SOSFS 1996:28

uL Socialstyrelsen

^ SOSFS 1996:28 (M)

Foreskrifter och allmdnna rad

Kliniska obduktioner m.m.

Socialstyrelsens

fdrfattningssamling

I Socialstyrelsens forfattningssamling (SOSFS) publiceras verkets fore-

skrifter och allmanna rad.

• Foreskrifter ar bindande regler.

• Allmanna rad innehaller rekommendationer om hur en forfattning

kan eller bor tillampas och utesluter inte andra satt att uppna de mal

som avses i forfattningen.

Socialstyrelsen ger arligen ut en forteckning over gallande foreskrifter

och allmanna rad.

SOSFS kan bestallas fran Fritzes kundtjanst, 106 47 Stockholm.

Orderfax 08-20 50 21. Telefon 08-690 91 90.

E-post: fritzes.order@liber.postnet.se.

ISSN 0346-6000

Tryck: Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1997

Socialstyrelsens forfattningssamling

Ansvarig utgivare: Chefejurist Kristina Widgren SocialStyrelsen

SOSFS

Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad 1996:28 (M)

Utkom fran trycket

den 7 april 1997

beslutade den 17 december 1996.

Kliniska obduktioner m.m.

Innehallsforteckning

B E M Y N D I G A N D E N M.M 3

1 OBDUKTIONSLAGENS INNEHALL M.M 4

2 RESPEKT F O R D E N AVLIDNE 4

3 KLINISK OBDUKTION 5

3.1 AUmant 5

3.2 Villkoren for obduktion 6

3.3 Beslut om obduktion m.m 8

3.4 Initiativ till obduktion och organisationen av verksamheten 9

3.5 Dokumentation 10

4 RATTSMEDICINSKA UNDERSOKNINGAR 10

5 A N A T O M I S K D I S S E K T I O N 11

6 PROVOPERATIONER 12

7 IMPLANT A T 13

8 STRAFFBESTAMMELSER, O V E R K L A G A N D E M . M 15

9 U N D A N T A G FRAN FORESKRIFTERNA 15

Bemyndiganden in.m.

Till ledning for tillampningen inom halso- och sjukvarden av lagen (1995:

832) om obduktion m.m. (obduktionslagen) vad galler kliniska obduktioner

samt vissa andra atgarder med kroppen efter en avliden manniska meddelar

Socialstyrelsen foljande foreskrifter och allmanna rad. Foreskriftema ar

utfardade med stod av 2 § forsta stycket 3 och 4 § 7 forordningen (1985:

796) med vissa bemyndiganden for Socialstyrelsen att meddela foreskrifter

m.m.

De intagna paragraftextema avser bestammelser i obduktionslagen.

Foreskriftema dr markerade genom inramning.

1 Obduktionslagens innehall m.m.

Obduktionslagen innehaller bestammelser om kliniska obduktioner och

rattsmedicinska undersokningar av avlidna. Lagen innehaller ocksa be-

stammelser om vissa andra ingrepp pa avlidna. Det galler anatomiska

dissektioner, provoperationer, avlagsnande av icke-biologiskt material

(implantat) och balsamering. Ingrepp i syfte att ta till vara biologiskt

material frin en avliden for transplantation eller annat medicinskt andamal

an vid obduktion regleras i lagen (1995:831) om transplantation m.m.

(transplantationslagen). (Se aven Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna

rad till den lagen.)

Rattsmedicinska undersokningar faller utanfor halso- och sjukvardens

ansvarsomrade. I det foljande behandlas darfor endast fragor som beror

sadana undersokningar om de samtidigt beror kliniska obduktioner (se

avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar). Avlagsnande av explosiva im-

plantat samt balsamering behandlas i Socialstyrelsens foreskrifter och

allmanna rad (SOSFS 1996:29) Vissa atgarder inom halso- och sjukvarden

vid dodsfall. I den forfattningen behandlas ocksa bl.a. anmalan av dodsfall

till polismyndighet samt utfardande av dodsbevis och intyg om dodsorsa-

ken.

Att nagon avlidit faststalls genom bestammelserna i lagen (1987:269) om

kriterier for bestammande av manniskans dod. (Se aven Socialstyrelsens

foreskrifter och allmanna rad i anslutning till den lagen.)

2 Respekt for den avlidne

Enligt 1 § andra stycket obduktionslagen galler att den som skall gora ett

ingrepp i eller vidta annan atgard med en dod kropp skall fullgora sin

uppgift med respekt for den avlidne. Detta galler inte enbart vid atgarder

enligt obduktionslagen utan ocksa vid alia ingrepp i eller atgarder med

doda kroppar oavsett om detta sker inom eller utom halso- och sjukvarden.

Bestammelsen omfattar alia som tar befattning med avlidna och alltsa inte

bara halso- och sjukvardens personal. Bestammelsen far bl.a. anses inne-

bara att ett ingrepp i eller en annan atgard med en dod kropp inom halso-

och sjukvarden alltid skall vara sakligt behovlig och utforas i overens-

stammelse med vetenskap och beprovad erfarenhet enligt 2 § lagen

(1994:953) om aligganden for personal inom halso- och sjukvarden (ahg-

gandelagen).

Enligt 2 c § halso- och sjukvardslagen (1982:763, HSL) galler nar nagon

har avlidit att halso- och sjukvardens uppgifter skall fuUgoras med respekt

for den avlidne. Vidare skall de efterlevande visas hansyn och omtanke. En

Uknande bestammelse fmns i 4 § aliggandelagen. Som framgar av avsnitt 8

fmns ocksa straffbestammelser som kan bli tillampUga om nagon vidtar

atgarder som strider mot kravet pa respekt for den avlidne.

3 Klinisk obduktion

3.1 Allmant

SOSFS

1996:28

Enligt 1 § HSL hor det till halso- och sjukvarden att ta hand om avlidna.

Detta innebar bl.a. att kliniska obduktioner ar en del av halso- och sjuk-

varden och underkastade samma allmanna regler som galler for diagnostik

eller undersokning, vard och behandling av levande patienter. Kliniska

obduktioner utgor ett instrument for kvalitetskontroU inom halso- och

sjukvirden. For uppfoljning av varden och behandlingen, utveckUng av nya

vird- och behandUngsmetoder samt medicinsk forskning kan kliniska

obduktioner ge ett viktigt underlag.

4 § forsta stycket "Med obduktion avses att kroppen efter en avliden oppnas och

undersoks invandigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rattsmedicinsk. En ratts-

medicinsk obduktion skall ocksd innefatta en yttre undersokning av kroppen."

Defmitionen i 4 § forsta stycket omfattar bara ingrepp som innebar att

kroppen oppnas. Lagen gaUer saledes inte sadana atgarder i under-

sokningssyfte som utfors utan att kroppen oppnas, t.ex. en enkel prov-

tagning eller en rontgenundersokning. Obduktionslagen reglerar inte

narmare hur en klinisk obduktion skall genomforas. Som framgatt av

avsnitt 2 galler dock att en obduktion skall utforas i overensstammelse med

vetenskap och beprovad erfarenhet. Enligt 4 § kravs inte att en klinisk

obduktion innefattar en yttre undersokning av kroppen. Bestammelsen

utgor dock inte nagot hinder mot en sadan undersokning som ocksa ar en

vedertagen atgard vid en kUnisk obduktion.

For att en kUnisk obduktion skaU kunna ge ett fuUgott resultat ar det an-

gelaget att den utfors skyndsamt efter dodsfallet. EnUgt 5 kap. 10 § be-

gravningslagen (1990:1144) skall begravningen ske snarast mojligt. Aven

for att i ovrigt undvika olagenheter for de efterlevande ar det angelaget att

en klinisk obduktion utfors skyndsamt. Det ar vidare viktigt att det lokalt

fmns rutiner som sakerstaller att kroppen efter en avliden inte lamnas ut for

att begravas innan en planerad klinisk obduktion har utforts.

5 J "Vid en obduktion f3r organ och annat material tas ut ur kroppen for under-

sokning, om det behovs far att syftet med obduktionen skall kunna tillgodoses.

Biologiskt material skall laggas tillbaka i kroppen nar obduktionen har slutforts, om

inte syftet med obduktionen krUver att materialet tas till vara for undersokning under

en langre tid."

Av forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 92 f) framgar att det ar sjalvklart att

kroppen inte skall bevaras oppen enbart av den anledningen att nagon del

av kroppen skall undersokas laboratoriemassigt eller pa annat mera

tidskravande satt. Ett implantat som har tagits ut i samband med en ob-

duktion behover inte laggas tillbaka i kroppen (prop. s. 93). I vissa fall

galler att detta varken bor eller far ske (se avsnitt 7).

I anslutning till en obduktion kan biologiskt material ocksa tas till vara

for de andamal som anges i transplantationslagen. Detta fir dock endast ske

med stod av bestammelserna i den lagen (se prop. 1994/95:148 s. 93).

Biologiskt material som behover undersokas narmare och darfor inte kan

laggas tillbaka innan kroppen tillsluts destrueras efter avslutad undersok-

SOSFS

1996:28

ning enligt samma principer som tillampas for biologiskt material som har

avlagsnats vid en operation.

3.2 Villkoren for obduktion

6 § "En klinisk obduktion fSr utfOras om obduktionen behovs for att

1. faststalla dodsorsaken,

2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om verkan av

behandling som den avlidne gStt igenom, eller

3. undersoka fOrekomsten av skador eller sjukliga forandringar i den avlidnes

kropp."

"Om det fmns personer som stStt den avlidne nSra skall n&gon av dessa

underrattas innan obduktionen utfors och ges skalig tid att yttra sig. Underrattelse

behover dock inte ske ora obduktionen f&r utforas enligt 8 eller 9 § och det ar

omojligt att inom tillganglig

tid nS en sSdan person eller utreda om nSgon sSdan

person fmns."

8 § "En klinisk obduktion fSr utfBras om den avlidne skrifUigen har medgett

obduktion eller uttalat sig for en sSdan Stgard eller om det av andra skal finns

anledning att anta att obduktion skuUe std i overensstammelse med den avlidnes

installning."

9 § "Obduktion fOr andamdl som anges i 6 § 1 f^, forutom i fall som avses i 8 §,

utforas om det ar av sarskild betydelse att dodsorsaken faststalls."

JO § "Obduktion fOr andamdl som anges i 6 § 2 eller 3 fdr, forutom i fall som avses i

8 §, utforas om det ar oklart vilken installning den avlidne hade till en sidan

obduktion och inte nSgon som stta den avlidne nara motsStter sig det. Om det inte

finns nigon som stto den avlidne nara som kan underrattas fSr s4dan obduktion

utforas endast om det finns sarskilda skal."

En klinisk obduktion far alltsa endast utforas om den behovs for nigot av

de andamal som anges i 6 §. Dessutom skall de informations- och

samtyckesregler som finns i 7-10 §§ vara uppfyllda. Reglerna ansluter nara

men inte helt till motsvarande reglering i transplantationslagen.

Obduktionens syfte

I forarbetena anges (prop. 1994/95:148 s. 93) bl.a. foljande om 6 § 1:

"Enligt punkt 1 far en kUnisk obduktion foretas om obduktionen behovs for

att orsaken tiU ett dodsfall skaU kunna faststallas. Om dodsorsaken ar kand

kan bestammelsen saledes aldrig bli tillamplig. Bestammelsen skall inte

heller tillampas om dodsorsaken visserligen inte ar fullstandigt kand men

det fmns en sannolik dodsorsak och det inte ar av sarskild betydelse att fk

fiiUstandig visshet om dodsorsaken."

Forutsattningen for en obduktion enhgt 6 § 2 eller 3 ar att den kan antas

ge svar pa nagon medicinsk fraga. For obduktion med stod av punkt 2 kan

det vara fraga om att undersoka eller ange en sjukdom som den avlidne

sannolikt haft. Nar det galler punkt 3 far en obduktion foretas aven for att

undersoka forekomsten av andra sjukdomar eller skador an de som kan

antas ha orsakat dodsfallet. I forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 93) anges, i

anslutning till punkt 3, bl.a. att obduktionen foretas "for att undersoka om

det i den avlidnes kropp alls fanns nagon skada eUer sjuklig forandring.

Obduktion kan ske i de fall dar det finns misstanke om att den avlidne

under sin livstid drabbats av nSgon skada eller haft nagon sjukdom och

obduktionen behovs for att bekrafta eller utesluta misstanken. Bestammel-

sen ger ocksa stod for obduktioner som ar forutsattningslosa i den mening-

en att misstanke om viss sjukdom eller skada inte foreUgger."

Kontakt med den avlidnes narstaende

Med personer som statt den avlidne nara (narstaende) avses samma

personkrets som i transplantationslagen. Det ar i forsta hand familjen och

andra nara anhoriga, dvs. make, sammanboende, registrerad partner, bam,

foraldrar, syskon, far- och morforaldrar, makes bam som inte ar ens eget

m.fl. Aven andra, t.ex. en mycket nara van, kan i det enskilda fallet hora

hit. Det kan ocksa fmnas fall dar en nara slakting, som den avlidne sedan

lang tid inte haft nagon kontakt med, bor anses utesluten ur personkretsen.

Vanligtvis finns det i patientens journal uppgifter om personer som ingar i

kretsen av narstiende.

Det ar tillrackligt om en av de narstaende underrattas enligt 7 § om den

tilltankta obduktionen samt - i de fall som avses i 10 § - informeras om

mojlighetema att forbjuda denna. Den underrattade skall enhgt 7 § ges

skaUg betanketid. Det ligger i sakens natur att denne samtidigt informeras

om hur lang tidsfristen ar och far de uppgifter som behovs for att kunna ta

stallning till syftet med samt behovet och angelagenheten av obduktionen.

Vilken tidsfrist som bor galla beror pS forhallandena i det enskilda fallet.

Eftersom det ar angelaget att obduktionen kan utforas i sa nara anslutning

som mojligt till dodsfallet blir tidsfristen normalt kort, nagon eller nagra

dagar. Enhgt 7 § skall nagon av de narstaende underrattas aven nar dessa

inte kan forbjuda obduktionen. Undantaget i paragrafens andra mening

kraver att halso- och sjukvarden har forsokt men inte lyckats ni nigon

narstaende eller att det gjorts en utredning som inte har kunnat visa om det

finns nagon sadan person.

Huvudregeln

Huvudregeln for att fk utfora en klinisk obduktion ar enligt 8 § att den

avlidne skriftligen samtyckt till eller uttalat sig for itgarden eller att det av

andra skal fmns anledning att anta att atgarden skuUe overensstamma med

den avlidnes installning. Ar den avlidnes installning for eller mot obduktion

klarlagd galler denna oavsett de narstaendes uppfattning. Den avlidnes in-

stallning kan styrkas genom uppgift i ett testamente, i ett brev eller i nSgon

annan handling. Lagen uppstaller dock inte nagot krav pa att medgivandet

skall vara skrifthgt. Den avlidne kan t.ex. muntligt ha meddelat nagon

narstaende sin installning. De upplysningar som lamnas av de narstaende

far i regel godtas. Det ar ocksa naturligt att halso- och sjukvirden i forsta

hand vander sig till dessa. Om motstridiga uppgifter foreligger om den

avlidnes installning kan obduktionen inte ske med stod av 8 §.

Obduktion i dvriga fall

En obduktion for att faststalla dodsorsaken (6 § 1) fir - utover vad som

anges i 8 § - enhgt 9 § ske oberoende av den avUdnes installning och de

narstiendes invandningar om det ar av sarskild betydelse att dodsorsaken

SOSFS faststalls. I forarbetena anges (prop. 1994/95:148 s. 95) att detta kan galla

1996:28 vid ett till synes oforklarligt dodsfall nar en rattsmedicinsk undersokning

inte ar aktuell. Ett annat exempel som anges dar ar att den avlidne

misstanks ha drabbats av en smittsam sjukdom och det ar vasentligt att

snarast mojligt fa misstanken bekraftad eller utesluten. Ar den avlidnes

installning till obduktion okand eller har den avlidne motsatt sig obduktion

far obduktion enligt 6 § 1 saledes ske med stod av 9 § endast nar det ar av

sarskild betydelse att dodsorsaken faststalls. Detta galler oberoende av de

narstaendes uppfattning.

En klinisk obduktion enhgt 6 § 2 eller 3 far enligt 10 § utforas - utover

vad som foljer av 8 § - aven om den avlidnes installning ar oklar. En forut-

sattning ar da att inte nagon av de narstaende motsatter sig obduktionen.

Den som motsatter sig kan vara nagon annan narstaende an den som har

underrattats enligt 7 §. Det ar sjalvfallet nodvandigt att halso- och sjuk-

varden utreder eller, sa langt som rimligen ar mojligt, forsoker utreda den

avlidnes installning. Om det framkommer uppgifter som - utan att den

avlidne under sin livstid gjort nagot uttalande - talar for att denne skuUe ha

varit negativ, t.ex. etnisk tillhorighet dar obduktion generellt inte accepte-

ras, kan en obduktion inte ske med stod av 10 §.

Om det inte fmns nagon narstaende som kan underrattas galler enligt

10 § andra meningen att en obduktion for andamal som avses i 6 § 2 eller 3

far utforas endast om det fmns sarskilda skal. Sadana skal kan vara att

nodvandiga upplysningar om diagnos eller sjukdomsbild endast kan iks

genom en obduktion eller att det t.ex. for behandlingen av andra patienter

ar av stor vikt att diagnosen kan faststallas.

Bestammelserna i 9 och 10 §§ innebar att lagen uppstaller olika regler for

obduktioner enligt 6 § 1 och enligt 6 § 2 eller 3. Det ar darfor nodvandigt

att lakaren infor beslutet om en obduktion narmare overvager vilken eller

vilka fragor obduktionen skall ge svar pa, dvs. enligt vilken punkt i 6 §

obduktionen behovs. Inte sallan hanger fragorna nara samman, t.ex. nar den

behandlande lakaren behover underlag for att kunna bestamma dodsorsa-

ken och samtidigt vill fa kunskap om verkan av den avlidnes tidigare be-

handling. I en sadan situation kan obduktionen aga rum med stod av 10 §,

om den avlidnes installning ar okand och nagon narstaende inte motsatter

sig obduktionen.

Underariga och psykiskt storda

Obduktionslagen innehaller inte nagra sarskilda bestammelser om sam-

tycke m.m. fran underariga, dvs. personer som ar under 18 ar, eller fran

psykiskt storda, inklusive personer med utvecklingsstoming. Installningen

hos dessa personer beaktas om de kan antas ha forstatt inneborden av en

kUnisk obduktion.Vad nu sagts galler enligt saval 8 § som 10 §. I fraga om

sma barn bestammer vardnadshavarna. Om nagon av dessa motsatter sig

obduktionen kan den inte ske forutom nar det enligt 9 § ar av sarskild

betydelse att dodsorsaken faststalls.

3.3 Beslut om obduktion m.m.

8

11 § "Beslut i Mga om klinisk obduktion fattas av lakare. Endast lakare fir utfora

en sSdan obduktion."

Med lakare avses den som ar behorig att utova lakaryrket enligt 6 § lagen SOSFS

(1984:542) om behorighet att utova yrke inom halso- och sjukvarden m.m. 1996:28

Obduktionslagen uppstaller inte nagra sarskilda kompetenskrav pa den

lakare som far besluta om eller utfora en klinisk obduktion.

VanUgen ar det den lakare som har haft ansvaret for den avlidnes vard

och behandhng eller den lakare som annars skall utfarda intyget om dods-

orsaken som beslutar om kUnisk obduktion. Det ar den lakare som fattar

beslutet som har att prova om forutsattningar for att utfora obduktionen

foreUgger och som ar skyldig att se till att de atgarder vidtas som anges i

7 §. Det ligger i sakens natur att ett beslut om klinisk obduktion inte kan

fattas innan samtliga forutsattningar har klargjorts.

Ofta ar det inte samma lakare som bade beslutar om och utfor obduktio-

nen. Nar en lakare har beslutat om en kUnisk obduktion ar det i regel en

patologiavdelning (motsvarande) som far i uppdrag att utfora denna. Av

11 § framgSr att en lakare endast kan overlata pa nagon som ar lakare att

utfora en kUnisk obduktion. Annan halso- och sjukvardspersonal far dock

medverka vid obduktionen och t.ex. vidta olika forberedande atgarder som

behovs for denna. Lakaren har emeUertid alltid ett ansvar for hur atgardema

utfors.

Aven om de i obduktionslagen angivna forutsattningama for att fa gora

en kUnisk obduktion ar uppfyllda, kan lakaren avsta fran att besluta om en

sadan. Detta galler aven om den avlidne eller dennes narstaende uttryckli-

gen har begart att obduktionen skaU ske. Skalen for lakarens stallningsta-

gande bor da dokumenteras.

Av 26 § obduktionslagen foljer att det inte gar att overklaga en lakares

beslut om att en klinisk obduktion skaU utforas eller inte. En narstaende

kan daremot genom kontakt med poUsmyndigheten initiera fragan om en

rattsmedicinsk undersokning, t.ex. nar den narstaende misstanker att dods-

fallet kan ha samband med fel eller forsummelse inom halso- och sjuk-

varden.

3.4 Initiativ till obdulition och organisationen av verksamheten

Det fmns inte vare sig i obduktionslagen eller nagon annan forfattning

bestammelser som uttryckligen anger att en klinisk obduktion skall

genomforas i nagot visst fall. Utifran obduktionslagens foreskrifter far det i

varje enskilt fall provas om atgarden enligt vetenskap och beprovad

erfarenhet ar medicinskt nodvandig eller befogad.

Daremot finns det sarskilda bestammelser om nar en lakare skall ta ini-

tiativ till en klinisk obduktion och om ansvaret for att en obduktion kan

utforas. I 16 § begravningsforordningen (1990:1147) foreskrivs att den

lakare som skall utfarda intyget om dodsorsaken skall, om det behovs, ta

initiativ till en klinisk obduktion. I 5 § forordningen (1994:1290) om alig-

ganden for personal inom halso- och sjukvarden (aliggandeforordningen)

anges att den lakare verksamhetschefen utser skall ansvara for att kUnisk

obduktion gors niir det fmns skal for detta. I 3 § forordningen (1996:933)

om verksamhetschef inom halso- och sjukvarden anges att verksamhetsche-

fen skall utse en eller flera lakare att ha detta ansvar. Detta forutsatter dock

att det i verksamhetschefens verksamhetsomrade ingar halso- och sjukvard

som skall meddelas av lakare eftersom det enhgt 11 § obduktionslagen ar

lakare som beslutar om och som far utfora en klinisk obduktion. Uppgiften

SOSFS ar saledes inte aktuell for en verksamhetschef vid t.ex. en fristaende enhet

1996:28 for sjukgymnastik eller i kommunal halso- och sjukvard enhgt 18 § HSL

(se 18 § Qarde stycket HSL). Verksamhetschefens uppgift ar da narmast att

se till att det fmns lampliga rutiner for att tillkalla lakare nar en patient har

avhdit. For den lakaren fmns en verksamhetschef med ansvar enhgt den

angivna bestammelsen. Fragan om tillkallande av lakare kan dock i vissa

fall vara reglerad genom sarskilda bestammelser (se t.ex. 24 § forsta stycket

1 HSL).

I sjukvardshuvudmannens ansvar enhgt 3, 7 och 8 §§ HSL ingSr att or-

ganisera och planera verksamheten sa att behovliga kliniska obduktioner

kan utforas. Detta galler aven nar lakare inom privat eller stathgt driven

halso- och sjukvird fmner att en klinisk obduktion behover utforas. De

narmare rutinema for beslut om och utforande av obduktioner m.m. fSr

bestammas lokalt.

3.5 Dokumentation

Beslut om obduktioner m.m. samt vad som framkommer vid en obduktion

hor till de viktiga uppgifter som behover antecknas i den avhdnes patient-

journal enligt patientjoumallagen (1985:562).

Vid kliniska obduktioner skall i den avlidnes patientjoumal antecknas

1. tidpunkten for dodsfallet, om denna ar kand,

2. vilken lakare som har beslutat om obduktionen och datum for beslutet,

3. andamalet for obduktionen enligt 6 § obduktionslagen,

4. vem som har underrattats enligt 7 § obduktionslagen, vilken tidsfrist som

har meddelats denne och vilket yttrande den underrattade eller nagon annan

narstaende lamnat samt - nar nagon narstaende inte har underrattats enligt

7 § andra meningen - skalen for detta,

5. en kort redovisning i ovrigt for de atgarder som har vidtagits for att

inhamta uppgifter om forutsattningama enligt 8 eller 10 § for att fa utfora

obduktionen,

6. nar obduktionen skett med stod av 9 § eller 10 § andra meningen

obduktionslagen,

7. vilken lakare som utfort obduktionen, nar den utforts och vid vilken

enhet (motsvarande) detta skett,

8. om nagot implantat har avlagsnats vid obduktionen, samt

9. vad som har framkommit vid obduktionen.

Kravet pa anteckning far fuUgoras genom att till patientjoumalen fogas en

remiss, ett obduktionsprotokoll eller en annan handling som innehSller

motsvarande uppgift.

4 Rattsmedicinska undersokningar

3 § "Kan det antas foreligga skal for en rattsmedicinsk undersokning av en avliden

och skulle resultatet av den undersokningen kunna aventyras genom ett ingrepp i

kroppen fOr annat andamSl, fSr sSdant ingrepp inte goras."

10

Av obduktionslagen framgar att en klinisk obduktion inte far utforas nar det

kan fmnas skal for en rattsmedicinsk undersokning (se aven prop.

1995/96:148 s. 91). Dk galler i stallet att dodsfallet snarast mojligt skall SOSFS

anmalas till polismyndighet och att dodsbeviset skall lamnas dit. Den 1996:28

frdgan behandlas i avsnitt 5 i Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad

(SOSFS 1996:29) Vissa itgarder inom halso- och sjukvarden vid dodsfall.

Av den forfattningen framgir ocksa att pohsmyndigheten skall underratta

den som lamnat dodsbeviset, om det beslutas att nagon rattsmedicinsk

undersokning mte skall goras. Fragan om en khnisk obduktion skall goras

inom halso- och sjukvarden far dk provas med hansyn till bl.a. vad som

framkommit vid polisens utredning. Det kan vara motiverat att lakaren i ett

sadant fall sanu-ider med pohsmyndigheten vid sin provning.

Gallande bestammelser innebar alltsa att pohsanmalan skall goras om det

kan finnas skal for en rattsmedicinsk undersokning. Det ar bara pohsmyn-

digheten och, i vissa fall, allman domstol eller allman aklagare som far

besluta om en sadan undersokning. Den fragan kan alltsa inte aktualiseras

genom en remiss (motsvarande) till en rattsmedicinsk avdelning.

I avsnitt 5 i Socialstyrelsens ovan angivna forfattning (SOSFS 1996:29)

finns foreskrifter om att en lakare som utfor en khnisk obduktion i vissa fall

ar skyldig att gora en anmalan till pohsmyndighet och att obduktionen da

skall avbrytas i avvaktan pa besked fran pohsmyndigheten.

5 Anatomisk dissektion

21 § "Kroppen efter en avliden ftr anvSndas fBr dissektion vid en hOgskoleenhet for

undervisning i anatomi, om den avlidne skriftligen har samtyckt till det. Kroppen f^

tas i anspr^k under hogst ett Sr efter dodsfallet, om inte den avlidne har foreskrivit

annat."

I paragrafen anges var, for vilket andamil och under vilka forutsattningar

en anatomisk dissektion far ske. Av forarbetena (prop. 1994/95:148 s. 1(X))

framgar att dissektion far foretas i forsknings- eller undervisningssyfte. Till

skillnad fran vad som foreskrivs for ovriga ingrepp enligt obduktionslagen

skall den avlidne skriftligen ha samtyckt till atgarden. I forarbetena (prop.

1994/95:148 s. 1(X)) anges bl.a. "att donationen stir i overensstammelse

med de narstaendes installning ar emellertid inte nagon forutsattning. De

har inte heller nagon vetoratt." Det hinder for ett ingrepp som anges i 3 §

obduktionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar) galler

ocksa vid en anatomisk dissektion.

Vid anatomisk dissektion tas kroppen helt eller delvis i ansprak. Visar

det sig att den avlidne sival donerat sin kropp for anatomisk dissektion som

medgivit att ingrepp fir goras enhgt transplantationslagen och itgardema

inte ar forenUga med varandra galler den sist kanda viljeyttringen. Om

atgardema daremot ar forenliga med varandra, foljs saledes transplanta-

tionslagen for ingrepp enhgt den lagen medan obduktionslagen tillampas

for dissektionen. (Se aven Socialstyrelsens foreskrifter och allmanna rad till

transplantationslagen.)

Anatomiska dissektioner sker inte inom halso- och sjukvSrden. Det ar

darfor en friga for berorda hogskolemyndigheter m.fl. att prova om det

behovs kompletterande regler.

11

SOSFS 6 Provoperationer

1996:28

22 § "Om det fmns sarskilda skal fSr ingrepp i kroppen efter en avliden gOras av

lakare eller under lakares overinseende for traning av operationsteknik eller for

forbattring eller utveckling av operationsmetoder. SSdant ingrepp fSr gSras endast

om atgarden ar forenlig med den avlidnes installning pS satt som anges i 8 §."

Att dessa ingrepp far ske endast om det ar sarskilt angelaget markeras

genom kravet pa sarskilda skal. Sadan4 skal kan vara att detta ar det enda

praktiska mojliga sattet att bedriva en adekvat medicinsk utbildning eller att

nya och battre operationsmetoder av patientsakerhetsskal inte kan utprovas

pa nagot annat satt. Det hinder for ett ingrepp som anges i 3 § obduk-

tionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersokningar) galler ocksa vid

provoperationer.

Hanvisningen till 8 § (se avsnitt 3.2) innebar antingen att den avlidne

maste ha uttalat sig for just dessa ingrepp eller att det vid en utredning

framkommer att det fmns skal att anta att atgarden star i overensstammelse

med dennes installning. Om denna ar okand eller oklar, far ingreppet inte

ske. Den avlidnes narstaende kan inte paverka den fragan.

Det kan till skillnad fran obduktion och ingrepp enligt transplantationsla-

gen antas vara mindre vanligt att nagon under sin livstid direkt uttalat sig i

fraga om provoperation. Ett sadant ingrepp ligger i manga fall nara ingrepp

enhgt transplantationslagen for "annat medicinskt andamal". Hit hor t.ex.

medicinsk forskning och medicinsk undervisning. Att ta till vara t.ex. tin-

ningben for medicinsk undervisning, vari ingar traning i operationsmetodik,

faller under transplantationslagen medan motsvarande traning pi en

kroppsdel som inte avlagsnas fran kroppen faller under 22 § obduktionsla-

gen. Ett satt att forsoka utreda den avlidnes installning - nar uppgifter i

ovrigt saknas - kan vara att som utgangspunkt undersoka den avlidnes

installning till ingrepp enligt transplantationslagen for annat medicinskt

andamal. Om installningen ar positiv kan de narstaende kontaktas for att

fran dem fa eventuella ytterligare uppgifter om den avlidnes installning.

Om det darvid framkommer att den avlidne generellt uttalat att kroppen

utan nagra narmare inskrankningar far anvandas for den medicinska forsk-

ningen och undervisningen, bor detta kunna ge stod for ett antagande att

provoperation skulle sta i overensstammelse med den avlidnes installning.

En forutsattning ar da att provoperationen avser en begransad del av krop-

pen.

Aven om 7 § inte galler vid ingrepp enligt 22 § bor de narstaende infor-

meras om den tilltankta atgarden. Detta sker normalt ocksa nar de narsta-

ende kontaktas vid utredningen om den avlidnes installning. Den lakare

som avses i 22 § har att forvissa sig om att de i bestammelsen angivna

forutsattningama ar uppfyllda. Vilken lakare som skall utreda den avhdnes

installning enligt 8 § och bestamma att den avhdnes kropp far anvandas for

andamalet far klargoras lokalt.

Vid en provoperation skall i den avhdnes patientjoumal antecknas

1. vilket ingrepp som har utforts och syftet med detta,

2. det samtycke (motsvarande) som den avlidne har lamnat som stod for

ingreppet,

12

3. en kort redovisning i ovrigt for de itgarder som har vidtagits for att

inhamta uppgifter om forutsattningama for ingreppet,

4. vilken lakare som har bestamt att ingreppet far ske, samt

5. vilken lakare som har utfort eller haft overinseende over ingreppet,

datum for ingreppet och vid vilken enhet (motsvarande) detta skett.

SOSFS

1996:28

7 Implantat

23 § "Ingrepp i syfte att frSn en avliden ta ut icke-biologiskt material som har

infogats i kroppen (implantat) fSr gOras aven om Stgarden strider mot den avlidnes

eller de narstiendes installning, om det behovs for att forebygga fara for manniskor

eller annan vasentlig olagenhet.

Ett ingrepp som avses i forsta stycket fSr, om Stgarden ar forenlig med den

avlidnes eller de narstaendes installning pi satt som anges i 8 eller 10 §, ocksS goras

ora implantatet skall anvandas fOr behandling av en annan manniska eller fOr

forskning eller annat medicinskt andam^.

Bestammelserna i 7 § och 11 § fOrsta meningen skall tillampas aven vid ingrepp

enligt denna paragraf."

Paragrafen behandlar forutsattningama for att i andra fall an vid en

obduktion gora ett ingrepp enbart i syfte att frin en avhdens kropp ta ut

implantat, dvs. icke-biologiskt material som har infogats i kroppen. Med

implantat avses t.ex. hjartstimulatorer (pacemaker), konstgjorda hjartan och

hjartklaffar, ohka proteser, benforankrade horapparater och tandfyllningar.

Implantat regleras ocksi genom lagen (1993:584) om medicintekniska

produkter och andra forfatmingar meddelade i anslutning till den lagen.

Som medicinteknisk produkt raknas ocksi implantat som bestir av eller

vari ingir icke viabel vavnad frin djur, t.ex. hjartklaffar. Med hansyn till

hur sidant biologiskt material bereds och tillverkas for att bli en medicin-

teknisk produkt samt ansvarsregler m.m. for tillverkaren fir materialet rak-

nas som sidant implantat som avses i 23 § obduktionslagen.

Ofta fmns det inte nagon anledning att ta ut dessa medicintekniska pro-

dukter. Om ett sidant ingrepp gors, skaU det enligt 1 § andra stycket ob-

duktionslagen ske med respekt for den avlidne. For att ingreppet skall ske

fir kravas att andamilet med ingreppet i det enskilda fallet bedoms vaga

tyngre an intresset av att kroppen bevaras intakt. Det hinder for ett ingrepp

som anges i 3 § obduktionslagen (se avsnitt 4 Rattsmedicinska undersok-

ningar) galler ocksa vid ingrepp for att ta ut implantat.

Som framgir av avsnitt 3.1 innebar 5 § att implantat vid en obduktion far

tas ut utan att det behover laggas tillbaka i kroppen. I vissa fall fir eller bor

inte implantatet laggas tillbaka. Detta galler t.ex. i de fall som avses i 23 §

forsta stycket. Detsamma galler nar dodsfallet kan ha berott pa ett felaktigt

implantat eller i ovrigt nar implantat tas ut for teknisk kontroU m.m. I dessa

fall behover implantaten omhandertas for narmare undersokning enligt

forfattaingama om medicintekniska produkter.

Obduktionslagen reglerar inte vem som ager ett implantat. I lagens forar-

beten (prop. 1994/95:148 s. 68) uttalas foljande: "For vir del anser vi att

sjukvardens intressen kan tillgodoses utan att aganderatten aberopas. Den

som har tagit emot ett implantat fir forutsattas vara villig att lata sjukvar-

den utvardera, undersoka och eventuellt iteranvanda implantatet. Vart

13

SOSFS

1996:28

forslag grundar sig pi kravet pi respekt for den dode och hansynen till de

efterlevande."

123 § forsta stycket anges att implantat fir tas ut utan att hansyn behover

tas till den avlidnes eller de narstaendes installning om det behovs for att

forebygga fara for manniskor eller annan vasentUg olagenhet. I forsta hand

tiUampas bestammelsen pi s.k. explosiva implantat, dvs. implantat som kan

explodera vid kremering. Den frigan behandlas i Socialstyrelsens foreskrif-

ter och allmanna rid (SOSFS 1996:29) Vissa itgarder inom halso- och

sjukvirden vid dodsfall (se avsnitt 7). Bestammelsen kan ocksi tillampas i

de fall dodsfallet kan ha berott pi ett felaktigt implantat och det ar nodvan-

digt att ta ut detta for kontroU i syfte att forebygga liknande handelser.

Forutom i dessa bada fall torde det for narvarande inte forekomma nigra

implantat som kan gora det aktuellt att tillampa 23 § forsta stycket. Med

annan vasentlig olagenhet avses ocksi t.ex. miljostomingar. Sadana pro-

blem bor dock i forsta hand losas pa annat satt an genom avlagsnande av

implantat (se prop. 1994/95:148 s. 102). Efter dodsfallet hanteras den av-

Udnes kropp pi ett sidant satt att stod inte finns for att avlagsna amalgam

enligt denna bestammelse.

Ingrepp for att ta ut implantat far i ovrigt goras enligt vad som anges i

23 § andra stycket. Den bestammelsen avser ocksi mojUgheten att ta ut

implantat for fortlopande kontroll m.m. enhgt lagstiftningen om medicin-

tekniska produkter. For ett ingrepp enhgt andra stycket anges genom han-

visningar till 8 och 10 §§ tvi olika forutsattningar - om den avlidne har

skriftligen medgett ingreppet eller uttalat sig for en sadan atgard eller om

det av andra skal finns anledning att anta att ingreppet skulle sti i overens-

stammelse med den avlidnes installning (jfr 8 §) eller, nar det ar oklart

viUcen installning den avlidne haft till ingreppet, om inte nigon som statt

den avlidne nara motsatter sig det (jfr 10 § forsta meningen). Vad som

anges i 10 § andra meningen fir dock inte anvandas som stod for ett in-

grepp enligt 23 § andra stycket.

For ingrepp enligt bide forsta och andra styckena i 23 § galler dessutom

7 § om underrattelse m.m. till de narstiende samt 11 § forsta meningen.

Den senare hanvisningen innebar att beslut om ingrepp endast far fattas av

en lakare men att nagon annan for uppgiften lamplig person fir utfora

ingreppet.

Vid ingrepp enligt 23 § obduktionslagen skall i den avhdnes patientjoumal

antecknas

1. vilket ingrepp som har utforts och syftet med detta,

2. vem av den avlidnes narstiende som med tiUampning av 7 §

obduktionslagen har underrattats om det tilltankta ingreppet och den

tidsfrist som di har meddelats denne samt vilket yttrande den underrattade

eller nagon annan narstiende har lamnat,

3. nar - vid ingrepp enligt 23 § forsta stycket obduktionslagen - nigon

narstiende enhgt 7 § andra meningen inte har underrattats och skalen for

detta,

4. vilken lakare som har beslutat om ingreppet och datum for beslutet, samt

5. vem som utfort ingreppet och datum for detta.

14

8 Straffbestammelser, dverklagande m.m.

I 25 § finns en straffbestammelse for den som med uppsat, dvs. avsiktligt,

utfor ingrepp pk en avliden i strid med obduktionslagen. Bestammelsen

avser bl.a. de fall nar nigon utfor ingrepp utan i 7 § foreskriven under-

rattelse till narstiende. Aven transplantationslagen innehiller straffbestam-

melser som kan bli aktuella vid ingrepp pi avlidna. I den lagen finns ocksa

bestammelser om fbrbud mot kommersiell bantering som aven galler for

biologiskt material frin avlidna. Ingrepp pi eller andra itgarder med en

avlidens kropp kan ocksi vara straffbara som brott mot griftefrid enligt 16

kap. 10 § brottsbalken . Daremot kan itgarder mot avlidna inte provas enligt

lagen ( 1994:954 ) om disciplinpifoljd m.m. inom halso- och sjukvirdens

omrade. For halso- och sjukvardspersonalens del ersatter darmed straffbe-

stammelsema reglerna om disciplinar pafoljd enligt den lagen.

Av 26 § framgir att beslut enligt obduktionslagen fir overklagas endast

om det finns en sarskild foreskrift som medger det. Nagon sidan bestam-

melse finns inte for halso- och sjukvirdens del. Beslut inom halso- och

sjukvirden om kliniska obduktioner och andra ingrepp enhgt obduktionsla-

gen far siledes inte overklagas.

SOSFS

1996:28

9 Undantag fran foreskriftema

I sarskilda fall meddelar Socialstyrelsen undantag fran foreskriftema i

denna forfattning.

1. Denna forfattning trader i kraft den 15 april 1997.

2. Samtidigt upphavs Obduktionslagen jamte Socialstyrelsens dartill ut-

fardade allmanna rid (MF 1975:123).

Socialstyrelsen

CLAES ORTENDAHL

Jonas Thor6n

(Halso- och sjukvirdsgmppen)

15

Socialstyrelsen

Distribution

F R I T Z E S