SOSFS 1996:28
uL Socialstyrelsen
^ SOSFS 1996:28 (M)
Foreskrifter och allmdnna rad
Kliniska obduktioner m.m.
Socialstyrelsens
fdrfattningssamling
I Socialstyrelsens forfattningssamling (SOSFS) publiceras verkets fore-
skrifter och allmanna rad.
• Foreskrifter ar bindande regler.
• Allmanna rad innehaller rekommendationer om hur en forfattning
kan eller bor tillampas och utesluter inte andra satt att uppna de mal
som avses i forfattningen.
Socialstyrelsen ger arligen ut en forteckning over gallande foreskrifter
och allmanna rad.
SOSFS kan bestallas fran Fritzes kundtjanst, 106 47 Stockholm.
Orderfax 08-20 50 21. Telefon 08-690 91 90.
E-post: fritzes.order@liber.postnet.se.
ISSN 0346-6000
Tryck: Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1997
Socialstyrelsens forfattningssamling
Ansvarig utgivare: Chefejurist Kristina Widgren SocialStyrelsen
SOSFS
Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad 1996:28 (M)
Utkom fran trycket
den 7 april 1997
beslutade den 17 december 1996.
Kliniska obduktioner m.m.
Innehallsforteckning
B E M Y N D I G A N D E N M.M 3
1 OBDUKTIONSLAGENS INNEHALL M.M 4
2 RESPEKT F O R D E N AVLIDNE 4
3 KLINISK OBDUKTION 5
3.1 AUmant 5
3.2 Villkoren for obduktion 6
3.3 Beslut om obduktion m.m 8
3.4 Initiativ till obduktion och organisationen av verksamheten 9
3.5 Dokumentation 10
4 RATTSMEDICINSKA UNDERSOKNINGAR 10
5 A N A T O M I S K D I S S E K T I O N 11
6 PROVOPERATIONER 12
7 IMPLANT A T 13
8 STRAFFBESTAMMELSER, O V E R K L A G A N D E M . M 15
9 U N D A N T A G FRAN FORESKRIFTERNA 15
Bemyndiganden in.m.
Till ledning for tillampningen inom halso- och sjukvarden av lagen (1995:
832) om obduktion m.m. (obduktionslagen) vad galler kliniska obduktioner
samt vissa andra atgarder med kroppen efter en avliden manniska meddelar
Socialstyrelsen foljande foreskrifter och allmanna rad. Foreskriftema ar
utfardade med stod av 2 § forsta stycket 3 och 4 § 7 forordningen (1985:
796) med vissa bemyndiganden for Socialstyrelsen att meddela foreskrifter
m.m.
De intagna paragraftextema avser bestammelser i obduktionslagen.
Foreskriftema dr markerade genom inramning.
1 Obduktionslagens innehall m.m.
Obduktionslagen innehaller bestammelser om kliniska obduktioner och
rattsmedicinska undersokningar av avlidna. Lagen innehaller ocksa be-
stammelser om vissa andra ingrepp pa avlidna. Det galler anatomiska
dissektioner, provoperationer, avlagsnande av icke-biologiskt material
(implantat) och balsamering. Ingrepp i syfte att ta till vara biologiskt
material frin en avliden for transplantation eller annat medicinskt andamal
an vid obduktion regleras i lagen (1995:831) om transplantation m.m.
(transplantationslagen). (Se aven Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna
rad till den lagen.)
Rattsmedicinska undersokningar faller utanfor halso- och sjukvardens
ansvarsomrade. I det foljande behandlas darfor endast fragor som beror
sadana undersokningar om de samtidigt beror kliniska obduktioner (se
avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar). Avlagsnande av explosiva im-
plantat samt balsamering behandlas i Socialstyrelsens foreskrifter och
allmanna rad (SOSFS 1996:29) Vissa atgarder inom halso- och sjukvarden
vid dodsfall. I den forfattningen behandlas ocksa bl.a. anmalan av dodsfall
till polismyndighet samt utfardande av dodsbevis och intyg om dodsorsa-
ken.
Att nagon avlidit faststalls genom bestammelserna i lagen (1987:269) om
kriterier for bestammande av manniskans dod. (Se aven Socialstyrelsens
foreskrifter och allmanna rad i anslutning till den lagen.)
2 Respekt for den avlidne
Enligt 1 § andra stycket obduktionslagen galler att den som skall gora ett
ingrepp i eller vidta annan atgard med en dod kropp skall fullgora sin
uppgift med respekt for den avlidne. Detta galler inte enbart vid atgarder
enligt obduktionslagen utan ocksa vid alia ingrepp i eller atgarder med
doda kroppar oavsett om detta sker inom eller utom halso- och sjukvarden.
Bestammelsen omfattar alia som tar befattning med avlidna och alltsa inte
bara halso- och sjukvardens personal. Bestammelsen far bl.a. anses inne-
bara att ett ingrepp i eller en annan atgard med en dod kropp inom halso-
och sjukvarden alltid skall vara sakligt behovlig och utforas i overens-
stammelse med vetenskap och beprovad erfarenhet enligt 2 § lagen
(1994:953) om aligganden for personal inom halso- och sjukvarden (ahg-
gandelagen).
Enligt 2 c § halso- och sjukvardslagen (1982:763, HSL) galler nar nagon
har avlidit att halso- och sjukvardens uppgifter skall fuUgoras med respekt
for den avlidne. Vidare skall de efterlevande visas hansyn och omtanke. En
Uknande bestammelse fmns i 4 § aliggandelagen. Som framgar av avsnitt 8
fmns ocksa straffbestammelser som kan bli tillampUga om nagon vidtar
atgarder som strider mot kravet pa respekt for den avlidne.
3 Klinisk obduktion
3.1 Allmant
SOSFS
1996:28
Enligt 1 § HSL hor det till halso- och sjukvarden att ta hand om avlidna.
Detta innebar bl.a. att kliniska obduktioner ar en del av halso- och sjuk-
varden och underkastade samma allmanna regler som galler for diagnostik
eller undersokning, vard och behandling av levande patienter. Kliniska
obduktioner utgor ett instrument for kvalitetskontroU inom halso- och
sjukvirden. For uppfoljning av varden och behandlingen, utveckUng av nya
vird- och behandUngsmetoder samt medicinsk forskning kan kliniska
obduktioner ge ett viktigt underlag.
4 § forsta stycket "Med obduktion avses att kroppen efter en avliden oppnas och
undersoks invandigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rattsmedicinsk. En ratts-
medicinsk obduktion skall ocksd innefatta en yttre undersokning av kroppen."
Defmitionen i 4 § forsta stycket omfattar bara ingrepp som innebar att
kroppen oppnas. Lagen gaUer saledes inte sadana atgarder i under-
sokningssyfte som utfors utan att kroppen oppnas, t.ex. en enkel prov-
tagning eller en rontgenundersokning. Obduktionslagen reglerar inte
narmare hur en klinisk obduktion skall genomforas. Som framgatt av
avsnitt 2 galler dock att en obduktion skall utforas i overensstammelse med
vetenskap och beprovad erfarenhet. Enligt 4 § kravs inte att en klinisk
obduktion innefattar en yttre undersokning av kroppen. Bestammelsen
utgor dock inte nagot hinder mot en sadan undersokning som ocksa ar en
vedertagen atgard vid en kUnisk obduktion.
For att en kUnisk obduktion skaU kunna ge ett fuUgott resultat ar det an-
gelaget att den utfors skyndsamt efter dodsfallet. EnUgt 5 kap. 10 § be-
gravningslagen (1990:1144) skall begravningen ske snarast mojligt. Aven
for att i ovrigt undvika olagenheter for de efterlevande ar det angelaget att
en klinisk obduktion utfors skyndsamt. Det ar vidare viktigt att det lokalt
fmns rutiner som sakerstaller att kroppen efter en avliden inte lamnas ut for
att begravas innan en planerad klinisk obduktion har utforts.
5 J "Vid en obduktion f3r organ och annat material tas ut ur kroppen for under-
sokning, om det behovs far att syftet med obduktionen skall kunna tillgodoses.
Biologiskt material skall laggas tillbaka i kroppen nar obduktionen har slutforts, om
inte syftet med obduktionen krUver att materialet tas till vara for undersokning under
en langre tid."
Av forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 92 f) framgar att det ar sjalvklart att
kroppen inte skall bevaras oppen enbart av den anledningen att nagon del
av kroppen skall undersokas laboratoriemassigt eller pa annat mera
tidskravande satt. Ett implantat som har tagits ut i samband med en ob-
duktion behover inte laggas tillbaka i kroppen (prop. s. 93). I vissa fall
galler att detta varken bor eller far ske (se avsnitt 7).
I anslutning till en obduktion kan biologiskt material ocksa tas till vara
for de andamal som anges i transplantationslagen. Detta fir dock endast ske
med stod av bestammelserna i den lagen (se prop. 1994/95:148 s. 93).
Biologiskt material som behover undersokas narmare och darfor inte kan
laggas tillbaka innan kroppen tillsluts destrueras efter avslutad undersok-
SOSFS
1996:28
ning enligt samma principer som tillampas for biologiskt material som har
avlagsnats vid en operation.
3.2 Villkoren for obduktion
6 § "En klinisk obduktion fSr utfOras om obduktionen behovs for att
1. faststalla dodsorsaken,
2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om verkan av
behandling som den avlidne gStt igenom, eller
3. undersoka fOrekomsten av skador eller sjukliga forandringar i den avlidnes
kropp."
7§ "Om det fmns personer som stStt den avlidne nSra skall n&gon av dessa
underrattas innan obduktionen utfors och ges skalig tid att yttra sig. Underrattelse
behover dock inte ske ora obduktionen f&r utforas enligt 8 eller 9 § och det ar
omojligt att inom tillganglig
tid nS en sSdan person eller utreda om nSgon sSdan
person fmns."
8 § "En klinisk obduktion fSr utfBras om den avlidne skrifUigen har medgett
obduktion eller uttalat sig for en sSdan Stgard eller om det av andra skal finns
anledning att anta att obduktion skuUe std i overensstammelse med den avlidnes
installning."
9 § "Obduktion fOr andamdl som anges i 6 § 1 f^, forutom i fall som avses i 8 §,
utforas om det ar av sarskild betydelse att dodsorsaken faststalls."
JO § "Obduktion fOr andamdl som anges i 6 § 2 eller 3 fdr, forutom i fall som avses i
8 §, utforas om det ar oklart vilken installning den avlidne hade till en sidan
obduktion och inte nSgon som stta den avlidne nara motsStter sig det. Om det inte
finns nigon som stto den avlidne nara som kan underrattas fSr s4dan obduktion
utforas endast om det finns sarskilda skal."
En klinisk obduktion far alltsa endast utforas om den behovs for nigot av
de andamal som anges i 6 §. Dessutom skall de informations- och
samtyckesregler som finns i 7-10 §§ vara uppfyllda. Reglerna ansluter nara
men inte helt till motsvarande reglering i transplantationslagen.
Obduktionens syfte
I forarbetena anges (prop. 1994/95:148 s. 93) bl.a. foljande om 6 § 1:
"Enligt punkt 1 far en kUnisk obduktion foretas om obduktionen behovs for
att orsaken tiU ett dodsfall skaU kunna faststallas. Om dodsorsaken ar kand
kan bestammelsen saledes aldrig bli tillamplig. Bestammelsen skall inte
heller tillampas om dodsorsaken visserligen inte ar fullstandigt kand men
det fmns en sannolik dodsorsak och det inte ar av sarskild betydelse att fk
fiiUstandig visshet om dodsorsaken."
Forutsattningen for en obduktion enhgt 6 § 2 eller 3 ar att den kan antas
ge svar pa nagon medicinsk fraga. For obduktion med stod av punkt 2 kan
det vara fraga om att undersoka eller ange en sjukdom som den avlidne
sannolikt haft. Nar det galler punkt 3 far en obduktion foretas aven for att
undersoka forekomsten av andra sjukdomar eller skador an de som kan
antas ha orsakat dodsfallet. I forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 93) anges, i
anslutning till punkt 3, bl.a. att obduktionen foretas "for att undersoka om
det i den avlidnes kropp alls fanns nagon skada eUer sjuklig forandring.
Obduktion kan ske i de fall dar det finns misstanke om att den avlidne
under sin livstid drabbats av nSgon skada eller haft nagon sjukdom och
obduktionen behovs for att bekrafta eller utesluta misstanken. Bestammel-
sen ger ocksa stod for obduktioner som ar forutsattningslosa i den mening-
en att misstanke om viss sjukdom eller skada inte foreUgger."
Kontakt med den avlidnes narstaende
Med personer som statt den avlidne nara (narstaende) avses samma
personkrets som i transplantationslagen. Det ar i forsta hand familjen och
andra nara anhoriga, dvs. make, sammanboende, registrerad partner, bam,
foraldrar, syskon, far- och morforaldrar, makes bam som inte ar ens eget
m.fl. Aven andra, t.ex. en mycket nara van, kan i det enskilda fallet hora
hit. Det kan ocksa fmnas fall dar en nara slakting, som den avlidne sedan
lang tid inte haft nagon kontakt med, bor anses utesluten ur personkretsen.
Vanligtvis finns det i patientens journal uppgifter om personer som ingar i
kretsen av narstiende.
Det ar tillrackligt om en av de narstaende underrattas enligt 7 § om den
tilltankta obduktionen samt - i de fall som avses i 10 § - informeras om
mojlighetema att forbjuda denna. Den underrattade skall enhgt 7 § ges
skaUg betanketid. Det ligger i sakens natur att denne samtidigt informeras
om hur lang tidsfristen ar och far de uppgifter som behovs for att kunna ta
stallning till syftet med samt behovet och angelagenheten av obduktionen.
Vilken tidsfrist som bor galla beror pS forhallandena i det enskilda fallet.
Eftersom det ar angelaget att obduktionen kan utforas i sa nara anslutning
som mojligt till dodsfallet blir tidsfristen normalt kort, nagon eller nagra
dagar. Enhgt 7 § skall nagon av de narstaende underrattas aven nar dessa
inte kan forbjuda obduktionen. Undantaget i paragrafens andra mening
kraver att halso- och sjukvarden har forsokt men inte lyckats ni nigon
narstaende eller att det gjorts en utredning som inte har kunnat visa om det
finns nagon sadan person.
Huvudregeln
Huvudregeln for att fk utfora en klinisk obduktion ar enligt 8 § att den
avlidne skriftligen samtyckt till eller uttalat sig for itgarden eller att det av
andra skal fmns anledning att anta att atgarden skuUe overensstamma med
den avlidnes installning. Ar den avlidnes installning for eller mot obduktion
klarlagd galler denna oavsett de narstaendes uppfattning. Den avlidnes in-
stallning kan styrkas genom uppgift i ett testamente, i ett brev eller i nSgon
annan handling. Lagen uppstaller dock inte nagot krav pa att medgivandet
skall vara skrifthgt. Den avlidne kan t.ex. muntligt ha meddelat nagon
narstaende sin installning. De upplysningar som lamnas av de narstaende
far i regel godtas. Det ar ocksa naturligt att halso- och sjukvirden i forsta
hand vander sig till dessa. Om motstridiga uppgifter foreligger om den
avlidnes installning kan obduktionen inte ske med stod av 8 §.
Obduktion i dvriga fall
En obduktion for att faststalla dodsorsaken (6 § 1) fir - utover vad som
anges i 8 § - enhgt 9 § ske oberoende av den avUdnes installning och de
narstiendes invandningar om det ar av sarskild betydelse att dodsorsaken
SOSFS faststalls. I forarbetena anges (prop. 1994/95:148 s. 95) att detta kan galla
1996:28 vid ett till synes oforklarligt dodsfall nar en rattsmedicinsk undersokning
inte ar aktuell. Ett annat exempel som anges dar ar att den avlidne
misstanks ha drabbats av en smittsam sjukdom och det ar vasentligt att
snarast mojligt fa misstanken bekraftad eller utesluten. Ar den avlidnes
installning till obduktion okand eller har den avlidne motsatt sig obduktion
far obduktion enligt 6 § 1 saledes ske med stod av 9 § endast nar det ar av
sarskild betydelse att dodsorsaken faststalls. Detta galler oberoende av de
narstaendes uppfattning.
En klinisk obduktion enhgt 6 § 2 eller 3 far enligt 10 § utforas - utover
vad som foljer av 8 § - aven om den avlidnes installning ar oklar. En forut-
sattning ar da att inte nagon av de narstaende motsatter sig obduktionen.
Den som motsatter sig kan vara nagon annan narstaende an den som har
underrattats enligt 7 §. Det ar sjalvfallet nodvandigt att halso- och sjuk-
varden utreder eller, sa langt som rimligen ar mojligt, forsoker utreda den
avlidnes installning. Om det framkommer uppgifter som - utan att den
avlidne under sin livstid gjort nagot uttalande - talar for att denne skuUe ha
varit negativ, t.ex. etnisk tillhorighet dar obduktion generellt inte accepte-
ras, kan en obduktion inte ske med stod av 10 §.
Om det inte fmns nagon narstaende som kan underrattas galler enligt
10 § andra meningen att en obduktion for andamal som avses i 6 § 2 eller 3
far utforas endast om det fmns sarskilda skal. Sadana skal kan vara att
nodvandiga upplysningar om diagnos eller sjukdomsbild endast kan iks
genom en obduktion eller att det t.ex. for behandlingen av andra patienter
ar av stor vikt att diagnosen kan faststallas.
Bestammelserna i 9 och 10 §§ innebar att lagen uppstaller olika regler for
obduktioner enligt 6 § 1 och enligt 6 § 2 eller 3. Det ar darfor nodvandigt
att lakaren infor beslutet om en obduktion narmare overvager vilken eller
vilka fragor obduktionen skall ge svar pa, dvs. enligt vilken punkt i 6 §
obduktionen behovs. Inte sallan hanger fragorna nara samman, t.ex. nar den
behandlande lakaren behover underlag for att kunna bestamma dodsorsa-
ken och samtidigt vill fa kunskap om verkan av den avlidnes tidigare be-
handling. I en sadan situation kan obduktionen aga rum med stod av 10 §,
om den avlidnes installning ar okand och nagon narstaende inte motsatter
sig obduktionen.
Underariga och psykiskt storda
Obduktionslagen innehaller inte nagra sarskilda bestammelser om sam-
tycke m.m. fran underariga, dvs. personer som ar under 18 ar, eller fran
psykiskt storda, inklusive personer med utvecklingsstoming. Installningen
hos dessa personer beaktas om de kan antas ha forstatt inneborden av en
kUnisk obduktion.Vad nu sagts galler enligt saval 8 § som 10 §. I fraga om
sma barn bestammer vardnadshavarna. Om nagon av dessa motsatter sig
obduktionen kan den inte ske forutom nar det enligt 9 § ar av sarskild
betydelse att dodsorsaken faststalls.
3.3 Beslut om obduktion m.m.
8
11 § "Beslut i Mga om klinisk obduktion fattas av lakare. Endast lakare fir utfora
en sSdan obduktion."
Med lakare avses den som ar behorig att utova lakaryrket enligt 6 § lagen SOSFS
(1984:542) om behorighet att utova yrke inom halso- och sjukvarden m.m. 1996:28
Obduktionslagen uppstaller inte nagra sarskilda kompetenskrav pa den
lakare som far besluta om eller utfora en klinisk obduktion.
VanUgen ar det den lakare som har haft ansvaret for den avlidnes vard
och behandhng eller den lakare som annars skall utfarda intyget om dods-
orsaken som beslutar om kUnisk obduktion. Det ar den lakare som fattar
beslutet som har att prova om forutsattningar for att utfora obduktionen
foreUgger och som ar skyldig att se till att de atgarder vidtas som anges i
7 §. Det ligger i sakens natur att ett beslut om klinisk obduktion inte kan
fattas innan samtliga forutsattningar har klargjorts.
Ofta ar det inte samma lakare som bade beslutar om och utfor obduktio-
nen. Nar en lakare har beslutat om en kUnisk obduktion ar det i regel en
patologiavdelning (motsvarande) som far i uppdrag att utfora denna. Av
11 § framgSr att en lakare endast kan overlata pa nagon som ar lakare att
utfora en kUnisk obduktion. Annan halso- och sjukvardspersonal far dock
medverka vid obduktionen och t.ex. vidta olika forberedande atgarder som
behovs for denna. Lakaren har emeUertid alltid ett ansvar for hur atgardema
utfors.
Aven om de i obduktionslagen angivna forutsattningama for att fa gora
en kUnisk obduktion ar uppfyllda, kan lakaren avsta fran att besluta om en
sadan. Detta galler aven om den avlidne eller dennes narstaende uttryckli-
gen har begart att obduktionen skaU ske. Skalen for lakarens stallningsta-
gande bor da dokumenteras.
Av 26 § obduktionslagen foljer att det inte gar att overklaga en lakares
beslut om att en klinisk obduktion skaU utforas eller inte. En narstaende
kan daremot genom kontakt med poUsmyndigheten initiera fragan om en
rattsmedicinsk undersokning, t.ex. nar den narstaende misstanker att dods-
fallet kan ha samband med fel eller forsummelse inom halso- och sjuk-
varden.
3.4 Initiativ till obdulition och organisationen av verksamheten
Det fmns inte vare sig i obduktionslagen eller nagon annan forfattning
bestammelser som uttryckligen anger att en klinisk obduktion skall
genomforas i nagot visst fall. Utifran obduktionslagens foreskrifter far det i
varje enskilt fall provas om atgarden enligt vetenskap och beprovad
erfarenhet ar medicinskt nodvandig eller befogad.
Daremot finns det sarskilda bestammelser om nar en lakare skall ta ini-
tiativ till en klinisk obduktion och om ansvaret for att en obduktion kan
utforas. I 16 § begravningsforordningen (1990:1147) foreskrivs att den
lakare som skall utfarda intyget om dodsorsaken skall, om det behovs, ta
initiativ till en klinisk obduktion. I 5 § forordningen (1994:1290) om alig-
ganden for personal inom halso- och sjukvarden (aliggandeforordningen)
anges att den lakare verksamhetschefen utser skall ansvara for att kUnisk
obduktion gors niir det fmns skal for detta. I 3 § forordningen (1996:933)
om verksamhetschef inom halso- och sjukvarden anges att verksamhetsche-
fen skall utse en eller flera lakare att ha detta ansvar. Detta forutsatter dock
att det i verksamhetschefens verksamhetsomrade ingar halso- och sjukvard
som skall meddelas av lakare eftersom det enhgt 11 § obduktionslagen ar
lakare som beslutar om och som far utfora en klinisk obduktion. Uppgiften
SOSFS ar saledes inte aktuell for en verksamhetschef vid t.ex. en fristaende enhet
1996:28 for sjukgymnastik eller i kommunal halso- och sjukvard enhgt 18 § HSL
(se 18 § Qarde stycket HSL). Verksamhetschefens uppgift ar da narmast att
se till att det fmns lampliga rutiner for att tillkalla lakare nar en patient har
avhdit. For den lakaren fmns en verksamhetschef med ansvar enhgt den
angivna bestammelsen. Fragan om tillkallande av lakare kan dock i vissa
fall vara reglerad genom sarskilda bestammelser (se t.ex. 24 § forsta stycket
1 HSL).
I sjukvardshuvudmannens ansvar enhgt 3, 7 och 8 §§ HSL ingSr att or-
ganisera och planera verksamheten sa att behovliga kliniska obduktioner
kan utforas. Detta galler aven nar lakare inom privat eller stathgt driven
halso- och sjukvird fmner att en klinisk obduktion behover utforas. De
narmare rutinema for beslut om och utforande av obduktioner m.m. fSr
bestammas lokalt.
3.5 Dokumentation
Beslut om obduktioner m.m. samt vad som framkommer vid en obduktion
hor till de viktiga uppgifter som behover antecknas i den avhdnes patient-
journal enligt patientjoumallagen (1985:562).
Vid kliniska obduktioner skall i den avlidnes patientjoumal antecknas
1. tidpunkten for dodsfallet, om denna ar kand,
2. vilken lakare som har beslutat om obduktionen och datum for beslutet,
3. andamalet for obduktionen enligt 6 § obduktionslagen,
4. vem som har underrattats enligt 7 § obduktionslagen, vilken tidsfrist som
har meddelats denne och vilket yttrande den underrattade eller nagon annan
narstaende lamnat samt - nar nagon narstaende inte har underrattats enligt
7 § andra meningen - skalen for detta,
5. en kort redovisning i ovrigt for de atgarder som har vidtagits for att
inhamta uppgifter om forutsattningama enligt 8 eller 10 § for att fa utfora
obduktionen,
6. nar obduktionen skett med stod av 9 § eller 10 § andra meningen
obduktionslagen,
7. vilken lakare som utfort obduktionen, nar den utforts och vid vilken
enhet (motsvarande) detta skett,
8. om nagot implantat har avlagsnats vid obduktionen, samt
9. vad som har framkommit vid obduktionen.
Kravet pa anteckning far fuUgoras genom att till patientjoumalen fogas en
remiss, ett obduktionsprotokoll eller en annan handling som innehSller
motsvarande uppgift.
4 Rattsmedicinska undersokningar
3 § "Kan det antas foreligga skal for en rattsmedicinsk undersokning av en avliden
och skulle resultatet av den undersokningen kunna aventyras genom ett ingrepp i
kroppen fOr annat andamSl, fSr sSdant ingrepp inte goras."
10
Av obduktionslagen framgar att en klinisk obduktion inte far utforas nar det
kan fmnas skal for en rattsmedicinsk undersokning (se aven prop.
1995/96:148 s. 91). Dk galler i stallet att dodsfallet snarast mojligt skall SOSFS
anmalas till polismyndighet och att dodsbeviset skall lamnas dit. Den 1996:28
frdgan behandlas i avsnitt 5 i Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad
(SOSFS 1996:29) Vissa itgarder inom halso- och sjukvarden vid dodsfall.
Av den forfattningen framgir ocksa att pohsmyndigheten skall underratta
den som lamnat dodsbeviset, om det beslutas att nagon rattsmedicinsk
undersokning mte skall goras. Fragan om en khnisk obduktion skall goras
inom halso- och sjukvarden far dk provas med hansyn till bl.a. vad som
framkommit vid polisens utredning. Det kan vara motiverat att lakaren i ett
sadant fall sanu-ider med pohsmyndigheten vid sin provning.
Gallande bestammelser innebar alltsa att pohsanmalan skall goras om det
kan finnas skal for en rattsmedicinsk undersokning. Det ar bara pohsmyn-
digheten och, i vissa fall, allman domstol eller allman aklagare som far
besluta om en sadan undersokning. Den fragan kan alltsa inte aktualiseras
genom en remiss (motsvarande) till en rattsmedicinsk avdelning.
I avsnitt 5 i Socialstyrelsens ovan angivna forfattning (SOSFS 1996:29)
finns foreskrifter om att en lakare som utfor en khnisk obduktion i vissa fall
ar skyldig att gora en anmalan till pohsmyndighet och att obduktionen da
skall avbrytas i avvaktan pa besked fran pohsmyndigheten.
5 Anatomisk dissektion
21 § "Kroppen efter en avliden ftr anvSndas fBr dissektion vid en hOgskoleenhet for
undervisning i anatomi, om den avlidne skriftligen har samtyckt till det. Kroppen f^
tas i anspr^k under hogst ett Sr efter dodsfallet, om inte den avlidne har foreskrivit
annat."
I paragrafen anges var, for vilket andamil och under vilka forutsattningar
en anatomisk dissektion far ske. Av forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 1(X))
framgar att dissektion far foretas i forsknings- eller undervisningssyfte. Till
skillnad fran vad som foreskrivs for ovriga ingrepp enligt obduktionslagen
skall den avlidne skriftligen ha samtyckt till atgarden. I forarbetena (prop.
1994/95:148 s. 1(X)) anges bl.a. "att donationen stir i overensstammelse
med de narstaendes installning ar emellertid inte nagon forutsattning. De
har inte heller nagon vetoratt." Det hinder for ett ingrepp som anges i 3 §
obduktionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar) galler
ocksa vid en anatomisk dissektion.
Vid anatomisk dissektion tas kroppen helt eller delvis i ansprak. Visar
det sig att den avlidne sival donerat sin kropp for anatomisk dissektion som
medgivit att ingrepp fir goras enhgt transplantationslagen och itgardema
inte ar forenUga med varandra galler den sist kanda viljeyttringen. Om
atgardema daremot ar forenliga med varandra, foljs saledes transplanta-
tionslagen for ingrepp enhgt den lagen medan obduktionslagen tillampas
for dissektionen. (Se aven Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad till
transplantationslagen.)
Anatomiska dissektioner sker inte inom halso- och sjukvSrden. Det ar
darfor en friga for berorda hogskolemyndigheter m.fl. att prova om det
behovs kompletterande regler.
11
SOSFS 6 Provoperationer
1996:28
22 § "Om det fmns sarskilda skal fSr ingrepp i kroppen efter en avliden gOras av
lakare eller under lakares overinseende for traning av operationsteknik eller for
forbattring eller utveckling av operationsmetoder. SSdant ingrepp fSr gSras endast
om atgarden ar forenlig med den avlidnes installning pS satt som anges i 8 §."
Att dessa ingrepp far ske endast om det ar sarskilt angelaget markeras
genom kravet pa sarskilda skal. Sadan4 skal kan vara att detta ar det enda
praktiska mojliga sattet att bedriva en adekvat medicinsk utbildning eller att
nya och battre operationsmetoder av patientsakerhetsskal inte kan utprovas
pa nagot annat satt. Det hinder for ett ingrepp som anges i 3 § obduk-
tionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar) galler ocksa vid
provoperationer.
Hanvisningen till 8 § (se avsnitt 3.2) innebar antingen att den avlidne
maste ha uttalat sig for just dessa ingrepp eller att det vid en utredning
framkommer att det fmns skal att anta att atgarden star i overensstammelse
med dennes installning. Om denna ar okand eller oklar, far ingreppet inte
ske. Den avlidnes narstaende kan inte paverka den fragan.
Det kan till skillnad fran obduktion och ingrepp enligt transplantationsla-
gen antas vara mindre vanligt att nagon under sin livstid direkt uttalat sig i
fraga om provoperation. Ett sadant ingrepp ligger i manga fall nara ingrepp
enhgt transplantationslagen for "annat medicinskt andamal". Hit hor t.ex.
medicinsk forskning och medicinsk undervisning. Att ta till vara t.ex. tin-
ningben for medicinsk undervisning, vari ingar traning i operationsmetodik,
faller under transplantationslagen medan motsvarande traning pi en
kroppsdel som inte avlagsnas fran kroppen faller under 22 § obduktionsla-
gen. Ett satt att forsoka utreda den avlidnes installning - nar uppgifter i
ovrigt saknas - kan vara att som utgangspunkt undersoka den avlidnes
installning till ingrepp enligt transplantationslagen for annat medicinskt
andamal. Om installningen ar positiv kan de narstaende kontaktas for att
fran dem fa eventuella ytterligare uppgifter om den avlidnes installning.
Om det darvid framkommer att den avlidne generellt uttalat att kroppen
utan nagra narmare inskrankningar far anvandas for den medicinska forsk-
ningen och undervisningen, bor detta kunna ge stod for ett antagande att
provoperation skulle sta i overensstammelse med den avlidnes installning.
En forutsattning ar da att provoperationen avser en begransad del av krop-
pen.
Aven om 7 § inte galler vid ingrepp enligt 22 § bor de narstaende infor-
meras om den tilltankta atgarden. Detta sker normalt ocksa nar de narsta-
ende kontaktas vid utredningen om den avlidnes installning. Den lakare
som avses i 22 § har att forvissa sig om att de i bestammelsen angivna
forutsattningama ar uppfyllda. Vilken lakare som skall utreda den avhdnes
installning enligt 8 § och bestamma att den avhdnes kropp far anvandas for
andamalet far klargoras lokalt.
Vid en provoperation skall i den avhdnes patientjoumal antecknas
1. vilket ingrepp som har utforts och syftet med detta,
2. det samtycke (motsvarande) som den avlidne har lamnat som stod for
ingreppet,
12
3. en kort redovisning i ovrigt for de itgarder som har vidtagits for att
inhamta uppgifter om forutsattningama for ingreppet,
4. vilken lakare som har bestamt att ingreppet far ske, samt
5. vilken lakare som har utfort eller haft overinseende over ingreppet,
datum for ingreppet och vid vilken enhet (motsvarande) detta skett.
SOSFS
1996:28
7 Implantat
23 § "Ingrepp i syfte att frSn en avliden ta ut icke-biologiskt material som har
infogats i kroppen (implantat) fSr gOras aven om Stgarden strider mot den avlidnes
eller de narstiendes installning, om det behovs for att forebygga fara for manniskor
eller annan vasentlig olagenhet.
Ett ingrepp som avses i forsta stycket fSr, om Stgarden ar forenlig med den
avlidnes eller de narstaendes installning pi satt som anges i 8 eller 10 §, ocksS goras
ora implantatet skall anvandas fOr behandling av en annan manniska eller fOr
forskning eller annat medicinskt andam^.
Bestammelserna i 7 § och 11 § fOrsta meningen skall tillampas aven vid ingrepp
enligt denna paragraf."
Paragrafen behandlar forutsattningama for att i andra fall an vid en
obduktion gora ett ingrepp enbart i syfte att frin en avhdens kropp ta ut
implantat, dvs. icke-biologiskt material som har infogats i kroppen. Med
implantat avses t.ex. hjartstimulatorer (pacemaker), konstgjorda hjartan och
hjartklaffar, ohka proteser, benforankrade horapparater och tandfyllningar.
Implantat regleras ocksi genom lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter och andra forfatmingar meddelade i anslutning till den lagen.
Som medicinteknisk produkt raknas ocksi implantat som bestir av eller
vari ingir icke viabel vavnad frin djur, t.ex. hjartklaffar. Med hansyn till
hur sidant biologiskt material bereds och tillverkas for att bli en medicin-
teknisk produkt samt ansvarsregler m.m. for tillverkaren fir materialet rak-
nas som sidant implantat som avses i 23 § obduktionslagen.
Ofta fmns det inte nagon anledning att ta ut dessa medicintekniska pro-
dukter. Om ett sidant ingrepp gors, skaU det enligt 1 § andra stycket ob-
duktionslagen ske med respekt for den avlidne. For att ingreppet skall ske
fir kravas att andamilet med ingreppet i det enskilda fallet bedoms vaga
tyngre an intresset av att kroppen bevaras intakt. Det hinder for ett ingrepp
som anges i 3 § obduktionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersok-
ningar) galler ocksa vid ingrepp for att ta ut implantat.
Som framgir av avsnitt 3.1 innebar 5 § att implantat vid en obduktion far
tas ut utan att det behover laggas tillbaka i kroppen. I vissa fall fir eller bor
inte implantatet laggas tillbaka. Detta galler t.ex. i de fall som avses i 23 §
forsta stycket. Detsamma galler nar dodsfallet kan ha berott pa ett felaktigt
implantat eller i ovrigt nar implantat tas ut for teknisk kontroU m.m. I dessa
fall behover implantaten omhandertas for narmare undersokning enligt
forfattaingama om medicintekniska produkter.
Obduktionslagen reglerar inte vem som ager ett implantat. I lagens forar-
beten (prop. 1994/95:148 s. 68) uttalas foljande: "For vir del anser vi att
sjukvardens intressen kan tillgodoses utan att aganderatten aberopas. Den
som har tagit emot ett implantat fir forutsattas vara villig att lata sjukvar-
den utvardera, undersoka och eventuellt iteranvanda implantatet. Vart
13
SOSFS
1996:28
forslag grundar sig pi kravet pi respekt for den dode och hansynen till de
efterlevande."
123 § forsta stycket anges att implantat fir tas ut utan att hansyn behover
tas till den avlidnes eller de narstaendes installning om det behovs for att
forebygga fara for manniskor eller annan vasentUg olagenhet. I forsta hand
tiUampas bestammelsen pi s.k. explosiva implantat, dvs. implantat som kan
explodera vid kremering. Den frigan behandlas i Socialstyrelsens foreskrif-
ter och allmanna rid (SOSFS 1996:29) Vissa itgarder inom halso- och
sjukvirden vid dodsfall (se avsnitt 7). Bestammelsen kan ocksi tillampas i
de fall dodsfallet kan ha berott pi ett felaktigt implantat och det ar nodvan-
digt att ta ut detta for kontroU i syfte att forebygga liknande handelser.
Forutom i dessa bada fall torde det for narvarande inte forekomma nigra
implantat som kan gora det aktuellt att tillampa 23 § forsta stycket. Med
annan vasentlig olagenhet avses ocksi t.ex. miljostomingar. Sadana pro-
blem bor dock i forsta hand losas pa annat satt an genom avlagsnande av
implantat (se prop. 1994/95:148 s. 102). Efter dodsfallet hanteras den av-
Udnes kropp pi ett sidant satt att stod inte finns for att avlagsna amalgam
enligt denna bestammelse.
Ingrepp for att ta ut implantat far i ovrigt goras enligt vad som anges i
23 § andra stycket. Den bestammelsen avser ocksi mojUgheten att ta ut
implantat for fortlopande kontroll m.m. enhgt lagstiftningen om medicin-
tekniska produkter. For ett ingrepp enhgt andra stycket anges genom han-
visningar till 8 och 10 §§ tvi olika forutsattningar - om den avlidne har
skriftligen medgett ingreppet eller uttalat sig for en sadan atgard eller om
det av andra skal finns anledning att anta att ingreppet skulle sti i overens-
stammelse med den avlidnes installning (jfr 8 §) eller, nar det ar oklart
viUcen installning den avlidne haft till ingreppet, om inte nigon som statt
den avlidne nara motsatter sig det (jfr 10 § forsta meningen). Vad som
anges i 10 § andra meningen fir dock inte anvandas som stod for ett in-
grepp enligt 23 § andra stycket.
For ingrepp enligt bide forsta och andra styckena i 23 § galler dessutom
7 § om underrattelse m.m. till de narstiende samt 11 § forsta meningen.
Den senare hanvisningen innebar att beslut om ingrepp endast far fattas av
en lakare men att nagon annan for uppgiften lamplig person fir utfora
ingreppet.
Vid ingrepp enligt 23 § obduktionslagen skall i den avhdnes patientjoumal
antecknas
1. vilket ingrepp som har utforts och syftet med detta,
2. vem av den avlidnes narstiende som med tiUampning av 7 §
obduktionslagen har underrattats om det tilltankta ingreppet och den
tidsfrist som di har meddelats denne samt vilket yttrande den underrattade
eller nagon annan narstiende har lamnat,
3. nar - vid ingrepp enligt 23 § forsta stycket obduktionslagen - nigon
narstiende enhgt 7 § andra meningen inte har underrattats och skalen for
detta,
4. vilken lakare som har beslutat om ingreppet och datum for beslutet, samt
5. vem som utfort ingreppet och datum for detta.
14
8 Straffbestammelser, dverklagande m.m.
I 25 § finns en straffbestammelse for den som med uppsat, dvs. avsiktligt,
utfor ingrepp pk en avliden i strid med obduktionslagen. Bestammelsen
avser bl.a. de fall nar nigon utfor ingrepp utan i 7 § foreskriven under-
rattelse till narstiende. Aven transplantationslagen innehiller straffbestam-
melser som kan bli aktuella vid ingrepp pi avlidna. I den lagen finns ocksa
bestammelser om fbrbud mot kommersiell bantering som aven galler for
biologiskt material frin avlidna. Ingrepp pi eller andra itgarder med en
avlidens kropp kan ocksi vara straffbara som brott mot griftefrid enligt 16
kap. 10 § brottsbalken . Daremot kan itgarder mot avlidna inte provas enligt
lagen ( 1994:954 ) om disciplinpifoljd m.m. inom halso- och sjukvirdens
omrade. For halso- och sjukvardspersonalens del ersatter darmed straffbe-
stammelsema reglerna om disciplinar pafoljd enligt den lagen.
Av 26 § framgir att beslut enligt obduktionslagen fir overklagas endast
om det finns en sarskild foreskrift som medger det. Nagon sidan bestam-
melse finns inte for halso- och sjukvirdens del. Beslut inom halso- och
sjukvirden om kliniska obduktioner och andra ingrepp enhgt obduktionsla-
gen far siledes inte overklagas.
SOSFS
1996:28
9 Undantag fran foreskriftema
I sarskilda fall meddelar Socialstyrelsen undantag fran foreskriftema i
denna forfattning.
1. Denna forfattning trader i kraft den 15 april 1997.
2. Samtidigt upphavs Obduktionslagen jamte Socialstyrelsens dartill ut-
fardade allmanna rid (MF 1975:123).
Socialstyrelsen
CLAES ORTENDAHL
Jonas Thor6n
(Halso- och sjukvirdsgmppen)
15
Socialstyrelsen
Distribution
F R I T Z E S