Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige godkänner ett fakultativt protokoll till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Genom protokollet skapas ett preventivt besöks- och inspektionssystem för att motverka förekomsten av tortyr m.m. på de platser där personer hålls frihetsberövade.

Vidare innehåller propositionen förslag till de lagändringar som krävs för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt protokollet. Lagändringarna innebär i huvudsak att tillämpningsområdet för lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. utvidgas till att även avse det aktuella protokollet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner det fakultativa protokollet den 18 december 2002 till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

• Sida 4
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. samt 1–5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag med anledning av Sveriges tillträde till den europiska konventionen mot tortyr m.m.

Lag om vissa internationella åtaganden mot tortyr m.m.

1 §

I denna lag meddelas föreskrifter med anledning av Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen den 26 november 1987 till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

I denna lag meddelas föreskrifter med anledning av Sveriges åtaganden enligt

1. den europeiska konventionen den 26 november 1987 till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (konventionen), och

2. det fakultativa protokollet den 18 december 2002 till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (protokollet).

2 §

Den enligt konventionen upprättade kommittén för undersökning av frihetsberövade personers behandling har rätt att besöka varje plats här i riket där en person som har berövats sin frihet genom en myndighets åtgärd är placerad, om

De kommittéer som har upprättats enligt konventionen respektive protokollet har rätt att besöka varje plats här i riket där en person som har berövats sin frihet genom en myndighets åtgärd är placerad, om

1. besöket har till syfte att undersöka hur personen behandlas,

1. besöket har till syfte att undersöka hur personen behandlas, och

2. kommittén har underrättat regeringen om sin avsikt att göra besöket.

• Sida 5
•  Original

3 §

Den som ansvarar för en frihetsberövad skall lämna kommittén det biträde som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Denne skall därvid ge kommittén

Den som ansvarar för en frihetsberövad skall lämna kommittéerna det biträde som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Denne skall därvid ge kommittéerna

1. tillträde till och möjlighet att fritt förflytta sig inom de platser där personer som berövats sin frihet är placerade,

2. möjlighet till enskilda samtal med frihetsberövade personer och med andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling,

2. möjlighet till enskilda samtal med frihetsberövade personer och med andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling, och

3. information som behövs för att syftet med besöket skall kunna uppnås.

Upplysningar och information som avses i första stycket får lämnas utan hinder av sekretess enligt sekretesslagen (1980:100).

4 §

Om en myndighet som är berörd av ett begärt besök har invändningar mot kommitténs förslag i fråga om tid eller plats för besöket, skall myndigheten genast anmäla detta till regeringen. Regeringen avgör om invändning skall framställas hos kommittén enligt artikel 9 i konventionen.

Om en myndighet som är berörd av ett avsett besök har invändningar mot kommitténs förslag i fråga om tid eller plats för besöket, skall myndigheten genast anmäla detta till regeringen. Regeringen avgör om en invändning skall framställas hos kommittén enligt artikel 9 i konventionen respektive artikel 14 punkt 2 i protokollet.

Regeringen får besluta om förflyttning av personer som kommittén avser att besöka för att göra det möjligt för kommittén att genomföra sin uppgift.

Regeringen får besluta om förflyttning av personer som en kommitté avser att besöka för att göra det möjligt för kommittén att genomföra sin uppgift.

5 §

Bestämmelser om immunitet för kommitténs ledamöter och experter finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Bestämmelser om immunitet för ledamöter och experter i kommittéerna finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

• Sida 6
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

1

skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Bilaga

2

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Tillämplig internationell överenskommelse

Internationella organ Fysiska personer

2 b Underkommittén för förebyggande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning till Förenta nationernas kommitté mot tortyr

Medlemmarna i underkommittén

Fakultativt protokoll den 18 december 2002 till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

1

Lagen omtryckt 1994:717.

2

Senaste lydelse 2004:1029 (jfr 2004:1307).

• Sida 7
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Den 18 december 2002 antog Förenta nationernas (FN:s) generalförsamling ett fakultativt protokoll till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (även benämnd FN:s tortyrkonvention). Protokollet syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr. Genom protokollet skapas en internationell förebyggande besöksmekanism lik den som tillsattes av Europarådets tortyrkommitté (CPT) i enlighet med 1987 års Europeiska konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Därutöver innehåller protokollet krav på nationella övervakningsorgan. En svensk översättning av protokollet finns i bilaga 1.

Sverige undertecknade det fakultativa protokollet den 23 juni 2003. Med anledning av detta har det inom Justitiedepartementet utarbetats en promemoria, Svenskt godkännande av tilläggsprotokoll till FN:s konvention om tortyr m.m. (dnr Ju2002/5083/KRIM). I promemorian föreslås att Sverige godkänner protokollet. Vidare innehåller promemorian en analys av vilka lagändringar som krävs för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt protokollet och förslag till lagändringar.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i ärendet (dnr Ju2004/5083/KRIM).

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran, bilaga 6. Därefter har vissa ändringar av främst redaktionell karaktär gjorts.

4. Det fakultativa protokollet

4.1. Protokollets innehåll

Ingressen

Syftet med protokollet är att öka frihetsberövade personers skydd mot tortyr m.m. samt att stärka tillämpningen av artikel 2 och 16 i FN:s tortyrkonvention, dvs. staters skyldighet att vidta effektiva åtgärder för att förhindra tortyr m.m. I protokollet slås därför inledningsvis fast att tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är förbjudet och utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det erinras om att det krävs en kombination av utbildning, lagstiftningsåtgärder, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att effektivt kunna förebygga tortyr m.m. Skyddet av

• Sida 8
•  Original

frihetsberövade personer kan även stärkas med icke-rättsliga åtgärder av förebyggande natur, som grundas på regelbundna besök på platser där personer hålls frihetsberövade.

Artikel 1–4 Allmänna principer

I artikel 1 slås fast att syftet med protokollet är att inrätta ett preventivt besökssystem. Besöken skall genomföras av oberoende internationella och nationella organ, vilka skall besöka platser där personer hålls frihetsberövade för att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Av artikel 2 framgår att det internationella organet utgörs av en underkommitté som skall inrättas under FN:s tortyrkommitté (CAT). Staterna åtar sig att på nationell nivå inrätta, utse eller upprätthålla ett eller flera besöksorgan för att förebygga tortyr m.m. (artikel 3).

Staterna skall tillåta att underkommittén och det nationella organet besöker de platser under landets jurisdiktion och kontroll där personer är eller kan hållas frihetsberövade. Enligt protokollet avses med frihetsberövade varje form av kvarhållande, fängslande eller placering av en person i ett offentligt eller privat förvar, som denna person inte har tillåtelse att lämna frivilligt, genom beslut av en rättslig, administrativ eller annan myndighet (artikel 4.2). Besöken skall genomföras i syfte att, om det så behövs, förstärka skyddet för dessa personer mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 5–10 Underkommittén

I artiklarna 5–10 behandlas de formella förutsättningarna som gäller för underkommittén. Bland annat framgår det att denna inledningsvis skall bestå av tio experter som väljs för fyra år. I artiklarna 6–8 regleras nominerings- och valförfarandet.

Artikel 11–16 Mandat för underkommittén

I artikel 11 regleras underkommitténs befogenheter och uppgifter. Underkommittén skall först och främst besöka platser där människor hålls frihetsberövade. Den skall avge rekommendationer till både staten och det nationella besöksorganet om hur skyddet mot tortyr m.m. för frihetsberövade personer kan förstärkas. Underkommittén skall även ha en direkt kontakt med det nationella organet för att underlätta dess verksamhet. Därutöver skall underkommittén samarbeta med relevanta FN-organ, t.ex. FN:s specialrapportör mot tortyr, samt med internationella, regionala och nationella institutioner och organisationer som arbetar med att förbättra skyddet mot tortyr m.m. för alla personer.

För att underkommittén skall kunna fullgöra sitt mandat ställs vissa krav på staterna. Dessa framgår av artikel 12. Staterna är skyldiga att ge underkommittén tillträde till de platser som nämns i artikel 4 samt alla relevanta upplysningar som behövs för att kommittén skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Staterna skall även uppmuntra och befrämja kontakten mellan underkommittén och det nationella besöksorganet samt

• Sida 9
•  Original

analysera de rekommendationer som underkommittén avger och inleda en dialog med den om möjliga åtgärder för att rekommendationerna skall kunna genomföras (artikel 12). Vidare åtar sig staterna att ge underkommittén tillgång till all information om hur många personer som hålls frihetsberövade, liksom behandlingen av dem och tillgång till alla platser där personer hålls frihetsberövade. Underkommittén skall också beredas möjlighet till enskilda samtal med frihetsberövade personer samt andra som kan ha relevanta uppgifter att lämna (artikel 14). Underkommittén skall ha frihet att välja platser som den vill besöka och vilka personer den vill intervjua (artikel 14). Under vissa omständigheter kan staten skjuta upp besök av underkommittén (artikel 14).

Underkommittén skall inledningsvis via lottning upprätta ett besöksschema till de ratificerande staterna (artikel 13). Vidare anges att underkommittén – efter konsultationer – skall meddela staterna sitt besöksprogram för att ge dem möjlighet att vidta praktiska arrangemang. Det får anses stå öppet om dessa konsultationer är interna eller är tänkta att genomföras med de berörda länderna. Besök genomförs av minst två medlemmar av underkommittén. De får vid behov åtföljas av sakkunniga (artikel 13.3). Underkommittén kan föreslå uppföljningsbesök (artikel 13.4).

Det får inte riktas någon påföljd mot personer eller organisationer som lämnar uppgifter till underkommittén (artikel 15).

Underkommittén skall under sekretess förmedla sina observationer och rekommendationer till staten och, om det finns en sådan, även till det nationella besöksorganet (artikel 16). Dess rapport bör publiceras tillsammans med statens kommentarer, men staten avgör om rapporten skall vara offentlig. Inga personuppgifter får dock publiceras utan samtycke från den berörda personen (artikel 16). Efter beslut av FN:s tortyrkommitté kan som en sanktion ett offentliggörande ske, antingen i form av ett uttalande eller av hela rapporten, om en stat inte fullgör sina åtaganden enligt artiklarna 12 och 14 (artikel 16).

Artikel 17–23 Det nationella besöksorganet

Staterna skall på nationell nivå inrätta, utse eller vidmakthålla ett eller flera besöksorgan för att förebygga tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Detta skall ske inom ett år från protokollets ikraftträdande eller efter statens ratifikation eller anslutning till det (artikel 17). Möjlighet att skjuta upp inrättandet ges i artikel 24.2.

Staterna skall avsätta nödvändiga resurser för det nationella besöksorganets verksamhet, garantera att det kan utföra sin verksamhet på ett oberoende sätt samt att dess personal är oberoende och har den kompetens som krävs (artikel 18). Vid upprättandet av ett organ bör Parisprinciperna om den rättsliga ställningen för nationella institutioner för främjande och skydd för de mänskliga rättigheterna beaktas (artikel 18).

Det nationella besöksorganets befogenheter framgår av artikel 19. Det skall ges möjlighet att regelbundet granska behandlingen av frihetsberövade personer på de platser där de hålls i förvar för att förstärka, om så erfordras, deras skydd mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 19 a). Vidare skall

• Sida 10
•  Original

besöksorganet ha rätt att avge rekommendationer till behöriga myndigheter för att förbättra situationen samt kommentera existerande lagstiftning eller föreslå ny (artikel 19 b–c).

Det nationella besöksorganet har samma rättigheter i förhållande till staterna som underkommittén har enligt artikel 14 (artikel 20).

Ingen sanktion får vidtas mot den som lämnat uppgifter till det nationella organet (artikel 21). Sekretessbelagda uppgifter som inhämtas av det nationella organet skall även hos detta vara sekretessbelagda. Inga personuppgifter får publiceras om inte personen ifråga ger sitt tillstånd (artikel 21.2).

Berörda myndigheter skall analysera det nationella besöksorganets rekommendationer och inleda en dialog med detta om möjliga åtgärder för att rekommendationerna skall kunna genomföras (artikel 22). Det bör noteras att organets rekommendationer inte är bindande såsom ursprungligen föreslagits. Staterna åtar sig dessutom att offentliggöra och sprida det nationella besöksorganets årsrapporter (artikel 23).

I artikel 24 regleras möjligheten för staterna att under en treårsperiod skjuta upp sina åtaganden både i förhållande till underkommittén och till det nationella organet. Efter konsultationer med underkommittén kan CAT besluta att förlänga övergångsperioden med ytterligare två år.

Artikel 25–37 Slutbestämmelser

I artikel 25 och 26 regleras finansieringsfrågor. Underkommitténs verksamhet skall finansieras av FN. Vidare skall en frivillig fond inrättas för att bistå med genomförandet av underkommitténs rekommendationer liksom för utbildningsinsatser av de nationella organen.

Protokollet får ratificeras av stater som är parter till FN:s tortyrkonvention (artikel 27). Det träder i kraft den trettionde dagen efter den tjugonde statens ratifikation (artikel 28.1). I förhållande till stater som ratificerar protokollet vid en senare tidpunkt träder det i kraft den trettionde dagen efter att ratifikationsinstrumentet deponerats hos FN:s generalsekreterare (artikel 28. 2).

Inga reservationer får göras mot det fakultativa protokollet (artikel 30). I artikel 31 stadgas särskilt att protokollet inte påverkar staters skyldigheter enligt regionala besöksregimer (dvs. i dagsläget Europarådets tortyrkommitté eller den Interamerikanska kommissionen). Inte heller Internationella Röda korskommitténs rätt att besöka fängslade under väpnad konflikt påverkas av protokollet (artikel 32).

Underkommitténs medlemmar åtnjuter sådan immunitet och sådana privilegier som är nödvändiga för att de oberoende ska kunna utöva sitt uppdrag. Mer specifikt skall de åtnjuta immunitet och privilegier enligt avsnitt 22 i konventionen om Förenta nationernas privilegier och immuniteter av den 13 februari 1946 med förbehåll för bestämmelserna i avsnitt 23 i den konventionen (artikel 35). De skall, om det inte inkräktar på det fakultativa protokollets bestämmelser och syfte eller på de privilegier och immunitet som de åtnjuter, iaktta det besökta landets lagar och bestämmelser och avstå från åtgärder och verksamhet som är oförenliga med den opartiska och internationella karaktären av deras uppdrag (artikel 36).

• Sida 11
•  Original

5. Svensk anslutning till protokollet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inte haft något att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Det internationella samarbetet är viktigt för att främja respekten för mänskliga rättigheter. I enlighet med våra utrikespolitiska traditioner har Sverige sedan en lång tid aktivt värnat om de mänskliga rättigheterna. Tortyr får anses vara ett av de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna. Sverige har varit drivande i att bekämpa tortyr genom ett antal olika initiativ. Vid förhandlingarna om det aktuella protokollet var Sverige aktivt och bidrog tillsammans med övriga EU-medlemmar till att mobilisera det stöd som krävdes för antagandet av detta i Förenta nationerna. Protokollet undertecknades av Sverige den 23 juni 2003.

Det är viktigt att Sverige genom att godkänna protokollet ger stöd åt det internationella arbete som bedrivs i avsikt att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vidare anser regeringen att en svensk ratifikation av protokollet kan bidra till att arbetet med relaterade problem förbättras och förstärks även i Sverige. Sverige bör därför godkänna protokollet.

6. Behovet av lagstiftning

6.1. Inledning

Inför ett svenskt godkännande av det fakultativa protokollet måste övervägas i vilken mån lagstiftning behövs för att Sverige skall uppfylla protokollets krav. Som beskrivits i avsnitt 4 innebär protokollet i huvudsak att ett preventivt besöks- och inspektionssystem skall upprättas för att motverka förekomsten av tortyr m.m. på de platser där personer hålls frihetsberövade. För detta ändamål skall en internationell underkommitté till Förenta nationernas (FN:s) kommitté mot tortyr inrättas och de anslutande staterna skall säkerställa att det finns ett eller flera nationella organ med denna uppgift. Underkommittén och de nationella besöksorganen har i huvudsak till uppgift att besöka platser där personer hålls frihetsberövade, ge rekommendationer till regeringen för att förbättra behandlingen av frihetsberövade personer samt lämna synpunkter på relevant lagstiftning.

6.2. Europarådets tortyrkonventionen

Likheter mellan Europarådets tortyrkonvention och FN-protokollet

År 1987 anslöt sig Sverige till den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller

• Sida 12
•  Original

bestraffning (Europarådets tortyrkonvention). Denna konvention är snarlik det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FN-protokollet). Precis som FN-protokollet syftar Europarådets tortyrkonvention till att stärka frihetsberövade personers skydd genom att motverka att tortyr och annan dylik behandling eller bestraffning förekommer. De har alltså båda en förebyggande funktion. I enlighet med Europarådets tortyrkonvention har Europarådets tortyrkommitté, (CPT) inrättats. CPT har likartade uppgifter som underkommittén enligt FN-protokollet kommer att ha, dvs. att genom besök undersöka hur frihetsberövade personer behandlas. Efter varje besök avger CPT en rapport till den stat som granskats, precis som underkommittén skall göra. I rapporten kan CPT påtala brister och föreslå hur skyddet för frihetsberövade personer kan förbättras. Även denna uppgift är således gemensam för CPT och underkommittén.

Det föreligger även betydande likheter mellan vad staterna har åtagit sig i förhållande till CPT och i förhållande till underkommittén. Staterna är exempelvis skyldiga att tillåta besök av CPT och underkommittén på varje plats där frihetsberövade personer är placerade (artikel 2 i Europarådets tortyrkonvention och artikel 4 i FN-protokollet). En förutsättning för att CPT skall få besöka dessa platser är att kommittén har underrättat den berörda staten om sin avsikt att göra besöket. Detta gäller även besök av underkommittén. Staterna kan då under vissa förutsättningar göra invändningar mot den föreslagna tidpunkten och platsen för besöket (artikel 9 i Europarådets tortyrkonvention och artikel 14 i FN-protokollet). Staterna är även skyldiga att ge CPT respektive underkommittén information och rätt till enskilda samtal med frihetsberövade och andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling (artikel 8 i Europarådets tortyrkonvention och artikel 12 och 14 i FN-protokollet).

Lagstiftning med anledning av Europarådets tortyrkonvention

För att tillgodose tortyrkonventionens krav och i övrigt underlätta CPT:s arbete infördes en särskild lag, lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m., i samband med tillträdet till konventionen. Lagen gäller sedan den 1 februari 1989 (SFS 1988:1561). Lagen tillförsäkrar CPT tillträde till de platser där frihetsberövade personer är placerade under förutsättning att besöket har till syfte att undersöka hur personen behandlas och kommittén har underrättat regeringen om sin avsikt att göra besöket (2 §). Vidare finns bestämmelser om att CPT har rätt till information och enskilda samtal med frihetsberövade och andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling (3 §).

CPT har, som tidigare nämnts, rätt att besöka varje plats där frihetsberövade personer är placerade till en följd av en myndighets beslut eller annan åtgärd. I förarbetena till lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. diskuterades definitionen av begreppet frihetsberövad (prop. 1987/88:133 s. 15 f). Det konstaterades att begreppet skall ges samma innebörd som det har fått genom rättspraxis från den europeiska kommissionen och

• Sida 13
•  Original

domstolen vid dessa organs tolkning och tillämpning av artikel 5 i europakonventionen. Som exempel på vad som ansågs utgöra frihetsberövande i konventionens mening angavs t.ex. förvaring på sluten anstalt såsom häktad eller dömd och husarrest under övervakning. Regeringen gjorde bedömningen att de platser som i första hand kunde komma ifråga för besök var kriminalvårdsanstalter, allmänna häkten, polisarrester, rättspsykiatriska kliniker och sjukhus där intagna bereddes vård enligt lagen (1966:293) om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (numera lagen [1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård) samt vissa hem för vård och boende inom missbrukarvården. Det konstaterades även att vissa gränsdragningsproblem kunde uppkomma, speciellt såvitt avsåg den vård som bedrivs inom sociallagstiftningen. Regeringen anförde vidare att besök kunde komma i fråga på såväl privata som offentliga institutioner under förutsättning att de intagna kunde anses vara berövade sin frihet och frihetsberövandet var en följd av en offentlig myndighets handlande (a.a. s. 16). I viss utsträckning kunde de speciella hem och inrättningar som bedrivs inom ramen för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (nuvarande lagen [1990:52] med särskilda bestämmelser om vård av unga) och lagen om vård av missbrukare i vissa fall (nuvarande lagen [1988:870] om vård av missbrukare i vissa fall) tänkas komma i fråga för ett besök av kommittén.

Det bör emellertid noteras att exemplifieringen i förarbetena inte är uttömmande, t.ex. torde CPT även ha rätt att besöka de förvarslokaler där utlänningar som hålls i förvar enligt utlänningslagen är placerade (6 kap. 19 § utlänningslagen [1989:529 ]).

Rätt att lämna upplysningar

Rätten att lämna uppgifter till CPT och underkommittén är en del av yttrandefriheten. Yttrandefrihet innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten är en grundläggande fri- och rättighet (2 kap. 1 § regeringsformen, RF). Begränsning av rättigheten får endast ske genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får emellertid aldrig gå ut över vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 12 § RF). Begränsningar av yttrandefriheten finns bl.a. i sekretesslagen (1980:100).

Det är en grundläggande princip att den som utnyttjar sin yttrandefrihet inte skall bli utsatt för någon sanktion. Dessutom finns enligt nuvarande lagstiftning en upplysningsskyldighet gentemot CPT (3 § p. 3 lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europiska konventionen mot tortyr m.m.). Vidare har frihetsberövade personer och andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling rätt till enskilda samtal med CPT:s ledamöter (3 § p. 2 nämnda lag).

• Sida 14
•  Original

6.3. Det internationella besökssystemet

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. utvidgas till att även omfatta det fakultativa protokollet till FN:s tortyrkonvention.

Regeringens bedömning: I och med att tillämpningsområdet för lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. utvidgas till att omfatta det fakultativa protokollet fullgör Sverige sina skyldigheter enligt protokollet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En övervägande majoritet tillstyrker alternativt har inte något att invända mot förslagen. Amnesty International Svenska sektionen (Amnesty) föreslår att en tidsram inom vilken regeringen måste ta ställning till huruvida en invändning från en myndighet skall framföras till underkommittén skall införas i 4 § lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. Amnesty påpekar vidare att det är angeläget att begreppet frihetsberövad tolkas så extensivt som möjligt. Svenska FN-förbundet anser att tydliga riktlinjer bör fastställas för att ge underkommittén tolkningsfrihet när det gäller att tolka begreppet frihetsberövad. Förbundet anser också att ett uttryckligt förbud mot repressalier mot personer som informerat antingen underkommittén eller det nationella organet om förekomsten av tortyr bör införas i svensk lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som beskrivits i avsnitt 6.2 ställer Europarådets tortyrkonvention och FN-protokollet likartade krav på staterna. När det gäller vilka platser som är aktuella för besök framgår av FN-protokollet att underkommittén har rätt att besöka varje plats där personer är eller kan hållas frihetsberövade, antingen med stöd av ett beslut av en offentlig myndighet eller på dess föranstaltande eller med dess samtycke eller medgivande (artikel 4.1). Det har inte framkommit något som tyder på att betydelsen av begreppet frihetsberövad skulle tolkas på ett annat sätt i FN-protokollet än i Europarådets tortyrkonvention. Det torde således vara samma platser som CPT har rätt att besöka som kommer att bli aktuella för underkommittén att besöka. Det är dock viktigt att, precis som några remissinstanser påpekat, begreppet frihetsberövad ges en vid tolkning. Underkommitténs kommande besök kommer också att ge vägledning i detta avseende.

Med hänsyn till att Europarådets tortyrkonvention och FN-protokollet ställer likartade krav på staterna kan den lagstiftning som gäller för Europarådets tortyrkonvention användas för att tillgodose även FNprotokollets krav. Ändringar i lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. bör därför genomföras så att den även blir tillämplig såvitt avser FNprotokollet. Vidare bör rubriken på lagen ändras för att återspegla att den rör både Europarådets tortyrkonvention och FN-protokollet. Rubriken skall i stället lyda lag om vissa internationella åtaganden mot tortyr m.m.

Att lagen även föreslås omfatta underkommitténs verksamhet innebär bl.a. att upplysningsskyldigheten och möjligheten att lämna upplysningar också kommer att gälla i förhållande till underkommittén (3 § p. 2–3).

• Sida 15
•  Original

Som anförts ovan är det en grundläggande princip att den som utnyttjar sin yttrandefrihet inte skall bli utsatt för någon sanktion. Det finns därför enligt regeringens mening inte behov av att i svensk lagstiftning föra in ett uttryckligt förbud mot repressalier mot personer som lämnat information om tortyr till underkommittén som Svenska FN-förbundet föreslagit. Däremot bör i förtydligande syfte en bestämmelse om att upplysningar och information som lämnas till såväl CPT som underkommittén får lämnas utan hinder av sekretess.

En förutsättning för att CPT skall få avlägga besök är att kommittén har underrättat den berörda staten om sin avsikt att göra besöket (artikel 8). Staten kan då under vissa förutsättningar göra invändningar mot den föreslagna tidpunkten och platsen för besöket (artikel 9). Motsvarande gäller för underkommitténs verksamhet (artikel 13 och 14). Det har inte någon gång framkommit att det skulle finnas ett problem med dröjsmål i detta sammanhang, varken i förhållandet mellan myndigheter och den svenska regeringen eller mellan regeringen och CPT. Det finns därför enligt regeringens mening inte skäl att, som Amnesty föreslagit, lagstifta om en tidsgräns i detta sammanhang.

6.3.1. Immunitet och privilegier

Regeringens förslag: Lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så att medlemmarna i underkommittén tillförsäkras det skydd som förutsätts i det fakultativa protokollet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker alternativt har inte något att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i redogörelsen för innehållet i FN-protokollet har medlemmar i underkommittén rätt till de privilegier och den immunitet som anges i avsnitt 22 i konventionen om privilegier och immuniteter för Förenta nationerna av den 13 februari 1946, med förbehåll för bestämmelserna i avsnitt 23 i den konventionen (artikel 35). För att protokollets bestämmelser om immunitet och privilegier skall bli gällande inför svenska domstolar och myndigheter måste de införlivas i svensk rätt. Frågor om immunitet och privilegier för internationella organ och personer med anknytning till sådana organ regleras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Enligt 4 § åtnjuter vissa, i en bilaga till lagen angivna organ och personer med anknytning till sådana organ, immunitet och privilegier enligt vad som bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Bilagan bör kompletteras så att den omfattar också underkommitténs medlemmar. Immuniteten och privilegierna gäller i den utsträckning som framgår av protokollet.

• Sida 16
•  Original

6.4. Det nationella besökssystemet

Regeringens bedömning: Genom de kontrollfunktioner som Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern har uppfyller Sverige de krav som protokollet ställer såvitt avser det nationella besöksorganet. Någon lagstiftning behövs således inte i detta avseende.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet tillstyrker alternativt har inte något att invända mot bedömningen. Justitiekanslern (JK) menar att myndigheten formellt sett uppfyller protokollets krav, men i praktiken är den tillsynsverksamhet som myndigheten bedriver relativt begränsad. Det är därför tveksamt om JK kan sägas uppfylla de krav som rimligen bör ställas på ett nationellt besöksorgan. I vart fall gäller detta om man tolkar protokollet så att det finns ett krav på att det nationella besöksorganet faktiskt utför regelbundna inspektioner. Riksdagens ombudsmän (JO) delar inte promemorians bedömning att lagstiftning inte krävs i detta avseende. JO menar att med de begränsade resurser som JO har framstår det som en omöjlighet att genom inspektioner kontinuerligt täcka de områden och myndigheter som förutsätts enligt protokollet. Tyngdpunkten i JO:s arbete ligger i klagomålshanteringen. Amnesty påpekar att lösningen att två organ samtidigt utövar kontroll kan bli komplicerad och att det finns risk att kontrollen blir en lågprioriterad uppgift hos JO och JK. Amnesty ser fördelar med att skapa ett självständigt besöksorgan. Svenska FN-förbundet anser att ett lämpligt sätt att komplettera JO:s och JK:s kontrollfunktioner och dessutom genomföra en statligt oberoende granskning, skulle vara att involvera det civila samhället i processen. En nationell, opartisk granskningskommitté där svenska frivilligorganisationer finns representerade skulle, enligt förbundet, kunna fylla en viktig funktion för Sveriges efterlevnad av protokollet. Röda korset anser att Sverige bör inta en mer aktiv roll när det gäller den nationella besöksverksamheten och inrätta ett eller flera nationella, oberoende besöksorgan. Amnesty föreslår också att det i förtydligande syfte skall anges i 3 § lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. att inga personuppgifter får publiceras om inte personen ifråga ger sitt tillstånd till detta.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Som beskrivits närmare i avsnitt 4 skall anslutande stater enligt FNprotokollet även säkerställa att det finns ett eller flera nationella organ som kan förebygga tortyr m.m. på nationell nivå. Det nationella besöksorganet skall, precis som underkommittén, ges möjlighet att besöka platser där frihetsberövade personer är placerade för att undersöka förhållandena för dessa. Det skall vidare kunna ge rekommendationer till de inhemska myndigheterna för att förbättra behandlingen av frihetsberövade samt lämna synpunkter på relevant

• Sida 17
•  Original

lagstiftning. Åtgärderna skall syfta till att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det nationella besöksorganet skall vara självständigt och ha tillräcklig kapacitet och kompetens för att utföra sina uppgifter.

Riksdagens ombudsmän

JO utövar tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar (12 kap. 6 § regeringsformen, RF). JO har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden (1 § lagen [1986:765] med instruktion för Riksdagens ombudsmän [JO-instruktionen]). Under JO:s tillsyn står bl.a. statliga och kommunala myndigheter, tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter samt andra som har en tjänst eller ett uppdrag som innebär myndighetsutövning. Med myndighetsutövning avses utövande av befogenhet att för enskilda bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande.

JO utövar således tillsyn över de verksamheter där frihetsberövade personer är placerade, t.ex. kriminalvårdsanstalter, häkten, polisarrester och sjukvårdsinrättningar inom rättspsykiatrin. Den som står under JO:s tillsyn är skyldig att tillhandahålla JO de upplysningar och yttranden han begär (12 kap. 6 § RF). Eventuell sekretess som gäller för en myndighet överförs, med vissa begränsningar, till JO (11 kap. 4 § sekretesslagen).

JO:s tillsyn bedrivs dels genom prövning av klagomål från allmänheten, dels genom inspektioner och andra undersökningar som ombudsmännen finner påkallade (5 § JO-instruktionen). I samband med att JO avgör ett ärende kan han uttala sig i frågan om en viss åtgärd strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig (6 § JO-instruktionen). Ombudsmannen får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget (6 § JO-instruktionen). JO får också i ett beslut göra vägledande uttalanden som bidrar till att rättstillämpningen blir enhetlig och ändamålsenlig (6 § JO-instruktionen). JO skall även verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Om det under JO:s tillsynsverksamhet visar sig att det finns anledning att väcka en fråga om författningsändring eller annan åtgärd från statens sida har ombudsmannen möjlighet att göra en framställning om detta till riksdagen eller regeringen (4 § JOinstruktionen). Detta sker i ett fåtal fall per år.

JO svarar direkt under riksdagen och är således helt fristående från regeringen och den under regeringen lydande myndighetsorganisationen. JO intar en hög grad av självständighet även inför riksdagen. Riksdagen kan exempelvis inte ge en ombudsman direktiv i ett särskilt ärende och inte heller i efterhand framföra synpunkter på handläggningen av eller beslutet i ett visst ärende. Riksdagens styrning av ombudsmännens verksamhet sker i stället genom föreskrifterna i JO-instruktionen och behandlingen av JO:s budget. JO lämnar årligen en rapport över sin verksamhet till riksdagen, en ämbetsberättelse (11 § JO-instruktionen).

• Sida 18
•  Original

Justitiekanslern

JK är regeringens högste ombudsman och har bl.a. till uppgift att bevaka statens rätt. Vidare skall JK bistå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter (1 och 2 §§ förordningen med instruktion för Justitiekanslern). JK utövar även tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åtaganden (1 § lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn). Under JK:s tillsyn står statliga myndigheter, kommunala myndigheter och andra myndigheter som inte är statliga. Även tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter samt andra som innehar tjänst eller uppdrag som innebär myndighetsutövning omfattas av JK:s tillsyn (2–3 §§ nämnda lag och 3 § förordningen [1975:1345] med instruktion för Justitiekanslern). Som ett led i sin tillsynsverksamhet genomför JK inspektioner vid myndigheter. Efter en inspektion gör JK uttalanden om myndighetens verksamhet och kan, om det behövs, rikta kritik mot denna. Syftet med tillsyns- och inspektionsverksamheten är att värna om rättssäkerheten och bidra till en fortsatt hög kvalitet inom den offentliga verksamheten.

Domstolar, förvaltningsmyndigheter och tjänstemän hos staten eller kommunerna är skyldiga att ge JK de upplysningar och yttranden som han begär. Även andra personer som står under JK:s tillsyn har sådan skyldighet (10 § lagen om Justitiekanslerns tillsyn). JK har även rätt till domstolars och förvaltningsmyndigheters protokoll och handlingar (9 § samma lag). Eventuell sekretess som gäller för en myndighet överförs, med vissa begränsningar, till JK (11 kap. 4 § sekretesslagen). JK får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget (5 § nämnda lag). JK genomför även de utredningar som fordras för prövning av klagomål eller annat ärende. JK prövar dock klagomål endast om frågans beskaffenhet ger anledning till det. Om ett klagomål lämpligen kan utredas och prövas av annan myndighet kan JK överlämna klagomålet till den myndigheten för handläggning (15 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).

Slutsatser

Arbetet med är förebygga och förhindra tortyr m.m. är mycket viktigt. Som flera remissinstanser har påpekat är det angeläget att Sverige är ett föregångsland i detta avseende. Sverige måste naturligtvis, som vi åtagit oss enligt FN-protokollet, ha ett fungerande system med besök på platser där personer hålls frihetsberövade för att förebygga och förhindra förekomsten av tortyr m.m. Enligt regeringens mening finns redan ett väl fungerande system för kontroll av att myndigheter och de tjänstemän som utövar myndighetsutövning fullgör sina skyldigheter på ett korrekt sätt. JO, som bl.a. utför inspektioner för att kontrollera att frihetsberövade personer behandlas på ett korrekt sätt, har möjlighet att uttala kritik, lämna råd och förslag till myndigheterna samt kommentera lagstiftningen. Även JK har sådana möjligheter.

Flera remissinstanser har uttalat farhågor om att JO och JK inte skulle prioritera besöksverksamheten i tillräcklig grad för att Sverige skall

• Sida 19
•  Original

uppfylla protokollets krav. Det är riktigt, som JO anför, att tyngdpunkten i dess verksamhet ligger i klagomålshanteringen. Av JO:s ämbetsberättelser de senaste fem åren framgår emellertid att JO gjort inspektioner enbart vid häkten och kriminalvårdsanstalter cirka 4–5 gånger per år. Utöver detta har JO besökt andra platser i samhället som också är ”platser där personer hålls frihetsberövade” enligt protokollets definition, t.ex. slutna ungdomshem.

I detta sammanhang är det viktigt att notera att protokollet kräver att det skall finnas ett system med regelbundna besök, men att det inte framgår vad som avses med ”regelbundet”. Det är således inte angivet med vilket tidsintervall besök bör göras. Men JO:s inspektionsverksamhet torde mer än väl uppfylla protokollets krav. Dessutom bedriver även JK sådan inspektionsverksamhet.

Regeringen gör bedömningen att Sverige genom de kontrollfunktioner som JO och JK har uppfyller de krav som protokollet ställer såvitt avser det nationella besöksorganet. Någon lagstiftning behövs således inte i detta avseende. Detta är för övrigt en lösning som även vårt grannland Danmark har valt. Om det skulle visa sig att den verksamhet som JO och JK bedriver inte är tillräcklig för att Sverige skall anses uppfylla sina åtaganden får naturligtvis nya överväganden göras.

Trots att regeringen i dag gör bedömningen att Sverige lever upp till kraven i protokollet kan det framöver finnas anledning att ha högre ambitioner än vad protokollet föreskriver. I detta sammanhang bör noteras att den lagstiftning som reglerar kriminalvårdens verksamhet för närvarande är föremål för översyn. Kriminalvårdskommittén (dir. 2002:90 och 2004:33) kommer den 1 juni 2005 att lämna ett förslag till en ny, modern kriminalvårdslag som svarar mot kraven på en effektivt och humant bedriven kriminalvård. Utredningen skall särskilt uppmärksamma frågan om hur verkställigheten i det enskilda fallet kan anpassas efter den intagnes behov och förutsättningar. En sådan individualisering förutsätter ett mer utvecklat system för tillsyn och kontroll än vad som finns enligt dagens lagstiftning. Frågor om tillsyn och kontroll blir därför centrala i den nya lagstiftningen som kommittén arbetar med att ta fram. Dessutom har regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag till en ny häkteslag (dir. 2005:5). Utredaren skall lämna sitt betänkande senast den 15 januari 2006. Målsättningen är att regelverket som styr kriminalvårdens verksamhet skall ges en enhetlig och ändamålsenlig utformning och att de principer som präglar verkställighet av påföljder i stor utsträckning även skall gälla för häktesverksamheten. Även i det sammanhanget kommer frågor om kontroll och tillsyn att aktualiseras.

Enligt artikel 21.2 i protokollet skall konfidentiella uppgifter som inhämtas av det nationella besöksorganet vara sekretessbelagda. Detta får anses innebära ett krav på att den sekretess som gäller hos den myndighet som granskas skall överföras till det nationella besöksorganet. Om JO eller JK i sin tillsynsverksamhet erhåller en uppgift från en myndighet och uppgiften är sekretessbelagd hos den senare myndigheten, gäller sekretessen även hos JO eller JK. Om uppgiften förekommer i en sådan handling som upprättats med anledning av JO:s eller JK:s tillsynsverksamhet, t.ex. ett yttrande eller ett inspektionsprotokoll, gäller dock sekretessen endast i den mån det kan antas att allmänt eller enskilt

• Sida 20
•  Original

intresse lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs (11 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen). Om JO eller JK erhåller uppgift från en enskild gäller sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden i den mån uppgiften skulle ha varit sekretessbelagd hos den myndighet som ärendet får anses avse och det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs (11 kap. 4 § tredje stycket). Exempel på uppgifter om personliga förhållanden av ömtålig natur som bör kunna hemlighållas med stöd av rekvisitet att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider betydande men om uppgiften röjs är uppgifter om allvarligare brott, missbruksförhållanden och känsliga sjukdomar (Sekretesslagen. En kommentar, Regner m.fl., s. 11:11). Även uppgifter om att någon har utsatts för tortyr m.m. torde anses vara sådana känsliga uppgifter. Regeringen gör således bedömningen att den sekretessreglering som gäller hos JO och JK uppfyller de krav som ställs i protokollet.

Enligt protokollet får inte några personuppgifter publiceras utan att den berörda personens samtycke (artikel 16.2 och 21.2). Amnesty har med anledning av detta föreslagit att det i förtydligande syfte skall införas en bestämmelse med denna innebörd i lagen med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m. JO publicerar varje år en ämbetsberättelse, som bl.a. innehåller referat av meddelade beslut. I denna publiceras dock inte några personuppgifter. Inte heller i öriga beslut som JO publicerar framgår några personuppgifter. Detsamma gäller för de beslut JK publicerar. Som nämnts ovan överförs vidare, med vissa begränsningar, den sekretess som kan föreligga för uppgifter hos en myndighet till JO respektive JK. Det finns därför enligt regeringens mening tillräckligt skydd i svensk lagstiftning för att tillgodose protokollets bestämmelser i detta avseende.

Som regeringen anfört ovan finns inte skäl att i svensk lag införa ett uttryckligt förbud mot repressalier mot den som lämnar information om förekomst av tortyr till underkommittén. Detsamma gäller den som lämnar information till JO eller JK. I detta sammanhang bör noteras att de som står under JO:s respektive JK:s tillsyn är skyldiga att tillhandahålla myndigheterna de uppgifter som de begär (12 kap. 6 § RF resp. 10 § lagen om JK:s tillsyn).

7. Ekonomiska konsekvenser och ikraftträdande

7.1. Ekonomiska konsekvenser

Underkommitténs verksamhet skall finansieras av Förenta nationerna (artikel 25). För detta ändamål skall en särskild fond inrättas (artikel 26). Då FN:s budget inte får öka skall verksamheten finansieras genom omprioritering inom FN:s budget. Den nationella kontrollfunktionen som utförs av Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern ingår i myndigheternas ordinarie verksamhet.

Sammantaget kommer därför godkännandet av det fakultativa protokollet inte att medföra några ekonomiska konsekvenser.

• Sida 21
•  Original

7.2. Ikraftträdande

Det fakultativa protokollet träder i kraft den trettionde dagen efter dagen då den tjugonde staten ratificerat protokollet (artikel 28.1). I förhållande till stat som ratificerar protokollet vid ett senare tillfälle träder det i kraft den trettionde dagen efter dagen för deponering av det egna ratifikations- eller anslutningsdokumentet (artikel 28.2).

Det går således för närvarande inte att förutse när protokollet kommer att träda i kraft. Det finns dock inte någon anledning att avvakta med att låta de föreslagna lagändringarna träda i kraft till dess att protokollet gjort det. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 2005.

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:695) med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m.m.

1 §

2 §

3 §

4 §

Bestämmelsen har redigerats språkligt så att den omfattar både Europarådets tortyrkommitté (CPT) och underkommittén till FN:s tortyrkommitté. Dessutom har en hänvisning gjorts till den bestämmelse i det fakultativa protokollet som stadgar att en stat under vissa förutsättningar kan göra invändningar mot ett besök av underkommittén.

• Sida 22
•  Original

5 §

8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Bilagan I bilagan har ett tillägg gjorts som innebär att medlemmarna i underkommittén tillförsäkras immunitet och privilegier för sitt uppdrag. Denna bestämmelse motsvaras av artikel 35 i det fakultativa protokollet.

• Sida 23
•  Original