Prop. 2019/20:112

Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 mars 2020

Stefan Löfven

Tomas Eneroth

(Infrastrukturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition lämnas förslag på ändringar i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens. Förslagen är föranledda av de ändringar av EU:s s.k. yrkesförardirektiv som ska börja tillämpas den 23 maj 2020. Ändringarna gäller bl.a. vilka förare som är undantagna från direktivets tillämpningsområde samt innehållet i grundutbildning och fortbildning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 23 maj 2020.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §2

Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon

1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,

2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,

3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

3. som används inom ambulanssjukvården,

4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,

5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,

8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,

9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förut-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645. 2 Senaste lydelse 2014:743.

7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller

8. som används för att transportera material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

sättning att körningen står under uppsikt av någon som

a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller

b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,

10. som inte används för en kommersiell gods- eller persontransport,

11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

13. som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet

a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller

b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller

14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.

6 kap.

1 §3

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.

Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.

Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.

Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. grundläggande kompetens som rör

– innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,

– anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– provs omfattning och utformning,

2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,

4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,

5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva

1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,

2. grundläggande kompetens som rör

– innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,

– anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– provs omfattning och utformning,

3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,

5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,

6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva

3 Senaste lydelse 2011:1583.

utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

7. tillsyn.

utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

8. tillsyn.

1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.

2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med den i beviset angivna sista giltighetsdagen.

3. Ärendet och dess beredning

Den 18 april 2018 utfärdades Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort (fortsättningsvis ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet innehåller ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (fortsättningsvis det ursprungliga yrkesförardirektivet) bl.a. när det gäller vilka förare som ska undantas från direktivets tillämpningsområde och innehållet i grundutbildning och fortbildning. Det innehåller även vissa ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort beträffande åldersgränser och ömsesidigt bistånd. Ändringsdirektivet ska till största del vara genomfört den 23 maj 2020. Det ursprungliga yrkesförardirektivet och ändringsdirektivet finns i bilaga 1 och 2.

Den 16 september 2019 remitterades promemorian Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet, som tagits fram i Infrastrukturdepartementet. I promemorian lämnades förslag på författningsändringar för att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (dnr I2019/02394/TM).

I propositionen behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 februari 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4. Bakgrund

Genom införandet av lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens genomfördes det ursprungliga yrkesförardirektivet i svensk rätt. Det innebar i korthet att gemensamma regler infördes om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av tunga godstransporter och persontransporter med buss, som utgjorde förvärvsmässig trafik, samt om utfärdande av yrkeskompetensbevis. I direktivets skäl sägs att skälen för en gemensam reglering bl.a. är att säkerställa förarens lämplighet på grundval av dennes kompetens, att förbättra trafiksäkerheten och förarens säkerhet samt att undvika ojämlika konkurrensvillkor inom unionen.

Vid en utvärdering av genomförandet i medlemsstaterna av det ursprungliga yrkesförardirektivet fann kommissionen vissa brister när det gällde bl.a. tolkningen av undantagen i direktivet och innehållet i förarnas utbildning samt att det fanns svårigheter för förarna att få ömsesidigt erkännande av helt eller delvis utförd utbildning. Mot denna bakgrund utarbetades ändringsdirektivet. Det innehåller ändringar av det ursprungliga yrkesförardirektivet bl.a. när det gäller vilka förare som ska undantas från direktivets tillämpningsområde, innehållet i grundutbildning och fortbildning, utbildnings- och fortbildningsmetoder samt utveckling av ett nätverk för verkställighet. Ändringsdirektivet ska till största del vara genomfört i medlemsstaterna senast den 23 maj 2020.

När det i fortsättningen hänvisas till yrkesförardirektivet avses yrkesförardirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet.

5. Gällande rätt

Lagen om yrkesförarkompetens innehåller bestämmelser om grundläggande kompetens och fortbildning för förare som utför transporter med vissa motorfordon samt bestämmelser om utbildning för att få sådan kompetens. Förordningen om yrkesförarkompetens innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen. Lagen om yrkesförarkompetens är tillämplig på förare som är medborgare i en EES-stat och som utför gods- eller persontransporter som kräver körkortsbehörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488). Lagen är vidare tillämplig på tredjelandsmedborgare som utför sådana transporter om de är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES samt på förare som utför gods- eller persontransporter på väg i en annan EES-stat än Sverige (2 kap. 1 och 2 §§ lagen om yrkesförarkompetens).

Lagen om yrkesförarkompetens tillämpas dock inte på alla förare av fordon som utför gods- eller persontransporter. Undantag görs i 2 kap. 4 § för förare av vissa fordon.

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransport ska föraren ha ett yrkeskompetensbevis. För att få beviset krävs antingen grundläggande kompetens eller fortbildning och att man uppfyller de ålderskrav som finns (3 kap. 1 och 3–7 §§ lagen om yrkesförarkompetens). Förare med en s.k. hävdvunnen rättighet undantas dock från kravet på yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens (3 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens). Undantaget för hävdvunna rättigheter innebär att en förare som innehar eller har innehaft ett körkort med vissa behörigheter utfärdat första gången före vissa datum under vissa förutsättningar inte behöver ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens.

Enligt 4 kap. 1 § lagen om yrkesförarkompetens förvärvar en förare grundläggande kompetens genom att delta i en grundutbildning. Det är möjligt att genomgå sådan grundutbildning i gymnasieskolan eller hos en utbildningsanordnare med tillstånd att bedriva utbildning om yrkesförarkompetens. Grundutbildningen ska uppgå till 280 timmar samt omfatta de ämnen och mål som anges i bilagan till förordningen om yrkesförarkompetens. I 4 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens finns även regler

om förkortad grundutbildning, s.k. snabbförvärvad grundläggande kompetens. Det är möjligt att genomgå en sådan förkortad grundutbildning i kommunal vuxenutbildning eller hos en utbildningsanordnare med tillstånd att bedriva utbildning om yrkesförarkompetens. Ämnena i och målen med utbildningarna anges i en bilaga till förordningen om yrkesförarkompetens. Utbildningarna avslutas med ett kunskapsprov. Vid godkänt resultat på provet ska ett yrkeskompetensbevis utfärdas.

En förare som har förvärvat grundläggande kompetens och en förare med hävdvunnen rätt ska med vissa intervaller genomgå fortbildning hos utbildningsanordnare som får bedriva sådan fortbildning. Intervallerna framgår av 5 kap. 2–6 §§ lagen om yrkesförarkompetens. En fortbildning ska omfatta minst 35 timmar. Den ska omfatta ämnen och mål som anges i bilagan till förordningen om yrkesförarkompetens.

Transportstyrelsen ska utfärda yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått föreskriven grundutbildning eller fortbildning om denne har giltigt körkort med den körkortsbehörighet som yrkeskompetensbeviset avser. En gemenskapskod ska anges i beviset (6 kap. 1 § lagen om yrkesförarkompetens och 4 kap. 1 och 2 §§ förordningen om yrkesförarkompetens).

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2019/20:112: Avsnitt 7

6. Överväganden och förslag

6.1. Ambulans, civilt försvar och humanitärt bistånd

Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av fordon som används inom ambulanssjukvården. Den ska inte heller tillämpas på förare av fordon som används för gods- eller persontransporter inom det civila försvaret.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innehåller dock ordet ”ambulanstjänsten” samt en uttrycklig avgränsning till den ordinarie verksamheten. Promemorians förslag innehåller också ett uttryckligt förslag om humanitärt bistånd.

Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten invänder mot användningen av ordet ”ambulanstjänsten”. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tar också upp den frågan och anser vidare att undantaget för det civila försvaret bör omfatta enbart tider av höjd beredskap. Planerings-, utbildnings- och övningsverksamhet inom det civila försvaret menar myndigheten däremot redan vara undantaget.

Skälen för regeringens förslag

Ambulans

I lagen om yrkesförarkompetens undantas förare av fordon som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten från lagen. Med räddningstjänst avses i lagen (2003:778) om skydd mot olyck-

or de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs vid fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst eller efterforskning av försvunna personer utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för en olycka. Begreppet ambulanstjänsten, som lagts till i artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet, innefattas dock inte i räddningstjänst och ryms inte heller inom övriga aktörers verksamhetsområden. Därför behöver ett uttryckligt undantag införas i lagen. I likhet med övriga förare av fordon som undantas tillgodoses kraven på trafiksäkerhet och ökad kompetens för ambulansförare bättre genom en särskilt anpassad utbildning.

Åklagarmyndigheten framför att ordet ”ambulanstjänsten” inte torde förekomma i svensk författning och att det dessutom kan uppfattas omfatta inte bara transporten utan även själva vården i ambulansen. Myndigheten föreslår därför att uttrycket ”transport av sjuka och skadade i ambulans” bör användas. Regeringen tar fasta på den synpunkten men menar att uttrycket ”förare av fordon som används inom ambulanssjukvården” bör användas i stället, eftersom det är ett vedertaget uttryck i Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård.

Redan när förare av fordon som används för militära ändamål eller av räddningstjänsten, brandväsendet eller ordningsmakten ursprungligen undantogs från kravet på yrkesförarkompetens i yrkesförardirektivet, var avsikten att undantaget enbart skulle vara tillämpligt på förare som utförde transporter i verksamhetens funktioner (jfr prop. 2007/08:10 s. 112). Eftersom detta efter ändringsdirektivet uttryckligen anges i artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet föreslås i promemorian att en motsvarande regel förs in i lagen om yrkesförarkompetens. Regeringen finner dock att ett sådant tillägg skulle vara överflödigt, eftersom samma sak ändå torde följa av regeringens förslag.

Civilt försvar

Ordet ”civilförsvaret” användes tidigare i svensk lagstiftning för att beteckna den organisation som ansvarade för civilförsvarsverksamheten. Syftet med civilförsvarsverksamheten var enligt 1 § civilförsvarslagen (1960:74) att vid väpnade angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt enskild och civil allmän egendom. Begreppet utmönstrades dock ur lagstiftningen och verksamheten införlivades i stället i den verksamhet som benämns ”civilt försvar” eller ”det civila försvaret” (se prop. 1994/95:7 s. 49 f.).

Det civila försvaret regleras bl.a. i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap. Där framgår att det civila försvaret är den del av totalförsvarsverksamheten som inte är militär verksamhet. Med totalförsvar avses den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig, och under högsta beredskap är totalförsvar all den samhällsverksamhet som ska bedrivas. Civilt försvar är därmed den verksamhet som ansvariga aktörer genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Det civila försvaret är alltså inte en organisation. Verksamheten bedrivs bl.a. av statliga myndigheter, kommuner, regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Målet för

det civila försvaret är att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld (prop. 2014/15:109).

I den svenska språkversionen av artikel 2.1 b i det ursprungliga yrkesförardirektivet anges inte ”civilförsvaret”. Begreppet ”civil defence” förekom dock i exempelvis den engelska språkversionen av samma direktiv. Vid tidpunkten för genomförandet av det ursprungliga yrkesförardirektivet fanns det inte heller någon sammanhängande totalförsvarsplanering utan fokus låg framför allt på att hantera krissituationer (krisberedskap). På senare tid har emellertid omvärldsläget förändrats och ett arbete med att återuppta en sammanhängande planering för det civila försvaret har skett (se prop. 2014/15:109 s. 59 f. och 104 f.). I den svenska språkversionen av ändringsdirektivet anges numera även ”civilförsvaret”. Undantaget i yrkesförardirektivet för fordon som används av civilförsvaret bedöms medge att undantag görs för fordon som används inom den verksamhet som i Sverige benämns som civilt försvar eller det civila försvaret.

Som nämnts ovan bedrivs det civila försvaret av flera aktörer. Dessa aktörer utför i fredstid uppgifter som ligger utanför området för det civila försvaret, t.ex. ansvarar regionerna för att tillhandahålla hälso- och sjukvård under ordinarie förhållanden. En del av aktörerna kan alltså utföra transporter som ett led i sin ordinarie verksamhet. För transporter som sker inom ramen för den ordinarie verksamheten kan det krävas att föraren har yrkeskompetensbevis. Undantaget i direktivet måste därför ur ett svenskt perspektiv förstås på så sätt att det omfattar förare av fordon när de utför transporter i det civila försvaret.

När det gäller Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps synpunkt om att undantaget för det civila försvaret inte bör omfatta fredstid utan begränsas till tider av höjd beredskap kan det konstateras att lydelsen av artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet inte innehåller någon sådan begränsning. Med beaktande av det ovan sagda torde en sådan begränsning vara onödig.

Humanitärt bistånd

Förare av fordon som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser har sedan tidigare varit undantagna från yrkesförardirektivets tillämpningsområde enligt artikel 2.1 d. Artikeln har nu ändrats och undantaget omfattar numera förare av fordon som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, vilket enligt direktivet inbegriper fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd.

Tillägget om humanitärt bistånd får dock anses vara en exemplifiering av transporter som redan undantas i det ursprungliga yrkesförardirektivets lydelse. Denna slutsats bekräftas av EU-kommissionens förslag till ändring av det direktivet (COM(2017) 47 final) där det sägs att ändringen klargör att undantaget också omfattar fordon som används för ickekommersiella transporter av humanitärt bistånd när de används i nödsituationer eller för räddningsinsatser. Den nuvarande lydelsen av lagen får därför anses tillräcklig för att de nu aktuella transporterna ska omfattas av undantaget. Promemorians förslag till lagändring skulle tynga lagtexten i onödan och behöver inte genomföras. Det kan för övrigt framhållas att

transporterna i de allra flesta fall torde omfattas av förslaget om att undanta gods- eller persontransporter som inte är kommersiella.

Hänvisningar till S6-1

6.2. Övningskörning och körträning m.m.

Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av följande fordon: – Fordon som används vid övningskörning, körprov eller körträning

vid gods- eller persontransport som inte är kommersiell. – Fordon som inte används för en kommersiell gods- eller

persontransport. – Fordon som används för transporter av maskiner eller annan utrust-

ning som föraren ska använda i sitt arbete och för persontransporter vid underhåll avseende vissa bussar. – Fordon som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid

övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs eller är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag i fråga om arbetsplatsförlagt lärande innehåller inget krav på att någon är trafiklärare för den aktuella fordonskombinationen för att undantaget ska vara tillämpligt. Undantaget knutet till vissa bussar anger även körningar till och från verkstad.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen ser gärna att undantaget avseende servicedepå och verkstad utökas med besiktningsorgan. Myndigheten menar att det bör framgå att trafiklärare ska vara trafiklärare för den fordonskategori som framförs. Det ska alltså inte vara tillräckligt att inneha körkortsbehörighet för fordonskategorin. Transportföretagen menar att förslagets utformning hindrar samverkan mellan olika gymnasieprogram, dvs. utanför arbetsplatsförlagt lärande, t.ex. när elever på transportprogrammet transporterar material till elever på byggprogrammet. Organisationen anser att det är orimligt att en trafiklärare kan övningsköra med en elev utan att själv ha ett yrkeskompetensbevis.

Sveriges Trafikutbildares Riksförbund anser att undantaget avseende arbetsplatsförlagt lärande även ska omfatta en sammanhållen utbildning eller en arbetsmarknadsutbildning. YrkesAkademin ser positivt på undantaget för arbetsplatsförlagt lärande men menar att det bör klargöras att arbetsmarknadsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi ska omfattas av undantaget. Kommunal framför att undantaget för bussar som körs till eller från servicedepå eller verkstad även behöver omfatta behörigheten DE då även släp kan behöva föras till verkstad. Transportföretagen, Sveriges Trafikutbildares Riksförbund och Sveriges Åkeriföretag framför liknande synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Övningskörning och körträning

Artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet undantar förare av fordon som används för övningskörning och prov för personer som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis. Undantaget gäller under förutsättning att fordonet inte används för kommersiell person- eller godstransport. Sedan tidigare har förare av fordon som används vid övningskörning enligt författningarna om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis varit undantagna från lagen om yrkesförarkompetens. Ändringen leder till att det inte längre är tillåtet att övningsköra eller körträna i samband med förvärvsmässiga transporter, även om den som har uppsikt under övningskörningen eller körträningen innehar ett yrkeskompetensbevis.

Enligt artikel 2.1 andra stycket i yrkesförardirektivet undantas dock fortsatt en person som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis när personen genomgår en kompletterande körutbildning vid arbetsplatsförlagt lärande. En förutsättning är att eleven åtföljs av en trafiklärare eller en person som innehar ett yrkeskompetensbevis för den fordonskategori som framförs. För att möjliggöra den ordning som finns i Sverige där arbetsplatsförlagt lärande utgör en del av yrkesutbildningen inom gymnasieskolan och inom kommunal vuxenutbildning, bör en bestämmelse införas som innebär att kommersiella transporter tillåts när eleven genomför delar av sin utbildning som arbetsplatsförlagt lärande. Detta gäller även vid sådan gymnasial lärlingsutbildning som avses i 16 kap. 11 § skollagen (2010:800).

Regeringen föreslår mot bakgrund av artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet att undantag från lagens tillämpningsområde ska gälla för förare av fordon som används vid övningskörning eller körprov för att få ett körkort eller vid körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport.

Samtidigt påkallar artikel 2.1 andra stycket i direktivet att ett nytt undantag införs. Detta ska gälla för förare av fordon som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning eller träning för yrkeskompetensbevis. Det ska dock bara gälla under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som innehar relevanta behörigheter. Regeringen noterar Transportstyrelsens synpunkt om att promemorians förslag till lagtext inte riktigt återger detta utan endast knyter ett krav på körkortsbehörighet till trafikläraren. Synpunkten får anses stå i samklang med yrkesförardirektivets lydelse och lagtexten bör därför justeras. När det däremot gäller Transportföretagens synpunkt om att en trafiklärare dessutom bör vara innehavare av yrkeskompetensbevis så kan detta inte anses följa av direktivets lydelse.

Sveriges Trafikutbildares Riksförbund och YrkesAkademin menar att det behöver klargöras att undantaget avseende arbetsplatsförlagt lärande även ska omfatta arbetsmarknadsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi.

Regeringen ser inte något hinder mot detta om bara förutsättningarna för undantaget är uppfyllda. När det sedan gäller Transportföretagens synpunkt om att utformningen av det nu aktuella undantaget skulle hindra t.ex. samverkan mellan olika gymnasieprogram, dvs. utanför arbetsplatsförlagt lärande, kan det konstateras att yrkesförardirektivet faktiskt kräver att det är frågan om just arbetsplatsförlagt lärande. Å andra sidan torde sådana

transporter, beroende på de närmare omständigheterna i det enskilda fallet, kunna träffas av det undantag som berörs under följande avsnitt.

Icke-kommersiella gods- eller persontransporter

I artikel 2.1 g i yrkesförardirektivet undantas förare av fordon som används för icke-kommersiell person- eller godstransport. Tidigare var undantaget formulerat som att icke-kommersiell persontransporter eller transport av varor för eget bruk undantogs. Det befintliga undantaget i lagen om yrkesförarkompetens föreslås därför ändras så att undantaget omfattar sådana icke-kommersiella transporter. Som tidigare ska transporter som sker utan förvärvssyfte undantas från lagens tillämpningsområde.

Transport av maskiner

I artikel 2.1 h i yrkesförardirektivet har, förutom transport av material och utrustning, även transport av maskiner som föraren använder i sitt arbete undantagits, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning (jfr ”the drivers principal activity” i den engelska språkversionen av yrkesförardirektivet). Enligt skäl 6 i ändringsdirektivet anses i allmänhet inte framförandet av fordonet utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om det upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Undantaget i artikel 2.1 h avser typiskt sett hantverkare och omfattar de transporter där föraren i sitt arbete använder det material eller den utrustning eller de maskiner som han eller hon transporterar. Lagen om yrkesförarkompetens föreslås därför ändras så att även maskiner eller annan utrustning omfattas av undantaget.

Transport vid underhåll av vissa bussar

Av artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet framgår att det görs undantag för förare av fordon för vilka körkort i kategori D eller D1 krävs och som körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från en servicedepå som är belägen i närheten av närmaste underhållsbas som används av transportföretaget, dvs. vissa bussar. Detta gäller under förutsättning att transporten inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, se vad som anförs ovan om skäl 6 i ändringsdirektivet.

Persontransporter definieras i 1 kap. 4 § lagen om yrkesförarkompetens som körningar på väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten D1, D1E, D eller DE och som sker med passagerare. I paragrafen anges vidare att med persontransporter avses också körningar som sker utan passagerare om körningen utgör ett led i sådana transporter. Ett exempel på en transport som undantas enligt 2 kap. 4 § 3 lagen om yrkesförarkompetens (2 kap. 4 § 5 i förslaget) är när en reparatör av tunga fordon kör fordonet fram och åter till verkstaden (prop. 2007/08:10 s. 40). Vissa av de transporter som omnämns i artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet är alltså redan undantagna från bestämmelserna om yrkesförarkompetens enligt svensk rätt.

De servicedepåer som anges i yrkesförardirektivet kan dock inte anses omfattas av det nyss nämnda undantaget. En servicedepå får anses utföra andra slags åtgärder än en verkstad. En servicedepå sysslar med löpande skötsel och underhåll av fordonets allmänna skick, t.ex. tvätt och städning, medan en verkstad sysslar med reparationer och underhåll av fordonets

tekniska funktion. För att genomföra ändringarna i yrkesförardirektivet bör därför ett uttryckligt undantag om servicedepåer införas i lagen om yrkesförarkompetens.

Transportstyrelsen vill att undantaget utökas till att avse transporter till och från besiktningsorgan, eftersom de transporterna har koppling till service och trafiksäkerhet. Myndigheten nämner att branschen anser att sådana transporter är undantagna. Regeringen konstaterar att denna sorts transporter inte innefattar någon persontransport och därför inte är transporter i den mening som följer av yrkesförardirektivet och lagen om yrkesförarkompetens (se prop. 2007/08:10 s. 43). Någon justering av promemorians förslag till lagtext i syfte att klargöra detta bedöms inte vara nödvändig. Många remissinstanser menar att undantaget bör utökas till att omfatta även behörigheten DE, men regeringen konstaterar att ändringen i yrkesförardirektivet inte lämnar utrymme för detta. Den nyss gjorda bedömningen om besiktningsorgan är dock tillämplig också för denna behörighet.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 2019/20:112: Avsnitt 6.3, 8

6.3. Landsbygdsområden och landsbygdsbranscher

Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av följande fordon: – Fordon som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-,

trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget eller framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. – Fordon som används för ett företags gods- eller persontransporter i

landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innebörden av att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att undantaget avseende bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag ska begränsas av en radie om 50 kilometer i stället för 100. I promemorians förslag till undantag för landsbygdstransporter finns även en hänvisning till ett annat undantag och en begränsning till godstransporter.

Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten framhåller att promemorians uttalande om att undantaget för landsbygdsområden bara skulle omfatta enskilda näringsidkare inte synes stå i samklang med vare sig ändringsdirektivet eller promemorians förslag till lagtext. Myndigheten invänder också mot bemyndigandet som ger Transportstyrelsen rätt att meddela föreskrifter.Transportstyrelsen menar att undantaget även bör omfatta persontransporter. Transportföretagen menar att undantaget för bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag har en alltför vid lydelse och i stället bör

betona den enskilda näringsidkaren så att inte inhyrd eller anställd personal omfattas. Transportföretagen anser vidare att undantaget för landsbygdsområden innehåller definitionssvårigheter. Statens jordbruksverk vill att transporter av egna djur från egen djurhållning undantas med hänvisning till EU-gemensamma djurtransportregler. Sveriges Trafikutbildares Riksförbund efterlyser angående undantaget för landsbygdsområden bl.a. ett förtydligande av vilka företagsformer som omfattas. Transportstyrelsen,

Polismyndigheten, Kommunal och Lantbrukarnas Riksförbund menar att en radie större än 50 kilometer bör övervägas när det gäller undantaget för bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag. De båda förstnämnda hänvisar till att 100 kilometer gäller enligt reglerna om kör- och vilotider och Lantbrukarnas Riksförbund hänvisar till den växande marknaden för hyresmaskiner.

Skälen för regeringens förslag

Godstransport inom bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag

I artikel 2.3 i yrkesförardirektivet anges att direktivet inte ska tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet. Direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget (jfr ”from the base of the undertaking” i den engelska språkversionen av yrkesförardirektivet). När det gäller uttrycket huvudsaklig sysselsättning, se vad som sägs i avsnitt 6.2 om skäl 6 i ändringsdirektivet.

Transportföretagen menar att författningstexten och motiveringen i promemorian skiljer sig åt på ett sådant sätt att det öppnar upp för fler än enskilda näringsidkare att använda sig av undantaget. De vill därför att lagtexten betonar den enskilda näringsidkaren så att inte inhyrd eller anställd personal omfattas. Regeringen bedömer dock att artikel 2.3 i yrkesförardirektivet inte ger uttryck för att det skulle gälla någon sådan begränsning, se t.ex. skäl 8 i ändringsdirektivet där det talas om personer ”som arbetar inom” de olika branscherna. Det finns inte heller något krav på att man äger verksamheten man arbetar i. Det finns knappast heller någon trafiksäkerhetsmässig grund för att tillmötesgå remissynpunkten.

Undantaget är alltså avsett för företag inom jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, uppfödning och fiske som i viss mindre omfattning transporterar t.ex. sina produkter. För att genomföra artikel 2.3 i yrkesförardirektivet föreslås att en ny bestämmelse införs i lagen om yrkesförarkompetens.

I promemorian anges att med beaktande av regleringens trafiksäkerhetssyfte så borde avståndet från den plats där företaget är beläget vara tämligen kort, och en radie om 50 kilometer föreslås. I promemorian hänvisas också till att transporter på längre sträckor i vissa fall kan omfattas av nedan nämnda undantag i landsbygdsområden. Regeringen finner dock att det tämligen entydiga remissutfallet i denna fråga bör ges genomslag och att 100 kilometer därför är mera lämpligt. Det kan avslutningsvis konstateras att promemorians förslag bygger på att körsträckan inte får överstiga

en viss radie från den plats där företaget är beläget. En sådan konstruktion är inte användbar, eftersom körsträckor i praktiken aldrig utgörs av en radie från en viss plats. Lagen bör i stället anknyta till transporter, snarare än körsträckor, inom en viss radie.

Tillfälliga transporter i landsbygdsområden

Artikel 2.2 i yrkesförardirektivet anger att direktivet inte ska tillämpas när en förare utför transporter i landsbygdsområden för att försörja den egna verksamheten och han eller hon inte erbjuder transporttjänster. Detta förutsätter dock att medlemsstaten bedömer att transporten är tillfällig och inte påverkar trafiksäkerheten. I skäl 7 i ändringsdirektivet anges vidare att eftersom det finns stora skillnader mellan landsbygdsområdena inom unionen (t.ex. i fråga om geografi, klimat och befolkningstäthet) så är det upp till medlemsstaterna att avgöra om ett sådant framförande kan anses som tillfälligt och om ett sådant undantag påverkar trafiksäkerheten (t.ex. på grundval av vägtyp, trafikvolym eller förekomst av sårbara trafikanter).

I promemorian uttalas att det enbart är enskilda näringsidkare som omfattas av undantaget, eftersom transporterna ska utföras för att försörja den egna verksamheten. Åklagarmyndigheten invänder mot att detta inte står i samklang med direktivets lydelse eller den föreslagna författningstexten. Sveriges Trafikutbildares Riksförbund efterlyser ett förtydligande av vilka företagsformer som omfattas. Regeringen konstaterar att artikel 2.2 inte ger uttryck för någon begränsning med avseende på företagsformer. Frågan om företagsform spelar alltså ingen roll för undantagets tillämpningsområde. Lagförslaget bör utformas i enlighet därmed.

Undantaget kan bli tillämpligt t.ex. när en godstransport utförs för att försörja den egna näringsverksamheten med material eller varor. Däremot omfattar inte undantaget företagets transporter av varor till kunder. Vidare krävs att företaget inte som sin ordinarie verksamhet utför transporttjänster åt andra. Transportstyrelsen menar att undantaget även bör omfatta persontransporter. Regeringen kan inte finna att lydelsen av den aktuella artikeln i direktivet skulle utesluta att undantaget ska vara tillämpligt även på persontransporter. Detta föranleder en justering av promemorians förslag.

Statens jordbruksverk hänvisar till EU-gemensamma djurtransportregler med en egen kravbild och s.k. transportörtillstånd. Av dem som har sådant tillstånd är endast cirka tio procent yrkestransportörer och övriga transporterar bara egna djur, t.ex. till tävlingar och andra evenemang. De transporterna kan dock vara längre än 50 kilometer och utföras utanför landsbygdsområden. De faller därmed utanför det undantag som behandlades i föregående avsnitt. Statens jordbruksverk menar att även dessa transporter bör undantas.

Regeringen bedömer att artikel 2.2 i yrkesförardirektivet inte lämnar utrymme för en sådan utvidgning som Statens Jordbruksverk efterlyser. I sammanhanget kan dock EU-domstolens dom i mål C-317/12 framhållas. I domen prövas tolkningen av uttrycket ”icke-kommersiell transport av gods” vad gäller skyldigheten att använda färdskrivare i lastbil. Lydelsen är alltså snarlik det undantag som finns i artikel 2.1 g i yrkesförardirektivet och som behandlas i avsnitt 6.2. Av domen följer att uttrycket omfattar

transport av gods som enskild utför uteslutande för egen räkning inom ramen för en hobbyverksamhet, även om denna delvis finansieras genom ekonomiska bidrag från utomstående och någon ersättning inte utgår för transporten. Detta kan innebära en viss lindring av den problematik som Statens jordbruksverk för fram.

Sveriges Trafikutbildares Riksförbund reser frågan om huruvida anställda omfattas av undantaget. Det kan konstateras att lydelsen av direktivet talar om ”förare av fordon ... för att försörja den egna verksamheten”. Detta skulle i och för sig kunna tolkas som att anställda inte kan omfattas, eftersom verksamheten inte är deras ”egen”. Å andra sidan kan det tolkas som att det också kan vara fråga om en verksamhet som föraren är anställd i eftersom det inte sägs något om att äga verksamheten. I linje med ställningstagandet i motsvarande fråga under föregående avsnitt finner regeringen att den senare tolkningen bör ges företräde. Inte heller i detta fall finns någon trafiksäkerhetsmässig grund för ett annat ställningstagande. Med anledning av vad som anförs ovan föreslås tillägg i lagen om yrkesförarkompetens för att genomföra artikel 2.2 i yrkesförardirektivet.

I promemorian anges att vad som närmare avses med att transporten är tillfällig och utförs på ett trafiksäkert sätt lämpligen bör framgå av föreskrifter som Transportstyrelsen meddelar. Ett sådant bemyndigande föreslås i lagen om yrkesförarkompetens. Åklagarmyndigheten invänder mot detta bemyndigande eftersom trafiksäkerhetsfrågor redan regleras på annat håll, t.ex. i trafikförordningen (1998:1276) och trafikbrottslagen (1951:649). Myndigheten menar vidare att det torde saknas behov av att närmare reglera vad som är tillfälligt, varför den frågan kan överlämnas till rättstillämpningen. Regeringen konstaterar, liksom Åklagarmyndigheten, att materiell trafiksäkerhet regleras i andra regelverk. Avsikten med bemyndigandet är inte att eventuella föreskrifter ska komma i konflikt med dessa regelverk. Bemyndigandet ska i stället användas för särskilda regler som är avhängiga det nu aktuella undantaget och dess inverkan på frågor om trafiksäkerhet.

Transportföretagen anser att undantaget innehåller definitionssvårigheter, t.ex. riskerar ”landsbygdsområden” med hänsyn till Sveriges geografi att bli ett alltför vitt begrepp. Transportföretagen menar att orden tillfälliga och trafiksäkert måste ges en strikt tolkning för att inte motverka syftet med yrkeskompetensbeviset. Regeringen anser att berörda myndigheter kan hantera de svårigheter i gränsdragningen som kan uppstå.

Hänvisningar till S6-3

6.4. Unionskod

Regeringens förslag: Begreppet gemenskapskod ska bytas ut mot unionskod.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Åkeriföretag tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Ett yrkeskompetensbevis kan vara antingen ett separat kort som utformats i enlighet med bilaga II till yrkesförardirektivet eller bestå i att kod 95 anges på körkortet för aktuell

behörighet (jfr artikel 10.1 i yrkesförardirektivet). I Sverige utfärdas ett separat yrkeskompetensbevis som bevis på yrkesförarkompetens. På yrkeskompetensbeviset ska det anges en gemenskapskod. I artikel 10 i yrkesförardirektivet används, efter ändringsdirektivet, begreppet unionskod i stället för gemenskapskod. Detta bör återspeglas i svensk rätt.

Hänvisningar till S6-4

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 23 maj 2020.

Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter ska gälla till och med sista giltighetsdagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorian har en övergångsbestämmelse om ett anmälningsförfarande för fortsatt tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen saknar en övergångsbestämmelse för pågående grundutbildningar.

Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet ska till övervägande delar vara genomfört den 23 maj 2020. Den del som rör utvecklandet av ett nytt nätverk för verkställighet ska dock vara genomfört först den 23 maj 2021. Inga förslag i denna proposition handlar om detta nätverk och lagändringarna bör därför träda i kraft den 23 maj 2020.

I promemorian uttalas att detta innebär att en sådan grundutbildning, fortbildning eller delkurs i fortbildning som påbörjas efter den 23 maj 2020 eller senare ska bedrivas i enlighet med de nya föreskrifterna. Transportstyrelsen reser frågan om en övergångsregel för pågående grundutbildningar. Regeringen finner inte anledning att ta upp den frågan i en övergångsbestämmelse till lagändringarna. Detsamma gäller promemorians förslag till övergångsbestämmelse om ett anmälningsförfarande för fortsatt tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet. Övergångsbestämmelser av det slag som nu nämnts kan dock bli aktuella vid kommande ändringar av förordning eller myndighetsföreskrifter till följd av ändringsdirektivet.

Det införs emellertid nya bestämmelser om utformningen av yrkeskompetensbevis. Yrkeskompetensbevis som utfärdats före den 23 maj 2020 bör emellertid vara giltiga till och med sista giltighetsdagen, jfr artikel 10.3 och bilaga II, avsnitt 5, i yrkesförardirektivet. Detta bör som ett förtydligande framgå i en övergångsbestämmelse.

Hänvisningar till S7

8. Konsekvenser

Regeringens bedömning: Författningsförslagen bedöms leda till lägre kostnader för vissa företag i landsbygdsområden och landsbygdsbranscher. Transportföretag och utbildningsanordnare bedöms i motsvarande mån få färre transportuppdrag eller kunder.

Transportstyrelsen kommer att orsakas vissa kostnader för att ta fram myndighetsföreskrifter och framställa nya yrkeskompetensbevis. Polismyndigheten kommer att påverkas marginellt genom informationsinsatser till de polismän och bilinspektörer som utför trafikkontroller om det förändrade regelverket.

Övriga konsekvenser för företag, gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning, förare och staten samt företagens konkurrensförhållanden är beroende av utformningen av kommande föreskrifter.

Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian är uppgifter om antalet företag och storlek på företagen inom transportbranschen inte uppdaterade till uppgifter från slutet av 2018.

Remissinstanserna: Transportföretagen anser att konsekvensbeskrivningen är något vag då promemorian anger att det inte är möjligt att fastställa hur många transporter och förare som kommer att undantas enligt de föreslagna bestämmelserna. Transportföretagen menar också att gymnasieskolorna kommer att påverkas negativt om de inte får utföra kommersiella transporter när elever övningskör inom utbildningen.

Transportstyrelsen framför att bussföretagen kommer att få kostnader om inte körningar till och från besiktningsorgan undantas från lagens tillämpningsområde. Regelrådet finner att konsekvensutredningen i promemorian uppfyller kraven i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning och att den sammantaget håller tillräckligt hög kvalitet. Regelrådet menar dock att det finns brister bl.a. i redovisningen av förslagets påverkan på företagens konkurrensförhållanden.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för transportföretag

I slutet av 2018 fanns det 16 926 transportföretag som innehade tillstånd att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg. Under 2018 fanns det 901 verksamma företag inom bussbranschen. Av de företag som utförde godstransporter var 42 procent enmansföretag och 39 procent hade en till fyra anställda. Av de företag som utförde godstransporter var 75 procent mikroföretag medan 0,4 procent hade över 100 personer anställda. Ett mikroföretag har färre än 10 anställda och en omsättning som är lägre än 2 miljoner euro. Av de företag som var verksamma inom bussbranschen var 48 procent enmansföretag och 22 procent hade en till fyra anställda. Vidare var runt 40 procent av företagen mikroföretag medan tre procent av företagen hade över 100 anställda.

Transportföretagen kommer inte att få några tillkommande kostnader på grund av de författningsförslag som föreslås. Företagen har sedan tidigare

kostnader för att deras förare genomgår en fortbildning minst vart femte år.

Transportföretagen kan i någon mån påverkas av att nya undantag införs som leder till att fler transporter får utföras utan krav på innehav av yrkeskompetensbevis. Detta kan leda till en minskning av efterfrågan av transporttjänster, eftersom det är fler förare som har ett körkort med högre körkortsbehörighet än som innehar ett yrkeskompetensbevis. Det är inte möjligt att bedöma i vilken mån detta kan bli en effekt av de föreslagna författningsändringarna. Regeringen gör emellertid bedömningen att transportföretagens konkurrensförhållanden inte påverkas av författningsförslagen. Det förhållande Transportstyrelsen tar upp angående bussföretag torde inte leda till ökade kostnader, jfr avsnitt 6.2.

Konsekvenser för transporter i vissa företag och landsbygdsområden

Jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- och fiskeriföretag kommer i större omfattning än i dag att kunna utföra transporter i egen regi. Alternativt kommer de inte längre att ha en kostnad för en förares grundutbildning eller en fortbildning. Skälet till detta är att förare av fordon inom de nämnda verksamheterna undantas från kravet på yrkeskompetensbevis i de fall de inte har framförandet av fordon som sin huvudsakliga uppgift och transportavståndet är inom en radie av 100 km från den plats där företaget är beläget. Företagen kan alltså i någon mån få lägre kostnader.

Regelrådet saknar en uppskattning av kostnaden för en utbildning och fortbildning. Kostnaden för en delkurs är 1 500–2 000 kronor. Ett företag kan alltså få en lägre kostnad om 7 500–10 000 kronor per förare under en femårsperiod. Däremot går en förare vanligtvis en grundutbildning vid en gymnasieskola, en kommunal vuxenutbildning eller som en arbetsmarknadsåtgärd, vilket innebär att företaget eller arbetsgivaren oftast inte har en kostnad för själva grundutbildningen.

Transporter i landsbygden kommer också i större omfattning än i dag att kunna utföras för att förse den egna verksamheten med bl.a. material eller varor och företaget kommer inte att behöva anlita ett åkeri om en förare i verksamheten innehar körkortsbehörighet för att utföra transporten och uppfyller kraven på att transporten sker tillfälligt och inte försämrar trafiksäkerheten. Transportföretagen menar att konsekvensbeskrivningen är vag, eftersom det anges i promemorian att det inte är möjligt att fastställa hur många transporter och förare som kommer att undantas. Regelrådet har däremot förståelse för att det inte är möjligt att kvantifiera dessa förhållanden. Regeringen delar i denna del promemorians bedömning av konsekvenserna.

Regelrådet noterar också att inget anges i promemorian om möjlig påverkan på den relativa konkurrenskraften till följd av de utvidgade undantagen. Eftersom liknande undantag från kravet på yrkeskompetensbevis införs i hela EU så kommer konkurrensförhållandena för de svenska företagen enligt regeringens bedömning inte att påverkas i någon större omfattning.

Konsekvenser för övriga företag som utför transporter

Även andra företag än de ovannämnda omfattas av lagstiftningen om yrkesförarkompetens när de i sin verksamhet utför transporter. Som

Regelrådet framhåller är gruppen övriga företag som utför transporter inte lätt att beskriva storleksmässigt på ett meningsfullt sätt, eftersom det inte går att veta vilka branscher eller företag i dem som kommer att beröras mest. Dessa företag har sedan tidigare kostnader för att deras förare ska genomgå en fortbildning minst vart femte år. Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för företagen.

Konsekvenser för utbildningsanordnare

Totalt har 330 utbildningsanordnare tillstånd att bedriva grundutbildning eller fortbildning. Tillståndet omfattar olika utbildningar i enlighet med följande tabell.

Grundutbildning

280 timmar

Grundutbildning 140 timmar

Fortbildning

Godstrpt. 65 83 296 Persontrpt. 57 65 146

Utbildningsanordnarna är till stor del transportföretag (åkerier och bussföretag) eller trafikutbildare som är organiserade via Sveriges Åkeriföretag, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd eller Sveriges Trafikutbildares Riksförbund.

Det finns 49 utbildningsanordnare som har tillstånd att bedriva samtliga grundutbildningar och fortbildningar. Utbildningsanordnarna har totalt 1 349 lärare anmälda för att undervisa på grundutbildningen eller fortbildningen. En lärare kan dock vara anmäld flera gånger för olika utbildningsanordnare. Av utbildningsanordnarna har cirka 120 stycken en lärare anmäld medan det är cirka 15 stycken som har fler än tio lärare anmälda. En av utbildningsanordnarna har över 100 lärare anmälda.

Utbildningsanordnarna kan få något färre kunder och därför lägre intäkter, eftersom undantagen från när lagen om yrkesförarkompetens är tillämplig utökas. Det är inte möjligt att kvantifiera denna effekt av förslagen. Utbildningsanordnarnas konkurrensförhållanden bedöms inte påverkas av författningsförslagen, eftersom grundutbildningen och fortbildningen är obligatorisk och föraren som regel ska genomgå grundutbildningen i det land där förarna är permanent bosatta och fortbildningen i det land där de är permanent bosatta eller arbetar.

Särskild hänsyn till små företag Regelrådet saknar en bedömning i promemorian om särskilda hänsyn till små företag. Regeringen gör bedömningen att det inte är möjligt att ta särskild hänsyn till små företag i samband med genomförandet av ändringarna av ett EU-direktiv.

Konsekvenser för gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning

Vissa skolor utför i dag kommersiella transporter när eleven övningskör eller körtränar inom utbildningen. Med den nya regleringen blir övningskörning och körträning i samband med kommersiella transporter inte tillåten, eftersom dessa transporter förutsätter att föraren innehar ett yrkeskompetensbevis. Däremot får övningskörning och träning för ett yrkeskompetensbevis ske i samband med kommersiella transporter inom

ramen för arbetsplatsförlagt lärande. Detta förtydligande underlättar för gymnasieskolorna och kommunal vuxenutbildning.

Konsekvenser för förare

Under perioden 2014–2018 utfärdades ungefär 190 000 yrkeskompetensbevis. Antalet är inte jämnt fördelat över femårsperioden. Under 2015 utfärdades 37 819 yrkeskompetensbevis och under 2016 utfärdades 103 678 yrkeskompetensbevis. Orsaken till att antalet utfärdade yrkeskompetensbevis var högt under 2015 och 2016 beror på att de förare som hade en hävdvunnen rätt då behövde genomgå sin första fortbildning. En stor del av de förare som utför persontransporter kommer alltså att genomgå en ny fortbildning senast i september 2020. Många av de förare som utför godstransporter kommer att genomgå ny fortbildning senast i september 2021.

Ett visst antal förare kommer inte längre att behöva ett yrkeskompetensbevis om deras huvudsakliga sysselsättning inte är framförande av fordon och de utför transporter inom bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag. Som nämnts är det inte möjligt att uppskatta hur många transporter och förare som kommer att omfattas av de nya undantagen.

Konsekvenser för Transportstyrelsen

De föreslagna författningsändringarna och ändringarna i yrkesförardirektivet medför att Transportstyrelsen behöver se över och anpassa sina föreskrifter. I och med att en unionskod ska framgå på yrkeskompetensbeviset i stället för en gemenskapskod kommer Transportstyrelsen att behöva ta fram och trycka nya yrkeskompetensbevis som ska användas från den 23 maj 2020. De ökade arbetsuppgifterna och den systemutveckling som genomförandet av ändringsdirektivet leder till ryms inom befintliga anslagsramar.

Konsekvenser för Polismyndigheten

Polismyndigheten ska kontrollera att en förare innehar ett giltigt körkort och, när det behövs, ett giltigt yrkeskompetensbevis. Polismyndigheten kommer att påverkas marginellt av förslagen genom att undantagen från lagen om yrkesförarkompetens utökas. Detta leder till att Polismyndigheten kommer att behöva informera de polismän och bilinspektörer som utför trafikkontroller om det förändrade regelverket.

Övriga konsekvenser

Förslagen förväntas inte ha några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Några konsekvenser av betydelse för miljön förväntas förslagen inte heller medföra.

Hänvisningar till S8

9. Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

2 kap. 4 § Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon

1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,

2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,

3. som används inom ambulanssjukvården,

4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,

5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,

9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som

a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller

b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,

10. som inte används för en kommersiell gods- eller persontransport, 11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

13. som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet

a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller

b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller 14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.

Paragrafen behandlar vilka förare av fordon som undantas från lagens tillämpningsområde. I paragrafen läggs det till sex nya punkter, punkterna 3, 4, 9 och 12–14. Till följd av det blir de tidigare punkterna 3–6 punkterna 5–8 och de tidigare punkterna 7 och 8 punkterna 10 och 11. Vidare ändras lydelsen i de nya punkterna 8, 10 och 11.

I punkten 3 läggs förare av fordon som används inom ambulanssjukvården till som ett undantag från lagens tillämpningsområde. Undantaget tar sikte på utryckningsfordon vars personal utför sjukvård. Detta inkluderar ambulanser som transporterar patienter och akutläkarbilar som

kan kallas till exempelvis olycksplatser som komplement till ambulanser, men som inte alltid transporterar patienter utan bidrar med avancerad vård på plats. Undantaget är tillämpligt oavsett om fordonet framförs till eller från en insats. Det förutsätter inte heller att det är frågan om en persontransport utan även transport av medicinsk utrustning till eller från en insats omfattas av undantaget. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet.

I punkten 4 undantas transporter som utförs av förare av fordon när transporter utförs inom det civila försvaret från lagens tillämpningsområde. Det civila försvaret omfattar den verksamhet som ansvariga aktörer genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Det civila försvaret är alltså inte en organisation. Verksamheten bedrivs bl.a. av statliga myndigheter, kommuner, regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Målet för det civila försvaret är att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Transporter som förekommer inom det civila försvaret undantas dock i sin helhet från lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet.

Av punkten 8 framgår att från lagens tillämpningsområde undantas förare av fordon som används vid övningskörning eller körprov enligt författningarna om körkort, bl.a. körkortslagen (1998:488), eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt den nu aktuella lagen. En förutsättning är att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport. Undantaget omfattar alltså övningskörning, körprov och körträning som inte utförs i samband med kommersiella transporter. I punkten 9 finns bestämmelser om arbetsplatsförlagt lärande som ansluter till punkten 8. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet.

I punkten 9 undantas förare av fordon som inom ramen för ett arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetens, om den som har uppsikt över den som kör uppfyller vissa behörighetskrav. Undantaget tar sikte på den som faktiskt framför fordonet och inte den som enligt 4 kap. 7 § körkortsförordningen (1998:980) anses som förare i kraft av att ha uppsikt över körningen. Undantaget omfattar både gods- och persontransporter. Om eleven t.ex. övningskör med en lastbil behöver den som har uppsikt över övningskörningen alltså inneha ett yrkeskompetensbevis för godstransporter eller vara trafiklärare för körkortsbehörighet C. En sådan trafiklärare behöver dock inte inneha yrkeskompetensbevis. Undantaget tar framförallt sikte på arbetsplatsförlagt lärande inom gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. Detta gäller även sådan gymnasial lärlingsutbildning som avses i 16 kap. 11 § skollagen (2010:800). Utöver övningskörning omfattas träning av körförmågan för att få ett yrkeskompetensbevis även om det formellt inte utgör sådan körträning som avses i lagens 4 kap. 3 §. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 andra stycket i yrkesförardirektivet.

I punkten 10 undantas förare av fordon som inte används för kommersiella gods- eller persontransporter. Undantaget tar sikte på transporter som inte är kommersiella, dvs. som sker utanför den kommersiella sfären och saknar koppling till förvärvsmässig verksamhet. Det kan vara frågan om transporter för egen räkning, t.ex. inom ramen för hobbyverksamhet, eller för annans räkning, t.ex. persontransporter i samband med föreningsverk-

samhet. Det kan också vara frågan om förare av fordon som används för transporter av humanitärt bistånd som inte är kommersiella. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 e och g i yrkesförardirektivet.

I punkten 11 läggs, som ett förtydligande, transporter av maskiner eller annan utrustning till i undantaget. Samtidigt ändras ”och” till ”eller”, vilket innebär att föraren enbart behöver transportera antingen material eller maskiner eller annan utrustning för att undantaget ska bli tillämpligt. Av punkten framgår därmed att förare av fordon som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning, som föraren ska använda i sitt arbete, undantas under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Typiskt sett tar undantaget sikte på hantverkare, t.ex. en målare eller snickare, som kör en lastbil för att transportera material och verktyg som han eller hon använder i sitt arbete som hantverkare. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 h i yrkesförardirektivet.

Av punkten 12 framgår att lagen inte ska tillämpas på förare av fordon som används för transporter som kräver körkortsbehörighet D1 eller D. Fordonet måste vidare köras utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget. Framförande av fordonet får inte heller vara förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. En servicedepå utför andra slags åtgärder än en verkstad, jfr. punkt 4. En servicedepå sysslar med löpande skötsel och underhåll av fordonets allmänna skick, t.ex. tvätt och städning, och en verkstad sysslar med reparationer och underhåll av fordonets tekniska funktion. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet.

Av punkten 13 framgår att från lagen undantas förare som utför godstransporter med fordon som används eller hyrs utan förare i vissa branscher om transporten utförs inom ramen för företagets egen verksamhet. Det framgår dock vidare att undantaget inte är tillämpligt om fordonet används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget eller om framförandet av fordonet är förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Undantaget blir alltså tillämpligt om någon i de uppräknade branscherna utför en godstransport inom ramen för företagets egen verksamhet. Är det ett jordbruksföretag ska transporten alltså anknyta till jordbruksverksamheten och motsvarande gäller för de andra nämnda branscherna. Undantaget är tillämpligt oavsett om föraren äger verksamheten eller bara är anställd och det spelar inte heller någon roll i vilken associationsrättslig form verksamheten bedrivs. Bestämmelsen genomför artikel 2.3 i yrkesförardirektivet.

I punkten 14 undantas förare av fordon som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft. Undantaget är bara tillämpligt om transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten. Förare i de branscher som anges i punkt 13, som många gånger hör hemma i landsbygdsområden, kan alltså undantas med stöd av det nu aktuella

undantaget även om det sker utanför den radie om 100 kilometer som gäller där. Undantaget är tillämpligt oavsett föraren äger verksamheten eller bara är anställd och det spelar inte heller någon roll i vilken associationsrättslig form verksamheten bedrivs. Det finns ett bemyndigande i 13 kap. 1 § 1 som ger möjlighet att precisera vad som avses med att transporten ska vara tillfällig och inte får försämra trafiksäkerheten. Bestämmelsen genomför artikel 2.2 i yrkesförardirektivet.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1–6.3.

6 kap. 1 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.

Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.

Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.

Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.

Paragrafen behandlar frågor om utfärdande av yrkeskompetensbevis.

I paragrafens första stycke ändras gemenskapskod till unionskod. På yrkeskompetensbeviset ska den unionskod som anges i artikel 10.1 i yrkesförardirektivet anges.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.

13 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,

2. grundläggande kompetens som rör – innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§, – körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §, – anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§, – provs omfattning och utformning,

3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,

5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,

6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

8. tillsyn.

Paragrafen behandlar frågor om bemyndiganden.

Punkten 1 ges ett helt nytt innehåll och till följd av detta får övriga punkter en ny numrering. Av punkten 1 framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med att transporten ska vara tillfällig och inte får försämra

trafiksäkerheten enligt 2 kap. 4 § 14. I paragrafens punkt 4 ändras gemenskapskod till unionskod.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.

1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.

2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med den i beviset angivna sista giltighetsdagen.

Av punkten 1 framgår att lagen ska träda i kraft den 23 maj 2020, vilket motsvarar det datum när ändringsdirektivet ska vara genomfört i svensk rätt. Med anledning av att gemenskapskod byts till unionskod anges i punkten 2 av tydlighetsskäl att ett yrkeskompetensbevis utfärdat före den 23 maj 2020 ska vara fortsatt giltigt till dess sista giltighetsdag.

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.

Hänvisningar till US1

30

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/59/EG

av den 15 juli 2003

om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller person-

transport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG

samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG

europaparlamentet och europeiska unionens rÅd har

antagit detta direktiv

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 71 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-

téns yttrande (2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

HQI

I artikel 5.1, 5.2 och 5.4 i rådets förordning (EEG) nr

3820/85 (4) föreskrivs det att vissa förare vid gods- eller

persontransporter på väg skall inneha ett bevis på sin

yrkeskompetens anpassat efter deras ålder, fordonskate-

gorin och körningens längd i enlighet med gemenskaps-

reglerna om en lägsta utbildningsnivå för vissa förare vid

vägtransporter. Denna miniminivå fastställs i direktiv 76/

914/EEG (5).

HRI

Eftersom bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3820/85

omfattar en mycket liten andel förare och en obligatorisk

utbildning för närvarande endast föreskrivs av några

medlemsstater, utövar flertalet förare inom gemenskapen

i dag sitt yrke endast på grundval av körkortet.

HSI

För att förarna skall kunna uppfylla de nya krav som

marknadsutvecklingen för vägtransporter medför, bör

gemenskapsreglerna utsträckas till att omfatta alla förare,

oavsett om de framför fordon i egenskap av egenföreta-

gare eller som löntagare, eller om de arbetar för egen

eller annans räkning.

HTI

Syftet med att uppställa nya gemenskapsregler är att

säkerställa förarens lämplighet på grundval av hans

kompetens, såväl när det gäller rätten att framföra

fordon som vid utövandet av denna verksamhet.

HUI

Avsikten med kravet på grundläggande kompetens och

fortbildning är särskilt att förbättra trafiksäkerheten och

förarens säkerhet, inbegripet vid sådana åtgärder som

föraren utför då fordonet står stilla. Dessutom bör ett

moderniserat föraryrke väcka ungdomars intresse för

detta yrke och på så sätt bidra till rekryteringen av nya

förare vid en tidpunkt då det råder brist på sådana.

HVI

För att undvika ojämlikhet i konkurrensvillkoren bör

detta direktiv omfatta medborgare, såväl i en medlems-

stat som i ett tredje land, vilka framför fordon och är

anställda i ett företag som är etablerat i en medlemsstat

eller anlitas av ett sådant företag.

HWI

För att kunna fastställa att föraren uppfyller sina ålig-

ganden bör medlemsstaterna utfärda ett bevis till denne

om yrkesmässig kompetens, nedan kallat ”yrkeskompe-

tensbevis”, som belägg för dennes grundläggande

kompetens eller fortbildning.

HXI

Med hänsyn till skillnaderna mellan de system som redan

finns i vissa medlemsstater bör medlemsstaterna kunna

välja mellan flera olika alternativ för att underlätta

genomförandet av bestämmelserna om den grund-

läggande kompetensen.

HYI

För att upprätthålla kompetensen för redan yrkesverk-

samma förare bör dessa åläggas en periodiskt återkom-

mande vidareutbildning i sådana frågor som är väsentliga

för deras yrkesutövning.

HQPI

Minimikraven för den grundläggande kompetensen och

fortbildningen omfattar de säkerhetsregler som skall

iakttas under framförande av fordon och vid stillastå-

ende. Utvecklingen av ett defensivt sätt att framföra

fordon, dvs. att förutse faror och ta hänsyn till övriga

trafikanter, vilket går hand i hand med en rationell

bränsleförbrukning, kommer att få positiva följdverk-

ningar både för samhället och för själva vägtransportsek-

torn.

10.9.2003

L 226/4

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I egt c QUT eL RYNUNRPPQL ³N RUXL ¯£¨ egt c RP eL RXNQNRPPSL ³N

RVSN

H2I egt c RVPL QWNYNRPPQL ³N YPN

H3I eµ²¯°¡°¡²¬¡­¥®´¥´³ ¹´´²¡®¤¥ ¡¶ ¤¥® QW ª¡®µ¡²© RPPR Hegt c RWQ eL

WNQQNRPPRL ³N SXQIL ²å¤¥´³ §¥­¥®³¡­­¡ ³´å®¤°µ®«´ ¡¶ ¤¥® U

¤¥£¥­¢¥² RPPR Heut c SR eL QQNRNRPPSL ³N YI ¯£¨ eµ²¯°¡°¡²¬¡­¥®M

´¥´³ ¢¥³¬µ´ ¡¶ ¤¥® X ¡°²©¬ RPPS Hä®®µ ¥ª ¯¦¦¥®´¬©§§ª¯²´ © eutIN r夥´³

¢¥³¬µ´ ¡¶ ¤¥® QS ªµ®© RPPSN

H4I r夥´³ ¦ö²¯²¤®©®§ HeegI ®² SXRPOXU ¡¶ ¤¥® RP ¤¥£¥­¢¥² QYXU ¯­

¨¡²­¯®©³¥²©®§ ¡¶ ¶©³³ ³¯£©¡¬ ¬¡§³´©¦´®©®§ ¯­ ¶ä§´²¡®³°¯²´¥² Hegt l

SWPL SQNQRNQYXUL ³N QIN

H5I r夥´³ ¤©²¥«´©¶ WVOYQTOeeg ¡¶ ¤¥® QV ¤¥£¥­¢¥² QYWV ¯­ ­©®©­©M

«²¡¶ °å µ´¢©¬¤®©®§ ¡¶ ¶©³³¡ ¦ö²¡²¥ ¡¶ ¶ä§¦¯²¤¯® Hegt l SUWL

RYNQRNQYWVL ³N SVIN

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

31

HQQI

Detta direktiv bör inte påverka rättigheterna för de

förare som har erhållit ett för framförande av fordon

nödvändigt körkort vid ett tidigare datum än det som

föreskrivs för erhållandet av det yrkeskompetensbevis

som styrker att innehavaren besitter motsvarande grund-

läggande kompetens.

HQRI

Endast utbildningsorgan som godkänts av medlemssta-

ternas behöriga myndigheter bör kunna organisera de

utbildningskurser som ingår i den grundläggande

kompetensen och fortbildningen. För att garantera kvali-

teten på de godkända centrumen bör de behöriga

myndigheterna fastställa harmoniserade kriterier för

godkännande, bland annat krav på en välgrundad yrkes-

kompetens.

HQSI

Inte endast de behöriga myndigheterna i medlemssta-

terna utan även de enheter som dessa utser bör få i

uppdrag att anordna de prov som avses inom ramen för

den grundläggande kompetensen och fortbildningen.

Med hänsyn till den betydelse som en enhetlig tillämp-

ning av detta direktiv har för trafiksäkerhet och jämlika

konkurrensvillkor,

bör

medlemsstaternas

behöriga

myndigheter övervaka dessa prov.

HQTI

Medlemsstaterna bör föreskriva att den första fortbild-

ningen skall vara avslutad och till föraren utfärda yrkes-

kompetensbeviset för denna senast fem år efter antingen

datumet för utfärdandet av yrkeskompetensbeviset för

den grundläggande kompetensen eller sista datumet för

vissa förares hävdande av sina tidigare rättigheter.

Kortare eller längre tidsfrister bör även tillåtas. Efter sin

första fortbildning bör föraren gå en fortbildningskurs

vart femte år.

HQUI

För att styrka att en förare som är medborgare i en

medlemsstat innehar ett av de yrkeskompetensbevis som

avses i detta direktiv, och för att underlätta det ömsesi-

diga erkännandet av de olika yrkeskompetensbevisen,

bör medlemsstaterna föra in den därför avsedda harmo-

niserade gemenskapskoden samt det datum då koden

upphör att gälla antingen på körkortet eller på det nya

yrkeskompetensbeviset för förare; detta kort kommer att

ömsesidigt erkännas av medlemsstaterna och en harmo-

niserad modell för det anges i detta direktiv. Det bör

uppfylla samma säkerhetskrav som körkortet, med

hänsyn till betydelsen för trafiksäkerheten och jämlika

konkurrensvillkor av de rättigheter som beviset medför.

Tack vare möjligheten för medlemsstaterna att föra in

gemenskapskoden på det nya kortet bör dessa kunna

föreskriva en giltighetsperiod för körkorten som inte

sammanfaller med det datum då en fortbildning upphör

att gälla, eftersom varje medlemsstat enligt direktiv 91/

439/EEG (1) behåller rätten att på grundval av nationella

kriterier fastställa giltighetstiden för de körkort som den

utfärdar.

HQVI

Bilagorna I och Ia till direktiv 91/439/EEG bör ändras så

att man i förteckningen över de harmoniserade koderna

och underkoderna i dessa bilagor lägger till den nya

gemenskapskoden som fastställer det datum fram till

vilket föraren uppfyller kravet på yrkeskompetens,

antingen det gäller grundläggande kompetens eller fort-

bildning.

HQWI

Särskilda certifieringsbestämmelser bör fastställas för

förare som är medborgare i tredje land och som

omfattas av detta direktiv.

HQXI

Kommissionen bör övervaka genomförandet av detta

direktiv med hänsyn bland annat till de olika systemen

för grundläggande kompetens som föreskrivs här och

förelägga Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och

sociala kommittén samt Regionkommittén en rapport

om detta.

HQYI

Med hänsyn till det stora antal förare som omfattas av

detta direktiv bör det föreskrivas att bestämmelserna om

den grundläggande kompetensen skall tillämpas i två

steg, beroende på om det rör sig om fordon som

framförs för persontransporter eller för godstransporter.

Genom uppskovet med tillämpningen av detta direktiv

när det gäller kravet på grundläggande kompetens för

förare av fordon för godstransporter och persontrans-

porter bör även införandet av fortbildningen kunna ske

stegvis.

HRPI

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta

direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/

468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genom-

förandebefogenheter (2).

HRQI

Med hänsyn till att bestämmelserna om den grund-

läggande kompetensen skall börja att tillämpas vid två

olika datum bör berörda bestämmelser i såväl förordning

(EEG) nr 3820/85 som direktiv 76/914/EEG upphävas.

HRRI

Det är emellertid önskvärt, för att respektera gemen-

skapsrättens principer, att från tillämpningen av detta

direktiv undanta förare av fordon som används för trans-

porter när detta anses ha en mindre inverkan på trafik-

säkerheten eller i de fall då kraven i detta direktiv skulle

medföra en oproportionell ekonomisk eller social börda.

HRSI

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att

inrätta en standard för hela gemenskapen i fråga om

grundläggande kompetens och fortbildning inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och det därför, på grund av den planerade åtgärdens

omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på

gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i

enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå detta mål.

10.9.2003

L 226/5

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I r夥´³ ¤©²¥«´©¶ YQOTSYOeeg ¡¶ ¤¥® RY ªµ¬© QYYQ ¯­ «ö²«¯²´ Hegt l

RSWL RTNXNQYYQL ³N QIN d©²¥«´©¶¥´ ³¥®¡³´ 䮤²¡´ §¥®¯­ «¯­­©³³©¯M

®¥®³ ¤©²¥«´©¶ RPPPOUVOeg Hegt l RSWL RQNYNRPPPL ³N TUIN

H2I egt l QXTL QWNWNQYYYL ³N RSN

32

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

hÄrigenom fÖreskrivs fÖljandeN

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på personer som framför fordon

och som är

a) medborgare i en medlemsstat,

b) medborgare i ett tredje land anställda av ett företag som är

etablerat i en medlemsstat, eller som anlitas av ett sådant

företag,

nedan kallade ”förare” och som utför transporter på allmän väg

inom gemenskapen med följande fordon:

— Fordon för vilka det krävs innehav av körkort av någon av

kategorierna C1, C1 + E, C eller C + E enligt definitionerna

i direktiv 91/439/EEG, eller ett körkort som erkänns vara

likvärdigt.

— Fordon för vilka det krävs innehav av körkort av någon av

kategorierna D1, D1 + E, D eller D + E enligt definitio-

nerna i direktiv 91/439/EEG, eller ett körkort som erkänns

vara likvärdigt.

Artikel 2

Undantag

Detta direktiv skall inte tillämpas på förare

a) av fordon vars högsta hastighet inte överstiger 45 km/h,

b) av fordon som används för militära ändamål, av

räddningstjänsten, brandväsendet och ordningsmakten eller

som står under dessas kontroll,

c) av fordon som utsätts för vägprov i syfte att göra tekniska

förbättringar, reparationer eller underhåll samt nya eller

ombyggda fordon som ännu inte har börjat användas,

d) av fordon som används i nödsituationer eller för rädd-

ningsinsatser,

e) av fordon som används vid trafikskoleutbildning för körkort

eller yrkeskompetensbevis enligt artikel 6 och artikel 8.1,

f) av fordon som används för icke-kommersiell person-

transport eller transport av varor, för eget bruk,

g) av fordon som transporterar material och utrustning som

föraren använder i sitt arbete, under förutsättning att fram-

förandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsätt-

ning.

Artikel 3

Kompetens och utbildning

1.

För att få framföra fordon enligt definitionen i artikel 1

krävs dels grundläggande kompetens, dels fortbildning. I detta

syfte skall medlemsstaterna föreskriva följande:

a) Ett system för förvärvande av grundläggande kompetens

Medlemsstaterna skall välja mellan följande två alternativ:

i) Ett alternativ med både deltagande i utbildning och

genomfört prov

I enlighet med avsnitt 2 punkt 2.1 i bilaga I skall detta

slag av grundläggande kompetens omfatta krav på delta-

gande i utbildning av en viss längd. Denna skall avslutas

med ett prov. Vid godkänt resultat skall ett yrkeskompe-

tensbevis enligt artikel 6.1 a utfärdas.

ii) Ett alternativ med endast prov

I enlighet med avsnitt 2 punkt 2.2 i bilaga I skall detta

slag av grundläggande kompetens inte omfatta krav på

deltagande i utbildning utan endast ett teoretiskt och ett

praktiskt prov. Vid godkänt resultat skall ett yrkeskompe-

tensbevis enligt artikel 6.1 b utfärdas.

Dock får en medlemsstat ge en förare tillstånd att framföra

fordon inom den statens territorium innan han har erhållit

ett yrkeskompetensbevis, då föraren deltar i en nationell

yrkesutbildning om lägst sex månader, under en period om

högst tre år. Inom denna yrkesutbildning får de prov som

avses i leden i och ii genomföras i etapper.

b) Ett fortbildningssystem

I enlighet med avsnitt 4 i bilaga I skall fortbildningen

omfatta krav på deltagande i utbildning. Till styrkande av

denna utbildning skall ett yrkeskompetensbevis enligt artikel

8.1 utfärdas

2.

Medlemsstaterna får även införa ett system för att i snab-

bare tempo förvärva grundläggande kompetens så att förare

kan få framföra fordon i de fall som anges i artikel 5.2 a ii, 5.2

b, 5.3 a i och 5.3 b.

I enlighet med avsnitt 3 i bilaga I skall den snabbförvärvade

grundläggande kompetensen omfatta krav på deltagande i en

utbildning. Denna skall avslutas med ett prov. Vid godkänt

provresultat skall yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.2

utfärdas.

10.9.2003

L 226/6

Europeiska unionens officiella tidning

sv

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

33

3.

Medlemsstaterna får undanta förare som har erhållit det

examensbevis om yrkesmässig kompetens som föreskrivs i

direktiv 96/26/EG (1) från de prov som avses i punkterna 1 a i

och ii och 2 i fråga om de ämnen som ingår i det prov som

anges i det direktivet och i förekommande fall från närvaroplikt

vid motsvarande kursmoment.

Artikel 4

Hävdvunna rättigheter

Undantagna från kravet på grundläggande kompetensbevis är

de förare som innehar

a) ett körkort av någon av kategorierna D1, D1 + E, D, D + E

eller ett körkort som erkänns vara likvärdigt och som

utfärdats senast två år efter det att tidsfristen för införlivande

av detta direktiv löpt ut,

b) ett körkort av någon av kategorierna C1, C1 + E, C, C + E

eller ett körkort som erkänns vara likvärdigt och som

utfärdats senast tre år efter det att tidsfristen för införlivande

av detta direktiv löpt ut.

Artikel 5

Grundläggande kompetens

1.

För att uppnå grundläggande kompetens krävs det inte att

den sökande redan innehar körkort för motsvarande kategori.

2.

Förare av fordon som är avsett för godstransporter får

a) från och med 18 års ålder framföra fordon

i) i körkortskategorierna C och C + E under förutsättning

att föraren innehar ett yrkeskompetensbevis enligt artikel

6.1,

ii) i körkortskategorierna C1 och C1 + E under förutsätt-

ning att föraren innehar ett yrkeskompetensbevis enligt

artikel 6.2.

b) från och med 21 års ålder framföra fordon i körkortskatego-

rierna C och C + E under förutsättning att föraren innehar

ett yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.2.

3.

Förare av fordon som är avsett för persontransporter får

a) från och med 21 års ålder framföra fordon

i) i körkortskategorierna D och D + E när de används för

persontransporter i reguljär trafik på sträckor som inte

överstiger 50 km samt fordon i körkortskategorierna D1

och D1 + E under förutsättning att föraren innehar ett

yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.2.

Medlemsstaterna får tillåta förare av fordon att från och

med 18 års ålder på deras territorium framföra fordon av

en av ovannämnda kategorier om föraren innehar ett

yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.1.

ii) i körkortskategorierna D och D + E, under förutsättning

att föraren innehar ett yrkeskompetensbevis enligt artikel

6.1.

Medlemsstaterna får tillåta förare av fordon att från och

med 20 års ålder på deras territorium framföra fordon av

en av ovannämnda kategorier om föraren innehar ett

yrkeskompetensbevis

enligt

artikel

6.1.

Denna

åldersgräns kan sänkas till 18 år när föraren kör fordonet

utan passagerare.

b) från och med 23 års ålder framföra fordon i körkortskatego-

rierna D och D + E under förutsättning att föraren innehar

ett yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.2.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av de åldersgränser

som anges i punkt 2 behöver inte förare av fordon som utför

godstransporter och som innehar ett yrkeskompetensbevis

enligt artikel 6 för någon av de fordonskategorier som omfattas

av punkt 2 i den här artikeln förvärva ett sådant yrkeskompe-

tensbevis för övriga fordonskategorier som omfattas av den

punkten.

Dessa bestämmelser gäller på samma villkor förare som utför

persontransporter för de fordonskategorier som avses i punkt

3.

5.

Förare av fordon som utför godstransporter och som

utvidgar eller ändrar sin verksamhet till att omfatta även

persontransporter eller omvänt och som innehar ett yrkeskom-

petensbevis enligt artikel 6, behöver inte upprepa de gemen-

samma delarna i den grundläggande kompetensen utan endast

de delar som är specifika för den nya kompetensen.

Artikel 6

Yrkeskompetensbevis om uppnådd grundläggande kompe-

tens

1.

Yrkeskompetensbevis

om

uppnådd

grundläggande

kompetens

a) Yrkeskompetensbevis utfärdat på grundval av deltagande i

en utbildning och genomfört prov

I enlighet med artikel 3.1 a i skall medlemsstaterna kräva att

aspiranten deltar i utbildning vid ett utbildningscentrum

som godkänts av de behöriga myndigheterna i enlighet med

avsnitt 5 i bilaga I, nedan kallat ”godkänt utbildnings-

centrum”. I denna utbildning skall samtliga ämnen som

avses i förteckningen i avsnitt 1 i bilaga I tas upp. Utbild-

ningen skall avslutas med godkänt resultat i det prov som

avses i avsnitt 2 punkt 2.1 i bilaga I. Medlemsstaternas

behöriga myndigheter eller ett organ som utsetts av dessa

skall anordna provet, som syftar till att kontrollera om aspi-

ranten har den kunskapsnivå i ovannämnda ämnen som

krävs i avsnitt 1 i bilaga I. Nämnda myndigheter eller organ

skall övervaka provet och vid godkänt resultat till föraren

utfärda ett yrkeskompetensbevis om uppnådd grund-

läggande kompetens.

10.9.2003

L 226/7

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I r夥´³ ¤©²¥«´©¶ YVORVOeg ¡¶ ¤¥® RY ¡°²©¬ QYYV ¯­ ²ä´´ ¡´´

¹²«¥³­ä³³©§´ ¢¥¤²©¶¡ °¥²³¯®M ¯£¨ §¯¤³´²¡®³°¯²´¥² °å ¶ä§ ¯£¨ ¯­

ö­³¥³©¤©§´ ¥²«ä®®¡®¤¥ ¡¶ µ´¢©¬¤®©®§³ML ¥¸¡­¥®³M ¯£¨ ¡®¤²¡

¢¥¨ö²©§¨¥´³¢¥¶©³ ¦ö² ¡´´ ¦²ä­ª¡ ¥´´ ¥¦¦¥«´©¶´ µ´®¹´´ª¡®¤¥ ¡¶ ¤¥³³¡

´²¡®³°¯²´ö²¥²³ ¥´¡¢¬¥²©®§³²ä´´ °å ¯­²å¤¥´ ¦ö² ®¡´©¯®¥¬¬¡ ¯£¨ ©®´¥²®¡M

´©¯®¥¬¬¡ ´²¡®³°¯²´¥² Hegt l QRTL RSNUNQYYVL ³N QIN d©²¥«´©¶¥´ ³¥®¡³´

䮤²¡´ §¥®¯­ ¤©²¥«´©¶ YXOWVOeg Hegt l RWWL QTNQPNQYYXL ³N QWIN

34

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

b) Yrkeskompetensbevis utfärdat på grundval av genomförda

prov

I enlighet med artikel 3.1 a ii skall medlemsstaterna kräva

att aspiranten uppnår godkända resultat i de teoretiska och

praktiska prov som avses i avsnitt 2 punkt 2.2 i bilaga I.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller ett organ som

utsetts av dessa skall anordna dessa prov, som syftar till att

kontrollera om aspiranten har den kunskapsnivå i samtliga

ovannämnda ämnen som krävs i avsnitt 1 i bilaga I.

Nämnda myndigheter eller organ skall övervaka provet och

vid godkänt resultat till föraren utfärda ett yrkeskompetens-

bevis om uppnådd grundläggande kompetens.

2.

Yrkeskompetensbevis om snabbförvärvad grundläggande

kompetens

I enlighet med artikel 3.2 skall medlemsstaterna kräva att aspi-

ranten deltar i utbildning vid ett godkänt utbildningscentrum. I

denna utbildning skall samtliga de ämnen som avses i avsnitt 1

i bilaga I tas upp.

Utbildningen skall avslutas med ett prov enligt avsnitt 3 i bilaga

I. Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller ett organ som

utsetts av dessa skall anordna provet, som syftar till att kontrol-

lera om aspiranten har den kunskapsnivå i ovannämnda ämnen

som krävs i avsnitt 1 i bilaga I. Nämnda myndigheter eller

organ skall övervaka provet och vid godkänt resultat till föraren

utfärda ett yrkeskompetensbevis om snabbförvärvad grund-

läggande kompetens.

Artikel 7

Fortbildning

I fortbildningen, som skall syfta till att ge innehavare av yrkes-

kompetensbevis enligt artikel 6 samt sådana förare som avses i

artikel 4 en möjlighet att uppdatera de viktigaste kunskaperna

för yrkets utövande, skall tyngdpunkten läggas på trafiksäkerhet

och rationell bränsleförbrukning.

Utbildningen skall anordnas av ett godkänt utbildningscentrum

i enlighet med avsnitt 5 i bilaga I. Om föraren byter företag

skall hänsyn tas till fortutbildning som redan genomgåtts.

Syftet med fortbildningen skall vara att fördjupa kunskaperna i

och repetera vissa av de ämnen som avses i avsnitt 1 i bilaga I.

Artikel 8

Yrkeskompetensbevis om fortbildning

1.

Efter fortbildningen enligt artikel 7 skall medlemsstaternas

behöriga myndigheter eller det godkända utbildningscentrumet

till föraren utfärda ett yrkeskompetensbevis om fortbildning.

2.

Följande förare skall genomgå en första fortbildning:

a) Innehavare av ett yrkeskompetensbevis enligt artikel 6, inom

fem år efter den dag då yrkeskompetensbeviset utfärdades.

b) Förare enligt artikel 4, inom fem år efter de tidpunkter som

anges i artikel 14.2, enligt en tidsplan som fastställs av

medlemsstaterna.

Medlemsstaterna får förkorta eller förlänga de perioder som

avses i leden a och b, bland annat för att de skall sammanfalla

med den dag då körkortets giltighetstid löper ut eller för att

möjliggöra ett successivt införande av fortbildningen. Perioden

får dock inte vara kortare än tre år eller längre än sju år.

3.

Förare som har genomgått den första fortbildningen enligt

punkt 2 skall genomgå fortbildning vart femte år, före

utgången av giltighetstiden för yrkeskompetensbeviset om fort-

bildning.

4.

Innehavare av ett yrkeskompetensbevis enligt artikel 6

eller artikel 8.1 samt förare enligt artikel 4 som upphört att

vara yrkesverksamma och som inte längre uppfyller kraven i

punkterna 1–3 skall genomgå en fortbildning innan de återgår

till att utöva yrket.

5.

Förare som utför godstransporter eller persontransporter

på väg, och som har genomgått fortbildning för någon av

körkortskategorierna i artikel 5.2 och 5.3, skall undantas från

skyldigheten att genomgå fortbildning för någon annan av de

kategorier som anges i de punkterna.

Artikel 9

Utbildningsort

Förare enligt artikel 1 a skall erhålla den grundläggande kompe-

tens som anges i artikel 5 i den medlemsstat där de har normal

hemvist (bostadsorten) enligt definitionen i artikel 14 i förord-

ning (EEG) nr 3821/85 (1).

Förare enligt artikel 1 b skall erhålla denna kompetens i den

medlemsstat där företaget är etablerat eller i den medlemsstat

som utfärdat arbetstillstånd för dem.

Förare enligt artikel 1 a och b skall genomgå fortbildning enligt

artikel 7 i den medlemsstat där de har normal hemvist (bostads-

orten) eller i den medlemsstat där de arbetar.

10.9.2003

L 226/8

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I r夥´³ ¦ö²¯²¤®©®§ HeegI ®² SXRQOXU ¡¶ ¤¥® RP ¤¥£¥­¢¥² QYXU ¯­

¦ä²¤³«²©¶¡²¥ ¶©¤ ¶ä§´²¡®³°¯²´¥² Hegt l SWPL SQNQRNQYXUL ³N XIN

fö²¯²¤®©®§¥® ³¥®¡³´ 䮤²¡¤ §¥®¯­ «¯­­©³³©¯®¥®³ ¦ö²¯²¤®©®§ HegI

®² QSVPORPPR Hegt l RPWL UNXNRPPRL ³N QIN

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

35

Artikel 10

Gemenskapskod

1.

På grundval av yrkeskompetensbevis enligt artikel 6 eller

artikel 8.1 skall medlemsstaternas behöriga myndigheter införa

gemenskapskoden enligt punkt 2 i den här artikeln intill

motsvarande körkortskategorier, med beaktande av bestämmel-

serna i artikel 5.2 och 5.3 och artikel 8,

— antingen på körkortet,

— eller på det yrkeskompetensbevis för förare som skall

upprättas i enlighet med förlagan i bilaga II.

De yrkeskompetensbevis för förare som medlemsstaterna

utfärdar skall erkännas ömsesidigt. Vid utfärdandet av beviset

skall de behöriga myndigheterna förvissa sig om att det körkort

vars nummer anges på beviset alltjämt är giltigt.

2.

Följande gemenskapskod skall läggas till i den förteckning

över harmoniserade gemenskapskoder som ingår i bilagorna I

och Ia till rådets direktiv 91/439/EEG:

”95. Yrkeskompetensbevis enligt artikel 3 giltigt t.o.m. …

(t.ex. 95.01.01.2012).”

3. a) Förare enligt artikel 1 b som framför fordon som

används för godstransporter på väg skall förete intyg för

den kompetens och utbildning som föreskrivs i detta

direktiv i form av det förartillstånd som avses i förord-

ning (EG) nr 484/2002 (1).

Medlemsstaten får, som ett komplement till detta till-

stånd, till en sådan förare utfärda det yrkeskompetens-

bevis för förare som avses i bilaga II och som är försett

med motsvarande gemenskapskod.

b) Förare enligt artikel 1 b som framför fordon som

används för persontransporter på väg skall förete intyg

för den kompetens och utbildning som föreskrivs i detta

direktiv genom

— antingen gemenskapskoden på gemenskapskörkortet,

om han innehar detta körkort, eller

— det yrkeskompetensbevis för förare som avses i bilaga

II och som är försett med motsvarande gemen-

skapskod, eller

— ett nationellt bevis vars giltighet medlemsstaterna

ömsesidigt erkänner på sina respektive territorier.

Artikel 11

Anpassning till den vetenskapliga och tekniska utveck-

lingen

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna I

och II till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall

antas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2.

Artikel 12

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.

När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7

i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-

serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara

tre månader.

3.

Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 13

Rapport

Kommissionen skall senast den 10 september 2011 till Europa-

parlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt

Regionkommittén överlämna en rapport som innehåller en

första bedömning av genomförandet av detta direktiv, särskilt i

fråga om likvärdigheten mellan de olika system för förvärvande

av grundläggande kompetens som anges i artikel 3 samt hur

effektiva de är för att uppnå den fastställda kompetensnivån.

Denna rapport skall vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 14

Införlivande och genomförande

1.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv före den 10 september 2006. De skall genast

underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de inne-

hålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur

hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser

— när det gäller grundläggande kompetens för framförande av

fordon i körkortskategorierna D1, D1 + E, D och D + E

från och med den 10 september 2008.

— när det gäller grundläggande kompetens för framförande av

fordon i körkortskategorierna C1, C1 + E, C och C + E från

och med den 10 september 2009.

Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om

detta och bistå varandra vid tillämpningen av dessa

bestämmelser.

10.9.2003

L 226/9

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I eµ²¯°¡°¡²¬¡­¥®´¥´³ ¯£¨ ²å¤¥´³ ¦ö²¯²¤®©®§ HegI ®² TXTORPPR ¡¶ ¤¥®

Q ­¡²³ RPPR ¯­ 䮤²©®§ ¡¶ ²å¤¥´³ ¦ö²¯²¤®©®§¡² HeegI ®² XXQOYR

¯£¨ HeegI ®² SQQXOYS © ³¹¦´¥ ¡´´ ©®¦ö²¡ ¥´´ ¦ö²¡²´©¬¬³´å®¤ Hegt l WVL

QYNSNRPPRL ³N QIN

36

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

Artikel 15

Upphävande

1.

Artikel 5 i förordning (EEG) nr 3820/85 skall upphöra att

gälla enligt följande:

a) Punkt 1 skall upphöra att gälla med verkan från och med

den 10 september 2009.

b) Punkterna 2 och 4 skall upphöra att gälla med verkan från

och med den 10 september 2008.

2.

Direktiv 76/914/EEG skall upphöra att gälla från och med

den 10 september 2009.

3.

De bestämmelser i lagar och andra författningar som har

antagits för att följa direktiv 76/914/EEG skall inte längre till-

ämpas

— från och med den 10 september 2008 på förare av fordon

för persontransporter på väg,

— från och med den 10 september 2009 på förare av fordon

för godstransporter på väg.

Artikel 16

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning

.

Artikel 17

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 15 juli 2003.

På Europaparlamentets vägnar

pN cox

Ordförande

På rådets vägnar

gN tremonti

Ordförande

10.9.2003

L 226/10

Europeiska unionens officiella tidning

sv

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

37

BILAGA I

MINIMIKRAV I FRÅGA OM KOMPETENS OCH UTBILDNING FÖR YRKESFÖRARE

Avsnitt 1: Förteckning över ämnen

d¥ «µ®³«¡°¥² ³¯­ ³«¡¬¬ ¢¥¡«´¡³ ®ä² ¦ö²¡²¥®³ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ¯£¨ ¦¯²´¢©¬¤®©®§ ¦¡³´³´ä¬¬³ ¡¶ ­¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡

³«¡¬¬ ¯­¦¡´´¡ å´­©®³´¯®¥ ¡¬¬¡ ä­®¥® © ¤¥®®¡ ¦ö²´¥£«®©®§N i ¤¥³³¡ ä­®¥® ³«¡¬¬ ¡³°©²¡®´¥²®¡ µ°°®å ¤¥® ®©¶å © ¦²å§¡ ¯­

«µ®³«¡°¥² ¯£¨ °²¡«´©³«¡ ¦ä²¤©§¨¥´¥² ³¯­ «²ä¶³ ¦ö² ¡´´ °å ¥´´ ´²¹§§´ ³ä´´ ¦²¡­¦ö²¡ ¦¯²¤¯® © ¤¥® ¢¥²ö²¤¡ «ö²«¯²´³«¡´¥§¯²©®N

d¥® ¬ä§³´¡ «µ®³«¡°³®©¶å® ¦å² ©®´¥ ¶¡²¡ ¬ä§²¥ ä® ®©¶å R ¥®¬©§´ ¤¥ µ´¢©¬¤®©®§³®©¶å¥² ³¯­ ¡®§¥³ © ¢©¬¡§¡ Q ´©¬¬ ¢¥³¬µ´ XUO

SVXOeeg H1IL ¤¥´ ¶©¬¬ ³ä§¡ ¤¥® ®©¶å ³¯­ µ°°®å´´³ §¥®¯­ µ´¢©¬¤®©®§ © ¤¥® ¯¢¬©§¡´¯²©³«¡ ³«¯¬¡®L «¯­°¬¥´´¥²¡¤ ­¥¤ ¥®

¹²«¥³µ´¢©¬¤®©®§N

QN

Avancerad träning i rationell körning med beaktande av säkerhetsbestämmelserna

fö² ³¡­´¬©§¡ «ö²«¯²´

QNQ

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ «²¡¦´ö¶¥²¦ö²©®§¥®³ ¥§¥®³«¡°¥² ¦ö² ¯°´©­¡¬ ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ¤¥³³¡N

kµ²¶¯²®¡ ö¶¥² ­¯´¯²®³ ¶²©¤­¯­¥®´L ¥¦¦¥«´¥® ¯£¨ ¢²ä®³¬¥¦ö²¢²µ«®©®§¥®L ¯°´©­¡¬ ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ¶¡²¶²ä«®¡²¥L

¤©¡§²¡­ ö¶¥² ¶ä¸¥¬¬å¤¡®³ µ´¶ä¸¬©®§N

QNR

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ³ä«¥²¨¥´³¡®¯²¤®©®§¡²®¡³ ´¥«®©³«¡ ¥§¥®³«¡°¥² ¯£¨ ¦µ®«´©¯® ¦ö² ¡´´ ¢¥¨ä²³«¡ ¦¯²¤¯®¥´L ­©®³«¡

³¬©´¡§¥´ ¯£¨ ¡´´ ¦ö²¥¢¹§§¡ ³´ö²®©®§¡²N

sä²³«©¬¤¡ ¥§¥®³«¡°¥² ¨¯³ ¤¥´ ¨¹¤²¡µ¬©³«¡ ¢²¯­³³¥²¶¯³¹³´¥­¥´L ¢²¯­³¡²®¡³ ¯£¨ ²¥´¡²¤¥²®³ ¢¥§²ä®³®©®§¡²L «¯­¢©M

®¥²¡¤ ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ¢²¯­³¡² ¯£¨ ²¥´¡²¤¥²L ¯°´©­¡¬´ µ´®¹´´ª¡®¤¥ ¡¶ ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥´ ¦¡²´–¶ä¸¥¬¬å¤¡L ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶

¦¯²¤¯®¥´³ ´²ö§¨¥´L ­¥´¯¤¥² ¦ö² ¡´´ ³¡«´¡ ®¥² ¯£¨ ¢²¯­³¡ © ®¥¤¦ö²³¢¡£«¥L ¡§¥²¡®¤¥ ¯­ ¦¥¬ µ°°³´å²N

QNS

må¬Z ¡´´ «µ®®¡ ¯°´©­¥²¡ ¢²ä®³¬¥¦ö²¢²µ«®©®§¥®N

o°´©­¥²©®§ ¡¶ ¢²ä®³¬¥¦ö²¢²µ«®©®§¥® §¥®¯­ ¡´´ ´©¬¬ä­°¡ ¤¥ «µ®³«¡°¥² ³¯­ ¡®§¥³ © °µ®«´¥²®¡ QNQ ¯£¨ QNRN

kö²«¯²´ cL c K eL cQL cQ K e

QNT

må¬Z ¡´´ ¶¡²¡ © ³´å®¤ ¡´´ ¯­¢¥³ö²ª¡ ¥® ¬¡³´®©®§ ¯£¨ ³¡­´©¤©§´ µ°°¦¹¬¬¡ ³ä«¥²¨¥´³«²¡¶¥® ¯£¨ ¥´´ «¯²²¥«´ µ´®¹´´ª¡®¤¥

¡¶ ¦¯²¤¯®¥´N

k²¡¦´¥² ³¯­ °å¶¥²«¡² ¦¯²¤¯® © ²ö²¥¬³¥L ¨µ² ¶ä¸¥¬¬å¤¡® ¢ä³´ µ´®¹´´ª¡³ © ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥ ´©¬¬ ¦¯²¤¯®¥´³ ¬¡³´ ¯£¨ ¶ä§¦ö²¨å¬M

¬¡®¤¥®L ¢¥²ä«®©®§ ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´³ ¥¬¬¥² ¦¯²¤¯®³´å§¥´³ ®¹´´¯¬¡³´L ¢¥²ä«®©®§ ¡¶ ¤¥® ´¯´¡¬¡ ¶¯¬¹­¥®O¢²µ´´¯¶¯¬¹­¥®L

¦ö²¤¥¬®©®§ ¡¶ ¬¡³´¥®L ¥¦¦¥«´¥² ¡¶ ö¶¥²¢¥¬¡³´®©®§ °å ¥® ¡¸¥¬L ¦¯²¤¯®³³´¡¢©¬©´¥´ ¯£¨ §²¡¶©´¡´©¯®³£¥®´²µ­L ´¹°¥² ¡¶

¦ö²°¡£«®©®§³­¡´¥²©¡¬ ¯£¨ °¡¬¬¡²N

g²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ §¯¤³³ä«²©®§³«¡´¥§¯²©¥²L ­¥´¯¤¥² ¦ö² ¦¡³´³°ä®®©®§ ¯£¨ ³ä«²©®§ ¡¶ §¯¤³L ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ³°ä®®¢¡®¤L

«¯®´²¯¬¬ ¡¶ ³ä«²©®§³µ´²µ³´®©®§L ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ¨¡®´¥²©®§³µ´²µ³´®©®§L ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ °²¥³¥®®©®§¡²N

kö²«¯²´ dL d K eL dQL dQ K e

QNU

må¬Z ¡´´ «µ®®¡ ³ä«¥²³´ä¬¬¡ °¡³³¡§¥²¡²®¡³ ³ä«¥²¨¥´ ¯£¨ ¢¥«¶ä­¬©§¨¥´N

jµ³´¥²©®§ ¡¶ ²ö²¥¬³¥² © ¬ä®§¤M ¯£¨ ³©¤²©«´®©®§¥®L §¥­¥®³¡­´ ¢²µ« ¡¶ ¶ä§®ä´¥´L °¬¡£¥²©®§ °å «ö²¢¡®¡®L ­ªµ«¨¥´ ¶©¤

©®¢²¯­³®©®§L ¢¥¨ä²³«®©®§ ¡¶ ö¶¥²¨ä®§¥´L ¡®¶ä®¤®©®§ ¡¶ ³ä²³«©¬¤ ©®¦²¡³´²µ«´µ² H¯¦¦¥®´¬©§¡ °¬¡´³¥² ¯£¨ ²¥³¥²¶¥²¡¤¥

«ö²¦ä¬´IL ¨¡®´¥²©®§ ¡¶ «¯®¦¬©«´¥² ­¥¬¬¡® ¥´´ ´²¹§§´ «ö²³ä´´ ¯£¨ ¡®¤²¡ µ°°§©¦´¥² ³¯­ ¦ö²¡²¥L «¯­­µ®©«¡´©¯® ­¥¤

°¡³³¡§¥²¡²®¡L ³ä²³«©¬¤¡ ¨ä®³¹® ¶©¤ ´²¡®³°¯²´ ¡¶ ¶©³³¡ °¡³³¡§¥²¡²§²µ°°¥² H°¥²³¯®¥² ­¥¤ ¦µ®«´©¯®³¨©®¤¥²L ¢¡²®IN

QNV

må¬Z ¡´´ ¶¡²¡ © ³´å®¤ ¡´´ ¯­¢¥³ö²ª¡ ¥® ¬¡³´®©®§ ¯£¨ ³¡­´©¤©§´ µ°°¦¹¬¬¡ ³ä«¥²¨¥´³«²¡¶¥® ¯£¨ ¥´´ «¯²²¥«´ µ´®¹´´ª¡®¤¥

¡¶ ¦¯²¤¯®¥´N

k²¡¦´¥² ³¯­ °å¶¥²«¡² ¦¯²¤¯® © ²ö²¥¬³¥L ¨µ² ¶ä¸¥¬¬å¤¡® ¢ä³´ µ´®¹´´ª¡³ © ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥ ´©¬¬ ¦¯²¤¯®¥´³ ¬¡³´ ¯£¨ ¶ä§¦ö²¨å¬M

¬¡®¤¥®L ¢¥²ä«®©®§ ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´³ ¥¬¬¥² ¦¯²¤¯®³´å§¥´³ ®¹´´¯¬¡³´L ¦ö²¤¥¬®©®§ ¡¶ ¬¡³´¥®L ¥¦¦¥«´¥² ¡¶ ö¶¥²¢¥¬¡³´®©®§ °å ¥®

¡¸¥¬L ¦¯²¤¯®³³´¡¢©¬©´¥´ ¯£¨ §²¡¶©´¡´©¯®³£¥®´²µ­N

10.9.2003

L 226/11

Europeiska unionens officiella tidning

sv

(

1

) Rådets beslut 85/368/EEG av den 16 juli 1985 om jämförbarhet av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG (EGT L

199, 31.7.1985, s. 56).

38

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

RN

Tillämpning av bestämmelser

fö² ³¡­´¬©§¡ «ö²«¯²´

RNQ

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ³¯£©¡¬¡ ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥® ¯£¨ ¢¥³´ä­­¥¬³¥² ©®¯­ ¶ä§´²¡®³°¯²´³¥«´¯²®N

m¡¸©­¡¬¡ ¡²¢¥´³´©¤¥² ©®¯­ ´²¡®³°¯²´³¥«´¯²®L °²©®£©°¥² ©L ´©¬¬ä­°®©®§ ¯£¨ «¯®³¥«¶¥®³¥² ¡¶ ²å¤¥´³ ¦ö²¯²¤®©®§¡²

HeegI ®² SXRPOXU ¯£¨ HeegI SXRQOXUL °å¦ö¬ª¤¥² ¶©¤ ¢²©³´¡®¤¥ ¥¬¬¥² ¦¥¬¡«´©§ ¡®¶ä®¤®©®§ ¥¬¬¥² ­¡®©°µ¬¥²©®§ ¡¶

¦ä²¤³«²©¶¡²¥®L «µ®³«¡°¥² ¯­ ³¯£©¡¬¡ ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥® ©®¯­ ¶ä§´²¡®³°¯²´³¥«´¯²®Z ²ä´´©§¨¥´¥² ¯£¨ ³«¹¬¤©§¨¥´¥² ¦ö²

¦ö²¡²¥ © ¦²å§¡ ¯­ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ¯£¨ ¦¯²´¢©¬¤®©®§N

kö²«¯²´ cL c K eL cQL cQ K e

RNR

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ¢¥³´ä­­¥¬³¥²®¡ ¦ö² §¯¤³´²¡®³°¯²´¥²N

i®´¹§ ¦ö² ¡´´ ¢¥¤²©¶¡ ´²¡®³°¯²´¶¥²«³¡­¨¥´L ³«¹¬¤©§¨¥´¥² ¥®¬©§´ ³´¡®¤¡²¤¡¶´¡¬¥® ¦ö² §¯¤³´²¡®³°¯²´¥²L µ´¦¯²­®©®§ ¡¶

¤¥ ¤¯«µ­¥®´ ³¯­ ©®§å² © ´²¡®³°¯²´«¯®´²¡«´¥®L ©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬¡ ´²¡®³°¯²´´©¬¬³´å®¤L ³«¹¬¤©§¨¥´¥² ¥®¬©§´ «¯®¶¥®´©¯®¥®

¯­ ¦²¡«´¡¶´¡¬ ¶©¤ ©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬ §¯¤³¢¥¦¯²¤²¡® °å ¶ä§L ©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬¡ ¦²¡«´³¥¤¬¡²L §²ä®³ö¶¥²³«²©¤¡®¤¥ ´²¡®³°¯²´¥²L

³°¥¤©´ö²¥²L ³ä²³«©¬¤¡ ¤¯«µ­¥®´ ³¯­ ­¥¤¦ö¬ª¥² §¯¤³¥´N

kö²«¯²´ dL d K eL dQL dQ K e

RNS

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ¢¥³´ä­­¥¬³¥²®¡ ¦ö² °¥²³¯®´²¡®³°¯²´¥²N

t²¡®³°¯²´ ¡¶ ³ä²³«©¬¤¡ °¡³³¡§¥²¡²§²µ°°¥²L ³ä«¥²¨¥´³µ´²µ³´®©®§ © ¢µ³³¥®L ³ä«¥²¨¥´³¢ä¬´¥®L ¬¡³´®©®§ ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´N

SN

Hälsa, vägtrafiksäkerhet och miljösäkerhet, service, logistik

fö² ³¡­´¬©§¡ «ö²«¯²´

SNQ

må¬Z ¶¡²¡ ­¥¤¶¥´¥® ¯­ ²©³«¥²®¡ © ´²¡¦©«¥® ¯£¨ ¯­ ¡²¢¥´³²¥¬¡´¥²¡¤¥ ¯¬¹£«¯²N

o¬©«¡ ´¹°¥² ¡¶ ¡²¢¥´³²¥¬¡´¥²¡¤¥ ¯¬¹£«¯² ©®¯­ ´²¡®³°¯²´³¥«´¯²®L ³´¡´©³´©« ö¶¥² ´²¡¦©«¯¬¹£«¯²L ¬¡³´¢©¬¡²³ ¯£¨ ¢µ³³¡²³

¯¬¹£«³¦²¥«¶¥®³L °¥²³¯®³«¡¤¯²L ­¡´¥²©¥¬¬¡ ³«¡¤¯²L ¥«¯®¯­©³«¡ «¯®³¥«¶¥®³¥²N

SNR

må¬Z «µ®®¡ ¦ö²¥¢¹§§¡ ¢²¯´´³¬©§¨¥´ ¯£¨ ­ä®®©³«¯³­µ§§¬©®§N

a¬¬­ä® ©®¦¯²­¡´©¯®L «¯®³¥«¶¥®³¥² ¦ö² ¦ö²¡²¥®L ¦ö²¥¢¹§§¡®¤¥ 崧䲤¥²L £¨¥£«¬©³´¡L ¬¡§³´©¦´®©®§¥® ¯­ ´²¡®³°¯²´¦ö²¥M

´¡§¥®³ ¡®³¶¡²N

SNS

må¬Z «µ®®¡ ¦ö²¥¢¹§§¡ ¦¹³©³«¡ ²©³«¥²N

e²§¯®¯­©Z ²©³«¦¹¬¬¤¡ ²ö²¥¬³¥² ¯£¨ ¡²¢¥´³³´ä¬¬®©®§¡²L ¦¹³©³« «¯®¤©´©¯®L ¨¡®´¥²©®§³ö¶®©®§¡²L °¥²³¯®¬©§ ³ä«¥²¨¥´N

SNT

må¬Z ¶¡²¡ ­¥¤¶¥´¥® ¯­ ¶©«´¥® ¡¶ ¦¹³©³« ¯£¨ °³¹«©³« ¦ö²­å§¡N

p²©®£©°¥² ¦ö² ¥® ¨ä¬³¯³¡­ ¯£¨ ¢¡¬¡®³¥²¡¤ «¯³´L ¥¦¦¥«´¥² ¡¶ ¡¬«¯¨¯¬L ¬ä«¥­¥¤¥¬ ¥¬¬¥² ¡®¤²¡ ä­®¥® ³¯­ «¡® °å¶¥²«¡

¢¥´¥¥®¤¥´L ³¹­°´¯­ °åL ¯²³¡«¥² ´©¬¬ ¯£¨ ¥¦¦¥«´¥² ¡¶ ´²ö´´¨¥´ ¯£¨ ³´²¥³³L ¤¥® §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ ¡²¢¥´³M ¯£¨ ¶©¬¯£¹«¥¬®³

¢¥´¹¤¥¬³¥N

SNU

må¬Z ¡´´ «µ®®¡ ¢¥¤ö­¡ «²©³³©´µ¡´©¯®¥²N

a§¥²¡®¤¥ © «²©³³©´µ¡´©¯®¥²Z ¢¥¤ö­®©®§ ¡¶ ³©´µ¡´©¯®¥®L ¨©®¤²¡ ¡´´ ¯¬¹£«³³©´µ¡´©¯®¥® ¦ö²¶ä²²¡³L «¡¬¬¡ °å ¨ªä¬°L

«¯­­¡ ´©¬¬ ³«¡¤¡¤¥³ µ®¤³ä´´®©®§ ¯£¨ §¥ ¦ö²³´¡ ¨ªä¬°¥® å´ ³«¡¤¡¤¥L ¶©¤´¡ 崧䲤¥² ¶©¤ ¢²¡®¤L ¥¶¡«µ¥²¡ ¤¥­ ³¯­

¢¥¦©®®¥² ³©§ © ¬¡³´¢©¬¡²O°¡³³¡§¥²¡²¥ © ¢µ³³¡²L §¡²¡®´¥²¡ ¡¬¬¡ °¡³³¡§¥²¡²¥³ ³ä«¥²¨¥´L ²¥¡«´©¯®¥² ¶©¤ ö¶¥²¦¡¬¬L §²µ®¤M

¬ä§§¡®¤¥ °²©®£©°¥² ¦ö² ¨µ² ¥® ¯¬¹£«³²¡°°¯²´ ³«¡¬¬ µ´¦¯²­¡³N

SNV

må¬Z «µ®®¡ µ°°¶©³¡ ¥´´ ³å¤¡®´ ¢¥´¥¥®¤¥ ³¯­ ¢©¤²¡² ´©¬¬ ¡´´ ¦ö²¥´¡§¥´³ °²¯¦©¬ ¨öª³N

fö²¡²¥®³ µ°°´²ä¤¡®¤¥ ¯£¨ ¦ö²¥´¡§¥´³ °²¯¦©¬Z ¨µ² «¶¡¬©´¥´¥® °å ¦ö²¡²¥®³ ´ªä®³´¥² ä² ¡¶ ¢¥´¹¤¥¬³¥ ¦ö² ¦ö²¥´¡§¥´L

¦ö²¡²¥®³ ¯¬©«¡ ²¯¬¬¥²L °¥²³¯®¥² ³¯­ ¦ö²¡²¥® «¡® «¯­­¡ © «¯®´¡«´ ­¥¤L ¦¯²¤¯®³µ®¤¥²¨å¬¬L µ°°¬ä§§®©®§ ¡¶ ¡²¢¥´¥´L

«¯­­¥²³©¥¬¬¡ ¯£¨ ¥«¯®¯­©³«¡ «¯®³¥«¶¥®³¥² ¡¶ ´¶©³´¥²N

kö²«¯²´ cL c K eL cQL cQ K e

SNW

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ¥«¯®¯­©³«¡ ¶©¬¬«¯² ¦ö² §¯¤³´²¡®³°¯²´¥² °å ¶ä§ ¯£¨ ¯²§¡®©³¡´©¯®¥® ¡¶ ­¡²«®¡¤¥®N

v䧴²¡®³°¯²´¥² © ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥ ´©¬¬ ¡®¤²¡ ´²¡®³°¯²´³ä´´ H«¯®«µ²²¥®³L ¢¥¦²¡«´¡²¥IL ¯¬©«¡ ´¹°¥² ¡¶ ¶ä§´²¡®³°¯²´¶¥²«M

³¡­¨¥´ H´²¡®³°¯²´¥² ¦ö² ¡®¤²¡³ ²ä«®©®§L ¦ö² ¥§¥® ²ä«®©®§L ´²¡®³°¯²´²¥¬¡´¥²¡¤ ¶¥²«³¡­¨¥´IL ¯²§¡®©³¡´©¯®¥® ¡¶ ¤¥

¶¡®¬©§¡³´¥ ´²¡®³°¯²´¦ö²¥´¡§¥® ¯£¨ ´²¡®³°¯²´²¥¬¡´¥²¡¤ ¶¥²«³¡­¨¥´L ¯¬©«¡ ³°¥£©¡¬©³¥²¡¤¥ ´²¡®³°¯²´¥² H´¡®«M ¥¬¬¥² «¹¬´M

²¡®³°¯²´¢©¬¡² ¯³¶NIL µ´¶¥£«¬©®§¥® ©®¯­ ³¥«´¯²® H¤©¶¥²³©¦©¥²©®§ ¡¶ ´©¬¬¨¡®¤¡¨å¬¬®¡ ´ªä®³´¥²L ªä²®¶ä§O¶ä§L µ®¤¥²¬¥¶¥M

²¡®´ö²¥²L ¯³¶NIN

10.9.2003

L 226/12

Europeiska unionens officiella tidning

sv

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

39

kö²«¯²´ dL d K eL dQL dQ K e

SNX

må¬Z ¡´´ «ä®®¡ ´©¬¬ ¥«¯®¯­©³«¡ ¶©¬¬«¯² ¦ö² °¥²³¯®´²¡®³°¯²´¥² °å ¶ä§ ¯£¨ ¯²§¡®©³¡´©¯®¥® ¡¶ ­¡²«®¡¤¥®N

p¥²³¯®´²¡®³°¯²´¥² °å ¶ä§ © ¦ö²¨å¬¬¡®¤¥ ´©¬¬ ¯¬©«¡ ´²¡®³°¯²´³ä´´ ¦ö² °¥²³¯®´²¡®³°¯²´ Hªä²®¶ä§L °¥²³¯®¢©¬¡²IL ¯¬©«¡ ´¹°¥²

¡¶ ¶ä§´²¡®³°¯²´¶¥²«³¡­¨¥´ ¦ö² °¥²³¯®´²¡®³°¯²´L §²ä®³°¡³³¡§¥ H©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬¡ ´²¡®³°¯²´¥²IL ¤¥ ¶¡®¬©§¡³´¥ °¥²³¯®M

´²¡®³°¯²´¦ö²¥´¡§¥®³ ¯²§¡®©³¡´©¯®N

Avsnitt 2: Obligatorisk grundläggande kompetens enligt artikel 3.1 a

RNQ

Alternativet med deltagande i utbildning och genomförande av prov

u´¢©¬¤®©®§ ¦ö² §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ³«¡¬¬ ¯­¦¡´´¡ µ®¤¥²¶©³®©®§ © ³¡­´¬©§¡ ¤¥ ä­®¥® ³¯­ å´¥²¦©®®³ © ¦ö²´¥£«M

®©®§¥® © ¡¶³®©´´ QN l䮧¤¥® °å µ´¢©¬¤®©®§¥® ¦ö² §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ³«¡¬¬ µ°°§å ´©¬¬ RXP ´©­­¡²N

v¡²ª¥ ¡³°©²¡®´ ³«¡¬¬ «ö²¡ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬´ ­©®³´ ´ªµ§¯ ´©­­¡² ­¥¤ ¥´´ ¦¯²¤¯® © ¤¥® ¢¥²ö²¤¡ «¡´¥§¯²©® ³¯­ å´­©®³´¯®¥

µ°°¦¹¬¬¥² «²¡¶¥® ¦ö² ´¥³´¦¯²¤¯® © ¤©²¥«´©¶ YQOTSYOeegN

a³°©²¡®´¥® ³«¡¬¬ µ®¤¥² ¤¥® ©®¤©¶©¤µ¥¬¬¡ «ö²®©®§¥® ¥®¬©§´ ¯¶¡® ¦ö¬ª¡³ ¡¶ ¥® ©®³´²µ«´ö² ³¯­ ä² ¡®³´ä¬¬¤ ¶©¤ ¥´´

§¯¤«ä®´ µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­N v¡²ª¥ ¦ö²¡²¥ «¡® §¥®¯­¦ö²¡ ¨ö§³´ å´´¡ ¡¶ ¤¥ ´ªµ§¯ ´©­­¡²®¡ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬ «ö²®©®§ °å

¥® ³ä²³«©¬¤ ¢¡®¡ ¥¬¬¥² ­¥¤ ¨ªä¬° ¡¶ ¥® ¡¶¡®£¥²¡¤ ³©­µ¬¡´¯² ¦ö² ¡´´ ¢¥¤ö­¡ §²¡¤¥® ¡¶ ¡¶¡®£¥²¡¤ ´²ä®©®§ © ²¡´©¯®¥¬¬

«ö²®©®§ ­¥¤ ¢¥¡«´¡®¤¥ ¡¶ ³ä«¥²¨¥´³¢¥³´ä­­¥¬³¥²L ³ä²³«©¬´ © ¦²å§¡ ¯­ ¢¥¨ä²³«®©®§¥® ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´ ¶©¤ ¯¬©«¡ ¶ä§¬¡§

¯£¨ ¯¬©«¡ ¶ä¤¥²¬¥«³¦ö²¨å¬¬¡®¤¥® ¯£¨ «ö²®©®§ ¶©¤ ¯¬©«¡ ´©¤°µ®«´¥² °å ¤¹§®¥´N

fö² ¦ö²¡²¥ ¥®¬©§´ ¡²´©«¥¬ UNU ³«¡¬¬ µ´¢©¬¤®©®§³¬ä®§¤¥® ¦ö² §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ µ°°§å ´©¬¬ WP ´©­­¡²L ¶¡²¡¶

¦¥­ ´©­­¡² ³«¡¬¬ µ´§ö²¡³ ¡¶ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬ «ö²®©®§N

nä² µ´¢©¬¤®©®§¥® ¡¶³¬µ´¡´³ ³«¡¬¬ ­¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡³ ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥² ¥¬¬¥² ¤¥´ ¯²§¡® ³¯­ ¤¥³³¡ µ´³¥´´ °²ö¶¡

¦ö²¡²¥®³ «µ®³«¡°³®©¶å ³«²©¦´¬©§´ ¥¬¬¥² ­µ®´¬©§´N p²¯¶¥´ ³«¡¬¬ ¯­¦¡´´¡ ­©®³´ ¥® ¦²å§¡ ©®¯­ ¶¡²ª¥ ­å¬ © ¦ö²´¥£«®©®§¥®

ö¶¥² ä­®¥® © ¡¶³®©´´ QN

RNR

Alternativet med prov

m¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡³ ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥² ¥¬¬¥² ¤¥´ ¯²§¡® ³¯­ ¤¥ µ´³¥´´ ³«¡¬¬ ¡®¯²¤®¡ ¥´´ ´¥¯²¥´©³«´ ¯£¨ ¥´´ °²¡«´©³«´

°²¯¶ ¥®¬©§´ ®¥¤¡® ¦ö² ¡´´ «¯®´²¯¬¬¥²¡ ¯­ ¡³°©²¡®´¥²®¡ ¨¡² ¤¥® «µ®³«¡°³®©¶å ³¯­ «²ä¶³ ¥®¬©§´ ¡¶³®©´´ Q ®ä² ¤¥´

§ä¬¬¥² ¤¥ ¡®§©¶®¡ ­å¬¥® ¯£¨ ä­®¥®¡N

¡I d¥´ ´¥¯²¥´©³«¡ °²¯¶¥´ ³«¡¬¬ ¢¥³´å ¡¶ ­©®³´ ´¶å ¤¥¬¡²Z

©I s«²©¦´¬©§¡ ¦²å§¯² ³¯­ ¡®´©®§¥® ¢¥³´å² ¡¶ ¦¬¥²¶¡¬³¦²å§¯² ¥¬¬¥² ¦²å§¯² ­¥¤ ¤©²¥«´¡ ³¶¡²L ¡¬´¥²®¡´©¶´ ¥® «¯­¢©®¡M

´©¯® ¡¶ ¤¥³³¡ ´¶å ´¹°¥²N

©©I f¡¬¬³´µ¤©¥²N

m©®©­©¬ä®§¤¥® °å ¤¥´ ´¥¯²¥´©³«¡ °²¯¶¥´ ³«¡¬¬ ¶¡²¡ ¦¹²¡ ´©­­¡²N

¢I d¥´ °²¡«´©³«¡ °²¯¶¥´ ³«¡¬¬ ¢¥³´å ¡¶ ´¶å ¤¥¬¡²Z

©I e´´ «ö²°²¯¶ ³¯­ ä² ¡¶³¥´´ ¡´´ §ö²¡ ¤¥´ ­öª¬©§´ ¡´´ ¢¥¤ö­¡ §²¡¤¥® ¡¶ ¡¶¡®£¥²¡¤ ´²ä®©®§ © ²¡´©¯®¥¬¬ «ö²®©®§

­¥¤ ¢¥¡«´¡®¤¥ ¡¶ ³ä«¥²¨¥´³¢¥³´ä­­¥¬³¥²N d¥´´¡ °²¯¶ ³«¡¬¬ ¯­ ­öª¬©§´ 䧡 ²µ­ °å ¶ä§¡² µ´¡®¦ö² ´ä´¢¥M

¢¹§§¤¡ ¯­²å¤¥®L °å ­¯´¯²´²¡¦©«¬¥¤¥² ¯£¨ ­¯´¯²¶ä§¡² H¥¬¬¥² ¬©«®¡®¤¥IL ³¡­´ °å ¡¬¬¡ ´¹°¥² ¡¶ ¶ä§¡² © ³´¡¤³M

­©¬ªöL ¯£¨ ¤¥ ¢ö² µ´§ö²¡ °²¯¶ °å ¤¥ ¯¬©«¡ ³¶å²©§¨¥´¥² ³¯­ ¥® ¦ö²¡²¥ ²©³«¥²¡² ¡´´ ²å«¡ µ´ ¦ö²N d¥´ ä² ö®³«¶ä²´

¡´´ ¤¥´´¡ °²¯¶ «¡® 䧡 ²µ­ µ®¤¥² ¯¬©«¡ ´²¡¦©«´ä´¨¥´³¦ö²¨å¬¬¡®¤¥®N t©¤¥® ¦ö² «ö²®©®§ °å ¶ä§ ¢ö² µ´®¹´´ª¡³

¯°´©­¡¬´ ¦ö² ¡´´ ¡³°©²¡®´¥® ³«¡¬¬ «µ®®¡ ¢¥¤ö­¡³ °å ¡¬¬¡ ¤¥ ´²¡¦©«¯­²å¤¥® ³¯­ ¤¥®®¡ ­å³´¥ «µ®®¡ ¨¡®´¥²¡N

m©®©­©¬ä®§¤¥® °å ¤¥´´¡ °²¯¶ ä² YP ­©®µ´¥²N

©©I e´´ °²¡«´©³«´ °²¯¶ ³¯­ å´­©®³´¯®¥ ¯­¦¡´´¡² °µ®«´¥²®¡ QNTL QNUL QNVL SNRL SNS ¯£¨ SNUN

m©®©­©¬ä®§¤¥® °å ¤¥´´¡ °²¯¶ ä² SP ­©®µ´¥²N

d¥ ¦¯²¤¯® ³¯­ ¡®¶ä®¤³ µ®¤¥² ¤¥´ °²¡«´©³«¡ °²¯¶¥´ ³«¡¬¬ å´­©®³´¯®¥ µ°°¦¹¬¬¡ «²¡¶¥® ¦ö² ´¥³´¦¯²¤¯® © ¤©²¥«´©¶

YQOTSYOeegN

d¥´ °²¡«´©³«¡ °²¯¶¥´ «¡® «¯­°¬¥´´¥²¡³ ­¥¤ ¥´´ ´²¥¤ª¥ °²¯¶ ³¯­ 䧥² ²µ­ °å ¥® ³ä²³«©¬¤ ¢¡®¡ ¥¬¬¥² ­¥¤ ¨ªä¬°

¡¶ ¥® ¡¶¡®£¥²¡¤ ³©­µ¬¡´¯² ¦ö² ¡´´ ¢¥¤ö­¡ §²¡¤¥® ¡¶ ¡¶¡®£¥²¡¤ ´²ä®©®§ © ²¡´©¯®¥¬¬ «ö²®©®§ ­¥¤ ¢¥¡«´¡®¤¥ ¡¶

³ä«¥²¨¥´³¢¥³´ä­­¥¬³¥²L ³ä²³«©¬´ © ¦²å§¡ ¯­ ¢¥¨ä²³«®©®§¥® ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´ ¶©¤ ¯¬©«¡ ¶ä§¬¡§ ¯£¨ ¯¬©«¡ ¶ä¤¥²¬¥«³¦ö²M

¨å¬¬¡®¤¥® ¯£¨ «ö²®©®§ ¶©¤ ¯¬©«¡ ´©¤°µ®«´¥² °å ¤¹§®¥´N

l䮧¤¥® °å ¤¥´´¡ ¶¡¬¦²©¡ °²¯¶ ¨¡² ©®´¥ ¦¡³´³´ä¬¬´³N i ¤¥´ ¦¡¬¬ ¦ö²¡²¥® «¬¡²¡² ¤¥´´¡ °²¯¶ «¡® ¬ä®§¤¥® °å ¤¥´´¡

­©®³«¡ ¬ä®§¤¥® °å ¤¥´ «ö²°²¯¶ °å YP ­©®µ´¥² ³¯­ ¡®§¥³ © ¬¥¤ ©N d¥®®¡ ­©®³«®©®§ ¦å² ¤¯£« ©®´¥ ö¶¥²³´©§¡ SP

­©®µ´¥²N

fö² ¦ö²¡²¥ ¥®¬©§´ ¡²´©«¥¬ UNU ©®³«²ä®«¥² ³©§ ¤¥´ ´¥¯²¥´©³«¡ °²¯¶¥´ ´©¬¬ ¤¥ ä­®¥® ³¯­ ¡¶³¥³ © ¡¶³®©´´ QL ¶©¬«¡ ¢¥²ö²

¤¥ ¦¯²¤¯® ³¯­ ¤¥® ®¹¡ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³¥® §ä¬¬¥²N d¥³³¡ ¦ö²¡²¥ ­å³´¥ ¤¯£« §¥®¯­§å ¤¥´ °²¡«´©³«¡

°²¯¶¥´ © ¤¥³³ ¨¥¬¨¥´N

10.9.2003

L 226/13

Europeiska unionens officiella tidning

sv

40

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

Avsnitt 3: Snabbförvärvad grundläggande kompetens enligt artikel 3.2

u´¢©¬¤®©®§ ¦ö² ³®¡¢¢¦ö²¶ä²¶¡¤ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ³«¡¬¬ ¯­¦¡´´¡ µ®¤¥²¶©³®©®§ © ³¡­´¬©§¡ ¤¥ ä­®¥® ³¯­ å´¥²¦©®®³ ©

¦ö²´¥£«®©®§¥® © ¡¶³®©´´ QN l䮧¤¥® °å µ´¢©¬¤®©®§¥® ³«¡¬¬ µ°°§å ´©¬¬ QTP ´©­­¡²N

v¡²ª¥ ¡³°©²¡®´ ³«¡¬¬ «ö²¡ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬´ ­©®³´ QP ´©­­¡² ­¥¤ ¥´´ ¦¯²¤¯® © ¤¥® ¢¥²ö²¤¡ «¡´¥§¯²©® ³¯­ å´­©®³´¯®¥ µ°°¦¹¬¬¥²

«²¡¶¥® ¦ö² ´¥³´¦¯²¤¯® © ¤©²¥«´©¶ YQOTSYOeegN

a³°©²¡®´¥® ³«¡¬¬ µ®¤¥² ¤¥® ©®¤©¶©¤µ¥¬¬¡ «ö²®©®§¥® ¥®¬©§´ ¯¶¡® ¦ö¬ª¡³ ¡¶ ¥® ©®³´²µ«´ö² ³¯­ ä² ¡®³´ä¬¬¤ ¶©¤ ¥´´ §¯¤«ä®´

µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­N v¡²ª¥ ¦ö²¡²¥ ¦å² §¥®¯­¦ö²¡ ¨ö§³´ ¦¹²¡ ¡¶ ¤¥ ´©¯ ´©­­¡²®¡ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬ «ö²®©®§ °å ¥® ³ä²³«©¬¤ ¢¡®¡

¥¬¬¥² ­¥¤ ¨ªä¬° ¡¶ ¥® ¡¶¡®£¥²¡¤ ³©­µ¬¡´¯² ¦ö² ¡´´ ¢¥¤ö­¡ §²¡¤¥® ¡¶ ¡¶¡®£¥²¡¤ ´²ä®©®§ © ²¡´©¯®¥¬¬ «ö²®©®§ ­¥¤ ¢¥¡«´¡®¤¥

¡¶ ³ä«¥²¨¥´³¢¥³´ä­­¥¬³¥²L ³ä²³«©¬´ © ¦²å§¡ ¯­ ¢¥¨ä²³«®©®§¥® ¡¶ ¦¯²¤¯®¥´ ¶©¤ ¯¬©«¡ ¶ä§¬¡§ ¯£¨ ¯¬©«¡ ¶ä¤¥²¬¥«³¦ö²¨å¬¬¡®¤¥®

¯£¨ «ö²®©®§ ¶©¤ ¯¬©«¡ ´©¤°µ®«´¥² °å ¤¹§®¥´N

fö² ¦ö²¡²¥ ¥®¬©§´ ¡²´©«¥¬ UNU ³«¡¬¬ µ´¢©¬¤®©®§³¬ä®§¤¥® ¦ö² ³®¡¢¢¦ö²¶ä²¶¡¤ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ µ°°§å ´©¬¬ SU ´©­­¡²L

¶¡²¡¶ ´¶å ¯£¨ ¥® ¨¡¬¶ ´©­­¥ ³«¡¬¬ µ´§ö²¡³ ¡¶ ©®¤©¶©¤µ¥¬¬ «ö²®©®§N

nä² µ´¢©¬¤®©®§¥® ¡¶³¬µ´¡´³ ³«¡¬¬ ­¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡³ ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥² ¥¬¬¥² ¤¥´ ¯²§¡® ³¯­ ¤¥³³¡ µ´³¥´´ °²ö¶¡ ¦ö²¡²¥®³

«µ®³«¡°³®©¶å ³«²©¦´¬©§´ ¥¬¬¥² ­µ®´¬©§´N p²¯¶¥´ ³«¡¬¬ ¯­¦¡´´¡ ­©®³´ ¥® ¦²å§¡ ©®¯­ ¶¡²ª¥ ­å¬ © ¦ö²´¥£«®©®§¥® ö¶¥² ä­®¥® ©

¡¶³®©´´ QN

Avsnitt 4: Obligatorisk fortbildning enligt artikel 3.1 b

o¢¬©§¡´¯²©³«¡ ¦¯²´¢©¬¤®©®§³«µ²³¥² ³«¡¬¬ ¡®¯²¤®¡³ ¡¶ ¥´´ §¯¤«ä®´ µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­N l䮧¤¥® °å ¥® ³å¤¡® «µ²³ ³«¡¬¬

µ°°§å ´©¬¬ SU ´©­­¡² ¶¡²´ ¦¥­´¥ å² ¯£¨ ¦ö²¤¥¬¡³ °å °¥²©¯¤¥² °å ­©®³´ ³ªµ ´©­­¡²N s夡® ¦¯²´¢©¬¤®©®§ «¡® ¤¥¬¶©³ ´©¬¬¨¡®¤¡M

¨å¬¬¡³ ­¥¤ ¨ªä¬° ¡¶ ¥® ¡¶¡®£¥²¡¤ ³©­µ¬¡´¯²N

Avsnitt 5: Godkännande av den grundläggande kompetensen och fortbildningen

UNQ d¥ µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­ ³¯­ ´©¬¬¨¡®¤¡¨å¬¬¥² µ´¢©¬¤®©®§ ¦ö² §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ³¡­´ ¦¯²´¢©¬¤®©®§ ³«¡¬¬

§¯¤«ä®®¡³ ¡¶ ­¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡³ ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥²N e´´ ³å¤¡®´ §¯¤«ä®®¡®¤¥ «¡® ¥®¤¡³´ ¥²¨å¬¬¡³ ¥¦´¥² ¥® ³«²©¦´¬©§

¡®³ö«¡®N t©¬¬ ¤¥® ³«²©¦´¬©§¡ ¡®³ö«¡® ³«¡¬¬ ¦ö¬ª¡®¤¥ ¨¡®¤¬©®§¡² ¢©¦¯§¡³Z

UNQNQ e´´ ¬ä­°¬©§´ «¯­°¥´¥®³M ¯£¨ µ´¢©¬¤®©®§³°²¯§²¡­ ³¯­ ¡®§¥² ä­®¥®L °¬¡® ¦ö² §¥®¯­¦ö²¡®¤¥ ¯£¨ µ®¤¥²¶©³M

®©®§³­¥´¯¤¥²N

UNQNR l䲡²®¡³ «¶¡¬©¦©«¡´©¯®¥² ¯£¨ ¶¥²«³¡­¨¥´³¯­²å¤¥®N

UNQNS i®¦¯²­¡´©¯® ¯­ µ®¤¥²¶©³®©®§³¬¯«¡¬¥²L µ®¤¥²¶©³®©®§³­¡´¥²©¡¬L ´©¬¬§ä®§¬©§¡ ²¥³µ²³¥² ¦ö² ¤¥´ °²¡«´©³«¡ ¡²¢¥´¥´ ¯£¨

¤¥® ¦¯²¤¯®³°¡²« ³¯­ ¡®¶ä®¤³N

UNQNT v©¬¬«¯²¥® ¦ö² ¤¥¬´¡§¡®¤¥ © µ´¢©¬¤®©®§¥® H¡®´¡¬ ¤¥¬´¡§¡²¥IN

UNR d¥® ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥® ³«¡¬¬ ³«²©¦´¬©§¥® §¯¤«ä®®¡ µ´¢©¬¤®©®§¥® °å ¦ö¬ª¡®¤¥ ¶©¬¬«¯²Z

UNRNQ u´¢©¬¤®©®§¥® ³«¡¬¬ §¥®¯­¦ö²¡³ © ¥®¬©§¨¥´ ­¥¤ ¤¥ ¤¯«µ­¥®´ ³¯­ ¢©¦¯§¡³ ¡®³ö«¡®N

UNRNR d¥® ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´¥® ³«¡¬¬ ¨¡ ²ä´´ ¡´´ ³«©£«¡ ¢¥­¹®¤©§¡¤¥ °¥²³¯®¥² ¦ö² ¡´´ ®ä²¶¡²¡ ¶©¤ ¤¥® µ´¢©¬¤®©®§

³¯­ §¥³ ¡¶ ¤¥ §¯¤«ä®¤¡ µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­¥® ¯£¨ ¨¡ ²ä´´ ¡´´ «¯®´²¯¬¬¥²¡ ²¥³µ²³µ´®¹´´ª¡®¤¥´ ¯£¨ ¡´´ µ´¢©¬¤M

®©®§¥® ¯£¨ °²¯¶¥® ¦µ®§¥²¡² ¶ä¬N

UNRNS g¯¤«ä®®¡®¤¥´ «¡® å´¥²«¡¬¬¡³ ¥¬¬¥² ¦ö²«¬¡²¡³ ¶©¬¡®¤¥ ¯­ ¶©¬¬«¯²¥® ©®´¥ ¬ä®§²¥ µ°°¦¹¬¬³N

d¥´ §¯¤«ä®¤¡ µ´¢©¬¤®©®§³£¥®´²µ­¥´ ³«¡¬¬ §¡²¡®´¥²¡ ¡´´ ¬ä²¡²®¡ ¨¡² §¯¤ «ä®®¥¤¯­ ¯­ ¤¥ ³¥®¡³´¥ ¢¥³´ä­­¥¬M

³¥²®¡ ¯£¨ µ´¢©¬¤®©®§³«²¡¶¥®N i®¯­ ²¡­¥® ¦ö² ¥´´ ³ä²³«©¬´ µ²¶¡¬³¦ö²¦¡²¡®¤¥ ³«¡¬¬ µ´¢©¬¤¡²®¡ ¨¡ ¤¯«µ­¥®´¥²¡¤

«ä®®¥¤¯­ ¯­ µ®¤¥²¶©³®©®§³­¡´¥²©¡¬¥´ ¯£¨ µ®¤¥²¶©³®©®§³­¥´¯¤¥²N nä² ¤¥´ §ä¬¬¥² ¤¥® °²¡«´©³«¡ ¤¥¬¥® ¡¶

µ´¢©¬¤®©®§¥® ³«¡¬¬ µ´¢©¬¤¡²®¡L © ¬©«¨¥´ ­¥¤ «ö²³«¯¬¬ä²¡²¥ ³¯­ µ´¢©¬¤¡² ¦ö²¡²¥ ¦ö² ´µ®§¡ ¦¯²¤¯®L ¨¡ ¤¯«µ­¥®M

´¥²¡¤ ¥²¦¡²¥®¨¥´ ¦²å® ¦ö²¡²¹²«¥´ ¥¬¬¥² ­¯´³¶¡²¡®¤¥ ¦ö²¡²¥²¦¡²¥®¨¥´N

kµ²³°²¯§²¡­­¥´ ³«¡¬¬ µ´¦¯²­¡³ © ¥®¬©§¨¥´ ­¥¤ §¯¤«ä®®¡®¤¥´ ¯£¨ ¯­¦¡´´¡ ¤¥ ä­®¥® ³¯­ ¡¶³¥³ © ¡¶³®©´´ QN

10.9.2003

L 226/14

Europeiska unionens officiella tidning

sv

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

41

BILAGA II

BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MODELL FÖR YRKESKOMPETENSBEVIS FÖR

FÖRARE

QN d¥ ¦¹³©³«¡ ¥§¥®³«¡°¥²®¡ ¨¯³ ¢¥¶©³¥´ ³«¡¬¬ ¶¡²¡ © ¥®¬©§¨¥´ ­¥¤ iso WXQP ¯£¨ iso WXQVMQN

d¥ ­¥´¯¤¥² ³¯­ ¡®¶ä®¤³ ¦ö² ¡´´ «¯®´²¯¬¬¥²¡ ¤¥ ¦¹³©³«¡ ¥§¥®³«¡°¥²®¡ ¨¯³ ¢¥¶©³¥´ © ³¹¦´¥ ¡´´ ¦¡³´³´ä¬¬¡ ¡´´ ¤¥ ¦ö¬ª¥² ¤¥

©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬¡ ®¯²­¥²®¡ ³«¡¬¬ ¶¡²¡ © ¥®¬©§¨¥´ ­¥¤ iso QPSWSN

RN y²«¥³«¯­°¥´¥®³¢¥¶©³¥´ ¦ö² ¦ö²¡²¥ ³«¡¬¬ ¢¥³´å ¡¶ ´¶å ³©¤¯²N

s©¤¡® Q ³«¡¬¬ ©®®¥¨å¬¬¡ ¦ö¬ª¡®¤¥Z

¡I rµ¢²©«¥® ”¹²«¥³«¯­°¥´¥®³¢¥¶©³ ¦ö² ¦ö²¡²¥” © ³´¯²´ ´¹°³®©´´ °å ¤¥´ ¥¬¬¥² ¤¥ ³°²å« ³¯­ ¡®¶ä®¤³ © ¤¥® ­¥¤¬¥­³³´¡´

³¯­ µ´¦ä²¤¡² ¢¥¶©³¥´N

¢I n¡­®¥´ °å ¤¥® ­¥¤¬¥­³³´¡´ ³¯­ µ´¦ä²¤¡² ¢¥¶©³¥´ H¦²©¶©¬¬©§ µ°°§©¦´IN

£I n¡´©¯®¡¬©´¥´³¢¥´¥£«®©®§¥® ¦ö² ¤¥® ­¥¤¬¥­³³´¡´ ³¯­ µ´¦ä²¤¡² ¢¥¶©³¥´L ©®¬¡§¤ © ¶©´´ © ¥® ¢¬å ²¥«´¡®§¥¬ ¯£¨ ¯­§©¶¥®

¡¶ ´¯¬¶ §µ¬¡ ³´ªä²®¯²L ³«¡¬¬ ¶¡²¡ ¥® ¡¶ ¦ö¬ª¡®¤¥Z

bZ

b¥¬§©¥®

dkZ d¡®­¡²«

dZ

t¹³«¬¡®¤

grZ g²¥«¬¡®¤

eZ

s°¡®©¥®

fZ

f²¡®«²©«¥

irlZ i²¬¡®¤

iZ

i´¡¬©¥®

lZ

lµ¸¥­¢µ²§

nlZ n¥¤¥²¬ä®¤¥²®¡

aZ

Ö³´¥²²©«¥

pZ

p¯²´µ§¡¬

finZ f©®¬¡®¤

sZ

s¶¥²©§¥

ukZ fö²¥®¡¤¥ «µ®§¡²©«¥´

¤I d¥ µ°°§©¦´¥² ³¯­ ä² ³ä²³«©¬ª¡®¤¥ ¦ö² ¢¥¶©³¥´L ®µ­²¥²¡¤¥ ¥®¬©§´ ¦ö¬ª¡®¤¥Z

QN i®®¥¨¡¶¡²¥®³ ¥¦´¥²®¡­®N

RN i®®¥¨¡¶¡²¥®³ ¦ö²®¡­®N

SN i®®¥¨¡¶¡²¥®³ ¦ö¤¥¬³¥¤¡´µ­ ¯£¨ ¦ö¤¥¬³¥¯²´N

TN ¡I d¡´µ­ ¦ö² µ´¦ä²¤¡®¤¥´N

¢I s©³´¡ §©¬´©§¨¥´³¤¡§N

£I n¡­®¥´ °å ¤¥® ¢¥¨ö²©§¡ ­¹®¤©§¨¥´ ³¯­ µ´¦ä²¤¡´ ¹²«¥³«¯­°¥´¥®³¢¥¶©³¥´ ¦ö² ¦ö²¡²¥ H¦å² ´²¹£«¡³ °å ³©¤¡® RIN

¤I e´´ ¡®®¡´ ®µ­­¥² ä® «ö²«¯²´³®µ­²¥´L ¶©¬«¥´ «¡® ¡®¶ä®¤¡³ ¦ö² ¡¤­©®©³´²¡´©¶¡ 䮤¡­å¬ H¦²©¶©¬¬©§ µ°°§©¦´IN

UN ¡I kö²«¯²´¥´³ ®µ­­¥²N

¢I s¥²©¥®µ­­¥²N

VN e´´ ¦¯´¯§²¡¦© ¡¶ ©®®¥¨¡¶¡²¥®N

WN i®®¥¨¡¶¡²¥®³ µ®¤¥²³«²©¦´N

XN i®®¥¨¡¶¡²¥®³ ®¯²­¡¬¡ ¨¥­¶©³´ H¢¯³´¡¤³¯²´I ¥¬¬¥² °¯³´¡¤²¥³³ H¦²©¶©¬¬©§ µ°°§©¦´IN

YN Hu®¤¥²I «¡´¥§¯²©¥² ¡¶ ¦¯²¤¯® ¦ö² ¶©¬«¡ ¦ö²¡²¥® µ°°¦¹¬¬¥² «²¡¶¥® °å §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ¯£¨ ¦¯²´¢©¬¤®©®§N

10.9.2003

L 226/15

Europeiska unionens officiella tidning

sv

42

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

¥I o²¤¥® ”eµ²¯°¥©³«¡ §¥­¥®³«¡°¥²®¡³ ­¯¤¥¬¬” ³«¡¬¬ ¦©®®¡³ ´²¹£«´¡ °å ¤¥´ ¥¬¬¥² ¤¥ ³°²å« ³¯­ ¡®¶ä®¤³ © ¤¥® ­¥¤¬¥­³M

³´¡´ ³¯­ µ´¦ä²¤¡² ¢¥¶©³¥´L ¯£¨ ²µ¢²©«¥® ”¹²«¥³«¯­°¥´¥®³¢¥¶©³ ¦ö² ¦ö²¡²¥” °å §¥­¥®³«¡°¥®³ ö¶²©§¡ ³°²å« ³«¡¬¬ ¶¡²¡

´²¹£«´¡ © ¢¬å´´ ¯£¨ µ´§ö²¡ ¢¡«§²µ®¤ °å ¢¥¶©³¥´Z

´¡²ª¥´¡ ¤¥ £µ¡¬©¦©£¡£©ó® ¤¥¬ £¯®¤µ£´¯²

£¨¡µ¦¦ø²µ¤¤¡®®¥¬³¥³¢¥¶©³

f¡¨²¥²±µ¡¬©¦©º©¥²µ®§³®¡£¨·¥©³

δελτίο επιõόρφωσης οδηγού

¤²©¶¥² ±µ¡¬©¦©£¡´©¯® £¡²¤

£¡²´¥ ¤¥ ±µ¡¬©¦©£¡´©¯® ¤¥ £¯®¤µ£´¥µ²

£á²´¡ £á©¬í¯£¨´¡ ´©¯­á®¡

£¡²´¡ ¤© ±µ¡¬©¦©£¡º©¯®¥ ¤¥¬ £¯®¤µ£¥®´¥

«·¡¬©¦©£¡´©¥«¡¡²´ ¢¥³´µµ²¤¥²

£¡²´¡ ¤¥ ±µ¡¬©¦©£¡ç㯠¤¯ ­¯´¯²©³´¡

«µ¬ª¥´´¡ª¡® ¡­­¡´´©°ä´¥¶¹¹³«¯²´´©

¹²«¥³«¯­°¥´¥®³¢¥¶©³ ¦ö² ¦ö²¡²¥

¦I f䲧¡®¶©³®©®§¡²Z

— ¢¬åZ p¡®´¯®¥ r¥¦¬¥¸ ¢¬µ¥

— §µ¬Z p¡®´¯®¥ ¹¥¬¬¯·

s©¤¡® R ³«¡¬¬ ©®®¥¨å¬¬¡ ¦ö¬ª¡®¤¥Z

¡I YN Hu®¤¥²I«¡´¥§¯²©¥² ¡¶ ¦¯²¤¯® ¦ö² ¶©¬«¡ ¦ö²¡²¥® µ°°¦¹¬¬¥² «²¡¶¥® °å §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ «¯­°¥´¥®³ ¯£¨ ¦¯²´¢©¬¤®©®§N

QPN d¥® §¥­¥®³«¡°³«¯¤ ³¯­ ¡®§¥³ © ¡²´©«¥¬ QP © ¤¥´´¡ ¤©²¥«´©¶N

QQN e´´ µ´²¹­­¥ ¤ä² µ´¦ä²¤¡®¤¥ ­¥¤¬¥­³³´¡´ «¡® ¦ö²¡ ©® µ°°¬¹³®©®§¡² ³¯­ ä² ®ö¤¶ä®¤©§¡ ¦ö² ¡¤­©®©³´²¡´©¯®¥®

¡¶ ¢¥¶©³¥´ ¥¬¬¥² ³¯­ §ä¬¬¥² ´²¡¦©«³ä«¥²¨¥´ H¦²©¶©¬¬©§ µ°°§©¦´IN o­ µ°°¬¹³®©®§¥® ¦¡¬¬¥² µ®¤¥² ®å§¯® ²µ¢²©« © ¤¥®®¡

¢©¬¡§¡ ³«¡¬¬ ¤¥® ¦ö²¥§å³ ¡¶ ­¯´³¶¡²¡®¤¥ ³©¦¦²¡ © ²µ¢²©«¥®N

¢I e® ¦ö²«¬¡²©®§ ´©¬¬ ¤¥ ®µ­²¥²¡¤¥ ²µ¢²©«¥²®¡ °å ³©¤¯²®¡ Q ¯£¨ R ¡¶ ¢¥¶©³¥´ Hå´­©®³´¯®¥ ²µ¢²©«¥²®¡ QL RL SL T ¡L T ¢L

T £L U ¡L U ¢ ¯£¨ QPIN

o­ ¥® ­¥¤¬¥­³³´¡´ ö®³«¡² ¡¶¦¡´´¡ ¤¥³³¡ ´¥¸´¥² °å ¥´´ ¡®®¡´ ®¡´©¯®¥¬¬´ ³°²å« ä® ¤¡®³«¡L ¥®§¥¬³«¡L ¦©®³«¡L ¦²¡®³«¡L

§²¥«©³«¡L ©´¡¬©¥®³«¡L ®¥¤¥²¬ä®¤³«¡L °¯²´µ§©³©³«¡L ³°¡®³«¡L ³¶¥®³«¡ ¥¬¬¥² ´¹³«¡ ³«¡¬¬ ­¥¤¬¥­³³´¡´¥® µ°°²ä´´¡ ¥®

´¶å³°²å«©§ ¶¥²³©¯® ¡¶ ¢¥¶©³¥´ ¤ä² ¥´´ ¡¶ ¤¥ ¯¶¡®®ä­®¤¡ ³°²å«¥® ¡®¶ä®¤³L µ´¡® ¡´´ ¤¥´ °å¶¥²«¡² ´©¬¬ä­°®©®§¥® ¡¶

ö¶²©§¡ ¢¥³´ä­­¥¬³¥² © ¤¥®®¡ ¢©¬¡§¡N

SN sä«¥²¨¥´L ©®¢¥§²©°¥´ ³«¹¤¤ ¦ö² µ°°§©¦´¥²

b¥¶©³¥´³ ¯¬©«¡ §²µ®¤¬ä§§¡®¤¥ ¢¥³´å®¤³¤¥¬¡² ä² ¡¶³¥¤¤¡ ¡´´ µ´¥³¬µ´¡ ¶¡²ª¥ ³¬¡§ ¡¶ ¦ö²¦¡¬³«®©®§ ¥¬¬¥² ­¡®©°µ¬¡´©¯® ¯£¨

­öª¬©§§ö²¡ µ°°´ä£«´ ¡¶ ¡¬¬¡ ¦ö²³ö« ¡¶ ³å¤¡®´ ³¬¡§N

m¥¤¬¥­³³´¡´¥® ³«¡¬¬ ³ö²ª¡ ¦ö² ¡´´ ¢¥¶©³¥´³ ³ä«¥²¨¥´³®©¶å å´­©®³´¯®¥ ä² ªä­¦ö²¢¡² ­¥¤ «ö²«¯²´¥´³ ³ä«¥²¨¥´³®©¶åN

TN sä²³«©¬¤¡ ¢¥³´ä­­¥¬³¥²

e¦´¥² ³¡­²å¤ ­¥¤ «¯­­©³³©¯®¥® ¦å² ­¥¤¬¥­³³´¡´¥²®¡ ¬ä§§¡ ´©¬¬ ¦ä²§¥² ¥¬¬¥² ­¡²«¥²©®§¡²L ¥¸¥­°¥¬¶©³ ³´²¥£««¯¤L ®¡´©¯M

®¥¬¬¡ ³¹­¢¯¬¥² ¯£¨ ³ä«¥²¨¥´³¤¥´¡¬ª¥²L µ´¡® ¡´´ ¤¥´ °å¶¥²«¡² ´©¬¬ä­°®©®§¥® ¡¶ ¤¥ ö¶²©§¡ ¢¥³´ä­­¥¬³¥²®¡ © ¤¥®®¡ ¢©¬¡§¡N

i®¯­ ²¡­¥® ¦ö² ¤¥´ ö­³¥³©¤©§¡ ¥²«ä®®¡®¤¥´ ¡¶ ¢¥¶©³¥® ¦å² ³´²¥£««¯¤¥® ©®´¥ ©®®¥¨å¬¬¡ ®å§¯® ¡®®¡® ©®¦¯²­¡´©¯® ä®

¶¡¤ ³¯­ ²¥¤¡® ³´å² ¡´´ ¬ä³¡ °å ¢¥¶©³¥´ ¥¬¬¥² ³¯­ ä² ®ö¤¶ä®¤©§ ¦ö² µ´¦ä²¤¡®¤¥´ ¡¶ ¢¥¶©³¥´N

10.9.2003

L 226/16

Europeiska unionens officiella tidning

sv

Prop. 2019/20:112

Bilaga 1

43

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MODELL FÖR YRKESKOMPETENSBEVIS FÖR FÖRARE

10.9.2003

L 226/17

Europeiska unionens officiella tidning

sv

44

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/645

av den 18 april 2018

om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av

vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I sin vitbok av den 28 mars 2011 med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett

konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem presenterar kommissionen en ”nollvision” i enlighet med vilken

antalet dödsolyckor i trafiken i unionen bör vara nära noll senast 2050.

(2)

I sitt meddelande om politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 med titeln Mot ett europeiskt område för

trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 föreslog kommissionen att man skulle ha som mål att

ytterligare ha halverat antalet dödsolyckor senast 2020 med start från 2010. För att nå detta mål fastställde

kommissionen sju strategiska mål, bland annat bättre trafikundervisning och fortbildning för trafikanter samt

skydd för sårbara trafikanter.

(3)

Ett bindande mål om att senast 2030 ha minskat växthusgasutsläppen från hela EU-ekonomin med minst 40 %

jämfört med 1990 fastställdes av Europeiska rådet den 23–24 oktober 2014. Detta mål för utsläppsminskningar

kommer att bidra till att Parisavtalets långsiktiga mål uppnås, och samtliga sektorer inom ekonomin bör bidra till

att uppnå det. Transportsektorn behöver en heltäckande strategi för främjandet av utsläppsminskningar och

energieffektivitet. Arbetet mot utsläppssnål rörlighet bör fortsätta, bland annat genom forskning och införandet

av nya tekniska lösningar som redan finns tillgängliga. Förarna behöver lämplig utbildning för att kunna köra så

effektivt som möjligt.

(4)

Efter en utvärdering av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (3) fann

kommissionen vissa brister. De viktigaste konstaterade bristerna var svårigheter med avseende på, och osäkerhet

om rättsläget vid, tolkningen av undantag, innehållet i utbildningen, som konstaterades endast delvis uppfylla

förarnas behov, svårigheter för förare att erhålla ömsesidigt erkännande av helt eller delvis slutförd utbildning

2.5.2018

L 112/29

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 115.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2018.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av

vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG

samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

45

som genomgåtts i en annan medlemsstat samt inkonsekvenser mellan Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/59/EG och 2006/126/EG (1) i fråga om krav på minimiålder.

(5)

För att öka den rättsliga klarheten i direktiv 2003/59/EG bör alla hänvisningar till upphävda eller ersatta

unionsakter tas bort eller ändras.

(6)

För att skapa säkerhet och enhetlighet med andra unionsrättsakter, bör vissa ändringar göras av undantagen

i direktiv 2003/59/EG, med beaktande av liknande undantag enligt Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 561/2006 (2). En del av dessa undantag avser situationer där framförandet av fordon inte är förarens

huvudsakliga sysselsättning och där det skulle utgöra en oproportionell börda för föraren att uppfylla kraven

i direktiv 2003/59/EG. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning

om det upptar mindre än 30 % av den månatliga arbetstiden.

(7)

I fråga om framförande av fordon där fordonen framförs sällan, i landsbygdsområden, av förare som försörjer den

egna verksamheten, bör undantag gälla under förutsättning att trafiksäkerheten fortfarande kan säkerställas. På

grund av skillnaderna mellan olika landsbygdsområden inom unionen i fråga om förhållanden såsom geografi,

klimat och befolkningstäthet, bör medlemsstaterna ha rätt att avgöra huruvida sådant framförande kan anses som

tillfälligt och huruvida ett sådant undantag påverkar trafiksäkerheten, till exempel på grundval av vägtyp,

trafikvolym eller förekomst av sårbara trafikanter.

(8)

Eftersom de sträckor som måste avverkas i arbetet av personer som arbetar inom jordbruk, trädgårdsodling,

skogsbruk, djuruppfödning och fiske, vilka är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde, kan variera

inom unionen, bör det överlåtas till medlemsstaterna att i nationell rätt fastställa det högsta tillåtna avstånd,

räknat från den plats där företaget är beläget, som undantagen gäller för.

(9)

De förare som undantagits från kravet på grundläggande kompetens bör, trots att de fortsätter att omfattas av

detta undantag, vara skyldiga att genomgå fortbildning för att säkerställa att de viktigaste kunskaperna för deras

yrkesutövning alltid är uppdaterade.

(10)

Medlemsstaterna bör, i samarbete med kommissionen, elektroniskt utbyta information om yrkeskompe­

tensbevis. De bör ta fram den nödvändiga elektroniska plattformen med beaktande av en kostnads-nyttoanalys

utförd av kommissionen, inbegripet möjligheten att utöka det nätverk för EU-körkort som inrättats enligt direktiv

2006/126/EG. En av fördelarna med detta är att medlemsstaterna enkelt kommer att kunna få tillgång till

information om genomgången utbildning som inte finns angiven på förarens körkort. Det är viktigt att

medlemsstaterna och kommissionen arbetar med att vidareutveckla denna funktion ytterligare med målet att ha

tillgång till sådan information i realtid vid vägkontroller.

(11) Med beaktande av utvecklingen inom utbildning och undervisning, och för att förstärka bidraget från direktiv

2003/59/EG till trafiksäkerhet och betydelsen av utbildning av förare, bör frågor som rör trafiksäkerheten, till

exempel riskmedvetande, skydd av sårbara trafikanter, särskilt fotgängare, cyklister och personer med nedsatt

rörlighet, bränslesnål körning, framförande av fordon vid extrema väderförhållanden och framförande av specialt­

ransporter ges ökad betydelse i utbildningskurserna. I detta sammanhang bör kurserna även ha koppling till

intelligenta transportsystem och bör utvecklas så att de följer med i den tekniska utvecklingen.

(12) Medlemsstaterna bör få en klar valmöjlighet att förbättra och modernisera utbildningsmetoder med hjälp av

informations- och kommunikationstekniska verktyg (nedan kallade IKT-verktyg), t.ex. e-lärande och blandat

lärande, för en del av utbildningen, samtidigt som kvaliteten på utbildningen säkerställs. När utbildningsmetoder

förbättras och moderniseras med hjälp av IKT-verktyg är det viktigt att ta hänsyn till att vissa specialområden

kräver praktisk utbildning och inte kan avhandlas tillfredsställande med dessa utbildningsverktyg, till exempel

montering av snökedjor och säkring av last, eller andra delar av utbildningen där de praktiska inslagen är viktiga.

Praktisk utbildning kan, men behöver inte, bestå av framförande av fordon. En betydande del av den utbildning

som krävs enligt detta direktiv bör genomföras vid ett godkänt utbildningscentrum.

(13) För att säkerställa överensstämmelse mellan de olika former av utbildning som krävs enligt unionsrätten bör

medlemsstaterna ges möjlighet att kombinera olika typer av relevant utbildning. Till exempel bör det vara möjligt

för dem att kombinera utbildning för transport av farligt gods, om medvetenhet om funktionsnedsättningar eller

om djurtransporter, med den utbildning som föreskrivs i direktiv 2003/59/EG.

2.5.2018

L 112/30

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på

vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets

förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).

46

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

(14) För att undvika att skillnader i praxis mellan medlemsstaterna hindrar ömsesidigt erkännande och begränsar

rätten för förare att genomgå fortbildning i den medlemsstat där de arbetar, bör myndigheterna

i medlemsstaterna, om den avslutade utbildningen inte kan anges på körkortet, vara skyldiga att utfärda

yrkeskompetensbevis i den form som föreskrivs av standardmodellerna, för att säkerställa ömsesidigt erkännande

för alla förare som uppfyller kraven i direktiv 2003/59/EG.

(15) När förare från tredjeländer använder förartillstånd som bevis på att utbildningskraven uppfyllts kan detta vara till

hinder för förare när transportföretaget lämnar tillbaka tillståndet till de utfärdande myndigheterna, särskilt när

dessa förare vill ta anställning i en annan medlemsstat. För att undvika lägen där förare under dessa

omständigheter måste repetera sin utbildning när de tar en ny anställning bör medlemsstaterna uppmuntras att

samarbeta och utbyta information om förares yrkeskompetens.

(16) För att möjliggöra en smidig övergång bör giltiga förartillstånd och giltiga yrkeskompetensbevis för förare

utfärdade i enlighet med de regler som är tillämpliga innan de bestämmelser som ändras genom detta direktiv

börjar tillämpas, erkännas fram till dess att de löper ut. Ändringarna innebär inte en ogiltigförklaring av

utbildning som genomförts innan ändringarna börjar tillämpas eller av körkort till styrkande av sådan utbildning

som utfärdats innan ändringarna börjar tillämpas.

(17) För att skapa rättslig klarhet och säkerställa harmoniserade krav på minimiålder för de ändamål som fastställs

i direktiv 2003/59/EG, bör det föreskrivas ett tydligt undantag i direktiv 2006/126/EG som anger att körkort får

utfärdas vid de åldersgränser som föreskrivs i direktiv 2003/59/EG. Detta klargörande avser den allmänna

minimiåldern för förare i vissa fordonskategorier som innehar ett yrkeskompetensbevis och påverkar inte de

befintliga möjligheterna att sänka eller föreskriva om undantag från dessa minimiålderskrav.

(18) Ändringarna av direktiv 2006/126/EG bör begränsas till sådana som har direkt anknytning till översynen av

direktiv 2003/59/EG och till underlättandet av användning av fordon som drivs med alternativa bränslen. Det

förefaller önskvärt att göra en mer ingående analys av genomförandet och tillämpningen av direktiv

2006/126/EG, inbegripet avgränsningen mellan olika fordonskategorier, och en sådan bör ingå i en framtida

översyn av direktiv 2006/126/EG.

(19) För att bidra till en minskning av växthusgasutsläppen och en förbättring av luftkvaliteten genom att underlätta

användningen av fordon som drivs med alternativa bränslen, bör medlemsstaterna ges möjlighet att på eget

territorium tillåta innehavare av körkort för kategori B att köra vissa typer av fordon som drivs med alternativa

bränslen med en tillåten totalvikt som överstiger 3 500 kg men inte 4 250 kg. Denna möjlighet att överstiga

3 500 kg bör endast finnas om den överskjutande tillåtna vikten uteslutande beror på den extra vikt som det

alternativa framdrivningssystemet medför, och möjligheten bör vara föremål för begränsningar och villkor för att

undvika negativa effekter på trafiksäkerheten.

(20) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra den EU-omfattande standarden vad avser grundläggande

kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport, inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktären av

vägtransporter och de problem som detta direktiv är avsett att avhjälpa, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan

unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt

för att uppnå detta mål.

(21) Direktiven 2003/59/EG och 2006/126/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2003/59/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv ska tillämpas på framförande av fordon av personer som är

a) medborgare i en medlemsstat,

2.5.2018

L 112/31

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

47

b) medborgare i ett tredjeland anställda av ett företag som är etablerat i en medlemsstat, eller som anlitas av ett

sådant företag,

nedan kallade förare, och som utför transporter på allmän väg inom unionen med följande fordon:

— Fordon för vilka det krävs innehav av körkort för någon av kategorierna C1, C1 + E, C eller C + E enligt

definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG (*), eller ett körkort som erkänns vara

likvärdigt.

— Fordon för vilka det krävs innehav av körkort för någon av kategorierna D1, D1 + E, D eller D + E enligt

definitionerna i direktiv 2006/126/EG, eller ett körkort som erkänns vara likvärdigt.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska de hänvisningar till körkortskategorier som innehåller ett plustecken (’+’) läsas

i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403,

30.12.2006, s. 18).”

2. Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Undantag

1.

Detta direktiv ska inte tillämpas på förare av fordon

a) vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 km/tim,

b) som används av militären, civilförsvaret, räddningstjänsten, brandväsendet, ordningsmakten och ambulanstjänsten,

eller som står under dessas kontroll, när transporten utförs till följd av de uppgifter som ålagts dessa yrkeskårer,

c) som utsätts för vägprov i syfte att göra tekniska förbättringar, reparationer eller underhåll samt förare av nya eller

ombyggda fordon som ännu inte har börjat användas,

d) för vilka körkort för kategori D eller D1 krävs och vilka körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från

en servicedepå som är belägen i närheten av närmaste underhållsbas som används av transportföretaget, under

förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

e) som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, inbegripet fordon som används för icke-kommersiella

transporter av humanitärt bistånd,

f) som används för övningskörning och prov för personer som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis,

i enlighet med artiklarna 6 och 8.1, under förutsättning att fordonet inte används för kommersiell person- eller

godstransport,

g) som används för icke-kommersiell person- eller godstransport,

h) som transporterar material, utrustning eller maskiner som föraren använder i sitt arbete, under förutsättning att

framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

Med avseende på led f i denna punkt ska detta direktiv inte tillämpas på en person som vill skaffa sig körkort eller

yrkeskompetensbevis i enlighet med artiklarna 6 och 8.1, när personen genomgår kompletterande körutbildning vid

arbetsplatsförlagt lärande, förutsatt att personen åtföljs av en annan person som innehar ett yrkeskompetensbevis,

eller av en trafiklärare, för den fordonskategori som används för det ändamål som anges i det ledet.

2.

Detta direktiv ska inte tillämpas i fall då samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Förare av fordon kör i landsbygdsområden för att försörja den egna verksamheten.

b) Förare erbjuder inte transporttjänster.

c) Medlemsstater bedömer att transporten är tillfällig och inte påverkar trafiksäkerheten.

2.5.2018

L 112/32

Europeiska unionens officiella tidning

SV

48

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

3.

Detta direktiv ska inte tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-,

trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet;

direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning

eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger,

hyr eller leasar fordonet är beläget.”

3. Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Fortbildning

I fortbildningen, som ska syfta till att ge innehavare av yrkeskompetensbevis en möjlighet att uppdatera de viktigaste

kunskaperna för yrkets utövande, ska tyngdpunkten läggas på trafiksäkerhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och

en minskning av den miljöpåverkan som framförandet av fordon medför.

Fortbildningen ska anordnas av ett godkänt utbildningscentrum i enlighet med avsnitt 5 i bilaga I. Utbildningen ska

bestå av klassrumsundervisning, praktisk utbildning och, om möjligt, utbildning med hjälp av informations- och

kommunikationstekniska verktyg (IKT-verktyg) eller avancerade simulatorer. Om föraren byter företag ska hänsyn tas

till fortbildning som redan genomgåtts.

Fortbildning ska vara utformad för att fördjupa kunskaperna i och repetera vissa av de ämnen som avses i avsnitt 1

i bilaga I. Den ska täcka flera olika ämnen och ska alltid omfatta minst ett ämne om trafiksäkerhet. Ämnena för

utbildningen ska vara anpassade till den senaste utvecklingen inom relevant lagstiftning och relevant teknik och, så

långt möjligt, till förarens specifika utbildningsbehov.”

4. I artikel 9 ska första stycket ersättas med följande:

”Förare enligt artikel 1 a i detta direktiv ska erhålla den grundläggande kompetens som anges i artikel 5 i detta

direktiv i den medlemsstat där de har sin permanenta bosättningsort enligt definitionen i artikel 12 i direktiv

2006/126/EG.”

5. Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Unionskod

1.

På grundval av yrkeskompetensbeviset om uppnådd grundläggande kompetens och yrkeskompetensbeviset om

fortbildning ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 5.2, 5.3 och

8 i detta direktiv, ange den harmoniserade unionskoden 95, enligt bilaga I till direktiv 2006/126/EG, intill

motsvarande körkortskategorier,

— på körkortet, eller

— på det yrkeskompetensbevis för förare som ska upprättas i enlighet med förlagan i bilaga II till det här direktivet.

Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där yrkeskompetensbeviset erhållits inte kan ange unionskoden på

körkortet, ska de till föraren utfärda ett yrkeskompetensbevis för förare.

De yrkeskompetensbevis för förare som medlemsstaterna utfärdar ska erkännas ömsesidigt. Vid utfärdandet av beviset

ska de behöriga myndigheterna förvissa sig om att körkortet alltjämt är giltigt för den berörda fordonskategorin.

2.

Förare enligt artikel 1 b som framför fordon som används för godstransporter på väg ska även ha rätt att förete

intyg för den kompetens och utbildning som föreskrivs i detta direktiv i form av det förartillstånd som avses

i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 (*), förutsatt att det är försett med unionskod 95. Vid

tillämpning av detta direktiv ska den utfärdande medlemsstaten ange unionskod 95 i tillståndets avsnitt för

anmärkningar om den berörda föraren har uppfyllt kompetenskraven och utbildningskraven enligt detta direktiv.

3.

Förartillstånd som inte är försedda med unionskod 95 och som utfärdats före den 23 maj 2020 i enlighet med

artikel 5 i förordning (EG) nr 1072/2009, särskilt punkt 7 i den artikeln, ska, i syfte att intyga att utbildningskraven

enligt detta direktiv uppfyllts, godtas som kompetensbevis till och med deras sista giltighetsdatum.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler

för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).”

2.5.2018

L 112/33

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

49

6. Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

Nätverk för verkställighet

1.

För verkställighetsändamål ska medlemsstaterna utbyta information om yrkeskompetensbevis som har utfärdats

eller återkallats. För detta ändamål ska medlemsstaterna i samarbete med kommissionen utveckla ett elektroniskt

nätverk eller arbeta med en utbyggnad av ett befintligt nätverk med beaktande av en utvärdering från kommissionen

om det mest kostnadseffektiva alternativet.

2.

Nätverket får innehålla information som anges i yrkeskompetensbevisen samt information om administrativa

förfaranden kopplade till yrkeskompetensbevisen.

3.

Medlemsstaterna ska säkerställa att behandlingen av personuppgifter sker uteslutande för att kontrollera

efterlevnaden av detta direktiv, särskilt de utbildningskrav som fastställs i detta direktiv, i enlighet med Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*).

4.

Åtkomsten till nätverket ska skyddas. Medlemsstaterna får bevilja åtkomst endast för de behöriga myndigheter

som är ansvariga för genomförandet av och för kontrollen av efterlevnaden av detta direktiv.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande

av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

7. Bilagorna I och II ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Direktiv 2006/126/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) I led e ska tredje strecksatsen ersättas med följande:

”— Åldersgränsen för kategorierna C1 och C1E ska vara 18 år.”

ii) I led g ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”— Åldersgränsen för kategorierna C och CE ska vara 21 år.”

iii) I led i ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”— Åldersgränsen för kategorierna D1 och D1E ska vara 21 år.”

iv) I led k ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”— Åldersgränsen för kategorierna D och DE ska vara 24 år.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”7.

Genom undantag från de åldersgränser som anges i leden g, i och k i punkt 4 i denna artikel, ska

åldersgränsen för utfärdande av körkort för kategorierna C och CE, D1 och D1E, respektive D och DE, vara den

lägsta ålder som krävs för behörighet att framföra sådana fordon för innehavare av ett yrkeskompetensbevis enligt

artikel 5.2, artikel 5.3 a i första stycket, artikel 5.3 a ii första stycket eller artikel 5.3 b i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/59/EG (*), beroende på vad som är tillämpligt.

Om, i enlighet med artikel 5.3 a i andra stycket eller artikel 5.3 a ii andra stycket i direktiv 2003/59/EG, en

medlemsstat tillåter körning på dess territorium från en lägre ålder, ska körkortet endast vara giltigt på den

utfärdande medlemsstatens territorium till dess att körkortinneshavaren har nått den relevanta åldersgräns som

avses i första stycket i denna punkt och innehar ett yrkeskompetensbevis.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och

fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning

(EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG

(EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).”

2.5.2018

L 112/34

Europeiska unionens officiella tidning

SV

50

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

2. I artikel 6.4 ska följande led läggas till:

”c) innehavare av körkort för kategori B som erhållits minst två år tidigare får framföra fordon som drivs med

alternativa bränslen som avses i artikel 2 i rådets direktiv 96/53/EG (*) med en tillåten totalvikt som överstiger

3 500 kg men inte 4 250 kg för transport av gods som körs utan släpvagn, förutsatt att den vikt som överstiger

3 500 kg uteslutande beror på framdrivningssystemets extra vikt i förhållande till framdrivningssystemet hos ett

fordon av samma storlek som är utrustat med en konventionell förbränningsmotor med gnisttändning eller

kompressionständning, och förutsatt att lastkapaciteten inte är större än för detta fordon.

(*) Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik

och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235,

17.9.1996, s. 59).”

3. Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Ömsesidigt bistånd

1.

Medlemsstaterna ska bistå varandra vid genomförandet av detta direktiv och ska utbyta upplysningar om de

körkort som de har utfärdat, bytt ut, ersatt, förnyat eller återkallat. De ska använda det nätverk för EU-körkort som

inrättats för detta ändamål, när detta nätverk väl har tagits i drift.

2.

Nätverket får även användas för sådant informationsutbyte för kontrolländamål som föreskrivs i unionslag­

stiftning.

3.

Medlemsstaterna ska säkerställa att den behandling av personuppgifter som avses i detta direktiv sker

uteslutande för genomförandet av detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG och (EU)

2015/413 (*). All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för det här direktivet ska vara förenlig med

Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (**) och (EG) nr 45/2001 (***).

4.

Åtkomsten till nätverket ska skyddas. Medlemsstaterna får bevilja åtkomst endast för de behöriga myndigheter

som är ansvariga för genomförandet av, och för kontrollen av efterlevnaden av, detta direktiv och direktiven

2003/59/EG och (EU) 2015/413.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöver­

skridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (EUT L 68, 13.3.2015, s. 9).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om

upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(***) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda

då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten

för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).”

Artikel 3

1.

Medlemsstaterna ska senast den 23 maj 2020 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa detta direktiv, med undantag för de bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa artikel 1.6 i detta direktiv, vilka ska sättas i kraft senast den 23 maj 2021. De ska genast

underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.5.2018

L 112/35

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

51

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 18 april 2018.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

L. PAVLOVA

Ordförande

2.5.2018

L 112/36

Europeiska unionens officiella tidning

SV

52

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

BILAGA

Bilagorna till direktiv 2003/59/EG ska ändras på följande sätt:

1. Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a) Avsnitt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Den lägsta kompetensnivån ska vara jämförbar med minst nivå 2 i den europeiska referensramen för

kvalifikationer för livslångt lärande enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets rekommendation av den

23 april 2008 (*).

(*) Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för

kvalifikationer för livslångt lärande (EUT C 111, 6.5.2008, s. 1).”

ii) Punkt 1.2 ska ersättas med följande:

”1.2 Mål: att känna till säkerhetsanordningarnas tekniska egenskaper och funktion för att behärska fordonet,

minska slitaget och förebygga störningar.

Bromsarnas och retarderns begränsningar, kombinerad användning av bromsar och retarder, optimalt

utnyttjande av förhållandet fart–växellåda, användning av fordonets tröghet, metoder för att sakta ner

och bromsa i nedförsbacke, agerande om fel uppstår, användning av elektroniska och mekaniska

anordningar som antisladdsystem (ESP), avancerade nödbromssystem (AEBS), ABS-bromsar,

antispinnsystem (TCS) och övervakningssystem i bilar och andra förarstödssystem och automatsystem

som är godkända för användning.”

iii) Punkt 1.3 ska ersättas med följande:

”1.3 Mål: att kunna optimera bränsleförbrukningen.

Optimering av bränsleförbrukningen genom att tillämpa de kunskaper som anges i punkterna 1.1 och

1.2, vikten av att kunna förutse trafikflöde, lämpligt avstånd till andra fordon och användning av

fordonets rörelsekraft, jämn hastighet, mjuk körstil och lämpligt däcktryck, samt kännedom om

intelligenta transportsystem som möjliggör effektivare körning och hjälper till med planering av

resvägen.”

iv) Följande punkt ska föras in före rubriken ”Körkort C, C + E, C1, C1 + E”:

”1.3a Mål: att kunna förutse, bedöma och anpassa sig till risker i trafiken.

Att vara medveten om och kunna anpassa sig till olika väg-, trafik- och väderförhållanden, förutse

kommande händelser, att ha förståelse för hur man förbereder och planerar en resa under onormala

väderförhållanden, att ha kunskap om användningen av tillhörande säkerhetsutrustning och förstå när

en resa måste senareläggas eller ställas in på grund av extrema väderförhållanden, att anpassa sig till

risker i trafiken, inbegripet farligt trafikbeteende eller distraherad körning (genom användning av

elektronisk utrustning, förtäring av mat eller dryck, etc.), att upptäcka och anpassa sig till farliga

situationer och att kunna hantera stress som uppstår ur dessa, särskilt situationer som har att göra

med fordonets storlek och vikt och sårbara trafikanter, t.ex. fotgängare, cyklister och förare av

tvåhjuliga motorfordon.

Att identifiera potentiellt farliga situationer och korrekt tolka hur dessa potentiellt farliga situationer

kan leda till situationer där olyckor inte längre kan förhindras, och att välja ut och genomföra

åtgärder för att öka säkerhetsmarginalerna i sådan utsträckning att en olycka kan undvikas om en

potentiellt farlig situation uppstår.”

v) Punkt 1.4 ska ersättas med följande:

”1.4 Mål: att kunna ombesörja en lastning och samtidigt uppfylla säkerhetskraven och använda fordonet på

ett korrekt sätt.

Krafter som påverkar fordon i rörelse, hur växellådan bäst utnyttjas i förhållande till fordonets last och

vägförhållanden, användning av automatiska transmissionssystem, beräkning av fordonets eller

fordonstågets nyttolast, beräkning av den totala volymen, fördelning av lasten, effekter av

överbelastning på en axel, fordonsstabilitet och tyngdpunkt, typer av förpackningsmaterial och pallar.

Grundläggande godssäkringskategorier, metoder för fastspänning och säkring av gods, användning av

spännband, kontroll av säkringsutrustning, användning av hanteringsutrustning, användning av

presenningar.”

2.5.2018

L 112/37

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

53

vi) Punkt 1.5 ska ersättas med följande:

”1.5 Mål: att kunna säkerställa passagerarnas säkerhet och bekvämlighet.

Justering av rörelser i längd- och sidriktningen, gemensamt bruk av vägnätet, placering på körbanan,

mjukhet vid inbromsning, behärskning av överhänget, användning av särskild infrastruktur (offentliga

platser och reserverade körfält), hantering av konflikter mellan ett tryggt körsätt och andra uppgifter

som förare, kommunikation med passagerarna, särskilda egenskaper hos vissa passagerargrupper

(personer med funktionsnedsättning, barn).”

vii) Punkt 1.6 ska ersättas med följande:

”1.6 Mål: att kunna ombesörja en lastning och samtidigt uppfylla säkerhetskraven och ett korrekt

utnyttjande av fordonet.

Krafter som påverkar fordon i rörelse, hur växellådan bäst utnyttjas i förhållande till fordonets last och

vägförhållanden, användning av automatiska transmissionssystem, beräkning av fordonets eller

fordonstågets nyttolast, fördelning av lasten, effekter av överbelastning på en axel, fordonsstabilitet och

fordonets tyngdpunkt.”

viii) Punkt 2.1 ska ersättas med följande:

”2.1 Mål: att känna till sociala förhållanden inom vägtransportområdet och bestämmelser om dessa.

Maximala arbetstider inom transportsektorn, principer i, tillämpning och konsekvenser av Europapar­

lamentets och rådets förordningar (EG) nr 561/2006 (*) och (EU) nr 165/2014 (**), påföljder vid

bristande eller felaktig användning eller manipulering av färdskrivaren, kunskaper om sociala

förhållanden inom vägtransportområdet: rättigheter och skyldigheter för förare i fråga om

grundläggande kompetens och fortbildning.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering

av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG)

nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85

(EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare

vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid

vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om

harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).”

ix) Punkt 2.2 ska ersättas med följande:

”2.2 Mål: att känna till bestämmelserna för godstransporter.

Tillstånd för att bedriva transportverksamhet, handlingar som ska medföras i fordonet, förbud mot

användning av vissa vägar, vägavgifter, skyldigheter enligt standardavtalen för godstransporter,

utformning av de dokument som ingår i transportkontrakten, internationella transporttillstånd,

skyldigheter enligt konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg, internationella

fraktsedlar, gränsöverskridande transporter, speditörer, särskilda dokument som medföljer godset.”

x) Punkt 3.7 ska ersättas med följande:

”3.7 Mål: att känna till ekonomiska villkor för godstransporter på väg och organisationen av marknaden.

Vägtransporter i förhållande till andra transportsätt (konkurrens, befraktare), olika typer av vägtrans­

portverksamhet (transporter för andras räkning, för egen räkning, transportrelaterad verksamhet),

organisationen av de vanligaste transportföretagen och transportrelaterad verksamhet, olika

specialiserade transporter (tank- eller kyltransportbilar, farligt gods, djurtransporter, osv.), utvecklingen

inom branschen (diversifiering av tillhandahållna tjänster, järnväg/väg, underleverantörer, osv.).”

xi) Punkt 3.8 ska ersättas med följande:

”3.8 Mål: att känna till ekonomiska villkor för persontransporter på väg och organisationen av marknaden.

Persontransporter på väg i förhållande till olika transportsätt för persontransport (järnväg, personbilar),

olika typer av vägtransportverksamhet för persontransport, medvetenhet om funktionsnedsättningar,

gränspassage (internationella transporter), de vanligaste persontransportföretagens organisation.”

2.5.2018

L 112/38

Europeiska unionens officiella tidning

SV

54

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

b) Avsnitt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Punkt 2.1 ska ersättas med följande:

”2.1 Alternativet med både deltagande i utbildning och genomförande av prov

Utbildning för grundläggande kompetens ska omfatta undervisning i samtliga de ämnen som återfinns

i förteckningen i avsnitt 1. Längden på utbildningen för grundläggande kompetens ska uppgå till

280 timmar.

Varje aspirant ska köra individuellt minst 20 timmar med ett fordon i den berörda kategorin som

åtminstone uppfyller kraven för provfordon i direktiv 2006/126/EG.

Aspiranten ska under den individuella körningen enligt ovan åtföljas av en instruktör som är anställd vid

ett godkänt utbildningscentrum. Varje aspirant får genomföra högst åtta av de 20 timmarna individuell

körning på en särskild bana eller med hjälp av en avancerad simulator för att bedöma graden av träning

i rationell körning med beaktande av säkerhetsbestämmelser, särskilt i fråga om behärskningen av

fordonet vid olika väglag och olika väderleksförhållanden, körning vid olika tidpunkter på dygnet och

förmågan att optimera bränsleförbrukningen.

Medlemsstaterna får tillåta att en del av utbildningen ges av det godkända utbildningscentrumet med

hjälp av IKT-verktyg, som e-lärande, samtidigt som man säkerställer att utbildningen även fortsatt håller

god kvalitet och är ändamålsenlig, och genom att välja ämnen där IKT-verktyg kan användas på det mest

ändamålsenliga sättet. Medlemsstaterna ska i synnerhet ställa krav på tillförlitlig användaridentifiering

och lämpliga kontrollmedel. Medlemsstaterna får som del av utbildningen ta med särskild utbildning

som krävs enligt annan unionslagstiftning. Detta omfattar, men är inte begränsat till, utbildning som

krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (*) om transport av farligt gods,

utbildning i ökad medvetenhet om funktionsnedsättningar enligt Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 181/2011 (**) och utbildning om djurtransporter enligt rådets förordning (EG)

nr 1/2005 (***).

För förare enligt artikel 5.5 ska utbildningslängden för grundläggande kompetens uppgå till 70 timmar,

varav fem timmar ska utgöras av individuell körning.

När utbildningen avslutats ska medlemsstaternas behöriga myndigheter eller det organ som dessa utsett

pröva förarens kunskapsnivå skriftligt eller muntligt. Provet ska omfatta minst en fråga inom varje mål

i förteckningen över ämnen i avsnitt 1.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt

gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares

rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011,

s. 1).

(***) Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och

därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och

förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 5.1.2005, s. 1).”

ii) I punkt 2.2 b ska andra stycket ersättas med följande:

”De fordon som används under det praktiska provet ska åtminstone uppfylla kraven för provfordon i direktiv

2006/126/EG.”

c) Avsnitten 3 och 4 ska ersättas med följande:

”Avsnitt 3: Snabbför vär vad grundläggande kompetens enligt ar tikel 3.2

Utbildning för snabbförvärvad grundläggande kompetens ska omfatta undervisning i samtliga de ämnen som

återfinns i förteckningen i avsnitt 1. Längden på utbildningen ska uppgå till 140 timmar.

Varje aspirant ska köra individuellt minst tio timmar med ett fordon i den berörda kategorin som åtminstone

uppfyller de krav för provfordon som anges i direktiv 2006/126/EG.

Aspiranten ska under den individuella körningen enligt ovan följas av en instruktör som är anställd vid ett

godkänt utbildningscentrum. Varje aspirant får genomföra högst fyra av de tio timmarna individuell körning på en

särskild bana eller med hjälp av en avancerad simulator för att bedöma graden av träning i rationell körning med

2.5.2018

L 112/39

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

55

beaktande av säkerhetsbestämmelser, särskilt i fråga om behärskningen av fordonet vid olika väglag och sättet på

vilket väglaget förändras beroende på väderleksförhållanden och tidpunkten på dygnet samt förmågan att optimera

bränsleförbrukningen.

Bestämmelserna i punkt 2.1 fjärde stycket ska också gälla utbildningen för snabbförvärvad grundläggande

kompetens.

För förare enligt artikel 5.5 ska utbildningslängden för snabbförvärvad grundläggande kompetens uppgå till

35 timmar, varav två och en halv timme ska utgöras av individuell körning.

När utbildningen avslutats ska medlemsstaternas behöriga myndigheter eller det organ som dessa utsett pröva

förarens kunskapsnivå skriftligt eller muntligt. Provet ska omfatta minst en fråga inom varje mål i förteckningen

över ämnen i avsnitt 1.

Avsnitt 4: Obligatorisk for tbildning enligt ar tikel 3.1 b

Obligatoriska fortbildningskurser ska anordnas av ett godkänt utbildningscentrum. Längden på en sådan kurs ska

uppgå till 35 timmar vart femte år och fördelas på perioder på minst sju timmar, som får fördelas på två på

varandra följande dagar. Vid e-lärande ska det godkända utbildningscentrumet säkerställa att utbildningens goda

kvalitet bibehålls, inklusive genom att välja ut de ämnen där IKT-verktyg kan användas på det mest

ändamålsenliga sättet. Medlemsstaterna ska i synnerhet ställa krav på tillförlitlig användaridentifiering och

lämpliga kontrollmedel. Det högsta antalet timmar för e-lärande får inte överstiga tolv timmar. Minst en av

perioderna för utbildning ska täcka ett ämne som har att göra med trafiksäkerhet. Ämnena i utbildningen ska vara

anpassade till de utbildningsbehov som är specifika för den typ av transporter som utförs av föraren och den

senaste utvecklingen inom relevant teknik och relevant lagstiftning, och bör så långt möjligt ta hänsyn till förarens

specifika utbildningsbehov. En rad olika ämnen ska täckas under de 35 timmarna, däribland repeterad utbildning

på områden där man kan visa att föraren behöver särskild kompletterande utbildning.

Medlemsstaterna får överväga att låta genomgången särskild utbildning som krävs enligt annan unionslagstiftning

motsvara högst en av de föreskrivna sjutimmarsperioderna. Detta omfattar, men är inte begränsat till, utbildning

som krävs enligt direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods, utbildning om djurtransporter enligt

förordning (EG) nr 1/2005 och, i fråga om persontransport, medvetenhet om funktionsnedsättningar enligt

förordning (EU) nr 181/2011. Medlemsstaterna får emellertid besluta att genomgången särskild utbildning som

krävs enligt direktiv 2008/68/EG för transport av farligt gods ska räknas som två av sjutimmarsperioderna, under

förutsättning att detta är den enda övriga utbildning som har beaktats i fortbildningen.”

2. Bilaga II ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA UNIONENS MODELL FÖR YRKESKOMPETENSBEVIS FÖR FÖRARE”

b) Avsnitt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Beträffande sidan 1 i yrkeskompetensbeviset för förare:

— I led d ska punkt 9 ersättas med följande:

”9. Kategorier av fordon för vilka föraren uppfyller kraven på grundläggande kompetens och fortbildning.”

— I led e ska första meningen ersättas med följande:

”Orden ’Europeiska unionens modell’ ska finnas tryckta på det eller de språk som används i den

medlemsstat som utfärdar beviset, och rubriken ’yrkeskompetensbevis för förare’ på unionens övriga språk

ska vara tryckta i blått och utgöra bakgrund på beviset:”

ii) Beträffande sidan 2 i yrkeskompetensbeviset för förare ska led a punkterna 9 och 10 ersättas med följande:

”9. Kategorier av fordon för vilka föraren uppfyller kraven på grundläggande kompetens och fortbildning.

10. Den harmoniserade unionskoden 95 enligt bilaga I till direktiv 2006/126/EG.”

2.5.2018

L 112/40

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2019/20:112

Bilaga 2

c) Avsnitt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Rubriken ska ersättas med följande:

”EUROPEISKA UNIONENS MODELL FÖR YRKESKOMPETENSBEVIS FÖR FÖRARE”

ii) På sidan 2 i modellen, i punkt 10, ska ”Gemenskapskod” ersättas med ”Unionskod”.

d) Följande avsnitt ska läggas till:

”5. Övergångsbestämmelser

Yrkeskompetensbevis för förare som utfärdats före den 23 maj 2020 ska vara giltiga till och med deras sista

giltighetsdatum.”

3. Följande bilaga ska läggas till:

”

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL FÖR HÄNVISNINGARNA TILL VISSA KÖRKORTSKATEGORIER

Hänvisning i detta direktiv

Hänvisning i direktiv 2006/126/EG

C + E

CE

C1 + E

C1E

D + E

DE

D1 + E

D1E”

2.5.2018

L 112/41

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Promemorians sammanfattning

I promemorian, som utarbetats inom Infrastrukturdepartementet, lämnas förslag till de författningsändringar som krävs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 av den 18 april 2018 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransporter och direktiv 2006/126/EG om körkort i svensk rätt.

Direktivet, som till största delen ska vara genomfört i svensk rätt senast den 23 maj 2020, innebär bl.a. att antalet förare som undantas från direktivets tillämpningsområde utökas och att innehållet i utbildningen delvis förändras. Direktivet medger även en utökad användning av moderna undervisningsmetoder. Vidare medför direktivet att utformningen av yrkeskompetensbevis och förartillstånd förändras.

I promemorian lämnas till följd av detta förslag på ändringar i framförallt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens. Några mindre ändringar föreslås också i vägtrafikdataförordningen (2019:382) och förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Författningsändringarna föreslås träda ikraft den 23 maj 2020.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

dels att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 5 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §2

Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon

1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,

2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,

2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, räddningstjänsten eller ambulanstjänsten, när transporten utförs i den ordinarie verksamheten,

3. när transporten utförs i det civila försvaret,

3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

4. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

5. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, inbegripet fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd,

6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,

7. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag, under förutsättning att fordonet inte används för kommersiell person- eller godstransport,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 av den 18 april 2018 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransporter och direktiv 2006/126/EG om körkort, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2014:743.

7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller

8. som används för icke-kommersiell person- eller godstransport,

8. som används för att transportera material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

9. som används för att transportera material, utrustning eller maskiner som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

10. som kräver körkortsbehörighet D1 eller D och som körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från den servicedepå eller verkstad som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller

11. som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet. Detta gäller dock inte om körsträckan från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget överstiger en radie av 50 kilometer eller om framförandet av fordonet är förarens huvudsakliga sysselsättning.

Oavsett första stycket 7 får fordonet användas för kommersiell person- eller godstransport vid arbetsplatsförlagt lärande, om den som har uppsikt över den som kör enligt körkortslagen (1998:488) , körkortsförordningen (1998:980) eller denna lag innehar yrkeskompetensbevis eller är en trafiklärare som innehar körkortsbehörighet för den fordonskategori som framförs.

5 §

Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon som används av annan än de som omfattas av 2 kap. 4 § 11 om

1. godstransporten utförs i landsbygdsområde för att försörja den egna verksamheten,

2. föraren inte erbjuder person- eller godstransporter,

3. godstransporten är tillfällig, och

4. godstransporten sker på ett trafiksäkert sätt.

6 kap.

1 §3

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.

Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.

Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.

Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. grundläggande kompetens som rör – innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§, – körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §, – provs omfattning och utformning,

2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,

3. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,

4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES,

5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till

6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till

3 Senaste lydelse 2011:1583.

tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

7. tillsyn.

tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §,

7. tillsyn, och

8. vad som avses med att en godstransport är tillfällig och utförd på ett trafiksäkert sätt enligt 2 kap. 5 § 3 och 4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1 Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020. 2 Den som har tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap.

lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens får under år 2020 till Transportstyrelsen anmäla de anpassningar av utbildningsplanen som föranleds av de nya föreskrifterna utan att nytt tillståndsförfarande behöver inledas. 3 Ett yrkeskompetensbevis för förare som utfärdats före den 23 maj 2020

gäller till och med dess sista giltighetsdag.

Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har inkommit med yttranden: Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Datainspektionen, Försvarsmakten, Kommunal, Kustbevakningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Polismyndigheten, Regelrådet, Statens jordbruksverk, Statens skolinspektion, Statens skolverk, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges Trafikutbildares Riksförbund, Sveriges Åkeriföretag, Trafikverket, Transportföretagen, Transportstyrelsen, Yrkesakademin och Åklagarmyndigheten.

Friskolornas riksförbund har avstått från att yttra sig.

Följande remissinstanser har inte svarat: Idéburna skolors riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens Riksförbund, Skogforsk, Skogsindustrierna, Sveriges Fiskares Producentorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Skid-Car Banors Riksorganisation, Sveriges Trafikövningsplatser och Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §2

Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon

1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,

2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,

3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

3. som används inom ambulanssjukvården,

4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,

5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,

4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,

7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,

8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,

9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 91/439/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645. 2 Senaste lydelse 2014:743.

7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller

8. som används för att transportera material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som

a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller

b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,

10. som inte används för kommersiella gods- eller persontransporter,

11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,

13. som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet

a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller

b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller

14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.

6 kap.

1 §3

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.

Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.

Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.

Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. grundläggande kompetens som rör

– innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,

– anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– provs omfattning och utformning,

2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,

4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,

5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva

1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,

2. grundläggande kompetens som rör

– innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– körträning enligt 4 kap. 3 §, – utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,

– anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,

– provs omfattning och utformning,

3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,

4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,

5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,

6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva

3 Senaste lydelse 2011:1583.

utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

7. tillsyn.

utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,

7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och

8. tillsyn.

1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.

2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med sista giltighetsdagen.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-02-28

Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Karin Almgren samt justitierådet Stefan Johansson

Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet

Enligt en lagrådsremiss den 20 februari 2020 har regeringen (Infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Tommie Börjesson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Infrastrukturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2020

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Andersson, Bolund, Damberg, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko

Föredragande: statsrådet Eneroth

Regeringen beslutar 2019/20:112 proposition Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet