Prop. 1998/99:22

Sekretess för vissa uppgifter hos uppdragsmyndig- heter m.m.

• Sida 1
•  Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 november 1998

Göran Persson

Kjell Larsson

(Miljödepartementet)

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100 )¹skall ha följande lydelse.

8 kap.

9 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskap­ lig, teknisk, ekonomisk eller sta­ tistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har läm­ nats under förutsättning att upp­ giften inte röjs.

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskap­ lig, teknisk, ekonomisk eller sta­ tistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har läm­ nats under förutsättning att upp­ giften inte röjs. Sekretessen gäller

dock inte om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.

Sekretessen hindrar inte att myndigheten lämnar ut uppgifter som rör människors hälsa till den eller de kommunala nämnder som utövar tillsynen inom miljö­ och hälsoskyddsområdet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock i högst tio år. Hos Patent­ och registreringsverket gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den

Förteckning över remissinstanserna

¹ Lagen omtryckt 1992:1474.

Efter remiss har yttrande kommit in från Riksdagens ombudsmän JO, Justitiekanslern, Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Boverket, Närings­ och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket, Naturvårdsver­ ket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Sta­ tens strålskyddsinstitut, Kammarrätten i Stockholm, Universitetet i Stockholm Juridiska fakultetsnämnden, Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Stockholms kommun, Uppsala kommun, Växjö kommun, Svenska Kommunförbun­ det, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige. Dessutom har yttrande inkommit från Svenska Journalistförbundet.

• Sida 27
•  Original

Remissammanställning över promemorian Sekretess för vissa uppgifter hos uppdragsmyndigheter (Ds 1997:41)

Allmänt om förslaget

Riksdagens ombudsmän JO: Förslagen som promemorian innehåller föranleder inte någon invändning.

Justitiekanslern: Justitiekanslern har inte några invändningar mot de förslag som läggs fram i promemorian.

Socialstyrelsen: Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om ändring i 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Lagändringen kommer att underlätta att angelägen information lämnas till allmänheten och hyresgäster bl.a. om radonets skaderisker. Ändringen kommer även att underlätta för miljö­ och hälsoskyddsnämnderna att använda provresultat i sin tillsyn.

Statistiska centralbyrån: Ändringsförslaget gäller inskränkningar i den sekretess som bl.a. SCB kan erbjuda enskilda uppdragsgivare enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Om intresset av att skydda männi­ skors hälsa väger över intresset av att skydda uppdragsgivarens ekono­ miska intressen gäller inte sekretess enligt förslaget. De uppgifter som kan beröra människors hälsa i samband med SCB:s uppdrag torde vara sådana uppgifter om enskilda personer (personer och företag) som skyd­ das av sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen. Anbud, accept och an­ nan affärskorrespondens som skyddas av 8 kap. 9 § torde knappast inne­ hålla dylika uppgifter. För SCB:s del torde förslaget sålunda inte inne­ bära någon inskränkning i sekretessen eller några ökade möjligheter att kunna ta del av uppgifter som rör människors hälsa. Uppgifter som rör människors hälsa kommer även fortsättningsvis att skyddas av statistik­ sekretess hos SCB enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen. Sekretessen hindrar också SCB att lämna ut dylika uppgifter till tillsynsorgan inom hälso­ skyddsområdet.

Boverket: Boverket tillstyrker de föreslagna ändringarna i sekretess­ lagen. Boverket vill komplettera grunderna för ändringarna. I direktiv 85/337/EEG, ändrat genom direktiv 97/11/EG om miljökonsekvensbe­ skrivningar är det en viktig fråga att information om miljöförhållandet blir tillgängliga. Det tas upp bl.a. i artikel 5. Boverkets svar grundar sig bl.a. på erfarenheterna från tidigare bedriven verksamhet. Boverket vill emellertid uppmärksamma departementet på det sakförhållandet, att ver­ ket sedan den 1 juli 1993 inte längre bedriver uppdragsverksamhet som faller under 8 kap. 9 § sekretesslagen. Typgodkännandekontoret överför­ des till Statens provningsanstalt vid denna tid och från och med den 1 juli 1995 bedrivs verksamheten i ett konkurrensutsatt öppet system för prov­ ning och kontroll inom byggområdet.

Närings­ och teknikutvecklingsverket: Närings­ och teknikutveck­ lingsverket har inget att erinra mot förslaget.

Konsumentverket: Konsumentverket ställer sig positivt till förslaget att uppdragsmyndigheter lämnas möjlighet att under vissa förutsättningar lämna ut uppgifter om förhållanden som kan påverka människors hälsa.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker att 8 kap. 9 § sek­ retesslagen (1980:100) ändras i linje med vad som föreslås i promemo­ rian.

Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden finner inte anledning till erinran mot de i promemorian framförda förslagen.

Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen tillstyrker förslaget men anser att sekretessen hos uppdragsmyndigheterna bör kunna begrän­ sas även i förhållande till statliga tillsynsmyndigheter.

Statens strålskyddsinstitut: Statens strålskyddsinstitut tillstyrker inrikt­ ningen i förslaget till ändring i 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100).

Kammarrätten i Stockholm: Sammanfattningsvis anser kammarrätten att de föreslagna ändringarna av 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) inte kan tillstyrkas på föreliggande underlag.

Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden: Fakultetsnämn­ den tillstyrker – med beaktande även av rådets direktiv 90/313/EEG om rätten att ta del av information rörande miljön – att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Ingalunda ovanligt är att en myndighet ges i upp­ drag att åt annan myndighet eller enskilt subjekt utföra visst forsknings­ arbete. Bestämmelsen i 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är i första hand avsedd att skydda uppgifter om uppdragsgivarens ekonomiska förhållanden. I promemorian föreslås att denna sekretess begränsas vad gäller uppgifter som rör människors hälsa. Utgångspunkten är – och bör enligt fakultetsnämnden vara även fortsättningsvis – att ett enskilt sub­ jekt, som anlitar en myndighet för viss typ av forskning eller undersök­ ning, skall kunna förlita sig på ett starkt sekretesskydd. Det finns dock situationer, där intresset av offentlighet får anses väga tyngre än intresset av sekretess. Ett exempel härpå är det i promemorian givna, då en hyres­ gäst förvägras att hos miljö­ och hälsoskyddsnämnd utbekomma upp­ gifter om radonhalten i hans lägenhet, därför att nämnden utfört mätning­ arna på uppdrag av fastighetsägaren. I sådana och liknande fall, då upp­ gifterna är av stor betydelse ur hälsosynpunkt, ter sig en begränsning i uppdragssekretessen befogad.

Sveriges lantbruksuniversitet: Statens lantbruksuniversitet (SLU) av­ styrker förslaget. Förslaget rör det för universitetsvärlden kanske vikti­ gaste sekretessområdet. SLU utför en mängd uppdrag åt allmänheten och

• Sida 29
•  Original

näringslivet i form av laboratorieuppdrag och uppdragsforskning, vilka utgör en inte obetydlig källa till intäkter. Vidare innebär uppdragen att SLU får viktiga erfarenheter samt erhåller värdefulla kontakter med sam­ hälle och näringsliv. Så sent som år 1996 beslutade riksdagen om en änd­ ring av högskolelagen (1992:1434) innebärande en utvidgning av univer­ sitetens huvuduppgifter. Universiteten och högskolorna skall numera uttryckligen samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet (1 kap. 2 § HL). SLU gör bedömningen att ett genom­ förande av förslaget allvarligt skulle försvåra universitetets möjligheter att i framtiden få nya uppdrag. Orsaken till detta är givetvis det förhål­ lande som anförs redan i prop. 1979/80:2, s. 238 f, dvs. att potentiella uppdragsgivare måste kunna känna samma förtroende för uppdragsmyn­ digheten som för en privat uppdragstagare. Minsta osäkerhet på denna punkt kommer att uppfattas som mycket störande. Det måste påpekas att de uppdrag som SLU erhåller i hög utsträckning avser analyser m.m. av sådana förhållanden som direkt eller indirekt har någon form av inverkan på människors hälsa. Detta kan inte heller vara unikt för SLU utan måste i hög utsträckning gälla för uppdragsverksamheten vid andra universitet och kommuner. Det förefaller därför betänkligt att med stöd av endast ett anfört fall försvaga den starka sekretessen som nu gäller. Den föreslagna lagändringen förefaller även mycket svårtillämpad. Dels skall tjänste­ mannen avgöra om uppgiften rör människors hälsa och dels om uppgiften är av sådan vikt att det föreligger ett intresse att den kommer till allmän kännedom. Det är därför i sammanhanget viktigt att komma ihåg att det enligt 16 kap. 1 § andra stycket 3 sekretesslagen inte heller föreligger meddelarfrihet avseende uppgifter som är sekretessbelagda med stöd av 8 kap. 9 § sekretesslagen. Ett felaktigt beslut kan med andra ord få svåra konsekvenser för den enskilde tjänstemannen. Risken för skadestånds­ krav av svårberäknad omfattning vid en felaktig utlämning av resultat kan inte heller negligeras. SLU menar att ansvaret för uppgifter om hälso­ och miljöförhållanden som utgör en risk eller fara för människors hälsa och som uppdagas under uppdrag kommer till allmän kännedom, ligger hos uppdragsgivaren och inte hos uppdragsutföraren. Om en begä­ ran om utlämnande av information från uppdragsgivaren nekas kan, i vart fall i sådana fall som förslaget bygger på, en ny undersökning göras av den som är intresserad av att få klarhet i förhållandet. För det fall där det kan anses föreligga mycket starka skäl till att bryta sekretessen mot upp­ dragsgivarens vilja måste det vara tillräckligt med nuvarande reglering där regeringen i det enskilda fallet kan medge undantag. SLU vill i detta sammanhang framföra att det tvärtom föreligger ett starkt behov av en breddning av sekretessområdet enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen i stället för en uttunning av nuvarande sekretesskydd. I och med de allt tätare kontakterna som uppkommer mellan universitet och näringsliv uppkom­ mer ständigt olika samarbetsformer som rimligen inte kan inrymmas un­ der benämningen uppdrag. Som ett tydligt exempel härpå är de av NUTEK initierade och delvis finansierade kompetenscentra som finns förlagda vid universiteten. Där bedriver universiteten och näringslivet ett långtgående samarbete och näringslivet har ett starkt inflytande på den forskning som bedrivs. NUTEK:s uttalade syfte med dessa kompetens­

• Sida 30
•  Original

centra är att de skall vara till fördel för näringslivet. Samma sak gäller för de många forskningsprojekt med EU­medel som syftar till att ge bidrag till det europeiska näringslivet. I samarbetsformer av sådana slag är nä­ ringslivets sekretesskydd otillräckligt och kanske rentav obefintligt.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser såsom framförts i promemorieförslaget att allmänhetens intresse av insyn i de enskilda ärendena hos en uppdragsmyndighet inte kan anses vara obetydligt vad gäller frågor som rör människors hälsa. Länsstyrelsen tillstyrker därför promemorieförslaget att uppdragsmyndigheter skall få möjlighet att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till allmänheten om intresset av allmän kännedom om uppgifterna har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Vidare tillstyrker länsstyrelsen förslaget att uppdragsmyn­ digheten även skall kunna lämna ut sådana uppgifter till berörd till­ synsmyndighet inom miljö­ och hälsoskyddsområdet.

Länsstyrelsen i Skåne län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget i prome­ morian.

Stockholms kommun: (genom underremiss till miljö­ och hälsoskydds­ nämnden och stadsledningskontoret) Offentlighetsprincipen präglar se­ dan gammalt svensk rättskipning och förvaltning. Allmänhetens själv­ klara rätt till insyn måste värnas och bevaras. I mycket begränsande un­ dantagsfall kan dock hänsynen till allmänna eller enskilda intressen mo­ tivera att avsteg görs från denna viktiga princip. I 8 kap. 9 § sekretess­ lagen (1980:100) finns bestämmelser som rör uppdragsverksamhet för enskilds räkning. Sekretessen skyddar uppgifter angående uppdragsgiva­ rens ekonomiska förhållanden men ger även skydd till tredje man både när det gäller personliga och ekonomiska förhållanden. Den s.k. upp­ dragssekretessen utgår från den klart uttalade eller underförstådda förut­ sättningen att den enskilde skall kunna vara säker på att få samma sekre­ tess hos den myndighet som anlitas som hos ett privat företag. Uppdraget bygger således på förtroende. En begränsning av sekretessen skulle troli­ gen få till följd att enskilda avstår från att ge myndigheten uppdraget. Huvudprincipen i 8 kap. 9 § sekretesslagen är således att sekretess skall gälla för uppdraget, men att regeringen för särskilda fall kan förordna om undantag från sekretessen om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas ut. Kommunstyrelsen anser mot denna bakgrund och med stöd av remissinstanserna inom staden att det inte finns tillräckliga skäl att ändra lagstiftningen.

Uppsala kommun: Kommunstyrelsen tillstyrker förslaget till ändring av 8 kap. 9 § sekretesslagen (med hänvisning till miljö­ och hälsoskydds­ nämnden och räddnings­ och beredskapsnämndens yttranden). Miljö­ och hälsoskyddsnämnden: Det är inte tillfredsställande att radonmätningar som erhållits inom ramen för myndigheters uppdragsverksamhet genom sekretess enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen t.ex. ska kunna förhindra myn­ digheten att agera till skydd för bl.a. barn som utsätts för höga radonhal­ ter. Det är också onödigt att ägna kraft att detaljreglera vilka uppgiftsslag

• Sida 31
•  Original

som skall vara tillgängliga eftersom det enligt direktiv 90/313/EEG som grundprincip stadgas en rätt för varje fysisk och juridisk person att ta del av de uppgifter som rör miljön som finns hos myndigheter. Uppgifterna som härrör från tredje part ska inte lämnas ut om denne inte varit skyldig att lämna ut uppgiften. Direktivet gäller före svensk lag. En detaljregle­ ring kan också innebära att sådana problem som inte förutses i dag eller mätdata som inte kan erhållas med dagens teknik automatiskt sekretess­ beläggs om de erhålls inom uppdragsverksamhet. En sådan hantering riskerar att minska myndigheternas effektivitet inom ett tillsynsområde där nya miljörisker hela tiden aktualiseras. Räddnings­ och bered­ skapsnämnden: Rent allmänt anser nämnden att förhållanden som allvar­ ligt kan påverka människors hälsa skall bryta sekretesskravet. Det kan t.ex. handla om fastigheter med mycket höga radonhalter och som lång­ siktigt kan ha stor hälsopåverkan hos de boende. Det är dock angeläget att klart definiera vad som avses med hälsa och till vilken grad påverkan skall anses vara avgörande. Mycket av den fysiska miljön påverkar män­ niskors hälsa negativt, både direkt och indirekt. Det kan vara buller, ut­ släpp, byggmaterial, stress. Ett sätt att långsiktigt sänka samhällets totala sjukvårdskostnader är att förbättra människors hälsotillstånd. En öppen­ het kring hälsoriskerna i samhället gynnar en sådan utveckling. Förhål­ landet sekretess och öppenhet vad gäller hälsorisker är naturligtvis svårt att detaljreglera. Konsekvenserna kan bli att ett antal angelägna sekre­ tessbelagda handlingar blir öppna. Det är också möjligt att uppdragsgiva­ ren väljer privata entreprenörer i stället för myndigheter om lagförslaget antas. Konsekvenserna av detta måste därför beaktas. Hälsa bör priorite­ ras framför ekonomi. Efter en avvägning av för­ och nackdelar med för­ slaget har nämnden beslutat att tillstyrka detsamma.

Växjö kommun: Växjö kommun tillstyrker förslaget till ändring och tillägg i 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Växjö kommun anser att det finns lika starka skäl att begränsa sekretessen hos uppdragsmyndig­ heter som hos tillsynsmyndigheter i fråga om uppgifter som rör männi­ skors hälsa även om ett offentliggörande av sådana uppgifter kan få ne­ gativa ekonomiska konsekvenser för ett företag.

Svenska kommunförbundet: Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget i departementspromemorian att införa en möjlighet för upp­ dragsmyndigheter att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till allmänheten om intresset av allmän kännedom om dessa har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Kommunförbundet vill dock påpeka att det finns en risk för att uppdragsgivaren i så fall kommer att avstå från att lämna uppdrag till myndigheter och i stället låta privata företag i större utsträckning än i dag göra t.ex. radonmätningar. Förslaget att sekretessen inte skall hindra en myndighet att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till den kommunala nämnd som utövar tillsyn inom miljö­ och häl­ soskyddsområdet tillstyrks. Bestämmelsen kommer att underlätta arbetet i de nämnder som svarar för miljö­ och hälsoskydd.

• Sida 32
•  Original

Tjänstemännens centralorganisation: För Tjänstemännens centralor­ ganisation (TCO) är offentlighetsprincipen av stor vikt. Detta framgår av besluten vid TCO:s kongress år 1997. TCO välkomnar mot bakgrund härav förslaget om minskad sekretess hos uppdragsmyndigheter. Offent­ lighetsprincipen innebär bl.a. att den som begär det har rätt att ta del av allmänna handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. Hand­ lings offentlighet är avsedd att främja ett fritt meningsutbyte och en allsi­ dig upplysning. Detta är viktiga grundstenar i ett demokratiskt samhälle eftersom tillgången till allmänna handlingar underlättar och stimulerar den fria debatten i skilda samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas i lag endast om det är påkallat med hänsyn till vissa i tryckfrihetsförordningen uppräknade skyddsintressen bl.a. skyddet för den enskildes ekonomiska förhållanden. I förarbetena till den nu gäl­ lande regleringen anges att allmänhetens legitima intresse av insyn i de enskilda ärendena hos en s.k. uppdragsmyndighet är obetydlig. Enligt TCO:s uppfattning är detta ett felaktigt synsätt när det gäller frågor som berör människors hälsa. Människors hälsa och människors möjligheter att påverka sin hälsa bör väga tyngre än snäva ekonomiska intressen. När det gäller radonmätningar blir konsekvensen av nu gällande rätt att en hyres­ gäst kan nekas att få ta del av mätresultat avseende hans eller hennes lä­ genhet som en kommunal nämnd tagit fram på uppdrag av fastighetsäga­ ren. Inte heller kan en enskild som avser att lämna sina barn hos en privat dagmamma kontrollera eventuella mätresultat beträffande dagmammans bostad. Enligt promemorian skall uppdragsmyndigheten "få möjlighet" att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till allmänheten om in­ tresset av allmän kännedom om uppgiften har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Ordvalet är kanhända en följd av att hittills inte ens möj­ ligheten funnits, med mindre än att regeringen ingripit, men icke desto mindre olyckligt. Det bör naturligtvis klart framgå att myndigheterna i sådana fall har skyldighet att lämna ut uppgifterna. Rekvisitet "intresset av allmän kännedom" bör vid intresseavvägningen enligt TCO:s uppfatt­ ning inte tolkas alltför restriktivt utan, samhällets intresse av att skadliga miljöfaktorer uppmärksammas och undanröjs bör tillåtas väga tungt. Frå­ gan om i vilka situationer utlämnande skall ske får inget svar, vare sig i förslaget till ny lagtext eller i promemorian i övrigt. Den överlämnas helt och hållet till rättstillämpningen, för säkerhets skull med ett särskilt på­ pekande om att det i varje enskilt fall noggrant måste prövas om allmä­ nintresset är så starkt att det motstående enskilda intresset av hemlighål­ lande får stå tillbaka. Enligt promemorian framförde flera remissinstanser farhågor för att en sådan regel skulle komma att tolkas olika hos olika myndigheter redan år 1989, när motsvarande ändring gjordes avseende tillsynsmyndigheternas verksamhet. Någon uppföljning och utredning om hur den bestämmelsen i praktiken har kommit att tillämpas har dock uppenbarligen inte gjorts. Detta är enligt TCO en svaghet i underlaget. Eftersom förslaget lämnar så stort utrymme för de enskilda myndighe­ terna att själva tolka bestämmelsen, anser TCO att man från såväl depar­ tementets som lagstiftarens sida bör följa den framtida utvecklingen av rättstillämpningen på området. EG­direktivet (90/313/EEG) om rätt att ta del av miljöinformation ger varje fysisk eller juridisk person rätt att ta del

• Sida 33
•  Original

av de uppgifter om miljön som finns hos myndigheter. I promemorian konstateras att den möjlighet att avslå en sådan begäran som direktivet ger, inte är tillämplig i fall då det är myndigheten som sammanställer och bearbetar material, även om detta erhållits från en enskild. TCO förut­ sätter att detta konstaterande är avsett som vägledning för de myndig­ heter som skall tillämpa den nya bestämmelsen.

Landsorganisationen i Sverige: Landsorganisationen i Sverige (LO) ställer sig positiv till de förslag som framförs i promemorian, att begränsa sekretessen för uppgifter av allmänt intresse, som rör människors hälsa. LO ställer sig också positiv till förslaget att information om människors hälsa skall få lämnas från uppdragsmyndighet till kommunal till­ synsmyndighet. Dessa förändringar ligger väl i linje med våra medlem­ mars legitima rätt att värna om sin hälsa. Många LO­medlemmar bor exempelvis i hyresrättslägenheter och saknar både rätt och möjligheter att själva kontrollera miljön i dessa. De måste därför förlita sig på att sam­ hällets kontrollfunktioner fungerar. En förutsättning för detta är att in­ formationen finns tillgänglig och att de samhällsfunktioner som har till uppgift att sörja för tillsynen har tillgång till nödvändig information.

Svenska Journalistförbundet: Svenska Journalistförbundet välkomnar förslaget om minskad sekretess hos uppdragsmyndigheter, som ett steg i rätt riktning. Frågan är om steget är tillräckligt långt ­ en del skrivningar i promemorian inger farhågor. Enligt promemorian skall uppdragsmyn­ digheter "få möjlighet " att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till allmänheten om intresset av allmän kännedom om uppgifterna har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Ordvalet är kanhända en följd av att det hittills inte ens möjligheten har funnits, med mindre än att rege­ ringen ingripit, men icke desto mindre olyckligt. Det bör naturligtvis klart framgå att myndigheten i sådana fall har en skyldighet att lämna ut uppgifterna. Frågan om i vilka situationer utlämnande skall ske får inget svar, vare sig i förslaget till ny lagtext eller i promemorian i övrigt. Den överlämnas helt och hållet till rättstillämpningen, för säkerhets skull med ett särskilt påpekande om att det i varje särskilt fall noggrant måste prö­ vas om allmänintresset är så starkt att det motstående enskilda intresset av hemlighållande får stå tillbaka. Enligt promemorian framförde flera remissinstanser farhågor för att en sådan regel skulle komma att tolkas olika hos olika myndigheter redan år 1989, när motsvarande ändring gjordes avseende tillsynsmyndigheternas verksamhet. Någon utredning om hur den bestämmelsen i praktiken har kommit att tillämpas har dock uppenbarligen inte gjorts. Eftersom förslaget lämnar så stort utrymme för de enskilda myndigheterna att själva tolka bestämmelsen, anser Journa­ listförbundet att man såväl från departementets som lagstiftarens sida bör följa utvecklingen av rättstillämpningen på området. EG­direktivet (90/313/EEG) om rätt att ta del av miljöinformation ger varje fysisk eller juridisk person rätt att del av de uppgifter om miljön som finns hos myn­ digheter. I promemorian konstateras att den möjlighet att avslå en sådan begäran som direktivet ger, inte är tillämplig i fall då det är myndigheten som sammanställer och bearbetar material, även om detta erhållits från en

• Sida 34
•  Original

enskild. Journalistförbundet förutsätter att detta konstaterande är avsett som vägledning för de myndigheter som skall tillämpa den nya be­ stämmelsen.

Särskilt om föreslagen lydelse av 8 kap. 9 § första stycket sek­ retesslagen (1980:100)

Konsumentverket: Det finns skäl att låta bestämmelsen avse inte bara hälsa utan även andra förhållanden. Konsumentverket har vid sin gransk­ ning enligt bestämmelserna i produktsäkerhetslagen sett åtskilliga exem­ pel på produkter som orsakar personskador, i många fall av allvarlig na­ tur. Det vore därför naturligt att i detta sammanhang betrakta fara för personskador på samma sätt som hälsorisker.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att den uppmjukning av sekretessen som föreslås bör omfatta även intresset av allmän känne­ dom om förhållanden som rör miljön. I promemorian anförs att det knap­ past kan hävdas att allmänhetens legitima intresse av insyn i enskilda ärenden hos en s.k. uppdragsmyndighet är obetydligt när det gäller för­ hållanden som rör människors hälsa. Detta synsätt bör enligt Naturvårds­ verkets mening gälla även förhållanden som rör miljön. Enligt verkets mening finns det heller ingen anledning att i 8 kap. 9 § formulera en be­ gränsning i sekretessen på annat sätt än för närvarande görs i 8 kap. 6 och 7 §§.

Kammarrätten i Stockholm: Bakgrunden till promemorieförslaget att begränsa uppdragssekretessen för uppgifter rörande människors hälsa uppges vara en dom från Kammarrätten i Stockholm den 14 juli 1995 (mål nr 4945–1995). I domen uttalar kammarrätten att det saknas laglig möjlighet att vid prövningen av 8 kap. 9 § första stycket sekretesslagen ta hänsyn till den vägning mellan hälso­ och ekonomiintressen som klagan­ den hävdat. Lagförslaget – i den del det gäller allmänhetens möjligheter att ta del av uppgifter hos uppdragsmyndigheter – har i huvudsak motive­ rats med att allmänheten kan ha ett legitimt intresse av insyn i ärenden hos en uppdragsmyndighet när det gäller frågor som rör människors hälsa. Som exempel på detta legitima intresse anges följande. "När det gäller radonmätningar blir konsekvensen av nuvarande regel t.ex. att en hyresgäst kan nekas att få ta del av mätresultat avseende hans lägenhet som en miljö­ och hälsoskyddsnämnd utfört på uppdrag av fastighetsäga­ ren. Inte heller kan en enskild som avser att lämna sina barn hos en privat dagmamma kontrollera eventuella mätresultat beträffande dagmammans bostad." Vid en sammanvägning härav och det förhållandet att det enligt nuvarande sekretessregler för uppdragsmyndigheter endast föreligger möjlighet för regeringen att vid sin dispensprövning beakta omständig­ heter som rör människors hälsa anses övervägande skäl tala för att be­ gränsa uppdragssekretessen i 8 kap. 9 § sekretesslagen. En grundtanke bakom offentlighets­ och sekretessregleringen är att sekretess inte skall gälla för uppgifter annat än om det verkligen behövs. De avvägningar

• Sida 35
•  Original

mellan de motstående intressena av offentlighet och sekretess som gjor­ des när den nuvarande sekretesslagen utarbetades grundades på ett om­ fattande utredningsarbete. De principer som ligger till grund för lagens bestämmelser bör därför inte frångås om det inte föreligger starka skäl för det. Det sagda hindrar inte att en fortlöpande översyn av sekretessla­ gen skall göras allteftersom behov uppkommer. Promemorian hänvisar i huvudsak till ett tidigare lagstiftningsärende om begränsning av sekretes­ sen för uppgifter inom hälso­ och miljöområdet. Sedan den 1 juli 1989 kan vissa uppgifter som en myndighet inhämtat i sin tillsynsverksamhet offentliggöras trots att det kan skada företaget, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör bl.a. människors hälsa är av sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut (se 8 kap.6 och 7 §§sekretesslagen och sekretessförordningen (1980:657) med bilaga). Det förhållandet att lagändringar redan skett beträffande sekretess i den statliga och kommu­ nala tillsynsverksamheten torde dock inte utan vidare kunna anföras till stöd för en ändring av sekretessbestämmelserna gällande uppdragsverk­ samhet. Enligt kammarrättens mening måste en klar åtskillnad göras mellan sådana uppgifter som lämnas eller på annat sätt erhålls i upp­ dragsverksamhet. Det sistnämnda förfarandet är frivilligt och den en­ skilde kan ofta välja ett privat alternativ. Vidare är det här fråga om sek­ retess av närmast förtroendekaraktär, vilket skiljer detta fall från det förstnämnda fallet. Det finns avsevärd risk för att uppdragsgivare kom­ mer att avstå från att lämna uppdrag till myndigheter om sekretessen be­ gränsas i enlighet med förslaget. I promemorian upptas endast radonmät­ ningar som exempel på sådana fall där allmänheten har ett berättigat in­ tresse av insyn. Vad gäller övrig verksamhet som omfattas av bestäm­ melsen, såsom uppdragsforskningen vid universitet och högskolor, sak­ nas helt underlag för en bedömning av de verkningar den nya bestäm­ melsen skulle medföra. I promemorian påpekas att rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt för varje fysisk och juridisk per­ son att ta del av miljöinformation som finns hos offentliga myndigheter utgör skäl för en inskränkning av sekretessen på det sätt som föreslås. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv med artikel 130s i Romfördraget som rättslig grund. Enligt artikel 3.2 sjätte strecksatsen får medlemsstaterna föreskriva att en begäran skall avslås om materialet erhållits från en tredje part om denne inte varit skyldig att tillhandahålla detta. Denna be­ stämmelse torde, enligt promemorian, dock inte vara tillämplig i fall då det är myndigheten som sammanställer och på olika sätt bearbetar mate­ rial, även om detta erhållits från enskild. En sådan tolkning av bestäm­ melsen i direktivet är emellertid inte självklar utan det kan lika gärna hävdas att nu gällande bestämmelser om uppdragssekretess överens­ stämmer med direktivet. I annat fall borde ju direktivet redan ha föranlett en ändring av sekretesslagen (artikel 9.1). Enligt kammarrättens mening är underlaget för förslaget alltför knapphändigt för att det skall vara möj­ ligt att bedöma om den föreslagna bestämmelsen är lämplig. Härtill kommer att det enligt nuvarande sekretessbestämmelser finns möjlighet för regeringen att ge dispens och vid sin dispensprövning beakta omstän­ digheter som rör människors hälsa. Hur denna dispensprövning använts framgår inte av promemorian.

• Sida 36
•  Original

Särskilt om föreslagen lydelse av 8 kap. 9 § andra stycket sek­ retesslagen (1980:100)

Konsumentverket: Den nya meningen i 9 § första stycket innebär att sekretessen begränsas under förutsättning att det finns intresse av att för­ hållandet kommer till allmän kännedom. Är inte denna förutsättning upp­ fylld gäller alltså sekretessen. Det innebär att en statlig tillsynsmyndighet inte kan få tillgång till uppgifter såvida tillsynsmyndigheten inte har för avsikt att offentliggöra uppgiften. Det räcker alltså inte att tillsynsmyn­ digheten endast vill ha underlag för att avgöra om det finns förutsätt­ ningar för ett ingripande mot det företag som har lämnat provningsupp­ draget till uppdragsmyndigheten i fråga. Följande exempel kan belysa frågan. Konsumentverkets laboratorium kan vid en uppdragsprovning som rör en diskmaskins funktion upptäcka en säkerhetsbrist i en elkom­ ponent. Verket kan då inte underrätta tillsynsmyndigheten, vilket i detta fall är Elsäkerhetsverket, om denna brist så länge Elsäkerhetsverket en­ dast vill utreda frågan vidare. Om vårt laboratorium skulle upptäcka att en leksak är farlig kan laboratoriet inte underrätta den enhet inom Kon­ sumentverket som utövar tillsyn enligt produktsäkerhetslagen. En sådan lösning är inte tillfredsställande. Statliga tillsynsmyndigheter bör inte komma i sämre läge än kommunala tillsynsmyndigheter. Regeln i det föreslagna andra stycket bör därför gälla även till förmån för statliga till­ synsmyndigheter.

Kemikalieinspektionen: Andra stycket av den föreslagna lydelsen av 8 kap. 9 § sekretesslagen innebär att sekretess inte skall hindra en upp­ dragsmyndighet att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa till den eller de kommunala nämnder som utövar tillsynen inom miljö­ och häl­ soskyddsområdet. Inspektionen anser att de skäl som ligger bakom denna begränsning av sekretessen i förhållande till kommunala tillsynsorgan gör sig lika starkt gällande i förhållande till statliga tillsynsmyndigheter på miljö­ och hälsoskyddsområdet. I andra stycket bör därför orden stat­ liga tillsynsmyndigheter eller skjutas in före kommunala nämnder.

Kammarrätten i Stockholm: Vad gäller lagförslagets andra stycke framgår inte varför en begränsning av sekretessen endast bör gälla mel­ lan uppdragsmyndighet och den eller de kommunala nämnder som utövar tillsynen i kommunen. Motsvarande förslag har inte lämnats beträffande statlig tillsynsverksamhet. Frågan bör därför utredas ytterligare.

• Sida 37
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998­05­08

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 29 april 1998 (Miljödepartementet) har rege­ ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om änd­ ring i sekretesslagen (1980:100).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Wikman.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Enligt andra stycket i förslaget hindrar sekretessen inte att uppgifter som rör människors hälsa lämnas till en myndighet som utövar tillsyn inom miljö­ och hälsoskyddsområdet. Avsikten är att även sekretess hos uni­ versitet och högskolor enligt första stycket tredje meningen skall kunna brytas med stöd av denna bestämmelse. Utformningen av andra stycket medför dock att tvivelsmål kan uppkomma vid tillämpningen om hur det förhåller sig i detta hänseende. Innebörden av andra stycket blir tydligare om det inleds med orden: ”Sekretess enligt första stycket hindrar inte­­­”.

I första stycket tredje meningen används uttrycket ”universitet eller högskolor”, i nuvarande andra stycket som föreslås i oförändrad form utgöra ett nytt fjärde stycke däremot ordet ”högskoleenhet”.

Lagrådet förordar att även fjärde stycket ändras och att uttrycket ”universitet och högskolor” används där.

• Sida 38
•  Original

Remissammanställning över synpunkter från hög­ skoleväsendet

1. Förteckning över remissinstanserna

Efter särskild remiss under ärendets beredning till instanser med anknyt­ ning till högskoleväsendet har yttrande kommit in från Universitetskans­ lern, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet och Lunds universitet.

2. Frågan om lättnaden av sekretessen skall omfatta även uni­ versitet och högskolor

Universitetskanslern: Universitetskanslern tillstyrker förslaget och har inte några invändningar mot att sekretessen inte heller skall gälla vid uppdragsforskning inom universitet och högskolor om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut. Karolinska institutet: Karolinska institutet avstyrker förslaget. Ett förtroendefullt förhållande gentemot institutets uppdragsgivare – som svarar för en avsevärd del av forskningsfinansieringen – kräver stöd i sekretesslagen på det sätt Sveriges lantbruksuniversitet har påpekat. För år 1999 beräknar Karolinska institutet i sitt budgetunderlag intäkten av avgifter och andra ersättningar (uppdrag) till omkring 300 miljoner kro­ nor och tendensen är ökande. Kungl. Tekniska högskolan: Kungl. Tekniska högskolan (KTH) av­ styrker förslaget. Nuvarande bestämmelse i 8 kap. 9 § sekretesslagen har stor betydelse för universitet och högskolors möjlighet att få uppdrag. En ändring av nu gällande starka sekretess skulle allvarligt påverka närings­ livets/uppdragsgivares förtroende för högskolorna som uppdragstagare. I forskningssammanhang blir de föreslagna bestämmelserna svårtilläm­ pade. KTH instämmer i de synpunkter som framförts av Sveriges lant­ bruksuniversitet. I tidigare sammanhang har KTH framfört behovet av en utvidgning av sekretesslagens bestämmelser avseende forskningssamver­ kan och forskningsprojekt inom EU:s ramprogram och avvaktar rege­ ringens ställningstagande i denna fråga. Luleå tekniska universitet: Luleå tekniska universitet anser inte att föreslagen lagändring skall omfatta universitet och högskolor. Uppdrags­ verksamhet utgör en stor del av den verksamhet som bedrivs vid univer­ sitet och högskolor. Luleå tekniska universitets uppdrag är att bedriva utbildning och forskning inom vissa områden samt samverka med det omgivande samhället. För att kunna bedriva uppdragsverksamhet på nå­ gorlunda lika villkor är det av stor vikt för ett universitet som upp­ dragsmyndighet att kunna erbjuda samma insynsskydd som en privat uppdragstagare. Här kan också noteras att t.ex. Chalmers tekniska hög­ skola, som numera är en stiftelse, kan erbjuda insynsskydd medan andra

universitet och högskolor inte skulle kunna det med en lagändring. Bero­ ende på ett universitetets/högskolans verksamhetsform skulle olika förut­ sättningar för uppdragsverksamhet skapas med en lagändring. Den före­ slagna lagändringen ställer stora krav på tjänstemannen/universitetet, som skall ta ställning till ett eventuellt utlämnande. Det kan inte vara rimligt att en tjänsteman skall kunna försättas i en situation om utläm­ nande, där det råder delade meningar om vad som är skadligt eller inte för en människors hälsa. Gränsdragningen för när en uppgift är av sådan vikt att den bör lämnas ut, torde vara en mycket svår i många fall. Här har uppdragsgivaren också ett ansvar. Den insynsmöjlighet som finns med nuvarande lydelse av bestämmelsen, dvs. att regeringen kan för sär­ skilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas, borde borga för ett utlämnande när det anses befogat. Lunds universitet: Diskussioner om ett utökande av uppdragssekre­ tessen i 8 kap. 9 § sekretesslagen har förts under längre tid, inte minst av den s.k. NYFOR­kommittén. Nuvarande sekretessbestämmelse skyddar endast sådan forskning som bedrivs i ren uppdragsform och omfattar inte de nya former för samverkan som aktualiserats genom bl.a. Närings­ och teknikutvecklingsverkets kompetenscentra. Universitetens önskvärda fokusering på den tredje uppgiften och framför allt dess kontaktyta mot näringslivet gagnas inte av att det nu istället föreslås en uppluckring av sekretessen i 8 kap 9 §. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vilka delar av den omfattande uppdragsforskning som bedrivs vid universiteten som berörs av en sådan lagändring. Det står i alla fall klart att det är oer­ hört mycket mer än bara den medicinska forskningen. Även delar av den tillämpade forskningen inom de naturvetenskapliga och tekniska områ­ dena kan komma att beröras. Livsmedelsforskning, bygg­ och material­ forskning är några exempel. Det finns betydande risk för att många upp­ drag inom dessa områden i fortsättningen kommer att gå universiteten förbi. Förutom ett bortfall av intäkter kan det på sikt också innebära en kompetensflykt från statliga universitet och högskolor till privata forsk­ ningsalternativ.

Den föreslagna förändringen innebär, förutom en väsentligt försvårad sekretessprövning för den enskilda myndigheten också ett osäkerhets­ problem vid tecknandet av nya uppdragsavtal och i tillämpningen av re­ dan ingångna avtal. Sekretessreglerna är redan i dag ett pedagogiskt pro­ blem i kommunikationen med företrädare för näringslivet. Den nya ly­ delsen av sekretesslagen kommer att komplicera dessa kontakter ytterli­ gare. Enligt gällande rätt kan regeringen "för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas". Denna dispensmöjlighet bör även i fortsättningen vara full till­ räcklig för att garantera den avvägning mellan allmänhetens rätt till insyn i forskningsverksamheten och den enskilde uppdragsgivarens berättigade intresse av sekretesskydd.

• Sida 40
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100 )²skall ha följande lydelse

8 kap.

9 §

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestäm­ ning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Sekretessen gäller dock inte om in­ tresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.

Sekretess enligt första stycket hindrar inte att uppgifter som rör männi­ skors hälsa lämnas till en myndighet som utövar tillsyn inom miljö­ och hälsoskyddsområdet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos universitet och högskolor gäller sekretessen dock i högst tio år. Hos Patent­ och registreringsverket gäller sekretessen i högst femtio år.

________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. I fråga om uppgifter som hänför sig till uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

² Lagen omtryckt 1992:1474.

• Sida 41
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998­10­05.

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 24 september 1998 (Miljödepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Wikman.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 42
•  Original

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 november 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm­ Wallén, Freivalds, Lejon, Lindh, Schori, Pagrotsky, von Sydow, Engqvist, Klingvall, Åsbrink, Lövdén, Östros, Wärnersson, Winberg, Ulvskog, Messing, Larsson, Rosengren, Sahlin

Föredragande: statsrådet Larsson

Regeringen beslutar proposition 1998/99:22 Sekretess för vissa uppgifter hos uppdragsmyndigheter m.m.