Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda två protokoll med ändringar av Europolkonventionen. Det första protokollet, som undertecknades år 2002, innebär bl.a. att Europol skall kunna delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper, som har inrättats i enlighet med 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller i enlighet med 2002 års rambeslut om gemensamma utredningsgrupper. Det innehåller också bestämmelser om hur medlemsstaterna skall behandla framställningar från Europol om att inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall. Det andra protokollet, som undertecknades år 2003, innehåller bestämmelser som syftar till att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivare sätt och stärka sitt stöd till medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Protokollet gör det också möjligt för medlemsstaterna att bestämma att även andra myndigheter än den nationella enheten får ha direktkontakt med Europol och söka i dess register.

Sveriges tillträde till protokollen föranleder ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar.

I propositionen föreslås också en ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med anledning av en förordning från Europaparlamentet och rådet från 2005 om tillgången till Schengens informationssystem för de organ i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner

1. rådets akt av den 28 november 2002 om utarbetande av ett proto-

koll om ändring av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och protokollet om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän (avsnitt 7.1),

2. rådets akt av den 27 november 2003 om utarbetande på grundval av

artikel 43.1 i konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) av ett protokoll om ändring av konventionen (avsnitt 7.1),

dels antar regeringens förslag till

3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i

vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internatio-

nellt samarbete i brottsutredningar,

5. lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informations-

system.

• Sida 4
•  Original

2. Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga ²

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Internationella organ Fysiska personer

Tillämplig internationell överenskommelse

52. Europol Medlemmarna i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän

Konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) med protokoll om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän, utarbetat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 41.3 i Europolkonventionen.

¹ Lagen omtryckt 1994:717. ² Senaste lydelse 2005:512.

• Sida 5
•  Original

Föreslagen lydelse

Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Internationella organ Fysiska personer

Tillämplig internationell överenskommelse

52. Europol Medlemmarna i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän

Konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) med protokoll om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän, utarbetat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 41.3 i Europolkonventionen, rådets akt av den 28 november 2002 om utarbetande av ett protokoll om ändring av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och protokollet om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 6
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 8, 14 och 17 §§ lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Om en utländsk tjänsteman utför uppgifter i en gemensam utredningsgrupp i Sverige, skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i samband med den gemensamma utredningsgruppens verksamhet i Sverige och för vilken den utländska myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta skada som drabbar den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

Vid tillämpningen av första stycket skall Europol och en tjänsteman där jämställas med utländsk myndighet och utländsk tjänsteman.

14 §²

Bestämmelserna om skadestånd i 8 och 9 §§ skall tillämpas i ett ärende om kontrollerad leverans enligt denna lag, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Bestämmelserna om skadestånd i 8 § första stycket och 9 § skall tillämpas i ett ärende om kontrollerad leverans enligt denna lag, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

17 §³

Bestämmelserna om skadestånd i 8 och 9 §§ skall tillämpas vid samarbete enligt 15 §, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Bestämmelserna om skadestånd i 8 § första stycket och 9 § skall tillämpas vid samarbete enligt 15 §, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:494. ² Senaste lydelse 2005:494. ³ Senaste lydelse 2005:494.

• Sida 7
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av

1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet,

2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt

3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista), och att myndigheter får ha direktåtkomst till registret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista) och att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7. Regeringen får också meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

• Sida 8
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Europol

Genom Europolkonventionen från år 1995 upprättades Europol, som är Europeiska unionens gemensamma polisbyrå. Konventionen antogs av Sverige år 1997 (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22), men Europols verksamhet inleddes först år 1999 sedan ett antal tillämpningsföreskrifter till konventionen hade antagits av samtliga medlemsstater.

Enligt Fördraget om Europeiska unionen (artikel 30.2) skall ministerrådet främja samarbete genom Europol. Rådet skall därvid, inom fem år från dagen för Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999, göra det möjligt för Europol att delta i gemensamma utredningsgrupper i en stödjande funktion. Rådet skall vidare besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda berörda nationella myndigheter att genomföra och samordna brottsutredningar i särskilda fall.

Vid Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999 framhölls att Europol har en nyckelroll när det gäller att stödja brottsförebyggande åtgärder, analyser och utredningar i hela unionen. Europeiska rådet uppmanade till bildandet av gemensamma utredningsgrupper i enlighet med fördraget och efterlyste regler som tillåter företrädare för Europol att, när så är lämpligt, delta i sådana grupper.

För att genomföra fördraget och Europeiska rådets uppmaning har ministerrådet antagit två akter med protokoll om ändringar av dels Europolkonventionen (EUT C 316, 27.11.95, s. 1), dels protokollet den 19 juni 1997 om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän (EUT C 221, 19.7.1997, s. 1), i det följande benämnt protokollet om privilegier och immunitet för Europol. Det första protokollet undertecknades av medlemsstaterna den 28 november 2002 och benämns i det följande 2002 års protokoll (EUT C 312, 16.12.2002, s. 1). Det andra protokollet undertecknades den 27 november 2003 och benämns i det följande 2003 års protokoll (EUT C 2, 6.1.2004, s. 1).

Schengen

Den 6 juli 2005 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1160/2005 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juli 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna vad gäller tillgången till Schengens informationssystem för de organ som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna (EUT L 191, 22.7.2005, s. 18). Förordningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Beredningen av ärendet

I en promemoria som har upprättats inom Justitiedepartementet har övervägts Sveriges tillträde till protokollen om ändringar av Europolkonventionen och protokollet om privilegier och immunitet för Europol samt

• Sida 9
•  Original

vilka lagändringar som dessa föranleder. I promemorian har också övervägts vilka kompletterande lagändringar som är nödvändiga med anledning av förordningen om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2005/10426/PO).

Lagförslagen i propositionen är en direkt följd av de olika internationella instrument som beskrivits ovan. Enligt regeringens bedömning är förslagen till sitt innehåll och författningstekniskt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 2002 års protokoll

2002 års protokoll, som finns intaget i bilaga 3, innebär främst att Europol skall kunna delta i sådana gemensamma utredningsgrupper som har inrättats i enlighet med 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller i enlighet med 2002 års rambeslut om gemensamma utredningsgrupper. Protokollet innehåller fem artiklar. Artikel 1 behandlar de ändringar som görs i Europolkonventionen och artikel 2 de ändringar som görs i protokollet om privilegier och immunitet för Europol. I de övriga artiklarna finns bestämmelser om ikraftträdande m.m. Den närmare innebörden av artiklarna beskrivs nedan.

Artikel 1

Artikel 1.1

Artikel 3 i Europolkonventionen, som handlar om Europols arbetsuppgifter, ändras. Arbetsuppgifterna utvidgas så att Europol kan delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper. Europol ges dessutom möjlighet att anmoda behöriga myndigheter i medlemsstaterna att genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall.

Artikel 1.2 a

Det införs en ny artikel som innehåller närmare bestämmelser om europoltjänstemäns deltagande i gemensamma utredningsgrupper (artikel 3 a). Enligt Europolkonventionen (artikel 30) är en sådan person en tjänsteman som anställs och entledigas av Europols direktör. De sambandsmän som de nationella enheterna sänder till Europol är således inte tjänstemän vid Europol. I den nya artikeln nämns särskilt sådana utredningsgrupper som inrättats i enlighet med konventionen den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och rambeslutet den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. En gemensam utredningsgrupp kan bestå av tjänstemän från brottsutredande myndigheter från två eller flera medlemsstater. En sådan grupp har till uppgift att under en begränsad tid utreda viss brotts-

• Sida 10
•  Original

lighet som har anknytning till de medlemsstater som inrättat den. Innebörden av artikel 3 a är bl.a. följande.

En förutsättning för deltagande i en gemensam utredningsgrupp är att gruppen utreder brott för vilka Europol har behörighet enligt Europolkonventionen. Inom de gränser som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där gruppen är verksam, får deltagande ske i all verksamhet och utbyte av information ske med alla medlemmar i den gemensamma utredningsgruppen. En europoltjänsteman får dock inte vidta några tvångsåtgärder.

Hur deltagandet skall genomföras i administrativt hänseende skall fastställas i en överenskommelse mellan Europols direktör och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som deltar i gruppen. Reglerna för sådana överenskommelser skall fastställas av Europols styrelse med två tredjedelars majoritet.

En europoltjänsteman skall genomföra sina uppgifter under ledning av gruppens ordförande med beaktande av de villkor som fastställs i överenskommelsen.

I enlighet med överenskommelsen får en europoltjänsteman knyta direkta kontakter med medlemmarna i gruppen och i enlighet med Europolkonventionens bestämmelser lämna information till dessa från Europols datoriserade informationssystem. Om information lämnas vid sådan direktkontakt skall Europol informera berörda nationella enheter om detta.

Information som en europoltjänsteman tar del av i en gemensam utredningsgrupp får, efter godkännande av den medlemsstat som lämnat informationen och på dess ansvar, registreras i informationssystemet i enlighet med konventionen.

Under sådan verksamhet som bedrivs av en gemensam utredningsgrupp skall en europoltjänsteman, när det gäller brott som han eller hon utsätts för eller begår, underställas den nationella lagstiftning som gäller för personer med jämförbara arbetsuppgifter i den medlemsstat där verksamheten äger rum.

Artikel 1.2 b

Det införs en ny artikel i Europolkonventionen som behandlar framställningar från Europol om inledande av brottsutredningar (artikel 3 b). Enligt artikeln bör medlemsstater behandla varje framställning från Europol om att de skall inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall och ta sådana framställningar under vederbörligt övervägande. Europol bör vidare informeras om huruvida den begärda utredningen kommer att inledas.

Om myndigheterna i medlemsstaterna beslutar att inte följa en sådan begäran, skall de underrätta Europol om sitt beslut och skälen för det. Myndigheterna behöver dock inte ange några skäl om detta skulle skada viktiga nationella säkerhetsintressen eller äventyra genomförandet av pågående utredningar eller enskilda personers säkerhet.

Svar på framställningar från Europol och information till Europol om resultatet av utredningar bör lämnas via behöriga myndigheter i medlemsstaterna enligt Europolkonventionens bestämmelser och nationell lagstiftning.

• Sida 11
•  Original

När Europol begär att en medlemsstat skall inleda en brottsutredning, skall Europol informera Eurojust (EU:s åklagarsamarbete) om detta.

Artikel 1.2 c

Det införs en ny artikel i Europolkonventionen som reglerar medlemsstaternas ansvar för skada som har orsakats av en europoltjänsteman under deltagande i en gemensam utredningsgrupp (artikel 39 a). Den medlemsstat inom vars territorium skada har orsakats skall utge ersättning för den enligt vad som gäller för skada som orsakats av dess egna tjänstemän. Den staten skall sedan ha rätt att återkräva utgiven ersättning från Europol. Tvister om sådana återkrav skall hänskjutas till Europols styrelse som skall avgöra frågan med två tredjedelars majoritet.

Artikel 1.3

Ett tillägg görs till artikel 28 i Europolkonventionen med innebörd att Europols styrelse med två tredjedelars majoritet skall fastställa regler för hur deltagandet i gemensamma utredningsgrupper skall genomföras i administrativt hänseende. Vidare skall styrelsen med samma majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat och Europol om skadeståndsansvar i samband med sådant deltagande.

Artikel 2

Artikel 41 i Europolkonventionen handlar om privilegier och immunitet. Enligt denna skall Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän åtnjuta de privilegier och den immunitet som krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med det särskilda protokollet om privilegier och immunitet för Europol.

Av detta protokoll framgår att medlemmarna i Europols organ (styrelsen, styrekonomen samt budgetkommittén) och Europols personal (direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän, med undantag av viss lokalanställd personal) åtnjuter immunitet mot varje slag av rättsligt förfarande när det gäller i tjänsten gjorda uttalanden samt utförda handlingar. Sådan immunitet kvarstår även sedan de berörda personerna har upphört att vara medlemmar i organen eller att tillhöra personalen.

Protokollet ändras nu så att immunitet inte kan beviljas för handlingar som utförs inom ramen för ett deltagande i en gemensam utredningsgrupp.

Artiklarna 3–5

I artikel 3 i 2002 års protokoll finns föreskrifter om ratificering och ikraftträdande. Protokollet träder i kraft 90 dagar efter det att samtliga stater som var medlemmar i Europeiska unionen vid tidpunkten för protokollets antagande har anmält till rådet att de genomfört protokollet enligt gällande konstitutionella bestämmelser. I artikel 4 finns bestämmelser om hur nya medlemsstater kan ansluta sig till protokollet. Artikel

• Sida 12
•  Original

5 innehåller bestämmelser om deposition av protokollet hos rådets generalsekreterare och om offentliggörande av vissa uppgifter i Europeiska unionens officiella tidning.

5 2003 års protokoll

2003 års protokoll innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till att Europol skall kunna bistå medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter på ett effektivare sätt. Protokollet, som finns intaget i bilaga 4, innehåller fem artiklar. Artikel 1 omfattar olika sakliga ändringar i Europolkonventionen (i det följande ”konventionen”). Övriga artiklar behandlar ikraftträdande m.m. De sakliga ändringarna berör till övervägande del den verksamhet som bedrivs internt vid Europol. De gäller bl.a. de övergripande bestämmelserna om Europols målsättning och arbetsuppgifter samt dess behandling av uppgifter. Endast i ett avseende avser protokollet nationella förhållanden. Den ändringen innebär att medlemsstaterna ges möjlighet att tillåta även andra myndigheter än den nationella enheten att ha direktkontakt med Europol och att söka i dess register. Den nationella enheten är för Sveriges del huvudenheten för internationellt polissamarbete vid Rikskriminalpolisen.

Den närmare innebörden av artiklarna beskrivs nedan.

Artikel 1

Artikel 1.1

Artikel 2 i konventionen behandlar Europols målsättning. Ändringen innebär att den internationella brottslighet som Europol skall rikta sina insatser mot förtydligas. Ändringen innebär vidare att det räcker med skäliga misstankar – i dagsläget faktiska omständigheter – som visar på förekomsten av en brottslig organisation eller struktur för att Europol skall kunna agera. Nytt är också att rådet med enhällighet, på styrelsens förslag, skall fastställa prioriteringarna för Europol när det gäller att bekämpa och förebygga allvarliga former av internationell brottslighet.

Artikel 1.2

I artikel 3 i konventionen beskrivs Europols arbetsuppgifter. Här görs två tillägg av innebörd att Europol skall bistå med råd och forskning ”särskilt” på de uppräknade områdena och, när det gäller organisation och utrustning, ”genom att underlätta tillhandahållandet av tekniskt bistånd mellan medlemsstaterna”.

Enligt en ny artikel 3.4 skall Europol – utan att det påverkar tillämpningen av 1929 års internationella konvention för bekämpande av penningförfalskning och dess protokoll – också verka som Europeiska unionens kontaktpunkt i sina kontakter med tredje land och utomstående instanser för att bekämpa falsk eurovaluta.

• Sida 13
•  Original

Artikel 1.3

Artikel 4 i konventionen handlar om de nationella enheterna. Enligt nuvarande bestämmelse är det bara den nationella enheten som får ha direktkontakt med Europol. Ändringen innebär att en medlemsstat får tillåta att även andra myndigheter har sådan direktkontakt. En myndighet som getts sådan behörighet skall dock alltid först ta kontakt med den nationella enheten som samtidigt från Europol skall få all information som sedermera utbyts.

Till följd av ändringar i Fördraget om Europeiska unionen ändras hänvisningen till fördraget (punkt 5).

När det gäller de möten som cheferna för de nationella enheterna har i syfte att bistå Europol med råd, görs det tillägget att sammanträden skall äga rum ”regelbundet, på eget initiativ eller på begäran”.

Artikel 1.4

I artikel 6 i konventionen finns bestämmelser om Europols datoriserade informationssystem. Systemet består av tre delar: ett informationsregister, ett arbetsregister för analysändamål och ett indexregister över uppgifterna i analysregister.

I en ny bestämmelse slås fast att Europol, som stöd för utförandet av sina uppgifter, också får behandla uppgifter i syfte att fastställa om uppgifterna är relevanta för Europols arbetsuppgifter och kan föras in i informationssystemet (artikel 6 a). Bakgrunden till den nya bestämmelsen är den mängd information – inte sällan på språk som kräver utökad tolkkapacitet – som Europol ställts inför under de senaste åren. Rådet skall med två tredjedelars majoritet fastställa villkor för behandlingen av sådana uppgifter, särskilt vad gäller tillgång till och användning av uppgifterna samt tidsgränser för bevarande, som inte får överstiga sex månader. Vid behandlingen skall hänsyn tas till konventionens bestämmelser om dataskyddsnivå för uppgifter. Europols styrelse skall förbereda rådets beslut och därvid rådgöra med den gemensamma tillsynsmyndigheten.

Artikel 1.5

Artikel 9 i konventionen reglerar vem som har rätt till tillgång till informationsregistret. Rätten att registrera eller söka efter uppgifter i Europols informationsregister är förbehållen de nationella enheterna, sambandsmännen, direktören, de biträdande direktörerna och europoltjänstemän som fått sådan behörighet. Genom ändringen införs möjlighet även för de myndigheter som kan utses vid sidan av en nationell enhet att göra sökningar i informationsregistret. Resultatet av en sådan sökning kommer dock endast att visa om en begärd uppgift finns registrerad i registret eller ej. Om en uppgift finns registrerad kan ytterligare information begäras genom den nationella enheten. Information om vilka behöriga myndigheter som medlemsstaterna har utsett skall översändas till rådets generalsekretariat som skall offentliggöra informationen i Europeiska unionens officiella tidning.

• Sida 14
•  Original

Artikel 1.6

Artikel 10 i konventionen reglerar insamling, behandling och användning av personuppgifter i analysregister. Varje förslag till analys innebär att det bildas en analysgrupp. Gruppen består av analytiker och andra europoltjänstemän som utsetts av Europols ledning, sambandsmän samt sakkunniga från de medlemsländer som lämnat uppgifterna eller som berörs av analysen. Endast analytikerna har i dagsläget rätt att registrera och använda uppgifter i analysregistren. Nu görs den ändringen att alla deltagare i en analysgrupp får söka efter uppgifter i sådana register. Liksom idag skall dock endast en analytiker ha rätt att föra in och ändra uppgifter.

I samma artikel i konventionen behandlas också spridning och användning av analysuppgifter. För närvarande är det den medlemsstat som överför uppgifter till Europol som skall bedöma hur känslig en överförd uppgift är. Spridning och operativ användning av analysuppgifter skall bestämmas i samråd med de övriga deltagarna i analysgruppen. Den ändring som nu genomförs innebär att detta samrådsförfarande tas bort. Först om det inte går att fastställa vilken medlemsstat som har överfört uppgifterna skall beslutet fattas av analysdeltagarna. Ytterligare en nyhet i artikeln är att förbudet att sprida eller använda uppgifter, utan att i förväg komma överens om detta med de medlemsstater som i första hand berörs, inte bara gäller en medlemsstat som ansluter sig till en pågående analys utan även en medverkande expert som ansluter sig till en sådan.

I artikel 10 i konventionen införs också en bestämmelse om att Europol får bjuda in experter från tredje land eller utomstående instanser. Med sådana instanser avses enligt artikel 10.4 bl.a. de organ som har upprättats med stöd av Europeiska unionens grundfördrag, andra offentligrättsliga organ som har upprättats inom ramen för EU, internationella organisationer samt Interpol. Dessa experter får medverka i en analysgrupps verksamhet om vissa förutsättningar är uppfyllda (artikel 10.9). Det skall sålunda finnas ett gällande avtal om informationsutbyte, inklusive personuppgifter, och sekretess mellan Europol och landet eller instansen ifråga. Medverkandet skall vidare ligga i medlemsstaternas intressen och landet eller instansen ifråga skall beröras direkt av analysarbetet. Deltagarna i analysgruppen skall också vara ense om medverkandet. Dessutom gäller att medverkandet skall underställas ett s.k. arrangemang mellan Europol och det tredje landet eller instansen. Reglerna för sådana arrangemang skall fastställas av Europols styrelse genom beslut med två tredjedelars majoritet. Innehållet i arrangemangen skall sändas till den gemensamma tillsynsmyndigheten för eventuella synpunkter.

Artikel 1.7

I artikel 12 i konventionen finns en bestämmelse om upprättandet av analysregister. Bestämmelsen innebär att Europol för varje analysregister skall upprätta särskilda instruktioner med detaljerade föreskrifter om innehållet som Europols styrelse skall godkänna. Bestämmelsen ändras nu så att det i stället är Europols direktör som skall godkänna instruktionerna. Styrelsen och den gemensamma tillsynsmyndigheten skall ome-

• Sida 15
•  Original

delbart underrättas av direktören om instruktionen och få del av akten. Den gemensamma tillsynsmyndigheten får till styrelsen lämna alla synpunkter som den anser nödvändiga inom en viss tidsperiod som direktören bestämmer. Enligt en ny bestämmelse får styrelsen när som helst beordra direktören att ändra en instruktion för upprättande eller avslutande av analysregister. Styrelsen skall också besluta från vilket datum sådana ändringar eller avslutande skall gälla (artikel 12.3).

Enligt ytterligare en ny bestämmelse får ett analysregister inte bevaras under längre tid än tre år (artikel 12.4). Före utgången av denna period skall dock Europol undersöka om det är nödvändigt att registret bevaras. Europols direktör får, om det är nödvändigt för registrets ändamål, lämna instruktion om att registret skall bevaras under ytterligare en treårsperiod.

Artikel 1.8

I artikel 16 i konventionen finns bestämmelser om upprättandet av kontrollrapporter om uttag av personuppgifter ur Europols register. Syftet med sådana rapporter är att göra det möjligt att kontrollera att utlämnandet av uppgifter har skett i enlighet med gällande bestämmelser. Europol skall, enligt konventionens hittills gällande lydelse, upprätta sådana rapporter om minst var tionde åtkomst som rör personuppgifter och för varje begäran som görs inom ramen för informationsregistret.

Artikeln ändras så att Europol i stället skall inrätta lämpliga mekanismer som möjliggör en sådan kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser härom efter att ha hört den gemensamma tillsynsmyndigheten.

Artikel 1.9

Enligt artikel 18 i konventionen får Europol överföra personuppgifter till tredje land och utomstående instanser. För detta krävs att ett utlämnande i det enskilda fallet behövs för att förebygga eller bekämpa brott som ligger inom Europols behörighet, att mottagaren har en tillfredställande skyddsnivå för uppgifterna och att utlämnandet överensstämmer med av rådet beslutade generella regler.

Genom en ändring i artikel 18 införs en möjlighet att i sådana rådsregler i undantagsfall göra avvikelser från kravet på tillräcklig skyddsnivå. En förutsättning för överföring är dock att Europols direktör anser att överföringen är absolut nödvändig för att skydda de berörda medlemsstaternas väsentliga intressen inom ramen för Europols målsättning eller för att förhindra en överhängande fara för brott. Direktören skall under alla omständigheter beakta dataskyddsnivån i landet eller instansen i fråga i syfte att göra en avvägning mellan denna och ovan nämnda intressen.

Artikel 1.10

I artikel 21 i konventionen behandlas tidsfrister för bevarande och gallring av uppgifter i register. Personuppgifter som förekommer i informations- och analysregistren får bevaras i högst tre år. Denna bestämmelse ändras så att det varje år skall undersökas om de personuppgifter rörande

• Sida 16
•  Original

personer som finns i analysregistren behöver bevaras ytterligare. Bevarandet av uppgifter i sådana register får inte sträcka sig längre än den tid som registret existerar.

Artikel 1.11

Artikel 22 i konventionen innehåller bestämmelser om bevarande och rättelse av uppgifter i akter. Med akter avses andra sammanställningar av uppgifter än dataregister. Bestämmelsen ändras så att principerna i de gemensamma bestämmelserna om informationsbehandling som finns i Europolkonventionen skall tillämpas även på uppgifter i akter.

Artikel 1.12

Bestämmelser om den gemensamma tillsynsmyndigheten finns i artikel 24 i konventionen. Denna myndighet har till uppgift att utöva tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter i Europol sker på ett sätt som inte strider mot Europolkonventionen eller kränker enskildas rätt. Myndigheten skall regelbundet upprätta aktivitetsrapporter som skall översändas till rådet. Ändringen innebär att rapporter skall översändas även till Europaparlamentet.

Artikel 1.13

Artikel 26 i konventionen handlar om Europols rättskapacitet. Till följd av ändringar i Fördraget om Europeiska unionen ändras hänvisningen till fördraget.

Artikel 1.14

I artikel 28 i konventionen finns bestämmelser om Europols styrelse och dess arbetsuppgifter. Styrelsen skall bl.a. delta i utvidgningen av Europols målsättning. Denna bestämmelse ändras så att styrelsen i stället skall delta i fastställandet av prioriteringar för Europol när det gäller att bekämpa och förebygga allvarliga former av internationell brottslighet inom dess mandat enligt den ändrade artikeln 2. Vidare föreskrivs att styrelsen skall delta i fastställandet av villkoren för behandling av den typ av uppgifter som nämns i den nya artikeln 6 a om Europols informationsbehandling, för att fastställa om sådana uppgifter är relevanta för Europols arbetsuppgifter och kan föras in i informationssystemet (punkt 3 a). Nytt är också att styrelsen med två tredjedelars majoritet skall fastställa reglerna för arrangemangen för att experter från tredje land och utomstående instanser, i enlighet med den nya artikeln 10.9, skall få medverka i en analysgrupps verksamhet (punkt 4 a).

Artikel 28 ändras vidare så att styrelsen, i konsekvens med den nya artikeln 12.3, får beordra direktören att ändra en instruktion för upprättande eller avslutande av ett register.

Styrelsen skall, enligt en ny artikel 32 a om rätt till tillgång till Europols handlingar, med två tredjedelars majoritet anta regler för sådan tillgång (punkt 14 a).

• Sida 17
•  Original

Enligt ytterligare en ändring skall styrelsen, i enlighet med artikel 43, delta i eventuella ändringar av konventionen eller dess bilaga.

Styrelsen skall varje år enhälligt anta en verksamhetsberättelse för det gångna året och en verksamhetsplan om den framtida verksamheten. Dessa båda handlingar skall underställas rådet. Bestämmelsen ändras nu så att den knyter an till vad som sägs om Europols målsättning i artikel 2. Nytt är vidare att rådet skall översända verksamhetsberättelsen och verksamhetsplanen till Europaparlamentet för kännedom.

Artikel 1.15

Artikel 29 i konventionen handlar om Europols direktör. I artikel 29.3 räknas dennes ansvarsområden upp. Det rör sig bl.a. om verkställandet av Europols uppgifter, den löpande administrationen och ledningen av personalen. En nyhet är att direktören också skall ansvara för ”alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror denne”. Vidare utvidgas ansvaret till att regelbundet hålla styrelsen underrättad om genomförandet av prioriteringarna enligt den ändrade artikeln om Europols målsättning.

Artikel 1.16

Artikel 30 handlar om Europols personal. Till följd av ändringar i Fördraget om Europeiska unionen stryks hänvisningen till fördraget.

Artikel 1.17

Europolkonventionen innehåller i dag ingen bestämmelse om allmänhetens tillgång till Europols handlingar. I en ny artikel 32 a införs nu en sådan bestämmelse. Europols styrelse skall, på förslag av Europols direktör, med två tredjedelars majoritet anta regler för tillgång till Europols handlingar för unionens medborgare och fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller har sitt säte i en medlemsstat. Reglerna skall utformas med beaktande av de principer och begränsningar som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Artikel 1.18

Artikel 34 i konventionen handlar om information från rådet till Europaparlamentet. Genom ändringar i artikeln införs nu ett nytt samrådsförfarande. Rådet skall, i enlighet med det förfarande för samråd som slagits fast i Fördraget om Europeiska unionen, på initiativ av en medlemsstat eller på förslag från kommissionen, samråda med Europaparlamentet innan rådet beslutar om någon av de åtgärder som avses i artiklarna 10.1, 10.4, 18.2, 24.7, 26.3, 30.3, 31.1, 42.2 eller om Europolkonvention eller dess bilaga skall ändras.

I en ny artikel 34.2 föreskrivs att rådets ordförandeskap eller dess företrädare får framträda inför Europaparlamentet för att diskutera all-

• Sida 18
•  Original

männa frågor som gäller Europol. Ordförandeskapet eller dess företrädare får bistås av Europols direktör och skall, i likhet med vad som redan gäller enligt artikel 32.2, iaktta diskretions- och tystnadsplikt.

Av en ny artikel 34.3 framgår att de skyldigheter som avses i artikel 34 inte skall påverka de nationella parlamentens rättigheter eller de allmänna principer som är tillämpliga på förhållandet till Europaparlamentet enligt Fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 1.19

Artikel 35 i konventionen behandlar Europols budget och innebär bl.a. att styrelsen enhälligt skall anta en femårig finansiell plan som skall fastställas av rådet. Ändringen innebär att rådet skall vidarebefordra planen till Europaparlamentet för kännedom.

Artikel 1.20

I artikel 39 i konventionen behandlas Europols avtalsrättsliga förpliktelser och forum i skadeståndstvister. Enligt bestämmelsen skall de domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva tvister om Europols ansvar utses genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen. Ändringen innebär att hänvisning i stället görs till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Artikel 1.21

Artikel 42 i konventionen handlar om Europols förbindelser med tredje land och utomstående instanser. En nyhet är att Europol skall upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med Eurojust i den mån det är relevant för genomförandet av Europols uppgifter och för att uppnå dess mål. Därvid skall behovet av att undvika dubbelarbete beaktas. De grundläggande delarna i ett sådant samarbete skall fastställas genom avtal.

Artikel 1.22

Bestämmelser om formerna för ändring av Europolkonventionen finns i artikel 43 i konventionen. Till följd av ändringar i Fördraget om Europeiska unionen stryks nu hänvisningen till fördraget. Sedan tidigare gäller att rådet, på initiativ av en medlemsstat och efter det att styrelsen undersökt frågan, enhälligt får besluta att ändra bilagan till konventionen genom att tillägga, ändra eller komplettera definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i bilagan. Den ändring som nu genomförs innebär att denna beslutanderätt inte längre förutsätter initiativ från någon medlemsstat. Dessutom anges att rådet får ändra bilagan genom att lägga till andra former av internationell brottslighet.

• Sida 19
•  Original

Artikel 1.23

Ändringarna i Europolkonventionen föranleder vissa redaktionella ändringar i bilagan till konventionen. Dessa räknas upp i artikeln.

Artikel 1.24

Till följd av ändringar i Fördraget om Europeiska unionen stryks hänvisningen till fördraget i artiklarna 10.1, 10.4, 18.2, 29.1, 29.6, 30.3, 31.3, 35.5, 35.9, 36.3, 40.1, 41.3, 42.2 och 43.1 i konventionen.

Artiklarna 2–5

I artikel 2 i 2003 års protokoll finns föreskrifter om ratificering och ikraftträdande. 2003 års protokoll träder i kraft 90 dagar efter det att samtliga stater som var medlemmar i Europeiska unionen vid tidpunkten för protokollets antagande har anmält till rådet att de genomfört protokollet enligt gällande konstitutionella bestämmelser. I artikel 3 behandlas frågan om ikraftträdande i förhållande till ett tidigare av medlemsstaterna undertecknat protokoll med ändringar i Europolkonventionen såvitt avser penningtvätt (EUT C 358, 13.12.2000, s. 2). I artikel 4 finns bestämmelser om hur nya medlemsstater kan ansluta sig till 2003 års protokoll. Artikel 5 innehåller bestämmelser om deposition av protokollet hos rådets generalsekreterare och om offentliggörande av vissa uppgifter i Europeiska unionens officiella tidning.

6. Schengens informationssystem

Schengens informationssystem (SIS) inrättades enligt 1990 års konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna¹ (Schengenkon-ventionen). Schengenkonventionen införlivades i EU genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999.

SIS är ett datasystem som hittills har varit tillgängligt endast för de myndigheter i medlemsstaterna som bekämpar brott, utför gränskontroller och fattar beslut om viseringar och uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare. Systemet är en av flera ”kompensatoriska åtgärder” som ingår i Schengenregelverket. Med detta menas åtgärder som avser att minska risken för att den fria rörligheten för personer inom Schengen ger upphov till ökad brottslighet och illegal invandring. SIS innehåller i huvudsak två typer av uppgifter. Det är dels uppgifter som skall hindra tredjelandsmedborgare som är utvisade eller anses utgöra en säkerhetsrisk från att komma in i Schengenområdet, den så kallade spärrlistan. Därutöver registreras uppgifter som gäller efterspanade personer och föremål i syfte att bekämpa brott inom Schengenområdet. När det gäller föremål skall registrering ske av sådana föremål som har efterlysts för

¹ EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 871/2004 (EUT L 162, 30.4.2004, s. 29).

• Sida 20
•  Original

beslag eller för att användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål. I Schengenkonventionen finns närmare angivet vilka kategorier av föremål som här avses. Det gäller bl.a. stulna, bortförda eller försvunna motorfordon, husvagnar och släpvagnar med viss minsta motorstorlek respektive tjänstevikt (artikel 100). I februari 2005 beslutade rådet att vissa ytterligare kategorier av föremål skall registreras i SIS (2005/211/RIF), se bilaga 5. Det gäller bl.a. stulna, bortförda, försvunna eller ogiltigförklarade registreringsbevis och registreringsskyltar för fordon. Det har ännu inte bestämts när denna ändring skall träda i kraft. Rådet förväntas fatta ett nytt beslut om detta inom kort. Endast de myndigheter som ansvarar för gränskontroll, brottsbekämpning och utfärdandet av viseringar och uppehållstillstånd har enligt den gällande lydelsen av Schengenkonventionen rätt att ta del av uppgifter i SIS. För svenskt vidkommande regleras rätten att ta del av uppgifter i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem.

Den nu antagna förordningen från Europaparlamentet och rådet innebär att det införs en ny artikel i Schengenkonventionen med innebörd att även de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon skall få direkt tillgång till vissa uppgifter i SIS (artikel 102 A). Det gäller uppgifter om motorfordon, släpvagnar, husvagnar samt registreringsbevis och registreringsskyltar för fordon. Syftet med ändringen är att man lättare skall kunna upptäcka och förhindra att stulna eller försvunna fordon transporteras mellan olika EUländer för att registreras i en ny identitet. Förslaget har således ett brottsbekämpande syfte. Förordningen trädde i kraft den 11 augusti 2005 och skall tillämpas från och med den 11 januari 2006.

7. Överväganden

7.1. Sveriges tillträde till protokollen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner 2002 års protokoll och 2003 års protokoll.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft någon invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Sverige har deltagit i det brottsbekämpande samarbetet inom ramen för Europolkonventionen sedan

Europols verksamhet inleddes år 1999. Den koordinering av nationella insatser för brottsbekämpning som sker genom Europol möjliggör att brottsutredningar kan bedrivas samordnat i flera länder. Sådan samordning är mycket viktig när det gäller polisens möjlighet att utreda gränsöverskridande brottslighet.

För att 2002 års protokoll och 2003 års protokoll skall träda i kraft krävs att medlemsstaterna tillträder dem i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser. Protokollen kommer i olika avseenden att stärka Europols möjligheter att stödja medlemsstaterna i deras brottsbekäm-

• Sida 21
•  Original

pande verksamhet. Enligt regeringens uppfattning finns det goda skäl för Sverige att tillträda protokollen.

Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen skall riksdagen godkänna protokollen. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner dem.

7.2. Behovet av författningsändringar

7.2.1 2002 års protokoll

Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om svenska statens ansvar för skada som uppkommer då en utländsk tjänsteman utför uppgifter i en gemensam utredningsgrupp i Sverige skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om en tjänsteman vid Europol.

Immunitet enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall inte omfatta medlemmarna i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän, när det gäller sådana handlingar som utförs i tjänsten och som är nödvändiga för att utföra uppgifter i gemensamma utredningsgrupper.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Europols deltagande i gemensamma utredningsgrupper

Artikel 3 i Europolkonventionen reglerar Europols arbetsuppgifter. Som närmare beskrivits i avsnitt 4 utvidgas dessa genom 2002 års protokoll på så vis att Europols tjänstemän kan delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper. Behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater får genom en överenskommelse inrätta en gemensam utredningsgrupp för brottsutredningar i en eller flera av de medlemsstater som inrättat gruppen. De medlemsstater som har inrättat gruppen beslutar om dess sammansättning, syfte och varaktighet. Gruppen skall arbeta i enlighet med gällande lag i den medlemsstat på vars territorium den verkar. En tjänsteman från Europol får, inom de gränser som anges i den lagstiftningen och i enlighet med överenskommelser mellan Europols direktör och ansvariga nationella myndigheter, delta i all verksamhet och utbyta information med övriga medlemmar i gruppen. Några tvångsåtgärder får dock inte vidtas.

Europols verksamhet i allmänhet styrs inte av någon svensk författning. Den möjlighet som nu införs för en tjänsteman från Europol att delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper kräver därför i sig inte någon författningsändring. Detta innebär dock inte att följderna av ett sådant deltagande inte behöver regleras.

Genom 2002 års protokoll införs en ny artikel 39 a i Europolkonventionen. Artikeln reglerar en medlemsstats ansvar för skador som vållas av Europols tjänstemän när de deltar i en gemensam utredningsgrupp i en medlemsstat. I 8 § lagen om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar finns bestämmelser som reglerar svenska statens ansvar

• Sida 22
•  Original

att ersätta skada som vållas av tjänstemän från andra medlemsstater när de deltar i en gemensam utredningsgrupp i Sverige. För sådana fall skall svenska staten ersätta skadan som om det hade varit svenska tjänstemän som orsakat den.

Ändringen av Europolkonventionen innebär att denna ordning för statens ansvar skall gälla även när det är en tjänsteman från Europol som har orsakat skada. Paragrafen bör kompletteras i enlighet härmed.

Om staten har betalat skadestånd på denna grund, skall den enligt protokollet ha rätt att kräva det utbetalda beloppet åter av Europol. Om något annat inte överenskommits, skall Europol ersätta hela det belopp som utbetalats. Eventuella tvister som uppstår med anledning av sådana återkrav skall hänskjutas till Europols styrelse. Frågan om svenska statens rätt att återkräva utgiven ersättning följer av protokollet och de eventuella överenskommelser som träffas med medlemsstaterna. Någon lagreglering i denna del är således inte aktuell.

Som nämnts i avsnitt 4 innebär 2002 års protokoll vidare att de tjänstemän från Europol som deltar i en gemensam utredningsgrupp inte skall åtnjuta den immunitet som de annars har. Frågor om immunitet och privilegier för internationella organ och personer med anknytning till sådana organ regleras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Av bilagan till lagen framgår att sådan immunitet gäller för medlemmarna i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän (punkt 52). För att genomföra protokollet skall en hänvisning till detta göras i bilagan. Någon reglering av immunitetens omfattning behöver dock inte göras. Av 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall följer nämligen att immunitet gäller enligt vad som bestämts i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Begränsningen kommer alltså att följa redan av det aktuella protokollet sedan Sverige har tillträtt det.

Under en sådan verksamhet som bedrivs av en gemensam utredningsgrupp skall en europoltjänsteman, när det gäller brott som han eller hon utsätts för eller begår, underställas den nationella lagstiftning som gäller för personer med jämförbara arbetsuppgifter i den medlemsstat där verksamheten äger rum. Detta väcker frågan om det behövs någon särskild bestämmelse om en sådan tjänstemans straffrättsliga skydd och ansvar när han eller hon deltar i en gemensam utredningsgrupp.

Bestämmelser som syftar till att skydda en person i hans eller hennes myndighetsutövning finns i 17 kap. 1, 2, och 4 §§brottsbalken (hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd). I 20 kap. 1 § brottsbalken finns en straffbestämmelse om ansvar för tjänstefel som begås vid myndighetsutövning.

Till grund för bedömningen av frågan om straffrättsligt skydd respektive ansvar när det gäller Europols tjänstemän ligger, enligt den nya artikeln 3 a i Europolkonventionen, rambeslutet av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. Utgångspunkten för bedömningen är densamma som beträffande tjänstemän från andra medlemsstater än den i vilken gruppen är verksam. Enligt artikel 1.6 i rambeslutet får sådana tjänstemän anförtros utredningsåtgärder. Som uttalades i förarbetena till lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, som tillkom för att Sverige skulle kunna leva upp till åtagandena i rambeslutet, förutsätter rambeslutet emellertid inte något överlämnande

• Sida 23
•  Original

av myndighetsutövning för att kunna genomföras (se prop. 2003/04:4 s. 32 f.).

Enligt artikel 1.12 i rambeslutet får även andra personer än tjänstemän från de medlemsstater som inrättat den gemensamma utredningsgruppen delta i gruppens verksamhet. Sådana personer kan t.ex. vara tjänstemän från Europol och Eurojust. Enligt artikel 3 a i Europolkonventionen skall Europols tjänstemän därvid delta i en stödjande funktion och de kan utbyta information med gruppens övriga medlemmar. De får emellertid inte vidta några tvångsåtgärder.

Såsom har bedömts vara fallet med tjänstemän från andra medlemsstater än den i vilken gruppen är verksam, förutsätts inte heller en tjänsteman från Europol kunna vidta åtgärder som innebär myndighetsutövning. Någon särskild bestämmelse om en europoltjänstemans straffrättsliga skydd och ansvar är således inte nödvändig.

Information som en europoltjänsteman får, när han eller hon deltar i en gemensam utredningsgrupp, skall kunna registreras i någon del av informationssystemet, dvs. i informationsregistret eller ett analysregister, i enlighet med konventionen. En förutsättning är dock att den medlemsstat som lämnat informationen har godkänt det. Bestämmelsen om medlemsstatens godkännande kräver ingen ändring av lag.

Framställningar från Europol om inledande av utredningar m.m.

Som framgått av redogörelsen under avsnitt 4 ovan innebär 2002 års protokoll vidare (artikel 3 b) att medlemsstaterna bör behandla varje framställning från Europol om att inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall och ta sådana framställningar under vederbörligt övervägande. Vidare bör Europol informeras om huruvida den begärda utredningen kommer att inledas. Om en medlemsstat beslutar att inte efterkomma en sådan framställning, skall Europol, med visst undantag, underrättas om detta.

Europols verksamhet är riktad mot allvarlig internationell brottslighet och framställningar från Europol till Sverige enligt ovan kommer således att röra sådan kriminalitet. Enligt svensk rätt skall en förundersökning inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. En framställning från Europol kan alltså leda till att en förundersökning inleds. Några nya bestämmelser för att leva upp till protokollet i denna del är inte nödvändiga.

De instruktioner till berörda myndigheter som behövs med anledning av bestämmelserna om underrättelse till Europol kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Någon bestämmelse i lag behövs alltså inte i denna del.

Övriga ändringar

Utöver de ändringar som behandlats ovan avser protokollet endast förhållanden som rör Europol internt. Någon lagändring i dessa delar är inte aktuell.

• Sida 24
•  Original

7.2.2 2003 års protokoll

Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagändring för att genomföra 2003 års protokoll.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: De bestämmelser som berörs av 2003 års protokoll reglerar, utom i ett avseende, den interna verksamheten vid Europol. Det rör sig främst om reglering av målsättning, arbetsuppgifter, datasystem, dataskydd, styrelse, tillgång till handlingar, information till rådet respektive Europaparlamentet samt Europols budget. I dessa delar är det inte aktuellt med några ändringar av svensk lag.

För närvarande är det bara den nationella enheten som får ha direktkontakt med Europol och söka i Europols informationsregister. Den ändring som rör nationella förhållanden innebär att medlemsstaterna får bestämma att även andra myndigheter får ha direktkontakt med Europol och söka i dess register. Med myndigheter förstås här inte bara polismyndigheter utan också andra offentliga organ som enligt nationell lagstiftning är behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet, för Sveriges del bl.a. Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Tullverket och Skatteverket. Resultatet av en sådan sökning får dock endast visa om den begärda uppgiften finns eller inte finns i registret. Om sökningen resulterar i en träff, får myndigheten vända sig till den nationella enheten för att få ytterligare information.

Den svenska nationella enheten (huvudenheten för internationellt polissamarbete) är som ovan angivits inrättad vid Rikskriminalpolisen. Detta framgår av 2 § i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Om Sverige vill utnyttja den möjlighet som konventionen nu erbjuder, är detta något som kan regleras i förordning.

7.2.3. Schengens informationssystem

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om rätt för den myndighet som utfärdar registreringsbevis för fordon, för närvarande Vägverket, att få ut sådana uppgifter ur Schengens informationssystem som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1160/2005 av den 6 juli 2005.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att invända mot det. Tullverket har föreslagit att lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ändras så att det tydligare framgår att även uppgifter om registreringsbevis och registreringsskyltar får registreras.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § lagen (2000:344) om

Schengens informationssystem (SIS) skall uppgifter ur registret lämnas ut om det begärs av polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet. Uppgifter skall vidare lämnas ut till åklagarmyndigheter, polis-

• Sida 25
•  Original

myndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott. Uppgifter skall också lämnas ut till polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Härutöver har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till vissa begränsade uppgifter ur registret (den s.k. spärrlistan). Med stöd av bemyndigandet föreskrivs i förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem att Regeringskansliet, Migrationsverket, Utlänningsnämnden och svenska utlandsmyndigheter skall ha tillgång till sådana uppgifter.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1160/2005 innebär – som har berörts i avsnitt 6 – att de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, för svensk del Vägverket, skall ges direkt tillgång till uppgifter om sådana motorfordon, släpvagnar, husvagnar samt registreringsbevis och registreringsskyltar för fordon som skall registreras i SIS. För att Sverige skall leva upp till dessa bestämmelser krävs en ändring av de svenska reglerna om rätt att få ut uppgifter ur SIS. Detta bör författningstekniskt lösas på samma sätt som för de myndigheter som prövar ansökningar om viseringar och uppehållstillstånd. Genom ett tillägg i lagen om Schengens informationssystem bör alltså regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att den myndighet som utfärdar registreringsbevis, för närvarande Vägverket, skall ha rätt att få ut uppgifter ur registret. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som får lämnas ut bör meddelas i förordning. Också Vägverkets rätt till direktåtkomst bör regleras i förordning.

Enligt lagen om Schengens informationssystem skall registret innehålla bl.a. uppgifter om föremål som efterlysts för beslag eller för att användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål. I konventionen finns närmare angivet vilka kategorier av föremål som här avses. Det gäller bl.a. stulna, bortförda eller försvunna motorfordon, husvagnar och släpvagnar med viss minsta motorstorlek respektive tjänstevikt (artikel 100). Som nämnts ovan under avsnitt 6 beslutade rådet i februari 2005 att vissa ytterligare kategorier av föremål skall registreras i SIS (2005/211/RIF). Det gäller bl.a. stulna, bortförda, försvunna eller ogiltigförklarade registreringsbevis och registreringsskyltar för fordon. Det har ännu inte bestämts när denna ändring skall träda i kraft. Tullverket har föreslagit att det skall göras en ändring i lagen så att det framgår att även dessa uppgifter får registreras i SIS. Enligt regeringens bedömning behövs dock inget sådant tillägg, eftersom såväl registreringsbevis som registreringsskyltar omfattas av det nuvarande uttrycket föremål.

8. Ekonomiska konsekvenser

2002 års protokoll innebär som nämnts att tjänstemän från Europol skall kunna delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper. I denna del kan den nya bestämmelsen om svenska statens skadeståndsansvar visserligen initialt komma att medföra vissa ökade utgifter om en tjänsteman från Europol orsakar skada här i landet. Några ökade kostna-

• Sida 26
•  Original

der för det allmänna sammantaget kan det dock inte bli fråga om, eftersom staten genom regress mot Europol skall kunna få tillbaka de belopp som betalats ut. Inte heller i övrigt kommer bestämmelserna i det protokollet att medföra några ökade kostnader för det allmänna.

2003 års protokoll rör huvudsakligen interna förhållanden för Europol. Dessa ändringar kan inte medföra några ökade kostnader för det allmänna. Detsamma gäller om Sverige väljer att utnyttja möjligheten att låta andra myndigheter än den nationella enheten söka i Europols register. Tvärtom kan detta leda till besparingar genom ökad effektivitet i den verksamhet som berörs.

De ändringar som rör tillgången till Schengens informationssystem kommer initialt att medföra vissa kostnader hos berörda myndigheter, dvs. Rikspolisstyrelsen som för registret och Vägverket som skall ges direkt tillgång till det. Dessa kostnader, som framför allt kommer att avse tekniska förändringar för att göra det möjligt för Vägverket att få tillgång till uppgifter ur SIS, måste dock rymmas inom de anslag som gäller för myndigheterna. När systemet väl är genomfört bör det allmänna brottsförebyggande syftet bakom ändringarna dessutom kunna leda till vissa besparingar för det allmänna.

9. Ikraftträdande

Regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall respektive lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Den föreslagna ändringen i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem skall träda i kraft den 1 juli 2006.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: 2002 års protokoll träder i kraft nittio dagar efter det samtliga medlemsstater anmält att de genomfört protokollet. Det går alltså inte att nu fastslå när protokollet träder i kraft. De föreslagna lagändringarna i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar bör därför träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Den föreslagna ändringen i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem är en följd av Europaparlamentets och rådets förordning, som skall börja tillämpas den 11 januari 2006. Ändringen bör träda i kraft så snart som möjligt efter att den behandlats av riksdagen, lämpligen den 1 juli 2006.

• Sida 27
•  Original

10. Författningskommentar

10.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Punkt 52 i bilagan

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Internationella organ Fysiska personer

Tillämplig internationell överenskommelse

52. Europol Medlemmarna i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän

Konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) med protokoll om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän, utarbetat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 41.3 i Europolkonventionen, rådets akt av den 28 november 2002 om utarbetande av ett protokoll om ändring av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och protokollet om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.2.1. Medlemmar i Europols organ, Europols direktör, biträdande direktörer och tjänstemän omfattas av immunitet enlig förevarande punkt. Den ändring som nu införs innebär att en hänvisning görs till 2002 års protokoll. Av 4 § i lagen följer att immunitet gäller enligt vad som bestämts i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Genom Sveriges tillträde till protokollet om ändring av Europolkonventionen kommer alltså den begränsning av immuniteten som anges i protokollet att gälla.

10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

8 §

Om en utländsk tjänsteman utför uppgifter i en gemensam utredningsgrupp i Sverige, skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i samband med den gemensamma utredningsgruppens verksamhet i Sverige och för vilken den utländska myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta skada som drabbar den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

Vid tillämpningen av första stycket skall Europol och en tjänsteman där jämställas med utländsk myndighet och utländsk tjänsteman.

• Sida 28
•  Original

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.2.1. I paragrafens första stycke regleras svenska statens ansvar att, i stället för en utländsk myndighet eller tjänsteman, ersätta skada som uppkommer i samband med en gemensam utredningsgrupps verksamhet här i landet. I det nya andra stycket föreskrivs att bestämmelsen i första stycket om en utländsk myndighet och tjänsteman skall tillämpas på motsvarande sätt för Europol och en tjänsteman där. Den svenska statens ansvar att träda in och betala skadestånd skall alltså gälla även om skadan orsakas av en tjänsteman från Europol när denne deltar i en sådan utredningsgrupp.

14 §

Bestämmelserna om skadestånd i 8 § första stycket och 9 § skall tillämpas i ett ärende om kontrollerad leverans enligt denna lag, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Bestämmelsen i förevarande paragraf tar inte sikte på sådana förhållanden som avses i det nya andra stycket i 8 §. Hänvisningen till paragrafen har därför ändrats.

17 §

Bestämmelserna om skadestånd i 8 § första stycket och 9 § skall tillämpas vid samarbete enligt 15 §, om detta följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Bestämmelsen i förevarande paragraf tar inte sikte på sådana förhållanden som avses i det nya andra stycket i 8 §. Hänvisningen till paragrafen har därför ändrats.

10.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

9 §

Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av

1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet,

2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt

3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista) och att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7. Regeringen får också meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret.

Ändringen i paragrafen innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som innebär att Vägverket i sin verksamhet att utfärda registreringsbevis ges tillgång till vissa uppgifter i Schengens informationssystem (SIS). Frågan har behandlats i avsnitt 7.2.3.

• Sida 29
•  Original