Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sekretess ska gälla hos en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning. Vidare föreslås att sekretess på motsvarande sätt ska gälla för uppgift som hänför sig till Polismyndighetens register över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 april 2024.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

16 §¹

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till vapenregister enligt vapenlagen (1996:67), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättning som anges i första stycket, hos

1. Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret, och

1. Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret,

2. Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jägarexamensregistret.

2. Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jägarexamensregistret,

3. en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, och

4. Polismyndigheten för uppgift som hänför sig till registret över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet.

Sekretessen enligt första stycket gäller inte för uppgift i vapenregister om namn och adress för den som har tillstånd att driva handel med skjutvapen, yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition eller ta emot skjutvapen för översyn eller reparation eller för uppgifter i registret över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte. Sekretess gäller inte heller för uppgift i vapenregister om vilka typer av vapen som omfattas av ett tillstånd att driva handel med skjutvapen, yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition eller att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation.

Denna lag träder i kraft den 15 april 2024.

¹ Senaste lydelse 2023:373.

• Sida 5
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 9 februari 2020 att ge Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram underlag för en svensk anmälan till Europeiska kommissionen om nationella bestämmelser som möjliggör för jägare att överlämna små mängder vildsvinskött direkt till konsument och små mängder vildsvin med päls till de lokala detaljhandelsanläggningarna (LI2023/00158). Livsmedelsverket redovisade uppdraget den 15 mars 2021 i rapporten En jägares leveranser av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin (LI2023/00372).

Inom Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har promemorian Jägares överlåtelser av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter tagits fram. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (LI2023/02318).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 november 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som överensstämmer med lagförslaget i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har tidpunkten för ikraftträdande ändrats från den 1 april 2024 till den 15 april 2024. Ändringen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget.

4. Gällande rätt

4.1. EU-bestämmelser om livsmedel och offentlig kontroll

För all livsmedelshantering gäller att de livsmedel som släpps ut på marknaden ska vara säkra. Det framgår av artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Förordningen är en grundläggande rättsakt på livsmedelsområdet och den innehåller bestämmelser som syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien finns allmänna hygienregler för livsmedelsföretagare. Förordningen tillämpas på alla led i produktions-, be-

• Sida 6
•  Original

arbetnings- och distributionskedjan för livsmedel, dvs. även på primärproduktionen. Från förordningens tillämpningsområde undantas bl.a. primärproducenters, däribland jägares, direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter (artikel 1.2 c). En medlemsstat ska i stället i sin nationella lagstiftning fastställa regler för de verksamheter som undantas. Reglerna ska garantera att målen i förordningen uppnås (artikel 1.3).

Företag som producerar livsmedel av animaliskt ursprung ska även följa hygienbestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. Jägares leveranser av små mängder av frilevande vilt och små mängder kött från frilevande vilt direkt till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till slutkonsumenter undantas även från den förordningens tillämpningsområde (artikel 1.3 c och e). En medlemsstat ska i stället i sin nationella lagstiftning fastställa regler för de verksamheterna. Reglerna ska garantera att målen i förordningen uppnås (artikel 1.4).

Unionsrättsliga bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), här kallad kontrollförordningen. Kontrollförordningen innehåller bestämmelser om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan ska organiseras, genomföras och finansieras i medlemsstaterna. Förordningen är direkt tillämplig och gäller som lag i Sverige. Bestämmelserna i förordningen innebär bl.a. att medlemsstaterna för varje område i livsmedelskedjan som listas i artikel 1.2 ska utse den eller de behöriga myndigheter som ska organisera eller utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Med uttrycket offentlig kontroll avses verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna för att verifiera att aktörerna efterlever bestämmelserna och att djur eller varor uppfyller kraven som ställs inom de områden som förordningen gäller (artikel 2.1). Med uttrycket annan offentlig verksamhet avses annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna (artikel 2.2). I kontrollförordningen finns även bestämmelser bl.a. om vilka skyldigheter aktörerna har (artiklarna 15–27), hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska finansieras (artiklarna 78–85) samt att överträdelser av förordningen ska sanktioneras (artikel 139).

• Sida 7
•  Original

4.2. Nationella bestämmelser om livsmedel och offentlig kontroll

Livsmedelslagen (2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenters intressen när det gäller livsmedel. Lagen gäller alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel samt kompletterar de EU-bestämmelser som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses. Livsmedelslagen är en ramlag och innehåller därför ett stort antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om exempelvis hantering av livsmedel till skydd för människors liv och hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset. Lagen innehåller även bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, avgifter samt sanktioner. Livsmedelsförordningen (2006:813) innehåller bl.a. bestämmelser om vilken myndighet som ska kontrollera olika typer av livsmedelsanläggningar och andra verksamheter. Förordningen ger också Livsmedelsverket rätt att meddela föreskrifter i olika frågor. I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien finns bl.a. bestämmelser som gäller jägares leveranser till konsumenter eller lokala detaljhandelsanläggningar av små mängder frilevande vilt eller kött från frilevande vilt.

4.3. Grundläggande bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen har var och en rätt att ta del av allmänna handlingar. Den rätten får begränsas endast om det krävs med hänsyn till vissa särskilda intressen som bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott. En sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till (2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen).

Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). För att en sekretessbestämmelse ska tillämpas måste i regel tre förutsättningar vara uppfyllda. Förutsättningarna avser sekretessens föremål, räckvidd och styrka.

Sekretessens föremål är den information som kan hemlighållas. I en bestämmelse preciseras det genom att ordet ”uppgift” anges tillsammans med en beskrivning av uppgiftens art.

Sekretessens räckvidd bestäms genom att det anges att sekretessen endast gäller för de angivna uppgifterna i en viss typ av ärende, i en viss typ av verksamhet eller hos en viss myndighet. Några få bestämmelser gäller utan begränsad räckvidd och det innebär att sekretess gäller för en uppgift oavsett var den förekommer.

Sekretessens styrka bestäms normalt med hjälp av ett skaderekvisit, som kan vara rakt eller omvänt. Med ett rakt skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offentliga och att sekretess endast gäller om det kan antas

• Sida 8
•  Original

att en viss skada uppkommer om uppgiften röjs. Med ett omvänt skaderekvisit är utgångspunkten den motsatta. Uppgifterna får då endast lämnas ut om det står klart att de kan lämnas ut utan att skada eller men uppstår. Sekretessen kan även vara absolut vilket innebär att det inte finns något skaderekvisit. Sekretess gäller då utan en prövning av skadan.

Enligt 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgifter som den förfogar över, om uppgiften inte är sekretessbelagd eller att det skulle hindra arbetets behöriga gång. Uppgiftsskyldigheten omfattar varje uppgift som myndigheten förfogar över, alltså inte bara uppgifter ur allmänna handlingar (se propositionen med förslag till sekretesslag m.m., prop. 1979/80:2 del A s. 361).

Sekretess gäller som huvudregel inte bara i förhållande till enskilda, utan också mellan myndigheter, och i viss utsträckning också inom en myndighet (8 kap.1 och 2 §§offentlighets- och sekretesslagen). För att möjliggöra utbyte av sekretessbelagda uppgifter finns det därför i lagen s.k. sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess.

4.4. Sekretess för vapen-, jaktkorts- och jägarexamensregistren

Vapenregistren ska enligt 1 a kap. 8 § vapenlagen (1996:67) ha till ändamål att underlätta handläggningen av frågor om tillstånd enligt vapenlagen och ge information om sådana uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller beivra brott med anknytning till skjutvapen.

Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra fem separata register. Dessa är vapeninnehavarregistret, vapenregistret, vapenhandlarregistret, vapenmäklarregistret och registret över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte (1 a kap. 7 § vapenlagen).

Vapeninnehavarregistret innehåller uppgifter om personer och organisationer som har tillstånd enligt vapenlagen att inneha skjutvapen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin eller tillstånd att låna skjutvapen samt om personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden.

Vapenregistret ska innehålla uppgifter om de skjutvapen för vilka tillstånd till innehav har meddelats. Registret ska vidare innehålla uppgifter om skjutvapen som har upphittats eller som anmälts stulna eller försvunna.

Vapenhandlarregistret ska bl.a. innehålla uppgifter om personer och organisationer som har fått tillstånd att bedriva handel med skjutvapen eller tillstånd att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation.

Vapenmäklarregistret ska bl.a. innehålla uppgifter om personer och organisationer som meddelats tillstånd att yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition, dvs. att bedriva vapenmäklarverksamhet.

I registret över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte finns uppgifter om sammanslutningar som har auktoriserats enligt vapenlagen.

• Sida 9
•  Original

Enligt 18 kap. 16 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen ska sekretess gälla för uppgift som hänför sig till vapenregister enligt vapenlagen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning. Skaderekvisitet är omvänt och innebär att det finns en presumtion för att uppgifterna omfattas av sekretess.

Av 18 kap. 16 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen framgår att sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, hos Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret och hos Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jägarexamensregistret. Genom sekretessen kan bl.a. uppgifter om vem som har betalat viltvårdsavgift eller avlagt prov som ingår i jägarexamen hemlighållas.

5. Jägare ska under vissa förutsättningar få överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till konsument

En jägare har i dag möjlighet att överlåta små mängder frilevande vilt och kött av frilevande vilt direkt till slutkonsumenter eller till detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till slutkonsumenter. Det gäller dock inte vilt som kan innehålla trikiner, exempelvis vildsvin. Trikiner är små parasitära maskar som kan infektera människor och orsaka allvarliga skador hos den som infekterats av dem. Innan vildsvin eller kött av vildsvin släpps ut som livsmedel på marknaden måste det därför alltid passera en vilthanteringsanläggning för kontroll. En vilthanteringsanläggning är en hanteringsanläggning för vilt som har godkänts av Livsmedelsverket och som ska uppfylla tillämpliga bestämmelser i unionsrättsliga förordningar om livsmedelshantering och livsmedelshygien. Endast cirka 15 procent av de vildsvin som fälls i Sverige släpps ut på marknaden som livsmedel via vilthanteringsanläggningarna.

I Livsmedelsverkets rapport, som ligger till grund för förslagen i promemorian, föreslås att jägare under vissa förutsättningar ska kunna överlåta högst tio vildsvin eller kött av högst tio vildsvin direkt till slutkonsumenter under ett kalenderår. En av förutsättningarna är att jägaren anmäler sin verksamhet till behörig kontrollmyndighet. Innan jägaren levererar vildsvinet eller köttet ska vildsvinet dessutom bl.a. ha provtagits för förekomst av trikiner och genomgått laboratorietest med negativt resultat. Jägaren ska också ha genomgått viltundersökarutbildning samt en särskild utbildning för hygienisk hantering, provtagning och spårbarhet vad gäller nedlagt vildsvin och kött av vildsvin. En sådan särskild utbildning ska ha godkänts av Livsmedelsverket. Vidare ska jägaren dokumentera de leveranser av vildsvin eller kött av vildsvin som han eller hon levererar direkt till slutkonsumenter. Sådan dokumentation ska bl.a. innehålla uppgift om i vilken kommun vildsvinet nedlagts och om analysresultaten avseende förekomst av trikiner och, i förekommande fall, cesium-137. Det ska också vara möjligt att spåra det fällda djuret till

• Sida 10
•  Original

jägaren. Detta kan göras genom att jägaren när han eller hon anmäler sin verksamhet till en kontrollmyndighet tilldelas en unik kod.

Föreskrifter om skyldighet för jägare att anmäla sin verksamhet till behörig kontrollmyndighet kan meddelas av Livsmedelsverket med stöd av 31 § livsmedelsförordningen. Övriga krav som ska gälla för att en jägare ska få överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin till konsument kan Livsmedelsverket meddela föreskrifter om med stöd av 5 § livsmedelsförordningen.

6. Jägare som överlåter små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till konsumenter ska registreras hos länsstyrelsen

Regeringens bedömning: Länsstyrelsen bör vara behörig att registrera och utöva offentlig kontroll över jägare som överlåter små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte några synpunkter på bedömningen. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det är naturligt att länsstyrelsen får ansvar för registrering och kontroll av jägares överlåtelser av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin.

Skälen för regeringens bedömning: Av 11 § livsmedelslagen framgår att offentlig kontroll utförs av kontrollmyndigheterna, dvs. Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna, enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Enligt 25 § livsmedelsförordningen är det som huvudregel den myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning, eller som registrerar en anläggning eller en verksamhet, som är behörig att utöva offentlig kontroll över anläggningen eller verksamheten. Den myndighet som är behörig att utöva offentlig kontroll är enligt samma paragraf även behörig att utföra annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen. Vilken myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning eller som registrerar en anläggning eller verksamhet regleras i 23 § livsmedelsförordningen.

Regeringen anser i likhet med promemorian att behörig kontrollmyndighet när det gäller jägare som överlåter små mängder vildsvin bör vara länsstyrelsen. Regeringen avser att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om detta.

Som kontrollmyndighet är länsstyrelsen behörig att registrera jägarnas verksamhet. I egenskap av kontrollmyndighet har länsstyrelsen också en skyldighet enligt EU-rätten att föra en uppdaterad förteckning över de verksamheter som jägare anmäler. Av artikel 10 i kontrollförordningen framgår att de behöriga myndigheterna, utan att det påverkar bestämmel-

• Sida 11
•  Original

serna om befintliga förteckningar eller register som har upprättats utifrån de bestämmelser som avses i artikel 1.2, ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla den uppdaterad. Om det redan finns en förteckning för andra ändamål kan den användas för tillämpningen av kontrollförordningen. Bestämmelsen gäller alla aktörer som omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde.

Livsmedelsverket har bedömt att jägare som överlåter högst tio vildsvin och kött av högst tio vildsvin direkt till slutkonsumenter inte kan anses bedriva en verksamhet som har sådan kontinuitet och grad av organisation att jägarens verksamhet ska anses vara ett livsmedelsföretag. Om verksamheten i det enskilda fallet är att betrakta som ett livsmedelsföretag ska dock avgöras i varje enskilt fall. I de fall den verksamhet som jägaren bedriver skulle bedömas ha en sådan omfattning att verksamheten är att anse som ett livsmedelsföretag i den mening uttrycket har enligt förordning (EG) nr 852/2004 eller förordning (EG) nr 853/2004 finns det redan utpekade myndigheter för godkännande eller registrering av den verksamheten, dvs. kommunen, länsstyrelsen eller Livsmedelsverket beroende på typ av verksamhet.

7. Bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om sekretess för att motverka att vapen kommer till brottslig användning behöver kompletteras

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla hos en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning.

Sekretess ska på motsvarande sätt även gälla hos Polismyndigheten för uppgift som hänför sig till registret över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet.

Promorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inte några synpunkter på förslagen. Bland dessa finns Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna i Skåne, Blekinge, Västra Götalands och Uppsala län, Livsmedelsverket och Nyköpings kommun. Svenska Jägareförbundet lyfter särskilt att information om jägare måste hanteras varsamt.

Jägarnas Riksförbund anser att förslaget om att jägare ska registreras för att få överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter är för långtgående, men om registrering ska ske så tillstyrker förbundet förslaget om att sekretess ska gälla för sådana uppgifter. Förbundet tillstyrker också förslaget om att uppgift som hänför sig till Polis-

• Sida 12
•  Original

myndighetens register över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet ska omfattas av sekretess.

Integritetsskyddsmyndigheten och Sveriges Jordägareförbund anser att det behöver förtydligas vilket register som uppgifter om jägare ska registreras i eftersom registret benämns på olika sätt i promemorian. Integritetsskyddsmyndigheten anser vidare att det är oklart om de uppgifter som jägaren själv ska lämna omfattas av den föreslagna sekretessbestämmelsen eftersom det i författningskommentaren anges att sekretessen gäller de uppgifter som länsstyrelsen behandlar i sitt anläggnings- och kontrollregister.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ser en risk att uppgifter kommer att behöva lämnas ut i för stor utsträckning till t.ex. andra myndigheter och journalister eftersom dessa inte förväntas använda uppgifterna i brottslig verksamhet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller även att en anmälan från en jägare också kommer att registreras i länsstyrelsens ärendehanteringssystem och att sekretess därför bör gälla även för uppgifter i det registret.

Flera remissinstanser, däribland Sveriges Jordägareförbund, länsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län och Naturvårdsverket anser att förslaget inte är tillräckligt heltäckande och att det finns behov av sekretess för uppgifter om jägare hos fler myndigheter eller inom fler verksamhetsområden.

Skälen för regeringens förslag

Uppgifter i länsstyrelsernas register för kontroll av jägare bör kunna omfattas av sekretess

De uppgifter som behöver registreras av länsstyrelsen med anledning av en jägares anmälan om att överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter är bl.a. jägarens namn och adress. Som

Svenska Jägareförbundet påpekar är det viktigt att information om jägare hanteras varsamt. Om sådana uppgifter lämnas ut är det möjligt att få veta vem som har skjutvapen, samt på vilken adress de kan finnas. Det finns därmed en risk för att vapnen kan komma att stjälas och användas i brottslig verksamhet. Det kan också ske en kartläggning av vilka som innehar vapen i Sverige. Det finns därför ett behov av att skydda uppgifter om jägare som ska registreras av länsstyrelsen.

Sekretess kan enligt 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om regeringen meddelar föreskrifter om detta. Sådana föreskrifter finns i 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och i bilagan till förordningen. Enligt punkt 28 i bilagan gäller sekretess bl.a. i verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn enligt livsmedelslagen och livsmedelsförordningen. Skyddsvärda personuppgifter om en jägare, t.ex. namn och adressuppgifter, skyddas dock inte av den regleringen. Befintliga sekretessbestämmelser ger således inte ett tillräckligt skydd för uppgifter om jägare.

Regeringen gör bedömningen att skälen för sekretess när det gäller uppgifter i registren som gäller jägare väger tyngre än intresset av insyn.

• Sida 13
•  Original

Det bör därför införas en ny sekretessbestämmelse som omfattar sådana uppgifter.

I 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess som syftar till att motverka att vapen kommer till brottslig användning. Sekretess gäller enligt första stycket för uppgift som hänför sig till vapenregister enligt vapenlagen (1996:67). Enligt andra stycket gäller sekretess hos Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret och jägarexamensregistret. Eftersom dessa bestämmelser också rör uppgifter om jägare och att skyddsintresset är att motverka att vapen kommer till brottslig användning så är det lämpligt att den nya sekretessbestämmelsen tas in som en ny punkt i samma paragraf.

Integritetsskyddsmyndigheten och Sveriges Jordägareförbund anser att det behöver förtydligas vilket register som jägare ska registreras i hos länsstyrelsen. Utöver kravet på att länsstyrelsen enligt artikel 10 i kontrollförordningen ska hålla en uppdaterad förteckning över aktörer som omfattas av den förordningen finns det, till skillnad mot vad som gäller för t.ex. vapenregister enligt vapenlagen, ingen författning som reglerar vilken sorts register som länsstyrelsen ska hålla för att registrera uppgifter om t.ex. anläggningar och verksamheter som är föremål för livsmedelskontroll. I promemorian kan det utläsas, även om det används lite olika benämningar, att tanken är att jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter ska registreras i länsstyrelsernas register för livsmedels- och foderkontroll inom primärproduktionen, Primör. Det registret används i dag för registrering av livsmedels- och foderanläggningar som bedriver primärproduktion, planering av offentlig kontroll, dokumentation och rapportering av kontrollresultat från den offentliga kontrollen. Under beredningen av ärendet i

Regeringskansliet har det framkommit att länsstyrelsen avser att registrera uppgifter om jägare i ett annat register än Primör. Det registret ska inledningsvis endast innehålla uppgifter om jägare som överlåter små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter, men det kan i ett senare skede bli aktuellt att i registret även föra in uppgifter om andra primärproducenter. Det är viktigt att möjligheten att sekretessbelägga uppgifter om jägare inte blir beroende av vilken teknisk lösning som länsstyrelsen väljer för att registrera sådana uppgifter. Det är därför inte lämpligt att i lagtexten precisera i vilket register hos länsstyrelserna som uppgifterna om jägare finns. Det bör mot den bakgrunden i den nya punkten anges att sekretess ska gälla hos länsstyrelsen för uppgifter som hänför sig till länsstyrelsens register över verksamheter för livsmedelskontroll.

Integritetsskyddsmyndigheten anser att det mot bakgrund av att det i promemorian anges att sekretessen gäller de uppgifter som länsstyrelsen behandlar i sitt anläggnings- och kontrollregister är oklart om de uppgifter som jägaren själv ska lämna omfattas av sekretessbestämmelsen. De uppgifter som den föreslagna sekretessbestämmelsen syftar till att skydda är framför allt just de uppgifter som jägaren lämnat till länsstyrelsen i samband med anmälan om att överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter. De uppgifterna kommer också att registreras i länsstyrelsens register. Utöver sådana uppgifter kan registret komma att innehålla sådana uppgifter om jägaren som en länsstyrelse

• Sida 14
•  Original

begär in från en annan länsstyrelse inom ramen för den offentliga kontrollen.

Skaderekvisitet i 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen är omvänt, dvs. sekretess gäller om det inte står klart att en uppgift kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kan komma till brottslig användning. Samma skaderekvisit bör gälla för uppgift som hänför sig till länsstyrelsens register över verksamheter för livsmedelskontroll.

Länsstyrelsen i Kronobergs län befarar att skaderekvisitet skulle kunna medföra att uppgifter i alltför stor utsträckning lämnas ut till t.ex. journalister och myndigheter. Vid skadeprövningen ska dock inte bara risken för att den som begär att få uppgifter utlämnade ska missbruka dessa beaktas, utan också att uppgifter kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda dem i brottsligt syfte. Det kan vidare finnas berättigade intressen av att lämna ut uppgifter ur registret, t.ex. till seriös forskning, se propositionen om ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m., prop. 1990/91:130 s. 50.

Länsstyrelsen i Kronobergs län undrar över hur den föreslagna sekretessbestämmelsen förhåller sig till att en anmälan från jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter också kommer att registreras i länsstyrelsens ärendehanteringssystem. Den föreslagna sekretessbestämmelsen omfattar uppgifter som finns hos länsstyrelsen i register över verksamheter för livsmedelskontroll.

Det är upp till länsstyrelserna att se till att deras registerföring ordnas på ett sådant sätt att uppgifter om jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin kan hemlighållas.

Uppgifter i Polismyndighetens register över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet bör kunna omfattas av sekretess

Polismyndigheten hanterar många uppgifter om jägare. Myndigheten ansvarar bl.a. för ett register över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet. I registret registreras de jägare som har i uppdrag att eftersöka trafikskadat vilt. Registret innehåller person- och kontaktuppgifter till över cirka 4 500 jägare och vapeninnehavare. Om uppgifterna från registret lämnas ut, är det möjligt att ta reda på var vapen finns och var de förvaras. Det finns i dag inte någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som ger Polismyndigheten möjlighet att neka tillgång till uppgifter i registret om uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet med hänvisning till att vapen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kan komma till brottslig användning. För att förhindra att uppgifter om var vapen finns sprids bör uppgifterna i registret kunna omfattas av sekretess. Ytterligare en punkt bör därför läggas till i 18 kap. 16 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Skaderekvisitet ska på samma sätt som för övriga register som omfattas av sekretessregleringen i 18 kap. 16 § vara omvänt.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör inte inskränkas

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen har som regel företräde framför förbud att röja en uppgift, dvs. tystnadsplikt. Det kan därför vara tillåtet att lämna en muntlig

• Sida 15
•  Original

uppgift för publicering, trots att uppgiften omfattas av sekretess. I vissa fall kan bestämmelser om tystnadsplikt genom bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Uppgifter som hänför sig till jaktkortsregistret och jägarexamensregistret omfattas av tystnadsplikt, men tystnadsplikten gäller inte framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter (jfr 18 kap. 19 § offentlighets- och sekretesslagen). Inte heller sådana uppgifter om jägare som hänför sig till länsstyrelsens register över anläggningar och verksamheter för livsmedelskontroll eller registret över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet hos Polismyndigheten bör ha företräde framför rätten att muntligen meddela och offentliggöra uppgifter.

Finns det ett behov av att utbyta sekretessbelagda uppgifter om jägare mellan olika myndigheter?

I promemorian anges att det inte identifierats något behov av att utbyta information om jägare som överlåter vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter eller som är uppdragstagare för eftersök av vilt eller mellan olika myndigheter. Länsstyrelsen i Blekinge län menar emellertid att det är viktigt att en länsstyrelse kan ta del av uppgifter som behövs för den egna kontrollverksamheten i en annan länsstyrelses register medan

Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att det kan finnas situationer där länsstyrelsen även behöver lämna uppgifter till Livsmedelsverket, t.ex. i samband med statistiksammanställning och årsrapporteringar. Uppgifter i länsstyrelsens register över verksamheter för livsmedelskontroll kan enligt den nu föreslagna bestämmelsen lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning. Någon sådan fara bör i normalfallet inte finnas i förhållande till andra länsstyrelser (jfr propositionen En ny organisation för polisen, prop. 2013/14:110 s. 514). Regeringen noterar att det även finns möjligheter för myndigheter att lämna sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter i 10 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Om det finns behov av ett mer rutinmässigt uppgiftsutbyte finns det möjlighet för regeringen att återkomma till frågan. Med hänsyn till hur den föreslagna sekretessbestämmelsen är utformad kan sekretessen gälla även hos den mottagande länsstyrelsen.

Det krävs dock att uppgiften finns hos den länsstyrelsen i register över verksamheter för livsmedelskontroll.

När det gäller behovet av att lämna uppgifter till Livsmedelsverket torde den information som Livsmedelsverket behöver normalt vara avidentifierad och därför inte innehålla sådana uppgifter som den föreslagna sekretessbestämmelsen är tänkt att skydda. Det behövs därför inte någon särskild bestämmelse om överföring av sekretess.

Det saknas beredningsunderlag för ytterligare bestämmelser om sekretess

Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges Jordägareförbund, länsstyrelserna i

Örebro och Västmanlands län och Naturvårdsverket, framhåller att promemorians förslag inte är tillräckligt heltäckande och att det finns behov av sekretess för uppgifter om jägare hos fler myndigheter eller inom fler verksamhetsområden. I promemorian behandlas endast frågan om

• Sida 16
•  Original

sekretess för uppgifter om jägare som vill överlåta högst tio vildsvin och kött av högst tio vildsvin direkt till slutkonsumenter samt uppgifter över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet. Det saknas därmed beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende överväga ytterligare sekretessgrunder för uppgifter om jägare.

8. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 15 april 2024.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt så att jägare kan börja överlåta vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter. Regeringen föreslår därför att lagändringarna ska träda i kraft den 15 april 2024.

9. Konsekvenser

9.1. Förslaget och syftet med förslaget

I denna proposition föreslås att de uppgifter som en länsstyrelse behöver registrera om jägares verksamhet som avser överlåtelser av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter under vissa förutsättningar ska omfattas av sekretess. Vidare innebär förslagen att sekretess på motsvarande sätt även ska gälla för uppgift som hänför sig till Polismyndighetens register över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet. Förslagen syftar till att förebygga brott i samhället genom att se till att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin som jägare innehar inte hamnar i orätta händer till följd av registerföring av jägares personuppgifter.

9.2. Konsekvenser för länsstyrelserna

Regeringen bedömer i avsnitt 6 att länsstyrelserna bör bli behöriga myndigheter att registrera och att utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som hänger samman med sådan kontroll av jägares överlåtelser av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter. Kontrollansvaret gäller endast de verksamheter som inte bedöms vara ett livsmedelsföretag. I den promemoria som ligger till grund för förslagen föreslås också att länsstyrelserna ska kunna besluta om sank-

• Sida 17
•  Original

tionsavgift för den som inte anmäler sin verksamhet. Länsstyrelserna kommer således att få nya arbetsuppgifter både när det gäller administration och nya samt fler kontrollobjekt. Arbetet med att utveckla ett system för att registrera jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter pågår redan och finansieras i särskild ordning. Därefter ska länsstyrelserna registrera verksamheterna i registret, riskbedöma verksamheterna och utifrån risk kontrollera verksamheterna och dokumentera utfallet av kontrollerna samt eventuellt besluta om sanktionsavgifter. Registret ska också vårdas. Det är svårt att på förhand bedöma hur många jägare som kommer att bedriva den aktuella verksamheten. Det går inte heller att avgöra i vilken omfattning verksamheterna behöver kontrolleras. Det är riskerna med verksamheterna som är avgörande för kontrollfrekvensen och det är länsstyrelserna som ska göra de bedömningarna. Livsmedelsverket har emellertid bedömt att riskerna borde bedömas som låga om exempelvis ett krav på utbildning ställs på de jägare som vill överlåta vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter. Det är inte heller känt hur omfattande klagomålshanteringen eller de uppföljande kontrollerna blir. Oavsett hur många jägare som vill överlåta vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter så bedöms den inledande handläggningen hos länsstyrelserna vara relativt enkel. Det handlar om att kontrollera att de krav som Livsmedelsverket ställer är uppfyllda. Länsstyrelserna ska visserligen också ta ställning till om en jägares verksamhet kan bedömas vara ett livsmedelsföretag, dvs. en livsmedelsanläggning, en livsmedelsanläggning inom primärproduktionen eller en anläggning som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 853/2004, men länsstyrelserna har erfarenhet av sådana bedömningar redan i dag. Det får också förutsättas att det i majoriteten av fallen kommer att framstå som klart huruvida jägarens verksamheter anses vara ett livsmedelsföretag eller inte. Det är därför inte troligt att några mer omfattande utredningar behöver göras. När det gäller de offentliga kontrollerna kommer visserligen länsstyrelsens kontrollobjekt att öka, men omfattningen är oklar. Innan det finns ett fungerande system för kontroll på plats kommer kontroller inte att utföras i någon större omfattning. Kontrollen kommer sannolikt i stort sett bedrivas administrativt och då vara inriktad på att relevant och korrekt dokumentation finns enligt de krav som ställs på jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsument. Kontroller kommer troligen också att ske främst efter klagomål eller för att följa upp konstaterade brister. Med den begränsning som följer av artikel 83.1 i kontrollförordningen ska sådana kontroller finansieras med avgifter som jägaren betalar. De moment som länsstyrelsen ska kontrollera är också begränsade. Det kommer endast att handla om att kontrollera att en jägare förhåller sig till de föreskrifter som Livsmedelsverket meddelar och till att hanteringen ska vara säker enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 178/2002. Omfattningen av kontrollerna avgör också de efterföljande momenten som dokumentation av kontrollerna, eventuellt avgiftsuttag och beslut om sanktionsavgifter. Länsstyrelserna kommer att behöva ta fram ett särskilt informationsmaterial för att informera jägare om hur en anmälan av verksamheten ska göras. Allmän information om möjligheten för jägare att överlåta vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter kommer Livsmedelsverket att ta fram

• Sida 18
•  Original

och sprida. Livsmedelsverket kommer bl.a. att ta fram informationsmaterial och vägledningar som riktar sig till både jägare och konsumenter.

Förslagen om ändringar i offentlighets- och sekretesslagen innebär en ökad tydlighet om vad som gäller när allmänna handlingar begärs ut vid myndigheten i ärenden som rör registrering av jägare som vill överlåta små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter. Någon ökad arbetsbelastning jämfört med i dag kan inte förväntas med anledning av förslagen.

De arbetsmoment som tillkommer för länsstyrelserna bedöms sammanfattningsvis i nuläget inte vara av sådan omfattning att de motiverar ytterligare anslag av medel till länsstyrelserna.

9.3. Konsekvenser för Polismyndigheten

Förslagen om ändringar i offentlighets- och sekretesslagen innebär även för Polismyndigheten en ökad tydlighet om vad som gäller när allmänna handlingar begärs ut vid myndigheten i ärenden som rör uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet. Någon ökad arbetsbelastning jämfört med i dag kan inte förväntas för Polismyndigheten med anledning av förslagen. Regeringen bedömer därför att eventuella tillkommande kostnader kan hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

9.4. Konsekvenser för jägarna

Förslaget om ändring i offentlighets- och sekretesslagen innebär att jägarnas personuppgifter vid anmälan om överlåtelse av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter skyddas i en högre utsträckning. Enligt Svenska Jägareförbundet finns det i Sverige närmare 300 000 jägare och av dessa jagar cirka 90 000 vildsvin. Det är dock svårt att på förhand bedöma hur många jägare som kommer att bedriva den aktuella verksamheten.

9.5. Övriga konsekvenser

Majoriteten av jägarna är män och cirka 8 procent av jägarna är kvinnor. Förslagen i denna proposition bedöms därför främst påverka män. Förslagen bedöms inte få några andra ekonomiska konsekvenser för staten, kommuner, regioner, företag eller andra enskilda än vad som nämns ovan. Förslagen bedöms inte heller få några samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet, små företag eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

• Sida 19
•  Original

10. Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

18 kap.

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till vapenregister enligt

16 §

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättning som anges i första stycket, hos

1. Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jaktkortsregistret,

2. Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig till jägarexamensregistret,

3. en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, och

4. Polismyndigheten för uppgift som hänför sig till registret över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet.

Sekretessen enligt första stycket gäller inte för uppgift i vapenregister om namn och adress för den som har tillstånd att driva handel med skjutvapen, yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition eller ta emot skjutvapen för översyn eller reparation eller för uppgifter i registret över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte. Sekretess gäller inte heller för uppgift i vapenregister om vilka typer av vapen som omfattas av ett tillstånd att driva handel med skjutvapen, yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition eller att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation.

Bestämmelsen reglerar sekretess för uppgift som hänför sig till vapenregister enligt vapenlagen och för uppgift hos Kammakollegiet och Naturvårdsverket som hänför sig till jaktkortsregistret och jägarexamensregistret. Övervägandena finns i avsnitt 7.

I andra stycket 3 införs en ny punkt. Enligt denna gäller sekretess för uppgifter hos en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, om det inte står klart att en uppgift kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning. Att sekretess gäller för uppgifter som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll innebär att uppgifter som lämnas vidare och används i ett annat sammanhang inom länsstyrelsen fortfarande kan omfattas av sekretess, förutsatt att skaderekvisitet bedöms vara uppfyllt.

I andra stycket 4 införs ytterligare en ny punkt. Enligt denna gäller sekretess på motsvarande sätt för uppgifter hos Polismyndigheten som hänför sig till registret över uppdragstagare inom Nationella viltolycksrådet.

• Sida 20
•  Original