SOU 1963:50
Fackskolan
N 4-0 G?
oå (— _ Cija,
&( *. IGT?!
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Ecklesiastikdepartementet #96?) :SC'H
FACKS KOLAN
BETÄN KANDE AVCIVET AV
FACKSKOLEUTREDNINGEN
Stockholm 1963
10. 11.
13.
14. 15. 16.
. Sveriges ;tatsskick. Del 2. Motiv. Idun. 522 s. Ju. 18.
19. 20.
21.
22.
23.
. En teknisk institution inom
. Universietens och högskolornas
. Översättning av fördrag
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1963
Kronologisk förteckning
Stockholm universitet. Svens- ka Renoduktions AB. 114 5. E. . Kommanalförbundens lånet-ätt. Idun. 44 s. I. . Utrikes'örvaltningens organisation och personalbehov. Idun. 9! s. U.
Idun. lli s.
.Adminiitratlijv organisation inom utrikesförvaltningen.
. Försvaskostnaderna budgetåren 1963/07. Idun. 130 s. Fö. . Indelniigs- och
samarbetsfrå or i G"tebo - och Malm"- områdeia. Idun. 212 s. 1. g 0 rgs o
. Utlänniigs tillträde till offentlig tjänst. Svenska Repro- duktion: AB. 43 s. Ju. . IEI'BllmlIär nationalbudget för år 1903. Marcus. IV + 97 s. i.
' _ organisation och förvalt- ning. Heggström. 509 5. E.
Universtetsviisendets organisation. Baggström. 190 9. E. Eppeiiålstillstånd m. m. för utländska studerande. Idun. s. .
angående upprättande av Euro-
peiska elonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 s. H. Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildnng av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 s. E. Undersölning av texeringsutfallet. Idun. 155 s. Fi. Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 s. E. Sveriges itatsskick. Del 1. Lagförslag. Idun. 206 s. Ju.
Sveriges Etatsskick. Del 3. Motiv. Förs till riksd d— ning. Idui. 220 s. Ju. lag agsor Sveriges Etatsskidz. Del 4. Bilagor. Idun. 311 s. Ju. ?ärgarlözens fördelning, sjöförklaring m. m. Idun. 111 s. u.
Sjukhus (nh öpp- vård. Idun. 486 a. I. Kraven pi gymnasiet. Idun. 367 s. + 12 s. ill. E. Förslag til lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. Idun. 290 |. Ju.
Anm. Om särskild tryckort ej
24. Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervj och frekvensundersökningar m. m. Idun. 259 5. I. 25. Papper och annan skrivmateriel. Kihlström. 74 s. H. 26. Religionens betydelse som samhällsfaktor. AB Wilhe sons Boktryckeri. 211 s. E. "(111 27. Trafikmål. Beckman. 237 s. Ju. 28. Utsökmngsra' "tt II. Norstedt & Söner. 119 s. Ju. 29. Kommunala renhållningsavgifter. Beckman. 81 s. 1. 30. Den statliga konsulentverksamheten på socialvlrdens om råde. Beckman. 119 s. 8.
31. Försvar och fiskerinäring. Norstedt & Söner. 235 s. Fö. 32. Listerlandets ålfisken. Kihlström. 67 s. Jo. 33. Skadestånd I. Norstedt & Söner. 81 s. Ju. 34. U-liinder och utbildning. Idun. 201 B. U. 35. Lärare på grundskolans mellanstadium. Idun. 91 5. E. 36. ådalmen i Norrbotten. Svenska Reproduktions AB. 150 s
37. Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd Idun. 151 B. U. * 38. Arbetsföreliiggande. Idun. 97 s. S. 39. Kyrkor och samfund i Sverige. Idun. 308 s. E. 40. Arbetslöshetsförsäkringen. Idun. 248 5. I. 41. Specialutrednings: om gymnasiet. Beckman. 318 5. E. 42. Ett nytt gymnasium. Idun. 949 s. E. 43. Läroplan för gymnasiet. Heggström. 776 8. E. 44. Akademikernas skuldsättning. Utkommer senare. 45. Befolkningsutveckilng och näringsliv i Jämtlands län. Idun. 450 s. I.
46. Yrkesmedieiska sjukhusenheter — behov och organisation. Kihlström. 91 s. 1. 47. Åldringsvårdens lägs. Idun. 295 s. + 20 s. ill. S. 48. Bättre studiehjälp. Idun. 220 s. E. 49. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga 1. Idun. 302 s. + 3 st. utvikn.kartor. I. 50. Fackskolen. Hseggström. 782 s. E.
angives, är tryckorten Stockholm
» 1
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1963:50
Ecklesiastikdepartementet
FACKSKOLAN
BETÄN KAN DE AVClVET AV
FACKSKOLEUTREDNINCEN
IVAR HEGGSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1963
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Eeklesiastikdepartementet
Den 23 februari 1962 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa av departementschefen i propo- sitionen 1962254 angående reformering av den obligatoriska skolan m.m. föror— dad överarbetning av föreliggande förslag till läroplaner för fackskolor och pröv- ning av vissa därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyndi— gande tillkallade departementschefen den 12 april samma är tio sakkunniga för att verkställa nämnda. utredning, för vilken särskilda riktlinjer meddelades i en den 11 maj 1962 dagtecknad departementspromemoria.
De sakkunniga, vilka. antog benämningen fackskoleutredningen, utgjordes av f. d. undervisningsrådet C.—E. Sjöstedt, rektorerna. Range] Ekblom, Nils—Olof Elfmau och Sven—Erik Eriksson, juris kandidaten Birgitta Linnér, lektorn Sten- Erik Mörtstedt, rektorn Göte Rudvall, byrådirektören Emil Stetler, rektorn Yngve Thulin samt lektorn Hans-Erik Östlundh. Det uppdrogs åt Sjöstedt att vara. utredningens ordförande samt åt Eriksson att vara de sakkunnigas sekre- terare.
På egen begäran entledigades den 23 mars 1963 ledamöterna Sjöstedt, Ekblom, Elfman, Eriksson och Thulin från sakkunniguppdraget. Genom beslut samma dag tillkallades undervisningsrådet Jonas Orring, folkhögskolläraren Harald Vall- gårda och skoldirektören Henning Öberg såsom deras efterträdare med uppdrag åt Orring att vara. utredningens ordförande och åt Öberg att vara dess sekrete— rare. Enligt samma beslut förordnades Elfman som expert i utredningen. Genom beslut den 25 mars 1963 uppdrog departementschefen åt rektorn Sven Zetter- lund att vara biträdande sekreterare i utredningen.
Bland annat genom inträffade förändringar i sammansättningen har viss tidsutdräkt i arbetet inte kunnat undvikas. På samma gång har det varit utred- ningens strävan att fullgöra sitt uppdrag tidsmässigt i så nära anslutning till gymnasieutredningens arbete, att båda utredningarnas överväganden och förslag kan ges en samtidig remissbehandling. På grund härav har vissa i och för sig önskvärda undersökningar och överväganden, som måhända kunnat ytterligare belysa utredningens förslag, måst utelämnas.
Fackskoleutredningen har, i enlighet med sina direktiv, till Eder vid olika till- fällen överlämnat förslag rörande den till läsåret 1963/64 planerade försöksverk- samheten med tvååriga fackskolor.
Genom beslut den 27 maj 1963 erhöll utredningen vederbörligt tillstånd att i tryck framlägga sina överväganden. F ackskoleutredningen, som i kapitel 1 redogör för hur dess arbete bedrivits, får härmed efter verkställt utrednings— arbete vördsamt överlämna betänkandet Fackskolan, innehållande förslag till tim- och kursplaner för den av 1962 års riksdag beslutade skolformen samt förslag om undervisningens anordnande, inspektion, betygsättning, flyttning, formerna för studiernas avslutande, den kompetens utbildningen skall ge, prak- tikfordringar, vissa lärar- och skolledarfrågor m. m.
Stockholm den 19 september 1963. Jonas Or'ring
Birgitta Linnér Sten-E. Mörtstedt Göte Rudvall
Emil Stetler _ Harald Vallgårda Henning Öberg
H ans—Erik Östlundh
/Sven Zetterlund
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet . . . .
Kapitel 1. Redogörelse för fackskoleutredningens arbete ......................... 13
Utredningens sammansättning ................................ 13 Experter ................................................... 14 Arbetsformer ............................................... 14
Arbetet i övrigt ............................................ 16 Betänkandets utformning .................................... 16
Kapitel 2. Några förutsättningar för utredningens överväganden och förslag ....... 18 Inledning ................................................... 18 Skolberedningens förslag ...................................... 18
Remissinstanserna ........................................... 22
, Direktiven .................................................. 25 j_ Samordning med gymnasieutredningens arbete .................. 27 ;. Fackskoleutredningens egna undersökningar .................... 27 Kapitel 3. Fack—skolans innehåll och utformning ................................ 29
( Namnfrägor .................................................... 29 Fackskolans mål och uppgifter .................................... 32 4; Inledning ..................................................... 32 Undervisningen i fackskolorna belyst genom undersökningar m. m. . . 36 Fackskoleutredningens egna överväganden och förslag ............. 41
, Social fackskola ............................................... 45 Ekonomisk fackskola .......................................... 48
! Teknisk fackskola ............................................. 49 Olika slag av fackskolor .......................................... 50
Några gemensamma drag i de olika fackskoloma .................. 50
Inledning ................................................... 50 Gemensamma ämnen i fackskolorna ........................... 50
Timmar till förfogande ....................................... 55 Specialarbete ............................................... 57 Frivillig teckning, frivillig musik .............................. 58
Samläsning ................................................. 58
Social fackskola ................................................ 59
Ekonomisk fackskola ........................................... 68
Teknisk fackskola .............................................. 76
Lärotider, delningsbestämmelser m. m. ........................... 85
Lärotider m.m. ............................................ 85 Gemensamma samlingar ..................................... 86 Delningsbestämmelser ........................................ 88 Allmänna riktlinjer för det inre arbetet ............................ 91 Inledning .................................................... 91 Studieteknik .................................................. 93 Verksamhetsformer ............................................ 95 Arbetsuppgifterna ........................................... 95 Beting ..................................................... 96 Koncentration av schemat ................................... 97 Specialarbete ............................................... 98 Grupparbete ................................................ 100 Samverkan och planering ...................................... 100 Hjälpmedel ................................................... 103 Iakttagelser och bedömning .................................... 105 Konsulent- och inspektionsverksamhet ............................ 110 Konsulentverksamhet ........................................ 110 Inspektionsverksamhet ....................................... 110 Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning ...................... 114 Inledning .................................................... 114 Den sociala fackskolans kompetensvärde .......................... 118 Den ekonomiska fackskolans kompetensvärde ..................... 124 Den tekniska fackskolans kompetensvärde ....................... 126
Kapitel 4. Vissa frågor rörande formerna för skolornas organisation och arbete.
Vuxenutbildning .................................................. 130 Intagning av elever från grundskola och andra skolor ................ 130 Speciella behörighetskrav för fackskolestudier .................... 132 Urval bland behöriga sökande .................................. 133 Övergångsbestämmelser ........................................ 134 Den lokala intagningen ........................................ 135 Praktik vid inträde i fackskola ................................... 136 Praktikens värde för utbildningen i fackskola .................... 138 Praktikkrav för teknisk fackskola ................................ 142 Betyg, flyttning, studieuppehåll, avgång ........................... 146 Betyg ...................................................... 146 Flyttning .................................................. 149 Studieuppehåll .............................................. 150 Fackskolestudiernas avslutning ............................... 150 Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning .................. 152 Elevers övergång mellan fackskola och andra skolor. Komplettering, stödundervisning, preparandkurser ................................ 152 Övergång från fackskola till gymnasium ........................ 153 Övergång från gymnasiet till fackskolan ........................ 154
Övergång mellan olika fackskolor .............................. 155 Behovet av komplettering av grundskolebetygen för inträde i fack- skola ...................................................... 155 Elevkategorier som behöver stödåtgärder för flyttning eller över- gång till annan studiegång ................................... 156 Åtgärder för att underlätta intagning, flyttning och övergång mel- lan studiegångar ............................................. 156 Preparandkurser för inträde i fackskola ........................ 157 Studiehjälp ..................................................... 159 Kapitel 5. F ackskolan och vissa andra motsvarande skolformer ................... 161 Det gymnasiala skolsystemet ..................................... 162 Fackskolan och gymnasiet ...................................... 163 Fackskolan och yrkesskolan m.m. ............................... 166 Inledning .................................................. 166 Avlösning av yrkesskolornas handelskurser ..................... 167 Avlösning av kommunala tekniska skolor ...................... 171 Fackskolan och folkhögskolan .................................... 177 Fackskoleutredningens överväganden och förslag beträffande folkhög- skolans framtida ställning och uppgifter ........................ 185 Kapitel 6. F ackskolans befattningshavare ...................................... 196 Lärare ......................................................... 196 Skolberedningens synpunkter på lärarfrågorna i fackskolorna ....... 196 Yttranden vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande 197 Gymnasieutredningens förslag i lärarfrågorna .................... 199 Fackskoleutredningens överväganden och förslag beträffande lärare i läro- och övningsämnen ........................................ 202 Lärare i läroämnen, allmänna synpunkter ...................... 203 Kompetenskraven för lärare i läroämnen ...................... 203 Lärare i ekonomiska ämnen .................................. 205 Lärare i tekniska ämnen ..................................... 209 Lärare i övningsämnen ....................................... 211 Särskilda timlärare .......................................... 211 Vidareutbildning, fortbildning av lärare ........................ 212
Lärarfrågor i samband med avvecklandet av högre kommunala skolor och eventuell avlösning av vissa skolor/kurser inom yrkes-
skolväsendet ................................................ 213 Ordinarie lärare i allmänna läroämnen vid skolor som kommer att avvecklas eller avlösas ....................................... 214 Ordinarie lärare i ekonomiska och tekniska ämnen samt övnings- ämnen ..................................................... 215 Lärarfrågor i samband med avvecklandet av vissa kommunala eller landstingskommunala yrkesskolor och tekniska skolor ........... 216
skola ...................................................... 217 Bibehållande av tidigare avlöningsförmåner m.m. ............... 218 Eventuell fyllnadstjänstgöring vid statlig eller kommunal förvalt- ning m. m. .................................................. 218 Information till lärarpersonalen ............................... 218 Bibliotekarier, vaktmästare m. fl. .............................. 219 Bibliotekarier ............................................... 219 Vaktmästare ................................................ 220 Tekniska biträden ........................................... 220 Personal för elevvårdande uppgifter ............................... 221 Skolhälsovård ............................................... 221 Skolpsykologisk verksamhet .................................. 221 Yrkesvägledning ............................................. 222 Skolkuratorer ............................................... 222 Rektor, biträdande skolledare, biträdespersonal ..................... 223 Skolledningens uppgifter ....................................... 223 Rektorstjänst vid fackskola .................................... 224 Övergångsbestämmelser ...................................... 225 Biträdande skolledare vid fackskola ............................. 225 Studierektorsbefattningar i befintliga skolformer ................ 225 Gymnasieutredningens förslag om biträdande skolledare .......... 227 Tjänster som tillsynslärare och huvudlärare i grundskolan ........ 227 Fackskoleutredningens överväganden och förslag ................ 228 Biträdespersonal ....... . ...................................... 231 Kapitel 7. Genomförandet av fackskolorganisationen ............................ 232 Skolformens omfattning. Det allmänna genomförandet av fackskolan . . 232 Överväganden och förslag .................................... 240 Försöksverksamhet med fackskola läsåren 1963/ 65. Pedagogiskt utveck— lingsarbete ..................................................... 245 Organisatorisk försöksverksamhet ............................... 246 Principiella synpunkter ...................................... 246 Remiss- och riksdagsbehandling av fackskoleutredningens tidigare förslag ..................................................... 248 Organisatoriska anordningar, antal sökande m.m. vid försöksverk- samhet med tvååriga fackskolor läsåret 1963/ 64 ................ 249 Utredningens överväganden och förslag ........................ 253 Pedagogisk försöksverksamhet, pedagogiskt utvecklingsarbete ...... 255 Principiella synpunkter ...................................... 255 Utredningens överväganden och förslag ........................ 255 Informationsverksamhet ....................................... 257 Statsbidragsfrågor ............................................... 257 Allmänt driftbidrag till fackskolan ............................ 259 Statsbidrag till byggnadsarbeten .............................. 260 Statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisnings- materiel .................................................... 261
Kapitel 8. Läroplan för fackskolan ............................................ 264
Riktlinjer för fackskolans inre arbete .............................. 264 Skolsamhället ................................................. 264 Lärostoffet ................................................... 264
Kursplanernas disposition .................................... 264 Urval och presentation av stoffet .............................. 265 Organisation och planering ................................... 267 Verksamhetsformer ............................................ 268 Självverksamhet och samarbete ............................... 268 Studieteknik ................................................ 271 Självständiga arbetsuppgifter ................................. 273 Hemuppgifter ............................................... 277 Hjälpmedel ................................................... 278 Kunskapskontroll ............................................. 281 Synpunkter på bedömningen av elevernas arbete ................ 281 Krav på bedömningen ....................................... 281 Betygsättningen ............................................ 281 Betygskalan ................................................ 282 Åtgärder för normering av betygsättningen .................... 283 Timplaner ...................................................... 284
Kursplaner
Social fackskola ................................................. 295
Svenska ....................................................... 295 Engelska ...................................................... 301 Tyska ......................................................... 304 Franska ....................................................... 309 Ryska ........................................................ 313 Spanska ....................................................... 316 Italienska ..................................................... 318 Livsåskådnings- och religionskunskap ............................ 321 Historia ....................................................... 327 Samhällskunskap ............................................... 339 Socialkunskap ................................................. 350 Konsumentkunskap ............................................ 357 Familjekunskap ................................................ 365 Psykologi ..................................................... 370 Biologi ........................................................ 378 Matematik .................................................... 386 Fysik ......................................................... 395 Kemi ......................................................... 401 Kemi (konsumtionsekonomisk specialisering) ...................... 406 Kontorsteknik ................................................. 409 Övningsämnen ................................................. 411 Stilhistorisk orientering ......................................... 411 Musik ........................................................ 415 9
Teckning ...................................................... 418 Slöjd ......................................................... 421 Textilslöjd ..................................................... 422 Trä- och metallslöjd ............................................ 424 Gymnastik .................................................... 426 Dramatik ..................................................... 434 Hushållsteknik ................................................. 441 Maskinskrivning ............................................... 446 Trafik- och motorkunskap ....................................... 449 Ekonomisk fackskola ............................................. 452 Svenska : social fackskola s. 295
Engelska : social fackskola s. 301 Tyska : social fackskola s. 304 Franska : social fackskola s. 309 Ryska : social fackskola s. 313 Spanska : social fackskola s. 316 Italienska : social fackskola s. 318
Livsåskådnings- och religionskunskap : social fackskola s. 321 Samhällskunskap ............................................... 452 Psykologi = social fackskola s. 370 Matematik : social fackskola s. 386
Stenografi ..................................................... 461 Företagsekonomi ............................................... 464 Maskinskrivning : social fackskola s. 446 Gymnastik : social fackskola s. 426
Redovisning ................................................... 470 Distribution ................................................... 473 Förvaltning .................................................... 477 Svensk affärskorrespondens ...................................... 481 Engelsk affärskorrespondens ..................................... 483 Praktiskt sekreterararbete ....................................... 483 Kontorsteknik ................................................. 487 Konsumentkunskap : social fackskola s. 357 Musik : social fackskola s. 415
Teckning : social fackskola s. 418
Utländsk stenografi ............................................. 490 Trafik- och motorkunskap : social fackskola s. 449
Teknisk fackskola, ............................................... 492 M askinteknisk linje .............................................. 492 Matematik .................................................... 492
Fysik ......................................................... 501
Kemi ......................................................... 516
Svenska = social fackskola s. 295
Engelska : social fackskola s. 301 Tyska : social fackskola s. 304
Samhällskunskap ............................................... 518 Företagsekonomi ............................................... 524 Ergonomi ..................................................... 530 Gymnastik : social fackskola s. 426
Teknologi M .................................................. 535 Produktion .................................................... 556 Konstruktion .................................................. 571 Energi ........................................................ 583 Elteknik ....................................................... 595 Elteknisk linje .................................................. 598 Matematik : maskinteknisk linje s. 492 Fysik : maskinteknisk linje 5. 501 Kemi : maskinteknisk linje 5. 516 Svenska : social fackskola s. 295
Engelska : social fackskola s. 301 Tyska : social fackskola s. 304 Samhällskunskap : maskinteknisk linje 5. 518 Företagsekonomi : maskinteknisk linje 5. 524 Ergonomi : maskinteknisk linje 5. 530 Gymnastik : social fackskola s. 426
Ellära ......................................................... 599 Teknologi E och K ............................................. 603 Elanläggning ................................................... 617 Elmaskiner .................................................... 621 Elektronik (elkraftgren) ......................................... 627 Elektronik (elektronikgren) ...................................... 629 Telekommunikation ............................................. 634 Elkraftteknik .................................................. 637 Byggteknisk linje ................................................ 640 Matematik = maskinteknisk linje 5. 492
Fysik : maskinteknisk linje s. 501 Kemi : maskinteknisk linje s. 516 Svenska : social fackskola s. 295 Engelska : social fackskola s. 301 Tyska : social fackskola s. 304 Samhällskunskap : maskinteknisk linje 3. 518 Ergonomi : maskinteknisk linje s. 530 Gymnastik : social fackskola s. 426
Byggnadsteknik ................................................ 640 Byggkonstruktion .............................................. 647 Byggproduktion ................................................ 651 Hus- och stadsplanering ........................................ 656 Byggnadsutformning ........................................... 659 Byggkonstruktion, tilläggskurs ................................... 662 Anläggningsteknik .............................................. 662 Vägbyggnadsteknik ............................................. 664 Vattenbyggnadsteknik .......................................... 667 Kemiteknisk linje ............................................... 669 Matematik maskinteknisk linje 5. 492
Fysik maskinteknisk linje 5. 501 Kemi ......................................................... 669
Svenska social fackskola s. 295
Engelska = social fackskola s. 301 Tyska = social fackskola s. 304 Samhällskunskap = maskinteknisk linje 5. 518 Företagsekonomi = maskinteknisk linje 5. 524 Ergonomi : maskinteknisk linje 5. 530 Gymnastik = social fackskola s. 426 Teknologi K = elteknisk linje 5. 603
Biokemi ....................................................... 681 Organisk kemi ................................................. 688 Fysikalisk kemi med analys ..................................... 690 Kemiteknik ................................................... 692
För samtliga fackskolor
Kurs i personlig stil ............................................ 697 Kapitel 9. Författningsförslag ................................................ 699 Kapitel 10. Sammanfattning ................................................. 728 Särskilda yttranden .......................................................... 739 Bilagor ..................................................................... 748
REDOGÖRELSE FÖR FACKSKOLEUTREDNINGENS ARBETE
Genom beslut av Kungl. Maj:t den 23 februari 1962 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa av departementschefen i propositionen 196254 angående reformering av den obligatoriska skolan m.m. (s. 343 f.) förordad överarbetning av föreliggande förslag till läroplaner för fackskolor och prövning av vissa därmed samman- hängande spörsmål, allt i enlighet med av departementschefen i propositionen angivna riktlinjer. Vidare föreskrevs av Kungl. Maj:t, att det skulle åligga de sakkunniga att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om ar— betets fortgång och ställa sig till efterrättelse de ytterligare direktiv för upp— dragets fullgörande, vilka av departementschefen kunde komma att meddelas. Enligt PM av den 11 maj 1962 med vissa riktlinjer för översyn av förslag till läroplaner m.m. hänvisas till propositionen 196254 samt lämnas därutöver mer utförliga riktlinjer för de sakkunnigas arbete. Direktiven redovisas i det föl— jande i kapitel 2.
Utredningens sammansättning. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkalla- de departementschefen den 12 april 1962 tio sakkunniga för den planerade över- synen, nämligen undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, rektorerna Range] Ekblom, Nils-Olof Elfman och Sven-Erik Eriksson, juris kandidaten Birgitta Linnér, lektorn Sten-Erik Mörtstedt, rektorn Göte Rudvall, byrådirektören Emil Stetler, rektorn Yngve Thulin samt lektorn Hans-Erik Östlundh. Åt Sjöstedt uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet och åt Eriksson att vara utred— ningens sekreterare.
De sakkunniga antog namnet fackskoleutredningen. Faekskoleutredningens sammansättning har under utredningsarbetets gång förändrats. På egen begäran entledigades sålunda den 23 mars 1963 ledamöterna Sjöstedt, Ekblom, Elfman, Eriksson och Thulin från sakkunniguppdraget. Så— som deras efterträdare tillkallade departementschefen samma dag undervis— ningsrådet Jonas Orring, folkhögskolläraren Harald Vallgårda och skoldirektö— ren Henning Öberg samt uppdrog åt Orring att vara utredningens ordförande och åt Öberg att vara dess sekreterare. Enligt samma beslut förordnades Elfman såsom expert åt utredningen.
Departementschefen uppdrog den 25 mars 1963 åt rektorn Sven Zetterlund
att vara biträdande sekreterare i utredningen. Inom sekretariatet har vidare, jämte viss annan kanslipersonal, sedan april 1963 tjänstgjort kanslisten i eck— lesiastikdepartementet Karin Sjöberg.
Experter. Genom olika departementschefens beslut har ett antal personer, utöver vissa redan nämnda, tillkallats att såsom experter biträda fackskoleut- redningen. Därjämte har utredningen haft vissa andra medarbetare för olika uppgifter. Såsom bilaga 1 till detta betänkande finns införd en förteckning, upp- tagande förutom utredningens ledamöter och sekreterare även de olika slag av medarbetare som nyss berörts. Vidare har fackskoleutredningen i olika sam— manhang samrått med befattningshavare i skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. ämbetsverk samt med skol- ledare, lärare och andra.
Arbetsformer. I fackskoleutredningens direktiv förutsattes att utredningen skulle framlägga sina förslag i etapper för att försöksverksamheten med fack- skolor skulle kunna inledas i begränsad omfattning redan läsåret 1963/ 64. Fack- skoleutredningen överlämnade sålunda den 12 november 1962 vissa preliminära synpunkter på försöksverksamhetens allmänna omfattning m.m. gällande läs— året 1963/64. Den 19 december 1962 föreslog utredningen åtta försökskommu- ner för läsåret 1963/64. Den 7 mars 1963 överlämnade utredningen ett förslag till intagningsbest'ämmelser, timplaner m.m. för försöksverksamheten med fack- skolor 1963/ 64 (ecklesiastikdepartementet 1963z3, stencil).
I utredningsarbetets första skede gjordes inom utredningen en uppdelning på tre delegationer, en humanistisk—socialekonomisk, en merkantil och en teknisk arbetsgrupp. När arbetet i ett senare skede koncentrerades till i första hand kursplanefrågor kom nämnda arbetsgrupper, med de förändringar i fråga om sammansättning som föranleddes av utredningens rekonstruktion, att jämte sekretariatet svara för kontakten med vederbörande ämnesexperter för social (allmän), ekonomisk (merkantil) och teknisk fackskola.
Därjämte har en av utredningens experter (för teknisk undervisning) tillsam— mans med representanter för näringslivet ingått i en särskild expertgrupp med uppgift att utreda vissa praktikfrågor avseende den tekniska fackskolan.
På utredningens önskan har arbetsmarknadsstyrelsen företagit en undersök- ning rörande en kvantitativ bedömning av avnämarområdet för olika linjer och grenar inom den sociala fackskolan. Därjämte har inom utredningen gjorts två smärre undersökningar angående dels elevrekryteringen till kommunala tekniska skolor, aftonskolor med teknisk undervisning och tekniska institut, dels elev- rekryteringen till folkhögskolor. Resultatet av nämnda undersökningar redovisas i det följande, i allt väsentligt inarbetat i föreliggande kapiteltext. Avnämarun- dersökningen redovisas i bilaga 2.
Fackskoleutredningen har uppehållit fortlöpande kontakter med de båda överstyrelserna. Skolöverstyrelsen tillkallade i samråd med överstyrelsen för
yrkesutbildning i januari 1963 skoldirektören Henning Öberg att såsom sak- kunnig direkt under generaldirektörens ställföreträdare, undervisningsrådet Jo- nas Orring handlägga ärenden rörande den planerade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor. I samarbete med utredningen har representanter för de av försöksverksamheten berörda kommunerna av de båda överstyrelserna kallats till en informationskonferens i Stockholm den 14 mars 1963.
Flertalet av utredningens ämnesexperter har på överstyrelsernas uppdrag upprättat vissa förteckningar över läroböcker som bedömts kunna utnyttjas under försöksverksamheten. Dessa förteckningar har av utredningen översänts till samtliga kommuner som läsåret 1963/64 fått försöksverksamhet med fack- skola.
Sedan Orring och Öberg inträtt som ordförande respektive huvudsekreterare i fackskoleutredningen har förberedelsearbetena överflyttats till utredningen som i samråd med de båda överstyrelserna framlagt förslag till kungligt brev med bestämmelser om försöksverksamheten med tvååriga fackskolor, till fackskole- kommunerna översänt kursplaner för årskurs 1, infordrat vissa uppgifter angå- ende antalet sökande till årskurs 1 samt enligt erhållet bemyndigande utfärdat Vissa delningsbestämmelser m.m. Efter samråd med de båda överstyrelserna har utredningen även anordnat en pedagogisk konferens i Stockholm den 17—18 september 1963, till vilken inbjudits bland andra lärare och skolledare från de för försöksverksamhet med fackskolor utsedda kommunerna, vissa skolinspek- törer m. fl.
Med samtidigt pågående statliga utredningar har fackskoleutredningen haft mera ingående överläggningar i frågor av gemensamt intresse. Främst gäller detta gymnasieutredningen som enligt sitt utredningsuppdrag haft flera uppgif— ter av för hela det gymnasiala utbildningsstadiet övergripande natur. Fackskole- utredningen som i betänkandet i olika sammanhang hänvisar till gymnasie- utredningens nyligen avlämnade betänkande redovisar därigenom en på åtskil- liga väsentliga punkter överensstämmande uppfattning i gemensamma eller nära- liggande frågor.
Med företrädare för 1960 års lärarutbildningssakkunniga har kontakt före- kommit i frågor rörande befattningshavare i fackskolan, lärares fortbildning och vidareutbildning m.m.
Med bilförarutredningen har diskuterats form och innehåll i ämnet trafik- och motorkunskap i social och ekonomisk fackskola.
Med 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen har utredningen haft överläggningar i vissa tim- och kursplanefrågor (kompetensfrågor) beträf- fande i första hand den sociala fackskolan.
Företrädare för studiehjälpsutredningen och fackskoleutredningen har disku- terat Vissa skolsociala frågor för fackskolans elever.
Med skoladministrativa utredningens sekreterare har företrädare för facksko— leutredningen haft vissa överläggningar i frågor rörande fackskolans ledning.
Utredningen rörande mejeriundervisning, m.m. har till fackskoleutredningen framfört vissa synpunkter avseende den tekniska fackskolan.
Förutom den ovan nämnda konferensen med representanter för försökskom- munerna har fackskoleutredningen genom konferenser och andra former för kon- takt haft förmånen att diskutera olika frågor tillsammans med företrädare för arbetsmarknadens organisationer, kommunförbunden samt skilda organisationer och sammanslutningar inom det svenska näringslivet. Därjämte har enskilda ledamöter och experter i samband med särskilda arbetsuppgifter företagit vissa studiebesök.
Arbetet i övrigt. Ytterligare underlag för utredningens arbete utgör två fram- ställningar som av ecklesåtstikdepartementet överlämnats till utredningen för att 4 tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande, nämligen .
den 17 maj 1962 utredning av Ingeniörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund angående bioteknikerutbildning,
den 26 mars 1963 skrift från överste C. Peyron m.fl. angående förbättring av franska språkets ställning inom skolväsendet.
Till fackskoleutredningen har vidare inkommit skrivelser från organisationer och sammanslutningar, enskilda lärare och rektorer.
Fackskoleutredningen har vidare avgivit följande remissyttranden, nämligen den 10 januari 1963 över skoladministrativa utredningens betänkande (eck- lesiastikdepartementet 1962:5, stencil),
den 19 februari 1963 över framställning från Malmö stad om medgivande att inrätta fackskolor,
den 22 februari 1963 över en PM angående det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad (SOU 196255),
den 1 mars 1963 över framställning från Göteborgs stad om medgivande att inrätta fackskolor,
den 8 maj 1963 över betänkandet Utbildning av textil- och konfektionstek- niker m. fl. (ecklesiastikdepartementet 1962z3, stencil), samt
den 2 september 1963 över 1960 års radioutrednings skoldelegations betän- kande Skolradio och skol-TV fram till 1970 (kommunikationsdepartementet, SA 107/1963, stencil).
Därjämte har utredningen den 6 maj 1963 i svar på en fråga från nämnda skoldelegation redovisat sin syn på behovet i fackskolan av skolradio- och/eller skol—TV—verksamhet av rent lärarersättande art eller i visst hänseende och i viss utsträckning lärarersättande art.
Betänkandets utformning. Vid utformningen av betänkandet har för att ge en mer fullständig bild av utredningens förslag och föreliggande förutsättningar m.m. vissa redogörelser av t. ex. utredningens direktiv, skolberedningens förslag, remissinstansers yttranden m. m. redovisats i flera kapitel även om i stort sett
motsvarande partier behandlats i andra sammanhang i betänkandet. Detta kan förefalla som en onödig upprepning. Utredningen har emellertid genom denna form av redovisning velat vinna att vissa avsnitt skall kunna läsas som avslu- tade helheter.
I betänkandet har vidare — för undvikande av tyngande formuleringar — genomgående använts benämningen skolöverstyrelsen, varmed utredningen för tiden fram till den 1 oktober 1964 avser såväl Kungl. skolöverstyrelsen som Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning.
Många har såsom experter direkt engagerats i fackskoleutredningens arbete. Därutöver har utredningen i skilda sammanhang vänt sig till företrädare för näringslivets organisationer, befattningshavare i centrala ämbetsverk och på skolans olika områden verksamma personer. Fackskoleutredningen vill här till dem framföra ett tack för visat tillmötesgående och värdefull medverkan.
NÅGRA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
Inledning. Fackskoleutredningens arbete grundas dels på skolberedningens för— slag om fackskolor i utredningens huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961:30) och dess Läroplaner för grundskola och fackskolor (SOU 1961:31), däröver av— givna yttranden, departementschefens uttalande i propositionen 196254 samt särskilda utskottets utlåtande vid 1962 års riksdag och riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen, dels på departementschefens di- rektiv. Under arbetets gång har utredningen, i enlighet med direktiven, haft en serie överläggningar och kontakter — för vilka närmare redogöres i kapitel 1 — med andra utredningar liksom med företrädare för olika näringslivsorganisa— tioner m.fl. Av de olika kommittéerna har av naturliga skäl särskilt gymnasie— utredningens verksamhet berört fackskoleutredningens område. Utredningen har därför särskilt under senare delen av sitt arbete haft omfattande kontakter med gymnasieutredningen och under hand tagit del av dess utredningar och förslag. Utredningen har också, som tidigare nämnts (s. 14) låtit företaga vissa undersökningar, nämligen tillsammans med expertis från arbetsmarknadsstyrel— sen rörande kvantitativ bedömning av avnämarområdet för olika linjer och specialiseringar inom social fackskola samt en undersökning av elevrekryte- ringen till folkhögskolorna genom enkäter till elever och lärare. Vidare har som redan nämnts en särskild arbetsgrupp utrett frågan om praktikfordringarna för teknisk fackskola.
Skolberedningens förslag. Skolberedningens förslag om fackskolorna återfinns i huvudbetänkandet (SOU 1961: 30, i fortsättningen förkortat SB) samt i läroplaner för grundskola och fackskolor (SOU 1961: 31, i fortsättningen förkortat SBL).
Skolberedningen föreslog en ny typ av tvååriga frivilliga kommunala exa- mensfria skolor — fackskolor — ovanpå grundskolan. Förslaget omfattade fyra slag av fackskolor, nämligen en humanistisk, en teknisk, en merkantil och en social—ekonomisk. Även andra huvudmän än kommuner och kommunalförbund skulle kunna komma i fråga. Förslaget om fackskolor anslöt till erfarenheter från flickskolan och den praktiska realskolan liksom naturligtvis också till erfaren- heter från kommunala tekniska skolor samt viss inom yrkesskolan anordnad merkantil utbildning.
Enligt skolberedningens läroplansförslag skulle de fyra fackskolorna ge dels
allmän utbildning, dels mera målinriktad yrkesutbildning, vilket senare moment blev särskilt framträdande för den tekniska och den merkantila fackskolan.
Den tekniska fackskolan (SB s. 486 ff.) skulle ge en teknisk utbildning när— mast motsvarande den som ges vid de tekniska instituten. Genom uppdelning på ett antal facklinjer, som i sin tur uppdelades i grenar, kunde en viss specia- lisering uppnås enligt nedan:
Linje Grenar Maskinteknisk Konstruktionsteknisk Produktionsteknisk Elektroteknisk Gren för elkraft Gren för allmän elektronik Byggnadsteknisk Husbyggnadsteknisk
Väg- och vattenbyggnadsteknisk
Den merkantila fackskolan (SB s. 488 ff.) avsågs ge en god grundutbildning på det merkantila området genom vidgad allmänutbildning, kompletterad med viss fackutbildning. En viss, dock jämförelsevis svag specialisering skulle upp— nås genom linjedelningen: distributionsteknisk linje, kameral linje och korrespon- dentlinje.
Den humanistiska skolan (SB s. 484 ff.) skulle ge en bred grund för vidareut- bildning under studentexamensnivå, och då närmast motsvarande i stort sett normalskolekompetens. Den gemensamma kärnan av allmänbildande teoretiska ämnen och vissa övningsämnen borde utgöra omkring tre femtedelar av under- visningstiden. Härtill skulle komma en grupp teoretiska linjedelande ämnen samt fritt valt arbete. Fritt valt arbete kunde ersättas av specialisering på este— tisk gren.
Den social—ekonomiska fackskolan (SB s. 491 ff.) motiverades av arbetsmark- nadens behov av befattningshavare inom ett ökande antal servicebetonade yr- ken och av ungdomarnas yrkesvalstendenser, som visade en stark inriktning mot sociala, vårdande, pedagogiska och servicebetonade yrken, framför allt hos ton- årsflickor, men även hos en icke obetydlig grupp av pojkarna. Denna fackskola avsågs ge eleverna ökad allmänbildning och en utbildning, som förberedde för vissa kontaktyrken. Estetiska och praktiska intressen skulle kunna odlas genom ett system av tillvalsämnen.
I beredningen diskuterades även ett förslag om en estetisk fackskola, som dock enligt beredningens mening, i varje fall tills vidare inte syntes böra komma till stånd.
För inträde i fackskolorna (SB s. 494 ff.) borde slutbetyget från motsvarande linje i grundskolans nionde årskurs vara det normala. Beredningen säger här (SB s. 495) »Huruvida därvid vissa bestämda krav bör uppställas i fråga om tidi- gare lästa kurser eller kvalificerade betyg i vissa ämnen får avgöras för varje skolform för sig vid utarbetande av de mer detaljerade bestämmelser som så småningom kommer att erfordras».
För elever, som efter genomgången grundskola, antingen omedelbart eller efter några års praktik inte var behöriga till fackskolestudier, borde genom skolans försorg åtgärder vidtas, som underlättade elevernas kompletteringar. Vid de tek— niska fackskolorna borde sålunda kompletteringskurser anordnas. En sådan an— ordning borde vara naturlig även vid andra fackskolor än de tekniska. Bered- ningen uppställde praktikkrav endast för den tekniska fackskolan. Denna prak- tik kunde antingen fullgöras före fackskolutbildningen eller också före inträdet i den andra årskursen vid den tekniska fackskolan. Beträffande betyg och betyg- sättning föreslog beredningen, att bestämmelserna för grundskolan i huvudsak skulle gälla även för fackskolorna, utom vad gällde flyttning till andra årskur- sen. Fackskolorna skulle vara examensfria, men åtgärder för normering av slut— kompetensen kunde komma i fråga.
Beträffande den centrala ledningen för fackskolorna (SB s. 498 f.) föreslog beredningen, att den tekniska och den merkantila skulle föras till överstyrelsens för yrkesutbildning kompetensområde, medan de övriga borde sortera under skolöverstyrelsen, dock att Kungl. Maj :t förutsattes fatta beslut i varje enskilt fall till vilken överstyrelse en fackskola skulle kunna föras. Sistnämnda förslag motiverades bl.a. med att blandfackskolor, dvs. sådana där två eller flera olika fackskolor var sammanförda i en skolenhet, kunde förutses bli täm- ligen vanliga.
Skolberedningen ansåg, att en genomgripande förstärkning av lärarutbild— ningen skulle bli erforderlig liksom en regional konsulent— och inspektionsverk— samhet.
De lokala organisationsformerna bedömdes bli jämförelsevis varierande på olika orter (SB s. 499 ff.). Beredningen gjorde en tämligen ingående inventering av olika former för organisation av fackskolor — fristående, blandfackskolor el— ler skolor samorganiserade med gymnasier av olika slag, högstadium av grund— skola samt yrkesskola.
Upprättande av fackskolor (SB s. 505 ff.) ansåg Skolberedningen vara en pla— neringsfråga, som berörde inte bara en orts utan en regions hela skolväsen. Båda överstyrelserna borde därför yttra sig innan Kungl. Maj:t fattade beslut om fack— skola. oavsett under vilken av överstyrelserna en föreslagen fackskola kunde komma att sortera. En mera allmän övergång till fackskolor borde ske höstter- minen 1965, då elever med slutbetyg från det nya högstadiet stod i begrepp att fortsätta sin utbildning efter grundskolan eller gå ut i yrkesverksamhet. För— söksvis borde fackskola enligt skolberedningens förslag kunna inrättas från och med höstterminen 1963.
Fackskolorganisationen borde i huvudsak vara genomförd i början av 1970— talet (SB s. 651). Beredningen presenterade vissa beräkningar av lärarbehov (SB s. 667 f., 670 f.), lokalbehov (SB s. 691 f.), statsbidrag (SB s. 703) samt kost— nadsberäkningar (SB s. 741). Dessa beräkningar grundades på antagandet att fackskolorna vid början av 1970-talet skulle komma att rekrytera elever i en omfattning motsvarande ca 20 % av födelseårgången. De totala kostnaderna,
exklusive skolsociala anordningar för fackskolorna beräknades till 34.— miljoner kronor läsåret 1965/66 och till 82 miljoner kronor läsåret 1971/72 (SB s. 7433). Om dessa beräkningar säger beredningen, att de »får uppfattas såsom försök att ange de ungefärliga kostnadsramarna för den tilltänkta fackskolorganisationen. Först sedan: dennas struktur mera i detalj utformats i olika avseenden blir kost- nadsberäkningar i egentlig mening möjliga».
Beträffande förslaget till läroplan för de fyra fackskolorna uttalar beredningen (SB s. 511):
»Dessa får i första hand betraktas som tämligen detaljerade och långtgående illustra- tioner till innebörden av förslaget till fackskoleorganisation, och beredningen gör sålunda inte anspråk på att i betänkandet ha presenterat läroplaner i ett slutgiltigt skick.»
Beredningen föreslog sålunda, att Kungl. Maj:t snarast efter det beredningen överlämnat sitt huvudbetänkande skulle tillkalla en mindre grupp av sakkun- niga, förslagsvis valda bland dem som tidigare medverkat i beredningens arbete. Dessa sakkunniga borde få till uppgift att i första hand svara för att erforderlig överarbetning av läroplansförslaget kom till stånd. Expertgruppen borde vid sitt arbete självfallet noga beakta de synpunkter och förslag, som efter hand fram— förts i anslutning till skolberedningens förslag om fackskolor och läroplanerna för dessa.
Vid bearbetningen av läroplansförslaget borde likaså de av beredningen i ka— pitlet om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning framförda synpunkterna beaktas. Beredningen föreslog, att de ovan nämnda sakkunniga, såsom ett led i arbetet med fackskoleförslaget mot slutet av tiden för remissbehandlingen av skolberedningens förslag i dess helhet och efter det slutlig överarbetning av läroplansförslaget företagits, tog vissa kontakter med företrädare för näringsli— vet i syfte att av dessa få bedömningar av och uttalanden om de arbets- och yrkesområden, för vilka de olika slagen av fackskolutbildning kunde anses mest lämpliga. Resultaten av dessa överläggningar borde redovisas till Kungl. Maj:t i så god tid, att de kunde beaktas i den proposition, genom vilken beredningens förslag slutligen skulle komma att presenteras för riksdagen.
Den slutliga läroplanen borde efter behandling av vederbörande myndigheter fastställas av Kungl. Maj:t.
Även på s. 619 i huvudbetänkandet h'änskjuter Skolberedningen till senare överväganden genom särskilda sakkunniga, huruvida den humanistiska skolan och den »sociaI—ekonomiska — eller kanske sociala — fackskolan», borde gö- ras mera renodlad genom överföring av vissa uppgifter till den merkantila (för— beredelse för kontaktyrken inom kommunikations- samt bank- och försäkrings- Väsendet). Den »sociala» fackskolan skulle då kunna inriktas mot de i egentlig mening vårdande och personalbehandlande yrkena, till vilka beredningen i för— sta hand räknade sjuksköterskeyrket samt andra av flickor traditionellt starkt frekventerade yrken, som rekryterades även av manliga elever, t. ex. kurator, personaltjänstemän, personal vid fångvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor.
Det borde övervägas, om inte även förutbildning för vissa pedagogiska yrken borde ingå i målsättningen.
Beträffande arten av den föreslagna omarbetningen, säger beredningen i sitt läroplansbetänkande (SBL s. 217):
»Som beredningen också framhåller i kapitlet Fackskolor (se huvudbetänkandet), räk- nar beredningen med att en viss överarbetning av de härmed framlagda läroplansför- slagen bör komma till stånd. Dessa bör därför i första hand ses som en illustration till de tankar med principiell innebörd som beredningen menar bör vara vägledande för utbygg- naden av den föreslagna fackskoleorganisationen. Det vore å andra sidan oriktigt att betrakta dem enbart som utkast, vilka man i det fortsatta arbetet kan i väsentliga delar bortse ifrån. Enligt beredningens mening bör efterföljande (förslag visserligen kunna juste- ras i viss omfattning men däremot inte omarbetas så, att t. ex. en förskjutning av utbild— ningens tyngdpunkt åt ena eller andra hållet äger rum».
Vad nämnda överarbetning i första hand borde inriktas på och vilka principer den borde följa har beredningen behandlat i sitt ovan nämnda huvudbetän- kande i kapitlet om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning (kap. 36). Därutöver har beredningen som en allmän synpunkt för all undervisning på det åldersstadium varom här är fråga framhållit, att ingen utbildningsväg borde förgrenas eller specialiseras mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. Här— för talade flera skäl, i första hand kanske det förhållandet, att eleverna fortfa- rande vid den ålder, då de söker sig till dessa skolor, sannolikt inte har någon särskilt utpräglad stabilitet i inriktningen hos sin yrkesuppfattning. Men även den omständigheten, att de arbets- och yrkesområden, till vilka eleverna efter genomgången fackskola övergår dels är rikt varierande, dels utsatta för stor föränderlighet, talade enligt beredningens uppfattning för återhållsamhet i spe- cialiseringen av utbildningsvägarna.
I kapitlet om läroplanen för grundskolan (kap. 12 i huvudbetänkandet) fram- höll beredningen, att läroplanen för grundskolan, om den tillfredsställande skulle kunna tjäna som hjälpmedel vid realiserandet av de mål för skolans verksamhet som i vederbörlig ordning fastställts, borde vara uppbyggd så, att den innehöll ett avsnitt om (1) skolans mål, (2) allmänna riktlinjer för skolans inre arbete, en framställning om (3) skolan, hemmet och närsamhället i syfte att på bästa sätt leda elevernas fostran och utbildning, (4) timplaner, (5) kursplaner och (6) all— männa anvisningar för undervisningen. Det sagda borde, med de ändringar som motiverades av att fackskolornas elever hade högre ålder, i allt väsentligt gälla även om läroplanen för fackskolorna.
Remissinstanserna. En sammanfattning av remissvaren till skolberedningens betänkande ges i propositionen 196254 5. 311—335. I följande sammanfattning medtas endast direkta yrkanden med avseende på översynen av skolberedning— ens förslag rörande fackskolorna.
Departementschefen konstaterade i propositionen att fackskoleförslaget i stort mötts av ett mycket positivt intresse, som kunde betecknas som en i det när— maste undantagslös uppslutning.
Skolöverstyrelsen betonade starkt behovet av den av Skolberedningen förut- satta överarbetningen av fackskoleförslaget. Bland frågor, som särskilt borde penetreras nämndes kompetensfrågorna, samarbetet mellan elevernas intressein- riktningar och de föreslagna skoltyperna, gränsdragning mellan fackskola och yrkesskola, särskilt vad beträffar den merkantila utbildningen samt vissa syn- punkter beträffande folkhögskoleväsendet. Skolöverstyrelsen föreslog, att veder— börande överstyrelser skulle få i uppdrag att i samråd med gymnasieutredningen verkställa bearbetning av skolberedningens förslag.
Beträffande överarbetningen av läroplanerna uttalade gymnasieutredningen, att den slutliga bearbetningen borde ske i samråd med gymnasieutredningen med hänsyn till att frågan om den horisontella klyvningen av gymnasiet kunde påverkas på ett avgörande sätt. Utformningen och införandet av fackskolorna borde ske i visst samarbete med gymnasieutredningen. Vid överarbetningen bor- de särskild omsorg ägnas åt frågan om skolformens avgränsning gentemot gym- nasiet med hänsyn till att krav kommer att ställas på övergångsmöjligheter i båda riktningar.
1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning ansåg, att ut— formningen av fackskolorna borde bli föremål för förnyat övervägande, att läro- planerna borde omprövas och att kompetensvärdet av utbildningen klart fast— ställdes med hänsyn till konkurrensen med yrkesskolor av skilda typer och med folkhögskolan.
TCO menade, att sakkunniga för överarbetning av fackskoleförslaget borde få större uppgifter, de borde också ta upp grundläggande frågor beträffande linjeindelningen, huvudinriktningen på olika yrkesområden, krav på förpraktik m. m.
Frågan om läroplaner i fackskolorna var, ansåg SACO, otillfredsställande ut- redd. En närmare arbetsmarknadsmässig bedömning om utbildningsvägarnas värde saknades. Fackskolorna borde, som en del av gymnasiepolitiken, bedömas i samband med gymnasiepolitiken i dess helhet.
LO ansåg att översynen av förslaget även borde innefatta problemet om re— lationerna mellan folkhögskola och fackskolor samt mellan fackskolor och egent— lig yrkesutbildning.
Beträffande den tekniska fackskolan föreslogs omarbetning av läroplanen av kollegienämndema vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Den senare ansåg, att uppehållet för praktik mellan första och andra årskursen skulle inverka negativt på elevernas förmåga att tillägna sig den digra andra årskursen. Flera remissinstanser föreslog en kemisk eller kemi-teknisk linje.
Förslagen om merkantil fackskola föranledde endast i mindre utsträckning erinringar. Några remissinstanser ansåg emellertid, att målet satts för lågt jäm- fört med de övriga fackskolorna. Vissa yrkanden på praktik och förslag om ännu mindre specialisering förekom också.
Mellan den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan hade som ovan
framgått skolberedningen redovisat oklarheter i gränsdragningen. Båda dessa fackskolor, men särskilt den social—ekonomiska fackskolan, utsattes för en delvis ganska hård kritik i remissbehandlingen. Man påtalade svagheter i gräns- dragningen mot gymnasiet, liksom följderna för folkhögskolan och kom med förslag om sammanslagning av de båda fackskolorna. Sålunda ville skolöversty- relsen skapa en social fackskola med en social, en språklig, en naturvetenskaplig, en hemekonomisk och en estetisk gren eller motsvarande tillvalskombinationer.
Beträffande upprättandet av fackskolor ansåg skolöverstyrelsen, att man ej fick känna sig bunden av tidigare skolformers förekomst och placering. Skolbe- redningen hade tänkt sig, att fackskolorna lokalmässigt skulle efterträda flick- skolor och praktiska realskolor. I denna fråga ansåg skolöverstyrelsen att det vore beklagligt, om den felaktiga uppfattningen vunne insteg att den tekniska och den merkantila fackskolan vore enbart nya namn på praktiska realskolans maskintekniska linje och handelslinje. Vid utväljandet av fackskoleorterna borde redan från början allmänna planeringsprinciper anläggas och inte prioritet ges åt orter, som för närvarande har kommunal flickskola eller kommunal prak- tisk realskola. Överstyrelsen avstyrkte sålunda bifall till skolberedningens för— slag om att ge kommuner med praktiska realskolor och flickskolor en förhands— ställning vid uppbyggandet av fackskolorganisationen.
Proposition 1962:54 och dess behandling vid 1962 års riksdag. Departements- chefen biträdde skolberedningens förslag både i huvudsak och flertalet enskild- heter. Om upprättandet av fackskolor uttalade han:
»Frågan om fackskolorganisationens framtida omfattning bör emellertid självfallet ingående uppmärksammas och i mån av behov omprövas, i första hand i samband med gymnasieutredningens överväganden rörande det 'gymnasiala' utbildningsväsendets fram- tida. totaldimensionering och avvägningen mellan skilda utbildningsvägar inom denna sektor».
Beträffande överarbetningen av skolberedningens förslag uttalade departe- mentschefen ( prop. 1962:54 s. 343 f.):
»Skolberedningen har föreslagit, att Kungl. Maj:t genom en mindre grupp sakkunniga skall låta företa en överarbetning av läroplansförslaget, en tanke som finner stöd i åt— skilliga remissvar, t.ex. från de båda överstyrelserna, 1955 års sakkunniga för yrkesut- bildningens centrala ledning och gymnasieutredningen. I överensstämmelse härmed har jag för avsikt att senare denna dag i annat sammanhang utverka Kungl. Maj:ts bemyn— digande att tillkalla ett antal sakkunniga för att företa nämnda överarbetning och när- mare pröva vissa därmed sammanhängande spörsmål. Jag vill här framhålla, att åtskilliga skäl, inte minst önskemål framförda i ett antal remissyttranden, motiverar att inom de sakkunniga representeras bl.a. de erfarenheter, som folkhögskolan har att ge i dessa frågor.
Vad beredningen anfört i fråga om specialiseringsgraden i den föreslagna fackskol- organisationen bör i allt väsentligt vara vägledande för det fortsatta arbetet. Vid över-J arbetningen av läroplansförslaget, torde vissa justeringar i detta komma att visa sig erforderliga. Gränsdragningen mellan de föreslagna typerna av fackskolor kan behöva ändras, vilket beredningen själv för övrigt räknat med. Eventuellt kan även samman—
slagning av den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan eller liknande an- ordningar visa sig ändamålsenliga. Man kan för den tekniska fackskolan — trots bered— ningens uttalande om att ytterligare specialisering inom denna utöver den föreslagna regelmässigt inte bör förekomma — behöva överväga även en kemisk-teknisk linje till de tre föreslagna. Linjedelningen i den merkantila fackskolan kan behöva ytterligare penetre— ras. Samtliga de överväganden som kan komma i fråga bör dock enligt min mening hålla sig inom den av beredningen angivna principiella ramen för fackskolorganisationens upp- byggnad. De sakkunniga torde vidare få anledning att ytterligare överväga vad bered- ningen anfört i fråga om praktikkrav och övriga inträdesfordringar, betygsättning och flyttning, möjligheterna till övergång från fackskola till andra skolor, främst kanske olika former av gymnasier, förläggande av kompletteringskurser till en eller flera av fackskolorna med flera liknande frågor av närmast pedagogisk natur.»
Beträffande fackskolornas lokalisering, anförde departementschefen i propo— sitionen på s. 345:
»Med viss avvikelse från skolberedningens förslag beträffande omändringen av den äldre organisationen med praktisk realskola och kommunal flickskola föreslår skolöver- styrelsen, att fackskolorganisationen redan från början bör utbyggas enligt allmänna planeringsprinciper utan. särskilt hänsynstagande till befintligheten av berörda äldre skolformer. Beredningens önskemål om en smidig övergång från den äldre till den nyare organisationen med tillvaratagande av befintliga tillgångar i form av lokaler och lärare samt en värdefull pedagogisk erfarenhet och tradition torde i allt väsentligt kunna till-I godoses, inom ramen för den av skolöverstyrelsen hävdade -— och enligt min mening riktiga — principen för organisationens utbyggnad.»
Departementschefens uttalande om fackskolornas förhållande till folkhögsko- lan tas i detta betänkande upp i kapitel 5 i samband med redogörelsen för fack— skolornas förhållande till vissa andra skolformer ovanför grundskolan.
Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag anslöt sig beträffande fackskolorna till departementschefens förslag och uttalade, att det med hänsyn inte minst till kommunernas och de statliga skolmyndigheternas planeringsuppgifter syntes angeläget att riksdagen snarast möjligt bereddes tillfälle att taga ställning till fackskolornas mer definitiva utformning.
Direktiven. Den 11 maj 1962 utfärdade departementschefen direktiv för över- synen av skolberedningens förslag till läroplaner för fackskolorna. Direktiven sammanfattas här i korthet.
Direktiven avser i första hand läroplansöversynen, men därutöver har de sak— kunniga att överväga vissa allmänna organisatoriska frågor, framför allt frågan om ändring av gränsdragning mellan fackskolorna, eventuellt sammanslagning mellan humanistisk och social-ekonomisk fackskola eller liknande anordningar, upprättande av kemisk-teknisk linje inom teknisk fackskola samt ytterligare penetration av linjedelningen inom merkantil fackskola. Vidare har de sakkun— niga att överväga möjligheter till övergång till andra skolor och förläggande av kompletteringskurser till en eller flera fackskolor.
Beträffande läroplansöversynen, framhåller departementschefen, att arbetet
med läroplansförslaget m.m. ej bör utvidgas till en egentlig nybearbetning. Det bör begränsas till en översyn i anslutning till de principer som varit vägledande för skolberedningen vid dess framläggande av förslagen om fackskolorganisatio- nen samt departementschefens uttalanden i propositionen 196254.
Bearbetningen av läroplanen innefattar dock vissa svåra avvägningsproblem, exempelvis avgränsningen mot och samordningen med gymnasium, yrkesskolor och folkhögskola; nödvändigheten att undvika sådana negativa verkningar, som kännetecknar parallellskolesystemet m.m.
Karakteristiskt för samtliga fackskolor bör vara att ge en grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning samt att specialisering så långt det är möjligt och lämpligt bör hållas tillbaka. Den tekniska och den merkantila fackskolan skall primärt syfta mot ett bestämt, för direkt inträde i näringslivet, inriktat utbildningsmål. Eventuellt kan inom merkantil fackskola kameral linje och korrespondentlinje förenas till en kontorslinje. Den humanistiska skolan _ bibehållen som en helt självständig utbildning eller inarbetad mer eller mindre integrerande i den social-ekonomiska fackskolan — kommer att bli den minst yrkesinriktade. Eventuellt bör möjlighet beredas till inriktning mot ett estetiskt specialområde. I samband med spörsmålet kring den social—ekonomiska fack- skolan föreligger remissförslag om inriktning på livsmedelsteknik, hemteknik, hushållsteknik, konsumtionsekonomi samt ungdomsledare- och vårdnadsupp- gifter. Departementschefen menar, att en långtgående specialisering i dessa av- seenden inte låter sig förena med fackskolans uppgifter men ifrågasätter om inte behovet av viss specialisering i dessa riktningar kunde tillgodoses med hjälp av tillvalsämnen eller på annat liknande sätt. Undervisning i konsumentfrågor borde i mindre eller större utsträckning förekomma i de flesta fackskolor.
Eftersom specialiseringen bör hållas tillbaka, bör lokalt betonade speciallinjer av fackskolor som regel inte förekomma.
Utöver läroplansöversynen bör de sakkunniga överväga den närmare utform- ningen av intagningsbestämmelserna, varvid en alltför strikt utformning av dessa bör undvikas. Praktikkravens omfattning och art vid olika fackskolor bör behandlas, varvid möjligheterna till växelutbildning också bör övervägas. Före— gående utbildning vid verkstadsskola bör kunna gälla som praktik för inträde vid teknisk fackskola. Övergången från praktiska linjer i årskurs 9 till facksko— lorna bör underlättas, varvid möjligheterna att vid fackskola erbjuda komplet- teringsmöjligheter bör övervägas. Andra frågor att behandla är undervisningens anordnande, inspektion, betygsättning, flyttning, formerna för studiernas av— slutande, utbildningskompetensen, lärare och andra befattningshavare samt för— söksverksamhet med fackskola fr.o.m. höstterminen 1963. I fråga om genom- förandetakten och organisationens omfattning, bör skolberedningens förslag och de riktlinjer som presenterats för 1962 års riksdag vara i det väsentligaste rikt— givande. Beträffande planeringen för utbyggande av fackskolor erinras om skol- överstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning planeringsgrupp. »De nu tillkallade sakkunniga behöver därför inte beakta hithörande planeringsfrågor
på annat sätt än genom kontakt i erforderlig omfattning med nyssnämnda pla— neringsorgan» .
I fråga om läroplanernas pedagogiska och metodiska innehåll bör de sakkun- niga arbeta förutsättningslöst, »kunna överväga och föreslå radikala och okon- ventionella lösningar, som för främjande av syftet med skolformen kan befinnas lämpliga och önskvärda att pröva.»
Översynen bör ske i kontakt med de centrala skolmyndigheterna på gymna- siets och yrkesskolans område liksom med gymnasieutredningen »i de delar denna berörs av de sakkunnigas arbete. Särskilt torde detta bli nödvändigt i frå— ga om bestämmelser om intagning vid och övergång mellan olika skolformer samt vid utformningen av läroplanen.»
Samordning med gymnasieutredningens arbete. Med gymnasieutredningen har utredningen haft kontakter framför allt i fråga om intagningsbestämmel— serna, läroplanernas innehåll, möjligheter till övergång mellan gymnasium och fackskola, skolsociala anordningar, vissa kvantitativa beräkningar, delningsbe— stämmelser, skolornas fackliga ledning samt vissa organisatoriska frågor. Den principiella frågan om förhållandet mellan bl. a. fackskola och gymnasium be- handlas i föreliggande betänkande i kapitel 3.
Fackskoleutredningens egna undersökningar. Försök till kvantitativ bedöm- ning av avnämarområden för social fackskola, bilaga 2. En arbetsgrupp från arbetsmarknadsverket har för fackskoleutredningens räkning gjort en kartlägg- ning av storleken av de yrkesområden, som år 1970 torde kunna rekryteras från den sociala fackskolan, som utredningen längre fram i detta betänkande föreslår som en sammanslagning av den av skolberedningen föreslagna humanistiska och social-ekonomiska fackskolan. Arbetsgruppen betonar, att bedömningen inte kan läggas till grund för en dimensionering av denna fackskola, som enligt gruppens mening bör få den omfattning som betingas av elevernas intresse för skolan i fråga.
Beräkningen försvåras av att tendensen i fråga om yrkes— och utbildningsvä- gar nu går mot en höjning av inträdeskraven. Områden, som förut krävt folk- skola, kan komma att fordra fackskola medan områden, som förut krävt kvali— ficerad realexamen eller normalskolekompetens, kan komma att kräva gym- nasium osv.
Beräkningarna har utförts i två etapper. Först har beräknats vilka skolor, kurser eller yrken, som i dag skulle ha kunnat kräva social fackskola eller där denna skola skulle ha varit en väsentlig merit om den funnits. Främst har med- tagits yrken och utbildningsvägar dit ett stort antal studenter söker sig men där studentexamen ej fordras. Vidare har medtagits arbetsområden där kraven är minst normalskolekompetens eller formellt en kvalificerad realexamen samt slutligen sådana där i praktiken flertalet antagna har kvalificerad realexamen eller motsvarande, fastän kraven formellt endast är realexamen.
För de så erhållna yrkes— och utbildningsområdena har sedan bedömts utveck- lingstendenserna intill 1970. På grundval av dessa överväganden, har arbetsgrup- pen kommit fram till två prognosalternativ för 1970: det ena redovisar samma yrken och utbildningsvägar 1970 som år 1960, det andra bygger på antaganden om en utveckling med allt högre skolunderbyggnadskrav. Resultaten redovisas i kapitel 3 i samband med överväganden och förslag rörande kompetensvärdet av fackskolans utbildning.
Undersökning angående folkhögskolornas elevrekrytering m.m. Som framgår av direktiven skall utredningen särskilt uppmärksamma »huruvida —— utan ef- tersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen — särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna.»
Utredningen har närmare undersökt folkhögskolelevernas skolunderbyggnad och yrkesplaner genom en enkät till eleverna i folkhögskolornas andra årskurs, vinterkursen 1962/ 63. Sammanlagt 3 496 elever har besvarat enkäten. Till jäm— förelse kan nämnas att andra årskursen vid berörda skolor vid tidpunkten för enkäten omfattade 3 896 elever. Resultaten av dessa undersökningar, som också jämförs med motsvarande undersökningar genomförda av skolkommissionen år 1947 och arbetsmarknadsstyrelsen år 1955, redovisas i kapitel 5 i samband med behandlingen av fackskolornas förhållande till andra skolformer på motsvarande åldersstadium.
I syfte att ytterligare belysa folkhögskolelevernas studiesituation har utred— ningen vidare i en enkät vänt sig till folkhögskolornas lärarråd. Av de 97 tillfrå- gade lärarråden har 93 besvarat enkäten, som bl. a. gällde elevernas erfarenheter från arbetslivet, en jämförelse mellan undervisning av äldre och yngre elever, vuxna elevers möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen samt internatmil- jöns betydelse. Även resultaten av denna undersökning redovisas och kommen- teras i samband med utredningens behandling av förhållandet mellan fackskolor och folkhögskolor i kapitel 5.
I detta sammanhang kan också nämnas, att utredningen tagit del av en un— dersökning, som gjorts inom skolöverstyrelsen rörande folkhögskolelevernas möjligheter till vidareutbildning. Utredningen återkommer senare till resultatet av denna utredning.
FACKSKOLANS INNEHÅLL OCH UTFORMNING
Namnfrågor
I enlighet med sina direktiv framlade fackskoleutredningen i framställning till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 12 november 1962 vissa preliminära förslag angående den planerade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor. I samband med en konferens för de för försöksverksamheten aktu— ella kommunerna presenterade fackskoleutredningen därefter den 7 mars 1963 vissa preliminära förslag till timplaner och intagningsbestämmelser m. m. (sten- cil, ecklesiastikdepartementet 19633).
I de ovan nämnda förslagen framhöll utredningen att den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan och social-ekonomiska fackskolan borde samman— slås till en fackskola, av utredningen benämnd allmän fackskola. Den dåvarande utredningen ansåg sig ej finna någon motsättning mellan begreppen »allmän» och »fack»—skola om hänsyn togs till den allmänna bredd undervisningen skulle komma att få inom de grenar som föreslogs ingå i den allmänna fackskolan sam— tidigt som den avsågs ge yrkesförberedelse för vissa yrken eller fortsatt yrkesut- bildning. Det ansågs att det föreslagna namnet skulle vara bättre täckande än de i direktiven ifrågasatta benämningarna social-ekonomisk eller social fackskola.
Den av skolberedningen föreslagna till den social-ekonomiska fackskolan för— lagda förvaltningstekniska linjen ansåg utredningen borde överflyttas till den merkantila fackskolan.
Vidare föreslogs den tekniska fackskolan erhålla en kemiteknisk linje, som dock ej kunde förväntas bli lika ofta förekommande som övriga linjer inom den tekniska fackskolan.
Förslaget om en sammanslagning av den humanistiska skolan och den social— ekonomiska fackskolan tillstyrktes av det stora flertalet remissinstanser. Vissa kritiska synpunkter framfördes dock från bl.a. LO, arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen. Om den allmänna fackskolan skulle fylla sin dubbla upp- gift att dels erbjuda icke klart yrkesbestämda elever en möjlighet till fortsatta studier, dels verka gymnasieavlänkande borde, ansåg arbetsmarknadsstyrelsen, studiegången ej från början medföra en avgörande differentiering utan i huvud— sak inriktas på allmänbildande studier. Gymnasieutredningen fann det ange— läget, att utbildningen framför allt för vårdnadsyrken och socialt-kurativa yrken i vid mening tillgodosågs inom härför lämpade grenar och kunde tänka sig, att den allmänna fackskolan fick denna uppgift. Den ansåg dock att social fack—
skola under sådana förhållanden blev en mer adekvat benämning. LO ansåg att den allmänna fackskolan ej skulle bli gymnasieavl'änkande i den omfattning, som en humanistisk skola avsetts kunna bli och ej heller vara lockande med sin ytterst onyanserade och inkonsekventa beteckning. LO uttalade i sitt yttrande att den social-ekonomiska fackskolan sådan som den var skisserad av skolbered- ningen redan i dagens läge och än mer i framtiden skulle komma att väl försvara sin plats bredvid övriga fackskolor.
Föredragande departementschefen tillstyrkte i propositionen 1963:98 fack- skoleutredningens förslag att de av skolberedningen föreslagna humanistiska och social-ekonomiska fackskolorna under försöksverksamheten 1063/64g orga— niserades som en fackskola. Den av utredningen föreslagna benämningen, all— män fackskola, ansåg sig departementschefen kunna acceptera som ett arbets- namn tills vidare. Departementschefen betonade i detta sammanhang särskilt vikten av att en på vårdyrken inriktad utbildning skapades samt bedömde det vara en av de främsta uppgifterna för den allmänna fackskolan att tillhandahålla sådan utbildning.
Som framgått av det anförda har fackskoleutredningen haft förmånen att under arbetets gång kunna ta hänsyn till ett antal representativa remissinstan- sers synpunkter på sina första mer preliminära förslag. I sitt fortsatta arbete har fackskoleutredningen beaktat de av departementschefen gjorda uttalandena samt de remissyttranden som avgivits. Vissa konferenser har som framgår av kapitel 1 även anordnats med representanter för olika avnämargrupper, arbets- marknadens organisationer m.fl., vid vilka värdefulla synpunkter framförts be- träffande föreliggande förslag till timplaner.
Utredningen, som ej ansett sig bunden till de tidigare såsom preliminära av- givna förslagen, har som framgår av kapitlen 3 och 8 föreslagit relativt bety— dande omarbetningar av timplanerna för främst den fackskola som skall ersätta skolberedningens humanistiska skola och social-ekonomiska fackskola. Genom de nu föreslagna ändringarna får denna fackskola en starkare inriktning mot i vid mening sociala och vårdande yrken jämte serviceyrken, då flera ämnen t. ex. konsumentkunskap, som i fackskoleutredningens preliminära timplaneförslag endast förekom som specialisering för vissa elever, blivit obligatoriska för alla elever i första årskursen, medan ämnet socialkunskap inarbetats i samhällskun- skap för första årskursen. Med hänsyn till dessa överarbetningar av det prelimi— nära förslaget har fackskoleutredningen funnit beteckningen social fackskola vara den bäst täckande för denna fackskola. Utredningen föreslår sålunda, att den tidigare, preliminära benämningen allmän fackskola utbytes mot namnet social fackskola.
Enligt utredningens uppfattning kan man även ifrågasätta om benämningen merkantil fackskola är den mest lämpliga för den fackskola som kommer att inrymma ej endast specialiseringar mot distributions-, kameral— och korrespon- dentområden utan även mot förvaltningsuppgifter. Begreppet merkantil före— faller rutredningen vara alltför snävt och framför allt inriktat mot endast en del
av närings— och affärslivet. Namnet merkantil skulle således inte rätt beteckna den skola som utredningen strävat efter att skapa, en utbildningsväg som ger eleverna en bättre insikt i och förståelse för ekonomiska samband och förhållan- den över huvud taget. Fackskoleutredningen har därför vid sina fortsatta över- väganden funnit benämningen ekonomisk fackskola vara mera lämplig med hänsyn till målsättningen för denna fackskola och den utformning som getts tim— och kursplanerna för denna och utredningen föreslår alltså detta namn.
Vad avser benämningen teknisk fackskola ifrågasätter utredningen ingen änd- ring i jämförelse med vad skolberedningen föreslagit.
Vid uppgörandet av tim— och kursplanerna har utredningen, som närmare re— dovisas i främst kapitlet om fackskolans mål och uppgifter, sökt undvika en alltför långt gående uppsplittring. I förslaget till såväl den sociala fackskolan som den ekonomiska förekommer sålunda ingen egentlig linjedelning. Vad avser den sociala fackskolan beredes eleverna tillfälle att inom ramen för de 35 vecko— timmar som timplanen upptar i såväl första som andra årskursen välja dels en viss specialisering, dels därutöver ämne (årskurs 1) eller ämnen (årskurs 2) för fritt tillval med något större utrymme för fria, individuella önskemål än vad specialiseringen medger.
Timplanen för den ekonomiska fackskolan har byggts upp på liknande sätt, dock att specialisering där förekommer endast i andra årskursen, medan anord- ningen med ämnen för fritt tillval förekommer i båda årskurserna.
Med hänsyn till de önskemål som framförts om ytterligare specialisering inom den tekniska fackskolan, önskemål som utredningen funnit sig böra i viss mån tillmötesgå, föreslår utredningen här en uppdelning av undervisningen på fyra linjer, en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk linje. På den maskintekniska linjen ges eleverna en mer begränsad specialisering ge- nom fördjupat studium i viss omfattning inom ettdera av linjens karaktärsäm- nen på sätt som angivits i det föregående beträffande den sociala och den eko- nomiska fackskolan. Den eltekniska och byggtekniska linjen uppdelas i årskurs 2 på två grenar, elk-raftgren och elektronikgren, husbyggnads- och väg- och vat— tenbyggnadsgren. Vad slutligen avser den kemitekniska linjen av teknisk fack- skola har inom denna föreslagits en för alla elever gemensam studiegång.
Som framgår av kapitel 2 (s. 19) föreslog skolberedningen, att undervisningen i den tekniska fackskolan skulle ge närmast samma kompetens som nu ges vid de tekniska instituten, medan den på de tre andra skulle leda fram till fackskolekompetens från respektive fackskola. Om dessa benämningsfrågor vill utredningen anföra följande.
Genom de förslag i fråga om såväl benämningen på de tre fackskolorna som timplanernas konstruktion samt kursplanernas uppläggning och innehåll torde de skilda fackskolorna mer än enligt skolberedningens förslag komma att fram- stå som en jämförelsevis enhetlig företeelse. Det bör dock understrykas att trots alla principiella likheter, klara skillnader föreligger i fråga om graden av yrkes-
inriktning mellan de olika fackskolorna. Sålunda är den tekniska fackskolan den mest specialiserade och den sociala fackskolan den minst specialiserade medan den ekonomiska intar en mellanställning. Skulle nu en särskild benämning ges på fackskolekompetensen från den tekniska fackskolan (fackskoleingenjör) lig— ger det nära till hands att överväga någon motsvarande benämning på person med slutbetyg från endera av de båda andra fackskolorna, den sociala och den ekonomiska. I varje fall gäller detta den sistnämnda (fackskolekonom).
Frågan om speciella benämningar på vissa examina och kompetenser, som väl ursprungligen motiverades av att vederbörande utbildning direkt meriterade för en på den statliga tjänsteförteckningen upptagen befattning, innehåller emel— lertid utöver den kvalitativa kursplanemässiga åtskilliga sidor — ekonomiska, psykologiska och anställningsmässiga m.fl. —— vilka det ligger utanför utred- ningens möjlighet att allsidigt bedöma. Det kan för övrigt sättas i fråga om man över huvud taget, i varje fall på den utbildningsnivå det här gäller, bör införa någon form av författningsmässigt angiven kompetensbenämning eller titulatur. Som skäl för denna tvekan räcker det t. ex. med en erinran om att utbildningen inte är vare sig mer specialiserad eller avancerad än att den som genomgått ut- bildningen har möjlighet till anställning och utveckling inom ganska skilda om- råden.
Även om utredningen är medveten om att person med slutbetyg från teknisk fackskola, på motsvarande sätt som numera är allmänt godtaget beträffande kommunal teknisk skola, regelmässigt torde komma att benämnas ingenjör (mer preciserat fackskoleingenjör), anser sig utredningen inte böra framlägga förslag om formellt angiven, specifik benämning på kompetens från någon fackskola. Skulle det av skäl som utredningen inte nu överblickar, visa sig olämpligt eller omöjligt att endast utfärda »Slutbetyg från teknisk (ekonomisk respektive social) fackskola», vilket utredningen i första hand förordar, borde det i varje fall tills vidare räcka med att karakterisera genomgång av utbildningen som fackskole— kompetens från vederbörande fackskola.
Fackskolans mål och uppgifter
Inledning
I sitt huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961:30) utvecklar 1957 års skol- beredning (s. 482 ff.) sina synpunkter på fackskolan som en skolform, villken bl. a. har till uppgift att erbjuda ungdomen ökade möjligheter till Vidare utbild- ning av olika slag ovanpå grundskolan och därmed bör kunna verka i gymnasie- avlänkande syfte.
I detta sammanhang torde också böra understrykas att, så vitt man kan se av utveck- lingen, det ökade välståndet medför att den därmed följande ökningen i anspråken på utbildning för ungdomen alltmer inriktas mot en mindre specialiserad utbildning. Anlled— ningen är uppenbar. Om utbildningen inte specialiseras alltför starkt, bibehåller den unge
längre upp i åren en vidare sektor av möjligheter för det mera definitiva yrkesvalet. Även denna företeelse talar otvivelaktigt för att vårt hittillsvarande skolsystern kompletteras med inte för starkt specialiserade utbildningsvägar av måttlig längd, vilka ger eleverna nya valmöjligheter.
Självfallet kan emellertid samhället inte enbart av ovan nämnda skäl tillhandahålla en ny skolform av det slag som beredningen här framlägger förslag om. Samhällets egna be- hov av utbildade människor måste tillmätas avgörande betydelse. Beredningen har inte funnit det möjligt att inom ramen för sitt uppdrag göra en inventering av näringslivets strukturförändring men finner dock utifrån tillgängligt material och egna iakttagelser, att behov föreligger och kommer att föreligga i ökad omfattning av människor med utbild- ning på den nivå och av den karaktär som beredningen menar att de här föreslagna fack- skolorna kommer att leda fram till.
Skolberedningen, som framförde förslag angående upprättandet av såväl en humanistisk skola som en social-ekonomisk fackskola framhåller i sitt huvud- betänkande beträffande den humanistiska, skolan (5. 484 f.) i huvudsak följande.
Den humanistiska skolan syftar till att ge en utöver grundskolan fördjupad och vidgad allmänbildning med möjlighet till viss inriktning av i huvudsak språklig eller matematisk- naturvetenskaplig karaktär. Lärogången har sin tyngdpunkt förlagd till den teoretiska allmänbildningen, men en god balans och samverkan mellan teoretiska, praktiska och este— tiska ämnen eftersträvas. För estetiskt inriktade och begåvade elever avses en något mer utpräglad inriktning bli möjlig.
Begreppet humanistisk i detta sammanhang måste ges en inte alltför snäv innebörd. En skola, som skall kunna betecknas som humanistisk, måste syfta till att ge kunskap om människans situation i våra dagar såväl som i gången tid, och den måste eftersträva att ge eleverna tillfälle till allsidig mänsklig utveckling. I enlighet med denna uppfattning syftar skolan till att ge sina elever en allmän utbildning, som omfattar inte bara de äm- nen, som i traditionellt språkbruk betecknas som humanistiska, utan även en viss natur- vetenskaplig orientering. Skolan bör vidare betecknas som humanistisk både i fråga om det för alla elever gemensamma lärostoffet och i fråga om läroplanens uppläggning och arbetsformerna (jfr Läroplaner för grundskola och fackskolor, SOU 1961:31). Beteck- ningen humanistisk används därmed i en vidare mening än den traditionella och kan inte utan vidare användas för att karakterisera ämnesuppsättm'ngen vid skolan. Denna är humanistisk i sin mångsidighet, inte i begränsning till en viss grupp av ämnen.
Skolan syftar emellertid också till att ge sina elever, vid sidan om en brett humanistisk allmänbildning, möjlighet till inriktning på vissa ämnesområden. Eleverna avses få välja mellan ett antal ämneskombinationer, som samlar sig på två huvudinriktningar, en real- betonad och en språkbetonad. Därutöver kan de ytterligare individualisera sin ämnesupp- sättning genom att välja inom ramen för »fritt valt arbete». Det antal timmar som står till förfogande härför skall i första hand användas för estetiska och praktiska ämnen, men en del därav kan i vissa fall användas för att förstärka den teoretiska ämnesuppsätt— ningen. För de estetiskt inriktade och begåvade eleverna presenteras här vissa ämneskom- binationer, som ger utrymme såväl för en vidgad konst— och stilhistorisk orientering som för skapande verksamhet inom ett estetiskt specialområde. Den estetiska specialiseringen är sålunda möjlig för såväl reallinjens som språklinjens elever.
Den humanistiska skolan är allmänbildande och inte yrkesinriktad. Därmed bör den kunna. motsvara en tendens i vårt alltmer komplicerade samhälle att kräva ett ökat mått av allmänbildning, innan den egentliga yrkesutbildningen börjar.
Skolberedningen fann med hänsyn till behovet på arbetsmarknaden det vidare motiverat att föreslå inrättandet av en social-ekonomisk fackskola. Även skäl
som berörde ungdomarnas personliga utveckling talade för dess upprättande. Beredningen angav sammanfattningsvis (s. 492 f.) följande beträffande den social-ekonomiska fackskolan.
Den social—ekonomiska fackskolan har till uppgift att på den obligatoriska skolans grund ge eleverna ökad allmänbildning samt en utbildning som förbereder för sådana uppgifter inom yrkesliv och fritidsverksamhet, som i särskilt hög grad innebär kontakt med män- niskor.
Undervisningen bör bidra till att ge eleverna ökad människokännedom och klargöra betydelsen av ett korrekt, vänligt och hjälpsamt uppträdande. Den skall vidare ge eleverna en god kunskap om samhället, söka fördjupa förståelsen för de grundläggande demokra- tiska principerna och insikten om, vilken betydelse de har för enskilda människors hand- lande. Vidare skall den uppöva elevernas färdighet i att på ett korrekt och naturligt sätt uttrycka sig i tal och skrift samt ge viss övning i att utföra de uppgifter av administrativ och ekonomisk art, som kan komma i fråga inom den praktiska yrkesverksamheten. Även om det här anförda måste ingå i målet för all utbildning, är det uppenbart att det gäller i alldeles speciell grad för den social-ekonomiska skolan, eftersom denna just har till upp- gift att utbilda sina elever för verksamhet inom kontakt- och servieeområden.
Social-ekonomisk fackskola skall genom ett system med tillvalsämnen bereda spelrum för olika yrkes- och begåvningsinriktningar bland eleverna samt ge tillfälle att odla este- tiska och praktiska intressen. Till innehåll och uppläggning skall undervisningen, förutom att tjäna elevernas personliga utveckling, uppöva deras förmåga både till självständigt arbete och till samarbete med andra.
Vad avser målsättningen för den av skolberedningen föreslagna merkantila fackskolan anförde beredningen (s. 488 ff.) följande.
Den merkantila fackskolan bör ge allmänbildning av mera teoretisk art än yrkesutbild- ningsanstalterna och en fackutbildning av mera praktisk natur än vad fackgymnasiet ger. Då man tidigare talade om handelsutbildning vid våra handelsskolor, avsåg man en utbild- ning, som både till sin karaktär och uppläggning var avsedd för anställning såväl vid affärskontor som i butiker. Nutidens ofta mycket stora affärsenheter med betydande in- vesteringar i kontorsmaskiner, lager och annan utrustning kräver både en bättre allmän- bildning och viss specialisering av sina befattningshavare för att göra den bättre och dyr- barare maskinparken och organisationen full rättvisa.
Det intensifierade internationella handelsutbytet, bättre kommunikationer med snabba affärsresor och telefonkontakter som ett alternativ till den tidigare vidlyftiga korrespon- densen kräver bättre språkkunskaper än tidigare av personer, som är sysselsatta inom kontaktyrket handel med närliggande områden. En ytterligare konsekvens torde vara, att utbildningen måste inrikta sig på att ge eleverna en god samhällsorientering och en bre- dare allmänbildning.
Den merkantila fackskolan kan inte omspänna en alltför vid sektor utan får sålunda inrikta sig på att ge eleverna en god grundutbildning inom det merkantila området. Den bör ge en vidgad allmänbildning jämsides med en viss fackutbildning. Denna senare får inte förväxlas med branschutbildning, som nödvändigt måste bli mycket specialiserad till vissa yrkesområden t.ex. livsmedel, manufaktur och försäkring. Såsom förberedande för ett utåtriktat yrke bör eleverna få övning i och förståelse för god kontakt med omgiv- nmgen.
Skolberedningen motiverade sitt förslag om upprättande av tvååriga tekniska fackskolor med näringslivets behov av ytterligare teknisk personal från den s.k.
institutsingenjörsgruppen. Med hänsyn till den bättre grund för fortsatta stu— dier, som den obligatoriska nioåriga skolan kommer att ge, bedömde skolbered- ningen det möjligt att under två läsår genomföra samma lägre ingenjörsutbild— ning, som tidigare omfattat fem terminer vid de nuvarande tekniska skolorna. Denna formellt sett kortare studietid fick dock inte tas till intäkt för en ensidigt teknisk utbildning. Den tekniska, fackskolan måste, liksom varje annan skola på detta åldersstadium, ägna betydande uppmärksamhet åt att förbättra och berika den allmänbildning som eleverna erhållit i grundskolan. Den tekniska fackskolan borde också enligt beredningens mening få en viss specialisering.
I kapitlen 2 och 3 har fackskoleutredningen redogjort för de synpunkter som vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framfördes angående sammanslagning av den humanistiska skolan och den social-ekonomiska fack- skolan till en fackskola med stark social inriktning.
Beträffande den merkantila fackskolan framhölls i flera yttranden över skol- beredningens förslag i denna del, att den borde erhålla en tämligen ospecialise— rad målsättning med rika inslag av allmänna ämnen, dvs. en uppbyggnad på ett senare åldersstadium efter de principer som varit vägledande vid konstruktionen av grundskolans högstadium. Den merkantila fackskolan borde således meddela en bred grundutbildning som förberedelse för verksamhet inom tämligen vida. sektorer av affärslivet.
Såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning fann att mål- sättningen för den merkantila fackskolan i betraktande av den föreslagna läro- planen angivits alltför blygsamt och satts väsentligt lägre än övriga fackskolors. Som riktpunkt för den högre målsättningen borde sättas, att fackskolan inom endera av språk- eller handelsämnena skulle nå en nivå, som ligger endast något under den som hittills uppnåtts inom de tvååriga handelsgymnasierna.
Den tekniska fackskolan ansågs av remissinstanserna utgöra ett särskilt väl- kommet tillskott i synnerhet mot bakgrunden av arbetsmarknadens ökade behov av utbildade tekniker på mellannivå. Invändningar mot de föreslagna linjerna. och grenarna förekom sällan. Däremot återkom i ett flertal remissvar förslag; om upprättandet av en kemiteknisk linje. Den kritik som förekom uttryckte i. några fall en viss tveksamhet gentemot de föreslagna nya undervisningsmeto- derna med undervisningen koncentrerad till vissa större integrerade ämnen. Man föreslog en ytterligare bearbetning av kursplanerna. Några remissinstanser berörde frågan om avgränsning gentemot andra utbildningsvägar på det tek- niska området.
I direktiven till fackskoleutredningen gör departementschefen vissa uttalan— den angående målsättningen för fackskolorna.
Vissa utgångspunkter för arbetet med fackskolornas närmare utformning ger det för— hållandet, att fackskolorna avses i viss mån ersätta den utbildning som hittills givits av å ena sidan den kommunala flickskolan och den praktiska realskolan, å andra sidan de kommunala tekniska skolorna och vissa andra därmed jämförliga skolor och utbildnings— vägar hörande till yrkesskolväsendet. Vissa av dessa utbildningsvägar är jämförelsevis
starkt specialiserade och skiljer sig därför principith från den uppbyggnad som fackskol- organisationen bör erhålla. Karakteristiskt för samtliga fackskolor bör i enlighet med skol- beredningens intentioner vara, att de ger en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning samt att specialiseringen så långt det är möjligt och lämpligt bör hållas tillbaka. Inom den del av läroplanen, som ägnas åt för linjerna karakteristiska äm- nen, får sedan skillnaderna i fråga om linjernas inriktning komma till uttryck. Någon tvekan om att den tekniska och den merkantila fackskolan därvid primärt skall syfta mot ett bestämt, för direkt inträde i näringslivet inriktat utbildningsmål kan inte råda. Önsk- värt är också, som flera remissinstanser framhållit, att den social-ekonomiska fackskolan får en mer utpräglad yrkesim'iktning än vad den i skolberedningens förslag måhända er- hållit. Uppenbart är vidare att den humanistiska skolan — bibehållen som en helt själv- ständig utbildning eller inarbetad mer eller mindre integrerande i den social—ekonomiska fackskolan — kommer att bli den minst yrkesinriktade. För ett realiserande av en ut- bildningsväg, sådan som den humanistiska skolan avsetts bli, talar bl. a. det förhållandet, att yrkesmognaden hos åtskilliga unga människor inträffar relativt sent och att det för dessa. elevers del kan finnas behov av en icke specialiserad allmän utbildningsväg, even- tuellt med möjlighet till inriktning mot ett estetiskt specialområde. Angeläget är därvid att utbildningen utformas så, att den i lika hög grad vänder sig till pojkar som till flickor och att möjligheterna till övergång till en social-ekonomisk studieväg underlättas. Skulle de sakkunniga vid sina överväganden finna, att den humanistiska och den social—ekono- miska fackskolan bör förenas till en enda fackskola, innefattande flera utbildningsgrenar, synes denna av det nyss anförda skälet böra benämnas social-ekonomisk eller kanske en- dast social fackskola.
Det ibland framförda önskemålet om möjligheter till lokalt betonade speciallinjer av fackskolor kan knappast anses förenligt med den grundläggande synen på fackskolornas uppläggning, nämligen att fackskolorna skall ge en så långt möjligt bred grundutbildning samt att specialiseringen skall hållas tillbaka så, långt som det med hänsyn till syftet med utbildningen är möjligt. För att ytterligare understryka denna principiella uppfattning bör här framhållas, att det snarare finns anledning överväga, om inte den av skolbered- ningen redan föreslagna differentieringen av utbildningen inom de skilda fackskolorna kan minskas. Sålunda kunde måhända med fördel, som i några remissyttranden framhållits, den kamerala linjen och korrespondentlinjen inom den merkantila fackskolan sammanslås till en kontorslinje. En begränsning av specialiseringen bör inte hindra att ungdomen ge- nom fackskolorganisationen, såsom avsikten är, beredes rikare möjligheter till en intresse- betonad utbildning.
Undervisningen i fackskolorna belyst genom undersökningar m. m.
På uppdrag av gymnasieutredningen har Kjell Härnqvist och Åke Grahm utfört vissa undersökningar, vilka syftat till att belysa gymnasieutbildningen från ele— vernas synpunkt (Vägen genom gymnasiet SOU 1963:15). Undersökningen har utförts med hjälp av frågeformulär, som besvarats av elever på tre olika stadier, nämligen abiturienter, s.k. grenväljare (ringarna 13 och IP) samt elever i de klasser i allmän realskola, flickskola och enhetsskola, från vilka övergång till treårigt respektive fyraårigt gymnasium normalt äger rum. För att belysa säker— heten i elevernas val av gymnasium har realskoleleverna och de s.k. grenväljarna i enkäten fått besvara vissa frågor om inställningen till fackskolor såsom alter- nativ till gymnasiestudier. Författarna varnar läsarna för att beträffande fack- skolornas dragningskraft dra alltför förhastade slutsatser av undersökningen
med hänsyn bl.a. till att fackskolorna — presenterade för eleverna som tvååriga påbyggnadslinjer på nionde skolåret — var en fullständig nyhet för flertalet av dem. De hade ej heller varit i tillfälle att diskutera detta utbildningsalternativ med föräldrarna och ej heller kunnat få upplysningar om skolformen av äldre kamrater, som tidigare gått denna utbildningsväg. Intresset för fackskolorna visar sig i realskolematerialet vara störst bland dem som ej avser att fortsätta i gymnasium. _
I dessa grupper har ungefär två tredjedelar av eleverna visat ett positivt in— tresse för studier i fackskolan, varvid pojkarnas val anhopar sig på teknisk linje och flickornas på social-ekonomisk. Merkantil och humanistisk kommer därnäst hos båda könen.
Fackskolorna uppfattas också relativt ofta som ett alternativ till gymnasium bland dem som skall gå till fackgymnasium, och linjevalet överensstämmer med det de gjort på gymnasienivå. Ungefär en tredjedel av dessa elever skulle kunna överväga att följa en teoretiskt något mindre krävande utbildningsväg. I sam— manhanget erinras om att fackgymnasieeleverna även i övrigt visat sig mindre säkra på valet av gymnasium än det allmänna gymnasiets elever.
På det allmänna gymnasiet är det eleverna på den allmänna linjen som oftast säger ja till fackskolorna, och även det stämmer med vad man tidigare vet om denna elevgrupps relativa osäkerhet i valet. Frekvenserna för enskilda linjer på fackskolorna är ganska låga både bland eleverna på allmän linje, latin- och real- linje (A, L, R). Endast flickor A och pojkar R har i över 10 % angett en viss facklinje, närmare bestämt den social-ekonomiska respektive den tekniska (SOU 1963:15 s. 69).
Bland grenväljarna har mellan 15—30 % sagt ja till någon av fackskolorna och största frekvensen förekommer för social-ekonomiska fackskolan bland all- männa linjens flickor. Denna fackskola har fått de flesta rösterna också i de övriga flickgrupperna. Bland pojkarna har den tekniska fackskolan den starkaste ställningen. Dessa resultat överensstämmer tämligen väl med resultaten i under- sökningsrapporten för realskolematerialet. Den mest anmärkningsvärda skillna- den mellan de båda materialen är den social-ekonomiska fackskolans högre fre- kvenser bland de grenväljande än bland de linjeväljande flickorna (24, 11 res- pektive 10 % på A, L respektive R mot 11, 7 och 6 % i realskolematerialet, s. 148).
Likaledes på uppdrag av gymnasieutredningen har Urban Dahllöf utfört vissa s.k. avnämarundersökningar vid universitet och högskolor, i förvaltning och näringsliv (Kraven på gymnasiet SOU 1963:22).
Även om undersökningarna främst tar sikte på förhållandena på gymnasiet, torde dock vissa av de allmänna slutsatser, som han anser sig kunna dra, också vara av intresse för belysning av målsättningsfrågorna i fackskolorna. Särskilt gäller detta en enkätundersökning till förvaltning och näringsliv angående yrkes— krav i allmänna ämnen och färdigheter, som ingår i undervisningen på gymna— siet. Enkäten omfattade 527 större företag och förvaltningsenheter, av vilka 4—12
eller 78 % besvarade de utsända frågorna. Den högsta svarsfrekvensen redovi- sades från offentliga myndigheter, banker samt större företag tillhörande Sven- ska arbetsgivareföreningen.
Undersökningen visar dels att man kunnat identifiera en kärna av allmänna ämnen som röner en större eller mindre efterfrågan hos det absoluta flertalet avnämare i förvaltning och näringsliv, dels att det är dessa allmänna, gemensamma ämnen eller färdigheter som i första hand utgör de svaga punkterna i det nuvarande gymnasiets undervisning. De flesta och mest genomgående klagomålen drabbar nämligen i första hand dessa moment, fram— för allt i fråga om språk, psykologi, samhällskunskap men endast i mindre män allmänna färdigheter av typen självständigt arbete, vilka dock ingår med höga värden i den ge- mensamma grunden på kravsidan (s. 147 f.).
Från förvaltning och näringsliv önskar man beträffande förändringar av gymnasiets innehåll och arbetssätt större vikt vid vana vid självständiga studier, moderna språk, svenska språket och samhällsorientering samt — i mindre mån — matematik och sådana fackämnen som är utmärkande för den verksamhet i vilken personalen senare hamnar. Attityderna är negativa mot estetiska ämnen — låt vara endast med låga minusvärden — samt klassiska språk.
I fråga om arbetssättet anser man att följande reformer vore till fördel för de stude- rande: Större arbetsuppgifter på egen hand och mera grupparbete samt — om än mindre utpräglat — tentamen på större kursavsnitt åt gången i stället för läxförhör, mera »mat— nyttiga» studier, mera högskolemässiga studieformer i högsta ringen, fritt val av ämnen. Följande vore däremot till nackdel: Större del av arbetet utanför klassrummet, avgångs- etapp efter näst högsta ringen (i nuvarande gymnasicorganisation). Det sistnämnda gäller fackgymnasierna (s. 162 f.).
Härnqvist och Grahm har i sin tidigare omnämnda undersökning, Vägen ge- nom gymnasiet (SOU 1963:15), även sökt belysa elevernas inställning till stu— dieformerna på gymnasiet. Eleverna fick dels genom vissa parvisa jämförelser markera sin uppskattning av olika arbetssätt, dels i en fråga ta ställning till en rad reformförslag beträffande gymnasiets arbetsformer.
De arbetssätt som eleverna visar den mest positiva inställningen till och sam— tidigt har en stark önskan om en förskjutning mot i förhållande till vad de be— dömer som vanligast, är att läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktu- ella händelser; att andra prestationer än skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen; att frågor som har beröring med flera ämnen, tas upp i samverkan mellan ämnena och att läraren begär att man kritiskt skall kunna ta ställning till innehållet i undervisningen (s. 256).
En del förskjutningar i elevernas inställning tycks inträffa på vägen genom gymnasiet. Koncentrerade studier blir allt populärare ju högre man kommer, i synnerhet bland flickorna. På högre stadier har man även ett mer allmänorien— terande studiemål än tidigare. Detta gäller dock ej realar-na, utan främst lati— narna och flickorna. Önskemålen om mera självständiga och individuella arbets- uppgifter samt friare undervisningsformer ökar ju högre man kommer i gymna- siet (s. 256).
Fackskoleutredningen har i det föregående i detta kapitel tämligen utförligt
redovisat dels vad skolberedningen och departementschefen m. fl. anfört i fråga om fackskolornas mål och uppgifter, dels aktuella undersökningar ägnade att belysa frågan. Dessa frågor gränsar emellertid också nära till motsvarande pro- blem inom gymnasieutredningens område och nämnda utredning ägnar också. i sitt nyligen framlagda betänkande stor uppmärksamhet åt skolans mål och upp— gifter. Då vad där anföres i väsentliga delar äger giltighet även för fackskolorna, vill fackskoleutredningen fullständiga bakgrunden för sina egna överväganden och förslag med en redogörelse för vissa delar av vad gymnasieutredningen an— för i förevarande fråga.
I den diskussion om gymnasieutbildningens innehåll och mål, som gymnasie- utredningen utvecklar i SOU 1963: 42, kapitel 5, hänvisar nämnda utredning till den sammanfattning av skolans uppgifter, som lämnas i skollagen (1 kap. 1 å).
Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och an— svarskännande samhällsmedlemmar.
Enligt gymnasieutredningens uppfattning, som fackskoleutredningen delar, innebär formuleringen, att skolans allmänna personlighetsutvecklande uppgifter accentueras mer än tidigare. Gymnasieutredningen finner, att den fixering av dessa uppgifter, som görs i skollagen och mera preciserat i läroplanen för grund- skolan, har sådan generell giltighet att gymnasieutredningen kan begränsa sina överväganden till de för gymnasiestudierna specifika uppgifterna.
Gymnasieutredningen har på olika sätt sökt precisera de krav som ställes på gymnasiet från avnämarna, samhället och de enskilda individerna. Kraven från avnämarnas sida är bl. a. följande, nämligen
. specialförberedelser med sikte på. vederbörande avnämarverksamhet,
»kommunikationsfärdigheter» i form av gedigna kunskaper i svenska och ett, två eller flera moderna språk samt i form av vissa matematiska fär— digheter, företrädesvis aV statistisk art, . allmänna, icke ämnesbundna färdigheter, som har med studie- och arbets- teknik att göra.
Kraven 2 och 3 ovan är i stort sett desamma för alla avnämare. Förutom krav på vissa »kommunikationsfärdigheter» och på allmänna studie— och arbetstekniska insikter ställer avnämarna också krav på viss specifik förut- bildning, som ofta. kan vara mycket olikartade och — om de skulle tillgodoses i större omfattning — kunde leda till en alltför stark uppsplittring av gymnasiets målsättning i skilda specialriktningar.
De viktigaste komponenterna i samhällets krav på gymnasiet anger gym- nasieutredningen bl. a. vara att
tillgodose ett ökat krav på. kunskaper om beteendemönster i olika kulturer och det mänskliga samhällets konstruktion och funktioner, varvid perspektivet måste vidgas över
de nationella gränserna. Detta bör ske genom att den samhällsorienterande undervis— ningen stärks, men givetvis bör den ökade internationaliseringen prägla alla ämnen.
Viktigt är emellertid också att andra aspekter beaktas, när det gäller att utveckla de unga till större vidsyn och till ökad förmåga att förstå sig själva och andra samt att göra en positiv insats i den komplicerade värld i vilken de lever. Gymnasiet måste där- för fortsätta det studium av litteratur, konst och religion, som påbörjats inom grundsko- lan. Även ett -— med hänsyn till olika studieinriktningar — på lämpligt sätt upplagt filo— sofi— och psykologistudium har i detta sammanhang en uppgift (s. 190).
Gymnasieutredningen anser vidare, att alla skolformer måste medverka till att ge medborgarna en god orientering utöver den grund som den obligatoriska skolan givit om den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen.
Denna orientering bör innebära någon inblick i naturvetenskapligt betraktelsesätt, en orientering om de problem man brottas med samt någon bekantskap med de tekniska hjälpmedlen, som står vetenskapen till buds, och med de empiriska och matematiska metoder, varmed den arbetar (s. 191).
Gymnasiet skall även ge övrig kulturell orientering, dvs. om litterära, estetiska, religiösa, filosofiska och psykologiska frågor. Samhällsorienteringen får ej stanna enbart vid den egna samtiden. Ett historiskt och i vissa fall framåtblickande perspektiv måste också förekomma i undervisningen.
Flera av de ovan angivna kraven har, som gymnasieutredningen framhåller, redan tillgodosetts i grundskolan genom dess samhälls- och naturorienterande ämnen. Gymnasiets uppgift blir nu inte att enbart öka de i grundskolan inhäm— tade faktakunskaperna.
De fakta som inläres bör väljas så att de ses i ett funktionellt sammanhang. Under- visningen bör också utformas så att faktainhämtandet delvis blir ett resultat av elevens självständiga studier. På detta sätt får eleverna lättare överblick över och sammanhang i sitt vetande. Detta måste vara väsentligt med tanke på de former i vilka eleverna efter studiernas slut kommer att inhämta kunskaper. Genom diskussioner av problem och idéer, dvs. genom att undervisningen får präglas av en kritiskt prövande inställning, skapas bättre beredskap för förståelse av social, politisk, ekonomisk, naturvetenskaplig, teknisk, kulturell, religiös och mänsklig problematik vare sig det gäller det egna sam- hället och dess medborgare eller andra människor och samhällen.
Individernas krav på gymnasiet har utredningen sökt kartlägga genom den i det föregående omnämnda undersökningen av Härnqvist och Grahm. Rent all— mänt kan sägas, att det finns en betydande överensstämmelse mellan de ämnen som eleverna föredrar och de ämnen som upptages på respektive linjers timplan. Abiturienternas bedömning av olika ämnen och ämnesmoments generella vikt i det framtida gymnasiet visar en påfallande överensstämmelse med de allmänna krav på gymnasiet som framförts från avnämarna.
Högst i listan och före alla ämnesmoment i egentlig bemärkelse kommer ett önskemål om större övning i självständigt studiearbete. Bland ämnesmomenten i övre delen av listan skiljer sig två tämligen klart ifrån de övriga, nämligen orientering i det moderna samhälls- livet och färdigheter i moderna främmande språk, där majoriteten av eleverna markerat önskemål om större vikt för momenten. Ännu mera påtagligt skiljer sig i slutet av listan kunskaper i klassiska språk från de övriga (s. 195).
Gymnasieutredningen söker ange målet för gymnasieundervisningen genom att precisera skolans uppgifter mot bakgrunden av de krav som från olika håll ställes på skolan. Skolans uppgifter sammanföres under fem huvudpunkter:
personlighetsutveckling,
förberedelser för kommande verksamhet, kommunikationsfärdigheter, förberedelser för samhällslivet samt studie- och arbetsvanor.
Fackskoleutredningen vill för sin del framhålla, att detta naturligtvis gäller all undervisning på detta stadium och således i hög grad även den som skall meddelas i fackskolan.
För att tillmötesgå de krav som individen ställer på att få förverkliga sina intressen i största möjliga utsträckning, bör skolan genom en viss flexibilitet i läroplan och organisation kunna erbjuda mer eller mindre individualiserade stu— dieprogram.
I varje skolform bör man slutligen enligt gymnasieutredningen ställa krav på att skapa goda arbetsvanor. En av uppgifterna för skolan på detta ålderssta— dium måste därför vara att förmedla en studieteknik och en arbetsträning till sina elever, som fullföljer den studieträning, som i grundskolan ingår i varje ämne. Men det innebär också att skolans uppgift är att skapa sådana arbetsfor- mer att elevens förmåga till självständigt ställningstagande kommer till sin rätt. Det åstadkommes genom att eleverna ställs inför successivt alltmer krävande uppgifter och att de vänjes att genomföra dessa på egen hand med den hand- ledning som kan vara erforderlig.
Fackskoleutredningens egna överväganden och förslag
Fackskoleutredningen har i det föregående sökt redovisa den diskussion som under senare år förts angående mål och uppgifter för fackskolan och gymnasiet.
Många av de allmänna krav som ställs på skolan har generell räckvidd och berör såväl grundskolan som de skolformer vilka bygger på denna.
Det gäller sålunda för fackskolan som för andra skolformer, vilka ingår i det gymnasiala utbildningssystemet, att vidga och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter hos eleverna, vilka redan undervisningen i grundskolan givit dem. Här avses särskilt skolans personlighetsutvecklande uppgifter, arbets- och studieträning, utveckling av elevernas kommunikationsfärdigheter samt skolans uppgift att ge vidgad och fördjupad orientering om samhället, folkens kultu- rella och religiösa förhållanden samt orientering om den tekniska och vetenskap- liga utvecklingen.
Ett genomgående drag i Skoldebatten under senare år har varit, att man fäst allt större vikt vid den utbildning av allmän karaktär som skolan kan ge. Såvitt fackskoleutredningen kunnat finna råder enighet om att även facksko-
lorna skall ge en vidgad och fördjupad allmän utbildning eller — som framhålles i direktiven till fackskoleutredningen _ »en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning». Utredningen använder här attributet allmän för att karakterisera sådana attityder, vanor, färdigheter och kunskaper, som skolan bör ge alla elever även om det ibland kan gälla moment av rent förutbil- dande betydelse för vissa elevers yrkes- eller studieverksamhet.
I kraven från förvaltning och näringsliv kan vidare som en gemensam näm- nare anges önskemål om en för alla elever gemensam undervisning i en kärna av allmänna ämnen jämte en av de särskilda ämnena obunden arbets— och studie- fostran.
Fackskolorna bör också öka elevernas allmänna kommunikationsfärdigheter i svenska, främmande språk och i viss utsträckning ämnet matematik. Facksko- lorna skall även ge en allmän orientering om samhällsliv, om kulturella förhål- landen och om de skiftande etiska normer, efter vilka människorna lever.
Till de allmänna kunskaper som bör bibringas alla elever hör även kännedom om arbetshygien och arbetsfysiologi. En viktig uppgift för undervisningen är att hos eleverna skapa intresse för och förmåga att efter avslutad utbildning fort- gående orientera sig inom yrket och samhällslivet samt att fördjupa och förnya sig inom andra för personligheten väsentliga områden. Detta krav framträder med ökad tydlighet i ett samhälle som präglas av dels snabb utveckling i olika avseenden, dels ökad fritid för den enskilde.
Fackskolan skall även genom en målinriktad utbildning ge förberedelse för elevernas kommande verksamhet.
Fackskoleutredningen vill i detta sammanhang erinra om att det i många fall kan vara svårt att dra en markerad gräns mellan allmän utbildning och yrkes- förberedande utbildning. Som tidigare antytts har den vidgade allmänna utbild— ning som fackskolan avser att förmedla i mycket också betydelse för elevernas framtida yrkesverksamhet. Behovet av fördjupade insikter i mänskliga och sam- hälleliga förhållanden ökar alltmer bl. a. för alla dem som i sitt yrke har arbets- ledande funktioner eller på annat sätt har att samarbeta med andra och inverka på andra människors villkor. Vid uppgörandet av tim- och kursplanerna måste man söka åstadkomma en viss balans mellan de allmänna kunskaper och färdig- heter som skolan skall bibringa eleverna och de krav på en i viss mån målinrik- tad utbildning som avnämarna ställer på skolformen. Under kursplanearbetet har det visat sig, att dessa senare krav varit särskilt långtgående inom den tek- niska fackskolan. För att under en till två läsår koncentrerad studietid kunna nå det utbildningsmål i de tekniska ämnena, som uppställts i kursplanerna har fack- skoleutredningen nödgats begränsa de allmänna ämnena i den tekniska fack- skolan till vad utredningen bedömt vara ett oundgängligt minimum. Det bör dock samtidigt framhållas, att det föreliggande förslaget till tim- och kursplaner både ger större utrymme åt allmänna ämnen och innebär mindre av specialise- ring inom de tekniska ämnena än i skolberedningens förslag eller i hittills före— kommande jämförbara skolformer.
Utredningen vill i detta sammanhang något utförligare uppehålla sig vid äm- net livsåskådnings- och religionskunskap. Både sakliga och psykologisk-peda— gogiska skäl motiverar att skolan genom sin undervisning bl.a. skall försöka göra eleverna medvetna om värdet och behovet av en — helst personligt tilläg- nad —— livsåskådning. Undervisningen bör därför i första hand inriktas häremot. Mot den så erhållna bakgrunden bör det bli naturligt att redogöra för efter vilka olika vägar människorna fått sitt behov av livsåskådning och förankring i till— varon tillfredsställt. I anslutning härtill ges eleverna kunskaper om de olika religionerna, likheter och olikheter, karakteristiska drag och idéhistoriska data m. m. Liksom i grundskolan bör eleverna få bilden av religiösa problem och livs- åskådningsproblem belysta också med en objektiv redogörelse för de ström- ningar som satt religiösa sanningars värde i fråga. I samband härmed tas så upp olika etiska frågor till behandling och diskuteras hur man med utgångspunkt i olika livsåskådningar och med olika livsinställning ser på dessa frågor.
Vad utredningen här anfört motiverar att detta ämne skulle förekomma i samtliga fackskolor och utredningen har också lagt in ämnet på timplanen för såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan. Det torde för övrigt vara för- sta gången, i varje fall på senare tid, som ett ämne av denna karaktär förekom- mer på timplanen för ekonomisk (merkantil) utbildning. I den av fackskoleutred- ningen föreslagna utformningen har ämnet över huvud taget icke tidigare före- kommit i det allmänna skolväsendet. Däremot har ämnet livsåskådnings- och religionskunskap sedan lång tid varit ett ofta företrätt ämne inom folkhögsko- lorna, där det visat sig vara ett uppskattat undervisningsämne och av stort värde för eleVerna. I fråga om den tekniska fackskolan har utredningen nödgats mot varandra väga önskemålen om en allmänt inriktad undervisning i livsåskådnings- och religionskunskap och en för de blivande teknikerna mer speciell undervis— ning i företagsekonomi. Om än med tvekan har utredningen funnit sig böra för dagen låta det förra ämnet stå tillbaka för det senare, men förutsätter att även i denna fackskola viss orientering i livsåskådningsfrågor ges dock utanför tim- planen.
En medborgare i dagens samhälle måste vidare vara väl förtrogen med tra— fiktekniska frågor. Det kan givetvis diskuteras om det är skolans uppgift att ge denna information och i vilka former den skall ske. Då frågan om eventuell trafik- och motorundervisning torde komma att bli föremål för mer ingående överväganden inom bilförarutredningen har fackskoleutredningen ej velat fram— lägga något förslag om obligatorisk undervisning i trafik- och motorkunskap i någon av fackskolorna. För att ändå ge eleverna möjlighet att inom skolans ram få sådan undervisning har utredningen bland tillvalsämnena i årskurs 2 i den sociala och den ekonomiska fackskolan infört ämnet trafik- och motorkun- skap. Ämnet torde också ha värde som yrkesförberedelse för ungdomar som siktar mot utbildning inom polisväsendet, försvaret m.m. Utredningen har på grund av den stora ämnesträngseln inom den tekniska fackskolan och de starka
krav som uppställts på mot teknisk verksamhet målinriktad utbildning där- emot ej kunnat ge plats för detta tillvalsämne i den tekniska fackskolan.
Till den allmänna utbildning som fackskolan bör meddela hör —— utöver den tidigare omnämnda arbets- och studiefostran, som gör eleverna kapabla att ar— beta självständigt, att kritiskt pröva och granska — även vana att kunna ut— nyttja och samordna fakta, arbetssätt och metoder från olika ämnesområden för lösandet av aktuella uppgifter och problem. Studierna i större integrerade äm- nesblock så som föreslagits för t.ex. samhällskunskap inom den sociala fack- skolan, företagsekonomi inom den ekonomiska fackskolan och teknologi inom den tekniska fackskolan — som föreslagits av vissa andra skäl t.ex. för att minska ämnessplittringen — bör bidra till att befordra detta. Arbetsformerna syftar också som redan nämnts till att förbereda och intressera eleverna för fort— satta självständiga studier efter avslutad utbildning. Fackskoleutredningen fin— ner det också synnerligen önskvärt med samarbete i olika former mellan fack— skolan och det fria folkbildningsarbetet för att därigenom berika båda verksam- heterna och skapa förutsättningar för en god orientering för fackskolans elever om de möjligheter till fortsatta studier som folkbildningsorganisationerna kan erbjuda. '
Ett mer utförligt angivande av målsättningen för de skilda fackskolorna åter- finnes vid de speciella avsnitten nedan för var och en av dem samt vid den all— männa presentationen av fackskolorna, se s. 50 ff.
Fackskolorna skall som framhållits i skilda sammanhang ge en utbildning på s.k. mellannivå. Detta gäller inte endast den målinriktade utbildningen utan också den allmänna utbildning som behandlats i det föregående. Sålunda bör större utrymme ges åt praktiska, konkreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. Det självständiga arbetet, specialarbetet, bör ges en något mindre omfattning än på gymnasiet och i regel ej behandla mer teoretiska problemställningar osv. Emellertid är det lika viktigt som på gymnasiet att ele- verna tränas att självständigt lösa uppgifter av successivt stegrad svårighets- grad, fastän gymnasieeleverna generellt sett på sina tre är bör kunna nå längre än fackskoleleverna på två.
Även skolor som vill meddela en målinriktad utbildning måste ge eleverna tillfälle att utveckla sina personliga intressen. Inte minst gäller detta på de estetiska och praktiska områdena. I såväl den sociala som den ekonomiska fack- skolan bör eleverna inom det totala veckotimtalet bland vissa på timplanen an- givna ämnen fritt få Välja tillvalsämnen. Dessa kan utgöras av ämnen som kompletterar den utbildning som förekommer inom respektive fackskola, men kan också utgöras av ämnen från det estetiska och praktiska ämnesområdet. Inom den tekniska fackskolan kan motsvarande önskemål tillgodoses genom frivillig teckning och musik utanför timplanen.
Beträffande målet för utbildningen inom de tre fackskolorna önskar fackskole— utredningen i detta sammanhang lämna följande mer allmänna orientering.
Social fackskola Den sociala fackskolan skall förutom vidgad och fördjupad allmän utbildning främst ge en förberedande utbildning för sociala och andra yrken, som på olika sätt i hög grad innebär kontakt med andra människor och som av sina yrkesut— övare kräver förmåga att arbeta självständigt, att organisera arbetsuppgifterna samt att samarbeta med, leda, instruera och hjälpa andra människor. Utbild- ningen bör därför ge eleverna ökade insikter i olika mänskliga frågor samt god kunskap om samhället och de organ inom samhället som på skilda områden söker ta vård om och ge service åt de enskilda människorna. Genom den allmän- na bredden i utbildningen kan den sociala fackskolan liksom den av skolbered- ningen föreslagna humanistiska skolan också vara ett studiealternativ för elever som ännu inte vunnit klarhet om sitt framtida yrkesval och därför önskar en tämligen allmän utbildning.
I sin skrivelse av den 12 november 1962 konstaterade fackskoleutredningen som omnämnts i föregående avsnitt att den humanistiska skolan och den social— ekonomiska fackskolan, som föreslagits av skolberedningen, överlappade var- andra. Olika studievägar kunde sålunda leda fram till ett likartat yrkesval. Ut- redningen föreslog därför, att de båda fackskolorna skulle sammanslås och er- hålla benämningen allmän fackskola. En utförlig motivering för sammanslag— ningen ges i det följande s. 59 ff.
En sådan sammanslagning har även påtagliga organisatoriska fördelar. Det blir bl. a. lättare för en mindre kommun att finna underlag för en integrerad fackskola med olika specialiseringar än för två separata fackskolor.
I propositionen 1963:98 på grundval av fackskoleutredningens förslag till för- söksverksamhet uttalade departementschefen som anförts i föregående avsnitt, att han fann det önskvärt, att den allmänna fackskolan fick en mot vårdyrken mera inriktad undervisning. Med anledning av remissinstanser-nas och departe- mentschefens uttalanden har som tidigare omnämnts en tämligen omfattande bearbetning av den allmänna fackskolans preliminära kursplaner skett. Hela fackskolan har erhållit en klarare inriktning mot olika sociala yrken genom att på den gemensamma timplanen uppförts ämnen, som i tidigare förslag endast funnits på vissa specialiseringar, t.ex. konsumentkunskap och biologi (tidigare kallat hälsolära med arbetshygien). Samhällskunskapen har också i första års- kursen erhållit större utrymme för alla elever, och historia har i andra årskursen uppförts på den för alla gemensamma timplanen. Dessa förändringar har lett till att de gemensamma ämnenas timtal i första årskursen ökat till 25 och för andra årskursen till 22. Någon linje— eller grendelning har under sådana förhål- landen inte ansetts motiverad. I stället förekommer specialisering genom fasta tillvalsgrupper sju veckotimmar första årskursen och åtta veckotimmar andra årskursen. Specialiseringen första årskursen har inskränkts att endast omfatta två tillvalsgrupper, en språklig och en naturvetenskaplig. För andra årskursen har föreslagits fyra specialiseringar, språklig, naturvetenskaplig, samhälls och
konsumtionsekonomisk. Antalet timmar för fritt tillval har genom den gjorda för- ändringen minskat till tre första årskursen och till fem andra årskursen. Efter de gjorda bearbetningarna har fackskoleutredningen som framgått av vad som anförts i namnfrågan funnit, att benämningen social fackskola numera torde vara den mest lämpliga.
Av de i det föregående nämnda specialiseringarna torde en närmare presenta— tion vara obehövlig vad avser den språkliga och naturvetenskapliga specialise- ringen. Det torde räcka att nämna att i den förra tre främmande språk erbjudes eleverna, därav ett valfritt nybörjarspråk och att i den senare ett mer ingående studium avses i matematik, fysik och kemi. Inom samhällsspecialiseringen ges en mer omfattande orientering om olika yrkesområden inom sektorn av sociala och vårdande yrken jämte servicesektorerna. Då den fjärde specialise— ringen, konsumtionsekonomisk specialisering, är en nyhet, som tidigare ej pre- senterats i mer konkret form, torde det finnas anledning att här dröja något vid denna.
Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framhölls från flera håll det önskvärda i att det skapades en utbildningsväg inriktad mot det kon- sumtionsekonomiska området. Fackskoleutredningen skulle därför enligt direkti- ven undersöka ndet behov som prövats föreligga av hemekonomisk, hushållstek— nisk eller konsumtionsekonomisk utbildning med hjälp av tillvalsämnen eller på liknande sätt». Då fackskoleutredningen i sin skrivelse den 12 november 1962 preliminärt föreslog en sådan konsumtionsekonomisk specialisering vann detta flertalet remissinstansers gillande. TCO uttalade bl. a. följande: »De yrkeskate- gorier som på olika sätt har att befatta sig med den privata konsumtionen behö- ver i många fall en utbildning utöver grundskolans. Under senare tid har kraven på kunnigt folk just för detta område ökat. Det behövs yrkesmänniskor, som kan ge råd och upplysningar om material, kvalitet, användning och behandling och som kan deltaga i prov och laborationsarbete för att särskilt i fråga om livsmedel, textilier och bosättningsartiklar medverka till en på lång sikt ändamålsenlig produktion och distribution».
Då detta uttalande överensstämmer med fackskoleutredningens bedömning av behovet och dessutom många befattningshavare inom olika vårdyrken och i övrigt personal inom olika samhälleliga institutioner har behov av en ganska omfattande material- och varukunskap, har fackskoleutredningen föreslagit ovan nämnda konsumtionsekonomiska specialisering andra årskursen omfattande åtta veckotimmar med undervisningen koncentrerad till ämnena konsumentkunskap (6 vtr) och kemi (2 vtr). För att vidare tillgodose behovet av en mer elementär undervisning i konsumentfrågor för alla elever inom den sociala fackskolan, har i första årskursen ämnet konsumentkunskap (2 vtr) gjorts obligatoriskt i denna fackskola. Den ekonomiska fackskolans elever har dessutom erbjudits ämnet som tillvalsämne.
Som framgår av undersökningar Vilka arbetsmarknadsstyrelsen utfört för fack— skoleutredningens räkning och för vilka närmare redogöres i det följande, 5. 115 f.
och i bilaga 2, angående rekryteringsbehovet för vissa utbildningsanstalter på fackskolenivå, antas de sociala och vårdande arbetsområdena år 1970 omfatta ca 60 % av sociala fackskolans avnämarområde. Det pedagogiska området be- räknas till 7—12 %, medan de konstnärliga yrkena beräknas till 7—9 %. Efter ingående överväganden har fackskoleutredningen därför ej ansett sig kunna framlägga förslag om en långt gående estetisk specialisering som mer allmänt kan inrättas i fackskolorna, då arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för en sådan utbildning på fackskolenivå kan anses föreligga endast i mycket begrän- sad utsträckning.
Som framgår av redogörelsen på s. 62 anser dock fackskoleutredningen att i landets största kommuner, där tillfredsställande elevunderlag erbjudes och där lokal- och lärarresurserna så medger, en femte specialisering, estetisk spe- cialisering, efter medgivande av Kungl. Maj:t bör kunna få inrättas i årskurs 2. Utrymme bör däremot generellt ges på schemat i den sociala fackskolan för ett tillval av estetisk-praktiska ämnen såsom frivilliga tillvalsämnen utöver teckning alternativt musik som förekommer på den obligatoriska timplanen. Förutom de elever som har en yrkesinriktning mot konstnärliga yrkesområden, torde elever som avser att utbilda sig till olika läraryrken böra i fackskolan få ägna viss tid åt estetiska och praktiska ämnen. Även för personal inom många sociala institutioner liksom inom olika yrken med serviceuppgifter är utvecklan— det av praktiskt handlag och sinne för estetiska värden av stor betydelse inom yrkesutövningen. Detsamma torde i hög grad vara fallet beträffande den en- skilda människans utformande av den personliga hemmiljön. Få ämnen torde också — rätt utnyttjade — på ett så påtagligt sätt som de estetiska och prak- tiska kunna bidraga till den personlighetsutveckling, som numera allmänt anses vara en av skolans främsta uppgifter.
Ekonomisk fackskola
I likhet med den tekniska fackskolan skall den ekonomiska fackskolan för- utom vidgad och fördjupad allmän utbildning ge en för direkt inträde i närings— livet målinriktad utbildning. Den utbildning som ges vid den ekonomiska fack- skolan bör inte vara alltför teoretisk. En avgränsning mot gymnasiernas mer teoretiskt betonade utbildning är därför naturlig. Den bör emellertid ej heller vara huvudsakligen praktisk i den meningen att de manuella färdigheterna skall spela huvudrollen. Utredningen har sökt lösa detta avvägningsproblem genom att i exempelvis ämnet företagsekonomi lämna ett inte oväsentligt utrymme åt kontorstekniska rutiner utan att därför eftersätta kravet på teoretiska kun- skaper.
Eleverna bör i den ekonomiska fackskolan få vidgade kunskaper i ett främ- mande språk, engelska, samt ges möjlighet att under två läsår bedriva studier i ytterligare ett eller två främmande språk.
Fackskoleutredningen har i enlighet med sina direktiv och uttalanden av flera remissinstanser sökt minska specialiseringen och har i föreliggande förslag bc— gränsat denna till att omfatta sex veckotimmar i årskurs 2. Eleverna beredes här möjlighet att välja mellan fyra olika utbildningsvägar; distribution, förvalt- ning, redovisning och korrespondens.
Specialiseringen på förvaltningsutbildning är en nyhet jämfört med skolbe- redningens förslag. I samband med sammanslagningen av den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan till en social fackskola har förvaltningsutbild— ningen i enlighet med flera remissinstansers önskemål förts till den ekonomiska fackskolan.
En närmare presentation av utformningen av de olika specialiseringarna inom den ekonomiska fackskolan lämnas i det följande på s. 73 f.
Inslaget av allmänna läroämnen i den ekonomiska fackskolan har givits en rätt stor omfattning, 14 veckotimmar i första årskursen och 15 veckotimmar i andra årskursen. Därjämte kan eleverna bland de tillvalsgrupper som timplanen erbjuder vid sidan av ämnen som kompletterar den målinriktade utbildning som ges på den övriga delen av timplanen tillvälja praktiskt-estetiska tillvalsämnen sex veckotimmar i årskurs 1 och sju veckotimmar i årskurs 2.
I likhet med övriga fackskolor avser den ekonomiska fackskolan att ge utbild— ning för befattningar på s.k. mellannivå som i kompetenshänseende närmast kan karakteriseras som en assistentkarriär, dvs. tjänster, som ej har företags— ledande uppgifter men ej heller är begränsade till rutinuppgifter.
Teknisk fackskola
Den tekniska fackskolan skall förutom vidgad allmän utbildning ge en målin- riktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befattningar, vilka de s.k. institutsingenjörerna tidigare rekryterat.
Hittills har den tekniska utbildningen på denna nivå präglats av en ganska bue— stämd målinriktning och en därmed följande begränsning i utrymmet för allmän- na ämnen. Utbildningen har vidare i hög grad kommit att bli uppdelad i ett jäm- förelsevis stort antal specialiteter, inriktade mot ganska snävt avgränsade mål. En sådan utbildning måste för de unga människor varom här är fråga komma att begränsa deras frihet i fråga om val av yrke och anställning samtidigt som det för avnämarna-företagen ökar risken för att de vid nyanställning av arbets- kraft skall få anställda med en utbildning inte helt inriktad på deras kommande arbetsuppgifter i företaget. För övrigt synes det uppenbart att skolan, som sak— nar daglig kontakt med den tekniska utvecklingen på arbetsplatserna, knappast kan ha möjlighet att på varje område följa denna utveckling i alla dess detaljer. Detta förhållande medför sålunda att varje företag som anställer en befattnings— havare med nyss avslutad teknisk utbildning måste räkna med att denne får en viss inskolning i företaget och görs något så när förtrogen med företagets
speciella förutsättningar och förhållanden, innan han kan börja att aktivt och självständigt fullgöra sina arbetsuppgifter. Det förefaller uppenbart, att med en bredare och bättre grundutbildning, teknisk lika väl som allmän, som skolan ger sina elever, ökas deras möjligheter att tillgodogöra sig den specialutbildning som de under alla förhållanden måste erhålla på den kommande arbetsplatsen. Samt- liga här nämnda omständigheter talar för en utveckling av den tekniska utbild— ningen i varje fall på den nivå som den tekniska fackskolan representerar i rikt- ning mot ett större inslag av allmänna ämnen och en mindre grad av specialise- ring inom det tekniska ämnesområdet. Även om utredningen av principiella skäl övervägt att gå längre än vad det föreliggande förslaget till tim— och kursplaner visar, torde det nu tagna steget bort från nuvarande specialisering av olika skäl få bedömas vara vad man, vägt mot framförda önskemål, för närvarande kan åstadkomma.
Fackskoleutredningens förslag beträffande den tekniska fackskolan framgår av presentationen på s. 76 ff. Den tekniska fackskolan föreslås sålunda omfatta fyra linjer, maskinteknisk, elteknisk, byggteknisk och kemiteknisk linje. På den maskintekniska linjen får eleverna tillfälle att i andra årskursen under fem veckotimmar bedriva studium efter eget val av antingen konstruktion, produk- tion eller energi. Den eltekniska linjen uppdelas i andra årskursen på en elkraft- gren och en elektronikgren, varvid specialiseringen omfattar 19 veckotimmar. Även specialiseringen på den byggtekniska linjen är utformad som en grendel- ning i andra årskursen. Under tio veckotimmar får eleverna efter eget val läsa antingen husbyggnadsteknik eller Väg- och vattenbyggnadsteknik. Utredningen har Vidare efter ingående överväganden stannat för att föreslå en kemiteknisk grundutbildning på den kemitekniska linjen, där alltså någon ytterligare spe— cialisering ej förekommer.
Genom den konstruktion som givits den tekniska fackskolan ställs eleverna vid två tillfällen inför en valsituation, nämligen att vid inträde i fackskolan välja linje samt vid övergång till årskurs 2 avgöra vilken specialisering som föredra- ges. Eleverna i den tekniska fackskolan torde efter avslutandet av den för in— träde i årskurs 2 erforderliga praktiken ha vunnit sådan klarhet över sitt yrkes- val, att de vid denna tidpunkt bör kunna göra ett realistiskt val av gren eller specialisering.
Olika slag av fackskolor
Några gemensamma drag i de olika fackskolorna
Inledning. I kapitel 5 redogör fackskoleutredningen för sin principiella syn på fackskolan som en del av det gymnasiala skolsystemet och den organisatoriska utformning fackskolan enligt utredningens uppfattning bör få för att utgöra ett alternativ och komplement till gymnasiet och yrkesskolan.
En skolas, dvs. en skolforms, utformning och karaktär bestäms främst genom målet för verksamheten samt de anvisningar och kursplaner som konkretiserar detta. Under det senaste årets allmänna diskussion omkring den kommande fackskolan har ibland oro uttalats för att skolformens dragningskraft skulle minska om den i större omfattning komme att lokalmässigt samordnas med andra skolformer, främst gymnasium. Vårt nuvarande skolsystern kännetecknas som bekant av från varandra skilda, tämligen strikta och med varandra föga samordnade studievägar — yrkesskola, gymnasium m.fl. Man kan naturligtvis inte helt bortse från möjligheten av att i ett sådant skolsystern en kortare stu— diegång samorganiserad med en annan kan för sin verksamhet bli beroende av den längre, i all synnerhet om den senare har en större omfattning. Utredningen, som erinrar om att det nyss föreslagna gymnasiet och fackskolan kommer att tillsammans med yrkesskolan bilda ett väsentligt mer flexibelt skolsystem än det hittillsvarande, menar emellertid, att om en skola ej kan erbjuda det innehåll som svarar mot dess mål och kursplaner m. m., torde dess lokala organisation inte ha något nämnvärt inflytande på elevtillströmningen eller på mottagande skolors och arbetsgivares bedömning av skolformen. Sannolikt torde en skolform bestående av skilda studievägar lättare framstå som ett tämligen väl definierat eller enhetligt begrepp om dess olika delar kan uppvisa ett flertal gemensamma drag i fråga om mål, innehåll, organisation och arbete.
I tidigare avsnitt av detta kapitel har fackskoleutredningen redogjort för den allmänna målsättningen för fackskolan, sökt ange huvuddragen i den målinrik— tade utbildning som fackskolan avser att ge, anfört vissa motiveringar för några ändringar som utredningen föreslagit i förhållande till skolberedningens ursprung— liga organisation av fackskolorna samt berört vissa namnfrågor. I det följande kommer några väsentliga drag i de olika fackskolorna att närmare presenteras liksom förslag framläggas om vissa gemensamma bestämmelser för elevernas upp- delning på klasser och grupper m. m.
Gemensamma ämnen i fackskolorna. I fackskoleutredningens redogörelse för sina överväganden och förslag rörande mål och riktlinjer för fackskolan har vissa gemensamma drag i de tre fackskolorna behandlats relativt ingående (se 5. 41 f.). Detta gäller den allmänna målsättningen för skolan, som i direktiven angetts vara att ge »en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbild— ning». Utredningen har funnit starka skäl föreligga för att läroplanerna skall
uppbyggas kring en kärna av allmänna ämnen, gemensam för alla elever och dessutom ge utrymme för en mer allmän arbets- och studieträning. Samtliga elever bör sålunda bibringas ökade kunskaper och färdigheter i svenska, sam— hällskunskap, främmande språk och i viss utsträckning i ämnet matematik.
Som kommer att framgå av den följande redogörelsen för de skilda facksko- lorna har utredningen så långt detta befunnits möjligt sökt i tim- och kurspla- nerna, liksom senare i tillhörande anvisningar, realisera dessa önskemål.
De för fackskolorna gemensamma ämnena och veckotimmarna framgår av nedanstående sammanställning.
Årskurs 1 Årskurs 2
Antal veckotimmar Antal veckotimmar
Sf Ef Tf Sf Ef Tf
Svenska .................. 3 Engelska ................. 3 Livsåskådnings— och religions- kunskap 2 Samhällskunskap 2* Konsumentkunskap ....... Psykologi ................ (2') Gymnastik ............... 2 Specialarbete ............. 2 Timme till förfogande ..... 1
Summa 14 (16) 15 (17) 15 (17)
* Alternativt tyska ” Gemensam kurs med sociala fackskolans samhällsspecialisering ” Kursen omfattar huvudmoment, som i social och ekonomisk fackskola fördelats på båda. års- kurserna ' Tillvalsämne, samma kurs som i social fackskola men med viss inriktning på ekonomisk psykologi " Tillvalsämne, samma kurs som i sociala fackskolans första årskurs
Som framgår av sammanställningen upptar de gemensamma ämnena största antalet veckotimmar i den sociala och den ekonomiska fackskolan. Dessutom till— kommer som nedan framgår några ämnen för fritt tillval i dessa båda fack— skolor, s. 54 f. Även om utredningen lägger fram ett relativt genomgripande förslag beträffande utformningen av tim- och kursplanerna för den tekniska fackskolan och därvid gett ökat utrymme på timplanen för allmänna ämnen i förhållande till vad som hittills och för närvarande är fallet vid den tekniska ut- bildningen, har dock särarten vid den tekniska fackskolan blivit mer framträ- dande än i de övriga fackskolorna. Det för den tekniska fackskolan och övriga fackskolor gemensamma ämnesinnehållet är för övrigt något större än vad som framgår av sammanställningen. I timplanen för årskurs 2 i den tekniska fack-
skolan ingår nämligen bl.a. ämnet ergonomi, som innehåller stora inslag av psykologi och biologi. I den tekniska fackskolan förekommer undervisning i före- tagsekonomi med åtskilliga kursmoment gemensamma med motsvarande under- visning i den ekonomiska fackskolan. Stora kurspartier i ämnena matematik, fysik och kemi är också gemensamma i den tekniska fackskolan och i den sociala fackskolans naturvetenskapliga specialisering.
Undervisningen i svenska, i fackskolan avser bl.a. att utveckla elevernas för- måga att uttrycka sig vårdat och korrekt i tal och skrift, att öva deras färdighet att i studie- och informationssyfte läsa framställningar av olika slag samt att ge dem ökade insikter i frågor rörande språkvård och språkriktighet. Undervis- ningen vill därjämte ge eleverna ökad förmåga att förstå danska och norska i tal och skrift. Den vill också stimulera deras intresse för litteratur, teater och film.
Eleverna skall i fackskolan ges vidgade kunskaper i minst ett främmande språk. Som framgår av sammanställningen blir det i de flesta fall engelskan, som kommer i fråga. Ämnet kan på detta sätt bli föremål för ett åttaårigt studium från och med årskurs 4 i grundskolan till och med avslutandet av studierna i fackskolan. Med hänsyn till att teknisk litteratur i relativt stor utsträckning finns tillgänglig på tyska har i den tekniska fackskolan eleverna beretts möjlig- het att i stället för ett fortsatt studium av engelska vidga sina kunskaper från grundskolan i tyska. I båda språken föreslås såväl allmän kurs som särskild kurs, vilka direkt ansluter till de kurser eleverna läst i grundskolan.
I såväl den sociala som ekonomiska fackskolan beredes eleverna vidare möjlig- het att läsa s.k. B- och C—språk. Om engelskan som obligatoriskt främmande språk kan ges benämningen A-språk, förstås med B-språk det andra främmande språket, som eleverna läst i grundskolan, alltså tyska eller franska. Även här föreligger kursalternativ för allmän och för särskild kurs i anslutning till mot- svarande kursplaner i grundskolan. C-språk är den sammanfattande benäm- ningen på. det tredje främmande språket, nybörjarspråket, som antingen kan utgöras av det andra språk som ej lästs av eleven i grundskolan, franska (tyska), eller av ryska eller av ett av de sydromanska språken spanska och italienska.
Utmärkande för språkundervisningen i fackskolan är en strävan att utveckla elevernas förmåga att förstå språket i tal och skrift, att befästa och öva deras förmåga att uttrycka sig, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem ökade kunskaper om respektive länders historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.
Gemensamma kurser finns även upprättade för den sociala och ekonomiska fackskolan i ämnet matematik. I årskurs 1 erbjudes även här s.k. allmän kurs och särskild kurs, medan studierna i årskurs 2 endast avser s.k. särskild kurs.
Inom båda kurserna ges relativt stort utrymme åt beskrivande statistik. Den allmänna kursen har en uppläggning med tonvikt på tillämpningen i anknytning till andra ämnen i de olika fackskolorna såsom företagsekonomi, socialkunskap, konsumentkunskap och samhällskunskap.
Även ämnet psykologi är i årskurs 1 gemensamt för den sociala och ekono- miska fackskolan. Studierna syftar här till att ge eleverna kunskaper om männi- skors upplevelser och beteenden som individer och i grupp. Undervisningen bör även förbättra elevernas möjligheter att observera och tolka förhållanden, vilka är av intresse både för deras egen utveckling som konsumenter och för deras senare förvärvsarbete.
I årskurs 2 är en viss grundkurs i utvecklingspsykologi, särskilt barn- och ung- domsårens, differentiell psykologi, ekonomisk psykologi och socialpsykologi ge— mensam för eleverna i den sociala fackskolan och för de elever som i den ekono- miska fackskolan valt sådan tillvalsgrupp, i vilken ämnet psykologi ingår. Ele- verna i den ekonomiska fackskolan fördjupar dessutom sina studier i ekonomisk psykologi, dvs. en orientering om den tillämpade psykologi som blivit av allt större betydelse inom det merkantila området. Eleverna i den sociala fackskolan läser en utvidgad kurs inom ett av de tidigare omnämnda specialområdena.
Fackskoleutredningen har i målsättningskapitlet närmare motiverat sitt för— slag angående det för den sociala och ekonomiska fackskolan gemensamma ämnet livsåskådnings- och religionskunskap liksom sina överväganden rörande ämnets ifrågasatta införande även på den tekniska fackskolan.
Genom ämnet livsåskådnings- och religionskunskap vill fackskoleutredningen att undervisningen, med utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter och intres- sen, i första hand skall ge dem insikt om och förståelse för den moderna männi— skans behov av en på personlig övertygelse grundad egen livsåskådning. Under- visningen skall därför orientera eleverna om väsentliga livsåskådningsmässiga och etiska problem i nutiden samt ge dem fördjupade kunskaper om olika rikt- ningar inom den kristna religionen samt om viktiga icke kristna religioner. Av- sikten är att ge en objektiv belysning av olika uppfattningars innebörd och konsekvenser samt söka stimulera eleverna till egen eftertanke och självstän- diga ställningstaganden med bibehållen tolerans mot andras uppfattning. Bland etiska frågor som avses bli upptagna till behandling kan nämnas problem rörande förhållandet mellan barn och föräldrar, sexual- och äktenskapsfrågor, arbetsetiska frågor, problem rörande individen och samhället och i samband där- med frågan om individens ansvar inför olika sociala problem, t. ex. alkoholfrågan samt frågor om internationellt samarbete. Samverkan bör inom både den sociala och ekonomiska fackskolan ske med bl.a. ämnena samhällskunskap och psyko- logi samt inom den sociala fackskolan dessutom med historia, familjekunskap och biologi.
Inom samtliga fackskolor ges undervisning i samhällskunskap. Undervisningen avser att ge vissa kunskaper om befolkning, näringsliv och arbetsmarknad samt samhällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden. Flera moment som hit— tills ingått i ämnet geografi har således kommit att ingå i ämnet samhällskun— skap. Det vill vidare hos eleverna utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar samt söka klargöra viktiga samhällsproblem.
Kursplanen för årskurs 1 av social fackskola upptar vissa moment av social-
kunskap och blir därmed fylligare än motsvarande kursplan i den ekonomiska fackskolan. Fyra veckotimmar står härvid till förfogande medan den ekonomiska fackskolan har två.
Vid det fortsatta studiet i årskurs 2 av den ekonomiska och sociala fackskolan (samhällsspecialisering) får eleverna däremot en undervisning som givits ett för de båda fackskolorna identiskt innehåll.
I den tekniska fackskolan sker undervisningen i samhällskunskap endast i års- kurs 2. Kursplanen upptar vissa huvudmoment från samma ämne i årskurs 1 och 2 av social och ekonomisk fackskola.
Utredningen anser undervisning om familjen vara så betydelsefull, att den bör meddelas i alla tre fackskolorna. Eftersom familjekunskap endast i den so- ciala fackskolan förekommer som särskilt ämne, vill utredningen framhålla det angelägna i att familjens situation också i den ekonomiska och den tekniska fackskolan belyses från skilda utgångspunkter. Detta kan lämpligen ske genom en samordnad behandling av med familjen sammanhängande frågor i de olika ämnen, vari sådana moment ingår. I vissa fall kan det vara motiverat att ut— nyttja timmar till förfogande för behandling av aktuella frågor som rör familjen.
Ämnet gymnastik har i fackskolan fått en relativt bred uppläggning i syfte att dels ge eleverna tillfälle till rekreation och omväxling, dels genom allsidig träning ge dem en god kondition. Undervisningen avses vidare ge viss färdighet i arbets- teknik med anknytning till biologi och ergonomi. Den vill dessutom hos eleverna skapa ett bestående intresse liksom förståelse för behovet av fysisk aktivitet.
Utredningen föreslår vidare en s.k. stilku'rs i avsikt att utöver den undervis— ning och fostran som ges i andra ämnen ge eleverna orientering om de en- skildheter, vanor och beteenden i fråga om uppträdande, klädkultur, personlig hygien m.m. som på arbetsplatser och i det övriga umgänget människor emel- lan uppfattas som en del av begreppet personlig stil. Denna undervisning bör lämpligen förläggas till årskurs 2, varvid timmar till förfogande kan utnyttjas. Den tid som avsättes för en sådan kurs måste givetvis bedömas gentemot andra angelägna anspråk på timmar till förfogande. Omfånget bör därför kunna varie— ras inom en relativt vid ram och få en innehålls- och tidsmässigt olika utform— ning skilda läsår. En liknande orientering om än av något begränsad omfattning kan även förekomma i den tekniska fackskolan (se vidare 5. 57).
För vissa elevgrupper inom den sociala och ekonomiska fackskolan kan grup- pen gemensamma ämnen komma att omfatta ett betydligt större antal vecko— timmar än som upptagits i sammanställningen på s. 51. Eleverna i de båda fackskolorna kan sålunda läsa samma kurser i matematik (3 vtr) samt B- och C-språk (3 respektive 4 vtr).
Både den sociala och ekonomiska fackskolan har också getts samma organisa— toriska utformning genom att undervisningen är uppdelad på tre ämnesgrupper, gemensamma ämnen, specialiseringar samt ämnen för fritt tillval.
Ämnen för fritt tillval omfattar i den sociala fackskolan i årskurs I tre vecko-
timmar och i årskurs 2 fem veckotimmar. I den ekonomiska fackskolan är mot- svarande timtal sex respektive sju. Möjlighet bör finnas, där förhållandena så påkallar, att medge vissa elever någon minskning i timtalet för tillvalsgrupperna, t. ex. på grund av svag hälsa, för kompletteringsstudier för övergång till gymna- sium, annan fackskola eller annan specialisering, för stödundervisning osv.
Flera av de ämnen som ingår i tillvalsgrupperna är gemensamma för de båda fackskolorna såsom teckning, musik, maskinskrivning, trafik- och motorkunskap samt psykologi och konsumentkunskap, vilka båda senare ämnen kan ingå i till- valsgrupp i den ekonomiska fackskolan men också förekommer med samma kursplan som obligatoriska ämnen i den sociala fackskolan.
Vad utredningen anfört på s. 47 i sina överväganden i målsättningsfrågorna rörande de estetiska och praktiska ämnenas betydelse för utvecklande hos ele- verna av praktiskt handlag och sinne för estetiska värden gäller givetvis med samma styrka för den ekonomiska som för den sociala fackskolan.
Utredningen har i sina överväganden om målsättningen (se 5. 43 f.) närmare motiverat sitt förslag att införa ämnet trafik- och motorkunskap som tillvals- ämne i den sociala och ekonomiska fackskolan samt sina överväganden beträf- fande möjligheten att bereda ämnet plats i den tekniska fackskolan. Som fram- går av kursplanen kap. 8 har utredningen avsett, att detta ämne bör ge eleverna undervisning om gällande trafikregler, orientering om olika trafikantgruppers problem och förhållanden och de krav som ur skilda synvinklar ställs på föraren av motorfordon. Undervisningen skall ge tillräcklig grund för körkortssökande dels i teori motsvarande kraven för det teoretiska provet, dels för en praktisk förståelse av olika motorfordons konstruktion och egenskaper.
Utredningen, som i fråga om detta ämne haft vissa överläggningar med bil- förarutredningen, föreslår att den teoretiska delen av körkortsprovet för de elever som går i fackskolan och där väljer ämnet trafik— och motorkunskap förlägges till fackskolan enligt de närmare föreskrifter härom som kan komma att utarbetas av bilförarutredningen. En viss tidsgräns för provets giltighet torde böra fastställas; det i skolan avlagda provet bör kunna godtas av bil- inspektionen, såvida det praktiska körkortsprovet ej avlägges senare än förslags- vis ett halvt år efter det den teoretiska undervisningen avslutats.
Timmar till förfogande. Utredningen har ansett det vara av stort värde om skolorna mer fritt kunde disponera någon tid dels för sådana moment som visser- ligen i regel återkommer år efter år men vilka till sin omfattning och placering i studiegången inte alltid bör fastställas alltför detaljerat, dels för sådana upp- gifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden.
Timmar till förfogande skall alltså användas för verksamhet som inte har karaktären av ämnesundervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de ämnen som är upptagna på timplanen. Hit kan höra exempelvis informations- teknik, röst- och talvård, lästeknik, studierådgivning och yrkesorientering, s.k. stilkurs m.m. Allt detta är av stor betydelse men varje moment fordrar väsent-
ligt mindre tid än en veckotimme och bör för övrigt ej heller studeras under ett för alla skolor fixerat tidsutrymme.
Timmarna kan också användas för att föra in i undervisningen inslag av mer tillfällig karaktär. Det kan gälla att inom skolans arbetsordning skapa utrymme för teater- eller konsertförestållningar eller lämna mer speciell information om t.ex. sexualkunskap, alkoholkunskap, information som är begränsad till vissa grupper av elever (pojkar, flickor, elever som läser matematik etc.), information kring något aktuellt problem i anknytning till skolan, orten eller frågor av mer generell räckvidd. Den information kring händelser som aktualiserats i press, radio, TV eller litteratur och som skolberedningen föreslog inom ramen för ämnet aktuell orientering kan också ges vid timmar till förfogande.
Timmarna skall vidare —- vilket är väsentligt — kunna utnyttjas för en lokal anpassning av verksamheten. Man skall t.ex. kunna beakta de näringslivspro- blem som är aktuella i en viss bygd. Eleverna kan därigenom få stifta bekant- skap med frågor som är speciella för trakten och som kan vara av betydelse för dem när de skall söka anställning.
Timmar till förfogande bör schemaläggas i den sociala och ekonomiska fack- skolan som övriga timmar på timplanen och kan läggas ut med en timme per vecka, men det kan i många fall vara fördelaktigare att lägga dem som dubbel- timmar varannan vecka. Timmarna skall utnyttjas för de föreslagna ändamålen, men det kan många gånger av praktiska skäl vara lämpligt att ett visst arrange- mang förlägges till annan tid än den som upptagits på schemat. Det kan också vara ändamålsenligt att ibland för en mer tidskrävande uppgift, t. ex. en teater- föreställning sammanslå ett större antal timmar till förfogande. Över huvud taget bör skolans pedagogiska ledning ha stor frihet att utnyttja den samlade tiden för ett läsår på det sätt som för den enskilda skolan är mest ändamålsenligt utan att känna sig bunden av att fördela den jämnt över läsåret.
Skolans pedagogiska ledning (rektor och studierektor) bär ansvaret för tim- marnas organisation, men det bör då studierektor finnes främst ankomma på denne att för varje läsår göra en planering av timmar till förfogande. Därvid bör vissa återkommande inslag kunna läggas ut på fixerade tidpunkter, medan den återstående tiden disponeras för mer tillfälliga inslag.
Med denna uppläggning är det naturligt att timme till förfogande ej ingår i någon enskild lärares tjänstgöringsskyldighet. Ett flertal lärare, gästföreläsare, gästande artister o. (1. kan i stället medverka under dessa timmar. Klassen är inte heller den givna storleksordningen för den grupp av elever som samtidigt deltar i timmar till förfogande. När så är lämpligt kan eleverna sammanföras i stora avdelningar, t. ex. så att alla elever i en årskurs eller i hela fackskolan deltar samtidigt. Vid andra tillfällen kan verksamheten organiseras för arbete i mindre grupper än i klass av traditionell omfattning.
Timmar till förfogande ingår som varje annat schemalagt ämne som ett nor— malt inslag i undervisningen, varför det givetvis föreligger skyldighet för eleverna att deltaga.
För varje timme till förfogande bör utgå ett anslag motsvarande timlärar- ersättning för en veckotimme i högsta löneklass för ordinarie lärare i läroämne. Detta arvode bör av skolledningen kunna disponeras efter eget bedömande för kostnaderna i samband med timmarna. Denna fria disposition gör det möjligt att till vissa timmar förlägga verksamhet som är mer kostnadskrävande, medan för andra timmar kostnaden kan vara liten eller ingen.
I teknisk fackskola har det ej varit möjligt att bereda utrymme för timmar till förfogande inom ramen för 35 veckotimmar. Det innebär ej att de behov som aktualiserat timmar till förfogande skulle vara mindre på teknisk fackskola än på de övriga. Det är tvärtom lika angeläget att eleverna där får t. ex. den ak- tuella orientering som föreslagits skola ges inom ramen för timmar till förfogande. Dessutom tillkommer behov av viss orientering i livsåskådningsfrägor som inom de båda övriga fackskolorna tillgodoses i ämnet livsåskådnings- och religions- kunskap. Fackskoleutredningen föreslår därför, att rektor vid teknisk fackskola skall ha rätt att efter eget bedömande i stället för den ordinarie undervisningen vid lämpliga tidpunkter under läsåret anordna information m. m. av den art som ovan angivits.
I de fall där teknisk fackskola är samorganiserad med annan fackskola behöver det ej medföra särskilda kostnader. Där förutsättes att vid behov eleverna i teknisk fackskola friställes från annan undervisning och deltar i annan fackskolas timmar till förfogande.
För de fall då teknisk fackskola är fristående eller samorganiserad med annan skolform än fackskola, bör ett särskilt anslag utgå, som med hänsyn till de sär- skilda förhållandena vid den tekniska fackskolan kan begränsas till 1 000 kronor per klassavdelning.
Specialarbete. Träning både i självständigt arbete och i samarbete med kam- rater tillmätes stor vikt inom fackskolan liksom inom grundskolan och det pla- nerade nya gymnasiet.
Utöver den övning som i nämnda aVSeenden ges inom de olika ämnena föreslås i andra årskursen av social och ekonomisk fackskola två veckotimmar schema- lagd tid för s.k. specialarbete. Sedan eleverna under första årskursen systema- tiskt tränats att lösa uppgifter av successivt stegrad svårighetsgrad, får de i årskurs 2 fritt välja ett antal uppgifter för självständig bearbetning, i regel minst tre, som inte behöver ligga inom ett enskilt ämnes ram, utan helst bör utgöra tillämpning av kunskaper som inhämtats i flera olika ämnen och som i så stor utsträckning som möjligt bör lösas i samarbete med en eller ett par, undantags- vis fler kamrater.
Uppgifterna behöver inte alltid utföras under den schemalagda tiden, men lärare skall finnas för handledning, och lokaler skall finnas tillgängliga för arbetet.
Inom den tekniska fackskolan finns inte särskild tid avsatt på timplanen för specialarbete. De tekniska tillämpningsämnena har i andra årskursen ett ganska
stort timtal och ger även i övrigt goda möjligheter till självständigt arbete av samma art som är avsett förekomma inom specialarbetets ram i de övriga fack— skolorna.
Uppläggningen av specialarbetet presenteras närmare på s. 98 i detta kapitel samt i kapitel 8.
Frivillig teckning, frivillig musik. Gemensamt för samtliga fackskolor föreslår fackskoleutredningen även en viss timtilldelning utöver den fastställda timpla- nen för undervisning i frivillig teckning och frivillig musik. Båda ämnena har sedan lång tid tillbaka haft motsvarande ställning i de högre skolorna i landet. Även om ämnena i den sociala och ekonomiska fackskolan kan ingå i vissa till- valsgrupper, torde det ej bli alltför ovanligt att elever, som valt tillvalsgrupper med hänsyn till sin yrkesinriktning önskar ägna någon tid per vecka åt musik- utövning eller skapande verksamhet inom den vida ram som numera anges av ämnet teckning. Detta torde också gälla eleverna i den tekniska fackskolan, som inte kunnat beredas någon möjlighet att inom timplanen välja estetiska eller praktiska ämnen. För skapandet av den atmosfär och trivsel som är en förut- sättning för en god skolgemenskap kan en elevorkester eller skolkör vara av stor betydelse. Motsvarande gäller beträffande den på dekorativa uppgifter inriktade teckningsundervisningen. Fackskoleutredningen föreslår, att beträffande den fri- villiga musikundervisningen bestämmelserna i grundskolan skall äga tillämpning även i fackskolan. För körsång föreslås alltså en veckotimme för varje fullt fem- tiotal deltagande elever dock minst en veckotimme samt för instrumentalmusik och solosång en veckotimme för varje femtiotal elever vid skolan. För frivillig undervisning i teckning föreslås en veckotimme för varje fullt trettiotal del- tagande elever.
Samläsning. Den organisation som föreslås för fackskolorna medför en relativt stor valfrihet för eleverna. Alla möjligheter till samläsning mellan olika klasser och olika fackskolor i samma kommun bör därför tillvaratagas. Särskilt gäller detta ämnen för fritt tillval och över huvud taget ämnen med relativt lågt elev- antal samt då så lämpligen kan ske timmar till förfogande liksom frivillig teck- ning och frivillig musik.
Som framgått av den lämnade redogörelsen för gemensamma drag inom de skilda fackskolorna utgör fackskolan som tidigare framhållits på s. 50 en rela- tivt enhetlig skolform, även om skillnader föreligger beträffande graden av mål- inriktning, specialiseringarnas utformning m.m. Självfallet föreslås för samtliga fackskolor i princip samma bestämmelser beträffande intagning av elever, be- tyg, flyttning och avgång liksom beträffande skilda organisatoriska anord- ningar, bestämmelser om studiehjälp, statsbidrag 111. in. Den enda mer påtagliga avvikelsen från övriga fackskolor företer den tekniska fackskolan, där enligt ut- talande vid 1962 års riksdag krav uppställes på ett års praktik före inträdet i årskurs 2.
Social fackskola
Som tidigare i flera sammanhang framhållits har fackskolorna ett dubbelt syfte. De skall ge dels viss allmän utbildning, dels fackutbildning aVSeende breda sek- torer av näringslivet. Detta gäller också den sociala fackskolan, fastän det inom den är svårare än beträffande de båda övriga fackskolorna att avgränsa vad som skall räknas som fackutbildning. De yrken som den sociala fackskolans ele— ver i stor utsträckning beräknas komma att ägna sig åt är nämligen sådana att en utbildning av tämligen allmän karaktär också innebär en lämplig yrkesför- beredelse.
En avgränsning mellan vad som skall räknas som fackutbildning och vad som skall räknas som allmän utbildning försvåras inom den sociala fackskolan också därav att kunskaper och färdigheter, vilka kan betraktas som ett led i utbild- ningen för vissa yrken, som skolan tar sikte på, inom andra har betydelse endast indirekt, genom att de ökar individens kringsyn och breddar hans användbarhet för skiftande uppgifter. Det är således först sedan en person kommit ut i arbets- livet som det går att avgöra vad som har varit övervägande yrkesutbildning och vad som har varit en mer allmän utbildning. Ju bredare fält inom yrkeslivet en skola utbildar för och ju större krav som inom dessa sektorer ställs på personlig mognad och kunskaper om människor och samhälle ju svårare är det att göra en avgränsning mellan ovan angivna former av utbildning.
Av de förteckningar som av skolberedningen uppgjordes över lämpliga yrken för elever från de föreslagna humanistiska och social—ekonomiska skolorna fram- gick, att den avnämarsektor båda dessa skolor beräknades få till stor del 'är ge- mensam, särskilt nu sedan den ekonomiska fackskolan kan beräknas rekrytera en del av de elever som önskar viss specialisering för att kunna tjänstgöra på kontor och expeditioner inom offentlig förvaltning.
Flertalet av de elever som söker sig till en skola med övervägande allmän ut- bildning ovanför grundskolans nivå, ledande fram till ett något annorlunda stu- diemål än gymnasiets kan sålunda senare beräknas söka sig till yrken eller till vidareutbildning för yrken, som innebär kontakt med människor och i vidaste mening kan räknas till sociala yrken, dvs. vårdyrken eller kontakt- och service- yrken. För en del elever är inriktningen mot sådana yrken redan i 16—17-års- åldern så tydlig, att en direkt yrkesutbildning kan påbörjas, medan för andra en fortsatt mera allmän utbildning med försiktig specialisering enbart efter intresse- och begåvningsinriktning ter sig naturligare. (Jfr bl.a. H—ärnqvists och Grahms undersökningar, SOU 1963:15 ).
En allmän tendens i alla högindustrialiserade länder synes vara att yrkesvalet hos flertalet ungdomar numera kommer senare än förr. Också i vårt land gör sig denna tendens gällande med allt större styrka. Ett av skälen är att betydligt fler valmöjligheter beträffande yrken står till buds än bara för några decennier sedan. Det gäller inte minst inom service- och vårdsektorn, som ökat kraftigt i takt med det ökade materiella välståndet. Den större geografiska rörligheten
har lett till att ungdomarna inte längre känner sig bundna att ta ett arbete som bjudes, bara för att det finns i hemorten, och yrkesvalet är heller inte så bero- ende av vad föräldrarna har för yrke. Föräldrarna har också numera på ett helt annat sätt än förr råd att ge barnen en längre skolmässig utbildning och att låta dem vänta med yrkesvalet. De många möjligheterna gör emellertid att det är svårare att välja än förr. Samtidigt har kraven från arbetsgivarnas sida på ung- domarna beträffande kunskaper och allmän mognad vid inträdet i yrkeslivet synbarligen ökat. Vid överläggningar med företrädare för näringsliv och organi— sationer har det framgått, att det ur arbetsgivarnas synpunkt i allt större ut- sträckning är önskvärt att eleverna är något äldre än sexton år, innan de kom- mer ut i arbetslivet. Många av de yrken som uppfattas som omväxlande och intressanta eller ur andra synpunkter lockande går dessutom mera sällan att erhålla enbart på grundval av genomgången grundskola eller realskola, även när kraven på kunskaper inte i och för sig är så omfattande att studentexamen be- döms nödvändig. Vid många utbildningsanstalter, som formellt inte kräver mer än grundskola eller motsvarande, är vidare konkurrensen mellan de inträdes— sökande så stark, att de som saknar utbildning utöver minimum inte har möjlig— het att göra sig gällande. Konkurrensen både om tillträde till utbildningsanstal- ter och goda anställningar skapar alltså i förening med den stigande levnads- standarden en stark benägenhet till längre utbildning. Denna tendens har ökat kraftigt samtidigt med att en nioårig skolgång blivit obligatorisk. I USA går flertalet ungdomar av samma skäl som anförts ovan i skola fram till omkring artonårsåldern. I vårt land går utvecklingen i motsvarande riktning snabbare än man kunnat förutse. Hur stark efterfrågan på gymnasial utbildning år fram- går av en undersökning som utförts inom gymnasieutredningen (SOU 1963:42 kap. 4 samt specialutredningar om gymnasiet, SOU 1963:41).
Den starka ökningen av efterfrågan på gymnasial utbildning får säkerligen till avsevärd del ses som ett uttryck för denna önskan från elevernas och föräldrar- nas sida att uppskjuta yrkesvalet genom en förlängd, föga specialiserad utbild- ning. För en del av de elever det här gäller bör den sociala fackskolan kunna fylla samma uppgift som den kommunala flickskolan hittills fyllt för en mer be- gränsad grupp av elever och som den humanistiska skolan enligt skolberedning- ens förslag avsåg att fylla. Den bör kunna verka tilldragande på de elever som önskar fortsatt allmän utbildning men tror gymnasiestudierna vara alltför teore- tiska, eller finner dem onödigt långa eller onödigt krävande. För vissa utbild- ningsanstalter som tenderat att kräva studentexamen, därför att annan lämplig utbildning ovanför grundskolan funnits i alltför begränsad utsträckning, kan social fackskola komma att anses som lämplig grund.
För de flesta av de yrkesobestämda eleverna är som tidigare nämnts en all- män utbildning med specialisering enbart efter intressen det naturligaste utbild- ningsalternativet. Dessa elever bör bjudas ämnen som ger ökade kunskaper om människor och samhälle, ökar studiefärdigheterna liksom vad man brukar kalla kommunikationsfärdigheterna samt slutligen ämnen som utvecklar estetiska och
praktiska färdigheter. En sådan ökad allmän utbildning är meningsfull för den enskilde, vilket yrke han sedan än kommer att välja, även om den är särskilt lämplig för den som senare kommer att gå till ett yrke som kan karakteriseras som människovårdande eller som ett kontaktyrke. Också för samhället och avnämarna är det värdefullt med ett ökat antal människor som före påbör- jandet av den egentliga yrkesutbildningen har en relativt omfattande allmän utbildning. Det ökar deras användbarhet och möjligheter till anpassning inför de snabba strukturförändringarna inom yrkesvärlden som karakteriserar vår tid.
Det är emellertid inte avsikten att utbildningen i den sociala fackskolan skall göras så allmän, att flertalet elever som lämnar skolan måste gå till någon form av fortsatt utbildning innan de kan bli användbara i arbetslivet. I detta avse- ende skiljer sig den sociala fackskolan från den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan, som uttryckligen sades vara »allmänbildande och inte yr- kesinriktad» (SOU 1961:30 s. 485). Den sociala fackskolan avser att tillgodose behovet av förlängd allmän utbildning men är som namnet anger en fackskola som i första hand vill förbereda för sociala yrken, dvs. yrken som i hög grad innebär kontakt med människor antingen det gäller anställning inom samhälle- liga institutioner eller serviceyrken inom enskilda företag.
Ett moment som måste tillmätas särskilt stor vikt i en skola för elever, som huvudsakligen beräknas ägna sig åt i vidaste mening sociala yrken på mellan- nivå, är en omfattande orientering om de olika yrken och utbildningsvägar som står till buds inom denna sektor av yrkeslivet. En huvuduppgift för skolan bör vara att göra det möjligt för eleverna att efter skolgångens slut med någon grad av säkerhet välja yrke. Ämnet samhällskunskap i första årskursen samt social- kunskap i andra tjänar, vid sidan av den individuella och allmänna yrkesvägled— ningen, bl. a. ett sådant yrkesorienterande syfte.
Den specialisering som närmast kommer i fråga både för den som ännu inte bestämt sig för något yrke och för den mot det sociala området yrkesbestämde är inriktning på främmande språk respektive matematik och naturvetenskapliga ämnen. För serviceyrken t. ex. inom kommunikationsverken är goda språkkun— skaper önskvärda, medan för vissa vårdyrken, t. ex. sjuksköterskeyrket, kunska- per i naturvetenskapliga ämnen utöver grundskolan är betydelsefulla. Det senare torde också gälla vissa traditionellt manliga yrken, t. ex. poliser, militärer, sjö- folk, brandpersonal, viss servicepersonal inom motorbranschen samt arbetsledare inom jord— och skogsbruk. För båda kategorierna elever, både de klart yrkesin- riktade och de mera obestämda, är det emellertid som tidigare framhållits med tanke på deras senare yrkesverksamhet önskvärt med en ganska omfattande gemensam utbildning. Undervisningen bör därför i den sociala fackskolan främst omfatta ämnen som ger vidgad människokunskap och ökad kunskap om sam- hället. Den bör ge en tämligen ingående kännedom om olika samhälleliga organ som finns inrättade till medborgarnas gagn och uppfattning om de krav som bör ställas på dem som arbetar inom olika vård- och serviceyrken. Undervisningen bör vidare liksom i övriga fackskolor utveckla elevernas förmåga att uttryck sig
i tal och skrift och att självständigt förvärva kunskaper. Den bör också skapa förståelse för de värden som den demokratiska livsformen rymmer.
Mot bakgrunden av vad ovan anförts har en sammanslagning av de av skol- beredningen tidigare föreslagna humanistiska och social—ekonomiska skolorna till en social fackskola tett sig naturlig, trots att den humanistiska skolan var av- sedd som en rent allmänbildande skola för de mera yrkesobestämda och den social-ekonomiska fackskolan avsåg yrkesförberedelse för olika socialt betonade yrken.
Den sociala fackskolan tar sålunda tillvara väsentliga drag i de båda tidigare föreslagna humanistiska och social-ekonomiska skolorna. Den avser liksom den humanistiska skolan att ge fördjupad allmän utbildning med möjlighet till viss språklig eller naturvetenskaplig specialisering. Det har eftersträvats god balans mellan teoretiska, praktiska och estetiska ämnen och mellan teoretiska och praktiska moment inom de olika ämnena. Detta har för utredningen tett sig särskilt angeläget eftersom många vårdyrken kräver gott praktiskt handlag och förståelse för även den yttre miljöns betydelse. De estetiska ämnena har häri vid sidan av deras betydelse för personlighetsutvecklingen en bred motivering. Möjlighet finnes dessutom att genom fritt tillval odla estetiska och praktiska Specialintressen. En mera omfattande specialisering som kunde te sig som direkt förberedelse för estetiska yrken har däremot som en generell utbildningsväg und— vikits, främst med tanke på risken att locka många ungdomar att utbilda sig för yrken där deras möjligheter till framtida försörjning är begränsade (se bilaga 2). Skulle framdeles på vissa orter, som erbjuder tillfredsställande elevunderlag och där lokal- och lärarresurser det medger, starka önskemål framkomma om en mer utpräglad estetisk utbildning bör dessa önskemål efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall få tillgodoses inom ramen för det föreslagna antalet specialiseringstimmar i årskurs 2.
Liksom i den tidigare föreslagna social-ekonomiska fackskolan finns vidare ett block av samhällsämnen med relativt högt timtal bland de gemensamma äm- nena. Tonvikt har därjämte för alla elever lagts på inhämtande av kunskap-er och färdigheter, som är av direkt betydelse inom de flesta vård- och serviceyrken, t. ex. genom ämnen som konsumentkunskap och kontorsteknik. Genom speciali- sering på socialkunskap respektive konsumentkunskap i andra årskursen har möjlighet beretts bl. a. mera direkt yrkesmedvetna elever att få en undervisning som bör ge god användbarhet även vid direkt inträde i arbetslivet efter skolans slut. Det bör dock betonas att det först efter långvarig erfarenhet av skolformen går att säga i vilken utsträckning elever från olika specialiseringar går till vidare utbildning och i vilken utsträckning de väljer att gå direkt ut i yrkeslivet. Spe- cialiseringen är inte mer omfattande än att eleverna från samtliga grenar med obetydlig komplettering av ämnen kan gå till i det stora hela samma yrken och utbildningsvägar inom vård- och serviceområdet.
Den sociala fackskolan har — liksom övriga fackskolor — organiserats med en kärna av gemensamma ämnen, som för denna fackskolas del i första årskursen
omfattar 25 timmar och i andra årskursen 22 timmar. Specialiseringen på språk— lig respektive naturvetenskaplig inriktning omfattar första årskursen sju timmar förutom möjlighet till val av ämnen för fritt tillval tre veckotimmar första års— kursen. Andra årskursen utökas specialiseringen att omfatta fyra områden, språklig, naturvetenskaplig, samhällelig och konsumtionsekonomisk. Denna spe- cialisering åstadkommes genom fasta tillvalskombinationer åtta veckotimmar. Dessutom tillkommer i denna årskurs fem veckotimmar fritt valda tillvalsämnen.
Vissa ämnen som utredningen ansett vara av särskilt stor betydelse för alla fackskolans elever, vilket yrke de än skall gå till, är, som framgått av föregående avsnitt 5. 50 ff., gemensamma för både social, ekonomisk och teknisk fackskola. Dessa ämnen har så långt möjligt erhållit samma timtal framför allt därför att utredningen därigenom önskat understryka sin grundsyn att samtliga fackskol— elever bör ha ett gemensamt kunskapsstoff av inte alltför ringa omfattning men också för att samundervisning skall kunna ske, något som kan bli aktuellt sär- skilt i mindre skolenheter.
Speciellt stora är samläsningsmöjligheterna mellan den sociala och ekonomiska fackskolan. Antalet gemensamma veckotimmar kan här, som sammanställningen på s. 51 utvisar, uppgå till 14—17 timmar. Sammanställningen visar också att samundervisningsmöjligheterna med den tekniska fackskolan är mera begrän- sade.
För att göra det möjligt för eleverna i den sociala fackskolan att fortsätta sina studier i främmande språk och matematik från den nivå de befann sig på vid grundskolans slut har alternativa kurser föreslagits i dessa ämnen. Skolan kan därmed te sig som ett valvärt alternativ både för de elever som genom sitt kurs— och ämnesval i grundskolan har möjlighet att söka inträde i gymnasium och för övriga elever. Den särskilda kursen bygger på grundskolans särskilda kurs me- dan allmänna kursen bygger på grundskolans allmänna kurs, mindre kurs eller — i vissa fall — avbruten studiegång i ämnet. I övrigt lämnas följande kom— mentarer till val av ämnen och kursinnehåll.
Ämnet samhällskunskap är i första årskursen gemensamt för alla elever med fyra veckotimmar. Det avser att i samverkan med ämnet historia ge en avrun- dad kurs med tonvikt bl. a. på frågor rörande näringsliv, befolkning och sam— hällsstruktur inom både vårt eget land och världen i övrigt. Geografin som inte förekommer som självständigt ämne är således integrerad med samhällskunska- pen. Avsikten är vidare att bl. a. genom ofta återkommande studiebesök ge en tämligen omfattande yrkesorientering inom fältet av sociala yrken samt vård- och serviceyrken, något som bör underlätta valet av specialisering i andra års- kursen. Endast de elever som väljer samhällsspecialiscring studerar i andra års- kursen ämnet samhällskunskap.
I ämnet historia som är gemensamt för alla elever med två veckotimmar un- der första årskursen och tre veckotimmar under andra årskursen behandlas so— ciala, politiska och kulturella företeelser i såväl äldre som senare tid både i vårt eget kulturområde och i några utomeuropeiska kulturkretsar. Stoffet väljes så
att man för fackskolans mognare åldersstadium kan ge en mer nyanserad bild än grundskolan kunnat åstadkomma av vad som format den värld vi nu lever i. Ämnet avser att belysa hur de olika kulturmönster vuxit fram, som finns inom vårt land och i andra länder både inom och utom Europa och därmed bidraga till tolerans och respekt för kulturella olikheter. Ämnet ger under första årskur— sen möjligheter till samverkan med samhällskunskapen och med de stilhistoriska momenten i de estetiska tillvalsämnena.
Andra årskursen ger goda möjligheter till samverkan främst med ämnet livs— åskådnings- och religionskunskap men också med ämnena psykologi och familje— kunskap.
meiljekunskap, som är ett obligatoriskt ämne i andra årskursen, med en veckotimme, har en ganska vid ram och rymmer såväl familjesociologiska frågor som samlevnads-, ekonomi- och miljöfrågor. Inriktningen är dubbel och gäl— ler dels elevernas aktuella situation — att förstå de familjer de lever i och ser omkring sig — dels den egna familjebildningen som för många av dem ej 'är sär— skilt avlägsen. Ämnet får i hög grad ses som ett integrerat studium av skilda, för familjefrågorna viktiga moment vilka delvis förekommer också i vissa andra ämnen men här kan göras till föremål för ett samlat studium. Samverkan måste vara intim med dessa ämnen både för undvikande av dubbelbehandling och för att de moment som berör familjefrågor skall komma in vid från samordningssyn- punkt lämpliga tidpunkter i de olika ämnena. Sålunda kan olika sidor av famil— jens funktion belysas med exempel ur litteraturen och sammanställas med de frågor som behandlas i de övriga gemensamma ämnena samhällskunskap, psy- kologi, biologi, historia och livsåskådnings— och religionskunskap samt konsu— mentkunskap.
Ämnet konsumentkunskap avses i första årskursen få en inriktning som kan bedömas vara av värde för varje medborgare. Det allt rikare varusortimcntet med ständigt nya varor har medfört alltmer komplicerade valsituationer för konsumenterna. Konsumtionsvanorna är dessutom underkastade kraftiga föränd- ringar bl. a. genom den ökade fritiden och en växande efterfrågan på kapitalvaror. Detta har skapat ökat behov av konsumentupplysning för alla. Flertalet elever som ämnar sig till vård— och serviceyrken och samhälleliga institutioner av olika slag beräknas även i sin yrkesutövning komma att få större eller mindre kontakt med konsumtionsekonomiska frågor. Under första läsåret får eleverna sådan kontakt med ämnet, att de lättare kan avgöra om de önskar mer ingående spe- cialisering med tanke på val av yrken som kräver större mått av konsumtions- ekonomisk orientering samt köp— och varukunskap. Varukunskap spelar särskilt andra läsåret stor roll inom ämnet. Kursplanen disponeras sista läsåret så, att undervisningen då så är nödvändigt kan fördelas mellan hushålls- och textillä- rare och andra specialister som eventuellt kan komma i fråga. Under det andra läsåret får livsmedelstekniska och textiltekniska laborationer stor betydelse i samarbete med ämnet kemi.
Ämnet socialkunskap förekommer som specialisering i andra årskursen och av-
ser att ge en praktisk tillämpning av de teoretiska kunskaper om institutionsvård och andra samhälleliga vårdåtgärdcr, socialpolitik och förvaltningsåtgärder som gives inom samhällskunskap, familjekunskap, psykologi och andra ämnen. So- cialkunskapen bör med sitt stora timtal (sex veckotimmar) kunna ge en ganska omfattande orientering om de viktigaste samhälleliga vårdområdena t. ex. bar- navård, åldringsvård, nykterhetsvård och sjukvård. Orienteringen bör omfatta servicebetonat arbete inom såväl offentlig som enskild förvaltning och företag- samhet. Ämnet tjänar härigenom även ett yrkesorienterande syfte. Undervis— ningen bör läggas upp så att stoffet främst väljes bland sådant som kan vara av intresse för yrkesverksamhet efter skolans slut. Kursinnehållet måste därför vara av starkt konkret karaktär och anknyta till de problem som aktualiseras inom olika sociala vårdyrken. Individualisering bör ske med fördjupning på olika yrkes— områden med hänsyn till elevernas yrkes- och intresseinriktning. Självverksam- het bl. a. i form av studiebesök och fortlöpande iakttagelser vid institutioner bör spela en stor roll inom ämnet. Under båda läsåren bör tjänstemän, vårdpersonal och förtroendemän inom den kommunala vårdverksamheten anlitas vid under- visningen.
Flertalet personer inom institutioner, vård- och serviceyrken behöver någon kunskap om hur ett förvaltningskontor fungerar. Ämnet kontorsteknik avser att ge en sådan elementär kunskap. Vissa kontorstekniska övningar har också förlagts till socialkunskapen med anknytning till ämnets övriga moment. Ma- skinskrivning med vissa moment av maskinräkning förekommer vidare som till— valsämne för dem som inte redan i grundskolan förvärvat färdighet i detta ämne.
Biologi är obligatoriskt ämne med två veckotimmar i båda årskurserna. Un- dervisningen i ämnet har till uppgift att öka elevernas kunskaper om sådana biologiska företeelser och skeenden som är av mera direkt betydelse för män- niskans hälsa samt för samhällets funktion.
I årskurs 1 studeras bl. a. ärftlighets- och utvecklingslära, frågor rörande jor- dens försörjning med livsmedel samt beteendeforskningens rön beträffande in- stinkthandlingar m. in. En viktig uppgift för undervisningen är att skapa för- ståelse för behovet av en god naturvård.
I årskurs 2 upptar arbetshygieniska frågor och hälsolära det största utrym- met. Viktiga moment är här sexualkunskap, mikrobiologi, livsmedels- och bo- stadshygien samt arbetsfysiologi och arbetshygien.
Samverkan sker speciellt med ämnena samhällskunskap, psykologi, familje- kunskap, konsumentkunskap samt kemi.
Ämnena fysik och kemi förekommer på naturvetenskaplig specialisering båda läsåren med vardera 2 veckotimmar första årskursen och 2,5 veckotimmar andra. Med hänsyn till att eleverna andra året har möjlighet att övergå till annan spe- cialisering, främst samhälls- eller konsumtionsekonomisk, är första årskursen ut— formad som en avrundad kurs. Fysiken har båda årskurserna en uppläggning med huvudsakligen praktiska tillämpningar, användbara inom de olika yrkes- områden som den sociala fackskolan avser att förbereda för. Första året upptar
optiken stort utrymme med behandling av kikare, mikroskop, fotoapparater m. m. Andra året tar elektricitetsläran det största utrymmet.
Kemikursen är första året upplagd som en allmän kurs i oorganisk kemi, som kan utgöra grund för specialisering inom ett stort antal yrken eller för fortsatta studier. Årskurs 2 är av mer tillämpad natur. Den avser att orientera om orga— nisk kemi för vardagsbruk, tvättmedel, bränslen, plaster, mediciner osv. Dess- utom ger den en inblick i några kemiska reaktioner i levande materia (biokemi) med exempel från människokroppen. Samverkan bör här ske med ämnet biologi.
Ämnen för fritt tillval är dels främmande språk och matematik, dels praktiska och estetiska ämnen. Inom de estetiska ämnena ges en stilhistorisk orientering som också anknyter till kursen i historia under första årskursen. Sådan integra- tion av de stilhistoriska momenten i respektive estetiska ämnen har utredningen ansett ge större utbyte än ett särskilt ämne stilhistoria, som riskerar få alltför teoretisk karaktär eftersom den tid som kan erbjudas måste bli relativt begrän- sad. Genom tillfälliga lärarbyten mellan tillvalsgrupperna bör lärarna i de olika estetiska ämnena kunna presentera stilutvecklingen inom sina ämnen och därmed ge något av den stilhistoriska orientering som skolberedningen inom den huma— nistiska skolan ville förverkliga med stilhistoria som särskilt ämne.
Ett ämne som hittills funnits i ringa utsträckning i det allmänna skolväsendet, och som erbjuds som tillvalsämne i den sociala fackskolan är ämnet dramatik. Arbetet med dramatisk framställning avser att öka elevernas människokunskap och samarbetsförmåga samt stärka deras intresse för teater och förståelsen för dess uttrycksmedel.
Efter särskilt medgivande av länsskolnämnden bör enligt utredningens mening skolor, vilka har lärar- och lokalresurser som ämnen för fritt tillval kunna få erbjuda även andra estetiska ämnen än dem som finns upptagna på timplanen.
Elever som önskar komplettera ämnen för val av annan specialisering än dem de ursprungligen inriktat sig på bör, som framgår av förslag i kapitel 44, enligt ut— redningens mening av rektor kunna befrias från de fria tillvalsämnena för att i stället ägna sig åt komplettering. Detsamma gäller elever som övergått till so- cial fackskola från annan skolform t. ex. gymnasium. Den i annat sammanhang presenterade stödundervisningen bör i viss utsträckning kunna förläggas till dessa lektioner. Även av andra skäl, t. ex. svag hälsa bör elev av rektor kunna befrias från ämne eller del av ämne för fritt tillval.
Utredningen föreslår att eleverna får Välja fritt och utan bindning mellan de båda årskurserna bland de angivna fria tillvalsgrupperna. Det innebär sålunda att estetiskt inriktade elever i andra årskursen kan välja mer än ett estetiskt ämne, såvida de föreslagna förutsättningarna för upprättande av grupp uppfylls.
Under andra årskursen kan ett stort antal tillvalskombinationer uppstå, men eftersom samläsning kan ske mellan de flesta ämnen som har samma timtal, be- höver antalet grupper inte bli så stort som det annars kunde förefalla. Dessutom finns som redan framhållits Vissa samläsningsmöjligheter med den ekonomiska
fackskolans tillvalsämnen. Utredningen är väl medveten om att tillvalet, om det omfattade samtliga möjligheter, skulle framför allt i mindre skolor kunna med- föra avsevärda schematekniska eller praktiska svårigheter i övrigt. Det är emel- lertid enligt utredningens mening inte nödvändigt att samtliga kombinationer är representerade vid varje skola. Nedan återges de tillvalskombinationer som kan tänkas förekomma: vtr B-språk eller C—språk .......................................... 3 Musik. dramatik eller teckning .................................. 2 B-språk eller C-språk .......................................... 3 Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap .................. 2 Matematik .................................................... 3 Musik, dramatik eller teckning .................................. 2 Matematik Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap .................. 2 Hushållsteknik eller slöjd ...................................... 3 Musik, dramatik eller teckning .................................. 2 Hushållsteknik eller slöjd ...................................... 3 Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap .................. 2 Dramatik eller teckning ........................................ Musik eller teckning Maskinskrivning
Årskurs ?.
V . % Gemensamma ämnen . Specialisering D Ämnen för fritt tillval
Diagram 1. Ämnen i social fackskola
Ekonomisk fackskola
Som utredningen närmare utvecklat på s. 41 ff. har fackskolan en dubbel mål— sättning. Den skall sålunda dels vidga och fördjupa den allmänna utbildning ele- verna förvärvat i grundskolan, dels ge fackutbildning. Fackutbildningen bör täcka breda områden. Det bör emellertid understrykas, att när det gäller ekonomisk fackskola, gränsdragningen mellan vad som skall anses vara allmän och vad som skall anses vara yrkesförberedande undervisning är ytterst vansklig. Vad som i regel brukar räknas som allmänna ämnen, exempelvis samhällskunskap, psy- kologi och språk, innehåller åtskilliga moment som är av yrkesförberedande karaktär. Vad som ytterst är bestämmande för bedömningen av vad som skall anses vara yrkesförberedande eller ej beror av elevens framtida verksamhet. Språkkunskaper för en elev på kameral specialisering är t. ex. normalt att hän- föra till den allmänna utbildningen. För en blivande korrespondent är det där- emot fråga om fackutbildning.
Fackskoleutredningen har i det föregående, 5. 50 ff., redogjort för vissa ge- mensamma drag i de olika fackskolorna. Som framgår av sammanställningen på s. 51 omfattar de ämnen som är gemensamma för den sociala och den eko- nomiska fackskolan 14: veckotimmar i första årskursen och 15 veckotimmar i andra årskursen. Om vissa tillvalsämnen (se nedan) inräknas, kan det gemen- samma antalet veckotimmar uppgå till 16 respektive 17.
Utöver de för eleverna i båda dessa fackskolor gemensamma ämnena tillkom- mer en grupp ämnen gemensamma för samtliga elever enbart i den ekonomiska fackskolan. Det centrala ämnet i denna grupp är företagsekonomi.
Inom handelsundervisningen har hittills de centrala fackämnena i regel ut- gjorts av bokföring, handelsräkning och handelslära. I vissa fall har dessutom förekommit undervisning i distribution, reklampsykologi och liknande ämnen. Denna undervisning har dock intagit en jämförelsevis blygsam plats på schemat i de skolor där den förekommit.
Bokföringsundervisningen har i regel varit inriktad mot 5. k. grosshandels- bokföring. Industriell redovisning, kalkylering, analyser o. (1. har spelat en mindre roll. Jämförelsevis stort utrymme har lämnats åt att lösa komplicerade och ovanliga bokslut. Undervisningen har i regel haft till ändamål att lära ele- verna föra löpande noteringar i dagböcker och göra bokslut. Den tillbakablic- kande synen på det redovisningstekniska materialet har alltså kommit att spela huvudrollen. Samtidigt har stora områden av företagsekonomin lämnats utanför eller i alla händelser erhållit "föga utrymme.
Det är emellertid av största vikt att eleverna lär sig att bokslutet skall bi- draga till att ge inte blott ledningen utan även de anställda en viss överblick över och förståelse för de företagsekonomiska sammanhangen samt att man med hjälp av det givna siffermaterialet kan göra vissa framtidsbedömningar och fatta beslut i fråga om investeringar o.d. Valet mellan en handdriven och en elek- trisk räknemaskin, för att ta ett enkelt exempel, är en valsituation där man kan
ha nytta av tidigare perioders siffermateriel, som detta kommer fram i bokfö- ringen. Sådana beslutsituationer kan man räkna med att många som gått genom fackskolan ställes inför. I samband därmed bör hos eleverna uppövas förmågan att inse kostnadernas betydelse i ett företag eller i en förvaltning. Förmågan att kunna genomföra komplicerade bokslut bör sålunda ersättas med ett uppövande av färdigheten att kunna göra avväganden och fatta beslut i företagsekono- miska frågor. Ett sådant konstaterande innebär givetvis icke att bokföring skall uteslutas från undervisningen. Fackskolans elever kommer med all säkerhet att i många fall få arbetsuppgifter, där det är nödvändigt med goda kunskaper i bokföring. Dessa färdigheter bör dock ges en mindre dominerande plats och öv- ningarna få en mindre invecklad karaktär än vad de hittills ofta haft och allt- jämt har.
Ämnet handelsräkning har i tidigare handelsundervisning förutsatt endast elementära matematiska kunskaper. Exemplen har i allmänhet hämtats från det företagsekonomiska området. En del av dessa torde vara aktuella även i fram- tiden, exempelvis problem rörande kalkylering, omsättningshastighet o.d. Från matematisk synpunkt representerar dessa tillämpningsuppgifter emellertid of- tast enkla problem. Undervisningen i ämnet matematik har till uppgift att öka elevernas matematiska insikter och färdigheter, vilket däremot de i ämnet han- delsräkning behandlade metoderna och uppgifterna gör blott i begränsad om— fattning. De i ämnet handelsräkning ingående kursmomenten är alltså icke i för- sta hand av sådan karaktär, att de hör hemma i matematikundervisningen men väl i företagsekonomin, där de är tillämpningar på ekonomiska problem. Enkla kalkyler kan t.ex. ofta vara en lämplig introduktion till kostnadsbokföring, medan problem om omsättningshastigheten hör hemma inom finansieringen. Starka sakliga skäl talar sålunda för att handelsräkning som självständigt ämne inte längre bör återfinnas på läroplanen men väl att vissa i detta ämne traditio- nellt ingående moment har sin plats i undervisningen inom ämnet företagseko- nomi.
I ämnet handelslära har eleverna hittills vanligen fått dels stifta bekantskap med en introducerande terminologi om det företagsekonomiska området, dels en begränsad och företrädesvis beskrivande kurs i administration och distribution. Anmärkas bör att utformningen av undervisningen i detta läroämne icke varit enhetlig. Läroböckerna har nämligen här som väl i de flesta ämnen styrt under- visningen och eftersom en strikt angiven kursplan i stort sett saknats, har olika slag av läroböcker allt efter författarens uppfattning om ämnets innehåll kom— mit att styra undervisningen i delvis olika riktningar. Utredningen anser, att eleverna i början av sina studier bör få kännedom om den grundläggande terminologin. Denna introduktion bör dock inte vara alltför omfattande. Elever- na bör även få vissa inte alltför elementära kunskaper i administration och distribution. Proportionellt bör dessa ämnesdelar få ett större utrymme i för— hållande till bokföringsundervisningen än de hittills haft.
Det av utredningen föreslagna ämnet företagsekonomi bör således omfatta
redovisning —— vari ingår en del av den traditionella bokföringen — distribution och administration. Genom att inga vattentäta skott bygges upp mellan äm- nesdelarna, räknar utredningen med, att eleverna skall uppleva företaget som en helhet, att företagsproblemen skall bli allsidigt belysta och att inte främst dess bokföringsmässiga sidor skall dominera undervisningen. Här föreslagen integration kommer säkerligen också att motverka en ofta konstlad sönderplock— ning i mindre delar av något som är en helhet sedd ur olika synvinklar. Utred— ningen tror sig därigenom kunna bidra till att skapa en riktigare bild hos elever- na av det ekonomiska livet inom ett företag och samspelet inom detta mellan olika faktorer.
Det är mot bakgrunden av vad utredningen i det föregående anfört uppen- bart, att kursinnehållet i ämnet företagsekonomi icke heller får utformas på så- dant sätt, att undervisningen blir alltför teoretisk. Ämnesrubriken företagseko— nomi får icke förleda läraren till att i första hand behandla komplicerade teore— tiska problem. Han bör i stället inrikta sig på att ge en undervisning med in— riktning på överblick och praktisk tillämpning. Utredningen har utformat försla- get till målsättning, kursplan och anvisningar i överensstämmelse med denna uppfattning.
Som framhålles på s. 48 och 125 f. har undervisningen i den ekonomiska fack- skolan till uppgift att utbilda befattningshavare i s.k. mellangrader. Dessa be- fattningshavare skall dels förvärva en allmän överblick över de företagsekono- miska frågeställningarna, dels mera grundligt lära sig sådana moment som är av direkt betydelse för deras kommande arbetsuppgifter.
Undervisningen bör därför bl. a. syfta till att bibringa eleverna en viss säker- het att lösa uppgifter av relativt frekvent art, att ge dem känsla för noggrann- het i arbetet samt kunskaper om inte alltför okvalificerade kontorsrutiner. Ut- redningen vill därför framhålla det betydelsefulla i att de praktiska moment främst av kontorsteknisk art som föreslås ingå i ämnet inte får en undan- skymd plats i förhållande till övrigt lärostoff utan ägnas all den uppmärksamhet som erfordras för att eleverna skall få avsedd nytta av undervisningen.
Huvuddelen av undervisningen i företagsekonomi —— nio veckotimmar —— har koncentrerats till årskurs 1 och en mindre del — fyra veckotimmar —— till årskurs 2. Motiveringen härtill är, att eleverna på så sätt redan från början skall tillägna sig en relativt gedigen kurs av det ämne som är karakteristiskt för den utbildning som den ekonomiska fackskolan ger samtliga sina elever. Om möjligt bör också av samma skäl undervisningen i årskurs 2 koncentreras till hösttermi- nen med åtta veckotimmar. Härigenom kommer undervisningen i distribution, redovisning och förvaltning i årskurs 2 att underlättas. Dessa moment förutsät- ter nämligen delvis kunskaper i den grundläggande kursen i företagsekonomi.
Som specifika handelsämnen har i allmänhet rubricerats samhällsekonomi och ekonomisk geografi. Dessa ämnen är icke företrädda på timplanen för den eko- nomiska fackskolan genom självständiga ämnen. De ingår emellertid i utred— ningens förslag till kursplan i samhällskmwkap. Detta ämne omfattar alltså bl. a.
följande avsnitt: det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen, prisbild- ning och resursallokering, samhällsekonomisk balans, jordens näringsliv samt Sveriges näringsliv. Utredningen anser att eleverna på detta sätt bäst förvärvar i detta sammanhang erforderliga kunskaper.
Vidare föreslår utredningen en för alla elever gemensam kurs i maskinskriv- ning och. maskinräkning om tre veckotimmar i årskurs 1. Målsättningen för denna kurs är i första hand att lära eleverna den tekniska färdigheten i vidare mening att handskas med dessa kontorsmaskiner, icke att öva upp skrivhastig— heten. Då elevernas förkunskaper kommer att vara skiftande, kommer givetvis i många fall den tekniska färdigheten att vara god hos eleverna redan vid bör— jan av studierna vid fackskolan.
De för den ekonomiska fackskolan karakteristiska ämnena som är gemensam— ma för alla dess elever fördelar sig sålunda enligt följande:
Årskurs 1 Årskurs 2 Företagsekonomi ................................... 9 4: NIaskinskrivning (inklusive maskinräkning) ............ 3 ——
12 4
Totalt studerar alltså eleverna i den ekonomiska fackskolan dels allmänna ämnen, dels allmänna ekonomiska ämnen under sammanlagt 26 veckotimmar i årskurs 1 och 19 veckotimmar i årskurs 2.
Ett ämne som traditionellt räknas till handelsundervisningen är stenografi. Ibland hävdas dock att detta ämne inte längre är behövligt inom affärslivet. Man menar att stenografin har ersatts av diktafoner och andra tekniska hjälp- medel. De tekniska hjälpmedel av olika slag som på senare år tillkommit har emellertid ingalunda gjort stenografin överflödig även om den inte är lika oum— bärlig som förr. För vissa ändamål, kvantitativt för övrigt ganska omfattande om än inte dominerande, är stenografin alltjämt otvivelaktigt det bästa hjälpmedlet av dessa två. Detta beror bl. a. på att man vid utskrift av dikta- mina o.d. ofta har behov av att omredigera texten, något som utan tidsutdräkt kan utföras vid utskrift av stenogram. För andra typer av meddelanden än så- dana där redigering o. d. spelar stor roll, har diktafonerna en given plats. Dikta— fon användes ofta även för kortare meddelanden och uppdrag av tillfällig ka— raktär, diktamen av utkast till promemorior och av minnesanteckningar m.m. något som gör att den synes få en vidgad användning. Utredningen föreslår därför, att instruktion i handhavande av diktafoner ges vid undervisningen i maskinskrivning och kontorsteknik. Samtidigt föreslår utredningen undervis- ning i stenografi för vissa elever. Eleverna får alltså möjlighet dels att lära sig sköta diktafoner, dels att skriva stenografi och blir alltså inte bundna vid att använda blott ett av dessa hjälpmedel.
Långt ifrån alla elever som arbetar inom dessa områden behöver dock kun- skaper i stenografi. Ämnet bör alltså inom ramen för det totala antalet vecko—
timmar vara tillgängligt för tillval. Som alternativt tillval för de elever som inte väljer stenografi har utredningen stannat för ämnet matematik.
I regel får det förutsättas att blivande korrespondenter kommer att välja ste- nografi. Denna kategori har så vitt utredningen kunnat finna, icke nödvändigt- vis behov av andra matematiska kunskaper än dem som de fått i grundskolan. Genom den här föreslagna konstruktionen med valfrihet mellan stenografi och matematik beredes elever, som inte har intresse för Vidare studier i ämnet ma— tematik en möjlighet att välja ekonomisk utbildning utan att läsa detta ämne. Utredningen föreslår därför, att samtliga elever under tre veckotimmar i var- dera årskurs 1 och 2 får välja stenografi eller matematik. Kursen i matematik föreslås bli identisk med motsvarande kurs för social fackskola. För årskurs 2 har icke utarbetats något förslag till allmän kurs i matematik. I de förmodligen inte särskilt vanliga fall då det blir aktuellt att elever i årskurs 1 läser denna kurs föreslås de i årskurs 2 studera kontorsteknik. Genom det frivilliga tillval som utredningen föreslår på s. 74 ff. beredes för övrigt eleverna möjlighet att välja både matematik och stenografi och därigenom än mer bredda sitt ämnes- område.
Den i det föregående behandlade delen av kursplanen är obligatorisk för samt- liga elever. Inom den obligatoriska delen av kursplanen förutsättes dock nyss— nämnda möjlighet till variation som ligger i att eleverna erbjudes frihet att utan ändring av timtalet välja mellan stenografi och matematik.
En elev som exempelvis beslutar sig för den kamerala utbildningsvägen skall sålunda kunna förvärva tillräckliga kunskaper för sin framtida verksamhet utan särskilda kunskaper i matematik utöver dem han får i grundskolan. Eleven väl- jer ju i så fall stenografi som ger honom ökad användbarhet för andra arbets- uppgifter än i begränsad mening kamerala. Hans utbildning närmar sig med andra ord en allmän kontorsutbildning med bred användbarhet. Det må för öv- rigt erinras om att departementschefen i direktiven till utredningen uttalat önsk— värdheten av att denna bredare utbildning blir föremål för överväganden inom utredningen. Utredningen vill här erinra om direktiven till utredningen, där det bl. a. sägs: »Sålunda kunde med fördel, som i några remissyttranden fram- hållits, den kamerala linjen och korrespondentlinjen inom den merkantila fack- skolan sammanslås till en kontorslinje». Utredningen anser, att samhörigheten mellan samtliga utbildningsvägar inom den ekonomiska fackskolan är så stor, att utbildningen bör vara gemensam för samtliga elever, dock så att varje utbildningsväg får en svag specialisering. En elev som vill bli korrespondent skall vidare kunna utbilda sig härtill utan att läsa stenografi. Eleven kan näm- ligen beräknas få arbetsuppgifter, där han kan ha nytta av sina språkkunskaper och av sin allmänna ekonomiska utbildning utan att han fördenskull behärskar stenografi. Det är givet, att det blir ovanligt, att blivande korrespondenter icke väljer stenografi eller att andra elever väljer detta ämne. Utredningen vill emel— lertid bestämt understryka, att den föreslagna valfriheten i fråga om ämnena stenografi och matematik inte rubbar karaktären av en för alla elever gemen-
sam utbildning inom den hittills behandlade delen av den ekonomiska fack- skolans timplan.
Skolberedningen föreslog, att vid den merkantila fackskolan skulle finnas en korrespondentlinje, en kamerallinje och en distributionslinje. Fackskoleutred- ningen anser det föreligga behov av utbildning av detta slag, som dock icke be- höver tillgodoses genom särskilda linjer. Som framgår av läroplanen har emeller— tid ämnesinnehållet på distributionslinjen så tillvida undergått en viss förskjut— ning att de mot detaljhandeln inriktade momenten har fått mindre utrymme.
Den ovan föreslagna utbildningen är emellertid i första hand avsedd för be— fattningshavare inom den enskilda sektorn. I många fall kan visserligen personal med denna utbildning vinna anställning även inom den offentliga. I regel är det emellertid då fråga om arbetsuppgifter av liknande slag som inom den enskilda sektorn, exempelvis inom statliga eller kommunala affärsdrivande verk. Utred- ningen är emellertid av den uppfattningen, att även den direkt förvaltande verk- samheten inom den offentliga sektorn kan ha nytta av befattningshavare med utbildning från den ekonomiska fackskolan. En viss företagsekonomisk grund— kunskap är värdefull även för denna kategori befattningshavare. De bör emel- lertid även ha vissa kunskaper om frågeställningar specifika för den offentliga sektorn, inte minst om den allmänna förvaltningsläran men även om socialpoli- tiken. Utredningen föreslår därför för årskurs 2 en särskild sextimmarsspeciali- sering i förvaltning. På 5. 125 f. exemplifieras den framtida yrkesverksamhet som ovan nämnda specialiseringar i första hand avser att utbilda för.
Huvuddelen av de kunskaper som eleverna behöver på dessa olika utbildnings- vägar är emellertid otvivelaktigt densamma. Detta gäller det för alla elever ge- mensamma behovet av vissa allmänna ämnen. Det gäller även företagsekonomi, maskinskrivning o. d. Det för de olika utbildningsvägarna specifika lärostoffet är därför så begränsat, att det kan tillgodoses genom en mindre grad av specia- lisering. Vid avvägningen inom den till buds stående undervisningstiden, har ut— redningen funnit det möjligt att för erforderlig specialisering avdela sex vecko- timmar i andra årskursen, vilket också synes ge tillräckligt utrymme för den begränsade specialisering som enligt målsättningen bör komma i fråga. Med an— ledning härav anser sig utredningen, med frångående av det tidigare avgivna preliminära timplaneförslaget, inte böra föreslå, att utbildningen i årskurs 2 differentieras på linjer eller grenar. Detta skulle nämligen ge intryck av att skillnaden mellan de olika utbildningsvägarna är större än vad som i verklig- heten är fallet. Den specialisering som här föreslås visar i stället i hur hög grad utbildningen är identisk för alla elever på den ekonomiska fackskolan. Denna fackskola kommer därför i stor utsträckning att ge alla elever en god allmän kon- torsutbildning, som gör dem användbara inom vida områden av handel och kon- tor liksom även inom stora delar av allmän och enskild förvaltning. Genom att nästan alla komponenterna i utbildningen är ensartade, skapas även möjlighet för eleverna att utan större svårighet byta från en specialitet till en annan. Er-
forderlig komplettering begränsas till en kurs om sex veckotimmar under andra årskursen. Elevernas användbarhet ökas därigenom. En mer utpräglad speciali— sering skulle däremot otvivelaktigt minska möjligheten för dem att framdeles på arbetsmarknaden söka anställning enligt de yttre och inre omständigheter som tillsammans bildar önskemålet om en viss bestämd plats eller sysselsättning. Härigenom skulle därjämte arbetsgivarens möjligheter minskas att placera den anställde, där denne med hänsyn till sina egna önskemål och förutsättningar liksom till företagets behov gör den största nyttan. En stark specialisering av skollundervisningen blir dessutom lätt föråldrad i ett näringsliv, som präglas av starka och jämförelsevis hastigt skeende förändringar.
För elever som inriktar sig mot distribution, kamerala uppgifter respektive förvaltning erbjudes sålunda ett ämne om sex veckotimmar i varje specialisering. För korrespondentutbildningen är det däremot inte möjligt att begränsa sig till ett ämne. Blivande korrespondenter bör förvärva vissa kunskaper i affärskor- respondens samt i mot affärslivet inriktad sakprosa i det egna språket och i engelska. I detta sammanhang må framhållas att undervisningen i den för samt- liga elever obligatoriska kursen i svenska och engelska icke skall omfatta sär- skilt mot affärskorrespondens inriktat språk. Det väsentliga är nämligen att elevernas språkkänsla och språkkunskaper i allmänhet förbättras och fördjupas och att de elever som särskilt behöver fackutbildning i affärskorrespondens o.d. får detta i den specialiserade delen av undervisningen. Som tredje ämne inom specialiseringen för korrespondenter föreslås praktiskt sekreterararbete.
Det i det föregående förda resonemanget har alltså lett till att samtliga elever får 29 veckotimmar i årskurs 1 och 28 veckotimmar i årskurs 2 enligt följande:
Årskurs 1 Årskurs 2 för ekonomisk och social fackskola gemensamma timmar 14 (16) 15 (17) för samtliga elever i ekonomisk fackskola gemensamma timmar matematik/stenografi specialisering —
5 (31) %(30)
Som föreslagits i annat sammanhang anser fackskoleutredningen, att det to- tala antalet timmar i regel bör vara 35 i vardera årskursen. Detta skulle betyda att ytterligare sex respektive sju veckotimmar står till förfogande. När det gäller dispositionen av återstående timmar bör största möjliga hänsyn tas till elevernas intresseinriktning. Utredningen är samtidigt medveten om att ett så- dant konstaterande inte kan medföra en obegränsad frihet för eleverna att välja till ämnen. De återstående veckotimmarna bör i stället sammanföras till grup— per av ämnen för fritt tillval, mellan vilka eleverna får välja. Vid konstruktionen av dessa grupper har utredningen utgått från att elever som går eller avser att gå en viss bestämd av de föreslagna specialiseringarna har större intresse av Vissa ämnen eller ämnesgrupper än elever som väljer andra specialiseringar. Ele-
ver som beslutat sig för en viss bestämd specialisering skall emellertid trots detta inte känna sig bundna just vid en mot denna specialisering svarande grupp av frivilliga ämnen. Den ovan angivna, obligatoriska gemensamma undervisningen om 29 respektive 22 veckotimmar jämte sextimmarsspecialiseringarna i års- kurs 2 är sålunda enligt utredningens mening tillfyllest för att eleverna skall få erforderlig fackutbildning. Eleverna skall därför kunna välja ämnesgrupper som — utan att nödvändigtvis mera utpräglat knyta an till det merkantila livet i vidaste bemärkelse —— kan bredda och fördjupa deras individuella intressen, även på t. ex. det estetiska området.
Utredningen föreslår därför följande tillvalsgrupper
I årskurs 1: I årskurs 2:
. B—språk .................. Stenografi eller matematik . . Utländsk stenografi ........ . C-språk .................. . C-språk .................. Stenografi eller matematik . . Utländsk stenografi ........ . B-språk .................. . Kontorsteknik Kontorsteknik ............. Psykologi .................
. C-språk Maskinskrivning ........... Kontorsteknik ............. . Konsumentkunskap ........
. Kontorsteknik ............. Psykologi ................. Stenografi eller matematik . . Musik .................... . Konsumentkunskap ........ Teckning ................. Teckning ................. . Konsumentkunskap ........ Musik .................... Musik ....................
Teckning ................. 2 Trafik- och motorkunskap .. 2
Vart och ett av ämnena under grupp 6 i årskurs 1 och under grupp 5 i årskurs 2 förutsättes kunna ersätta ett ämne under 1—5 i årskurs 1 och 1—4 i årskurs 2 även om härigenom undantagsvis en minskning av det totala veckotimtalet sker med högst två veckotimmar. Samma reservation i fråga om antalet i en ekono- misk fackskola förekommande tillvalskombinationer bör gälla, som utredningen tidigare anfört på s. 67 beträffande social fackskola.
Kurserna i kontorsteknik och maskinskrivning liksom i konsumentkunskap, musik och teckning avses bli identiska i årskurs 1 och 2 och bör alltså blott läsas i en av årskurserna.
Genom att matematik respektive stenografi erbjudes eleverna som alterna- tivt tillval kan de elever som så önskar, genom denna konstruktion läsa både matematik och stenografi (se 5. 72).
I normalfallet kan emellertid förutsättas att blivande korrespondenter i års-
kurs 1 väljer grupp 1, 2, 3 eller 4; i årskurs 2 grupp 1 eller 2. Övriga kan förut- sättas i första hand välja i årskurs 1 grupp 4 och 5 och i årskurs 2 grupp 3 eller 4. Samtliga har dessutom möjlighet att välja ämnen utan direkt anknytning till undervisningen i ekonomiska ämnen.
I särskilda fall torde som utredningen anfört på s. 66 rektor i den ekonomiska fackskolan liksom i den sociala beredas möjlighet att befria elev från ämne eller del av ämne för fritt tillval för att därigenom något minska på elevernas arbets- börda.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att utredningen föreslår en i det hela odifferentierad ekonomisk fackskola, där dock viss specialisering erbjudes ele- verna såväl efter deras tillämnade yrkesinriktning som i viss omfattning efter deras intressen och förutsättningar i övrigt. Genom att utbildningen i så hög grad är odifferentierad kommer den i viss utsträckning att få karaktären av allmän kontorsutbildning utan att därför avnämarnas behov av specialutbild- ning på här ifrågavarande nivå eftersättes. Eleverna kommer även att få en inte oväsentlig grund av allmänna ämnen varvid dock 'är att märka, att i många fall dessa ämnen även är yrkesförberedande. Detta gäller exempelvis samhälls- kunskap, psykologi och — inte minst — språken.
Årskurs | ; . =35 vtr
Årskurs 2 ' ' =35 vtr
Gemensamt med sociol fackskola
Gemensamt för samtli o elever D
Matematik eller stenografi & Fritt tillval
nom ekonomisk fucks ola Specialisering
Diagram 2. Ämnen i ekonomisk fackskola
Teknisk fackskola
Den tekniska fackskola som i stora drag föreslogs av 1957 års skolberedning mottogs i det hela väl av remissinstanserna. Den ansågs som ett välkommet till— skott till vårt skolväsen, i synnerhet mot bakgrunden av arbetsmarknadens be- hov av olika slag av tekniker. Remissinstanserna gav också på något undantag när sitt stöd åt de linjer och grenar inom den tekniska fackskolan som skolbered- ningen föreslog. Från flera håll framfördes dock önskemål om tillkomsten även av en kemiteknisk linje. I propositionen 196254 sades också inrättandet av en sådan linje böra övervägas vid den överarbetning av läroplanerna som skulle komma
till stånd. Utredningen har i sin skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesia- stikdepartementet av den 12 november 1962 uttalat, att linjen synes vara be- hövlig, även om den inte torde bli lika vanlig som de av skolberedningen före- slagna linjerna.
Det ifrågasättes i direktiven för fackskoleutredningen, om icke den av skol- beredningen föreslagna differentieringen av utbildningen inom de skilda fack- skolorna kunde ytterligare begränsas. Fackskoleutredningen har i sina övervä- ganden rörande den tekniska fackskolans mål och innehåll med utgångspunkt i direktiven icke kunnat bortse från att kravet på omfattningen av den egent- liga fackutbildningen är starkt. Arbetsmarknadens redovisade behov av tekniker av olika slag1 ger enligt utredningen stor tyngd åt kravet på en relativt stark yrkesinriktning av den tekniska fackskolan. Slutsatsen härav har blivit, att de tekniska ämnena och de för dessa grundläggande ämnena matematik, fysik och kemi bör få samma jämförelsevis starka ställning på timplanen som de hade i skolberedningens förslag. Som framgår av nedanstående redogörelse för vissa i de olika fackskolorna gemensamma ämnen, har dock önskemålen om dels vidgad allmän utbildning, dels viss enhetlighet i timantalet i gemensamma ämnen (svenska, främmande språk, samhällskunskap och gymnastik), bl. a. med hänsyn till samläsningsmöjligheterna, krävt vissa jämkningar i de av skolberedningen föreslagna timplanerna.
En jämförelse mellan de olika fackskolornas timplaner visar, att de i gängse mening fackutbildande ämnena har fått ett relativt större utrymme i den tek- niska fackskolan än i den sociala och den ekonomiska. Det måste dock fram- hållas, att denna olikhet till en del är skenbar, eftersom avgränsningen mellan å ena sidan vad som skall räknas som allmän utbildning och å andra sidan den undervisning som kan kallas direkt fackutbildande ofta kan vara svår att dra, olika svår beträffande de olika fackskolorna. I den sociala och den ekonomiska fackskolan torde vissa allmänt utbildande ämnen ha en något starkare eller mera uppenbar anknytning till elevernas kommande yrkesverksamhet än vad samma ämnen har i den tekniska, t.ex. svenska, främmande språk och sam- hällskunskap. Samtidigt inrymmer de tekniska ämnena lärostoff med ett bety— dande allmänt utbildningsvärde.
Den timplan för den tekniska fackskolan som utredningen stannat för låter sig naturligt indela i tre ämnesgrupper. Den första är gemensam för alla tre fackskolorna och omfattar svenska, engelska (alt. tyska), samhällskunskap och gymnastik, summa 14 veckotimmar inom båda årskurserna tillsammans. Den andra gruppen omfattar ämnen, som utöver de föregående är gemensamma för de fyra linjerna inom teknisk fackskola, nämligen matematik, fysik, kemi (för andra linjer än den kemitekniska), företagsekonomi och det nya ämnet ergo— nomi, som nedan närmare presenteras, med tillsammans 22 veckotimmar. Den tredje delen utgöres av de olika linjernas karaktärsämnen, i första årskursen
1 Det framtida ingenjörsbehovet (AMS Arbetsmarknadsinformation 85/1962)
huvudsakligen grundläggande tekniska ämnen med 13 veckotimmar och i andra årskursen tekniska tillämpningsämnen med tillsammans 21 veckotimmar.2
De tre grupperna och deras fördelning på de båda årskurserna framgår av nedanstående sammanställning.
Årskurs 1 Årskurs 2
Svenska ....................................... 4. — Engelska (alt. tyska) ............................ 3 Samhällskunskap — Gymnastik 3
10
Matematik, fysik, kemi ........................ 12 Företagsekonomi ............................... — Ergonomi —
12 10
Tekniska ämnen ............................... 13 21
Summa 35 vtr 35 vtr
I fråga om uppdelning på olika linjer finner utredningen icke anledning ändra på skolberedningens förslag om maskinteknisk, elektroteknisk (av utredningen kallad elteknisk) och byggnadsteknisk linje (av utredningen kallad byggteknisk) men föreslår dessutom inrättandet av en kemiteknisk linje. Den tekniska under- visningen har på nivåer, som motsvarar gymnasiets och fackskolans, frånsett viss ytterligare differentiering på mer speciella linjer av kvantitativt mindre betydelse, sedan länge varit differentierad på i stort sett dessa fyra linjer. Man kan därför med tämligen stor sannolikhet utgå ifrån, att en sådan uppdelning av den tekniska utbildningen relativt väl svarar mot näringslivets behov. Gym— nasieutredningen, som mer ingående har behandlat differentieringsfrågan, före- slår också fyra studiegångar, svarande mot de nämnda linjerna. De önskemål om en kemiteknisk linje, som remissvägen framfördes vid behandlingen av skol— beredningens betänkande, är icke endast uttryck för ett utbildningsintresse hos eleverna utan avspeglar också ett tämligen klart arbetsmarknadsbehov, som har angivits av företrädare för industrin.
Fackskoleutredningen har efter hörande av företrädare för representativa av- nämargrupper och på grundval av förslag från läroplansexperter för de tekniska ämnena ingående prövat frågan om differentieringen inom de olika linjerna. Ut— redningen har i denna fråga också haft att beakta gjorda erfarenheter rörande
” Två timmar mindre på elteknisk linje på grund av att linjen har tilläggskurs i matematik i årskurs 2 och två timmar mer på byggteknisk linje på grund av att företagsekonomin ingår som en integrerande del av det större ämnet byggproduktion
i vad mån de färdigutbildades val av verksamhet motsvarar deras val av studie— väg inom teknisk undervisning. Gymnasieutredningen, som närmare studerat denna s.k. funktionsglidning (SOU 1963: 41 s. 197 ff.), har kommit till den slut- satsen, att differentieringen från denna synpunkt icke bör göras för stark. Över— vägandena har lett till att fackskoleutredningen för två av linjerna, den maskin- tekniska och kemitekniska, föreslår att de i princip skall vara ogrenade, varvid dock beträffande den maskintekniska utrymme skall finnas för viss valfri specia- lisering under fem veckotimmar, under det att för de båda övriga linjerna, den eltekniska och byggtekniska, grendelning föreslås.
För den maskintekniska linjen föreslog skolberedningen två grenar, en kon- struktionsteknisk och en produktionsteknisk. En remissinstans, kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola, ansåg en sådan uppdelning på denna utbild- ningsnivå mindre lämplig. Utredningen delar i huvudsak denna uppfattning. Det maskintekniska området representerar visserligen en bred sektor, men en ma- il skintekniker torde på flertalet verksamhetsfält vara bättre betjänt av att ha en | tämligen bred grundutbildning inom området än av en specialiserad utbildning inom ett snävare område. Liknande synpunkter framfördes för övrigt redan av 1948 års tekniska Skolutredning, som i sitt betänkande, SOU 1955:21, avstyrkte en differentiering av den maskintekniska linjen vid de tekniska gymnasierna. Ett visst utrymme för differentiering inom den maskintekniska linjen vid fack- skolan har dock ansetts önskvärt, icke minst för att eleverna skall få tillfälle till något fördjupade insikter i ett av linjens huvudämnen eller få ett special— intresse tillgodosett. Utredningen föreslår därför, att i timplanen upptages fem veckotimmar i årskurs 2 för specialisering inom ett av de tre ämnena konstruk- tion, produktion och energi, varvid valet i princip skall Vara fritt.
Det är även utredningens tanke, att denna specialisering inom den maskin- tekniska linjen i undantagsfall skall kunna ge utrymme för en viss bransch- anpassning, därest önskemål från elevernas sida om en sådan skulle föreligga och den lokala industrins speciella behov därigenom skulle kunna tillgodoses på ett acceptabelt sätt. Det har remissvägen från arbetsgivarhåll uttalats far- hågor för att branscher utan mer direkt anknytning till de av utredningen föreslagna linjerna skulle få svårigheter att rekrytera tekniker på fackskole- nivå. Utredningen har likväl, icke minst med hänsyn till den grundläggande syn på fackskolornas uppläggning som angavs i direktiven för utredningen, stannat för att begränsa differentieringen till de nämnda fyra linjerna. Om utredningen härmed har velat ge en anvisning om möjlighet till någon branschanpassning, vill den samtidigt framhålla, att specialisering, som skulle kräva ändring av läroplan, endast kan medgivas efter särskild framställning till Kungl. Maj:t eller efter dess bemyndigande skolöverstyrelsen.
De tidigare redovisade synpunkterna på differentieringen inom den maskin— tekniska linjen har inte samma tyngd för övriga linjer. För den eltekniska linjen har utredningen funnit en reguljär grendelning vara den mest ändamålsenliga lösningen. De två föreslagna grenarna, en elkraftgren och en elektronikgren,
motsvarar en differentiering som eljest i det nuvarande tekniska utbildnings— systemet markeras genom delning på olika linjer. Den relativt långt drivna differentiering, som sålunda enligt praxis råder på det eltekniska området och här i princip önskas bibehållen, kan motiveras utifrån två skilda utgångspunk- ter. Ett motiv för en tudelning av linjen är, att det på arbetsmarknaden går vissa naturliga gränser mellan det elkrafttekniska och det elektroniska området. Häremot kan anföras, att det finns flera sysselsättningar där en eltekniker har behov av goda kunskaper på båda områdena och att en differentiering med hänsyn till arbetsuppgifterna därför ej är lämplig. Det andra skälet samman- hänger med ämnenas natur på denna linje. Var och en av de två grenarna inne- håller två centrala ämnen, elmaskiner och elanläggning respektive elektronik och telekommunikation, alla i årskurs 2. Ämnen av detta slag, i vilka ingår ett relativt stort antal laborationer, blir för att kunna leda fram till en någorlunda god överblick av de enkla tekniska tillämpningarna så tidskrävande, att alla fyra områdena icke tillfredsställande kan behandlas under den korta tiden av ett läsår. I denna avvägning har utredningen funnit skälen för en grendifferen- tiering starkast. Dock bör eleverna oavsett grenval få viss orientering om den andra grenens centrala lärostoff.
Två olika studievägar bör sålunda erbjudas, en med elkraftteknisk och en med elektronikteknisk hu udinriktning. Vardera grenen innehåller två huvud- ämnen om tillsammans 14 veckotimmar och därutöver ett ämne om fem vecko- timmar, avsett att ge den nämnda orienteringen om den andra grenens huvud- områden. På elkraftgrenen har detta ämne kallats elektronik och på elektronik- grenen elkraftteknik.
På den byggtekniska linjen föreslog skolberedningen inrättande av en hus- byggnadsteknisk och en Väg- och vattenbyggnadsteknisk gren i årskurs 2. Ut- redningen föreslår nu, att grendelningen kvarstår, men har utformat läropla— nen så, att differentieringen blir svagare än enligt det ursprungliga förslaget. Företrädare för byggnadsbranschens organisationer har vid kontakter med utredningen uttalat sig mot en alltför specialiserad utbildning. En husbygg- nadstekniker har sagts vara i behov av goda kunskaper på det väg- och vatten- byggnadstekniska området och vice versa. Arbetsuppgifterna inom branschen synes ofta vara en integration av delar från de två huvudområdena husbyggnad och väg— och vattenbyggnad. Den nu föreslagna timplanen innehåller en för de båda områdena gemensam kärna i årskurs 2, bestående av ämnena byggkonstruk- tion, byggproduktion samt hus- och stadsplanering, om tillsammans 13 vecko- timmar. Specialiseringen omfattar tio veckotimmar. I densamma ingår på hus— byggnadsgrenen en översikt av den andra grenens karaktärsämnen. Detta orien- teringsämne har fått namnet anläggningsteknik. Väg- och vattenbyggnadstek- nikerna har ansetts få tillräcklig orientering om husbyggnadsområdet genom ämnet byggnadsteknik i årskurs 1 liksom av h-us— och stadsplanering i den ge— mensamma kursen i årskurs 2.
Den kemitekniska, linjen fanns icke med i skolberedningens förslag till teknisk
fackskola, varför utredningen beträffande dess mål och innehåll har haft att arbeta utan förslag från skolberedningen och utan remissyttranden.
Vid diskussionen av denna linjes timplan har noga övervägts vilka för- och nackdelar en odelad linje jämförd med en på olika sätt utförd grendelning skulle innebära. Den i fackskoleutredningens preliminära förslag till timplaner för för- söksverksamheten 1963/64 framlagda timplanen innebär en grendelning av års- kurs 2 av kemitekniska linjen på tre olika grenar: en analytisk, en livsmedelstek- nisk och en produktionsteknisk. Denna uppdelning hade som bakgrund dels de olika arbetsformer, den analytiska och den produktionsmässiga, som kemisten möter i industriell verksamhet, dels de speciella krav som ställs på dem som syss- lar med produktion av livsmedel. Utredningen har emellertid vid ytterligare dis- kussion av dessa frågor tillsammans med tillkallade ämnesexperter kommit till det resultatet, att en odelad kemiteknisk linje innebär en större fördel för såväl eleverna som arbetsmarknaden. En grendelning har på denna linje ansetts inne- bära ökade svårigheter att ge erforderlig allmän grundkunskap inom teoretiska, systematiska och praktiska områden. Det har i detta fall synts angeläget att ge eleven en relativt god överblick för att han sedan skall ha möjlighet att genom en kombination av sina praktiska erfarenheter från industriarbete och sina studier i fackskolan välja en för honom eller henne lämpligt inriktad verk- samhet. För den praktiskt verksamme analytikern innebär kunskaper om pro- duktionsmässiga metoder och problem en styrka, och för den i produktionen verksamme är kunskap i analytiska frågor erforderlig för en riktig bedömning av många frågor. De för livsmedelskemisten nödvändiga kunskaperna i mikro- biologi och biokemi får ständigt nya tillämpningar även inom andra fält av kemisk verksamhet. Även problem av allmänt hygienisk art, som i första hand livsmedelskemisten behöver kunskap om, bör vara kända för övriga kemister. Utredningens överväganden leder sålunda till att den föreslår den kemitekniska linjen ogrenad.
Som ovan sagts, har utredningen eftersträvat viss enhetlighet i timtalet i vissa för de olika fackskolorna gemensamma ämnen. I någon utsträckning har utredningen också kunnat tillgodose detta önskemål jämväl vad avser den tek- niska fackskolan. Dessutom är att märka, att vissa avvikelser från skolbered- ningens timplaneförslag är en följd av namnändringar eller nya ämnens infö— rande. Därtill har införandet av ytterligare ämnen varit under diskussion. Ut- redningen önskar i sammanhanget redovisa några överväganden rörande vissa ämnen och deras timtal.
Vad först ämnet svenska beträffar vill utredningen erinra om att för såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan har upptagits fyra veckotimmar i årskurs 1, varvid samma kurs avses. Det är önskvärt att även den tekniska fackskolan erhåller fyra veckotimmar svenska. Anledningen härtill är icke i första hand av schemateknisk eller skolorganisatorisk natur utan en önskan att
eleverna i den tekniska fackskolan så långt möjligt skall få samma grund i detta ämne som övriga fackskolelever. I årskurs 2 har det dock ej funnits plats för ämnet i den tekniska fackskolan. Någon från de andra fackskolorna avvikan- de utformning av kursen i svenska för eleverna i den tekniska fackskolan är icke tänkt. Självfallet kan det dock vara lämpligt att ge uppgifter för muntlig framställning och att välja litteratur av sådant slag som motsvarar elevernas intressen och deras inriktning i skolarbetet mot den kommande yrkesverksam- heten. En gemensam uppläggning av kursen i svenska för samtliga fackskolor skall alltså icke behöva leda till att den anpassning av undervisningen till en viss fackskola försvåras, som kan vara pedagogiskt lämplig.
Den gemensamma kursen upptar som betydelsefulla inslag just det som brukar efterfrågas från arbetsgivarhåll, studieteknik, informationsteknik, rapportskriv- ning m. 111.
För ämnet samhällskunskap har det icke heller varit möjligt att ge den tek- niska fackskolan samma timtal som den sociala och den ekonomiska. I sitt preli- minära förslag till timplaner för försöksverksamheten har utredningen icke pre— ciserat timtalet för bl.a. samhällskunskap. Två veckotimmar har nu bedömts vara ett rimligt minimum för undervisningen i detta ämne. Särskild uppmärk- samhet ägnas där åt arbetsmarknadens intresseorganisationer samt förhandlings- och rättsordningen inom arbetslivet. Ämnet innehåller för övrigt moment som i de båda övriga fackskolorna är fördelade på båda årskurserna.
Ett ämne som utredningen har övervägt att infoga i gruppen av för samtliga fackskolor gemensamma ämnen är psykologi. Det vore av principiella och sak- liga skäl önskvärt att införa ämnet i årskurs 1 med två veckotimmar som fallet är vid den sociala och den ekonomiska fackskolan. Skolberedningen upp- tog under ämnesrubriken sociallära i årskurs 2 ett större kursmoment arbets— psykologi, och i den läroplan fackskoleutredningen nu framlägger kommer detta att i stora drag återfinnas inom ämnet ergonomi i årskurs 2. Utredningen har mot den bakgrunden i balanserandet av olika önskemål måst nöja sig med denna begränsade kurs i tillämpad psykologi och sålunda avstå från psykologi i vidare mening som ett fristående ämne.
Ergonomi är ett helt nytt ämne, som fackskoleutredningen introducerar i den tekniska fackskolan, samtidigt som gymnasieutredningen inför ämnet på gym- nasiet. I båda fallen upptager ämnet två veckotimmar i sista årskursen. Ämnet kan i korthet sägas syfta till att ge eleverna kunskaper om de tekniska, medi- cinska, hygieniska, psykologiska och sociala faktorer, som påverkar effektivitet, hälsotillstånd och trivsel på arbetsplatsen. Ämnet inrymmer sålunda stoff inom biologi och psykologi, som har särskild betydelse för tekniker i deras yrkesutöv- ning och exempelvis berör frågor om samarbete och arbetsledning. Människans anpassning till arbetsmiljön i såväl fysiskt som psykiskt avseende är ett centralt motiv för ämnet. Mätningar och studium av sådana biologiska och fysiologiska data, som avser människokroppens belastning och förslitning i olika avseenden är exempel på kursmoment inom detta ämne, som tidigare icke funnit någon
plats inom den tekniska undervisningen. Studiet av industrilokalers förläggande i samhället och topografin, klimatologiska faktorers inverkan, buller och sprid— ning av föroreningar i arbetslokaler, är andra exempel på kursmoment, som illustrerar ämnets mångskiftande men ändå homogena karaktär.
Gemensamt för de olika linjerna inom den tekniska fackskolan är ämnet före— tagsekonomi i årskurs 2. Ett formellt undantag föreligger beträffande bygg- tekniska linjen, där ämnet är en integrerande del av ämnet byggproduktion. Vid utredningens överläggningar med avnämarna har dessa starkt betonat före- tagsekonomins betydelse, då det gällt att ge den tekniska fackskolan ett lämp— ligt studiemål. Med hänsyn till teknikernas vidsträckta användning inom indu- striföretagen är det betydelsefullt att alla tekniker erhåller kunskaper om indu- striföretagets ekonomiska målsättningar samt inre och yttre organisation, någon information om redovisning, kostnads— och intäktsanalys samt försäljningsfrå- gor. I ämnet ingår även en elementär kurs i arbetsstudier om cirka 20 timmar. Även läroplansexperterna för produktion och teknologi har understrukit be- hovet av företagsekonomi som stöd för dessa ämnen. En fråga som kan låta sig ytterligare diskuteras är huruvida de nämnda momenten skall ingå i ett särskilt ämne eller bör integreras i respektive tekniska tillämpningsämne, såsom föreslagits för byggteknisk linje. Utredningen har diskuterat en sådan anordning även för de övriga linjerna men har i avvägningen mellan de krav på innehåll som ställts för dessa linjer stannat för ett självständigt ämne.
Det bör här redovisas, att utredningen i sin avvägning av olika ämnens plats på timplanen ingående har diskuterat ännu ett ämne i årskurs 2, som är gemen- samt för de sociala och ekonomiska fackskolorna, nämligen livsåskådnings- och religionskunskap och därvid i en slutomgång av diskussionen kommit att ställa detta mot ämnet företagsekonomi. Självfallet måste det för alla medborgare vara värdefullt med en undervisning i livsåskådningsfrågor, vilket i och för sig talar för att ämnet införes vid samtliga fackskolor. Då det har gällt att mot var- andra Väga å ena sidan önskemålet om plats för allmänutbildande inslag i un- dervisningen och å andra sidan önskemålet om bästa möjliga yrkesutbildning, har emellertid utredningen i fråga om den tekniska fackskolan funnit sig böra ge ämnet företagsekonomi företräde.
Till ämnen som är gemensamma för samtliga linjer inom den tekniska fack- skolan hör som redan nämnts matematik och fysik.
Kursen i matematik skiljer sig i flera avseenden från den nuvarande på när- mast motsvarande stadium. Vissa traditionella kursmoment —— t. ex. inom geo- metrin _ vilka numera är inaktuella, har uteslutits samtidigt som helt nya mo— ment av orienterande slag tillkommit. Den helhetssyn på ämnet som här ges är i stort sett densamma som gymnasieutredningen redovisar beträffande gymna- siets kurs, bl.a. innebärande ökad tonvikt åt moment, som har kommit att få större betydelse för moderna tillämpningar. Några karakteristiska drag i kursen kan nämnas. Färdigheten att utföra enkla räkningar stärks genom en samman- fattande genomgång av egenskaper hos olika talområden. Räknestickan som
hjälpmedel för numerisk räkning ges företräde framför logaritmer. I trigono- metrin lägges ökad vikt vid funktionssynpunkten, medan planimetriska tillämp- ningar minskas. Elementär vektorräkning införes för att ge stöd åt de tekniska tillämpningarna. Kursen i funktionslära betonar förståelsen av de grundläggande begreppen, som inläres och belyses genom enkla problem, varvid funktioner av flera olika slag studeras. Det framgår av anvisningarna, i vilka fall dessa bör och kan användas för härledning av formler eller för klargörande av vissa be- grepp i de tekniska ämnena. Liksom i gymnasiet införes, ehuru med en mera praktisk uppläggning av kursen, sannolikhetslära, beskrivande statistik och information om räknemaskiner.
Karakteristiskt för kursen i fysik är att moment med stark yrkesinriktning har skjutits i förgrunden, bl.a. så att mätteknik och instrumentlära behandlas även i den undervisning, som ligger utanför laboratoriet. De fysikaliska princi- perna skall utgöra det centrala i kursen. Tekniska tillämpningar skall sålunda i fysik behandlas främst i den mån de kan anses belysa en fysikalisk princip. Den matematiska behandlingen av de olika kursmomenten bör om möjligt ges en enkel form. Experimentet i demonstrationens eller laborationens form skall till— delas en viktig plats i fysikundervisningen och så att lärostoffet i stor utsträck- ning kan förmedlas induktivt. Särskilt den andra årskursen innehåller ett urval av sådana avsnitt av fysiken, som har teknisk anknytning, olika för olika linjer.
I skolberedningens förslag till läroplaner för de tekniska ämnena avviker äm- nesindelningen i flera fall från den konventionella. Timplanerna för den tek- niska fackskolan är så uppbyggda, att fackämnena bildar enheter, omfattande flera sådana ämnen, som enligt gällande timplaner för de nuvarande tekniska skolorna är fristående. Sådana enheter betecknas som ämnesblock. Fackskole- utredningen har sökt fullfölja tanken härmed under arbetet med de läroplaner som nu redovisas.
Införandet av ämnesblock har huvudsakligen ett pedagogiskt syfte, nämligen att underlätta för de studerande att integrera de olika delarna av ett naturligt sammanhängande ämnesområde. Om de grundläggande tekniska ämnena alltför mycket uppdelas i sina komponenter och undervisningen i dessa samtidigt hål- les skild från den tekniska tillämpningen, minskas elevernas möjligheter till överblick av ämnet i sin helhet. En integrerad undervisning ger sålunda tillfälle till mera omedelbara tillämpningar och därmed större motivation för studiet av de grundläggande teoretiska momenten än vad som blir möjligt, då en inbördes tidsordning mellan grunder och tillämpning mer fixeras. En sådan uppläggning torde också slutligen bidra till att ge eleverna en riktigare uppfattning om den tekniska verklighet, som kommer att möta dem i arbetslivet. Det komplicerade samspelet mellan olika tekniska faktorer, sådant det ter sig i praktiken, torde lättare kunna belysas i undervisning av detta slag.
I föreliggande förslag har principen med ämnesblock drivits längst vid ut- formandet av timplan för den maskintekniska linjen. Sålunda har ämnena — enligt traditionell beteckning — mekanik, hållfasthetslära, ritteknik, materiallära
och maskinelement sammansmälts till ett ämne, teknologi. Ämnena med samma namn på eltekniska och kemitekniska linjen är att betrakta mer som oriente- ringskurser men är även de upplagda enligt denna princip. På den byggtek- niska linjen är byggnadsmekanik, hållfasthetslära och byggnadskonstruktions- lära sammanförda till ett ämnesblock, benämnt byggkonstruktion, under det att byggnadsritning och byggnadsmateriallära inordnas i blocket byggnadstek- nik. Byggproduktion på samma linje har även blockkaraktär. Ämnet telekom— munikation på den eltekniska linjen innefattar moment från såväl radioteknik som telefonteknik enligt tidigare gängse beteckningar.
Denna integrationsprincip som grund för ämnesindelningen har så vitt utred- ningen har sig bekant tidigare icke prövats i praktiken. Det bör framhållas, att principens genomförande bygger på två viktiga förutsättningar, den ena att för systemet avpassade läroböcker utarbetas, den andra att lärare, vilkas kompetens omspänner hela ämnesblocket, kommer att kunna förvärvas åt fack- l skolan och, sett på längre sikt, kommer att vara utbildade för uppgiften. För 1 att underlätta arbetet med ämnet teknologi, det kanske mest typiska block- ämnet, har utredningen i anvisningarna för detta upptagit ett tämligen detal— |
jerat förslag till studiegång. Förslaget kan i viss mån ses som en vägledning för blockämnesprincipens genomförande.
Årskurs ] =55 v'h'
Årskurs ?.
=55 vtr
Med övriga fackskolor gemen-
ommu o männa ämnen
Matematik, fysik, kemi D Tekniska ämnen
_ & Matematik, fysik, Allmonna ämnen W ergonomi, . % företagsekonom
Diagram 8. Ämnen i teknisk fackskola
Lärotider, delningshestämmelser m. m.
Lärotide'r m. m. För närvarande finns vissa skillnader beträffande läsårets längd i olika skolformer. Läsåret omfattar sålunda 38 veckor utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium samt 39 veckor vid grundskolan och vid tekniskt gymnasium, vid den sistnämnda skolformen inberäknat tiden för inträdes— och flyttningsprövningar. Vid ett fler— tal avdelningar vid yrkesskolväsendet främst inom handelsutbildningen omfattar
läsåret likaså 39 veckor. I sitt huvudbetänkande förutsätter gymnasieutred- ningen i kapitel 9, att nu rådande skillnader i fråga om läsårets längd avlägsnas och föreslår, att bestämmelsen om läsårets längd vid gymnasiet får samma ut- formning som för grundskolan. Fackskoleutredningen, som tidigare i samband med uppgörandet av förslag till bestämmelser för försöksverksamheten med två- åriga fackskolor uttalat sig för att läsåret i fackskolan bör omfatta 39 veckor, har samma uppfattning som gymnasieutredningen och menar, att enhetliga bestäm- melser beträffande läsårets längd bör åstadkommas. Då fackskolan kan komma att samorganiseras ej endast med gymnasiet utan på flera platser i landet med grundskolans högstadium eller med yrkesskola är det önskvärt, att bestämmel- sen om läsårets längd om möjligt får samma utformning i samtliga skolformer som står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Fackskoleutredningen föreslår därför, att läsåret i fackskolan skall omfatta 39 veckor. Läsåret bör för- delas på en hösttermin och en vårtermin. Den övriga delen av året utgöres av ferier. Elevernas skolarbete fördelas på fem eller sex veckodagar, alltefter beslut av vederbörande myndigheter.
Beträffande läsårets början, upprop, årsavslutning, lov, planerings- och studie- dagar föreslår utredningen, att nuvarande bestämmelser i skolstadgan 5 kap. 16 och 29—32 åå skall äga motsvarande tillämpning i fackskolan.
Frågan om antalet veckotimmar i de olika fackskolorna har ingående över- vägts av utredningen. Å ena sidan bör stor hänsyn tas till de strävanden som under senare år framförts allt starkare, nämligen att man bör minska arbets- bördan för skoleleverna för att dessa skall kunna få en rimlig fritid, kunna ägna sig åt självvalda sysselsättningar och deltaga i föreningsverksamhet m. m. Utredningen har å andra sidan haft stora svårigheter att inom ramen för en arbetsvecka som ej blir alltför lång inrymma den utbildning som eleverna bör ges under de två läsåren i fackskolan. Vid vägande av olika önskemål och syn- punkter mot varandra har utredningen stannat för att föreslå att veckotimtalet i fackskolan anges till i princip 35 i båda årskurserna. Vissa variationer, i första hand nedåt men i vissa fall även uppåt, bör dock kunna förekomma. Sålunda föreslås att frivillig undervisning i teckning och musik skall kunna anordnas vid samtliga fackskolor samt — som försöksverksamhet i vissa kommuner —— förberedande yrkespraktik vid teknisk fackskola. I den sociala och ekonomiska fackskolan bör —- då skäl härför föreligger — rektor kunna nedsätta vissa elevers arbetsbörda genom att ge dem befrielse från deltagande i undervis- ningen i ämne eller del av ämne för fritt tillval (tillvalsgrupper).
Den dagliga undervisningstiden för eleverna bör ej få överskrida sju lektioner.
Gemensamma samlingar. Behovet av gemensamma samlingar är självfallet lika stort i fackskolorna som i andra skolformer. Det är här fråga om informa— tion av skilda slag, t. ex. i ordningsfrågor, aktuell orientering m. 111. men också samling av sådant slag som bidrar till att skapa gemenskap i en skola, där under-
visningen i övrigt är uppdelad på ett flertal, från varandra rätt olika linjer, grenar eller specialiseringar.
Gymnasieutredningen föreslår i sitt huvudbetänkande kapitel 9 att den nu- varande morgonsamlingen på allmänna gymnasiet ersättes av en gemensam sam- ling, som förutsättes omfatta samma tid som nuvarande morgonsamling, dvs. 10 eller högst 15 minuter. Den gemensamma samlingen bör kunna förläggas till en för skolans elever lämplig tidpunkt. Då det endast i undantagsfall torde vara möjligt att samla en gymnasieskolas samtliga elever till en för skolan gemensam samling, rekommenderar gymnasieutredningen att eleverna uppdelas i grupper, som alltefter det förekommande behovet kallas till i regel en åt två samlingar per vecka. Skolorna bör enligt gymnasieutredningen få stor frihet beträffande ut— formningen av programmet för de gemensamma samlingarna. Dessa kan sålunda omfatta information om skolans arbete, musikframföranden, visning av film, , uppläsningar eller korta anföranden. Medverkan från elevernas sida bl. a. genom i elevrådet bör eftersträvas. »Den gemensamma samlingen skall utformas så, att 4 den skänker känsla av samhörighet. Åsiktsfriheten får ej kränkas.» * Med tanke på de elever, vilka med stort intresse omfattat de tidigare morgon- samlingar, som behandlat religiösa frågor, föreslår gymnasieutredningen att 10- kaler och tid ställs till förfogande för samlingar av denna art. »Dessa bör emel- lertid vara frivilliga — deltagandet bör vara beroende av varje enskild elevs initiativ. Frekvenserna av sådana samlingar bör också vara elevernas ensak.»
Enligt fackskoleutredningens uppfattning måste frågan angående morgonsam— ling i fackskolan lösas med hänsyn till förhållandena i detta avseende i den skol— enhet, i vilken fackskolan ingår.
Ett betydande antal fackskolor kommer att ingå i samma skolenhet som gym- nasier. I överensstämmelse med vad som inledningsvis anförts angående behovet av gemensamma samlingar i fackskolan bör bestämmelserna vid gymnasierna om gemensam samling för information rörande skolan och för behandling av aktuella samhällsfrågor och andra aktuella frågor m. ni. även äga tillämpning på sådana fackskolor. Utredningen föreslår, att detsamma skall gälla även beträf- fande de ovan omnämnda frivilliga samlingarna.
I de fall då fackskolan är samorganiserad med grundskolas högstadium eller — under ett övergångsskede —- med kommunal flickskola eller realskola bör vid sådana skolenheter bestämmelserna i skolstadgan 5 kap. 35 & om morgonsam- ling äga tillämpning även på fackskolan.
Behovet av gemensamma samlingar för information och skapandet av en fas- tare skolgemenskap är självfallet lika stort i fackskolor som upprättas i anslut- ning till yrkesskolor som i övriga fackskolor. Även om för närvarande gemen— samma samlingar av den art, som gymnasieutredningen föreslår, ej förekommer inom yrkesskolväsendet anser fackskoleutredningen, att rektor vid sådan fack- skola bör — utöver föreskrivet antal lektioner — kunna få disponera tid för ge— mensam samling av fackskolans elever i den omfattning som kan anses påkallad. I främst de största städerna i landet kan vidare fristående fackskolor komma
att organiseras. De ovan för gymnasiet refererade bestämmelserna om gemen- samma samlingar föreslås gälla även för dylika fristående fackskolor.
Delningsbestämmelser. Som utredningen vid flera tillfällen framhåller går ut— vecklingen på skolväsendets område mot en ökad integration och utjämning av tidigare befintliga gränser mellan skolformerna. Inte minst torde detta gälla fackskolorna, som mer undantagsvis beräknas komma att upprättas som fristå— ende skolenheter. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör — så långt detta är möjligt med hänsyn till utbildningens mål och undervisningens organisation och utformning m. m. — likartade bestämmelser tillämpas i de skolformer som kan komma att ingå i samma skolenheter.
Vid behandlingen av proposition 196254; fastställde riksdagen vissa bestäm- melser avseende grundskolan för elevernas fördelning på klasser och grupper m. m. I stort sett innebär de 3. k. delningsbestämmelserna i grundskolan att klas— ser får upprättas för varje påbörjat 30—tal elever, att tillvalsgrupp får anordnas om minst fem elever valt gruppen samt att linje får anordnas i årskurs 9 såsom särskild klass om antalet elever är lägst tolv. Om elevantalet i årskurs 9 är lägre kan linje anordnas i samarbete med annan linje om elevantalet är lägst fem och den separata undervisningen för den förstnämnda linjen omfattar i medeltal högst sju veckotimmar, samt eljest, om antalet elever är lägst åtta.
Gymnasieutredningen redovisar i kapitel 12 i sitt huvudbetänkande en rätt omfattande utredning angående klass- och gruppstorleken på gymnasiet. Nämn- da utredning, som beräknat lärarlönekostnaderna på gymnasiet vid olika elev- antal och olika gymnasiefrekvens, finner att de för gymnasiet uppställda målen kan tillgodoses vid ett delningstal för klass av 30, om man samtidigt som regel kan ange elevantalet för upprättande av grupp till fem. Gymnasieutredningen föreslår dessutom vissa kompletterande bestämmelser. För anordnandet av den mer kostnadskrävande undervisningen i t. ex. vissa ämnen av ekonomisk och tek- nisk lärokurs skall sålunda krävas minst åtta elever. På orter med flera gym- nasier, där viss samläsning mellan gymnasierna kan anordnas anser gymnasie- utredningen att minimitalet för undervisning i enstaka ämne ävenledes bör kunna sättas till åtta.
Vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisning i visst ämne föreslår gymnasieutredningen den modifikationen, att elevantalet under Vissa förhållan- den kan få något överskrida 30 utan att nya avdelningar behöver upprättas.
Vid bedömningen av storleken på klasser och grupper i fackskolan vill fack- skoleutredningen först erinra om vissa organisatoriska förhållanden som påver- kar elevantalet vid undervisningen.
I den sociala och den ekonomiska fackskolan kommer klasserna att samman- hållas för undervisning i obligatoriska ämnen under 22—25 respektive 22—29 veckotimmar. Eleverna kommer för den övriga undervisningen att uppdelas på mindre grupper genom specialiseringar, val av tillvalsgrupper m. m.
I den tekniska fackskolan kan en uppdelning på fyra linjer förekomma, var— jämte vissa specialiseringar erbjudes eleverna i årskurs 2.
Fackskoleutredningen anser det vara i hög grad angeläget att det antal spe- cialiseringar eller varianter, som enligt läroplanen finns inom varje fackskola, kan etableras i flertalet fackskolor. Utredningen föreslår därför, att elevantalet för anordnandet av undervisning i grenar, specialiseringar och tillvalsgrupper anges till lägst fem. I sådana ämnen där samläsning med andra fackskolor på skolorten kan anordnas, bör minimitalet fastställas till åtta med möjlighet för vederbörande länsskoln'ämnd att medge undantag med hänsyn till föreliggande speciella schematekniska svårigheter, alltför långa avstånd mellan skolorna o. d. Genom de här föreslagna delningsbestämmelserna erhålles likformighet med de för gymnasiet föreslagna.
För den tekniska fackskolan har utredningen funnit att delningstalet för upp— rättande av linje såsom särskild klass bör vara tolv med möjlighet för skolsty— relsen att på liknande sätt som fastställts för grundskolan upprätta linje i sam- läsning med annan linje inom tekniska fackskolan om elevantalet på respektive linje är lägst åtta.
Som motivering för det föreslagna delningstalet för upprättande av linje i den tekniska fackskolan får utredningen utöver till motsvarande bestämmelser för grundskolan hänvisa till de förändringar i elevantalet och de uppdelningar på grenar eller specialiseringar som uppstår i andra årskursen. På grund av kra- vet på praktik för inträde i årskurs 2 är det sannolikt att ett antal elever, som påbörjat studierna i årskurs 1, fullgör ett praktikår, innan de upptar studierna i årskurs 2, medan andra elever fullgjort praktik redan före inträdet i facksko- lan och alltså inte behöver göra något studieuppehåll. Man måste alltså räkna med att rätt stora variationer i elevantalet från årskurs 1 till årskurs 2 kan före- komma. Följderna härav kompliceras av att eleverna i årskurs 2 uppdelas i vissa ämnen på. grenar eller specialiseringar. För att i andra årskursen erhålla ett tillfredsställande underlag för gren- och gruppdelningar bör en viss marginal skapas genom ett något högre delningstal i årskurs 1.
I syfte att kunna garantera en oavbruten studiegång åt de elever i teknisk fackskola, som tidigare fullgjort den stipulerade praktiken bör enligt fackskole- utredningens uppfattning länsskolnämnden äga medge, att linje, gren eller spe- cialisering må anordnas vid lägre elevantal än som angivits i det föregående.
På samma sätt som gymnasieutredningen anser fackskoleutredningen det av praktiska och skolorganisatoriska skäl vara nödvändigt med Vissa möjligheter till mindre modifikationer av bestämmelserna om delningstalet 30 för upprät- tande av klass.
Om vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisningen i visst ämne erhål- les ett antal klasser med vardera 30 elever och det överskjutande antalet elever blir ett, två eller tre, bör sålunda länsskolnämnden fatta beslut huruvida ny klass må upprättas eller om sistnämnda elever skall fördelas på redan bildade klasser.
Vid undervisningen i slöjd, hushållsteknik, laborationer, rit- och konstruk- tionsövningar och s. k. grupptimmar i vissa ämnen — samt, om särskilda Skäl föreligger, vid undervisning i maskinskrivning — bör enligt fackskoleutredning- ens uppfattning uppdelning av klass på två grupper kunna förekomma enligt vad som gäller för grundskolans högstadium, dvs. om elevantalet är lägst 17. I ämnet maskinskrivning bör delningen få företagas först efter medgivande av länsskolnämnden, som förutsättes äga kännedom om lokalförhållandena m.m. vid skolan.
Vid undervisning i s. k. C—språk (nybörjarspråk), årskurs 1, föreslår utred— ningen att delning aV klass på samma sätt må ske, om elevantalet i klassen är lägst 21.
Utredningen föreSIår även att delning av klass får äga rum i årskurs 1 under sammanlagt två 5. k. grupptimmar. Avsikten med denna förstärkningsanordning år att lärarna skall ges tillfälle att i mindre grupper bereda eleverna övning i studieteknik, ge dem individuell handledning i deras studier m. m. En av grupp- timmarna föreslår utredningen förlägges till ämnet svenska och den andra till det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för flertalet elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hän- syn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m. m. — bäst kommer att ut- nyttjas för angivet ändamål.
Fackskoleutredningen förutsätter, att samundervisning anordnas i största möj- liga utsträckning i åmnen och kurser som är identiska. I de fall då avstånden ej blir för stora och schematekniska problem ej lägger hinder i vägen bör sam- läsning kunna äga rum även med andra fackskolor på skolorten. Särskilt ange- läget är detta beträffande ämnen och kurser, som väljes av ett mindre antal elever, t. ex. vissa C-språk, estetiska ämnen m. fl. tillvalsämnen. Elevantalet i en samundervisningsgrupp bör dock ej överstiga antalet elever i klass. Utredningen föreslår även, att —- i likhet med nu gällande bestämmelser i grundskolan — länsskolnämnden mi, om särskilda skäl föreligger, medge att linje, gren eller grupp anordnas vid lägre elevantal än som sagts ovan.
I likhet med bestämmelserna för grundskolan bör besluten om anordnandet av klasser, linjer, grenar eller grupper bygga på elevantalet vid läsårets början, såvida ej annat särskilt föreskrives eller länsskolnämnden för visst fall av sär- skilda skäl medger 1;ndantag. Nedgår elevantalet därefter under det föreskrivna, bör klassen, linjen, grenen eller gruppen få bibehållas till krursens slut.
Som fackskoleutrcdningen berört i annat sammanhang, påbörjas innevarande läsår vissa förberedande försök angående varierande klasstorlek med utgångs— punkt från den reformverksamhet på detta område, som sedan en längre tid tillbaka bedrivits iUSA. Den egentliga försöksverksamheten, som även kom- mer att beröra facksiOIOI'na, avser överstyrelserna att igångsätta läsåret 1964/ 65. Ifrågavarande försörsverksamhet bör enligt fackskoleutredningens uppfattning följas med stor uppnärksamhet. Sannolikt har vi i vårt land stannat vid alltför konventionella uppfattningar angående storleken på klasser och undervisnings-
grupper. Åtskilliga skäl talar för att i vissa ämnen eller ämnesmoment ett större antal elever än 30 kan åtminstone tidvis undervisas gemensamt, Det är också troligt, att undervisningen skulle öka i effektivitet, om mindre grupper i något större utsträckning än vad nu är fallet, kunde organiseras för att bereda ele— verna övningar i studieteknik, diskussioner, grupparbeten In. 111. Ej heller kan det anses uteslutet, att undervisningen i vissa övningsämnen, där lokaler och utrustningar anskaffats för ett elevantal av högst 15—20, kan bedrivas i större grupper än de som allmänt accepterats i vårt land. Bl. a. erfarenheterna från andra länder talar för riktigheten av sådana överväganden, Fackskoleutred- ningen vill därför understryka, att överväganden och förslag i fråga om stor- leken av klasser och grupper, vilka utredningen här framfört, huvudsakligen baserar sig på en konventionell uppfattning om hur skolans arbete skall orga— niseras. Förestående försök med varierande klasstorlekar kan emellertid snabbt komma att ändra förutsättningarna härvidlag.
Allmänna riktlinjer för det inre arbetet Inledning
Undervisningens utformning har helt naturligt avgörande betydelse för realise— randet av fackskolans mål. I tidigare avsnitt har vissa allmänna riktlinjer angi- vits, som i detta avsnitt ytterligare belyses och utvecklas genom generella syn- punkter på undervisningens utformning. De förslag som här framställes måste ses mot bakgrunden av den principiella syn på undervisnirgen som redovisats såväl av skolberedningen som av gymnasieutredningen likson i de specialunder- sökningar som tidigare nämnts. Förslagen innebär främst att de centrala proble- men vid överväganden angående undervisningens utformnirg är frågor om hur eleverna tillägnar sig det stoff som läroplanen innehåller, vika, metoder som är de mest ändamålsenliga för att undervisningen skall ge ilte bara kunskaper utan även de färdigheter och den träning som är betydelsäull såväl för verk- samheten inom som rutom skolan. Det sista är i en skolform som fackskolan av utomordentlig betydelse. Undervisningen skall i viss utstläckning vara mål- inriktad och förbereda för om icke vissa bestämda yrken ;å dock yrkesverk- samhet inom breda sektorer direkt eller kort tid efter skolstidiernas slut. Fack— skolans arbetsformer bör också vara sådana att elevernas intresse väckes för att även efter skoltidens slut på egen hand tillägna sig kunskaper.
I den undersökning som utförts av Urban Dahllöf (SOI 1963z22) beträf- fande kraven på gymnasiet har framhållits, att praktiskt tiget, alla avnämare starkt betonat kravet på allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter. Detta krav har framförts inte bara från dem som är gymnasiets traditionella, avnä- mare utan även från näringsliv och förvaltning. Med hänsyi till vad som ovan anförts om elevernas kommande yrkesverksamhet måste (e synpunkter som
kommit från näringslivet och förvaltningen ha en stor tyngd när det gäller överväganden angående arbetsformerna i fackskolan. Sammanfattningsvis kan kraven sägas avse ökad vana vid att självständigt utföra uppgifter. Det på- pekas särskilt att eleverna bör ställas inför större arbetsuppgifter som de har att lösa på egen hand och att redovisningen av kursavsnitt borde samlas till mindre ofta förekommande redovisningstillfällen.
När det gäller att utforma undervisningen på ett sådant sätt att de nämnda kraven tillgodoses, har möjligheten att låta eleverna utveckla självständighet och tillämpa ett friare arbetssätt betonats vid åtskilliga tillfällen då man tagit ställning till gymnasiets inre arbete, senast av gymnasieutredningen. De förslag till friare arbetsformer som fackskoleutredningen här föreslår innebär därför till sitt syfte följaktligen ingenting nytt. Fackskoleutredningen vill emellertid genom sina förslag söka ge undervisningsarbetet en sådan organisation, att den skapar tillräckliga garantier för att de nämnda syftena realiseras i fackskolan. För de förslag som framställes är det därvid möjligt att stödja sig på de erfaren— heter som vunnits genom försöksverksamheten vid högre skolor.
Försöksverksamhet i detta avseende har ingående behandlats i gymnasieut- redningens huvudbetänkande kapitel 1 och kapitel 10, varför fackskoleutred- ningen här inskränker sig till ett kort referat av de synpunkter som där fram- föres. Vissa försök har under de senaste åren utförts i avsikt att i gymnasiet till- lämpa arbetsformer som gjort det möjligt för eleverna att under en längre sam- manhängande period på ett självständigt sätt bearbeta ett kursavsnitt eller ett visst material och att redovisa detta. Vad som därvid särskilt tilldrar sig intresse är betingsförsöken som inneburit att hela terminskursen delats [upp i större av- snitt, vilka studerats och redovisats i sin helhet. Försöken har visserligen varit av begränsad omfattning men de resultat som därvid vunnits tilldrar sig intresse. Även om inställningen bland såväl elever som lärare har varit växlande till olika moment av denna undervisningsform, har dock en majoritet av eleverna ut- tryckt den meningen att betingsläsning borde införas i varje fall i ett eller några ämnen på gymnasiet som ett normalt inslag i skolans arbete.
I samband med dessa försök har det dock betonats, att möjligheten till an- vändning av friare och sj'älvständigare arbetsformer i högsta grad är beroende av att eleverna är i besittning av den studieteknik som är mest ändamålsenlig för sådant arbete. Vid de refererade försöken har också en betydande del av den tid som stått till förfogande ägnats åt träning av färdigheter av studieteknisk natur som varit specifika för respektive ämne. Värdet av den studietekniska träningen belyses också av de försök som ägt rum vid försöksgymnasierna. Även om det av detta material är svårt att fälla entydiga omdömen om den studietek- niska träningens effekt synes dock försöksgymnasiets studieteknikkurs ha rönt uppskattning bland såväl elever som lärare. Det är därvid kursens innehåll som fått de positiva omdömena. Kritik har dock framförts mot att handledningen placerats utanför timplanen och att organisatoriska möjligheter saknats att integrera den med undervisningen i övrigt.
Behovet av studiehandledning belyses också av de undersökningar som profes- sorn Yngve Norinder utfört på gymnasieutredningens uppdrag ( SOU 1963:41 ). Denna undersökning ger belägg för att studieresultaten även beror på andra faktorer än t. ex. elevurval och elevernas allmänintellektuella ställning. En av de slutsatser som kan dras av undersökningen och som för övrigt helt överens- stämmer med de erfarenheter man gjort vid försöksgymnasiern-a är att denna handledning inte får stanna vid studieteknik i mer ytlig bemärkelse. Skall stu— dieträningen leda till några betydelsefulla förbättringar av studieresultaten bör den enligt Norinder utvidgas till att bli en studieträning i vid mening med in- riktning på att individuellt försöka påverka arbetsegenskaperna hos eleverna. Om ett självständigt arbetssätt tillmätes stor betydelse inom fackskolan, måste den kontinuerliga studieträningen tillmätas stor betydelse vid utformningen av undervisningen.
När fackskoleutredningen i fortsättningen närmare redogör för riktlinjerna i arbetet inom fackskolan inskränker sig utredningen därvid till de verksamhets— former som får anses specifika för åldersstadiet. De anvisningar som ges i grund- skolans läroplan liksom givetvis också de som ges i gymnasiets har till stora delar giltighet även för fackskolan. De generella synpunkter som i dessa ges på undervisningsformer och arbetssätt är av den karaktären att de är tillämpbara även på undervisningen i andra skolformer. Dylika synpunkter behandlas där- för ej i fortsättningen.
Studieteknik
I grundskolan har eleverna meddelats studieteknisk träning inom varje enskilt ämne. I målsättningen för ämnena i grundskolans läroplan betonas behovet av färdighetsträning och i anvisningar och kommentarer ges fortlöpande studie- tekniska anvisningar för behandlingen av lärostoffet. Man kan därför förutsätta att varje enskild elev, när han kommer från grundskola till fackskola är för- trogen med den arbets— och informationsteknik liksom med de hjälpmedel som är av betydelse för kunskapstillägnelsen i de ämnen han studerat. Dessutom har eleven erhållit en studieteknisk träning av mer generell karaktär. Fackskolan bör givetvis ta till vara dessa i grundskolan inövade färdighets- moment och bygga vidare på den basen. Som tidigare nämnts har vissa försök i den riktningen förekommit genom försöksgymnasiets handledning i studietek— nik. Dess utformning har emellertid, framförallt därför att studietekniken för— lagts utom timplanen, utsatts för kritik och det bör därför övervägas, om inte den generella handledningen i studieteknik i fackskolan bör utformas efter andra linjer. Som särskilt betydelsefullt har det, t. ex. genom N orinders undersökningar framhävts att studietekniken ej bör framstå som en separat uppgift utan på ett naturligt sätt infogas i ämnesstudiet. Varje särskilt ämne kräver specialfärdig- heter, som det skulle vara svårt att ägna uppmärksamhet i en generell studie— teknisk handledning och som endast med svårighet kan övas utan anknytning
till stoffet. Dessutom måste uppmärksammas att fackskolans läroplan inne— håller ämnen som tidigare icke studerats i grundskolan.
De element i försöksgymnasiets studieteknikhandledning som rönt uppskatt- ning är framför allt den grundläggande inlärningspsykologiska orienteringen lik— som möjligheterna att diagnostisera de individuella studievanorna. Med utgångs- punkt i detta konstaterande har gymnasieutredningen i kapitel 10 i sitt huvud- betänkande lagt fram ett förslag till introducerande studieteknisk handledning i det nya gymnasiet. Denna innefattar generell studieorientering och studie- teknisk information. Dessa uppgifter fördelas på information vid en introduk- tionsdag vid första årskursens början, studievanediagnostisering i anknytning till introduktionsdagen och grundläggande inlärningspsykologisk information under några timmar till förfogande. Utöver denna introduktion föreslås kon- tinuerlig studieteknisk träning grundlagd genom fyra grupptimmar, dvs. lektio- ner med delad klass i årskurs 1, som möjliggör individualisering av handled- ningen. Eftersom de förslag som framlägges i nyssnämnda kapitel dels är av generell karaktär, dels i sak innebär en fortsättning av den handledning som påbörjats i grundskolan bör den principiella uppläggningen av den grundläg— gande studietekniken kunna vara densamma såväl i fackskola som i gymna- sium. Detta är särskilt betydelsefullt med tanke på de möjligheter som enligt fackskoleutredningens förslag i kapitel 5 bör stå öppna för elever att övergå såväl från fackskola till gymnasium som från gymnasium till fackskola. Det är visserligen svårt att kvantitativt fastställa omfattningen av sådan övergång, men även om den skulle vara relativt litet omfattande är det betydelsefullt, att de elever som går över från den ena skolformen till den andra icke möter spe- ciella svårigheter som är förbundna med olikheter i arbets- och studietekniken i respektive skolformer. Fackskoleutredningen föreslår därför en utformning av den grundläggande studietekniska handledningen i nära anslutning till det för— slag som nyligen framlagts av gymnasieutredningen.
Det innebär att för den grundläggande handledningen speciell tid bör ställas till förfogande. Det kan delvis ske genom att man utnyttjar en del av den tid som avsättes för introduktion i studierna vid fackskolan. Denna föreslås få form av en introduktionsdag vid eller i nära anslutning till höstterminens början, en introduktionsdag som bör komma till stånd även av andra skäl, t. ex. för infor- mation av allmänt studieorienterande karaktär. Vidare bör i social och ekono- misk fackskola för studieteknikhandledningen kunna utnyttjas ett par timmar till förfogande under början av höstterminen i årskurs 1, varvid sådana avsnitt kan behandlas som kan ges åt stora grupper samtidigt. Härmed avses som när— mare framgår av läroplanens allmänna anvisningar (kapitel 8) viss inlärnings— psykologisk information. I ekonomisk och teknisk fackskola bör motsvarande tid friställas från annan undervisning (se 5. 57).
Dessa åtgärder är av generell karaktär. För att den studietekniska träningen skall få effekt krävs emellertid att även den grundläggande handledningen kan varieras efter elevernas individuella behov. Detta torde vara desto angelägnare
som eleverna vid inträdet i fackskolan kommer från olika skolor och tillhör olika ålderskategorier och därför kan förutsättas ha delvis skiftande studievanor. An- tagligen kommer det därför för många elever att bli svårt att i praktiskt hand- lande direkt tillämpa den teoretiska orientering som ovan nämnts. Den teore- tiska introduktionen skall visserligen fullföljas genom praktisk tillämpning i varje enskilt ämne, men det torde i alla situationer inte vara möjligt att stanna vid råd och anvisningar som avser alla elever. För att just tillgodose elever med skiftande studievanor är en mer individualiserad handledning erforderlig. Det förutsätter en kontakt emellan elev och lärare som i den vanliga undervisnings- gruppen torde möta vissa svårigheter. För att möta dessa svårigheter har gym- nasieutredningen föreslagit en anordning med s.k. grupptimmar i årskurs 1, innebärande att undervisningsavdelningen får delas under fyra veckotimmar, avsedda i första hand för arbetsteknisk bearbetning av stoffet. Fackskoleutred- ningen har övervägt behovet av ett motsvarande arrangemang i fackskolan. Be— hoven är givetvis likartade i såväl fackskola som gymnasium och skäl finns där— för för ett likartat arrangemang. Fackskoleutredningen har emellertid stannat för att föreslå endast två grupptimmar för studieteknisk handledning i årskurs 1. Skälet härtill är att i fackskolan — till skillnad från gymnasiet — systemet med tillvalsgrupper liksom tillvalsämnen i första årskursen kommer att leda till un- dervisningsavdelningar som i åtskilliga ämnen väsentligt kommer att understiga delningstalet för klass, i varje fall på social och ekonomisk fackskola. Fackskole- utredningen föreslår dessutom som tidigare nämnts i detta kapitel (5. 90), att delning av klass får företagas i vissa ämnen. Detta gäller särskilt teknisk fack- skola. Genom dessa anordningar synes undervisningsgruppernas storlek i fack— skolan att i åtskilliga ämnen komma att bli lägre än på gymnasiet. Grupptim- mar föreslås därför endast i sådana, ämnen som alltid kan förutsättas nå del- ningstalet för klass. Den ena bör därför vara förlagd till svenska. Den andra grupptimmen bör ej permanent knytas till något bestämt ämne. Den bör kunna disponeras relativt fritt och läggas till det ämne där behoven synes mest ange- lägna och utbytet av den studietekniska träningen blir störst. På så sätt vinnes även att den andra grupptimmen kan förläggas till ämne där av studieteknik- träning specith intresserad lärare finns att tillgå. Det bör därför ankomma på skolans pedagogiska ledning att varje läsår avgöra vilket ämne som skall till- delas grupptimme eller om den eventuellt skall fördelas mellan två ämnen.
Verksamhetsformer
Arbetsuppgifte'rna. Den individuella studieträningen utgör givetvis en viktig förutsättning för möjligheten att använda arbetsformer, som bygger på elev- aktivitet och som utöver inhämtandet av kunskaper stimulerar till lösning av problem och skapande verksamhet. Eleven bör få tillfälle att tillämpa den ar- betsteknik han förvärvat och utveckla den vidare på uppgifter, som successivt ställer större krav på hans förmåga i olika avseenden. Målsättningen bör vara
att eleven vid fackskolans slut skall ha förmåga att på egen hand förhållande- vis självständigt kunna ge sig i kast med rätt omfattande uppgifter.
Denna förmåga kan utvecklas genom att arbetsuppgifterna får växa konti- nuerligt. Lärostoffet kan organiseras så att eleven efter att vid fackskolestu— diemas början ha fått i undervisningen svara för ett relativt kort avsnitt suc- cessivt vänjes att svara för större avsnitt än de som vanligen ges som läxa. Studietekniken får därmed en naturlig tillämpning. Eleven blir tvungen att mer självständigt ta ställning till och söka överblicka ett förelagt avsnitt än när läxan ges till varje ny lektion.
Fackskoleutredningen förutsätter därför att en övergång ifrån den dagliga korta arbetsuppgiften till ett system med längre sammanhållna uppgifter, i ana— logi med gymnasieutredningens förslag kallade långläxor, sker i slutet av första årskursen och regelmässigt tillämpas under den andra årskursen. Detta förutsät— ter givetvis att undervisningen samtidigt undergår erforderliga förändringar. En närmare presentation av arbetsformer m.m. ges i kapitel 8. För förverkligande av det här uppställda målet kräves att klassundervisningen i traditionell me- ning samtidigt ersättes med former av mer handledande undervisning, vars uppgift bör vara att föra in eleverna i de problem som är väsentliga i varje upp- gift, att ge de erforderliga anvisningarna för hur dessa skall lösas samt att ge upplysningar om hjälpmedel för lösandet av uppgifterna. Genom systemet med långläxor kan antalet uppgifter eller läxor som skall redovisas nedbringas till en eller två per dag. Härigenom bör större effekt erhållas i hemarbetet och elevens arbetsbörda minskas.
Beting. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande föreslagit genomförandet i de två högsta årskurserna av en arbetsorganisation påminnande om långläxor, betecknad beting. Betingsorganisationen förutsättes i gymnasiet i de två högsta årskurserna få i viss omfattning obligatorisk karaktär.
Betinget kan schematiskt uppfattas som en förlängd långläxa, som en tillämp- ning av långläxans teknik på ett något större avsnitt. Syftet med betingsläs- ningen är att uppöva förmågan att mer självständigt bearbeta ett förelagt ma— terial av teoretisk eller praktisk natur och att på egen hand lösa mer omfattande arbetsuppgifter. Betingsläsningen ökar också möjligheterna till en mer indivi- dualiserad arbetstakt och fördjupning och ger tillfälle för eleven att friare dis— ponera sin tid, vilket samtidigt ställer krav på elevens förmåga till arbetsplane— ring. Den förutsätter dessutom att undervisningen till större eller mindre del får friare former för handledning och studium inom det timtal som är tilldelat ämnet. Den samlade tiden för ett ämne fördelas under en betingsperiod på olika avsnitt t. ex. genomgång, handledning, självstudium och redovisning, varvid en icke obetydlig del av schematiden friställes för elevens eget arbete.
Gymnasieutredningen har i sitt förslag till betingsstudium uppmärksammat speciellt arbetsbördan för eleverna och framhållit att en sådan organisation av studierna inte får leda till en ökad arbetsbörda. Den ökade självständiga insat—
sen från elevernas sida som kan ta större tid än andra undervisningsformer skall kompenseras genom motsvarande ledighet från lektionstid.
Fackskoleutredningen avser icke att föreslå lika omfattande betingsläsning i fackskolan som i gymnasiet, med särskild hänsyn till att inom fackskolan viss schematid, specialarbete, avsatts för fullgörande av självständiga arbetsuppgif- ter. Vidare bör uppmärksammas att fackskolan till skillnad från gymnasiet har en kortare tid för den successiva arbetsträning som är en förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande av betingstudier. Sista terminen i årskurs 2 bör dock beting obligatoriskt anordnas i ett ämne. Även därutöver bör studierna under årskurs 2 i lämplig utsträckning organiseras som betingstudier (jfr kap. 8). Rektor och studierektor bör ägna detta speciell uppmärksamhet och i konfe— renser vid vårterminens slut under första årskursen diskutera och fastställa vilka ämnen som eventuellt skall betingsläsas under andra året.
Gymnasieutredningen har påpekat behovet av att exempel på lösningar för betingstudium i form av studieplaner utarbetas för varje ämne och därvid före- slagit att det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att se till att dylika blir tillgäng- liga. Fackskoleutredningen finner det angeläget att understryka detta behov. Vid det arbete som utföres inom skolöverstyrelsen med upprättandet av dylika studieplaner bör även fackskolans behov beaktas.
Koncentration av schemat. Vid försöksverksamheten med betingsläsning har det påpekats att om betingstudiet inpassas i ett schema av hävdvunnen typ kan det bli utsträckt över en ogynnsamt lång tid. Betingstudium har därför ofta kombinerats med schematekniska anordningar för att kompensera detta förhål— lande. Man har därvid eftersträvat att åstadkomma att betingen kan genom- föras under en kortare tidsperiod med ett större antal veckotimmar. För att åstadkomma detta har timplanen koncentrerats genom olika metoder. En me- tod har varit att ämnen med lägre timtal koncentrerats till ena halvan av läs- året. Mot dessa har då lagts ämnen med lika timtal under den andra halvan av läsåret eller också har andra ämnen koncentrerats partiellt under hälften av läsåret. Det innebär att dessa ämnen under vissa tidsperioder varit företrädda med ett större och under andra med ett mindre timtal.
Även andra skäl talar för en koncentration av timplanen. Antalet samtidigt lästa ämnen i fackskolan blir i vissa fall förhållandevis stort. Det vore därför värdefullt om antalet samtidigt lästa ämnen kunde nedbringas. Gymnasieutred- ningen som diskuterat samma problematik har framfört förslaget att skolorna ålägges att genomföra en obligatorisk minimikoncentration givetvis med rätt för dem att företa ytterligare koncentration i den mån de lokala omständighe- terna medger det. Med hänsyn till att antalet ämnen med förhållandevis lågt timtal är stort i fackskolan vill fackskoleutredningen föreslå att de ämnen som i timplanen är representerade med två veckotimmar eller mindre i regel kon- centreras till ena hälften av läsåret dock med undantag för estetiska ämnen och gymnastik. Vissa ämnen med högre timtal bör också göras till föremål för
obligatoriska koncentrationsanordningar, t. ex. sådana ämnen som är förlagda till enbart den ena årskursen. Vid utarbetande av en arbetsordning med koncen- tration av vissa ämnen bör dock vid förläggandet av ämnena till olika delar av läsåret deras inbördes sammanhang uppmärksammas. Koncentrationen får gi- vetvis icke ske på ett sådant sätt att väsentliga möjligheter till samverkan emel— lan ämnen omöjliggöres. Likaså måste möjligheterna för eleverna att läsa ämnen för fritt tillval uppmärksammas.
Specialarbete. Den studie— och arbetstekniska träning som hittills diskuterats gäller det stoff som ligger inom läroplanens ram. Det gäller alltså ett stoff som i större eller mindre utsträckning är gemensamt för alla elever. Fackskoleutred— ningen har bedömt det vara av värde för eleverna att få tillfälle att tillämpa sina färdigheter även på sådana uppgifter som ligger utanför läroplanen och som eleven själv har valt individuellt eller tillsammans med sina kamrater. Det bör vara uppgifter av en sådan uppläggning att de innehåller, om möjligt, de kompo- nenter av färdigheter och kunskaper som eleverna tidigare tillägnat sig. De bör vidare vara så utformade att de ger en möjlighet till samordning av stoff och får- digheter från olika ämnen. Fackskoleutredningen har därför föreslagit att i års— kurs 2 specialarbete inlägges med två veckotimmar på schemat. Undantag har dock gjorts för den tekniska fackskolan, där bl. a. konstruktionsuppgifter inom de tekniska tillämpningsämnena upptar en stor del av elevernas arbete och ofta har den karaktären, att de till sin inriktning bör jämställas med social och eko— nomisk fackskolas specialarbete.
Den samlade tid som ställs till förfogande under rubriken specialarbete bör under läsåret fördelas på olika ämnen efter elevens eget val. Dock bör i regel minst tre ämnen vara representerade. Stor frihet bör ges eleverna vid val av arbetsuppgifter inom ramen för specialarbete och arbetsuppgifternas omfatt— ning bör också kunna variera efter elevens intresse och fallenhet. Medan en elev kan få koncentrera sig på en uppgift i vart och ett av tre ämnen bör andra kunna få dela sin tid mellan flera smärre uppgifter. Det bör heller inte vara ute- slutet att en del av de av eleverna valda uppgifterna ej anknyter till något speciellt ämne i fackskolan. Förtjänstfullt vore om dessa arbetsuppgifter stund- om kunde få en sådan karaktär att de kombinerade kunskaper och färdigheter från olika ämnen.
Beträffande formerna för specialarbetets bedrivande hänvisas till kapitel 8. Att specialarbete schemalägges med ett visst antal veckotimmar betyder ej att eleven skall vara bunden att utföra sitt arbete inom skolan eller under just den angivna tiden. Åtskilliga uppgifter torde kunna ges som innebär insamlan— de av data utanför skolan eller studier som kan förläggas till annan plats än skolan. Att specialarbetet schemalägges får ej heller innebära att handled- ningen koncentreras till dessa timmar. Det torde av praktiska skäl vara lämp- ligast att läraren kontinuerligt håller sig underrättad om arbetets fortgång, att eleverna vid olika tidpunkter anmäler sitt behov av hjälp och handledning och
att lärare och elev överenskommer om lämplig tid för denna (om sättet att in- räkna detta i lärarens tjänstgöring se nedan). Schemaläggningen innebär för- utom att den löser vissa tekniska problem, att under denna tid skolans hjälp- medelsresurser och vissa lokaler frigöres från andra uppgifter för att kunna utnyttjas av eleverna.
Specialarbetet skall givetvis under sådana förhållanden icke vid tjänsteför- delning inräknas i viss lärares tjänst eller fördelas jämnt på lärarna. För att den tid som ställes till förfogande skall kunna utnyttjas allt efter behov av handled— ning fördelade på olika lärare och olika ämnen föreslår fackskoleutredningen, att för specialarbete medel ställes till rektors förfogande motsvarande ersättning enligt AT 30. Denna summa fördelas vid läsårets slut mellan lärarna i de pro— portioner de stått till förfogande för handledning av specialarbetet.
En svårbedömbar fråga är i vad mån det arbete som utförts inom ramen för specialarbetet skall premieras på något sätt, dvs. om det skall ske någon registrering av prestationen på slutbetyget. Man kan om man vill välja att be- tygsätta specialarbetet antingen låta det återverka på betyget i visst ämne eller införa ett särskilt graderat omdöme om elevens förmåga att utföra arbetsupp- gifter på egen hand.
Från den senare typen av omdöme måste man förmodligen avstå av hänsyn till att utvärderingsinstrument för närvarande saknas för en sådan bedömning. Dessutom kan mot ett sådant omdöme anföras att specialarbetet är en del av övrigt skolarbete och närmast är att hänföra till den arbets— och studietekniska fostran och att det vore felaktigt att bryta ut ett sådant moment för att betyg- sätta det.
Även mot förslaget att låta prestationen inom ramen för specialarbete åter- verka på ämnesbetyget kan invändningar göras. Härvid bortses från de fall då elev kan tänkas välja ett specialarbete som berör ett ämnesområde som endast delvis kan sägas ligga inom ramen för ett schemaämne. Avgörande torde vara dels att specialarbetet ofta torde komma att utföras som grupparbete samt att det skulle kunna få en olycklig styrning av valet av ämnen om specialarbetet särskilt betygsattes. Ämnesvalet bör rimligtvis styras främst av elevernas in— tresse, ej av spekulationer om betygshöjningar i visst eller vissa ämnen.
Avstår man från att vitsorda elevens förmåga genom ett särskilt betyg eller genom att låta det återverka på betygsgivningen i visst ämne behöver man för den skull inte eliminera möjligheten att på ett eller annat sätt premiera presta— tionen. Generellt kan naturligtvis sägas att vad eleven uträttar otvivelaktigt kommer hans allmänna prestationer tillgodo utan att det speciellt belönas. Man bör då överväga vilken inverkan det kan ha på elevernas inställning till utfö- rande av obligatoriskt specialarbete om en förtjänstfull prestation inte markeras på något sätt. Fackskoleutredningen finner det angeläget att detta på något sätt beaktas. Med hänsyn till vad tidigare anförts om svårigheten att avge gra— derade omdömen har fackskoleutredningen därför stannat vid att föreslå, att i
slutbetyg från fackskola med viss utförlighet noteras vilket eller vilka special- arbeten eleven utfört.
Grupparbete. I olika sammanhang har fackskoleutredningen betonat betydel- sen av grupparbete bl.a. i samband med framställningen om beting och spe— cialarbete, varför det finnes skäl att något utveckla motiveringar härför. Fack— skoleutredningen ansluter sig till de allmänna motiveringarna för grupparbete som anförts av skolberedningen och gymnasieutredningen, men vill utöver dessa understryka de anledningar som finnes att lägga särskild vikt vid detta arbetssätt i fackskolan. Fackskolan avser att vara en målinriktad yrkesförbe- redande skola. Eleverna skall kunna gå ut till yrkesverksamhet direkt från den ekonomiska respektive tekniska fackskolan och naturligtvis också från den so- ciala fackskolan. I arbetslivet är sådana arbetsformer vanliga som förutsät- ter samverkan mellan flera personer inom en arbetsgrupp. Det gäller i hög grad de arbetsfält dit elever från ekonomisk och teknisk fackskola söker sig. Det gäller också de fält dit elever från social fackskola söker sig direkt eller efter yt— terligare studier. Fackskolan skulle försumma en betydelsefull del av studie- och arbetsträningen, om eleverna ej finge tillfälle att använda sig av de arbetssätt som avnämare och samhälle betraktar som oundgängliga och som de kommer att möta i yrkeslivet. Det bör därför vara angeläget att arbetsuppgifterna ar- rangeras på ett sådant sätt att den lämpligaste lösningen ofta är grupparbete. Att skapa sådana arbetssituationer bör i många ämnen vara relativt lätt. Enkla marknadsundersökningar kan vara en naturlig uppgift för elever i ekonomisk fackskola. För elever i social fackskola bör inom ramen för ämnena socialkun- skap och konsumentkunskap sådana arbetsuppgifter kunna läggas upp som in— nebär exempelvis insamlande av data genom enkäter, studiebesök, intervjuer ute i samhället och bearbetning av dessa data. I teknisk fackskola är konstruk— tionsuppgifter av den karaktären att de i regel är lämpliga som gruppuppgifter. Över huvud taget bör det vara skolans strävan att skapa realistiska arbets— situationer och tillämpa sådana arbetsformer som kan ge kontakt mellan skolan och arbetslivet utanför skolan.
Samverkan och planering
Grundskolans läroplan vittnar om långt gående strävanden till samverkan mel- lan ämnen. Man kan således förvänta sig att de elever som går vidare till fack- skolan erfarit olika former av samordnad eller samlad undervisning. Att bryta ämnenas isolering och skapa en samordnad undervisning är ett sedan länge ut- talat önskemål som även beaktats i mycket hög grad i det förslag till läroplan som gymnasieutredningen framlagt för det nya gymnasiet. De resultat som vun- nits genom försöksverksamhet med samverkan mellan olika ämnen talar också för att det innebär en avsevärd stimulans för arbetet i skolan. Träningen att sammanställa och samordna kunskaper från olika ämnesområden till ett sam—
manhang vänjer eleverna att se problem ur flera synvinklar. Därtill kommer att vinster i form av minskad tid och minskat arbete kan ernås genom samverkan. Vidare kan dubbelbehandling av ämnesstoff undvikas vilket också innebär ratio- naliseringsvinster. Alla skäl talar således för att även fackskolan bör i sin läro- plan och vid undervisningens utformning ägna största uppmärksamhet åt sam- verkan mellan olika ämnen.
På sätt och vis föreligger bättre förutsättningar för samverkan i fackskolan än t. ex. på grundskolans högstadium. Varje fackskola är mer eller mindre mål— inriktad. De olika ämnena på timplanen utgör ingredienser som samlat skall ge en utbildning avsedd för vissa yrkesfält. Det har därför också varit fackskole— utredningens strävan vid utarbetandet av läroplanen att stoff från olika ämnen inom en och samma fackskola skall utformas på sådant sätt att ämnena färdig- hets— och kunskapsmässigt stöder varandra. Vidare har genom timplanens ut- f formning en sådan följd skapats mellan ämnena, att exempelvis moment som
behandlas i ett ämne i årskurs 1 återupptages och vidareutvecklas i ett annat ämne i årskurs 2. Som exempel härpå kan anföras hur i ekonomisk fackskola den gemensamma kursen i företagsekonomi i årskurs 1 utgör grund för under- visningen i respektive redovisning, distribution och förvaltning i årskurs 2. Vidare kan anföras hur i teknisk fackskolas årskurs 1 stoffet fördelas mellan de teoretiskt grundläggande ämnena matematik, fysik och kemi och de grund- läggande momenten i teknologi och hur dessa gemensamt stöder de tekniska tillämpningSämnena i årskurs 2. Från social fackskola kan anföras hur de gene— rellt socialt orienterande ämnena samhällskunskap, psykologi och historia inne— hållsmåssigt samordnats med de mer tillämpningsbetonade socialkunskap och konsumentkunskap i årskurs 2. , För övrigt bör även anmärkas hur i strävan att åstadkomma ytterligare sam— verkan mellan ämnen fackskoleutredningen sökt att samla det stoff som i skol- beredningens förslag var fördelat på flera ämnen till vissa för utbildningen grundläggande blockämnen, t. ex. företagsekonomi, samhällskunskap och konsu- mentkunskap. Beträffande den tekniska fackskolan framfördes och exemplifie— rades denna idé redan i skolberedningens betänkande.
I läroplanen ägnas den horisontella samverkan mellan samtidigt studerade ämnen stor uppmärksamhet. Det gäller t. ex. samverkan mellan skilda tekniska ämnen, men även mera ovanliga former för samordning, t.ex. mellan språk och naturvetenskapliga ämnen. Fackskoleutredningen vill mycket starkt under- stryka angelägenheten av att dessa uppslag i läroplanerna utnyttjas och att samverkan kommer till stånd inom schemat samt att man därvid beaktar icke blott samverkan mellan ämnesstoff utan även möjligheten att samordna trä— nandet av färdigheter. Läraren i det enskilda ämnet bör vid sin planering av ord— ningsföljden mellan ämnenas olika moment, en planering för vilket läroplanen medger en icke obetydlig frihet, beakta alla tillfällen till samverkan med an- gränsande samtidigt studerade ämnen, även om sådan samverkan inte äger rum i organiserade former.
hIed hänsyn till den vikt som läroplanen fäster vid samverkan och för att ge en anledning till gemensamt planeringsarbete vill fackskoleutredningen i likhet med gymnasieutredningen föreslå att organiserad samverkan skall förekomma inom något eller några ämnesområden i varje årskurs. Rektor har härvid att efter hörande av konferens fastställa vilket eller vilka ämnesområden som är lämpliga för samverkan. Därvid bör även möjligheterna till samlad undervis— ning övervägas i den mån tjänstefördelning och schemaläggning gör sådan möjlig.
Fackskoleutredningen vill också fästa uppmärksamheten på att möjligheter till samverkan särskilt bör utnyttjas vid utformande av specialarbete. Även in- slag i undervisningen som normalt ej är att hänföra till schemabunden ämnes— undervisning bör kunna uppmärksammas som objekt för samverkan mellan olika ämnen. Fackskoleutredningen vill härvidlag endast peka på hur studiebesök, exkursioner och lägerskolor kan utnyttjas för detta ändamål. Det sätt på vilka timmar till förfogande utnyttjas kan också för eleverna understryka samhörig- heten mellan olika ämnen.
Samverkan och samordning ställer krav på planering. Denna planering kan inte bara avse den enskilde läraren och ett enskilt ämne utan måste avse större eller mindre grupper av lärare och ämnen. Ofta kan naturligtvis inom en skola de behov av planering och samråd som aktualiserats genom samverkansprojekt lösas på informella vägar genom personliga kontakter. Men även om en mycket väsentlig del av samverkan kan åstadkommas på ett personligt plan så torde det, när större avsnitt aktualiseras, t. ex. när den ovan föreskrivna obligatoriska samordningen organiseras, eller när planläggning för en hel årskurs görs i syfte att uppmärksamma samordningen mellan ett större antal ämnen, vara nödvän- digt att tillgripa formellt samarbete genom konferenser.
Fackskoleutredningen förutser att konferensernas arbete med dessa projekt på ett framgångsrikt sätt bör kunna samordnas genom den studierektorsbefattning som utredningen föreslår skall inrättas (jfr kap. 6), eftersom studierektorn har till speciell uppgift att närmast under rektor handlägga pedagogiska frågor.
Då det kan förutses att — i varje fall under uppbyggnadsperioden —- behovet av samråd mellan skolans olika befattningshavare är rätt omfattande, vore det angeläget att en del av de erforderliga ämneskonferenserna kunde infogas i sko- lans normala arbetsdag. Gymnasiefutredningen har i sitt betänkande uppmärk— sammat ett system för konferenser som tillämpas inom försöksverksamheten, s.k. rörliga konferensdagar, varvid konferenserna hållits på undervisningstid. Lärarna har då friställts från undervisningen och eleverna har givits arbetsupp- gifter av en sådan uppläggning, att de bygger på självständigt arbete. För att förhindra att dessa på schematid förlagda konferenser på ett ensidigt sätt skulle komma att åstadkomma timbortfall för vissa ämnen har konferenserna enligt en viss plan flyttats från veckodag till veckodag.
Denna typ av konferenser synes visserligen kunna lösa många av de problem som varit förknippade med formella överläggningar angående undervisningen
och bör därför prövas, men fackskoleutredningen vill ej föreslå den som den enda eller reguljära formen för konferenser. Konferensbehovet är så skiftande till karaktär och kronologisk placering att under alla förhållanden åtskilliga kon— ferenser bör hållas utanför undervisningstid. Dessutom kommer fackskola i många fall att vara samordnad med annan skolform. Det vore därför mindre lämpligt att binda formerna för konferenser i fackskolan på ett sådant sätt som kan skapa svårigheter för administrationen av arbetet i en skolenhet med flera skolformer. I sådana fall där fackskolan har en lärarkår som delvis utnyttjas i en annan skolform måste givetvis en anslutning till dennas former för konferens- arbete ske.
Hjälpmedel
I läroplanen lägges stor vikt vid att inhämtandet av kunskaper och färdighets- träningen sker på ett sätt som utvecklar elevernas förmåga att arbeta på egen hand. För att tillgodose detta är det betydelsefullt att eleverna till sitt förfo- gande har de hjälpmedel som kan förverkliga detta syfte och att de hjälpmedel som finns tillgängliga utnyttjas på ett från studieteknisk synpunkt lämpligt sätt. Behovet av hjälpmedel i skolarbetet behandlades utförligt av skolberedningen i ett särskilt betänkande (SOU 1961:17). Även gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkande, kapitel 16, ingående behandlat hjälpmedlens och lokalernas roll för studiearbetet. Fackskoleutredningen framlägger därför ej något eget utförligare förslag angående hjälpmedelsbehovet. Utredningen vill här endast avge några generella synpunkter på hjälpmedlens funktion i undervisningen. Fackskoleutredningen vill då särskilt uppmärksamma två områden av betydelse för utformningen av undervisningen i fackskolan. Det ena gäller det tryckta studiematerialets, särskilt läroböckernas, utformning. Det andra gäller behovet av sådana hjälpmedel som kan användas för bearbetning av ett stoff utan stöd av lärarens kontinuerliga handledning.
I det praktiska skolarbetet preciseras lärokurserna i betydande utsträckning av läroböckerna. Dessa är stundom utformade på ett sådant sätt att utrymmet för elevernas eget självständiga ställningstagande till de informationer som ges blir litet. Möjligheten att utifrån den framställning som ges i läroboken söka sig fram till de ytterligare upplysningar och till det material som kan belysa de problem som behandlas är i många fall alltför begränsade.
För att kunna svara emot de mål som satts för fackskolan och för att kunna tillgodose behovet av självständiga arbetsformer skulle läroboken och övrigt studiematerial behöva ha en helt annan bredd och en delvis annan utformning än de läroböcker som för närvarande finns. För utformningen av läroböcker för fackskolan erbjuder sig nu ett tillfälle som tidigare inte funnits när det gäller övriga skolformer. Fackskolan representerar ett nytt inslag i svenskt utbildnings- väsende. De läroböcker och övrigt studiematerial som utarbetas för fackskolan
kan utformas utan att hänsyn behöver tas till tidigare förekommande skolfor- mer på motsvarande åldersstadium.
Den form för läroböcker som synes böra eftersträvas är ett lärobokssystem utformat kring en stomme bestående av en grundbok, som innehåller en sam- manfattande framställning. Den komplettering som grundboken behöver i form av olika typer av hjälpmedel bör produceras i direkt anknytning till grundbo- ken och kan utgöras t. ex. av studiehandledningar för eleverna och lärarhandled- ning. Till detta kan sedan fogas ytterligare material i form av bilder, ljudband, filmer etc. För åtskilliga av fackskolans ämnen borde denna typ av lärobok vara direkt oundgänglig. Det gäller t. ex. sådana ämnen som socialkunskap, företags— ekonomi, teknologi och konsumentkunskap. Bortsett från de allmänt pedago- giska synpunkter som här ovan anlagts på lärobokens utformning torde det vara praktiskt ogörligt att utforma en lärobok för dessa ämnen som tillgodoser alla de tänkbara variationerna inom ämnet i form av individualiseringar för eleverna eller i form av anpassning till den lokala situationen på orten. I dessa ämnen bör den grundläggande läroboken vara så utformad, att den ger vissa generella synpunkter och viss vägledande information samt innehåller sådana hänvisningar till kompletterande material eller studieobjekt ute i samhället, att eleven och läraren med utgångspunkt i dessa kan bygga upp en kurs som kan anpassas individuellt och lokalt.
Kravet på ökad självständighet i elevernas arbete, exemplifierat genom spe— cialarbetet i andra årskursen, ställer krav på tillgång till sådant material som kan bearbetas utan att lärarens kontinuerliga genomgång av stoffet är erforder- lig. Sådant material saknas för närvarande i stor utsträckning. Vad fackskolan skulle vara betjänt av med särskild tanke på övergångstiden vore en rikhaltig uppsättning av självinstruerande hjälpmedel.
Med tanke just på övergångstiden innan fackskolorganisationen stabiliserat sig vill fackskoleutredningen också peka på att hjälpmedlen i vissa fall torde komma att fylla en annan funktion än att konkretisera och komplettera den lärarhandledda undervisningen, nämligen att svara för den pedagogiska upp- läggningen av undervisningen i ett visst ämne och att överta en större eller en mindre del av lärarens uppgifter. Lärarfortbildningen kan med säkerhet inte bedrivas med en sådan intensitet och så kontinuerligt, att det vid varje tillfälle under fackskolans utvecklingsperiod är möjligt att erbjuda en fullt aktuell lärar— utbildning. Det går därför ej att undvika situationer där det erbjuder svårig— heter att tillhandahålla undervisning av kompetent lärare i visst ämne eller att hålla ämnet i kontakt med den aktuella utvecklingen. Fackskoleutredningen vill i detta sammanhang peka på att flera av de ämnen som införes i fackskolan är nykonstruktioner och att det givetvis kommer att ta viss tid att åstadkomma den för dessa fullt adekvata lärarutbildningen.
I dessa situationer bedömer fackskoleutredningen bl. a. skoltelevisionens möj- ligheter som stora. Särskilt för den integrerade undervisningen i de blockäm— nen som skapats i respektive fackskolor, teknologi, företagsekonomi, samhälls—
kunskap och konsumentkunskap bör televisionen ha större möjligheter än öv- riga hjälpmedel att ge illustration till undervisningen. Det bör dock understry- kas, att dessa program, om de kommer till stånd, måste läggas upp för en helt ny skolform vilket innebär att effekt av en sådan programverksamhet kan vän- tas först efter någon tidsutdräkt. Fackskoleutredningen har genom kontakter med 1960 års radioutrednings skoldelegation blivit i tillfälle att framlägga de ovan anförda synpunkterna pä skolornas behov. Fackskoleutredningen vill i detta. sammanhang även understryka den insats som skoltelevisionen kan göra genom att erbjuda program som tillgodoser det stora behovet av samverkan mellan olika ämnen som ovan tecknats. Även när det gäller att ge konkret illust- ration i ämnen där behovet av aktuellt stoff är stort, liksom för yrkesoriente— rande uppgifter bör skoltelevisionen kunna spela en betydelsefull roll.
Iakttagelser och bedömning
I egenskap av ledare för undervisningen bör läraren successivt kontrollera re- sultatet av dess effekt, resultatet av sina egna arbetsinsatser lika väl som ele- vernas. Den verksamheten bör i första hand inte ses som prov utan som en upp— följning av undervisningen. Undervisningen kan inte gärna fortsätta från en viss nivå innan man förvissat sig om att eleverna nått de kunskaper och de färdig- heter från vilka undervisningen skall bygga vidare. Denna uppföljning av under- visningen innebär alltså två saker. Det innebär för det första en diagnos för att konstatera var brister kan förekomma och avser att ge tillfälle att söka skälen till bristerna och på så vis kunna sätta in lämpliga åtgärder. Å andra sidan ger denna uppföljning ett betydelsefullt underlag för lärarens planering av det fort- satta arbetet.
På motsvarande sätt är det betydelsefullt för eleverna att läraren följer resul- tatet av deras arbete. Den kan ge dem besked om resultatet av deras arbete och om i vilka avseenden de har anledning att ytterligare förbättra sina kunskaper inom olika kursavsnitt.
I lärarens uppgifter ingår också att söka bestämma kvaliteten av elevernas prestationer. Om denna bedömning skall bli någorlunda. tillförlitlig, så måste den som grund ha iakttagelser som är både systematiska och i möjligaste mån objek- tiva och som kan tjäna som underlag för betygsättningen.
Allt detta förutsätter någon form av bedömning av undervisningsarbetet. Gymnasieutredningen har på ett utförligt sätt i sitt huvudbetänkande, kapitel 10, analyserat kontrollens utformning när det gäller det nuvarande gymnasiet. De synpunkter som där anföres bör vara generellt giltiga för all bedömning av undervisningsarbete.
Gymnasieutredningen diskuterar den muntliga och den skriftliga kontrollen och väger mot varandra för- och nackdelar med dessa olika former av kontroll. Därvid konstateras att de skriftliga proven i sin vanligaste utformning, de 5. k. lappskrivningarna, mer har kommit att mäta elevernas receptivitet än deras förmåga till överblick och självständigt tänkande. De har i de flesta fall tagit sikte enbart på kontroll av faktainlärningen. Inte
sällan har de utformats så att oväsentliga detaljkunskaper kommit att premieras. Man konstaterar också att lappskrivningarna vare sig de är förberedda eller oförberedda kan utsättas för stark kritik. De förberedda inbjuder till faktainpluggning omedelbart före provet vilket ger utbyte för stunden men inte på lång sikt. Arbetsrytmen störs och effek- tiviteten av övrig undervisning blir liten. De oförberedda proven av gängse typ kan skapa olust inte minst hos ambitiösa elever som för att vara garderade tvingas att stän- digt hålla mycket detaljstoff aktuellt. Från skriftliga prov av denna typ tar gymnasie— utredningen avstånd. Man påpekar i det sammanhanget att skälen mot dem blir ännu starkare i en skola som i sitt inre arbete vill lägga stor vikt vid andra synpunkter än faktainlärning. Samtidigt påpekas att den kritik som framförts inte drabbar den skrift- liga kunskaps- och -färdighetskontrollen som sådan utan endast dess avarter. Det påpekas också att flera av de argument som anförs till förmån för den muntliga kontrollformen kan med samma fog gälla den skriftliga. Vissa elever har svårt att skriftligt formulera sina svar och upplever därför de skriftliga proven som pressande. Andra som har svårig- heter att muntligt formulera sina kunskaper har motsvarande negativa inställning till ett muntligt förhör och känner sig illa berörda av att behöva redovisa sina kunskaper med kamraterna som åhörare. För den senare kategorin innebär det skriftliga provet vissa fördelar. Mot bakgrund av detta och efter en inventering av det muntliga för- hörets för- och nackdelar konstaterar gymnasieutredningen att båda formerna av kontroll har sitt värde som undervisningsinstrument och alltså bör förekomma vid sidan av var- andra, under förutsättning att båda utformas så att kontrollen tar sikte på med hänsyn till målsättningen väsentliga kunskaper och färdigheter. Kontrollen av elevernas studie- arbete skall läggas upp så att förmågan att bedriva studier på egen hand tillräckligt uppmärksammas. Elevernas omdöme och skicklighet att använda sina kunskaper och färdigheter bör i första hand bli föremål för lärarens kontroll. Memoreringen bör sålunda inte bli föremål för kontroll i någon större utsträckning. Sådan kontroll bör överlåtas på eleverna att själva i stor utsträckning ansvara för.
Det muntliga förhöret bör utformas så att det verkligen speglar de former för kunskaps- inhämtande som anges vara karakteristiska för varje ämne. Det innebär att det skall visa elevens förmåga att reflektera över ett studerat avsnitt och jämföra det med vad som tidigare lästs eller vad som inhämtats på andra områden. När förhören avser redo- visning av beting måste tyngdpunkten läggas på förmågan att sammanhålla och över- blicka stoffet i stort.
Å andra sidan kommer gymnasiet att odla mer individuella arbetsformer och grupp- diskussioner. Bedömningen av elevernas arbetsresultat genom muntligt förhör kommer därigenom att försvagas.
Behovet av skriftliga prov som hjälpmedel både för information och bedömning kom- mer av flera skäl att accentueras i det nya gymnasiet. Studietiden måste utnyttjas så effektivt som möjligt. Lektionerna måste i första hand användas för undervisning, först i andra hand för kunskaps- och färdighetskontroll. Denna bör därför ske så snabbt som möjligt och utformas så att den informationsmängd som erhålles per tidsenhet blir maxi- mal. Det gäller i synnerhet betingen, där inte alltför stor del av den samlade tiden får tas i anspråk för kontroll.
Gymnasieutredningen konstaterar också att den ökade tillströmningen till gymnasierna som torde resultera i en större spridning beträffande studietraditioner och arbetsvanor hos eleverna ställer vissa krav på kontrollen. Det blir för diagnos och vägledning ännu viktigare att skapa hjälpmedel. Skall skriftliga prov kunna användas för dessa uppgifter är det under förutsättning att de kan ges en sådan utformning att de på ett adekvat och objektivt sätt speglar undervisningens målsättning. Det torde därför möta vissa svårigheter för den enskilde läraren att utan allt för stor arbetsinsats konstruera sådana.
Gymnasieutredningen redogör därefter för de olika syften som prov kan användas för,
exempelvis för diagnostisering, för rangordning och för ekvivalering av bedömningen av elevernas arbetsresultat. I samband därmed framföres förslag om nya typer av skriftliga prov, i första hand entydigt rättningsbara prov, s. k. »objektiva prov» och essäprov.
Samtidigt konstateras att kvalitetskravet måste ställas högt på sådana prov. Det vore värdefullt om lärarna själva kunde konstruera prov som hjälpmedel för diagnostiska syften. För att kunna göra detta krävs emellertid förlagor av hög klass i form av en samling prototyper för olika ämnen.
Gymnasieutredningen finner det önskvärt att nya former av entydigt rättningsbara prov och essäprov framkommer och finner det därför angeläget att erfarenheter av dessa provformer snabbt kan virmas genom försöksverksamhet.
Fackskoleutredningen vill konstatera, att de synpunkter som gymnasieutred- ningen lagt på provens utformning och provens syfte i stora delar är giltiga även för fackskolan. Som framgått av tidigare delar av detta kapitel föreslår fack— skoleutredningen, att formerna för studiernas organisation och för redovisningen bör vara sådana, att intervallen mellan kontrolltillfällena blir successivt större. Här erinras endast om förslaget om generellt tillämpande av långläxor i andra årskursen samt möjlighet att använda sig av betingsarbete i samma årskurs. Samtidigt lägger också fackskoleutredningen stor vikt vid att undervisningen ut— formas på ett sådant sätt att den allsidigt speglar elevens förmåga inte bara att inhämta kunskaper utan att tillägna sig och tillämpa studie- och arbetstekniska färdigheter. Dessa förhållanden ställer krav på kontrollformer som är enkla att använda i diagnostiserande syfte och som utan alltför stora tidsförluster kan tillämpas vid redovisning av större sammanhängande uppgifter. De former för skriftlig kontroll som av gymnasieutredningen diskuterats synes erbjuda stora möjligheter att ensamma eller i förening med muntliga kontrollformer ge väl avpassade hjälpmedel för att befordra den målsättning som uppställts för stu— diernas bedrivande inom fackskolan. Utredningen vill också betona, att de syn- punkter som lagts på behovet av diagnostiska prov liksom de skäl som anförts för dylika i lika hög grad är giltiga för fackskolan. Utredningen vill därför in- stämma i förslaget, att nya provformer snabbt göres till föremål för försöksverk- samhet.
Fackskoleutredningen vill emellertid till diskussion ta upp två för fackskolan betydelsefulla problem i anknytning till undervisningskontrollen. Det gäller rangordning av eleverna samt ekvivalering av betygen.
För att kunna betygsätta elevernas prestationer är det betydelsefullt, att lä- raren i sin hand har de därför lämpliga instrumenten bl.a. för att rangordna eleverna inom en grupp eller en klass. Det är givet att betygsättningen bör grundas på en rad olika observationer samt att den bör omfatta flera olika ele— ment som tillsammans svarar mot målsättningen för de enskilda ämnena. Men även om betygsättningen grundas på kontinuerliga observationer kan rangord- ningen mellan eleverna vara svår att genomföra om inte samtliga elever ibland får samma uppgifter att lösa. För detta ändamål bör någon av de ovan refere- rade provformerna kunna komma i fråga eller andra former av prov som kan framkomma genom försöksverksamheten. Huruvida några rangordningsprov
bör vara obligatoriska, dvs. i den mening som nu inlägges i begreppet salsskriv— ningar för vissa ämnen, bör man nu ta ställning till för fackskolan som en helt ny skolform. Skäl för införande av sådana prov i vissa ämnen skulle, vid sidan av de pedagogiska vara att man därmed tillför ett antal rangordningsdata som underlag för lärarnas bedömning. Fackskoleutredningen vill dock påpeka, att den utformning av undervisningen som föreslagits innebär att rangordningsdata kan inhämtas vid upprepade tillfällen under läsåret. Ett mera regelmässigt till— lämpande av långläxor liksom andra former för längre arbetsuppgifter ger genom de upprepade redovisningstillfällena ett viktigt underlag för lärarnas bedömning av elevernas prestationer. Tillämpas de nya provformer som ovan diskuterats har läraren dessutom i sin hand utvärderingsinstrument som på ett så långt möj- ligt tillfredsställande sätt kan ge erforderliga data för betygsättningen. Bety- delsefullt måste också vara att den tillgängliga tiden väsentligen används för undervisning och ej för förhör och prov. Den kvantitet rangordningsdata som obligatoriskt föreskrivna prov i vissa ämnen skulle ge måste då vägas mot den förlust som dessa obligatoriska prov kan ge i undervisningstid, en förlust som icke bara drabbar det ämne där det obligatoriska provet förekommer utan även andra ämnen, vilka ställer tid till förfogande för dessa prov. Det bör även beak- tas att diskussionen angående värdet av obligatoriska prov för närvarande pekar hän mot det befogade i ett minskande av obligatoriska prov till både antal och omfattning. Vårt land torde enligt tillgängliga uppgifter inta en särställning när det gäller provens omfattning inom skolväsendet på det gymnasiala ålders- stadiet. Då utvecklingen nu går mot en minskning av proven, vore det föga motiverat att i en ny skolform föreslå obligatoriska skriftliga prov.
Fackskoleutredningen finner därför ej anledning att föreslå obligatoriska sche- malagda prov i något ämne inom fackskolan. Utredningen bortser därvid icke från att i vissa ämnen prov kan behöva utformas av den omfattningen att de ej kan slutföras inom ramen för den enskilda lektionstimmen. Vid schemaläggning- en bör därför för sådana ämnen det arrangemanget vidtagas att ämnets timmar delvis kan läggas ut som dubbeltimmar. De mer omfattande proven kan då äga rum på dessa. Därmed vinnes också att proven kan förläggas till ämnets egna timmar, varvid bortfallet av undervisningstid för andra ämnen försvinner.
Föreliggande behov av längre prov torde utan svårighet kunna ordnas genom timbyte i erforderlig omfattning.
Oavsett vilka former av prov som anordnas är det givetvis angeläget att pro- ven ges en för syftet betryggande utformning och att deras antal och längd ej blir för omfattande samt att de ej i tiden nära sammanfaller med prov i andra ämnen. Proven bör därför på förhand anmälas till rektor, förvaras vid skolan och kunna bli föremål för granskning av förekommande inspektion.
Ett behov att ekvivalera betyg, dvs. att åstadkomma jämförbarhet mellan betyg både mellan skolor och inom en skola har alltid aktualitet. I gymnasiet har ekvivaleringsproblemet tilldragit sig särskilt stor uppmärksamhet, eftersom
slutbetyg från gymnasium berättigar till inträde vid universitet och högskolor. Omfattande åtgärder har därför vidtagits för att åstadkomma betygsekvivale- ring, t. ex. genom centrala prov och censorskontroll.
Slutbetyg från fackskola kommer att få betydelse för eleverna både vid kom- mande anställning och för inträde vid olika utbildningsanstalter, varför ekviva- leringsproblemet är aktuellt också inom fackskolan.
Ekvivalering kan i fackskolan tjäna två väsentliga syften. Det ena är att göra betygen jämförbara inom den enskilda skolan och mellan olika fackskolor. Det andra är att åstadkomma prov som medverkar till den pedagogiska utveck- lingen i enlighet med de mål som uppställts för skolan. Den vanligaste och enk- laste formen för betygsnormering är givetvis lärarbedömningarna. Dess norme- rande förmåga är givetvis begränsad till den egna skolan och när det gäller be- tygens jämförbarhet mellan olika fackskolor förhållandevis ringa. När det gäller den enskilda skolan kan läraren ha ett gott stöd i de upplysningar han kan er— hålla om betygsfördelningen i andra avdelningar och i övriga ämnen samt ge— nom de jämförelser han kan göra med av honom tidigare avgivna betyg. Fack— skoleutredningen är av den uppfattningen att dylika jämförelser mellan betyg— sättningen i olika ämnen och klasser har en viktig uppgift att fylla för ekvivale- ringen. I läroplanen har därför i riktlinjerna för arbetet givits anvisningar för sådana jämförelser.
En viss ekvivalerande effekt har givetvis också den tilltänkta inspektionen av fackskolan. Inspektörerna kan genom sina jämförelser mellan betygsätt— ningen vid olika fackskolor bidra till normeringen av betygen skolorna emellan.
F ackskoleutredningen finner det emellertid angeläget, att ytterligare åtgärder vidtas i normeringssyfte för att uppnå de två tidigare nämnda ändamålen, näm- ligen att göra betygen jämförbara och att positivt styra undervisningen. Detta är desto angelägnare som den relativa betygskala utredningen i kapitel 4 före- slagit skall införas medför ökade anspråk på den enskilde läraren att bedöma genomsnitt och spridning i hans egen klass beroende på att den då skall jämföras med alla andra klasser läsande samma kurs. För att nå bättre resultat av norme- ringen krävs då att särskilda hjälpmedel ställs till lärarnas förfogande. Av detta skäl är det angeläget att ekvivalerande instrument i form av prov utarbetade genom skolöverstyrelsens försorg (standardprov) ställs till förfogande. Dessa. prov bör då vara så konstruerade, att de kan fylla det dubbla kravet på ekvi— valering och förmåga att påverka undervisningen i överensstämmelse med mål- sättningen.
Dessa centralt utfärdade standardprov bör få en utformning som ansluter sig till vad som ovan har diskuterats. Dessa prov bör i motsats till andra prov som förekommer under läsåret i princip ej tillmätas större vikt för den enskilde ele- vens betyg. Med denna syn på ekvivaleringsproven blir tidpunkten för dessa mindre betydelsefull. Proven bör kunna förekomma i båda årskurserna och bör ej vara bundna till läsårets slut. De bör dock ges vid samma tid i de berörda skolorna. I vissa ämnen kan prov få förekomma båda åren. Med hänsyn till att
försöksverksamheten med fackskola börjar innevarande hösttermin år det ange- läget, att förslag till standardprov genom skolöverstyrelsens försorg snabbt ut- arbetas.
Konsulent- och inspektionsverksamhet
De förslag till kursplaner som fackskoleutredningen härmed framlägger inne- fattar bl.a. även anvisningar för undervisningens utformning. Anvisningarna innehåller enligt utredningens mening viktiga nyheter både beträffande stoff— organisation och arbetsformer. Främst under inledningsskedet men även fram- gent är det därför betydelsefullt, att de enskilda skolorna kan erhålla sådan ledning för undervisningsarbetet att de åsyftade målen kan förverkligas. Denna fortlöpande rådgivning bör kunna ske genom en utveckling av konsulent- och inspektionsverksamheten.
Konsulentverksamhet. Vid överstyrelsen för yrkesutbildning är från och med läsåret 1963/64 inrättade fyra konsulenttjänster, vilkas innehavare har till upp- gift att främst följa och stödja undervisningen vid de tekniska gymnasierna. På motsvarande sätt kommer konsulenttjänster att tillsättas för handelsgym- nasiernas del, i första hand avseende språkutbildning och företagsekonomiska ämnen samt för stenografi- och maskinskrivningsutbildning. Denna konsulent— verksamhet torde även till viss del komma att beröra fackskolan. Inom skol— överstyrelsen finns särskilda ämneskonsulenter förordnade, vilka på samma sätt som nämnts bör utsträcka sin verksamhet även till fackskolan.
Fackskoleutredningen förutsätter, att den nu befintliga konsulentorganisa- tionen utbygges så, att ämneskonsulenter representerande karaktärsämnen även för den sociala fackskolan kommer att förordnas.
Inspektionsverksamhet. Konsulentinstitutionen är i första hand vägledande, informerande och rådgivande. I dess uppgifter ingår normalt inga inspektions- mässiga bedömningar av undervisningen. Den uppgiften handhas för närvarande av länsskolnämnderna vad beträffar grundskolan samt av de centrala ämbets- verken och censorer respektive examensombud när det gäller gymnasiet. När fackskolan nu införes som en ny skolform i svenskt utbildningsväsende, finns det därför anledning att överväga dels behovet av inspektion, dels formerna för densamma.
Behovet har i viss mån berörts i samband med konsulentinstitutionen. Sär- skilt untler fackskolans första tid är det viktigt att undervisningsarbetet kan följas och att tillfälle ges till ämnesinformation och diskussioner kring arbets- formerna, inte minst de angivna formerna för självständigt arbete. Även på längre sikt torde fackskolans lärare inte kunna undvara den rådgivning och
stimulans åt arbetet som en inspekterande institution kan ge vid sidan om konsulentverksamheten. De undervisningsproblem som behöver belysas är både komplicerade och ställer krav på överblick och omdöme. En icke oväsentlig uppgift för inspektionen måste vara att ge råd och hjälp för bedömning av undervisningens inriktning och nivå, av elevernas prestationer och i samband därmed också för s. k. ekvivalering av betyg. Att denna uppgift kan lösas på ett tillfredsställande sätt är betydelsefullt med tanke bl. a. på att slutbetyget från fackskolan skall ge ett visst kompetensvärde. Den sistnämnda frågeställ- ningen uppvisar en viss likhet med problemen inom gymnasiet och det borde därför kunna övervägas om ej fackskolan bör bli föremål för ett inspektions- förfarande som liknar gymnasiets.
I samband med förslag om avveckling av censorsinstitutionen vid de allmänna gymnasierna och av systemet med examensombud vid de tekniska har gym— nasieutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1963:42) kapitel 13 s. 591 f., föreslagit, att ett 35-tal tjänster som gymnasieinspektörer skall inrättas. De av dessa som är heltidstjänstgörande kan tänkas få olika stationeringsorter och på så sätt kunna nå ett större antal gymnasier utan tidsödande resor. Inspektörer— na, vilka av gymnasieutredningen föreslås få titeln gymnasieråd, bör enligt för- slaget ha till uppgift att granska institutioner och undervisningsmateriel, följa undervisningen, granska laborationer och skriftliga arbeten samt helst vid flera tillfällen under gymnasietiden granska och diskutera betygsättningen. Inspek- tionerna skall omfatta samtliga årskurser, även om tyngdpunkten bör läggas på de senare årskurserna. Såväl vid genomförandet av den nya skolorganisationen som senare bör de enligt förslaget leda ämneskonferenser, ge lärare råd och anvisningar och på olika sätt stimulera det pedagogiska arbetet.
De för gymnasiet föreslagna inspektörerna bör dels representera olika ämnes— grupper, dels ha erfarenheter av skilda verksamhetsområden på högskole— och universitetsplanet eller från näringsliv och förvaltning. Tjänsterna föreslås för— delade på heltidstjänster och tjänster som kan besättas med tillfälliga inne- havare eller delas upp på kortare förordnanden.
Under en del av året bör gymnasieråden ha arbetsuppgifter inom skolöver— styrelsen och delta t. ex. i eftergranskningar, provkonstruktioner och standar- diseringar liksom vid kursplanearbete och lärarfortbildning.
Kostnaderna beräknas i proportion till elevantalet motsvara dem som censors- institutionen och systemet med examensombud nu medför.
Åtskilliga av de skäl som talar för genomförande av inspektion genom gym- nasieråd vid gymnasierna kan också anföras för ett likartat inspektionssystem vid fackskolorna. Det gäller de generella pedagogiska och metodiska motive- ringarna för inspektionen samt behovet av ämnesinriktad inspektion. Det gäller också önskvärdheten av råd och information beträffande vissa tekniska upp- gifter, t.ex. betygsekvivalering, som lagts på gymnasieråden.
Däremot gäller andra av de motiveringar gymnasieutredningen anfört uppen- barligen inte för fackskolans del. Gymnasieråden efterträder de nuvarande
censorerna och examensombuden. Dessa har uppgifter som inte faller bort i och med en ny gymnasiekonstruktion. Fackskolan är en helt ny skolform och konstruktionen av inspektionsförfarandet kan göras friare.
Mot en organisation liknande den för gymnasiet kan också anföras, att flera av de skolformer som fackskolan avses avlösa nu inspekteras genom länsskol- nämndernas försorg. Ett förslag om centralt ledd inspektion skulle komma att gå emot utvecklingen under de senaste åren med en decentralisering i fråga om skolväsendets ledning.
I det fall en inspektion genom länsskolnämndernas försorg överväges, bör det dock erinras om att fackskolans behov av ämnesinspektion som tidigare nämnts är likartad gymnasiets. En inspektion som gåve fackmässig täckning för såväl social, ekonomisk som teknisk fackskola skulle erfordra att ett förhållandevis stort antal ämnesexperter knötes till länsskolnämnderna. För de större länen skulle detta möjligen inte stöta på alltför stora svårigheter. För de mindre finge man tänka sig en för flera län gemensam inspektionsverksamhet.
Av det ovan sagda framgår att fackskoleutredningen finner det angeläget, att den inspektion som bör utövas vid fackskolan kan omfatta inte bara all- männa pedagogiska frågor utan även vara av ämnesinspekterande och —konsul- terande art. Åtskilliga av de ämnen som förekommer i fackskolan har stark anknytning till aktuella förhållanden på arbetsmarknad och i näringsliv. Det måste vara betydelsefullt att man för undervisningen i dessa ämnen får tillfälle att utnyttja tjänster från en ämnessakkunnig inspektion.
Särskilt under fackskolans uppbyggnadsperiod är behovet av inspekterande och konsulterande verksamhet starkt. Skälen härtill är flera. Fackskolan kan ej falla tillbaka på en tidigare utbildningstradition. Flera ämnen är nykonstruk- tioner. Andra har ett från motsvarande ämnen i andra skolformer avvikande innehåll. De lärare som i undervisningen skall utföra läroplanens syften ställs inför en helt ny situation och har följaktligen behov av att kunna få stöd och information för att förverkliga målsättningen.
Till sin karaktär skulle inspektionen vid fackskolorna kunna vara densamma som vid gymnasierna. Återstår så att ta ställning till inspektionens organisation. Som redan framförts talar åtskilliga skäl både för den organisation som föresla- gits för gymnasiet och en organisation i anknytning till länsskolnämnderna med starkare betoning på den ämneskonsulterande sidan av inspektionen. Även om således starka skäl kan anföras för såväl den ena som den andra organisationen anser sig emellertid fackskoleutredningen icke nu kunna framlägga ett förslag med ställningstagande för endera av dessa organisationsformer. Som skäl härför vill utredningen anföra följande.
Ett definitivt ställningstagande bör anstå tills säkrare information kan vinnas om fackskolans organisation och omfattning. Situationen för inspektionsverk- samheten blir otvivelaktigt mer komplicerad genom tillkomsten av facksko— lorna. De kommer lokalt att kunna organiseras på olika sätt. Endast i mindre— talet fall kommer fackskolan att uppträda som en fristående skolenhet. Det vore
därför mindre lämpligt, att inspektionen vid fackskolavdelningarna inom en skolenhet utformades på ett sätt som avvek från inspektionen av andra under- visningsavdelningar inom skolan. I de fall där fackskola samorganiseras med gymnasium skulle inspektion genom länsskolnämnden leda till att skolan under- ställdes tvä inspektionsmyndigheter. Samma sak skulle inträffa om fackskolan samorganiseras med yrkesskola eller grundskolans högstadium och inspektio- nen utfördes av de föreslagna gymnasieråden. F ackskolans kvantitativa omfatt- ning måste även bli avgörande för inspektionens utformning. Skulle den prognos skolberedningen ställde och som också bildat utgångspunkten för fackskoleutred- ningens överväganden i kapitel 7, nämligen att fackskolan omkring 1970 skulle motta ca 20 % av en årskull, visa sig vara realistisk, torde en centralt ledd inspektion kunna hållas inom en sådan organisatorisk och ekonomisk ram att den kan fungera smidigt och ändamålsenligt. Skulle den kvantitativa utveck- lingen för fackskolans del däremot bli väsentligt kraftigare, torde det vara för- delaktigare med en regional inspektionsverksamhet. I bedömningen av effekten av den kvantitativa utvecklingen måste även utvecklingen av andra skolformer på det gymnasiala åldersstadiet ingå. Eftersom de nämnda problemen kan be— lysas först när fackskolans verksamhet pågått någon tid, bör ett definitivt ställ- ningstagande anstå till dess erforderliga erfarenheter vunnits, och det bör då ankomma på skolöverstyrelsen att framlägga förslag angående inspektionens organisation.
Trots att fackskoleutredningen nu ej framlägger ett definitivt utformat för- slag till inspektionsorganisation vill den understryka behovet av främst råd- givande och konsulterande verksamhet inte minst under fackskolans första år. Det är därför angeläget, att den utvidgning av nuvarande konsulentverksamhet som tidigare påpekats kommer till stånd och att därvid de ämnen som ej blir täckta av nuvarande konsulenter uppmärksammas. Utredningen finner det vidare angeläget, att den av gymnasieutredningen föreslagna inspektionsorga— nisationen kan utnyttjas även för fackskolans del i de fall där fackskola och gymnasium är samorganiserade. De erfarenheter som då vinnes bör kunna läggas till grund för skolöverstyrelsens förslag angående permanent inspektionsorganisa- tion. För att göra denna verksamhet möjlig föreslår utredningen, att det antal inspektörer som gymnasieutredningen föreslagit uppräknas med hänsyn till fack- skolans behov i de fall samorganisation äger rum med gymnasiet.
Slutligen vill fackskoleutredningen påpeka behovet av konsulterande verk- samhet avseende vissa ämnen med stark anknytning till elevernas framtida yrkesverksamhet. I dessa fall skulle det vara angeläget att till en konsulterande eller inspekterande myndighet kunna knyta representanter för avnämarna. Utredningen föreslår därför i huvudsaklig överensstämmelse med gymnasieutred- ningens nyss framlagda förslag, att sådana deltidstjänster eller kortare förord- nanden kommer till stånd som gör det möjligt att till ämbetsverkens konsulent- verksamhet för kortare perioder knyta företrädare för väsentliga avnämarsek- torer.
Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning
Inledning
I direktiven för fackskoleutredningens arbete framhålles önskvärdheten av att den kompetens som genomgången fackskola kommer att ge belyses genom att ställas i relation till de krav på grundläggande kunskaper och färdigheter som föreligger från olika områden.
Översiktligt kan sådana krav uppdelas i kompetenskrav och meritkrav, dvs. krav på vissa specifika kunskaper eller på en viss utbildningsnivå.
I vissa fall uppställes krav på formell kompetens, dvs. en skol- eller yrkesut— bildning skall ha meddelat kunskaper i speciella ämnen eller färdigheter av Visst slag för att eleven skall kunna tillgodogöra sig undervisningen vid t. ex. en fackutbildningsanstalt eller yrkesutövaren skall anses behörig att uppehålla en viss befattning. Kompetensvärdet av en skolform är sålunda beroende av huru- vida skolformen i fråga givit den utbildning som erfordras som ett minimum för inträde i annan skola eller för anställning med vissa arbetsuppgifter.
I andra fall är det riktigare att tala om meritvärde än kompetensvärde: skol- underbyggnad på viss nivå utgör minimikrav, men en högre skolunderbyggnad ger ett extra meritvärde; viss förpraktik kan krävas och ge poäng, men över— praktik eller praktik som bedöms vara av speciellt stort värde kan ge extra meritvärde och extrapoäng. Somliga fackutbildningsanstalter och yrkesområden har mycket starkt fixerade meritvärdesbestämmelser medan andra strävar efter att med andra medel, t. ex. provtjänstgöring, personliga intervjuer, muntliga referenser osv. bilda sig en uppfattning om »individen bakom meritförteck— ningen». Meritvärdet av en utbildning är emellertid oavsett fixering av nivåer i hög grad en konjunkturfråga. Meritvärde innebär med andra ord det faktiska, reella värde, som en utbildning har, beroende på tillgång och efterfrågan på sökande inom ett område.
I dagens läge finns åtskilliga exempel på att föreskriven minimikompetens till en viss utbildning saknar reellt värde. Man kan som exempel nämna realexa- menskompetensen i förhållande till sjukgymnastutbildningen. En högre skolun- derbyggnad får i sådana fall ofta både kompetens- och meritvärde.
Vissa svårigheter hos mottagande skolor och företag, som anställer ung ar- betskraft måste självfallet uppstå då såsom nu en genomgripande förändring av skolväsendet företages, varigenom nya utbildningsvägar tillskapas. Man får sålunda räkna med att en viss tid förlöper innan dessa nya utbildningsvägar, framför allt de som inte utan vidare kan relateras till nu existerande skolformer och examina, blivit allmänt kända. Under en övergångstid, när gamla och nya utbildningsvägar löper parallellt, torde det knappast vara möjligt att stanna för en mer fixerad eller strikt meritvärdesbedömning av fackskolorna. Eftersom därtill tendensen för närvarande är att man så mycket som möjligt strävar att gå ifrån formella meritvärdesbestämningar kommer fackskoleutredningen att i
det följande främst inrikta sig på att ge en bedömning av fackskolornas kom— petensvärde, dvs. en bedömning av vilka yrken och arbetsområden som kan tänkas vara lämpliga för eleverna med hänsyn till de kunskaper och färdigheter de har efter genomgången fackskola.
Eftersom det faktiska värdet av en utbildning i hög grad sammanhänger med tillgång och efterfrågan på anställningar eller nybörjarplatser vid önskad fort- satt utbildning finns det skäl att vid bedömningen ta viss hänsyn till det fram- tida rekryteringsbehovet beträffande befattningshavare med utbildning från de olika fackskolorna.
Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion har på uppdrag av fackskoleutred- ningen gjort ett försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för olika linjer och grenar inom den sociala fackskolan. (Se bilaga 2, Försök till kvanti- tativ bedömning av avnämarområden för olika linjer och grenar inom allmän fackskola). I nyssnämnda översikt framhålles inledningsvis att de tekniska och ekonomiska fackskolorna på grund av sin mer bestämda yrkesinriktning bör dimensioneras något så när i överensstämmelse med arbetsmarknadens behov. Den sociala fackskolan däremot, som innehåller vissa yrkesinriktade moment, men samtidigt mycket som är att betrakta som vidgad allmän utbildning bör i större utsträckning dimensioneras efter elevernas intresse för denna skolform. De sakkunniga framhåller vidare, att tankegångar i den riktningen ytterligare understrykes av svårigheten att bedöma avnämarområdenas storlek i början av 1970-talet med tanke på den snabba utveckling som utbildningsväsende och arbetsmarknad för närvarande undergår. Sakkunniggruppen baserar sin bedöm— ning på en beräkning av rekryteringsbehovet för vissa arbetsområden (pedago— giska, sociala och vårdande, hushållstekniska, arbetsledande, service och konst- närliga) som kan tänkas bli den sociala fackskolans huvudsakliga avnämare. Den kommer därvid fram till att den sociala fackskolan omkring år 1970 bör ta emot ca 10 000 nybörjare, men reserverar sig för att stora delar av det beräk- nade rekryteringsbehovet kan komma att tillgodoses av personer med student- examen, avgångsexamen från teknisk eller ekonomisk fackskola eller — om än i begränsad utsträckning _ med avgångsbetyg från grundskola. Vidare fram- hålles att många elever från den sociala fackskolan kommer att söka sig till helt andra arbetsområden än de ovan nämnda. Man anser det sålunda sanno- likt att ett stort antal elever kommer att genomgå t. ex. en kontorsutbildning av något slag eller gå vidare till gymnasium.
Beträffande rekryteringsbehovet för den ekonomiska fackskolan, framhåller sakkunniggruppen att utbildningsväsendets utveckling inom det merkantila området i stort sett framskridit på samma sätt som inom det tekniska området. De tekniska och merkantila gymnasierna förekommer f. n. till ungefär samma an— tal och de har också i stort samma antal elever. På närmast lägre nivå anser gruppen det vara svårare att göra en jämförelse, eftersom skolformerna hittills saknat direkta motsvarigheter. Man framhåller att de senaste årens utbildnings- politik i fråga om handelshögskole- och handelsgymnasieutbildningen icke med-
fört någon förändring i balansen mellan tillgång och efterfrågan på personal med sådan utbildning. Det nuvarande läget karakteriseras av en ungefär lika stor brist i fråga om båda kategorierna. Sakkunniggruppen drar därav den slutsatsen att det torde vara väl motiverat att tills vidare sikta mot en rekrytering av ca 5 000 elever årligen till den ekonomiska fackskolan i början av 1970—talet.
Beträffande rekryteringen till den tekniska fackskolan hänvisar sakkunnig- gruppen till den ingenjörsprognos som arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasie- utredningen utfört och som redovisas i arbetsmarknadsstyrelsens information Serie S 5/62 »Det framtida ingenjörsbehovet». Av nyssnämnda prognos fram— går, att intagningskapaciteten för tekniska institut och skolor på ungefär mot- svarande nivå som den tekniska fackskolan, uppskattas till mellan 3000 och 4: 000 elever i början av 1970-talet. Dessa siffror gäller dock enbart det egentliga ingenjörsbehovet. Sakkunniggruppen framhåller, att om man tänker sig den tekniska fackskolan som förutbildning även till ett antal andra yrken med tek— niskt naturvetenskapliga inslag, bör skolberedningens förslag om en rekrytering av mellan 5 000 och 6 000 elever vara rimligt.
I skolberedningens betänkande Grundskolan (SOU 1961:30) framfördes i ka— pitel 36 »Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning» bl.a. följande syn— punkter.
Slutbetyg från tvåårig fackskola avsågs komma att ge en lämplig kompetens för vissa yrkesområden och utbildningsanstalter. Beträffande de senare fram- hölls som gemensamma drag, att de som regel krävde förpraktik inom respek- tive områden, att de i de flesta fall hade en relativt hög intagningsålder samt att utbildningen oftast ledde fram till yrken, som av sina yrkesutövare krävde mognad, förmåga att arbeta självständigt, att organisera arbetsuppgifterna samt att samarbeta med, leda och instruera andra människor.
Beredningen framhöll vidare, att åtskilliga av dessa utbildningsanstalter upp- ställde som inträdeskrav »studentexamen, normalskolekompetens, realexamen eller motsvarande». Krav på studentbetyg i vissa specificerade ämnen förekom också. Den allmänbildande skolan hade för dessa skolors vidkommande i stort sett endast omfattat två kompetensnivåer, realexamen och studentexamen. Nor- malskolekompetensens ställning som mellannivå hade begränsats på grund av att den nästan uteslutande varit tillgänglig för flickor och därför bara kommit att bli ett begrepp som lämplig kompetens för yrkesområden, som tidigare be- traktats som specifikt kvinnliga. Det ansågs sannolikt, att begränsningen till två kompetensnivåer lett till, att studentexamen i många fall kommit att krä- vas för en anställning eller för inträde vid en viss skola helt enkelt därför att närmast lägre kompetens — realexamen — ansetts för låg.
I betänkandet underströks vidare att inrättandet av de tvååriga fackskolorna, tillgängliga för både flickor och pojkar, skulle komma att tillföra det framtida skolväsendet den kompetens på mellannivå som saknades.
En rimlighetsbedömning av kraven på skolunderbyggnad vid de utbildnings- anstalter, som tenderade mot att höja kravet till studentexamen gav enligt be-
redningen vid handen, att genomgången fackskola i flera fall skulle bli den lämp- ligaste kompetensen. En sådan studiegång skulle i relation till gymnasiestudier medföra att eleven vann ett år i studietid, vilket i stället kunde ägnas åt den yrkesinriktade förpraktik som ofta krävdes. En lämpligare studietakt och där- med bättre anpassning till studierna skulle sannolikt i många fall också medföra bättre resultat än om eleven till varje pris måste avlägga studentexamen.
Beredningen konstaterade också, att tendensen att höja kravet på skolunder- byggnad till studentexamensnivå orsakades mer av den starka konkurrensen om tillgängliga elevplatser än av att undervisningen vid vederbörande skolor krävde högre allmänbildningsnivå för att eleverna skulle kunna tillgodogöra sig den undervisning som där meddelades. Konkurrensen hade i vissa fall medfört en nästan orimlig höjning av inträdeskraven. Beredningen nämnde som exem- pel, att en undervisningsanstalt, som formellt hade realexamen som minimikrav i fråga om skolunderbyggnad, endast antog studenter med mycket kvalificerade betyg och att i de fall, där studentbetyget inte låg på tillräckligt hög nivå, en- dast komplettering i form av akademiska betyg kunde ge de extra poäng som behövdes för antagande. F örpraktik i yrket gav däremot ingen eller blott ringa poäng, trots att sådan praktik borde vara mycket värdefull när det gällde att bedöma de sökandes lämplighet för yrket. Beredningen underströk, att en sådan utveckling i fråga om kraven på de inträdessökande inte var önskvärd från samhällets synpunkt.
Beredningen betonade slutligen, att det var av största betydelse för samhäl- let, att ökningen i de kommande studentkullarna, inte fick resultera i ett krav på studentexamen som skolunderbyggnad för ett stort antal yrken, för vilka rimligtvis en lägre kompetens borde vara tillfyllest för att tillgodogöra sig fack- utbildningen. Krav på en kombination av god allmänbildning och ett gott hand- lag för yrket, det sistnämnda lämpligen dokumenterat genom fullödig och väl meriterad praktik, borde även i framtiden få utgöra den normala vägen in i ett yrke. I de fall där studentexamen inte skulle bedömas som ett oeftergivligt krav för att följa undervisningen vid vederbörande skola — och grundskolutbildning inte kunde anses tillräcklig — borde slutbetyg från fackskola bedömas som lämp- lig kompetens. När sökande med studentexamen och fackskolekompetens kon- kurrerade om en plats skulle enligt beredningens mening omdömen från förprak- tik och förpraktikens värde i förhållande till det tilltänkta yrket tillmätas myc— ket stor betydelse.
Genom en bedömning av vilka reella kunskaper som måste krävas av ele- verna för att tillgodogöra sig en på fackskolan följande utbildning eller för att klara vissa bestämda arbetsuppgifter, gavs i skolberedningens betänkande exem— pel på yrken och arbetsområden, för vilka respektive fackskola kunde anses som en lämplig grund.
Av remissyttrandena över ovan relaterade synpunkter i skolberedningens be- tänkande angående kompetensvärdet framgick bl.a. följande. Från vissa håll framfördes önskemål om att kompetensvärdet av utbildningen klart skulle fast-
ställas dels för att man skulle undvika onödig konkurrens med redan existerande yrkesutbildande skolor och dels för att eleverna skulle kunna hävda sig väl på arbetsmarknaden. Det påpekades vidare att en närmare arbetsmarknadsmässig bedömning av utbildningsvägarnas värde saknades. Från andra håll betonade man, att den nya utbildningens kompetens måste få en klar och entydig lösning om fackskolorna skulle bli det tilldragande alternativ till bl. a. gymnasiestudier som beredningen syftat till. Slutligen underströks att åtgärder behövde vidtagas för att man skall nå en enhetlig standard och slutkompetens över hela landet.
Åtskilliga yttranden främst från fackliga organisationers sida underströk, att utbildningen antingen inte kunde anses utgöra en tillräcklig grund för något visst yrkesområde, som nämnts i beredningens betänkande, eller att nu gällande lägre inträdeskrav i och med fackskolornas införande borde höjas till denna niva.
Den bedömning av fackskolornas kompetensvärde, som fackskoleutredningen i det följande ger, kommer i viss utsträckning att utföras på samma sätt som skett i skolberedningens betänkande, men med ökat hänsynstagande till nu— varande starka tendenser till en skärpning av kravet på skolunderbyggnad för många yrken och utbildningsvägar.
Allmänt kan beträffande nu föreliggande förslag till fackskolor följande syn— punkter framhållas. Samtliga ger de eleverna möjligheter
a) att efter fullständigt genomgången fackskola gå till fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art, t. ex. till högre årskurs i gymnasium,
b) att gå direkt ut i arbetslivet och komma fram till befattningar på mellan— nivå t. ex. som assistenter till högre befattningshavare, som arbetsledare för mindre avdelningar eller som helt eller delvis självständiga yrkesutövare, befatt- ningar som för övrigt också gör det möjligt att »arbeta sig fram» till ledande poster,
0) att utbilda sig vidare inom speciella verk, förvaltningar eller företag. Generellt gäller givetvis också, att även om kompetensen från viss fackskola eller från viss linje eller gren av en fackskola kan bedömas som ett framtida krav för speciella yrken eller utbildningsvägar bör eleverna alltid välja studieväg efter håg och fallenhet. Om de väljer den väg som intresserar dem mest och som innehåller sådana ämnen som de tror sig klara bäst, torde de bästa förutsätt- ningarna skapas för att nå goda studieresultat, vilket i sin tur med all sannolik- het öppnar vägen till det yrke de längre fram önskar välja. Detta gäller samtliga yrken. En helt yrkesobestämd elev bör givetvis i första hand välja den väg, där det största antalet ämnen intresserar honom.
Den sociala fackskolans kompetensvärde
Vid remissbehandlingen av skolberedningens förslag till inrättande av frivilliga tvååriga påbyggnadsskolor accepterades i stort sett de tekniska och merkantila
fackskolorna, medan däremot den humanistiska skolan och den social-ekono- miska fackskolan blev föremål för kritik. Skolberedningens eget påpekande om den oklara gränsdragningen mellan skolorna underströks ytterligare i remissbe— handlingen. Av yttrandena framgick också att somliga instanser förordade en mera bestämd karaktär åt yrkesinriktningen i dessa skolor, medan andra ansåg en bred allmänbildande inriktning mer väsentlig.
Beträffande kompetensvärdet av det nu utarbetade förslaget till social fack- skola kan följande anföras.
De under 1960-talet framväxande skolformerna grundskola—fackskola medför att de elever som söker sig ut på arbetsmarknaden eller söker inträde på andra utbildningsvägar har helt andra kunskaper än deras äldre kamrater från för— söksskolor, realskolor och flickskolor. Starka tendenser finns som redan nämnts till en skärpning av kravet på skolunderbyggnad för många yrken och utbild- ningsvägar. Denna skärpning sammanhänger dels med tillgång på sökande med högre skolunderbyggnad än som formellt krävs och dels motiveras den av att arbetsmarknaden i många fall kräver bättre kunskaper och utbildning än tidi— gare. Att därför i dagens utbildningssituation fastslå för vilka yrken eller ut- bildningsvägar den sociala fackskolan i framtiden kan bli lämplig skolunderbygg- nad innebär givetvis stora osäkerhetsmoment. I remissutlåtande om facksko- lornas kompetensvärde gör bl. a. skolöverstyrelsen det viktiga påpekandet att införandet av fackskolekompetens icke får medföra en höjning av kompetens— kravet för tillträde till utbildningsvägar, för vilka grundskolan bör ge tillräck- lig förutbildning.
Till dess fackskolan hunnit inrättas i större skala bör enligt överstyrelsens mening ej heller fackskolekompetens över huvud ställas som inträdeskrav utan i stället tills vidare tillmätas meritvärde.
Faktum kvarstår dock, att utvecklingen för närvarande synes gå mot att åtskilliga utbildningsvägar, för vilka nu realexamen eller motsvarande fordras, i framtiden kan komma att kräva studentexamen samtidigt som andra yrken och utbildningsvägar, vilka för närvarande kräver genomgången folkskola i fram- tiden kan komma att formellt eller faktiskt kräva t. ex. fackskola i någon form. Oavsett vilken inverkan på utvecklingen som ovan berörda faktorer kommer att få, förefaller det rimligt att i bedömningen av den sociala fackskolans kom- petensvärde ta viss hänsyn till nu iakttagna tendenser.
Allmänt kan emellertid sägas, att de generella synpunkter som anförts beträf- fande fackskolornas kompetensvärde, givetvis i lika hög grad gäller den sociala fackskolan, trots att den kan betecknas som den minst yrkesinriktade av fack— skolorna. Sålunda kan elever från den sociala fackskolan gå vidare till högre teoretiska studier. Utbildningen kan också leda till befattningar på mellannivå samtidigt som den kan utgöra en lämplig grund för vidareutbildning vid fack— utbildningsanstalter av olika slag.
Beträffande yrken på mellannivå kommer förmodligen den sociala fackskolan att medföra den intressantaste utvecklingen. Det har tidigare påpekats att en
skolunderbyggnad mellan real- och studentexamen i stort sett hittills saknats. Det förtjänar även att framhållas, att också yrkesutbildning på mellannivå i stor utsträckning saknas, speciellt inom yrkesområden som kan tänkas höra hemma bland den sociala fackskolans avnämare. Man kan som exempel nämna »gapet» mellan socionomer och skrivbiträdespersonal inom den allmänna socialvården, mellan ekonomiföreståndare och biträdespersonal inom det hushållstekniska om- rådet. Inom sjukvården har på senare är nya yrkeskategorier börjat växa fram: undersköterskor, mentalsköterskor, röntgenassistenter osv., yrken som utfyller bristen på yrken mellan sjuksköterskor och tidigare helt outbildad biträdesper— sonal.
Det finns skäl att anta, att den sociala fackskolan liksom den ekonomiska kom- mer att stimulera tillkomsten av sådana nya yrken och att skolans yrkesinrikt- ning kommer att få speciell användbarhet just i typen aspirantutbildningar — assistentarbete.
I skolberedningens betänkande gjordes ett försök att analysera de reella kun— skaper som måste krävas av eleverna för att tillgodogöra sig undervisningen i en på fackskolan följande utbildning eller för att fullgöra vissa bestämda arbets- uppgifter i ett yrke. För att en analys av detta slag skall kunna ge ett mer de- finitivt besked om den sociala fackskolans kompetensvärde, krävs en synnerli- gen omfattande och mycket ingående undersökning. Det torde knappast vara möjligt att nu utföra en sådan undersökning. Det synes inte heller önskvärt att i nuvarande skede ge den sociala fackskolan alltför definitiva kompetensområ- den eller precisera kompetensen för de olika specialiseringar som skolan ger möjlighet till. Fackskoleutredningen utgår emellertid ifrån att arbetsgivare och mottagande skolor icke ställer krav på viss specialisering i större omfattning än vad som kan anses erforderligt för kommande yrke eller utbildning. Tillvalsäm- nena erbjuder visserligen i någon mån specialförberedelse med sikte på olika avnämarområden, men de har samtidigt ett innehåll som berikar elevens allmän- orientering och ökar förmågan att tillägna sig fortsatt utbildning. Vissa varia- tioner i fackskolestudiernas allmänna kunskapsinnehåll behöver inte vara till nackdel för den fortsatta utbildningen eller verksamheten. Det måste vara till fördel både för eleven och samhället att möjligheterna till anställning eller yrkes- utbildning icke mer än nödvändigt begränsas av ämnesvalet under fackskole— tiden.
Med hänsyn till detta och med accepterande av de tendenser, som sedan länge gjort sig gällande och som ovan redovisats, kommer fackskoleutredningen att i det följande nämna ett antal yrkesområden, som kan tänkas bli den sociala fack- skolans huvudsakliga avnämare. Bedömningen av vilka skolor, kurser eller yr— ken, som i dag skulle ha krävt social fackskola som formell kompetens om den hade funnits eller där denna skola skulle ha varit en avgjord merit har gjorts med följande utgångspunkter:
1) Yrken och utbildningsvägar, dit ett stort antal studenter söker sig men
där krav på studentexamen ej föreligger.
2) Yrken och utbildningsvägar, där det reellt fordras något högre skolunder- byggnad än realexamen eller motsvarande. 3) Yrken och utbildningsvägar, där det formella kravet är realexamen, men där i praktiken flertalet antagna har på visst sätt kvalificerad realexamen eller studentbetyg i vissa ämnen. Yrkena har sammanförts i följande större grupper: Pedagogiska, sociala och vårdande, hushållstekniska, arbetsledande, service— och konstnärliga yrken.
I gruppen pedagogiska yrken kan nämnas förskollärare, vissa klasslärare, slöjd-, tecknings-, musik-, hushålls-, textil- och barnavårdslärare.
I denna grupp återfinnes ett flertal yrken, dit för närvarande ett avsevärt antal studenter söker sig. Åtskilligt tyder på att samtliga ovannämnda yr- ken med undantag för slöjd-, barnavårds- och förskolläraryrkena i framtiden kommer att rekryteras med studenter. Det bör även framhållas, att den utbild- ning den föreslagna konsumtionsekonomiska specialiseringen och samhällsspecia- liseringen kommer att ge, bör bli mycket värdefull för flertalet yrken i denna grupp.
Av sociala och vårdande yrken och utbildningar kan följande områden näm- nas som exempel: socialinstitut, diakonutbildning, polisutbildning, sjuksköterske- utbildning, röntgen—, radioterapi- och operationsassistent, arbetsterapeut, vård- personal för psykiskt utvecklingsstörda och mentalsjuka, ålderdomshemsföre- ståndarinna, barnhemsföreståndarinna (socialpedagog), tandsköterska, ungdoms— ledare, ungdoms- och fritidskonsulent. '
De sociala och vårdande yrkena torde komma att inta en klart dominerande ställning bland den sociala fackskolans tänkta avnämare. Utbildningen vid so- cialinstituten, som leder till mer kvalificerade tjänster inom den allmänna so- cialvården, kommer i framtiden med all sannolikhet att bygga på kunskaper motsvarande studentexamen. För samtliga övriga nämnda yrken inom denna grupp torde emellertid den sociala fackskolan utgöra en mycket lämplig grund. Polis— och tandsköterskeyrkena har en servicebetonad kontakt med allmän- heten. Inom de övriga yrkesområdena har yrkesutövarna utom det direkta vård- nadsarbetet både socialt-kurativa och personalledande—instruerande arbetsupp- gifter. De sociala och konsumtionsekonomiska specialiseringarna bör ge en mycket värdefull grundutbildning, dock med den reservationen att eleverna bör ha valt någon av dessa specialiseringar på grund av en intresseinriktning mot dessa yrkesområden och icke på grund av svårigheter att klara de naturveten— skapliga ämnena, vilka för åtskilliga av dessa yrken anses speciellt viktiga.
Sjuksköterskeskolorna visar en tendens till väsentlig höjning av kravet på skolunderbyggnad. Vid Vissa skolor har en särskild studentlinje inrättats för blivande lärare vid sjuksköterskeskolor. Huruvida kravet på höjd skolunder- byggnad för samtliga kategorier av sjuksköterskeyrket kan anses väl motiverat, är inte slutgiltigt utrett, men att den nuvarande snabba utvecklingen inom svensk sjukvård ställer stora krav på yrkesutövarna inom detta område är obe—
stridligt. Ett generellt krav på gymnasieutbildning som underbyggnad måste dock anses orimligt. Fackskolekompetens får anses bli speciellt lämplig bl. a. med tanke på att inträdesåldern till dessa skolor är så hög som 19 är.
Det har i tidigare utredningar framhållits, att de sociala och vårdande yrke— nas dominans också kommer att medföra att den sociala fackskolan huvudsak— ligen kommer att rekryteras med kvinnliga elever. Man bör emellertid i detta sammanhang observera, att en Viss tendens till ökande antal manliga elever i dessa yrken för närvarande tydligt kan iakttagas. Det finns skäl att anta, att just tillkomsten av den sociala fackskolan med den orientering mot dessa yrkes- områden, som denna skola ger, kommer att främja en utveckling i nämnda rikt- ning. Ett antal manliga sökande finns redan nu till sjuksköterskeskolorna. Till utbildningen för mentalvårdspersonal rekryteras åtskilliga manliga elever. So- cialpedagogutbildningen har det senaste året lagts om för att man skall få flera manliga yrkesutövare. Vårdpersonal vid fångvårdsanstalter, alkoholistanstalter, och ungdomsvårdsskolor består för närvarande till stor del av manliga yrkes— utövare. För nyss nämnda arbetsområden saknas samtidigt yrkesutbildning på mellannivå.
Det är vidare såsom tidigare nämnts tänkbart att i framtiden en hel del nya yrkesutbildningar kommer att växa fram på samma sätt som skett inom sjuk- vården. Inom vissa områden har länge funnits ett latent behov av yrkesutbild- ning, som ännu ej kommit till stånd. Som exempel kan nämnas att utbildningen till t. ex. ungdomsledare hittills har bedrivits så gott som uteslutande vid rela— tivt korta kurser, anordnade av kommuner, enskilda ideella organisationer och folkhögskolor. På liknande sätt har utbildning av personal för fritidsverksamhet av olika slag skett.
Inom andra områden finns redan socialt-samhällsorienterande utbildningar. Vissa statliga och kommunala myndigheter har i egen regi anordnat s. k. aspi- rantutbildning, omfattande teoretiska kurser och praktiktj'änstgöring för perso- nal med socialt, servicebetonat kontaktarbete. För samtliga sådana kommande och redan nu existerande utbildningar bör den sociala fackskolan ge en mycket lämplig grund.
I gruppen hushållstekniska yrken och utbildningar skall här endast nämnas storhushållsföreståndare (ekonomi-, internat- och hemföreståndare), hushålls— tekniska kurser och butikskonsulenter, eftersom läraryrkena upptagits under pedagogiska yrken.
Till utbildningarna för de arbetsledande befattningarna inom storhushållen är konkurrensen för närvarande mycket stor. Ekonomiföreståndarutbildningen kräver enligt nu gällande bestämmelser realexamen med överbetyg bl. a. i de naturvetenskapliga ämnena som skolunderbyggnad. Övriga föreståndarkurser har i ganska stor utsträckning också antagit elever med folkhögskolunderbygg— nad.
Även inom det hushållstekniska området saknas yrkesutbildningar på mellan—
nivå mellan arbetsledare och biträdespersonal. Att ett latent behov av sådana utbildningar föreligger torde bl. a. framgå av det på senare tid väckta förslaget om anställande av dietassistenter vid sjukhusen. Antalet personer som intar en eller flera måltider utom hemmet har på senare är kraftigt ökat. I samband här- med har lunchrestauranger, personalrestauranger och lunchrum i enskild regi inom olika företag börjat inrättas i allt större utsträckning. Utbildning av före- ståndare för sådana mindre storhushåll förekommer för närvarande endast vid ett par av landets yrkesskolor.
Skolmåltidsverksamheten har under senare år expanderat kraftigt. Utbildning för befattningshavare som kan avlasta föreståndaren en del arbetsuppgifter och t. ex. relativt självständigt sköta ett visst område inom sådana storhushåll sak- nas för närvarande. I betraktande av att verksamheten alltjämt expanderar och tillgången på folk med god skolunderbyggnad ökar i och med grundskolans och fackskolornas genomförande, torde det från samhällets synpunkt vara för- månligt om en enhetlig yrkesutbildning för sådana befattningshavare växer fram.
Samma synpunkter kan framhållas beträffande yrken, som sammanhänger med enskild varudistribution och konsumentupplysning. Inom detta område sker en mycket snabb utveckling: rikare varusortiment, nya material och större butiksenheter. Allmänheten skolas på sitt sätt till bättre varukännedom och till självservice, men om denna utveckling skall kunna fullföljas kommer med all sannolikhet behovet av kvalificerad personal med rådgivande uppgifter att göra sig gällande. Även inom detta område kommer säkerligen många nya yrken att återfinnas. Viss utbildning för butiksvärdinnor och assistenter finns redan.
För heminredare inom möbelbranschen finns också en utbildning. Innan den utbildningen tillkom hade ungdomar med intresse för sådana arbetsuppgifter endast möjligheten att söka till de mycket kvalificerade och ofta rent konstnär— ligt inriktade utbildningarna till inredningsarkitekt, ett yrke som för övrigt mera sällan innebär att yrkesutövaren ger allmänheten varuupplysning och råd i fråga om heminredning.
Det kanske kan förefalla naturligast att personal för ovan nämnda områden rekryteras från den ekonomiska fackskolan. Att den konsumtionsekonomiska specialiseringen och samhällsspecialiseringen inom den sociala fackskolan kom- mer att stå för en del av rekryteringen och på ett förmånligt sätt främja utveck- lingen mot välutbildad och för dessa områden välbehövlig personal är emellertid mycket sannolikt.
Bland utbildningar till arbetsledande yrken (ej tekniska) kan följande näm— nas: befälsutbildningar inom jordbruk, trädgård och skogsbruk, sjöbefälsutbild— ning (däcksbefäl och radiotelegrafister), direktrisutbildning inom konfektions- och trikåindustri. Grafiska institutets kurser samt försvarets och kommunika- tionsväsendets olika utbildningar.
Beträffande arbetsledande yrken av detta slag 'är bedömningen av den sociala
fackskolans kompetensvärde mycket svår att göra. I denna grupp torde det största antalet manliga elever finnas. Pojkar med från början bestämd yrkesin— riktning mot dessa områden kommer sannolikt sällan att välja social fackskola annat än i de fall, där sådan skolunderbyggnad kommer att uppställas som krav. För yrkesobestämda elever som väljer fackskolutbildning för att uppskjuta det definitiva yrkesvalet, kan sägas att samtliga specialiseringar vid den sociala fackskolan utgör en god grund för blivande arbetsledare bl. a. på grund av att den antingen kan ge eleverna en social och samhällelig orientering eller möjlig- heter att få bättre underbyggnad i språk eller naturvetenskapliga ämnen. Ut— vecklingen går som vid flera tidigare tillfällen nämnts mot krav på högre skol- underbyggnad. Eftersom antagningsåldern till utbildningar för arbetsledande befattningar är relativt hög och den förpraktik som krävs i många fall är alltför fysiskt krävande för ungdom i 16-årsåldern, finns det skäl att anta att vägen via social fackskola blir den naturliga.
Gruppen serviceyrken omfattar bl.a. apotekstekniker, trafikvärdinna, yrken inom hotell och restaurang, resebyråtjänsteman, postexpeditör, telegrafexpedi- tör, viss personal inom försäkringsbolag och försäkringskassor samt skönhets- vårdsyrken.
Bland serviceyrkena torde trafikvärdinneutbildningen höra till dem som kan antas övergå till huvudsaklig studentrekrytering. Företrädare för apoteks-, re— sebyrå-, post- och telegrafyrkena kommer med all sannolikhet att föredra fack- skolelever med specialisering på de språkliga eller naturvetenskapliga grenarna. För ytterligare kommentarer beträffande värdinneyrkena hänvisas tills. 126, eko— nomisk fackskola. Hotell-, restaurang- och skönhetsvårdsyrkena är exempel på områden, där samhälls— eller konsumtionsekonomisk specialisering kommer att ge en utmärkt grund.
Gruppen konstnärlig utbildning kan komma att omfatta utbildning vid konst- fackskolan, reklam-, textil—, teater- och musikutbildning, tandtekniker-, foto- graf-, kartritnings- och ritbiträdesyrkena.
För dessa yrken torde valet av specialisering inom den sociala fackskolan få sägas vara av underordnad betydelse, eftersom såväl språklig som naturveten— skaplig, social- och konsumtionsekonomisk utbildning kan bli värdefull. Det kanske kan förefalla inadekvat att inom begreppet »konstnärlig» föreslå yrken som tandtekniker, kartriterska och ritbiträde, men för ungdom i yrkesvalssitua- tion är det inte ovanligt att man övergår till något av dessa områden sedan man konstaterat att den konstnärliga begåvningen eller teckningsintresset inte räc- ker till för ett mera utpräglat konstnärligt yrke.
Den ekonomiska fackskolans kompetensvärde
Beträffande den ekonomiska fackskolan, som tidigare hade benämningen mer- kantil fackskola. framfördes i skolberedningens huvudbetänkande (SOU 1961:30 s. 613) bl. a. följande synpunkter beträffande kompetensvärdet.
»Den merkantila fackskolan kommer att ge en kompetens som för närvarande närmast motsvaras av t.ex. realexamen samt en god kontorsutbildning vid kommunal yrkesskola eller privat handelsinstitut. Eleverna blir väl rustade för att direkt efter skolan söka en anställning, men också för att vidareutbilda sig vid branschbetonade kurser».
Remissyttrandena beträffande den merkantila fackskolan gav vid handen, att denna skola ansågs som det mest genomarbetade förslaget. Från vissa håll fram- fördes dock den synpunkten, att skolans målsättning och kompetensvärde satts för lågt med hänsyn till den föreslagna kursplanen. Man anförde, att en tvåårig studiegång efter grundskolan borde kunna ge ett större kunskapsmått än den praktiska realskolan och den ettåriga handelsskolan, men betonade samtidigt att undervisningen borde inriktas mer direkt på den kommande yrkesverksamheten, om eleven skulle bli så »omedelbart användbar» som beredningen avsåg.
Vid remissbehandlingen framfördes från vissa håll, att det utan underkän- nande av nu existerande skolor måste anses som en fördel att den merkantila utbildningen på mellannivå göres enhetlig och införes »under det offentliga skol- våsendets tak». Floran av utbildningsvägar på ifrågavarande nivå är liksom inom det tekniska området stor. Ett sådant förhållande skapar osäkerhet hos ungdom i yrkesvalssituationen och hos deras föräldrar.
Den nu föreslagna ekonomiska fackskolutbildningen kommer med all sanno- likhet i framtiden att bli ett normgivande begrepp och ge en kompetens vilken liksom fackskolorna i övrigt lämnar vägen öppen att gå vidare till högre stu- dier, men också till verksamhet i befattningar på mellannivå eller att använda utbildningen som grund för ett helt annat yrkesområde eller för vidare utbild- ning inom verk och företag.
Att den i skolberedningens betänkande gjorda jämförelsen med nuvarande skolformer förefaller vissa remissinstanser som en alltför låg målsättning torde betecknande nog sammanhänga med att det bland de många utbildningsvägar som nu förekommer varit svårt att få fram kompetensbegrepp, som är kända bland dagens avnämare. En arbetsgivares bedömning av en skolas kompetens- värde kan ofta vara mycket subjektiv och många gånger gå i negativ eller posi- tiv riktning beroende på den enskilde elevens personliga kvalifikationer. Var och en som anställer arbetskraft med ekonomisk grundutbildning, kan rimligtvis inte vara insatt i alla de olika kursplaner som nu finns. Även detta talar för att den enhetlighet som den ekonomiska fackskolan så småningom kommer att skapa bidrar till att öka värdet av dess kompetens.
Föreliggande förslag till ekonomisk fackskola representerar sålunda en ny skolform, som företer en del likheter med nu existerande skolformer, samtidigt som den innebär väsentliga nyheter på många områden.
Den ekonomiska fackskolan kommer att ge utbildning för blivande sekreterare och korrespondenter, för inköps— och försäljningspersonal samt för olika yrken med allmänt kamerala arbetsuppgifter såsom bokföring, redovisning, kalkylering, kassagöromål, budgetering, statistik, avlöningsredovisning m. m. Inom den of- fentliga sektorn ger den dessutom kompetens för mellanbefattningar på många
andra områden förutom det kamerala. Den kan också bli en lämplig grund— utbildning för personal inom reklam och PR—verksamhet liksom för värdinne- yrken av olika slag.
För utbildningen till värdinne- och sekreteraryrken krävs ofta mycket goda kunskaper i engelsk, tysk och fransk konversation. För värdinneutbildningarna är det formella minimikravet i fråga om skolunderbyggnad realexamen, men drygt hälften av de antagna har studentexamen. Allmänt kan sägas att antagna med studentexamen haft relativt kort förpraktik, medan däremot antagna med lägre skolunderbyggnad haft lång branschpraktik, ofta utlandspraktik med språkstudier. Det bör beaktas, att receptionist— och värdinneyrkena i viss mån får anses som genomgångsyrken. Elever som genomgått den ekonomiska fack- skolan och därefter skaffat sig praktik inom branschen samt ytterligare språk- kunskaper genom kompletteringsstudier eller utlandsvistelse, blir därför bäst rustade för framtiden, eftersom de med en sådan utbildning senare kan övergå till kontorsyrken, som kräver goda språkkunskaper.
Såsom tidigare nämnts kommer den ekonomiska fackskolan också att ge ut- bildning för en rad andra yrken på mellannivå, yrken som innebär, att befatt— ningshavaren inte har företagsledande arbetsuppgifter, men ej heller rutinarbete. Att ge en närmare bestämning av sådana yrken ställer sig för närvarande svårt. Allmänt kan emellertid sägas att den ekonomiska fackskolan ger kompetens för personal på olika nivåer inom såväl enskild som offentlig verksamhet, dvs. för handel, industri, samfärdsel, serviceverksamhet, kreditverksamhet samt för kom— munal och statlig förvaltning, där vederbörande kan beräknas handlägga ofta återkommande ärendegrupper, som dock ej är av rutinkaraktär.
Den tekniska fackskolans kompetensvärde
I skolberedningens betänkande angavs följande synpunkter beträffande den tekniska fackskolan.
»Den tekniska fackskolan kommer att leda fram till en lägre ingenjörskompetens mot- svarande den kompetens som studier vid tekniska aftonskolor, kommunala tekniska sko— lor och tekniska institut nu ger.
Den tekniska fackskolans kompetensvärde är alltså ganska given. Det stora flertalet av de elever som genomgår denna, kommer att gå till teknikeryrken av olika slag. Den före— slagna utbildningen leder till en ny kompetensnivå, lämplig för kvalificerade arbetsupp- gifter — utan att det för den skull nödvändigtvis måste vara fråga om befälsposter — inom verkstadsindustrien och det större hantverket. Utbildningen kan emellertid även ge en lämplig kompetens för andra yrkesområden t.ex. för förvaltnings— och befälspersonal inom jordbruk, skogsbruk och fiskerinäring.
De skolor som ger utbildning för dessa yrkesgrupper utgör typiska exempel på att av- saknaden av en kompetens på. mellannivå ofta framtvingar krav på en alltför hög skol— underbyggnad.
Den tekniska fackskolan kommer också att ge en lämplig kompetens för teknisk be- fälspersonal inom sjöfarten, samt för blivande hälsovårdsinspektörer».
Vid remissbehandlingen framkom att vissa instanser ansåg den tekniska fack— skolans ställning som ett valvärt alternativ i förhållande till bl. a. tekniskt gym- nasium diskutabel, därför att studietiden i båda skolformerna omfattar tre år, men det tekniska gymnasiet kommer att ge en betydligt högre kompetens. And- ra instanser framhöll, att den tekniska fackskolan inte heller kan anses motsvara den kompetens som nuvarande tekniska institut och kommunala tekniska sko— lor ger bl. a. på grund av att praktiktiden måste anses för kort och eleverna efter genomgången fackskola blir för unga att anförtros sådana arbetsuppgifter som en ingenjör i regel har. Vidare uttalades att den tekniska fackskolan också skulle ge en väsentligt lägre kompetens än nuvarande »specialkurs» (fackskola) vid de högre tekniska läroverken.
Med anledning av ovannämnda yttrande vid remissbehandlingen av den tek- niska fackskolans kompetensvärde bör här framhållas, att utbildningen inte skall jämföras med nu existerande utbildningsformer. Det blir en ny utbild— ning, som så småningom också kommer att bli ett begrepp i det allmänna medvetandet. När de tekniska fackskolorna i en framtid har ersatt de många utbildningsvägar på denna nivå som för närvarande finns kommer detta att medföra en enhetlighet i utbildningssystemet som gör det betydligt lättare för den mottagande parten att bedöma en sökandes teoretiska meriter. Framför allt innebär det också med största sannolikhet en lättnad för enskilda föräldrar och elever att inte som nu behöva orientera sig om vad många olika typer av skolor ger för kompetens och framtida möjligheter.
I remissbehandlingen av skolberedningens förslag framfördes som ovan nämnts den synpunkten, att studietidens längd skulle göra den tekniska fackskolan till ett mindre valvärt alternativ på grund av att den i realiteten skulle bli den— samma som vid tekniskt gymnasium, men trots det ge en lägre kompetens. Det finns därför anledning att här framhålla, att den teoretiska utbildningen vid teknisk fackskola omfattar två år, vartill kommer krav på ett års vanligen avlönad praktik för inträde i andra årskursen. Vid tekniskt gymnasium är den teoretiska utbildningen för närvarande treårig och gymnasieutredningen har dessutom i sitt nyss framlagda huvudbetänkande (SOU 1963: 42) föreslagit om— läggning till en fyraårig studiegång för gymnasiets tekniska lärokurs.
Gymnasieutredningen har föreslagit en väsentlig utbyggnad av gymnasiets tekniska sektor. Detta medför med all sannolikhet inom kort att en avsevärd del av de elever, som tidigare gått till tekniska institut och liknande utbild- ningar, kommer att söka till gymnasier med teknisk lärokurs när de får till- gång till sådana i hemorten. Även om utbildningsorganisationen i övrigt förblev oförändrad, skulle den kvantitativa utbyggnaden av de tekniska gymnasierna märkbart påverka sammansättningen av elevstocken i de nuvarande tekniska instituten såväl i fråga om elevernas inträdesålder som deras yrkespraktik och föregående teoretiska utbildning m. m. Utbyggnaden av skolväsendet kommer i stor utsträckning att medföra att en utbildning i framtiden kan påbörjas i be- tydligt lägre ålder än som nu är fallet. En sådan tendens till sänkning av elev-
åldern år för övrigt redan märkbar. Redan av här anförda skäl är det således inte möjligt att för framtiden göra förutsägelser om den nuvarande lägre tek— niska utbildningens karaktär och värde i jämförelse med den som den tekniska fackskolan avses ge. Därtill kommer den i princip förändrade läroplan som fackskoleutredningen nu föreslår.
Av arbetsmarknadsstyrelsens utredning »Det framtida ingenjörsbehovet» (S 5/62) framgår bl. a. att den nuvarande relationen mellan de olika ingenjörs— kategorierna (ciVilingenjör—läroverksingenjör-institutsingenjör) synes vara 1:2:3 (något utjämnade tal).
Vid bedömningen av det framtida behovet av den ena eller andra kategorin är det givet, att de nuvarande tendenserna inte får anses normgivande eller att de ens kan vara det. De observerade tendenserna under senare hälften av 50- talet torde snarare spegla tillgången på ingenjörer med olika utbildning än indu- strins verkliga behov. Ett flertal delvis varandra motsägande synpunkter har lagts till diskussionen angående den optimala fördelningen av de olika katego- rierna emellan.
Å ena sidan framhålles att den tekniska utvecklingen med dess mer och mer komplicerade maskiner och förlopp ställer allt större krav på tekniskt kunnande. En generell höjning av kunskapskraven på den tekniskt utbildade arbetskraften på alla nivåer är därför nödvändig. Den procentuella andelen civilingenjörer måste sålunda kraftigt höjas. Man hänvisar härvidlag även till förhållandena i Sovjet_ där den högskolemässiga ingenjörsutbildningen under senare år så vitt bekant byggts ut mycket kraftigt.
Å andra sidan påpekas i diskussionen att en civilingenjör om han skall kunna effektivt utnyttjas, måste ha tillgång till ett stort antal tekniska assistenter, av vilka endast krävs en lägre utbildning. Dessa assistenter skall kunna utföra mera :rutinbetonat» arbete efter impulser och direktiv från den överordnade. Antalet sådana assistenter synes för närvarande ej vara tillräckligt stort för en rationell arbetsfördelning, varför det vore nödvändigt att öka läroverks- och instituts- ingenjörsutbildningen kraftigare än civilingenjörsutbildningen relativt sett.
En studie över den nuvarande arbetsfördelningen mellan de tre utbildnings— nivåerna ger vid handen att några mer fasta gränser mellan de tre kategoriernas arbetsuppgifter ej tycks existera.
Av detta kan den slutsatsen dras, att det inte finns skäl att överbetona jäm- förelsen med nuvarande utbildningar. Av den tekniska fackskolans elever kom- mer somliga att gå vidare till högre teoretiska studier, andra att bli verksamma i befattningar på mellannivå. Några kommer att använda sin fackskolutbild— ning som grund för helt andra yrkesområden: jordbruk, skogsbruk, fiskerinäring, sjöfart, medan andra kommer att söka till utbildningar inom olika verk och fö— retag, t. ex. försvaret, kommunikationsväsendet, lantmäteriet.
Med den nu inrättade kemilinjen kommer den tekniska fackskolan också att ge kompetens för åtskilliga befattningar inom kemisk industri, såsom cellulosa-,
läkemedels-, livsmedels—, metallurgisk och plastindustri m. fl., vid vetenskapliga institutioner, inom hälsovård m. m.
Avslutningsvis kan i fråga om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning följande framhållas.
Av skäl som framgår nedan anser fackskoleutredningen i motsats till de remissinstanser som framställde krav på att kompetensvärdet av fackskolornas utbildning klart skulle fastställas, att ett alltför definitivt angivande av kompe- tensen för närvarande knappast kan anses önskvärt.
En omfattande utredning angående grundskolans kompetensvärde pågår för närvarande. Resultaten av denna ingående undersökning bör kunna ge en an- visning om vilka instanser som icke eller med tvekan kommer att godkänna grundskolan som tillräcklig kompetens. Först när denna utredning kommit fram till resultat som man kan bygga vidare på och när den försöksverksamhet med fackskola som startat innevarande läsår pågått en tid, bör ett slutgiltigt bedö— mande av fackskolornas kompetensvärde göras.
I nuvarande tidiga skede då erfarenhet av fackskolorna saknas kan motta— gande instanser inte med någon större grad av säkerhet uttala sig om skol— formens kompetensvärde. Underhandlingar med representanter för avnämarna skulle då kanske medföra att krav på fackskola emellanåt uppställdes för om- råden där grundskola bör vara tillräcklig skolunderbyggnad. Sådana under- handlingar skulle vidare kunna medföra att fackskolekompetensen bedömdes för låg i fall där den bör vara tillräcklig.
VISSA FRÅGOR RÖRANDE FORMERNA FÖR SKOLORNAS ORGANISATION OCH ARBETE. VUXENUTBILDNING
Intagning av elever från grundskola och andra skolor
I direktiven till fackskoleutredningen har departementschefen uttalat att till de frågor som utredningen bör ägna särskild uppmärksamhet hör närmare bestäm- melser rörande intagning av elever. Departementschefen anför i detta sam- manhang:
»Skolberedningen har endast i förbigående uppehållit sig vid denna fråga men dock uttalat, att enligt dess mening fackskolan bör vända sig såväl till elever, som direkt efter grundskolan vill fortsätta sin utbildning, som till äldre elever, vilka efter ett eller flera år av yrkesarbete vill skaffa sig vidgad teoretisk utbildning — ett spörsmål som i viss mån redan berörts ovan. Under en ganska avsevärd övergångstid torde man böra räkna med att elever med tämligen varierande tidigare skolunderbyggnad kan komma att söka sig till fackskolorna.
Önskvärt är vidare att man försöker undvika en alltför strikt utformning av vill- koren för inträde i de skilda fackskolorna. Det överensstämmer tvärtom bättre med modern syn på skola och utbildning att utbildningssökande, som först vid en senare tidpunkt önskar skaffa sig fortsatt utbildning, på allt sätt erhåller samhällets stöd i denna sin strävan. — — _»
I fråga om intagning i fackskola bör vidare särskilt uppmärksammas skol- beredningens uttalande, att det inte bör förutsättas att viss fackskola skall eller måste rekryteras från motsvarande linje i grundskolans årskurs 9.
»Det skulle uppenbarligen strida mot syftet med grundskolan, om elever och målsmän bibringades den uppfattningen, att övergång t. ex. till teknisk fackskola måste ske från linje 9t. Övergång till nämnda fackskola liksom till varje annan bör tvärtom vara lika naturlig från var och en av linjerna i nionde årskursen, varvid dock övergång från någon av de praktiska linjerna vanligen torde få förberedas med hjälp av det kompletterings— institut vid fackskolorna, som skolberedningen speciellt i vad avser den tekniska fack— skolan har uttalat sig för och som det bör åligga de sakkunniga att närmare överväga.»
I anslutning till direktiven tar utredningen i detta kapitel upp frågan om a. intagning av elever direkt efter genomgången grundskola, b. intagning av äldre elever samt c. stödåtgärder för kompletteringar av olika slag för elever tillhörande de båda kategorierna.
I anslutning till de generella intagningsbestämmelserna behandlas i följande avsnitt frågan om krav på. praktik för inträde.
Som framgår av departementschefens uttalande är det önskvärt att undvika alltför detaljerade och strikta intagningsbestämmelser. Enligt fackskoleutred- ningens uppfattning bör fackskolorna således i princip stå öppna för elever med tämligen varierande skolunderbyggnad. Efter genomgången grundskola bör det också vara möjligt för eleverna att betrakta samtliga fackskolor och fackskol— linjer som tänkbara alternativ för fortsatta studier. I annat fall skulle eleverna tvingas att redan vid valet av studiegångar i grundskolan beakta möjligheterna att välja fackskollinjer. Det bör därför vara möjligt att vinna inträde i de olika fackskolorna från samtliga linjer i grundskolans årskurs 9.
För att eleverna skall få avsett utbyte av sina fackskolestudier krävs emeller- tid vissa särskilt angivna förkunskaper. Det blir därför för vissa inträdessökande nödvändigt att komplettera sina tidigare studier (se nedan 5. 155). Dessa kom- pletteringar kan beräknas bli mer omfattande för elever som från de prak- tiska linjerna i årskurs 9 vill gå till fackskola. Däremot bör i princip elever, som i årskurs 9 tillhört linje 9g, %, 9t, 9m och 95, med små eller inga komplet- teringar kunna gå vidare till vilken fackskola som helst. Utredningen återkom- mer senare till för olika fackskolor och linjer speciella behörighetsbestämmelser.
Tidigare diskussioner om intagningen av elever till högre skolor har ofta kret— sat kring frågan om fastställandet av vissa s. k. tröskelvärden, dvs. en lägsta poängsumma för intagning i den högre skolan. Syftet med en sådan gräns, vilken för övrigt torde vara en kvarleva från den tid, då utbildningsintresset var ringa och antalet sökande till de olika högre skolornas nybörjarklasser ofta var mindre än antalet elevplatser, synes ha varit, att den skulle skilja ut elever som be— dömdes ha rimliga utsikter att tillgodogöra sig undervisningen från dem som förmodades inte kunna följa den önskade utbildningen. Å andra sidan har flera prognosundersökningar visat att betygen — försiktigt uttryckt _ fungerat mindre tillfredsställande som gallringsinstrument. För att man skall kunna vara relativt säker på att ej avvisa elever, som kan ha förutsättningar att fullfölja studierna, måste tröskelvärdet sättas ganska lågt, vilket å andra sidan medför att ett ej ringa antal elever kan komma att intas, som ej kan fullfölja studierna.
I fackskolorna liksom på gymnasiet torde —— i varje fall under de närmaste tio åren —— trots alla åtgärder från samhällets sida efterfrågan på utbildning bli större än tillgången på elevplatser. I den konkurrens om utbildningsplat- serna som sålunda kommer att uppstå skulle med all säkerhet ett eventuellt fastställt tröskelvärde komma att regelmässigt överskridas, såsom under senare år i regel varit fallet beträffande de minimipoäng, som gällt för inträde i gym- nasium och i realskola.
Med hänvisning till ovan anförda överväganden har fackskoleutredningen ej funnit det nödvändigt eller ändamålsenligt att föreslå införandet av en betygs- spärr för inträde till fackskolorna. Enligt utredningens uppfattning bör till— fredsställande resultat av intagningen kunna uppnås genom en utbyggd yrkes— vägledning och studierådgivning, som utredningen återkommer till i kapitel 7.
Vad utredningen i det följande anför om speciella inträdeskrav avser i första
hand elever utan eller med endast kortare föregående praktisk erfarenhet. I fråga om sådana äldre inträdessökande som har föregående yrkespraktik av mer avsevärd omfattning torde bestämmelserna angående intagning böra ges en annan utformning. Utredningen återkommer härtill under avsnittet om krav på praktik.
Speciella behörighetskrav för fackskolestudier
För tillträde till fackskola bör av alla inträdessökande krävas kunskaper mot- svarande vad som fordras i grundskolans årskurs 9 i ämnena svenska, sam- hällskunskap, geografi, biologi och engelska, vilka ämnen förekommer eller genom tillval (engelska) kan förekomma på samtliga linjer i årskurs 9. Här— utöver bör kunskaper motsvarande kursfordringarna i årskurs 9 krävas i nedan- stående ämnen av elever som väljer
social fackskola, språklig specialisering, tyska eller franska, social fackskola, naturvetemkaplig specialisering, matematik, fysik och kemi, ekonomisk fackskola, matematik eller handelsräkning, teknisk fackskola, matematik (särskild kurs), fysik, kemi och teckning (alter- nativt yrkesritning).
En översikt över de kompletteringar som enligt dessa behörighetsbestämmel— ser blir erforderliga för inträdessökande till olika fackskolor och grenar presen- teras senare i detta kapitel.
Elever, som efter genomgången grundskola fortsatt sin utbildning utanför fackskola och gymnasium eller gått direkt ut i yrkeslivet, bör beredas möjlig— het att om de så önskar senare genomgå fackskola. Sådana elever har kunnat tillgodogöra sig praktiska erfarenheter och har på grund av större mognad och ofta stora ambitioner också i regel större förutsättningar att genomföra fackskolestudierna än deras formella behörighet utvisar. De bör därför kunna intas även om de inte uppfyller de formella inträdeskraven. Som framgår av utredningens överväganden och förslag i praktikfrågan (s. 139 f.) rekommen- derar fackskoleutredningen, att dessa elever blir föremål för en något friare bedömning än de inträdessökande som kommer direkt från grundskolan. En viss del av det tillgängliga platsantalet bör enligt utredningens uppfattning reserveras för elever, som kan redovisa minst tre års väl vitsordad och för den åsyftade utbildningen lämpad praktik eller slutfört minst tvååriga kurser vid vissa avdelningar inom yrkesskolväsendet. För tillträde till fackskolor bör även en kortare skolmässig utbildning kunna kompletteras med sådan praktik som angivits i det föregående. Det bör ankomma på den nedan föreslagna intagnings- nämnden, att inom ramen för en Viss kvot av reserverade platser ta in äldre elever.
Värdet av erfarenheter från yrkeslivet har särskilt understrukits beträffande den tekniska fackskolan, och behovet av reserverade elevplatser torde bli störst vid denna. För utbildningen i den ekonomiska fackskolan måste yrkeserfaren-
heter likaså ha betydelse. Äldre elever, som önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning, kommer som tidigare framhållits, säkerligen att i största utsträckning gå till folkhögskolan, då denna till sin uppläggning och utformning av undervisningen är mer direkt anpassad efter vuxnas behov och förutsättningar.
Utredningen har också övervägt att icke framlägga. förslag om kvotering för den sociala fackskolan med hänsyn till folkhögskolornas möjligheter att erbjuda motsvarande utbildning men har funnit starkare skäl tala för enhetliga regler för de tre fackskolorna. Dock torde andelen av för äldre elever reserverade platser böra variera mellan de olika fackskolorna.
Fackskoleutredningen ansluter sig till skolberedningens förslag, att några krav på praktik ej skall uppställas för inträde i någon fackskola. Enligt utredningens uppfattning bör nämligen samtliga skolformer inom det gymnasiala skolsyste— met vara tillgängliga för eleverna på samma villkor. Om för tillträdet till en skolform skulle uppställas krav på längre praktik kunde detta innebära, att skolformen ej blev lika tilldragande som övriga på elever inom denna ålders— grupp. Den så ofta omnämnda gymnasieavlänkande effekten, som man önskar att fackskolan bl. &. skall få, kunde genom ett sådant praktikkrav komma att minska eller helt bortfalla. Dock bör för inträde i andra årskursen av teknisk fackskola krävas minst ett års väl vitsordad och för undervisningen ändamåls- enlig praktik i vilken tid lagstadgad semester får inräknas. Denna praktik kan givetvis ha fullgjorts före fackskolestudiernas början. Utredningen behandlar praktikfordringarna nedan i nästa avsnitt av detta kapitel, 5. 136.
Urval bland behöriga sökande
Inom överskådlig tid kommer med säkerhet antalet sökande till fackskolorna att överstiga tillgången på platser. Ett urval måste därför göras bland de sökande. Vid urval och fördelning av inträdessökande bör hänsyn tas till samt- liga utbildningsvägar efter grundskolan. Sålunda bör gemensam intagning av elever till gymnasium och fackskolor samt helst även till vissa avdelningar vid yrkesskolorna komma till stånd. Intagningsbestämmelserna bör därför göras så likformiga som möjligt och intagningen ombesörjas av en gemensam intagnings— nämnd.
Som ovan antytts bör intagningen grundas på data, som kan användas för en rangordning av eleverna efter deras förutsättningar att fullfölja studierna i fackskolan.
Gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkande behandlat frågan om ur— val av behöriga sökande och därvid bl. a. redovisat en korrelationsundersökning mellan rangordningen av sökande, då i ena fallet rangordningen bygger på betygsumman i tolv läroämnen och i andra fallet summan av betygen i de tolv läroämnena och fyra övningsämnen. Undersökningen visade, att rangord- ningen endast obetydligt påverkades, om övningsänmena medräknades (korr.
0,98 för flickor och 0,97 för pojkar) under förutsättning att betygsumman i båda fallen användes. Utredningen visar också att en viktning, dvs. multipli— cering (vanligen med 2) av poängvärdet av betygen i vissa ämnen ej ökar prognosvärdet i den omfattning som ibland hävdats. Fackskoleutredningen delar gymnasieutredningens uppfattning att intagning till gymnasium och fack- skola och, då så befinnes lämpligt, även till yrkesskola bör grundas på summan av betygen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, varvid i princip alla ämnen ges lika vikt.
F ackskoleutredningen föreslår sålunda, att intagningen till fackskolorna grun- das på ett för varje elev framräknat medelbetyg, som omfattar alla läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, varvid alla ämnen ges lika vikt. Eftersom elever med fysiska handikapp och andra svårigheter kan ha svaga betyg i gymnastik, bör undantag vid beräkning av medelbetyg för intagning göras för betyget i gymnastik, så att detta medräknas endast om betyget överskrider medelbetyget i övriga ämnen. Om så inte är fallet ersättes gymnastikbetyget med medelbety- get i övriga ämnen. Utredningen förutsätter, att den helhetsbedömning som utredningen i det följande föreslår skall tillämpas vid bedömning av frågan om elevers uppflyttning skall tillämpas av intagningsnämnden, särskilt då ett urval måste företagas bland flera poängmässigt jämställda elever. Vid en sådan helhetsbedömning bör skälig hänsyn även tas till den praktik som sökandena redovisar.
Övergångsbestämmelser
De föreslagna bestämmelserna för intagning till fackskola föreslås tillämpade fr. o. m. den intagning som sker vid slutet av det läsår då huvuddelen av kom- munerna inom en fackskolas elevområde första gången tillämpat grundskolans läroplaner i årskurs 9, för flertalet fackskolor tidigast vid intagningen till läs- året 1966/67.
Under övergångstiden fram till ovan angivna tidpunkt samt beträffande sökande från äldre skolformer föreslår utredningen, att följande intagnings— bestämmelser skall tillämpas.
1. Allmänna krav Behörig för inträde i fackskola är den som erhållit godkända betyg i ämnen, som angivits här nedan, ådagalagda genom
genomgången nioårig grundskola (försöksskola), allmän eller praktisk real- examen, särskild eller särskild praktisk realexamen, betyg från klass 55, 66 eller '77, vid flyttning från klass 45, 56 eller 67 å normalskollinje, vid flyttning från ring 14 av allmänt gymnasium, prövning å grundskolans kurs enligt 6 kap. 21 & skol— stadgan, särskild prövning för realexamen eller praktisk realexamen eller — dock undantagsvis — genom särskilda inträdesprov anordnade av läroanstalten. Inga krav på praktik uppställes för inträde.
2. Speciella behörighetskrav för fackskolestudier För inträde till fackskola erfordras godkända betyg i slutbetyg (avgångsbetyg) från under punkt 1 angivna skolor i ämnena svenska (modersmålet), samhälls- kunskap, geografi (ekonomisk geografi), biologi och engelska. Härutöver erfordras godkända betyg i nedanstående ämnen av elever som väljer social fackskola, språklig specialisering, tyska, social fackskola, naturvetenskaplig specialisering, matematik, fysik och kemi, ekonomisk fackskola, matematik eller handelsräkning, teknisk fackskola, matematik, särskild kurs, fysik, kemi och teckning (alter- nativt yrkesritning).
3. Urval bland behöriga sökande
Om antalet sökande till fackskola överstiger antalet tillgängliga elevplatser bör ett urval bland de sökande göras enligt samma grunder som utredningen före- slagit i det föregående, 5. 133 f.
Betyg i engelska, tyska och matematik i särskild studiegång i realskolans högsta klass jämställes med alternativkurs 1 i motsvarande ämnen, där man i grundskolans årskurs 9 läst efter försöksskolans läroplan, betyg i handels- räkning från praktisk realskolas handelslinje jänlställes med alternativkurs 1 i matematik samt betyg i historia med samhällslära i realskolans högsta klass jämställes med betyg i samhällskunskap i grundskolans årskurs 9. Bestämmelser för evalvering av betyg gällande alternativkurs 1 och 2 respektive särskilda kurser i realexamen torde böra utfärdas av skolöverstyrelsen.
Under en övergångstid måste även särskilda åtgärder vidtagas för att elever med enbart folkskola skall kunna vinna inträde i fackskolan. Fackskoleutred- ningen föreslår att skolöverstyrelsen får i uppdrag att utforma intagningsbestäm- melserna för denna kategori sökande.
Flera av dessa sökande torde kunna intagas enligt den kvoteringsregel som ut— redningen föreslagit i det föregående, 5. 132 f. Även folkhögskolans möjligheter att för äldre elever erbjuda erforderlig kompletterande undervisning bör beaktas, något som i stor utsträckning nu görs för exempelvis sökande till tekniska skolor och institut.
Den lokala intagningen
Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att vid behov utfärda anvisningar för intagning, så ock komplettering till bestämmelserna i skolstadgan.
Ansökan till fackskola bör inlämnas före den 1 april. På grundval av en plan över beräknat antal elever i första årskursen av såväl fackskola som gymnasium och yrkesskola, bestämmer det centrala ämbetsverket antalet klasser i års- kurs 1 av fackskola, gymnasium och andra skolformer.
Intagningarna bör verkställas av en särskild intagningsnämnd, gemensam för samtliga berörda skolor (i förekommande fall även verkstadsskolor och annan motsvarande yrkesutbildning). I intagningsnämnden, som bör utses av läns— skolnämnden, bör ingå representanter för berörda skolformer samt representant för berörda skolstyrelser.
De sökande bör intas i den ordning de förekommer enligt sina medelbetyg. Så långt möjligt antas eleverna enligt uttalade önskemål om skolform och studieväg. Vid bedömning av de inträdessökande bör dock skälig hänsyn tagas till förekomsten av för utbildningen ändamålsenlig praktisk verksamhet av inte alltför ringa omfattning.
Vid intagning bör beaktas att platser reserveras för äldre elever med yrkes— praktik m. ni., som behandlas i följande avsnitt av detta kapitel.
Frågan om övergång av elever från gymnasium och vissa avdelningar vid yrkesskolorna till fackskola behandlar utredningen i det följande, 5. 153 ff.
Praktik vid inträde i fackskola
Utredningen har vid sin behandling av frågan om fackskolorna försökt anlägga en gemensam principiell grundsyn på samtliga fackskolor i fråga om såväl mål— sättning som läroplanens innehåll och utformning, ämnesuppsättning och tim— fördelning m.m. I överensstämmelse härmed har utredningen i sin strävan att låta de tre utbildningsvägarna utgöra delar av en enhetlig skolform jämväl vid behandlingen av frågan om den praktiska utbildningens värde för den skolmässiga utbildningen undersökt i vad mån gemensamma synpunkter och önskemål kan anläggas på samtliga tre typer av fackskolor. Detta synes ange— läget bl.a. från likvärdighetssynpunkt. Skulle nämligen skillnaden mellan de tre fackskolevägarna komma att bli för stor måste man sannolikt räkna med att de inte kommer att framstå som i utbildningsavseende lika konkurrenskraftiga och tilldragande för den utbildningssökande ungdomen, vilket i sin tur medför risk för väsentliga ojämnheter i rekryteringen till dem och därmed också risk för irrationellt motiverade, icke önskvärda ojämnheter i rekryteringen till gymnasie- stadiets utbildningssystem som helhet.
I åtskilliga andra sammanhang har utredningen betonat nödvändigheten av att avvägningen mellan å ena sidan den allmänna utbildning som fackskolan skall ge och å andra sidan den målinriktade göres så, att samtliga elever inom varje fackskola erhåller en så stor gemensam grund som möjligt av allmän ut— bildning. Likaså har utredningen strävat efter att man även skall försöka få vissa ämnen med samma timtal upptagna på läroplanen till samtliga fackskolor. Denna syn på utformningen av läroplanen för fackskolorna är för övrigt endast en fortsatt tillämpning på ett senare åldersstadium av en av de för grundsko-
lans uppbyggnad väsentliga principerna. Vad så i andra hand rör den målinrik— tade delen av utbildningen har utredningen haft att mot varandra väga dels önskemålet från åtskilliga håll om en tämligen genomförd specialisering med inriktning mot vissa, ganska klart avgränsade yrken, dels principen om en jäm- förelsevis bred grundutbildning, vilken förbereder eleverna för en kommande yrkesverksamhet inom en bredare sektor av näringsliv och företagsamhet. Även vad avser den målinriktade delen av utbildningen har — för övrigt i överens- stämmelse med i direktiven givna anvisningar — specialiseringen fått stå till- baka för en större bredd hos utbildningen.
Emellertid är det uppenbart att utformningen av en skola, dess målsättning och läroplan m. m. inte kan ske utan hänsyn till tidigare förhållanden och tradi- tioner inom det område som den avses skola täcka. För den sociala fackskolans del är det därför vida lättare att ge den allmänna utbildningen ett rikt utrymme och låta den målinriktade utbildningen bli av mindre omfattning och med sva- gare specialisering eftersom den dels avser att ge viss förberedande yrkesinrik- tad utbildning, till vilken någon motsvarighet för närvarande ej finnes, dels kan sägas ge sådan utbildning som i nuvarande skolorganisation närmast motsvaras av den kommunala flickskolan. Som utredningen på annat ställe framhåller, stämmer detta också väl överens med den sociala fackskolans uppgift att både förbereda för olika sociala yrken, inom vilka goda kunskaper om män- niskan och samhället är väsentliga och att erbjuda ungdomar, vilkas yrkesplaner ännu ej mognat definitivt, en för dem avpassad utbildning.
Den ekonomiska fackskolan har jämfört med den sociala större utrymme för målinriktade ämnen med viss påtaglig yrkeskaraktär. Den allmänna utbild- ningen är dock alltjämt jämförelsevis omfattande och då därtill kommer att de yrkesinriktade ämnena inom den ekonomiska fackskolan är av direkt betydelse inom ganska vitt skilda yrken kan om denna fackskola sägas att den, i likhet med den sociala fackskolan, erbjuder ett ganska stort mått av allmän utbildning, men att den trots allt har en klarare målinriktning än den sociala.
Vid arbetet med läroplanen för den tekniska fackskolan har utredningen na- turligtvis i hög grad måst beakta den nuvarande lägre tekniska utbildningens jämförelsevis starka specialisering. Denna får väl delvis ses som ett uttryck för de önskemål som förelegat från näringslivets sida under en tid då elevernas rör- lighet på arbetsmarknaden var mindre än nu, då specialiseringen på arbetsplat— serna inte var så långt driven som nu och då den skolmässiga utbildningen allt- jämt förväntades ge en på visst eller vissa yrken mer direkt inriktad förbere- delse. De önskemål om en så stor gemensam grund av allmänna ämnen som möjligt för samtliga fackskolor har alltså för den tekniska fackskolans del fått vägas mot en redan etablerad uppfattning bland såväl allmänhet — föräldrar och elever rn. fl. —— som skolformens avnämare om den tekniska utbildningens karaktär av direkt förberedelse för övergång till visst eller vissa yrken. Fack— skoleutredningens förslag till kursplan för den tekniska fackskolan innebär, att större utrymme givits åt allmänna ämnen och att specialiseringen inom fack-
ämnena gjorts mindre omfattande än i hittills existerande skolor på denna nivå. Bl.a. mot bakgrund av tidigare utbildningstradition har utredningen dock fun— nit sig böra på läroplanen för den tekniska fackskolan ge de allmänna ämnena ett mindre utrymme än för de två andra samtidigt som de målinriktade äm- nena för denna fackskola fått en något högre grad av specialisering än vad som blivit fallet för de andra två. Den slutliga utformningen av läroplanen synes därigenom Väl svara mot önskemål som nu föreligger hos dem som kom- mer att rekrytera anställda med utbildning från den tekniska fackskolan.
Skillnaden i karaktär mellan de tre fackskolorna medför väsentliga skillnader i fråga om bedömningen av krav på, respektive tillgodoräkning av praktik för inträde i vederbörande fackskola. Till belysning av dessa frågor redovisar ut- redningen i nästa avsnitt vissa synpunkter på praktikens värde i allmänhet för utbildningen i fackskolorna samt den tillgodoräkning vid inträdet av föregående yrkespraktik som kan bli aktuell för samtliga fackskolor. I det därpå följande avsnittet behandlas så frågor rörande krav på praktik för genomgång av tek- nisk fackskola och praktiken som del av dess totala utbildning.
Praktikens värde för utbildningen i fackskola
Fackskoleutredningen behöver i detta sammanhang inte alltför utförligt uppe— hålla sig vid det värde över huvud taget som en föregående praktisk erfarenhet har för den skolmässiga utbildningen på detta åldersstadium. Längre yrkes- praktik och erfarenhet från arbetsplats i förening med den större mognad som åldern ger, gör det allmänt sett lättare för den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. Särskilt gäller naturligtvis detta om skolan ger fortsatt utbildning inom det yrkesområde som praktiken avser, men även i andra fall medför praktisk erfarenhet från en arbetsplats större erfarenhet och ökad mognad hos eleven av värde för allt studiearbete. Vidare synes förekom- sten i en klass av något äldre elever med erfarenhet av anställning och arbete vara en tillgång för läraren i hans arbete samtidigt som det stimulerar de yngre eleverna. Det sistnämnda gäller i varje fall inom vissa områden av skolans verksamhet såsom i fråga om individuellt arbete, gruppstudier och studieteknik m. m. I sammanhanget bör vidare framhållas det värde som ligger i att en skola erbjuder en naturlig väg till fortsatt skolgång för de ungdomar som först några år efter grundskolans slut beslutar sig för fortsatt skolmässig utbildning.
Praktisk verksamhet före inträdet i skolan är sålunda av stort värde för såväl skolans verksamhet som den enskilde eleven vid hans vistelse i skolan. Där— jämte torde den praktiska verksamheten —- i kombination med den skolmässiga utbildningen — vara av betydande värde för elevens kommande yrkesutövning, bl. a. därför att eleven förutom den ökade erfarenhet som den praktiska verk- samheten skänker blir ett eller annat år äldre, innan han träder ut till något mer kvalificerade uppgifter på en arbetsplats.
Fackskoleutredningen har ovan konstaterat värdet av tidigare praktisk verk-
samhet för utbildning på detta åldersstadium. Likväl bör formellt krav på föregående praktik för inträde inte uppställas vad gäller social och ekonomisk fackskola dels därför att praktik inte bedömes som lika nödvändig i undervis— ningen vid dessa som vid teknisk fackskola, dels därför att övriga motsvarande skolformer på det gymnasiala åldersstadiet inte uppst'äller ett sådant krav. Vad avser kraven på praktik för inträde i teknisk fackskola återkommer utredningen härtill nedan. Däremot motiverar vad ovan anförts att mer omfattande föregå- ende praktik på ett eller annat sätt bör få tillgodoräknas vid inträde i samtliga fackskolor. Utredningen föreslår i överensstämmelse härmed följande system med kvotering av totala antalet tillgängliga elevplatser i årskurs 1 av fackskola.
Av totala antalet nybörjarplatser i fackskola reserveras en viss del för i första hand sökande med minst tre års föregående praktisk erfarenhet inom områden av betydelse för tillämnad utbildning och kommande yrkesverksamhet. Med praktisk yrkesverksamhet jämställes i detta avseende en avslutad skolmässig yrkesutbildning av motsvarande slag. I princip synes denna böra vara av sam- ma längd som den fria praktiken, men eftersom skolmässig yrkesutbildning vanligen ger en mer systematisk lärogång och därför mer omfattande kunska— per — om än vanligen mindre av miljö och av autentiska sociala upplevelser av arbetsplatsen — kunde det vara motiverat att sätta kraven på längden av den skolmässiga utbildningen något lägre. En minst tvåårig, avslutad skolmässig utbildning av betydelse för den studieväg eleven valt i fackskolan föreslås där- för bli jämställd med tre års praktiskt yrkesarbete. Kortare skolmässig utbild— ning än två år föreslås få tillgodoräknas i kombination med praktik, tidsmässigt jämställd med denna. Kvotens storlek, vilken för övrigt sannolikt bör variera mellan olika områden av landet liksom inbördes mellan de olika fackskolorna, torde inte kunna mer exakt fastställas på grundval av enbart teoretiska över- väganden. Utredningen föreslår för sin del, att tills vidare och intill dess erfa- renheter av anordningen vunnits en fjärdedel av totala antalet nybörjarplatser i första årskursen av fackskolorna reserveras för här avsedda inträdessökande. I regioner med mer än en fackskola eller med flera linjer av samma slag bör kvoten inte beräknas på varje skola för sig utan på totala antalet nybörjarplat— ser för respektive fackskola inom elevområdet. Förslaget innebär, att äldre sökande med praktisk utbildning eller erfarenhet av föreskriven minsta längd får ensamma konkurrera om inträdesplatser inom fastställd kvot, medan övriga sökande får konkurrera om återstående platser. Skulle däremot den reserverade kvoten inte kunna fyllas med sökande med föreskriven minsta praktik och med erforderliga teoretiska kunskaper får återstående platser inom kvoten fyllas med andra inträdessökande.
Förslaget om kvotering jämväl vad avser den sociala fackskolan kunde tänkas i vissa områden av landet ogynnsamt påverka rekryteringen till folkhögskolan. Genom den föreslagna anordningen kan nämligen äldre elever, som eljest skulle söka sig till folkhögskola i stället vilja gå till social fackskola. Utredningen me— nar emellertid att denna för folkhögskolan eventuellt uppträdande effekt blir
av ringa omfattning främst kanske därför att elever som bor på ort som saknar fackskola vid val av folkhögskola — i stället för fackskola — bl. a. kan räkna med internatförläggning med alla dess praktiska och studiemässiga fördelar. Åt- minstone på orter som har både fackskola och folkhögskola torde vidare elev- underlaget vara mer än tillräckligt för båda skolformerna. Dessutom torde man kunna räkna med att genomsnittsåldern i social fackskola blir lägre än åtmin- stone i teknisk fackskola med dess praktikkrav, och att något äldre elever, som önskar en väsentligen allmän utbildning, också av det skälet hellre söker sig till en skolform direkt inriktad på att tillgodose vuxnas studiesätt och behov. Ut- redningen finner sålunda, vilket för övrigt ytterligare belyses i avsnittet om folkhögskolan och fackskolan, att ett underlättande för äldre elever att vinna inträde i social fackskola kan genomföras utan risk för negativ påverkan av folkhögskolans förutsättningar. Emellertid är det av ovan relaterade skäl tyd- ligt att det kvantitativa behovet av platser för elever med längre praktisk er- farenhet inte är lika stort i den sociala fackskolan som i de båda övriga fack- skolorna. Andelen av kvoten torde sålunda kunna sättas väsentligt lägre än för de båda andra. Att med hänsyn till förekomsten av folkhögskolan helt slopa kvotering för den sociala fackskolan, vilket också övervägts inom utredningen, har bedömts vara olämpligt. Dels skulle det strida mot det principiella önske— målet att så långt möjligt i olika avseenden behandla de olika fackskolorna på samma sätt, dels skulle en olikhet i detta fall innebära en uppenbar orättvisa mot de ungdomar med längre praktisk erfarenhet, som av olika skäl, t. ex. eko- nomiska, hellre skulle önska söka till social fackskola i hemorten än till folk— högskola på annan ort. Det skulle innebära en viss dirigering av en del ungdo- mar, antingen till folkhögskola, till annan — icke primärt önskad —— fack— skola eller yrkesskola, såvida de inte helt avstod från fortsatta studier. En så- dan indirekt dirigering skulle innebära ett intrång i den frihet när det gäller val av utbildningsväg, som i andra sammanhang befrämjas inom svenskt skolväsen. Positiva åtgärder av det slag som utredningen i kapitel 5 skisserat torde vara fullt tillräckliga för att folkhögskolan även med ett fullt utbyggt system av gymnasier och fackskolor skall kunna bestå och utvecklas med bevarande av sin fria ställning och sin egenart.
Med den syn utredningen här givit på den praktiska utbildningens värde i vidaste mening för den skolmässiga utbildningen skulle det måhända ligga nära till hands att överväga någon form av poängmässig värdering av praktik eller yrkesutbildning, såväl för sökande med mer än ett års men mindre än tre års praktik som för sökande med mer än tre års praktik. Uppenbarligen är föregå- ende praktisk erfarenhet som nämnts regelmässigt av betydande värde för den skolmässiga utbildningen. Enligt utredningens uppfattning saknas dock under- lag för en värdering i poängmässig form dels av föregående praktisk erfarenhet gentemot betyg i teoretiska ämnen, dels av olika former av praktik gentemot varandra. Utredningen, som är väl medveten om vilka svårigheter vederbörande intagningsnämnd ställs inför vid bedömningen av de inträdessökandes meriter,
menar sålunda, att dylik poängmässig utvärdering av praktik inte bör komma i fråga. Frånvaron av s.k. praktikpoäng torde inte allt för mycket öka svårighe— terna för intagningsnämnden att rättvist bedöma de inträdessökande. Anord- ningen förutsätter dock att man vid varje intagningstillfälle söker göra en hel- hetsbedömning av de sökandes möjligheter att tillgodogöra sig den kommande utbildningen, en princip som redan införts i grundskolan vad avser elevernas uppflyttning till högre årskurs. Att utredningen slutligen, trots de invändningar av administrativ natur och rättvisenatur som kan resas mot förslaget, stannat för detta beror i första hand på att den anser det hittills tillämpade systemet med poängmässig värdering av framför allt praktik ger ett endast skenbart intryck av siffermässig klarhet och rättvisa. Vidare synes det antal inträdessö— kande som tävlar om de sista platserna och mellan vilka tvekan kan uppstå inte vara större än att en helhetsbedömning av de sökande väl låter sig genomföra.
På annat ställe i detta betänkande behandlar utredningen frågan om gene- rella bestämmelser för inträde i fackskola. Där föreslår utredningen bl. a. vilka krav i fråga om teoretiska kunskaper som bör fordras för inträde på de olika utbildningsvägarna liksom också vissa krav på komplettering i olika avseenden jämte möjligheter till kompletterande studier och stödundervisning inom skolan. Genom nämnda inträdesbestämmelser anges de förkunskaper vilka måste be- dömas som erforderliga för att eleverna med god behållning skall kunna följa utbildningen i fackskolan. Utredningen har nu övervägt vilken form inträdes— kraven bör ges för sökande med så lång praktik m.m. att de i första hand kon- kurrerar om platser inom den avdelade kvoten. Härom vill utredningen anföra följande.
Ett viktigt syfte med tillgodoräkning av praktisk erfarenhet så som här före— slagits är bl.a. att bereda möjligheter för elever, vilkas studieintresse vaknar först senare, tillfälle att på grundval av faktiskt förvärvade kunskaper och utan hinder av strikt utformade formella bestämmelser återvända till en skolmässig utbildning. Man torde också kunna räkna med att den allmänna och praktiska erfarenhet som förvärvsarbete eller skolmässig yrkesutbildning förlänar mer än väl kan kompensera oenhetlighet eller mindre brister i teoretiska kunskaper. Till detta kommer så den ambition, den vilja att studera utan vilken någon vid senare är knappast återvänder till studier. Dessa omständigheter talar för, att man för här avsedda inträdessökande inte skall binda deras inträde vid några i formellt avseende fixerade krav. Å andra sidan bör också bestämt framhållas, att med de anspråk som studierna i fackskolan måste ställa på den enskilde elevens förutsättningar och intresse för studiearbetet, ingen inträdessökande på grund av frånvaron av fixerade bestämmelser bör förledas att påbörja studier för vilka han saknar erforderliga förutsättningar. Däremot är det naturligtvis för de kommande fackskolestudierna av mindre betydelse huruvida den teoretiska för— utbildningen förvärvats i grundskolan, genom folkhögskolest-udier, genom fria egna studier, genom kurs i grundläggande ämnen i yrkesskola eller genom t. ex.
korrespondensstudier. Vid vägande av olika omständigheter mot varandra har utredningen slutligen funnit, att några på bestämt sätt utformade, detaljerade bestämmelser angående fordringar för inträde inte bör uppställas för inträdeS- sökande med så lång praktik m.m. att de konkurrerar om platser inom den s. k. kvoten. Enär de förkunskaper som anses erforderliga för att eleverna skall kunna följa undervisningen i vederbörande fackskola finns angivna i de allmänna in- tagningsbestämmelserna, torde det vara tillräckligt att för inträdessökande inom kvoten ange att han förutom den praktiska erfarenheten respektive den skol- mässiga yrkesutbildningen av föreskriven minsta längd, skall ha »sådana insikter och färdigheter i övrigt att han kan förväntas väl följa utbildningen i fackskolan». Denna friare formulering bör dock inte få föranleda intagningsnämnd eller an- nan prövande myndighet till en så återhållsam tolkning att syftet med den friare formulerade intagningsbestämmelsen sättes ur spel eller till att uppställa egna intagningsbestämmelscr. Det bör ankomma på det centrala ämbetsverket att genom fortlöpande kontroll vaka över att bestämmelsen inte tillämpas med en fast normalisering, kanske till och med strängare i sina krav än dem som gäller för sökande till platser utanför kvoten.
Slutligen vill utredningen upprepa, att den föreslagna kvotens storlek — en fjärdedel av samtliga nybörjarplatser inom elevområdet —— torde få försöksvis tillämpas under de första åren av skolformens verksamhet. På grundval av vunna erfarenheter kan därefter erforderliga justeringar företagas. Vad avser den minst målinriktade fackskolan, dvs. den sociala kan det som redan framhål— lits bli naturligt, att kvoten sätts lägre än för de båda andra.
Praktikkrav för teknisk fackskola Som framgår av det föregående har utredningen föreslagit att några speciella krav på föregående praktik för genomgång av social eller ekonomisk fackskola inte skall uppresas. Vad däremot avser den tekniska fackskolan har 1962 års riksdag (prop. 54 s. 342 ff.; SäU 1 s. 175 f.) till behandling haft skolberedningens förslag om att »för inträde i andra årskursen fordras sammanlagt minst tolv månaders planmässig och allsidig praktik av sådant slag, att den utgör en god förberedelse för studierna inom det område som fackinriktningen i andra års- kursen representerar» (SOU 1961: 30 s. 496). Som skäl för sitt förslag anför skol- beredningen i första hand, att undervisningen i de tekniska tillämpningsämnena i andra årskursen skulle allvarligt försvåras om inte arbetet kunde baseras på en viss fond av praktiska erfarenheter och manuella färdigheter hos de stude— rande. Fackskoleutredningen finner för sin del den av skolberedningen föreslagna bestämmelsen om föregående minimipraktik för påbörjande av årskurs 2 i den tekniska fackskolan väl befogad, men vill modifiera bestämmelsen till att avse ett års praktik, vari lagstadgad semester får inräknas. Med sådan praktik bör naturligtvis verkstadsskola och annan skolmässig yrkesutbildning av betydelse för den kommande utbildningen och av minst ett års längd jämställas.
För att få ytterligare belysning av den i flera avseenden svårbedömda frågan om praktikens infogande i den tekniska fackskolans utbildningsgång har utred- ningen uppdragit åt en expertgrupp att undersöka hur praktiken lämpligen kan utformas för att de blivande fackskoleleverna skall erhålla så stort utbyte som möjligt av densamma. Undersökningen har delvis också föranletts av dels önske— målet om att samtliga elever skall ha en så allsidig praktisk erfarenhet som möjligt. dels av att man inom vissa områden av landet måhända kan förutse att anspråken från olika håll på tillräckligt omfattande och allsidig s.k. fri praktik kan bli svåra att tillgodose. Expertgruppens förslag till s.k. styrd praktik för elever, som omedelbart efter grundskolan fortsätter sin utbildning i teknisk fack- skola, vilket förslag i sin helhet återges i bilaga till detta betänkande (bilaga 3), innebär i korthet följande.
Den styrda praktiken förutsättes för den sistnämnda kategorin regelmässigt bli fullgjord mellan första och andra årskursen i den tekniska fackskolan. För elever som vunnit inträde i fackskolans första årskurs och som så önskar, bör praktik emellertid också kunna få fullgöras före första årskursen.
Då det på grund av elevernas låga ålder och ringa erfarenhet av industriellt arbete eller verkstadsarbete kan uppstå stora svårigheter att under praktikpe— rioden placera dem i produktionen, är det nödvändigt att på bästa sätt förbe- reda dem för den egentliga praktiken. Expertgruppen föreslår därför, att prak- tiken delas upp i två delar, en första skolmässig grundutbildning och en andra egentlig praktikperiod, industripraktik, som i samband med praktiskt arbete omfattar studier av tekniska, sociala och organisatoriska miljöförhållanden. Grundutbildningen tänkes bli utförd med hjälp av yrkesskolornas utrustning och lärare, vilka förutsättes kunna utnyttjas på kvälls- och ferietid. Gruppen påpekar, att gymnasieutredningen i sitt nyss avgivna betänkande angivit en motsvarande lösning för den tekniska gymnasieutbildningens praktikfråga.
Den praktiska grundutbildningen skulle ha till mål att ge praktikanterna/ele- verna grundläggande utbildning inom respektive yrkesområde syftande till för- bättrade förutsättningar för dem att under den egentliga praktikperioden delta i från utbildningssynpunkt lämpligt manuellt arbete liksom att tillgodogöra sig kommande erfarenheter från det industriella arbetet. Huvudmomenten i denna grundläggande utbildning, för vilken expertgruppen uppgjort förslag till en i Viss mån programmerad studiegång, skulle enligt förslaget bestå av ett antal för det kommande praktiska arbetet fundamentala moment och färdigheter. Denna grundläggande kurs föreslås omfatta 210 timmar för samtliga linjer utom den byggtekniska där grundkursen skulle omfatta 160 timmar. Utläggningen av undervisningstimmarna föreslås ske dels med fyra timmar per vecka — ut— över det ordinarie schemat — under hela första studieåret och dels med två veckors heltidsundervisning omedelbart efter det första läsårets slut. Utlägg- ningen av den byggtekniska linjens grundkurs föreslås ske till dagtid i juni månad.
Den skolmässiga grundutbildningen avser att underlätta för praktikanterna/
eleverna att erhålla lämpliga praktikanställningar under den egentliga praktiken, industripraktiken. Syftet med denna är enligt förslaget att ge eleverna erfarenhet av miljöbetingade tekniska förutsättningar för manuellt arbete beträffande kvalitet och kvantitet samt övriga förekommande tekniska arbetsplatsförhål— landen av skilda slag, erfarenhet av de sociala och psykologiska miljöbetingel— serna för manuellt arbete och slutligen viss manuell yrkesfärdighct. Denna grundutbildning har även syftet att stödja undervisningen i första årskursens tekniska ämnen.
Gruppen har också lagt fram förslag om dels på vilka olika slag av arbets- platser praktiken bör kunna fullgöras, dels förslag om ett antal olika miljöstu- dier bland vilka varje elev bör fullgöra en eller flera av skolan tilldelade kon- kreta arbetsuppgifter avseende tekniska, organisatoriska eller sociala miljöför- hållanden.
Beträffande organisation och styrning av industripraktiken, vilken föreslås börja efter industrisemesterns slut omkring den första augusti samt pågå till industrisemesterns början påföljande år, framlägges en jämförelsevis detaljerad plan för skolans övervakning av praktiken, dess samverkan med arbetsförmed— ling och arbetsplats m.m. Industripraktiken får förutsättas bli förmedlad av arbetsförmedlingen. Praktikanterna förutsättes vidare under praktikåret vara skolans elever och stå under skolans direkta ledning. För denna skulle i första hand som praktiklärare svara huvudläraren eller annan lämplig lärare för huvudämnena inom det utbildningsområde som praktiken avser. J ämväl föreslås att eleverna skall föra regelbundna anteckningar över sina iakttagelser m.m. samt att de dessutom en gång i månaden skall till praktikläraren översända en sammanfattande rapport om månadens arbete och praktiska erfarenheter av det- samma. Det förutsättes att rapporterna granskas och signeras av vederbörande praktikgivande företag.
Expertgruppen vill genom de föreslagna åtgärderna fastslå nödvändigheten av att skolan påtar sig ett omfattande ansvar för såväl kvalitativ som kvantita- tiv kontroll av praktiken. De föreslagna praktiklärarnas verksamhet bör också kunna bli av stor betydelse, framhålles i förslaget, för ett ökat samarbete i prak- tikfrågorna mellan skola och näringsliv.
Det av expertgruppen framlagda förslaget till styrd och normerad praktik uppfyller enligt fackskoleutredningens mening stora anspråk i fråga om en väl genomtänkt, effektiv och för den fortsatta utbildningen ändamålsenlig praktik. Genom en sådan praktik, vilken tillsammans med den första och andra årskur— sens utbildning i fackskolan till sin karaktär närmast är att betrakta som ett slag av växelutbildning, skulle eleverna få god förberedelse för andra årskursens studier. Den skolmässiga praktiska utbildningen ger också i flera avseenden stöd åt undervisningen i tekniska ämnen i årskurs 1. Vidare skulle denna praktik också ge kommande arbetsgivare viss garanti för att den nyanställde har ett angivet minimum av manuellt kunnande och industrimässig praktisk erfarenhet. Däremot skulle eleven vid avgången från fackskola regelmässigt inte vara äldre
än om han på annat sätt skaffat sig ett års praktik före inträdet i andra års— kursen.
Styrd praktik i överensstämmelse med det framlagda förslaget förutsätter å andra sidan ganska betydande organisatoriska anordningar med därav följande krav på befattningshavare med speciella uppgifter m.m. Även de praktiska konsekvenserna av förslaget i andra avseenden kommer med säkerhet att bli ganska omfattande och i vissa fall även betungande för såväl skola som praktik- givare. Anordningen med praktiklärare skulle utsättas för betydande påfrest- ningar vid ofta återkommande lärarbyten, en nu inte ovanlig företeelse. Genom förordnande av särskilda praktiklärare skulle vidare erhållas ytterligare en kate- gori befattningshavare inom skolans värld och det kan dessutom ifrågasättas om det just under rådande lärarbrist alltid är lämpligt att lärare avdelas för den uppgiften. I de delar av landet där bristen på praktikplatser förutsätter att ele- verna hänvisas till praktik på annan ort skulle skolan också få svara för skol— skjutsar eller internatförläggning. I vissa fall skulle detta måhända kunna ordnas med utnyttjande av skolhemmen vid centrala verkstadsskolor och andra redan befintliga anläggningar.
Vid vägande mot varandra av å ena sidan önskemålet eller angelägenheten av att eleverna erhåller en på angivet sätt normerad praktisk förberedelse för de fortsatta studierna och den kommande yrkesverksamheten samt å andra sidan de betydande praktiska konsekvenser varmed det framlagda i övrigt vär- defulla förslaget är förenat, har utredningen i fråga om krav på praktik för ge- nomgång av teknisk fackskola slutligen stannat för det av skolberedningen fram— förda förslaget om minst ett års väl vitsordad och för den kommande utbild- ningen väl lämpad praktik som det formellt fastställda kravet för inträde i andra årskursen. Det bör ankomma på vederbörande intagningsnämnd att avgöra huruvida den praktik som de inträdessökande åberopar motsvarar de krav vilka angivits som minimum för inträde i teknisk fackskola.
Utredningen menar emellertid samtidigt, att som mål för de kommande årens utveckling bör uppställas en praktik av den omfattning och med i stort sett det innehåll som den av expertgruppen föreslagna styrda praktiken avser att ge. De med denna praktik förenade praktiska m.fl. olägenheterna synes också kunna bemästras i framför allt de större städerna med ett väl utbyggt yrkesskolväsen och ett differentierat näringsliv. Utredningen föreslår sålunda, att samtidigt som den fria praktiken, enligt de krav som skolberedningen ursprungligen angav, uppställes som det normala kravet för genomgång av teknisk fackskola, anstäl- les försök med styrd praktik i huvudsak enligt expertgruppens förslag på ett antal orter med goda förutsättningar att genomföra anordningen. Vid försöks— verksamheten bör särskilt uppmärksammas huruvida grundutbildningens fyra timmar per vecka utanför det ordinarie schemat blir en alltför stor arbetsbelast- ning för eleverna liksom de olägenheter de medför för elever som bor på så stort avstånd från fackskoleorten att de måste anlita Skolskjutsar. Försöket bör för- sta gången avse den elevgrupp som vinner inträde i första årskursen av teknisk
fackskola höstterminen 1964. Då anordningen med styrd praktik kan komma att fordra vissa undantag från i övrigt gällande bestämmelser för skolarbete samt också vara förenad med vissa kostnader, bör försöksverksamheten till en början få anordnas först efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall.
Slutligen föreslår utredningen, att frågan om ett eventuellt mera generellt genomförande av anordningen med styrd praktik överlämnas till den yrkes— skolberedning, som i höst kommer att påbörja sitt arbete. Beredningen torde böra beakta möjligheterna att under sommarmånaderna utnyttja yrkesskolornas lokaler och utrustning. Det synes nämligen fackskoleutredningen väsentligt, att de dyrbara investeringarna i dessa lokaler under så stor del av året som möjligt kommer till rationell och ändamålsenlig användning.
Betyg, flyttning, studieuppehåll, avgång
Betyg. Betygens uppgifter och betygsättningens problem har behandlats rela- tivt ingående av såväl 1957 års skolberedning som av gymnasieutredningen. Vid remissbehandlingen av skolberedningens huvudbetänkande har också värde— fulla synpunkter framförts, vilka bl.a. lagts till grund för den slutliga utform- ningen av kapitlet »Bedömning av elevernas resultat» i läroplanen för grund- skolan (Kungl. skolöverstyrelsens skriftserie nr 60 s. 89 ff.).
Bland de frågor som diskuterats märks särskilt problemställningen absolut eller relativ betygsättning. Båda utredningarna har efter ingående övervägan— den stannat för att föreslå den s.k. relativa betygsättningen, dvs. att betyg- sättningen utgår ifrån de faktiska prestationerna för ett större, för skolformen representativt elevmaterial.
Även om denna betygsättning, som gymnasieutredningen anför, förutsätter att läroplanens föreskrifter och anvisningar tolkas på ett likvärdigt sätt av samtliga undervisande lärare, vilken förutsättning ej alltid gäller, har det dock visat sig vara lättare att med särskilda åtgärder motverka de nackdelar som vidlåder denna betygsättning jämfört med den absoluta. Med klara anvisningar till lärarna, hjälpmedel i form av centralt utarbetade prov osv. kan en god— tagbar normering och betygsfördelning uppnås. Härmed avses att likartade elevprestationer blir betygsatta på i stort sett samma sätt, oaktat de utförts för skilda lärare och under skilda betingelser i övrigt.
Fackskoleutredningen anlägger i huvudsak de principiella synpunkter på betygsättningen som framförts av de båda utredningarna. Utredningen anser sålunda, att betygen bl.a. kan ha följande syften, även om dessa i vissa av- seenden bättre kan tillgodoses på andra vägar: gradera elevernas prestationer i relation till de i kursplanen uppställda studiemålen; tjäna som meddelande till hemmen angående elevernas studieresultat; utgöra underlag för avgöranden om flyttning, övergång mellan olika stadier och skolformer och vid examina; bli
medel att sporra eleverna i deras arbete; användas som hjälpmedel vid råd— givning angående val av studieväg samt utnyttjas av avnämarna såsom ett bidrag vid bedömning av sökande till viss anställning.
Fackskoleutredningen har i kapitel 3 redogjort för de olika former av sam- organisation, som kommer att etableras mellan fackskolan och andra skol— former. Fackskolan kommer sannolikt mera sällan att förekomma som en fri- stående skolenhet, medan en samorganisation med främst gymnasiet men även med grundskolans högstadium eller med yrkesskolan kommer att bli relativt vanlig. Även av dessa skäl är det ytterst viktigt, att samma principer beträf- fande betygsättningen tillämpas i samtliga skolformer som ingår i de skol— enheter, där i jämförelsevis stor utsträckning samma lärare kommer att tjänst— göra. Fackskoleutredningen föreslår därför, att den s.k. relativa betygsättningen skall tillämpas i fackskolan i huvudsak enligt de allmänna anvisningar som utformats i den tidigare omnämnda läroplanen för grundskolan.
Betygskalan föreslås sålunda i fackskolan liksom i de båda övriga nämnda * skolformerna bli numerisk och omfatta värdena 1—5, där 5 är högsta betyg. l Vid användande av den relativa betygsättningen på ett stort, representativt elevmaterial bör denna tillämpas så, att följande procentuella fördelning erhålles.
Betyg ....................................... 1 2 3 4 5 Procent ..................................... 7 24 38 24 7
Fackskoleutredningen föreslår, att betyg ges i samtliga ämnen, som före— kommer på timplanen i fackskolan. Betyg bör sättas vid varje termins slut, således även vid slutet av höstterminen. Höstterminsbetygen i årskurs 1 bör dock betraktas endast som en förhandsinformation till eleven och målsmännen inför elevens val av gren eller specialisering, medan däremot vårterminsbetygen bör avse hela läsåret och alltså även omfatta vad som behandlats under höst- terminen. Betyget bör alltså utgöra ett samlat uttryck för de kunskaper och färdigheter som eleven förvärvat, varvid dock särskild hänsyn bör tas till presta- tionerna mot slutet av perioden.
Skilda meningar har framträtt i debatten om skolans betyg i ordning och uppförande. Från lärare i grundskolan har bl. a. hävdats, att betygen är en hjälp för lärarna i det ofta svåra arbetet att i den obligatoriska skolan skapa en tillfredsställande arbetsdisciplin, varför man ej ansett sig kunna avvara betygen i ordning och uppförande. Vid riksdagsbehandlingen av skolbered— ningens betänkande framfördes i andra kammaren en motion om att särskilda vitsord i ordning och uppförande inte skulle ges i grundskolan, med motivering bl.a. att normerna för sedebetygen kan växla från skola till skola, att risken för dubbelbestraffning blir stor och att andra former syftande till fortlöpande information till hemmen än utfärdandet av sänkta s.k. sedebetyg bör prövas. Motionärerna ansåg att den ändring som vidtagits beträffande betygen, som innebär att betygen ej införes på avgångs— eller slutbetygen utan endast i betygsjournalen ej medför en tillfredsställande förbättring i här berörda av—
seenden, enär betygsjournalerna är offentliga handlingar och vem som helst kan göra sig underrättad om de vitsord en person tilldelats vid avgången från en skola. Ett sänkt betyg i ordning eller uppförande kan på detta sätt följa en människa genom livet.
Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag (SäU 1962:1 s. 172 f.) ansåg, att de i motionen anförda skälen stod i överensstämmelse med den syn på skolans verksamhet och dess förhållande till den enskilde eleven som låg till grund för förslaget om reformering av den obligatoriska skolan.
Utskottet ansåg det dock ostridigt att förekomsten av vitsorden ofta av lärarna ansågs vara ett stöd i deras arbete. I avvaktan på de förbättringar som fortsatt forskning och förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning kunde åstadkomma, borde de föreslagna vitsorden enligt utskottets mening tills vidare bibehållas.
Gymnasieutredningen föreslår, att betygen i ordning och uppförande avskaf— fas i gymnasiet. Nämnda utredning anser, att den oftast framförda motive— ringen för bibehållandet av betygen i fråga, att dessa kan verka disciplinuppe— hållande, är svagare i gymnasiet än i grundskolan på grund av gymnasiets karaktär av frivillig skola med ett mera moget elevklientel. Uppkomna disci- plinproblem borde kunna lösas på ett smidigare och mindre konstlat sätt än genom betyg i uppförande och ordning, främst då genom en god elevvård och föräldrakontakt inom gymnasiet.
I fackskolan torde förhållandena i stort sett vara desamma som på gymna- siet. Eleverna är äldre, har en starkare målinriktning och har frivilligt valt att fortsätta sina studier efter grundskolans slut. I fackskolan lämnas vidare kontinuerliga informationer till eleverna i skilda frågor, och genom den skol- sociala verksamheten har skolan möjlighet att verka såväl i förebyggande syfte som på ett tidigt stadium ingripa och på ett individuellt sätt behandla mer speciella elevproblem. Fackskoleutredningen, som i den principiella sakfrågan finner de argument vilka anfördes i den tidigare omnämnda riksdagsmotionen övertygande föreslår, att betyg i ordning och uppförande ej ges i fackskolan.
Beträffande betygsättning av elever med läs- och skrivsvårigheter föreslår fackskoleutredningen, att bestämmelserna och anvisningarna för grundskolan skall äga motsvarande tillämpning. Enligt utredningens uppfattning är det troligt att elever, som tidigare haft starka läs- och skrivsvårigheter inte sällan kommer att söka sig till fackskolan, eftersom denna genom sin lugnare studie- gång och sin något mindre teoretiska inriktning underlättar för dem att kom- pensera sitt handikapp. Genom de valmöjligheter som erbjudes i främst den sociala och den ekonomiska fackskolan torde dessa elever också kunna finna sig relativt väl till rätta i fackskolan. Vid den helhetsbedömning som kan kom- ma i fråga, då tvekan uppstår huruvida elev skall uppflyttas till årskurs 2, bör elevens särskilda svårigheter beaktas. Utredningen vill för övrigt i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att lärarna i fackskolan, liksom lärarna i grundskolan och gymnasiet, noggrant iakttar de anvisningar
angående bedömning av elever med läs- och skrivsvårigheter, vilka sedan länge är utfärdade och som på senare tid förnyats (se t. ex. AktSö 1963: 30 s. 378 f. och Läroplanen för grundskolan s. 92). Bestämmelserna bör gälla med samma styrka på fackskolans stadium som på lägre stadier. Nämnda bestämmelser, som ut— formats så att mindre hänsyn kan tagas till dessa svårigheter på högre stadier, bör omarbetas i anslutning till nyssnämnda uppfattning.
Slutbetyg må utfärdas endast då elev genomgått den tvååriga lärokursen i fackskolan. På slutbetyget upptages samtliga ämnen som förekommit alltså även ämnen som avslutats i årskurs 1. Slutbetyget undertecknas, förutom av klassföreståndaren även av rektor såsom ordförande i klasskonferensen.
Om en elev avgår utan att slutbetyg utfärdas, skall intyg om avgång utfärdas av rektor. Intyget skall innehålla uppgifter om de senaste betyg i förekommande ämnen, vilka meddelats eleven.
Ytterligare anvisningar för betygsättningen återfinnes i läroplanen, kapitel 8. I sitt huvudbetänkande Grundskolan framförde skolberedningen förslag om utredning angående betygens rättskraft. Beredningen framhöll att lärarnas, klasskonferensens eller kollegiets åtgärder vad beträffar betyg och betygsätt— ning för närvarande är utan appell med det undantaget att vid allmänt läro— verk och vissa andra skolformer kollegiets beslut om vitsord i ordning och upp— förande kan överklagas. Med tanke dels på de avsevärda felkällor, som alltid föreligger vid betygsättning, dels på den stora betydelse för den enskilde som mottagande skolor och arbetsgivare tillmäter betygen kan detta förhållande inte anses tillfredsställande, allra minst i ett samhälle, där man på olika områden försöker tillgodose den enskildes rättssäkerhet bl. a. genom möjligheter att över- klaga myndigheternas åtgärder.
Fackskoleutredningen anser, att denna fråga är av sådan betydelse, att en utredning av hela frågekomplexet snarast bör företagas. Tidpunkten för en sådan utredning torde nu vara särskilt lämplig med hänsyn till att nya och i stort sett enhetliga bestämmelser angående betygsättning, flyttning m. 111. kom— mer att utfärdas förutom för grundskolan även för gymnasiet och fackskolan, om nu föreliggande förslag genomföres.
Flyttning. I det föregående har fackskoleutredningen nära anslutit sig till den uppfattning rörande betygsättningen m. in., som först framfördes av 1957 års skolberedning. Utredningen ansluter sig även i huvudsak till de principer som beredningen framförde angående elevens passage genom skolan. Elev i fack- skolan bör sålunda som regel uppflyttas vid läsårets slut från årskurs 1 till årskurs 2. Då fråga uppkommer om att elev måhända ej bör flytta till nästa årskurs, oavsett om förslaget väckes av skolan, elevens föräldrar eller om eleven är myndig av denne själv, bör bedömningen härav ske med hänsyn till vad som bedömes vara för eleven i det hela lämpligast, naturligtvis med er- forderlig hänsyn tagen till kamraterna liksom till skolans organisation och arbete
i övrigt. Med hänsyn bl.a. till att dylika bedömningar endast kommer att avse en årskurs och ett ofta relativt begränsat antal elever finner utredningen ej skäl föreligga, att i fackskolan för underlättandet av bedömningar föreslå någon fastställd poänggräns som tröskelvärde (hjälpmedel) vid flyttning. Beslut om flyttning bör träffas av klasskonferensen efter samråd med eleven och i före— kommande fall med hans målsmän. Enligt fackskoleutredningens uppfattning saknas anledning att utfärda några allmänna direktiv, som kunde komma att binda klasskonferenserna vid deras prövning av de enskilda elevfallen.
Skulle elev önska stanna kvar i årskursen trots att skolan funnit, att eleven bör flytta, bör detta få ske efter medgivande av rektor i varje enskilt fall samt om detta inte medför ändringar i (utökning av) skolans organisation.
Eleverna bör ha rättighet att gå om endast en årskurs i fackskolan, såvida inte särskilda skäl föranleder undantag. En elev, som tillhört någon av fack- skolans årskurser under två läsår och icke uppflyttas, skall sålunda i regel avgå från fackskolan.
Utredningen har under sitt arbete diskuterat frågan om införandet i fack— skolan av s.k. mindre studiekurs, motsvarande vad som nu föreslagits för gym— nasiet. Enligt utredningens uppfattning kan en sådan kurs ej innebära att eleverna väljer bort några av fackskolans (linjens) karaktärsämnen, såvida ej ett sådant bortval i likhet med i gymnasiet kan kombineras med förlängd under- visning. Med hänsyn till den valfrihet som redan erbjudes eleverna beträffande sådana ämnen, som brukar erbjuda särskilda svårigheter finner utredningen, att skäl för närvarande ej föreligger för att i fackskolan skapa motsvarigheter till de mindre studiekurser som av gymnasieutredningen föreslås för gymnasiet.
Vid höstterminens början anordnas prövningar för bland andra elever, som vägrats uppflyttning vid vårterminens slut. I dessa prövningar kan även vissa inträdessökande deltaga. Erhåller elev vid sådan prövning högre betyg bör frågan om hans uppflyttning ånyo omprövas. Prövningarna kan också anordnas på så sätt att eleven under någon tid, förslagsvis 1—2 veckor följer undervisningen i årskurs 2.
Studieuppehåll. Det torde kunna inträffa, att elev efter första årskursen ger sig ut i yrkeslivet eller förlänger praktikåret före sista årskursen i teknisk fackskola. Sådana uppehåll i studierna, vilka utöver förekommande praktikår dock bör begränsas till högst ett är, bör kunna medges, om det finns skäl härför och om rektor bedömer, att det kan vara till nytta för vederbörandes fortsatta utbildning och yrkesverksamhet.
F ackskolestudiemas avslutning. Fackskolan skall vara examensfri. Studierna avslutas med att slutbetyg utfärdas efter andra årskursen. Detta slutbetyg kommer givetvis av eleverna själva och av avnämarna att tillmätas stor bety— delse vid konkurrens om platser och befattningar. Det är alltså av vikt, att betygen så långt möjligt är jämförbara mellan skilda klasser och skolor. En
dylik normering av betygsättningen behöver emellertid inte ske genom skrift- liga eller muntliga avgångsprov av t. ex. de slag som nu föregår avläggande av real- och studentexamen. Olägenheterna med dessa åtgärder för betygsnormering är uppenbara, varför fackskoleutredningen föreslår att sådana inte bör före- komma.
I grundskolans läroplan anvisas som betygsnormerande hjälpmedel centralt utarbetade standardprov, som ställs till förfogande för frivillig användning. Standardprov i vissa av fackskolornas ämnen skulle vara ett värdefullt hjälp— medel för lärarna, när det gäller att sätta betyg, som är jämförbara över hela riket. Utredningen föreslår därför, att det uppdras ät skolöverstyrelsen att ombesörja att standardprov utarbetas för vissa av fackskolornas ämnen. Det torde böra ankomma på det centrala ämbetsverket att framlägga detaljerade förslag härom liksom att vidta de åtgärder som erfordras för framställande av betygsekvivalerande hjälpmedel i fackskolan. I förevarande betänkande (kapitel 8) behandlas utförligare olika åtgärder för ekvivalering av betygsättningen både med och utan tillgång till standardprov. Utöver de åtgärder som där föreslås, bl.a. frivillig användning av standard- prov, bör kontrollen av undervisningens standard upprätthållas genom en intensifierad konsulent- och inspektionsverksamhet.
Även om slutbetygen genom olika åtgärder blir till en del ekvivalerade, dvs. i viss omfattning jämförbara över hela riket, kvarstår frågan om fackskolekom- petensen skall anknytas till en viss nivå på slutbetyget. Detta skulle medföra att elever med slutbetyg från fackskola skulle komma att indelas i två grupper, sådana med respektive sådana utan fackskolekompetens. Motiveringen till att fackskolekompetens endast skulle tilldelas elever med viss kvalitet på slut- betyget skulle vara att avnämarna kunde önska att kompetensen förankras vid ett tröskelvärde i fråga om kunskaper och färdigheter, en slags garantinivå, som avnämarna skulle ha lätt att förstå och använda.
Självfallet. är det väsentligt att beakta avnämarnas önskemål att fackskole- kompetensen skall vara preciserad. Detta innebär emellertid inte att de skulle vara betjänta av att en viss betygsgräns fastställs för slutkompetensen. Medel- betyget för de olika eleverna visar stor spridning och betygen i skilda ämnen för elever med ett och samma medelbetyg kan vara olika. Av denna anledning blir det svårt att genom ett tröskelvärde ange en lägsta gemensam godkänd- gräns med allmängiltigt innehåll. Den precisering av slutkompetensen som av- nämarna är mest betjänta av, torde kunna uppnås genom en normerad betyg— sättning av elevprestationer på områden, som definieras i läroplanen. Efter hand som avnämarna blir förtrogna med läroplanerna och betygsättningen, kommer slutbetyget som sådant utan godtyckliga tröskelkriterier att vara det bästa och mest nyanserade uttrycket för elevernas slutkompetens. Att använda tröskel- värden skulle också strida mot de betygsättningsprinciper, som återges i läro-
planens allmänna del (kapitel 8). Någon indelning av betygen i godkända och underkända bör sålunda inte förekomma.
Som framgår av vad utredningen anfört i kapitel 3 s. 32 i namnfrågan, anser sig utredningen inte böra framlägga förslag om en formth angiven, spe- cifik benämning på kompetens från någon fackskola. Fackskoleutredningen an- ser att det bör räcka, att eleverna tilldelas slutbetyg från social, ekonomisk eller teknisk fackskola. I dagligt tal kan den genomgångna utbildningen even— tuellt karakteriseras som fackskolekompetens från vederbörande fackskola.
Kompetensuärdet av fackskolornas utbildning. Skolberedningen behandlade i kapitel 36 i sitt huvudbetänkande kompetensvärdet av fackskolornas utbildning. Av remissyttrandena över detta kapitel framgick som ett starkt önskemål att utbildningens kompetensvärde klart fastställdes, och att slutkompetensen finge en enhetlig standard över hela landet. Som fackskoleutredningen närmare ut— vecklat i kapitel 3 s. 00 f. kan begreppet »fast och klart kompetensvärde» preciseras på följande sätt. Fackskolekompetensen definieras av utbildningens innehåll, dvs. läroplanerna, liksom av elevernas prestationer med avseende på kunskaper och färdigheter, från skolans sida dokumenterade genom betygsätt— ningen. Denna föreslås få en så långt möjligt enhetlig standard genom olika betygsnormerande åtgärder på det sätt som föreslagits i kapitel 8 och på s. 000 i detta kapitel.
Elevers övergång mellan fackskola och andra skolor.
Komplettering, stödundervisning, preparandkurser
Som departementschefen framhållit i direktiven bör skolformerna ovanför grund- skolan betraktas i ett sammanhang, och det måste därför vara av stor vikt, att man vid uppbyggandet av fackskolorganisationen söker undvika sådana negativa verkningar som kännetecknade det tidigare parallellskolesystemet. I enlighet med den grundsyn som fackskoleutredningen utvecklat i kapitel 3 har utredningen inom ramen för den för fackskolorna angivna målsättningen sökt ge läroplanerna en sådan utfornming, att övergång från fackskola till gymnasium respektive från gymnasium till fackskola inte onödigtvis försvåras. Beslut om övergång från en skolform till en annan inom det gymnasiala skolsystemet bör fattas i vanlig ordning av vederbörande intagningsnämnd, som därvid bör avgöra, huru— vida, inträdesprövning måste anses erforderlig, eller om studieresultaten i den avlämnande" skolan kan betraktas vara så goda, att direkt övergång bör kunna medges. Som utgångspunkt för intagningsnämnden bör härvid gälla, att inträdes— prövningar föreskrives med stor återhållsamhet. I det kommande gymnasiala,
i hög grad integrerade, skolsystemet bör man nämligen kunna räkna med så god samverkan mellan olika skolor och skolformer, att elevs övergång från en studie— väg till en annan normalt bör kunna ske, utan att man tillgriper det tämligen osäkra instrument som i varje fall en kort inträdesprövning utgör. Enligt fack- skoleutredningens uppfattning torde den bästa formen för inträdesprövning vara, i de fall då denna över huvud taget behöver förekomma, att vederbörande elever får följa undervisningen i den nya skolan på prov 1—2 veckor, varefter i den mottagande skolan rektor efter hörande av klasskonferensen tar ställning till frågan om elevens fortsatta skolgång.
Övergång från fackskola till gymnasium. Av flera skäl kan det inträffa att elev önskar övergå från fackskola till motsvarande studiekurs eller eventuellt andra studiekurser på gymnasiet. Vissa elever t. ex., som genom linje- och ämnesval i grundskolan inte varit behöriga till gymnasiestudier, bör efter studier i fack— skolan kunna bli behöriga för inträde på gymnasiet osv.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör dylik övergång normalt ske först från årskurs 2 i fackskolan till andra årskursen på det treåriga gymnasiet. Flertalet ungdomar torde säkerligen också föredra att skaffa sig den slutkompe— tens som fackskolan ger, innan de önskar påbörja studierna i en ny skolform. Kompletteringsstudierna behöver i dessa fall inte bli alltför omfattande, särskilt då eleven söker till närmast motsvarande studiekurs på gymnasiet, varför even- tuella kompletteringsstudier bör kunna genomföras under en sommarferie.
Övergång från fackskolans årskurs 1 till gymnasiets första årskurs kan också komma att önskas av elever och föräldrar. Utredningen ställer sig mer tveksam till att underlätta en dylik övergång, eftersom eleven genom att gå kvar ännu ett år i fackskolan skulle erhålla slutkompetens där och sedan övergå till gymnasiets andra årskurs utan att förlora någon tid jämfört med det diskuterade alterna- tivet. Om en elev däremot skulle övergå till gymnasiet från årskurs 1 i fack- skolan och efter något år på gymnasiet avbryter gymnasiestudierna, kommer eleven ej att ha någon avslutad utbildning utöver grundskolan, trots att han följt undervisningen inom det gymnasiala skolsystemet under flera år. Övergång från fackskolans årskurs 1 till gymnasiets första årskurs är självfallet fullt möjlig, om den sökande intas på de i grundskolans årskurs 9 erhållna betygen eller efter eventuellt företagen s.k. behörighetskomplettering. Betyg från årskurs 1 i fack- skolan bör däremot inte kunna tillgodoräknas vid intagning i gymnasiets första årskurs, eftersom den naturliga vägen bör vara att i förekommande fall övergå från fackskolans sista årskurs till gymnasiets andra årskurs.
Fackskoleutredningen föreslår alltså som huvudregel, att den tvååriga fack- skolutbildningen skall fullföljas av eleverna. Övergång från årskurs 1 i fack- skolan till gymnasiet bör medges endast med återhållsamhet. En alltför ofta förekommande övergång från årskurs 1 skulle, förutom de risker som kan upp— komma för den enskilde eleven, även skapa pedagogiska, organisatoriska och administrativa problem för skolan och därmed även för kvarvarande elever.
Bl. a. skulle den organisatoriska planeringen för årskurs 2 i fackskola starkt för- svåras. Fackskolan kunde också lätt få karaktären av genomgångs- eller komplet- teringsinstitut för gymnasiet och ej bli den självständiga, målinriktade skolform som avsetts.
Även vissa andra möjligheter för övergångar mellan fackskola och gymnasium kan förekomma nämligen från årskurs 1 i fackskolan till årskurs 2 på gymnasiet samt från årskurs 2 i fackskolan till årskurs 3 på gymnasiet.
Elever, som av klasskonferensen i fackskolan bedöms ha goda förutsättningar för studier på gymnasiet, bör efter vissa kompletteringsstudier kunna övergå från årskurs 1 i fackskolan till närmast motsvarande studiekurs av årskurs 2 på gymnasiet. Med hänsyn till de ovan angivna riskerna för att elever, som övergår till gymnasiet innan de förvärvat fackskolekompetens, kan komma att avbryta studierna inom det gymnasiala skolsystemet utan att ha förvärvat någon slutkompetens, bör dylika övergångar medges med återhållsamhet och endast då klasskonferensen vid den avlämnande och rektor vid den mottagande skolan förordat sådan övergång. Vid delade meningar bör ärendet kunna hän- visas till skolstyrelsen för avgörande.
Med den konstruktion den tekniska lärokursen i gymnasiet fått enligt gymna- sieutredningens förslag bör det för den som har goda kunskaper från teknisk fackskola ej vara omöjligt att i varje fall efter viss komplettering gå till års- kurs 3 i gymnasiets tekniska lärokurs. De största luckorna torde dylika elever uppvisa i de allmänna läroämnena. Eleverna bör antingen kunna fullfölja stu- dierna på gymnasiet såsom likställda med gymnasieelever, som valt s.k. mindre studiekurs eller före inträde i gymnasium komplettera de allmänna ämnena och slutföra gymnasiestudierna med en fullständig lärokurs.
I vissa undantagsfall kan även elev från social eller ekonomisk fackskola över— gå från årskurs 2 i fackskolan till årskurs 3 av motsvarande studiekurs på gym- nasiet. Även här kan eleven göra ett val mellan mindre studiekurs eller fullstän- dig studiekurs efter vissa kompletteringsstudier.
Övergång från gymnasiet till fackskolan. På samma sätt som i det nuvarande skolsystemet ett ej ringa antal elever avbrutit sina studier i gymnasiet för över- gång till utbildning vid andra skolformer eller inom näringslivet torde elever även i framtiden ibland önska lämna gymnasiet för övergång bl. a. till fackskolorna. Med hänsyn till den mer flexibla organisation som det nya gymnasiet får med bl. a. mindre studiekurser torde man dock kunna anta, att dylika studieavbrott kan bli mindre vanligt förekommande, än vad hittills varit fallet.
Övergång från gymnasiet till fackskolorna kan tänkas normalt förekomma i tre fall, nämligen övergång från gymnasiets första årskurs till årskurs 1 eller 2 i fackskolan samt övergång från årskurs 2 på gymnasiet till årskurs 2 i fack- skolan.
Den senare övergången torde, som gymnasieutredningen framhållit, bli mindre vanlig. Elever, som bedrivit studier i gymnasiet under två läsår, torde mer sanno-
likt välja mindre studiekurser eller föredra kvarsittning på gymnasiet framför en övergång till en skolform som utan större tidsvinster ger en delvis annan slut- kompetens.
Den vanligaste övergången kan därför beräknas bli från årskurs 1 i gymnasiet till årskurs 1 eller 2 i fackskolan. För de elever som önskar bedriva studier i den med studiekursen i gymnasiet närmast motsvarande fackskolan torde övergång till årskurs 2 som regel kunna medges. Vissa kompletteringsstudier, vilka bör kunna genomföras under sommaren eventuellt under vårterminen i gymnasiet, torde dock erfordras. För den tekniska sektorn av de båda skolformerna torde en övergång från gymnasiets årskurs 1 till fackskolans årskurs 2 knappast bli aktuell främst på grund av den relativt stora omfattningen av tekniska ämnen redan i fackskolans första årskurs.
Det torde ej bli helt ovanligt, att elever vid övergång från gymnasium till fackskola önskar byta studiekurs, t.ex. övergå från gymnasiets humanistisk- samhällsvetenskapliga studiekurs till ekonomisk eller teknisk fackskola. I vissa fall torde därvid en övergång till årskurs 1 i fackskolan vara att rekommendera, särskilt då där kompletteringar-na kan bli relativt omfattande eller eleven ej kunnat påbörja kompletteringsstudierna så tidigt under vårterminen, att en in- tagning i årskurs 2 kan medges.
Övergång mellan olika fackskolor. Övergångar mellan de olika fackskolorna och mellan olika grenar inom en och samma fackskola bör vara möjliga efter vissa kompletteringar. Det bör ankomma på rektor och klasskonferens att göra de pedagogiska bedömningar som blir aktuella, när elever önskar övergå till annan specialisering, linje eller skola. När plats finnes eller nya avdelningar skall upprättas, sker intagningen genom rektor efter klasskonferensens yttrande.
Behovet av komplettering av grundskolebetygen för inträde i fackskola. De intagningsbestämmelser som utredningen föreslagit i kapitel 3 medför att elever, som grnomgått årskurs 9 på vissa linjer, måste komplettera sina kunskaper i vissa ämnen för att vinna inträde i fackskola. Följande kompletteringar krävs.
Samtliga fackskolor: för elever i 9 pr, 9tp, 9 ha och 9 ht, engelska (såvida de ej valt ämnet i stället för musik).
Social fackskola, språklig specialisering: för alla elever utom av elever från 9 g, 9 h eller 9 m, tyska eller franska.
Social fackskola, naturvetenskaplig specialisering: för elever i 9 pr, 9 tp, 9 ha och 9 ht, matematik, fysik och kemi.
Ekonomisk fackskola: För elever i 9 pr, 9 tp och 9 ht, matematik eller handels— räkning.
Teknisk fackskola: i förekommande fall komplettering till särskild kurs i mate- matik i årskurs 9 samt för elever i 9 pr, 9 tp, 9 ha och 9 ht komplettering av fysik och kemi. Dessutom för samtliga i förekommande fall komplettering av teckning (alternativt yrkesritning).
Elevkategorier som behöver stödåtgärder för flyttning eller övergång till annan studiegång. De i föregående avsnitt nämnda eleverna som behöver komplettera är inträdessökande, vilka därför att de saknar föreskrivna kunskaper i ett eller flera ämnen ej har behörighet för inträde på önskad utbildningsväg.
Grupper av elever inom fackskola, egentligt gymnasium eller skolmässig yrkes- utbildning, vilka kan komma i fråga för stödundervisning är
a) elever som i enstaka ämnen inte uppnår tillfredsställande resultat men som i övrigt har goda förutsättningar att fullfölja fackskolestudierna,
b) elever som önskar övergå från en linje eller specialisering till annan inom samma fackskola samt undantagsvis från en fackskola till en annan,
c) elever som önskar inträde i årskurs 2 av fackskola (vanligen elever som genomgått årskurs 1 i gymnasiet),
d) elever som önskar bredda sin fackskolekompetens genom att utöver det ordinarie studieprogrammet tillvälja ämnen från andra fackskolor,
e) elever inom yrkesutbildning, vilka för övergång till fackskole- eller gymna— sieutbildning önskar komplettera sina teoretiska kunskaper.
För prövningar efter dessa kompletteringar, liksom för prövning efter behörig— hetskomplettering, bör motsvarande bestämmelser, som nu gäller för grund- skolan, skolstadgan 6 kap. 20—23 55, tillämpas.
Åtgärder för att underlätta intagning, flyttning och övergång mellan studie— gångar. För inträdessökande från grundskola respektive gymnasium samt för elever av kategori a) och e) ovan kan kompletteringar under sommaren bli erfor- derliga. I åtskilliga fall bör kompletterings- respektive stödundervisning kunna ske under terminen efter en preliminär intagning vid höstterminens början. Under vårterminen före övergången till en ny studiegång bör också elever i kate— gori b) få tillåtelse att komplettera ämnen som hör till annan specialisering, gren eller linje än den de ursprungligen tänkt sig genom att de befrias från de fria tillvalsämnena för att i stället ägna sig åt komplettering. Detsamma bör gälla för elever, som önskar övergå till annan fackskola, till gymnasium eller till vissa avdelningar vid yrkesskolväsendet efter avslutad fackskola. Den nedan om- nämnda stödundervisningen bör kunna förläggas till dessa lektioner.
För att underlätta elevernas kompletteringar erfordras stöd från skolans sida. Stödet kan i första hand ske genom korrespondensundervisning, varvid erfor— derlig lärarhandledning bör anordnas av skolan. Det bör uppdras åt skolöver- styrelsen att vidtaga sådana åtgärder att erforderligt studiematerial tillhanda- hålles i den mån sådant inte redan finns. Sedan vissa erfarenheter vunnits av om- fattningen av kompletteringsstudierna torde en generell tilldelning av timmar för lärarhandledning kunna meddelas skolorna, förslagsvis angiven till ett visst antal veckotimmar per årskurs och klass, varvid möjligheterna till samläsning med andra fackskolor i kommunen självklart bör beaktas. Denna stödundervisning bör kunna bedrivas både under löpande termin (i så
fall under lektioner som frigörs genom bortval av fria tillvalsämnen) och under sommaren.
Preparandkurser för inträde i fackskola. Enligt de av departementschefen givna direktiven skall utredningen även överväga frågan angående upprättandet av det kompletteringsinstitut för fackskolorna, som skolberedningen speciellt uttalat sig för vad avser den tekniska fackskolan.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning torde det vara mindre lämpligt att koncentrera de — i varje fall under en övergångstid —-— rätt omfattande komplet— teringsstudierna till ett fåtal platser i landet. Kompletteringsstudierna kommer väl främst att efterfrågas av ungdom och vuxna med enbart folkskola och som alltså ej genomgått grundskolan (enhetsskolan) och ej heller erhållit avgångs- betyg från realskolor och flickskolor liksom av personer, vilka genom ämnes- och linjeval i grundskolan (enhetsskolan) måste komplettera sina slutbetyg med betyg i vissa ämnen främst färdighetsämnena engelska, tyska eller franska samt i vissa fall fysik, kemi, matematik och teckning enligt fordringarna för årskurs 9 i grundskolan. Från flera synpunkter måste en geografisk utspridning vara önsk— värd och lämplig, då härigenom ett större antal personer kan utan alltför stora kostnader och besvär bedriva kompletteringsstudier i hemorten. I de fall då kompletteringsstudierna för den enskilde eleven får en större omfattning torde främst folkhögskolornas möjligheter att erbjuda kompletterande undervis- ning åt äldre elever böra uppmärksammas. För många inträdessökande torde dock studierna endast avse ett eller ett par ämnen. För denna kategori bör kompletteringsstudierna enklast kunna lösas genom att studierna administrativt samordnas med den stödundervisning (de kompletteringsstudier) som utred— ningen i det föregående föreslagit skall anordnas vid fackskolorna. En förutsätt- ning för en sådan samordning är dock att undervisningen — med hänsyn till inträdessökande som har förvärvsarbete eller som utför praktikarbete —— med- delas på kvällstid. Naturligtvis bör också kompletteringsmöjligheter tillhanda- hållas för varje slag av fackskola och sålunda inte bara för den tekniska, även om den där sannolikt kommer att få den största betydelsen.
Kompletteringsstudierna avser i allmänhet studier enligt kursfordringarna i årskurs 9 i grundskolan och torde vanligen komma att avslutas med prövningar enligt skolstadgan 6 kap. 22—23 åå. Det kan därför ifrågasättas om ej kom- pletteringsstudierna under dessa förhållanden i första hand bör administreras av grundskolorna och utbyggas att tillgodose det behov av kompletteringar som torde uppkomma även för inträdessökande till ett flertal andra skolor och ut- bildningsanstalter. En förutsättning för detta är att grundskolan efter vissa gene- rella regler får en viss tilldelning av handledartimmar, vilka alltså får inräknas i statsbidragsunderlaget för kommunens grundskola. Sådant bidrag har ej utgått i försöksskolorna, medan visst statsbidrag kunnat erhållas, då kompletterings- studierna anordnats i yrkesskolornas regi. Utredningen anser icke sådana kom- pletteringar höra hemma inom yrkesutbildningens område. De har ej heller
anordnats i så stor utsträckning, att de kan anses ha motsvarat det föreliggande behovet. Under försöksverksamheten med nioårig enhetsskola har på flera plat- ser i landet kompletteringsstudier anordnats genom en kombination av kor— respondensundervisning och muntlig handledning. Eleverna har själva fått svara för kostnaderna för studiematerialet, medan kommunerna svarat för kostna- derna för handledartimmarna. Som regel har man kunnat nöja sig med en hand- ledartimme per vecka och ämne, varför lönekostnaderna blivit begränsade. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör möjlighet till relativt lättillgängliga kom— pletteringsstudier beredas alla inträdessökande och således ej göras beroende av kommunala eller enskilda initiativ i dessa frågor.
Med hänsyn till de strävanden som framträtt allt starkare på skilda håll inom skolväsendet att kostnadsfritt tillhandahålla eleverna olika slag av studiemate— riel såsom läroböcker, förbrukningsmateriel m. m. kan det övervägas, om ej ersättning i någon form för redovisade kostnader för studiebrev m. m. borde utgå till de elever eller förutvarande elever som fullföljt kompletteringsstudierna och uppvisat tillfredsställande resultat vid fyllnadsprövningarna. Enligt den kost- nadsfördelning mellan stat och kommun som nu gäller beträffande kostnaderna på skolväsendets område, faller kostnader av de slag som angivits ovan på kom- munerna. Flera kommuner har enligt vad fackskoleutredningen har sig bekant genomfört fri skolmateriel och fria läroböcker för elever även i icke-obligatoriska skolor, medan det stora flertalet kommuner i landet ännu ej genomfört detta system i skolformer ovanför grundskolan. Då en anordning beträffande komplet- teringsstudierna, som fackskoleutredningen ifrågasatt i det föregående, måste an- ses vara en kommunal angelägenhet, har utredningen endast på detta sätt velat aktualisera frågan utan att här framlägga något konkret förslag.
I de kommuner, där fyllnadsprövningar i grundskolan blivit allt vanligare har målsmännen ofta förvånat sig över de avgifter som eleverna enligt skolstadgan ålagts erlägga till rektor och lärare för deltagande i fyllnadsprövning. Ifråga— varande system med avgifter för fyllnadsprövningar torde mer eller mindre auto— matiskt ha överförts från de allmänna läroverken till försöksskolan och senare till grundskolan. Även om avgifterna må ha haft sitt berättigande i icke-obliga- toriska skolor, måste systemet med avgifter för fyllnadsprövningar anses passa mindre väl i den obligatoriska skolan. Enligt vad fackskoleutredningen erfarit har vissa problem även uppstått i kommunerna beträffande medlens redovis— ning, revisionsförfarandet m. m.
Fackskoleutredningen föreslår, att bestämmelserna om avgifter för. fyllnads— prövningar i grundskolan borttages, och att det uppdras åt skolöverstyrelsen att låta utarbeta de förslag till detaljbestämmelser som erfordras för att bereda lärarna skälig ersättning för tjänstgöring vid fyllnadsprövningar. I sista hand torde denna fråga få lösas på sedvanligt sätt vid förhandlingar mellan stats- makterna och berörda personalorganisationer.
Genom en sådan åtgärd jämte en inräkning i statsbidragsunderlaget av hand— ledartimmar skulle staten inom sin sektor ha bidragit till att bereda förutva—
rande elever i grundskolan kostnadsfria kompletteringsstudier. Den av utred- ningen i det föregående berörda möjligheten att under vissa förhållanden lämna viss återbetalning för redovisade kostnader för studiematerial m. ni. skulle enligt utredningens uppfattning kunna bli ett bidrag från kommunernas sida.
Under hänvisning till de överväganden som redovisats i det föregående får fackskoleutredningen föreslå, att möjligheter till kompletteringsstudier tillhanda- hålles på det sätt som utredningen här angivit samt att dessa i första hand admi- nistreras av grundskolor vid vilka tillfredsställande elevunderlag för anordnande av dylik undervisning finnes, i andra hand till fackskolor, som uppfyller samma villkor.
Studiehj älp
I propositionen 1963198 (5. 16) anför departementschefen beträffande studie- sociala förmåner för fackskolans elever följande:
»Elev vid fackskola bör åtnjuta samma studiesociala förmåner som elev vid gymna- sium. Vid beräkningen av anslaget Studiebidrag och stipendier (1963 års statsverks— proposition, bil. 10 s. 631 ff.) har hänsyn tagits till de väntade kostnaderna för studie— hjälp till elever vid fackskolor.»
Departementschefens yttrande avsåg försöksverksamheten med fackskola. Den anknytning till principerna för studiehjälp till gymnasiets elever som där gjordes har emellertid alltjämt betydelse. Fackskolans elever är i allmänhet lika gamla som gymnasiets. I fråga om framför allt den tekniska fackskolan kan dock särskilda förhållanden uppstå. Det har nämligen förutsatts — och den på- gående försöksverksamheten synes också utvisa riktigheten därav — att en icke ringa del av särskilt den tekniska fackskolans elever torde komma att ut— göras av sådana som från förvärvsarbete återvänder till studierna för att ytter— ligare öka sin kompetens. Flera av dessa elever kan vara gifta och ha familj eller i övrigt ha ekonomiskt ansvar gentemot andra. För många av den tek- niska fackskolans elever kan den obligatoriska praktiken under ett år även skapa problem i ekonomiskt hänseende. Andra elever får långa och kostsamma resor till skolorten eller tvingas till utgifter för inackordering. Fackskoleutred- ningen är i detta sammanhang angelägen att erinra om dessa förhållanden. Utredningen har diskuterat dem med företrädare för studiehjälpsutredningen, som enligt sina direktiv har att utreda de studiesociala förmånerna för stude— rande vid gymnasier, yrkesskolor, folkhögskolor och dylika utbildningsanstalter. Enligt direktiven skall nämnda utredning därjämte uppmärksamma tillkomsten av fackskolorna.
Fackskoleutredningen — liksom också gymnasieutredningen —- avstår så— lunda från att ytterligare uppehålla sig vid de studiesociala frågorna utan hän- visar till studiehjälpsutredningens under hösten 1963 avlämnade betänkande. Ej
heller har utredningen ansett sig böra närmare behandla frågan om Skolmål- tider för fackskolans elever. Utredningen konstaterar med tillfredsställelse, att en allt större del av eleverna på det gymnasiala utbildningsstadiet nu erhåller fria Skolmåltider. Med hänsyn till inte minst den stora gruppen tillresande elever är det också önskvärt, att skolmältidsverksamheten utvidgas till att i största möjliga utsträckning omfatta fackskolans elever.
FACKSKOLAN OCH VISSA ANDRA MOTSVARANDE SKOLFORMER
I proposition nr 54 år 1962 framhåller departementschefen att frågan om fackskolorganisationens framtida omfattning bör ingående uppmärksammas och i mån av behov omprövas, i första hand i samband med gymnasieutredningens överväganden rörande det »gymnasiala» utbildningsväsendets framtida total- dimensionering och avvägningen mellan skilda utbildningsvägar inom denna sektor.
I direktiven till fackskoleutredningen framhåller departementschefen att till- komsten av fackskolorna medför »nya problem när det gäller deras avgränsning mot och samordning med parallella skolformer, såväl gymnasier som yrkesskolor, problem som det är nödvändigt att grundligt penetrera. På den obligatoriska skolans åldersstadium står man nu inför att definitivt överge parallellskole— systemet».
»I det förestående arbetet kan sålunda fackskolefrågan redan av här antydda skäl inte ses isolerad utan uppgiften måste i olika hänseenden beröra relatio— nerna mellan å ena sidan de nya fackskolorna och å andra sidan vissa befintliga skolformer, nämligen gymnasier och yrkesskolor samt även folkhögskolan.»
»Fackskolornas inverkan på vissa delar av yrkesutbildningsväsendet måste likaså uppmärksamt beaktas. Vissa yrkesskolor torde, såsom skolberedningen för sin del förutskickat beträffande en del tekniska skolor, med fördel kunna avlösas av de kommande fackskolorna. Även andra typer av skolor och kurser inom yrkesskolväsendet, som mer eller mindre motsvarar de nya fackskolorna, kan i detta sammanhang behöva uppmärksammas; särskilt torde detta gälla beträf- fande viss merkantil utbildning.»
»De sakkunniga bör även beakta vad som anföres i propositionen 196254: (s. 3448 ff.) om förhållandet mellan fackskolorganisationen och folkhögskolan samt därvid uppmärksamma huruvida —— utan eftersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen —— särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna.»
Det gymnasiala skolsystemet
I sitt nyss framlagda huvudbetänkande behandlar gymnasieutredningen i kapi- tel 6 och 12 det s.k. gymnasiala skolsystemet. Gymnasieutredningen använder ordet gymnasial för att markera att en skola i huvudsak avser samma ålders- stadium som gymnasiet, medan beteckningen gymnasium anger sammanfatt— ningen av de utbildningsvägar som utgör en direkt fortsättning på grundskolan och — utan att alltid ha detta som huvuduppgift —— meriterar för tillträde till universitet och andra därmed jämförliga utbildningsanstalter. F ackskoleutred- ningen ansluter sig till denna uppfattning och vill beteckna den utbildning som ges under de närmaste åren efter grundskolan i åldern 16—19 år som gymnasial utbildning.
Gymnasieutredningen framhåller att nya studievägar inom detta ålderssta— dium torde bli aktuella och påvisar bl. a. det stora utbildningsbehovet för vård- nadsområdet samt en fortsatt utbyggnad och innehållsmässig modernisering och komplettering av den tekniska och den ekonomiska utbildningen.
Inom skolsystemet erfordras även nivåmässigt anpassning till ungdomarnas skilda studieförutsättningar. Många ungdomar som syftar till en yrkesverksam- het på s.k. mellannivå eller en mer speciell yrkesutbildning önskar ovanför grundskolan fullfölja en utbildning, där kraven inte motsvarar nuvarande gym- nasieexamina, utan önskar en kortare studietid, som snabbare leder fram till förvärvsverksamhet.
Gymnasieutredningen anser med hänsyn till skolfrågan i dess helhet införan— det av fackskolorna vara en riktig och betydelsefull åtgärd. »Det är av stor vikt», framhåller utredningen, »att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan redan från början utformas så att de tillsammans bildar ett flexibelt och anpassnings- bart skolsystem.»
Gymnasieutredningen räknar med att omkring 1970 drygt 50 % av årskullen torde komma att mottagas i en relativt teoretisk utbildning på det gymnasiala åldersstadiet, vartill kommer ca 20 %, som torde söka till en minst tvåårig skol- mässig yrkesutbildning. Medan vid nämnda tidpunkt 30—35 % av årskullen beräknas ha behov av en utbildning i huvudsak motsvarande det nuvarande gymnasiet, antas fackskolorna fullt utbyggda omkring år 1970 mottaga ca 20 % av årskullen. Gymnasieutredningen anser det ändamålsenligt, att man sätter stu— diemålet inom fackskolorna så högt att dessa kan fylla det behov av kortare teo- retiska utbildningsvägar, som förefinnes inom det gymnasiala skolsystemet, i stället för att skapa ett parallellskolesystem genom upprättandet av tvååriga linjer inom det egentliga gymnasiet.
I en framtid, när efterfrågan på utbildade och intresset för utbildning ytter- ligare ökat, anser gymnasieutredningen för sin del vidare, att det kan bli nöd— vändigt att fastare än vad som nu kan ske sammanfoga de olika skolformerna ovanpå grundskolan till en enhet. Enligt utredningens uppfattning kommer i framtiden intresset på det gymnasiala åldersstadiet för en mer speciell yrkes-
utbildning, tidigt inriktad på enstaka yrkesgrupper att minska, samtidigt som man har att räkna med en fortsatt snabb utbyggnad av yrkesskolväsendet, vars uppgifter kan komma att delvis förändras och ges formen av påbyggnadskurser ovanpå en bredare men dock målinriktad grundutbildning erhållen inte bara i grundskolan utan i stor utsträckning inom gymnasiala skolformer.
Skolplanering bör vidare enligt nämnda utredning bedrivas efter mera över— gripande riktlinjer, vilka kan sammanfattas enligt följande fyra huvudpunkter. Den bör (s. 500 i SOU 1963: 42)
a) vara rationell, dvs. effektivt utnyttja ekonomiska och personella resurser,
b) så långt möjligt ge eleverna, oavsett bostadsort, samma tillgång till olika utbildningslinjer,
c) i möjligaste mån ta hänsyn till efterfrågan på gymnasieutbildade dels kvan— titativt, dels vid lokaliseringen av en enskild skola och
d) medge största möjliga flexibilitet så att den med minsta möjliga ytterligare investeringar kan anpassas till ändrade förhållanden.
Fackskoleutredningen ansluter sig till de framförda synpunkterna angående gemensam planering och i den mån så befinnes lämpligt samorganisation av olika skolformer inom det gymnasiala skolsystemet. Alltefter rådande lokala förhållanden kan alltså till samma skolenhet förläggas gymnasium, fackskola och/eller yrkesskola. I vissa fall kan samorganisation med grundskola också förekomma. Avgörande för vilken utformning som den lokala skolenheten får bör enligt fackskoleutredningens uppfattning vara främst de ovan anförda syn- punkterna på en rationell skolorganisation. Liksom gymnasieutredningen är emellertid fackskoleutredningen medveten om att i enskilda fall hänsyn måste tas till lokala förhållanden, framför allt befintliga äldre skollokaler.
Fackskolan och gymnasiet
Som framgår av kapitel 12 av gymnasieutredningens huvudbetänkande kan man omkring år 1970 räkna med 118 fackskoleregioner i landet. I flertalet — ca 90 — skulle fackskolan komma att omfatta högst 14 klasser. En organisation med fristående blandfackskola skulle bli mycket oekonomisk med hänsyn till de om- fattande investeringar som erfordras, särskilt för den tekniska fackskolan.
Ett stort antal gymnasier kommer enligt nämnda huvudbetänkande samtidigt att bestå av ett mindre antal parallellavdelningar. Även sådana skolenheter kommer beträffande såväl lokaler som lärare i flera ämnen att få en relativt låg utnyttjandegrad.
Mycket talar därför för en yttre samordning mellan gymnasierna och fack- skolorna. En samordning mellan gymnasium och yrkesskola liksom fackskola (ekonomisk och teknisk fackskola) och yrkesskola kan också bli aktuell. I kapi- tel 20 har gymnasieutredningen sökt beräkna de besparingar som samhället kan
göra genom sådana samplaneringar. Vid en samorganisation gymnasium—fack- skola beräknas de investeringskostnader som fordras för erforderlig utbygg- nad av de båda skolformerna bli avsevärt lägre än om de båda skolformerna konsekvent utbygges fristående från varandra. Kostnadsminskningarna har av gymnasieutredningen angivits i storleksordningen 200 mkr.
Genom en samordning gymnasium—fackskola kan också den gymnasiala utbildningen utspridas till ett större antal platser i landet.
Läsåret 1962/63 fanns sammanlagt 231 gymnasier upprättade på 124 gym- nasieorter. Utbyggnaden av gymnasierna har enligt gymnasieutredningen nu nått så långt, att med hittillsvarande utformning endast någon enstaka ytter— ligare ort kan komma i fråga för reguljär gymnasieutbildning under den tid som nu kan överblickas. Om däremot på vissa orter en sammankoppling av gym- nasium och fackskola kan ske, ökas möjligheterna för en ytterligare utspridning av gymnasieutbildningen. Som mer allmän riktpunkt för denna utspridning an— ger gymnasieutredningen att regioner med ett elevunderlag av mer än 125 elever och med restidsavstånd om mer än en halvtimme bör kunna nyinrättas under den viktiga förutsättningen, att redan befintliga gymnasier ej ogynnsamt på- verkas i betydande grad. Gymnasieutredningen räknar med att uppemot ett tiotal nya orter uppfyller dessa fordringar. Härtill kommer ett antal glesbygds— orter, på vilka en särskild form av gymnasial utbildning bör kunna anordnas genom sammanförandet av gymnasium och fackskola. Vid dessa skolenheter kan i förekommande fall och om elevunderlaget är så litet att årliga variationer i elevtillströmningen eljest skulle förorsaka svårigheter, undervisningen i större eller mindre omfattning bedrivas enligt korrespondensmetoden. Även undantags- former av gymnasium med muntlig undervisning bör kunna övervägas.
Gymnasieutredningen avvisar tanken på ett »horisontellt kluvet» egentligt gymnasium med en avgångsetapp efter två år och anser att samma fördelar som en sådan organisation skulle erbjuda i fråga om möjlighet till ytterligare geogra— fisk spridning i stort sett kan uppnås även i det gymnasiala skolsystern, som pre- senterats i det föregående. Det egentliga gymnasiet eller kanske hellre student— utbildningsvägen bör sålunda tillsammans med fackskolan och den skolmässiga yrkesutbildningen bilda ett överstadium till grundskolan, inom vilket goda över— gångsmöjligheter bör finnas, varjämte vuxenutbildningen bör vidgas och effekti- viseras (SOU 1963142 5. 234).
I debatten om fackskolan har farhågor framförts att skolan skulle förlora sin karaktär eller sitt egenvärde, om den kom att ingå i en relativt fast samorga- nisation med annan skolform, främst gymnasium. Karaktären och egenvärdet har visserligen inte definierats, men i vissa fall synes man ha föreställt sig att gymnasiet och fackskolan borde organiseras som skolformer för helt skilda elev— kategorier. De individer som sökte sig till fackskola skulle eftersträva ett utbild- ningsmål och ett utbildningsinnehåll av helt annan karaktär än gymnasiets. Skillnaderna mellan gymnasium och fackskola måste av den anledningen mar- keras starkt.
Fackskoleutredningen menar att en långsiktig planering för den teoretiska utbildningen ovanför grundskolan bör anpassas efter elevernas intressen och samhällets och avnämarnas behov.
De ungdomar som i framtiden kommer att söka sig till gymnasial utbildning av huvudsakligen teoretisk karaktär bildar inte någon enhetlig grupp. Olika in- tressen kommer att vara representerade beträffande ämnen, ämnesområden och yrkesinriktning. Studieförutsättningarna växlar också i många avseenden. Det gäller inte bara intellektuell prestationsförmåga utan även ambition, målinrikt- ning, arbetskapacitet etc. Alla de faktorer som inverkar på valet av studieväg och bestämmer framgången inom denna är inte heller likartat företrädda hos individerna utan är ofta kombinerade på olika sätt. Drivkrafterna till vidare utbildning torde därför variera kontinuerligt inom hela gruppen.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning torde det vara svårt att uppdela ungdomarna i två eller tre markerade grupper med starkt avvikande intresse- inriktning, skolinställning och utbildningsförutsättningar. I princip skulle ung— domarnas önskemål bara kunna tillgodoses genom en totalt individualiserad skola. Utredningens uppfattning sammanfaller här med gymnasieutredningens.
I praktiken får man givetvis nöja sig med approximationer, genom att som i gymnasiet erbjuda olika studievägar och eventuellt begränsade studieprogram och genom att skapa nya gymnasiala skolformer, vilka ej endast bör utgöra ett alternativ till gymnasiet utan erbjuda ett studiemål, som till en del är att be— trakta som en variation av gymnasiets. Om dessa synpunkter ej beaktades kunde följden lätt bli att stora elevgrupper inte attraheras av vare sig det ena eller det andra alternativet.
I stället för att komplettera varandra kunde de båda skolformerna komma att spelas ut mot varandra. Blir prestigeskäl avgörande skulle vissa elever kom- ma att dras till gymnasiet utan att deras intressen och utbildningsbehov till— fredsställs därav. Effekten blir gymnasiepåspädande, ej gymnasieavlänkande därför att utbildningsvägen genom gymnasiet kommer att te sig väsentligt mer lockande, eftersom den ger större möjligheter till fortsatta teoretiska studier. Det är därför enligt utredningens uppfattning angeläget, att möjligheter skapas för de ungdomar som väljer fackskola eller yrkesskola, att i en. senare etapp uppnå fullständig gymnasiekompetens liksom att möjligheter ges till komplette- rande gymnasiestudier genom en väl utbyggd vuxenutbildning.
Övergångar i olika riktningar mellan yrkesskola, fackskola och gymnasie- utbildning måste ske smidigt, vilket naturligtvis dock ej utesluter att komplet— terande studier i vissa ämnen kan komma att krävas. En faktor som vidare är betydelsefull för värderingen av de olika gymnasiala utbildningsvägarna är givetvis också utformningen av den egentliga gymnasieutbildningen. Med den konstruktion av gymnasiet som gymnasieutredningen föreslår blir det inte lika definitiv skillnad som hittills beträffande deras slutkompetens som genomgått gymnasium och deras som genomgått andra skolformer. Tillträde till universitet och högskolor är inte automatiskt knutet till genomgång av gymnasiet utan bl. a.
beroende av att eleverna fullföljt hela studieprogrammet. Eleverna kan nämligen stanna kvar i gymnasiet och ta 5. k. mindre studiekurs. Det kommer sålunda att bli mer flytande gränser mellan den kompetens som genomgång av olika gymna— siala utbildningsvägar ger. Detta markeras också av att studentexamen i dess nuvarande form försvinner.
I direktiven för fackskoleutredningen framhåller departementschefen att vissa synpunkter på de lokala organisationsformerna framförts i skolberedningens be— tänkande, »vilka bör kunna vara i det väsentligaste riktgivande för den lokala uppbyggnaden av fackskolor. I detta sammanhang bör också erinras om att en särskild arbetsgrupp mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbild- ning för närvarande handlägger frågor rörande planeringen för bl.a. fackskol- organisationens utbyggnad. De nu tillkallade sakkunniga behöver därför icke beakta hithörande planeringsfrågor på annat sätt än genom kontakt i erforderlig omfattning med nyssnämnda planeringsorgan.»
Som framgår av direktiven torde fackskoleutredningen ej ha anledning att ta annan befattning med berörda planeringsfrågor än att i sitt arbete söka ge fack- skolan en sådan utformning, att den —— samtidigt som den tar vara på sin pri- mära uppgift —— på ett smidigt sätt kan inordnas i större skolenheter, som kan komma att omfatta de andra skolformerna gymnasium, yrkesskola eller grund- skola.
Enligt utredningens uppfattning måste därför frågan om den lokala organisa— tionen av fackskolorna främst betraktas som ett praktiskt och ekonomiskt pro- blem, som måste lösas för varje kommun på det sätt som efter rådande lokala förhållanden visar sig vara mest ändamålsenligt. Fackskoleutredningen förut— sätter i samband härmed, att kommunerna kommer att få avsevärd frihet att inom ramen för vissa för skolplaneringen betydelsefulla generella riktlinjer i samråd med vederbörande regionala planeringsorgan själva utforma det gym- nasiala skolsystemets organisation inom den egna kommunen.
Det väsentliga för att en skola skall få en egen karaktär är nämligen, som fackskoleutredningen framhållit på s. 50 att målsättningen för skolan, skolans tim- och kursplaner samt det inre arbetet i skolan utformas så, att skolan leder fram till en reell kompetens, att den på grund av den utbildning som där med- delas får ett egenvärde, som klart uppfattas av allmänheten, såväl avnämare som målsmän och elever.
Fackskolan och yrkesskolan m. m.
Inledning. Riksdagen har 1962 beslutat om takten och formen för hur de prak- tiska realskolorna — liksom de kommunala flickskoloma — skall avlösas av fack— skolan. Vid fackskolans införande kommer emellertid även andra skolformer att beröras. Även yrkesskolorna bedriver sålunda undervisning som helt eller till en del kommer att motsvaras av vad fackskolan avser att ge. Förutom de del—
tidskurser av varierande längd och med varierande anspråksnivå, som yrkes— skolorna erbjuder, finnes sålunda ett stort och växande antal heltidskurser. De sistnämnda representerar oftast någon av huvudgrenarna: industri och hant— verk, husligt arbete — vartill numera kommer vårdande yrken — samt handel. Dessutom finns inrättade särskilda tekniska skolor.
Avlösning av yrkesskolornas handelskurser. Handelsundervisningen vid yrkes- skolorna har mycket stor omfattning. Expansionen började efter det andra världskriget och omfattade i början främst utbildning av elever med avslutad folkskola. Under 1940-talet inrättades emellertid även avdelningar, som byggde på avlagd realexamen. Deras antal var dock relativt ringa. Antalet elever i av— delningarna var ofta inte större än att det uppnådde det minimum, som före- skrives för inrättandet av en avdelning, nämligen åtta elever. Under 1950-talet har däremot ett för varje år ökande antal ettåriga kurser för elever med avlagd realexamen eller motsvarande kommit till stånd.
Sålunda fanns under arbetsåret 1962/63 129 yrkesskolor där undervisning i heltidskurser i handel sker för elever med realexamen. Vid mindre skolor före— kommer det, att samläsning äger rum i vissa ämnen med elever från andra av— delningar. I de största städerna är å andra sidan antalet avdelningar av detta slag mycket stort. Skolorna redovisas dock i båda fallen som en skola. Utbild- ningen har varit relativt oenhetlig, men överstyrelsen för yrkesutbildning har eftersträvat att förenhetliga utbildningen. För närvarande följer de flesta av— delningar endera av följande två kursplaner: ettårig kontorskurs allmän linje och ettårig kontorskurs stenograf— och korrespondentlinje. Båda linjerna är starkt yrkesinriktade. Allmänna ämnen förekommer blott sparsamt i undervis— ningen. Sådana ämnen som av hävd räknats till de merkantila ämnena har där- emot ett betydande utrymme. Utbildningen i språk är exempelvis starkt inrik- tad mot fackutbildning i begränsad mening genom att eleverna framför allt lär sig affärskorrespondens.
Den allmänna linjen ger en relativt bred kontorsutbildning. Eleverna stu- derar svensk och engelsk affärskorrespondens och samtidigt en relativt omfat- tande kurs i företagsekonomiska ämnen. I stenograf— och korrespondentlinjen är utbildningen på ett helt annat sätt än när det gäller allmänna linjen inriktad mot blott en del av kontorsyrket nämligen korrespondentutbildningen. Sålunda studerar eleverna exempelvis både engelsk och tysk affärskorrespondens om var- dera sex veckotimmar. Den i egentlig mening företagsekonomiska utbildningen omfattar åtta veckotimmar och har fått samlingsnamnet handelsteknik. Inne- hållet i detta ämne uppvisar vissa likheter med det av utredningen nu före— slagna ämnet företagsekonomi. Man försöker sålunda här genomföra en viss blockundervisning. Det föreligger emellertid en väsentlig skillnad. I realiteten är nämligen beteckningen handelsteknik en huvudrubrik för ämnena bokföring, handelsräkning, handelslära och handelsrätt som vart för sig erhåller två vecko— timmar. Det är alltså icke fråga om integration av ämnesdelarna till en helhet,
vilket enligt såväl mål som kursinnehåll m. m. i hög grad gäller det av utred- ningen föreslagna ämnet företagsekonomi.
Att antalet handelsavdelningar är mycket stort har flera orsaker. En är att den utbildning som eleverna får vid handelsavdelningarna ofta är av den arten att den ger utrymme för utbildning mot mycket vida områden av arbets- livet. ävcn sådan som inte har direkt anknytning till det i begränsad mening merkantila livet. Eleverna behöver sålunda icke ta slutlig ställning till yrkes— valet före studierna vid yrkesskola. En annan orsak är, att de investeringar som är nödvändiga för inrättandet av en ny handelsavdelning i allmänhet är små. När det gäller inrättandet av verkstadsavdelningar där maskinparken kräver omfattande anskaffningar blir däremot investeringarna stora. Detta kan tvivels— utan påverka de lokala skolmyndigheterna vid deras ställningstagande.
Det är emellertid också otvivelaktigt så, att den utbildning som yrkesskolorna givit i sin ettåriga handelsutbildning motsvarar ett behov hos avnämarna. Detta har bl. a. berott på att man i undervisningen lagt stor vikt vid inövandet av vissa kontorsrutiner. Detta får dock icke tolkas så att undervisningen varit enbart inriktad mot att öva upp rutiner av olika slag. Den har även givit ge— digna teoretiska kunskaper.
Under senaste åren har vidare inrättats tvååriga kurser byggande på realexa— men eller motsvarande. Antalet sådana kurser har under läsåret 1962/63 varit elva. De fanns på följande orter: Bollnäs, Jakobsberg, Kiruna, Mora, Olof— ström, Södertälje, Vetlanda, Växjö, Åseda, Älmhult och Ängelholm. Härtill kom— mer den tvååriga kurs för affärsledare som finnes i Linköping. Man jämför emellanåt denna utbildning med den som skolberedningen föreslog skulle före— komma vid ekonomisk (merkantil) fackskola och hävdar då ibland att utbild— ningarna är identiska. Så är emellertid icke fallet. Den ekonomiska fackskolan ger nämligen på ett helt annat sätt utrymme för allmänna ämnen som sam— tidigt är av betydelse för elevernas framtida verksamhet. Detta gäller i all synnerhet efter de förändringar som utredningen företagit i det tidigare försla— get till merkantil fackskola och som resulterat i det förslag till ekonomisk fack- skola, som utredningen härmed framlägger.
Yrkesskolans tvååriga läroplan innebär bl.a. att undervisningen i årskurs 2 uppspaltas i tre linjer: en redovisningsteknisk, en distributionsteknisk och en språklig. På denna punkt har man följt skolberedningens förslag till läroplan för merkantil fackskola. Samläsningsmöjligheterna mellan de olika linjerna i årskurs 2 av denna utbildning vid yrkesskolan är rätt begränsade genom att timtalet icke sammanfaller i någon högre grad. Skolberedningens timplaneförslag gav föga utrymme för allmänna ämnen, något som ej heller timplanen för den tvååriga kursen ger. Utredningen föreslår emellertid, att den ekonomiska fackskolan skall få. ett inte oväsentligt utrymme för allmänna ämnen. (Se detta betänkande s. 68). Utredningen föreslår vidare en fjärde mot förvaltningsarbetet inriktad linje. Man kan mot bakgrunden härav då fråga sig, hur det kommer att gå med de i det föregående redovisade linjerna inom yrkesskolan —— både de ett—
åriga och de tvååriga — när den ekonomiska fackskolan införes. I vissa fall har dessutom inrättats ettåriga påbyggnadskurser ovanför ettåriga handelskur— ser byggande på realexamen. Denna typ av utbildning är mycket lik de ovan beskrivna tvååriga kurserna även om varje årskurs i och för sig är ett avslutat helt. Frågan om dessa kursers avlösning är givetvis även aktuell.
Inledningsvis kan konstateras att de här behandlade olika utbildningsvägarna riktar sig till samma ålderskategorier och till elever med samma grundutbild— ning, nämligen realexamen eller grundskola. Utredningens förslag till läroplan kommer att ge eleverna lika goda kunskaper i ekonomiska ämnen som skol— beredningens skiss gav och som gives vid yrkesskolorna. Antalet timmar i före- tagsekonomiska ämnen i yrkesskolans tvååriga merkantila utbildning är visser- ligen större än vad utredningen nu föreslår för den ekonomiska fackskolan. Integrationen av lärostoffet i det gemensamma ämnet företagsekonomi kommer dock att eliminera dubbelläsning. Ämnesstoffet och kursplanen har vidare ut- valts och sammansatts så att de ger tillräckliga kunskaper för det behov som föreligger.
När det gäller utbildningen är utredningen således av den meningen att den ekonomiska fackskolan bättre motsvarar elevers, föräldrars och avnämares be— hov. Utbildningen blir mer allsidigt användbar och har en bredare målsättning i överensstämmelse dels med pågående utveckling på arbetsmarknaden dels med elevernas yrkesmognad. Härigenom får bl.a. eleverna större rörelsefrihet när det gäller att välja yrke. De tvååriga kurserna ger vidare ingen tidsvinst jäm- fört med vad den ekonomiska fackskolan ger.
Utredningen är därför av den uppfattningen, att eleverna i stor utsträckning kommer att söka sig till ekonomiska fackskolor i stället för till tvååriga kurser vid yrkesskolornas handelsavdelningar. För den händelse de tvååriga kurserna skulle fortsätta vid sidan om fackskolan föreligger vidare risk för ett icke önsk— värt parallellskolesystem. En ort kan frestas att Vilja erbjuda en utbildning som är av i stort sett samma längd och organisation men därför icke identisk med en utbildning av liknande slag på en annan ort. Detta kan då allvarligt påverka t. ex. elevunderlaget för skolan på en ort, som tillkommit efter sedvan- liga planeringsöverväganden.
Med anledning härav föreslår utredningen, att statsbidrag till nya tvååriga handelskurser ej skall utgå från och med läsåret 1965/ 66. Utredningen föreslår vidare, att utbildningen vid de redan inrättade tvååriga kurserna avlöses av ekonomiska fackskolor så snart förhållandena så möjliggör, under förutsättning att de därigenom uppkomna ekonomiska fackskolorna kan få en med hänsyn till den allmänna skolplaneringen lämplig eller åtminstone godtagbar geografisk placering. Särskilda påbyggnadskurser ovanför ettåriga kurser bör ej heller komma till stånd. Utredningen är av den meningen, att den sanering bland antalet kurser som blir följden av ett sådant beslut är till fördel för den erfor— derliga överblicken av de tillgängliga utbildningsresurserna på här aktuell nivå.
De ettåriga kurserna ger givetvis en tidsvinst jämfört med fackskolan. Den utbildning som ges vid dessa kurser är god. Eleverna får anställningar som ofta ställer inte oväsentliga kvalitativa krav på dem. Enligt utredningens för- menande behöver dock en tvåårig utbildning i och för sig icke avskräcka ele- ver eller målsmän från att välja denna framför en ettårig utbildning. Man har nämligen anledning förmoda, att målsmän och elever kommer att uppfatta det som en tillgång om en utbildning erbjudes med inte oväsentliga inslag av all- männa ämnen vid sidan av de ekonomiska. Den ettåriga utbildningen är där— emot strängt yrkesinriktad och ger som sagts endast föga utrymme för allmänna ämnen.
Som framgår av kapitel 3 s. 125 har icke alltid de hittillsvarande ettåriga kur- serna uppfattats som bestämda kompetensvägar. Sedan den ekonomiska fack- skolan fått en bestämd kompetens är det rimligt förmoda, att de blivande ar- betsgivarna i ökad utsträckning kommer att välja elever med denna utbildning.
De ettåriga kursernas stora antal — förutom ovan redovisade 129 skolor finnes ett stort antal avdelningar där eleverna har genomgått folkskola — med- för vidare att handelsutbildningen redan nu är mycket spridd över landet. Detta har förmodligen medverkat till det relativt låga antal sökande till den ekono— miska (merkantila) fackskolan — ca 1/5 av samtliga sökande till fackskolor som förmärkts vid den nu påbörjade försöksverksamheten med tvååriga fack- skolor, se kapitel 7 s. 251. Även på relativt små orter har nämligen kunnat erbjudas handelsutbildning, något som har minskat målsmännens intresse att skicka sina barn till den merkantila fackskolan på en annan ort.
Utredningen vill emellertid på nuvarande ståndpunkt icke direkt föreslå att de ettåriga kurserna byggande på realexamen eller motsvarande skall upphöra. De kan i vissa fall utgöra ett valvärt alternativ för elever som önskar en kortare ut- bildning än vad den ekonomiska fackskolan kan ge. Å andra sidan bör en olyck— lig konkurrens mellan de båda skolformerna icke få komma till stånd. Utred- ningen utgår ifrån att de ettåriga kurserna byggande på realexamen eller mot— svarande kommer att starkt minska i antal, och vill därjämte understryka nöd- vändigheten av att man ur allmänna planeringssynpunkter noggrant obser- verar lokaliseringen o. (1. av dessa kurser för att förhindra uppkomsten av ett parallellskolesystem med alla dess inte önskvärda konsekvenser. Det före- ligger emellertid ett stort antal för närvarande svåröverskådliga frågor i sam— band med ett eventuellt avlösande av de ettåriga kurserna. Utredningen är där- för icke beredd att framlägga ett förslag på denna punkt. Det torde få ankomma på. den aviserade yrkesskolberedningen att uppta denna fråga till behandling. Utredningen utgår därjämte ifrån att planeringsarbetet under de närmaste åren uppmärksammar eventuella nya önskemål om ettåriga kurser.
För den händelse en avlösning blir aktuell av yrkesskolornas handelsunder- visning uppstår givetvis vissa problem. Den utrustning av »merkantil» art som finnes vid yrkesskolorna kan givetvis delvis användas vid yrkesskolornas spe— cialkurser. Hit hör exempelvis övningsbutiker, skyltverkstäder m. m. Annan ut-
rustning exempelvis i form av skrivmaskiner, bokföringsmaskiner, viss kontors— teknisk utrustning osv. kan övertas av fackskolan eller grundskolan i de fall där de ej erfordras för yrkesskolans egen undervisning. Lärarna kommer ibland att kunna användas i den nya fackskolan osv. Både när det gäller yrkesskolan och fackskolan är vidare huvudmannen densamma, nämligen kommunen. Proble— men vid avlösningen kommer säkerligen icke att bli särskilt betydande i de fall där yrkesskola och fackskola finnes på samma ort. På orter där det inte är aktuellt att införa fackskola kan det däremot uppstå vissa problem. I vissa fall torde utrustningen med fördel kunna användas av grundskolans högstadium. I andra fall torde däremot utrustningen kunna användas inom den framtida yrkesskolans undervisning. Frågor i samband härmed torde det emellertid an— komma på den aviserade yrkesskolberedningen att utreda.
Avlösning av kommunala tekniska skolor. En fråga rörande den tekniska fack- skolan, som tilldragit sig stort intresse från tidigare remissinstansers sida och även behandlats i den offentliga diskussionen under fackskoleutredningens ar- bete, är den som berör äldre motsvarande skolformers avlösning genom den nya skolformens tillkomst.
För skolberedningen var det dokumenterade utbildningsbehovet på den s.k. institutsingenjörsnivån en viktig utgångspunkt, då förslaget om teknisk fack— skola framlades. För beredningen framstod det som en angelägen uppgift att skapa. en regionalt mer utbredd organisation och en med avseende på inträdes- fordringar och studiemål mer enhetlig form för utbildning av tekniskt utbil- dade befattningshavare på den ifrågavarande nivån än vad de nuvarande läro- anstalterna, tekniska institut, kommunala tekniska skolor och tekniska afton- skolor, tillsammans representerar. Avsikten härmed torde ha varit att ge den tekniska utbildningen av här ifrågavarande slag en fastare plats i skolsystemet bl. a. dels i det avseendet, att den naturligt anslöte sig till den nioåriga obliga— toriska skolan, dels i det avseendet att inrättandet av skolor skulle ske enligt allmänna planeringsprinciper.
Den starka expansionen av de kommunala tekniska skolorna under senare år -— det finns ett 60-tal skolor, varav inemot hälften har heltidsundervisning —— torde i hög grad vara resultatet av kommunernas strävan att utveckla det egna skolväsendet och genom den tekniska utbildningen under rådande teknikerbrist förbättra arbetskraftstillgången vid den lokala industrin. Efter 1956 års propo— sition om den tekniska skolutbildningen och det därav följande beslutet om att utbyggnaden av den tekniska utbildningen skulle intensifieras har en stark ut- veckling ägt rum. Statsmakterna har med tillfredsställelse mottagit kommu— nala initiativ om upprättande av nya tekniska skolor. Lokaliseringen har emel— lertid på så sätt delvis bestämts av de varierande kommunala initiativen. Även orter med relativt litet befolkningsunderlag har tagit initiativ till och erhållit kommunala tekniska skolor samtidigt som flertalet större städer avstått från dylika iniatitiv. Skolmyndigheterna har i de större tätorterna med deras starkt
utvecklade allmänna skolväsende fram till den kompetensnivå, som motsvarar inträde i gymnasium, ofta ansett gymnasiets kvantitativa utveckling som den mest angelägna åtgärden för att tillmötesgå ett allmänt ökande utbildnings- behov. De enda skolformer med teknisk utbildning som där har existerat har varit tekniska gymnasier och kommunala tekniska aftonskolor, av vilka afton- skolorna till stor del rekryterats av yrkesverksamma ofta något äldre elever. En lucka i utbildningssystemet har uppenbarligen förelegat i dessa fall.
En av förklaringarna till den angivna utvecklingen torde ligga i att det sak— nats en naturlig anknytning mellan det allmänna skolväsendet och den kommu— nala tekniska skolan.
Skolberedningens tanke, att den tvååriga tekniska fackskolan i framtiden skulle bli norm för den tekniska utbildningen på den här ifrågavarande nivån och att de nuvarande kurserna om fem terminer sålunda skulle omorganiseras, bygger självfallet på den förutsättningen att förkunskaperna för utbildningen samtidigt skulle förbättras. Organisationen av de nuvarande kommunala tek- niska skolorna bygger på andra förhållanden inom det obligatoriska skolväsendet än dem som nu är under genomförande. Under tider, då en stor del av årsklas— serna fick nöja sig med sjuklassig folkskola, var det naturligt att inträdeskraven till de lägre tekniska läroanstalterna ställdes väsentligt lägre än fordringarna i realexamen. Ofta var dock de inträdessökande genom studier vid folkhögskolor, korrespondensinstitut o.d. så väl förberedda, att de inom en tid av endast en termin kunde uppnå den mot realexamen svarande kunskapsnivån i vissa karak— tärsämnen. Sedan den obligatoriska skolan föreslagits bli nioårig och inträdes- kraven för den tekniska fackskolan i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena avsetts bli i stort sett desamma som skulle gälla för inträde i gymnasium, var det enligt skolberedningen naturligt att låta teknikerutbildningen på mellannivå i framtiden bygga på denna bättre grund och i stället ge den en studietid av två år. Fackskoleutredningen delar denna uppfattning.
Fackskoleutredningen har på annat ställe (kapitel 3) redovisat sin uppfattning om kompetensvärdet av utbildningen vid teknisk fackskola och därvid bl.a. hänvisat till de ändrade förhållanden som följer med gymnasiets beräknade kvan— titativa utveckling. Tanken att låta den tekniska fackskolan bli norm för den tekniska utbildningen på en viss nivå behöver icke nödvändigtvis innebära att de nuvarande tekniska skolorna över hela linjen förutsättes bli avlösta av fack— skolan, eftersom det under vissa betingelser kan befinnas ändamålsenligt med parallella skolformer. Exempel på sådana betingelser 'är att klara skillnader föreligger i fråga om målet för undervisningen och läroplanens utformning, ett annat att den ena skolformen särskilt lämpar sig för utbildning av vuxna. Fack- skoleutredningens förslag innebär icke något ställningstagande till vuxenutbild— ningsproblemet i sin helhet, enär detta avses bli föremål för särskilt bedömande i den utredning om vuxenutbildninge'n, som gymnasieutredningen i en andra etapp av sitt arbete avses verkställa.
Det bör också i detta sammanhang erinras om att vid vissa tekniska skolor
konkurrensen om platserna på grund av otillräcklig utbildningsvolym inom skol- väsendet i stort lett till en sådan höjning av de intagnas reella förkunskaper, att redan den första terminens studier kunnat bygga på en kunskapsgrund i vissa ämnen liknande den som fordras för inträde på gymnasiet. Detta har medfört en höjning av studieresultatet och en därmed följande successiv höjning av stu- diemålet utöver det ursprungligen avsedda. Höga kvalifikationer hos lärarkåren och god materiell utrustning har verkat i samma riktning. Det är sannolikt att dylika tekniska skolor, som nu har ett utbildningsmål, som mer är att jämföra med gymnasiets mål än den blivande fackskolans, kan infogas i ett blivande vuxenutbildningssystem med bibehållande av sin nuvarande huvudkaraktär. För bedömningen av frågan om kommunala tekniska skolors avlösning med fack- skolor kan man dock bortse från dessa speciella tekniska skolor.
Vissa remissinstanser uppehöll sig speciellt vid frågan om fackskolan som nor- malform för den lägre tekniska utbildningen. Arbets'nmrknadsstyrelsen tillstyrkte oreserverat skolberedningens förslag om inrättande av tekniska fackskolor. Det underströks, att nuvarande utbildning vid kommunala tekniska skolor, tekniska institut och tekniska aftonskolor bygger på andra förhållanden inom det obliga- toriska skolväsendet än dem som nu är under genomförande. »En omformning av utbildningen blir därför nödvändig, och den föreslagna tekniska fackskolan är enligt styrelsens uppfattning väl lämpad som en normgivande utbildningsväg. Skolans undervisning synes väl motsvara arbetsmarknadens utbildningskrav, när det gäller ifrågavarande teknikerpersonal.» Enligt Tekniska läroverkens lä- rarförbund måste det hälsas med tillfredsställelse om den föreslagna tekniska fackskolan kan åstadkomma en normering av den tekniska utbildningen under gymnasienivå. Tekniska läroverkens ingenjörsförbund tillstyrkte i princip skol— beredningens förslag och välkomnade en utbyggnad och normalisering av utbild- ningsväsendet på denna nivå.
I fråga om kompetensvärdet av den tekniska fackskolans utbildning uttalade skolberedningen, att den avsågs leda fram till en lägre ingenjörskompetens mot— svarande den kompetens som studier vid tekniska aftonskolor, kommunala tek— niska skolor och tekniska institut ger.
Fackskoleutredningen finner en mer nyanserad bedömning av denna fråga nödvändig och erinrar om att den grupp av läroanstalter, med vilken jämförelse här skett, är ytterst heterogen.
Fackskolan skiljer sig inte oväsentligt från ett tekniskt institut i fråga om det utstakade målet liksom i fråga om läroplanen. Det torde stå klart, att instituten i ringa utsträckning tjänat som förebild vid utformningen av den tekniska facksko- lan. Under det att fackskolans utbildning i teoretiskt avseende givits en mer åter- hållsam målsättning än det tekniska gymnasiets, torde det vara svårt att finna en liknande gränsdragning mellan institutens och det nuvarande tekniska gym- nasiets mål. Det sagda gäller om inte alla så dock flera av de tekniska instituten. Förklaringen till den större likheten mellan dessa båda sistnämnda skolformers
formella studiemål ligger i den historiska utvecklingen. Instituten tillkom och utformades under en tid, då näringslivets behov av tekniker var långt större än det som kunde tillgodoses genom statliga och kommunala tekniska läro- anstalter. De från instituten utexaminerade ingenjörerna hävdade sig också väl på arbetsmarknaden. Även om studietiden var något kortare än vid tekniskt gymnasium, hade Vissa institut ett tillräckligt gott elevmaterial för att kunna hålla undervisningen på en jämförelsevis hög nivå. Under sådana gynnsamma betingelser har också ett stort antal elever, tillhörande det nuvarande ingenjörs- beståndet, utexaminerats.
Det är emellertid ostridigt, att rekryteringen av de tekniska instituten under- gått och alltjämt undergår en successiv förändring. På grund av den starka utbyggnaden av de tekniska gymnasierna och de större förmåner av olika slag, som de statliga tekniska gymnasierna lämnar sina elever, är det sannolikt att elevurvalet vid instituten icke är detsamma nu som tidigare, om en så enkel och föga nyanserad jämförelse må tillåtas. Studiemålet och kurserna torde dock icke alltid ha anpassats till de ändrade förhållandena, utan dessa har alltjämt hållits på en relativt hög nivå dock utan att alltid finna täckning i den reella kunskapsstandarden. Detta torde vara en av anledningarna till den stora sprid- ning av kunskapsnivån, som gäller icke minst vid instituten.
I Vissa remisser över skolberedningens betänkande gjordes direkta jämförelser mellan den nuvarande »institutsgruppens» utbildningsnivå och den nivå man kunde vänta sig att fackskolans utbildning skulle komma att ligga på. Tekniska läroverkens ingenjörsfö'rbund fann det beklagligt, att den nya fackskolan, vars elever dock avsågs fullgöra ingenjörsuppgifter, blir av lägre kvalitet än de nu- varande kommunala tekniska skolorna och flertalet av de tekniska instituten. Kollegienämmien vid tekniska högskolan i Stockholm betonade att omfånget och framför allt djupet av kunskaperna hos fackskolans elever måste bli mindre än hos elever från de tekniska institut och de kommunala skolor som nu existe- rar. Kollegiet sade sig icke kunna dela skolberedningens uppfattning, att den föreslagna fackskolan skulle komma att ersätta nämnda skolor och institut. Utan att dock göra direkta jämförelser mellan nuet och framtiden uttalade arbets- marknadsstyrelsen, att den tekniska fackskolan synes väl motsvara arbetsmark— nadens utbildningskrav när det gäller ifrågavarande teknikerpersonal.
Dessa jämförelser och även sådana som gjorts i enstaka diskussionsinlägg i dags- och fackpress under fackskoleutredningens arbete, synes vara baserade på antagandet om en sänkning i ett eller flera avseenden, beträffande ålder, yrkcs- praktik och förkunskaper hos elevmaterialet. Såsom framgår av avsnittet om den tekniska fackskolans praktikfråga, s. 139 ff., önskar utredningen bl. a. genom viss kvotering vid intagningen främja en utveckling, enligt vilken en icke obe— tydlig andel av de studerande vid teknisk fackskola har praktisk utbildning eller motsvarande industriell erfarenhet före inträdet.
Vad beträffar kravet på elevernas förkunskaper, har de provisoriska intag- ningsbestämmelserna till teknisk fackskola för läsåret 1963/64 tagits till intäkt
för en pessimistisk bedömning av de reella kraven. Utredningen önskar fram- hålla, att man vid utformandet av dessa tillämpat principen att undvika alltför höga formella krav för att därmed möjliggöra en friare bedömning. Skolbered- ningen betonade, att skolan på allt sätt borde underlätta för utbildningssökande med annan bakgrund än den för vederbörande skolform normala att ge dem tillträde utan onödig formalism. Kunskaper från den särskilda kursen i mate— matik från klass 9, förvärvade i grundskolan eller vid särskilt anordnade förbe- redande kurser är exempel på vad utredningen anser nödvändigt att obetingat kräva, eftersom elev med lägre förkunskaper i detta ämne måste anses få alltför stora svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen i flera av fackskolans äm- nen redan i årskurs 1. Beträffande kraven i de främmande språken vill utred— ningen endast erinra om vad som anföres i läroplanerna för engelska och tyska. Den starka begränsningen i fordringarna i dessa ämnen ligger helt i linje med den tekniska fackskolans allmänna målsättning. Den avses bl. a. underlätta för dem som är inriktade på och har goda förutsättningar för tekniska studier men ej fyller de krav i främmande språk som gymnasiet ställer, att finna en för dem lämplig studieväg.
Den starka expansion av gymnasiet, som nu pågår och enligt gymnasieutred- ningen kan väntas fortsätta, kommer vidare med säkerhet att påverka rekryte- ringen av närliggande skolformer. Man kan utgå från att ett stort antal av de elever som nu väljer kommunal teknisk skola eller tekniskt institut, i och för sig är intresserade av och har förutsättningar för gymnasiets studier och vid en större platstillgång skulle ha valt dessa, om jämväl vissa övriga förutsätt- ningar varit för handen (ekonomiska förhållanden, tillgång till gymnasium i hemorten m. in.). Andra åter, som nu väljer gymnasium, skulle om fackskola funnits föredragit den. Utredningen hänvisar här vidare till sina synpunkter på den blivande rekryteringen som redovisats i kapitel 3 s. 127.
Sammanfattningsvis finner fackskoleutredningen sålunda, att den tekniska fackskolan med avseende på mål och innehåll är ägnad att avlösa femtermins- kurser (teknikerkurs och högre fackkurs) vid kommunal teknisk skola. Utred- ningen föreslår i överensstämmelse härmed, att beslut nu fattas om att de kom- munala tekniska skolorna successivt avvecklas i och med tillkomsten av tek- niska fackskolor, såvida icke en befintlig teknisk skolas särart med avseende på studiemål eller elevernas åldersfördelning i enstaka fall motiverar dess bi- behållande parallellt med fackskolan. För detta förslag talar bl.a. även hän- synen till möjligheterna att genomföra en rationell, ändamålsenlig, ekonomiskt försvarlig planering av denna del av vårt skolväsen. Beträffande de kommunala tekniska aftonskolorna med sin speciella karaktär av vuxenutbildningsanstalter finner utredningen, att de i avvaktan på kommande utredning rörande vuxen— utbildningen bör tills vidare bibehålla sin nuvarande organisatoriska utform- ning. Beträffande de relativt få tekniska instituten, vilka samtliga är enskilda, ehuru de flesta av dem åtnjuter statsbidrag, får man dock räkna med att de efter hand kommer att anpassa sin organisation och verksamhet efter den genom-
gripande utbyggnad av det allmänna skolväsendet som naturligen kommer att ändra rekryteringen och därmed också förutsättningarna i stort jämväl för dem och deras arbete.
Tillkomsten av den tekniska fackskolan kan även i andra avseenden än den successiva avlösningen av kommunala tekniska skolor komma att beröra yrkes— skolväsendet.
Det har förutsagts att fackskolorna såsom varande mer teoretiskt betonade än yrkesskolorna skulle bli mer tilldragande än de sistnämnda och det har ut- talats farhågor för att fackskolorna därmed skulle komma att fråntaga yrkes- skolorna en betydelsefull del av deras rekryteringsunderlag.
Att en sådan avlänkningseffekt kan uppkomma i fråga om vissa kurser, som har ett relativt starkt inslag av teoretisk utbildning, kan man icke bortse från. Som exempel på dylika delvis teoretiskt inriktade kurser, där tillkomsten av den tekniska fackskolan kan inverka menligt på rekryteringen, är utbildning av telemontörer. Vad avser laborantutbildningen måste tillkomsten av fack— skolans kemitekniska linje ändra förutsättningarna för dess utformning.
Fackskoleutredningen, som är medveten om existensen av dessa problem, finner det dock svårt att innan konkreta erfarenheter vunnits från de första årens försöksverksamhet med fackskolor ytterligare belysa dessa frågor, Vilket i stället torde böra ankomma på bl. a. den aviserade yrkesskolberedningen.
Tillkomsten av tekniska fackskolor kan å andra sidan beräknas få en positiv inverkan på rekryteringen av yrkesskolan, om den uppfattningen blir allmänt spridd, att praktisk utbildning är en god grund för teknisk utbildning och för en kommande ingenjörsmässig verksamhet. Just genom att den tekniska fack- skolan erbjuder en god möjlighet till vidareutbildning, kommer säkerligen åtskil- liga ungdomar som eljest skulle tveka inför valet mellan en mer teoretisk och en mer praktisk utbildning att välja den sistnämnda i medvetande om att de senare kan fortsätta eller komplettera sin utbildning vid fackskolan. Det är särskilt viktigt att de ungdomar som har en praktisk inriktning och även en viss fallenhet för teoretiska studier göres uppmärksamma på att det verkligen finns led till vidare utbildning och naturliga övergångar.
Det är bl. a. också för att främja detta syfte som utredningen föreslagit ett system med kvotering av inträdesplatserna varigenom äldre inträdessökande med flerårig praktik eller yrkesutbildning erhåller en naturlig väg för fortsatt utbildning. Även om denna väg kommer att rekryteras jämförelsevis ojämnt år från år och region från region blir den dock sannolikt en naturlig och av många ungdomar, med sent vaknande studieintresse, uppskattad möjlighet till fortsättning på yrkesskolan. Det stämmer för övrigt väl överens med numera allmänt godtagna principer för utbildningsväsendets uppbyggnad att man från varje form av utbildning skall utan hinder av onödiga formella avgränsningar eller bestämmelser kunna gå vidare även till den mest kvalificerade utbildning som vårt utbildningsväsen kan erbjuda. Det torde vidare inte behöva särskilt
understrykas vilket värde för industri och näringsliv, som ligger i att man på detta sätt kan räkna med att få ett antal befattningshavare, vilka efter yrkes- utbildning skaffar sig teoretisk skolning vid teknisk fackskola, tekniskt gymna- sium och i vissa fall kanske till och med vid teknisk högskola.
Fackskolan och folkhögskolan
I direktiven för fackskoleutredningen hänvisar departementschefen till vad som berörts i propositionen 1962: 541 om förhållandet mellan fackskolorganisationen och folkhögskolan och anför vidare.
De sakkunniga bör -— — — uppmärksamma huruvida —— utan eftersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen — särskilda åtgärder kan och bör före- tagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna. Även om, såsom påvisas i propositionen, folkhögskolan och de två fackskolor, som har det närmaste släkt— skapet med denna, primärt riktar sig till skilda ålderskategorier, måste här också beaktas att fackskolorna är avsedda att mottaga inte uteslutande ungdom, som just lämnat den obligatoriska skolan, utan också äldre, som mognat till insikt om värdet av fortsatt all— män eller specialiserad utbildning.
1957 års skolberedning berörde i sitt huvudbetänkande (SOU 1961:30) även folkhögskolan och anlade vissa principiella synpunkter på dess framtida ställ- ning i skolväsendet.
Beredningen framhöll, att folkhögskolans huvuduppgift har varit och är att ge medborgerlig och personlig bildning. Men utan att åsidosätta denna uppgift har skolan från början tagit viss hänsyn till elevernas behov av målinriktad ut- bildning av betydelse för inträde vid yrkesutbildande skolor.
Denna dubbla uppgift är fortfarande av stor betydelse för folkhögskolan, därför attl skolan på så. sätt får möjlighet att väcka intresse för sociala och centralt mänskliga problem hos ungdom, som annars kanske skulle fått en snävare inriktning, dominerad av yrket och dess problem. Denna uppgift kan beräknas komma att avtaga i samma takt som yrkes- och fackskolutbildningen utbyggs. Folkhögskolan skulle därigenom få möjlig- het att odelat ägna sig åt sin huvuduppgift att ge medborgerlig och personhg bildning, en insats som av allt att döma blir ännu angelägnare i framtiden. — — — Med sin frihet i fråga om kursplaner, sin erfarenhet av vuxenundervisning och sin internatform kan folk- högskolan i nära samverkan med samhällets olika organ, folkrörelser och andra skol— former göra en ytterligt betydelsefull insats. — —— —
Därmed kommer behovet av fördjupad insikt i sociala och personliga frågor och av förmåga till ansvar och samarbete att öka också i arbetsmiljön liksom i samhället i stort. Folkhögskolan har särskilda förutsättningar att fullgöra denna uppgift och den låter sig väl förena med folkhögskolornas fria ställning, 'fria kursuppläggning och betygsfrihet. En förutsättning för denna enligt beredningens mening angelägna uppgift är emellertid att ” man från statsmakternas sida gör allt för att denna' 1 folkhögskolan frivilligt inhämtade allmänbildning vinner erkännande 1 arbetslivet. — — —-
Enligt beredningens uppfattning kommer de genom grundskolans och fackskolans ge— nomförande för alla förbättrade möjligheterna till utbildning inte att göra folkhögskolans
i l 1
uppgifter mindre betydelsefulla. Tvärtom talar all erfarenhet för att ju bättre den all- männa, grundläggande utbildningen blir, desto större blir önskemålen hos de unga om att få ytterligare förbättra och fördjupa sina kunskaper. Folkhögskolan kommer därför att framdeles få nya och betydelsefulla uppgifter främst på ett högre personlighetsfostrande plan, uppgifter som ligger i linje både med viktiga delar av den målsättning för grund— skolan som beredningen angivit och med de för folkhögskolans verksamhet bärande tan— karna (s. 568—570).
Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande berörde ett stort an— tal remissinstanser bl. a. också frågan om folkhögskolans framtida ställning, ofta för att understryka denna skolforms fortsatta betydelse med dess särskilda bild— ningsuppgifter och dess mera obundna ställning och friare arbetsformer. I ett flertal yttranden uppmärksammades förhållandet mellan folkhögskolorna och de föreslagna fackskolorna. Man erinrade, att särskilt de humanistiska och social- ekonomiska fackskolorna skulle komma att meddela allmänt yrkesförberedande utbildning av liknande slag som nu meddelas i folkhögskolorna. I vissa yttran- den inskränkte man sig till att påpeka de rekryteringssvårigheter, somkundeupp- komma för folkhögskolan, men i många fall gick man in på frågan om en lämp- lig gränsdragning mellan skolformerna eller påpekade möjligheten att på något sätt utnyttja folkhögskolorna för fackskolundervisning, eventuellt endast över- gångsvis. De flesta yttrandena innehöll dock ej några närmare förslag utan frå- gan hänsköts till vidare utredning.
Den samverkan mellan folkhögskolor och fackskolor, som åsyftades i yttran— dena, synes vara tänkt på mycket skiftande sätt. Huvudtyperna bland de före- liggande förslagen kan emellertid sägas vara följande.
Den första typen av förslag gick ut på att folkhögskolan och fackskolan borde kunna bestå parallellt och båda ge en yrkesinriktad utbildning som medförde ungefär samma kompetens. Ibland föreslogs att de genom central eller regional planering skulle anvisas var sina områden, där de hade att ombesörja sådan utbildning. Man synes i allmänhet ha avsett, att folkhögskolorna skulle kunna bibehålla sin ställning och sina arbetsformer oförändrade. Skolöverstyrelsen anförde i sitt yttrande bl. &. följande.
Då det alltså är väsentligt att folkhögskolan behåller sin yrkesutbildande uppgift vid sidan av sin allmänbildande insats, bör det också. konstateras att det bör vara helt möj— ligt att samtidigt tillgodose kraven på inrättandet av fackskolor och på folkhögskolan som ett fritt alternativ med fria kursplaner och utan betyg. Det bör alltså eftersträvas att folkhögskolorna blir alternativ till fackskolorna utan att folkhögskolorna därför tvingas in i fixerade och för alla gemensamma kursplaner eller i någon form av betyg. Av vikt är emellertid att den av folkhögskolorna givna undervisningen får kompetens— värde i näringslivet och vid tillträde till högre undervisning.
Svenska landstingsförbundet, som ansåg att stor risk föreligger för att elev- underlaget för folkhögskolan kommer att avsevärt minska, anförde om folkhög- skolan vidare bl. a. följande.
Folkhögskolan har ju i första hand varit en landsbygdens och glesbygdens skolform och dess syfte har varit att meddela såväl personlig bildning som utbildning. Facksko-
lorna, som är direkt inriktade mot ett bestämt utbildningsmål, måste lägga huvudvikten vid utbildningssynpunkterna. För folkhögskolan skulle då återstå den i och för sig bety- delsefulla uppgiften att meddela en personlighetsdanande bildning. Ifrågasättas kan emellertid, om det är lyckligt att söka genomföra en dylik skillnad. För flertalet av de uppgifter, som den social-ekonomiska fackskolan skulle giva utbildning för finns ett stort behov av personlig bildning. Så är det t. ex. inom de vårdande yrkena inte endast fråga om betyg i kunskapsämnen utan även intresset för dem som skall vårdas, som är av största betydelse. Icke minst med hänsyn härtill synes det styrelsen angeläget att folk- högskolan icke ställes vid sidan av skolorganisationen.
I några yttranden föreslogs att folkhögskolorna särskilt skulle anförtros sådan utbildning, som i olika sammanhang ifrågakommer för något äldre elever. Läns- skolnämnden i Kristianstads län betonade i detta sammanhang, att det måste finnas möjlighet att rätta felval i fråga om studieriktning under skolgången, samt föreslog, att centralt i varje län eller landskap skulle ordnas omställnings- och kompletteringskurser på ferietid. Beträffande vilka elevkategorier, som vid folkhögskolorna skulle kunna få undervisning av värde för deras yrkesutbild- ning, anförde skolöverstyrelsen följande.
En främst på allmänbildning inriktad kompletterande undervisning, som sammanfaller med folkhögskolans traditionella insats, kommer sannolikt att krävas både p å och 6 v e r fackskolornas nivå.
Beträffande uppgiften på fackskolenivån kan flera behovsgrupper bli aktuella, t.ex. ungdom, som genomgått eller påbörjat yrkesskola, men som vill övergå till fackskola, eller ungdom, som genomgått yrkesskola, men som vill meritera sig för inträde till annan fackutbildning, eller också ungdom, som vill övergå från en fackskola till en annan, t. ex. från en teknisk till en social fackskola. Dessa kompletterande insatser för ungdom i åldern 16—17 år skulle kunna fullgöras bäst genom inrättandet av ungdomsfolkhögskolor av Vårdingetyp, medan ungdom över 17 år skulle hänvisas till övriga folkhögskolor.
Uppgiften ö v er fackskolenivån kan gälla ungdom, som utöver fackskolan vill skaffa sig ytterligare meriter för att förbättra möjligheterna att vinna inträde vid en institution för fortsatt utbildning, exempelvis fackhögskola eller ungdom och vuxna, som efter något eller några år i förvärvsarbete vill aktualisera och komplettera sina kunskaper för inträde vid en högre utbildningsanstalt. Mycket talar för att både utbildningsbehovet och yrkes- rörligheten växer i snabbare takt än hittills och därigenom gör denna. komplettering ännu angelägnare.
Till ovannämnda grupper kan fogas andra, t.ex. ungdom som genomgått fackskola eller yrkesskola men som på grund av skolleda eller sen studiemognad nått mindre till- fredsställande resultat. Studiemognaden liksom yrkesmedvetandet utvecklas hos många först efter fack- eller yrkesskoletiden och för dessa kan folkhögskolan bli en lämplig och kanske nödvändig fortbildningsväg. Intresset för yrkesbyte kommer dessutom sannolikt att växa i ett samhälle med bättre individuell ekonomi, med ökad kontakt mellan olika yrkesgrupper, med bättre information. om olika yrken och med snabbare förändringar yrkesmässigt på arbetsmarknaden.
En andra speciell variant av förslagen till lösningar av folkhögskolefrågan gick ut på att fackskollinjer borde inrättas vid vissa folkhögskolor, varvid i flera yttranden påpekades det lämpliga i att man utnyttjade folkhögskolornas inter- natmöjligheter. Den organisatoriska lösningen i fråga om huvudmannaskap m.m. berördes i allmänhet icke närmare.
I några fall föreslogs uttryckligen som en tredje variant, att vissa folkhögsko— lor skulle kunna inordnas bland fackskolorna, bl. a. för att tillgodose glesbyg- dernas speciella behov.
Utöver det nu anförda gjordes en del särskilda uttalanden angående folkhög— skolornas framtida roll. I några fall såg man det som en vinst om folkhögsko— ilorna genom bortfallet av de yrkesutbildande uppgifterna bringades att »åter— finna sin själ». Folkhögskolans insatser för det folkliga kulturlivet och betydelse för folkbildningsarbetet framhölls av skolöverstyrelsen och flera studieförbund. Samverkande bildningsförbunden underströk att folkhögskolan både formellt och reellt måste betraktas som en synnerligen betydelsefull del av svenskt folk— bildningsarbete, och att den som sådan utgör ett värdefullt stöd och komple— ment till studieförbundens verksamhet. Om folkhögskolorna genom fackskolor- nas tillkomst berövas en del av sin nuvarande karaktär och omfattning skulle det otvivelaktigt innebära en svår förlust för svenskt folkbildningsarbete.
Styrelserna för de tre socialinstituten uttalade sig bestämt för folkhögskolan som en lämplig förutbildning för socialinstituten. Sydsvenska socialinstitutet framhöll därvid att socialinstituten har mycket goda erfarenheter av den förut— bildning, som institutens studerande har erhållit vid folkhögskolorna.
Dessa har möjlighet att ta emot personer som har erfarenhet från arbetslivet och ofta _ har visat stort intresse för samhällsfrågor genom föreningsarbete o.d. och därför har för— värvat en personlig mognad, som gör dem mycket lämpliga för socialt arbete. Olika undersökningar har också visat att de som kommit in vid socialinstituten efter folkhög— skolestudier, har nått likvärdiga studieresultat som den grupp studenter, som antagits utan prov (dvs. med minst Ba i genomsnitt i studentbetyget) och avsevärt bättre resultat än de studenter, som har antagits efter prov.
Flera remissinstanser underströk betydelsen av att folkhögskolekompetensen vinner erkännande i näringslivet. Så gjorde bl. a. skolöverstyrelsen, som vidare ansåg, att medel borde anslås till kvalificerad fortbildning av folkhögskollärare och att folkhögskolan snarast borde ges ökade ekonomiska resurser inte minst för anordnande av kortare kurser för samhällsgrupper, som inte har möjlighet att genomgå de längre kurserna.
I proposition 1962-54 behandlade föredragande departementschefen även frå— gan om folkhögskolans ställning och uppgifter i den framtida utbildningsorgani— sationen och bildningsverksamheten.
Efter att inledningsvis ha erinrat om vad som anfördes i propositionen 1957 : 146 angående folkhögskolans ställning och uppgifter, konstaterade departements— chefen, att de där angivna riktlinjerna alltjämt i hög grad synes äga giltighet och bör tjäna som utgångspunkt för en bedömning av folkhögskolans verksam— het. Han anförde vidare bl.a. följande.
Från nägra håll har nu farhågor yppats för att införandet av en ny skolform — fack- skolorna och av dem särskilt den humanistiska och social-ekonomiska — skulle kunna i” innebära en fara för folkhögskolans fortsatta existens eller i varje fall försvåra för den
att fullgöra sina uppgifter. För egen del vill jag tvärtom framhålla, att tillkomsten av fackskolor bör i än högre grad än enbart den förlängda skolplikten möjliggöra för folk— högskolan att hålla fast vid sin primära målsättning. I anslutning härtill vill jag först erinra om några faktiska omständigheter av betydelse i sammanhanget.
Den tekniska fackskolan kan förmodas få elever företrädesvis i åldern 17—25 år, den = humanistiska och den social—ekonomiska i åldern 16—18 år och den merkantila sannolikt f i åldern 17—20 är. Ingen har satt i fråga att de tekniska och merkantila fackskolorna. skulle infogas i eller inkräkta på folkhögskolan. Farhågorna för intressekollision har be-o! rört de två andra fackskolorna. Det bör då erinras om att folkhögskolan för närvarande] till övervägande delen tar emot elever som är lägst 18 år. Medelåldern hos dess elever är; enligt senast tillgängliga uppgifter 21 år för män och 20 år för kvinnor. De föreslagna humanistiska och social—ekonomiska fackskolorna är alltså företrädesvis avsedda för andra ålderskategorier än dem folkhögskolan stadgemässigt och traditionellt vänder sig till.
Folkhögskolan är vidare relativt sett en inte särskilt stor skolform: den har innevaran- ] de läsår omkring 12000 elever. Beredningen beräknar, att fackskolorganisationen under, tiden 1965—1970 skall utbygges till en omfattning motsvarande omkring 20 % av varje ; årskull, vilket innebär att fackskolorna vid full utbyggnad skulle ha omkring 40 000; elever, varav inemot hälften i de humanistiska och social-ekonomiska fackskolorna. Önskemål om fackskolutbildning kan vidare med säkerhet förväntas uppstå i första hand på orter med stort befolkningsunderlag. Det torde vara uppenbart att folkhögskolorna, vilka i elevavseende i hög grad har riks- eller landsdelskaraktär, saknar tillräckliga möj— ligheter att uppfylla de utbildningsönskemål, som avses bli tillgodosedda av fackskolorna. Däremot kan naturligtvis de senare tänkas dra till sig ett antal elever, som eljest skulle ha sökt sig till folkhögskola.
Jag vill vidare understryka, att till omständigheter som man vid bedömningen av,! dessa frågor inte kan bortse från hör att folkhögskolan som är betygsfri och arbetar? utan fasta kursplaner och med betydande frihet över huvud taget, har väsentligt annan? karaktär och andra uppgifter än dem fackskolan föreslagits få. Att göra om fackskolanl till folkhögskola vore att ge den ett annat syfte än vad beredningen med stort instäm- mande från remissinstanserna föreslagit. En sådan förändring av den föreslagna nya skol- formen bör enligt min mening inte komma i fråga.
Det från något håll framkastade förslaget om att folkhögskolan skulle få — med bibe- hållande av sin egenart och karaktär — arbeta med den för fackskolorna angivna mål- sättningen är enligt min mening på grund av de väsentliga motsägelser det synes inne— bära knappast genomförbart i praktiken. Det avgörande principiella skälet mot detta förslag synes mig emellertid vara, att ett genomförande därav skulle i betydande grad eliminera de grundläggande värdena i folkhögskolans målsättning eller i varje fall starkt undergräva dessa.
Skulle däremot huvudmannen för en folkhögskola av något skäl — och man skall härvid naturligtvis inte helt bortse från möjligheten av en till följd av skilda orsaker avtagande elcvtillströmning — vilja ändra skolan till en fackskola med dess karaktär, mål och kurs— innehåll m.m., bör detta som det synes mig utan svårighet kunna ske efter vederbörlig framställning till Kungl. Maj:t. Fackskolor kommer med säkerhet inte att kunna upp- rättas med så stor geografisk spridning, att fackskolutbildning blir i lika hög grad till— gänglig för all landets ungdom. Tillkomsten — genom omändring av folkhögskola -——— av fackskola i internatform skulle därför ge värdefulla möjligheter till fackskolutbildning för elever som eljest endast med svårighet skulle kunna komma i åtnjutande därav.
En viktig uppgift för folkhögskolan under framför allt de senaste åren har varit att,-. utan att göra avkall på sin huvudsakliga målsättning, meddela målinriktad fyllnadsut— bildning och komplettering. Jag vill därför peka på att det under avsevärd tid framåt,
i varje fall hela sextiotalet och en betydande del av sjuttiotalet, kommer att finnas män— niskor i för folkhögskolan aktuella åldrar med enbart folkskolutbildning, vilka för fortsatt yrkesutbildning behöver bättra på sina kunskaper i grundläggande ämnen. Lied tillkom- sten av ett mer differentierat utbildningssystem uppstår också efter hand ett ökat behov av kompletterande utbildning för inträde i yrkesskola och annan fackutbildning m.m., behov som folkhögskolan även i fortsättningen bör kunna tillgodose, om den, såsom det hette 1957, i tid söker anpassa sin undervisning, både till innehåll och form, efter det nya läget, prövar andra kurstyper och söker en starkare anknytning till nya befolknings— grupper. För vuxna kan folkhögskolan därigenom ge likartade möjligheter som fackskolan är avsedd att ge åt främst yngre elever (s. 348—349).
Departementschefen anslöt sig vidare till skolberedningens syn på folkhög— skolans dubbla uppgift att ge allmän medborgerlig bildning och en viss förbe- redande yrkesutbildning. Han ansåg emellertid att uppgiften att ge målinriktad grundutbildning kan beräknas avtaga i samma takt som yrkes— och fackskolut- bildningen byggs ut.
Beträffande folkhögskolekursernas kompetensvärde anförde departementsche- fen följande.
Jag vill vidare i anslutning till vad jag nyss anfört understryka det angelägna i att den i folkhögskolan frivilligt inhämtade allmänbildningen vinner allt erkännande. Inte minst bör man vid utfärdande av olika intagnings- och meritvärdesbestämmelser på nämnda grund regelmässigt kunna ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ lik- värdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning (s. 350).
Avslutningsvis berörde departementschefen det av flera remissinstanser fram— förda förslaget om en utredning om folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden, vilket emellertid avvisades med bl. a. följande konstaterande.
Dess fria ställning kräver tvärtom, att den nödvändiga omställningen och anpassningen till fortskridande förändringar i ett dynamiskt utbildningsväsende och till nya ström- ningar i människornas bildningssträvanden nu kommer inifrån folkhögskolan själv såsom ett praktiskt uttryck för de reformsträvanden som bör hållas levande vid varje skola. Jag är förvissad om att folkhögskolan därigenom skall kunna på det mest övertygande sättet visa sin livskraft (s. 350).
Vid riksdagens behandling av proposition 196254 framlades ett flertal motio- ner, i vilka föreslogs utredning om folkhögskolans ställning och uppgifter. I två motioner föreslogs vidare att vid planläggning av den nya fackskolorganisatio- nen vederbörlig hänsyn tages till de ungdomsskolor i internatform som redan arbetar inom folkhögskoleförfattningarnas ram, och att huvudman för folkhög- skola må äga rätt och möjlighet att inom denna skola, som alltjämt må kunna behålla sin ursprungliga karaktär, anordna en eller flera fackskollinjer.
Om de aktuella folkhögskolproblemen framhöll särskilda utskottet (SäU 196211) följande i anslutning till sin behandling av propositionen och de ovan nämnda motionerna.
Folkhögskolans huvuduppgift har varit och är att ge medborgerlig och personlig bild- ning i vid bemärkelse. Men utan att åsidosätta denna uppgift har skolan från början och i tidvis ökande omfattning tagit viss hänsyn även till elevernas behov av målinriktad
utbildning. Genom fullgörandet av dessa uppgifter har folkhögskolan gjort en betydelse- full insats i svenskt bildnings- och utbildningsväsen. Liksom skolberedningen och departe- mentschefen menar utskottet att folkhögskolan även i fortsättningen kan göra en ytter— ligt viktig insats i nära samverkan med samhällets olika organ, folkrörelser och andra skolformer. —————— Utskottet vill vidare, i likhet med departementschefen, å. andra sidan understryka det angelägna i att man ger den i folkhögskolan inhämtade all- mänbildningen allt erkännande. Vid utarbetande av olika intagnings- och meritvärdesbe- , stämmelser bör man därför regelmässigt söka ange folkhögskolutbildningen som ett alter- nativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning. Inte minst bör denna uppfattning vara vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institutioner, som bedriver utbildningsverksamhet eller som i övrigt rekryterar personal på den ut— bildningsnivå som här avses (s. 175).
Vad beträffar tanken på en folkhögskolutredning anslöt sig utskottet till de— partementschefens uppfattning att en särskild utredning om folkhögskolan inte nu borde sättas igång. Utskottet förutsatte dock att Kungl. Maj:t och skolöver— styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på folkhögskolans utveckling också i kvalitativt avseende och vid en senare tidpunkt till fortsatt övervägande tar upp frågan huruvida folkhögskolans arbets— och rekryteringsförhållanden m.m. blivit så förändrade, att en samlad översyn av skolformens förhållanden er— fordras.
Fackskoleutredningen har för att få en bakgrund till sina överväganden be— träffande folkhögskolan i en enkät vänt sig till eleverna. i folkhögskolornas andra årskurs vinterkursen 1962/63 för att bl. a. få klarlagt deras skolunder- byggnad före inträdet i folkhögskolan samt deras yrkesplaner efter genomgången folkhögskola. Av årskursens dåvarande 3 896 elever besvarade 3 496 enkäten.
Av de svarande hade 196 (6 %) avlagt realexamen eller genomgått flickskola, 398 (11 %) gått i realskola eller flickskola men avbrutit skolgången. 664 elever (19 %) sade sig ha önskat gå i realskola eller flickskola men icke kunnat göra detta bl. a. på grund av familjens ekonomi, avståndet till skolorten eller brist på elevplatser i skolan. Flertalet elever hade icke önskat gå i realskola eller flick- skola. Skälet till detta angavs av 1 007 elever (29 %) vara att de varit trötta på skolarbete, av 919 (26 %), att de inte insett betydelsen av vidare skolgång, samt av 4170 (13 %) att de då inte ansåg sig ha förutsättningar att klara studierna i realskolan eller flickskolan.
Beträffande sina yrkesplaner efter avslutade studier vid folkhögskolan avsåg 1 4-58 (42 %) att byta yrke, 1 099 (31 %) att söka mer kvalificerade uppgifter inom samma yrke eller yrkesgrupp, 143 (4 %) att återvända till sitt tidigare yrke, och 528 (15 %) saknade för närvarande planer beträffande det framtida yrket.
På frågan om inom vilket yrkesområde eleverna skulle vilja utbilda sig efter avslutade folkhögskolestudier fördelade sig svaren på vårdyrke (ex. sjuksköter- ska, arbetsterapeut) 1 087 (31%), tekniskt yrke 412 (12 %), merkantilt yrke
(handels— och kontorsarbete) 216 (6 %), socialt yrke (ex. socialkurator, arbets— förmedlare) 437 (13 %), läraryrke 464 (13%) och annat yrkesområde 579 (17 %). Ovisshet om fortsatt utbildning angavs av 288 (8 %).
Motsvarande undersökningar av folkhögskolelevernas yrkesplaner har tidi-
',» gare genomförts av skolkommissionen år 1947 och arbetsmarknadsstyrelsen år '; 1955. Vid båda dessa tillfällen undersöktes i vilken utsträckning folkhögskolung- domen avsåg att övergå till annan sysselsättning. Därvid framkom, att de man- liga eleverna i första årskursen i större utsträckning än övriga elever avsåg att återgå till sitt tidigare yrke. Andelen 1955 var dock låg jämfört med 1947 (18 mot 33 %). Ännu mindre var den för de kvinnliga elevernas del (11 mot 35 %).
(Nära hälften av samtliga folkhögskolelever, manliga och kvinnliga, år 1955, '. syntes vara klart inriktade på att övergå till annat fixerat yrke, eller 42 % bland de manliga och 41 % bland de kvinnliga eleverna.
Uppgifterna om folkhögskolelevernas framtida vidareutbildning och yrkes— byte i dessa båda undersökningar är icke helt jämförbara med motsvarande uppgifter i fackskoleutredningens, bl.a. beroende på att syftet med och upp- läggningen av undersökningarna varit olika.
Fackskoleutredningen har vidare i en enkät vänt sig till folkhögskolornas lärar- råd för att få vissa synpunkter på folkhögskolelevernas studiesituation. Av de 97 tillfrågade lärarråden har 93 besvarat enkäten. Till de ställda frågorna hade svarsalternativ icke angivits, varför en statistisk bearbetning av svaren icke varit helt genomförbar.
Beträffande elevernas erfarenheter från arbetslivet hävdades bl. a. att de har stor betydelse i de flesta ämnen (9 lärarråd), särskilt i samhällsämnen (12) och i orienteringsämnen (19), att motivationen för studierna blir större (34), lärostof- fet konkretiseras (4) och diskussionerna får konkretare innehåll (9). Erfarenhe— terna från arbetslivet har vidare lärt eleverna betydelsen av samarbete (7).
Tidigare kunde elever under 18 år antagas vid folkhögskola. För kvinnliga elever har detta gällt t. o. m. läsåret 1962/ 63. Folkhögskolornas lärarråd har allt- så haft vissa om också begränsade möjligheter att jämföra undervisning av äldre och yngre elever. Beträffande betydelsen av de äldre elevernas större mognad i jämförelse med 16—17-åringars framhölls bl.a. att de äldre visar större mål- medvetenhet i sina studier (29), äger större förmåga att sovra material (9), att resonera och planera (10), att arbeta självständigt (12) och att arbeta med ut- hållighet och koncentrationsförmåga (9). Vidare nämndes bättre förhållande lärare-elev (4) och friheten från disciplinproblem (10). [ Internatmiljöns betydelse för studierna bedömdes som positiv i de flesta svar. i Den innebär att kamraterna sporrar och hjälper varandra (24), underlättar '( grupparbete (13), stimulerar till samarbete (18), möjliggör diskussioner på fritid (24), ger ständig tillgång till bibliotek m. m. (25), lärarna finns tillgängliga även efter lektionstid (25). Men det konstaterades också att kamratumgänget kan bli alltför tidsödande (15). Frågan om internatmiljöns sociala betydelse berördes icke i enkäten.
Frågan huruvida vuxna elever har mindre förmåga att tillgodogöra sig under— visningen i några ämnen, besvarades nekande av 26 lärarråd. Från 13 hävdades att de äldre eleverna har lättare att tillgodogöra sig undervisningen än de yngre. Vuxna elever ansågs ha svårigheter vad beträffar mekanisk inlärning (15) och med främmande språk (nybörjarundervisning, uttal) (38).
Inom skolöverstyrelsen pågår för närvarande en utredning om folkhögskol— elevernas möjligheter till vidareutbildning. Denna utredning har företagit en enkät till olika utbildningsanstalter, till vilka folkhögskolelever mera regelbun- det söker (bl.a. socialinstitut, förskoleseminarier, sjuksköterskeskolor, skogs- skolon och polisskolor), för att bl. a. få folkhögskolans kompetensvärde belyst. En fråga i denna enkät gällde, vilken framtida utbildningsväg de mottagande skolorna ansåg ur olika synpunkter vara värdefullast för sökande till skolorna, å ena sidan humanistisk eller social-ekonomisk fackskola omedelbart efter ge— nomgången grundskola, å andra sidan tvåårig folkhögskola med likartad utbild— ning men där eleverna har minst två års erfarenheter från arbetslivet mellan avslutad grundskola och inträde i folkhögskolan. Beträffande denna enkät bör framhållas svårigheten för de tillfrågade utbildningsanstalterna att göra en jäm- förelse mellan en ännu icke existerande och en under förändring stadd skolform- Svaren belyser emellertid de tillfrågades värdering av elevernas erfarenheter från arbetslivet före fortsatta teoretiska studier. Tolv skolor uttalade sig för fackskolalternativet medan trettioåtta satte folkhögskolan i första hand, fyra ansåg båda utbildningsvägarna lika värdefulla.
För fackskolalternativet anfördes följande argument. En sammanhängande studiegång gör det lättare för eleven att tillägna sig teoretiska kunskaper. Ett tvåårigt avbrott i studierna innebär tidsförlust. Det är bättre med erforderlig yrkespraktik omedelbart före den egentliga yrkesutbildningen.
I motiveringarna för folkhögskolalternativet dominerade argumentet om större mognad hos den studerande, vilket bl. a. skulle medföra större utbyte av och större målmedvetenhet i studierna. Vidare anfördes, att erfarenheter från arbetslivet ger bakgrund och motivation åt studierna, och att de ger större klarhet i fråga om yrkesvalet. Det värdefulla i yrkeserfarenheter från andra områden än det som man senare utbildas på framhölls och vidare att det är av värde att de senaste teoretiska studierna ligger nära den egentliga yrkesutbild— nlngen.
Fackskoleutredningens överväganden och förslag beträffande folkhögskolans framtida ställning och uppgifter
Problemet om folkhögskolans ställning i relation till fackskolan ingår som en del i det större sammanhang som omfattar vuxenutbildningen i det framtida skolväsendet. Fackskoleutredningen har emellertid endast haft att ta ställning till hur folkhögskolan påverkas av den nytillkommande fackskolorganisationen samt att överväga eventuella därav betingade åtgärder.
Som framgår av kapitel 7 beräknas fackskolorganisationen vara utbyggd över hela landet senast i början av 1970-talet. Detta innebär, att hela landet i rekryteringsavseende då täckes av fackskolan. Inför detta perspektiv har som redan nämnts oro över folkhögskolans möjligheter att fortleva uttalats från skilda håll, bl. a. i åtskilliga remissyttranden över skolberedningens betän- kande och i samband med riksdagens behandling av propositionen 196254. Bakom denna bedömning av folkhögskolans framtid ligger konstaterandet, att folkhögskolan för närvarande i relativt sett stor omfattning rekryteras av elever, som önskar meritera sig för vidare yrkesutbildning, och att fackskolan till större delen kommer att täcka meriteringsbehovet på denna utbildningsnivå. ,
Fackskoleutredningen konstaterar, i likhet med vad departementschefen an— fört i propositionen 1962: 54, att införandet av den ekonomiska och den tek- niska fackskolan sannolikt endast i mindre omfattning kommer att påverka folkhögskolans verksamhetsområde och rekrytering. Problemet om folkhög— skolans framtida ställning och uppgifter i vad mån dessa beror av fackskol- organisationens tillkomst torde sålunda i allt väsentligt kunna begränsas till den sociala fackskolan. Utredningen vill därför i första hand granska förhållandet mellan folkhögskolan och den sociala fackskolan för att därefter avslutningsvis något beröra hur folkhögskolans uppgifter och karaktär kan komma att på- verkas av samhällsutvecklingen och det allmänna skolväsendets fortlöpande förvandling.
Utredningen delar de värderingar av folkhögskolans hittillsvarande insatser, som framförts av skolberedningen och ytterligare understrukits i den fortsatta behandlingen av dess betänkande. Genom sin målsättning, sina arbetsmetoder och sin internatform har folkhögskolan sin självklara plats i det svenska skol- väsendet. Dess huvuduppgift har varit och bör framdeles också vara att ge medborgerlig och personlig bildning. Utan att göra avkall på sin primära mål— sättning som bildningsskola kan folkhögskolan emellertid för många elever vara en hjälp i yrkesvalet och erbjuda en väg till fortsatt yrkesutbildning. Kravet på fördjupade insikter i sociala och personliga frågor liksom på förmåga att ta ansvar och samarbeta blir allt större även i arbetsmiljön. I detta hänseende är det alltså icke befogat att göra åtskillnad mellan skolans yrkesförberedande och personlighetsbildande uppgifter. Den personliga och medborgerliga fostran, som folkhögskolan syftar till, måste vara av största värde för alla dem vilkas fram— tida yrke innebär samarbete och kontakt med människor. I synnerhet gäller detta yrken med arbetsledande och sociala uppgifter.
Den sociala fackskolan avser bl. a. att tillgodose de växande behoven av för- utbildning för yrken, där kraven på samarbete och kontakt med andra männi- skor är särskilt stora. Folkhögskolan kan bli ett värdefullt alternativ till fack— skolan i detta avseende. Man kan nämligen icke bortse från att många ung- domar för vilka fackskolestudier i och för sig skulle vara en lämplig utbildning, av olika skäl icke kommer att söka till fackskola eller annan utbildning på gymnasial nivå omedelbart efter genomgången grundskola. Rekryteringen till
fackskolan kommer säkerligen i viss utsträckning att påverkas på samma sätt som t. ex. avstånd till skolorten eller sent vaknat studieintresse kommit ung- dom att avstå från realskolestudier.
Vidare kan man räkna med att också framdeles åtskilliga människor efter en / tids verksamhet inom det område där de hamnat kommer att vilja omskola sig/' för övergång till annat yrke eller förvärva ökade allmänna kunskaper för vidare— utbildning inom eget fack. För denna grupp av utbildningssökande bör folk- högskolan kunna ge mycket goda möjligheter. En med denna elevgrupp delvis sammanfallande kategori, för vilken folkhögskolan kan erbjuda en lämplig studiegång, är de vilka tidigare genomgått annat slags vidareutbildning eller avbrutit sina studier och senare önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning.
Det kan i detta sammanhang också finnas anledning att understryka vad som från skilda håll anförts om den betydelse som elevernas större mognad och några års erfarenheter från arbetslivet har för deras vilja att skaffa sig fortsatt utbildning liksom för deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i för folkhögskolan centrala ämnen. Utan tvekan fordras det för en djupare för- ståelse av många viktiga personliga och sociala frågor en mognad, som yngre elever normalt icke uppnått. För många yrken, inte minst inom det sociala området, torde folkhögskolan därför vara en synnerligen lämplig utbildningsväg.
De särskilda möjligheter, som intematlivet erbjuder, talar också för detta. Ett demokratiskt uppbyggt internatliv kan i hög grad bidraga till utvecklingen av personligheten och stärka elevens sociala medvetande, hans ansvar för sig själv och andra människor. Av betydelse är också folkhögskolans anknytning till övrigt folkbildningsarbete och till folkrörelserna. Hos både lärare och elever kan denna kontakt främja intresset och förståelsen för olika sidor av dagens samhällsliv.
Utredningen finner det väsentligt att grundskolans elever inför valet av fort— satt studieväg också. görs 'uppmärksamma på de möjligheter som folkhögskolan kan erbjuda.
F ackskolorna är visserligen icke avsedda att uteslutande mottaga ungdom, som just lämnat den obligatoriska skolan. För flertalet äldre ungdomar, som står i valet mellan studier i social fackskola och i folkhögskola, torde emellertid den senare vara att föredraga, bl. a. därför att denna skola till sin allmänna. uppläggning och sin utformning av undervisningen är mer direkt anpassad efter vuxnas behov och förutsättningar.
Fackskoleutredningen bedömer det som mycket väsentligt, att den i folkhög— skolan inhämtade utbildningen vinner allt erkännande. I likhet med vad som uttalats av departementschefen och understrukits av. riksdagen bör man därför, regelmässigt söka ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning. Inte minst bör, som sär- skilda utskottet framhöll, denna uppfattning vara Vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institutioner, som bedriver utbildningsverksam—
het eller som i övrigt rekryterar personal på den utbildningsnivå som här avses. Därvid måste emellertid uppmärksammas, att kraven i intagningsbestämmelser och intagningspraxis hos mottagande skolor m.fl. på överensstämmelse mellan folkhögskolundervisningen och den sociala fackskolans kursplaner icke göres mer omfattande, än vad som kan anses erforderligt för den avsedda fortsatta utbildningen.
Två årskurser vid folkhögskola har hittills gällt som alternativ till realexamen eller normalskolekompetens för inträde till åtskilliga utbildningsanstalter. Två— årig folkhögskola har alltså haft att konkurrera med skolor, som oftast gett tre till fyra års studier utöver folkskolan. Förutsättningarna för folkhögskolan att framdeles, när den rekryteras med elever som genomgått grundskolan, i meri— teringshänseende bli ett alternativ till den tvååriga sociala fackskolan kan inte bedömas bli sämre.
Det är emellertid omöjligt att med visshet förutse, vilken inverkan fackskolan, och då främst den sociala, kan få på folkhögskolans elevrekrytering, en fråga som naturligtvis i hög grad är beroende av vilka slags utbildning folkhögskolan i framtiden kommer att erbjuda de utbildningssökande samt på vilken nivå den erbjudna utbildningen kommer att ligga. För den elevgrupp, som i dag söker sig till folkhögskolan för att sedan gå vidare till teknisk eller merkantil utbildning, kommer i framtiden de tekniska och ekonomiska fackskolorna att erbjuda en lämpligare studiegång. Enligt utredningens undersökning hade 18 % av andra årskursens elever vinterkursen 1962/63 denna studieinriktning. För många som genomgått teknisk eller merkantil utbildning kan dock studier vid folkhögskola bli ett komplement av värde också för deras insatser i arbetslivet.
Utöver de vanliga folkhögskolorna för vuxen ungdom finns en ungdomsfolk— högskola för elever i åldern 16—17 år. Vidare finns ett par filialfolkhögskolor för denna ålderskategori. Filialskolorna har tillkommit för att möta de behov av ytterligare utbildningsmöjligheter, som de stora årskullar-na medfört. De kan därför betraktas som en mer temporär företeelse. Ungdomsfolkhögskolan har en från andra folkhögskolor delvis avvikande inriktning. Den har tagit emot ungdomar, som inte varit speciellt yrkesinriktade eller mogna för förvärvsarbete, men som utan att vara negativa till skolgång dock varit trötta på studier i tra- ditionell skolmiljö. Behovet av en sådan skolform —— av jämförelsevis begränsad omfattning och kapacitet —— kvarstår även efter fackskolans genomförande.
Folkhögskolorna rekryteras för närvarande huvudsakligen av ungdomar med enbart folkskolutbildning, men en- inte oväsentlig grupp har en längre skolut- bildning bakom sig. Under en övergångstid av åtminstone de närmaste femton åren kommer folkhögskolorna alltjämt att få motta elever med enbart en kor- ; tare obligatorisk skola som förutbildning, men andelen elever med åtminstone igenomgången nioårig grundskola kommer successivt att växa. Folkhögskolan l kommer därför att under denna övergångsperiod ha elever med ganska varie- lrande förutbildning, och där situationen successivt kommer att förskjutas så, att erfarenheterna av undervisningen och arbetet i övrigt från en tidsperiod
inte är i oförändrat skick tillämpliga under nästa. Detta ställer naturligtvis be— tydande krav på folkhögskolans förmåga till kontinuerlig anpassning i under- visningssituationen, men det kräver också framför allt i vissa ämnen en ganska långt gående differentiering och individualisering av undervisningen. Denna uppgift borde ligga särskilt väl till för folkhögskolan med dess speciella peda— gogiska traditioner.
För att folkhögskolan rätt skall kunna fylla sin uppgift i ett framtida skol— system med nioårig grundskola, helt genomförd fackskolorganisation och ett i grunden förändrat gymnasium, som dessutom byggts ut i sådan omfattning att gymnasieutbildning i princip skall vara tillgänglig för alla ungdomar, som önskar och har förutsättningar för sådan utbildning, måste folkhögskolan utöver en genomgripande anpassning av de traditionella längre kurserna emellertid även väsentligen vidga och utbygga kursuppsättningen och innehållet i övrigt. Fackskoleutredningen vill för sin del framhålla, att lösningen på detta problem i hög grad är av pedagogisk natur, och skolformens egna företrädare har därför säkerligen bättre förutsättningar än andra att finna positiva och konstruktiva lösningar på sin egen skolforms problem. I det följande försöker fackskoleutred- ningen bl.a. med utgångspunkt i aktuella tendenser inom folkhögskolan, ange några av de vägar efter vilka utvecklingen kan tänkas gå.
1. Höjning av utbildningsnivån inom folkhögskolan
En ökad tillströmning av elever med grundskolutbildning kommer som tidigare nämnts att göra det möjligt för folkhögskolan att i flertalet ämnen höja utbild- ningsnivån. Som redan nu sker, kan de olika folkhögskolorna också ge olika inriktning åt studierna och tillfredsställa skilda studiebehov. Emellertid kan man också räkna med utbildningsbehov hos personer med högre utbildning än grundskola, elever vilka redan genomgått t. ex. fackskola eller egentligt gymna— sium. Det förefaller därför uppenbart att vissa — så småningom kanske en större del — folkhögskolor bör erbjuda en utbildning, som når över fackskole— nivån eller över gymnasienivån och därigenom förbereda eleverna för universi- tets- eller högskolestudier på motsvarande sått som vissa folkhögskolor nu är en väg till utbildning vid socialinstituten. Studier i vissa ämnen på akademisk nivå, ledande till kunskaper motsvarande t. ex. ett akademiskt betyg eller mer, förefaller vara en naturlig utveckling i ett samhälle där den allmänna utbild- ningsnivån över huvud taget stiger. Utredningen vill här bara erinra om att ' med den tillgång på korrespondenskurser i akademiska ämnen som för närva— rande finns, utgör brist på lärare i visst eller Vissa ämnen intet hinder för en folkhögskola att anordna undervisning i dessa. Folkhögskolans lärare kan under alla förhållanden fungera som studieledare för elev eller grupp av elever, vilka bedriver här avsedda studier. För elever, som inte har behov av att avsluta stu— dierna med tentamen vid fakultet eller högskola, behöver bristen på avlagd studentexamen ej heller utgöra hinder för att bedriva studier i ämnet. Till belys—
ning av realismen i den här framförda möjligheten till utveckling av folkhög- skolans arbete vill utredningen erinra om den decentraliserade akademiska ut- bildning, som redan anordnas sedan ett par år tillbaka på ett tiotal orter i landet, främst som ett led i motverkandet av lärarbristen.
2. Fördjupning av tidigare erhållen utbildning. Inriktning mot humanistiska
och, estetiska ämnen m.m.
a. Ett avtagande behov av mer grundläggande utbildning i anslutning till folk- skolan måste göra det naturligt för många folkhögskolor att sträva efter en för— djupning av undervisningen i för folkhögskolan av tradition centrala ämnen. En sådan omläggning av undervisningen innebär Väl inte annat än att under— visningen i de ämnen som kan bli aktuella baseras på grundskolans läroplan och innehållsmässigt förs upp på gymnasiets nivå, i vissa fall också en bit därutöver. Självfallet ligger det härvid nära till hands att undervisningens innehåll väsent- ligt breddas utöver den undervisning som gymnasiet eller fackskolan ger. Vad som här närmast avses är t. ex. en fördjupning i ämnet samhällskunskap beträf- fande speciella ekonomiska och sociala frågor eller skilda arbetsmarknadspro- blem. Motsvarande gäller naturligtvis också sådana ämnen som exempelvis * geografi, historia, filosofi och psykologi. En dylik fördjupning i något eller några , centrala ämnen bör emellertid inte få medföra att man åsidosätter en allmän i orientering i andra ämnen.
b. Ser man till aktuella tendenser inom folkhögskolans kursutformning, kan 1 man konstatera en fortgående orientering mot nya eller tidigare mindre beakta- 1 de ämnesområden. Så intar estetiska ämnen redan nu en framträdande plats i studieprogrammet vid flera folkhögskolor. Bl. a. har särskilda musiklinjer in- ; rättats under senare år. En utvidgning av sådan verksamhet, även av jäm- förelsevis betydande omfattning vad studietidens längd beträffar, avseende musik. dramatik, konsthantverk och andra estetiska ämnesområden svarar säkerligen mot ett redan nu existerande och i framtiden växande behov, ett ! behov kanske främst motiverat av individuella intressen men till en del också av arbetsmarknadens önskemål. Även om inte ett alltför stort antal folkhög- 1 skolor kan helt inrikta sin verksamhet på estetisk och konstnärlig undervisning bör detta dock kunna ske vid några, samtidigt som andra kan tillhandahålla en eller flera dylika utbildningsvägar vid sidan om övrig utbildning.
c. För åtskilliga folkhögskolor måste den pågående utvecklingen mot ökade internationella kontakter medföra möjligheter att anpassa sin verksamhet så att den täcker ett växande behov av utbildning hos medborgarna. Förberedande kurser för arbete i u-länderna har redan planerats. Därjämte kan man emeller- tid också motse stort behov av utbildning i internationella frågor för människor, som visserligen inte avser att förlägga sin verksamhet utom landets gränser men som i sin dagliga gärning, t. ex. i organisationer eller institutioner med liv— liga internationella förbindelser, i hög grad är beroende av att hålla kontakt med
den internationella utvecklingen och har behov av god överblick över inter- nationella förhållanden inom skilda områden. Särskilt bör här uppmärksammas, att utvecklingen inom de delar av världen, vilka för närvarande befinner sig på * ett »initialstadium», snabbt kan komma att ställa anspråk, som endast lång- samt kan motsvaras av det reguljära skolväsendet.
d. Folkhögskolan har under de senaste åren blivit en alltmer integrerad del av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Sedan år 1958 har folkhögskol— lärare haft möjlighet att fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet som konsulent i regionalt bildningsförbund och som ledare för studiecirklar utanför skolan. Från och med innevarande verksamhetsår omfattar detta även tjänst- göring som ämneskonsulent i folkbildningsorganisationernas regionala verk- samhet. Det förefaller därför naturligt att folkhögskolan under de närmaste l åren i anslutning till sin samverkan i övrigt med folkbildningsorganisationerna l ägnar stor uppmärksamhet åt utbildning av ungdomsledare och studieledare. | Denna utbildning intar redan vid flera folkhögskolor en framträdande plats i |
undervisningen, men utbildningsbehovet kan beräknas växa under de närmaste åren i sådan omfattning, att verksamheten regelbundet måste anordnas vid ? flera folkhögskolor. I all synnerhet torde denna uppgift bli självklar för rörelse- skolorna.
3. Kortare kurser inom aktuella områden
Sedan år 1958 äger folkhögskola rätt att självständigt eller i samarbete med folkbildningsorganisation anordna fristående ämneskurser av minst en veckas längd. Under verksamhetsåret 1962/63 hölls 53 sådana ämneskurser i bl. a. este— tiska, sociala och internationella ämnen. Kurser var anordnade för speciella kategorier, t. ex. familjekurser och pensionärskurser liksom kurser för kommu- nalmän samt för ungdoms- och studieledare.
Den pågående samhällsutvecklingen kännetecknas bl. a. av ökad fritid och i övrigt höjd levnadsstandard och av en snabb förändring eller utbyggnad av samhällets funktioner på skilda områden. Båda dessa företeelser förorsakar ett starkt vidgat behovav utbildning, närmast då av en karaktär som svarar mot vad man skulle kalla fortbildning, dvs. en kortare kursutbildning i aktuella äm- nen, som gör det möjligt för medborgarna att snabbt tillgodogöra sig och följa med i de förändringar som sker. Som exempel på ämnesområden som kan kom- ma i fråga för en sådan verksamhet inriktad på kortare kurser må nämnas riks— dagsbeslutet om grundskolan och skolreformen, dess bildningsmässiga och sociala verkningar liksom konkreta upplysningar om dess innehåll i olika avseenden, gymnasiereformen och genomförandet av fackskolorganisationen, Sveriges för- hållande till den internationella marknadsutvecklingen, befolkningsomflytt- i ningen, dess omfattning, tendenser och verkningar i ekonomiskt och befolk— ningspolitiskt avseende. Dessa och liknande frågor kräver inte minst av de ansvariga inom kommunala organ liksom inom olika slag av institutioner och
organisationer goda och aktuella insikter för att de skall kunna fullgöra sina upp— drag tillfredsställande, något som medför stort behov av informativ utbildning. Så vitt utredningen kan bedöma kommer var och en av de nämnda frågorna att under flera år skapa ett omfattande utbildningsbehov, vilket med stor fördel skulle kunna motsvaras av folkhögskolorna.
Det kan inte råda någon tvekan om att kortare informerande och oriente— rande kurser av olika slag ganska snart är ett betydelsefullt verksamhetsom- råde inom svensk utbildning. Eftersom folkhögskolan redan har de organisato- » riska och pedagogiska förutsättningarna, bör den genom en vaken och aktiv ; politik snabbt kunna utvecklas till en viktig faktor inom denna utbildningssek— * tor. Enligt utredningens mening är även kurser av mindre än en veckas längd * en angelägen uppgift för folkhögskolan, varför fackskoleutredningen föreslår, , att skolöverstyrelsen ges i uppdrag att framlägga förslag om härför erforderliga ändringar av gällande bestämmelser.
];. Omändring av folkhögskola till fackskola
Som departementschefen konstaterat i propositionen 196254 bör en folkhög— skola om huvudmannen så önskar kunna omändras till fackskola med dess ka— raktär, mål och kursinnehåll m.m. Sådana internatfackskolor kan i en del fall bli ett värdefullt komplement till den övriga fackskolorganisationen, framför allt då för att tillgodose glesbygdernas speciella utbildningsbehov. I några remiss— yttranden över skolberedningens huvudbetänkande har vidare föreslagits, att. fackskollinjer inrättas vid vissa folkhögskolor, en tanke som departementsche- fen, med riksdagens gillande, dock ställt sig avvisande till. Enligt fackskoleut— redningens mening bör dylika blandade skolor undvikas. Renodlade fackskolor respektive folkhögskolor synes bestämt vara att föredra med hänsyn till dels att målsättningen för de båda skolformerna inte sammanfaller, dels att elevåldern inte kommer att vara helt densamma, vilket bl. a. kan medföra särskilda pro-
|
blem i en internatskola. Omändring av folkhögskola till fackskola, vilket natur- ligtvis kan ske först på initiativ från huvudmannen för folkhögskolan, bör dock som regel inte komma i fråga i andra fall än då behovet av folkhögskolor i regio- nen ändå kan bli tillgodosett.
Fackskoleutredningen har i det föregående sökt ge en antydan om vägar efter , vilka folkhögskolan kan utbygga sin kursuppsättning och därmed möta nya be— hov. Utredningen är emellertid medveten om svårigheter som kan uppstå i vissa av de anförda sammanhangen. Det kan icke bortses ifrån att i yrkesarbete verk— 1 samma tvekar inför att ta ledigt ifrån sitt arbete och avstå från sina löneförmå- ner för att skaffa sig ytterligare utbildning med mindre än att denna har direkt betydelse för deras fortsatta yrkesverksamhet. Möjligheterna att på semestertid få deltagare i kortare kurser har också blivit allt mindre under senare år. Man
kan därför befara att det kommer att möta vissa svårigheter att rekrytera kur- ser av i och för sig angeläget allmänt eller samhälleligt innehåll.
Insikten om värdet av vidareutbildning och fortbildning växer emellertid myc- ket snabbt. Inte minst gäller detta inom stora delar av näringsliv och förvalt— ning, vilka har behov av att deras anställda snabbt får del av förändringar i utvecklingen inom deras verksamhetsområden. Man kan därför framdeles räkna med att anställda kan i tjänsten eller med ett mindre löneavdrag få bedriva studier vid folkhögskola inom för deras arbete betydelsefulla områden. Främst bör detta kunna gälla för sådan utbildning som berörts under punkt 3 ovan. Anordningen är ingen nyhet. Sedan länge har statsanställda möjlighet till ut- bildning på dylika villkor, vilket för övrigt utnyttjas i ökande omfattning och likaså har kommunalt anställda befattningshavare numera i ganska betydande utsträckning möjlighet att i tjänsten genomgå kurser av olika slag, även sådana som anordnats på privat initiativ. Som tidigare framhållits bör folkhögskolan kunna göra en värdefull insats för här avsedd fortbildningsverksamhet. Fack- skoleutredningen finner det naturligt, att myndigheter och andra arbetsgivare utnyttjar folkhögskolan i detta hänseende och ger sina anställda möjlighet att deltaga även i av folkhögskolorna anordnade kurser.
Den ledarutbildning och fortbildning av funktionärer och förtroendemän i organisationerna, som tidigare berörts och för vilken folkhögskolan skulle kunna. göra en viktig insats, eftersträvar man ofta inom organisationerna att ordna i egen regi. Delar av den utbildning som här avses är vidare av sådan art, att den kräver specialister som lärare, vilka mäste hämtas ur organisationernas egna led eller från olika statliga och kommunala myndigheter. Folkhögskolan kan då fungera som organisatör med kursgård och kursledning m.m. medan skolans lärare måhända kan medverka endast i begränsad utsträckning.
De svårigheter som en utvidgning av folkhögskolornas kursverksamhet kan komma att möta, gör det emellertid inte mindre angeläget att nya vägar prövas. Även om det ankommer på varje skola och dess huvudman att utforma sin verksamhet, är det dock nödvändigt att tillsynsmyndigheten stöder och stimu— lerar skolorna i denna nyorientering. Fackskoleutredningen förutsätter också att skolöverstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt dessa utvecklingsfrågor samt erhåller tillräckliga resurser i detta avseende, t. ex. för konferenser och regionala pedagogdagar.
Förändringarna i folkhögskolans ställning och uppgifter i det framtida svenska skolväsendet liksom de ökade kraven på effektivitet i dess verksamhet kom— mer säkerligen också att medföra ökade krav på skolans materiella och per- sonella resurser. Folkhögskolan skiljer sig härutinnan inte från andra skolfor— mer. En väsentlig förstärkning av driftsbidrag och byggnadsbidrag torde vara en förutsättning för att folkhögskolan skall kunna fullgöra sina uppgifter. Lika- så torde folkhögskolan liksom övriga skolformer behöva en avsevärd förstärk- ning i fråga om tillgången på pedagogiska hjälpmedel av olika slag. Fackskole-
utredningen föreslår, att folkhögskolorna på lika villkor som övriga skolor skall få tillgång till den service och den hjälp i övrigt som den beslutade organisa- tionen med hjälpmedelscentraler kommer att ge. En starkare inriktning mot nya ämnesområden och nya uppgifter i övrigt medför ett växande behov av fortbildning och vidareutbildning för folkhögskolans lärare. Detta behov bör kunna tillgodoses genom att folkhögskolan omfattas av den fortbildningsorgani- sation som nu håller på att byggas upp, något som för övrigt även av flera andra skäl måste anses betydelsefullt. En mer regelmässig pedagogisk utbildning av läraraspiranterna är vidare nödvändig. Utredningen anser emellertid, att denna i och för sig mycket viktiga fråga inte ingår i dess uppdrag utan föreslår, att 1960 års lärarutbildningssakkunniga får till uppdrag att jämväl utreda frågan om utbildning av lärare för folkhögskolan.
Ett annat viktigt villkor, för att kursverksamheten vid folkhögskolorna skall kunna utbyggas i av utredningen antydd omfattning, är att studiehjälp utgår till deltagarna i kurser ordnade av folkhögskola. Nuvarande bestämmelser, som innebär att studiebidrag endast utgår för kurser av lägst fyra månaders längd, har onekligen haft en hämmande inverkan på anordnandet av ämneskurser.
Vid folkhögskolans fortsatta utveckling i ett rikare differentierat skolsystern torde även planeringsfrågan böra ägnas viss uppmärksamhet. Med hänsyn till dels de uppgifter som kommer att åvila fackskolan och folkhögskolan i utbild- ningsavseende, uppgifter som även delvis kommer att beröra övrig gymnasial utbildning, dels att de båda skolformerna i viss utsträckning kan komma att rekryteras från samma kategorier utbildningssökande, bör den regionala plane- ringen ske i visst samråd mellan de bägge skolformer-nas huvudmän och regio- nala instanser. Genom sådan samverkan kan även bättre förutsättningar skapas för en allsidig information om de båda skolorna, bl. a. för grundskolans elever.
Folkhögskolan är vid utformningen av sin verksamhet friare än någon annan skolform. Det innebär bl. a. att den fortgående och utan större hinder av orga- nisatorisk karaktär kan anpassa sig efter de nya krav, som följer av samhälls- utvecklingen och förändringarna i elevrekryteringen, liksom att skilda folkhög- skolor kan tillgodose olika behov. En förutsättning är emellertid att nuvarande bestämmelser för folkhögskolornas verksamhet inte ändras på sådant sätt att verksamheten och den erforderliga omställningen försvåras.
Som torde ha framgått av utredningens här redovisade översikt behöver man alls inte räkna med att folkhögskolan framdeles på grund av införandet av fack- skolor kommer att få minskade arbetsuppgifter eller rentav bli överflödig. T värt- om synes allt tala för att folkhögskolan framdeles har både rika och rikt varie- rade uppgifter att fullgöra. Folkhögskolan torde på grund av sin frihet, sin elasticitet i arbete och organisation liksom på grund av sina pedagogiska tradi- tioner ha väsentligt lättare än andra skolformer att företa även stora föränd- ringar av sin verksamhet för att bättre svara mot ett snabbt föränderligt sam- hälles krav. Även om folkhögskolans framtidsmöjligheter kan bedömas som goda,
i l i | L
bör dock försiktighet iakttas beträffande startandet av nya folkhögskolor under den nu pågående utbyggnaden av det allmänna skolväsendet. De nya folkhög- skolor som redan startat och de planerade folkhögskolor, vilkas huvudmän efter samråd med skolöverstyrelsen gjort omfattande förberedelser för verksamheten, innan skolberedningens förslag om fackskolor förelåg, bör emellertid enligt fack- skoleutredningens mening medgivas statsbidrag. Då huvudmännen för dessa skolor tvingas till betydande årliga ekonomiska uppoffringar, och då. behovet av folkhögskolutbildning i stor utsträckning icke kan tillgodoses för närvarande, finner utredningen det angeläget att dessa skolor snarast möjligt beviljas stats- bidrag. För senare tillkommande folkhögskolor bör i nuvarande läge återhåll- samhet tillämpas och endast sådana folkhögskolor beviljas statsbidrag, vilka kan anses fylla behov, som icke tillgodoses i tillräcklig omfattning av redan existerande skolor.
FACKSKOLANS BEFATTNINGSHAVARE
Lärare
I direktiven för fackskoleutredningen erinrar departementschefen om att frågor om lärare och övriga befattningshavare vid fackskolorna delvis berörts såväl i , skolberedningens huvudbetänkande som i proposition 1962: 54.
»Det bör ankomma på de sakkunniga att framlägga de ytterligare förslag i före- varande avseenden som kan fordras. Härvid bör även beaktas frågor om personal vid skolformer som är avsedda att avvecklas: kommunala flickskolor, praktiska realskolor m. fl.)
Skolberedningens synpunkter på lärarfrågorna i fackskolorna I sitt huvudbetänkande (SOU 1961: 30) framlade 1957 års skolberedning vissa principiella synpunkter på lärarfrågorna i fackskolorna.
Beträffande den sociala fackskolan (humanistisk skola, social-ekonomisk fack- skola) ansåg beredningen att i stort sett samma ämneskombinationer kunde bli aktuella som tidigare funnits vid kommunal flickskola, praktisk realskola eller allmänt gymnasium, även om friare ämneskombinationer än de där vanliga borde kunna förekomma. Därigenom borde framför allt i vissa ämnen på orten befintliga lärarkrafter tas i anspråk för undervisningen.
Undervisningen i familjekunskap torde normalt komma att bestridas av lärare i hemkunskap. Skolberedningen bedömde det dock vara av stort värde, om skolan kunde förvärva lärare som skaffat sig vidareutbildning genom akade- miska studier. En enbart akademiskt utbildad lärare, som specialiserat sig på familje- och hushållsfrågor, kunde också komma i fråga. För undervisning i ämnet konsumtionsekonomi borde hushållslärarna dels erhålla vidareutbildning inom det ekonomisk-sociologiska området, dels ges vidgade kunskaper i material- och varukännedom.
Speciella problem kunde uppstå vid rekryteringen av lärare till de estetiska ämnena. Genom ämnenas karaktär av tillvalsämnen förelåg dock ej här samma situation som beträffande övriga ämnen. Kommunerna har här frihet att erbjuda undervisning i de ämnen, för vilka de har större förutsättningar att klara de aktuella lärarfrågorna.
Beträffande den tekniska fackskolan liksom övriga fackskolor ansåg bered- ningen att lektorstjänster ej kunde anses erforderliga. I läroämnena torde föl-
jande lärarkategorier böra finnas: adjunkter, ämneslärare, lärare i befordrings- gång och timlärare.
I matematik, fysik, kemi och i de humanistiska ämnena erfordras liksom vid gymnasierna lärare med akademisk utbildning. Beredningen syntes även önska i princip till den tekniska fackskolan överföra nuvarande bestämmelser an- gående behörighet till adjunktur vid praktisk realskola, vari praktiskt ämne ingår, dvs. krav på civilingenjörsexamen.
Beredningen räknade emellertid med att även andra ingenjörer än civilingen- jörer skulle komma att bestrida undervisningen i tekniska ämnen vid den tek- niska fackskolan och syntes i första hand här vilja utnyttja välkvalificerade läroverksingenjörer, för vilka följande kompetenskrav uppställdes
a) kvalificerade betyg i läroverksingenjörsexamen i de i tjänsten ingående ämnena,
b) ett års normerad vidareutbildning inklusive pedagogisk utbildning,
c) minst fyra års industriell eller motsvarande teknisk verksamhet.
Beredningen förutsatte att en längre synnerligen kvalificerad yrkesverksamhet skulle kunna medföra dispens från kravet på vidareutbildning enligt b).
Samma svårigheter som präglat rekryteringen av lärare till handelsutbild— ningsanstaltema antog skolberedningen skulle komma att uppstå vid de ekono- miska (merkantila) fackskoloma. Vissa ämnen kommer här att kräva en ny typ av lärare. För ämnena rättskunskap samt samhälls- och ekonomilära torde lärare med jur. kand.-examen, pol. mag.-examen, civilekonomexamen eller fil. mag.- examen — vissa kombinationer —- kunna komma i fråga. Större problem er- bjuder vissa Specialämnen såsom allmän varukunskap, skyltning och varu— exponering samt reklam- och försäljningsteknik. Beredningen framhöll här särskilt behovet av en god praktik och ansåg det realistiskt att som teoretisk grund fordra handelsgymnasieexamen jämte pedagogisk utbildning. För under- visning i textning samt färg- och formkomposition ansåg beredningen det önsk- värt med teckningslärarexamen jämte god kännedom om handel och distribu- tion samt utbildning i reklamteckning.
Skolberedningen förutsatte även, att specialister utanför skolan skulle anlitas för undervisningen i vissa kursmoment, såsom trafikkunskap, den s. k. stil- kursen osv.
Yttranden vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande berörde några remiss- instanser lärarfrågorna inom fackskolan. Beredningens förslag beträffande kom- petenskrav och tjänster i de allmänna läroämnena och den teoretiska delen av fackämnena tillstyrktes av bl. a. Läroverkslärarnas riksförbund.
TCO uttalade, att behörighet till adjunktstjänst inom fackskolorna generellt borde tillkomma samtliga enligt då gällande läroverksstadga i 5 178 mom.
3:I—III avsedda lärare. Även de vidareutbildade folkskollärarnas ställning i denna skolform borde enligt TCO övervägas. Statskontoret uppehöll sig bl. a. vid ämneslärarna, vilka genomgått det numera nedlagda högre lärarinnesemi- nariet. Under åberopande av dessa lärarinnors långa tjänstgöringstid, deras kompetens, olämpligheten av att placera dem på grundskolans högstadium och de sannolika svårigheterna att rekrytera lärare till fackskolorna föreslog statskontoret, att lärarinnorna i någon form skulle överföras till fackskolorna. Även kollegierna vid högre allmänna läroverket i Östersund och vid Malmö praktiska realskola (Malmö Borgarskola) samt Stockholms stad och Uppsala stad m.fl. uttalade sig för att denna lärargrupp bereddes tillfälle till anställning vid fackskolorna. Enligt kollegiets i Östersund mening borde tjänstgöring också på grundskolans högstadium ifrågakomma för denna kategori.
Skolberedningens förslag beträffande lärare i vissa läroämnen mötte vissa invändningar. Ekonomiska fakulteten vid universitetet i Lund fann det önsk- värt, att högskoleutbildade lärare användes i största möjliga utsträckning, och ville förorda, att begreppet praktisk utbildning inte tänjdes alltför mycket, ] i vilket fall den merkantila (ekonomiska) fackskolan inte skulle bli vad skol- " beredningen åsyftade: ett bra alternativ till handelsgymnasieutbildningen. ]
Skolöverstyrelsen instämde i vad skolberedningen uttalade om överföring av ! lärare från praktisk realskola till fackskola, som trädde i den praktiska real— skolans ställe. Överstyrelsen tillade, att man därutöver också borde på lämpligt sätt bereda sådana lärare annan tjänst, vilka inte kunde beredas tjänstgöring vid fackskolan.
Överstyrelsen för yrkesutbildning framhöll ,
att undervisningen vid fackskolorna kommer att delvis ligga på samma nivå som gymnasiet. Det finnes sålunda ingen anledning, att lärartjänsterna icke skall vara av samma slag som vid gymnasierna. Överstyrelsen vill starkt understryka kravet av att vid de tekniska fackskolorna, inrättas lektorstjänster avsedda för civilingenjörer, som är huvudlärare. Det synes eljest icke möjligt att till fackskolorna kunna knyta tillräck- ligt kompetenta lärarkrafter.
De nyss berörda kraven i fråga om vidareutbildning av läroverksingenjörer bedömer överstyrelsen som otillräckliga. Det bör beaktas, att beredningens förslag om under- visning i ämnesblock förutsätter, att lärarna ges utbildning härför. Den föreslagna vidare- utbildningen om endast två terminer blir till följd härav alldeles för kort. Överstyrelsen räknar med att utbildningen icke bör sättas kortare än tre terminer.
Även för vissa gymnasieekonomer anser överstyrelsen det nödvändigt att den peda- gogiska utbildningen kompletteras med en termins ämnesmässig utbildning.
Kraven på välmeriterad och lång yrkespraktik bör vara absoluta. Det vore olyckligt, om brist på sökande, som fyller såväl examens— som praktikkravet, vid något tillfälle skulle föranleda, att det senare kravet eftersattes. Naturligare är att det skapas dispens- l möjligheter för sökande med god praktik och med tillräckliga teoretiska kunskaper, .! ådagalagda på annat sätt än genom angivna examina.
I Kungl. Maj:ts proposition 1962: 54— biträdde departementschefen i samband med frågan om genomförandet av fackskolorganisationen beredningens önske— mål om en smidig övergång från den äldre till den nyare organisationen med
tillvaratagande av befintliga tillgångar i form av lokaler och lärare samt en värdefull pedagogisk erfarenhet och tradition.
Gymnasieutredningens förslag i lärarfrågorna
Gymnasieutredningen har i kapitel 15 i sitt nyligen framlagda huvudbetänkande framfört sina förslag beträffande lärarpersonalen på gymnasiet. Generellt kon- stateras »att de enskilda ämnenas konstruktion i många fall ställer helt nya krav på innehållet i den teoretiska lärarutbildningen liksom på kombinatio— nerna av ämnen i akademiska examina och i lärartjänster». Som exempel näm- nes de integrerade ämnen, som även förekommer i fackskolorna, teknologi och företagsekonomi. Gymnasieutredningen framhåller även de nya utbildnings— krav, som möter i ämnena samhällskunskap, historia och biologi liksom att andra än de nu vanliga ämneskombinationerna blir nödvändiga. Ovan nämnda : synpunkter har samma aktualitet beträffande fackskolorna.
I det inre arbetet kommer lärarna att möta många nya uppgifter, såsom s. k. friare arbetsformer, samverkan mellan ämnena i större ämnesblock, utnytt- jande i större omfattning än tidigare av pedagogiska hjälpmedel m. m. samt en mer systematiskt genomförd elevvård.
På gymnasiet kommer enligt gymnasieutredningens förslag att tjänstgöra dels lektorer, vilka tillika skall fungera som huvudlärare och institutionsföreståndare, dels adj—unkter.
För behörighet till adjunktstjänst vid gymnasium anser gymnasieutredningen att kraven bör ställas högre än för adjunktstjänst vid grundskolan. »Generellt kan det definieras som kunskaper, motsvarande tre betyg i ett ämne i nu- varande ämbetsexamen. Tjänsterna bör normalt inte omfatta mer än två äm- nen.» Genom vissa övergångsbestämmelser, utfärdade av skolöverstyrelsen, borde personer med äldre utbildning eventuellt efter vissa kompletteringar av ämnesmässig eller pedagogisk art kunna komma i fråga för adjunktstjänst på gymnasium.
Beträffande lektorstjänsterna framlägger gymnasieutredningen ett förslag, som innebär att vissa alternativa meriteringsvägar skapas.
Behörighet som lektor kan liksom hittills vinnas genom licentiatexamen eller doktorsgrad i examensämne motsvarande Skolämne eller genom på visst sätt kvalificerad civilingenjörs- eller civilekonomexamen. Utredningen föreslår där- jämte, att även den som avlagt godkänd tentamen för ett betyg i licentiat- examen skall bli behörig till lektorstjänst.
Vid sidan av den teoretiska meriteringen bör även en väg stå öppen, där avseende fästes vid pedagogisk kvalificering genom utvecklingsarbete och för- söksverksamhet inom metodik och didaktik eller genom bl. a. vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, konsulenttjänstgöring eller kursverksamhet samt genom allmän dokumentering som duglig, pedagogiskt skicklig lärare. Den teo-
retiska grundutbildningen för denna kategori lärare förutsättes vara en för adjunktstjänst kvalificerad grundexamen innefattande en trebetygskurs eller motsvarande.
Samma principer som utvecklats i det föregående beträffande lärare i all- männa ämnen skall tillämpas så långt detta är möjligt även när det gäller eko- nomiska och tekniska ämnen. Gymnasieutredningen ifrågasätter sålunda, om ej rekryteringen till lärartjänster i ekonomiska ämnen i fortsättningen vid sidan av civilekonomexamen även bör gå via filosofisk ämbetsexamen och utformas helt i analogi med teoretisk lärarutbildning för allmänna ämnen. Gymnasie- utredningen hänvisar också till sina förslag beträffande lärarutbildning i tek- niska ämnen, vilka syftar till att skapa en reguljär lärarutbildning även i dessa ämnen.
I kapitel 15 framlägger gymnasieutredningen även diskussionsvis vissa syn— punkter på den framtida lärarutbildningens uppbyggnad. För fil. mag.-utbild- ningen (motsvarande) tänker man sig en treårig studiegång vad avser ämnes- utbildningen. En blivande lärare i grundskolan skulle [under de tre studieåren därvid läsa tre ämnen, medan gymnasieläraren under det tredje (eventuellt fjärde) året fortsätter att fördjupa sina studier i ett av de två ämnen som den- nes examen normalt skulle omfatta.
Beträffande den praktiska lärarutbildningen framhåller gymnasieutredningen önskvärdheten av att undervisningselement, som direkt förbereder för den praktiska lärarutbildningen, införes på ett så tidigt stadium som möjligt, var- igenom utbildningen kan målinriktas på ett helt annat sätt än vad nu är fallet.
Såsom yrkesförberedande moment bör därför vissa inslag av vad som nu kallas praktisk lärarutbildning förekomma redan i samband med den teoretiska lärarutbildningen. Bland de diskussionsvis framförda synpunkterna kan nämnas, att t. ex. information om målsättningsfrågor i vidare mening, skolorganisation, pedagogiskt utvecklingsarbete, hjälpmedel m. m. föreslås meddelade parallellt med ämnesstudierna. Även vissa inslag av styrda auskultationer rekommen— deras, liksom andra former för en integrering av den praktiska lärarutbildningen i den teoretiska utbildningen.
För att så snabbt som möjligt anpassa lärarutbildningen efter de nya behov, som reformeringen av de gymnasiala utbildningsvägarna aktualiserar, föreslår gymnasieutredningen ett flertal omedelbara åtgärder. Redan fr. o. m. höst— terminen 1964 bör sålunda vissa förändringar av universitetskurserna vidtagas inom ramen för nuvarande organisation.
En intensifiering av fortbildningsverksamheten aktualiseras även för att un- der en övergångstid anpassa en tidigare utbildning till en ny situation. Bland annat bör målsättningsfrågorna och de nya undervisningsprinciperna uppmärk- sammas, t. ex. förslaget om ökat utrymme för självständigt arbete och studie- teknisk handledning liksom metodfrågor för enskilda ämnen.
Skolöverstyrelsen bör i samarbete med bl. a. branschorganisationerna låta
utarbeta lämpligt material för fortbildningsverksamheten, som tänkes koncen- trerad till studiedagar, feriekurser, kvällskurser osv.
För lösandet av de mer omfattande fortbildningsproblem som aktualiserats genom den starka förändring som skett i vissa ämnen rekommenderas bl. a. lokalt organiserade kurser eller brevskoleundervisning, feriekurser i främst tek— niska och naturvetenskapliga ämnen m. m. Den föreslagna fortbildningen bör administreras genom skolöverstyrelsens försorg.
Skolöverstyrelsen föreslås få ett särskilt utredningsanslag på en miljon kronor till förfogande för utredning och planering av den skisserade fortbildningsverk- samheten.
Gymnasieutredningen anser också att en permanent fortbildning erfordras, om de vidtagna förändringarna snabbt skall kunna slå igenom och den före- slagna fortskridande läroplansrevisionen skall kunna genomföras.
,! Ett specialproblem erbjuder fortbildningen av tekniker och lärare i ekono- 1 miska ämnen. För dessa lärare borde fortbildningen delvis ha formen av arbete i l
inom industri eller företag.
Gymnasieutredningen diskuterar också olika åtgärder för att främja lärar- försörjningen i främst de ämnen som beräknas expandera genom gymnasie- reformen.
Den av gymnasieutredningen föreslagna lärarutbildningen för tekniska ämnen har redan lett till beslut vid 1963 års riksdag. Det ökade behovet av lärare i ekonomiska ämnen torde bli tillgodosett genom att ämnet företagsekonomi nu- mera kan ingå i filosofisk ämbetsexamen.
Gymnasieutredningen diskuterar även inrättandet av tjänster som assistenter, vilka skulle svara för mer rutinmässiga uppgifter i undervisningen såsom labora- tioner, handledningen av räkneövningar m. m.
Som assistenter i tekniska ämnen anser gymnasieutredningen, att gymnasie— ingenjörer utan pedagogisk utbildning bör förordnas. För undervisningen i eko— nomiska ämnen bör ett liknande arrangemang övervägas.
Gymnasieutredningen ansluter sig även till tidigare framförda rekommenda- tioner att för undervisningen i vissa Specialämnen förvärva specialister från olika områden liksom åtgärder, vilka åsyftar att bättre tillvarata lärarkraftema genom anlitandet av arvodesanställd personal för arbete i skolans institutioner, bibliotek, AV-centraler och som skrivhjälp åt lärarna.
För att söka råda bot på den lärarbrist som kommer att uppstå rekommen- deras nya och okonventionella metodiska grepp. Bland annat ifrågasätter gym— nasieutredningen om klassavdelningen i alla situationer är den givna gränsen för ett optimalt undervisningsresultat och utredningen är ej främmande för tanken att läraren kan utnyttjas som handledare för ett större antal elever osv. samt hänvisar till den av skolöverstyrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning tillsatta arbetsgruppen för försök med varierande klasstor- lek och lagundervisning.
Fackskoleutredningen; överväganden och förslag beträffande lärare i läro- och övningsämnen
Som framgått av kapitel 5 torde fackskolorna ofta komma att ingå som en del av en större skolenhet tillsammans med egentligt gymnasium, yrkesskola eller grundskolans högstadium. Även om underlag kommer att uppstå för ett relativt betydande antal heltidstjänster, av skolberedningen uppskattat till ca 1700 läsåren 1970/72 (SOU 1961: 30 s. 670) kommer sannolikt en relativt stor del av undervisningen att bestridas av lärare vid kommunens skolväsen, vilka sam— tidigt fullgör viss undervisning i andra skolor inom eller utanför den skolenhet i vilken fackskolan ingår.
Vid de överväganden som fackskoleutredningen företagit rörande lärarfrå- gorna i fackskolorna, har utredningen tagit särskild hänsyn till ovan angivna förutsättningar. Utredningen har förutsatt, att man —— så långt detta är möjligt — söker motverka tillkomsten av särbestämmelser för lärarpersonalen vid fack— skolorna och i stället söker utforma bestämmelser om lärarkompetens, beford- ringsgång, tjänstgöringsskyldighet m. m. i nära anslutning till motsvarande bestämmelser för hela stadiet. Om utbildningen av lärare för skilda skolformer kan göras helt eller till betydande delar gemensam ökar det lärarnas möjlighet att söka tjänst vid den skola som bäst motsvarar deras intressen. Samtidigt ökas möjligheterna för samhället att på ett effektivt sätt utnyttja befintliga tillgångar av utbildade lärare, eftersom olika former av specialutbildning kan hållas nere eller undvikas.
Lärare i läroämnen, allmänna synpunkter. Lärarna i läroämnen i fackskolorna kan uppdelas på tre kategorier, nämligen lärare i allmänna, ekonomiska samt tekniska ämnen. Som framgår av det följande kan vissa lärarkombinationer komma att omfatta ämnen från två av dessa kategorier.
Vid behandlingen av lärarfrågorna i fackskolorna torde det vara nödvändigt, att dels framlägga ett principförslag på längre sikt i anslutning till de över— väganden som ägt rum mellan gymnasieutredningen och 1960 års lärarutbild- ningssakkunniga, dels överväga åtgärder för de närmaste 5—10 åren med för- slag till sådana övergångsbestämmelser, som aktualiseras genom den beslutade eller väntade avlösningen av vissa nu befintliga kommunala skolor.
I enlighet med utredningens förslag, kapitel 5, kommer fackskolorna att ingå i det gymnasiala utbildningssystemet och här representera ett tvåårigt utbild- ningsalternativ till gymnasiala studier omfattande 3—4. år. För fackskolorna har vidare i kapitel 3 angivits en dubbel målsättning. Fackskolorna skall sålunda ge dels en utöver grundskolan vidgad och fördjupad allmän utbildning, dels en mot vissa sektorer inom samhällslivet målinriktad fackutbildning.
För att undervisningen i fackskolorna skall kunna bedrivas på den relativt höga nivå, som följer av den angivna målsättningen, måste enligt utredningens uppfattning i stort sett samma kompetenskrav uppställas beträffande lärar-
tjänster i fackskolorna, som föreslagits av gymnasieutredningen för vissa lärar- kategorier på gymnasierna.
Även om det kunde vara önskvärt, att lektorstjänster inrättades vid fack- skolorna, finner fackskoleutredningen emellertid liksom 1957 års skolberedning, att dessa tjänster — bl. a. på grund av den lärarbrist som under en följd av år kommer att föreligga — inte bör inrättas inom fackskolan. Självfallet bör detta inte utesluta att i många fall lektorer kommer att utnyttjas i undervis— ningen vid fackskolorna, vilket kommer att bli särskilt naturligt i de fall där gymnasium och fackskola är belägna i samma skolenhet.
Med hänsyn till önskvärdheten att etablera en pedagogisk samordning mellan de olika gymnasiala utbildningsvägarna bör alltså gymnasiernas lektorer nor- malt fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet i fackskolorna i kommunen på samma sätt som är fallet i nu befintliga gymnasieskolor, omfattande gym- nasium och realskola eller grundskolans högstadium.
Kompetenskraven för lärare i läroämnen. Under hänvisning till de principiella synpunkter, som utredningen utvecklat i det föregående, framlägger fackskole- utredningen följande förslag angående kompetenskraven på längre sikt för lärar- tjänster i läroämnen vid fackskolorna.
Vid fackskolorna inrättas ordinarie adjunktstjänster i den omfattning som undervisningens uppehållande kräver minskat med den andel som bör reser- veras för icke-ordinarie lärare. För dessa tjänster torde samma kompetenskrav böra uppställas som för _adjunktstjänster vid gymnasierna dvs. på visst sätt kvalificerad examen från filosofisk eller ekonomisk fakultet, handelshögskola eller teknisk högskola jämte praktisk lärarutbildning. Med hänsyn till att lärarna bör ha möjlighet att samtidigt tjänstgöra i gymnasium bör alltså ett generellt krav föreligga på kompetens för gymnasieadjunktur. Värdet av en bre- dare utbildning innefattande ett tredje undervisningsämne bör dock under- strykas. En högre ämnesteoretisk utbildning bör självfallet få tillgodoräknas som särskild merit. De av gymnasieutredningen redovisade synpunkterna på ändrade ämneskombinationer äger samma tyngd även för fackskolorna.
Enligt nuvarande bestämmelser gäller vissa högre kompetenskrav (skolstad— gan 15 kap. 17 5) för ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium i förhållande till adjun'ktstjänster i grundskolan vad avser filosofisk ämbetsexamen (skol- stadgan 10 kap. 21—24 åå). Adjunkt i grundskolan som ej avlagt fullständig filosofisk ämbetsexamen är sålunda ej behörig att inneha adjunktstjänst på allmänt gymnasium. Med hänsyn till den målsättning som uppställts för fack— skolorna bör enligt fackskoleutredningens uppfattning samma kompetenskrav uppställas för ordinarie adjunktstjänst i fackskolorna som vid gymnasierna.
Gymnasieutredningen föreslår, att övergångsbestämmelser utfärdas så att skolöverstyrelsen bemyndigas medgiva att »adjunkter med äldre utbildning men
med eventuellt erforderlig komplettering av ämnesmässig eller pedagogisk meri- tering äger rätt att söka och inneha adjunktstjänst på gymnasium».
Fackskoleutredningen biträder gymnasieutredningens synpunkter i denna fråga liksom vad utredningen anfört om fortbildning och vidareutbildning av lärare m. m.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör möjligheter beredas Vissa öv— ningslärare, som ej uppfyller de formella kraven för inskrivning vid universitet och högskolor, att vid tjänstledighet med s.k. B-avdrag bedriva kompletterande ämnesstudier i läroämne, Vilka bedömes vara av värde för lärarens undervisning i fackskola. Utredningen avser närmast lärare i hemkunskap och barnavård samt lärare i teckning, musik och slöjd, vilka önskar bedriva t. ex. sociologiska, psykologiska och ekonomiska studier respektive studier i konst—, musik- och teaterhistoria. En akademisk utbildning som meriterar för undervisning i ämnet konsumentkunskap torde också snarast böra organiseras.
Som skolberedningen anfört ( SOU 1961:30 s. 507 ) har viss kursverksamhet påbörjats i syfte att ge lärare behörighet för undervisning i ämnet dramatik. Fackskoleutredningen förutsätter, att ifrågavarande kursverksamhet utbygges och även inriktas på den undervisning i ämnet som fackskolorna föreslås erbjuda eleverna.
Vid större fackskolor torde underlag komma att uppstå för ordinarie adjunkts- tjänster i samhällskunskap kombinerat exempelvis med något av ämnena social- kunskap, psykologi och eventuellt familjekunskap, kombinationer som för när— varande ej förekommer. Utredningen föreslår, att möjlighet beredes kommu— nerna att inrätta sådana tjänster, i förekommande fall s.k. ettämnesadjunktu- rer, varvid såsom teoretisk utbildning bör anges juridisk-samhällsvetenskaplig examen, filosofisk ämbetsexamen med samhällsvetenskapliga ämnen, filosofisk- samhällsvetenskaplig examen eller civilekonomexamen med kompletterande akademiskt betyg i det eller de ämnen som motsvarar i tjänsten ingående läro- ämnen.
I flertalet kommuner torde underlag ej komma att uppstå för hela tjänster i ovannämnda ämnen. Även av andra skäl torde det -— i varje fall under de närmaste åren — bli omöjligt att skapa lärartjänster med fasta ämneskombi- nationer för flera nya ämnen, som upptages på fackskolornas timplaner, såsom socialkunskap, ergonomi och dramatik. I stor utsträckning torde därför specia- lister utanför skolan komma att förordnas såsom timlärare i dessa ämnen. I mindre grad torde förhållandet behöva bli enahanda för familjekunskap och kon— sumentkunskap. Man räknar visserligen med att undervisningen i dessa ämnen i huvudsak kommer att bestridas av vissa redan existerande lärarkategorier, men därutöver kan också specialister komma att anlitas. Då de lärare som kommu- nerna kan engagera kommer att ha skiftande ämnesteoretisk och pedagogisk utbildning, torde skolöverstyrelsen böra pröva lärarnas behörighet samt — sedan viss erfarenhet vunnits —— utfärda allmänna anvisningar rörande behörig- hetsvillkoren till vägledning för skolstyrelserna.
% l
Slutligen vill utredningen under detta avsnitt framhålla följande beträffande undervisningen i ämnet livsåskådnings- och religionskunskap. Som framgår av mål och kursinnehåll för detta ämne är det inte nödvändigt att för undervisning i detta ämne kräva hittillsvarande utbildning som kristendomslärare. Ämnet innehåller avsevärda moment av etisk och filosofisk karaktär vid sidan om histo- riska och religionshistoriska inslag. Under sådana förhållanden bör ämnet kunna ingå i ämneskombination för tjänst tillsammans med även andra ämnen än kristendomskunskap. Närmast till hands förefaller då ligga sådana ämnen som filosofi, svenska och historia men även andra ämnen såsom psykologi bör kunna på ett naturligt sätt ingå i ämneskombination med livsåskådnings— och religions— kunskap.
Lärare i ekonomiska ämnen. De ekonomiska ämnena utgöres av företags— ekonomi, redovisning, distribution, förvaltning, maskinskrivning, stenografi, kontorsteknik samt praktiskt sekreterararbete.
På gymnasiala skolformer har traditionellt undervisningen i företagsekonomi handhafts av civilekonomer. Utredningen finner det naturligt att undervisningen i företagsekonomi, redovisning och distribution handhas av lärare med denna utbildning. De torde emellertid icke längre få anses vara de enda som är lämp— liga för undervisning i dessa ämnen. I pol. mag.-examen samt fil. kand.— och fil. ämbetsexamen kan nämligen numera ingå företagsekonomi. Akademiker med denna utbildning torde vara mycket lämpade för undervisning i ekonomiska ämnen i fackskolan. Av betydelse i detta sammanhang är även att dessa examina kan kombineras med andra ämnen av direkt nytta för skolundervisningen. Hit hör exempelvis nationalekonomi, statistik, psykologi och statskunskap. Den utbildning som civilekonomerna fått är visserligen i och för sig lämpad för undervisning i företagsekonomiska ämnen. Den ger dock icke utrymme för undervisning i andra ämnen i fackskolan. Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställde i sina petita 1962 att pol. magistrar och andra med företagsekonomi i examen skulle äga rätt att vinna inträde vid överstyrelsens lärarutbildning på samma villkor som civilekonomer. Denna framställning har upptagits i stats- verkspropositionen för budgetåret 1963/64 och i till ämbetsverket utfärdat regleringsbrev. Enligt fackskoleutredningens mening är det emellertid icke blott pol. mag.— och fil. kand.-examen som är lämplig grundval för lärare i företags— ekonomiska ämnen. Det vore även önskvärt om företagsekonomi som kan ingå i filosofisk ämbetsexamen även kunde ingå i ämneskombinationer som ger behö- righet för adjunktstjänst i fackskola. Härigenom kunde vinnas att en mot under- visningen direkt inriktad exarnen kunde innehålla ett undervisningsämne av väsentlig betydelse både inom den ekonomiska sektorn av gymnasiet och inom den ekonomiska fackskolan. Utredningen föreslår, att universitetsstatutema erhåller sådant ändrat innehåll att detta ämne likvärdigt med andra ämnen kan bilda en filosofisk ämbetsexamen.
Under den övergångstid under vilken fackskolan genomföres och innan resul— tatet av en ny utbildning kommer skolorna till godo måste lärarfrågan lösas genom speciella åtgärder. För undervisning i ekonomiska ämnen torde därför i viss utsträckning även andra lärare än sådana med akademisk examen behöva utnyttjas. I detta sammanhang bör ihågkommas att den ekonomiska fackskolan i många fall kommer att ersätta yrkesskolornas handelsavdelningar. Vid dessa undervisar i inte ringa utsträckning gymnasieekonomer. Gymnasieekonomer kan med hänsyn till sin relativt korta teoretiska utbildning normalt icke anses kom- petenta att undervisa i fackskola. Givet är att man i situationer med brist på kompetenta lärare kan och bör utnyttja gymnasieekonomer. De ämneslärar- tjänster för gymnasieekonomer som föreslås inrättade i fackskolan torde — med hänsyn till anordningens mindre permanenta karaktär —— böra organiseras som extra—ordinarie tjänster.
Användes gymnasieekonomer för undervisning vid ekonomiska fackskolor bör deras utbildning kompletteras genom en ämnesmässig vidareutbildning av i prin— cip samma längd som för gymnasieingenjörer. Därtill kommer pedagogisk ut- bildning, som likaledes omfattar en termin. Ändamålet med denna utbildning bör då icke vara att bredda deras kunskapsområde att omfatta fler ämnen utan att fördjupa deras kunskaper i de företagsekonomiska ämnen som de tidigare har läst. Dessa lärare bör användas i första hand för undervisningen i företags- ekonomi och kontorsteknik. Undervisningen i företagsekonomi skall icke blott omfatta teoretiska moment utan även uppövandet av den praktiska färdigheten bl.a. i kontorsarbete. Det bör därför krävas att dessa lärare har god praktik från näringslivet. En enbart teoretisk utbildning kan inte ge den grund som är erforderlig. Utredningen föreslår därför, att de för motsvarande lärarkategorier vid yrkesskolorna gällande bestämmelserna om minst två års praktik överföres att gälla även för fackskolorna.
Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i riks- staten för 1963/64 medel ställes till överstyrelsens för yrkesutbildning förfogande för att anordna 15-Veckors kompletteringskurser för gymnasieekonomer. Sådan utbildning bör även kunna ske genom korrespondensundervisning kompletterad med muntlig undervisning under kortare perioder. Ett sådant arrangemang är värdefullt inte minst därför att det minskar skolornas behov av vikarier. Man får nämligen förutsätta att utbildningen i första hand riktar sig till redan verk- samma lärare, som annars måste ta tjänstledighet under en hel termin, men som blott behöver ta kortare tjänstledigheter om utbildningen i stor utsträckning får karaktären av korrespondensstudier.
Av de inom yrkesutbildningsväsendet nu verksamma gymnasieekonomerna torde flera efter sin examen från handelsgymnasium ha skaffat sig fortsatt teore- tisk utbildning av olika slag, som i vissa fall bör kunna jämställas med ovan- nämnda kompletteringskurser. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör det
I ! _q % i
centrala ämbetsverket ges möjlighet att meddela dispens från deltagande i kom- pletteringskurserna.
Ovan har utredningen konstaterat det önskvärda i att gymnasieekonomer som undervisar i fackskolan har god praktisk erfarenhet. För närvarande kräves även av lärare vid yrkesskolan två års praktik från näringslivet »av väsentlig betydelse för tjänsten» om de är gymnasieekonomer. Den praktik som dessa lärare kan uppvisa är emellertid av mycket skiftande karaktär. Många har gi- vetvis en lång och mycket värdefull praktik. Andra har däremot erfarenhet från ur undervisningens synpunkt mindre värdefulla områden. Samma år förhållan- det med civilekonomer, som dock blott behöver ett års praktik.
Utredningen anser det i och för sig synnerligen värdefullt med god, allsidig praktik för blivande lärare vid ekonomisk fackskola. De arbetsuppgifter som eleverna från fackskolan kommer att få ligger på »assistentplanet», där goda kunskaper i inte alltför okvalificerade rutiner är väsentlig. En god och allsidig praktik kan enligt utredningens mening vara av väsentlig betydelse för lärarna i denna skolform, där de praktiska momenten skall ha stort utrymme i ämnet företagsekonomi. Utredningen anser därför att för tjänsten värdefull praktik, helst om den förvärvats under en längre tid -— exempelvis fem, sex år —— bör tillmätas stor betydelse ur meriteringssynpunkt. Utredningen anser samtidigt icke att praktikkravet för adjunkter bör uppehållas som ett absolut krav.
Utredningen föreslår sålunda som behörighetsvillkor för lärare i företagseko— nomi, redovisning och distribution civilekonomexamen, juridisk-samhällsveten— skaplig examen, filosofisk-samhällsvetenskaplig examen eller som utredningen föreslagit i det föregående filosofisk ämbetsexamen — i de sistnämnda fallen under förutsättning att ämnet företagsekonomi ingår i examen. Utredningen före- slår vidare, att extra-ordinarie ämneslärartjänster inrättas för gymnasieekonomer med viss vidareutbildning för undervisning i företagsekonomi och i kontors- teknik. Enligt utredningens mening bör vidare praktisk erfarenhet från närings- liv och förvaltning tillmätas stor betydelse men icke vara ett absolut villkor för blivande lärare utom vad gäller gymnasieekonomer. Det torde ankomma på tillsynsmyndigheten att genom anvisningar av olika slag närmare ange på vilket sätt och i vilken utsträckning praktisk erfarenhet skall tillmätas särskilt merit- värde.
Undervisningen i förvaltning kan i avvaktan på att lärarutbildning organi- seras handhas av socionomer eller pol. magistrar utan särskild pedagogisk ut— bildning. Av väsentlig betydelse är att läraren har erfarenhet från den offentliga sektorns praktiska problem, framför allt på mellannivå och i första hand på det kommunala området. Vid undervisningen främst i förvaltning, men även i äm- nen såsom distribution och kontorsteknik torde särskilt vid de mindre fack— skolorna specialister från offentlig förvaltning eller från näringslivet komma att utnyttjas. Utredningen återkommer i det följande till denna fråga.
I maskinskrivning och stenografi bör uppställas samma krav som för motsva- rande lärarkategorier på gymnasium. Lärarna bör sålunda minst ha en grund-
utbildning motsvarande studentexamen, någon handelsutbildning samt doku- menterade kunskaper i maskinskrivning och stenografi. Härtill kommer givetvis pedagogisk utbildning. Utredningen vill framhålla, att den föreslagna utbild- ningen i utländsk stenografi förutsätter att lärarna har språkkunskaper som minst motsvarar fordringarna i studentexamen. Genom de ensartade behörig- hetskraven för de båda skolformerna torde ett större antal ordinarie och extra ordinarie lärartjänster i maskinskrivning och stenografi kunna inrättas med skyldighet för tjänsteinnehavarna att fullgöra fyllnadstjänstgöring vid gymna- sium liksom vid yrkesskola.
Som lärare i kontorsteknik torde i många fall kunna användas gymnasie— ekonomer med god praktisk erfarenhet från området. I många fall kan det säkerligen även här vara lämpligt att för hela ämnet eller för vissa delar nyttja praktiker från näringslivet. Detsamma gäller praktiskt sekreterararbete, där även stenografilärare i många fall är de mest lämpliga. Dock krävs för flertalet moment erfarenhet från kvalificerade sekreteraruppgifter. I avvaktan på större erfarenhet av behörighetskurser i detta ämne bör provisoriska behörighetsbe- stämmelser utfärdas.
I samband därmed vill utredningen ta upp en fråga angående ämnesbeteck- ningarna. I nu gällande bestämmelser för försöksverksamhet med tvååriga fack— skolor talas om läroämnen till vilka exempelvis redovisning hör, övningsämnen samt 'ämnen* till vilka räknas maskinskrivning, stenografi, praktiskt kontorsar- bete och praktiskt sekreterararbete. Samtliga dessa ämnen bör ge praktisk öv- ning. Samtliga ämnen — även kontorsteknik och stenografi --— skall innehålla teori. Det torde därför från undervisningens synpunkt vara svårt att motivera en klassificering i olika grupper. Då emellertid ämnes- och ämnesgruppbeteck— ningarna är intimt förknippade med administrativa och ekonomiska frågor, vilka samtliga ligger utanför fackskoleutredningens kompetensområde, anser sig ut— redningen här ej kunna framlägga konkreta förslag i denna fråga.
I årskurs 2 kommer blivande korrespondenter att få läsa en särskild kurs i svensk och utländsk affärskorrespondens. Man har ofta framhållit de svårigheter språklärare utan merkantil utbildning har att undervisa i fackspråk inklusive affärskorrespondens, som förutsätter kunskaper inom det merkantila fältet. Ibland har därför hävdats att dessa lärare bör ha någon form av merkantil ut- bildning förutom sin utbildning i språk. Såsom språkundervisningen vid fack- skolan beräknas bli upplagd kommer man i viss utsträckning i textvalet o.d. att söka tillmötesgå de enskilda elevernas intressen av specialtexter. En tek- niker kan förmodas läsa tekniska texter, en elev med utpräglat humanistiska intressen vill läsa skönlitterär text osv. Det torde bli ogörligt att utbilda spe- ciallärare i språk på de vitt skilda områden som här kan komma i fråga. Utred— ningen avvisar därför tanken på att kräva särskild specialutbildning i merkantila ämnen av lärare i affärskorrespondens. De undervisningsproblem som kan upp- stå bör lösas genom fortbildning i vanlig ordning.
i i i ! l l ä
Utredningen förutsätter i sitt kursplaneförslag att undervisningen i konsu- mentkunskap, teckning o.d. i den ekonomiska fackskolan får sådan inriktning att även det speciellt fackutbildande momentet tillgodoses. Detta torde vara möjligt utan att tillgängliga lärare erhåller särskild specialutbildning med in- riktning just på den ekonomiska fackskolan. Så har exempelvis teckningslärarna erhållit sådan utbildning, att de kan användas för undervisning i layout och annat av direkt nytta för de yrkesutbildande avsnitten.
Lärare i tekniska ämnen. Beträffande utredningens principiella ställnings- tagande till kompetensnivån för tekniska ämnen hänvisas till de synpunkter av generell karaktär som tidigare anförts, i detta fall innebärande, att civilingen- jörsexamen eller — som framgår av det följande — teknologie magisterexamen skall vara normalt kompetenskrav för adjunktur vid teknisk fackskola.
I proposition 1963:111 framlägger departementschefen förslag om utbildning av lärare för tekniska gymnasier och fackskolor. Utbildningen avser i första hand ämnena matematik, fysik och grundläggande tekniska ämnen såsom pro— jektionslära, mekanik, elektronik, hållfasthetslära samt materiallära. Utbild— ningen som skall leda till teknologie magisterexamen, är avsedd att ge be- hörighet för adjunktstjänst vid tekniskt gymnasium såväl i matematik och fysik som i vissa tekniska ämnen.
Utformningen av denna nya lärarutbildning i enlighet med propositionen och riksdagsbeslutet måste ses som preliminär, eftersom gymnasieutredningens och fackskoleutredningens förslag till läroplaner icke förelåg då propositionen avläm- nades. Fackskoleutredningen förutsätter därför, att teknologie magisterutbild- ningens mål och innehåll överarbetas med hänsyn till de nya förutsättningar som följer av de båda utredningarnas förslag till läroplaner för de respektive skolfor- mer, vid vilka den nya lärarkategorin är avsedd att tjänstgöra.
Utredningen förutsätter därjämte, att man för en vidare bedömning av dessa lärares kompetens att undervisa i tekniska ämnen tillmäter deras praktisk-tek— niska erfarenhet väsentlig betydelse. De grundläggande tekniska ämnena saknas i många fall som fristående ämnen på den tekniska fackskolans timplan och ingår i stället som komponenter i eller bildar en integrerande del av ett block- ämne, vars yttersta syfte är att samtidigt ge en teoretisk grund och förmedla kunskap om teknisk tillämpning. Detta förhållande leder till att undervisning i tekniska ämnen i fackskolan i regel av sin utövare kräver en god praktisk erfarenhet.
Det bör för tydlighets skull påpekas, att detta icke gäller matematik, fysik och ellära. I dessa ämnen torde teknologie magistrarna utan hänsyn till praktik uppnå fullgod kompetens, särskilt med tanke på att deras utbildning innefattar en teknisk orientering som måste vara av värde även för undervisning i mate— matik och fysik.
Fackskoleutredningen föreslår, att adjunktstjänster för lärare med teknologie magisterexamen inrättas vid de tekniska fackskolorna fr. o. m. läsåret 1967/68
samt att nu gällande bestämmelser om ordinarie och extra ordinarie adjunkts— tjänster vid tekniska gymnasier (skolstadgan 15 kap. 25 5) måtte gälla även be— träffande fackskolorna fr.o.m. läsåret 1964/65. För behörighet till dessa tjäns- ter bör krävas filosofisk ämbetsexamen i naturvetenskapliga ämnen eller civil- ingenjörsexamen från facklinjer som kan anses motsvara vid teknisk fackskola upprättade linjer.
En del av undervisningen i tekniska läroämnen torde i analogi med vad som redan anförts om gymnasieekonomer komma att bestridas av ämneslärare med gymnasieingenjörsutbildning. Även om denna lärarkategori i en framtid kan komma att disponeras främst såsom assistenter vid gymnasierna i enlighet med vad gymnasieutredningen föreslagit, torde runder en följd av år gymnasieingen- jörer med pedagogisk utbildning komma att självständigt svara för undervis— ningen i de ämnen för vilka de fått utbildning. På samma sätt som föreslagits beträffande gymnasieekonomer föreslår utredningen, att extra-ordinarie ämnes— lärartjänster för gymnasieingenjörer inrättas vid den tekniska fackskolan. F ack- skoleutredningen biträder i huvudsak de synpunkter som 1957 års skolbered- ning framfört beträffande läroverksingenjörerna och föreslår, att för behörighet till extra-ordinarie ämneslärartjänst vid teknisk fackskola skall krävas dels gym- nasieingenjörsexamen från facklinje motsvarande inom tekniska fackskolan upp— rättade linjer med kvalificerade betyg i tjänstens ämnen, dels för tjänsten värde- full praktik från näringslivet omfattande minst två år, mot av skolberedningen föreslagna fyra är, dels ock att ha med godkänt betyg genomgått lärarutbild- ningskurs för gymnasieingenjörer med särskild inriktning på undervisningen i fackskolorna. De av överstyrelsen för yrkesutbildning framförda önskemålen om minst tre terminers vidareutbildning anser sig fackskoleutredningen kunna i princip biträda, utan att därmed ta definitiv ställning till utbildningens om— fattning. Med samma motivering som anförts beträffande lärare i ekonomiska läroämnen såväl av överstyrelsen för yrkesutbildning som fackskoleutredningen räknar utredningen med att övergångsvis dispensmöjligheter skapas för gym- nasieingenjörer som av skolöverstyrelsen bedömts ha på annat sätt förvärvat erforderliga praktiska och teoretiska kunskaper.
Utöver ordinarie och extra—ordinarie lärare i tekniska ämnen torde vid de tekniska fackskolorna specialister från näringslivet komma att förordnas som timlärare, speciallärare, i relativt stor utsträckning. Utredningen återkommer i annat sammanhang till denna fråga.
Fackskoleutredningen instämmer i gymnasieutredningens synpunkter beträf- fande fortbildningen av lärare i tekniska ämnen. Enligt utredningens uppfatt- ning bör dock lärare endast med skolstyrelsens medgivande få åtaga sig uppdrag som konsulter i industrin. Det är från skolans och undervisningens synpunkt utan tvivel värdefullt att även denna form av fortlöpande kontakt upprätt- hålles mellan skola och näringsliv, men uppdragen får självfallet å andra sidan
inte ta sådan omfattning för den enskilde läraren att de hindrar eller påtagligt försvårar hans arbete som lärare.
I syfte att råda bot på den väntade lärarbristen diskuterar gymnasieutred— ningen inrättandet av bl. a. tjänster som assistenter vid gymnasierna. Fack- skoleutredningen har övervägt frågan angående liknande anordningar i fack— skolan, men ej ansett sig för närvarande kunna föreslå inrättandet av dylika tjänster med hänsyn bl. a. till att denna fråga torde komma att ytterligare behandlas av 1960 års lärarutbildningssakkunniga. Dock torde eventuella assi- stenter vid gymnasier kunna utnyttjas även vid teknisk fackskola som ingår i samma skolenhet.
Lärare i övningsämnen. Vid fackskolorna kommer undervisning att meddelas i övningsämnena teckning, musik, gymnastik, slöjd och hushållsteknik. Under- ,, visningen i fackskolorna torde inte komma att så påtagligt avvika från den som [i förekommer i angränsande skolformer, att det finns anledning föreskriva andra l l l l
kompetenskrav än vad som uppställts i skolstadgan för ordinarie tjänster vid gymnasier och på grundskolans högstadium. Som tidigare nämnts (s. 196) torde under en övergångstid undervisningen i * familjekunskap i rätt betydande omfattning komma att bestridas av lärare i hemkunskap och barnavård. För undervisning i ämnet konsumentkunskap torde — i varje fall under en övergångstid — både lärare i hemkunskap (hushålls- teknik) och textilslöjd komma i fråga, de senare särskilt under andra. årskursen. Fackskoleutredningen förutsätter som tidigare nämnts, att åtgärder efter hand vidtages för en reguljär utbildning av lärare i dessa ämnen. För utredningens förslag, syftande till att främja en kompletterande akademisk vidareutbildning av övningslärare har redogjorts på s. 204. Utredningen har med tillfredsställelse erfarit, att skolöverstyrelsen redan sommaren 1963 anordnat särskilda kurser i konsumentkunskap och familjekunskap för lärare i hemkunskap och barna- ! vård och förutsätter, att dessa kurser liksom kurser i konsumentkunskap för . textilslöjdlärare även i fortsättningen återfinnes bland den kursverksamhet, som planeras av ämbetsverket i sådan omfattning att den svarar mot behovet under fackskolans uppbyggnadsskede. På lång sikt finner fackskoleutredningen det önskvärt, att en utredning kunde företagas angående skapandet av en lärar— kategori, som kunde handha undervisningen i både textilslöjd och hemkunskap (hushållsteknik) och efter en akademisk vidareutbildning också i ämnet kon- sumentkunskap.
Särskilda timlärare. I fackskolan kommer säkerligen som framgår av det ovan anförda specialister utanför skolan att relativt ofta förordnas som timlärare. Detta blir särskilt vanligt under de närmaste 5—10 åren, innan lärarutbild- ningen helt anpassats efter den nya skolformens behov samt även senare vid mindre fackskolor, vid vilka underlag ej kommer att uppstå för adjunktstjänster med mer speciella ämneskombinationer. I den sociala fackskolan får man räkna
med att förutom barnavårdslärare personal från statlig eller kommunal för- valtning kommer att anlitas som timlärare i socialkunskap. För trafik- och motorkunskap bör personal från polisens trafikavdelningar, verkmästare från bilverkstäder m. fl. vara de lämpligaste lärarna. I dramatik och andra estetiska ämnen kan utövande konstnärer behöva utnyttjas osv. För den s. k. stilkursen bör även specialister utanför skolan anlitas.
I den ekonomiska fackskolan torde särskilt ämnet förvaltning kräva lärarkraf- ter utanför skolans fasta personal. Undervisningen i åmnet förvaltning inom den ekonomiska fackskolan spänner över ett flertal områden, exempelvis förvalt- ningsproceduren, barnavård, kriminalvård, kommunal bokföring, enskild för- valtning. I många fall får man förutsätta att icke samma person behärskar hela detta område, varför det kan vara lämpligt att för dessa olika moment utnyttja specialister från olika grenar av den kommunala förvaltningen.
Särskilt stora problem kommer på många orter att uppstå vid rekryteringen av lärare till den tekniska fackskolan. Här är ett intimt samarbete mellan sko— lan och ortens näringsliv särskilt önskvärt.
Utredningen finner det angeläget, att företagsledare och kommunala förvalt- ningschefer på olika sätt medverkar till att kvalificerade tjänstemän kan fri- ställas under några timmar i veckan för undervisning i fackskola. Från avnä— marnas sida torde en sådan anordning även kunna vara av värde, då de häri- genom får möjlighet att på tidigast tänkbara stadium ge undervisningen den praktiska inriktning som är nödvändig inte minst för att undervisningen i fack- skolan skall bli yrkesinriktad.
Fackskoleutredningen förutsätter att löne- och anställningsvillkoren kan ut- formas på sådant sätt, att en rekrytering av välkvalificerade timlärare av detta slag underlättas.
Med hänsyn till olika, svårigheter av både pedagogisk och organisatorisk art att mera permanent fylla lärarbehovet med personer som har sin huvudupp- gift utanför skolan bör dock strävan för framtiden vara att skapa reguljär lärarutbildning även i ämnen med ringa timtal, så att eleverna i största möjliga utsträckning kan undervisas av personal med pedagogisk utbildning och er- farenhet. Synnerligen önskvärt är dock att de vid skolorna heltidsanställda lärarna genom viss verksamhet i organisationer, kommunala organ och närings- liv håller kontakt med aktuella förhållanden på de områden, vilka de har att behandla i sin undervisning.
Vidareutbildning, fortbildning av lärare. Som framgått av fackskoleutredning— ens överväganden i det föregående erfordras relativt omfattande åtgärder för vidareutbildning och fortbildning av lärare, vilka avser att tjänstgöra i fack— skolorna. Dessa torde inte vad avser vare sig behov eller organisation skilja sig från andra skolformer. Då dessutom ett principförslag framlagts av gymnasie- utredningen framlägger fackskoleutredningen inte något eget principförslag.
För ett snabbt förverkligande av fackskolornas pedagogiska program torde
en relativt omfattande kursverksamhet böra organiseras. Utöver den tid som kan disponeras härför på studiedagarna bör även under genomförandeperioden ett antal feriekurser årligen anordnas. Vissa veckoslutskurser bör även planeras för de särskilda timlärarna, som kan komma att tjänstgöra vid fackskolorna särskilt under genomförandeperioden, men även senare vid främst mindre fack- skolor. Denna kursverksamhet torde också som utredningen framhåller i kapi- tel 7 komma att ingå som ett led i den fortskridande läroplansrevision, som torde vara ofrånkomlig i en ny skolform, särskilt innan denna vunnit erforderlig fasthet.
Fackskoleutredningen har under sitt arbete haft vissa kontakter med 1960 års lärarutbildningssakkunniga, som bl. a. har att utreda frågan om utbildning av ämneslärare, införandet av viss ämneslärarutbildning i övningslärarutbild- ningen samt vidareutbildning och fortbildning av lärare.
Utbildningen av flera av de speciallärarkategorier som berörts i det föregå— ende torde icke för närvarande ingå i de sakkunnigas uppdrag. Fackskoleutred- ningen, i vars uppdrag det ej ingått att mer ingående genomlysa de relativt komplicerade utbildningsfrågor som aktualiseras i samband med fackskolans införande, förutsätter, att 1960 års lärarutbildningssakkunniga får i uppdrag att fullfölja det utredningarbete beträffande utbildningen av fackskolans lärarper— sonal, som berörts i detta kapitel.
Utredningen har i det föregående, kapitel 5, föreslagit att 1960 års lärarutbild- ningssakkunniga skall få motsvarande uppdrag beträffande lärarpersonalen vid folkhögskolorna.
Det torde även ankomma på de sakkunniga att mer i detalj utforma det pro— gram för vidare utbildning av redan utbildade lärare, vilka beräknas komma att tjänstgöra i fackskolorna.
Vissa mer omedelbara fortbildningsåtgärder synes fackskoleutredningen böra lösas av de båda överstyrelserna, vilka har de största möjligheterna att beräkna härför erforderliga kostnader samt förfogar över personal för kursverksamhetens bedrivande m. m.
Lärarfrågori samband med avvecklandet av högre kommunala skolor och even- tuell avlösning av vissa. skolor/kurser inom yrkesskolväsendet. Enligt fackskole- utredningens direktiv skall utredningen bl. a. beakta frågor om personal vid skol- former, som är avsedda att avvecklas: kommunala flickskolor och praktiska real— skolor m.fl. Utredningen skall även uppmärksamma fackskolornas inverkan på vissa delar av yrkesutbildningsväsendet, där en del tekniska och merkantila sko— lor med fördel bör kunna avlösas av de kommande fackskolorna.
Utredningen har i kapitel 5 behandlat fackskolorna och andra skolformer på motsvarande åldersstadium och därvid bl. a. berört de pedagogiska och organi- satoriska frågorna vid avlösningen av vissa skolor (kurser) inom yrkesskolväsen— det. Avvecklingen av kommunala flickskolor och praktiska realskolor, liksom en
eventuell avlösning av kurser/skolor inom yrkesskolväsendet aktualiserar även flera lärarfrågor, som utredningen i det följande behandlar.
Inledningsvis får fackskoleutredningen erinra om att vissa bestämmelser an— gående överflyttning av lärare vid avveckling av högre skola utfärdats av Kungl. Maj:t i brev till skolöverstyrelsen den 18 januari 1963.
Enligt bestämmelserna må ordinarie lärare vid statlig realskola eller högre kommunal skola under avveckling, om läraren är villig därtill, kunna av läns- skolnämnden — utan iakttagande av gällande bestämmelser om ledigkungörande av tjänst — överflyttas till grundskolan i kommunen. Ordinarie adjunkt eller övningslärare vid kommunalt gymnasium, vilket ombildas till statligt må, om han är villig därtill, på liknande sätt överflyttas till det statliga gymnasiet. Överflyttningen skall ske till ledig ordinarie tjänst i samma lönegrad och i mot- svarande ämnen. Yttrande av skolstyrelsen skall inhämtas.
Ordinarie lärare i allmänna läroämnen vid skolor som kommer att avveckhzs eller avlösas. Vid de högre kommunala skolor som kommer att avvecklas i sam- band med grundskolans genomförande tjänstgör dels adjunkter, som är behöriga till ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium, dvs. avlagt fullständig filosofisk ämbetsexamen, dels adjunkter, vilka avlagt folkskollärarexamen eller har av- gångsbetyg från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt vid sluttentamen för filosofisk ämbetsexamen förvärvat minst fyra akade- miska betyg i examensämnen, som motsvarar i tjänsten ingående läroämnen, eller utöver särskild ämnesutbildning vid till folkskoleseminarium förlagda vi- dareutbildningskurser förvärvat minst två akademiska betyg.
Härtill kommer ett antal adjunkter med tjänster, i vilka ämnet kristendoms— kunskap ingår (skolstadgan 10 kap. 22—244 åå).
Vid de högre kommunala skolorna tjänstgör även ett antal ämneslärare, som antingen har avgångsbetyg från den treåriga kursen vid högre lärarinnesemina- riet eller har av överstyrelsen på grund av studier vid universitet eller högskola, pedagogisk utbildning och lärartjänstgöring förklarats behöriga att vara ämnes- lärare i de läroämnen tjänsten omfattar.
De nuvarande högre kommunala skolorna torde vid grundskolans genomfö- rande och efter eventuellt upprättande på orten av fackskola som regel komma att omorganiseras till högstadieskolor, kombinerade med antingen grundskolans låg- eller mellanstadium eller med annan skolform såsom gymnasium eller fack- skola.
Beträffande de ordinarie lärare, som är anställda vid ovan nämnda högre kom— munala skolor, vill fackskoleutredningen föreslå följande.
Ordinarie adjunkter, som är behöriga att inneha tjänst vid gymnasium må -— efter deras uttalade önskemål och utan iakttagande av eljest gällande be- stämmelser om ledigkungörande av tjänst — överflyttas till fackskola eller till grundskola i kommunen enligt de bestämmelser som Kungl. Maj:t utfärdat den 18 januari 1963 angående överflyttning av lärare vid avveckling av högre skola.
3: ;
För gymnasietjänst ej behöriga ordinarie adjunkter samt ordinarie ämneslärare må på samma sätt -— om de är därtill villiga — överflyttas till grundskola i kom- munen.
I Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen angående bestämmelser rörande försöksverksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 föreskrives, att undervis- ningen i fackskola skall i den utsträckning så är möjligt bedrivas med anlitande av lärarpersonal vid skola med vilken fackskola bildar skolenhet, ävensom av annan lärarpersonal, vilken kan beredas fyllnadstjänstgöring vid fackskolan. I fackskoleutredningens förslag till bestämmelser för fackskolan kapitel 9 föreslår utredningen, att nuvarande bestämmelser i skolstadgan (10 kap. 39 %) angående fyllnadstjänstgöring för lärare i läroämne i grundskolan skall tillämpas även i fackskolan.
Som tidigare omnämnts kan flera praktiska realskolor och kommunala flick- skolor i framtiden komma att omvandlas till skolenheter omfattande såväl grundskolans högstadium som någon eller några av de i kommunen upprättade fackskolorna. Genom de av fackskoleutredningen föreslagna åtgärderna torde vid de avvecklande skolorna nu tjänstgörande ämneslärare och för adjunkts- tjänst vid gymnasium ej behöriga adjunkter kunna — om de så önskar — kvar— bliva vid skolenheten samt fullgöra undervisning dels på grundskolans högsta- dium, dels även i allmänna läroämnen på de till skolenheten förlagda fackskol— linjerna. Såsom en övergångsanordning torde det även vara önskvärt, att skol- överstyrelsen ges möjlighet att vid prövning från fall till fall kunna ge behörig- het för adjunkts- respektive ämneslärartjänst vid fackskola till för gymnasie— tjänst formellt ej behörig lärare, som ämbetsverket finner vara synnerligen lämplig för tjänst vid fackskola med hänsyn till vederbörandes teoretiska och pedagogiska utbildning och förvärvade erfarenheter som lärare.
Ordinarie lärare i ekonomiska och tekniska ämnen samt övningsämnen. Vid de praktiska realskolorna finns även inrättade bl. a. ordinarie adjunktstjänster för civilekonomer eller pol. magistrar, ämneslärare, som av skolöverstyrelsen för- klarats behöriga som ämneslärare i tjänstens ämnen vid högre kommunal skola samt ämneslärare i maskinskrivning och stenografi, vilka genomgått av Kungl. Maj:t godkänd utbildningskurs eller på annat sätt förvärvat erforderlig utbild- ning och styrkt sig ha nöjaktig pedagogisk utbildning eller erfarenhet. Vid dessa skolor finns också anställda dels ordinarie adjunkter med avgångsexamen från teknisk högskola, dels extra ordinarie ämneslärare, läroverksingenjörer, vilka genomgått föreskriven lärarutbildning.
På samma sätt som föreslagits beträffande lärare i allmänna läroämnen före- slår fackskoleutredningen, att ordinarie adjunkter i ekonomiska och tekniska (praktiska) ämnen vid praktisk realskola, som nedlägges i samband med upp- rättandet av fackskola erbjudes möjlighet att flytta över till motsvarande tjäns— ter vid fackskola i kommunen. Övriga ordinarie lärare i praktiska ämnen, vilka
ej är eller kan av överstyrelsen bli förklarade behöriga att inneha ordinarie ad- junkts- eller ämneslärartjänst vid fackskola, föreslås på motsvarande sätt bli överflyttade till vakanta tjänster vid kommunens yrkesskola eller grundskolans högstadium. Lärare, vilka innehar extra ordinarie ämneslärartjänster för läro- verksingenjörer eller gymnasieekonomer, torde efter sedvanligt ledigkungörande kunna söka motsvarande nyinrättade extra ordinarie och ordinarie tjänster vid fackskola i kommunen.
Vid de högre kommunala skolorna finns anställda ordinarie övningslärare i gymnastik, hemkunskap, musik och teckning. På. samma sätt som föreslagits be- träffande lärare i läroämnen föreslår fackskoleutredningen, att ifrågavarande övningslärare ges möjlighet att flytta över till motsvarande tjänster i fackskola eller till grundskolan i kommunen.
Lärarfrågor i samband med avvecklandet av vissa kommunala eller landstings— kommunala yrkesskolor och tekniska skolor. Vid kommunala tekniska skolor och kommunala och landstingskommunala yrkesskolor finns anställda lärare med ad- junktskompetens i språk, tekniska ämnen, handelstekniska ämnen, naturveten— skapliga ämnen och därmed jämförbara ämnen eller lärare för vilka som kom- petensvillkor fastställts examen vid teknisk högskola jämte praktik och minst två års lärartjänstgöring i heltidstjänst. Samtliga dessa lärare är i regel inplace- rade i lönegrad A 23.
Vid yrkesskolor/tekniska skolor finns även anställda andra lärare med aka- demisk examen. Under förutsättning, att minst hälften av undervisningsskyldig- heten fullgöres i kurser som bygger på realexamen eller motsvarande kunskaper, i behörighetskurser för elektriker (B—behörighetskurser) eller i förberedande kur- ser för inträdessökande till tekniska läroverk och andra fackutbildande skolor, där realexamen eller motsvarande kunskaper fordras för inträde, är dessa lärare inplacerade i lönegrad A21. I övriga fall är lärare med ovan nämnd utbild- ning placerade i lönegrad A 19.
Gymnasieingenjörer med pedagogisk utbildning omfattande två terminer — alternativt pedagogisk kurs om 15 veckor utöver fyra terminers lärartjänstgö— ring med minst halv tjänstgöring samt, två års praktik i näringslivet -— är in- placerade i A 19. Samma bestämmelser gäller även för gymnasieekonomer och folkskollärare med särskild ämnesutbildning.
Lärare i kurser i husligt arbete med viss angiven pedagogisk utbildning är som regel placerade i lönegrad A 14.
Enligt beslut av 1963 års riksdag (Kungl. Maj:ts proposition nr 170) skall lä- rare och skolledare vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, inbe- räknat tekniska skolor, centrala verkstadsskolor m.fl. fr.o.m. den 1 januari 1964: överföras från de kommunala (landstingskommunala) avlöningsreglemen- tena till statens allmänna avlöningsreglemente med de ändringar och tillägg som erfordras på grund av yrkeslärarnas speciella tjänstgöringsförhållanden. Lärarna vid yrkesskolorna kommer enligt det nya reglementet att åläggas skyldighet
fullgöra fyllnadstjänstgöring i huvudsak enligt bestämmelserna för övningslärare i skolstadgan 8 kap. 20—23 åå och 10 kap. 50—52 55 vid bl. a. andra kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, grundskolans högstadium, högre kommu- nala skolor och de blivande fackskolorna. Ovan angivna lönegrader kommer att gälla oförändrade beträffande adjunkter och ämneslärare även sedan tjänsterna överflyttats till Saar. Undervisningsskyldigheten har för dessa lärare med giltig- het redan fr. o. m. den 1 juli 1963 fastställts till 241 veckotimmar.
För övriga angivna lärarkategorier har en lönegradsuppflyttning skett från lönegrad A 14 till A 15.
Fackskoleutredningen har tidigare i kapitel 5 behandlat frågan om avlösningen av vissa kommunala eller landstingskommunala skolor och avdelningar vid upp- byggandet av fackskolorna. Främst torde de kommunala tekniska skolorna samt vissa tvååriga handelskurser som bygger på realexamen eller motsvarande kun- skaper komma att avvecklas, då fackskolorna kommer att ersätta dessa. På i samma sätt som framhållits beträffande avlösningen av praktiska realskolor och i kommunala flickskolor anser utredningen det angeläget, att även vid dessa sko- lors nedläggande taga vara på den pedagogiska erfarenhet som skolornas lärar- personal representerar. Sedan statens allmänna avlöningsreglemente fr. o. m. den 1 januari 1964— kommer att gälla även för dessa lärarkategorier, torde problemen ej vara större att överflytta de lärare som så önskar från de för nedläggning aktuella kommunala skolorna till motsvarande tjänster vid fack- skolor än för motsvarande lärarpersonal vid 5. k. högre kommunala skolor.
Flertalet tjänsteinnehavare vid de aktuella avdelningarna vid yrkesskolorna/ tekniska skolorna, vilka varit föremål för en särskilt stark utbyggnad under de senaste fem åren, torde ha förordnats på sina tjänster av statlig myndighet (ve— derbörande länsskolnämnd).
Fackskoleutredningen föreslår, att ordinarie lärare vid kommunala och lands— tingskommunala yrkesskolor, inklusive tekniska skolor, vilka fullgör huvudde— len av sin undervisningsskyldighet vid avdelningar, som kommer att avvecklas i samband med upprättandet av fackskolor, må — om lärarna är därtill villiga och uppfyller de för tjänster vid fackskola fastställda behörighetskraven — över- flyttas till ordinarie tjänster i samma lönegrad i motsvarande ämnen vid fack- skola.
Ordinarie lärare, som blir övertaliga vid nedläggandet av vissa skolor/kurser vid yrkesskolorna och vilka ej är eller kan av överstyrelsen förklaras behöriga att inneha ordinarie tjänst vid fackskola, föreslås på motsvarande sätt bli över- flyttade till vakanta tjänster vid grundskolans högstadium i kommunen.
i
; Lärarfrågor vid eventuell avveckling eller omändring av vissa folkhögskolor. Fackskoleutredningen har i kapitel 5 berört frågan om eventuell avveckling eller
i omändring av vissa folkhögskolor i enlighet med departementschefens uttalande
i propositionen 196254. För den händelse en sådan avveckling skulle bli aktuell och vissa folkhögskolor komma att ersättas av fackskolor, borde möjligheter
skapas att på samma sätt som föreslagits i det föregående — utan tjänsternas ledigförklarande —— överföra ordinarie lärare vid för avveckling aktuella folk- högskolor till sådan fackskola, som kommer att ersätta den nedlagda folkhög— skolan eller till annan fackskola. Med hänsyn dels till att det i dessa fall ofta torde bli fråga om att överföra tjänst till annan huvudman, dels till att lärarna i folkhögskolorna ej alltid har samma ämneskombinationer m.m. som är fastställ- da för de högre kommunala skolorna föreslås att beslut om sådan överflyttning fattas av skolöverstyrelsen, sedan skolstyrelse och länsskolnämnd avgivit ytt- rande i ärendet.
Bibehållande av tidigare avlöningsförmåner m. m. I vissa fall torde det kunna inträffa att lärare vid överflyttning till motsvarande tjänst vid fackskola skulle få vidkännas viss löneminskning genom att tjänsten i fackskola är placerad i lägre lönegrad. Detta kan t. ex. bli fallet för vissa lärare vid praktisk realskola. F ackskoleutredningen förutsätter, att ordinarie lärare, som på sätt som ovan föreslagits överflyttas till fackskola, får övergångsvis bibehålla tidigare avlö— ningsförmåner.
Eventuell fyllnadstjänstgöring vid statlig eller kommunal förvaltning m.m. I särskilda fall torde det ej kunna undvikas, att lärare främst i vissa Specialämnen ej alltid kan erbjudas full tjänstgöring inom kommunens skolväsen. Detta kan inträffa vid en skolas avveckling, men också inom en mindre fackskola på grund av ovanligt stora variationer i elevernas val av linje, gren, specialisering eller äm- nen för fritt tillval. Ifrågavarande lärare bör vid sådana tillfällen beredas del— tidsanställning i kommunal eller statlig förvaltning eller medges att med kom— munal tjänst förena uppdrag i det privata näringslivet.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan sådan tjänstgöring vara av värde såväl för den enskilde läraren som skolan. Läraren får ytterligare praktisk
I i l
erfarenhet från verksamhetsområden, för vilka han utbildar eleverna i facksko— lan, och skolan på detta sätt en mer direkt kontakt med avnämarna.
Med hänsyn till att — även om noggranna planeringar företages innan hel— tidstjänster inrättas —— ovan angivna situationer torde kunna inträffa, föreslås att man i skolstadgan eller i annat sammanhang inför skyldighet för lärare att, i de fall då full lärartjänstgöring ej kan beredas inom kommunens skol— väsen på grund av tillfälliga variationer i elevernas val av linje, gren, speciali- sering eller ämnen för fritt tillval, åtaga sig tjänst motsvarande fyllnadstjänst- göring för lärartjänster i statlig eller kommunal förvaltning eller verksamhet.
Infomation till lärarpersonalen. Organisationsförändringar som företages, oavsett inom vilket samhälls- eller företagsområde det gäller, medför vanligen för de anställda vissa påfrestningar, större eller mindre allt efter vederbö- rande befattningshavares utbildning, tidigare erfarenheter och personliga för- hållanden m.m. Det är dels av hänsyn till berörd personal, dels för ett lycko- samt och smidigt genomförande av den nya organisationen angeläget, att
samtliga av en omorganisation berörda befattningshavare på ett tidigt sta- dium erhåller utförlig information om förändringarnas innebörd och konse- kvenser och dessa informationer bör som regel ges fortlöpande. Personalen bör därvid för övrigt inte bara ges information. Det är också för huvudmannen värdefullt för ett riktigt och rationellt genomförande av organisationsföränd— ringen att tillgodogöra sig den sakkunskap som befattningshavarna represen- terar och den erfarenhet som där finnes samlad. Ansvaret för att den lokala informationen — som normalt bör lämnas av ansvarig i tillräckligt hög tjänste- eller förtroendeställning —— kommer till stånd vilar naturligtvis i första hand på den lokala skolstyrelsen, men även länsskolnämnden bör ägna dessa frågor fortlöpande och aktiv uppmärksamhet.
Bibliotekarier, vaktmästare m. fl.
i Bibliotekarier. Som framgår av fackskoleutredningens redogörelse i kapitel 8 för
de föreslagna tim- och kursplanerna för fackskolor och därtill hörande allmänna anvisningar för undervisningens bedrivande kommer stora krav att ställas på fackskolornas bibliotek och bibliotekets resurser att ge service åt lärare och elever säväl enskilt som vid undervisning i klass och i grupp, vid betingsläsning eller vid s.k. specialarbeten.
En genom kommunförbundens försorg genomförd rationaliseringsundersökning angående den kommunala biblioteksverksamheten (Organisation och arbetsmeto- der vid kommunala bibliotek) har redovisat de vinster som från rationaliserings- synpunkt kan göras genom att för bibliotekstekniska göromål även inom skol- väsendet utnyttja härför specialutbildad arbetskraft. Fackskoleutredningen har i det föregående framhållit angelägenheten av att den för undervisningsändamål utbildade lärarkraften utnyttjas för sina egentliga uppgifter och finner därför de rationaliseringssträvanden som under senare år framträtt vid biblioteksverk— samheten inom kommunerna naturliga och ändamålsenliga. På mindre orter torde det dock visa sig mest lämpligt att lägga hela skolbiblioteksverksamheten ' i fackskolan på härför utbildade lärare. Även i de fall, då hel- eller deltids- anställd bibliotekspersonal utnyttjas för huvuddelen av arbetsuppgifterna i skol— * biblioteket bör det vara fackskolans lärare som har ansvaret för pedagogiska arbetsuppgifter. Vederbörande lärare, som förutsättes ha särskilt intresse för i och erfarenhet av friare arbetsformer såsom självständigt studium, studietek- niska övningar, betingsläsning, specialarbeten m.m. bör kunna ge fackskolans lärare råd och anvisningar vid uppgörandet av förteckningar över arbetsmate- rial, studieanvisningar m. m. I vissa fall torde planeringen för dessa pedagogiska arbetsuppgifter kunna handhas av studierektor.
Då biblioteksverksamheten numera är en helt kommunal angelägenhet torde det närmast ankomma på de kommunala myndigheterna att organisera skol-
biblioteksverksamheten i fackskolorna på det sätt som med hänsyn till rådande lokala förhållanden befinnes vara mest ändamålsenligt. Fackskoleutredningen vill dock framhålla, att vilken lösning som man än finner för skolbiblioteksverksam- heten måste den vara ändamålsenlig med hänsyn till skolans uppgifter.
När fackskola förläggs till skolenhet tillsammans med annan skolform bör fackskolan naturligen på lämpligt sätt representeras i en rådgivande nämnd för bokanskaffningen. I en helt fristående fackskola bör självfallet skolstadgans be— stämmelser angående biblioteksnämnd gälla även för fackskolan.
För i självständiga skolenheter organiserade fackskolor bör kostnaderna för skolbiblioteksverksamheten beräknas till 3 000 kronor per skolenhet och åtta kronor per vid höstterminens början närvarande elev. För en fristående fackskola med 400 elever medför detta ett anslag av 6 200 kronor per år.
Vaktmästare. Även frågan om anställandet av vaktmästare, värmeskötare m.fl. föreslås liksom för övriga skolformer bli en helt kommunal angelägenhet i fackskolan. Fackskoleutredningen vill för sin del understryka behovet av hjälp från viss vaktmästarpersonal beträffande expeditionella göromål såsom dupli- cering, materielutlämning, budskickn'mg m.m. I vissa mindre fackskolor torde vaktmästarna även delvis kunna göra tjänst som institutionstekniker enligt vad nedan föreslås.
' Tekniska biträden. Behovet av tekniska biträden för översyn, rengöring, repa- ration, uppsättning och nedtagning av materiel, viss tillverkning och ändring av apparater, inköp av förbrukningsartiklar och övrig materiel m.m. är lika stort i fackskolan som i gymnasier med samma omfattning beträffande institutioner, klasser och laborationsgrupper.
Beträffande fackskolor, som samordnas med gymnasium, bör en samordning mellan gymnasium och fackskola i och för sig ej öka teknikerbehovet, såvida ej någon nämnvärd utökning av laboratorierna skett.
Fackskolor, som organiseras som självständiga skolenheter eller tillsammans med yrkesskolor eller grundskolans högstadium, bör också få tillgång till biträ- dande arbetskraft vid institutionerna. Det normala torde i dessa fall bli, att dessa uppgifter anförtros vaktmästaren, såvida inte skolenheten rymmer flera paralleller med naturvetenskapliga och tekniska lärokurser, varvid deltids- eller heltidstjänster kan bli aktuella.
I samband med kommunaliseringen av gymnasierna torde frågan angående anställandet av institutionstekniker komma att upptas till behandling, såväl centralt i kommunförbunden som ute i kommunerna. Med hänsyn till att även denna personal blir helt kommunalt anställd begränsar sig fackskoleutredningen till att på sätt som skett i det föregående dels understryka behovet av institu- tionstekniker på hel- eller deltidstjänster i fackskolan, dels framhålla att frågan måste lösas i samband med behandlingen av denna och liknande personalfrågor vid andra gymnasiala skolformer.
Personal för elevvårdande uppgifter
Fackskolornas behov av särskild personal med elevvårdande uppgifter avser främst följande:
a) Skolhälsovård (medicinsk och psykisk) b) Skolpsykologisk verksamhet 0) Studie— och yrkesorientering
Beträffande skolhälsovården föreslår fackskoleutredningen, att denna anordnas på samma sätt i fackskolan som i grundskolan och gymnasiet. För fackskola, som organiseras vid skolenhet tillsammans med annan skolform, bör heltidsanställd skolsköterska finnas, enligt samma bestämmelser som gäller för övriga skolformer inom skolenheten. Fackskoleleverna föreslås få tillgång till Skolläkare och skol- sköterska på samma villkor som elever vid grundskola och gymnasium. Skol- läkarens och skolsköterskans arbetsuppgifter bör vara desamma som i dessa skol- former.
Skolpsykologisk verksamhet. I samband med grundskolereformens genom- förande kommer en länsskolpsykologorganisation successivt att byggas ut. I allt flera län inrättas även centraler för psykisk barna- och ungdomsvård, vilka avses betjäna vederbörande landstingsområde. Även i kommunerna har under senare år en kommunal skolpsykologverksamhet organiserats; i större och medelstora städer genom inrättandet av heltidstjänster; i andra kommuner i form av halv- tidstjänster, deltidstjänster för bl. a. härför speciellt utbildade lärare, vilka med- getts relativt kraftig nedsättning i undervisningsskyldigheten osv.
Gymnasieutredningen beräknar att ett elevunderlag av ca 10000 skall vara erforderligt för en heltidstjänst som skolpsykolog. Nämnda utredning framhåller dock att skolpsykologorganisationen kan vara tilltagen i underkant och att med en skolpsykologitjänst på 10 000 elever endast de mest angelägna behoven kan tillgodoms. Med, hänsyn till den knappa tillgången på personal med kvalificerad psykologisk utbildning torde någon mer personalkrävande organisation än den ovan angivna för närvarande inte kunna övervägas. Det 'är möjligt att en skol- psykologorganisation beräknad efter en heltidtjänst per 10 000 elever kan vara tillfyllest i län, där den av landstinget bedrivna psykiska barna- och ung- domsvården blivit väl utbyggd. Där detta ej är förhållandet vore det önskvärt att man finge utgå från ett lägre antal elever per heltidstjänst. Erfarenheterna från den kommunalt bedrivna till den obligatoriska skolan koncentrerade verk- samheten i Vissa städer pekar på ett elevantal av ca 8—9 000.
I elevunderlaget för hel- eller deltidstjänster för skolpsykologer bör självfallet även inräknas eleverna i fackskolan. Fackskoleutredningen vill även här uttala att personalfrågan för fackskolans del bör lösas i ett sammanhang tillsammans med övrzga skolformer i kommunen.
Y rkesvägledning. Frågan angående den yrkesvägledande verksamheten i grundskolan torde ej ännu ha fått sin definitiva lösning. För gymnasiets del före- slår gymnasieutredningen att personal från länsarbetsnämnden skall svara för den yrkesvägledande verksamheten. Personalbehovet har beräknats till en hel- tidstjänst på 5 000 elever.
Beträffande fackskolan vill fackskoleutredningen framhålla, att behovet av yrkes- och studievägledning kommer att bli relativt stort, i varje fall ej av mindre omfattning än i gymnasiet och i de högsta årskurserna i grundskolan. Eleverna skall under vårterminen i årskurs 1 välja gren eller specialisering för årskurs 2. Under första årskursen bör sålunda lämnas såväl anlagsorientering som studie- vägledning inför valet av gren eller specialisering. I sista årskursen anmäler sig också behov av enskild yrkesvägledning på samma sätt som i årskurs 9 i grund- skolan. Eleverna i fackskolan, liksom i gymnasiet bör också ges en omfattande arbetsmarknadsorientering.
Ifrågavarande arbetsuppgifter bör omhänderhas av personal med särskild ut- bildning härför. Huruvida de bör utföras av personal som är heltidsanställd vid länsarbetsnämnden eller av deltidsanställda yrkesvalslärare, som har sina tjänster placerade i grundskolan, där de tidigare lärt känna flertalet av fackskolans elever torde inte vara möjligt att avgöra förrän erfarenhet vunnits av fackskolan som skolform liksom av dess samverkan i hithörande frågor med andra skolformer. Som gymnasieutredningen påpekar är det här främst en fråga om de resurser som är tillgängliga vad avser personal. Den utbyggnad med 34— tjänster för den yrkesvägledande verksamheten i skolorna från den 1 juli 1963 som genomförts i arbetsmarknadsstyrelsens regi är ytterst värdefull, men torde dock ej förslå långt, då gymnasium och fackskola helt utbyggts enligt de nu framlagda utrednings- förslagen.
Fackskoleutredningen föreslår, att dessa frågor snarast blir föremål för utred- ning i samband med den föreslagna översynen av yrkesvalsverksamheten inom skolväsendet i stort. Under den försöksverksamhet med tvååriga fackskolor som nyligen inletts bör olika organisationsformer för den yrkesvägledande verksam- heten prövas. Utredningen föreslår därför, att särskilda medel efter framställning från berörda kommuner ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål.
Skolkuratorer. Gymnasieutredningen framlägger förslag om inrättandet vid främst gymnasierna av vissa tjänster som skolkuratorer med uppgifter alt ha särskilt ansvar för och på olika sätt koordinera skolans elevvårdande verk- samhet. Skolkuratorn skall förutom kurativ verksamhet även biträda vid ut- vecklande av skolans studiefostran, planlägga och organisera studie- och yrkes- orienteringen, lämna råd och anvisningar åt eleverna vid problem av praktisk och personlig natur osv. Arbetsmängden för skolkuratorn uppskattas till 3/4 ä 1 timme per elev eller en halvtidstjänst per skolanläggning om 800—1 000 elever.
Behovet av kurativ verksamhet är lika stort i fackskolan som på gymnasiet. I fackskolan kan särskilda elevproblem uppkomma genom att många elever är
äldre och har försörjningsplikter. Kravet på ett års praktik före inträde i års- kurs 2 i den tekniska fackskolan torde också skapa vissa kurativa arbetsupp- gifter osv.
Vid flera fackskolor torde vidare ett ej ringa antal elever komma att in— ackorderas eller förläggas i elevhem ej endast under de två studieåren i fack- skolan utan även under det för den tekniska fackskolan föreskrivna praktikåret. Enligt fackskoleutredningens uppfattning borde ifrågavarande elever bli före- mål för samma omvårdnad från skolans sida som nu förekommer vid de centrala verkstadsskolorna, vid vilka skolor i regel kuratorstjänster är inrättade som heltids— eller deltidstjänster.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning är emellertid samtliga frågor som berör de elevvårdande arbetsuppgifterna i vidaste mening inom skolväsendet så komplicerade och så invävda i och svåra att avgränsa från varandra, att de bör göras till föremål för en särskild utredning. Det är därför enligt fackskoleutred- ningens uppfattning lämpligast att dessa frågor analyseras och överväges till- sammans med den nyssnämnda utredningen om yrkesvägledningsfrågorna. Den samlade utredningen angående den elevvårdande verksamheten inom skolväsen— det synes, med hänsyn till det primära ansvar som kommunerna alltid har för denna, böra tillkallas som en utredning med representanter bl. a. för kommun- förbunden och de centrala ämbetsverken.
Rektor, biträdande skolledare, biträdespersonal
Skolledningens uppgifter
Skoladministrativa utredningen har i sin rapport »Förslag till förbättringar av läroverksrektorernas arbetssituation» (stencil, ecklesiastikdepartementet 1962: 5) uppdelat rektors arbetsuppgifter i tre grupper: pedagogiska, administrativa och skolsociala arbetsuppgiften _Utredningen säger sig vid en enkätundersökning bl. a. ha funnit, att rektorerna vid de allmänna och tekniska läroverken har en arbets- börda som avsevärt överstiger vad som är vanligt för tjänstemän i motsvarande befattningar och föreslagit vissa åtgärder till förbättrande av deras arbetssitua- tion. Även om de sakkunnigas utredning främst tar sikte på förhållandena vid läroverken, torde de gjorda iakttagelserna också i huvudsak kunna tas till utgångspunkt för bedömning av förhållandena i fackskolan och i de skolenheter i vilka fackskola kommer att ingå.
Beträffande rektors arbetsbörda är fackskoleutredningen böjd för att anta, att denna kommer att bli betydande, inte minst under utbyggnadsskedet, som man för varje kommun med inräknande av ofta ofrånkomlig byggnadsverk— samhet m. m. bör ange till 5—10 år.
Stora krav kommer under dessa år att ställas på skolledningens initiativkraft,
arbetsförmåga och intresse för uppgiften. Utredningen har i det föregående, , kapitel 3 redovisat de pedagogiska nyheter som fackskolan presenterar: och det pedagogiska utvecklingsarbete som är en förutsättning för att mållsätt- ningen för den nya skolformen skall kunna realiseras. Även om ansvaret hiärför kommer att delas av skolans lärare, torde dock utvecklingen i hög grad betingas av skolledningens intresse för pedagogiska frågor och förmåga att få läirarna att engagera sig i utvecklingsarbetet.
Till fackskolorna kommer under uppbyggnadsskedet sannolikt att kmytas ett ganska stort antal specialister utöver skolans fasta lärarpersonal, v'arför skolan i förhållande till sin storlek kan komma att få en relativt stor lärmrkår, där lärare med olika utbildning och skilda erfarenheter från skola, närinigsliv, forskning och förvaltning kommer att ingå. Till allt detta kommer uppgiften att oberoende av omgivningen och äldre skolformers tradition m. m. utfiorma fackskolan till en ny skolform helt utifrån de förutsättningar som skolformens egna läroplaner anger. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kommer där— för särskilt stora krav att ställas på skolledningens förmåga till samarbete:.
Rektorstjänst vid fackskola
Som framgått av fackskoleutredningens behandling av kapitel 5 s. 163 kom- mer fristående fackskolor sannolikt att upprättas endast i de största städerna i landet. Det vanligaste torde i stället bli att fackskolorna kommer att ingå i en större skolenhet som förutom fackskola kommer att inrymma gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium. Enligt fackskoleutredningens uppfatt- ning bör det finnas endast en rektor såsom under skolstyrelsen närmast ansvarig för verksamheten vid sådan skolenhet. Av bl. a. detta skäl är det inte möjligt att i fortsättningen på motsvarande sätt som hittills gällt för det allmänna skolväsendet föreskriva behörighet för lärartjänst just i fackskola som villkor för förordnande som rektor vid fackskola. Utredningen anser därför att kompe— tensbestämmelserna för dylik rektorstjänst måste ges en vidare utformning än tidigare och föreslår med den motivering som ovan anförts, att behörighetskra- ven för rektorstjänst vid fackskola utformas på samma sätt som i nuvarande skolstadga anges för rektorstjänst vid tekniskt gymnasium och yrkesskola.
För behörighet till förordnande som rektor vid skolenhet med fackskola bör sålunda fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten. Några i detalj utformade bestäm— melser därutöver bör ej anges. Särskild vikt bör naturligtvis läggas vid rektors förmåga att på grundval av egen pedagogisk kompetens främja den pedagogiska utvecklingen inom hans ämbetsområde liksom skolans arbete i vidaste mening.
Skolstadgans bestämmelser i övrigt angående förordnande av rektor, rektors allmänna skyldigheter m. m. föreslås tillämpade även i fackskolan. Vid fast- ställande av rektors undervisningsskyldighet och tjänstens inplacering i löne-
grupp förutsätter utredn'ngen att de i det föregående anförda synpunkterna angående rektors arbetsrppgifter beaktas.
Övergångsbestämmelser. I samband med avvecklingen av kommunala flick- skolor, (praktiska) realskolor och kommunala tekniska skolor kan fråga upp- komma att avveckla vissa rektorstjänster vid ovan nämnda skolor. I Kungl. Maj:ts proposition 1961:85 angående vissa frågor rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet m. m föreslog departementschefen bl. a., att skolöversty- relsen skulle erhålla initativrätt att överflytta rektor vid realskola, som är under avveckling, till nyinrättad eller eljest ledig rektorstjänst vid det obligato- riska skolväsendet utan att tjänsten ledigförklaras. Överstyrelsen borde där- jämte, när så befanns påkallat, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de ytter- ligare åtgärder, som kunde behövas för att tillgodose de här berörda intressena.
Fackskoleutredningen föreslår, att på samma sätt som ovan angivits beträf- fande grundskolan möjlighet beredes att — då så. befinnes lämpligt — över- flytta en avvecklande skolas rektor, som uppfyller de allmänna behörighets- , krav som angivits i det föregående, till rektorstjänst vid fackskola.
Biträdande skolledare vid fackskola
Som framgått av det föregående kommer de olika fackskolorna att skilja sig avsevärt från varandra såväl vad avser samorganisationen med andra skol- former (skolor) som beträffande antalet klasser, som respektive fackskola kom- i mer att omfatta. Mindre skillnader torde däremot komma att förefinnas mellan storleken på de skolenheter, i vilka fackskolorna kommer att ingå, även om också här antalet klasser kan komma att variera.
För den händelse fackskolan kommer att få en sådan organisatorisk utform- ning som föreslagits av fackskoleutredningen i kapitel 5, kommer som regel ' de skolenheter, i vilka fackskolan ingår, att få en sådan omfattning att behov
kommer att uppstå &V biträdande skolledare. För bedömning av frågan, hur , den biträdande skolledningen skall utformas i skolenheter med fackskola torde en redogörelse för förhållandena vid olika skolformer vara av intresse.
Studierektorsbefattningar i befintliga skolformer. Studierektorstjänster kan i grundskolan inrättas för högstadiet, om rektors utbildning och erfarenhet ,huvrudsakligen avser låg- och mellanstadierna, för låg- och mellanstadiet om rektors utbildning och erfarenhet huvudsakligen avser högstadiet eller för an- tingen högstadiet eller låg- och mellanstadierna, om rektors utbildning och erfarenhet avser samtliga stadier. För behörighet till befattning såsom studie- ,rektor fordras som regel att inneha lärartjänst vid grundskolan samt att av länsskolnämnden ha förklarats lämplig för befattningen.
Studierektor skall som framgår av nedanstående uppräkning främst hand- lägga pedagogiska arbetsuppgifter. Närmast under rektor skall han sålunda
a) utöva den pedagogiska ledningen och tillsynen över det eller de stadier ' för vilka han är förordnad,
b) tillse att föreskrivna eller eljest erforderliga kollegier, konferenser och föräldramöten hållas,
c) regelbundet besöka klasserna, göra sig förtrogen med skolarbetet och råd— göra med lärarna om'arbetets lämpliga uppläggning samt
d) utföra förberedelse— och avslutningsarbeten för läsåret, såsom att uppgöra förslag till elevernas fördelning på klasser och grupper, till arbetsfördelning mellan lärarna och till schema (skolstadgan 9 kap. 11 5).
I kommun med minst 20 klasser i grundskolan äger länsskolnämnden medge inrättandet av två eller flera befattningar såsom studierektor. Studierektors undervisningsskyldighet kan av länsskolnämnden nedsättas, om högstadiet om- fattar minst fyra klasser och låg- och mellanstadierna minst åtta klasser. Arvode utgår med belopp som vid senaste förhandlingsöverenskommelsen fastställts till 24—00, 3 600 och 4; 800 kronor allt efter omfattningen av studierektors arbets— område.
Enligt nuvarande skolstadga (9 kap. 13 5) kan länsskolnämnden medge, att den pedagogiska ledningen förstärkes på annat sätt än genom anställande av studierektor, om detta ej medför högre kostnader för statsverket än om studie- rektor vore anställd.
Vid sidan av studierektorsinstitutionen förekommer vid grundskola även anordningen med rektorsassistenter. Dessa befattningshavares uppgifter skiljer sig något ifrån studierektors eftersom de innefattar såväl administrativa som pedagogiska uppgifter. Vid den praktiska utformningen av dessa tjänster har de i många fall kommit att mer eller mindre fungera som rent administrativa befattningar. Anledningen till att anordningen med rektorsassistenter kunnat utformas på detta sätt har varit att man i skolenheten avsetts kunna påräkna hjälp från lokalt eller regionalt verksamma ämneskonsulenter.
Vid de större yrkesskolorna har tidigare funnits olika slag av biträdande skolledare. I befattningarna har ingått i vissa fall huvudsakligen pedagogiska och i andra fall huvudsakligen administrativa arbetsuppgifter. I många fall har befattningarna innefattat båda slagen av uppgifter i ungefär samma om- fattning. Befattningarna har inte haft någon enhetlig utformning eller benäm— ning.
Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:170) inrättas fr. o. m. den 1 januari 1964 studierektorstjänster vid yrkesskolor, som omfattar minst 30 poäng (ca 20 avdelningar) och studierektors arbetsområde omfattar lägst 9 poäng (6 avdelningar). Befattningar som studierektor inrättas av länsskolnämn- den. Studierektors arbetsområde skall vara vissa kurser och linjer, för vilka han har det pedagogiska ansvaret. Studierektor skall vara lärare vid skolan och förordnas av skolstyrelsen tills vidare. Till studierektor vid yrkesskola utgår ett högre befattningsarvode än vad som fastställts för grundskolan, 4800—7 200 kronor. I det högre arvodet ingår bl. a. vikariatsersättning för
uppiehållande av rektorstjänst under ferietid. Studierektorerna, som skall ha semiester, skall under ferierna därutöver bl. a. anlitas för förberedelse- och avsllutningsarbeten, såsom schemaarbete, kontakter med näringslivet på orten, inköp av undervisningsmateriel och arbetsmaterial.
V'id större yrkesskolor som omfattar lägst 71 poäng må efter Kungl. Maj:ts medlgivande finnas biträdande rektor, som skall vara lärare vid skolan och liksom studierektor ha semester, ej ferie. Möjlighet finnes för kommuner som så önskar att bibehålla eller anställa biträdande skolledare med andra arbets- uppigifter än studierektors, men särskilt statsbidrag utgår ej för sådana befatt- ningar.
Fiör studierektorstjänster såväl vid grundskola som yrkesskola skall skol- styrelsen fastställa särskild instruktion med ledning av en av överstyrelsen utfärdad normalinstruktion. För biträdande rektor skall överstyrelsen fastställa instruktion.
Gymnasieutredningens förslag om biträdande skolledare. I sitt nyligen fram- lagd'a huvudbetänkande (SOU 1963: 42) föreslår gymnasieutredningen bl. a. som en lämplig form för förstärkning av gymnasiets pedagogiska ledning att en studierektor biträdd av huvudlärare med samma slags uppgifter som åvilar de nuvarande huvudlärarna ställes vid rektors sida som biträdande skolledare. Åt studierektorn bör enligt förslaget även uppdragas att fylla. vissa andra skol- ledarfunktioner än pedagogiska vid förfall för rektor. Befattningshavaren bör emellertid enligt gymnasieutredningens förmenande, framför allt för att mar- kera. funktionen som pedagogisk ledare, betecknas studierektor. Det bör för denne studierektor därvid inte ställas som villkor, att han skall företräda något visst speciellt ämnesområde inom skolenheten utan hans arbetsuppgifter här till en del motsvara arbetsuppgifterna för nuvarande biträdande rektorers. Något krav på att hans utbildning skall omfatta vissa bestämda ämnen bör därför icke ställas. Dock är det önskvärt att studierektorn till sin teoretiska utbildning kompletterar rektor.
Studierektor skall därest han icke redan innehar lärartjänst förordnas som lärare vid skolan och hans undervisningsskyldighet nedsättas med 8—14c vecko- timmar. Till detta bör läggas arvode.3 För att kunna fylla sina funktioner bör studierektor åläggas att ej åtaga sig övertimmar. Eftersom studierektor även skall åtaga sig vissa andra skolledarfunktioner än pedagogiska vid förfall för rektor, bör han åtnjuta semester ej ferier.
Tjänster som tillsynslärare och huvudlärare i grundskolan. I grundskolan finns befattningar som tillsynslärare vid skolor, som omfattar minst tre klasser, om rektor ej är knuten till skolanläggningen. Vid övriga skolor, s. k. rektors- skolor, skall också tillsynslärare förordnas, om skolan omfattar minst elva klasser och poängtalet i kommunen överstiger 14.
” Utredningen har i sina kostnadskalkyler beräknat arvodet till 7200 kronor
Tillsynslärare skall under rektor
a) ha tillsyn över skolanläggningen och ordningen vid denna,
b) utöva ledningen av och tillsynen över anskaffning och vård av inventa- rier och undervisningsmateriel i den mån sådant ej ankommer på annan,
c) utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret,
d) vara förman för ekonomipersonalen,
e) biträda vid ordnandet av föräldramöten, studieutflykter, skolavslutningar o.d. (skolstadgan 9 kap. 15 5). Med ledning av en av överstyrelsen ut- färdad normalinstruktion skall skolstyrelsen fastställa instruktion för tillsyns- lärarna, vilka kan erhålla nedsättning i undervisningsskyldigheten med högst fyra veckotimmar för lärare i läroämnen på högstadiet, om antalet klasser i skolanläggningen är lägst tre.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår årsarvode till tillsynslärarna beräknat efter 480 kronor upp till 3 poäng (angående beräkning av poäng se s. 229) 96 kronor för varje ytterligare hel poäng t. o. m. den tionde och 72 kronor per poäng för varje hel poäng över 10.
Befattning som tillsynslärare kan uppdelas på två eller flera lärare under förutsättning att detta ej medför högre kostnader för statsverket än om endast en tillsynslärare vore anställd.
På grundskolans högstadium liksom på gymnasiet skall i varje ämne finnas en huvudlärare med uppgift att gå övriga lärare i ämnet tillhanda med råd och upplysningar. Huvudläraren är som regel även föreståndare för till ämnet hörande institution.
Gymnasieutredningens nyss framlagda förslag beträffande kompetenskrav för huvudlärare på gymnasium har behandlats i det föregående 5. 199.
Fackskoleutredningens överväganden och förslag. Inledningsvis vill fackskole- utredningen ge uttryck för sin uppfattning att man på allt sätt bör sträva efter att göra den skolenhet i vilken fackskola ingår till en skola, som ej annat än schemamässigt bör uppdelas på skilda skolformer, linjer, studiekurser och ut- bildningsvägar. Utredningen har tidigare understrukit vikten av att samtliga skolformer inom skolenheten ställs under samma ledning och bl. a. av detta skäl föreslagit en vidare utformning av behörighetskraven för rektorstjänst vid fackskola.
Utredningen anser för sin del att det skulle vara olyckligt om den biträdande, skolledningen splittrades på ett antal befattningshavare, som var för sig hade under rektor ett ansvar, närmast liknande ett divisionsansvar för sin del av skolan (skolenheten). Utredningen föreslår därför, att endast en tjänst som biträdande skolledare med pedagogiska arbetsuppgifter skall inrättas i skol- enheten, där fackskola ingår. Biträdande skolledaren bör benämnas studierektor. Utredningen vill därmed understryka att han i första hand skall biträda
rektorn —- som, det vill fackskoleutredningen betona — alltid måste vara i sista hand ansvarig för skolans pedagogiska ledning.
Vid beräkning av poängunderlaget för tjänsten skall samtliga klasser i skol- enheten inräknas och bestämmelserna i skolstadgan 1 kap. 4 5 i övrigt tilläm- pas (f1,5 poäng per klass på gymnasium, fackskola, heltidskurser omfattande normalläsår vid yrkesskola, grundskolas högstadium, 1 poäng per klass på grundskolans låg- och mellanstadium, övriga heltidskurser vid yrkesskolor m.m.). Som lägsta poängtal för inrättande av studierektorstjänst föreslår utredningen 24 poäng vid skolenheten i dess helhet, dvs. ca 16 klasser, med möjlighet för skolöverstyrelsen att då skäl härför föreligger medge inrättandet av studierektorstjänst även då poängtalet underskrider 24. Studierektor bör till sin utbildning och genom sina pedagogiska erfarenheter komplettera rektor, men i övrigt ej företräda någon speciell skolform, linje, studiekurs eller utbild- ningsväg inom skolan. En väsentlig arbetsuppgift för studierektorn bör som nämnts vara att närmast under rektor övergripande leda det peda- gogiska arbetet. Det kan gälla t. ex. studieteknikhandledning, organisation av samverkan mellan olika ämnen, åtgärder för betygsnormering, verkstäl- lande av de anvisningar och råd som ges av inspekterande myndigheter samt organiserande av ämnes— och klasskonferenser. Fackskoleutredningen förutsät- ter, att studierektorn kommer att biträdas av huvudlärare för varje ämne eller grupp av ämnen som verkställande organ, varigenom garantier bör ges för att varje ämnes intressen blir väl tillgodosedda. Med denna organisation vinnes också att varje enskild huvudlärare får tillfälle att i sitt planeringsarbete sam- tidigt beakta sitt ämnes problem i samtliga lärokurser inom skolenheten, oavsett vilken skolform lärokurserna representerar. Han kan genom den jämförelse som är möjlig avväga lärostoff och arbetsformer i överensstämmelse med respektive skolforms eller lärokurs studiemål på ett sätt som ej låter sig göra om huvud— läraren har ansvar för endast en del av de lärokurser som förekommer inom skolenheten.
Vid vissa större yrkesskolor, där tidigare en biträdande rektor eller flera över- lärare varit förordnade, kommer sannolikt flera studierektorstjänster att inrättas fr. o. m. den 1 januari 1964. Utredningen anser sig — i de fall då fackskolor kom— mer att förläggas till sådana yrkesskolor — kunna acceptera detta förhållande som ett undantag tills vidare med hänsyn till skolornas storlek och rikt diffe— rentierade utbildning. Utredningen förutsätter dock, att någon speciell tjänst som studierektor för till yrkesskola förlagd fackskola ej kommer att inrättas, utan att fackskoleklasserna i sådana fall kommer att ingå i befintliga studie- rektorers arbetsområden.
I vissa större städer kan fristående fackskolor komma att upprättas, antingen som s.k. blandfackskolor eller som ensartad fackskola, exempelvis teknisk fackskola.
Som regel torde de fristående fackskolorna bli relativt stora, eljest skulle utbildningen i fråga organiseras tillsammans med utbildning av annat slag. De
fristående fackskolorna kommer därför normalt att inrymma ett stort antal studiekurser, med flertalet linjer, grenar och specialiseringar. Även för en fri— stående fackskola torde därför enligt fackskoleutredningens uppfattning behov föreligga av biträdande skolledare. Utredningen föreslår, att då fristående fack- skola bildar en skolenhet av sådan omfattning att biträdande skolledare erford- ras, en studierektor får förordnas enligt samma grunder som angivits i det föregående.
Gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkandes kapitel 15 (s. 677) disku- terat arbetsfördelningen mellan rektor och studierektor och föreslår därvid att exempelvis en sådan fördelning göres, att studierektor skulle kunna bära ansva- ret för vissa övergripande pedagogiska åtgärder rörande studieteknisk handled- ning, studieorientering, organiserad samverkan mellan ämnen, betingsläsning, betygsnormering, praktik m. m. Han skulle vidare organisera konferenser och förmedla pedagogiska nyheter och impulser.
I övrigt skall studierektor fullgöra vad som bestämmes för honom i instruk- tion, som skolstyrelsen fastställer.
Som framgår av en jämförelse med motsvarande bestämmelser för grund- skolan (se s. 226) är instruktionen i stort sett densamma, frånsett att det ej ansetts nödvändigt att införa bestämmelser om skyldighet för studierektor som vid gymnasium ej skall åtnjuta ferie att utföra förberedelse- och avslutnings- arbeten för läsåret.
Fackskoleutredningen finner för sin del att den av gymnasieutredningen före- slagna organisationen av skolans pedagogiska ledning väl skulle passa även för fackskolans behov. De behov som aktualiserat förslaget är i de båda skol- formerna likartade säväl vad undervisningsarbetets organisation som utform— ning gäller. Fackskoleutredningen föreslår därför, att i skolenhet med fackskola den pedagogiska ledningen fördelas på rektor och studierektor med biträde av huvudlärare i huvudsaklig överensstämmelse med gymnasieutredningens förslag.
En förutsättning för att befattningen som studierektor skall ge den förstärk- ning av den pedagogiska ledningen som avses är att stora krav ställs på studie- rektors pedagogiska kvalifikationer och allmänna lämplighet för befattningen i fråga. Fackskoleutredningen föreslår därför, att för behörighet till studie- rektorstjänst vid skolenhet med fackskola skall erfordras, att vederbörande innehar lärartjänst vid fackskola eller skolenhet i vilken fackskola ingår samt att han i det senare fallet har en del av sin tjänstgöring förlagd till fackskolan. Han skall vidare av länsskolnämnden ha förklarats lämplig för befattningen.
Frågor rörande arvode för studierektor, studierektors undervisningsskyldighet liksom frågan huruvida tjänsten skall vara förenad med rätt till ferier eller semester torde böra lösas vid förhandlingar med berörda parter.
Fackskoleutredningen förutsätter, att med tjänsterna förenas sådana löne- och anställningsvillkor att de kan locka de bäst meriterade lärarna vid sko- lorna. Hänsyn bör därvid även tas till önskemålet, att studierektor ej skall ——
annat än där så oundgängligen erfordras och då med länsskolnämndens med- givande — kunna åtaga sig eller åläggas övertimmar.
Biträdespersonal
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall fackskolorna upprättas som kommunala sko- lor. Det torde därför närmast ankomma på kommunerna att inrätta de biträdes- tjänster som erfordras. Fackskoleutredningen inskränker sig därför — liksom beträffande övrig kommunalt anställd personal — att här redovisa vissa prin- cipiella synpunkter på personalorganisationen vid fackskolornas kansli. Utred- ningen vill inledningsvis erinra om sin framställning till Kungl. Maj:t den 12 november 1962 med synpunkter på inrättandet av fackskolor hösten 1963. I skrivelsen framhöll utredningen bl. a., att den fann det vara av betydelse att rektor vid fackskola erhöll effektiv förstärkning av biträdeshjälp för admi- nistrativa och organisatoriska arbetsuppgifter och därigenom fick möjlighet att ägna sig åt den pedagogiska planeringen och verksamheten i övrigt.
I Kungl. Maj:ts proposition 1963: 98 förutsatte departementschefen som självklart att kommunerna utan att föreskrifter meddelades ställde erforderliga medel till förfogande härvidlag.
Behovet av effektiv förstärkning av biträdeshjälp gör sig enligt utredningens uppfattning gällande med samma tyngd även sedan försöksverksamheten upp- hört och det allmänna genomförandet av fackskolorna vidtar. Enligt utred- ningens uppfattning bör lärarpersonalen i första hand utnyttjas för undervisning och för övriga pedagogiska göromål. Utredningen finner det därför mer ratio— nellt och ekonomiskt att heltids- eventuellt halvtidstjänster inrättas för per- sonal med kontors- eller förvaltningsutbildning i stället för att en eller flera lärare förordnas att bestrida motsvarande göromål.
Även när det gäller biträdespersonalen torde skoladministrativa utredningens iakttagelser beträffande läroverken i huvudsak komma att äga giltighet för fackskolan. Fackskoleutredningen anser sig dock under hänvisning till ovan anförda synpunkter beträffande lärarpersonalens utnyttjande böra föreslå inrät- tandet av tjänster med benämningen kanslist och kanslibiträde. Utredningen delar gymnasieutredningens uppfattning att särskilda medel, förslagsvis beräk— nat till 4 kronor per elev, anslås för det även i fackskolan komplicerade schema— arbetet.
En konsekvens av fackskoleutredningens i skilda sammanhang framförda upp- fattning att lärarpersonalen i första hand bör utnyttjas för undervisning är, att medel ställes till förfogande för skrivhjälp åt lärarna. I fackskolorna torde — inte minst under genomförandeperioden — i skolorna upprättade kompen- dier, arbets- och studiematerial komma att utnyttjas i relativt stor utsträck- ning. Fackskoleutredningen ansluter sig även till gymnasieutredningens förslag om en anslagssumma på 3 000 kronor per skolenhet samt ett rörligt belopp av 4— kronor per elev därutöver.
KAPITEL 7
GENOMFÖRANDET AV FAC KS KOLORGANISATIONEN
Skolformens omfattning. Det allmänna genomförandet
av fackskolan
Enligt utredningens på annat ställe (kap. 5) framförda uppfattning och förslag bildar fackskolorna tillsammans med såväl det egentliga gymnasiet som yrkes— skolan en del av utbildningssystemet på det gymnasiala stadiet ovanför grund- skolan, det gymnasiala skolsystemet.
En del existerande skolor har tidigare erbjudit undervisning som i vissa av- seenden fört fram till likartad kompetens med den fackskolan avses ge. Enligt de förslag som utredningen framfört i det föregående (kap. 5) kommer dessa skolor helt eller delvis att omvandlas till fackskolor eller starkt påverkas av fackskolorna vad beträffar elevrekryteringen.
I första hand gäller detta vissa skolor med utbildning av institutsingenjörer, kurser för handel och kontor byggande på realexamen, grundskolans årskurs 9 eller de två högsta årskurserna i kommunal flickskola. Fackskolorna kommer även att erbjuda eleverna ett alternativ till det egentliga gymnasiet.
I nedanstående tabell redovisas utbildningssituationen vad avser ovannämnda skolor läsåret 1962/63. Läsåren 1963/65 kan en ytterligare utspridning till nya orter av ovannämnda skolor med undantag för flickskolan beräknas äga rum enligt följande. 1) Allmänt gymnasium 2 (beslut föreligger beträffande Hallsta— hammar), 2) tekniskt gymnasium 4: (beslut föreligger beträffande Motala och Karlskoga och — i princip _— beträffande Umeå-området och Sundsvall), 3) filial till handelsgymnasium ett 20-tal, 4) filial till tekniskt gymnasium ett 20-tal, 5) teknisk gren av realgymnasium ca 25, 6) tvåårig handelsutbildning, byg— gande på realexamen och 7) högre fackkurs i teknisk skola vardera ett 10-tal.
Utan att ge till alla delar motsvarande innehåll torde den avsedda utbild—
Tabell 1. Utbildningssr'tuationen i vissa skolor 1962/63
Te H Kfl Ag Hg Hfi Tg Tfi Tgr
Antal orter ............... 20 11 39 118 31 17 28 17 10 därav med Ag ............ 18 8 39 118 30 17 28 17 10 därav utan Ag ............ 2 3 — — 1 —— — — ——
Te : högre fackkurs i teknisk skola, H : tvåårig handelsutbildning, byggande på realexamen, Kfl : flickskola, Ag : allmänt gymnasium, Hg : handelsgymnasium, Hfi : Hg-filial, Tg : tekniskt gymnasium, Tfi : Tg-filial, Tgr : teknisk gren av reallinjen.
niingen i ettårig kontorskurs byggande på realexamen samt praktisk realskola miotsvara viss del av utbildningen i ekonomisk fackskola.
Fackskoleutredningen föreslog i skrivelse den 12 november 1962 att försöks- veerksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 skulle omfatta högst ett tiotal orter med sammanlagt ett 50—tal avdelningar. Riksdagen beslöt i enlighet här- med, och Kungl. Maj:t har medgivit inrättande av fackskolor på nio orter med sammanlagt 58 avdelningar. Framställningar förelåg från ytterligare sex kom- nnuner. Ett inte obetydligt antal kommuner — med eller utan erforderligt elev- umderlag — har redovisat önskemål om upprättande av fackskolor.
1957 års skolberedning lät genomföra en enkät rörande de enskilda kommu- nearnas önskemål och planer rörande tidpunkten för grundskolans införande. N å- gom motsvarande undersökning beträffande fackskolorna har ej befunnits er- fmrderlig. Fackskoleutredningen anser sig emellertid kunna konstatera, att en öwergångstakt i enlighet med kommunernas önskemål, så som dessa kunnat upp- faxttas vid kontakter med olika kommuner, skulle komma att innebära en myc- kert snabb och till tiden koncentrerad genomförandeperiod. Skolberedningens förslag om en styrd utbyggnad av fackskoleväsendet, till vilket förslag 1962 års riksdag anslutit sig, synes sålunda vara befogat.
Fackskoleutredningen vill ytterligare belysa hithörande fråga men finner det nödvändigt att först i korthet beröra vissa planeringsproblem. Beträffande dessa har överläggningar ägt rum med gymnasieutredningen.
Skolberedningen framhöll, att den planering som sker beträffande gymna- sierna, även måste ta in fackskolorna i bilden. Beredningen fann även att »de principer som legat till grund för högstadie- respektive gymnasieplaneringen» föreföll vara en framkomlig väg att »preliminärt fastställa de orter, där fack- skolor kan vara motiverade». Planeringsarbetet vore att betrakta som »en hjälp för det allmänna att undvika omfattande och kostsamma felinvesteringar».
I propositionen 196254. framhåller departementschefen att planeringen bör ske för den samlade skolorganisationen, i första hand grundskola, yrkesskolor, fackskolor och gymnasier. Gränsdragningen mellan de olika skolorna på det gymnasiala åldersstadiet kan medföra besvärliga avvägningsproblem, varför »utbyggnaden av yrkesskolor, fackskolor och gymnasier synes (därför) böra ba- seras på kvantitativa beräkningar av det för dem alla gemensamma rekryte- ringsunderlagct inom varje upptagningsområde».
Det framtida antalet elever i den icke-obligatoriska skolan bestäms av dels årskullarnas storlek, dels frekvensen, dvs. den andel av årskullen som söker sig till ifrågavarande utbildning. Gjorda undersökningar visar, att en presumtiv elev, sedan han eller hon bestämt sig för utbildning på viss nivå ofta väljer den skola, som är mest närbelägen. En ort, som endast kan erbjuda utbildning inom en begränsad sektor, redovisar som regel en väsentligt högre frekvens för denna sektor än en ort, som därjämte erbjuder utbildning inom ett större antal sekto- rer. Om endast någon eller några få sektorer inom utbildningen erbjuds på de olika orterna, blir resultatet en snedvriden »utbildningsgeografi», och många
elever dras till följd av sin bostadsort till skolor, som för dem måhända inte är vare sig ändamålsenliga eller leder till den av dem i första hand önskade slut- kompetensen. Fackskoleutredningen finner med hänsyn härtill, att man bör eftersträva att på de orter, där fackskola upprättas kunna erbjuda eleverna så många studie- vägar inom fackskolan som möjligt och att elevunderlaget därför bör vara så stort, att åtminstone tre parallellklasser kan upprätthållas, normalt representerande alla tre utbildningsvägarna inom fackskolan. I de fall elevantalet icke medger upprättande av mer än en linje i den tekniska fackskolan, bör den maskinteknis- ka linjen upprättas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder undantag. Enligt propositionen 196254 bör vid planeringen beräknas att ca 20 % av årskullen söker sig till fackskola. I följande avsnitt rörande försöksverksamhet med tvååriga fackskolor redovisas vissa siffror beträffande antalet sökande till fackskolorna läsåret 1963/64. Såvitt fackskoleutredningen kan bedöma torde antagandet om en 20-procentig frekvens inte vara för högt. I de följande siffer— redovisningarna anges därför även alternativa bedömanden baserade på anta- gandet om en 25-procentig frekvens. Ungdomens snabbt växande efterfrågan på utbildning även efter den nio- åriga skolans slut ställer utomordentligt stora krav i fråga om tillgång på lärare och lokaler för skolorna på det gymnasiala stadiet. En förutsättning för att sam- hället skall kunna ge så många ungdomar som möjligt en för dem ändamålsen- lig utbildning finner fackskoleutredningen vara, att skolväsendet utbyggs på ett rationellt sätt, varigenom ekonomiska och personella resurser bäst utnyttjas. I sitt nyligen avlämnade betänkande redovisar gymnasieutredningen beräkningar om lärar— och lokalbehov av stor omfattning. En organisation, som bygger på alltför många och små enheter, kräver fler lärare och större investeringar i loka— ler per elev räknat än en skolorganisation med större enheter. Om möjligheter för eleverna att dagligen uppnå skolorten finns eller kan anordnas synes det med hänsyn till ovanstående vara ändamålsenligt att inte splittra skolorganisa- tionen på flera orter. Inom större glesbygdsområden torde däremot med hänsyn till eleverna mindre enheter kunna behöva upprättas. Sammanfattningsvis finner fackskoleutredningen att antalet fackskolelever i en fackskolas elevupptagningsområde normalt ej bör understiga 80—100,
att antalet 16-åringar inom upptagningsområdet sålunda kan beräknas uppgå till 400—500 vid en frekvens av 20 % och till 325—400 vid en frekvens av 25 %, att naturligt avgränsade upptagningsområden med 400—500 16—åringar vid
sidan av nuvarande g-regioner ej kan avgränsas utom i storstadsregio- nerna och att ej heller upptagningsområden med 325—400 16—åringar därutöver kan avgränsas mer än till ett mindre antal samt
att nuvarande g-regioner sålunda kan användas för här erforderliga beräk—
ningar.
F ackskoloma skall utgöra en tvåårig påbyggnad på grundskolan. En förut- säittning för inrättande av fackskolor inom en region bör då vara, att flertalet ICS-åringar inom regionen genomgått grundskolans årskurs 9 (alternativt för— söiksskolans årskurs 9). Under en längre eller kortare övergångstid kommer sko- loirna att rekryteras jämväl av elever med examen från realskola eller praktisk realskola, vissa yrkesskolekurser etc. Läsåret 1963/64 bor ca 71 % av landets befolkning i kommuner, som infört grundskola. Eleverna uppnår normalt åldern 16 år det kalenderår, de avslutar sina studier i grundskolans årskurs 9.
Antalet 16-åringar i de »grundskolekommuner», som genomfört grundskolan i samtliga årskurser framgår av tabell 2.
Tabell 2. Antal 16—ån'ngar i kommuner, som genomfört grundskolan
i samtliga årskurser
År Antal 16-åringar 1 963 ..................... 31 200 1964 ..................... 46 600 1965 ..................... 54 200 1966 ..................... 62 200 1967 ..................... 65 1 00 1 968 ..................... 76 800
Av dessa har en del intagits i annan skola, kommunal flickskola, realskola eller liknande. Å andra. sidan har elever från andra kommuner, tillhörande en under avveckling varande realskolas elevområde, frivilligt sökt till och vunnit inträde i realskolekommunens grundskola. Det totala antalet elever i årskurs 9
—respektive år torde dock inte nämnvärt ha påverkats därav.
I tabell 3 redovisas landets olika regioner, dvs. g-regioner fördelade med hän- syn till den andel av regionens 16-åringar, som är bosatta inom kommuner med fullt utbyggd grundskola. Antalet motsvarar således i stort sett den andel av 16-å1ingarna, som respektive är avslutat studierna i årskurs 9.
Enär det kan komma att visa sig ändamålsenligt även för intagningen i fack- skolor, i likhet med vad som är fallet beträffande gymnasierna, att en gemen- sam intagningsnämnd tillskapas för hela Stor—Stockholmsområdet, redovisas antalet regioner dels utan Stor-Stockholms gymnasieregioner, dels — inom () — med le olika regionerna i Stor-Stockholm. Antalet gymnasieregioner i riket upp- går till 118, varav 12 ingår i Stor-Stockholmsområdet. (I tabell 3 har fyra regio- ner inom Stor-Stockholmsområdet sammanförts till två regioner.)
Som ovan framhållits har riksdagen anslutit sig till departementschefens för- slag att planeringen tills vidare bör räkna med en fackskolefrekvens av 20 %. I vad mån detta frekvenstal är för lågt, kan avgöras först sedan erfarenhet
Tabell 3. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9
( År 90—100 % 70—89 % 50—69 % ( 49 % 1964 ........................... 5 (9) 11 (13) 10 (11) 81 (83) 1965 ........................... 12 (16) 14 (16) 13 (14) 68 (70) 1966 ........................... 16 (23) 17 (18) 16 (16) 58 (59) 1967 ........................... 20 (29) 19 (19) 17 (17) 51 (51) 1968 ........................... 35 (44) 22 (22) 14 (14) 36 (36)
vunnits rörande ansökningarna under ett antal år. Några vittgående slutsatser kan ej dragas enbart av ansökningarna vid den nyss inledda försöksverksam— heten. Utredningen vill dock hänvisa till den redovisning som lämnas i följande avsnitt 5. 250 ff.
F ackskoleutredningen framhöll i sin skrivelse den 12 november 1962 angående försöksverksamheten läsåret 1963/64, att de för försök föreslagna orterna borde med ett minimum av nyinvesteringar kunna ställa lokaler till förfogande. F ack— skoleutredningen har i kapitel 5 erinrat om de jämförelsevis betydande krav på lokaler, som införandet av fackskolor kommer att ställa. För att undvika felinvesteringar i ett läge då oklarhet ännu kan råda om lokalernas lämpliga utformning, synes ovannämnda krav böra uppfyllas även beträffande de orter som läsåret 1964/ 65 påbörjar försöksverksamhet. Större klarhet beträffande loka- lerna torde dock föreligga inför läsåret 1964/65 än innevarande år.
När det gäller planeringen för fackskolorganisationens definitiva genomförande synes skäl inte föreligga att på samma sätt låta befintliga lokaler bli avgörande för den tidpunkt, vid vilken de olika orterna bör få upprätta fackskolor. I stäl— let bör kravet på grundskolans genomförande som regel vara det primära.
Utredningen konstaterade i sin ovannämnda skrivelse, vilket även underströks i en del remissyttranden, att berättigade krav från ungdomen och näringslivet på utbildning på fackskolenivå föreligger. Det synes emellertid vara utomordent— ligt svårt att påvisa att önskemålen om utbildning är olika inom rikets olika delar. Självfallet bör utbildningens omfattning och genomförandet i hela riket bestämmas med hänsyn även till arbetsmarknadens behov. Däremot torde lokala önskemål som regel inte kunna bli avgörande för tidpunkten för införandet av fackskola i de olika regionerna.
Fackskoleutredningen redogör nedan för sin syn på genomförandetakten i hela riket.
I tabellerna 4—6 redovisas det beräknade antalet fackskolelever (F—elever) åren 19641/65—1968/69. Därvid har antagits att antalet F-elever motsvarar 20 %, alternativt 25 % av regionens 16—åringar. Det antal regioner, i vilka grundskolan i hela dess längd är genomförd till respektive > 89 %, 70—89 % och 50—69 % vid de olika tidpunkterna redovisas samtidigt.
T(abell ];. Antal regioner med olika andel 16—åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, grupperade med hänsyn till det beräknade antalet F-elever med 20 procents frekvens
Grundskolan Antal Antal regioner är genomförd ] . e ever tlll % 1964 1965 1966 1967 1968 > 89 ( 91 — 1 1 2 3 91 — 120 4 6 7 9 13 121 — 150 — 1 2 3 5 151 —— 180 2 2 3 4 7 181 — 210 1 2 3 3 4 211 -— 240 —— __ _ __ 1 241 -— 270 — — _ __ 1 271 — 300 _ 1 2 2 3 > 300 28) 3b) 50) 60) ”(€) Samtliga 9 16 23 29 44 70 — 89 ( 91 —- _ __ 2 2 91 — 120 5 5 5 5 7 121 — 150 1 2 2 2 5 151 —— 180 _ 1 2 1 1 181 — 210 3 2 2 2 1 211 — 240 2 2 2 2 1 241 —— 270 _ _ 1 1 2 271 — 300 1 1 2 3 2 > 300 1 3 2 1 1 Samtliga 13 16 18 19 22 50 — 69 ( 91 — 1 2 1 1 91 —— 120 2 2 2 2 —- 121 — 150 3 5 7 8 6 151 — 180 1 1 1 2 3 181 —— 210 — 1 — — 1 211 — 240 — —— 1 1 1 241 — 270 1 1 1 1 —— 271 — 300 -— 1 1 1 1 > 300 4'1) 20) 1 1 1 Samtliga 11 14 16 1 7 14
a) Inkl. Stockholm
b) » Stockholm och Malmö
c) » Stockholm, Göteborg och Malmö 11) » Göteborg
I tabellerna 4 och 5 redovisas de tre regiongrupperna var för sig. Antalet re- gioner i grupp 1 (grundskola i hela dess längd genomförd till 90— %) är nio år 1964 och 44 år 1968. Motsvarande antal regioner är i grupp 2 (70—89 %) 13 respektive 22 och i grupp 3 (50—69 %) 11 respektive 14.
Tabell 5. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, grupperade med hänsyn till det beräknade antalet F—elever med 25 procents frekvens
Grundskolan Antal regioner är
genom förd Antal
till % elever 1966
> 89 ( 91 91 —— 120 121—150 151 — 180 181— 210 211—240 241 — 270 271 — 300 > 300
H—leH—nmy—I Oahu-wmwl
a' v alwaummwl
leHb—llhl
: v
CD 1.— 03 [0 03
Samtliga
( 91
91 — 120 121—150 151 — 180 181— 210 211— 240 241 — 270 271 — 300 > 300
mmm—Hlpul PMHHMHWÄHI muulmmaw—A
H 03 H 05 H (I M N)
Samtliga
( 91
91 —— 120 121—150 151 —— 180 181—_ 210 211—240 241 — 270 271 ——300 > 300
Samtliga
lHHmr—lHl ngHth—lwl
p—A 9 H d') v—A & p—A ja.
a) Inkl. Stockholm
b) » Stockholm och Malmö
c) : Stockholm, Göteborg och Malmö d) » Göteborg
Tabellerna visar inom varje regiongrupp hur många regioner av olika stor- lek, som kan beräknas finnas respektive år under perioden 1964—1968. Därvid har räknats med en frekvens av 20 % i tabell 4 och 25 % i tabell 5. Utfallet av olika hög frekvens kan utläsas genom att tabellerna jämföres horisontellt. I
Tabell 6. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, av hela antalet regioner i riket
Grundskolan Antal regioner år genomförd till 1965 1966
Absoluta tal 90 % 16 23 70 % 32 41 50 % 46 57
Relativa tal 90 % 14 20 70 % 28 35 50 % 39 48
grupp 1 uppgår t. ex. antalet regioner med mindre än 90 elever till en år 1965 och 1966, till två år 1967 och till tre år 1968 om frekvensen är 20 % (se tabell 4). Stiger frekvensen till 25 % kommer samtliga regioner i grupp 1 åren 1964—1968 att ha mer än 90 elever (se tabell 5).
I tabell 6 redovisas förutom antalet regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, även den andel i procent som dessa utgör av hela antalet regioner i riket.
På grundval av de i tabellerna 4 och 5 redovisade beräkningarna kan antalet nybörjarklasser respektive år under perioden 1964—1968 anges. Antalet elever har omvandlats till antal klasser enligt följande sammanställning:
Antal elever Antal klasser Antal elever Antal klasser
( 91 ................ 211—240 10 241—270 11 271—300 12 151—180 15 181—210
Antalet klasser i Stockholm, Göteborg och Malmö anges särskilt inom (). I tabell 7 har fackskolefrekvensen antagits uppgå till 20 % av årskullen och i tabell 8 till 25 %.
Tabell 7. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 respektive år under perioden 1964/68. Klasserna i de olika regionerna redovisas i grupper, ordnade efter den andel av 16-åringarna som bor i kommuner med helt genomförd grundskola. Fackskolefrekvens: 20 % a v ' å r s k ull e n
Antal klasser i regioner med grundskolan genomförd till
90—100 % 70—89 % 50—69 %
1964, ..................... 56 (85) 100 90 (30) 1965 ..................... 94 (115) 135 96 (50) 1966 ..................... 148 (165) 151 112 1967 ..................... 188 (165) 146 123 1968 ..................... 300 (165) 152 109
Tabell 8. Antal klasser i fackskolans årskurs 1. Fackskolefrekvens: 25 % a v ä r s k u l l e n
Antal klasser i regioner med grundskolan genomförd till
90—100 % 70——89 % 50—69 %
1964; ..................... 69 (100) 138 105 (100) 1965 ..................... 125 (135) 163 121 (65) 1966 ..................... 181 (200) 184 144 1967 ..................... 228 (200) 184 154 1968 ..................... 355 (200) 196 135
I det följande redovisas fackskolans utbyggnad enligt tre alternativ med ut- gångspunkt från i vilken omfattning grundskolan i hela dess längd är genom— förd i de olika regionerna. Alternativ a) omfattar regioner, inom vilka den andel av 16—åringarna, som bor i kommuner med helt genomförd grundskola, uppgår till minst 90 %. I alternativ b ) 'är motsvarande procenttal minst 70, och i alter- nativ c) minst 50. I tabellerna 9 och 10 redovisas det beräknade antalet klasser i årskurs 1 åren 1964—1968 enligt de olika alternativen. De i tabellerna 7 och 8 särredovisade uppgifterna om antalet klasser i Stockholm, Göteborg och lVIalmö har inräknats. I tabell 9 har fackskolefrekvensen antagits uppgå till 20 % av årskullen och i tabell 10 till 25 % av årskullen.
Uppgifterna i tabellerna 7 och 8 avser läget under 1960-talets senare del. Om en fackskolorganisation vore fullt utbyggd i hela riket år 1965 även i de regioner där grundskolan ej är genomförd, skulle detta kräva ca 950 klasser i årskurs 1 vid en fackskolefrekvens av 20 % och ca 1 100 klasser vid en frekvens av 25 %.
Överväganden och förslag. Fackskoleutredningen har i tabell 9 och 10 redovisat tre alternativ för fackskolorganisationens successiva genomförande. Skolorna skall
Tabell 9. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 enligt tre olika alternativ. Frekvens: 20 % av årskullen
Antal klasser enligt
alt. 8.) alt. b) alt. 0)
141 241 361 209 344 490 313 464 576 353 499 622 465 617 726
Tabell 10. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 enligt tre olika alternativ. Frekvens: 25 % av årskullen
Antal klasser enligt
alt. 11.) alt. b) alt. c)
169 307 512 260 423 609 381 565 709 428 612 766 555 715 866
bygga på grundskolan. Utredningen finner därför, att endast regioner, inom vilka majoriteten av de sökande kan förutsättas ha genomgått grundskolan, bör in— föra fackskolor. Enligt alternativ a) skulle regioner med helt genomförd grund- skola (minst 90 % av regionens 16-åringar bosatta inom kommuner med grund- skolans årskurser 1—9) medgivas tillstånd att inrätta fackskolor. En dylik genomförandetakt skulle ställa förhållandevis ringa krav på lärare och investe- ringar i lokaler. Å andra sidan stegras efterfrågan på utbildning ovanpå den obligatoriska skolan och realskolan snabbt. Detta utbildningsbehov skulle — om fackskolor ej står till förfogande — behöva fyllas genom upprättande av skolor inom det hittillsvarande skolväsendets ram. På en rad orter behövde nyinrättas skolor, som inom ett fåtal år kan beräknas bli ersatta av facksko- lorna. En så kort uppbyggnadsperiod av de förstnämnda skolorna med därefter följande omorganisation leder i kommunerna till pedagogiska och organisato- riska problem, vilka i en hel del fall skulle kunna elimineras, om genomförandet av fackskolorna skedde i ett snabbare tempo.
Enligt alternativ 0) skulle regioner med grundskolan genomförd i sådan om— fattning, att minst hälften av 16-åringarna genomgått årskurs 9, ges tillstånd att inrätta fackskolor.
Diagram 4. R
egzoner, 2 e =: B* & CQ. & 3 &— FF 0 N ana
r genomförd til l ca 70 procent eller mer
en å al en 4 = o a o 0 In LlllllllllllIlllllIllllllIIllllllllllllllllllllIlllllllllllllllllllIlLLIlllllllljllllllllllll % E O
| 4 [965 1966 167 968 |69 l970
Diagram 5. Fackskolans successiva utbyggnad enligt alternativ b)
En dylik genomförandetakt skulle möjliggöra, att utbildningsbehovet så som det framgår av dels de presumtiva elevernas önskemål, dels arbetsmarknadens efterfrågan på personer med utbildning på mellannivå, på en rad orter kunde redan från början tillgodoses inom fackskolorna. Kravet på tillgång på lärare och investeringar i lokaler skulle emellertid bli betydande och kräva stora in— satser av samhället i ett läge då genomförandet av grundskolan samtidigt an- stränger resurserna.
Enligt alternativ b) skulle regioner med grundskolan genomförd i sådan om- fattning, att större delen — minst 70 % — av 16-åringarna genomgått årskurs 9, ges tillstånd att inrätta fackskolor.
Av ovan redovisade alternativ, innebär alternativ a) den minsta påfrestningen på samhällets samlade resurser för landets skolväsende. Fackskoleutredningen finner emellertid att det dokumenterade utbildningsbehovet inte på ett tillfreds— ställande sätt skulle kunna. tillgodoses inom en så förhållandevis snäv ram. Även med hänsyn till de pedagogiska och organisatoriska problem, som en fortsatt utbyggnad av nuvarande skolor på fackskolenivå skulle medföra, då en omor-
;ganisation i samband med fackskolornas införande inom kort bleve aktuell, fin— ner utredningen, att en snabbare genomförandetakt är angelägen. Hänsyn synes även böra tagas till de kommunala önskemålen om att snabbt få tillgång till fackskolorna. Å andra sidan torde en snabb utbyggnad av organisationen leda till alltför betydande påfrestningar beträffande behovet av lärare och lokaler.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning synes därför alternativ b) innebära den bästa avvägningen mellan de olika synpunkterna på genomförandetakten. Alternativ b) innebär att av det totala antalet klasser vid fullt utbyggd fackskol— organisation, skulle följande andel vara inrättade respektive år under perioden 1963—1968. 1963: 6*%, 1964: 25 %, 1965: 35 %, 1966: 50 *%, 1967: 55 %, 1968: 65 %. Återstående regioner kan med ett fåtal undantag beräknas ha fullt genom- förd grundskola i sådan omfattning att minst 70 % av 16-åringarna genomgått årskurs 9 vårterminen 1970. Fackskolorganisationen skulle sålunda kunna vara. helt utbyggd år 1970.
Fackskolans successiva utbiyggnad enligt alternativ b) illustreras i diagram 5. Som framgår av diagrammet på s. 244 inträffar emellertid en tillfällig nedgång i utbyggnadstakten år 1967 . Man bör därför överväga att vid denna tidpunkt söka åstadkomma en snabbare och jämnare utbyggnad av fackskolan genom att då medge införandet av fackskola även i regioner, där grundskolan är genom- förd till mindre än 70 %, beräknat på antalet 16-åringar inom årskullen.
Försöksverksamhet med fackskola läsåren 196 3 / 65. Pedagogiskt utvecklingsarbete
I sitt huvudbetänkande uttalade 1957 års skolberedning det önskvärda i att försök med enstaka fackskolor av olika slag kunde komma igång så snart som möjligt. Fackskolor borde däremot mer allmänt få upprättas först från och med höstterminen 1965.
Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framförde flera re— missinstanser, bl. a. kollegierna vid de tekniska högskolorna, Tekniska lärover- kens l'ärarförbund och skolöverstyrelsen, förslag angående försöksverksamhet med tvååriga fackskolor.
Med anledning av de vid remissbehandlingen framförda önskemålen om en närmast systematisk försöksverksamhet beträffande utprovningen av läropla- ner, gjorde departementschefen i propositionen 196254 ett uttalande, som angav riktlinjerna för den kommande försöksverksamheten:
»Det ligger i sakens natur att man just för en ny skolform, efterhand som bl. a. det praktiska skolarbetet givit erfarenheter, bör räkna med att läroplanerna måste ändras och att i den meningen all verksamhet på området sker försöksvis. Jag utgår ifrån att de ansvariga ämbetsverken särskilt under de första åren av verksamheten kontinuerligt
håller Kungl. Maj:t underrättad om erfarenheterna och föreslår därav betingade åtgär- der. Under sådana förhållanden torde någon särskild försöksverksamhet i formel] mening inte vara. erforderlig» (s. 344).
I propositionen 196254 förordade departementschefen att fackskola skulle upprättas efter beslut av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall försöksvis tidigast fr.o.m. höstterminen 1963. Organisationen borde därefter få mer allmänt ge— nomföras med början omkring år 1965. Detta blev också riksdagens beslut.
En försöksverksamhet med en ny skolform inrymmer många frågeställningar, såsom pedagogiska och organisatoriska problem, lokal- och utrustningsfrågor, författningsspörsmål m.m. Enligt utredningens uppfattning bör den förestående försöksverksamheten med tvååriga fackskolor, vilken bör begränsas till två läsår, främst belysa de organisatoriska spörsmålen, vilket utredningen också framhållit isin skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 12 november 1962.
Organisatorisk försöksverksamhet
Principiella synpunkter. I skrivelsen uttalade fackskoleutredningen, att urvalet av kommuner, som hösten 1963 försöksvis skulle få inrätta fackskolor borde ske bland sådana orter, där man kunde vara säker på att i överensstämmelse med de allmänna förutsättningar, som angivits av departementschefen, få behålla fack— skolorna även i framtiden. Det Viktigaste vid urvalet av orter bedömde utred— ningen vara att försöken kunde ge erfarenheter av värde för det fortsatta plane- ringsarbetet. Ett andrahandsintresse -— från utredningens synpunkt — måste anses vara, att en ort fick ett större eller mindre allmänt behov av viss utbild— ning täckt genom fackskolans införande. De för försök föreslagna orterna borde vidare med ett minimum av nyinvesteringar kunna ställa lokaler till förfogande. Att på grundval av skolberedningens förslag till läroplaner företaga nyinveste— ringar och nyinredningar av lokaler måste anses vara mindre välbetänkt. Fel- investeringar och mindre lämpliga lösningar kunde bli följden. Ifrågavarande kommuner borde även ha möjligheter att lösa lärarfrågan.
De frågor, som utredningen ansåg att försöksverksamheten skulle ge svar på, var främst av organisatorisk men även av pedagogisk natur. För besvarande främst av de organisatoriska spörsmålen var valet av ort av största betydelse. För den kommande skolplaneringen borde det vara värdefullt att utröna, vilken dragningskraft fackskolan kunde få gentemot andra skolformer, såsom allmänna, merkantila och tekniska gymnasier. Försöken borde om möjligt även ge svar på frågan om den dragningskraft de olika fackskolorna och de olika linjerna inom dessa skulle få vid inbördes konkurrens. Det kunde emellertid vara vanskligt att lägga alltför stor vikt vid det material man fick fram genom försöksverksam— heten på grund av dess begränsade omfattning. Fackskolorna kunde ha Vissa begynnelsesvårigheter, när det gällde att hävda sig gentemot gamla kända skol— former. Ackumulerat utbildningsbehov, näringslivets inriktning på orten, kon-
junkturerna inom vissa sektorer etc. kunde även påverka förhållandena. En viss tendens borde dock kunna utläsas till gagn för den fortsatta planeringen. Försöksverksamhet borde på grund härav förläggas till kommuner, som kunde inrätta samtliga fackskolor och flertalet linjer inom dessa.
Utredningen bedömde att det i många fall kunde inträffa att elevs inträde i fackskola icke skulle komma att ske direkt efter genomgången grundskola utan först efter viss tids förvärvsarbete. Fackskolorna skulle på så sätt komma att ta emot elever från olika åldersstadier, något som det syntes vara angeläget att understödja. Det skulle därför vid de planerade försöken vara mycket värdefullt att få ett mått på den dragningskraft fackskolorna kunde beräknas få bland ungdom, som gjort ett uppehåll i studierna för att sedan ånyo fortsätta.
Det vore också av värde för den framtida planeringen och utformningen av fackskolorna att genom försöksverksamheten få de omfattande problemkomplex belysta som kan uppstå vid avlösningen av teknisk skola, yrkesskolans handels- avdelningar, praktisk realskola eller flickskola.
Ett grundvillkor för att en ort skulle komma i åtanke vid upprättande av fackskola läsåret 1963/64— angav utredningen i den nyssnämnda skrivelsen vara, att grundskolan var genomförd i sin helhet på orten och således senast läsåret 1962/63 hunnit till årskurs 9. Utredningen var av den meningen, att försöks- verksamheten skulle kunna ge en skev bild, om försök kom till stånd på orter, där grundskolan icke var genomförd.
Utredningen angav vidare, att det skulle vara värdefullt att förlägga försök till ett område, där grundskolan var helt genomförd ien hel region och ämnade därför undersöka möjligheterna att föreslå ett eller annat sådant område.
Det bedömdes även vara önskvärt att redan 1963/64: inrätta fackskolor inom ett annat typområde, där grundskolan visserligen icke var fullt genomförd inom hela distriktet, men där centralorten hade genomförd grundskola och samtidigt hade en dominerande ställning inom området.
På grund av svårigheten att föreslå lämpliga urvalsinstrument för höstens intagning i fackskolorna, fann utredningen det mest ändamålsenligt att förlägga fackskolorna till sådana orter, där inom tillhörande rekryteringsområde, som inte behövde vara inskränkt till orten, huvudparten av årskullen år 1963 ge— nomgått grundskolan. Konkurrensen om inträde i fackskolorna mellan å ena sidan elever med genomgången grundskola och å andra sidan elever med real— examen eller därmed jämställd utbildning, skulle visserligen inte helt kunna eli— mineras genom detta. På grund av den ringa omfattning fackskolorna beräkna— des erhålla borde emellertid problemet kunna bemästras genom valet av orter.
Utredningen ansåg, att de synpunkter den framfört rörande kraven för att en viss ort skulle kunna ifrågakomma för de försöksvis planerade fackskolorna läs- året 1963/64 innebar att högst ett tiotal orter med ett 50-tal avdelningar kunde komma ifråga. Antalet avdelningar borde fastställas först när det definitiva an- talet inträdesanmälningar förelåg. De sakkunniga hade den uppfattningen, att antalet parallellavdelningar vid varje skola borde fastställas av respektive cen-
trala ämbetsverk. Den yttre ramen, det totala antalet parallellavdelningar, borde det däremot enligt utredningens mening ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa.
Remiss- och riksdagsbehandling av fackskoleutredningens tidigare förslag. Vid remissbehandlingen av fackskoleutredningens skrivelse biträdde remissinstan— serna i huvudsak fackskoleutredningens synpunkter på den planerade försöks— verksamheten. På vissa punkter redovisades rätt skilda uppfattningar, t.ex. om urvalet av orter för försöksverksamheten primärt skulle tillgodose lokala önskemål angående vissa utbildningsbehov eller ej. Gymnasieutredningen ansåg att försöksverksamheten borde förläggas till orter, som hade någon form av gymnasium. Därigenom skulle det bli möjligt att utröna vilken dragningskraft fackskolan skulle få gentemot gymnasiet. TCO ansåg å andra sidan, att utpröv— ningen av fackskolornas dragningskraft inte fick ensidigt inriktas mot gymna- siet. Man måste också få erfarenheter av i vilken omfattning fackskolorna kunde verka avledande från yrkesskolorna och vilka konsekvenser detta kunde få för de praktiska yrkesområdena.
Flera remissinstanser, såsom Svenska arbetsgivareföreningen och Läroverks— lärarnas riksförbund ansåg, att försöksverksamheten borde inriktas på den nya skolformens pedagogiska och innehållsmässiga utformning samt på problem i samband med avlösning av äldre skolformer. Läroverkslärarnas riksförbund rekommenderade därför att en del av försöksverksamheten förlades till orter med kommunal flickskola, praktisk realskola och andra skolformer, som fack- skolan var avsedd att avlösa.
Arbetsmarknadens huvudorganisationer, SAF och LO, var kritiska mot utred- ningens återhållsamhet, då det gällde urvalet av orter.
I propositionen 1963z98 biträdde departementschefen i huvudsak de av fack— skoleutredningen framförda synpunkterna angående försöksverksamhet med tvååriga fackskolor.
»Jag anser mig böra tillstyrka», framhåller departementschefen, »att fackskolor under läsåret 1963/64 försöksvis får upprättas i den omfattning, som utredningen föreslagit. Vid bedömningen av medelsbehovet under anslaget Bidrag till driften av högre kommunala skolor (1963 års statsverksproposition, bil. 10, s. 236 ff.), har jag räknat med kostnader för en sådan försöksverksamhet.
Då det gäller principerna för valet av orter för en försöksverksamhet i begränsad om— fattning, kan jag i stort sett instämma i vad utredningen anfört. Mot att försöksverk— samhet vid de föreslagna orterna kommer till stånd har jag inte någon erinran. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning från vederbörande kommun meddela beslut om inrättande av fackskola. Frågan huruvida —— inom ramen för den angivna om- fattningen av försöksverksamheten — ytterligare någon ort utöver de föreslagna skall komma i fråga bör bli beroende av Kungl. Maj:ts prövning.»
I motioner till 1962 års riksdag framlades förslag om en mer omfattande och samtidigt mer allsidig försöksverksamhet vid orter av annan typ än de i propo- sitionen nämnda kommunerna.
Statsutskottet föreslog i utlåtande 1963:95 att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle framhålla önskvärdheten nav att försöksverksamheten budgetåret 1964/ 65 får omfatta ett mera differentierat urval av orter, varvid även annan anknytning till existerande skolformer bör kunna komma ifråga än vad som föreslagits för budgetåret 1963/64. Fristående fackskolor synes därvid också i några fall kunna övervägas under förutsättning av att vederbörande kommuner finner det ändamålsenligt och lämpligt med hänsyn till bl. a. lokal- och lärar- resurser.»
Fackskoleutredningen vill med hänvisning till nedan redovisade sammanställ— ning över försöksverksamhetens lokala organisatoriska utformning läsåret 1963/ 64 härtill foga den reflexionen att statsutskottets önskemål synes i detta avseende redan vara tillgodosedda.
Organisatoriska anordningar, antal sökande m.m. vid försöksverksath med tvååriga fackskolor läsåret 1963/64. Bl. a. till belysning av statsutskottets ovan refererade uttalande angående den fortsatta försöksverksamheten budgetåret 1964/65 får utredningen redovisa de organisatoriska anordningar som prövas i de kommuner, vilka uttagits för försöksverksamhet med tvååriga fackskolor fr. o. m. höstterminen 1963.
I tabellerna 11 m.fl. och i den fortsatta redovisningen av försöksverksamheten användes de definitivt föreslagna beteckningarna social fackskola (Sf) och eko- nomisk fackskola (Ef) i stället för de inom försöksverksamheten introducerade preliminära beteckningarna allmän och merkantil fackskola. Beträffande skill— naderna mellan det läsåret 1963/64; förekommande och här redovisade systemet av linjer och specialiseringar hänvisas till kapitel 3.
Tabell 11 . Samordning av fackskola med annan skolform, läsåret 1963/64
Respektive fackskola förlagd till i kolumnen angiven typ av skolenhet
Kommun
social fackskola ekonomisk fackskola teknisk fackskola
Fagersta ........... Köping ............ Linköping .......... Nederkalix ......... Sala ............... Skellefteå”
Skövde ............ Västerås ........... Östersund
as + grh ag + grh kfl + grh ag + grh (+ tf) ag + grh (+ ef) grh kfl kfl + fg + grh
ag +grh + prs + rs
kys + grh kys + grh kys kys ag + gTh (+ sf) grh hg” hg + grh + prs hg + prs + sth
kys kys kys
sf + cvs + ag Fristående1
grh (+ tg lab) tg” tg + kys tg
1 I befintlig teknikerskola
Förkortningar:
2 Blandfackskola
kys kommunal yrkesskola cvs central verkstadsskola grh grundskolans högstadium
ag allmänt gymnasium fg hg handelsgymnasium kfl kommunal flickskola tg tekniskt gymnasium prs praktisk realskola
rs realskola
försöksgymnasium
Den för läsåret 1963/64 planerade försöksverksamheten måste, trots att denna endast omfattar nio kommuner anses vara rikt differentierad. Den enda orga- nisationsform som ej prövats är blandfackskola som helt fristående skolenhet jämte den i propositionen 1962z54v avvisade samordningen fackskola-folkhög- skola. Ej heller har social (allmän) fackskola och yrkesskola samordnats.
Omfattningen av den påbörjade försöksverksamheten med tvååriga fack- skolor läsåret 1963/64 framgår av tabell 12.
Tabell 12. Försöksverksamhet med tvååriga fackskolor läsåret 1963/6.4, antal klasser m.m.
Sf
H v
Fagersta ........... Köping ............ Linköping .......... Nederkalix ......... Sala ............... Skellefteå. .......... Skövde ............ Västerås ........... Östersund ..........
1...qu
&? oo—iox—ioaoooocns—
MHHMHMMMH
QHHlHIHv—H QHHlHl—CHD—ll
05. Hub-dl
|_- då 01 oc
i I
* Samläsning med social-ekonomisk linje ” Samläsning med språklig linje
Fackskoleutredningen har i samarbete med den för de båda överstyrelserna gemensamma planeringsgruppen låtit bearbeta vissa uppgifter, som inhämtats från försökskommunerna, angående sökandena till fackskolornas första årskurs läsåret 1963/64.
Det totala antalet sökande framgår av tabell 13.
Tabell 13. Totala antalet sökande till fackskola läsåret 1963/61;
Behöriga sökande Ej behöriga Totala antalet sökande sökande
i första hand i andra hand
Sf Ef Tf S:a sr Ef TfIS:a Sf |Ef|Tf|s:a sr Ef Tf S:a
Absoluta tal 738 1611 ' 443 1130 207 120 527 854 Frekvenstal 4,8 6,9 4,4 1,9 4,0 1,9 1,1 4,9 Fördeln. mellan Sf, Ef, Tf % 33 46 100 42 18 40 24 14 62
Antalet sökande bosatta inom annan region uppgår till ca 5 % av totala antalet sökande. Antalet behöriga förstahandssökande uppgår till ca 45 % av samtliga. Siffran är högre i Köping (57 %) och i Nederkalix (56 %) och lägre i Skellefteå (33 %). Sannolikt har viss olikhet skett i bedömningen av behörig- heten.
Det bör även påpekas, att i flera av de nio regionerna har elever läsåret 1962/ 63 dels genomgått grundskolans årskurs 9, dels avlagt realexamen, varför elever tillhörande olika årsklasser samtidigt avslutat sina förgymnasiala studier. Detta gör att ansökningssiffrorna sålunda torde vara större än de kan förväntas bli de närmast följande åren. Å andra sidan har i regioner med flickskola och/eller praktisk realskola de här aktuella årskullarna haft möjlighet att välja delvis motsvarande utbildning redan tidigare. På likartat sätt kan tillgång till högre fackkurs vid teknisk skola. och väl utbyggd handelsutbildning i yrkesskolan ha påverkat ansökningarna. Innan ytterligare erfarenhet vunnits bör således talen för de olika regionerna bedömas med stor försiktighet. Om det första årets an- sökningstal sålunda ej har kunnat ge underlag för mera vittgående slutsatser beträffande fackskolornas dragningskraft gentemot andra skolor på det gym- nasiala åldersstadiet, torde elevernas val mellan de olika fackskolorna och de olika linjerna ge vissa ledtrådar. Av tabell 13 framgår, att den sociala fackskolan lockat ca 1/3 av de sökande i överensstämmelse med förhandsberäkningarna. Däremot har den ekonomiska fackskolan rekryterat ett mindre antal elever än väntat, nämligen endast ca 1/5, medan de sökande till den tekniska fackskolan uppgår till ca 45 %, dvs. mer än väntade 35—40 %.
Som framgår av tabell 14 har inom den sociala fackskolan den social-ekono- miska linjen lockat de flesta sökandena, trots att inga sökande anmälts till denna linje i Linköping, där social fackskola organiserats i närmare anslutning till fack- skoleutredningens föreliggande förslag.
Tabell II;. Sökande till social fackskola, fördelade på språklig, naturvetenskaplig och social-ekonomisk linje
B h" . "k d & onga so an e Totala antalet sökande
i första. hand i andra hand
Sp Na Se S:a Sp Na Se S:a Sp Na Se S:a
Absoluta tal 101 183 239 523 192 158 132 482 337 427 448 1212 Fördelning % 20 35 45 100 40 33 27 100 28 35 37 100
Inom den tekniska fackskolan är antalet sökande störst till de maskin— och byggnadstekniska linjerna och —— markerat —— minst till den kemitekniska lin- jen. I Skövde saknas helt sökande till sistnämnda linje, sannolikt beroende på att det på förhand hade meddelats, att sådan linje ej skulle komma att inrättas.
Tabell 15. Sökande till teknisk fackskola, fördelade på maskinteknisk, elteknisk, byggnadsteknisk och kemiteknisk linje
Behöriga sökande Totala antalet sökanle
i första hand i andra. hand
M E B K 328 M E B K S:a M E 13 K S:a
Absoluta tal 245 155 271 65 736 170 136 33 446 619 388 566 1708 Fördelning 32 21 36 9100 38 24 30 8100 36 23 32 100
Siffermaterialet för läsåret 1963/64.- ger även vissa uppgifter om fackskolornas dragningskraft på ungdom, som gjort uppehåll i studierna eller av annan anled— ning är äldre än eleverna i årskurs 9 läsåret 1962/63. De behöriga sökandena bosatta inom den egna gymnasie- (G-) regionen har grupperats efter ålder i tabell 16.
Tabell 16. Behöriga sökande till fackskola bosatta inom den egna G—regionen, fördelade på kön och på vissa åldersgrupper
Antal elever Därav födda
M Kv 1945—46 1947—48
Absoluta tal Sf 24 7 301 607 Ef 165 212 27 1 Tf 1 051 524 405
8:11 1 463 1037 1283
Relativa tal Sf 26 74 32 66 Ef 32 68 42 53 Tf 95 5 47 37
Samtliga 57 43 41 51
Sökande äldre än 18 år återfinns i stort sett endast i den tekniska fackskolan. Sökandena till den sociala fackskolan och den ekonomiska fackskolan tillhör till mellan två tredjedelar och hälften den yngsta åldersgruppen, dvs. elever som genomgått grundskolans årskurs 9 eller treårig-realskola läsåret 1962/63. I den tekniska fackskolan är den största gruppen sökande genomgående äldre. Här torde bl. a. tillgodoräkningen av praktik enligt de provisoriska intagningsbestäm- melserna ha påverkat åldersfördelningen bland de sökande. De manliga sökan— dena är som framgår av tabell 16 helt dominerande vid tekniska fackskolan medan de kvinnliga sökandena överväger vid såväl social som ekonomisk fack- skola. Det bör dock konstateras att redan denna första gång 51 flickor ansökt om inträde till teknisk utbildning.
Tabell 17. Behöriga sökande till fackskola bosatta inom den egna G-regionen, fördelade efter deras tidigare utbildning
Tidigare utbildning
Rs Folk- Prs Kfl högsk. Övriga S:a
Absoluta ml Sf 70 1 499 Ef 77 3 341 Tf 11 695 S:a 350 15 1535
, Relativa tal Sf 14 — 100 Ef 23 1 100 Tf 29 2 100
Samtliga 23 100
Ovan redovisas i tabell 17 behöriga förstahandssökande, bosatta inom den egna G-regionen, grupperade efter vederbörandes tidigare utbildning.
Flertalet elever, nära 3/4, har genomgått grundskolan, en knapp fjärdedel har avlagt realexamen, medan övriga sökande, inklusive sökande från flickskola och folkhögskola motsvarar ca 1/ 20.
Utredningens överväganden och förslag. Mot bakgrunden av den lämnade redovisningen vill fackskoleutredningen framlägga följande överväganden och förslag angående den organisatoriska försöksverksamheten med fackskolor.
Enligt tidigare av riksdagen fattade beslut skall försöksverksamheten med tvååriga fackskolor påbörjas läsåret 1963/64, varefter fackskolans allmänna genomförande skall ske med början omkring år 1965.
De frågor som i första hand bör belysas genom denna del av försöksverksam— heten är den organisatoriska anknytningen mellan fackskolan och andra skol- former samt de för skolformen föreslagna delningstalen, intagningsbestämmel— serna, möjligheter till samläsning med andra fackskollinjer och skolformer, be- hoven av och möjligheterna att genomföra styrd praktik m. m. Erfarenheter kan därjämte erhållas av hur de föreslagna villkoren för upprättande av grupper verkar.
Vid remissbehandlingen liksom i riksdagsdebatterna har från flera instanser synpunkter framförts att försöksverksamheten med tvååriga fackskolor fått en alltför snäv omfattning och snarast borde utvidgas att omfatta några av de större städerna i landet. Fackskoleutredningen, som för sin del intet har att erinra mot en sådan utvidgning av försöksverksamheten till läsåret 1964/65, skulle gärna vilja tillstyrka densamma, särskilt om härigenom försök i vissa större skolenheter kan etableras. För en bedömning av denna fråga måste dock erinras om, att den totala omfattningen av en vid 60-talets slut fullt genomförd
fackskolorganisation enligt angivna riktlinjer beräknats motsvara omkring 20 % av en årskull. Skulle redan höstterminen 1964 flera av våra största städer med- ges upprättande av fackskolor, får organisationen redan då en sådan omfattning att det knappast längre kan vara tal om en försöksverksamhet utan om ett i ganska stor skala påbörjat genomförande. Enligt utredningens uppfattning bör de allmänna synpunkter på urvalet av försöksorter som anförts på s. 246 f. även avse de kommuner som börjar försöksverksamheten läsåret 1964/65. Kommu- nerna bör alltså med ett minimum av nyinvesteringar i lokaler och inredningar kunna bereda undervisning i en så rikt utbyggd fackskola, att ca 20 '% av års- kullen inom elevområdet kan intas.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan en försöksverksamhet i egentlig mening endast omfatta de nio kommuner, som utsetts efter beslut av Kungl. Maj:t den 26 april 1963. I dessa kommuner kommer den till läsåren 1963—65 begränsade försöksverksamheten att beröra fackskolans båda årskurser och så- lunda ge erfarenheter av fackskolan i hela dess omfattning. I de kommuner däremot, som kan komma att uttagas för försöksverksamhet fr.o.m. läsåret 1964/ 65 kan endast erfarenheter tillgodogöras från årskurs 1, innan det allmänna genomförandet inledes. Som framgår vid en jämförelse mellan de av fackskole— utredningen föreslagna slutliga tim- och kursplanerna, kapitel 8 och de pro— visoriska timplaner, som lagts till grund för den nu inledda försöksverksam- heten, har relativt stora förändringar vidtagits särskilt i årskurs 1 av främst den fackskola som av utredningen föreslagits få benämningen social fackskola. Då de nya tim— och kursplanerna av organisatoriska skäl i bästa fall torde kom— ma att prövas endast i någon av de nio första försökskommunerna, kan även en till årskurs 1 begränsad försöksverksamhet i kommuner, som inleder försöks- verksamheten med tvååriga fackskolor läsåret 1964/65, vara av stort värde, bedömt jämväl från pedagogiska synpunkter.
Nu pågående försöksverksamhet är —— i överensstämmelse för övrigt med departementschefens uttalande i direktiven för fackskoleutredningens arbete —— till övervägande del av organisatorisk karaktär. Utredningen har inledningsvis i detta avsnitt (5. 253) föreslagit, att försöksverksamheten begränsas till att avse läsåren 1963/65 varpå det allmänna genomförandet bör vidta. Även om det inte tidigare utom möjligen i skolberedningens ursprungliga förslag i frågan klart utsagts att försöksverksamheten bör omfatta just de nämnda läsåren synes detta dock ha blivit förutsatt, t. ex. av statsutskottet i dess utlåtande 196395.
En i tiden så begränsad försöksverksamhet kani allt väsentligt ha endast ett organisatoriskt syfte, vilket i sin tur bör bli av avgörande betydelse för urvalet av orter för försöksverksamhet fr.o.m. höstterminen 1964. För att man skall kunna få någon erfarenhet av hur eleverna spontant fördelar sig på olika utbild- ningsvägar, en erfarenhet som torde vara oundgängligen erforderlig för att man i det fortsatta planeringsarbetet skall kunna främja att organisationen utbygges på ett riktigt sätt med ett optimalt utnyttjande av investeringar i byggnader och tillgången på lärararbetskraft, måste rimligen försöksfackskolor hösten 1964
upprättas endast på orter, där eleverna har likartad och jämförbar tillgång på samtliga utbildningsvägar inom hela det gymnasiala skolsystemet. Endast där— igenom kan för den fortsatta planeringen intressanta erfarenheter vinnas. Skulle hösten 1964; fackskolor upprättas på orter som ej uppfyller här angivna förut— sättningar torde dessa få uteslutas vid den kommande bearbetningen av vunna erfarenheter. Utredningen vill emellertid — för undanröjande av missförstånd — understryka, att vad här anförts i första hand avser försöksverksamheten läs— åren 1963/ 65. Efter försöksperioden med dess krav på tillgodoseende av allmänt antagna förutsättningar och syften kan fackskolor om så på grund av särskilda skäl i enstaka fall befinnes lämpligt komma att upprättas även efter andra bedömningsgrunder.
Pedagogisk försöksverksamhet, pedagogiskt utvecklingsarbete
i! Principiella synpunkter. Som departementschefen framhållit i propositionen
196254: är ett läroplansarbete ej avslutat med framläggandet av experternas och utredningens förslag till kursplaner. Först då dessa efter remissbehandling
! och ytterligare bearbetning prövats i vardagsarbetet av lärare med för skol— formen avsedd utbildning och betryggande lärarerfarenheter, kan tim- och kurs— planernas bärkraft avläsas och en mer säker uppfattning erhållas, om möjlig— heterna att på de för respektive ämnen anslagna veckotimmarna nå de för skol- formen uppställda studiemålen.
De första försöksåren med tvååriga fackskolor kan endast i begränsad om- fattning bli representativa för den slutliga utformningen av arbetet i facksko- lorna. Det torde dröja flera år, innan lärarfrågorna i fackskolekommunerna lösts mer permanent. Bristen på för fackskolorna särskilt utarbetade läroböcker torde
! också göra sig påtagligt märkbar, liksom det sökande efter den riktiga peda- gogiska utformningen, som kommer att prägla arbetet i fackskolekommunerna under de första läsåren, innan en mer enhetlig pedagogisk praxis utbildats.
, Organisationsfrågor, lokal— och utrustningsfrågor torde också kräva så stor
: uppmärksamhet från skolledarnas och huvudlärares/institutionsföreståndares
sida, att flera även väsentliga pedagogiska frågor måste behandlas först senare.
' Utredningens överväganden och förslag. Enligt fackskoleutredningens upp- ; fattning måste den slutliga utvecklingen av det pedagogiska arbetet i facksko- l lorna — på samma sätt som skedde vid försöksverksamheten med nioårig en- i hetsskola — bygga på erfarenheter under en följd av år, sedan ovannämnda ) i
frågor fått en godtagbar lösning i de kommuner som först kommer att införa fackskolor.
Det pedagogiska utvecklingsarbetet inom denna skolform måste beröra en betydligt längre tid än de för försöksverksamhet med tvååriga fackskolor an— slagna två läsåren. Enligt fackskoleutredningens uppfattning måste därför från
statsmakternas sida åtgärder vidtagas för främjandet av ett pedagogiskt utveck- lingsarbete inom skolformen.
De konsulenttjänster för maskinteknisk, elektroteknisk och byggnadsteknisk ut- bildning samt matematik och fysik, som från den 1 juli 1963 är inrättade vid över- styrelsen för yrkesutbildning och i första hand avsedda för de tekniska gymnasi- erna, bör kunna tagas i anspråk jämväl för de första årens försöksverksamhet med teknisk fackskola. Det är också ytterst önskvärt att personella resurser skapas för motsvarande utvecklingsarbete inom den sociala och den ekonomiska fackskolan. Fackskoleutredningen vill därjämte understryka nödvändigheten av att den kursverksamhet för lärare, som årligen anordnas, under de närmaste åren ibetydande omfattning ägnas fackskolefrågor.
Skolöverstyrelsens lärarutbildnings— och försöksavdelning bör redan fr.o.m. budgetåret 1964/65 tillföras personal eller på annat sätt ges resurser att främja det pedagogiska utvecklingsarbetet i fackskolan. Utredningen utgår från att ämbetsverket vid sina anslagsäskanden beaktar dessa frågor, varför utredningen avstår från att framlägga särskilda förslag i frågan. Därav får emellertid inte -— det måste bestämt framhållas — dras den slutsatsen att utredningen endast pliktskyldigast och utan större övertygelse om nödvändigheten därav föreslår, att ämbetsverket får förbättrade resurser för dessa viktiga uppgifter. Endast om fackskolorna snabbt får den mot målsättningen svarande riktiga utformningen i skilda avseenden kan syftet med denna nyhet i det svenska skolväsendet upp- nås och den utbildningssökande ungdomen erhålla en för kommande insatser i samhälle och näringsliv ändamålsenlig förberedelse.
Förutom de pedagogiska problem, vilka berör den målinriktade utbildning, som fackskolan skall ge, bör vissa allmänna pedagogiska problem särskilt upp- märksammas, såsom den integrerade undervisningen i nya större ämnen, försök med varierande klasstorlek och lagundervisning, utnyttjandet av timmar till förfogande, formerna för betingsläsning, specialarbete i fackskolorna m.m., frå- gor, som det i sista hand torde åligga tillsynsmyndigheten att svara för. Utred- ningen förutsätter vidare, att arbetet inom såväl hjälpmedelscentraler som fort- bildningsorganisationer i lika hög grad som för andra skolformer kommer att omfatta jämväl fackskolorna, deras behov och problem. De lärare som engage- ras för speciella uppgifter i det pedagogiska utvecklingsarbetet bör kunna fri— ställas helt eller delvis för att utarbeta studieplaner, nya hjälpmedel och för att förbereda pedagogiska fältförsök. Även den pedagogisk—psykologiska forskningen bör ta upp problem rörande fackskolorna. Denna skolforskning bör ordnas på samma sätt som beträffande grundskolan och gymnasiet.
Kursplanernas innehåll behöver också fortlöpande förnyas. Föreliggande läro- plansförslag torde relativt snart böra bli föremål för revideringar på grundval av vunna erfarenheter inom skolan samt utvecklingen inom skola och samhälle, näringsliv och forskning. Resurser måste därför ställas till skolöverstyrelsens förfogande för en fortlöpande läroplansrevision.
En nära kontakt med ortens näringsliv samt statlig och kommunal förvalt-
ning är särskilt angelägen för fackskolans del. Formerna för denna samverkan torde också böra bli föremål för prövning.
Informationsverksamhet
Införandet av en ny skolform aktualiserar också en relativt omfattande infor- mationsverksamhet. Beträffande informationen till kommunalmän, lärare och målsmän har erfarenheter vunnits från den centralt organiserade informations- verksamheten vid grundskolans införande. Utredningen föreslår, att skolöver- styrelsen, enkannerligen dess press— och kontaktsektion, fr.o.m. budgetåret 1964/65 och under tiden för fackskolorganisationens genomförande för detta ändamål erhåller ett årligt anslag av 60 000 kronor.
Fackskoleutredningen förutsätter även att från såväl stat som kommun er— » forderliga medel anvisas för den omfattande lärarfortbildning, som utredningen J behandlari kapitel 6 samt föreslår, att den mellan stat och kommun träffade ( uppgörelsen om fördelningen av kostnader för studiedagar m. m. skall med oför- 1 ändrat sakligt innehåll utvidgas till att omfatta jämväl fackskolorna.
Statsbidragsfrågor
Enligt riksdagens beslut 1962 och 1963 skall fackskolan vara en kommunal skola, till vilken statsbidrag skall utgå. I propositionen 1963: 98 (s. 15) angående vissa frågor rörande fackskolor anför departementschefen beträffande statsbidrag till fackskolorna följande.
Statsbidrag till fackskolorna bör, såsom förordades i propositionen 1962:54 (s. 343)
:
utgå i form av driftbidrag, byggnadsbidrag och bidrag till första uppsättningen stadig- varande undervisningsmateriel. I fråga om driftbidrag och byggnadsbidrag torde böra gälla samma grunder, som för högre kommunala skolor. Bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel bör få. utgå i huvudsak enligt samma grunder, som gäller för motsvarande bidrag till kommunala yrkesskolor.
I detta sammanhang kan vidare framhållas, att departementschefen i prop. ' 1962: 54 erinrade om vissa beslut av dels 1945 års riksdag (prop. I: VIII s. 386, ; SU 8 s. 31, Rskr 8), dels 1949 års riksdag (prop. I: VIII s. SU 8 s. 83, Rskr 8)
att bemyndiga Kungl. Maj:t att isärskilda fall medge avvikelser från de stats- | bidragsbestämmelser som tillkommit med riksdagens medverkan bl.a. för att
möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, vilket skapat för- utsättningar för ett praktiskt handlande i situationer som inte kunnat på för- hand förutses. Departementschefen förutsätter att ifrågavarande bemyndigan— den även får gälla beträffande fackskolorna.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1963 har vederbörande ämbets— verk hemställt om vissa kompletteringar beträffande fackskolorna av stats—
bidragskungörelserna: SFS 1962: 478 angående driftskostnader för det allmänna skolväsendet; SFS 1962: 479 angående byggnadsbidrag samt SFS 1957: 480 an- gående bidrag till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. I händelse av bifall till nämnda framställning — här är det närmast fråga om den praktiska utformningen av tidigare riksdagsbeslut — blir fackskolorna i statsbidragshänseende jämställda med kommunala flickskolor och praktiska realskolor. Det bör i sammanhanget måhända erinras om att bidrag till driften av högre kommunala skolor utgår som allmänna driftbidrag.
Vidare har skolöverstyrelsen i framställning till Kungl. Maj:t den 17 maj 1963 föreslagit — för den händelse så anses erforderligt med hänsyn till att stats- bidrag till fackskolor inte kommer att regleras isärskild kungörelse -— att vissa moment i kungörelsen 1957: 318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skall erhålla ändrad lydelse på sätt i skrivelsen närmare angives.
I direktiven för gymnasieutredningen säges beträffande det ekonomiska ansva- ret för gymnasiet att prövningen härav bör »göras åtskild från spörsmålet om det administrativa huvudmannaskapet och i stort sett följa de riktlinjer för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, som beträffande liknande utgifts- ändamål är eller framdeles kan bli uppdragna». Av direktiven drar gymnasie- utredningen den slutsatsen (SOU 1963:42 s. 752) att det gäller att för det kommunala gymnasiet i första hand utforma ett statsbidragssystem som i stort sett sörjer för status quo beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Gymnasieutredningen påvisar dock (5. 752) att status quo-principen måste modifieras för uppnående av ett enhetligare bidragssystem. Ett oför- ändrat läge i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kom- munerna å andra sidan skulle ej innebära oförändrade kostnader för varje enskild kommun. Ett enhetligt bidragssystem medför med nödvändighet en omfördelning av kostnaderna mellan kommunerna, eftersom väsentliga skill— nader nu föreligger i fråga om kommunernas kostnader för de olika gymnasie— formerna. Som det nu är står staten helt för kostnaderna för tekniskt gym- nasium från dess upprättande, medan i fråga om allmänt gymnasium som upp— rättas som kommunalt gymnasium och handelsgymnasium kommunerna står för kostnaderna under de första åren intill dess, i fråga om allmänt gymnasium, ett begränsat statsbidrag börjar utgå och gymnasiet därefter successivt för- statligas och, i fråga om handelsgymnasium, statsbidrag börjar utgå enligt gäl- lande bestämmelser. Detta system medför en ojämn belastning på kommunerna beträffande kostnaderna för gymnasiets expansion. Gymnasieutredningen före- slår därför en omedelbar tillämpning av statsbidragssystemet på ett nyupp- rättat gymnasium. Eftersom fackskolan i vissa fall kommer att lokalmässigt samordnas med gymnasiet vill fackskoleutredningen på den här punkten ansluta sig till gymnasieutredningens krav på en sålunda modifierad status quo-princip.
Som ovan framgått avses statsbidrag för fackskolan utgå i tre former, näm- ligen allmänt driftbidrag, byggnadsbidrag och bidrag till första uppsättningen
|
stadigvarande undervisningsmateriel. Beträffande frågor om sjukvårdsersätt- ningar samt rese- och flyttningsersättningar som i vissa fall kan bli aktuella också för fackskolan ansluter sig utredningen till gymnasieutredningens förslag (5. 766) att nämnda ersättningar skall bestridas av kommunerna (vilket också beaktats vid gymnasieutredningens beräkning av bidragsandelen för det allmän- na driftbidraget).
I fråga om pensionskostnaderna hänvisar gymnasieutredningen (s. 766) beträf- fande personal för vilken statliga avlöningsbestämmelser skall gälla — lärare och rektorer — till det förslag som på grundval av SPA-utredningen framlagts i proposition 1963z92. Enligt propositionen skall sådan personal omfattas av helstatlig pensionering utan kostnad för kommunen. Vidare skall statsbidrag utgå till ATP-avgifterna. Beträffande viss annan personal för vilken övergång från statliga till kommunala pensionsbestämmelser kan komma att ske anser gymnasieutredningen att denna tekniska fråga bör lösas efter förhandlingar mellan staten och kommunerna med beaktande av hur motsvarande frågor lösts eller kan komma att lösas på andra områden.
Fackskoleutredningen delar denna uppfattning.
Allmänt driftbidrag till fackskolan. Lärarlönerna utgör den väsentligaste kostnadsfaktorn till vilken hänsyn skall tagas vid utformningen av statsbidrags- systemet. Detta system är i dag icke enhetligt. För högre kommunala skolor, till vilka fackskolan skulle anknyta i statsbidragshänseende, utgårdetallmänna drift- bidraget, vari ingår bidrag till lärarlöner med 79 % av det för skolan beräknade bidragsunderlaget med avdrag för vissa huvudmannaavgifter (dubbla summan av tjänstepensionsavdraget, för närvarande sammanlagt 2 1/4 %), vilket ger ett nettobidrag av ca 77 %. Beträffande fackskolorna har under försöksperioden undantag gjorts från bestämmelsen om huvudmannaavgifter. Huruvida dessa avgifter i övrigt skall försvinna torde ännu inte vara avgjort.
Statsbidraget för högre kommunala skolor rekvireras enligt författningen på samma sätt Som för det obligatoriska skolväsendet. Rekvisition insändes till länsskolnämnden före den 1 september.
Under löpande redovisningsår utbetalar länsstyrelsen utan rekvisition dess- utom förskott med vissa procent av det belopp kommunen sammanlagt upp— burit under närmast föregående redovisningsår.
Den kommunala tekniska skolan å andra sidan erhåller i de fall statsbidrag utgår enligt för central yrkesskola gällande grunder för närvarande ett drift— bidrag av 100 % av lärarlönerna. För grundskolan utgår ett bidrag med 100 % med avdrag för viss kommunandel, vilket i dag ger ett nettobidrag av ca 80 %. Gymnasieutredningen föreslår för det nya gymnasiet ett allmänt driftbidrag, utformat i likhet med det allmänna driftbidraget enligt kungörelsen 1958: 665 om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet, dock att bi— dragsandelen fastställes till 110% av lärarlönerna.
Gymnasieutredningen framhåller i sitt kapitel 18 (s. 767) fördelen av ett
enhetligt statsbidragssystem för så stora delar av det kommunala skolväsendet som möjligt. Fackskoleutredningen har i princip samma uppfattning. I ett läge med snabba och genomgripande förändringar av vårt lands skolväsen, där t. ex. konturerna av ett nytt yrkesskolväsen ännu inte kan skönjas, anser sig dock utredningen för sin del inte kunna ta ställning till vilken av ovan redovisade principer för beräkning av allmänt driftbidrag som vore den för den framtida fackskolan bäst avvägda. Under större delen av 1960-talet kommer högre kom- munala skolor att finnas och den anknytning till bidragssystemet för dessa skolor som riksdagen beslutat för försöksverksamheten med fackskola finner utredningen tills vidare vara tillfyllest.
Här må blott tilläggas att beträffande det allmänna driftbidraget till det obligatoriska skolväsendet gäller, att det ej är förenat med särskilda stats- bidragsvillkor utöver det generella kravet att undervisningen är anordnad i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Samma bör enligt utredningens mening gälla för fackskolan.
Statsbidrag till byggnadsarbeten. Bestämmelser om statsbidrag till byggnads— arbeten inom det allmänna skolväsendet är meddelade i kungörelsen 1957: 318, lydelse enligt SFS 1962: 479. (Skolöverstyrelsens framställning den 17 maj 1963 om ändrad lydelse har ovan berörts). Enligt kungörelsen äger kommun erhålla statsbidrag till byggnadsarbeten för grundskola och folkskola, för statlig real- skola och för högre kommunal skola.
Till fackskola skall enligt riksdagens beslut utgå bidrag enligt samma grunder som för högre kommunala skolor. Jämlikt 21 å i kungl. brev den 28 juni 1963 med bestämmelser rörande försöksverksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 äger kommun erhålla statsbidrag till byggnadsarbeten för fackskola enligt de grunder och i den ordning som för motsvarande ändamål är stadgat beträffande icke-obligatoriska skolor i kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet med iakttagande av föl- jande särskilda bestämmelser:
a) Vad i kungörelsen stadgas om skolöverstyrelsen skall, då fråga är om bygg— nadsarbete för fackskola, för vilken överstyrelsen för yrkesutbildning är central myndighet, gälla denna överstyrelse.
b) Bestämmelserna i 3 5 2 mom. kungörelsen skall icke äga tillämpning beträf- fande fackskola (avser förberedande åtgärder för grundskolans genomförande m.m.).
Statsbidrag utgår dels till anskaffande av permanenta skollokaler genom ny— byggnad eller om- eller tillbyggnad samt till utförande av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga dylika lokaler, dels ock till upp- förande av provisoriska skollokaler. För kostnader för skoltomt utgår ej stats-
bidrag.
Statsbidragets storlek uppgår med utgångspunkt från kommunens ekonomiska bärkraf t till i genomsnitt ca 40 % av bidragsunderlaget, vilket enligt byggnads- kostnadsindex den 1 januari 1963 i kommun med ortsindex 100 skulle betyda ca 460 kronor i statsbidrag per kvadratmeter nettogolvyta. (Byggnadskost- naden med standard enligt prop. 1957: 122 uppgår den 1 januari 1963 till kronor 1 156: 50 per 1112 i kommun med ortsindex 100.)
Till provisoriska skollokaler utgår statsbidrag med 325 kronor per kvadrat— meter nettogolvyta enligt samma grunder som för permanenta lokaler. Bidrags— beloppet omräknas dock ej med hänsyn till byggnadskostnads— eller ortsindex.
Beträffande handläggningen av ärenden om statsbidrag till skolbyggnader enligt kungörelsen 1957: 318 och om utbetalning av bidrag gäller i huvudsak följande.
Innan ritningar upprättas och statsbidrag sökes skall kommunen i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar (se skriften Skolbyggnader, nr 20 i överstyrelsens skriftserie, senaste upplaga juni 1961) utreda behovet av skollokaler. På grundval av denna utredning gör överstyrelsen, sedan länsskol- nämnden avgivit yttrande, en prövning av lokalbehovet och angiver därvid, då fråga är om nybyggnad eller tillbyggnad, det antal kvadratmeter som skall ligga till grund för statsbidragsberäkningen. Sedan skolöverstyrelsen meddelat beslut i behovsprövningsärendet uppgöres av kommunen skissritningar till byggnadsföretaget, vilka underställes överstyrelsen för granskning. Efter över- styrelsens beslut i granskningsärendet upprättas slutligen huvudritningarna. Dessa skall bifogas statsbidragsansökan. Denna ingives via länsskolnämnden till överstyrelsen, som med eget utlåtande och förslag till statsbidragsbelopp överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t. Byggnadsarbetet får ej igångsättas innan beslut av Kungl. Maj:t föreligger i statsbidragsfrågan.
Beviljat statsbidrag utbetalas med 1/2 vid arbetets påbörjande, med 1/4 då byggnaden är under tak eller i vissa fall med 3/4 redan vid igångsättandet. Återstående bidragsbelopp innehålles, till dess byggnadsföretaget blivit avsynat och godkänt. Till provisoriska skollokaler utbetalas statsbidrag med 1/2 vid arbetets påbörjande och 1/2 efter avsyning och godkännande.
Enligt 2 kap. 31 % skolstadgan skall överstyrelsen eller, efter dess bemyn- digande, länsskolnämnden pröva lokalbehovet innan kommunen verkställer ny-, till— eller ombyggnad av skolhus, alltså även i fall då statsbidrag till byggnads- arbetet ej utgår.
Gymnasieutredningen framhåller (s. 774) att den ej funnit sig böra behandla det materiella innehållet i de nuvarande bestämmelserna och ej heller de regler som enligt kungörelsen och skolöverstyrelsens anvisningar gäller för skolbygg— nadsärendenas handläggning.
Fackskoleutredningen avstår likaledes från att närmare diskutera innehållet i nuvarande bestämmelser och anvisningar. Utredningen vill dock understryka angelägenheten av en så långt möjligt förenklad handläggning av nämnda ärenden.
Statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Vid fackskola kommer att utgå statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel enligt samma grunder som vid de kommunala yrkessko— lorna (prop. 1962:54 s. 343 och 1963:98 s. 15).
Enligt kungörelsen 1957: 318 i lydelse enligt kungörelsen 1962: 479 må stats— bidrag utgå till kostnaderna för första uppsättningen inventarier, däri inbegri- pet stadigvarande undervisningsmateriel, till skolverkstad samt för undervis- ning i yrkesämne i årskurs 9. Bidraget utgår på grundval av de beräknade kostnaderna. Bidragsandelen bestämmes på samma sätt som i fråga om bidra- get till permanenta skollokaler. Vid byggnadsföretag såväl för permanenta som för provisoriska skollokaler utgår vidare särskilt bidrag till kostnader för inred- ning och utrustning, som underlättar användning av audivisuella hjälpmedel. Bidraget, som infördes den 1 juli 1962 i samband med avskaffandet av det ovannämnda särskilda tillägget till byggnadsföretag i försökskommun, utgår med visst bestämt belopp för undervisningslokal, differentierat efter lokalens art. Som villkor för bidraget gäller att för lokalen anskaffats audivisuell ut- rustning i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar.
Beträffande yrkesskolor gäller enligt kungörelsen 1957:480 att till de kost- nader, till vilka hänsyn skall tagas vid fastställandet av bidragsunderlag för bidrag till anskaffande av permanenta skollokaler, må i den mån så prövas skäligt hänföras även utgifter för anskaffning av inventarier och inredning till undervisningslokaler. Till anskaffning av den första uppsättningen stadig— varande undervisningsmateriel utgår vidare statsbidrag vid kommunal yrkes- skola med hälften eller, i undantagsfall, högst 2/ 3 av kostnaderna under förut- sättning bl. a. att anskaffningen sker efter en av överstyrelsen för yrkesutbild- ning godkänd förteckning eller plan. I fråga om centrala verkstadsskolor och sjömansskolor utgår bidraget med 9/ 10 av kostnaderna. Med anskaffning av första uppsättningen undervisningsmateriel jämställes anskaffning, som föran- ledes av att undervisningen i kurs omlågges eller utvidgas. Beslut om stats- bidrag till stadigvarande undervisningsmateriel fattas av överstyrelsen.
Utredningen föreslår — med anslutning till ovan nämnda system — att stats- bidrag till anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervis- ningsmateriel inklusive laboratorieutrustning vid fackskola må utgå med hälf— ten av kostnaden.
Beslut om statsbidrag till undervisningsmateriel finner utredningen böra an- komma på skolöverstyrelsen eller efter dess bemyndigande vederbörande läns— skolnämnd. Ansökan om bidrag bör vara åtföljd av utredning om behovet av den undervisningsmateriel för vilken bidrag sökes. Bidragsgivningen torde emel- lertid ej böra vara förenad med villkor som binder skolstyrelsen att vid anskaff— ningen i detalj följa en bestämd utrustningsplan. Bidraget är visserligen »special- destinerat» _ i motsats till det allmänna driftbidraget som ju också inrymmer bidrag till undervisningsmateriel _ men enligt utredningens mening bör även i fråga om anskaffning av den första uppsättningen undervisningsmateriel, för
vilken bidrag utgår, frihet tillkomma kommunen att, i huvudsaklig anslutning till den utredning som företetts vid ansökan om bidraget och med ledning av förefintlig normalutrustningsplan, träffa de dispositioner som den från ekono— miska och andra synpunkter finner lämpliga.
Den uppfattning angående bidragsgivningens utformning som utredningen här redovisat överensstämmer med den mening gymnasieutredningen ger uttryck för i sitt nyligen avlämnade betänkande.
LÄROPLAN FÖR FACKSKOLAN
Riktlinjer för fackskolans inre arbete
Skolsamhället
Förverkligandet av riktlinjerna för verksamheten i fackskolan kräver att skolan håller en nära kontakt med elevernas miljö. Därmed avses relationerna inte bara mellan lärare och elever utan även till hemmen, det omgivande samhället samt arbets— och yrkeslivet. Detta är utförligt behandlat dels i läroplan för grund— skolan, dels i förslaget till läroplan för gymnasiet. De anvisningar som där ges är av den allmängiltiga karaktär att de är tillämpbara även på fackskolan. Fackskoleutredningen framlägger därför inget eget förslag till anvisningar i dessa avseenden.
Lärostoffet
Kursplanernas disposition. Läroplanen anger ramen för den verksamhet som skall förekomma och det lärostoff som skall inhämtas inom fackskolan som hel- het och i varje enskilt ämne.
Läroplanens kursföreskrifter utgöres av huvudmoment inom varje särskilt ämnes kursplan. Huvudmomenten ger en översiktlig ledning för undervisningen. De förtecknar de ämnesområden som skall vara föremål för undervisningen för alla elever inom fackskolan eller inom en viss studieinriktning och är följakt— ligen ej årskursfördelade.
De olika huvudmomenten kan ges större eller mindre del av undervisnings- tiden och behandlas mer eller mindre inträngande. Dock skall varje huvudmo- ' ment vara behandlat med de undantag som framgår av de enskilda kursplaner- ] na, och eleven skall i undervisningen ha mött det väsentliga inom varje särskilt ämnesområde. .
Den frihet vid planeringen av huvudmomenten inom årskurser som grund- ' skolans läroplan medger måste något begränsas vid undervisningen i fackskolan. Flera av ämnena inom respektive fackskolor är mycket nära knutna till var- andra. Behovet av samordning mellan olika ämnens lärostoff gör därför en viss bindning av lärogången nödvändig. En uppdelning av stoffet på årskurser är särskilt nödvändig för att medge en avslutad lärokurs i de fall där vissa elever avslutar ett ämne efter första årskursen, medan andra elever inom någon viss specialisering kan fortsätta studierna i samma ämne.
Lärostoffet specificeras därför genom förslag till disposition av studieplan med årskursfördelning, som innehåller förslag till mer detaljerad precisering av stoffet
inom de olika huvudmomenten och anger hur dessa bör fördelas på årskurser. D-et bör bestämt understrykas att dessa dispositioner är summariska exempel och att de huvudsakligen avser att ange huvudmomentens fördelning på enskilda årskurser. De får således inte uppfattas som bindande och ej heller som full- ständiga innehållsförteckningar för alla studieplaner. Det förutsättes att mera detaljerade studieplaner eller dispositioner till sådana utarbetas, t. ex. av enskil— da lärare, ämneskonferenser eller kurser. De synpunkter som skolberedningen (SOU 1961: 30 s. 193) anfört på utarbetande av olika studieplaner för grund— skolan avses i princip gälla även för fackskolan. Förslaget till disposition av studieplan skall under inga omständigheter vara mer bindande än att skäligt utrymme lämnas för elevernas och lärarnas egen planering och hänsyn kan tagas till aktuella och lokala förhållanden. För att samordningen mellan olika ämnen skall tillgodoses är det emellertid nödvändigt att studieplaner, som disponeras på väsentligt annorlunda sätt inom en årskurs än läroplanens förslag, antages på ämneskonferenser sammansatta av lärare i samtliga de ämnen som berörs av förändringen.
Urval och presentation av stoffet. Läroplanen måste vara föremål för fortlö— pande revision. Att aktualisera urvalet av stoff så att det står i överensstämmel- se med samhällets och avnämarnas krav samt elevernas intressen är en ange- lägen uppgift. I den enskilda skolan har lärarna och ämneskonferenserna att inom de gränser som läroplanen anger tillse att stoffet tillgodoser elevernas intressen, bidrar till deras mognad och främjar deras aktivitet.
Av vikt är ej blott, att det stoff som väljes passar eleverna utan också att det presenteras i ett för dem lämpat och fattbart sammanhang. Detta är en förut- sättning för att undervisningen skall fängsla dem och avsätta resultat av värde. En väsentlig uppgift vid undervisningen, kanske den väsentligaste, är att be- driva denna på sådant sätt, att den hos eleverna uppväcker intresse för ämnet liksom vilja och förmåga till fortsatt förkovran efter skoltidens slut.
Den frihet läroplanen lämnar ämneskonferensen och läraren att lägga något större vikt vid vissa moment än vid andra bör utnyttjas för att åstadkomma en inre koncentration inom varje ämne. Vissa kursavsnitt bör i stor utsträckning kunna inhämtas av eleven själv, varigenom hans förmåga att hålla samman och redovisa större partier övas.
Av praktiska skäl är det ofrånkomligt att lärostoffet fördelas på ämnen. Detta utesluter dock inte att man i fackskolans arbetsordning ger plats för inslag, som i sig rymmer element från olika ämnen, t. ex. inom ramen för tim- mar till förfogande samt inom det utrymme som i andra årskursen lämnas för specialarbete i social och ekonomisk fackskola. Det innebär också att man i fack- skolans undervisning tillvaratar olika möjligheter att åstadkomma samverkan mellan olika ämnen. Samma funktion fyller i teknisk fackskola bl. a. konstruk— tionsövningarna.
Att bryta igenom barriärerna mellan ämnena och skapa en samlad, eller åt- minstone samordnad undervisning är en strävan som i allt större utsträck- ning har förverkligats på den obligatoriska skolans låg— och mellanstadium. Även på grundskolans högstadium är besläktade ämnen sammanförda till äm- nesgrupper. En samordning mellan dessa rekommenderas i grundskolans läro- plan. Eleverna har följaktligen en viss förtrogenhet med de metoder som syftar till att överbrygga gränserna mellan olika ämnen.
De tillfällen till pedagogiskt värdefull samverkan över ämnesgränserna som kursplanen medger bör sålunda väl utnyttjas.
Vid fastställande av ordningsföljden mellan ämnenas olika moment bör, inom de gränser som läroplanen medger, tillfällena till samverkan med angränsande, samtidigt studerade ämnen beaktas.
Organiserad samverkan mellan något eller några ämnesområden bör före— komma inom varje årskurs. Skolledningen har att efter hörande av ämneskon- ferens för varje årskurs fastställa de områden som är lämpade för sådan verk- samhet. Uppslag till lämpliga områden för samverkan ges i respektive ämnens | anvisningar.
Denna horisontella samverkan kan täcka vitt skilda anordningar. Ett stort antal varianter av samverkan kan tänkas. Samordningsprojekten kan variera i längd. Deras omfattning kan också växla. Samverkans organisation kan vara mer eller mindre fast. Den kan genomföras i form av samlad undervisning eller som mer tillfälligt organiserade kontakter.
Om två ämnen är förlagda till skilda årskurser erbjuder sig möjligheter till vertikal samverkan mellan dem. Självfallet bygger all undervisning i någon ut- sträckning på den grund, som lagts tidigare i andra ämnen. Den i fackskolan genomförda ämneskoncentrationen till olika årskurser gör det emellertid ange- läget att läraren noga inventerar möjligheterna att i undervisningen anknyta till det stoff eller de färdigheter som varit eller kommer att bli föremål för ele— vernas studium. På så vis kan man tillämpa och uppehålla kunskaper och fär- digheter som tidigare förvärvats samt bygga upp en viss beredskap för den kom- mande undervisningen.
Utrymmet för specialarbete, konstruktionsövningar o.d. i andra årskursen åsyftar också att aktualisera det som redan förvärvats. Utrymmet för detta specialarbete skall icke användas strikt ämnesbundet och behöver ej heller vara begränsat till årskursens ämnen. Tvärtom är det angeläget att ställa ele- verna inför uppgiften att bruka kunskaper, färdigheter och arbetsvanor som de förvärvat i olika ämnen under hela sin tid i fackskolan. I de fall där special- arbetet läggs upp som ett grupparbete, ökas ytterligare möjligheterna att låta det spänna över flera ämnen och att låta varje deltagare bidra med stoff och synpunkter i första hand från ett ämnesområde, som han tilldelats eller åtagit sig att ägna särskilt intresse.
Det är också angeläget att uppmärksamma de olika möjligheterna till en sam- ordnad färdighetsträning som det förhållandet att olika ämnen är koncentrerade till respektive första eller andra årskursen ger. Användningen av olika matema— tiska färdigheter — t. ex. statistik, som förvärvats i första årskursen och funk- tionslära, som förvärvats i andra årskursen —i andra ämnen än matematik under andra årskursen är ett exempel härpå. En annan möjlighet är fortsatt tillämpning av färdigheter i språk inom andra ämnen än språk under andra års- kursen. Ett ytterligare exempel ger möjligheterna att använda naturvetenskap- liga kunskaper förvärvade i olika ämnen under första årskursen i t. ex. konsu— mentkunskap i årskurs 2.
Att tillämpa färdigheter, som förvärvats i ett ämne, för kunskapsinhämtande i ett annat är givetvis av värde även i samtidigt studerade ämnen.
Fackskolans läroplan vill i likhet med grundskolans och gymnasiets fästa upp- märksamheten på vikten av att tillämpa och utnyttja vunna färdigheter i andra ämnen än dem där de förvärvats. Sådan form av samverkan bör uppmärksam- mas av lärarna och läggas upp i samråd mellan berörda lärare, t. ex. i konferens. Studierektor bör ägna dessa frågor speciell uppmärksamhet.
Samverkan kan möjliggöra att ämnen med lågt timtal infogas i en större och för eleverna lättare aktualiserad helhet. Sådan samverkan kan naturligtvis med- föra ganska omfattande omgrupperingar av stoffet i ett eller flera ämnen. Det kan t. ex. visa sig fördelaktigt att bryta en disposition grundad på vissa princi- per till förmån för en grundad på andra, t. ex. att gruppera stoffet efter vissa tankelinjer eller temata i stället för att gruppera det kronologiskt. Tillfällen att åstadkomma längre arbetspass genom att efter varandra placera lektioner i sam- verkande ämnen bör utnyttjas, liksom möjligheten att därigenom vänja eleverna vid att utföra större, sammanhängande arbetsuppgifter.
Organisation och planering. De organisatoriska problem som uppställer sig för läraren, när han söker förverkliga samverkan över ämnesgränserna., har in- gående behandlats i Läroplan för gymnasiet (s. 21) och även i Läroplan för grundskolan. Vad där anförts gäller i väsentliga delar även för arbetet inom fackskolan, varför i dessa frågor hänvisas till dessa.
I fackskolans läroplan skall endast påpekas det behov av noggrann gemen— sam planering som samverkan mellan ämnen förutsätter. Studierektors och kon— ferensers arbete är en garanti för detta. Dessa bundna former för planering och samverkan måste givetvis ansluta sig till de skolor fackskolan eventuellt är samordnad med. Det är dock anledning understryka, att samverkan mellan olika ämnen aldrig får formaliseras. Det bör vara naturligt, att uppslag till och diskussion av sådana projekt i många fall kan ske utan tillgripande av formella åtgärder eller en viss tjänsteväg.
De hittills diskuterade formerna av samverkan har rymts inom skolans sche- mabundna arbetsordning. Fackskolans arbetsordning innehåller emellertid orga- nisatoriska anordningar, som bryter det ordinarie schemat. Dessa kompletterar
det ämnesbundna studiet och avser dessutom att tillåta friare arbetsformer. Återkommande med jämna mellanrum kan sådana avbrott ge en rytm åt skol- arbetet, där perioder av systematiserat studium i olika ämnen avlöses av sam- ordningspunkter, i vilka det som inhämtats på olika fält ställs samman, tilläm— pas och betraktas ur en ny synvinkel. Det finns goda möjligheter att låta dessa arrangemang få en bred spännvidd, med successiv stegring från den relativt enkla samordningsuppgiften till den mer omfattande. Det är över huvud taget viktigt, att eleverna inte tvärt och oförmedlat ställs inför omfattande samord— ningsuppgifter utan efter hand vänjes vid den arbetsteknik som studiesättet kräver.
Specialarbetet i andra årskursen i social och ekonomisk fackskola kan ut- formas så, att det ställer eleven inför uppgiften att spåra, bearbeta och redovisa material som hämtats från olika delar av kunskapsfältet.
Goda möjligheter att låta eleverna se fakta som inhämtats i det ämnesbundna studiet, ur nya synvinklar och att foga dem samman till ett mönster, erbjuder timmar till förfogande. Teatern, filmen, radion och televisionen bjuder på pro- gram som — eventuellt i reproducerad form — kan läggas till grund för under— visning i flera ämnen, bl.a. som underlag för gemensam diskussion.
Bland åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma ett mindre splittrat stu- dium är olika koncentrationsanordningar, vilka behandlas ytterligare nedan under rubriken Verksamhetsformer.
Det egentliga syftet med koncentrationen är att bereda eleverna tillfälle att mera odelat ägna sig åt en större arbetsuppgift, helst också lära dem att själva planlägga och genomföra en sådan. Spänner arbetet över flera ämnen kan det vara särskilt ägnat att träna eleven att sammanställa och redovisa olikartat material och dra slutsatser av detta.
Studiebesöket kan också utformas i samverkan mellan ämnen och än mer gäl- ler detta studieresor och lägerskola. Den senare ger bl. a. tillfällen till väl moti- verad träning av olika färdigheter, t. ex. intervjuer, skriftlig rapportering osv.
Verksamhenformer
De anvisningar som ges i grundskolans och gymnasiets läroplaner beträffande undervisningsformer och arbetssätt har till stora delar giltighet även för fack- skolan. De synpunkter som där ges på lärarens funktion och elevernas verksam- het, undervisningsprinciper och undervisningsmetoder är av den generella karak- tär att de i princip är vägledande även för undervisningen i andra skolformer. Samma omdöme gäller allmänna metodiska handledningar. Fackskolans läroplan behandlar därför huvudsakligen de verksamhetsformer som är karakteristiska för skolformen.
Självverksannhet och samarbete. Att framhäva någon verksamhetsform som den för olika ämnen, årskurser, elever och lärare mest ändamålsenliga eller effek-
tiva torde vara ogörligt. De undervisningsformer och arbetssätt som bör tilläm— pas måste vara beroende av ämnenas och årskursernas innehåll och karaktär, av elevernas intresse och mognadsnivå och av lärarnas förmåga och inriktning. Angeläget är emellertid att variation förekommer mellan de olika verksamhets— formerna. En schematisk regel kan ej ges för hur läraren bör organisera sin un- dervisning: om den skall ske i form av individuell undervisning, i större eller mindre grupper. Lika litet kan generella omdömen fällas rörande valet mellan individuellt eller gemensamt arbete. Oavsett vilka verksamhetsformer som väljes måste de emellertid ge eleverna tillfälle till självständig och allsidig aktivitet.
Den av växelspelet mellan den frågande läraren och den svarande eleven kän- netecknade undervisningsmetoden har gammal hävd. Det innebär vanligen att hela klassen lyssnar och deltar i samtalet, s.k. klassundervisning. Skickligt ut- formad kan den metoden också spänna elevernas uppmärksamhet och sporra deras intresse genom att ge dem tillfälle att lämna egna bidrag till undervis— ningen och ställa frågor.
Klassundervisning, vanligen i form av undervisningssamtal, behöver vad av- ser därför lämpade kursmoment ej leda till passivitet, om det som läraren har att meddela är av intresse och framförs på ett fängslande sätt. Läraren bör noga ta till vara de ökade möjligheterna i båda dessa avseenden som de moderna hjälpmedlen medför och ge plats för de aktivitetsbetonade inslag som lätt kan komplettera klassundervisningen. Sådana inslag kan vara ägnade att utveckla elevernas individuella anlag och intressen.
Skall de individuella intressena få ordentligt spelrum inom undervisningen måste de emellertid uppmärksammas inte bara metodiskt för presentation av vissa undervisningsinslag. Även en individualisering av stoffurvalet inom de olika ämnena bör ske. De enskilda eleverna bör inom ramen för behandlade kurs- avsnitt ges möjlighet att huvudsakligen inrikta sitt studium på de speciella frågor som fångat deras uppmärksamhet. En sådan individualisering bör kunna ske inom ramen för den lärarhandledda undervisningen. Om studierna organise— ras som beting eller specialarbete bör stor frihet i fråga om stoffurval medges.
Ökat samarbete mellan eleverna bör uppmuntras även inom klassundervis- ningens ram. Även då sådan undervisning dominerar bör läraren, då tillfälle erbjuder sig, försöka anordna diskussioner i form av studiecirkel eller enligt bikupemetoden eller låta eleverna ägna sig åt grupparbete.
Grupparbetet förutsätter en föregående studieteknisk träning för att ge resul— tat. Fackskolans undervisning i sin helhet bör härutinnan kunna bygga ej bara på elevens vana vid sådant arbetssätt i grundskolan utan också på den övning som programmet för studieteknikträningen i fackskolan ger. Ett grupparbete inom klassen kan t.ex. läggas upp på följande sätt: eleverna delar upp sig i grupper av lämplig storlek och fullgör uppgifter, som täcker ett visst parti av kursen. Vid den förberedande orienteringen i samlad klass får de tillfälle att i möjligaste mån själva välja moment, som intresserar dem, fastställa det när—
maste målet och söka finna lämpliga metoder och hjälpmedel. Arbetet kan sedan alltefter kursmomentets omfattning och art sträcka sig över en eller flera lek- tionstimmar. Eleverna redovisar de fullgjorda uppgifterna antingen skriftligt eller muntligt. Grupparbetet kan lämpligen avslutas med att läraren eller en elev sammanfattar resultaten.
I samband med betingstudier bör grupparbete kunna vara en vanlig arbets- form. Åtskilliga av de arbetsuppgifter som ryms inom ett beting faller sig na- turligt att genomtränga i samverkan.
Specialarbetet för vilket anvisningar ges nedan leder naturligt arbetet in på metoder som förutsätter samverkan, vilka närmare utvecklas under denna punkt. En förutsättning för ett gott resultat är att planläggningen är noggrann, att erforderlig handledning bjuds och att arbetet så långt möjligt organiseras så, att inte vissa elever frestas att spela en passiv roll inom gruppen.
Gynnsamma tillfällen att lära eleverna att samarbeta erbjuder externa inslag i undervisningen, t.ex. studiebesök, exkursioner, lägerskola. Anvisningarna i vissa ämnen ger närmare uppslag härom.
Åtskilliga av de nämnda verksamhetsformerna ger eleverna fler tillfällen än den rena klassundervisningen att träna sin förmåga att planera och bedriva stu- dier på egen hand. Det skapar också lättare det personliga engagemang som bör vara förbundet med allt självständigt arbete. Eleverna bör i lämplig utsträck- ning även få medverka vid planeringen och den allmänna uppläggningen av studierna i de enskilda ämnena. Därigenom kan deras intresse för studierna och de metoder som tillämpas ökas och elevernas ansvar för studiearbetet stärkas.
Att befordra goda arbetsvanor är ett av huvudmålen för fackskolans under— visning. Målet är motiverat av de ökade kraven på förmåga att på egen hand tillägna sig kunskap. Denna förmåga kommer samtidigt eleven till godo i hans skolarbete. Den kan förbättra hans arbetsresultat och minska hans arbetsbörda.
Betydelsefullt på detta skolstadium är förmåga att självständigt utföra en arbetsuppgift av rimlig omfattning. Detta innebär att eleven vid skoltidens slut skall ha lärt sig att göra upp och följa en plan för hur arbetet skall genomföras, att samla, tolka och värdera den information han kan få, att sammanställa ma- terialet och att redovisa arbetsresultatet.
För att detta mål skall nås krävs, att eleven får tillfälle att ta ansvar för sitt arbete och successivt tränas i det självständiga arbetssättets teknik.
Ett sådant arbetssätt har värde inte bara för skolarbetet och individen själv i olika avseenden utan även för verksamheten efter skoltidens slut i yrkes- och samhällsliv.
Att skapa ansvarskänsla inför åtagna uppgifter är ett av målen för skolans allmänt fostrande verksamhet. Eleven bör vid varje lämpligt tillfälle anförtros sådana uppgifter, som denne kan väntas orka med. Även om de är av begränsad storlek och vikt kan deras genomförande skänka en känsla av tillfredsställelse
att ha uträttat något helt på egen hand. Självtillit är en viktig förutsättning för den som senare föreläggs mer omfattande uppgifter att lösa.
Att eleven stimuleras och ges tillfälle att ta egna initiativ är över huvud taget av stor vikt. Detta kan även ske genom att skolan ger denne tid och kraft för självvald sysselsättning utanför skolans arbetsuppgifter, t. ex. frivilliga strövtåg utanför kursen med böckernas eller massmedias hjälp. Likaså kan föreningsverk- samhet vara av utomordentligt värde för den unges utveckling till en självstän- digt tänkande och handlande människa.
Fackskolans studiefostrande uppgift måste därför hållas i klart sikte av fack- skolans alla befattningshavare, vilka har att i sin mån medverka till att skapa en för elevens arbetsträning gynnsam studiemiljö.
Studieteknik. En successiv träning i det självständiga arbetssättets teknik är en förutsättning för att fackskolans arbetsfostrande uppgift skall kunna genom- föras. I detta syfte innehåller läroplanen ett studieträningsprogram, som avser att förbereda användningen av friare arbetsformer med systematiskt bedriven studieteknisk träning och att med hjälp av särskilda organisatoriska anordningar stegvis vänja eleven vid ett självständigare arbetssätt.
Fackskolans roll i elevens studietekniska skolning får ej ses isolerad. Visser- ligen är skolningens primära syfte att göra det lättare att tillämpa ett friare studiesätt, men det måste också ses som en förberedelse för elevens fortsatta arbete. Eleven skall förses med de redskap, som gör det möjligt för honom att framgångsrikt kunna ägna sig åt den yrkesverksamhet han utbildat sig för, åt fortsatta studier eller åt allmän orientering inom olika områden.
Handledningen i studieteknik upptar stort utrymme i grundskolans läroplan. Den studietekniska träningen utgör där en del av varje ämnes mål. Man kan därför förutsätta att eleverna redan tillägnat sig de studietekniska grunderna i de enskilda ämnena. Den träning fackskolan ger måste utformas med hänsyn härtill. Läraren skall därför vara så förtrogen med grundskolans läroplan, att han kan bygga vidare på den grund som där lagts.
Den grundläggande introducerande handledningen i studieteknik bör insättas redan från fackskolestudiernas början. Lämpligen kan en första information ges i samband med en introduktionsdag vid fackskolestudiets början. Den dagen kan användas t. ex. för att ge allmän upplysning om studier och studietekniska problem inom fackskolan. Alternativt kan denna information ges genom en in- struktionsfilm. Det bör också. vara möjligt att låta eleverna besvara en studie- vaneenkät, som kan läggas till grund för fortsatt studieteknisk träning.
Likartad information om fackskolestudiernas problem kan ges i en tryckt fol- der som utdelas inför början av fackskolestudier. Vid sidan av uppgifter om sko- lans organisation, befattningshavare, studiesociala åtgärder, elevföreningar m.m. bör också påpekas, vad studiemiljö och studievanor har att betyda för elevens
arbetsresultat. Därjämte bör råd kunna ges, avseende t. ex. uppläggningen av hemarbetet. '
I början av den första höstterminen bör också dessa upplysningar komplette- ras genom information och orientering om motivation, inlärning, minne, glöm- ska osv. Härför bör i den sociala fackskolan disponeras några timmar till för- fogande medan denna orientering i övriga fackskolor ges på för ändamålet fri- ställd undervisningstid.
Effekten av den teoretiska orienteringen rörande studieteknikens grunder är beroende av om den omsätts i praktiskt handlande. Det är ej tillräckligt att ge eleven kännedom om hur han bör bedriva sitt arbete. Målet har nåtts först då han tillämpar vad han inhämtat. I den konkreta undervisningssituationen är det heller inte möjligt att stanna vid råd som gäller alla elever och alla ämnen. Resultat kan väntas först av en till olika ämnen knuten och efter elevernas in— dividuella behov avpassad studiehandledning. För att ge utbyte förutsätter en sådan handledning gruppundervisning, utan vilken den nödvändiga kontakten mellan lärare och elev ej kan åstadkommas.
Den individuella och nödvändiga handledningen i den till första årskursen för- lagda studietekniska introduktionen bör därför huvudsakligen ligga i de ämnen där man arbetar med delad undervisningsavdelning. N är läraren därvid har till— fälle att arbeta med en mindre grupp ges tillfälle att diagnostisera olika elevers studiefärdighet och att ge dem den studietekniska handledning som är avpassad efter denna.
Vid sidan av de ämnen som på grund av konstruktions- och laborationsöv- ningar delvis undervisas i delad klass skall delning av klass i årskurs 1 före— komma i svenska och ett annat ämne. Hur denna andra timme förlägges fram- går av kapitel 3, s. 95. Under dessa timmar, grupptimmar, skall undervisningen inriktas på studieteknisk handledning. Därvid bör i första hand sådana studie— tekniska färdigheter uppmärksammas som är generellt användbara, t. ex. munt- lig och skriftlig framställning i olika former, informationsteknik i vid mening etc.
Vägen att nå de mål som uppställs för den individuella studietekniska hand— ledningen växlar naturligtvis från ämne till ämne. Olika ämnen uppvisar spe- ciella problem och har skiftande förutsättningar att öva de komponenter som tillsammans formar en god studieteknik. Det bör ankomma på ämneskonferen- serna att diskutera innehåll och fördelning av den studietekniska handledning som bör förläggas till timmar med delad undervisningsavdelning.
Uppläggningen av dessa timmar bör givetvis variera med ämnets karaktär. Väsentligt är dock att de utnyttjas till bearbetning av ett begränsat kursavsnitt och att därvid ett brett register av hjälpmedel står till elevernas förfogande. Ar- betssättet bör vara i möjligaste mån självständigt och läraren företrädesvis fun— gera som handledare.
Vad gäller detaljutformningen av sådan individuell studieteknisk handledning hänvisas till de anvisningar som ges inom gymnasiets läroplan för de s. k. grupp— timmarna.
Arbetsträningen får givetvis inte bli något som beaktas bara inledningsvis under studierna. Den skall vara ett normalt inslag i all undervisning. Det är därför av vikt att alla lärare i en klass beaktar elevernas studiesituation och ar- betsfostran. Det åligger också varje lärare att inom ramen för sitt ämne ge direkta anvisningar om hur arbetet bör planläggas och genomföras. Läraren bör vidare planera sin undervisning så, att eleverna lär sig behärska den terminologi, den begreppsapparat och de studiemetoder som hör ämnet till.
Läraren får inte lägga en sådan vikt vid andra aspekter av den undervisande uppgiften, att arbets— och studieträningen åsidosätts. Lärokursen får t. ex. inte tillåtas att svälla därhän, att den kan medhinnas endast om läraren tillrätta— lägger stoffet och helt och hållet leder undervisningen eller tvingas till en för studiefostran förödande snabb arbetstakt.
Studietekniken skall givetvis vara en integrerad del av undervisningen. Läx- mässig undervisning i studieteknik får inte förekomma, eftersom studiemetodi— ken är något som praktiskt lärs in och övas i de olika läroämnena. Väsentligt är emellertid att hemuppgifterna i de olika ämnena planeras så, att eleverna får öva och befästa de skilda former av studieteknik som ämnena kan erbjuda.
Självständiga arbetsuppgifter. Att bibringa eleverna förmåga att arbeta själv- ständigt är ett viktigt mål för fackskolan. Denna förmåga förutsätter en god studieteknik men å andra sidan är just självständigt arbetssätt bäst ägnat att ernå denna teknik. Vid sidan av den direkta studietekniska handledningen, som skisserats ovan, är det därför av vikt att utforma undervisningen på ett sådant sätt, att eleverna får tillfälle att i växande omfattning själva ta ansvaret för sitt arbete.
De arbetsuppgifter som eleverna åläggs bör därför successivt växa i omfång under fackskolestudiernas förlopp. De kan under första årskursen börja med den vanliga uppgiften från lektion till lektion för att senare förlängas till upp— gifter som spänner över ett större antal lektioner, s. k. långläxor. Under andra årskursen bör dessa uppgifter kunna växa till beting, dvs. ett förhållandevis stort men till omfattningen växlande kursavsnitt, som är gemensamt för alla elever i klassen och som redovisas i sin helhet vid fastställd tidpunkt. I social och ekono- misk fackskola förekommer dessutom tid för specialarbete, större självständiga arbetsuppgifter, som skall lösas under den sista årskursen och för vilka speciell tid finnes avsatt på schemat. En motsvarighet till dessa i teknisk fackskola är konstruktionsövningarna i vissa ämnen.
Möjlighet att öva eleven i ett självständigare arbetssätt ger den över något längre tid spännande långläxan. Långläxan innebär att redovisningen för ett av— snitt inskränkes till ett tillfälle per vecka, men kan i vissa fall utsträckas till två veckor. En successiv tillämpning av allt längre redovisningsperioder bör efter— strävas. En successiv övergång från dagliga läxor till långläxor bör ske under loppet av årskurs 1 i alla ämnen, dock med undantag av nybörjarspråk där övergången till längre läxor kan uppskjutas till andra årskursen. I andra års-
kursen skall långläxor med en redovisningsperiod av ungefär en vecka kunna tillämpas generellt i den mån ej andra former av större uppgifter, beting eller specialarbete, förekommer.
På läraren ställer långläxorna kravet att planera arbetet och framför allt läx- givningen särskilt omsorgsfullt. De ställer också kravet på samverkan med öv- riga lärare för att tillse att redovisningstillfällena fördelas jämnt över veckans dagar. Läraren bör låta sin undervisning efter hand få mer karaktär av hand— ledning, där diskussion av problemställningar och hjälpmedel träder allt mer i förgrunden.
Långläxorna bör vara avvägda så, att arbetsbelastningen för eleverna per vecka blir så jämn som möjligt. Läraren måste därför ägna stor omsorg åt sam- mansättningen av varje enskild läxa. Han bör också eftersträva att göra läxorna så omväxlande som möjligt.
Under årskurs 2 bör långläxorna i vissa ämnen utvecklas till ett studium på beting. Betinget kan schematiskt uppfattas som en förlängd långläxa, som en tillämpning av långläxans teknik på något större avsnitt.
Betingen bör till en början inte ges större omfattning än vad som svarar mot två veckor vanligt skolarbetei ämnet. Även senare bör noga beaktas att be— tinget begränsas så att eleven förmår överblicka och sammanhålla det vid till— fället för redovisning samt att det inte förleder honom till en effektförödande och ojämn fördelning av hans arbete och hans ansträngningar.
Varje elev skall under sista årskursen bedriva betingstudier i viss mängd. Omfattningen av dem bör fastställas av skolans pedagogiska ledning efter hö— rande av konferens. Den bör avgöra i vilket eller vilka ämnen betingsläsning skall förekomma samt vilka schematekniska koncentrationsåtgärder som eventu— ellt skall vidtagas med anledning härav. Som riktpunkt kan anges att ett ämne skall betingsläsas under vårterminen i andra årskursen. Denna riktpunkt kan eventuellt justeras med hänsyn till klassens intressen och förmåga och till före- kommande specialarbeten i social och ekonomisk fackskola samt konstruktions— uppgifter i teknisk fackskola. Förslag om ytterligare betingsläsning skall dock underställas skolledningen för beslut.
Att betingstudium skall tillämpas i ett ämne en viss termin innebär inte nöd- vändigtvis att terminens hela kurs skall indelas i beting. Vid terminens början kan det vara ändamålsenligt att avsätta några veckor för vanlig läsning och för orientering om det kommande studiesättet. En liknande period vid terminens slut kan tjäna att sammanfatta erfarenheterna av betingstudiet och att fylla i eventuella luckor i lärokursen.
För den detaljerade organisationen av betingstudium och för anvisningar om planeringen av kurserna hänvisas till de uppgifter som ges i förslaget till läro- plan för det nya gymnasiet (se SOU 1963:43 s. 43). Vad där anföres härom gäller i alla tillämpliga delar även för fackskolan.
Handledningen under betingsläsningen bör läraren ägna speciell uppmärk-
samhet. Arbetet skall utformas så, att det ger den mångsidiga arbetsfostran som åsyftas. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt handledningen av de elever som vis ar sig ha svårigheter att organisera sitt arbete eller att kunna överblicka ett större avsnitt. Detta varken bör eller behöver ske på ett demonstrativt sätt, om läraren tar för vana att allt som oftast ta del av elevens arbete även om eleven inte självmant påkallar hans uppmärksamhet. En osäker elev drar sig ofta för att utnyttja lärarens hjälp i den utsträckning som är erforderlig. Därför krävs en aktiv uppmärksamhet från lärarens sida.
Hur ett beting skall redovisas beror bl. a. på dess art och omfattning. Skriftlig redovisning i någon form blir i regel nödvändig av tidsskäl, åtminstone beträf— fande kontrollen av elementära fakta. Även mera kvalificerade kunskaper bör redovisas skriftligt, bl. a. med hjälp av prov med entydiga svar eller uppsatser.
Muntlig redovisning med klassens alla elever tar lång tid, men kan i vissa hän— seenden ge läraren större möjlighet att få en klar uppfattning om hur väl eleven förmått skapa sig en överblick över betinget. För att redovisningen ej skall ut— sträckas över onödigt lång tid kan muntligt förhör i grupp tillgripas.
Oberoende av vilken form av redovisning som kommer till användning — om— växling är för övrigt att rekommendera — är det angeläget att låta kontrollen avpassas efter studiesättet. Skall studiesättet svara mot målsättningen bör allt- för stora krav inte ställas på utpräglade minnes- och detaljkunskaper. Anspråk bör i stället ställas på överblick och helhetsuppfattning.
Betingstudium av det slag som föreslås i denna läroplan och som närmare beskrives i förslag till gymnasiets läroplan förutsätter ett relativt högt timtal i det berörda ämnet. Genom föreskrifter om minimikoncentration skapar fack— skolans timplan vissa organisatoriska möjligheter för betingstudium. Som regel skall ämnen med två veckotimmar eller mindre koncentreras, dock ej estetiska ämnen eller gymnastik. I något fall, t. ex. när ämne förekommer endast i en års— kurs kan koncentration tillgripas för ämne med högre veckotimtal. Därutöver bör emellertid vid den enskilda skolan ytterligare möjligheter att vidtaga kon- centration av timplanen prövas.
En möjlighet är att ett ämnes hela timtal förlägges till den tidigare eller se- nare hälften av läsåret. Mot detta lägges då på schemat annat ämne med samma timtal. Det bör också vara möjligt att mot detta lägga ämne med större timtal som då koncentreras partiellt. Detta innebär, att ett större timtal placeras under ena halvan av läsåret och ett mindre under den andra.
Vilka koncentrationsåtgärder som skall vidtas för att befordra möjligheter till betingsläsning bör övervägas vid den konferens där beting för andra årskursen fastställes. Det är därvid av betydelse att möjligheterna till samverkan samti— digt beaktas. Koncentrationen bör utformas så, att samverkan mellan ämnen ej försvåras.
Koncentration av timplanen har fördelar inte enbart för betingstudium. En genomförd koncentration minskar antalet samtidigt studerade ämnen. Även äm- nen där betingstudier inte används får större samlad tid till sitt förfogande och
det blir möjligt att använda arbetssätt, som förutsätter större grad av aktivitet från elevernas sida.
Skall de föreslagna arbetsformerna kunna tillämpas är det av värde att det läroboksmaterial som eleverna använder sig av är utformat på ett däremot sva- rande sätt. Är undervisningen företrädesvis baserad på lärobok, bör denna Och det studiematerial som är knutet till den vara så arrangerat, att den ger eleven tillfälle att sovra, att själv finna och markera vad som är viktigt etc. Den studie- tekniska färdigheten kan stundom övas effektivast med hjälp av en mera kort- fattad lärobok med kompletterande material av olika slag.
En ytterligare form för träning av elevernas förmåga att arbeta självständigt och för att ge dem tillfälle att överblicka ett större kursavsnitt ger den tid som avsättes för specialarbete i social och ekonomisk fackskola (jfr även vad som ovan sagts om konstruktionsövningar i teknisk fackskola).
Detta innebär att eleven eller vanligtvis en grupp av elever under längre tid så självständigt som möjligt skall söka lösa en uppgift av något större omfatt- ning. Specialarbetet bör vara så utformat att eleverna tvingas göra bruk av de flesta möjliga studietekniska färdigheter som de tidigare förvärvat.
Tiden för specialarbete är avsedd att ge eleverna tillfälle att på egen hand och med tillgång till lärarhandledning ge sig i kast med större arbetsuppgifter. Den samlade tid som ställs till förfogande under läsåret bör kunna fördelas på olika ämnen efter elevens eget val. Dock skall minst tre ämnen vara representerade.
Stor frihet bör ges vid valet av arbetsuppgifter och arbetsuppgiftens omfatt- ning bör kunna variera efter elevens intresse och fallenhet. Medan en elev kan få koncentrera sig på en större uppgift i vart och ett av tre ämnen, bör andra kunna få dela sin tid mellan flera smärre uppgifter.
Specialarbetet bör så bedrivas att efter val av arbetsuppgifter läraren ger er- forderlig studieteknisk handledning. Eventuellt kan eleven själv framlägga en studieplan som diskuteras med läraren innan arbetet påbörjas.
Att specialarbetet schemaläggs som ett. visst antal veckotimmar betyder ej att eleven är bunden att utföra sitt arbete inom skolan eller under just den tiden. Åtskilliga uppgifter kan ges, t. ex. inom socialkunskap, konsumentkunskap och företagsekonomi som innebär insamlande av uppgifter utanför skolan eller stu- dier som kan förläggas till annan plats än i skolan.
Respektive lärare skall stå till förfogande för handledning av elevernas ar— bete. För att arbetet skall följa en lämplig uppläggning och eleverna ej råka i tekniska svårigheter, som de ej kan lösa eller som gör arbetet onödigt betung- ande, bör läraren under arbetets fortgång göra sig underrättad om dess fortskri- dande. Även om eleven ej begär hjälp eller handledning skall läraren fortlöpan- de följa arbetets utveckling och självmant ingripa.
Lärarhandledningen kan av praktiska skäl ej alltid förläggas till den tid som på schemat avsättes för specialarbete. Det måste vara praktiskt och naturligt, att den sättes in vid lämpliga tidpunkter, då eleven önskar handledning eller
läraren finner det befogat att på eget initiativ ingripa i arbetets gång. Sådana överläggningar måste kunna ske informellt om syftet med arbetsformen skall krunna förverkligas. Läraren bör fatta sin uppgift under specialarbetet som arbetsledare och hjälpare, ej i första hand som undervisare.
Även Specialintressen vid sidan av schemat bör kunna få komma till uttryck vid val av specialarbeten och uppgiften kan få spänna över fler ämnen än ett, särskilt om den utformas som gruppuppgift. Som gruppuppgift bör även med fördel specialarbeten i ett ämne kunna utföras. Särskilt i företagsekonomiska och sociala ämnen torde gruppuppgifter naturligt spegla den arbetssituation och den arbetsteknik som respektive fackskolor vill förbereda för.
Redovisningen av specialarbetet skall ske på det sätt som handledaren fast- ställer. Olika möjligheter är därvid tänkbara: skriftlig redovisning i form av upp- sats eller rapport eller muntlig i form av föredrag eller förhör. Sker redovisningen i form av föredrag eller rapport bör den kunna infogas som ett led i undervis— ningen.
För eleven kommer specialarbete och konstruktionsuppgifter att innebära inte bara en betydelsefull träning i att på ett självständigt sätt utföra en större ar- betsuppgift. Den bör också ge honom någon kännedom om arbetsmaterialet i det berörda ämnet och därmed också någon insikt om dess metoder och problem.
Även om specialarbetet i stor utsträckning kan bedrivas utanför skolan, t. ex. på offentliga bibliotek eller i form av enkäter eller marknadsundersökningar stäl- ler denna form av självständigt elevarbete avsevärda krav på skolans materiella utrustning.
Hemuppgifter. Den väsentliga delen av sina studier bör eleven utföra på skol— tid. Det gäller såväl inhämtande av stoff som färdighetsträning. Det gäller även bearbetningen av stoffet genom diskussion av problemställningar, användande av olika slag av hjälpmedel. Med hänsyn till målsättningen för studierna bör endast en mindre del av lektionstiden ägnas åt kontroll av det hemarbete som utförts eller direktiv för fortsatt hemarbete, Lektionstiden bör ge eleverna till— fälle att aktivt arbeta med stoff. Hemarbetet har till syfte att ge den övning som befäster ett visst slag av kunskap eller färdighet eller att på ett självstän— digt sätt gå igenom och summera vad som behandlats i skolan. Anlägges det synsättet kommer hemarbetet främst att få karaktär av fortsättning av ett i skolan påbörjat arbete.
Hemuppgiftennas kvantitet måste hållas inom sådana gränser att elevernas arbetsdag ger skäligt utrymme för rekreation och för aktiviteter utan direkt an- knytning till skolarbetet. Sådana aktiviteter bör ej betraktas som konkurrenter till studierna. Tvärtom vinner skolarbetet i många fall fördelar av dem. Åtskil— liga informations- och bildningsmedel står i dagens samhälle till medborgarnas förfogande. Skolans uppgift blir i många fall att organisera och sammanfatta den information som eleven nått på flera olika vägar. Den totala arbetsbördan för eleverna bör ständigt uppmärksammas av skolans ledning.
Hemuppgifternas innehåll måste avvägas, så att de för eleven upplevs som en organisk del av arbetet. De bör likaså spridas på olika typer av uppgifter, så att icke endast en typ av färdighet blir föremål för arbete i hemmet. Framför allt bör undvikas att hemarbetet koncentreras till faktainlärning. Hela det register av bearbetningsmetoder som läroplanen ger exempel på, bör kunna vara för- mål för hemuppgift. Det innebär också att icke med nödvändighet varje elev inom en grupp har samma hemuppgift.
Vid all läxgivning bör läraren förvissa sig om att eleven har inhämtat den stu— dieteknik som är adekvat för bearbetning av den förelagda uppgiften. Att ge uppgifter som ej varit föremål för studieteknisk bearbetning är oftast slöseri med tid.
Hjälpmedel
Detaljerade anvisningar för olika former av hjälpmedel och deras användning ges i grundskolans och det nya gymnasiets läroplaner. Här skall därför endast ges några synpunkter på hjälpmedlens funktion i undervisningen.
Vid undervisningen fyller hjälpmedlen uppgiften att ge eleverna en allsidigare information eller göra det möjligt för dem att bedriva en effektivare färdighets- träning. De kan förmedla kunskaper och intryck på andra vägar än dem man i undervisning traditionellt använt sig av. Det betyder, att de spelar en viktig roll framförallt därigenom att de gör elevens kunskaper mer nyanserade och exakta och elevens färdigheter bättre inövade. Men även med tanke på den vikt, som i läroplanen läggs vid att kunskapsinhämtande och färdighetsträning sker på ett sätt som utvecklar elevens förmåga att arbeta självständigt och rationellt, är det betydelsefullt att tillse, att eleven har ett allsidigt förråd av hjälpmedel till sitt förfogande så att varje enskilt hjälpmedel används på ett från studieteknisk synpunkt lämpligt sätt.
Det talade och tryckta ordet kommer alltid att inta en central plats i under- visningen, men en ständig strävan måste vara att låta eleverna komma i så nära kontakt som möjligt med den verklighet, som studierna förmedlar kunskap om. I många fall, när det gäller att ge en inträngande och intresseväckande infor— mation, har de tekniska hjälpmedlen möjlighet att i klassrummet föra in sådant material, som knyter elevernas inhämtande av kunskaper på ett intimare sätt samman med livet utanför skolan. Det kan gälla kontakten med ett främmande lands språk och kultur eller med dess religiösa, ekonomiska, politiska, tekniska eller geografiska förhållanden. Det kan också gälla kontakten med nya landvin— ningar inom forskningen, med aktuella politiska händelser eller nya företeelser inom yrkeslivet.
Stor uppmärksamhet bör vid användande av de tekniska hjälpmedlen emel- lertid ägnas åt bedömningen av hur angeläget det är att använda hjälpmedel i varje aktuell undervisningssituation. Man bör även överväga valet av lämpligt
miedium eller möjligheterna att kombinera olika media och fråga sig hur dessa på lämpligt sätt skall främja det mål man vill nå med undervisningen.
Det är självklart att det som meddelas med hjälp av tekniska hjälpmedel krä- ver kontroll lika väl som på annat sätt behandlade kursavsnitt. Sålunda kan t. ex. en film som bara en gång visas för eleverna inte ge önskvärd behållning, om den inte på ett effektivt sätt för— och efterbehandlas. Repetitionen behöver dock inte alltid innebära en direkt upprepning. En film kan t. ex. en tid efter det att den visats repeteras med hjälp av en serie stillbilder, hämtade från samma film, eller en stomme med frågor i anslutning till filmen. Filmvisningen kan ock- så. förberedas med motsvarande metoder. Naturligtvis kan ett ljudband också behandlas på liknande sätt.
Det muntliga inslaget är redan starkt i undervisningen och det kan därför ibland vara tveksamt om värdet av att ytterligare öka det med hjälp av media av typen bandspelare, grammofon, radio m.m. Framför allt gäller detta pro— gram av föredragskaraktär. Ofta stimuleras dock eleverna av att höra en annan röst än lärarens och denne kan på detta sätt mången gång finna en praktisk lösning på problemet att ge eleverna en orientering, som inte blott 'är aktuell utan samtidigt både sakkunnig och allsidig. Väsentligt är emellertid att eleverna fått den studietekniska träning som är erforderlig för att samla information ur ett avlyssnat program. Inte minst för de företagsekonomiska och de sociala äm- nena måste det vara en tillgång att i undervisningen kunna infoga orienteringar om aktuella problem, undersökningar och resultat. För språkens vidkommande erbjuder bandspelaren naturligtvis en värdefull hjälp både för elevens egen ut- talsträning och för att i undervisningen kunna införa goda illustrationer av idio- matiskt uttal. Detta är också en väg att på orter, där möjligheterna till studie— besök är begränsade, via ljudinspelningar eller television erbjuda eleverna erfa- renheter och upplevelser som de eljest ej så lätt kan nå.
Bildmaterial utnyttjas ständigt som ett medel att väcka uppmärksamhet och intresse och att förmedla kunskap. Dess möjligheter i dessa hänseenden är också, stora.
Beträffande undervisningen som helhet bör sägas att ett väl valt och fram— lagt bildmaterial inte kan undvaras. Det vore en förlust av dyrbar undervis— ningstid att gå omvägen genom att i ord klåda det som en bild på ett ögonblick kan säga eleverna. Detta gäller inte minst bilder, som kan konstrueras och byg- gas upp för elevernas ögon med hjälp av t. ex. flanellograf, magnettavla, bläd— dertavla eller skriftprojektor.
Det 'är viktigt att inte blott ägna omsorg åt valet av hjälpmedel utan också. att undersöka möjligheterna att låta olika hjälpmedel komplettera varandra. Den variation som uppnås t. ex. därigenom att lärarens eller elevens framställ- ning får samverka med och kompletteras av bild och ljud under olika uttrycks— former har otvivelaktigt en stimulerande effekt på undervisningen.
En riklig tillgång på hjälpmedel och dessas utformning på ett för elevens självstudium ändamålsenligt sätt ökar också möjligheterna att använda friare arbetsformer.
Även i detta hänseende kan de tekniska hjälpmedlen stå till tjänst, t. ex. vid talövningar inom språken. Ljudbildband kan ge underlag för självständiga stu- dier, liksom radiokurser eller ljudband.
När det gäller att öva eleven i självständigt arbete är det emellertid de tryckta hjälpmedlen som står i centrum. Dessa bör användas i en sådan ordning, att de underlättar den tidigare nämnda träningen att på egen hand arbeta med mer omfattande uppgifter. I specialarbetena i andra årskursen är olika former av programmerade tryckta hjälpmedel såsom exempelvis korrespondenskurser tänk- bara. Även i övrigt bör man uppmärksamma att förmågan att arbeta självstän- digt lättare övas, om studiematerialet inte är helt tillrättalagt. Det bör vara så arrangerat, att det sporrar eleven att ta egna initiativ och i någon mån tvingar honom att göra egna upptäckter och kombinera på egen hand.
Det har tidigare nämnts men förtjänar att upprepas, att undervisningen inte får vara så bunden av läroboken, att kurserna bestäms av den. Utrymme bör fin— nas för elevernas egen planering och de bör när det så är lämpligt få tillfälle att på egen hand söka fram uppgifter ur det material som är tillgängligt inom skolan.
Kravet på självständighet i elevernas arbete gör det nödvändigt att i viss ut- sträckning utnyttja läromaterial som kan bearbetas utan stöd av lärarens kon- tinuerliga undervisning. Självfallet underlättar sådant material både beting- studier och specialarbeten. Det kan även med fördel användas då elev önskar komplettera tidigare behandlat stoff liksom för olika slag av stödundervisning. Olika former av programmerade hjälpmedel bör därvid prövas. De erfarenheter som vunnits genom undervisning med dylika hjälpmedel bör också kunna läggas till grund för lokal konstruktion av instruktionskort och arbetsuppgifter. En väsentlig pedagogisk fördel med programmerade hjälpmedel av olika slag är de nästan obegränsade möjligheterna till individualisering som dessa erbjuder, om man har tillgång till svårighetsgraderat material.
Det kan utöver de hjälpmedel som här ovan nämnts finnas anledning att upp- märksamma sådana, som kan överta vissa av lärarens uppgifter i undervisningen. Inom fackskolan kan läraren hänvisas till ett sådant bruk av hjälpmedel t. ex. vid behandlingen av moment till läroplanen som gäller områden där det kan erbjuda svårigheter att hålla undervisningen fullt aktuell. En betydelsefull upp- gift därvidlag bör skoltelevisionsprogrammen ha. Bl. a. bör de kunna stå för den samordnande funktionen mellan olika ämnen. Genom detta medium kan sådana undervisningsprogram framställas som sammanfogar kunskaper och stoff från olika ämnen. En annan naturlig uppgift för detta medium bör vara att behandla ämnen eller avsnitt av ämnen, som är starkt föränderliga. På den vägen kan undervisningen successivt tillföras ett ständigt friskt illustrationsmaterial.
Uppmärksammas bör emellertid att även sådana program kräver omsorgs-
fulla förberedelser. För att de skall ge den avsedda effekten bör läraren på för— hand vara informerad om programmets syfte och innehåll. Därmed kan alla möjligheter tillvaratas att integrera programstoffet i den dagliga undervisningen.
Kunskapskontroll
Synpunkter på bedömningen av elevernas arbete. Utgångspunkten för bedöm— ningen av undervisningen och dess resultat är fackskolans målsättning. En grund- lig kännedom om målet för arbetet inom skolan är ett absolut krav som måste ställas på lärarna och övriga befattningshavare. Det kunde förefalla enklast att definiera målet som den kurs som inhämtas enligt läroböckerna. F örfar man på så. sätt måste man emellertid räkna med att bedömningen av elevernas arbete blir ensidig. Endast en del av målet för studierna blir då föremål för bedömning.
I synnerhet den studiemetodik som eleverna skall bibringas enligt det ovan nämnda studieträningsprogrammet, kan komma att förbises vid bedömningen, eftersom den inte är speciellt knuten till något visst ämne. Exempel på andra aspekter av målsättningen som lätt kan komma att förbises är förmågan att självständigt pröva fakta och påståenden, att själv söka lösa problem, att ta ansvar och initiativ, att planera studierna, att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift.
En första förutsättning för en korrekt bedömning av elevernas arbete är alltså att klargöra fackskolans målsättning för sig i hela dess omfattning. När studie- målen i ett visst ämne har klargjorts blir nästa steg att precisera vilka metoder för bedömningen som skall användas. I viss män kan man därvid utnyttja cen— tralt utarbetade hjälpmedel, men ofta måste läraren själv systematisera och komplettera sina fortlöpande iakttagelser genom muntliga eller skriftliga prov. I det senare fallet bör ett samråd i ämneskonferensen vara naturligt. Den studie- planerande uppgiften kompletteras i det fallet med uppgiften att göra prov som lärarna i ämnet kan använda i sina klasser. Ett sådant förfarande skulle skapa större enhetlighet i bedömningsnormerna.
Krav på bedömningen. En mer detaljerad översikt över de allmänna kvalitets- krav som bör ställas på bedömningen lämnas ej i fackskolans läroplan. Samma synpunkter som i dessa avseenden gäller för studierna i grundskolan liksom i gymnasiet äger i stort sett giltighet även för fackskolan. Här hänvisas därför till den utförliga översikt över dessa problem som lämnas i läroplanen för grundsko— lan och för det nya gymnasiet. Där behandlas t. ex. bedömningens syfte, bedöm- ningens tillförlitlighet och begränsning, dess ojektivitet och praktiska genom- förbarhet. Vidare ges en utförlig beskrivning av bedömningsmetoder för olika situationer fördelade på muntliga och skriftliga förhör och prov.
Betygsättningen. Betygsgraderingen av eleven skall uttrycka i vad mån han i relation till övriga elever i årskursen uppnått studiemålen för ämnet i fråga.
Graderingen skall som tidigare nämnts vara så långt möjligt objektiv. Däri lig— ger bl. a. att den måste vara allsidig och inte blott avse någon viss del av målet för respektive ämne. Särskilt viktigt är att elevernas förmåga på ett område att t. ex. inlära och reproducera detaljkunskaper inte får avgörande utslag vid betygsättningen. Det är mer väsentligt att hänsyn tas till flera faktorer såsom elevernas förmåga att arbeta självständigt, deras förmåga att överblicka större partier av kursen, att använda kunskaper och färdigheter som inlärts för att angripa nya problem. Elevernas muntliga färdigheter måste t.ex. beaktas även i ämnen där skriftliga eller andra färdigheter bedöms med hjälp av skriftliga arbeten och prov.
Betygsättningen måste också grundas på en fortlöpande bedömning av ele- ven och hans prestationer. För att betygsättningen skall bli rimligt tillförlitlig måste den bygga på systematiska iakttagelser och får inte bestå i ett försök till summering i efterhand, när betygen i fråga skall utdelas. Om läraren kontinuer- ligt följer elevens arbetsresultat och dennes utveckling är det möjligt för honom att under hand korrigera en tidigare utförd preliminär bedömning. Betygen skall avse elevens prestationer under den termin (höstterminsbetyget) eller årskurs (gäller vårterminsbetyget), som betygen avser. Därvid bör någon hänsyn tas till prestationerna under tidigare termin eller årskurs. Betyg i ett ämne skall självklart sättas utan hänsynstagande till prestationer i andra ämnen.
Betygskalan. Betygskalan skall vara numerisk och innehålla fem steg med siffran 5 som högsta betyg. Andra betyg än dessa fem skall inte förekomma. Skalan skall användas så att betygen för ett reprensetativt elevmaterial i en viss årskurs och ett visst ämne får följande procentuella fördelning.
Betyg 1 2 3 4— 5 Procent 7 244 38 24: '7
Fördelningen skall för ett representativt elevmaterial vara densamma för varje enskilt ämne och för varje enskild termin.
De överväganden läraren har att göra vid betygsättningen kan summeras på följande sätt.
Han skall överväga vilken rangordning som bör upprättas mellan eleverna i avdelningen.
Han bör söka avgöra vilken avdelningens standard genomsnittligen är jäm— fört med standarden för övriga elever i samma ämne och årskurs i riket.
Han bör söka avgöra vilken avdelningens spridning är i fråga om de betyg- satta prestationerna jämförd med ett representativt elevmaterial som läser änn— net i fråga.
För detta behöver läraren hjälpmedel och olika lämpliga åtgärder vilka be- handlas i följande avsnitt.
Betygens procentuella fördelning avser ett representativt elevmaterial. I de
emskilda avdelningarna kan självfallet avvikelser från denna fördelning av olika skäl uppkomma.
Sålunda kan genomsnittet av betyg i en avdelning vara lägre än motsvarande för ett representativt elevmaterial beroende t. ex. på ofta återkommande lärar- bjyten eller på att platstillgången vid intagningen i första årskursen varit särskilt god. Vid andra fackskolor åter kan medelbetyget i en avdelning ligga särskilt högt, beroende på att avdelningen i högre grad än andra avdelningar varit utsatt för bortfall av elever så att elevantalet är ovanligt lågt. I det förra fallet kom— mer naturligtvis ett större antal elever att återfinnas i de lägre betygsgraderna. I det senare fallet däremot kommer sannolikt betygsgraderna 4 och 5 att vara vanligare än betygsgraderna 1 och 2.
I vissa avdelningar kan eleverna prestationsmässigt vara jämförelsevis jämna. I så fall kommer självfallet flera elever i ett representativt elevmaterial att få betyget 3, medan ett färre antal tilldelas betygen 1 och 5.
Det förekommer också avdelningar som slumpvis har ett förhållandevis stort antal mycket svaga eller mycket duktiga elever. I sådana kommer betyget 3 att vara mindre vanligt än iett representativt elevmaterial, medan betygen 1 och 2 respektive 4. och 5 kommer att vara vanligare.
Den enskilde elevens betyg sätter sålunda hans prestation i relation till den prestationsnivå som definieras av vad en viss del av ett representativt elevma— terial uppnår: 38 % kring genomsnittet, 24 % över respektive under genomsnit- tet samt 7 % mycket över respektive mycket under genomsnittet.
J ämförelsegrupp vid en avdelning i visst ämne och viss årskurs är alla de ele- ver i riket som undervisas i samma ämne och årskurs för ifrågavarande studie- gång.
Alla betygsgrader skall utnyttjas i enlighet med ovanstående betygsanvis- ningar. S. k. glidande betygskala får inte förekomma. Efter enbart en termins undervisning kan läraren dock hysa stor osäkerhet om det betyg en elev skall ha. Om osäkerheten gäller betyget 2 eller 3 bör i så fall 3 användas i första hand. Om osäkerheten gäller betyget 3 eller 4 bör likaså betyget 3 i första hand komma i fråga. Viss sparsamhet bör alltså i sådana fall iakttas med såväl låga som höga betyg.
Åtgärder för normering av betygsättningen. Varierande åtgärder kan utnytt— jas för att uppnå ökad jämförbarhet i betygen mellan klasser och skolor. En möj— lighet är att läraren granskar sin egen betygsättning mot betygstatistik avseende de avdelningar läraren tidigare haft eller som avser parallellavdelningar inom skolan eller andra skolor. Det bör också ingå i rektors och studierektors upp- gifter att uppmärksamma lärarna på betygsnormerna. Det torde också vara lämpligt att betygen sätts först efter en diskussion av preliminärt satta betyg över vilka särskild statistik upprättats så att justeringar kan vidtas i enlighet med tidigare angivna principer. Normering kan på ett enkelt sätt uppnås om två eller flera lärare använder gemensamma prov, eventuellt gemensamt utar-
betade inom ramen för ämneskonferensen. En ännu större grad av säkerhet för normeringen ger användningen av standardprov, liksom användningen av andra typer av centralt utarbetade prov. Det förutsättes också att inspektionen eller tillsynen över fackskolorna kan fungera som en normerande faktor genom de inspekterandes samråd med lärarna.
Särskild uppmärksamhet bör vid den enskilda skolan ägnas betygstatistiken. I rektors uppgift bör ingå att sedan betygen är satta, genom jämförelse mellan olika klasser, lärare och skolor och med förekommande gemensamma prov för hela landet göra lärarna uppmärksamma på avvikelser i betygsfördelningarna som inte kan låta sig förklara av förhållanden som är speciella för skolan i fråga. En dylik granskning av de lokalt avgivna betygen med åtföljande rådgivning till lärarna bör också utföras av den myndighet som utför inspektionen vid fack- skolan.
Timplaner
Allmänna bestämmelser
. De i timplanen angivna talen avser antalet timmar per vecka (veckotimmar, förkortat vte, vtr).
. Rasterna och det egentliga skolarbetet bör —- frånsett av särskilda omstän- digheter föranledd tillfällig förskjutning — inbördes erhålla det för dem av- sedda tidsutrymmet. Förflyttning till och från undervisningslokal räknas exempelvis härvid ingå i rast, medan elevernas förberedande och avslutande göromål i samband med lektionen ingår i tiden för densamma.
. För att skapa förutsättningar för koncentrationsläsning eller samordning av viss undervisning må i särskilda fall efter beslut av rektor tillfälliga jämk- ningar kunna göras i timplanen.
. Om synnerlig svårighet föreligger att i något fall anordna undervisningen enligt timplanen i hela dess utsträckning, må länsskolnämnden i sådant fall medgiva nedsättning i antalet undervisningstimmar med högst två vecko- timmar. Medgives nedsättning enligt denna punkt, skall iakttagas att ej något av de i timplanen angivna gemensamma ämnena uteslutes.
Social fackskola
Veckotimmar i årskurs Amine _ Nstur— Natur- Sam- Gemen- Språklig veten- Fritt Gemen— Språklig vetenl- hälls- tions- Fritt samma speciali— skaplig tillval samma spec-iali- skaplig spcciali- ekono- tillval vtr sering speciali- vtr sering speciali- sering misk sering sei-mg speciali- Svenska ........ Engelska.1 ....... 3 3 B—språklv 2 ...... 3 3 4 3 C-språk2 ........ 4* B* 4 3 , Livsåskådnings- i och religions- l kunskap ...... 2 Historia ........ 2 3 ! Samhällskunskap. 4 2 ” Socialkunskap . . . 6 Konsument— kunskap ....... 2 S* Familjekunskap _ 1 Psykologi ....... 2 2 Biologi ......... 2 2* Matematik ..... 31 3' 3 Fysik .......... 2' 2,5. Kemi .......... 24 2,54 2' Kontorsteknik . _ _ 1 Musik .......... 2 (0)3 3 2 Teckning ....... 0 (2)” 3 2 Slöjd .......... 34 34 Gymnastik!s ..... 3 2 Dramatik ....... 3' 2* Hushållsteknik . . 3* (3). Maskinskrivning _ 34 1—3' Trafik- och motorkunskap . . 2 Timme till förfogande ..... 1 1 Specialarbete . . . . 2 Summa vtr 25 7 7 3 22 8 8 8 8 5 Summa årskurs
Anmärkningar
. Allmän eller särskild kurs. . B-språk : det andra språk som elev läst i grundskolan (tyska eller franska). C-språk : nybörjarspråk (tyska, franska, ryska, spanska eller italienska). . 2 vtr teckning eller 2 vtr musik. . Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må delning av klass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt.
Lägsta Årskurs 1 Årskurs 2
Amne ååå Antal Därav i Antal Därav i vtr grupp vtr grunn
Svenska ............. 21 4 1 * C-språk ............. 21 4 (3)2 1
Konsumentkunskap . . . 1 7 Biologi .............. 1 7 Fysik ............... 1 7 l 7 Slöjd ................ 1 7 17 Hushållsteknik ....... 17 Maskinskrivning ..... 1 7
1 I första hand för studietekniska övningar 2 Som ämne för fritt tillval 3 Laborationer ' Konsumtionsekonomisk specialisering 5 Endast om särskilda skäl föreligger och länsskolnämnden så beslutar
Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klas- sen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m.m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska övningar m. m. . Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två. av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner. . Utöver vad ovan angivits må anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, solo— sång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om teck- ning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om kör- sång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må sam- ordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare be- stämmande i samråd med vederbörande lärare. . Efter medgivande av Kungl. IVIajzt må i årskurs 2 anordnas en estetisk specialisering, då särskilda skäl därtill föreligger. Tillvalsämnen må där utgöras av estetiska spe- cialämnen under sammanlagt 8 vtr. Efter medgivande av länsskolnämnden må inom ramen för fritt tillval i årskurs 1 och 2 anordnas undervisning i vissa övriga estetiska ämnen. . I elevområde med även finskspråkig befolkning må finska kunna ingå som ämne för fritt tillval (3 vtr) i årskurs 1 och 2. Likaledes må i fackskola med sameelever lapska. kunna ingå som ämne för fritt tillval (3 vtr) i årskurs 1 och 2.
10.
Deltagande i undervisning i tillvalsämnen är obligatoriskt för eleverna. Varje elev har sålunda att inför respektive årskurs välja dels en av de i timplanen för årskurserna 1 och 2 fastställda specialiseringarna med de ämnen och veckotimtal som angives i ne— danstående förteckning, dels ämne(n) för fritt tillval enligt samma förteckning. Sammanlagda antalet veckotimmar för varje elev skall, om ej i särskilt fall annat medgives, uppgå till 35. Där förhållandena så. påkallar må rektor från undervisningen i ämne(n) för fritt tillval kunna befria elev med t.ex. svag hälsa, elev som behöver delta i stödundervisning eller elev som önskar komplettera ämnen för val av annan studieinriktning. Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrel- sen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grund- skolan, önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid.
Förteckning över tillvalsämnen
Årskurs 1 Årskurs 2 Specialisering, 7 vtr vtr Specialisering, 8 vtr vtr 1. B-språk1 ................. 3 1. lif-språk1 ................. 4 C—språk .................. 4 C-språk .................. 4 2. Matematik2 .............. 3 2. Matematik1 .............. 3 Fysik .................... 2 Fysik .................... 2,5 Kemi .................... 2 Kemi .................... 2,5 3. Samhällskunskap .......... 2 Ämnen för fritt tillval, 3 vtr Socialkunskap ............ 6 B-språk2 (ej språklig specia— 4. Kemi .................... 2 lisering) ________________ 3 Konsumentkunskap ....... 6 C—språk (ej språklig speciali— sering) ................. 3 Ämnen för fritt tillval, 5 vtr Matematik2 (ej naturveten— B-språk2 (ej språklig speciali- skaplig Specialisering) . . . . 3 sering) ................. 3 Hushållsteknik ............ 3 C—språk (ej språklig speciali- Slöjtl ..................... 3 sering) ................. 3 Dramatik ................ 3 Hushållsteknik3 ........... 3 Teckning ................. 3 Slöjd ..................... 3 Musik ................... 3 hlaskinskrivning .......... 3 Dramatik ................ 2 Teckning ................. 2 Musik ................... 2 Maskinskrivning .......... 1-3
Trafik- och motorkunskap . . 2
* Särskild kurs " Allmän eller särskild kurs ” Samma kurs som för årskurs 1
Veckotimmar i årskurs
2
Gemensamma vtr
Fritt tillval
Gemensamma vtr
Specialisering
Fritt tillval
Svenska ............. Engelska1 ............ B-språkl- 2 ........... C-språk2 ............. Livsåskådnings- och religionskunskap . . . . Samhällskunskap ..... Psykologi ............ Matematik Stenografi ........... Företagsekonomi ..... Maskinskrivning” ..... Gymnastika .......... Redovisning ......... Distribution Förvaltning .......... Svensk affärskorrespondens . Engelsk affärskorrespondens . Praktiskt sekreterararbete Kontorsteknik' ....... Konsumentkunskap' .. Musik' .............. Teckning' ........... Utländsk stenografi Trafik- och motor- kunskap ........... Specialarbete ........ Timme till förfogande
Summa vtr
45 3
3 (021, s 0 (3)5
35
3 (or- = () (3)=
kommo:
3 3
[O
3 (0)5 O (3)8
G?
25
N)
29
w H N)
Summa årskurs
355
355
Anmärkningar
1. Allmän eller särskild kurs. 2. B-språk : språk som elev läst i grundskolan (tyska eller franska). C-språk : nybörjarspråk (tyska, franska, ryska, spanska eller italienska).
3. 3 vtr matematik eller 3 vtr stenografi.
4. Kurserna i maskinskrivning, konsumentkunskap, musik och teckning är identiska i årskurs 1 och 2 och överensstämmer med motsvarande kurser i social fackskola, års— kurs 1. Kursen i kontorsteknik är identisk i årskurs 1 och 2.
9. Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må delning av klass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt.
Lägsta Årskurs 1 Årskurs 2 Ämne 523,21. Antal Därav i Antal Därav i vtr grupp vtr grupp Svenska . . ........... 21 4 11 C-språk ............. 21 3 1 Maskinskrivning ..... 17 3 32 2 2?
1 I första hand för studietekniska övningar ” Endast om särskilda skäl föreligger och länsskolnämnden så beslutar
Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m.m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska övningar m.m.
6. Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner.
7. Utöver vad ovan angivits må anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, solo— sång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om teck- ning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare.
8. Deltagande i undervisning i tillvalsämnen är obligatoriskt för eleverna. Varje elev har sålunda att inför respektive årskurs välja ämnen för fritt tillval enligt nedanstående förteckning samt att inför årskurs 2 välja en av de i timplanen fastställda specialise— ringarna med de ämnen och veckotimtal som angives i timplanen. Sammanlagda antalet veckotimmar för varje elev skall, om ej i särskilt fall annat medgives, uppgå till 35. Där förhållandena så påkallar må rektor från undervisningen i ämne(n) för fritt tillval kunna befria elev med t. ex. svag hälsa, elev som behöver delta i stödundervisning eller elev som önskar komplettera ämnen för val av annan studieinriktning.
9. Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrel— sen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grund- skolan, önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid.
Förteckning över tillvalsämnen
Årskurs 2
Ämnen för fritt tillval, '7 vtr 1. B—språk ....................
Årskurs 1
Ämnen för fritt tillval, 6 vtr 1. B-språk .................... 3
Matematik eller stenografi .. . C-språk Matematik eller stenografi . . . . B-språk .................... Kontorsteknik .............. . C-språk .................... Kontorsteknik .............. . Matematik eller stenografi . . . Kontorsteknik .............. . Konsumentkunskap ......... Teckning .................. Musik .....................
Utländsk stenografi ......... . C—språk
Utländsk stenografi .........
. Kontorsteknik
Psykologi .................. Maskinskrivning ............
. Konsumentkunskap .........
Psykologi .................. Musik ..................... Teckning ..................
. Konsumentkunskap .........
Teckning .................. Musik ..................... Trafik— och motorkunskap .
Vart och ett av ämnena i tillvalsgrupp 6 i årskurs 1 och i tillvalsgrupp 5 i års- kurs 2 förutsättes kunna ersätta något av ämnena inom övriga tillvalsgrupper i respektive årskurs, även om härigenom en minskning av det totala veckotim- talet sker med högst två veckotimmar.
1 2
Gemensumma Gemensamma . , , . vtr vtr Speexalisermg
N'Iatematik 6 Fysik ................................. 49 21 Svenska ............................... 4:x Engelska .............................. Tyska Samhällskunskap ....................... Företagsekonomi ....................... Ergonomi ............................. Gynmastik' ............................ Teknologi M .......................... Produktion ............................ Konstruktion
Energi ................................ Elteknik
Summa. vtr
Summa årskurs
2. Elteknisk linje
Veckotimmar i årskurs
1 2
Gemectslamma Gemestslamma Elkraftgren Elektronikgren
hiatematik 6 5
41 31 Kemi ...................... 21 Svenska .................... 41 Engelska.
Tyska ..................... Samhällskunskap ........... Företagsekonomi ............ Ergonomi .................. Gymnastik ................
Teknologi E ................ Elanläggning ............... Elmaskiner ................. Elektronik
Telekommunikation ......... Elkraftteknik ...............
Summa. vtr
Summa årskurs
2
Gemensamma vtr
Husbyggnads- Väg- och vatten- gren byggnadsgren
Matematik ................. Fysik ...................... Kemi ...................... Svenska
Engelska ................... Tyska ..................... Samhällskunskap ........... Ergonomi .................. Gymnastik ................ Byggnadsteknik ............ Byggkonstruktion Byggproduktion ............ Hus- och stadsplanering Byggnadsutformning ........ Byggkonstruktion, tilläggskurs Anläggningsteknik .......... Vägbyggnadsteknik ......... Vattenbyggnadsteknik ......
3 31
Summa vtr
Summa årskurs
4. Kemiteknisk linje
Veckotimmar i årskurs
1
2
Gemensamma vtr Gemensamma vtr
Matematik ............................ Fysik .................................
Svenska
Engelska .............................. Tyska ................................ Samhällskunskap Företagsekonomi ....................... Ergonomi ............................. Gymnastik* Teknologi K ........................... Biokemi
Organisk kemi ......................... Fysikalisk kemi med analys ............ Kemiteknik ............................
6 41 81
41 3 (O)”
3 31
Summa vtr
Summa årskurs
1. Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må, delning av klass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt.
Årskurs 1 Årskurs 2 Lägsta antal elever Därav _Diirav i grupp 1 grupp
Svenska ............. 21 11 Fysik ............... 1 7 12 0,59 K em? ............... 1 7 Teknologi M ........ 1 7 43 Produktion .......... 1 7 " 1 -—1,5”' 6 Konstruktion 17 2—25' 6 1 7 1 __ 13. & Ellära ............... 1 7 Teknologi E ......... 17 Elanläggning ......... 17 28 Elmaskiner .......... 1 7 23 Elektronik 1 7 Telekommunikation . . 1 7 2a Elkraftteknik 1 7 13 Byggnadsteknik ...... 1 7 Byggnadsutformning . . ] 7 13 Byggkonstruktion . . . . 17 13 Anläggningsteknik . . . . 17 19 Vägbyggnadsteknik . . 1 7 13 Vattenbyggnadsteknik . 1 7 1= Kemi5 ............... 1 7 Teknologi K ......... 1 7 Biokemi ............. 17 ], Organisk kemi ....... 1 7 12 Fysikalisk kemi med analys 1 7 3' Kemiteknik 1 7 1"
1 I första hand för studietekniska övningar ” Laborationer 3 Laborationer, försöksdemonstrationer, rit- och konstruktionsövningar * Linjerna M, E och B " Linje K " Gemensamma vtr respektive vtr specialisering eller gren
Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klas- sen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m.m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska. övningar m.m.
2. 3 vtr engelska eller 3 vtr tyska. 3. Eleven väljer en av tre specialiseringar.
. Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner. . Samläsning i gemensamma ämnen och kurser mellan maskinteknisk, elteknisk, byggtek- nisk och kemiteknisk linje, där så kan ske. . Utöver vad ovan angivits mä anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, sole- sång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om teckning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckO— timme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare bestäm- mande i samråd med vederbörande lärare. . Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrel- sen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grund- skolan, önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid.
Kursplaner
SOCIAL FACKSKOLA
Svenska MÅL
Undervisningen i svenska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig vårdat och korrekt, klart och koncist i tal och skrift, att öva deras färdighet att i studie— och informationssyfte läsa framställningar av olika slag och begagna uppslagsverk och handböcker, att ge dem större förutsättningar att med omdöme och ansvar ta ställning till frågor rörande språkvård och språkriktighet, att öka deras förmåga att förstå danska och norska i tal och skrift, att stimulera deras intresse för skönlitteratur, teater och film och främja deras förmåga av "aktiv läsning, samt att i anslutning till textläsning, teater- och filmföreställningar ge dem känne- dom om viktigare litteratur-, teater-, film- och stilhistoriska sammanhang.
HUVUDMOMENT
Muntlig framställning. Röstvård och talteknik. Välläsning. Korta anföranden av olika typer. Intervjuer. Diskussionsövningar. Dramatisk framställning
Skriftlig framställning. Uppsatser och skisser om ämnen av beskrivande, instrue— rande och enkelt utredande art. Rapporter, reportage etc. Referatuppgifter av olika slag, även i anslutning till föredrag. Protokoll och andra skrivelser av prak- tisk art. Anteckningsteknik. Dispositionsövningar
Låsning av sakprosa. Övning av olika läsformer. Övning att ta ställning till och värdera olika former av information i tidningar, radio, TV och film. I samband därmed läs- och studieteknisk vägledning. Övningar i att begagna uppslagsverk, ordlistor, kataloger, sammanställningar etc. Bok— och bibliotekskunskap
Ur språkets liv. Språkvård och språkriktighet i samband med övningarna i muntlig och skriftlig framställning och i anslutning till läsningen. Ordförråd och ordbildning. Talspråk och skriftspråk. Elementära semantiska frågor. Stilarter
och språknivåer i anslutning till enkel funktionell analys av aktuella texter och till iakttagelser på talad svenska.
Danska,/norska. Läsning av dansk och norsk litteratur, även sakprosa och tid- ningar. Hörövningar
Läsning av skönlitteratur. Studium av ett antal betydelsefulla skönlitterära texter, nordiska och utomnordiska, huvudsakligen från 1900—talet. I sam— band därmed någon orientering om författarna och deras 'plats i den litterära och allmänt kulturella utvecklingen. En litterär genre, i första hand dramat, något utförligare behandlad. Prov på svensk litteratur från tiden efter 1750. I anslutning därtill en samlad kortfattad översikt av den svenska litteraturens historia efter 1750. Studium av några filmer och något om filmens historia
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 4- vtr Muntlig framställning. Individuella övningar i syfte att främja en god röstbe— handling. I samband därmed övningar att läsa upp texter. Aktuella uttalsfrågor. Övningar att uppträda i vardags- och samhällslivets talsituationer. Anvisningar om hur ett anförande förbereds, utarbetas och framföres. Uppställande av en föredragningspromemoria. Upprepade framträdanden med kortare föredrag av olika slag. Referat av tidningsartiklar, populärvetenskapliga uppsatser, före- drag, radioprogram etc. Intervjuer och på intervjuer grundade anföranden. Enkla diskussionsövningar. Dramatisk framställning.
Skriftlig framställning. Övningar att i språkriktig och stilistisk jämn form samt med reda och sammanhang behandla ämnen av väsentligen beskrivande, instrue- rande och enkelt utredande art. Resuméer och andra skriftliga referatuppgifter grundade på texter, föredrag och intervjuer. Anteckningsteknik. Texter till bild- framst'ällningar av olika slag, till diagram och siffertablåer. Brev och praktiska skrivelser av olika slag. Dispositionsövningar. Stilistiska övningar rörande frasco- logi, synonymik samt sats— och meningsbyggnad. Vid behov handstilsvård.
Läsning av sakprosa. Övningar att förstå innehållet i och skaffa information ur texter av olika slag, även formulär, blanketter, arbetsbeskrivningar och andra instruktionstexter. Tidningsläsning. Övningar att anpassa lästekniken efter tex- tens art och syftet med läsningen (studieläsning, överblicksläsning, skumläsning etc.). Bibliotekstekniska övningar. Övningar i att tolka rörliga bilder och i sam— band därmed någon undervisning om bildmontage.
Ur språkets liv. Grammatiska frågor av betydelse för aktuella språkvårds— och språkriktighetsproblem. Språkarter och stilarter. Skillnaden mellan objektiv och subjektiv framställning, mellan redogörelser och omdömen. Synonymik. Några drag ur svenska språkets historia (i mån av tid i teknisk fackskola). Någon orientering om svenska språket i Finland.
Danska/norska. Läsning av ett hundratal sidor danska och norska, dels nyare sakprosa (även tidningar), dels skönlitterära texter i anslutning till litteratur- kzursen. Hörövningar.
Läsning av skönlitteratur. Läsning av ett antal för stadiet lämpliga litterära texter — huvudsakligen men ej enbart svenska _ främst från 1900-talet, bely— sande samhällsutvccklingen, livsåskådningsdebatten samt politiska och allmän- mänskliga problem. Litteraturhistorisk orientering i samband med textstudiet. Visning och diskussion av filmer, belysande samma problem och i samband där— med något om filmens förhållande till litteraturen.
Årskurs 2, 3 vtr
DIuntlig framställning. Som i föregående årskurs. Därtill anföranden av instrue- rande och utredande art. Minst ett något längre föredrag. Dialogföredrag och estradsamtal. Något mer avancerade diskussionsövn-ingar.
Skriftlig framställning. Uppsatser, skisser, referat och formuleringsövningar som i föregående årskurs. Referatprotokoll i anslutning till diskussionsövningarna. Övningar att sammanställa och diskutera olika källors framställning. Stilistik.
Läsning av sakprosa. Som i föregående årskurs, men med skärpning av texter- nas svårighetsgrad. Biblioteksövningar.
Ur språkets liv. Ordbildningslära. Det svenska ordförrådet med särskild upp- märksamhet på bruket och missbruket av de främmande orden och över huvud taget på internationella kulturord i svenskan. Tendenser i aktuell svenska.
Danska/norska. Ytterligare ett hundratal sidor dansk och norsk text. Något om samnordiska strävanden på det språkliga området.
Läsning av skönlitteratur. Fortsatt läsning av nyare litteratur. I samband med en översikt av dramats, teaterns och filmens historia studium av ett antal dra- mer ur världslitteraturen. I anslutning härtill även diskussion av film och film— konst. Några representativa prov på svensk litteratur från tiden 1750—1900. Kortfattad framställning av den svenska litteraturens historia.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Det är givetvis av stor vikt att vid undervisningen ämnets enhet beaktas. Detta gäller inte bara de olika grenarna av ämnets språkliga del, där samord- ningen ger sig själv, utan även samverkan mellan den språkliga träningen och läsningen av skönlitteratur som ej bör fattas alltför snävt utan även ge ut— rymme åt essäer, reseskildringar osv.
Syftemålet med undervisningen i ämnets språkliga del är väsentligen rent prak- tiskt. Undervisningen i muntlig framställning skall omfatta dels fortlöpande röst— vård och handledning i talteknik, dels talträning i form av upprepade tillfällen
att framträda i talsituationer som är naturliga (föredrag, diskussionsinlägg, redo- visning av arbetsuppgifter etc.) och därmed ökad övning att tala redigt och sammanhängande, korrekt och stilsäkert.
Även för undervisningen i skriftlig framställning är målet främst praktiskt. Utöver uppsatsskrivning med fria ämnen och fackämnen skall arbetet omfatta övningar att göra anteckningar, utarbeta resuméer av t.ex. större avsnitt ur någon lärobok, sammanställa olika källors framställning, författa redogörelser för försök, skriftliga rapporter etc. Eleverna skall över huvud taget öva sig att skriftligen uttrycka sig vårdat och korrekt i situationer som är naturliga och motiverade.
Läsningen av sakprosa, informationsläsningen, har på samma sätt främst en praktisk innebörd: att på basis av vad som inhämtats i grundskolan ge eleverna ökad studieteknisk träning med allt vad det innebär även av ordkunskap, för- måga att följa linjen i en framställning (uppfatta dispositionen), skilja huvudsak från bisak, fakta från omdömen, redogörelser från slutsatser etc. Detsamma gäller även avlyssningen av radioprogram och övningarna att tolka rörliga bil— der i film- och TV-program.
Även det språkligt-teoretiska studiet bör i största möjliga utsträckning ges en inriktning som tjänar den praktiska språkvården.
Vid undervisningen i danska och norska är det angeläget att ge ele- verna största möjliga övning i att förstå det talade språket. Den text som läses bör utöver skönlitteratur även omfatta sakprosa, ej minst dagstidningar (t. ex. deras sidor för handel och teknik). Läsningen av dansk och norsk text bör vara relativt omfattande. Självfallet skall eleverna ej sträva efter att lära sig tala danska och norska.
En grundförutsättning för litterär förståelse är att texten begripes och inne- hållet uppfattas. Men läsningen av skönlitteratur syftar dock ytterst till något annat än att skaffa information. Den vill ge upplevelse. Målet för litteratur- studiet är därför främst att söka förmedla en sådan upplevelse. Detsamma gäller även film- och teaterstudiet.
Texterna skall stå i centrum. En undervisning, som mynnar ut i litteratur- historisk namnkunskap och i inlärande av standardiserade omdömen om verk, epoker och författare är förfelad. Läraren skall söka leda eleverna till den erfa— renheten att läsningen av skönlitteratur och upplevelsen av teater-, film— och TV—program ej blott kan skänka estetisk upplevelse utan även 'är ägnad att vidga vår horisont, kan belysa vår egen situation och skänka oss ökad förståelse för andra människor och deras problem. Rätt bedriven kan litteraturundervis- ningen öppna vägar till livskunskap, och nytto- och effektivitetssynpunkterna får ej så dominera undervisningsprogrammet att dessa vägar stängs.
En stor risk vid allt litteraturstudium är att läraren överskattar elevernas grad av mognad och deras erfarenhet och därför i missriktad ambition Väljer texter som kräver många förklaringar. Ett alltför ivrigt kommenterande av lit-
teratur kan döda läsglädjen. Av största betydelse är att den handledning som läraren ger såvitt möjligt skapar intresse för läsning av skönlitteratur och sti- mulerar eleverna till fortsatt fri läsning utanför skolan.
Arbetssätt
Inom ämnet svenska lämpar sig särskilt den litterära delen för självständiga och fria arbetsformer. De enskilda verk, främst från vårt eget århundrade, som enligt kursplanen skall läsas i årskurserna 1 och 2, bör i regel av eleverna studeras hemma efter anvisningar av läraren, och behandlingen av dem bör få karak- tären av diskussioner kring frågor och synpunkter som eleverna haft aktuella under läsningen. Beträffande urvalet av litteratur kan inga föreskrifter ges: det måste anpassas efter klassens nivå och intressen. Dock skall dansk och norsk litteratur vara representerade, likasåverk ur världslitteraturen i övrigt.
Verken kan väljas så, att studiet kommer att ägnas åt en författare, en grupp författare eller ett motiv (t. ex. Några framtidsskildringar i litteraturen. Kriget som litterärt motiv. Människan i teknikens värld. Land och stad i några ro- maner). Även ett samlat studium kring en litterär genre rekommenderas, i första hand dramat. Detta studium bör kompletteras med en översiktlig framställning av teaterns och dramats historia.
Litteraturläsningen, speciellt den kronologiskt obundna, lämpar sig väl för gruppstudium. Redogörelsen för en grupps arbete kan få formen av ett program kring en författare eller ett litterärt motiv, gärna i rapsodiens form.
Även när det gäller den språkligt—stilistiska delen av ämnet är det lätt att finna uppgifter för självständigt arbete. Texter av olika slag kan ge anledning till iakttagelser rörande ordförråd och ordbildning. Eleverna kan få undersöka hur en författare arbetar för att skänka sin framställning en prägel av åskåd— lighet och ge intryck av omedelbart upplevd verklighet, hur han skapar varia- tion osv. De kan få jämföra betydelse och stilvärde i synonymräckor, kan stu- dera ords födelse och död genom att jämföra ordlistor från olika perioder, kan ur t. ex. dagstidningar hämta material för iakttagelser om den aktuella svenskan etc. Även det talade språket kan göras till föremål för laborativa övningar: ut- talsvanor, tilltalsskick osv. kan studeras genom enkäter.
Eftersom den språkliga delen av ämnet i så hög grad är inriktad på färdig- hetssidan, kan en uppdelning av stoffet på årskurser ej bli annat än ungefärlig. I den aktuella skolsituationen måste kursplanen modifieras efter individuella linjer. Målet måste vara att med så rik individualisering som möjligt och med utnyttjande av deras intressen få dem att nå så långt som möjligt inom grän- serna för sin förmåga och sin läggning. Vad som framhålles i kursplanen kan alltså ej betraktas som några definitiva mål utan närmast som riktlinjer för arbetet.
En förutsättning för att eleverna skall kunna arbeta självständigt är, att de får fortlöpande övning i bok— och bibliotekskunskap. På den s.k. grupptimmen
med delad klass i årskurs 1 skall eleverna ges studieteknisk handledning och i samband därmed övas i att utföra självständiga arbetsuppgifter av succes— sivt stegrad svårighetsgrad.
Samverkan
Svenska är till sin natur ett övergripande ämne, och för att skapa arbetssitua- tioner som av eleverna uppfattas som motiverade och intresseväckande, måste läraren se till att de språkliga övningarna ges en så vid bas som möjligt. Det är naturligt att icke minst för elever i ekonomisk eller teknisk fackskola låta t.ex. övningarna i muntlig framställning beröra bl.a. föredragningsteknik och andra former av muntliga rapporter, att vid läsningen av danska och norska något syssla med tidningarnas handelssidor, att låta eleverna något ägna sig åt avfattande av promemorior, rapporter osv. Över huvud taget bör allt som sam- manhänger med informationstekniken ges tillbörligt utrymme vid undervis- ningen. För eleverna i social fackskola är samverkan med ämnet samhälls- kunskap betydelsefull bl.a. vid övningar i sammanträdesteknik.
Vid läsningen av skönlitteratur kan i hög grad samordning ske med historie- studiet. Många verk speglar tidshändelserna och kräver, för att förstås, vissa kunskaper i historia. Psykologistudiet kan hjälpa eleverna att mer nyanserat bedöma de människor de möter i litteraturen. Viss utländsk skönlitteratur kan ibland läsas på originalspråket. En intresserad lärare kan göra mycket av sam- manställningar av olika konstarters uttrycksmedel: litteratur å ena sidan, bil— dande konst och musik å den andra. Studiet av dramat ger slutligen naturliga tillfällen att öva muntlig framställning. Därtill kommer att aktivt deltagande i lektionssamtal och i spontana diskussioner i samband med undervisningen och varje form av muntlig eller skriftlig redovisning för en arbetsuppgift ger naturlig övning i språkbehandling.
Hjälpmedel
Vid analys av elevernas röster är bandspelaren ett oumbärligt hjälpmedel. Den bör även komma till användning så långt tiden det medger vid de korta anfö- randena, detta för att ge eleverna tillfälle att avlyssna sina egna röster. Inspel- ningen av radioprogram (föredrag, diskussioner etc.) är till stor hjälp som möns- ter och som material för övningar, även i skriftlig framställning (referat). Vid genomgången av dramats historia och vid läsningen av dramatik bör föreställ- ningar i TV och radioframföranden utnyttjas, men de kan ej i någon större ut— sträckning få ersätta läsningen. Eftersom hörövningar är ett så väsentligt inslag vid undervisningen i danska och norska, är grammofon— och bandinspelningar med autentisk danska och norska oumbärliga. Ej heller vid talvården i allmän- het och välläsningen i synnerhet torde läraren kunna undvara detta hjälpmedel. Det är också självklart, att alla de möjligheter att förmedla en omedelbar litte— rår upplevelse via grammofon, ljudband och ljudfilm som står läraren till buds tillvaratages.
Engelska
MÅL
Undervisningen i engelska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de engelsktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.
HUVUDMOMENT
T extläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språk- områdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur
Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, höröv- ningar, talövningar, fraseologi, ordbildningslära, grammatiska mönster; vid ex— tensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, korta resuméer, diskussion kring texten
Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan Särskild kurs
Årskurs 1, 3 vtr
Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern skönlitterär prosa, sär- skilt med idiomatisk konversation och god miljöskildring; lätt sakprosa av god kvalitet.
Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: refe- rat, korta föredrag, konversation.
Ordförråd och ordbildningslära samt realia i anslutning till läst text.
Skriftliga tillämpningsövningar.
Grammatik i anslutning till läst text.
Textkurs ca 100 sidor.
Årskurs 2, 3 vtr
Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern sakprosa inklusive tid— skriftstext, delvis anknytande till andra läroämnen inom respektive fackskola; prov på amerikansk engelska; några representativa ej för svåra dikter.
Övningar i resuméer.
Synonymik, fraseologi, ordbildningslära. Skriftliga tillämpningsövningar.
Grammatik i anslutning till textläsning. Övriga moment: lika med årskurs 1. Textkurs ca 150 sidor.
Allmän kurs
Årskurs 1, 3 vtr Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): moderna, lätta texter av varie— rande innehåll, särskilt med idiomatisk konversation och god miljöskildring.
Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: referat, korta föredrag, konversation. Realia i anslutning till läst text. Grammatik i anslutning till läst text: repetition av grundläggande strukturer. Textkurs ca 100 sidor.
Årskurs 2, 3 vtr
Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern sakprosa inklusive tid- skriftstext, delvis anknytande till andra läroämnen inom den studiegång som eleverna följer; prov på amerikansk engelska.
Ordförråd och ordbildningslära. Grammatik i anslutning till läst text. Övriga moment: lika med årskurs 1.
Textkurs ca 125 sidor.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
För språkstudier över nybörjarstadiet är texten av grundläggande betydelse. Valet av texter i fackskolan bör därför göras omsorgsfullt, så att målsättningen kan förverkligas samtidigt som elevernas intresse för studierna vidmakthålles och stimuleras. Texten bör täcka ett flertal ämnesområden lämpade för respek- tive fackskola och samtidigt representera ett allsidigt ordförråd av inte för snabbt växande svårighetsgrad.
Å andra sidan bör icke engelskstudiet i fackskolan bindas vid textsamlingar med mera detaljrikt filologiskt studium. Rena lästexter som lämpligast utgörs av modern skönlitteratur av icke alltför krävande art bör därför omväxla med friare material, såsom tidningsklipp, tidskrifter, arbetsbeskrivningar, apparat- beskrivningar och dylikt. Av denna anledning är textkursen för de båda års— kurserna angiven i Visst antal sidor, som närmast anger antalet lästa sidor skön- litteratur och sakprosa. Av det övriga studiematerialet är icke sidoantalet det väsentliga utan ämnesart och ordförråd, inberäknat facktermer.
För att möta elevernas olika intresseriktningar bör också textvalet i vid ut- sträckning individualiseras. Det är sålunda icke nödvändigt att alla eleverna i en
avdelning läser samma texter. Därigenom kan en önskvärd anpassning äga rum till andra ämnen inom respektive studiegång.
Tewtläsningen kan ske intensivt och extensivt, vari ingår betingsmässig läs- ning samt kursivt. Under den intensiva läsningen studeras de rent språkliga elementen, såsom ordförråd och grammatiska mönster; vidare insamlas faktisk information ur texten. Viktigt är dock att läraren icke förlorar sig i detaljer.
Den extensivt lästa texten bör utvidga och förstärka de insikter och färdig— heter som vunnits under det intensiva studiet. Denna del av textkursen som naturligen utgör huvudparten bildar underlaget för självständiga arbetsuppgif- ter, varav i årskurs 2 en del i form av mindre beting. Extensivt bör läsas en hel del sakprosa, varav en stor del kan utgöras av tidskriftstext.
Redovisning av genomgången extensiv text sker genom utfrågning eller elev- referat, enskilt eller i grupp. Därigenom får eleverna nyttig övning av den praktiska språkfärdigheten. Referaten bör också utgöras av kortare resuméer som någon gång kan göras skriftligt. hfuntlig och skriftlig resuméteknik är en väsentlig sida av studietekniken.
Vad beträffar betingsläsning kan sådana uppgifter med fördel baseras på ma- terial av friare slag, exempelvis tidskrifter.
Kursivläsning bör bedrivas regelbundet. För att kursivläsningen skall ge ele- verna bästa möjliga lästräning är det fördelaktigare om ett ringa antal elever får läsa upp längre avsnitt av texten, än om mycket små avsnitt tilldelas så många elever som möjligt per lektion.
Textbehandlingen bör i huvudsak gå. ut på förståelse av textinnehållet i stort och så ofta som möjligt leda till innehållsreferat och samtal om texten och an- gränsande områden. Översättning kan med fördel tillgripas närhelst det är nöd- vändigt för full förståelse och för tids vinnande.
Hör- och talövningar bör förekomma på varje lektion. Det förutsättes att lä— raren i huvudsak för lektionen på engelska, varvid dennes frågor bildar grunden för samtal mellan lärare och elev och eleverna sinsemellan. Vidare tillgodoses talövningsmomentet genom de olika arbetsuppgifter inom och utom klassrum— met som kräver referat och föredrag. För hörövningarna bör alltid möjligheterna att utnyttja AV—hjälpmedel beaktas; dessa hjälpmedel, exempelvis i form av skolradioprogram, bör också flitigt användas vid den innehållsinriktade textbe- handlingen.
Gmmmatz'kunder'uisning i traditionell bemärkelse kan i stort undvaras i denna studiegång, då undervisningen härigenom lätt blir abstrakt eller får en alltför teoretiserande inriktning. Ett behandlande av de grammatiska elementen efter strukturella principer är i stället att rekommendera. Övningar med grammatiska minster och allmän fraseologi tjänar bättre målsättningens syften.
Ordförrådet skall systematiskt byggas upp under hela studietiden, såväl det aktiva som det passiva. Härvidlag är, som tidigare påpekats, valet av lämpliga texter en grundläggande förutsättning. Det aktiva centrala ordförrådet skall eleverna på allt sätt stimuleras till att självständigt bruka i tal och skrift.
Uttalet är av central betydelse för den praktiska språkfärdigheten och skall därför alltid övas. Elevernas uppmärksamhet på uttalet får aldrig slappna, vare sig det gäller läsning, konversation, föredrag eller enstaka meningar, och felak- tigheter skall utan tröttande upprepningar och överdrifter korrigeras. Härvid kan bandspelaren vara till stor hjälp genom att eleverna får avlyssna en egen inläsning och jämföra den med t. ex. lärarens. Emellertid bör tid icke spillas i onödan på ansträngningar att finslipa uttal och intonation hos elever som har uttalssvårigheter av en eller annan art och orsak. Sådana elever kan beredas extra tillfälle till förkovran genom att mer än kamraterna tilldelas självständiga arbetsuppgifter baserade på avlyssning av inspelat tal i original. För övrigt bör eleverna så ofta som möjligt beredas tillfälle att höra det talade språket.
Av denna anledning bör AV—hjälpmedel ständigt användas i undervisningen. Alla de för undervisningen värdefulla uppslag och programtyper som de moderna tekniska hjälpmedlen i språkundervisningen kan förmedla bör fullt utnyttjas.
Skriftliga övningar kan förekomma efter behov och lägenhet. De bör dock vara helt underordnade den praktiska språkträningen och den allmänna studie- tekniken i ämnet. Man kan betrakta engelskstudiet i fackskolan som övervä- gande muntligt.
Övningar i att använda ordböcker bör självfallet förekomma, och vid vissa skriftliga övningar är det angeläget att eleverna har tillgång till enspråkigt lexi- kon.
Här givna anvisningar gäller i tillämpliga delar och med reducerade krav allt efter elevernas förkunskaper även för den allmänna kursen.
Tyska
MÅL Undervisningen i tyska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift. förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de tysktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.
HUVUDMOMENT
Tewtläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språk— områdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur
Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hör- övningar, talövningar, skrivövningar, fraseologi, ordbildningslära, grammatiska
mönster; vid extensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, korta resuméer, diskussion kring texten
Fristående övningar utan anslutning till text: hör-, tal- och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan
Särskild kurs (B-språk) Årskurs 1,3vtr Läsning av tysk litteratur, delvis extensivt. Valda dikter. Hörövningar. Tal- övningar, dels i anslutning till texten, dels fria. Korta referat. Övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Enkla dramatiska öv- ningar.
Grammatiska övningar för inlärande av de grundläggande avsnitten inom formlära och syntax. Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskri— vande av enkla affärsbrev.
Textkurs totalt ca 100 sidor.
Årskurs 2, 4 vtr
Läsning av tysk litteratur, delvis extensivt. I samband därmed litteratur— och kulturhistoriska upplysningar. Läsning av dikter. Läsning av någon tidningstext och enkel tysk sakprosa. I samband därmed upplysningar om de tysktalande ländernas samhällsförhållanden. Läsning av mer fackbetonad text med anknyt— ning till olika vård- och serviceyrken och/eller i anslutning till självständigt arbete i annat ämne. Referat och korta föredrag. Hör— och talövningar av olika slag. Dramatiska övningar.
Grammatik huvudsakligen i anslutning till text och till de skriftliga öv- ningarna. Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev.
Textkurs totalt ca 150 sidor.
Allmän kurs (13-språk) Årskurs 1,3vtr
Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning och memorering av enkel brevtext, både kommersiell och mer allmän. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Enkla övningar att skriftligen göra förfråg- ningar och lämna upplysningar. Grammatiska övningar för innötande av elemen- tär formlära och syntax. Dramatisering, sång, realia. Skrivövningar.
Årskurs 2, 3 vtr
Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning av mer fackbeto— nad text med anknytning till olika Vård- och serviceyrken och/eller i anslut-
ning till självständigt arbete i annat ämne. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Fortsatt inövning av centrala grammatiska företeelser. Dramatisering, sång, realia. Skrivövningar.
Nybörjarkurs ((J-språk)
Undervisningen har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och göra eleverna förtrogna med ett begränsat förråd av vanliga ord och uttryck för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad tyska, läsa och förstå lätt tysk text samt tala språket i enkla, vardagliga sammanhang. De bör vidare erhålla viss övning i att skriva språket.
Årskurs 1, 3——4 vtr
Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Enkla hörövningar i syfte att grundlägga förstående av talad tyska. Läsning av lätt text med centralt ordförråd. Talövningar. Systematisk inövning av grundläggande grammatiska företeelser, främst muntligt, men även skriftligt i form av ifyllnadsövningar och mycket enkla översättningsövningar. Diktamensskrivning. Dramatisering, sång, realia.
Årskurs 2, 3—4 vtr
Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning och memorering av enkel brevtext. Hör- och talövningar. Fortsatt systematisk inövning av ele— mentär grammatik, såväl muntlig som skriftlig. övning i avfattande av enkla brev. Dramatisering, sång, realia.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i tyska inom fackskolan (särskild kurs och allmän kurs) ankny— ter till de nivåer i fråga om kunskaper i tyska som eleverna efter genomgången grundskola befinner sig på. Den allmänna syn på språkundervisningen som präg- lar undervisningen i grundskolan måste givetvis gälla även i fackskolans tysk- undervisning. Dess viktigaste kännetecken kan kort anges på följande sätt: undervisningen skall i största möjliga utsträckning bedrivas på tyska. Det talade ordet är viktigare än det skrivna. Aktiv behärskning av grundläggande språk- liga mönster är viktigare än regelkunskap och grammatisk analys. Elevernas egen uttrycksförmåga är viktigare än mekaniskt återgivande av vad andra har sagt och tänkt.
Vid alla resonemang om språkundervisning är det praktiskt att skilja mellan kravet på färdigheter och kravet på kunskaper.
Färdighetskravet som ofta betecknas som krav på praktisk språkfärdighet innebär, att eleverna tillägnat sig så stor förtrogenhet med det främmande språ- ket och dess strukturer att språket kan tjäna som medel för muntlig kommu- nikation. Enklast och snabbast realiseras denna målsättning i samtalets form: läraren frågar och eleven svarar, eleverna frågar och svarar varandra, eleverna frågar och läraren svarar. Fråge- och svarssituationen ger emellertid inte till— räcklig övning. Eleverna bör dessutom speciellt tränas i att enbart lyssna och förstå (utan att svara) och i att tala och göra sig förstådda (utan att vara tillfrågade). Konsten att uppfatta och förstå talat språk har fått en allt större betydelse. Också här är lärarrösten och lärarpersonligheten den naturliga ut- gångspunkten: läraren berättar fritt på tyska i anknytning till miljön (klass— rummet), bild, text eller annan verklighet. Så snart ske kan övas elevernas upp- fattningsförmåga på andra röster och i andra sammanhang (ljudband, grammo— fonskivor, radio, television). Om tysktalande elever finns i klassen är detta en stor tillgång som bör utnyttjas. Det är angeläget att eleverna från första början får en så rikt nyanserad akustisk bild av den talade tyskan som möjligt.
Också träningen av elevernas egen uttrycksförmåga på tyska bör sättas in på ett tidigt stadium. Viktigt är här att eleverna redan från första början bibringas en så användbar uppsättning ord, fraser och satsmönster som möjligt, så att den egna talverksamheten kommer igång tidigt. Eleverna skall stimuleras att för- söka uttrycka sig inom ramen för sina begränsade språkliga resurser. Arbetet fortgår alltså efter två linjer: dels utökas sortimentet av satsmönster, dels vänjes eleverna vid att från första början intensivt använda sina språkkunska- per så självständigt som möjligt.
Målsättningen för tyskundervisningen i fackskolan innebär förutom kravet på praktisk språkfärdighet även ett krav på att vissa fasta kunskaper om land och folk och en viss orientering beträffande litteratur och kultur bibringas eleverna.
Ovan nämnda principiella syn på ämnesstoffet i fråga om tyska som fortsätt- ningsspråk bör även ligga till grund för undervisningen i tyska som nybörjar- språk, dvs. texterna bör behandla miljöer i tysktalande länder för att ge ele— verna en bild av land, folk, kultur och samhällsförhållanden. Här bör användas en nybörjarbok som inte är alltför naiv för åldersstadiet och som från början skapar en tysk atmosfär. Den bör införa formlära och elementär syntax i så snabb takt att eleverna efter första årets studier kan ta itu med »riktiga» texter. Detta måste nödvändigtvis innebära att en hel del träning av satsmönster måste slopas för att skapa utrymme för läsning av en textmängd av acceptabelt om- fång. Denna minskade praktiska träning bör kunna kompenseras genom ålders- szadiets större förmåga till abstraktion och teoretiskt inlärande av paradigm srmt genom lärarens användande av språket under lektionerna.
Textläsningen. I praktiken måste de olika språkliga aktiviteterna anknytas tll och utgå från textläsningen. Ju fler språkliga aktiviteter som stimuleras av
en text, ju bättre är texten. Den skall alltså kunna ge anledning till ett fritt och animerat talande som i bästa fall kan resultera i ett ömsesidigt tankeutbyte i undervisningssamtalets form, och den skall ge praktiska och frekventa sats- mönster som lämpar sig för att inläras och kopieras. Texten skall slutligen vara sådan, att den intresserar eleverna och innehållsligt ger ett rimligt utbyte i form av information. Då texten är som bäst ger den prov på tysk litterär kultur. Det är angeläget att eleverna någon gång konfronteras med en text som kan studeras och tolkas enbart som ett litterärt konstverk, följande sina egna lagar. — Att välja rätt text för rätt klass ställer stora krav på läraren. Skulle han ha gjort ett uppenbart felval och t. ex. valt en alldeles för svår text är det nödvändigt att han så fort som möjligt går över till en ny text och alltså inte av några felaktiga ambitioner eller yttre skäl drivs till att nödvändigtvis läsa ut den en gång valda texten.
Den särskilda kursen i tyska i fackskolan bygger på tre års tyskstudier i grundskolan. Här bör, liksom på motsvarande stadium i gymnasiet innehålls- behandlingen få ökat utrymme. Detta innebär att tyngdpunkten allt mer för- skjuts från frågor rörande form, böjning, ändelser, syftning och »styrning» till frågor om vad som står i texten (innehåll, information, disposition, argumen- tation, ordval etc.). Varje text med anspråk på kvalitet bör kunna läsas och behandlas ur en eller flera av följande synpunkter: som språkligt dokument, som tidsdokument och som mänskligt dokument. Att engagera eleverna i en text på ett mänskligt plan är troligen ett av de säkraste sätten att engagera dem i skolans språkundervisning över huvud.
Samverkan
Undervisningen i tyska kan i någon mån samordnas med främst följande ämnen: svenska (viktiga litterära impulser, som från Tyskland kommit till Sverige, t. ex. romantiken), historia, samhällskunskap (t. ex. en elementär allmän jämfö— relse mellan Sverige och Tyskland beträffande t. ex. levnadsstandard, arbetsvill- kor, konsumtion, produktion, befolkningsförhållanden etc.), fysik, kemi, biologi (några stora tyska vetenskapsmän på respektive områden). Samverkan mellan tyska och ett av de nämnda ämnena innebär alltså i regel att ett visst begränsat kursavsnitt, som eventuellt redan behandlats på ämnets egna timmar, får en ytterligare belysning genom att t. ex. urkunder och dokument citeras på original- språket, eller att de olika föregångsmännens liv och utveckling studeras på tyska. Det är således fråga om att fördjupa, befästa och bygga ut vad eleverna redan i viss utsträckning vet. Annorlunda förhåller det sig med samhällskunskap, där en jämförande metodik hela tiden tillämpas. Det gäller att jämföra olika sociologiska fakta i Sverige och Tyskland. Den jämförande aspekten innebär också att utvecklingstendenserna på olika områden beaktas.
Hjälpmedel
Den moderna tekniken ställer hjälpmedel till språkundervisningens förfogande som kan användas i fråga om både färdighet och orientering.
Det viktigaste hjälpmedlet för att träna den personliga och praktiska språk- färdigheten torde bandspelaren vara. Den kan ge övningsmaterial åt dels ut- talsträningen, dels inövning av satsmönster. I fråga om uttalsträningen kan eleverna få höra en satsmelodiskt och intonationsmässigt korrekt tyska, som kan tjäna som mönster för elevernas eget uttal och t. ex. motverka att svenskans grava accent slår igenom i elevernas tyska. Bandspelaren kan emellertid också låta eleverna höra hur deras eget uttal låter och sålunda göra dem uppmärk- samma på brister i det egna uttalet.
På orienteringssidan finns god tillgång till AV-hjälpmedel som förmedlar en livfull och realistisk bild av dagens Tyskland. Det gäller här att välja det som är illustrativt. Mycket viktig är också den snabbhet med vilken bild och ton i det rätta ögonblicket kan reproduceras. En med möda uppbyggd samling och koncentration i en klass spolieras lätt, om t. ex. bruket av AV-hjälpmedlen är alltför tidsödande och omständligt.
Franska MÅL
Undervisningen i franska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de fransktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.
HUVUDMOMENT
Temtläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språk— områdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur
Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hör- övningar, talövningar, skrivövningar; dramatiseringsövningar, speciellt i dialog- form; översättning; grammatik med ordbildningslära; synonymik; vid extensiv textläsning: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, resuméer, före- drag; diskussioner och lektionssamtal över textmaterialet, med speciell hänsyn till där meddelade fakta
Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan Särskild kurs (B-språk) Årskurs 1, 3 vtr
Läsning av lätt skönlitteratur och sakprosa, delvis extensivt, behandlande franska miljöer och problem. Några enkla dikter.
Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: övning i att uppfatta samt nedskriva av läraren upp- läst text, 5. k. dictéer, övning i att uppfatta andra röster än lärarens, t. ex. genom grammofonskivor, ljudband eller radio- och TV-program. Konversation över den lästa texten, talövningar över bildmaterial eller konkreta situationer. I an- slutning härtill övningar i att demonstrera föremål eller enkla apparater. Korta referat. Övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Enkla dramatiska övningar, sånger och. visor.
Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärs— brev.
Grammatik: fortsatt övande och befästande av formlärans fundamentala delar samt några enkla syntaxproblem.
Ordförråd och ordbildningslära: elevernas uppmärksamhet riktas på några vanliga franska lånord i svenskan samt långtgående likheter mellan det franska och det engelska ordförrådet; betydelsen av några vanliga prefix och suffix.
Textkurs totalt ca 100 sidor.
Årskurs 2, 4 vtr
Läsning av lätt till medelsvår skönlitteratur av goda 1800- och 1900-talsför- fattare, delvis extensivt. I samband härmed litteratur och kulturhistoriska upp— lysningar. Läsning av dikter. Sakprosa och tidningstexter, vilka ger anledning till upplysningar om samhällsförhållanden i de fransktalande länderna. Läsning av fackbetonad text i anslutning till andra ämnen.
Övriga moment : årskurs 1. Textkurs totalt ca 150 sidor.
Allmän kurs (B-språk)
Årskurs 1, 3 vtr
Läsning av lätta texter, i stor utsträckning extensivt och som fri läsning; läs- ning av enkel sakprosa och lätta affärsbrev. I samband härmed övning i av- fattande av korta affärsbrev, syftande till att göra förfrågningar eller att besvara dylika. ll'lemorering av lämpliga inlednings- och avslutningsfraser. Hör— och tal— övningar. Muntliga och skriftliga referat. Grammatiska övningar för innötande av formlärans väsentliga delar. Sånger och visor. Realia.
Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning av fackbetonad text med anknytning till olika vård- och serviceyrken. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta övningar att göra skriftliga förfråg— ningar och att meddela upplysningar. Enkla affärsbrev. Fortsatt inövning av väsentliga grammatiska företeelser, inklusive några enkla syntaktiska problem.
Nybörjarkurs (C-språk)
Undervisningen har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och göra eleverna förtrogna med ett begränsat förråd av vanliga ord och uttryck för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad franska, läsa och förstå lätt fransk text samt tala språket i enkla, vardagliga sammanhang, samt att ge dem viss övning i att skriva språket.
Årskurs 1, 3—4 vtr
Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Enkla hörövningar i syfte att grundlägga förståelse av talad franska. Läsning av lätt text med cen- tralt ordförråd. Talövningar. Systematisk inövning av grundläggande gramma- tiska företeelser, främst muntligt men även skriftligt i form av ifyllnadsöv— ningar och mycket enkla översättningsövningar. Dictéer. Dramatiska övningar, sånger och visor, realia.
Årskurs 2, 3-—4 vtr
Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning och memorering av enkel brevtext. Hör— och talövningar. Fortsatt systematisk inövning av ele- mentär grammatik, såväl muntligt som skriftligt. Övning i avfattande av enkla brev. Dramatisering, sång, realia.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
I centrum för språkstudiet står texten, även om fristående moment förekommer i viss utsträckning. Därför bör texten behandla franska miljöer av olika slag för att ge eleverna en viss kunskap om franskt liv och franska samhällsförhållanden. Tonvikten bör läggas på Frankrike som kulturland och som ett industriellt och merkantilt framåtgående land. Texterna bör även i övrigt ge kunskaper om Frankrikes geografi och i någon mån dess historia.
Den sålunda fördjupade bilden av fransktalande miljöer bör dock ges ett mera vidgat perspektiv. Med tanke på Sveriges kommersiella och industriella intressen bör eleverna få åtminstone någon uppfattning om land, folk och kultur i Belgien, Schweiz och Canada., och bl. a. som bakgrund till våra sociala engagemang inom
ramen för FN någon kännedom om de stora områden i Nord- och Västafrika vil- kas internationella kontaktspråk är franska.
Ovan nämnda principiella syn på ämnesstoffet i fråga om franska som fortsätt- ningsspråk bör även ligga till grund för undervisningen i franska som nybörjar— språk, dvs. texterna bör behandla miljöer i fransktalande länder för att ge ele- verna en bild av land, folk, kultur och samhällsförhållanden. Här bör användas en nybörjarbok som inte är alltför naiv för åldersstadiet och som från början skapar en fransk atmosfär. Den bör införa formlära och elementär syntax i så snabb takt att eleverna efter första årets studier kan ta uti med »riktiga» texter. Detta måste nödvändigtvis innebära att en hel del träning av satsmönster måste slopas för att skapa utrymme för läsning av en textmängd av acceptabelt om- fång. Denna minskade praktiska träning bör kunna kompenseras genom ålders- stadiets större förmåga till abstraktion och teoretiskt inlärande av paradigm samt genom lärarens användande av språket under lektionerna.
Till grund för uttalet bör läggas den franska som talas i Paris och norra Frankrike.
Läraren bör ge noga akt på elevernas uttal. Han får inte godta ett otillfreds- ställande uttal i tanke att rätta till det så småningom. De enskilda ljuden, orden, satserna med sina bindningar mellan orden, intonationen, allt detta måste från första början inövas korrekt, då det är mycket svårt att bortarbeta ett oriktigt uttal. Läraren bör inskärpa hos eleverna att franskan är ett energiskt språk. Varje ljud, varje stavelse uttalas tydligt. Kriteriet på ett godtagbart uttal är att detta blir fullt hörbart och begripligt för läraren, när han åhör elevens läsning utan att se i sin egen bok.
Körläsning bör förekomma på alla stadier. Fördelen med denna är att alla elever får ökad lästräning. Den måste dock bedrivas intensivt och med del- tagande av alla elever om den skall vara till verklig nytta.
Diktamensövningar bör regelbundet förekomma på alla stadier. Ingen annan skriftlig övning prövar bättre så många olika språkliga färdigheter: förmågan att lyssna uppmärksamt, att genom örat uppfatta exakt, att överföra det hörda till korrekt stavning, att associera dessa ljud med redan inlärt ordförråd, att uppfatta betydelsen av en mening och att bland homonymer välja det rätta ordet, att utnyttja vissa inlärda grammatiska regler (t. ex. de stumma ändelser- na) och att känna igen vissa idiom och konstruktioner, att på ett mer avancerat stadium efter diktamen skriva okända ord och idiom och därvid stava korrekt, antingen genom att iakttaga stavningsreglerna för språkets olika ljud, när så är möjligt, eller genom att associera med enklare ord, på vilka de förra är bildade.
Om samverkan, studiebesök och hjälpmedel gäller för franskan vad som ovan anförts i första hand beträffande engelska och tyska.
Ryska
MÅL
Undervisningen i ryska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med gott uttal läsa accentuerad lättare rysk text, förstå dess innehåll, någorlunda uppfatta talad ryska, i någon mån uttrycka sig på språket, samt att ge dem vidgad kännedom om rysk litteratur, kultur och historia samt om Sovjetunionens geografi och historia samt politiska och samhälleliga för- hållanden.
HUVUDMOMENT
Temtläsning —— intensivt —- för övande av praktisk språkfärdighet och för orien- tering i rysk litteratur, kultur och historia, i Sovjetunionens geografi och histo- ria samt politiska och samhälleliga förhållanden
Övningar i anslutning till läst text: uttalsvård, hörövningar, talövningar, skriv- övningar, översättning, grammatik, sånger
Fristående, ej textanslutna övningar: hör-, tal- och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3—4 vtr
Uttalsvård: övning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ortografiska övningar, avskrivning av text, diktamina, ifyll-
nadsövningar.
Textläsning: nybörjarbok innehållande bl. a. grunderna till det centrala ord- förrådet.
Grammatik: inlärande av elementerna av formläran och grundläggande syn- taktiska företeelser.
Kännedom om land och kultur: notiser meddelade i samband med textläs- ning. För stadiet lämpliga sånger.
Årskurs 2, 3——4 vtr
Fortsatt uttalsvård.
Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med något ökad takt. Talövningar: övningar i enkla samtal, dels i anslutning till läst text, dels fri- stående, korta textreferat, bildbeskrivning.
Skrivövningar: besvarande av frågor över den lästa texten, lätta versioner, enkla översättningsövningar.
Textläsning: skönlitterära verk, varav någon poesi, sakprosa. Grammatik: inövande av formläran i huvuddrag, syntax i anslutning till text och övningar. Ordbildning.
Kännedom om land och kultur: utvidgning av kunskaperna meddelade i an— slutning till text. För stadiet lämpliga sånger.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Målet för undervisningen i ryska innebär att en god och allsidig grund lägges vilken sedan lätt kan utbyggas med vidare studier i enlighet med elevernas inriktning och yrkesval.
Ämnesstoffet består av två delar, den språkliga delen och realiadelen, varvid den förra naturligtvis upptar det största rummet.
Ämnesstoffet i den språkliga delen har valts i överensstämmelse med mål— sättningen: att bibringa eleverna sådana kunskaper som därför att tiden är knapp i främsta rummet blir passiva. Härvid kommer då den skriftliga sidan i första hand (förmåga att förstå rysk text), i andra hand den muntliga (för- måga att uppfatta talad ryska). I tredje rummet kommer det aktiva be- härskandet, varvid då den muntliga sidan intar första plats (förmåga att munt- ligen uttrycka sig på ryska), medan blott ansatser till ett aktivt skriftligt behärskande kan medhinnas. Såsom ett självklart mål för hela studiet ligger ett gott uttal (enskilda ljud och fraser med rytm och intonation).
Ämnesstoffet är valt med det praktiska syftet att eleverna skall utrustas med ett kommunikationsinstrument. Härav följer att allt teoretiserande, alla övningar för inlärning och innötning som ej direkt tjänar till att uppbygga detta instrument, lämnas ur sikte.
När det gäller realiadelen är den ej helt homogen. De ryska realia avser att ge kännedom om rysk litteratur, kultur och historia och bildar en bakgrund till de lästa texterna. Av särskild vikt och betydelse i vår tid är de realia som berör Sovjetunionens geografi och historia samt politiska och samhälleliga förhållanden. Detta avsnitt av realiadelen har sålunda på sätt och vis en själv— ständig karaktär.
Såsom språkets egna realia bör man betrakta den allmänna introduktionen till ryska språket. Den har sitt värde därigenom att den skingrar diffusa eller felaktiga föreställningar och placerar språket i dess rätta sammanhang.
Uttalsvård. Riktpunkt bör vara det vårdade moskvauttalet av i dag. Vissa företeelser i Leningrad-uttalet bör påpekas och tillåtas. S. k. okanjeuttal får trots sin numerära överlägsenhet ej tolereras, ehuru uppgifter om dess inne- börd och utbredning bör lämnas. Samma gäller även för avvikande egenheter i det sydryska uttalet.
Hör-, tal— och skrivövningarna innebär dels en tillämpning av de vid text- läsningen inhämtade kunskaperna, dels fristående träning och innötning av
former och fraser. Vid skrivövningama inövas dessutom färdigheten att slå i lexikon.
Textläsningen. Det förutsättes att nybörjarboken är ändamålsenligt program- merad så. att grunderna för ett centralt ordförråd, elementerna av morfologi och syntax, samt högfrekventa mönster inläres. Dessutom skall dess innehåll ge en allmän information om realia. De skönlitterära texterna skall vara enkla till sin struktur men så allsidiga som möjligt. Poesin skall förutom det litterära värdet även läsas för den hjälp rytmen ger att fixera accenten. I detta fall är det ingalunda onödigt att låta eleverna lära sig ryska dikter utantill. Sak- prosan bör väljas allt efter elevernas studieinriktning. Alla bör dock läsa någon tidningstext.
Grammatik. Då ryskan med sin övervägande syntetiska karaktär uttrycker olika språkliga funktioner framför allt genom ett rikt böjningssystem måste en stor del av lärostoffet upptas av formläran. Denna inlärning som tar sikte på de högfrekventa formerna (regelbundna eller högfrekventa och oregelbundna) får ej innebära en mekanisk rabbling.
Eleverna skall alltid ha klart för sig att en isolerad form i sig själv icke betyder något utan att dess funktion först kommer till sin rätt i kontexten. Med andra ord: det viktiga är helheten (frasen) som innebär mer än blott summan av antalet däri ingående former. Under syntax och ordbildning skall särskilt uppmärksammas verbens aspekt och aspektbildning. Även ordbildningen bör tas som utgångspunkt för att förklara grunderna för derivationen i övrigt. Med lämpliga insikter häri får eleverna lättare att associativt lära in ordför- rådet.
I undervisningen i ryska är det synnerligen lämpligt att utnyttja såväl den stora skatten av folksånger som den mer dagsländeartade sångrepertoaren. Det är för ryskt kynne helt naturligt att sjunga, och de ryska folksångerna har t. ex. inga drag av museialster.
Om sångmomentet skall intressera eleverna och inte bara kännas som ett besvärande tvång beror till inte ringa del på lärarens entusiasm och de tekniska hjälpmedel som finns till hands. En lämplig möjlighet är att bilda en »rysk kör», varvid även, om gynnsamma omständigheter föreligger, musikinstrument kan utnyttjas.
Hjälpmedel
Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervis- ningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör— och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran.
Det förutsättes att alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttals- övningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och med olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan
det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV—hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.
Spanska MÅL
Undervisningen i spanska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med korrekt uttal och någorlunda riktig intonation läsa lättare text, förstå dess innehåll, uppfatta talad spanska och i någon mån uttrycka sig i första hand muntligt och i andra hand skriftligt, samt att ge dem vidgad kännedom om de spansktalande ländernas kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden.
HUVUDMOMENT
Tewtläsning — intensivt, extensivt, kursivt —— för övande av praktisk språk- färdighet och för orientering i de spansktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur
Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hör- övningar, talövningar, skrivövningar, översättning, synonymik, fraseologi, ord- bildningslära, grammatik; vid extensiv textbehandling: redogörelse för text- innehållet i stora drag, samtal kring fakta och informationer ur texten
Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 3—4- vtr
Uttalsvård: övning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Orientering om skillnaderna i uttal mellan spanska sådant det talas i Europa och i Amerika samt inom respektive områden.
Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ifyllnadsövningar, övningar i att skriftligen besvara enkla frågor över den lästa texten.
Textläsning: nybörjarbok, därjämte läsning av ytterligare ett 50-tal sidor en- kel, modern text som lämpar sig väl för samtalsövningar, dvs. totalt ca 100 sidor.
Grammatik: inlärande av formläran (däri inbegripet de vanligaste oregel- bundna verben) och av vissa grundläggande syntaktiska konstruktioner. Ord- bildning. Synonymstudium.
Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger.
Årskurs 2, 3—4 vtr
Fortsatt uttalsvård.
Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med normal hastighet. Talövningar: övning i anslutning till den lästa texten, textreferat, muntlig reproduktion.
Skrivövningar: besvarande av frågor över den lästa texten, reproduktioner, brevskrivning.
Textläsning: läsning av texter från 1800— och 1900-talen; såväl europeiska som amerikanska författare bör vara representerade; texterna bör vara av sådan art att de även ger en inblick i de spansktalande ländernas sociala och kulturella struktur.
Grammatik: fortsatt inövande av formläran, speciellt de oregelbundna ver- ben. Genomgång av de viktigare delarna av syntaxen i anslutning till den lästa texten. Ordbildning. Synonymstudium.
Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger.
Textkurs totalt ca 150 sidor.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Målet för studiet av spanska i fackskolan är i första hand att uppträna den praktiska språkfärdigheten. Någon systematisk genomgång av landets kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden torde ej bli möjlig under de två år språket studeras.
Texten skall stå i centrum och bilda det huvudsakliga underlaget för språk- studiet. Av stor betydelse är då att de texter som väljs är medryckande och väcker elevernas intresse. Elevernas förmåga att lyssna med pennan i hand bör tränas också under lektionerna i främmande språk: på så sätt understryks det naturliga sambandet mellan att uppfatta det talade språket och att skrift- ligen uttrycka sig. Undervisningen förutsättes ske på det främmande språket.
Uttalsvård. Med hänsyn till att spanskan år modersmål för både en europeisk och flera amerikanska stater, att de senare för den svenska skolan kan anses ha större betydelse än den förra och att i de amerikanska republikernas språk ett par mer betydande uttalsföreteelser vunnit allmän utbredning medan de i Spanien betraktas som dialektala varianter, synes man i den svenska under— visningen böra introducera de nämnda uttalsvarianterna.
Hörövningar. Eleverna bör, särskilt i andra årskursen, få tillfälle att höra tal från skilda områden i den spanskspråkiga världen. Det är därför önskvärt att grammofonskivor och ljudband med sådant tal ställes till undervisningens förfogande.
Textläsningen. Nybörjarboken bör präglas av en tämligen snabbt stigande svårighetsgrad. Snarast möjligt bör övergång ske till mera avancerade texter av såväl skönlitterär som mera fackbetonad karaktär. Texturvalet b-ir främst ta hänsyn till de delar av språkområdena som ur svensk synpunkt måste anses som de väsentliga, nämligen de amerikanska.
Realia. Då många av eleverna måste förutsättas vara mindre insatta i den spansktalande världens historia, geografi, kulturella utveckling m. m. ges en översiktlig undervisning om dessa förhållanden.
Samverkan
Samverkan bör etableras framför allt med ämnena historia och samhällskunskap samt därjämte med de estetiska ämnena.
Hjälpmedel
Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervis- ningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör- och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran.
Det förutsättes att alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttals— övningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och med olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV-hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.
Italienska MÅL
Undervisningen i italienska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med korrekt uttal och någorlunda riktig intonation läsa lättare text, förstå dess innehåll, uppfatta talad italienska och i någon mån uttrycka sig i första hand muntligt och i andra hand skriftligt, samt att ge dem vidgad kännedom om de italiensktalande ländernas kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden.
HUVUDMOMENT
Tewtläsning —- intensivt, extensivt, kursivt — för övande av praktisk språk- färdighet och för orientering i Italiens historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur
Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hör— övningar, talövningar, skrivövningar, översättning, synonymik, fraseologi, ord— bildningslära, grammatik; vid extensiv textbehandling: redogörelse för text- innehållet i stora. drag, samtal kring fakta och informationer ur texten
Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal— och skrivövningar
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3——-4 vtr
Uttalsvård: övning av enskilda språkljud, satsrytmik och intonation. Oriente ring om skillnaderna i uttal mellan Toscana och övriga Italien.
Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ifyllnadsövningar; övningar i att skriftligen besvara enkla frå- gor över den lästa texten.
Textläsning: nybörjarbok samt därefter en kort, modern text, som lämpar sig väl för samtalsövningar, totalt ca 100 sidor.
Grammatik: inlärande av formläran (däri inbegripet de allra vanligaste oregelbundna verben) och de grundläggande syntaktiska konstruktionerna. Ord- bildning.
Kånnedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger.
Årskurs 2, 3—4 vtr
Fortsatt uttalsvård.
Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med normal hastighet. Talövningar: övningar i anslutning till den lästa texten, bildbeskrivning, textreferat, muntlig reproduktion.
Skrivövningar: besvarande av frågor över den lästa texten, reproduktioner, brevskrivning.
Textläsning: läsning av texter från 1800- och 1900—talen, däri inbegripet utdrag ur tidningar eller tidskrifter.
Grammatik: fortsatt inövande av formläran, speciellt de oregelbundna ver— ben; genomgång av de viktigare delarna av syntaxen i anslutning till den lästa texten; ordbildning.
Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger.
Textkurs totalt ca 150 sidor.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Målet för studiet av italienska i fackskolan är i första hand att uppträna den praktiska språkfärdigheten. Någon systematisk genomgång av landets kultur,
historia, geografi och samhällsförhållanden torde ej bli möjlig under de två år språket studeras.
Texten skall stå i centrum och bilda det huvudsakliga underlaget för språk- studiet. Av stor betydelse är då att de texter som väljs är medryckande och väcker elevernas intresse. Särskilt väl torde noveller (av t. ex. Verga, Piran- dello, Moravia) lämpa sig. Vad modern sakprosa beträffar, erbjuder (le ita- lienska tidskrifterna (t. ex. Epoca) åtskilligt av intresse för eleverna.
Textbehandling. Texten studeras intensivt —— varvid alla övningsmoment ifrågakommer: uttal, ordförråd, grammatik, realia osv. — eller extensivt, var— vid endast den innehållsmässiga sidan beaktas. Den sistnämnda metoden läm— par sig vad undervisningen i italienska beträffar endast för den sista årskursen. Kursivläsning med textanalys bör förekomma i båda årskurserna.
Uttalsvård. Målet bör här vara att i största möjliga utsträckning bibringa ele- verna det toskanska uttalet. Detta är dock i lägre grad än t. ex. det tyska »Biihnenaussprache» att betrakta som absolut normgivande för undervisningen vid svenska skolor. Spörsmålet hur långt normen skall gälla uppkommer spe- ciellt beträffande uttalet av e, o och 3, där i vissa fall Norditalien skiljer sig markant från Syditalien, medan Centralitalien, inbegripet Toscana, följer kom- promissens väg. Man kan inte rimligtvis begära, att svenska elever skall lära in det toskanska uttalet av öppet eller slutet e och 0 samt tonande eller ton- löst s i varje enskilt ord i texten, när en milanesare, t. ex., utan betänkligheter bryter mot den toskanska normen vad orden i fråga beträffar. I många fall torde det vara nödvändigt att hos den svenske eleven godta ett ljud, som är varken prononcerat öppet eller slutet och tonande eller tonlöst. Å andra sidan torde det vad de allra vanligaste orden angår (t. ex. bene, mese) vara lämpligast att strikt följa det toskanska uttalet. En lösning vore att i nybörjarboken _ där ju det centrala ordförrådet helt dominerar — typografiskt markera de olika ljuden (vad e- och o-ljuden beträffar t. ex. med grav och akut accent). I nybör— jarboken torde det vara lämpligt att markera också tonvikten medelst akut accent (vid öppet e och o grav accent) vid alla de ord som har tonvikten på tredje stavelsen från slutet.
Realia. De notiser som ges bör givetvis i främsta rummet avse Italiens kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden, men samtidigt bör eleverna få en orientering om de svenskar som inom konst, litteratur, musik osv. tjänat som förbindelselänkar mellan Italien och Sverige.
Samverkan
Samverkan bör framför allt kunna äga rum med undervisningen i historia och i de estetiska ämnena. När t. ex. renässanskonsten i Italien behandlas, kan läraren i italienska ge den allmänna, kulturella bakgrunden (med utblickar mot sam— hällsliv, litteratur osv.). Även till musikhistoria kan anknytning ske: då den
italienska och tyska operan behandlas, kan läraren i italienska låta eleverna studera någon libretto—text (t. ex. Le Nozze di Figaro av Lorenzo da Ponte eller librettot till Verdis Rigoletto).
Hjälpmedel
Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervis— ningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör- och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran.
Det förutsättes att alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttals— övningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och med olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV-hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.
Livsåskådnings- och religionskunskap
MÅL
Undervisningen i livsåskådnings- och religionskunskap, som skall vara objektiv i den meningen, att den meddelar sakliga kunskaper om olika uppfattningars innebörd OCh innehåll utan att auktoritativt söka påverka eleverna att om- fatta någon viss åskådning, har till syfte att orientera eleverna om väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden och i samband därmed ge fördjupad kunskap om den kristna religionen och om viktiga icke kristna religioner, samt att stimulera dem till egen eftertanke och självständigt ställningstagande i livs- åskådningsfrågor med bibehållen tolerans mot andras uppfattning.
HUVUDMOMENT
Viktiga icke kristna religioner Livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr Livsåskådning och, livsinställning; orienterande inledning. De mänskliga beho— ven. De materiella behoven. Gemenskapsbehovet. Ur samlevnaden härfly- tance behov av regler och normer, elementär diskussion av etikens funktion.
De intellektuella behoven: den vetenskapliga synen på världen; förhållandet mellan vetenskap och liVSåskådning, elementär analys. Den estetiska upplevel- sen. Det religiösa behovet, kort introduktion.
Något om hur en livsåskådning växer fram. Exempel på hur en människas val av livsåskådning påverkas av psykologiska och sociala faktorer.
Viktiga icke kristna religioner. Islam. Buddhismen. Hinduismen. Religioner i Kina och Japan. Drag i naturfolkens religion.
Livsåskådningsmässiga, etiska och. religiösa problem i nutiden. Allmän oriente- ring om den nutida västerländska livsåskådningssituationen. Historisk bak- grund: äldre tiders mer enhetliga kultur på kristen grund, upplösningen därav genom de två sista århundradenas utveckling: naturvetenskapens och den vetenskapliga världsuppfattm'ngens utveckling, kritik mot religion och kristen- dom, religionsfrihetskravets förverkligande, demokratiseringsprocessen och olika gruppers inställning till religion och livsåskådningsfrågor; nuläget: splittringen, behovet av orientering och självständig bedömning.
De kristna huvudkyrkornas ställning i en föränderlig värld. Ekumeniska strä- vanden. Mötet med andra religioner, inbördes påverkan. Missionen och ut- vecklingen i u-länderna.
Den religiösa livsinställningen. Mot bakgrunden av vad som tidigare behandlats om främmande religioner och den kristna religionens ställning i nutiden behand- las frågan om vad som är karakteristiskt för en religiös livsinställning. Religionen som världsförklaring, som upplevelse av tillvarons gåtfullhet, som trosåskådning, som levnadsmönster, som fruktan för de gudomliga makterna, som trygghets- upplevelse och gudsgemenskap.
Meditation och mystik.
Alternativ och komplement till religionen. Olika förklaringar av religionens ursprung, naturalismens och positivismens framväxt i samband med natur- vetenskapens utveckling under 1800-talet. Försök att skapa en vetenskaplig världsbild.
Centrala kristna tankar under debatt, t. ex. problemet Guds allmakt och kär— lek i relation till det onda i världen, uppfattningen av Jesu person, försonings- läran.
Alternativ till religionen: ateism och agnosticism. Vetenskaplig världsuppfatt— ning. Vetenskap och livsåskådning; finns det en rent vetenskaplig livsåskådning? Marxismen som livsåskådning. Några livsåskådningstyper som på olika sätt kombineras med eller ställs emot den religiösa tron: humanism — religiös och profan. Existentialismen som uttryck för den moderna människans livssitua- tion. Något om verkligheterna bakom slagorden i livsåskådningsdebatten. Livs- åskådning och tolerans.
Människosynen. Människovärdet som grundval för västerländsk samhällssyn. Föregångare i grekisk filosofi: stoicismen. Människovärdets bibliska motivering. Kampen för människovärdet (politiskt: naturrätten, religiöst: kväkarna m.fl.). Människovärdet i profan humanism, liberalism och socialism. Synen på män- niskovärdet i andra kulturer. Hot mot människovärdet i nutiden. Bedömningen av människan. Är människan ond eller god? Positivt och negativt i den kristna människouppfattningen: »Guds avbild och syndens träl» -— arvsyndslärans in— nebörd och olika betoning. Rousseaus optimistiska människosyn. Liberalismens syn. Marxismens syn. Vad innebär en realistisk uppfattning beträffande bedöm— ningen av människan? Etisk och religiös respektive psykologisk syn på män- niskans handlande: eget ansvar (synd, skuld) — beteendemönster. Ligger det något berättigat i de olika betraktelsesätten?
Etiska grundfrågan Kortfattad framställning om grunderna för vår uppfatt- ning om rätt och orätt. Det subjektiva momentet i det moraliska ställnings— tagandet. Rättsmedvetandets (samvetets) beroende av uppfostran och miljö. Förhållandet mellan uppfattningen om vad som är rätt och orätt och vad som är bra och mindre bra. Puritansk och mera »livsbejakande» inställning inom och utanför olika religioner och religiösa riktningar. Något om olika uppfattningar i nutiden inom olika miljöer om vad som är värdefullt och mindre värdefullt, t. ex. diskussion huruvida den tekniska utvecklingen med dess större möjlighet att tillgodose materiella behov samtidigt medför att vissa andliga behov och värden blir mindre uppmärksammade. Behovet av en grundläggande värdering av rätt och orätt utifrån ett personligt ställningstagande. Exempel på sådana värderingar t. ex. inom kristendomen, grekisk filosofi —- stoicism och epikureism såsom alltjämt aktuella livsinstållningar — utilitarism.
Olika typer av etik: etiken som ett system av fastslagna regler (lagetik) eller som försök att finna det bästa handlingssättet i olika situationer utifrån vissa grundläggande värderingar (ändamålsetik och sinnelagsetik). Diskussion av be- hovet av fasta normer och anpassning till olika situationer. Något om svårig- heten att tillämpa en livssyn på konkreta situationer.
Förhållandet mellan olika moraluppfattningar. Finns det en allmängiltig moral?
Religion och moral: religionens betydelse för moralen, moral utan religion.
Några etiska huvudproblem i nutiden
Familjen. Föräldrar och barn. Lydnads- och auktoritetsfrågor. Olika slag av föräldraauktoritet. Bundenhet och självständighet gentemot föräldrarna. Kon- flikt mellan olika generationers värderingar och livsstil. Auktoritet och frihet i uppfostran och i samhällslivet.
Äktenskaps- och sexualetik. Synen på sexualiteten i våra dagar. Olika typer av sexuella förbindelser. Vad är det som ger den sexuella gemenskapen etisk kvalitet? Mannens och kvinnans roller och ansvar i äktenskapet.
Arbetsetik. Människan och arbetet: olika inställningar till arbetet. Förhållandet mellan privatmoral och företagsmoral för den anställde och företagaren. Solida— ritetskravet, den gemensamma uppgiften. Kravet på respekt för människovärdet och dess konsekvenser i arbetslivet, för t. ex. över—, under— och sidoordnade.
Individen och samhället. I vilken utsträckning kan etiska normer tillämpas på samhällslivet, t. ex. bergspredikans bud att löna ont med gott och att älska sin nästa som sig själv? Problemet individualetik och samhällsetik. Grundläggande demokratiska värderingar och något om deras historiska ursprung, sociala förut— sättningar och konsekvenser. Krav på statens funktion enligt olika uppfatt- ningar. Uppfattningen om samhället som en serviceinrättning. Etiska motive— ringar för samhälleliga uppgifter t.ex. krav pä respekt för människovärdet. Konsekvenser härav på olika områden, bl.a. rättsordningens upprätthållande. Konsekvenser av att sådana krav ej upprätthålles (t. ex. bristande rättssäkerhet, diskriminering, diktatur). Individens handlande och dess sociala konskvenser, exempelvis alkoholfrågan. Det internationella sammanhanget. Vem är min nästa? De mänskliga rättig- heterna, frihet från nöd och fruktan. Olika inställningar i befolkningsfrågan. Ökad solidaritetskänsla över gränserna. Internationellt biståndsarbete. Arbetet för fred och internationell rättsordning. Pacifismens problem.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i livsåskådnings- och religionskunskap skall dels orientera om Viktiga icke kristna religioner, dels om väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden. Kursens båda huvudmoment är delvis olika så tillvida som det förstnämnda avser orientering om förhållanden i den icke Väs— terländska världen, medan det sistnämnda i första hand avser att belysa frågor som är aktuella i vår egen kulturmiljö. I undervisningen är dock samverkan mellan de båda huvudmomenten naturlig. Vid studiet av de icke kristna religionerna kan jämförelser med kristendomen och västerländska förhållanden göras. Dessa får 'dock ej ges en sådan omfattning, att uppgiften att ge en saklig orientering om de behandlade religionerna för deras egen skull undanskymmes. Vid behandlingen av livsåskådningsproblem i nutiden bör de kunskaper som in- hämtats vid studiet av de icke kristna religionerna utnyttjas för att vidga perspektivet och belysa alternativ eller paralleller till de uppfattningar som vuxit fram inom den västerländska traditionen.
Studierna kan lämpligen inledas genom att läraren på ett enkelt och konkret sätt tar upp ett samtal om vad som gör att människor har behov av att formu— lera en livsåskådning, och söker belysa några faktorer som formar livsinställ— ningen. Påpekandet att olika mänskliga behov —— materiella behov, gemenskaps— behov, intellektuella, estetiska och religiösa behov — finns hos alla människor, fastän de utvecklas olika hos olika individer i skilda tider och kulturmiljöer,
bör kunna väcka intresse för hur man kommit fram till olika svar både på frågorna om livets och tillvarons mening och om vad som är rätt och orätt. Genom enkla exempel kan påvisas hur olika psykologiska och sociala betingel— ser påverkar människors uppfattning i fråga om livsåskådning och etisk syn.
Denna inledning har främst till syfte att väcka intresse för och motivera den genomgång av olika religioner och livsuppfattningar samt den behandling av etiska frågor, som sedan skall förekomma. Den bör därför vara kort och får ej leda till abstrakta utläggningar, som eleverna icke har möjlighet att följa. Läraren bör i stället senare i lämpliga sammanhang återkomma till de frågor, som inledningsvis berörts, och då ge dessa en mera utförlig behandling. Det bör härigenom vara möjligt att så småningom ge eleverna en uppfattning om hur grundläggande behov och känslor är gemensamma för alla människor, Oberoende av hudfärg, historia och kultur och på olika sätt speglas i skilda livsåskådningar, fastän med mycket olika formuleringar och motiveringar, lik— som förståelse och respekt för de betydelsefulla olikheter som också finns.
Undervisningen skall ha en nutidsinriktad karaktär. Studiet av de icke kristna religionerna skall inriktas på att ge kännedom om dessa religioners plats och betydelse i världen av i dag. Historiska skildringar skall vara med i den mån de är nödvändiga för att man skall förstå den religion som behandlas. Givetvis kan man inte studera islam eller buddhismen utan att ägna uppmärksamhet åt dessa religioners stiftare. Men målet skall vara att ge kännedom om de skilda religionernas roll i nutiden. Det väsentliga i deras tro, kult och fromhetsliv skall belysas. klan bör därvid ej stanna vid att endast registrera olika religiösa före— ställningar, bruk och åsikter utan söka klargöra deras betydelse i praktiskt, etiskt och religiöst liv samt socialt beteende. I största möjliga utsträckning bör undervisningen anknyta till lättfattliga texter ur de behandlade religionernas egna dokument.
Vid studiet av kursens andra huvudmoment skall ges en allsidig belysning av väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i vår egen tid. Lämpligt är att inleda studiet med en kort orientering om den nutida situationen och dess historiska bakgrund. Eleverna bör orienteras om de motsättningar, som i vår tid gör sig gällande i livsåskådningsfrågor. Behovet av saklig information om skilda åskådningar och av självständig bedömning och värdering framträder därigenom desto tydligare. I undervisningen skall såväl den kristna uppfatt— ningen som andra religiösa och icke—religiösa åskådningar redovisas och analyse- ras. I båda fallen är uppgiften att klargöra de skilda åskådningarnas innebörd och konsekvenser. I kontroversiella frågor bör olika ståndpunkter klart och ob- jektivt redovisas. Skilda attityder och åskådningar bör även belysas genom ana- lys av de mänskliga behov som de svarar mot och av de kultur- och miljöför— , hållanden i vilka de vuxit fram.
Vid behandlingen av kristendomen bör man söka klargöra såväl den bibliska utgångspunkten som de variationer i tolkningen och tillämpningen av det krist— na budskapet, som finns mellan olika kyrkor eller kristna grupper. Därigenom
kan elevernas kännedom om Bibeln fördjupas, och vissa huvuddrag i den kristna idéhistorien kan belysas. Genom att invändningar, som rests mot kristendomen, klart redovisas, ges tillfälle att tydligare precisera den kristna såväl som andra uppfattningars innebörd och deras relation till varandra.
De från kristendomen avvikande åskådningarna skall ej framställas blott så- som en bakgrund eller ett komplement till studiet av kristendomen utan göras till föremål för självständig behandling. Deras innebörd och konsekvenser skall sakligt redovisas och analyseras. Blott på en sådan grundval kan en fruktbar diskussion om värderingen av de skilda åskådningarna och deras betydelse för livsorienteringen föras. Endast åskådningar som är av väsentlig betydelse i nu- tiden skall tas med i undervisningen. Historiska återblickar på en åskådnings uppkomst och utveckling kan dock ibland vara av betydelse för förståelsen av densamma, och sådana bör då göras i den mån tiden medgiver. Vid behandlingen av enskilda problem bör dessa belysas från skilda utgångspunkter och olika upp- fattningar redovisas.
Undervisningen bör dels behandla frågor av allmän och principiell natur, dels mera konkreta problem. Som exempel på frågor av det förra slaget kan nämnas: de mänskliga behoven och deras relation till livsåskådningsfrågorna, olika typer av religiös och icke religiös livsinställning, människouppfattningen, grunderna för etisk bedömning. Läraren skall vid urvalet av stoff samt vid beräkningen av den tid som skall anslås till varje moment alltid utgå från elevernas mog— nadsnivå och intresseinriktning. De mera abstrakta principiella resonemangen kommer på detta stadium i regel att kunna ägnas mindre tid, medan konkreta frågor kan beredas större utrymme. Detta bör så långt möjligt ske med anknyt— ning till företeelser som äger aktualitet för eleverna. Avståndet mellan de fråge- ställningar som eleverna upplever som väsentliga och dem läraren skulle vilja uppehålla sig vid kan många gånger vara stort. Det är emellertid betydelsefullt att eleverna upplever att ämnet bidrager att belysa deras livssituation även om det blir på områden som läraren bedömer som relativt perifera. Uppläggningen bör under inga omständigheter bli sådan att eleverna finner ämnet gå över deras horisont. Bland konkreta frågor, som bör tas upp, kan nämnas: familjefrågor (olika aspekter på förhållandet barn—föräldrar), sexual- och äktenskapsfrågor, arbetspsykologiska frågor med etisk anknytning, frågor rörande individen och samhället och i samband därmed olika sociala problem, t. ex. alkoholfrågan, frågor om internationellt samarbete liksom om krig och fred.
Den gemensamma analysen och diskussionen av stoffet i klassen torde i all- mänhet vara den lämpligaste undervisningsformen. Elevernas aktiva medverkan ej blott med redogörelser för inhämtade kunskaper utan även med egna syn— punkter på de behandlade problemen är av väsentlig betydelse. Även inlägg som är valhänt formulerade eller ofullständigt genomtänkta hör av läraren tas upp och om möjligt göras fruktbärande för den gemensamma diskussionen. Men denna får ej urarta till ett planlöst tyckande. Uppgiften att klargöra de skilda åskådningarnas faktiska innebörd och att sakligt analysera de behandlade pro-
blemen får ej släppas ur sikte. Till grund för diskussionen skall ligga faktiska kunskaper och önskan att förvärva sådana. Vissa uppgifter bör även föreläggas eleverna till självständig genomarbetning. Resultatet kan redovisas i form av en kort redogörelse inför klassen, vilken sedan kan tas till utgångspunkt för diskussion. Lärarens roll bör vara vägledande och stimulerande. Skulle en diskus- sion utmynna i kontroversiella åsikter, som har karaktären av personlig över- tygelse, skall han iakttaga varsamhet vid formuleringen av sin egen åsikt.
Samverkan
Samverkan bör ske framför allt med litteraturstudiet i svenska, med historia, psykologi, samhällskunskap och familjekunskap samt med de estetiska ämnena (olika livsuppfattningar återspeglade i konsten och musiken).
Hjälpmedel
De viktigaste hjälpmedlen är texter som ger uttryck för de åskådningar som behandlas: texter ur Bibeln, kyrkans historia (även psalmboken) och de icke kristna religionernas urkunder samt dokument, som klargör andra religiösa eller icke religiösa åskådningars innebörd eller på annat sätt belyser den problematik, som gör sig gällande i livsåskådningsfrågor. Bildband, filmer och ljudillustratio- ner kan framför allt användas vid behandlingen av icke kristna religioner för att ge konkretion åt undervisningen. Men även vid behandlingen av kursens andra huvudmoment kan bild— och ljudinslag utnyttjas, särskilt för att belysa livsåskådningsfrågornas återspegling i konst och musik eller —— i den mån sådant material finns tillgängligt _ för att ge autentiska uttalanden om en viss upp- fattnings innebörd från dess egna representanter.
Historia MÅL
Undervisningen i historia syftar till att genom studium av historiskt betydelsefulla kulturmiljöer utveckla elevernas insikt i hur kultur skapats och skapas under ständig växelverkan mellan politiska, sociala, ekonomiska, religiösa och andra faktorer, med bakgrund i den allmänna världsutvecklingen ge eleverna en fördjupad förståelse av vårt eget samhälle och dess utveckling till en del i ett världs— omfattande sammanhang, samt genom studium av andra kulturmönster och samhällsformer än våra egna öka elevernas förståelse för hur varje tid och varje land givit och ger sitt bidrag i en värld, där människor och länder blir alltmer beroende av varandra.
HUVUDMOMENT
Valda kulturmiljöer i västerlandets historia, studerade så, att de ger bakgrund för studium av utvecklingslinjer i riktning mot nutidskultur och nutidssamhälle
Drag ur svensk och nordisk historia, främst från de senaste hundra åren, bely— sande utvecklingen av vårt eget samhälle
Några utomeuropeiska kulturmiljöer i historisk belysning, studerade så, att de ger förutsättning för förståelse av kulturmönster och livsformer i vår egen tid
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr Kulturmiljöer i västerlandets historia
Medeltidens Tyskland. —— Riddarborgen och bondbyn: feodalismens ursprung och innebörd. Katedralen och klostret: kyrkans makt och kulturskapande bety— delse. Den medeltida konsten. Stadsväsendets förnyelse. Universiteten. Kejsare och påve i maktkamp. Tyskt inflytande på det medeltida nordiska samhället.
Renässansens England under Elisabeth I. — Förutsättningarna för Elisabeths makt genom feodalväsendets sönderfall och skapandet av en stark nationell kungamakt, frigörelsen från Rom genom reformationen och atlantvägarnas öpp- nande. Kampen mot Spanien. Näringslivets utveckling, sociala förhållanden. Elisabeth som renässanspersonlighet. Thomas More som humanismens repre- sentant. Episkopalkyrka, katolicism och puritanism. Shakespeare. Förbindelser mellan England och Sverige under Elisabeths tid.
Absolutismens och, barockens Frankrike under Ludvig XIV. — Förutsättning- arna för maktkoncentrationen till Ludvig XIV:s person. Le Roi Soleil-livet i Versailles. Franskklassicism och barock i arkitektur och trädgårdskonst, litte- ratur, musik, religiöst liv. Levnadsförhållanden i olika samhällsklasser. Ludvig XIV:s kamp för herraväldet i Europa på det ekonomiska området genom mer- kantilismen, på det politiska genom krig främst mot England. Början till fransk kolonialism. Franskt inflytande i Sverige under barockens tid.
Upplysningstidens Sverige. —— Franskt kulturinflytande i upplysningsidéer, franskklassicism och rokoko. Engelskt inflytande inom politiskt tänkande och naturvetenskap, tyskt inflytande genom religiösa rörelser, förromantik och nyklassicism. Regerande riksdag under frihetstiden —— Lovisa Ulrikas opposi— tion -— Gustaf III:s revolution och upplysta monarki. Sociala problem och an- satser till ståndsutjämning.
Internationella och utomeuropeiska förbindelser.
Utvecklingslinjer mot nutidskultur och nutidssamhälle
Kampen för frihet och mänskliga rättigheter. — Revolution i USA och Frankri- ke: förklaringcn om de mänskliga rättigheterna 1789. Sambandet mellan upp— lysningsidéer och liberala idéer. Liberalismens krav på andlig, politisk, social och ekonomisk frihet. Liberala reformer i Europa, slaveriets upphävande i eng- elska kolonier. Socialismens kamp för arbetarklassens mänskliga rättigheter. Demokrati och diktatur i Europa under mellankrigstiden och i Amerikas, Asiens och Afrikas unga stater efter andra världskriget. FN:s förklaring om de mänsk- liga rättigheterna.
Industrialismens utveckling i Västerlandet. —— Förutsättningarna för den indu- striella revolutionen i naturvetenskapens och teknikens framsteg. Den moderna industrialismens födelse i England: järnindustri och textilindustri. Sociala kon— sekvenser. Från statiskt agrarsamhälle till dynamiskt industrisamhälle. Från självhushållning till marknadshushållning. Nya industriella omvälvningar: stål, elektricitet, olja. Atomenergi. Storindustri och internationell kapitalmarknad. Konjunkturväxlingar. Befolkningstillväxt och befolkningsrörelser som följd av industrialiseringen.
Kulturströmningar under 1800- och 1900-talen, speglade i tankeliv, litteratur, konst och musik. —— Romantik omkring 1825. Realism omkring 1850. Naturalism och darwinism omkring 1870. Expressionism, nationalromantik omkring 1900. Freudianism, surrealism omkring 1925. Existensialism och andra strömningar i efterkrigstidens Europa.
Sverige.; väg till politisk demokrati och välfärdssamhälle. -— Årtalen 1809 -— 1865 —— 1909 —— 1918 — 1921 som milstolpar i Sveriges politiska utveckling. Parlamentarismens genombrott. Nutida författningsdiskussion. Utvecklingen till välfärdssamhälle, speglad i sociala förhållanden och sociala reformbeslut under två reformepoker med 100 års mellanrum: 1840—50—talen och 1940—50-talen.
Årskurs 2, 3 vtr
Utomeuropeiska kulturmiljöer och samhällsformer i historisk belysning.
Den amerikanska kontinenten. — USA blir till. Amerikanskt 1800-tal. Från individualism till social välfärd. Den amerikanska livsformen —— ideal och värde- ringar i teori och praktik. Linjer och tendenser i amerikansk utrikespolitik från Monroedoktrin till våra dagar. Nord- och latinamerikanskt politiskt liv.
Från tsarernas heliga Ryssland till De socialistiska rådsrepublikernas union i våra dagar. — Ryssland från Rurik t. o. m. Alexander I. —— 1800-talets Ryssland: expansion i Europa och Asien, konservatism och liberalism, ekonomisk utveck— ling och kulturell storhetstid. Första världskriget och revolutionens orsaker. Revolutionerna 1917 och Lenins Sovjetunion. Stalin och femårsplanerna. Chrustjov och »liberaliseringen». Hur Sovjetunionen styres. Kommunistisk livs- form — teori och praktik. Sovjet-unionen, östblocket och världen.
Östasien mellan öst och väst. — Kina. Kejsardynastier och kulturepoker i Kinas historia. Hundra år av kaos: från européernas ankomst till kommunisternas se- ger. Maos Kina: inre omvälvning och relationer till andra stater bl.a. L'SA, Sovjetunionen, Indien, Sydöstasien. — Japan. Det traditionella Japan: Kejsar- döme, feodalism och shogunat. Européernas ankomst, kejsaren tar makten. Indu- strialisering och yttre expansion t. o. m. andra världskriget. Demokratisering och fortsatt ekonomisk expansion i Japan av i dag. Japan mellan Kina och USA. — Sydöstasien. Länder vid korsvägen mellan kinesiskt och indiskt kulturinfly— tande. Islam. Kolonisering och frigörelse. Nutidsproblem.
Indien från Rigveda till Nehru. — Invasioner och kulturepoker i Indiens histo- ria. Hinduism och buddhism; indisk kulturexpansion. Stora Moguls Indien. Ost— indiska kompaniet och kejsardömet Indien. Kampen för frihet: Gandhi och kongresspartiet. Nehru som ledare för Indiska unionen: inre och yttre problem. Pakistan -—- en nybildad mohammedansk stat.
Arabvärlden. Främre Orienten — en korsväg för kulturer och stormakter. Islam. Arabvärlden under turkarnas välde. Arabisk frigörelse genom världskri- gen. Israel. Egypten: Suezkanalen, oljan, Nasser. Frankrike och Nordafrika: från Tunis 1830 till Algeriets frigörelse 1962. Arabvärlden av i dag: enhet och splitt- ring.
Afrika mellan svart och vitt. — Perspektiv på afrikansk historia före européernas ankomst. Arabiskt inflytande. Slavhandel fr.o.m. 1500 till 1800-talets mitt. Utforskandet av Afrikas inre — Afrikas kolonialperiod. Olika kolonisations- system. Centralafrika: Etiopien och Liberia, de nya staterna, afrikansk splitt— ring och enhetssträvanden. Sydafrika: Negrer, boer och engelsmän. Boerkriget och Sydafrikanska republikens tillkomst. Boernationalism och raslagar.
Nationalism och internationellt samarbete. — Nationalitetsrörelser under 1800- tal och 1900-tal. FN och dess föregångare. FN:s specialorgan och deras aktuella arbetsuppgifter. Nationalistiska och internationalistiska tendenser i vår tid. Det neutrala Sverige och paktpolitiken. Några internationella hjälporganisationer och ungdomsrörelser.
Utvecklingslinjer och kultursammanhung (De nedan angivna rubrikerna betecknar alternativa förslag till ämnen för grupp— arbete eller individuellt arbete.)
Nordisk splittring och nordiskt samarbete. Norge i kamp för självständighet och nationell egenart. Finland under ryskt herravälde. Svenskt och finskt i Fin- land. Danmark och Tyskland —- en fråga om Sönderjylland. De nordiska län— derna under andra världskriget. Nordiska enhetssträvanden: från Kalmarunion— en till Nordiska rådet.
Ur minoriteternas historia. Judarna i diasporan och i det moderna Israel. Samer
och zigenare _- minoriteter i vårt eget land. Att fly och att börja på nytt — fliyktinggrupper efter andra världskriget. Att vara immigrant — (t.ex. svenskar i USA eller Brasilien, italienare i Sverige). Konventiklar och konventikelplakat — ur de svenska väckelserörelsernas historia. Att leva under diktatur (t.ex. motståndsrörelser under ockupation).
Kulturmönster och livsformer. Familjen genom tiderna och i några olika kul- turer. Sjukvård och socialvård i olika tider och olika kulturer. Att bli vuxen (t. ex. i Europa för 100 år sedan och nu, i Kina, i en söderhavskultur). Kvinnors liv och arbete i olika tider och samhällsformer. Individualism och kollektivism i olika kulturer och samhällsformer.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i ämnet historia inom den sociala fackskolan har till huvud- syfte att ge eleverna en vidgad och fördjupad förståelse för den värld och det samhälle som de lever i. En undervisning med detta syfte måste öppna vid— sträckta perspektiv både i tid och rum. Vår egen kultur och vårt eget samhälle bygger på bidrag som givits av gångna tider och då i vår värld människor och länder blir alltmer beroende av varandra är det av vikt att eleverna lär känna de historiska förutsättningarna även för kulturmönster och livsformer som kan synas dem främmande. Studieplanen i historia har med denna bakgrund i stort sett disponerats så, att den första årskursen rymmer den västerländska kultur— kretsens utvecklingsväg, medan i den andra årskursen perspektivet vidgas till sådana för oss lnera främmande samhällen och kulturmiljöer, som ger väsent- liga bidrag till världsutvecklingen av i dag, och deras historiska förutsättningar belyses. En övergång till friare undervisningsformer eftersträvas successivt, i det att för slutet av den andra årskursen alternativa tematiska studieuppgifter föreslås inom några centrala ämneskretsar.
Eleverna måste få tillfälle att se sin egen tid som en fas i mänsklighetens ut- vecklingshistoria, att uppleva sin egen livsform som relativ både i förhållande till gångna tiders och till andra folks kulturmönster och samhällsskick, medan de lär sig se hur det förgångna lever Vidare i nuet och ständigt på nytt påverkar det. Likaså bör eleverna lära sig förstå hur våra egna livsformer och tanke— mönster har skapats under påverkan från andra kulturer och hur särskilt i vår egen tid en ständig växelverkan äger rum mellan olika kulturformer.
Det är av vikt att läraren med den begränsade tid som står till buds inte eftersträvar att åstadkomma en undervisning som söker täcka ett kontinuerligt historiskt sammanhang eller fånga alla olika kulturmönster i den mångskiftande världen av idag. I stället föreslås att studieplanen uppdelas i ett antal relativt klart avgränsade studicavsnitt för varje årskurs, åtta till antalet i årskurs 1 med 6—8 lektioner anslagna för vart och ett, tio till antalet för årskurs 2 med 8—12 lektioner för varje avsnitt. En sådan organisation av undervisningen, som bygger på en sträng sovring och koncentration av stoffet, är erforderlig för att under-
visningen skall få en så konkret inriktning att stoffet kommer eleverna person- ligen nära. Om politik och idéer, ekonomiska och sociala förhållanden i en gången tid eller en främmande kultur speglas i ett tämligen fylligt porträtt av en bety- dande personlighet eller i livssituationen för familjer inom olika samhällsgrupper med medlemmar av olika åldrar, kan de vara lättare att tillgodogöra sig än om de ges en mera abstrakt och teoretiskt betonad presentation. Konst, musik och dramatik bör också tas till hjälp för att klargöra hur människor levt och tänkt i gångna tider eller hur de nu formar sitt liv i för oss främmande miljöer.
En organisation av studieplanen i ett antal på förhand fastställda studieav- snitt — en studieplan, som i sina huvuddrag bör presenteras för eleverna redan vid läsårets början —— bör vidare kunna främja möjligheterna att planera och genomföra samverkan med undervisningen i andra ämnen, främst samhälls— kunskap, svenska, livsåskådnings- och religionskunskap, psykologi, moderna språk och estetiska ämnen. Se härom vidare under Planering och samverkan nedan.
Om sålunda studieplanen från början delas upp i från varandra avgränsade studieavsnitt, bör detta inte hindra läraren-från att anpassa undervisningen efter klassens intressen och förutsättningar. De enskilda studiemoment som i försla— get till disposition av studieplanen angivits för varje studieavsnitt kan varieras på många olika sätt. Vissa moment kan utgå, andra kan tillkomma och under- visningen kan alltefter klassens förutsättningar ges en mera konkret och målan- de eller en mera teoretiskt resonerande karaktär.
Årskurs 1
Som närmaste bakgrund för studiet av ämnet historia i den sociala fackskolan har eleverna grundskolans bägge högsta årskurser, där historiekursen inrymt dels den moderna historien från omkring 1815, dels antikens och medeltidens historia fram till omkring år 1000. Det ter sig därför naturligt att inleda studiet av den västerländska kulturkretsens historia med några studieavsnitt som sö— ker ge en uppfattning av utvecklingen mellan år 1000 och 1800—ta1ets bör- jan. Fyra historiskt betydelsefulla kulturmiljöer har valts att representera denna utveckling. Urvalet utgör ett försök att ge en både tidsmässigt och natio— nellt varierad helhetsbild, där de tre stora nationerna i Västerlandet, Tyskland, England och Frankrike får representera var sin epok i den västerländska kultur— utvecklingen, medan influenser från samtliga dessa nationella kulturer på kul— turutvecklingen i ett litet land speglas i en presentation av upplysningstidens Sverige.
Det är inte angeläget eller ens önskvärt att fortsätta ett kronologiskt ordnat studium genom de senaste 150 årens historia, vilket i alltför hög grad skulle komma att innebära en upprepning av kursen för årskurs 8. Då eleverna från denna främst torde minnas konkreta händelseförlopp av politisk bety— delse, t.ex. nationalitetsrörelserna och de bägge världskrigens historia, föreslås att den senare hälften av första årskursen ägnas åt några längdsnitt genom
tidsperioden efter 1815 med huvudvikten lagd vid den idémässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen. De kan därigenom också tjäna som bakgrund och belysning åt de nutida samhällsförhållanden, som studeras inom ämnet sam— hällskunskap.
I det sista längdsnittet under historiestudiet i årskurs 1 bör den svenska ut- vecklingen stå i centrum och studiet gälla Sveriges väg till politisk demokrati och välfärdssamhälle. Skulle det med hänsyn till samverkan med undervisning— en i samhällskunskap vara att föredra, att detta längdsnitt kommer tidigare un— der vårterminen i årskurs 1, bör det vara möjligt att låta de två sista längd— snitten byta plats eller t. o. m. att låta det svenska längdsnittet komma omedel- bart efter avsnittet om kampen för frihet och mänskliga rättigheter.
Årskurs 2
Av det andra årets historiekurs föreslås i det närmaste två tredjedelar av tiden ägnad åt utomeuropeiska kulturmiljöer och samhällsformer. Början göres med de bägge stormakter, vilkas samhällsformer och livsmönster politiskt och ideolo- giskt framstår som huvudalternativ i världen av i dag. De bägge studieavsnitten om USA respektive Sovjet bör därför få ta mera tid i anspråk än de övriga (ca tolv lektioner mot ca åtta för vart och ett av de övriga utomeuropeiska av- snitten).
Den sista tredjedelen av årskurs 2 föreslås anslagen till studium under friare arbetsformer av några väsentliga teman, sammanfattade under rubriken Ut- vecklingslinjer och kultursammanhang. Det är härvid avsikten att eleverna indi- viduellt eller i grupp skall studera några historiska och aktuella sammanhang som kan komplettera det stoff de förut gemensamt genomgått. Möjligheter finns givetvis att variera eller förändra de teman som här föreslagits, men det synes väsentligt att de under dessa sista månader av sin skolgång får tillfälle dels att studera mera självständigt, dels att angripa det historiska stoffet från utgångs- punkter av något annorlunda slag än de tidigare haft.
Som första tema föreslås härvid de nordiska länderna och det nordiska sam- arbetet som naturligt bör kunna ansluta sig till studiet av nationalism och in- ternationellt samarbete. Olika elever eller elevgrupper bör kunna välja var sitt nordiskt land och studera dess aktuella problem i belysning av dess historiska utveckling under 1800- och 1900-tal. Mot bakgrunden av dessa studier bör ett studium av och en diskussion kring former och problem i fråga om nordiskt sam— arbete kunna bli fruktbärande.
För det följande studieavsnittet föreslås som tema minoriteterna, deras histo— ria och aktuella problem som ofta förbises inte minst i vårt land av nationell homogenitet.
De svenska folkminoriteterna samer och zigenare bör dock kunna vara tack— samma studieobjekt, judarnas historia bör var och en känna till, och det är vik— tigt för förståelsen både av historia och nutid att försöka sätta sig in i hur det är att bryta upp och börja på nytt i en helt ny miljö som flykting eller som
immigrant eller hur det är att höra till en grupp i religiös eller politisk opposi- tion mot en auktoritärt sinnad majoritet. Då de olika grupperna givit klaSSen i dess helhet del av sina arbetsresultat bör det vara tacksamt att diskutera frå— gor om likhet och olikhet mellan människor, om åsiktsförtryck och tolerans, om rasdiskriminering, om äktenskap mellan medlemmar av olika folk- och rasgrup— per etc.
Undervisningen i familjekunskap och i samhällskunskap ställer eleverna in- för problem i nutiden i deras eget samhälle, vilka bör kunna få relief, om de ses i perspektiv av livsformer i andra tider och andra kulturer. Sociologiska och etnologiska forskningsresultat som finns att tillgå i tämligen lättillgänglig form bör kunna ge stoff till intresseväckande och nyttiga studier, t.ex. av fa- miljens och kvinnans villkor i olika tider och kulturer, av hur det går till att bli vuxen, av hur man tagit och tar hand om fattiga och sjuka etc.
Det är av vikt att den studieplan som här skisserats hälles flexibel nog för att de olika studieavsnitten och ordningen dem emellan skall kunna varieras efter klassens förutsättningar och intressen å ena sidan, efter aktuella händelser å . den andra. Vad som händer i tiden —- kris i Berlin eller kring Kuba, diskussionen kring EEC eller en dramatisk session i FN — bör kunna få ge anledning till I ett studium av bakgrunden till de aktuella händelserna. Samtidigt bör det beto- ' nas att de dagsaktuella händelserna inte bör få bli avgörande för hela kursens uppläggning. Sitt intresse för aktualiteter kan eleverna i väsentlig grad få till- godosett genom massmedia som har helt andra resurser än skolan att presentera och kommentera vad som rör sig i tiden. Skolan bör se som sin uppgift inte att söka konkurrera med de insatser som massmedia gör utan att stimulera eleverna att utnyttja dessa, söka lära dem sovra och kritiskt värdera det stoff som mass— media erbjuder och vidare att ge sådant som dessa inte har förutsättningar att ge, nämligen ett systematiskt planlagt, kontinuerligt studium där hänsyn kan tas till den enskilde elevens eller elevgruppens förutsättningar och intressen och där studiet kan genomföras under arbetsformer som aktiverar den enskilde och utvecklar hans förmåga att förstå och kritiskt bedöma. En lämplig väg på vil— ken man kan väcka intresse hos eleverna för internationella frågor och lära dem bedöma olika nyhetskällor kan vara att ge dem individuellt eller gruppvis i uppgift att i dagspressen bevaka nyheter från olika aktuella länder och insti- tutioner samt att i facktidskrifter o.d. söka fylligare bakgrundsredogörelser till de viktigaste nyheterna.
i !
Arbetssätt
Det säger sig självt att ett studium upplagt så som det ovan föreslagits förut— sätter arbetssätt där såväl lärarens ledning som elevernas aktiva insatser kom- mer till sin rätt. Under de bägge årens historieundervisning i fackskolan blir eleverna konfronterade med en ganska stor mängd stoff som är nytt för dem eller som de i varje fall skall se från nya aspekter och ägna ett fördjupat
studium. Stoffet är inte alltid lättillgängligt, och elevernas möjligheter att till— godogöra sig det och engageras av det torde komma att i de flesta fall vara bero- ende av hur det presenteras. Klassundervisning torde därvid ofta bli det normala arbetssättet, ivarje fall när nya studieavsnitt introduceras. Samtidigt är det tyd- ligt att många av de föreslagna studieavsnitten väl lämpar sig för att genomar- betas under former där eleverna aktiveras i grupparbete eller med individuella arbets-uppgifter. Inte alltid behöver sådana arbetsformer sträcka sig över flera lektioner eller ens planeras i förväg. Där så befinnes lämpligt kan läraren kort presentera en frågeställning, eleverna därefter i mindre, spontant skapade grup— per arbeta med den en stund huvudsakligen under muntlig diskussion, varefter klassen till sist gemensamt diskuterar vad man i smågrupperna kommit fram till. Ett sådant avbrott i den vanliga klassundervisningen kan ofta ge stimulans åt arbetet utan att större, mera organiserade arrangemang vidtas.
Undervisningsstoffet rymmer vidare goda tillfällen att ge eleverna individuella uppgifter som sedan de utförts kan redovisas inför klassen i form av referat, föredrag, bildvisning etc. och därmed berika det gemensamma arbetet. I års- kurs 2 bör historieundervisningen kunna ge många uppslag till ämnen som läm- par sig för större grupparbeten. Det stoff som enstaka elever eller mindre grup- per av elever sålunda får tillfälle att vidga och fördjupa sina kunskaper med bör sedan på lämpligt sätt kunna tillföras klassens gemensamma studier. De estetiskt specialiserade eleverna bör vid många tillfällen kunna lämna värdefulla bidrag bl.a. genom att i bild och ton åskådliggöra drag av en kulturmiljö i gången tid eller i främmande länder.
Historiekursens uppläggning förutsätter emellertid också, att eleverna i sam- band med dess genomförande får tillfälle att öva sin förmåga att aktivt läsa, lyssna och iaktta, att sammanställa uppgifter från olika källor och att jämföra och kritiskt värdera vad de sålunda samlat, så att de under sin tid i fackskolan får allt bättre förutsättningar att individuellt eller i grupp bedriva mera själv- ständiga studier. Med hänsyn härtill har det också föreslagits, att eleverna under senare delen av årskurs 2 skall arbeta självständigt med läraren huvudsakligen som rådgivare för arbetets uppläggning och genomförande. De tre studieavsnitt som föreslagits avsluta historiekursen bör eleverna studera så, att de indivi- duellt eller gruppvis sysslar med olika uppgifter, som gemensamt belyser ett ämnesområde. Skall detta sätt att studera kunna genomföras på ett för eleverna meningsfullt sätt erfordras emellertid att de under hela sin studietid i fackskolan genom gradvis större och svårare uppgifter tränats för ett sådant arbetssätt.
Det synes emellertid också möjligt — och med hänsyn till kursens upplägg- ning lämpligt — att konsekvent växla mellan arbetsformer där läraren står för introduktion och genomgång, medan själva stoffets genomarbetning sker under mera individualiserat elevarbete. Arbetsformer med växlande storlek på under— visningsgrupperna syns särskilt väl ägnade för detta slag av studium. En pre— sentation av stoffet -— en historisk miljö, en kulturform, ett livsmönster, en problemställning av central betydelse — kan med fördel göras under en eller
ett par lektioner i storgrupp, där en lärare tar hand om flera klasser och söker göra sin presentation så mångsidig och fullständig som möjligt under bruk av hjälpmedel av därför lämpat slag, film, ljudband och småbilder, kanske TV- program, kanske medverkan av inbjudna gäster. I den lilla gruppen om kanske högst 15 elever kan stoffet diskuteras, väsentliga frågeställningar fixeras och ele- verna framför allt under diskussion lära sig förstå och kritiskt bedöma det stoff som presenterats för dem i storgruppen. Det individuella arbetet bör sedan spela en väsentlig roll, då eleverna stiftar bekantskap med och blir förtrogna med arbetsmaterialet och söker självständigt bearbeta det ur vissa valda aspekter.
Samverkan
Såsom ovan framhållits, förutsätter den här föreslagna studieplanen en nog— grann och metodisk planering av undervisningen. Även om denna planering inte får göras så bunden att den hindrar anpassning till den enskilda klassens intressen eller anknytning till aktuella händelser, bygger hela kursen på en uppdelning av stoffet i avgränsade studieavsnitt, och det är av vikt att läraren gör klart för sig själv och även för sina elever Vilket mål som åsyftas med ett visst av- snitt, vilka metoder som skall användas och Vilken tid som kan anslås. Av vikt är givetvis härvid att målsättning och metoder väl anpassas både till det stoff det gäller att studera och till den klass som skall undervisas. I de allra flesta fall rymmer det för ett studieavsnitt angivna temat ett mycket rikligt stoff, och det gäller att genom en noggrann planering begränsa detta, så att det utan jäkt kan medhinnas under den anslagna tidsperioden. Detta får inte innebära, att stoffet presenteras i en abstrakt och kompendiemässig form. I stället bör läraren eftersträva — såsom i det föregående ofta framhållits — att i möjligaste mån konkretisera och koncentrera undervisningen med syfte att ge eleverna en sådan uppfattning av en gången tid eller en för dem främmande kulturmiljö, att de kan bli personligt engagerade av det stoff de möter. Det synes vara mer givande att rikta strålkastarljuset mot enstaka scener i det förgångna och låta dessa upplevas så fullständigt som möjligt än att försöka spela en film av ett kontinuerligt händelseförlopp, en film som på grund av tidsbristen måste spelas alltför snabbt för att eleverna skall kunna få en levande och engagerande bild av dess innehåll.
Skall, som här framhållits, undervisningen inriktas på att ge så fullständiga bilder som möjligt av kulturmiljöer och utvecklingslinjer, blir samverkan med andra ämnen en självklar förutsättning för att syftet skall kunna förverkligas. I årskurs 1 kommer särskilt när det gäller kursens första hälft svenska, moderna språk och estetiska ämnen i fråga i första hand. Kan eleverna inom ramen för undervisningen i svenska studera någon medeltida ballad, scener ur ett drama av Shakespeare, Moliere och Racine, dikter av svenska 1700—talsförfattare, kan språkundervisningen bidra med att presentera några sådana litterära texter eller några i den politiska eller sociala historien betydelsefulla akter eller miljöer på
originalspråket, kan teckningsundervisningen bidra med att skärpa elevernas uppfattning för en kulturepoks stilhistoriska betydelse och musiken ge dem en uppfattning om madrigaler, barockmusik och 1700—talsmenuetter, finns det ganska goda förutsättningar att i enlighet med målsättningen för historieunder- visningen »utveckla elevernas insikt i hur kultur skapats och skapas under ständig växelverkan mellan. . . /olika/ . . .faktorer». Även då i årskurs 2 främ— mande kulturmiljöer studeras, är givetvis samverkan med de här nämnda äm- nena av stor betydelse. Samverkan med svenska är särskilt angelägen, när det gäller den amerikanska och den ryska kulturmiljön, där det finns tillgång till förhållandevis lättillgängliga litterära texter men även i fråga om Kina, Indien, arabvärlden, Afrika etc. bör studiet av dikter eller noveller med bakgrund i des- sa miljöer kunna ge eleverna stort utbyte. Även här är samarbete med språk— undervisningen, i första hand i engelska, samt med estetiska ämnen av värde.
För de för senare delen av årskurs 1 föreslagna studieavsnitten, betecknade som utvecklingslinjer i riktning mot nutidssamhället, förutsättes samarbete främst med samhällskunskapen. Av värde är givetvis även här samverkan med svenskundervisningen, då studiet av litterära texter som belyser särskilt den sociala verklighet som präglat vårt land ännu till helt nyligen lätt bör kunna infogas. Inom samhällskunskapen behandlas den politiska och sociala verk— lighet som de inom historien studerade utvecklingslinjerna leder fram till och ett samarbete 'är därför naturligt. I vissa fall bör det t.o.m. vara önskvärt att eleverna får tillfälle att diskutera de resultat de kommit fram till tillsammans med lärarna i de bägge ämnena på en gång. Läraren bör också hålla sig under- rättad om vad som studerats inom samhällskunskapen i årskurs 1, så att han kan dra nytta av de kunskaper som eleverna där inhämtat t.ex. om jordens näringsliv och om befolkningsförhållandena i olika länder, när han själv har att behandla nutidsproblem i olika delar av världen.
Såsom i det föregående åtskilliga gånger påpekats är ett nära samarbete med undervisningen inom livsåskådnings- och religionskunskapen en nödvändig för- utsättning för studiet av främmande kulturmiljöer i årskurs 2. En tidsmässig planering är här högst önskvärd så att undervisningen i de bägge ämnena di- rekt kan stödja varandra. Även då under senare delen av årskurs 2 eleverna under mera självständiga studieformer arbetar med sådana problem som minori- teternas historia och därmed sammanhängande problem om åsiktsförtryck och tolerans, familjens och kvinnans historia, med det nordiska samarbetets pro— blem osv. är en samverkan med livsåskådnings- och religionskunskapen naturlig och önskvärd. Även med familjekunskapen och med psykologin bör samverkan sökas särskilt under arbetet med dessa studieavsnitt, men anledningar torde yppa sig även vid åtskilliga andra tillfällen för historieläraren att söka kontakt och samverkan med undervisningen i dessa ämnen.
Hjälpmedel
I historieundervisningen förblir alltid läroboken och den historiska kartan hjälp- medel av grundläggande betydelse. Det är önskvärt att läroboken för den sociala fackskolans historiekurs inte är alltför koncentrerad utan att den innehål— ler så mycket stoff att ett till klassens förutsättningar och aktuella händel- ser anpassat urval blir möjligt. Samtidigt är det angeläget att den innehåller sådana lättillgängliga översikter av grundläggande händelseförlopp och samman- hang som kan hjälpa eleverna att få stadga i sina historiska studier. Dessa översikter får dock inte likställas med något slags grundkurs som alla elever skulle inlära. Med den uppläggning som föreslagits för historieundervisningen är förmågan till inlevelse i en kulturmiljö mera grundläggande än kunskapen om vissa händelseförlopp.
När så är möjligt bör undervisningen ge eleverna kontakt med historiskt käll— material i lättillgänglig form. Tal av Gustav III, Abraham Lincoln, Lenin, Nehru, för-fattningsparagrafer och lagtexter, brev och ögonvittnesskildringar kan studeras och'diskuteras. Studium av Genévekonventionen, Haagkonventionen, Förenta Nationernas stadga och Förklaringen om de mänskliga rättigheterna kan ge värdefulla synpunkter på det internationella samarbetet. Den svenska politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen kan belysas med aktmaterial från de politiska striderna, från riksdagens debatter och från lagstiftningen. De poli- tiska ledarna kan bli mänskligt levande genom studium av utdrag av deras egna eller deras vänners och medarbetares memoarer.
Uppenbarligen ställer ämnet historia stora krav på försörjning med litteratur och annan arbetsmateriel. Småskrifter och billighetsböcker gör det dock i sti- gande grad möjligt att utrusta lektionsrummet med önskvärd materiel. Central- bibliotekens möjligheter att erbjuda service bör utnyttjas. Tillgång på tidningar och tidskrifter är även väsentlig. »Skolans artikelregister» och de möjligheter till elektrostencilering som skolor och skolkommuner själva i stigande grad skaffar sig ger smidiga och i längden oumbärliga möjligheter för läraren att utnyttja det rika stoffet i mera tillfälliga publikationer. Med försiktighet kan även utnytt- jas det material som legationer och ambassader är beredda att ställa till för— fogande för att sprida kännedom om sina länder. Medverkan av gästtalare på lektioner och timmar till förfogande bör kunna verksamt stimulera undervis- ningen i ämnet.
Även hjälpmedel av audivisuell typ bör givetvis flitigt begagnas. Bildband och diapositiv, där så är lämpligt i kombination med ljudband, är värdefulla hjälpmedel för lärarens introduktion av de olika studieavsnitten, och i stigande utsträckning bör även eleverna vänjas att i sitt arbete individuellt eller i grupp använda sådana hjälpmedel både för att samla kunskaper och för att presentera sina studieresultat inför kamraterna. Även filmen — i synnerhet den korta under- visningsfilmen — hör med i detta sammanhang.
Det bör även understrykas att den långa spelfilmen — om den kan göras till-
.
gänglig för skolundervisningen så som skett med vissa språkfilmer — inte sällan kan ge en utomordentlig utgångspunkt för studiet av en kulturmiljö eller ett socialt eller politiskt problem. Viktigt är härvidlag ——- och det gäller över huvud taget för användningen av de audivisuella hjälpmedlen — att eleverna genom frågor och aktiverande arbetsuppgifter får hjälp att tillgodogöra sig stoffet.
Användningen av skolradio- och TV-program är också betydelsefull, men det är väsentligt att eleverna hänvisas till vad radio och TV erbjuder även utanför skoltid och att vid inte alltför sällsynta tillfällen lärare och klass överenskom- mer om att ta sådana program som utgångspunkt för gemensamma diskussioner.
Studiet av olika kulturmiljöer, i gången tid eller i främmande länder, bör belysas med besök på muséer och utställningar så långt sådana är tillgängliga. Teaterföreställningar bör också där så ske kan integreras i undervisningsstoffet och ibland få bilda utgångspunkt för studiet av en epok eller en kulturform.
Över huvud taget bör valet av hjälpmedel syfta till att föra eleverna in i vanor att bruka massmedia på ett moget sätt och att utnyttja de möjligheter till vidgade kult'urupplevelser som teater och film, konserter, utställningar och andra kulturella evenemang kan erbjuda. Samverkan med svenska och estetiska ämnen är härvidlag naturlig och nödvändig. Också härigenom bör undervis- ningen söka hjälpa eleverna förstå att kultur inte är något statiskt och för alla tider lika.
Samhällskunskap MÅL
Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift
att ge ökade kunskaper om befolkning, närnigsliv och arbetsmarknad samt sam- hällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden, att ge vidgad orientering om den svenska socialpolitikens mål, metoder och orga- nisation, att även i övrigt utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar, samt
att söka klargöra viktiga samhällsproblem.
HUVUDMOMENT
Befolkningen med huvudvikten lagd på svenska befolkningsförhållanden och svensk samhällsstruktur med beaktande av den yrkesorienterande aspekten Den svenska socialpolitikens mål, metoder och organisation
Sociala problem i det moderna samhället
Jordens näringsliv. Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsfrågor
Samhällsekonomi
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda Utbildningsfrågor
Demokrati och diktatur Den politiska processen Internationellt samarbete Valda samhällsproblem
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 4- vtr Befolkning och samhällsstruktur
Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet — mortalitet. Folkminoriteter — diskriminering.
Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Den sociala miljön. Olika slag av grupper. Gruppdynamik. Gruppnormer. Befolkningsut- vecklingen, nativitet — mortalitet. Migration och pendling. Omflyttningens socialpsykologiska problem och konsekvenser. Bostädernas och bostadsområdenas utformning (miljöproblem). Yrkesgrupperna; omgrupperingen och fördelningen mellan könen. Inkomst— och förmögenhetsstruktur. —— Social stratifiering.
Den svenska socialpolitikens mål, medel och organisation. Socialpolitiken som, förebyggande åtgärd och hjälp samt som inkomstutjämnande medel.
Den lokala, regionala och centrala socialförvaltningen. Enskilda institutioners hjälpande verksamhet.
Sociala problem i det moderna samhället. Aktuella sociala problem och sam- hällets möjligheter att lösa dem.
Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbred— ning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. Värl- dens energitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. De viktigaste världshandelsvarorna.
Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några viktigare industrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Arbetskraftens anpassningsproblem. — Personaltjänstens utformning. Utrikes- handeln och dess sammansättning.
Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänste- ' och kollektivavtal — förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Ar- betsdomstolen. Samarbetsavtal.
Årskurs 2, 2 vtr
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppct: de personliga relationernas betydelse.
Massmedias roll som opinionsbildare. Propagandans betydelse. Psykologisk krigföring.
Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Orga- nisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet.
Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin.
Samhällsekonomi Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Det ekonomiska krets- loppets grundbegrepp. Försörjningsbalansen och däri ingående element. Dess förändringar i tiden. Levnadsstandarden och dess förändringar. Prisindex. Reallön.
Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen. De viktigaste kostnadsbegreppen i ett företag. Sambanden mellan kostnader och priser. Efter- frågans känslighet för förändringar i pris och inkomst.
Effekten på priser, produktion, resursallokering och sysselsättning vid för- ändringar av utbud och efterfrågan beroende på annan produktionsteknik re- spektive ny smakinriktning hos konsumenterna. Effekten på kort och lång sikt. Reklam och konsumentupplysning. Karteller och branschföreningar. Olika typer av företag.
Olika slag av statlig intervention i prisbildningen.
Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans. Varumarknad och arbetsmarknad: faktorer som bestämmer utbud och efterfrå- gan. Sparandets realekonomiska betydelse. Löneglidning och arbetskraftsba— lans. Kreditmarknadsinstitutionerna. Prisbildningen på kredit. Samband mellan kreditmarknad, varu— och arbetsmarknad. Konjunkturväxlingar.
Den politiska processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Or- ganisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kommunala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings— och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik.
Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder jämte världs— politiska problem: internationell rättsordning — paktpolitik. Svensk utrikespolitik.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en över- blick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra.
Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar ock— så i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet.
Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej kon- sekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade.
Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmeto- den gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna öv- ning i att debattera och ge skäl för en uppfattning. Detta ger samtidigt övning i sammanträdesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupp- arbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är. tänkbara. Nedan lämnas några kommentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten.
Befolkning och samhällsstruktur. Jordens befolkning. Som bakgrund till kurs- avsnittet Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem studeras befolkningsutbredning och migration på jorden. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets- och mortalitetstal. Folkök— ningen och den ekonomiska utvecklingen jämförs. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör beröras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett fenomen som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar i vårt land. Detta är en fråga, som kan belysas bl. a. genom en attitydundersökning inom klassens eller skolans ram.
De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar diskuteras. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. En ut- gångspunkt vid behandlingen av detta moment kan utgöras av en sociologisk orientering om individ och grupp. Olika slag av grupper behandlas: familj, släkt, skolklass, arbetsgrupp, förening, olika typer av grupper och grupprelationer inom kyrkosamfunden etc. Gruppens betydelse för individens attityd och handlingsliv diskuteras. Det är betydelsefullt för samhällskunskapen att så all— sidigt som möjligt kunna belysa gruppdynamiken, varför samarbete på detta område bör ske med t. ex. psykologin.
Gruppernas uppkomst och gruppen som bärare och bevarare av fördomar och aversioner beaktas.
Därefter är det lämpligt att övergå till befolkningsproblemet och successivt ta upp därmed förbundna sociala frågor. Statistiska data rörande befolkningstal, nativitets_ och mortalitetstal under olika perioder diskuteras. En naturlig kon— sekvens vid behandling av det aktuella nativitetstalet är en debatt kring fa- miljens situation. Ett primärt problem är därvidlag barnantalet —— barnkost- nader. Vid genomgång av befolkningsfördelningen finner man en lämplig ut— gångspunkt i befolkningskartor. Aktuella sådana ger nuläget. Jämförelse av
kartmaterial från skilda perioder ger en uppfattning om flykten från lands- bygden. En del av dess konsekvenser kan beröras, t. ex. disproportionen män — kvinnor och glesbygdernas serviceproblem.
I samband med den inre migrationen beaktas de olika faktorer som kan ut— göra flyttningsmotiv och variationer därvidlag mellan åldersklasser. — Bostads- frågan kan tas upp som exempel på återhållande respektive pådrivande faktorer vid belysning av arbetskraftens rörlighet eller trögrörlighet. En annan belysning av bostadsfrågans betydelse kan erhållas genom en diskussion om olika bebyg- gelsemiljöer och hur dessa inverkar på personlighetsutveckling, attityder, värderingar och beteendemönster. Värd beaktande är också tendensen i vissa större städer till kategoriklyvning efter ålder, medförande otvivelaktiga isole- ringsproblem: sovstäder — unga familjer, stadsdelar med äldre fastighetsbestånd — gamla människor, pensionärer. Den ömsesidiga påverkan människa —- miljö ; och individens möjligheter att forma miljön diskuteras. För att eleverna skall | få en konkret bild av de överväganden, som föregår ett samhälles planering, bostädernas och bostadsområdenas utformning respektive sanering och förbätt- ring av olämpliga bebyggelsemiljöer, bör kontakt etableras med de kommunala myndigheter, som handlägger frågorna. Ett väl planerat studiebesök på t.ex. stadsarkitektkontoret kan i detta sammanhang vara mycket givande. Den pågående omstruktureringen av landsbygden genom skapandet av kom- , munblock och storkommuner, främjandet av centralorter etc. behandlas med ! beaktande av effekten för den enskilde individen.
Pendlingen är ett fenomen som bl. a. sammanhänger med strukturförändring- arna. Betydelsen ur geografiska, ekonomiska och sociala aspekter bör uppmärk- sammas. Ur Folkräkningen kan utläsas bl.a. frekvens och kategoriindelning.
Yrkesfördelningens förändringar och dess aktuella tendenser analyseras. Kvin— nornas inriktning på nya yrkesområden och deras ökade betydelse på arbets- marknaden samt de därigenom uppkomna kraven på intensifiering av vissa samhälleliga åtaganden vad avser exempelvis daghemsverksamheten kan bli före- mål för behandling.
l Inkomst- och förmögenhetsstrukturen diskuteras med historiskt perspektiv. i Den sociala stratifieringen och den sociala rörligheten med analys av rörlig- l hetsbefordrande faktorer studeras. Vid behandlingen av förevarande kursavsnitt ges många tillfällen att komma in på generella yrkesorienterande synpunkter.
Den svenska socialpolitikens mål, metoder och organisation. Några väsentliga moment inom sociallagstiftningen genomgås på så sätt att eleverna lär sig att på egen hand ta reda på lagtextens innehåll i en vald fråga och söka förstå dess innebörd. Denna övning är betydelsefull även med tanke på åtskilliga elevers framtida yrkesverksamhet. Socialförvaltningens organisation lokalt, regionalt och centralt beaktas. Att söka täcka hela fältet är ogörligt, men det är av vikt att eftersträva en verkligt åskådlig bild av verksamheten inom de områden av socialförvaltningen, som utväljes. Valet kan i viss mån bli beroende av lokala förhållanden, men en koncentration kring t.ex. barnavårdsnämndens arbete,
nykterhetsvården — de alkoholskadades rehabilitering, arbetsförmedlingsverk- samheten, ungdomsorganisationernas arbete etc. torde vara lämplig. På det 10- kala planet kan teori och praktik integreras både genom lämpliga studiebesök och genom medverkan lektionsvis av tjänstemän och vårdpersonal. Att i grupp— arbetets form studera t. ex. en vårdanstalt beträffande miljö — klienter — per- sonal kan ge en konkret bild av verksamheten. Den aktuella debatten i mass— media bör ovillkorligen utnyttjas.
Målsättningen för olika socialpolitiska åtgärder bör även behandlas och kan förbereda den senare behandlingen av samhällsekonomin i årskurs 2.
Sociala problem i det moderna samhället. Den tidigare lämnade sociologiska orienteringen i samband med befolkningsfrågan jämte genomgången av social- förvaltningen skapar en grund för en mera ingående diskussion av aktuella so- ciala spörsmål som kan ge eleverna en klarare bild och uppfattning om sam- hällslivets problematik. Debatten i massmedia kan ge uppslag. Det kan t.ex. röra sig om åldringsvårdens och pensionärernas situation och anpassningspro— blem, de utvecklingsstördas och handikappades situation, kriminalitet etc. I samband med de behandlade frågorna belyses vårdnadsyrkenas betydelse och uppgifter.
Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de vik- tigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möj- ligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom fram- ställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra internatio— nella organs verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beaktas. Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kom- pletteras med statistiska data, samt stoff från handböcker, tidskrifter och liknan- de. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textil- industri, kemisk industri och Skogsindustri. Också industrilokaliseringen beaktas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande faktorernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriområdets) till- komst. Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspektiv på jordens näringsliv och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsk- lig aktivitet åstadkomna hela tiden beaktas. Människors anpassningsproblem i det moderna yrkeslivet liksom personaltjänstens utformning inom företagen är frågor som eleverna bör göras uppmärksamma på. Det kan ske vid behandlingen av vissa industrier.
Eftersom industrin numera är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn— och metall— industri, skogsindustri, kemisk-teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800-talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt att med den europeiska industrialiseringsprocessen som bakgrund följa utveck-
lingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma sätt kan man tänka sig behandlingen av järnet i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör ut- mynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgrenarna och genom beaktande av aktuell statistik.
Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning, måste det ändå ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jord- brukets fortgående inre och yttre rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta upp- slag och finna anknytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till framställningen i historia, var- vid omställningsprocessen från produktion för egen konsumtion till produktion för avsalu studeras. Det är emellertid också tänkbart att man utgår från närings- livets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsentliga faktorer som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör därvid det allmänna och tekniska kunnandet som produktionsfaktor upp- märksammas. Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl. a. genom att pro— blemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan få en skarpare relief.
Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bak- grunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder —— och kom- mer inom överskådlig tid att råda — stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få. uppgifter inom olika exportnäringar, t. ex. situationen på en redan inar- betad marknad eller det läge som uppkommer då. en ny marknad skapas. Sven— ska storföretag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina ex— portmarknader iakttagas osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärk— samhet. Tillgängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och aktuella fluktuationer bestämmas.
Arbetsmarkrmdsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas upp- byggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal för- klaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtalsupp- görelse åskådliggörs.
Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rätts- tvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagar_ na, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen
om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda typfall, refererade i pressen eller publicerade i »Arbetsdomstolens domar». I samband därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess samman- sättning klargörs.
Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet) framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal t. ex. huvudavtalet om företagsnämnder. Statstjänstemännens förhandlingsrätt. Aktuella samarbets— frågor uppmärksammas.
Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan stu— deras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motiva- tion och konkretion. Eleverna får därigenom större förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfaren- heter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag o.d. F örhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samar- bete med representanter för de lokala intresseorganisationerna.
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och ak- tuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från Vårt eget land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationernas struk- tur i en modern västerländsk stat med denna struktur i ett land med låg folk— bildning och hög procent analfabeter.
Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en val— rörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella samman— slutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behand- ling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle att demonstrera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans och informationernas karaktär. Skillnaden mellan propaganda och upplysning bör därefter stå klar. Övriga massmedia behandlas likartat.
Propagandan i »det kalla kriget» diskuteras. Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan, »tredje statsmakt,, beaktas. Naturligtvis kan ock- så tidningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. lik— som problem rörande tryckfriheten diskuteras.
Utbildningsfrågor. Under detta moment bör bl.a. folkbildningsarbetets mål- sättning diskuteras och i anslutning till detta studeras dess förverkligande i folk- bildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. Därvid bör uppmärk- sammas anknytningen mellan folkrörelser och studieorganisationer, medan där- emot de olika organisationernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt
behandlas. Den organiserade medverkan som lämnas i det fria folkbildnings- arbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksamheten skall särskilt uppmärksammas.
Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de problem som behandlas i momentet Impulsspridning, opinionsbildning och pro- paganda och i vissa avseenden med momentet Utbildningsfrågor. Med utgångs— punkt däri redovisas lämpligen den demokratiska statsformens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgar- viljans yttringar och inflytande på utvecklingen.
Demokratins problematik diskuteras, t.ex. folkbildningens betydelse, nöd- vändigheten av kompromisslösningar, behovet av ett visst mått av värdegemen- skap, minoriteternas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc.
Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande stats- skickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med demokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas stats- former, institutioner, organisationer och värderingar.
Samhällsekonomi. Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Kon- kreta fall diskuteras genom kretsloppsanalys. Från ett mycket enkelt sådant visande det ekonomiska handlandet inom ett självhushåll i gamla tiders agrar- samhälle respektive relationerna i ett samhälle helt byggt på penninghushållning kan alltmer komplicerade problem behandlas. Kretsloppet kan utöver varu- och arbetsmarknad utsträckas till att omfatta såväl kreditmarknad som stat, kommun och utrikeshandel.
Konstruktionen av en aktuell försörjningsbalans studeras och dess olika ele— ment diskuteras.
Begreppet levnadsstandard behandlas. Jämförelse mellan Sverige och andra länder görs lämpligen. Svårigheter därvidlag påpekas. Nominallön — reallön, in- nebörden av olika prisindex förklaras.
Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen klarläggs medelst grafisk metod. Variationer i priskänslighet för olika varor påvisas därvid.
De väsentliga kostnadsbegreppen i ett företag diskuteras samt kostnadernas beroende av produktionens omfattning.
Prisbildningen vid fri konkurrens analyseras. Olika typer av företag (privatägda, kooperativa och offentliga) diskuteras. Betydelsen av prisbildningen för produktionens inriktning och resursalloke- ringen poängteras. Det är av vikt att visa hur priserna reagerar vid föränd— ringar i t. ex. efterfrågekurvan. Reklamens roll jämte effekten av konsumentupp- lysning i sådana sammanhang analyseras. Hur karteller uppkommer och sätter den fria konkurrensen ur spel diskuteras. Kartellernas produktionsbegränsning och prishöjningar i avsikt att öka företagens lönsamhet behandlas. Olika typer av karteller jämte branschföreningar och därmed också olika verksamhetsmeto-
der analyseras. Därefter kan lämpligen nämnas hur statens pris— och kartell— nämnd samt näringsfrihetsrådet arbetar.
Den statliga interventionen i prisbildningsprocessen är varierande och valet av exempel därpå får göras beroende av det aktuella ekonomiska läget sådant det framträder i t. ex. dagspressen.
Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk ba- lans (samtidig balans på alla marknader) klargörs. En koncentration till tre marknader kan i detta avsnitt vara lämplig: varumarknad, arbetsmarknad och kreditmarknad. Begreppen konsumtion och investering diskuteras och klar- görs. I största möjliga utsträckning belyses frågorna med konkret material. Sam- banden mellan varu— och arbetsmarknad poängteras. Arbetsmarknadsorganisa— tionernas inflytande beträffande lönebildningen framhålles. Aktuella lönepoli- tiska problem såsom löneglidningen beaktas t. ex. med utgångspunkt i dags- pressen.
Problemet lokala »arbetslöshetsöar» respektive samtidiga bristområden be- träffande arbetskraft och åtgärder för åstadkommande av balans diskuteras. Över huvud taget bör begreppen arbetslöshet och arbetskraftsbrist framställas som utbuds- respektive efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden.
Kreditmarknaden kan behandlas i samband med framställningen av kredit— institutionernas verksamhet. En uppdelning på penningmarknad och kapital- marknad kan därvid vara lämplig. Kreditpolitikens medel och effekter på kredit- institutens kreditgivning analyseras.
Sparandets realekonomiska betydelse för kapitalbildningen diskuteras. Kon— junkturväxlingar kan konkretiseras med material från aktuell pressdiskussion. En ingående behandling av inflations- och deflationsprocesserna visar relatio- nerna mellan de tre här nämnda marknaderna. Verkningar på det ekonomiska livet av förändringar beträffande kapitalbildning, löner, utbildningar, ränta, produktionsteknik, produktivitet, konsumtionsbenägenhet etc. belyses.
Den politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation där- till de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur in— för praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt för— skjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret. Ett re- sonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (even— tuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i valstatistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom stu- dium t. ex. av hur kandidatnominering sker.
Förhållandet partiledning — väljarkår diskuteras.
Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska par- tierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en vä-
sentlig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och planeringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut. Organisatio— nernas uppbyggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet.
Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möjlig— het att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. för— svarspolitik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras denna i massme- dia får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbets- sätt. Detta innebär givetvis att det ej får finnas barriärer mellan de olika mo- menten. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna ut- nyttjas.
De kontrollmöjligheter, som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektivite- tens intresse gentemot statliga och kommunala organ, behandlas.
Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en inter- nationell rättsordning, dels efter militärpolitisk jämvikt ger anledning att be— handla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warzawapakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nordiska organ. Sålunda skall biståndsverksamhet i olika former liksom eko- nomisk och annan samverkan behandlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sammanhang beaktas. Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen.
Samverkan
Samverkan med andra ämnen kan etableras inte minst med svenska. Det är i hög grad tacknämligt om skönlitterära verk läses som illustrerar problem i sam- hällskunskapen. En långsiktig planering blir då nödvändig. I åtskilliga fall torde samarbete med ämnet historia kunna bli givande. Eftersom dessa elever får familjekunskap som obligatoriskt ämne i andra årskursen upptas inte familje- frågor till närmare behandling inom samhällskunskapen.
Studiebesök
Väl planerade studiebesök kan ge eleverna nya aspekter. Men möjligheten att genomföra sådana är mycket varierande på olika orter. Såväl statliga som kom- munala organ och institutioner bör i största möjliga mån kunna utnyttjas för studiebesök. Detta är av så mycket större betydelse som förmodligen en avse- värd del av fackskolornas elever kommer att ägna sig år service- och vårdnads- yrkeni kommunal eller statlig regi. Även samarbete med de lokala myndigheter— na, företagen och organisationerna på så vis att representanter för dem direkt utnyttjas i undervisningen ger en möjlighet att skapa konkretion som ej bör försummas. Även av eleverna utförda intervjuer och enkäter kan lämna värde— fulla bidrag till undervisningen.
Studiebesöken bör alltid planeras så att bestämda uppgifter på förhand ges till klassen, grupper eller enskilda elever. Dessa bör sedan i undervisningen re- dovisas på lämpligt sätt. Studiebesök kan i betydande utsträckning läggas upp som eller ingå som ett led i grupparbete.
Hjälpmedel
Konkretiseringen av stoffet via tidningar, tidskrifter, broschyrer från företag och organisationer, statistiska verk, uppslagsböcker, filmer, radio, TV etc. är väsentlig. Beträffande flera moment är kartor av skilda slag oundgängliga.
Socialkunskap
MÅL
Undervisningen i socialkunskap har till uppgift
att ge eleverna en fördjupad orientering om sociala problem och samhällets sätt att möta och lösa dessa problem, att därvid ge en omfattande orientering inom olika områden av social vård— verksamhet och servicebetonat arbete i offentlig och enskild tjänst, samt att ge en praktisk tillämpning av teoretiska kunskaper om samhälle och social- vård varvid arbetet främst inriktas på att bibringa eleverna sådana kun— skaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken.
HUVUDMOMENT
Socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer: Socialförsäkring och socialhjälp Social vårdverksamhet Socialpolitiska uppgifter på andra områden Samhällets servicebetonade uppgifter. Enskild värd- och serviceverksamhet Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr Socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer. Socialförsäkring och socialhjälp: sjuk— och moderskapsförsäkring, folkpensionering, tilläggspen- sionering, yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, socialhjälp.
Hälso— och sjukvård: allmän hälsovård, kropps- och mentalsjukvård, Särskolor och vårdanstalter m.m.
Social vårdverksamhet: barnavård, som bl.a. bör omfatta frågor rörande gra-
viditet, förlossning och barnsäng; spädbarns och småbarns vård, kost och ut- veckling; uppfostrans mål och medel; ungdomsvård; ungdomsfrågor och fritids- verksamhet; åldringsvård med bl.a. åldrandets innebörd, vård och levnadsvanor, sysselsättning, terapi och yrkesverksamhet; kriminalpolitik och kriminalvård; nykterhetspolitik och nykterhetsvård samt arbetsvård.
Några socialpolitiska uppgifter på andra områden, såsom arbetslivets sociala frågor, bostadspolitikens utformning och samhället och barnfamiljerna.
Samhällets servicebetonade uppgifter inom exempelvis polis- och brandväsen samt kommunikationer. Enskild vård- och serviceverksamhet, bl.a. organisatio- ner för handikappade, för information och service. Näringslivets personalpolitik och personalvård.
Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken. Roller och roll— förväntan i vård- och servicesituationer. Grundläggande mentalhygieniska aspekter. Kontorstekniska övningar.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Huvuduppgiften för undervisningen i socialkunskap är att ge eleverna kunskaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken. Undervisningen skall sålunda vara yrkesinriktad och ha en starkt konkret karaktär. En relativt ringa del av undervisningen bör ägnas åt kunskapsstoff av allmänteoretisk natur. Gällande lagstiftning rörande social- politikens organisation och materiella förmåner skall behandlas, men tyngd- punkten bör utgöras av en ingående orientering om det praktiska tillvägagångs- sättet i socialt vårdarbete och social förvaltning.
Underlaget för undervisningen i socialkunskap är dels grundskolans kurs i samhällskunskap, dels fackskolans kurs i samma ämne, årskurs 1. Eleverna har således inte haft kontakt med socialkunskap som särskilt ämne. De elever som genomgått linje 93 i grundskolan har dock studerat ämnet familje- och socialkunskap, som bl.a. omfattar samhällets socialvårdande resurser. Under— visningen kan således dels utgå från kunskapsförutsättningar, som skapats inom andra ämnen, främst samhällskunskap, dels fortlöpande samverka med andra ämnen, exempelvis psykologi och samhällskunskap. De sociala problemen i det moderna samhället kan därigenom behandlas från skilda utgångspunkter. I socialkunskap skall stoffet tas upp ur praktisk konkret synvinkel, varför en breddning och fördjupning snarare än en upprepning av tidigare inlärt stoff skall komma till stånd.
Undervisningen utgår från människans situation och problem som samhälls- medlem och behandlar ingående socialpolitikens verksamhetsområden och verk- samhetsformer. Undervisningen är direkt inriktad på vårdande och hjälpande funktioner. Tyngdpunkten ligger på hälso- och sjukvård samt social vård- och serviceverksamhet i skilda former, i första hand barna—, ungdoms- och åldrings-
vård, men uppmärksamhet bör även ägnas åt socialpolitiska uppgifter på andra områden.
Vid presentation av stoffet bör förhållandet orsak—verkan och de individuella aspekterna särskilt uppmärksammas, liksom människans påverkan på miljön och miljöns påverkan på människan. Det är angeläget att alla tillfällen till anknytning till elevernas erfarenheter utnyttjas. Många frågor kan behandlas med utgångspunkt från lokala förhållanden och elevernas erfarenheter från skola, arbete och fritid. I sammanhanget bör poängteras att praktiskt taget alla medborgare utnyttjar hjälp från samhället i någon form och att vårdbehövande inte utgör någon speciell kategori med specifika egenskaper.
Vid studiet av socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer ligger tyngdpunkten på att få en bild av arbetsmetoder och arbetssätt med ut- gångspunkt i människors kontakt med olika myndigheter. Socialpolitikens materiella förmåner bör studeras, men får inte utgöra huvudsaken. Vid genom- gång av lagstiftningen på olika områden bör undervisningens mål — att förbe- reda för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken — ständigt hållas i minne.
Den allmänna försäkringens huvudprinciper genomgås, varvid eleverna bör lära sig olika slag av förmåner vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv. och bli förtrogna med den administrativa apparaten. I anslutning härtill behandlas so- cialhjälpslagen och socialnämndens uppgifter och arbetsmetoder.
Hälso- och sjukvårdens olika grenar behandlas ingående, gärna i anknytning till studiebesök och filmvisningar. Undervisningen bör även omfatta de speciella vårdområdena och beakta de utvecklingsstördas och på annat sätt handikappa- des situation och vårdbehov.
Barnavårdslagen och barnavårdsnämndernas verksamhet behandlas, varvid undervisningen om barnhem, daghem och förskolor bör anknytas till studiebesök. För att konkretisera undervisningen om barnavård kan arbetet läggas upp kring en fingerad familj. Härvid bör bägge föräldrarnas roll uppmärksammas. Under- visningen kan även utgå från studiebesök vid mödra- och barnavårdscentraler samt förlossningskliniker. Frågan om utrustning och arrangemang i hemmet för barns vård lämpar sig väl för grupparbete. Undervisningen i barnavård bör framhålla betydelsen av att söka tillfredsställa varje barns individuella be- hov. Avsnittet om barnens kost bör göras så konkret som möjligt. Observation av barn i måltidssituation kan ske vid daghem. Utvecklingen före skolåldern belyses med tonvikt på de emotionella och sociala funktionerna. Undervisningen konkretiseras exempelvis genom demonstration av lekmaterial för olika utveck- lingsstadier. I avsnittet om uppfostran betonas betydelsen av en fostran av- passad efter barnens utvecklingsnivå och emotionella behov. Vanliga uppfost- ringsproblem kan belysas med situationsspel. Det bör i lämpligt sammanhang ges en kort orientering om den psykiska barna— och ungdomsvården.
Vid undervisningen om ungdomsvård och övriga ungdomsfrågor bör olika ung- domsproblem (kriminalitet, ungdomsfylleri m.m.) beröras, liksom deras orsaker
och samhällets åtgärder. Minst lika väsentligt är det emellertid, att ungdomens fritidsverksamhet samt samhällets och organisationernas insatser för denna be- handlas. Genom studiebesök, enkäter och intervjuer kan eleverna få en konkret uppfattning om de olika former i vilka verksamheten bedrives och även intresse— ras för att själva aktivt deltaga i ungdomsarbetet. De bör få övning i att planera skilda typer av föreningsverksamhet och erhålla fördjupade kunskaper i mötes- teknik.
Undervisningen i åldringsvård bör inriktas på att skapa en positiv attityd till gamla människor och ökad förståelse för åldrandets innebörd, vilket kan belysas genom exempelvis intervjuer med pensionärer eller estraddebatter. Miljöaspek- ten belyses med hänsyn till bl. a. »yttre» och »inre» miljö, anpassning till att leva ensam, samlevnad i tregenerationsfamilj, bo på institution osv. Eleverna bör få kännedom om tillgängliga medel att underlätta tillvaron för gamla. Poängteras bör att hög materiell standard visserligen medför ökad trygghet men aldrig kan ersätta kontakt och gemenskap. Den öppna och slutna åldrings— vårdens arbetssätt konkretiseras genom direkt kontakt med de områden som belyses. Bl. a. bör eleverna få en orientering om hemsamaritens arbete. Genom auskultationer i pensionärsklubbar kan eleverna aktivt ta. del av de äldres intressen och hobbyverksamhet.
Nykterhetsvården behandlas med utgångspunkt i samhällets nykterhets- politik och nykterhetsvårdande verksamhet. På samma sätt behandlas kriminal- vården med utgångspunkt i en orientering om samhällets kriminalpolitik och gällande strafflagstiftning.
Rehabiliteringsverksamhetens uppgifter och organisation samt olika former av rehabiliterande åtgärder diskuteras.
Vid undervisningen om de sociala vårdformerna bör de enskilda organi- sationernas insatser beaktas. Det är också angeläget att undervisningen be- handlar såväl öppen som sluten vård.
En översiktlig framställning lämnas om socialpolitiska uppgifter på andra om- råden, främst arbetsmarknads-, bostads- och familjepolitik. Härvid bör bl. a. arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningen behandlas. Det kan vara lämpligt att vid behandlingen av några avsnitt lämna kortfattade exempel på hur mot- svarande problem lösts i andra länder, t. ex. den franska familjepolitiken och den engelska sjukförsäkringen.
I avsnittet om enskild vård- och serviceverksamhet behandlas lämpligen några hjälporganisationer, t. ex. Röda korset, Rädda barnen, De vanföras riks- förbund och Hörselfrämjandet. Även ungdomsorganisationernas och ungdoms- gårdarnas verksamhet samt ungdomsarbetets metodik behandlas. Slutligen bör företagens personalpolitik och personalvård samt deras service mot allmänheten uppmärksammas.
Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken bör behandlas dels i samband med behandlingen av socialpolitikens verksamhetsområden, dels som ett särskilt avslutande moment. Med utgångspunkt från exempel på miljöer
och situationer inom olika vårdområden och serviceyrken diskuteras frågan om roller och rollförväntan, exempelvis individens sätt att reagera i en vårdsituation, om vad man kan vänta sig av en arbetsledare, ett vårdbiträde, en expedit, en kund, en klient osv. De speciella problemen på internat och andra vårdinstitutio— ner — såväl bland personal som klienter —- kan belysas genom studiebesök och filmvisningar, varvid även miljöskapande faktorer diskuteras. I anslutning till detta kursmoment bör även tystnadspliktens betydelse betonas.
Personal inom olika vård- och serviceyrken behöver i stor utsträckning vid sidan av övriga arbetsuppgifter utföra visst arbete på kontor och expeditioner.
En utvidgning av den obligatoriska kursen i kontorsteknik är därför motive- rad i ämnet socialkunskap. Den bör, då så är möjligt, förläggas till slutet av läsåret för att kunna bygga på de kunskaper som givits inom ämnet kontors- teknik för alla elever.
Momentet bör omfatta fortsatta praktiska övningar med de vanligaste kom- munikations- och kontorshjälpmedlen. Utgångspunkt bör tagas i arbetsupp— gifter som är vanliga i tidigare inom ämnet behandlade yrkesområden. God tele- fonkultur och olika möjligheter att per telefon inhämta och förmedla information bör genom praktiska övningar ägnas särskild uppmärksamhet.
Undervisningen i socialkunskap kan inte utformas efter några generellt gil- tiga regler. Undervisningsformer och arbetssätt måste variera med hänsyn bl.a. till lokala förhållanden, som avgör i vilken omfattning studiebesök kan ingå i undervisningen. Målet bör vara att använda arbetssätt som främjar en inte- gration av teoretiska och praktiska moment i undervisningen.
Största möjliga konkretion och åskådlighet bör eftersträvas. Elevernas erfa- renheter kan många gånger tas till utgångspunkt för undervisningen. Härigenom kan deras förståelse för andra människors situation och problem vidgas och man kan undvika att vissa moment får en alltför teoretisk uppläggning.
Ett studium av fingerade praktikfall kan belysa vårdorganisation och vård- metoder på ett levande sätt. Undervisningen bör i viss utsträckning bygga på studiebesök, medverkan av förtroendemän, tjänstemän och annan vårdperso- nal. Härigenom kan samverkan ske mellan studier i skolan, praktisk information ute på fältet och övningsuppgifter i anknytning till praktiska exempel. Genom gästföreläsningar och filmer kan eleverna få orientering om mer specialinriktade vårdområden, t. ex. olika slag av Särskolor och vårdhem, liksom om arbetsmiljö och personalpolitik vid enskilda företag av servicekaraktär.
En väsentlig del av undervisningen bör ske i form av enskilda och gruppvisa uppgifter. Uppgifterna bör anpassas till elevernas erfarenheter och intressen och genomföras i stigande omfattning och svårighetsgrad. Eleverna kan, exempelvis genom korta föredrag, referat, diskussioner etc., själva bidra till belysning av det stoff som behandlas. Många uppgifter är väl lämpade att utföras som grupp— arbeten. Genom sådana uppgifter kan eleverna bredda och fördjupa sina kun- skaper inom viss del av ämnet, samtidigt som arbetet blir mera motiverat om eleverna. stimuleras att själva engagera sig. Arbetet bör syfta till att öva för-
mågan till överblick, sammanfattning och självständig bearbetning. Som exempel på individuella och gruppvisa uppgifter kan nämnas:
a. Situationsspel från olika serviceområden, där kontakten personal—kund belyses, t. ex. infomation, försäljning, anställning.
b. Den enskilda hjälpverksamheten, t.ex. scoutförbundens verksamhet, De blindas förening, Länkarna eller liknande.
c. Socialvårdsorganisationen eller del därav inom hemkommunen, t. ex. barna- vårdsnämndens verksamhet.
d. Utrustning och arrangemang i hemmet för barns vård (t. ex. vad erbjuder varumarknaden i fråga om barnsängar, skötutrustning, garderob till spädbarn och småbarn? Faktorer som styr valet. Kostnadskalkyler).
e. Studium eller planering av säsongprogram och enstaka möten i någon ung- domsorganisation eller av en ungdomsgårdsverksamhet.
f. Personaltjänsten i ett företag. g. Studium av en arbetsplats (t. ex. en vårdanstalt) ur olika synvinklar (miljö, personal, klienter osv.).
h. Detaljplanering av exempelvis en utflykt för gamla. Uppgifter av denna typ kan läggas upp såväl som en detaljuppgift, vilken fordrar relativt kort för- arbete, som en mer omfattande uppgift, vilken fordrar grundligt och mer tids- krävande arbete.
Genom timmar till förfogande möjliggöres gemensamma arrangemang t. ex. med ämnet psykologi. Genom gästföreläsningar, diskussioner och studiebesök kan en allsidig belysning av problemen uppnås.
Elevernas arbetsinsats bör successivt kontrolleras genom muntliga och ehuru i begränsad omfattning även skriftliga prov. En kontinuerlig kunskapskontroll i form av frågor, samtal och iakttagelser av elevernas arbetssätt och studieteknik kan ibland behöva kompletteras med skriftliga prov. Dessa prov bör utformas så att de delvis återspeglar konkreta situationer inom vård- och serviceyrken.
Samverkan
En god planering av undervisningen på längre sikt är nödvändig om man skall uppnå nödig effektivitet och önskad variation i undervisningen. Med ledning av läroplanens förslag har läraren att utarbeta plan för terminen, varvid stoffet grupperas i mindre enheter och möjligheterna att utnyttja hjälpmedel och studiebesök inventeras. Särskilt nödvändigt är det med en tidsplan för grupp- arbete och individuella uppgifter av motsvarande karaktär. Planeringen bör dock inte bara avse den yttre tidsramen; det är viktigare att uppnå en avväg- ning mellan och inom de olika momenten, att bestämma vad som bör ägnas större eller mindre uppmärksamhet. Vid ämneskonferens mellan lärarna i sam- hällskunskap och socialkunskap senast vid höstterminens början bör diskuteras
hur undervisningen i socialkunskap skall få lämplig utformning med hänsyn till stoffet i samhällskunskap.
De olika momenten i kursplanen hänger nära samman och griper ofta in i varandra. Detta måste komma till uttryck i undervisningen. Det kan ofta vara lämpligt att återknyta till kunskaper som inhämtats tidigare under kursen för att på så sätt träna elevernas förmåga till överblick och sammanhangsanalys.
Planeringen av arbetet bör så långt ske kan utföras i samråd med eleverna. Det bidrar till förståelse och intresse för ämnet om eleverna kan påverka dess utformning.
Undervisningen i socialkunskap bör i stor utsträckning samverka med under- visningen i andra samhällsorienterande ämnen, främst samhällskunskap och psykologi. Genom grundskolans undervisning i samhällskunskap har eleverna fått en bred beskrivande bild av det svenska samhället, bl. a. om huvudlinje-rna i det svenska samhällets politiska organisation. I fackskolan utvidgas och för- djupas kunskapsstoffet, främst rörande struktur-, marknads- och planerings- problem. Undervisningen i psykologi i fackskolan omfattar bl. a. socialpsykolo- giska problem och tillämpad psykologi. Undervisningen i socialkunskap kan därför samverka med och till viss del utgå från det kunskapsstoff av allmän- teoretisk natur som ges inom nämnda ämnen. Som exempel på stoff som kan ge anledning till samverkan mellan socialkunskap och psykologi kan nämnas frågor rörande intervjuteknik, informations-, urvals- och rådgivningsverksamhet samt rörande barna- och ungdomsvård. Samverkan mellan socialkunskap och sam- hällskunskap kan ske kring frågor rörande befolkning, samhällsstruktur och sociala strukturförändringar. En viss anknytning kan även ske till familje- kunskap (familjens struktur, samlevnadsproblem), konsumentkunskap (bostads- planering) och biologi (arbetarskydd, yrkeshygien). Vid gemensamma klass- och ämneskonferenser bör inför varje läsår fastställas vilka moment som är läm- pade för samordning och en tidsindelad studiegång bör uppgöras.
Studiebesök
Studiebesök är värdefulla för att ge en konkret bild av verkligheten. Särskilt kan nämnas besök på socialbyråer och kommunalkontor, mödra- och barnavårds— centraler, psykisk barna- och ungdomsvård, polisstationer, arbetsförmedling, försäkringskassor, personalavdelningar och olika vårdinstitutioner. Det är vik— tigt att studiebesöken noggrant planeras och sätts in på lämplig plats i under— visningen och att de efteråt kommenteras. Genom samverkan i planeringen av studiebesök bör man undvika att upprepa besök som gjorts tidigare, t. ex. i sam- hällskunskap. Studiebesöken bör även kompletteras med besök i skolan av olika experter, exempelvis förtroendemän och socialarbetare inom kommunal social- vård och mentalhygieniskt arbete eller vård- och servicepersonal såsom sjuk- sköterskor, hemvårdarinnor, barnavårdslärare, förskollärare, arbetsterapeuter och poliser.
För att underlätta undervisningen, intressera och aktivera eleverna och skapa omväxling i arbetet bör olika hjälpmedel systematiskt utnyttjas.
Som exempel på lämpliga hjälpmedel kan nämnas film, bildband, stillbilder, bandspelare, planscher, flanelltavla och bläddertavla. Tidningar, tidskrifter och andra publikationer, utgivna av myndigheter, institutioner och organisationer, såsom ämbetsverk, banker och försäkringsbolag, kan ge värdefulla upplysningar och hjälpa till att konkretisera undervisningen. Även fackböcker och uppslags— verk kan ge underlag för enskilda och gruppvisa uppgifter. Fingerade exempel kan ge en mer levande bild av hur myndigheterna möter och löser olika sociala problem och hur individen upplever denna hjälp. I fråga om vissa moment kan situationsspel vara en lämplig undervisningsform. Härvid kan en bandspelare vara ett värdefullt hjälpmedel. Aktuellt stoff från tidningar, radio och TV bör utnyttjas i undervisningen.
Vid undervisningen i momentet kontorstekniska övningar är det av vikt att kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner kan finnas tillgängliga i sådan omfatt— ning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel.
Konsumentkunskap
MÅL
Undervisningen i konsumentkunskap har till uppgift att ge kunskaper i konsumentfrågor dels för elevernas egen del i deras egenskap av konsumenter, dels som bakgrund för vidare utbildning inom olika yrkes- områden, att öka elevernas förmåga att bedöma och välja Varor och tjänster för skilda ändamål och att göra dem förtrogna med olika slag av informationsverk- samhet, att träna eleverna i uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsum- tion under olika förhållanden, samt att bidra till att utveckla elevernas omdömesförmåga och kritiska tänkande i konsumentfrågor, beaktande såväl ekonomiska som funktionella och este— tiska synpunkter.
HUVUDMOMENT
Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen Ekonomi och konsumtion i olika konsumentgrupper Allmän köpkunskap Konsumtionsobjekt; exempel från olika grupper av varor och tjänster
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion mot bak- grund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för den enskilde individen.
Ekonomi och konsumtion i olika gruppenheter under skilda förhållanden och mot bakgrund av samhällets ekonomi. Konsumentens rättigheter och skyldigheter i köpsituationen.
Allmän köpkunskap. Hur man samlar information: personlig rådgivning, skrif- ter, massmedia, varudeklarationer och märkningar, annonser och annat reklam- material. Hur man bedömer information: väsentligt och oväsentligt, informatio- nens fullständighet och riktighet, riktiga och felaktiga slutsatser. Hur man analy- serar sina behov: köparens individuella behov av och krav på vara eller tjänst. Hur man väger inköps- och betalningsformer: kontant, på kredit, specialbutik, varuhus, postorder, partiköp m.m. Hur man fattar köpbeslut: urval av möjliga köpalternativ, uppskattning av kravens relativa vikt, slutgiltigt beslut med ut- gångspunkt från den tillgängliga informationen och de uppställda kraven.
För att öka elevernas förmåga att handskas med en köpprocess illustreras den allmänna köpkunskapens delmoment med för eleverna aktuella varor eller tjäns— ter valda ur olika konsumtionsområden.
Årskurs 2, 6 vtr varav 2 vtr laborationer
Förnyad och vidgad orientering om aktuella utvecklingstendenser, speciellt inom de sektorer av näringslivet som mer direkt berör konsumentens situation, t. ex. distributionssystemet och företagens marknadspolitik. Internationella aspekter.
Samspelet mellan ekonomiska resurser, värderingar och konsumtion behandlas ytterligare.
Med den allmänna köpkunskapen som bakgrund sker en grundligare genom- gång av olika varor och tjänster. För varje varuområde som berörs orienteras om utveckling, produktion, distribution och konsumtion. Aktuella och ekono- miskt väsentliga konsumtionsobjekt behandlas mer detaljerat med laborationer inriktade på material, kvalitet, användning, vård och pris.
Livsmedel. Aktuella och belysande exempel på såväl färska som industriellt be— handlade livsmedel med hänsyn till näringsfaktorer, kvalitet, hantering, förva- ring och pris. Principer för industrikonservering. Näringshygien. Livsmedels- lagstiftning och livsmedelskontroll. Tids- och kostnadskalkyler för beredning.
Textilier m.m. Materialets ursprung och egenskaper. Struktur- och ytbehand- ling, härdigheter. Användningsområden, vård och förvaring. Manufakturvaror, hemtillverkning — konfektion. Textil interiörplanering. Planering av den per- sonliga garderoben.
Inventarier. Studier av material, konstruktion och funktionsduglighet. Synpunk- ter på urval och inköp. Utnyttjande, vård och förvaring. Planering av inventarie- utrustning för olika hushållsenheter. Redskapsprov och lönsamhetskalkyler.
Bostadens inredning. Bostadens egenskaper: planering, måttsättning, material och ytbehandlingar från teknisk, funktionell, hygienisk och estetisk synpunkt. Funktionsstudier och möbleringsövningar.
Kemisk-tekniska artiklar. Utnyttjande av kemisk-tekniska medel och artiklar. Jämförelser av effekt och lönsamhet. Eventuella risker och skadeverkningar. Personlig hygien. Planering, förvaring och skötsel av husapotek.
Fritidskonsumtion. Varor och tjänster som företrädesvis faller inom fritidsom- rådet och som inte behandlas inom andra grupper.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Mot bakgrund av en kortfattad översikt orienteras eleverna om aktuella ten- denser i fråga om produktion, distribution och konsumtion. Därvid beröres hur den tekniska, sociala och ekonomiska forskningens framsteg och de ökade inter- nationella handelsförbindelserna påverkar varusortimenten. Vidare behandlas förändringar inom distributionssystemet, vilka medför höjda krav på konsumen- ternas insikter och omdöme. Välståndsutvecklingens effekt i fråga om ökad köpkraft för allt större grupper, mera fritid och höjda anspråk på den materiella miljön behandlas. Speciellt under andra årskursen bör tillfälle ges till interna— tionella utblickar och jämförelser.
Hushållens andel i den totala konsumtionen, konsumenternas möjligheter att genom egna ställningstaganden och inriktning av efterfrågan påverka produk- tionen beröres. Konsumtionsvanornas utveckling och innebörden av »behov» diskuteras. Särskilt beaktas den påverkan som utgår från massmedia. Företa- gens möjligheter att skaffa kännedom om och påverka konsumentens önskemål via modern marknadsföring belyses. Olika faktorer som inverkar på priset på varor och tjänster genomgås.
Undervisningen om förbrukning och kostnad i konsumentgrupper av olika storlek och struktur avser att ge eleverna insikt och övning i ekonomisk värde- ring. Undervisningen vill dessutom belysa förhållandet mellan enskild ekonomi och samhällets. Som bakgrund för vidare utbildning till olika yrkesområden upp- märksammas särskilt under andra årskursen konsumtionsenheter av annat slag än privatperson eller enskilt familjehushåll.
Eleverna bör tränas i enkla kostnadsberäkningar och lönsamhetskalkyler som berör olika sidor av konsumtionen. Den privata ekonomins olika utgiftsposter under skilda förhållanden behandlas kortfattat.
Kundens rättigheter och skyldigheter behandlas. Avtalslagen , köplagen , lagen om avbetalningsköp och föräldrabalken belyses med exempel av betydelse för konsumenten. Olika reklamationsmöjligheter presenteras.
Den allmänna köpkunskapen syftar till att få eleverna att tillägna sig vissa rutiner i köpprocessen, vilka kan sägas vara gemensamma för olika köp. Fakto- rer som är väsentliga för val och värdering av varor och tjänster har samman- förts till fem grupper som behandlas i delmoment.
1. Delmomentet »hur man samlar information» avser att ge kunskap om institutioner som är verksamma inom konsumentsektorn såsom statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, statens pris— och kartellnämnd, sta- tens institut för folkhälsan, varudeklarationsnämnden, Svenska Slöjdföreningen samt olika branschorganisationer, massmedia — dagspress, veckopress, tidskrif- ter, radio, TV, film — skrifter, utställningar, demonstrationer; varudeklarationer och märkningar, text på förpackningar, annonser, broschyrer och annat reklam- material. Även sådana informationskällor som expediter, goda vänner och den egna erfarenheten bör beaktas.
2. Delmomentet »hur man bedömer information» avser att lära eleverna att bedöma väsentligt och oväsentligt i den information som samlats före köpet av en vara eller tjänst. Eleverna bör lära sig skilja på den sakliga, informations- givande delen och den mer suggestiva. De bör tränas i att dra slutsatser som är underbyggda av saklig information och göras uppmärksamma på risken för slut- satser som bygger på felaktig eller ofullständig information.
3. Delmomentet »hur man analyserar sina behov» innebär att eleverna övas att närmare överväga vilka krav som bör ställas på varan eller tjänsten för att den verkligen skall fylla konsumentens aktuella önskemål.
4. Delmomentet »hur man väger inköps- och betalningsformer» avser infor- mation och arbetsuppgifter om kontant- och kreditköp, olika avbetalnings- system, storköp etc. Varans pris bör också ses i förhållande till graden av service som innefattas i varan och detta bör direkt knyta an till konsumentens situation.
5. Delmomentet »hur man fattar köpbeslut» innebär att öva eleverna i att fatta beslut med utgångspunkt från den tillgängliga informationen och de upp— ställda kraven. Det gäller här det slutgiltiga övervägandet, som resulterar an- tingen i ett köpbeslut eller eventuellt i ett beslut om att avstå från eller tills vidare uppskjuta köpet. Den allmänna köpkunskapens delmoment åskådliggöres med hjälp av varor och tjänster valda ur viktiga konsumtionsområden: liVSmedeI, textilier, inven- tarier, bostadens inredning, kemisk-tekniska artiklar, fritidskonsumtion. Det är dock lämpligt att första årskursen välja objekt som ligger inom elevernas in— tressesfär, eller anknyter till deras fackutbildning. Momenten 1—5 behöver inte nödvändigtvis tas upp i ordningsföljd. Delmomenten kan betraktas som en sam— ling verktyg som kommer till användning i olika utsträckning och på olika sätt, beroende på situationen och på arten av vara eller tjänst. — Värderingen av varor bör också omfatta resonemang om varornas utnyttjande och vård. Exem- pel på tjänster som kan behandlas är försäkringar, resor och abonnemang. I årskurs 2 planeras en för eleverna mera självständigt upplagd fördjupning av den konsumtionsekonomiska orienteringen som meddelats i årskurs 1. Kon-
sumentfrågor för såväl enskilda som kollektiva hushållstyper bör beaktas. Ge— nomgången av varugrupper och val av exempel bör även i årskurs 2 ske på ett sådant sätt, att kunnandet inte ensidigt binds till detaljer och enstaka konsum— tionsobjekt. Undervisningens syfte är att ge en grund utifrån vilken eleverna med större säkerhet och vaksamhet kan orientera sig i en marknad där konsum— tionsvarorna är underkastade ständiga och snabba förändringar.
Ur nedanstående anvisningar för respektive varugrupper kan ett lämpligt ur- val göras för lektioner och laborationer.
Livsmedel. Färska livsmedel. Industriellt förberedda livsmedel. Som bakgrund till val och hantering av livsmedel ges en kort repetition och utvidgning av kost— läran, gärna i form av grupparbete. Livsmedlen bör studeras från råvara till färdig konsumtionsvara bl.a. genom utnyttjande av filmer och bildband, bro- schyrer och tidningsartiklar; studiebesök på mejeri, bageri, konservindustri, han- delsträdgård, olika typer av butiker m.m. Hanteringens och förvaringens inver- kan på livsmedlens kvalitetsegenskaper (hållbarhet, näringsvärde, utseende, smak och konsistens) studeras. Detta sker lämpligen i form av laborationer och med hjälp av publicerade undersökningar. Tids- och kostnadskalkyler, avseende beredning av maträtter med råvaror av olika färdighetsgrad som utgångsmate- rial eller av samma råvara men med olika beredningsmetoder, utföres. Prov- smakningens principer och metodik genomgås och eleverna får anordna och del- taga i olika typer av provsmakning. Bedömning och värdering av försöksresultat redovisas och diskuteras.
Textilier m.m. Hemtextilier (linneförråd, bäddutrustning). Inredningstextilier (mattor, möbeltyger, gardiner). Kläder. Skor, väskor och andra personliga till- behör.
Genomgång av följande begrepp inom textilläran: materialets ursprung, egen- skaper och användningsområde. Repetition av materialläran. Traditionella och nya material. Struktur— och ytbehandling, härdigheter, färg- och färgningslära, kvalitetsnormer. Användning, vård och förvaring av textilier. Den estetiska ut— formningen belyses genom färg- och samordningsövningar.
Arbetsuppgifter kring linneförråd och bäddutrustning. Faktorer som kan vara avgörande för linneförrådets storlek och sammansättning, t.ex. tvättmöjlighe— ter, användning av plaster och papper i hushållet. Kostnadskalkyler beträffande anskaffning av linneförråd och bäddutrustning.
Inredningstextilier. Kombinationer av olika material och färger och anpass- ning till miljön. Samordningsövningar är här lämpliga som grupparbete. Kost- nadskalkyler.
Val av kläder och skor för olika åldrar och skilda tillfällen diskuteras. Jäm- förelse konfektionerat — hemmatillverkat. I samband härmed diskuteras kom- mersiella mönster. Klädbudget i samband med praktiska samordningsövningar för kläder, skor, väskor och andra personliga tillbehör. Vården av beklädnads- varorna från hygienisk och ekonomisk synpunkt.
Inventarier. Möbler, armatur. Redskap och maskinell utrustning för mat- lagning, städning och tvätt. Måltidstillbehör.
Undervisningen i detta avsnitt inledes med en genomgång, gärna i form av grupparbete, av inventariernas material: metaller, plaster, porslin, glas, trä etc. Undervisningen om möbler och armatur avser att ge normer för krav som skall ställas på dessa från funktionell synpunkt. Önskvärt är att möbler och armatur av olika konstruktion finns tillgängliga för undervisningen så att eleverna själva kan få tillfälle att studera olika egenskaper. I samband med såväl belysning som maskinell utrustning bör elektricitetsläran repeteras med praktiska tillämp- ningar. Arbetsuppgifter i form av grupparbete om ljusförhållanden, kostnad, skyddsåtgärder m.m. kan illustrera detta avsnitt. Bedömning av hushållsred- skapens funktion och konstruktion sker i form av jämförande redskapsprov. Effekt- och lönsamhetsstudier göres. Måltidstillbehörens funktionella utformning bedömes och diskuteras. Eleverna övas i vård och skötsel av olika inventarier. Betydelsen av estetiska synpunkter på utformning m.m. beaktas.
Bostaden. Bostadsrum, kök och köksinredningar, förvaringsutrymmen, hygien- utrymmen; badrum, toalettrum, tvättlokal.
I ämnet familjekunskap behandlas bostäder med olika planlösning och stan- dard med hänsyn till funktion och kostnad. Dessa begrepp konkretiseras i kon- sumentkunskapen med praktiska tillämpningsövningar, omfattande olika plan- lösningar och möbleringsförslag. Bostads— och möbelmodeller, planritningar och utrustningen i hemvårdslägenheten används som arbetsmaterial.
Tapeter och annan väggbeklädnad, olika golv— och bänkmaterial samt olika ytbehandlingar studeras gärna i form av övningar inriktade på vård och under— håll samt estetiska och funktionella synpunkter.
Svensk köksstandard studeras. Olika alternativa planlösningar prövas med hjälp av modeller. Praktiska prov utföres på arbetshöjder och arbetsställningar. Eleverna bör få tillfälle att se och gärna också pröva olika typer av bostads- teknisk utrustning såsom spisar, kyl— och frysskåp, tvättutrustning.
Funktionsstudier kan utföras på olika hushållsarbeten. Inredning och utrust- ning i och rätt utnyttjande av olika hygienutrymmen diskuteras.
Kemisk-tekniska artiklar. Medel för tvätt och rengöring, hygieniska och kos— metiska artiklar, medicinska preparat.
Laborationer utföres för att jämföra pris och effekt på olika typer tvätt- och rengöringsmedel. Eventuella skadeverkningar. Arbetsuppgift för grupparbete kan vara att planera och ordna ett husapotek för hemmet, arbetsplatsen, bilen eller fritidsstugan. Hygien avser dels personlig kroppsvård, dels hygien i arbete och behandlas i olika kursavsnitt.
Fritidskonsumtion. Resor. Fritidsbostad. Sport- och motorutrustning. Böcker, tidningar, tidskrifter. Utrustning för musikutövning m.m.
Speciellt inom detta område bör grupparbetena läggas upp efter elevernas intressen och frivilliga val och resultaten kan redovisas bl. a. i form av föredrag inför klassen. Det är värdefullt att få behandla ämnen som direkt intresserar
eleverna och anknyter till deras hobbies. Då kan elevernas kontakter utanför skolan utnyttjas och komma de övriga eleverna till godo.
För trakten speciella förhållanden kan även inverka på vilka varor och tjäns- ter som tas upp till behandling.
Genomgång av denna varugrupp bör inte koncentreras till en bestämd del av terminen utan gärna spridas över läsåret och eventuellt anpassas efter års— tiderna.
Arbetssätt
För att göra lärostoffet så levande som möjligt bör undervisningen växla mellan samlad undervisning, grupparbete och individuellt arbete. Översikter och viss grundläggande kunskap kan meddelas i form av samlad undervisning, gärna som demonstrationer. Varje avsnitt av lärostoffet belyses med konkreta arbetsupp— gifter. Individuella arbetsuppgifter kan gälla t. ex. att samla information.
För att ge eleverna en verklighetsbetonad och aktuell undervisning i allmän köpkunskap bör alla delmoment belysas med varor eller tjänster som utgångs— punkt och i så stor utsträckning som möjligt med praktiska övningar. Eleverna bör dessutom stimuleras att läsa och utnyttja varuinformation, att iakttaga, un— dersöka och dra slutsatser och därmed öka sin förmåga att självständigt skaffa sig kunskaper.
Studiebesök i affärer, på utställningar och industrier utgör en del av under- visningen. Dessa bör förberedas väl genom att eleverna orienteras i förväg och gärna får olika arbetsuppgifter som redovisas. Intryck och resultat av studie- besöket diskuteras. Konsumentupplysning som förmedlas genom press, film, radio och TV bör utnyttjas på liknande sätt.
Undervisningen i konsumentkunskap i andra årskursen bedrives i stor ut— sträckning i form av antingen grupparbete eller gemensam genomgång med åt— följande laboration. Man bör gå igenom en varugrupp i taget. Den tid man ägnar åt varje grupp kan vara beroende av lärarnas och elevernas intressen och till- gång på undervisningsmateriel. Den vara eller tjänst som skall behandlas pre- senteras och eleven fär tillgång till förefintlig information om varan eller tjänsten.
Även detta är bör studiebesök förekomma och konsumentupplysning genom olika massmedia utnyttjas.
Samverkan
Den allmänna konsumentkunskapen med 2 vtr kommer i många avsnitt in på frågor som berör samhällskunskapen och där en fördelning av lärostoffet mellan ämnena är önskvärd, t. ex. utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion, välståndsutvecklingen i samhället, olika former av företag, en— skild och kooperativ handel, orientering om landets export och import, råvaror- nas ursprung.
Samarbete med undervisningen i svenska är angeläget, eftersom eleverna så- väl i första som andra årskursen ställes inför att muntligt och skriftligt redovisa resultat av grupparbeten och laborationer.
För den visuella redovisningen och för värdering av reklammaterial kan teck- ningsundervisningen vara till hjälp och även för den estetiska fostran man strä- var efter att ge i ämnet konsumentkunskap. Samverkan bör även ske med slöjd och hushållsteknik.
Resonemang kring konsumentens värderingar och beteende i olika situationer bör knytas an till undervisningen i psykologi.
I både första och andra årskursen kommer mycken tid att ägnas åt kalkyler av olika slag. Man ser därför som angeläget att eleverna i matematik får trä- ning med räkneexempel direkt tillämpbara för denna undervisning. Någon orien— tering i elementär statistik är önskvärd.
Andra årskursens undervisning i konsumentkunskap bygger i stor utsträckning på kännedom om kemiska och fysikaliska fakta. Därför är det ytterst angeläget att varje varugrupp som tas upp till behandling föregås eller parallelläses med dithörande avsnitt i kemin, t.ex. livsmedel: äggviteämnen, fett, kolhydrater, vitaminer, enzymer, tillsatser till livsmedel; textilier: fibermaterial, färgämnen; inventarier: metaller, plaster, kemisk-tekniska artiklar: tensider, gifter och gift— skydd.
Samarbete med biologi är väsentligt dels i fråga om arbetsfysiologi, dels i fråga om livsmedelshygien och livsmedelslagstiftning.
I andra årskursen bör undervisningen bedrivas i nära samarbete med familje— kunskap, särskilt de avsnitt som berör bostaden och utrustning för fritidssyssel- sättning.
Andra årskursens 6 vtr kan lämpligen delas upp i undervisningsperioder om två timmar. Av dessa sex veckotimmar kan förslagsvis två veckotimmar gälla det textila avsnittet och fyra veckotimmar de övriga avsnitten och tills vidare handhas av textillärare respektive hushållslärare. De olika momenten i ämnet bör alltid så långt detta är lämpligt och möjligt integreras så att ämnesområdet för eleverna blir en samlad enhet. Första årskursen bör lämpligen handhas av en lärare.
Laborationer
Laborationerna då eleverna själva får handskas med varor avser att fördjupa. deras kunnande om varan i fråga, dvs. dess ursprung, dess olika egenskaper och funktionsmöjligheter.
Laborationerna avser också att träna elevernas iakttagelseförmåga och om- dömesförmåga.
De egenskaper man jämför och de skillnader mellan olika försöksled som kan framkomma är avsedda att ge upphov till diskussion om vilka krav man kan ställa på varan.
Diskussionen kring iakttagelserna bör om möjligt ske direkt i anslutning till laborationen i samråd med läraren, då det annars är risk för att resultat och iakttagelser misstolkas och att alltför subjektiva och kategoriska omdömen passerar.
Laborationerna kring en vara bör vara väl förberedda, enkla och åskådliga, så att de verkligen visar eleverna det som avses. Eleverna bör få noggranna in— struktioner, hur de skall gripa sig an arbetet och även få tillgång till förefintlig enkel litteratur om varan. De bör ges god tid för att hinna tänka igenom försö- ket, arbeta metodiskt och noggrant och dra slutsatser av resultaten. De bör också tränas att delge sina resultat i omväxlande skriftlig och muntlig form.
Hjälpmedel
För att kunna bedriva en effektiv och tidsenlig undervisning i konsumentkunå skap fordras väl utrustade och ändamålsenliga lokaler. Önskvärt är en konsu- mentkunskapssal, helst belägen i anslutning till hemkunskapsavdelning och tex— tilslöjdsal. Den kan då i viss utsträckning även utnyttjas för undervisningen i hushållsteknik och textilslöjd.
Denna lokal bör om så befinnes möjligt för varje elev ha speciellt utformade och utrustade arbetsplatser med tillgång till vatten och uttag för anslutning av elutrustning (kokplatta, hushållsmaskin, symaskin, strykjärn). Bord och stolar bör kunna arrangeras för grupparbete. Lokalen bör vara välförsedd med skåp, bok- och tidskriftshyllor för förvaring av litteratur och undervisningsmateriel. Det bör finnas möjlighet till mörkläggning och utrustning för visning av film och bildband samt tillgång till bandspelare. Av önskvärd speciell utrustning kan nämnas elvåg. mikroskop, olika utrustning för textilmaterialprov och under- sökningar, tidtagal'ur, provsmakningsutrustning samt viss uppsättning av ter— mometrar och laboratOrieglas. Ett rikhaltigt undervisningsmateriel i form av olika varor samt skrifter och bilder med information om dessa är av värde för god undervisning i detta ämne.
Innan sådana lokaler kommer till stånd kan undervisningen bedrivas i under- visningskök med tillhörande hemvårdslägenhet respektive textilslöjdsal. Dessa lokaler bör dock specialutrustas enligt vad som ovan angivits för konsument- kunskapssalen.
Familj ekunskap
MÅL
Undervisningen i familjekunskap har till uppgift
att ge orientering om familjeinstitutionen och dess varierande utformning samt om samspelet mellan familj och samhälle, att främja fördjupad förståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor och för olika relationssystem människor emellan,
att bibringa ökade insikter om privatekonomisk planering och anpassning, samt att ge ökat intresse för bostadsmiljöns betydelse för individens trivsel och ut— utveckling.
HUVUDMOMENT
Familj och samhälle Familjens inre och yttre relationer Ekonomisk planering och anpassning Arbete och fritid Bostaden och dess omgivningar
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 2, l vte
Familj och samhälle. Familjebegreppet. Internationella perspektiv. Utvecklingen i Sverige.
Orientering om familjebegreppets varierande innebörd, om familjeformer i olika kulturer. Familjens uppgifter och rollfördelning inom familjen med hän- syn till släktskap, ålder och kön. Några aktuella familjeproblem i utvecklings- länderna och i de industrialiserade länderna. Familjens förändrade förhållanden i Sverige med hänsyn till befolkningsstruktur, social och ekonomisk utveckling. Familjens aktuella läge.
Familjesociala frågor. Samspelet mellan familj och samhälle. Familjepolitikens målsättning och utformning. Ekonomiska och andra stödformer för föräldrar, barn och ungdom. Bosättningsstöd och bostadspolitik.
Familjens inre och yttre relationer. Familjens juridiska förhållanden: Barns och ungdoms lagliga rättigheter och skyldigheter. Trolovning och giftermål. Gifter— målsbalkens innebörd. Arv och testamente.
Personliga relationer inom och utom familjen. Relationer mellan familjc- och släktmedlemmar av samma respektive olika generationer; make -—— maka, för- äldrar — barn, enförälder — barn, syskon etc. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen; arbets- och kamratgrupper, mass- media, etc.
Barns och ungdoms uppfostran och roller i familjen. Deras inställning och förväntan med hänsyn till utbildning och yrke samt till familjebildning och fa- miljeliv. Uppfostrans målsättning och medel att nå dessa mål.
Ungdomars kontakter med motsatt kön. Ställningstaganden inför giftermålet och andra former för personliga relationer. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Normer, uppfattningar och seder i olika grupper och miljöer.
Ekonomisk planering och anpassning. Inkomst- och utgiftsfördelning. Ungdomars ekonomiska situation vid tidigt förvärvsarbete, under studietid och i yrkesverk-
samhet efter utbildning. Ekonomisk planering för olika familjetyper, den nybil- dade familjen, familjen med barn och ungdom och för den åldrande familjen. Ekonomisk anpassning till varierande behov och önskningar och till olika kon- sumtionsalternativ. Ekonomiskt samråd inom familjen.
Sparande och konsumtion. Avvägning mellan konsumtion och sparande. Den enskildes och familjens behov av ekonomisk trygghet i form av sparande och av försäkring. Finansiering av särskilt kostnadskrävande konsumtion, t. ex. bosätt- ning och bostad. Den privata konsumtionens roll i samhällsekonomin.
Arbete och fritid. Arbetsfördelning och samarbete. Arbetstid och fritid i olika grupper. Den enskilde familjemedlemmens roll i familjeuppgifterna. Samarbete inom familjen för arbetslättnad och för samförstånd. Hemarbete och förvärvs- arbete. Valmöjligheter till olika hushållsorganisationer.
Fritidsmöjligheter. Den ökade fritidens betydelse. Fritiden som gemenskaps- faktor för familjen. Fritidsalternativ i olika åldrar och för olika grupper. Um— gängesformer och traditioner.
Bostaden och dess omgivningar. Bostad i område och samhälle. De boendes önske- mål och krav i fråga om bostadsmiljö. Den enskildes möjligheter till insyn i och påverkan av samhällsplaneringen. Konsekvenserna av bostadsplaneringen för familjen med hänsyn till familje- och grannkontakter, utevistelse, trafiksäkerhet, tillgång till butiker, barninstitutioner och andra serviceinrättningar. Några gene- rella synpunkter på kommunal samhällsplanering ur ekonomisk, planregional och social synpunkt. Synpunkter på bostadsområdets inre differentiering.
Bostadens planering och utnyttjande. Bostad för olika hushållstyper och sta- dier i familjens utveckling. Olika bostadsformer; flerfamiljs- och enfamiljshus. Bedömning av bostäder med olika planlösning och standard med hänsyn till funktion och kostnad. Miljöskapande med sikte både på familjens olika aktivi- teter och på estetiska kvaliteter.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Familjebegreppet bör behandlas så att det framgår att familjeformen och famil- jens uppgifter i de västerländska industrialiserade länderna sammanhänger med den ekonomiska, sociala och kulturella situationen. — Grundsynen på äktenskap och familj i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna beröres. . De familjesociala frågorna bör ses mot bakgrunden av den socialpolitik som är uttryck för samhällets ansvar för social och ekonomisk likställighet med hänsyn till bl. a. hälso-, utbildnings- och bostadsfrågor. När det gäller utformningen av stödåtgärder bör undervisningen anknyta till det aktuella läget och ge orientering om vart man kan vända sig i olika situationer. Mindre väsentligt är däremot inlärandet av sådana detaljer som t. ex. regler för bidragsgivande, vilka sannolikt har förändrats när eleverna för egen del får närmare kontakt med problemen. Momentet familjens juridiska förhållanden vill upplysa om familjerättsliga frågor
som var och en kan komma i kontakt med. Ungdomars förändrade rättigheter och skyldigheter vid olika åldersgränser behandlas. Giftermålsbalkens grundsyn på äktenskapet, makars ömsesidiga försörjningsplikt och äganderättsförhållanden förklaras. Upplösning av äktenskap behandlas med hänsyn både till formella och personliga förhållanden. Eleverna ges kunskap om föräldrabalkens innehåll, om vårdnad och underhållsskyldighet mot barn. Undervisningen bör visa på nöd- vändigheten av och möjligheter till rådgivning i juridiska frågor.
Relationer inom och utom familjen. Denna del av andra momentet vill med- verka till elevernas förståelse för olika former av personliga relationer i och utan— för familjen. Det nära samspelet i en grupp av primärtyp bör ges stort utrymme inom ämnet familjekunskap. Relationerna i familj och släkt behandlas med hän— syn till elevernas erfarenhetsvärld. Anknytning sker både till elevernas nuvarande situation som medlemmar i en föräldrafamilj och till ett eventuellt framtida bil- dande av egen familj. Undervisningen bör i stor utsträckning ges karaktär av orientering, där sociologiska och socialpsykologiska betraktelsesätt anlägges. Insyn ges i uppkomsten av individuella värderingar och handlingsmönster med hänsyn till uppväxtmiljö, gruppinflytanden, massmedia etc.
Familjens betydelse för den tidiga personlighetsutvecklingen betonas. Familje- bildning framställes som en samlevnadsform som kan ge individen utvecklings- möjligheter och trygghet och som uppmuntras och stödes från samhällets sida. Däremot bör familjebildning inte framstå för ungdomarna som den enda efter- strävansvärda livsformen.
Familjetillhörighetens krav på förståelse och tolerans och risker för konflikter behandlas. Viktigt är att centrala samlevnadsfrågor belyses objektivt och ur skilda aspekter t. ex. för- och nackdelar med tidig familjebildning, olika syn på könsrollfördelningen, skilda sätt att överbrygga intresse- eller temperaments- motsättningar.
Ekonomisk planering och anpassning. Momentet vill klargöra olika åldrars och familjegruppers växlande ekonomiska situation och visa på skilda möjligheter att välja och värdera konsumtion. Undervisningen vill visa eleverna behovet av planering på kortare och längre sikt och ge kunskap om hur dessa frågor kan lösas. Viktigt är att undervisningen gör eleverna vakna för nödvändigheten av ekonomisk anpassning till nya och skiftande situationer, som de kan tänkas bli ställda inför. Detta moment bygger på tidigare undervisning i privatekonomi i grundskolan och ges i familjekunskapen endast ett begränsat utrymme för sam- manfattning och diskussion av olika ekonomiska förhållanden. Undervisningen bör syfta till att visa hur man kan ta ställning till olika ekonomiska alternativ, så att de ekonomiska frågorna inte blir till hinder för goda relationer inom familjen.
Delmomentet om arbetsfördelning och samarbete vill lära eleverna att värdera olika arbetsinsatser och göra dem uppmärksamma på vars och ens betydelse för ett samlat arbetsresultat. Det bör understrykas, att förståelse för och kunskap om hur familjearbete kan planeras och utföras därmed kan bidra till samförstånd
även i andra samlevnadsfrågor och öka förutsättningarna för anpassning och samarbete utanför familjens ram.
Delmomentet om fritidsmöjligheter vill hos eleverna skapa medvetenhet om fritiden som en tillgång för rekreation och personlig utveckling. Olika fritids— aktiviteters utbyte och kostnad undersöks och diskuteras som föreningsliv, resor, sport och utnyttjande av massmedia. Fritiden som en gemenskapsfaktor för familjen framhålles. Värdet av umgängesformer och traditioner diskuteras.
Bostaden och dess omgivningar kan endast behandlas kortfattat, men bör väcka intresse för och stimulera till kritiskt tänkande i fråga om bostäder och bostadsområden. Eleverna bör tränas att lägga märke till den rumsmässiga ut— formningen av den yttre miljön t. ex. genom att göra enkla kartskisser, där trafik- föring, markanvändning, butikslokalisering etc. behandlas. De bör vidare vänjas vid att umgås med planritningar och modeller och att konkretisera sådant mate— li rial och tänka sig in i hur en bostad eller ett område kan komma att fungera.
Undervisningen vill göra eleverna uppmärksamma på hur bostadsområde och
( bostadsutrymme bidrar till att forma familjens liv. Jämförelser görs mellan äldre och nyare bebyggelseformer och bostadsbestånd och mellan glesbygd och tätort som boendemiljö. Det bör understrykas hur ett väl planerat och med olika serviceanordningar utrustat bostadsområde kan gå familjen till mötes och kan ge valmöjligheter i fråga om levnadssätt för familj i olika åldrar. Utnyttjande och utformning av bostaden med hänsyn till alla familjemedlemmars aktiviteter är av stor vikt för vars och ens utveckling och trivsel.
Sammanfattningsvis kan sägas att familjefrågorna bör behandlas såväl ur individens som ur samhällets synpunkt. Väsentligt är, att familjebegreppet be- handlas sakligt och allsidigt. Undervisningen bör bygga på objektiva fakta och förhållanden, och får inte präglas av vederbörande lärares egna erfarenheter och värderingar. Undervisningen bör medverka till elevernas förståelse för olika
! mönster för personliga relationer. Undervisningen vill också främja elevernas an-
i
passning till det nutida familjelivets verklighet och ge dem ett positivt intresse för mänsklig samlevnad.
För att undervisningen skall bli intresseväckande och konkret bör utgångs- punkterna för kunskapsmeddelande och diskussioner väljas bland förhållanden som ligger inom elevernas föreställnings- och erfarenhetsram. Undervisningen bör illustreras med exempel som anknyter till aktuella förhållanden, och till den allmänna debatten. Med fördel kan internationella aspekter beaktas. Undervis- ningsformen bör växla mellan enskilda uppgifter och gruppuppgifter, klassunder— visning med diskussioner och rollspel. Väl förberedda studiebesök som nära an- knytes till undervisningen bör förekomma inom ämnesområden som t. ex. social- och hälsovård, bostadsbyggande och samhällsplanering.
Samverkan
I familjekunskapen behandlas stoff som ingår i ett flertal andra ämnen med ut— gångspunkt i relationerna individ—familj och familj—samhälle. Undervisningen
bygger vidare på och fördjupar de kunskaper som tidigare bibringats eleverna och knyter an till den undervisning som samtidigt ges i andra ämnen. Familje- och socialkunskapen i grundskolan kan sålunda betraktas som en allmän förberedelse. Samhällskunskapen i årskurs 1 har vidare lagt en grund i vad avser befolknings- utvecklingen och familjepolitiken. Den undervisning om barnuppfostran och sam- levnadsfrågor som ges i psykologin föres vidare med särskild inriktning på an— passningen till normer och värderingar i skilda grupper. I vad avser sexuella samlevnadsfrågor kan undervisningen anknyta till de insikter som eleverna in- hämtar i biologin. Likaså anknyter familjekunskapen till historia och till livs- . åskådnings— och religionskunskap, exempelvis i fråga om skilda epokers och kul- turers familjeförhållanden, olika typer av etiska värderingar etc. Vissa av de konkreta livsskildringar som eleverna lär känna i svenska är också ägnade att belysa familjekunskapens problematik. Samverkan bör vidare ske med äm— nena konsumentkunskap och hushållsteknik, särskilt beträffande ekonomisk planering och val av konsumtionsalternativ samt i fråga om hemmiljöns utform— ning med de estetiska ämnena. —- Genom en sådan samverkan med andra ämnen som här antytts har familjekunskapen möjlighet att allsidigt belysa samspelet av olika faktorer som påverkar familjens situation i vårt samhälle.
Hjälpmedel
Det är väsentligt med god tillgång till speciallitteratur —- även tidnings- och tid-- skriftsartiklar -— för att vidga elevernas synfält och ge underlag för deras diskus— sionsinlägg och enskilda och gruppvisa uppgifter. För flera avsnitt är tillgång till film- och bildmaterial önskvärd, bl. a. för moment som berör kulturella och miljö- mässiga frågor. Aktuellt stoff från tidningar, tidskrifter, radio och TV bör ut- nyttjas i undervisningen.
Psykologi MÅL
Undervisningen i psykologi har till uppgift att i nära anslutning till undervisningen i andra ämnen ge eleverna kunskaper om viktigare principer för bedömning av människors upplevelser och för deras beteenden som individer och i grupp, att ge dem kännedom om tillämpningen av dessa principer inom olika fält av samhällslivet, särskilt i för eleverna konkreta och aktuella situationer, att härigenom bibringa eleverna en mera realistisk och objektiv syn på den en— skildes relationer till andra människor och till samhället i övrigt, samt att söka förbättra elevernas möjligheter att observera och tolka förhållanden, vilka är av intresse både för deras egen utveckling och för deras senare för- värvsarbete.
Psykologins uppgifter, metoder, möjligheter och begränsningar Inlärning
Behov, motiv och emotioner
Varseblivning Utvecklingspsykologi
Människors olikheter
Socialpsykologi
Ekonomisk psykologi Tillämpad psykologi i övrigt
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 2 vtr
nism. Hur nya beteenden och upplevelser uppkommer. Anpassningen i tillvaron och till omvärlden. Vanebildningen. Identifikationens betydelse för beteendet. Momentet tar sålunda upp inlärning i vidare mening med beaktande av att an- passningen till människor och förhållanden är en fortskridande process.
Inlärning i mer konventionell bemärkelse, exemplifierad med elevernas ak- tuella inlärningssituation. Något om inlärning under olika mognadsstadier.
En praktisk tillämpning av detta moment är studietekniken. Eleverna får nu psykologins hjälp att fördjupa och systematisera de lärdomar i studieteknik som de i grundskolan fått i skilda ämnen.
Behov, motiv och emotioner. Om medfödda. och förvärvade (inlärda) behov och motiv.
Behovens och motivens betydelse för beteenden och upplevelser. Återblick på inlärningspsykologin som belysning av behovens roll i samband med inlär- ning, minne och glömska.
Motivens betydelse för vår uppfattning om omvärlden och våra upplevelser av och attityder till medmänniskorna (som förberedelse till momenten varse- blivning och socialpsykologi).
Några viktigare personlighetspsykologiska frågor. Hur reagerar vi när behovs- tillfredsställelsen uteblir? Vilka olika reaktionsmönster förekommer hos en män- niska i konfliktsituation? Olika slag av konflikter, som kan tänkas ligga bakom mänskliga beteenden.
I anslutning till ovanstående något om neuroser såsom baserade på för indivi- den omedvetna konflikter. Skillnaden mellan neuros och psykos.
! ! Inlärning. Modifieringar av beteenden, bl.a. betingning. Förstärkningens meka- l l
Varseblivning. Varseblivningens psykologiska underlag; generella varsebliv- ningsprinciper. Hur olika människor upplever omvärlden på olika sätt. Urvalet i varseblivningarna. Behovens, motivens och inlärningens betydelse för vår
uppfattning om omvärlden. Tillförlitligheten i iakttagelser, uppskattningar och värderingar. Utformning av instrument; färgsättning och övrig utformning av signaler och varningsmärken. Något om vittnespsykologin.
Utvecklingspsykologins grunder. Momentet bör ha karaktär av introduktions— kurs i ämnet, där utvecklingsprocessen som helhet behandlas men huvudvikten lägges vid barna- och ungdomsåren. Anknytning sker till vad som behandlats under momenten inlärning, behov och varseblivning.
Människors olikheter. Något om människors olikheter på det intellektuella, emotionella och sociala planet som resultat av en inlärningsprocess och anpass- ning inom de gränser, som de fysiologiska förutsättningarna ger. Skillnader mellan kön och grupper från olika miljöer och raser. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt.
Socialpsykologins grunder. Kortare orientering om människans beteende i grupp med återblick på vad som därvid sagts i anslutning till momenten inlärning, motivation och varseblivning.
Det är naturligt att ansluta denna undervisning till utvecklingspsykologin, särskilt till studiet av ungdomsåren och till det samordnade studiet av familje- kunskap. Familjens roll som primärgrupp behandlas, samt något om föräldra- skapets och fostrargärningens problem. Likaså beröres andra former av för eleverna aktuella gruppbildningar: gäng, skolklass, grupper på arbetsplatsen, över-, sido- och underordnade etc.
Årskurs 2
I lämpliga sammanhang återblick på de moment som behandlats under års— kurs 1.
Fördjupat studium av utvecklingspsykologi. Längdsnitt följande utvecklingen i psykiskt avseende 0—16 år. Beteendeprofiler över olika utvecklingsstadier med tonvikt på de motoriska, emotionella, intellektuella och sociala funktionerna. Undervisningen konkretiseras genom demonstration av leksaker valda med hänsyn till olika lek— och utvecklingsstadier. Uppfostringsfrågor. Speciella upp- fostringsproblem. Ungdomsanpassningen. Träning i observation av barn i olika åldrar. Studiebesök på rådgivningsbyrå inom barna- och ungdomsvården.
Även om tonvikten inom utvecklingspsykologin skall ligga på barna- och ungdomsåren, bör även människans senare utveckling, speciellt åldrandet be— handlas. Studiebesök och intervjuer bör framför allt i social fackskola gälla även åldringsvården.
Differentiell psykologi. Fördjupning och utvidgning av vad som behandlats i årskurs 1 i samband med momentet människors olikheter, särskilt i fråga om
hur dessa olikheter fastställes och utnyttjas i praktiska sammanhang. Något om bakgrunden till utformningen av olika tekniker; tests, frågeformulär, skattning och intervju.
Anknytning till yrkesvalets förutsättningar i anlag, intressen och övriga personlighetsfaktorer.
Socialpsykologi (fortsättning). Socialpsykologiska begrepp som grupp — kate- gori, gruppnormer och gruppsanktion, status, roll och rollförväntningar med konkret exemplifiering från elevernas erfarenhetsvärld. Den växande och grup— pen. Anpassning och konflikter. Socialpsykologin i samhällslivets vardag: atti- tyder —- hur de uppstår och förändras. Reklam och propaganda. Metoder för beskrivning av grupper och mätning av attityder. Olika gruppers struktur, funktion och inverkan på individen. Gruppledarfrågor. Arbetspsykologi.
Ekonomisk psykologi. Faktorer som påverkar konsumentbeteendet. Några syn- punkter på opinionsbildning i samhället och på förändringar i levnadsvanor. Beskrivning av påverkningar
a) allmänekonomiska: t. ex. konjunkturer, löneavtal,
b) företagens marknadspolitik,
c) konsumentupplysning, varuinformation, ideella organisationers arbete,
d) individens och hushållets omgivning. Huvudintresset ägnas åt b och d.
Företagens marknadspolitik. Konsument- och andra marknadsundersökningar såsom tillämpningar av psykologiska undersökningsmetoder på representativa urval. Produktanpassning.
Reklam som en kommunikationsprocess. Reklamens effekt. Personlig för- säljning i olika former. Repetition och viss utvidgning av de delar av psykolo— gin som har speciellt intresse för reklam- och försäljningspsykologi. Prispolitik med särskild hänsyn till konsumenternas prismedvetenhet och priskänslighet.
Tillämpad psykologi i övrigt. Tillämpningen av principerna från de ovan behandlade momenten i bl. a. informations-, urvals— och rådgivningsverksamhet inom vårdnadsyrken och ergonomi (bioteknologi).
Mentalhygien och klinisk psykologi.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Kursplanen upptar ett antal huvudmoment som endast skenbart har den skarpa avgränsning från varandra som momentförteckningen låter antyda. Det är synnerligen viktigt att undervisningen inte präglas av en alltför stor uppspalt— ning av de psykologiska processerna. Den bör i stället ha den omfattande karaktär som kommer till uttryck i förslaget till studieplan, där integrationen mellan de olika huvudmomenten starkt framhålles. Momenten är att betrakta
som ett angivande av olika aspekter av samma process, nämligen individens samspel med sin omgivning och de upplevelser av denna som han därvid har.
Två villkor bör vara uppfyllda för att eleverna skall positivt intressera sig för psykologin: 1) Eleverna måste få uppleva, att kursen i många avseenden handlar om dem själva, deras egna och deras omgivnings problem. 2) Undervis— ningen bör präglas av ett aktivt deltagande i olika former från elevernas sida.
Diskussionen bör härvid ges stort utrymme i undervisningen. Eleverna kan på många punkter i framställningen bidra med egna exempel, föreslå lösningar till givna problemställningar osv. I vissa fall kan en frågeställning i form av praktikfall eller på annat sätt presenteras av läraren, därefter diskuteras i grupper om 4-—6 elever och slutligen göras till föremål för plenardiskussion i den återsamlade klassen. En vinst med denna arbetsform är bl. a. att de mer tystlåtna och tillbakadragna eleverna lättare aktiveras.
Åtskilliga av kursmomenten lämpar sig synnerligen väl för laborativa inslag. Vissa elevlaborationer bör självfallet förekomma men huvudparten av momen— ten i fråga kan med fördel utföras som demonstrationer.
Förslaget till disposition av en studieplan upptar i båda årskurserna såväl individualpsykologiska som socialpsykologiska moment med fördjupning och utvidgning i andra årskursen. Dispositionen har skett främst med tanke på att flertalet av den ekonomiska fackskolans elever, som endast har psykologi som obligatoriskt ämne ett år behöver en avrundad kurs, och samläsning mellan ele— ver från de båda fackskolorna skall kunna förekomma. I de fall sådan samläsning inte blir aktuell, bör möjlighet finnas till annan gruppering av kursmomenten, i social fackskola exempelvis så att första årskursen främst ägnar sig åt indi- vidualpsykologin och andra årskursen åt socialpsykologiska frågeställningar.
För båda fackskolorna upptar kursplanen samma huvudmoment. Vid plane- ringen av årskurs 2 bör emellertid en sådan avvägning göras att inom de huvud- moment som behandlar tillämpad psykologi sådana tillämpningsområden främst väljes, som har anknytning till elevernas övriga studier och kommande yrkes— verksamhet. I social fackskola bör således tyngdpunkten kunna läggas på social- psykologin, medan andra tillämpningsområden ägnas mindre tid. I ekonomisk fackskola där ämnet i årskurs 2 endast förekommer som tillvalsämne bör på mot- svarande sätt ekonomisk psykologi kunna ges en framträdande plats. Detta innebär ej att övriga tillämpningsområden skall förbigås, utan endast att olika avvägning bör ske mellan dem. Eleverna i social fackskola bör få någon orien- tering om ekonomisk psykologi lika väl som socialpsykologiska problem bör behandlas i ekonomisk fackskola. Även när det gäller det fördjupade studiet av utvecklingspsykologi i andra årskursen är det rimligt med någon olikhet mellan de båda fackskolorna, så att momentet erhåller mer tid i social än i ekonomisk fackskola.
Utöver den separatbehandling som utvecklingspsykologin erhåller i båda års- kurserna är det väsentligt att den utvecklingspsykologiska aspekten beaktas även under övriga moment. Det faller sig t.ex. naturligt att ge sådana syn-
punkter i anslutning till behandlingen av inlärningsprocessen, behovsdyna- miken, varseblivningen och människans utveckling som social varelse.
Småbarnsålderns psykologi accentueras dels med hänsyn till dess betydelse för individens framtida utveckling, dels mot bakgrunden av att åtskilliga av ungdomarna inom en relativt kort tid kommer att få ta vård om egna eller andras barn. Ungdomsärens psykologi bör också ges en framskjutande plats, då det bidrar till elevernas självkännedom. Vid behandlingen av momentet uppfost- ringsfrågor i andra årskursen betonas betydelsen av att uppfostran anpassas efter barnets utvecklingsnivå. De vuxnas ansvar med hänsyn till exempelauktoriteten som uppfostringsinstrument framhålles. Speciella uppfostringsproblem konkre— tiseras t. ex. genom situationsspel, bandade dialoger och efterföljande diskussio- ner. Exempel på speciella uppfostringsfrågor som bör tas upp till behandling är frågor rörande renlighetsfostran, trots, rädsla, fantasi, syskonkonflikter, finger— . sugning, sexualupplysningsfrågor. l Behandlingen av människors olikheter, antingen de miljöbetingade eller ärft- l ligt betingade bör inte enbart syfta till att ge kunskaper utan även förståelse I och tolerans inför olika former av avvikande beteende. I socialpsykologin bör huvudvikten läggas på gruppens inverkan på indivi- den liksom på olikheter i gruppers beteende, bl. a. med hänsyn till olika ledar— l
typer. Masspsykologin bör tas upp förslagsvis med exempel från raskonflikter och ungdomskravaller.
Vid genomgång av de olika momenten bör läraren båda årskurserna ge ele— verna en orientering om psykologins arbetssätt, uppgifter och metoder. Sam— tidigt som elevernas positiva intresse för psykologins möjligheter bör väckas, måste dess begränsning inskärpas och eleverna måste bestämt varnas för en alltför snabb och förenklad tillämpning av dess rön.
I fråga om den ekonomiska psykologin — liksom om den tillämpade psyko— login i övrigt — är det nödvändigt med en bredare bakgrund än den som enbart psykologin kan ge. Samhällsekonomiska, företagsekonomiska och socio- logiska synpunkter måste komma in i diskussionen. I dagens läge är tillämpad psykologi mer fråga om systematiska undersökningar än om handlingsregler som lätt låter sig tillämpas. Det förefaller därför viktigt att eleverna i möjligaste mån får bekanta sig med några principer för psykologiska mätningar t. ex. kraven på objektivitet, reliabilitet och validitet. Däremot skall de med vissa undantag inte undervisas i tekniker. De flesta människor kommer i sitt förvärvsarbete och som konsumenter i kontakt med situationer, där de självmant och utan under- visning tillämpar metoder, som har förfinats inom psykologin och som där utgör Viktiga arbetsredskap. Dit hör i första hand intervjuer och det är för den skull viktigt att eleverna bibringas vissa kunskaper om intervjuteknik.
Undervisningen kan läggas upp så att tillämpningarna blir konkreta och realistiska för eleverna med hänsyn till deras erfarenhetsområde. Alla elever är i viss utsträckning konsumenter, de fungerar som medlemmar i hushåll och de får på olika sätt i sin dagliga tillvaro kontakt med företagens försäljnings-
åtgärder. Med den systematik som föreslagits i studieplanen kommer anknyt- ning till sådana erfarenheter att relativt lätt låta sig infogas i undervisningen. Anknytningarna kan ske i form av diskussioner men bör i största utsträckning ske genom att eleverna själva insamlar material och gör observationer. Empiriskt material från olika undersökningar bör såvitt möjligt utnyttjas som underlag för diskussioner. Företagens marknadsundersökningar, vissa stat- liga undersökningar, s.k. opinionsundersökningar och populariserade framställ— ningar av akademisk forskning ger ett gott arbetsmaterial för studier av pro- blem, tillvägagångssätt och analys av resultat samt diskussion av tolkningar och felkällor.
Samverkan
Samtliga elever har i början av årskurs 1 behandlat socialpsykologiska problem- ställningar i samband med studier i samhällskunskap, en omständighet som läraren kan dra nytta av när de mer teoretiska synpunkterna på samma problem tas upp till behandling inom ämnet psykologi senare under läsåret, t. ex. miljöns inflytande på den intellektuella utvecklingen eller den känslomässiga trygg- hetens betydelse för personligheten.
För flera ämnen på den sociala fackskolans schema spelar psykologiämnet en viss roll som grund för studiet av ämnena i fråga, och psykologiläraren bör självfallet i sin undervisning markera sambanden.
Familjens samlevnadsfrågor (familjekunskap) har sålunda beröring med flera av huvudmomenten inom psykologin men i synnerhet de socialpsykologiska. Ämnet livsåskådnings— och religionskunskap behandlar bl. a. frågan om män— niskan som behovsvarelse, ett tema som står i direkt beröring med ett av ! huvudmomenten i psykologikursen. Socialkunskap vari även barna- och åld— ringsvård samt ungdomsfrågor behandlas tar vid sidan av den rent somatiska vården upp frågor som har med individens psykiska status att göra, och dessa har självfallet berörts i anslutning till psykologins moment »utvecklingspsy- kologi». Samtliga tre ämnen kommer i årskurs 2 varför synkroniseringen torde vara lätt att åstadkomma.
Ett samarbete mellan ämnena svenska och psykologi borde också kunna bli fruktbärande. Skönlitteraturen är en outtömlig källa när det gäller att hitta konkreta exempel på de företeelser som tas upp till behandling i psykologi- undervisningen. En exempelsamling kan uppgöras genom att läraren antecknar illustrerande avsnitt i t. ex. romaner han läser.
I fråga om avsnittet ekonomisk psykologi är samverkan med företagsekono- mi, distribution och konsumentkunskap naturlig. I företagsekonomin dominerar i företaget — säljarens intressen, varvid de problem som företaget har vid för- |
i l
säljningen av sina produkter behandlas. Ekonomisk psykologi ger bidrag till den kännedom om köpare som varje företag måste besitta för att väl kunna planera sina marknadspolitiska åtgär—
der. Anknytningarna till ämnet företagsekonomi omfattar t. ex. marknads- undersökningar, planering av reklam, försäljarens roll och prispolitiska åtgärder. Ekonomisk psykologi ger vissa inblickar i hur konsumenterna reagerar på olika påverkningsförsök, hur de behandlar information och hur köpbeslut kommer till. Konsumentkunskap behandlar köpprocessens olika moment från konsumentens synpunkt. Tillsammans bör de båda ämnena kunna ge en allsidigare bild av köpprocessen. Konsumentkunskapen lägger särskild vikt vid informationsinsam- ling och informationsbedömning, konkret behovsanalys och allmän varukunskap, som kan ge större säkerhet och tillfredsställelse i konsumtionen. Ekonomisk psykologi uppehåller sig mer ingående vid den process som föregår köpbeslut.
La borationer, studiebesök etc.
Det är nödvändigt att eleverna ges möjlighet att i Viss utsträckning bedriva studier av mer självständig natur. Undervisningen i psykologi bör kunna ge
i eleverna goda tillfällen härtill. Sålunda kan t. ex. i anslutning till vissa kurs— moment förekomma intervjuer och observationer, som eleverna utför själv- ständigt och redovisar i skriftlig eller muntlig form. Även de tidigare nämnda gruppdiskussionerna bör kunna medverka till att göra eleverna mer självständiga i studiesituationen. Eleverna kan vidare ges i uppgift att studera olika special- frågor, som senare redovisas i t.ex. föredragets form. Psykologiska frågeställ— ningar, t.ex. olika uppfostringsfrågor, tillförlitligheten av vittnesutsagor, sömn och vaka, testning och tonåringarnas självständighetsbehov, behandlas ofta i dags- och veckopress samt i populärvetenskapliga tidskrifter. Eleverna kan få i uppdrag att i gruppdiskussionens form behandla sådant material.
Hjälpmedel
Det har tidigare framhållits att de laborativa momenten i stor utsträckning kan komma in som demonstrationer. Någon större uppsättning av material eller apparatur synes därför inte behövlig. Valet av moment för egentliga elev— laborationer bör hänskjutas till den enskilde läraren alltefter dennes intresse- inriktning. Då materialuppsättningen blir beroende av denna, ges här inga anvisningar i detta avseende.
De audivisuella hjälpmedlen bör kunna komma till flitig användning för att belysa de fenomen som kursen behandlar. Tills vidare är uppsättningen av filmer, bildband och diabilder av svenskt ursprung blygsam, men en del av de utländska filmer som finns i landet och uthyres av speciella institutioner kan med fördel användas.
Huvudmomentet ekonomisk psykologi ställer inga större krav på utrustning med hjälpmedel. Naturligtvis bör så långt möjligt audivisuella hjälpmedel an- vändas. Sålunda finns t.ex. färdiga stillfilmer om försäljarens arbete. Dags- och veckotidningar, radio och television utgör ett viktigt arbetsmaterial, som ger underlag för undervisning och diskussion av annonser, konsumentupplys—
ning och annan information. Man kan utnyttja vissa televisions- och radio- program som illustrationer till undervisningen i intervjuteknik.
I övrigt krävs endast att eleverna får Vissa resurser, som möjliggör själv- ständigt arbete med insamling av material i form av observationer och inter- Vjuer.
Biologi '
MÅL Undervisningen i biologi har till uppgift ! att öka elevernas kunskaper om sådana biologiska företeelser och skeenden i i I
som är av mera direkt betydelse för människans hälsa och arbete samt för samhällets funktion.
HUVUDMOMENT
Ärftlighetslära ' Utvecklingslära Ekologi ! Etologi [ Några viktiga sjukdomstyper . Sexualkunskap i Mikrobiologi
Livsmedelshygien Bostadshygien Arbetsfysiologi Arbetshygien !
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 2 vu-
Ärftlighetslära. Cellkärnans byggnad. Befruktning och kärndelningsmekanism. Ärftlighetens materiella underlag. Mono- och dihybrid klyvning. Genotyp och fenotyp. Könsbestämning och könsbundet arv. Modifikationer och mutationer. Mutagena faktorer. Arv- och miljöproblemet och tvillingforskningen. Arvshygien : (positiva och negativa åtgärder, strålningsrisker). Ras och rasproblem.
Utvecklingslära. Utvecklingens orsaker. Människans härstamning belyst med exempel från ryggradsdjurens utveckling.
Ekologi. Den globala jämvikten mellan den gröna växtvärldens uppbyggnads— processer och konsumenternas, däribland människans, nedbrytningsverksamhet. Mänskliga åtgärder, som innebär vanskötsel av produktionssystemet. Natur— vårdens betydelse. Åtgärder för höjande av avkastningen. Befolkningens till— växt kontra livsmedelsproduktionen. Födelsekontroll.
Etologi. Minnet. Instinkts- och förståndshandlingar. Inlärningsmekanismer. Beteendets organisation. Beteendets biologiska funktion.
Några viktiga sjukdomtyper. Blod, blodomlopp och cirkulationsrubbningar. Infektionssjukdomar. Immunförsvar och allergier. Ämnesomsättnings— och regu- lationsrubbningar. Cancer. Mentalsjukdomar. Ålderssjukdomar.
Årskurs 2, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer
Sexualkunskap. De hormonala sammanhangen kring könsmognaden, klimakte- rium och menstruationscykel. Befruktnings- och födelsekontroll. Störningar vid sexuellt samliv.
Mikrobiologi. Bakterier, virus, svampar, alger och encelliga djur. Näringsbehov. Tillväxt och faktorer som inverkar på tillväxten såsom temperatur, fuktighet, ljus, syre och pH. Livsduglighet, vilstadier, åldrande och död. Olika sätt för spridning. Mikroorganismernas ämnesomsättning: Något om enzymer och ener— giomsättning samt nedbrytning av kolhydrater, fetter och äggviteämnen. Olika metoder för att bekämpa mikroorganismer: upphettning, uttorkning, djup— frysning, UV-bestrålning, ultraljudbehandling, radioaktiv strålning, biocider.
Livsmedelshygien. Näringshygien. Mikroorganismer i vatten och livsmedel. Livs- medelsförgiftning. Livsmedelsburna sjukdomar. Personlig hygien. Disk och des— infektion. Livsmedelsförvaring: Torkning, rökning, tillsats av kemikalier, steri- lisering, kyllagring, frysning, frystorkning, vakuumförpackning, strålning. An- vändning av gifter i samband med livsmedel. Livsmedelskontroll. Metoder för bedömning av livsmedelskvalitet.
Bostadshygien. Klimatiska faktorer: Temperatur, fuktighet, luftföroreningar, ventilation, belysning, buller. Den dåliga bostaden och hälsotillståndet: ökad sjuklighet, psykiska påfrestningar. Bostadens vård: ohyra, städning. Arbetsfysiologi. Ämnesomsättningen och energigivande processer. Cellens funk- tion, »homeostasis», förbränningsprocesserna, spjälkningsprocesserna (likhet med motorer). Prestationsförmågans beroende av energiproduktionen, neuromusku- lära funktionen, psykiska faktorer.
Rörelseorganen. Byggnad och funktion. Skelett, nerver, muskler; samspel nerver—muskler i koordinerade rörelser; analys av muskelkraft och -funktion med utgångspunkt i nyare rön; hävstångsförhållanden i olika leder; oriente- ring om olika ryggsjukdomar. Anatomisk-fysiologisk förklaring till sambandet belastning av kotpelaren — bördans tyngd — »muskelkorsetten»; arbetsrörelser och arbetsteknik.
Andning och blodomlopp. Funktionen i vila och arbete; ålder och kön; inver- kan av olika tyngd, aktiva muskelmassans storlek, fördelning av arbetstidens längd i förhållande till pauser, »mikropauser», arbetsställning.
Energiomsättningen. Vila och arbete; inverkan på arbetsförmågan av olika kost; hypoglykemi; måltidernas placering — skiftarbete; fetma.
Värmeregleringen. Värmeproduktionens storlek; värmeavgift genom strålning och ledning; inverkan av kyla respektive värme; klädsel. Vätskebalans. Inverkan på arbetsförmågan av vätskeförlust genom svettning på grund av värme och/eller arbete; ersättning av vätskeförlust; saltomsättning. Träningens fysiologi. F ysiologiska—medicinska synpunkter på träningens in— verkan på arbetsförmåga och hälsa; träningen för yrke respektive idrott; hur man förstör sin kondition —- brist på träning, alkohol, tobaksrökning, stimulan- tia, brist på sömn. Olika yrkens fysiska krav. Sammanfattningar. Diskussioner. Arbetshygien. Arbetsplatsens hygien. Arbetsplatsens beskaffenhet. Belysning. Smittorisk. Anordningar för personlig hygien. Arbetstid. Personalvård. Hälsoundersökningar. Olycksfall. Yrkessjukdomar.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Vid urvalet av stoff har den vägledande synpunkten varit att få med sådana partier av biologin som är nödvändiga för att nutidsmänniskan skall förstå väsentliga delar av sin situation.
Ärftlighets- och utvecklingslära måste anses Viktiga i en tid då människan själv å ena sidan med teknikens hjälp förmått ingripa i utvecklingsmekanis- merna och å den andra upplever sin egen arts uppsplittring i skilda raser som ett problem.
Ekologin är angelägen för förståelsen av omsättningen och jämvikten i natu- ren som väsentliga för människans försörjning.
För att fördjupa elevernas kunskaper om människokroppen och dess reak- tioner har inlagts momentet etologi, vilket torde komma att spela stor roll för humanpsykologin, sexualkunskap och några viktiga sjukdomstyper.
Den förbättrade levnadsstandarden tenderar till att öka hälsoproblemen. Med bättre kommunikationer följer underlättad smittospridning. Tillverkningen av färdiglagad mat eller halvfabrikat i stora serier ställer större krav på lagring och distribution. Användningen av gifter i samband med livsmedel har medfört behov av ökad vaksamhet.
Undervisningen i arbetsfysiologi skall ge kunskap om hur kroppen fungerar vid olika former av kroppsarbete och tillämpa detta vetande, så att arbetet kan utföras på ändamålsenligaste sätt under bästa betingelser. Arbetsfysio- login har många moment gemensamma med ämnet ergonomi i den tekniska fackskolan.
Undervisningen om de hälsovårdande problemen bör så långt möjligt vara yrkesinriktad och ha starkt konkret karaktär. Läraren måste ha stor frihet vid tillämpandet av studieplanen. Det gäller att välja realistiska exempel och att låta eleverna själva mäta och värdera. Det är bättre att mera allsidigt behandla enstaka problem än att slaviskt följa studieplanens ordning. Såväl
( l | i l | | i
dagstidningar som fackpress lämnar ständigt rikligt med stoff för aktuella intresseområden. Undervisningen skall bygga på saklig grund med hjälp av siffror, diagram, bilder och film samt så långt möjligt stödjas av experiment och studiebesök. Kursen är väl lämpad för laborationer dels inom ämnets egen ram, dels i samarbete med gymnastiken.
Ärftlighetsläm. Vid genomgången av celläran behandlas cellkärnans byggnad, delningsmekanismer etc. i den utsträckning som är nödvändig för förståelse av den allmänna ärftlighetsläran. Angående befruktningen torde det vara tillfyllest att konstatera sammansmältningen av maternell och paternell kärnsubstans och i samband därmed motivera reduktionsdelningen. De vanliga mendel- klyvningarna 1:2:1, 3:1, 9:3:3:1 etc. skall eleverna naturligtvis behärska. Väsent— ligt är också att de förstår den bakomliggande mekanismen. Könsbestämnings- mekanismerna behandlas kortfattat, varjämte koppling och överkorsning får blott schematisk översikt. I samband med behandlingen av genotyp, fenotyp och modifikationer bör man givetvis ge arv- och miljöfrågan en allmän belys- ning. De speciella frågor som gäller människan behandlas sedan i samband med tvillingforskningen. Strålningsriskerna och därmed sammanhängande problem kan mycket väl behandlas direkt i samband med mutationer och mutagena fak— torer. Väsentligt är att i undervisningen framhålla hur stor risken är att en mutation har negativ effekt jämfört med chansen att den är positiv. Det är också viktigt att eleverna lär sig förstå att det ur populationsgenetisk synpunkt är väsentligt att en mutation träffar en kroppscell eller en cell i groddbanan. Givetvis måste mutationernas roll vid arternas utveckling ges en fyllig fram- ställning.
Momentet arvshygien är svårbehandlat men innehåller värdefulla diskussions- »områden. Å ena sidan bör här framhållas möjligheten för biologiämnet att "påpeka varje individs unika uppsättning arvsanlag och alltså bidra till akt- ningen för individualiteten och vördnaden inför det enskilda människolivet. .Å den andra sidan har inom människoarten evolutionens kraft i viss utsträck- ning satts ur spel och för arten skadliga anlag fått möjligheter att breda ut sig i populationen, för så vitt inte samhället vidtar arvshygienjska åtgärder. De positiva och negativa arvshygieniska åtgärderna bör bl. a. ses mot denna bakgrund. I samband med de negativa åtgärderna (sterilisering, vissa detaljer i abortlagstiftningen, internering osv.) finns anledning gå in på den frivilliga 'befruktningskontrollen och de möjligheter människan har att på den vägen komma tillrätta med ett annat av de globala problemen, nämligen försörjnings— krisen och svälthotet.
Lika svårbemästrat stoff levererar momentet ras och rasproblem. Väsentligt lär väl att man för eleverna påpekar att inomrasvariationerna torde vara större än de genomsnittliga mellanrasvariationerna, varför biologiska fakta inte utan att våldföras kan åberopas som försvar för rasdiskriminering och -förföljelse. I vissa fall kan t. o. ni. en viss positiv samkorsningseffekt göra sig gällande vid :rasblandningar. Undervisningen bör också syfta till att genom upplysning om
biologiska fakta ge eleverna möjlighet att genomskåda ovederhäftig raspropa— ganda.
Utvecklingslära. Under momentet utvecklingens orsaker bör man behandla två problemkomplex. Å ena sidan måste man ta upp de mekanismer, som regle- rar utvecklingen, beskriva och förklara dem. Å andra sidan måste man ge en idéhistorisk bakgrund till den moderna utvecklingsläran. Det är självfallet inte meningen att man i detalj skall diskutera ryggradsdjurens utveckling utan endast i huvuddrag skissera denna. Tyngdpunkten i framställningen läggs på människans härstamning.
Ekologi. För att ge ett underlag för behandlingen av detta moment måste man redan från början klargöra varför frågan om mänsklighetens livsmedels— försörjning i våra dagar kommit i ett kritiskt läge. Det torde vara tillräckligt med en kort kommentar till lämpligt valda statistiska data (nativitets- och mortalitetskurvor o.d.). Medicinens och hygienens betydelse i sammanhanget måste självfallet understrykas.
Den följande framställningen bör utformas till en analys av de möjligheter som kan föreligga att dels öka livsmedelsproduktionen, dels minska nativiteten.
Det kan då vara lämpligt att först göra en snabb återblick på de biologiska skeenden som bär upp den dynamiska jämvikt som normalt råder i naturen. I anslutning härtill bör de begränsade miljöfaktoremas betydelse för de gröna växternas produktion av organiskt material framhållas och något sägas om markens ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper, dess halt av salter, humus etc. Exempel kan nämnas på naturligt uppträdande avtappning (sedimentering, fossilbildning, urlakning) av det för organismerna tillgängliga, rörliga kapitalet av biogena grundämnen, liksom också exempel på nytillskott (mineralvittring, kvävefixering) till detta kapital. Erosionens betydelse för förflyttning eller för- intelse av odlingsbar jord och människornas roll i detta sammanhang behandlas.
Ett utomordentligt åskådningsmaterial erbjuder här Främre Asien och i synnerhet medelhavsområdet, där jordförstöringens orsaker och följder stod klara redan för Platon under 300-talet f.Kr. och där utvecklingen sedan kan följas och analyseras ända fram till våra dagar. I nutiden ger USA och även i begränsad utsträckning Sverige material för en diskussion av jordförstöringens problem. Det säger sig självt, att i detta avsnitt element från både biologin och geovetenskapen måste ingå i framställningen.
Betydelsen av naturvårdsåtgärder måste här beröras, i synnerhet de som syftar till att motverka jordförstöring och utrotning av arter (»förskingring av genkapital»). Därefter ges en överblick av de åtgärder som kan leda till en ökad livsmedelsproduktion: restaurering av jord, gödsling, bevattning, växt- och djurförädling etc., varjämte livsmedelsindustrins ökande betydelse i detta sammanhang klargöres. Möjligheten att i större utsträckning utnyttja världs- havens produktion av organiskt material diskuteras liksom eventuellt också planerna på algkultur i stor skala. Det måste emellertid göras klart för eleverna, att dessa åtgärder på lång sikt är fullständigt otillräckliga för att lösa mäns;-
lighetens försörjningsproblem och att något slag av födelsekontroll måste över— vägas, såvida icke befolkningstillväxten upphör av andra orsaker.
Etologi. Under detta kapitel genomgås beteendeforskningens iakttagelser på framför allt insekter och ryggradsdjur. Väsentliga moment är instinktshand- lingar (nyckelretningar, prägling, signaler, flock- och revirbeteenden, social rangordning etc.) lärande genom :trial and error», förståndshandlingar.
Några viktiga sjukdomstyper. Här avses att söka belysa den fysiologiska bakgrunden till några sjukdomar av stor samhällsekonomisk betydelse i avsikt att ge eleverna en fördjupad kunskap om de mekanismer som fungerar i mån— niskokroppen. Framställningen bör inte belastas med mer medicinsk fackter- minologi än vad som är nödvändigt för förståendet av nämnda mekanismer. I samband med ämnesomsättningsrubbningar tas vissa hormonala samman— hang upp till behandling, t. ex. diabetesproblemet. Hur många sjukdomar som bör behandlas och hur djupt man bör gå är en avvägningsfråga. Infektionssjuk- domarna kan t. ex. lika väl försvara sin plats i andra årskursens hygienavsnitt, cirkulationsrubbningar i arbetsfysiologi osv. Infektionssjukdomarnas spridnings- biologi bör sparas till hygienkursen, medan i detta avsnitt avses att i första hand behandla själva infektionen och vad som händer inuti kroppen.
Sexualkunskap. Beträffande behandlingen av detta moment hänvisas till skolöverstyrelsens handledning4 i sexualundervisning.
Mikrobiologi. Hälsa och hygien har ett intimt samband med varandra. För att rätt förstå innebörden av hygieniska regler är det nödvändigt med god kännedom om mikroorganismernas levnadssätt. Undervisningen skall vara så- dan att den ej uppammar tendenser till bacillskräck utan fastmer inger respekt för hygieniska faktorer och ökar förmågan till självskydd. Kursen inleds med en kort presentation av de mikrobiologiska grupper som är av mera direkt betydelse för människans hälsa, deras utseende och förekomst samt några histo— riska notiser.
Rickettsier och bakteriofager bör kanske omnämnas. Av alger är det endast de blågröna som kan komma i fråga. Genom att de ibland uppträder i så oer- hörda mängder, kan de förorsaka hygieniska obehag.
De parasitiska maskarna och insekterna passar inte riktigt in bland mikro- organismerna. Man kan i stället behandla dem inom den speciella livsmedels- hygienen i samband med mikroorganismer i livsmedel liksom i bostadshygienen i momentet ohyra.
Viktiga näringsämnen är kol, kväve, oorganiska föreningar och vitaminer. Tiden medger inte alltför ingående studium av den viktiga ämnesomsättningen. Endast en del av eleverna läser kemi och kan få den kemiska orientering som fordras för att förstå även enklare förlopp. Nedbrytningen av organisk substans har betydelse för diskussionen om livsmedlens hållbarhet. Kunskapen om sprid— ningsvägar är av central betydelse för bekämpandet av epidemier.
' Härvid förutsättes en omarbetning av nuvarande handledning
Livsmedelshygien. Kunskap om livsmedelshygien är av stor betydelse inom vårdnads- och serviceyrken. Näringshygienen kommer att behandlas ingående i konsumentkunskap och omnämnes här endast för fullständighetens skull. Övriga moment har sitt givna innehåll. Alldeles särskilt bör framhållas värdet av bra vatten och god personlig hygien. Som ovan nämnts kan de parasitiska mas— karna behandlas tillsammans med övriga mikroorganismer i vatten och livs- medel. Gifter i samband med odling och lagring av livsmedel har fått allmän användning. Eleverna bör orienteras om vilka oerhört farliga substanser det kan röra sig om, så att de inser vikten av att noga följa de säkerhetsföreskrifter, som finns angivna på förpackningarna.
Bostadshygien. De klimatiska faktorerna bör kunna bli föremål för mät- ningar. Temperatur, fuktighet och ljus kan lätt registreras och jämföras med normalvärden. Bullermätare torde finnas hos hälsovårdsnämnderna och kan demonstreras. Av luftföroreningar behandlas främst koloxid. Ventilationen är ett av allmänheten ofta försummat och missförstått kapitel. Mjölbaggar, ångrar och mal utgör problem även i de modernaste lägenheter. De vanligaste skade- djuren demonstreras och bekämpningsåtgärder diskuteras. Städningen behand- las ur mikrobiologisk synpunkt.
Arbetsfysiologi. Bildband finns utarbetade som passar på detta stadium. I samband med gymnastik bör ingå demonstrationer och övningar i grundprin- ciperna för ligga, sitta, stå, gå, bära och lyfta samt arbetsprov på cykelergometer omfattande andning, blodomlopp, Värmereglering och analys av arbetskapacitet.
Arbetshygien. Arbetsplatsens hygien behandlas med exempel från de miljöer, som eleverna kan väntas möta i sina blivande yrken, gärna i anslutning till studiebesök.
Samverkan
Samverkan bör ske med undervisningen i konsumentkunskap (många berörings— punkter inom hygienavsnittet), hushållsteknik (livsmedelshygien), gymnastik (arbetsfysiologi), familjekunskap (bostadshygien och sexualkunskap), samhälls— och socialkunskap (arbetarskydd och arbetshygien), psykologi (etologiska pro- blem) och kemi (vatten, gifter, elementär biokemi).
Ämnet ställer stora krav på planering, då samverkan bör ske med så många ämnen. Att laborera med alltför stora omplaceringar av huvudmomentens års— kursfördelning är inte utan vidare möjligt. Biokemiavsnittet kommer med nöd— vändighet ganska sent i årskurs 2 och binder då arbetsfysiologin till sista ter- minen. Vidare är det önskvärt att konsumentkunskap och hygien har någor— lunda samband med varandra. Sexualkunskap hänger naturligt ihop med familjekunskap. Avsnittet har lagts först i årskursen för att det inte skall komma i skymundan på grund av bristande tid, vilket lätt 'är fallet om det
lägges i slutet av vårterminen. Över huvud taget skall ges noga akt på att hela biologikursen får en harmonisk avvägning, så att det inte sker någon olämplig förskjutning åt ena eller andra hållet på grund av ensidighet i lärarens intressen. I första årskursen borde det vara rimligt med en tredelning av tiden för ärftlig- hets- och utvecklingslära, ekologi respektive etologi och några viktiga sjuk- domstyper. I årskurs 2 bör arbetsfysiologi och arbetshygien disponera nära hälften av tiden. Den grundläggande mikrobiologin bör inte göras för omfat- tande utan huvudvikten lägges vid tillämpningen i livsmedelshygien.
De olika avsnitten i biologikursen har många beröringspunkter med varandra och undervisningen skall söka ge en samlad bild av den miljö vi lever i och de möjligheter som finns för ett biologiskt riktigare levnadssätt.
Laborationer
I årskurs 1 har tid ej anslagits till laborationer med halv klass och de före- skrivna momenten kräver inte nödvändigtvis laborationer i hävdvunnen me— ning. Men ämnet får inte förlora sin kontakt med naturen. Där så ske kan bör arbetssättet vara laborativt. Kromosomer bör studeras i mikroskop, ekologi- avsnittet bör konkretiseras genom fältstudier, studiebesök och demonstrations- försök.
I årskurs 2 har till laborationer med delad klass anslagits 0,5 vte. De mikro- biologiska laborationerna är tidskrävande och måste omfatta två lektionstim— mar, vilket motsvarar en laboration var fjärde vecka. En vanlig odlingstid är 48 timmar. Det är lämpligt att en lektionstimme schemalägges två dagar efter laborationsdag, så att man får möjlighet att avläsa och diskutera resultaten. Sterilteknik fordrar god instruktion och noggrann övervakning. Det är på grund av risken för ovidkommande infektioner i försöksapparaturen nödvändigt att arbeta i små grupper med gott om utrymme vid varje arbetsplats samt lugn och ro runt omkring.
Laborationerna kan varieras på många sätt efter aktuella problem och till- gång på material. Uppslag till lämpliga undersökningar torde kunna lämnas av hälsovårdsnämnder, mejerier och slakterier. Nedan ges några förslag till arbetsuppgifter i mikrobiologiska laborationer.
Mikroskopisk undersökning av mikroorganismer. Gramfärgning. En titt på en droppe lämpligt blomvatten brukar vara tillräckligt för att eleverna skall förstå varför dricksglas och vaser inte bör blandas i disken. Studiet av bakte— rierna fordrar goda mikroskop. Det brukar vara svårt att uppfatta mer än rörel- sen utan färgning och immersionslins.
Sterilteknik. Sterilisering av pipetter, petriskålar, ymppinnar. Beredning av substrat. Autoklavering.
Demonstration av smittospridning med hjälp av järteckenbakterier, med flugor osv. Handhygien. Colibakterier i vattenprov.
Bakterier i mjölk, glass och plastförpackade livsmedel. Undersökning av disk. Olika metoder för disk samt diskmedels inverkan på bakteriefloran. Jod- och biuretprov för påvisande av matrester.
Bakteriologisk undersökning av t. ex. räkstuvning, nylagad, efter några tim- mar vid spisen, efter ett dygn i kylskåp eller djupfryst.
Städning av golv. En bakteriologisk jämförelse mellan torrsopning, vaskning med vatten, med vatten + desinfektionsmedel.
Bakteriologisk undersökning av skurdukar, disktrasor, borstar, tvättfat och tvål. Betydelsen av att skurdukar och disktrasor får tillfälle att torka mellan nyttjandet.
Koloxidmätning. Ljusmätning i rum. Dagsljuskvot. Test med cykelergometer och andra arbetsfysiologiska prov bör kunna utföras i samarbete med gymnastiken. I den mån apparatur anskaffas för laborationer i ergonomi, bör denna kunna utnyttjas även här.
De föreslagna laborationerna kan mycket väl utföras som demonstrations— försök. Men intresset för ämnet liksom behållningen av undervisningen blir mycket större, om eleverna får utföra undersökningarna själva. Inövandet av sterilteknik ger dem bättre förståelse för hur man skall arbeta hygieniskt.
Hjälpmedel
Utöver de gängse hjälpmedlen på ett biologiskt laboratorium fordras tillgång till steriliseringsskåp, bakteriologskåp, kylskåp, frysskåp eller frysbox, instru- mentsterilisator (autoklav) om minst 15—20 liter, ca 200 petriskålar, något hundratal pipetter av olika storlekar, ympnålar, immersionslinser till mikro- skopen.
Vid laborationer kan tid vinnas genom användande av kommersiella substrat i pulverform eller färdiga petriskålar i engångsutförande. Tidsödande labora- tioner kan förberedas genom att utnyttja kyllagring och djupfrysning.
Matematik MÅL
Undervisningen i matematik har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vissa grundläggande begrepp och metoder inom matematiken utöver vad de inhämtat i grundskolan, att göra eleverna förtrogna med några elementära begrepp inom sannolikhets— lära och statistik, att uppöva elevernas numeriska räknefärdighet, att ge eleverna inblick i matematikens tillämpning inom deras kommande verk-
samhetsområden.
Egenskaper hos naturliga, hela, rationella och reella tal. Potenser. Räknestickan Rätvinkligt koordinatsystem. Det allmänna funktionsbegreppet Linjära funktioner Beskrivande statistik På den särskilda kursen dessutom: Grundläggande egenskaper hos trigonometriska funktioner, exponential— och logaritmfunktioner Elementära begrepp inom sannolikhetsläran
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr, allmän och särskild kurs
Rationella tal. Översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tallinjen. Algebraiska reduktioner.
Rätoinkligt koordinatsystem. Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem.
Närmevärden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räkning med närmevärden.
l i % Reella tal. Kvadratrötter. l l
Procent.
Beskrivande statistik. Grafisk framställning. Läges- och spridningsmått. Räknemaskiner. Funktioner. Det allmänna funktionsbegreppet. Linjära funktioner. Proportiona-
litet. Grafisk representation.
Årskurs 2, 3 vtr, särskild kurs
Trigonometriska funktioner. Definition av sin a; och cos x. Grafisk representa— tion.
Ewponentialfunktioner: potens med reell exponent. Räknelagar. Grafisk repre- sentation.
Logaritmfunktioner: definition av logaritmer. Räknelagar. Grafisk representa- tion. Principerna för räknestickan.
Serier. Geometrisk serie. Sammansatt ränta.
Sannolikhetslära. Det klassiska sannolikhetsbegreppet. Relativa frekvenser. Normalfördelningen.
Matematiken i fackskolan skall ge eleverna grundläggande kunskaper som skall vara till nytta för dem vid deras studier av andra ämnen i skolan samt i deras framtida verksamhet. Undervisningen måste därför organiseras så att eleverna, samtidigt som de lär sig det matematiska stoffet, får se för dem meningsfyllda tillämpningar.
Den ovan angivna momentförteckningen ger i stort sett ett förslag till en tänkt kronologisk ordning mellan de olika momenten.
För att underlätta arbetet för eleverna är det väsentligt att matematiken pre— senteras i en enhetlig kurs utan alltför markerad gränsdragning mellan de olika 1 kursmomenten.
Undervisningen skall ske genom ett aktivt samarbete mellan lärare och elev. I möjligaste mån skall nya matematiska begreppsbildningar införas genom en diskussion mellan läraren och eleverna.
Läraren måste göra klart för sig vad som är kärnan i kursen och i övrigt lägga undervisningen så att stor hänsyn tages till elevernas individuella förutsätt— ningar.
Vid genomgång av nytt stoff är det i de allra flesta fall lämpligt att använda . tavlan. Härvid kan antingen läraren eller en elev skriva. I båda fallen bör emel— * lertid den som skriver på tavlan endast fungera som sekreterare åt den gemen- * samt arbetande klassen. Man kan på detta sätt hålla även en stor klass i aktivi- tet. Varje elev bör ha känslan att han bidragit något till diskussionen eller arbetet under lektionerna.
Inom varje område av kursen skall eleverna förvärva säkerhet i fråga om att lösa enkla tillämpningsuppgifter. Problemlösningen kan ske gemensamt med hela klassen eller individuellt.
Det föreligger stora möjligheter att vänja eleverna vid självständiga arbets- former genom att successivt ge eleverna hemuppgifter över längre tidsintervaller 1 samt eventuellt tillämpa betingsläsning. l
Problemlösningen får ej koncentreras till vissa speciella problemtyper. Genom att öva eleverna i problemlösning inom en smal sektor av kursen kan man bi- bringa dem ett skenbart större kunnande, men det är föga troligt att denna för- måga är av något större värde för dem i framtiden.
En uppgift bör oavsett om den räknas på tavlan, såsom hemuppgift eller på en skrivning alltid behandlas med samma formella krav i fråga om innehåll och utförande. Eleverna skall vänjas vid att alltid ange motiveringar för de olika stegen i lösningar och bevis.
Den individuella problemlösningen bör arrangeras så, att eleverna får tillfälle att arbeta i den takt, som de själva finner effektivast. Den enskilda räkningen bör vara så pass väl preparerad att eleverna i regel klarar de förelagda uppgif— terna på egen hand,
En viss del av undervisningstiden torde oberoende av arbetsform behöva an—
vändas till genomgång av uppgifter, vilka eleverna behandlat individuellt i hem- met eller skolan. Genom att välja lämpliga former för denna genomgång kan dock relativt kort tid behöva användas till detta. Man kan t. ex. låta någon elev redogöra muntligt för en uppgift eller låta flera elever samtidigt skriva lösningar till flera uppgifter på tavlan, varvid eleverna i fråga avslutar med en muntlig redogörelse för lösningen.
Eleverna skall uppmuntras att utnyttja läroböckerna i matematik inte bara som en källa för övningsuppgifter. Efter det att nytt stoff har behandlats i skolan bör eleverna tillrådas att hemma gå igenom bokens framställning och lektions- anteckningar.
Eleverna skall vidare bibringas vanan att alltid tänka igenom om ett erhållet resultat är rimligt.
Vid val av uppgifter är det viktigt att läraren beaktar målet och de allmänna anvisningarna för matematikkursen. Övervägande delen av uppgifterna bör vara sådana att de fordrar en förmåga som innehas av flertalet elever. Skrivningarna bör också ge de bättre eleverna möjlighet att visa sin förmåga. Numeriska räk- ningar skall vara ett viktigt inslag i proven.
Vid rättning av de skriftliga proven användes lämpligen poängmetod, varvid varje uppgift tilldelats en för eleverna känd maximipoäng, som ges vid fullstän- digt korrekt behandling. Svårighetsgraden bör vara sådan på skrivningen att 50—60 % av totalpoängen motsvarar en medelgod prestation på kursavsnittet. Läraren skall vid rättningen kommentera felaktigheter så att eleverna inser vari felen ligger. Det är lika viktigt att läraren genom positiva omdömen kom- menterar förtjänstfulla lösningar och goda prestationer i övrigt i olika avseenden som att genom rättelser korrigera svagheter och felaktigheter.
Förutom med skriftliga prov kan läraren bedöma elevernas kunskaper genom direkt observation av deras aktivitet vid matematikundervisningen.
Läraren bör ha kännedom om hur eleverna klarar sina hemuppgifter så. att han kan lämna särskild hjälp åt elever, som behöver stöd. Stickprovskontroll är att rekommendera.
Möjligheterna att använda programmerade och andra hjälpmedel av olika slag bör prövas.
Studieplanen med årskursfördelning innehåller i årskurs 1 samma moment på den allmänna och särskilda kursen. På grund av skillnaden i förkunskaper hos eleverna i de båda kurserna måste undervisningen gestalta sig väsentligt olika. Allmänt gäller, att ämnet skall inriktas på tillämpningar och ges en mer prak— tisk än teoretisk inriktning, och detta måste i särskilt hög grad gälla den all- männa kursen, byggande på grundskolans allmänna kurs i matematik. Alla moment utom beskrivande statistik och räknemaskiner i fackskolans årskurs 1 har tidigare berörts i grundskolans särskilda kurs. Detta gäller även flera av momenten i förhållande till den allmänna kursen. Undervisningen i fackskolan avser att ge eleverna nya perspektiv på stoffet samt ytterligare stärka deras
räkneskicklighet. Hur undervisningstiden skall fördelas mellan de olika momen- ten får avgöras med hänsyn till elevernas förkunskaper.
Kommentarer till speciella kursmoment
Rationella tal. Koordinatsystemet. Linjära ekvationer, olikheter och ekvations- system. Från grundskolan är eleverna bekanta med de naturliga (: de positiva hela talen), de hela talen (positiva, negativa och 0), de rationella talen och i någon mån de reella talen samt räkning inom dessa talområden. Det föreligger i fackskolan ett behov av att ytterligare stärka elevernas säkerhet i att utföra , de fyra räknesätten. Det är därvid lämpligt att göra en mer systematisk genom- " gång av räkningen inom de olika talområdena. Det är därvid angeläget att denna genomgång göres på ett för eleverna intresseväckande sätt så att det ej enbart blir en genomgång av en rad liknande övningar som tidigare behandlats i grund— skolan. Man kan exempelvis införa några enkla begrepp och symboler från mängdläran. Med dessas hjälp torde möjligheterna öka avsevärt att förklara de I olika talområdenas egenskaper.
Man börjar lämpligen med de naturliga talen och konstaterar att addition och 1 multiplikation lyder vissa fundamentala räknelagar (kommutativa, associativa 4 och distributiva lagarna). Med utgångspunkt i ekvationerna a + cv : b och aa: : 1 b definieras subtraktion och division. Variabelbegreppet diskuteras. % Med hjälp av räknelagama diskuteras principerna för lösning av enkla linjära * ekvationer och olikheter. ] Med utgångspunkt i att ej alla subtraktioner är utförbara inom detta talom- råde införes de negativa heltalen och räknelagarna för dessa genomgås. Vidare | belyses varför division med noll ej kan ske. Ekvationer och olikheter löses. Till- ! lämpningsexempel från andra skolämnen och från samhällslivet ges.
Därefter utvidgas de hela talen till de rationella talen och räknelagarna för dessa behandlas. Särskilt torde arbete behöva nedläggas på att förklara mul- ] tiplikation och division av rationella tal. Ekvationer, ekvationssystem och olik- heter behandlas.
Vid arbete inom alla talområden är tallinjen ett utmärkt hjälpmedel. | Hur mycket algebraiska reduktioner, som skall övas, får avgöras utifrån be- hovet inom fortsättningen av matematikkursen och inom andra ämnen i fack- ; skolan. Ett omfattande räknande med komplicerade uttryck är emellertid föga meningsfullt och momentet bör därför begränsas till vad som med hänsyn till målsättningen och elevernas förutsättningar är direkt erforderligt.
Vid valet av tillämpningsuppgifter bör man i första hand låta sig vägledas av elevernas intressen och omedelbara behov.
Räknestickan används. Potens med hel exponent behandlas.
Principerna för koordinatsystemet repeteras.
Det är väsentligt att förklara för eleverna vad en ekvation innebär och disku-
tera begreppen identitet och orimlighet. Här är mängdlärans begrepp till stor hjälp.
Lösning av ekvationssystem med två obekanta illustreras i koordinatsystemet. Enkla ekvationssystem med flera än två obekanta behandlas på större kursen.
Även här gäller att endast enkla och praktiskt motiverade ekvationer, olik- heter och ekvationssystem behandlas.
N ärmevärden. I några numeriska exempel visas hur stort felet blir vid addi- tion, subtraktion, multiplikation av närmevärden, så att man kan draga slutsat- sen att de absoluta felen adderas vid additioner och att de relativa felen approxi- mativt adderas vid multiplikationer. Momentet skall leda fram till regler för den noggrannhet med vilken ett resultat skall anges.
Vid presentationen av numeriska data i uppgifter bör hithörande frågor upp- märksammas. Avsnittet vinner på en ej för koncentrerad behandling.
Eleverna bör läras att själva avgöra vilken noggrannhet som svaret skall ges med och om t.ex. i det enskilda fallet räknesticka kan användas vid uträk- ningarna eller om noggrannare metoder måste tillgripas.
Reella tal. Kvadratrötter. Inledningsvis kan man visa att ekvationen a:” = 2 saknar lösning i den rationella talmängden. Man utvidgar de rationella talen till att omfatta alla reella tal, så att mot alla punkter på tallinjen svarar ett tal. Räknelagar och ordningsregler anges.
Kvadratrötter behandlas kortfattat. På den större kursen löses andragrads- ekvationer grafiskt och algebraiskt.
Procent. Det är i dagens samhälle ytterst angeläget att kunna förstå procent- begreppet och kunna hantera det snabbt och säkert. Eleverna skall övas att genom överslagsräkning ange ungefärliga svar på frågor som: Vad är 28 % av 18? Hur många procent är 5,3 av 9,6? Vilket är priset om 15 % av detta är 6 kr?
Eleverna skall kunna lösa sådana uppgifter utan ekvation, liksom använda decimaltal t. ex. om priset a ökar med 20 % blir det nya priset 1,2 a. Eleverna bör vidare ha klart för sig att om a är 10 % mer än b så är ej b 10 % mindre än a; att en ökning av ett pris med 20 % åtföljt av en ny ökning med 20 % ej är det- samma som en ökning med 40 % osv.
Promillebegreppet omnämnes. Eleverna bör i detta sammanhang ej ges en mängd affärsterminologi eftersom de får tillämpningar i fackämnena. Tonvikten bör i stället ligga på att använda procentbegreppet vid jämförelser mellan olika storheter som t.ex. att mäta ökningar och minskningar i procent.
Beskrivande statistik. Vid tillämpning av statistisk metodik ingår i allmänhet följande tre moment: att insamla, bearbeta och analysera data. I fackskolan får man i huvudsak inskränka sig till att behandla de två första momenten. Ele— verna bör emellertid få klart för sig att statistiska undersökningar alltid har som mål en slutgiltig analys, som skall utgöra grund för beslut i en eller annan rikt- ning.
Undervisningen i statistik skall utgå från konkreta och för eleverna menings-
fyllda frågeställningar. Man kan anknyta till någon teknisk eller naturveten— skaplig tillämpning, t.ex. någon undersökning angående råmaterial, maskiner, arbetstider osv. Dessa tillämpningar kan med fördel hämtas från marknadsunder- sökningar, sociologiska undersökningar, arbetsstudier osv. I fackskolan kan det i övrigt vara lämpligt att anknyta till ämnena social- och konsumentkunskap.
Det är mycket lämpligt att eleverna i något fall själva får insamla data, som de sedan får bearbeta med olika grafiska och numeriska metoder. Utan svårighet kan de i klassen eller i skolan organisera en mindre undersökning om konsum- tion, utgifter för någon vara, rökvanor osv.
Följande grafiska bilder skall behandlas: stolpdiagram, histogram, summapoly— gon och sektordiagram. Grafisk representation av tidsserier kan även beröras. Eleverna skall läras att förstå och att själva kunna konstruera dessa grafiska bilder. Sammanställning i frekvenstabell med diskussion av val av klassbredd skall behandlas. I samband med den grafiska behandlingen av statistiska mate- rial bör man även nämna och ge exempel på olika populära metoder att presen- tera data genom att teckna bilder av den företeelse, som är aktuell. Faran med sådan metodik vid jämförelser skall framhållas bl.a. med avseende på längd-, yt— och volymskala.
Medianen definieras för ett udda och jämnt antal observationer och man visar hur medianen kan bestämmas med interpolation ur summapolygonen dock utan några formler. Kvartilerna kan införas i samband med summapolygonen gärna i anslutning till något exempel avseende inkomst inom en yrkesgrupp. Vid löne- förhandlingar och inom intern fackföreningsstatistik användes i stor utsträck- ning median- och kvartilinkomster.
Medelvärde, varians och standardavvikelse skall behandlas även för klassin- delat material. Detta skall göras utan en vidlyftig formeluppsättning för t. ex. beräkning av varianser. Metoder att underlätta räkningarna genom att addera. samma tal till observationerna eller multiplicera dem med ett tal visas med exem- pel. Summationssymbolen skall emellertid införas och eleverna läras att räkna med densamma. Även variationsbredden med någon diskussion av dess fördelar och nackdelar kan beröras.
Man bör eftersträva att använda lämpliga, konsekventa och vedertagna be- teckningar för de olika statistiska måttstorheterna.
Främst inom den ekonomiska fackskolan skall något om index behandlas. Man skall sålunda ta upp enkel omproportionering av tal för jämförelse av t. ex. produktionsvolym eller försäljningsvolym under två eller flera tidsperioder, då volymen för den ena perioden sättes lika med 100 eller jämförelse av t. ex. för- säljningsvolym i olika distrikt, då den genomsnittliga försäljningsvolymen sättes lika med 100. Även något index för jämförelse av kostnader för olika varuslag under två tidsperioder skall beröras. Konsumentprisindex skall omnämnas.
Räknermaskiner. Eleverna övas i användning av bordsräknemaskiner, före- trädesvis automatiska. Detta kan lämpligen ske i anslutning till momentet be- skrivande statistik.
Funktioner. Mängdbegreppet kan med fördel utnyttjas för introduktionen av det generella funktionsbegreppet. Det ges exempel inte bara på talfunktioner. Begreppen definitionsmängd och värdemängd introduceras.
Riktningskoefficient definieras och beräknas för en rät linje genom två givna punkter. Det visas, att om + by + 0 = 0 motsvaras av en rät linje. Övning ges i att bestämma ekvationen för räta linjer och linjära funktioner ur givna villkor.
Det ges många praktiska exempel på situationer som beskrivs av linjära funk— tioner eller kan beskrivas av flera olika linjära funktioner. I detta sammanhang behandlas proportionalitet. Den grafiska illustrationen av 3; : ka: ökar förståel- sen för begreppet.
I den särskilda kursen bör dessutom andra enkla funktioner behandlas såsom andragradspolynom. Ekvationer löses grafiskt. Genom kvadratkomplettering visar man hur värdemängden kan bestämmas, varvid begreppen maximum och minimum diskuteras. Vidare behandlas där y : k (omvänd proportionalitet) och a:
denna åskådliggöres grafiskt.
I den särskilda kursen kan delar av momentet behandlas i årskurs 2.
Trigonometriska funktioner. De trigonometriska funktionerna definieras för godtyckliga vinklar och åskådliggöres grafiskt. De trigonometriska funktionemas betydelse vid bestämning av vinklar i trianglar omnämnes liksom trigonome- triska tabeller. Avsnittet bör omfatta 3—4 lektioner.
Exponentialfunktioner. Att behandla rötter av högre ordning är av föga in- tresse i fackskolan. Man får därför introducera a”(a> 0) för icke-heltal a: på annat sätt än via rötter t. ex. på följande sätt. Funktionen a” är tidigare införd för heltalsvärden på a:. Man önskar nu definiera den för alla reella tal av så att följande egenskaper är uppfyllda
1) a” ' a” : a”+”
2) (a.). = ,... 3) Funktionen y = a” blir kontinuerlig (motsvarande kurva samman— hängande).
Sedan meddelar man att dessa krav räcker för att funktionen skall vara full- ständigt definierad men att något bevis ej kan ges på detta stadium. Man kan sedan exempelvis visa att all—”' är lösningen till ekvationen :::3 = a eftersom enligt 2) gäller (al/3)3_ — (zu/3) ' 3 — _a och a1/2___ — VE osv. Med hjälp av en tabell upp— ritas t.ex. kurvorna y— __ 2G och y_ _ 10”.
Potenslagarna genomgås och räkning med potenser övas. Benämningen V a för a1/3 omnämnes.
Logaritmfunktioner. Man definierar y: ”log :c som roten till ekvationen m = a” sedan det på geometrisk grund gjorts troligt att en sådan lösning existerar och är entydig. Eventuellt kan begreppet invers funktion beröras. Logaritmla- garna härleds. Logaritmernas användning vid utförandet av numeriska räkningar beröres. Principerna för räknestickan genomgås.
Serier. Begreppet geometrisk talföljd definieras. Den aritmetiska talföljden omnämnes. Det visas att storleken vid varje årsskifte av ett kapital som växer med ränta på ränta bildar en geometrisk talföljd och hur summan av årliga lika stora inbetalningar kan beräknas. Inga konstlade eller komplicerade uppgifter får förekomma på detta avsnitt.
Sannolikhetsläm. Genom att betrakta några enkla hasardspel leds eleverna på intuitiv väg fram till det klassiska sannolikhetsbegreppet, dvs. sannolikheten för en händelse definierad som kvoten mellan antalet för händelsen gynnsamma och totala antalet möjliga fall. Man kan räkna några enkla tillämpningar, som inne- bär användning av någon enkel kombinatorisk princip t. ex. multiplikations- principen. Vidare bör man praktiskt visa elever att sålunda beräknade sannolik- heter har ett visst samband med relativa frekvenser för en händelse genom att demonstrera resultat av t.ex. kast med mynt. Eleverna kan även själva utföra enkla experiment. I anslutning härtill diskuteras de relativa frekvensernas stabi- litet och man visar praktiskt att denna även gäller, då det ej föreligger »sym— metri».
Utan att närmare fördjupa sig i sannolikhetsbegreppet och räkning med sanno— likheter får man kortfattat beröra normalfördelningen och nämna dess betydelse samt med exempel visa att variabler i praktiken ofta är åtminstone approxima- tivt normalfördelade. Exempel på sannolikheter vid normalfördelningen skall behandlas. Eleverna skall läras använda en tabell över normalfördelningen. Man får nöja sig med att grafiskt belysa de i normalfördelningen ingående konstanter- nas betydelse. I anknytning till vad som behandlats i den beskrivande statistiken kan man även beröra hur man praktiskt bestämmer dessa.
Samverkan
Det är av största vikt att matematikundervisningen planeras så, att när ett moment av kursen behövs i ett annat ämne, det skall vara behandlat i mate- matiken. Endast i undantagsfall får man avstå från denna princip. Matematik- läraren måste stå i kontakt med lärare i ämnen som är särskilt beroende av matematikundervisningen.
Hjälpmedel
De använda läroböckerna skall vara läroböcker och ej enbart exempelsamlingar. De bör innehålla en fullständig genomgång av hela matematikkursen. Bevisen får ej vara så knapphändiga att det uppstår svårigheter för eleverna att följa resonemangen. Läroböckerna bör vidare innehålla olika lösta tillämpningsupp— gifter. Under vissa förhållanden kan det vara fördelaktigt om läraren vid ge- nomgången undviker just dessa tillämpningar och själv konstruerar sådana. Lärobokens lösta uppgifter kan eleverna själva gå igenom.
Tryckt material är det ojämförligt viktigaste medlet för kunskapsinhämtning
i matematik. I viss utsträckning kan annat åskådningsmaterial användas såsom film, bildband, planscher och geometriska modeller.
Möjligheterna att använda programmerade hjälpmedel av olika slag bör prö- vas.
För undervisning i användandet av räknemaskiner krävs tillgång till sådana. Statistiska material kan demonstreras för eleverna i form av färdigställda 1 diagram på planscher. För sannolikhetsläran och statistiken fordras någon appa- ratur av enkelt slag för utförande av slumpförsök såsom tärningar och apparat för demonstration av normalfördelning.
Fysik
MÅL
Undervisningen i fysik har till uppgift
att komplettera studierna i grundskolan så att eleverna får ökade kunskaper om viktiga fysikaliska företeelser jämte praktiska tillämpningar med ton— vikt på sådana kunskaper som de kan förutsättas ha behov av i kommande yrkesverksamhet.
HUVUDMOMENT
Strålningslära Vårmelära Mekanik Elektricitetslära Elektronik
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer
Strålningslära. Förstoringsapparat. Projektorer. Människoögat. Kameror. Kikare. Mikroskop. Fotometri. Ljusets färguppdelning. Ultraviolett och infrarött ljus. Luminiscens. Polariserat ljus. Röntgenstrålning. Strålning från radioaktiva ämnen.
Värmelära. Vätskors och gasers tryck. Luftfuktighet. Värmetransport.
Årskurs 2, 2,5 vtr varav 0,5 vte laborationer
Mekanik med akustik. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Kraft- ekvationen. Energi och effekt. Frekvens. Ljud och ultraljud. Ljudmätning.
Elektricitetslära. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på strömgenomfluten ledare i magnetfält. Elektrisk spänning och potential. Joules lag. Resistans. Ohms lag. Elektromagnetisk induktion. Växelspänning och växelström.
Elektronik med telekommunikation. Trådbunden telekommunikation. Elektron- rör med glödkatod. Transistor. Radiovågor. Radiokommunikation. Mikrovågor. Fotoelektriska effekter.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Kursen har getts en starkt praktisk inriktning, icke blott för att förbereda en kommande yrkesverksamhet, utan även för att ge en orientering i en tekniskt betonad omvärld. Det ankommer på lärarna att klargöra sambandet mellan fysik och teknik inom behandlade områden.
Fysikalisk systematisering åsyftas ej, utan stoffet bör grupperas kring intresse- områden. Kraven på stringens måste sättas vida lägre än inom den tekniska fackskolan. Särskilt inom elektricitetsläran torde man få avstå från stränga definitioner på de använda storheterna.
Den anförda studieplanen är blott ett förslag till disposition och torde — sedd som en helhet — innebära ett något för ambitiöst program. Läraren rekommen- deras att utesluta vissa moment och fördjupa studiet av de återstående hellre än att presentera en ytlig men hela kunskapsfältet täckande framställning. Intet hindrar, att andra moment än de förtecknade beredes visst utrymme.
Läraren har alltså frihet att följa sin egen plan för kursen, men måste dock beakta,
att målsättningen uppfylles,
att samtliga huvudmoment behandlas och att samverkan sker med undervisningen i matematik, kemi och biologi. En intresselös upprepning av grundskolans framställning måste undvikas. Detta kan ske genom att man tar upp nya områden till behandling och att i den mån en repetition är nödvändig denna utföres i anknytning till för eleverna nya tillämpningar eller under anläggande av nya aspekter på de fysikaliska sammanhangen.
Dessutom måste uppdelningen av materialet mellan årskurs 1 och årskurs 2 ske på följande sätt: Till årskurs 1 förlägges sådant stoff, som har intresse för och kan tillgodogöras av icke blott naturvetenskapligt-tekniskt inriktade elever utan även av elever med konsumtionsekonomisk och social inriktning. Till årskurs 2 hän- skjutes stoff, som är av intresse för de yrkeskategorier, som väljer den natur- vetenskapliga specialiseringen, och som kan ge väsentlig behållning endast ge- nom en något mer stringent behandling.
I årskurs 1 bör enkla beräkningar av vissa storheters värden utföras, dels där- för att dessa beräkningar klargör storhetssambanden, dels därför att eleverna har nytta av sådana räkningar i sin yrkesverksamhet. Användning av formler bör icke vara uteslutet, om man med formelns hjälp anser sig på enklaste sätt ut— trycka ett väsentligt samband. Däremot bör härledningar ej utföras i algebraisk form. Ej heller bör egentlig problemlösning förekomma.
I årskurs 2 bör behandlingen däremot vara enkelt matematisk inom de om-
råden, där detta underlättar förståelsen för sammanhangen. Lösning av enkla naturliga problem på kursen kan förekomma vid sidan av beräkningar av i års- kurs 1 nyttjad typ.
Såsom närmare motiveras i det som nedan anföres om samverkan, koncentre- ras fysikstudierna lämpligen i årskurs 1 till höstterminen och i årskurs 2 till Vårterminen.
I samband med laborationerna övas eleverna lämpligen i att utnyttja och även upprita diagram.
Kommentarer till speciella kursmoment
Strålningslära. I samband med genomgång av de optiska instrumenten torde viss repetition av strålgången vid linser och speglar böra göras och begreppet bränn— ” vidd befästas. Både brytningslagen och linsformeln förbigås däremot. Orienteringen om ögat kan omfatta både dess byggnad och verkningssätt. * En diskussion av djupskärpans beroende av bländaröppningen i kameran kan genomföras. Filmkameran beskrives. I samband med mikroskopet kan mikro- projektion demonstreras.
Ljusflöde, belysning och ljusstyrka behandlas. För olika arbeten erforderlig belysning omnämnes och bländningsproblemet antydes. Ljusmätning med spärr— skiktcell beröres. Belysningssystemets roll i optiska apparater illustreras experi- mentellt. Betydelsen av öppningsförhållandet hos kameraobjektiv för expone- ringen uppmärksammas. En viss träning i fotografisk teknik ges på laborationer. Kikarens ljussamlande verkan omnämnes.
Ljusets färguppdelning med prisma studeras. Ljusvåglängder omnämnes, men Vågrörelselära ingår ej i kursen. Existensen av infrarött och ultraviolett ljus på- visas, liksom olika slag av luminiscens. Glödlampsljusets förändring med tempe— raturen hos glödtråden demonstreras. Några typer av ljuskällor genomgås. Ele- mentär färglära tages upp till behandling men utsträckes icke till att omfatta färgämneslära. Om möjligt bör en viss förståelse för färgfilmens princip bibringas eleverna.
' Polarisation med hjälp av polaroider och vid reflexion beröres.
' Röntgenstrålningens framställning omnämnes, men den huvudsakliga behand—
j lingen bör gälla radiografi. Experiment med röntgenstrålning bör dock ej utföras. i Strålningsfaran diskuteras. » De olika strålningsslagens natur genomgås och en orientering om räckvidds— förhållanden och registreringsmetoder lämnas. Några tekniska användningar | antydes, men isotopteknik torde lämpligen hänskjutas till biokemin.
Värmelära. Begreppet tryck klargöres, och några sätt att mäta tryck genom- gås. Pascals princip repeteras i anslutning till några praktiska tillämpningar. Däremot torde Arkimedes princip vara tillräckligt behandlad i grundskolan. Boyles lag samt gastryckets temperaturberoende kan förbigås.
Eleverna får stifta bekantskap med vattnets ångtryckskurva och lagen om kalla väggen. Mätning av luftfuktighet genomgås kortfattat.
Värmeledningstalet införes och enkla beräkningar göres på det stationära till— ståndet vid ett homogent planparallellt skikt. Även om begreppet värmemängd eller inre energi måste repeteras, bör den i grundskolan genomgångna kalori- metrin icke upptagas till förnyad behandling. Däremot bör temperaturstrål- ningen åter genomgås och värmeövergångens sammansatta karaktär klargöras samt värmeövergångstalet införas.
Mekanik med akustik. Begreppen hastighet och acceleration preciseras, så långt de tillgängliga matematiska hjälpmedlen tillåter. Även mätningar av stor— heterna i fråga beaktas, varvid stroboskopisk metod enligt nedan kan utnyttjas. Uppmärksamheten bör ej huvudsakligen riktas mot fallrörelse.
Kraftekvationen användes på några enkla exempel utan utförligare motivering. Friktionsfenomenet uppmärksammas.
Företrädesvis mekanisk energi behandlas i detta sammanhang, varvid sam— bandet mellan rörelseenergi och hastighet nyttjas. Viss förtrogenhet med olika effektenheter bör vinnas.
Tachometermetod och stroboskopisk metod för varvtals- och frekvensbestäm- ning genomgås laborativt.
Våglängd och frekvens hos ljudet omnämnes och dessa storheters samband med utbredningshastigheten anges utan närmare motivering, men egentlig våg- rörelselära ingår ej i kursen. Hörbarhetsområdet fastlägges experimentellt och några användningsområden för ultraljud antyds.
Ljudeffekt, ljudnivå och ljudstyrka behandlas i anslutning till ljudstyrkedia- grammet. Eventuell problemlösning måste begränsas till ett fåtal enkla uppgifter.
Elektricitetslära. Representation av det magnetiska fältet kring permanenta magneter, strömgenomflutna ledare och spolar medelst flödeslinjer kan vara till- fyllest. Begreppet flödestäthet behöver sålunda icke införas. Eleverna bör under kursens lopp experimentellt bli förtrogna med vridspole- och vridjärnsinstrumen- tens konstruktion, inkopplande och avläsning. Däremot behöver elektriska mo— torer icke studeras.
Elektrisk spänning kan exempelvis införas i anslutning till Joules lag. Acku- mulatorer genomgås, och eleverna övas i att koppla in dem i strömkretsar vid laddning och urladdning. De bör också stifta bekantskap med ett termoelement.
Problemlösningen på Ohms lag bör hållas inom snäva gränser. Resistansberäk— ning ur tråddirnensioner och resistivitet torde kunna förbigås, men man bör medtaga något om motståndsapparater och elektrisk uppvärmning samt någon regleranordning med användande av bimetall. Wheatstones brygga kan genom— gås på en laboration, och om tiden så medger kan därvid en termistor användas.
Den elektromagnetiska induktionen behandlas endast experimentellt och helt utan matematik. En orientering om självinduktion och Virvelströmmar kan läm- nas.
Som inledning till växelströmsläran kan metoden att generera sinusspänning
medelst en roterande slinga i ett magnetfält antydas. Däremot ingår generator- konstruktioner icke i kursen. Sambandet mellan frekvens och period genomgås. Sambandet mellan toppvärde och effektivvärde anges utan detaljerad motive— ring. Man torde böra avstå från att matematiskt behandla det trigonometriska sambandet mellan spänning och tid samt ström och tid. Transformator och lik- riktare bör eleverna få experimentell erfarenhet av. Den elektriska faran beaktas och diskuteras. Trefasdistribution omnämnes och som en intresseväckande till- lämpning av växelström med hög frekvens kan högfrekvensuppvärmning an- föras.
Elektronik med telekommunikation. Det är meningen att eleverna i största utsträckning experimentellt skall bli förtrogna med de enklaste varianterna av kopplingselementen och de enklaste kombinationer, i vilka de ingår. Sålunda bör ett elektromagnetiskt relä studeras liksom mikrofoner, hörtelefon och hög— talare. Väljare bör måhända omnämnas mer i förbigående. I detta sammanhang kan även bandspelare behandlas och fjärrskrivmaskin beröras.
I stora drag klargöres för eleverna förloppen i vakuumrör och transistorer. Men något mer ingående studium bör ej ägnas de fysikaliska skeendena i rör och kristaller. Ej heller framstår karakteristikorna som något i denna kurs väsentligt. Man bör snarare eftersträva att göra eleverna bekanta med vissa kopplingar med vakuumdiod, —triod och -pentod samt transistor.
På bekostnad av något annat moment kan i detta sammanhang principerna för elektronmikroskopet genomgås, om detta sammanfaller med elevernas in- tresseinriktning.
En orientering om elektromagnetisk vågrörelse i området mellan sändar- och mottagarantenn bör ges, varvid sambandet mellan utbredningshastighet, fre- kvens och våglängd utnyttjas utan att ha motiverats närmare. Radiovågomas utbredningsförhållanden beskrives. Amplitud- och frekvensmodulering genomgås utan matematik.
Endast det allra enklaste av sändarens och mottagarens byggnad behandlas. Särskilt uppmärksammas svängningskretsarnas funktioner — utan matematisk behandling — samt något modulations- och demodulationsförfarande.
Den i grundskolan givna behandlingen av radartekniken fördjupas något, men klystroner och magnetroner torde icke kunna genomgås. I detta sammanhang kan måhända en orientering om Dopplereffekten finna utrymme.
Fotoelektrisk emission och fotoceller, spärrskiktceller och måhända även foto- konduktiva element studeras. En fotoelektrisk reläkoppling kan uppbyggas och tillämpningar såsom infrarödkikare och ljudfilmsteknik omnämnas. Olika larm— system kan beröras här, om så ej skett vid trådbunden telekommunikation.
Televisionstekniken är alltför komplicerad, och man kan befara att en orien- tering utöver den, som givits i grundskolan, blir så ytlig, att behållningen icke uppväger det nedlagda arbetet.
Samverkan med matematik, kemi och biologi bör regleras på gemensamma ämneskonferenser. Det beaktas, att om logaritmer behandlas i matematiken, den erhållna kunskapen bör utnyttjas vid behandlingen av ljudnivå, och att de trigo- nometriska funktionerna är till god hjälp vid behandlingen av växelström och elektromagnetisk vågrörelse.
I årskurs 1 underlättas kemistudiema, om eleverna har kunskaper om vissa av ovan förtecknade fysikaliska kunskapsområden. Därför bör fysik koncentrations- läsas under höstterminen och kemi under vårterminen.
För att kemin skall kunna ge erforderliga kunskaper för de avslutande stu- dierna i biologi, bör kemistudiema fullbordas under höstterminen i årskurs 2, och det är då lämpligt att den erforderliga koncentrationen i kemi balanseras med koncentration av fysikstudierna till vårterminen. Härvid har också eleverna vid- sträcktare kunskaper i matematik, vilket kan komma fysikstudierna tillgodo.
För båda årskurserna åsyftas total, icke partiell koncentration. Den senare omintetgör kontinuiteten i undervisningen under perioder med reducerat tim- antal.
Laborationer
Laborationerna torde ej i någon större utsträckning kunna inriktas mot att undersöka det fysikaliska sambandet mellan storheter utan i flertalet fall böra utföras som tillämpningsövningar, vid vilka eleverna blir förtrogna med kon- struktionen, verkningssättet och användningen av vissa apparater. Härvid upp- övas bl.a. vanan att avläsa skalor. Enkla bestämningar av materialkonstanter bör också kunna ske i några fall. Men också kvalitativa laborationer kan före- komma.
Laborationerna bör för undvikande av jäkt utläggas som tvåtimmarsövningar.
Hjälpmedel
Eftersom det matematiska instrumentet i stor utsträckning lägges åt sidan i denna kurs, är det angeläget att andra medel tillfullo utnyttjas för att underlätta elevernas förståelse av det behandlade. Detta sker både vid laborations- och demonstrationsexperiment.
Beträffande härvid använda hjälpmedel hänvisas till vad som anföres för ämnet fysik i teknisk fackskola, men laborationsutrustningen kan i social fack- skola givetvis vara vida enklare, och en handbok för problemlösningen behövs knappast. Däremot torde isärtagbara apparater, apparatdelar och modeller ha en särskilt stor roll att fylla vid just denna studiegång.
Kemi MÅL
Undervisningen i kemi har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper av allmänt grundläggande karaktär som för- beredelse för yrkesspecialisering eller fortsatta studier, samt att ge en uppfattning om kemins betydelse för framåtskridandet på samhälls—
livets olika områden.
HUVUDMOMENT
Atomernas byggnad ; Bindnings- och strukturlära ? Oxidation och reduktion ? Syra—bas-begreppet ' Termokemi ' Elektrokemi Lösningars egenskaper Kemins viktigaste ämnesgrupper Elementär biokemi Kemins roll i samhället ?
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer Materiens byggnad. Repetition av grundläggande begrepp. Atomkärnans bygg- nad. Elektronstrukturen hos de enklaste grundämnena. Isotopbegreppet. Perio- diska systemet. Ädelgasema och ädelgasstrukturens stabilitet. Valenselektroner. Atomernas storlek och vikt. Atomvikt. Avogadros tal. Molbegreppet. Olika slag av kemisk bindning: van der Waals krafter, metallisk bindning, jonbindning, kovalent bindning, polära molekyler. Molekylvikt. Aggregationsformerna (mate- riens fasta, flytande eller gasformiga tillstånd) och övergångar mellan dem.
Kemisk reaktionslära. Vatten som lösningsmedel. Lösningars koncentration. Mo— laritet, viktsprocent. Oxidation och reduktion. Exoterma och endoterma reak- tioner, energirika och energifattiga ämnen. Oxider av metaller och icke—metaller. Syra—bas-begreppet (Brönsted). pH. Neutralisation. Salter. Metaller och lege— ringar, jämte deras förhållande till luft, vatten och syror. Metallernas elektro- kemiska spänningsserie. Galvaniska element. Korrosion och korrosionsskydd.
Årskurs 2, 2,5 vtr varav 1 vte laborationer
Kemisk reaktionslära ( forts.). Kemisk reaktionshastighet och dess beroende av koncentration och temperatur. Katalys. Kemisk jämvikt (kvalitativ diskussion).
Kolloida lösningar och deras egenskaper. Diffusion, adsorption, kromatografi. Kvantitativ kemisk analys: syra—bas-titrering, redox-titrering, kolorimetri.
Organisk kemi. De viktigaste organiska ämnes-grupperna. Molekylstruktur, iso- meri, funktionella grupper. Addition, substitution, kondensation, polymerisation. — Amfolyter. Buffertlösningar.
Elementär biokemi. Cellens byggnad. Cellkärna, nukleol, kromosomer, mitokon— drier, ribosomer, cellens membransystem.
Proteinernas struktur och betydelse. Aminosyror, peptider. Proteinernas struk- tur och egenskaper som konsekvens av strukturen. Enzymer och enzymverkan. Aktiv yta. Enzymsubstrat-komplex. Blodets sammansättning och uppgifter. l Hämoglobin och syretransport. Immunitet. '
Energiutvinning och ämnesomsättning. Glykolys och cellandning. Vitaminer- nas roll i ämnesomsättningen. Kolhydratomsättningen i kroppen. Insulin och adrenalin. Fettsyrornas och aminosyrornas nedbrytning och förbränning. Ut— söndringen av urinämne. .
Omvandling av kemisk energi till muskelenergi och andra energiformer.
Ärftlighetens kemiska natur. DNA och RNA som bärare av information. Proteinsyntesen. Mutationer. Mutationsframkallande strålning. Isotophygien. Virus.
Människans matsmältning och näringsbehov. Matsmältningens kemiska för- lopp. Energibehov, proteinbehov. Nödvändiga vitaminer, aminosyror och fett— syror. Något om mänsklighetens försörjningsproblem.
Kemins betydelse för samhället. Vattenrening, jonbytare, tensider. Petroleum och petrokemi. Makromolekylära material. Kemin i jordbrukets tjänst. Cellulosa- , produkter. Kemin i medicinens tjänst. Livsmedelskemi. Den svenska kemiska * industrins ekonomiska betydelse.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen bör inriktas på att mot bakgrunden av de kunskaper eleverna förvärvat i grundskolan och med stöd av ett begränsat och så långt som möjligt av experiment underbyggt, nytt kunskapsstoff söka ge möjlighet till förståelse för enkla kemiska sammanhang och skeenden.
Även om experimentet och dess analys alltjämt är den främsta källan till kemisk kunskap är det nödvändigt att ytterligare konkretisera framställningen genom flitig användning av molekyl- och kristallmodeller.
De kemiska förlopp som behandlas skall åskådliggöras och diskuteras med reaktionsformler. Det är nödvändigt, att eleverna från första början vänjes vid att i varje särskilt fall ge dessa formler en adekvat form.
För att befästa kemikunskaperna och skapa förståelse för de kvantitativa sammanhangen inom kemin bör eleverna genom övning förvärva någon färdighet
i enkel stökiometri och koncentrationsberäkning. Exempel bör om möjligt häm- tas från för eleverna tillämnade yrkesområden.
Ordningsföljden mellan de olika momenten i kursplanen är icke bindande för lärogången men utvisar en möjlig sådan.
Årskurs 1 bör inledas med en repetition av begrepp, som har behandlats i grundskolans kemikurser.
Begreppen atomnummer, masstal och isotopi införes. I fråga om elektron- strukturen behandlas informativt olika energinivåer. Eleverna får lära sig, att det krävs energi för att avlägsna en elektron från en atom.
En mol definieras enklast som 6,02 - 1023 st av ett partikelslag. Vikten i gram av en mol (6,02 - 1023 st) av ett partikelslag vilket som helst kallas en gram- molekyl. Man talar alltså om en grammolekyl kloratomer, klormolekyler, klorid— joner etc.
Vid behandlingen av den kemiska bindningens natur lägges huvudvikten vid de två huvudtyperna, nämligen kovalent bindning och jonbindning. Av polära molekyler behandlas åtminstone vatten.
I avsnittet om materiens tillståndsformer (aggregationsformer) diskuteras grundämnens och enkla kemiska föreningars smält- och kokpunkter i belysning av ämnenas bindningsförhållanden.
Orsaken till vattens egenskaper som lösningsmedel bör klargöras. Kapitlet oxidation och reduktion inleds lämpligen genom införande av be- greppet oxidationstal och reglerna för dess användning. Oxidationstalets karaktär av räknestorhet betonas. Oxidation och reduktion definieras sedan som ökning respektive minskning i oxidationstalet. I förlopp där partiklarnas laddning tyd- ligt ändras diskuteras sambandet mellan oxidationstalsändring och elektronöver— föring.
Behandlingen av oxiderna bör ske med utgångspunkt i den kemiska bind- ningens natur. Kännedom om de viktigaste icke-metall— och metalloxidernas struktur och egenskaper är av värde vid diskussionen av syror och baser och deras reaktioner. Begreppen sur och basisk oxid kan här komma till användning.
Förutom syrornas allmänna egenskaper, starka och svaga syrors protolys be- handlas särskilt halogenvätesyrorna, svavelsyra, salpetersyra, fosforsyra, kolsyra och kiselsyra. Bland baserna upptas ammoniak och de mot syrorna korresponde- rande anjonbaserna.
Neutralisationsvärmet kan bli föremål för experimentell bestämning. Några grupper av principiellt eller tekniskt viktiga salter tas upp till behandling.
Utom några kemiskt intressanta och praktiskt viktiga metaller kan någon grupp av kemiskt närbesläktade metaller bli föremål för behandling. Metallernas förhållande till luft och vatten jämte oxidernas reducerbarhet sättes i samband med metallernas plats i den elektrokemiska spänningsserien.
Reaktionshastighetens beroende av koncentration, temperatur och katalysa- torer studeras experimentellt och diskuteras endast kvalitativt. Massverkans lag tas ej upp till behandling.
I samband med syra—bastitrering kan teorin för indikatorer kvalitativt berö- ras. Redox-titrering belyses med något väl valt exempel.
Behandlingen av den organiska kemin och biokemin skall utgöra tyngdpunk- ten i andra årskursens studium. Framställningen i organisk kemi avser en Visserligen kortfattad men systematisk genomgång av den organiska kemins uppbyggnad och viktigare ämnesgrupper. Antalet föreningar som tas upp till behandling för att illustrera molekylstruktur och isomeriförhållanden, funktio— nella grupper och väsentliga reaktionstyper, måste starkt begränsas och väljas med stor omsorg med hänsyn till deras betydelse ur systematisk, teknisk och biologisk synvinkel. Alldeles särskild hänsyn bör därvid tas till den efterföljande biokemikursen.
Följande ämnesgrupper kan behandlas: kolväten, alkoholer, aldehyder, kar- boxylsyror, aminosyror, estrar, fetter, proteiner och kolhydrater. I samband med karboxylsyrorna kan buffertlösningar diskuteras. Aminosyrornas och proteiner— nas amfolytkaraktär observeras.
Huvuduppgiften för undervisningen i biokemi är att orientera eleverna om de viktigaste livsprocesserna ur kemisk synvinkel. På grund av att de fysiologiska förloppen är sammansatta av biokemiska delreaktioner, som är kopplade till långa reaktionssekvenser, ställer undervisningen i biokemi stora krav på lärarens förmåga att schematisera och konkretisera förloppen utan att förlora sig i en- skilda detaljer. Framställningen bör begränsas till huvudlinjerna och hjälpmedel i form av tecknade symboler, modeller och film bör flitigt utnyttjas. Vid genom— gång av cellens mikroskopiska och submikroskopiska byggnad bör ljusmikro- skopiska studier kompletteras med elektronmikroskopiska bilder. Sambandet mellan struktur och funktion bör ständigt beaktas.
En indelning av proteinerna i olika typer är ej nödvändig eller ens önskvärd. Däremot uppmärksammas de egenskaper som betingas av att de är makro- molekyler, att de besitter laddade ytgrupper och att de är amfotera protolyter. Begreppet primärstruktur (aminosyresekvens) och dess genetiska betydelse be- lyses med lämpliga exempel. Sekundär— och tertiärstruktur kan behandlas sum- mariskt.
Enzymernas medverkan vid livsprocesserna såsom katalysatorer understrykes. Enzymkemins viktigare grundbegrepp diskuteras och enzymernas verkningssätt illustreras lämpligast genom att man behandlar en hydrolytisk och en elektron- överförande process.
Det moment som rör energiomsättningen innehåller ett omfattande stoff. För att medhinnas kräver det en noggrann disposition. De olika metaboliska förlop- pen beskrives med hjälp av enkla schemata. Enskilda enzymmekanismer diskute- ras endast i något enstaka fall och då endast med beaktande av de grupper som förmedlar katalysen. Vitaminerna som beståndsdelar i coenzymen beaktas.
Nukleinsyrornas byggnad diskuteras enbart från den synpunkten att de är gen- bärare respektive förmedlare av information vid proteinsyntesen. De metaboliska
konsekvenserna av mutationer beröres med exempel från någon ärftlig ämnes- omsättningsdefekt hos människan.
Människans matsmältning diskuteras med utgångspunkt i grundskolans kurs. Med hänsyn till förvärvade kunskaper i kemi kan en något mera för- djupad bild av de kemiska förloppen ges. Avsnittet bör dock ej svälla ut på bekostnad av en diskussion om människans näringsbehov. I detta sammanhang kan skillnaden mellan växt- och djurprotein från näringssynpunkt diskuteras.
I det avslutande kapitlet om kemins betydelse för samhället får de uppräk- nade momenten betraktas som förslag till lämpliga ämnesområden som kan tas upp till behandling i den mån tiden medger det. Det är önskvärt att ej enbart kemiska synpunkter anläggs på ämnesstoffet. I stället bör huvudvikten fästas vid kemins betydelse för människans hälsa, försörjning och livsföring. I avsnittet om kemin i jordbrukets tjänst skall sålunda ges en framställning av på vilka olika sätt kemin verkar som produktionshöjande faktor för jordbruket. Däremot är avsikten icke att här ge en redogörelse för olika slag av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Likaså bör momentet kemin i medicinens tjänst ge en över— sikt över vad kemin betytt för läkekonstens framåtskridande.
Samverkan
Samverkan med matematik, fysik och biologi bör regleras på gemensamma äm- neskonferenser. I årskurs 1 underlättas kemistudiema om eleverna har känne— dom om vissa fysikaliska kunskapsområden. Därför bör om möjligt fysik kon— centrationsläsas under höstterminen och kemi under vårterminen.
För att kemin skall kunna ge erforderliga kunskaper för de avslutande stu- dierna i biologi bör kemistudiema avslutas med höstterminen i årskurs 2, och det är då lämpligt att den erforderliga koncentrationen i kemi balanseras med koncentration av fysikstudierna till vårterminen.
Laborationer
Laborationer bör i görligaste mån utläggas som tvåtimmarsövningar. De torde i flertalet fall böra utföras som tillämpningsövningar. Vid sidan av laboratorie— experiment bör därför demonstrationsexperiment spela en betydande roll.
Hjälpmedel
Beträffande hjälpmedel hänvisas till vad som anföres för ämnet kemi på teknisk fackskola, men laboratorieutrustningen kan på social fackskola givetvis vara vida enklare.
Kemi
(konsumtionsekonomisk specialisering)
MÅL
Undervisningen i kemi inom konsumtionsekonomisk specialisering har till upp- gift att öka kunskapen om sådana kemiska företeelser och ämnesgrupper som är av betydelse inom ämnet konsumentkunskap.
HUVUDMOMENT I ;
Atomernas och molekylernas byggnad Kemiska reaktioner
Metalliska och keramiska material Plastmaterial
Lösningsmedel
Tensider Textilkemi Livsmedelskemi
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr varav 1 vte laborationer Atomernas byggnad. Kemisk bindning. Molekylstruktur Vatten och andra lösningsmedel. Jonbytare och deras användning
Vattenavhärdning Syra-bas-begreppet. pH
Tensider. Tvätteffekt. Tvättmedel. Emulgeringsmedel Kolloider. Osmos. Diffusion. Viskositet. Skyddskolloider Adsorption. Emulsion Metallernas elektrokemiska spänningsserie Metalliska materials förhållande till luft, vatten, syror och baser Keramiska material och deras egenskaper. Glas Plaster. Syntetiska och makromolekylära ämnen. Polymerisation
Polykondensation
Fibermaterial, deras fysikaliska och kemiska egenskaper
Färgämnen
Elementär biokemi: kolhydrater, lipider, proteiner, nukleinsyror, enzymer och deras verkan - Kemiska förändringar vid hantering av livsmedel Tillsatser till livsmedel Gifter och giftskydd
Undervisningen skall inriktas på att ge eleverna kunskap om olika materials byggnad, egenskaper och beständighet vid olika miljöers inverkan samt en orientering i elementär biokemi. För att engagera eleverna och göra studierna meningsfyllda är det nödvändigt att undervisningen får en klart praktisk inriktning. Samtidigt bör undervisningen utformas så att eleverna får en teore— tisk grundval, som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska samman— hang och skeenden och som kan tjäna som utgångspunkt för fortsatta själv- studier. Den biokemiska orienteringen har till uppgift att ge eleverna underlag för förståelsen av näringsfysiologiska sammanhang. Eleverna bör dessutom vänjas att tillgodogöra sig kemiskt vetande ur gängse tidskrifter och ej alltför avancerade handböcker.
Ordningsföljden mellan kursplanens olika moment är inte bindande för läro- gången.
För förståelsen av de ofta komplicerade kemiska företeelserna inom konsu- mentkunskapens varukännedom är det nödvändigt med kännedom om atomer- nas byggnad, olika typer av kemisk bindning och molekylstruktur. En repetition och utvidgning av första årets kurs behövs därför. Framställningen göres åskåd- lig genom användande av atom- och molekylmodeller.
Vattnets fysikaliska egenskaper ges en mera ingående skildring, dess funktion som lösningsmedel och skillnaden mellan vatten och organiska lösningsmedel genomgås. Regeln »lika löser lika» introduceras experimentellt och belyses teore— tiskt. En närmare beskrivning av de organiska lösningsmedlen kan även sparas till efter den petrokemiska översikten i samband med plaster. J onbytarna får sin praktiska belysning genom avjonisering av vatten och vattenavhärdning.
Vid behandlingen av syra—bas-begreppet repeteras syrors och hydroxiders all- männa egenskaper. Av praktiskt viktiga salter ägnas uppmärksamhet åt karbo- nater, fosfater och silikater.
Begreppet pH har stor betydelse i fysiologiska sammanhang och bör kunna förklaras med enkla tiopotenser. Det väsentliga är att eleverna blir bekanta med pH—skalan och lär sig skillnaden mellan högt och lågt pH-värde.
Disk, tvätt och desinfektion intar en central ställning i konsumentekono- miska sammanhang. Tvättmedlens sammansättning, funktion och inverkan på olika material bör belysas mera ingående.
Kolloider har en så mångsidig praktisk betydelse att eleverna bör äga känne- dom om de vanligaste termerna och fenomenen inom kolloidkemi. Ytspän— ningen bör ha behandlats i samband med tvättmedel.
Metallernas förhållande till luft och vatten jämföres med deras plats i den elektrokemiska spänningsserien. Viktiga metaller i detta sammanhang är alumi- nium, koppar och silver samt av legeringarna rostfritt stål.
Keramiska material avser i första hand porslin och lergods. Studiet av plaster inleds lämpligen med en översikt av petrokemin genom
repetition av kolväte, alkohol, aldehyd och karboxylsyra samt skillnaden mellan mättade och omättade föreningar. Endast en översikt av de viktigaste plas- terna, deras egenskaper och användning kan medhinnas.
Fibermaterialen ägnas speciellt intresse, där syntetiska, regenererade och naturliga fibrer behandlas.
Sambandet mellan färg och struktur behandlas liksom olika typer av färger och färgningsmetoder, speciellt textilfärgning. '
De fysiologiskt viktiga föreningarna behandlas främst ur ämnesomsättnings- synpunkt. Här erinras lämpligen om begreppen reaktionsvärme och kalori.
De kemiska förändringarna vid hantering av livsmedel är av mycket stor praktisk betydelse och behöver en mera ingående belysning.
Med tillsatser till livsmedel avses konserveringsmedel, utdrygningsmedel och ämnen tillsatta för struktur och utseende.
Med gifter avses sådana hälsofarliga ämnen som användes mot biologisk skadegörelse på material och livsmedel.
Samverkan
Undervisningen i kemi skall i första hand samordnas med konsumentkunskap och biologi. Vid ämneskonferens träffas överenskommelse om intresseområden och tidsschema.
Samverkan kan utformas så att kemikunskaperna får bilda grund för kom- mande studier i konsumentkunskap. Kemin bör då koncentrationsläsas under höstterminen. Detta förfarande är det enklaste och effektivaste ur kemilärarens synpunkt om det gäller att ostört och logiskt bygga upp och lära ut största mängden fakta. Risk kan möjligen föreligga att lärarna tappar kontakten med varandra och väljer så olika exempel att eleverna får svårt att senare i konsu- mentkunskap utnyttja sitt kemiska vetande.
Mer berikande för både lärare och elever torde vara parallelläsning under hela året. Arbetssättet förutsätter stor frihet att tillämpa studieplanen. Man Väljer samma intresseområden och behandlar dem ur olika synvinklar. Valet av exem- pel bör kunna göras med tämligen kort varsel allt efter tillgång på material, dagsaktualitet eller uppdykande svårigheter att förklara en Viss sak. Vid paral— lelläsning bör det också vara möjligt att använda kemilaborationer till demon- strationsförberedelser för lektioner i konsumentkunskap. En sådan uppgift kan t.ex. vara »bakpulver». Laborationsgrupperna får i uppgift att undersöka var sin typ av bakpulver ur olika synpunkter, beståndsdelar, typ av gas, gasutveck- lingens beroende av temperatur, pH osv. Resultaten kan sedan demonstreras för kamraterna vid diskussion om bakpulver i konsumentkunskap.
Vilken typ av samverkan som skall väljas, koncentrations— eller parallelläs— ning, är beroende av tillgängliga lärarkrafter och bör avgöras av den samman- satta ämneskonferensen från fall till fall.
Till laborationer med delad klass är anslaget 1 vte. Med hänsyn till den tid laborationsarbetet tar är det lämpligt med en dubbeltimme varannan vecka. Laborationstiden är proportionsvis större här än i övriga kemikurser och är motiverad av ämnets praktiska utformning och behovet av större frihet för sam- verkan med andra ämnen.
Laborationsuppgiftema skall vara enkla. Laborationen bör inledas med en mycket kort presentation av det problem den avser att belysa och avslutas med en mera utförlig analys. Eleverna bör föra protokoll över försöken så att resul— taten kan utnyttjas som lektionsunderlag och vid samverkan med andra ämnen. Krav på renskrivning av protokollen som extra hemuppgift bör inte förekomma. Däremot ankommer det på läraren att kontrollera att laborationsanteckningarna göres snyggt, överskådligt och i övrigt ordentligt.
Kontorsteknik MÅL
Undervisningen i kontorsteknik syftar till att ge eleverna någon kännedom om moderna kontorshjälpmedel samt enklare rutiner på ett kontor.
HUVUDMOMENT
Kommunikationshjälpmedel och enklare kontorshjälpmedel
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 1 vte Översikt över de vanligaste kommunikationshjälpmedlen och kontorshjälpmed- len.
' Ankommande och avgående post och i samband härmed sorteringsnormer och
arkiveringsregler. Instruktioner för postbehandling, sortering och arkivering.
* Något om korrespondens och maskinskrivning. Maskinella hjälpmedel för bl. a. skrivning, diktering, duplicering, stencilering, kopiering och adressering samt
i vissa övningar på nämnda maskiner. ' Minneslistor och arbetsscheman.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Många elever även från social fackskola kan beräknas få uppgifter på kon- tor och expeditioner. Det är därför värdefullt med en orientering om de på ett kontor vanligast förekommande göromålen. Med den tid som står till för—
fogande för ämnet kan givetvis endast en summarisk genomgång av de olika momenten ske. Det blir alltså en undervisning av huvudsakligen orienterande natur, även om praktiska övningar när det gäller de vanligast förekommande göromålen bör få största möjliga utrymme.
De enklaste kontorshjälpmedlen som hålslag, häftapparat, brevöppnare, brev- sorterare, stencil- och kopieringsapparater liksom olika slag av förvaringshjälp- medel bör demonstreras liksom de vanligaste kommunikationshjälpmedlen. Öv— ningar på olika slag av hjälpmedel bör främst utföras i samband med behand- lingen av någon arbetsrutin där hjälpmedel erfordras, t. ex. vid en rutin som behandlar ankommande eller avgående post.
I samband med genomgången av ankommande post bör det framhållas att handlingarna redan från början bör ledas i rätta banor, eftersom detta är förut- sättningen för en god arkivordning.
Betydelsen av ordningssinne och planering av arbetet bör framhållas. Exempel på utarbetande av minneslistor och arbetsschemata vare sig det gäller uppdrag av mera tillfällig natur eller regelbundet återkommande arbetsuppgifter bör demonstreras. Eleverna bör övas i att göra upp sådana arbetsscheman.
Kursmomentet teletjänst bör innefatta en kortfattad behandling av telegram- teknik och telegrafkunskap. Även telex bör presenteras.
Eleverna bör övas i att per telefon lämna utförliga och sakliga uppgifter på ett behagligt och vänligt sätt. Praktiska övningar med telefon kopplad till band- spelare bör förekomma, helst med efterföljande kritiska bedömanden. Eleverna bör också om tiden det medger genomgå övningar i att på främmande språk föra vissa kortare telefonsamtal.
Samverkan
Samverkan bör eftersträvas främst med ämnena samhällskunskap, svenska och maskinskrivning samt med den yrkesorienterande verksamheten inom facksko- lan. Med hänsyn till den begränsade tiden för ämnet är det värdefullt att mera tidskrävande övningar utföres i samarbete med nämnda ämnen.
Studiebesök
Som ett led i undervisningen är välplanerade studiebesök av stort värde. Dessa kan arrangeras på olika sätt, och gemensamt för samtliga bör vara, förutom en noggrann förberedelse, genomgång och sammanställning av intrycken och i regel redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket. Ett värdefullt inslag i studie- besöket utgör de instruktioner och redogörelser som lämnas under studiebesökets gång, varför man bör försöka utverka att företaget eller institutionen som står som värd för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information.
Till undervisningen i kontorsteknik är det av stor vikt att kontorshjälpmedel finns att tillgå i sådan omfattning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel. Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljud- band är också värdefulla hjälpmedel. Det är därför av vikt att stillbilder och film— projektorer samt bandspelare finns tillgängliga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA-rådets filmavdelning. Möjligheten att inköpa filmer och ljud— band över TV och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvara— tagas. I de fall ekonomisk fackskola ingår i samma skolenhet som social fack- skola torde tillgången på utrustning vara tryggad. I andra fall bör anskaffas utrustning och filmer enligt samma principer som vid ekonomisk fackskola men givetvis anpassade efter den långt mer begränsade målsättningen för ämnet i social fackskola.
Egen framställning av materiel genom olika former av duplicering, även foto- kopiering och elektrostencilering är också ett önskvärt komplement till under- i
visningen. Viktigt är att olika registrerings- och arkiveringsmetoder tas upp och praktiska övningar bör anordnas på detta kursmoment. Därvid utnyttjas lämp- ligen olika bladsorterare, pärmar, register, mappar och samlingskartonger.
Ovningsämnen Stilhistorisk orientering
I undervisningen i samtliga övningsämnen bör så långt ske kan även ingå en sammanfattande orientering om stilarter och estetiska uttrycksformer (stil- historia). Genom att låta eleverna stifta bekantskap med musik, konstverk och bruksföremål från skilda tider kan undervisningen bidra till att skapa en värde- full stilhistorisk förståelse och utveckla elevernas förmåga till estetisk uppfatt- ning och upplevelse samt därjämte ge ökad insikt om konstens betydelse i sam- hället. I denna orientering bör i anslutning till undervisningen i historia ingå en översikt av några viktiga epokers särdrag inom bildande konst, konsthant- verk, musik, dans, teater och arkitektur, gärna med illustrationer.
I det följande lämnas för vissa ämnen några exempel på vad som lämpligen kan beröras, om möjligt i ett växelspel mellan de olika estetiska ämnena.
Musik. Gregorianik och medeltida musik. Barockmusik, vokala former (framför allt Matteuspassionen, Messias), instru— mentala former, svit, concerto grosso, fuga). Rokoko.
Wienklassicism. Romantik. Symfoni, symfonisk dikt: Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Mendelssohn,
Brahms, Liszt, R. Strauss, Mahler. Operan. Folkvisa, visa, lied, romans — Bellman, Geijer, Schubert, Schumann, Brahms, Grieg, Rangström, Sibelius. Impressionismen i musiken. Debussy. Jazzmusikens utveckling. Nutida musik i övrigt.
Teckning, slöjd. Några viktigare epokers särdrag inom bildande konst. Exem—
pelvis: medeltiden — omvänt perspektiv, renässansen -— centralperspektiv, axialitet, barocken — diagonalen. Konsten under medeltid, renässans och barock — jämförande studier av
arkitektur, skulptur, måleri, textilier, bokstavskonst etc.
1700-talet. Jämförande bilder av arkitektur, konst och konsthantverk (möbler, silver, textilier såsom bildvävnad, spets, broderi etc.). Allmogemåleriet. Roman- tik och realism.
Impressionism och expressionism. |
Kubismen och därav inspirerade riktningar.
Exempel: Picasso — Mirö — Klee. '- Sverige 1909 års män — naivismen — vitalismen. Funktionalismen. Corbusier — Mondrian.
Legér —— Gunnar Asplund. Surrealismen — Halmstadgruppen.
Skulptur. Skulptörens uttrycksmedel och olika arbetsformer inom skulptur. Jämförande analys av exempelvis Döderhultarn — Carl Milles — Bror Hjorth. Olika material och tekniker. Modellering, skulptering, gjutning (olika gjutnings- förfaranden med bildexempel).
Vår tids arkitektur. |
! l
...—___. M-:—r .
Möbler, konsthantverk och slöjd. Jämförande analys (eventuellt i form av gruppverksamhet) av epoker, teknik och material. Klädedräkt, möbler, åkdon, musikinstrument, ur etc. från olika epoker. Textilkonst — vävnader, broderier, spetsar, applikationer etc. Kyrkliga textilier. Ornament och beslag — grotesk, kartusch, broskornament m.m. Järn, koppar, silver och guldföremål. Porslins— och glaskonst.
Vår tids konsthantverk och konstindustri. Genomgång av arbeten från skilda ; konstnärer (formgivare) och verksamhetsområden, t. ex. Märta Måås—Fjetter- ', ström, Viola Gråsten, Carl Malmsten, Bruno Mattson, Wilhelm Kåge, Stig | Lindberg, Simon Gate, Erik Höglund, Jacob Ängman, Sigurd Persson, Akke ' Kumlien, Martin Gawler.
Dramatik. Teaterns olika funktion under olika tider; som magisk rit, som helig tjänst (Grekland), som politiskt maktmedel (Rom), som gudstjänst och mora- litet samt som gycklarupptåg under medeltiden. Renässansens folkteater i Eng- ,_
& l &
land och Spanien, hovteater till furstens ära i Frankrike och Italien, revolutionär teater, commedia d'elle arte. Den psykologiska teatern (Racine), debatteatern (Moliere), ordets teater kontra rörelseteatern, den surrealistiska teatern osv. Folkteater kontra kammarteater.
1700—talets teater. Med utgångspunkt från Drottningholmsteatern berättas om ordets teater (Racine), de stränga rörelsereglerna. Rörelsens teater (Moliére) med anor från commedia d'elle arten. Den galanta teatern. Begynnande roman- tik, Sturm und Drang. Den borgerliga komedins tillväxt.
Böjelsen för clairobskyr. Taglioni. Sinnet för lokalfärg uppövas och det fan- tastiska omhuldas. Shakespeareinflytandet.
Nutida teater. Ljusorgelns betydelse för bildseendet på teatern. Oppositionen mot tittskåpsteatem i arenascenen. Direktkontakt med publiken. Brechts idéer. Utökade tekniska resurser för att skapa illusion men också överrasknings- moment. Visning av berömda moderna scenbilder. Olika strömningar i modern teater. Radio— och TV-teater.
Influensbanor i stilhistoria, exempelvis antiken —— renässansen —— nyklassi- cismen. Orientalisk konst —— P. Gauguin —- Matisse. Ravennamosaikerna — pointilismen. Bildskriften — Klee. Barockmusik — modern jazz. Folkmusik —- nationalromantik. Folkmusik — Bartok. Antikt kördrama — opera —— musical.
Anvisningar. Den stilhistoriska översikten har till uppgift att ge de elever som specialiserat sig inom ett visst estetiskt ämne dels en uppfattning om de vik- tigaste stilepokemas särdrag inom det valda ämnet, dels någon uppfattning om de konstnärliga uttrycksformerna och deras utveckling också inom andra este- tiska specialområden.
Undervisningen bör visa hur idealen växlat och satt sin prägel på olika epoker, hur material och teknik förändrats allteftersom den konstnärliga och tekniska utvecklingen fortskridit, hur idéer från en gången tid på nytt tas upp och formas om efter tidens smak.
Läraren måste sträva efter att anknyta undervisningen så nära som möjligt till det som eleverna upplever inom sitt estetiska specialområde och samtidigt söka vidga deras förståelse och kunskap genom att visa på motsvarande pro— blem och upplevelser inom andra estetiska områden. I den mån det är möjligt bör eleverna själva få illustrera undervisningen — särskilt bör detta vara möj- ligt på musikens och dramatikens område.
Det stoff som ovan förtecknats utgör endast förslag på vad som kan tas upp i samband med stilhistoria, och genom det allmänna arrangemang av undervis— ningen som nedan anges står möjligheten öppen att disponera stoffet på andra sätt. Någon skola kan ha tillgång till en lärare, som ensam har förmåga att hålla samman hela ämnet med hjälp av gäster, representerande olika estetiska special— områden. Det vanligaste torde dock bli att lärare från annat ämne ger en orien— tering om de stilhistoriska momenten i det egna ämnet. Ibland kan det ske
genom lärarbyten som lätt låter sig göra genom att lektionerna i de alternativa övningsämnena teckning och musik normalt ligger parallellt på schemat. Det- samma torde i allmänhet gälla ämnena för fritt tillval. Då detta schematek- niskt är möjligt, bör avdelningarna tillfälligt slås ihop vid meddelande av stilhistorisk orientering. Hur studieplanen i praktiken än utformas och hur lärar- frågan än löses, är det dock alltid angeläget dels att undervisningen söker åstad- komma en någorlunda allsidig presentation av de olika konstnärliga uttrycks- formerna, dels att, som ovan angivits, en nära anknytning sker till elevernas egen erfarenhetssfär.
Särskilt viktigt är att undervisningen tar sin utgångspunkt i något som appellerar till elevernas mottaglighet för estetiska värden. För eleverna väl- bekanta företeelser i vår tid —— inom musiken exempelvis jazzen, inom bildkons- ten vissa former av foto och filmen, inom dramatiken t. ex. musicals -— kan visa sig användbara för att skapa den kontakt mellan elev och lärare som är en förutsättning för en framgångsrik undervisning i alla ämnen. Stilhistoriska orienteringar kan därigenom börja med för eleverna enkla och påtagliga exem- pel. Det bör inte vara svårt för eleverna att skilja en menuett från en vals eller gregorianik från jazzmusik, Watteau från Picasso eller Michelangelo från Arne Jones, Moliére från Bert Brecht och en opera från en musical, och de kan antagligen även placera dem relativt rätt i tiden. Det är viktigt att eleverna märker att det inte är svårt att göra denna placering och de bör därmed vinna självförtroende när det gäller svårare uppgifter.
Samverkan. Det är angeläget att undervisningen i de stilhistoriska momenten får det stöd som kan vara möjligt av den för alla elever inom sociala fack- skolan gemensamma undervisningen i historia samt från de estetiska ämnena.
Det är önskvärt att de olika stilepokema någon gång samtidigt presenteras i konst, musik och dramatik. Den dramatiska framställningen har särskilt goda förutsättningar att förmedla en mångsidig och fyllig bild av en stilepok. Här kan såväl musik som konst och konsthantverk på ett naturligt sätt infogas.
I regel torde man dock som redan nämnts vara hänvisad till att låta lärare i teckning och musik samt dramatik omväxlande svara för undervisningen med hjälp av andra lärare i skolan — t. ex. slöjdlärare —- och gäster utifrån. Väsent- lig är härvidlag en intim samverkan mellan de engagerade lärarkrafterna vid planeringen av undervisningen så att eleverna i möjligaste män kan uppleva stoffet som ett integrerat helt. Speciellt bör vid stoffurvalet uppmärksammas de problem som består i att vissa elever kan ha valt teckning eller musik både bland de för alla elever gemensamma ämnena och som ämne för fritt tillval, me— dan flertalet elever endast valt endera av dessa kurser.
Musik MÅL
Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera elevernas musikinstresse genom att utveckla deras vokala och instrumentala färdigheter och öka deras insikter i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga deras kännedom om form och stil—
arter och därigenom skapa förutsättningar för en fördjupad musikupp- levelse, samt att befordra kontakten med musiklivet utanför skolan.
HUVUDMOMENT
Unison och flerstämmig sång Instrumentalt musicerande Talteknik och tonbildning Musiklära, harmonilära Koraler och delar ur svenska mässan Musiklyssnande Musikens form, stil och historia
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr; fritt tillval 2—3 vtr
Unison och flerstämmig sång även med instrumentala inslag. Talteknik och ton- bildning i anslutning till sångerna. Grupparbete i form av vokala och/eller instrumentala ensembler av olika karaktär.
Musiklära även med enkla skriftliga övningar. A vista sång. Harmonilära, de vanligaste harmoniska funktionerna och i anknytning där- till improvisation.
Aktivt musiklyssnande. Studium av musikens struktur och form i några typiska verk av stora mästare.
Musikhistoria från barocken till våra dagar.
Årskurs 2, fritt tillval 1—2 vtr
Aktivt musicerande, vokalt och instrumentalt. Sångtekniska övningar. lNIusiklära och harmonilära i samband med praktiska övningar (diktat och improvisation). Vidgat studium av musikens struktur och form i samband med musik- lyssnande. Fördjupade studier i musikhistoria.
Elevernas kunskaper i musik kan vara mycket varierande. Förutsättningen för att målet för undervisningen skall kunna förverkligas är därför att man möter eleverna på deras egen kunskapsnivå och med anknytning till för dem bekanta musikbegrepp leder deras musikintresse vidare. En ytterligare förutsättning för en målmedvetet upplagd undervisning är kännedom om elevernas möjligheter att tillgodogöra sig lärostoffet.
Vid varje lektion skall aktivt musicerande främst genom sång men i mån av möjlighet även instrumentalmusik förekomma. I samband med sången skall röst- och talvård ständigt uppmärksammas. Vid sångundervisningen bör reper- toaren framför allt främja lusten att sjunga. Läraren bör sålunda välja sånger som anknyter till elevernas intresseområden. Stimulerande omväxling och an- passning till elevernas olika förutsättningar kan ske genom val av sånger som fordrar uppdelning av klassen i försångare och kör, genom att sångerna ibland förses med ackompanjemang av enstaka rytminstrument eller genom att vid utförandet av exempelvis kanon låta någon stämma även spelas på instrument. Efter hand bör sånger väljas som direkt anknyter till det musikhistoriska stu- diet.
Musiklära och harmonilärans vanligaste funktioner studeras i anknytning till den musikaliska repertoaren. Musikundervisningen skall till att börja med inte vara för teoretiskt inriktad, musikexemplen bör vara för eleverna lättill— ' gängliga och den musikhistoriska framställningen anknyta till för dem välbe— , kanta exempel.
Då inte alla elever haft kontinuerlig undervisning i musikhistoria och då stilhistoria ingår som moment i flera ämnen bör i samband med musiklyss- nande ett visst mått av musikhistoria inrymmas i musikundervisningen. Studiet härav bör tillämpa en efter elevernas mottaglighet anpassad tidsföljd. Så kan t. ex. beskrivande musik utgöra en lättillgänglig och intresseväckande inledning. , Vidare bör jämförelser kunna göras mellan likartade företeelser i jazzen och annan musik. Med utgångspunkt från dansvisor och elevernas upplevelse av ' rytmen i nutida danser kan intresse skapas för äldre dansformer. Musikexemplen bör inte vara så långa att elevernas förmåga att lyssna avtar. Muntliga kom- mentarer omväxlande med musik kan vidmakthålla och öka intresset. Lyssnan- det bör förberedas genom att eleverna får höra och sjunga det viktigaste melo— diska materialet och göres uppmärksamma på tonsättarens behandling av stoffet.
Grupparbete skall uppmuntras genom arbetsuppgifter för mindre enheter inom undervisningsavdelningen. Dessa arbetsuppgifter kan till exempel bestå i att operan behandlas av fyra grupper varav grupp 1 studerar Mozarts Figaros bröllop, grupp 2 Rossinis Barberaren i Sevilla, grupp 3 Verdis Aida, grupp 4: Wagners Tannhäuser. Varje grupp förses med uppslagsverk, biografier över tonsättaren, inspelningar av delar ur operan samt innehållsredogörelse. De olika grupperna redovisar inför avdelningen resultatet av sitt arbete.
Musik som ämne för fritt tillval skall tillgodose elevernas olika intresseinrikt- ningar. Arbetet bör därför ibland bedrivas i mindre grupper och i vissa fall individualiseras så att särskilt begåvade elever får tillfälle att utnyttja sin för- måga genom speciella uppgifter.
Sång och instrumentalspel bör bedrivas dels med hela undervisningsavdel— ningen, dels i mindre ensembler allt efter avdelningens möjligheter att indelas i olika grupper. Röstvård i form av talteknik bör inta en framträdande plats. Speciellt sångbegåvade elever bör få tillfälle att framträda som solister i lämp- liga verk. Avdelningens arbete bör ibland inriktas på framförande av något musikverk av cyklisk karaktär, exempelvis en kantat o. (1.
De musikteoretiska studierna bör bedrivas med utgångspunkt i den musi- kaliska repertoaren och även omfatta dels diktat och andra skriftliga övningar, dels praktiska uppgifter i form av a vista sång, harmonisering vid instrument och improvisationer.
De musikhistoriska studierna bör syfta till en fördjupning av de kunskaper eleverna tidigare inhämtat. Därutöver vidgas studierna till andra stilepoker och musikområden, exempelvis utomeuropeisk musik.
Samverkan
Musikens betydelse i den allmänna kulturhistorien både som historisk och samhällelig faktor framstår klarare om den får göra sig gällande då samtida företeelser inom andra ämnesområden är aktuella för eleverna. Därför skall ständig kontakt upprätthållas inte bara med läraren i historia utan även med lärare i andra ämnen och varje möjlighet till samverkan tillvaratagas. I svenska bör exempelvis studiet av diktverk i förekommande fall kompletteras med att eleverna får sjunga eller lyssna på tonsättningar av ifrågavarande verk. Lämp- liga sånger på främmande språk kan väljas i samarbete med respektive lärare. Elever som deltar i undervisningen i dramatik kan bidraga med intryck från undervisningen i detta ämne.
I samverkan med lärare i andra övningsämnen skall ges viss orientering om stilar och uttrycksmedel också inom andra konstarter än dem som behandlas i ämnet musik (se stilhistorisk orientering s. 411).
Hjälpmedel
Vid den musikteoretiska eller musikhistoriska framställningen skall den levande musiken företrädesvis beaktas, men grammofon och bandspelare är även värde— fulla hjälpmedel i undervisningen. Bandspelare kan med fördel förutom vid återgivning av fullständiga musikverk även användas för inspelning av särskilda aVSnitt som fordrar upprepning för mera ingående studium. Sådana inspelningar bör arkiveras för att efter hand utgöra en värdefull tillgång för kommande
behov i undervisningen liksom de kan utgöra studieobjekt för enskilda elever eller grupper.
Vid tal- och tonbildningsövningar är bandspelaren ett medel för eleverna att uppmärksamma eventuella fel för vederbörlig korrigering liksom för att kritiskt granska egna musikprestationer.
För framställning av sångtexter och olika typer av lyssnarblad kan sprit- duplikatorn, stencil- och elektrostencilapparaten användaS. Skriftprojektorns tydliga återgivningsmöjligheter kan med fördel användas för kortare notexem— pel eller schematisk återgivning av något kompositionsavsnitt. För partitur— återgivning är bildbandet lämpligt. Då det gäller ett mera ingående partitur- studium av ett helt verk bör fickpartitur finnas i en utsträckning som gör det möjligt för alla elever att i åtminstone några. verk kunna följa musiken direkt i partituret.
Det är angeläget att undervisningen förfogar över en funktionsduglig ämnes— institution och läraren bör genom förutseende anskaffning av lexikon, tonsättar- biografier, grammofonskivor, bildband, ljudband, överskådliga kartotek, ljud- återgivningsapparatur etc. sträva efter att skapa en omtyckt och stimulerande samlingspunkt för skolans musikintresserade elever.
Man bör göra eleverna uppmärksamma på och underlätta deras besök vid musikevenemang av olika slag.
Teckning MÅL
Undervisningen i teckning har till uppgift att bibringa eleverna ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bild-
framställning, att stimulera till skapande verksamhet, samt att söka utveckla elevernas konstnärliga uppfattning och omdöme.
HUVUDMOMENT Teckning och målning: fria formövningar, avbildning och ombildning av föremål och figurer
Arbeten i tredimensionell form Foto- och filmkunskap Studium av konst och konsthantverk
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 2 vtr; fritt tillval 1—3 vtr Olika sätt att i bild presentera ett objekt. Silhuettbild: profilteckning, linjeteckning, valörstudier.
? |;
Volymbild: rumsgestaltning med linjer, ytor, skuggor och färg. Vybild: uppmätning och skiss i bestämd skala. Mönsterbild: principer för dekorativ ytkomposition. Arbeten med olika tecknings— och målningsmaterial. Uppövande av förmågan att återge plana eller tredimensionella studieobjekt. Såväl naturföremål som tillverkade föremål av olika slag utgör här lämpliga arbetsuppgifter. Genom- gång av olika rumsgestaltningsprinciper med historiska aspekter. Tillämpnings- övningar.
Olika kompositionsprinciper. Linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter, associations— och symbolverkan. Förenklingar av verklighetsstudier. Intuitiva mönsterkompositioner, eventuellt i samband med bild- och skriftmontage.
Enkla anatomiska begrepp, mått, proportioner och rörelse. Porträtt, helfigur och detaljstudier. Tillämpningsövm'ngar. Färglära i anslutning till målningsövningar. Interiör- och exteriörstudier, reportageteckning och illustrationsteckning med övningar inom följande arbetsformer: pennteckning, tuschteckning och enkla grafiska tekniker, målning, collage, handtryck, batik, mosaik m. m.
lllodelleringsövningar i formbart material exempelvis lera, papier-maché, stål- tråd.
Skulpturövningar i lättbetong, gips och trä etc. Arbeten omfattande såväl rundskulptur som relief. Foto- och filmkunskap. Bildanalys. Form- och färgstudier. Orientering om konst och konsthantverk i anslutning till elevernas eget utövande. Studium av bilder och föremål. (Utställningar, museer, försäljnings- stållen, konstfilmer.)
Fritt tillval. Någon tilläggskurs för de elever som valt teckning som tillvalsämne har ej angivits. De arbetsområden som angivits i kursplanen får ligga till grund för deras verksamhet både i årskurs 1 och 2 och en breddning ske med hänsyn till elevernas individuella intresseinriktning.
Exempel på sådana verksamhetsgrenar som här kan förekomma: oljemålning, reklamteckning, grafiskt arbete, textilt inriktad verksamhet (modeteckning, batik, tygtryck etc.) konsthantverk i tredimensionella material (keramik, metallarbete etc.), teaterdekoration, heminredning, teknisk ritning m. m.
Ekonomisk fackskola. För de elever inom ekonomisk fackskola som valt teckning bör utrymme även ges för en fackbetonad undervisning med en viss yrkesinrikt- ning.
Denna kan exempelvis omfatta: Genomgång av olika tryck- och reproduktionstekniker. Övningar i stilisering av reklamtexter. Sammanställning av text till kompositioner för olika reklam- ändamål.
Affischer, varuteckningar och annonser med layout. Bokillustrationer och bokomslag.
Övningar i tredimensionell formgivning i papper, kartong, gips etc. inriktade på formgivning av varuförpackning, fristående skyltar, reklammobiler etc. T ypografisk genomgång.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
I ämnet teckning skall eleverna aktivt syssla med olika former av bildfram- ställning. För att ge en allsidig uppfattning av bilden som uttrycksform bör teoretiska och praktiska moment komplettera varandra.
Huvudmomenten utgör en översikt över de delar av ämnet som skall behand- las men dessa bör ej indelas i ett visst antal uppgifter obligatoriska för alla elever. Uppgifterna skall i största möjliga utsträckning individuellt avpassas efter elevernas förkunskaper, mognad och intresseinriktning. Vissa gemensamma ' uppgifter bör dock kunna föreläggas hela klassen och vid skilda tillfällen kan I olika former av gruppverksamhet och övningar förekomma.
Med hänsyn till den tid som åtgår för eleverna att iordningställa material före och efter en teckningslektion är det till fördel om undervisningen kan koncentreras till dubbeltimme.
Vissa grundläggande moment i undervisningen bör antecknas av eleverna eller tillhandahållas dem i kompendieform.
Två obligatoriska hemskisser med givet tema bör förekomma varje termin. Klassen bör i lämplig omfattning få ta del av skissbedömningen.
Vid teckning och målning efter föremål väljes objekt och tekniker med tanke på en allsidig övning i realistiskt återgivande av form, proportioner, belysning och färgverkan. Avsikten med dessa övningar är inte i första hand att åstad- komma ett absolut korrekt återgivande av objektet utan främst att ge eleverna tillfälle att söka sig fram till ett eget arbetssätt, en egen uttrycksform. Uppgif— terna skall anpassas efter elevernas individuella förutsättningar, och elever som har teckning som tillvalsämne bör kunna ägna betydligt mer tid åt föremålsstu— dier än övriga elever. Övningarna kan även bedrivas i form av skisseringsupp- gifter och minnesteckningar. Vid figurteckning och figurmålning bör eleverna själva kunna turas om att sitta modell.
Kompositionsövningarna omfattar bearbetning och anpassning av intuitiva tecknings- och målningsuppgifter, målning till musik eller föremålsstudier till ornament och mönster. Naturstudier av olika slag, vilka även kan omfatta djur— studier såsom fåglar, fiskar, insekter samt mikroskopiska organismer är lämpliga för-övningar för dekorativa ytkompositioner. Samtliga elever som har teckning som tillvalsämne bör erhålla någon undervisning i textning. Uppgifterna i detta ämnesområde skall inriktas på att uppöva elevernas förmåga att stilriktigt an- | vända olika skrifttyper samt att ge dem övning i bild- och skriftarrangemang. ! Någon belysning av hur man arbetar med den fotografiska bilden, fotomontage och film. Den fotografiska bilden som dokument bör behandlas.
Elevernas arbetsresultat bör efter hand som en uppgift eller ett ämnesområde
avslutats redovisas och bedömas. Teckningar och målningar och helst även andra arbeten bör dock insamlas och förvaras inom teckningsinstitutionen till läsårets slut.
Samverkan
Möjligheter till samverkan med andra ämnen inom skolan och med institutioner och företeelser utanför skolan bör i mån av tid och med hänsyn till lokala förhållanden tillvaratas.
Som exempel på samverkan kan nämnas tillverkning av scendekorationer för dramatikundervisningen och illustrativa uppgifter i anslutning till olika områden i många av skolans ämnen. Även andra beröringspunkter kan nämnas, exempelvis mellan kemi och glasyrbränning. Ett nära samarbete bör eftersträ- vas med undervisningen i slöjd. I samarbete med undervisningen i svenska ges prov på olika sätt att arbeta med den fotografiska bilden, fotomontaget och filmen (även tecknad film).
Genom samarbete med många institutioner utanför skolan kan på olika sätt undervisningen i teckning berikas t.ex. med museer, kyrkor, bibliotek, hem- bygdsgårdar m. m.
Vidare har teckningsundervisningen självfallet stora möjligheter att stimu— lera till ett aktivt konstliv inom skolan.
I samverkan med lärare i andra övningsämnen skall ges viss orientering om stilar och uttrycksmedel också inom andra konstarter än dem som behandlas i ämnet teckning (se stilhistorisk orientering s. 4412).
Hjälpmedel För teckningsundervisningen bör utnyttjas ett rikhaltigt urval konstlitteratur och bilder av olika slag. Konstreproduktioner av större format är t. ex. lämp- liga vid jämförelser mellan olika konstverk. För den praktiska verksamheten erfordras handböcker om olika arbetsmaterial och metoder. Tillgång till konst- tidskrifter, som kan ge uppslag för den skapande verksamheten och stimulera till konststudier är av stort värde för undervisningen.
Alla tillgängliga AV—hjälpmedel såsom olika slag av bildvisningsapparater, bandspelare, film och TV bör i största möjliga utsträckning utnyttjas. En god fotoutrustning är en stor tillgång för undervisningen. Alla hjälpmedel som kan underlätta arbetsförhållandena och på bästa sätt bidraga till förverkligan— det av ämnets målsättning bör för övrigt komma till användning.
Slöjd
MÅL
Undervisningen i slöjd har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt arbete genom tillverkning av föremål i skilda material,
att stimulera dem till att självständigt -—- såväl tekniskt som estetiskt — pla- nera och genomföra ett slöjdarbete, att ge dem både färdighet och vana att utföra mindre reparationer av olika slag, samt
att därutöver främja utvecklingen av elevernas personliga smak, estetiska
omdöme och ekonomiska sinne.
Textilslöjd
HUVUDMOMENT
Mönster och komposition av mönster och modeller för konstsömnad. Konst- sömnad | Planering, modellval och sömnad av kläder för personligt bruk. Klädedräktens i historia
Linneförråd, bädd- och inredningstextilier Vävning Övriga förekommande tekniker
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1 och 2, 3 vtr
Studium av mönster och miljöer. Orientering om svensk hemslöjd. Ortskarak- teristiska sömnadssätt. Konstsömnad: fria och bundna tekniker.
Planering, modellval och sömnad av plagg för eget bruk. Klädedräktens utveck- ling och förändring genom olika tider. F olkdräkter. Färglära med tillämpning av det naturliga färgsystemet.
Planering, modellval och sömnad av linneförråd, bädd och inredningstemtilier. Vävning. Vävstolen med redskap och uppsättning av väv. Grundbindningar och härledningar, enkla vävtekniker. Bandvävnad.
Övriga tekniker: knyppling, virkning, stickning m. m.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Då ämnets praktiska karaktär skall dominera och varukunskap och material- kännedom ges i ämnet konsumentkunskap kan undervisningen i slöjd inriktas på det manuella skapandet och på att ge eleverna ökade kunskaper i olika söm— nadssätt, bibringa dem rationella arbetsmetoder och textilekonomiska synpunk- ter samt kännedom om och förmåga att behandla och vårda textila material. Den praktiska undervisningen skall ges en sådan inriktning och utformning att eleverna erfar den stimulans och glädje som alltid, såväl i skolan som i hemmet och på fritiden bör vara förenad med verksamheten inom dessa områden.
Konstsömnad. Eleverna bör ges tillfälle att öva olika tekniker, både bundna och fria. Stor vikt bör läggas vid för konstsömnaden lämpliga tyger och garner, där kvalité, färgval, mönster och formgivning noga anpassas efter arbetets art. Litteratur och förebilder bör finnas, där både modernt broderi och äldre söm— nadssätt kan studeras. På detta sätt kan eleverna stimuleras till egna försök i färg— och mönsterkompositioner. Här bör också landskaps- och ortskarakteris- tiska sömnadssätt behandlas, likaså gamla mönster som används och omarbetats för modernt bruk.
Klädsömnaden skall inriktas på vad eleven behöver nyanskaffa till den egna garderoben. Modellvalet skall anknyta till gällande mode. Kommersiella mönster bör användas. Mönsterkontroll, förstoring och förminskning kan göras av dessa mönster. Stor hänsyn skall tas till vilka färger som klär eleven, vilka linjer som är bäst lämpade för figuren osv. Övningar i mönsterutläggningar och tyg— och kostnadsberäkningar bör utföras. Undervisningen bör också omfatta vården av det färdiga plagget.
Lagning av såväl klädesplagg som linneförråd bör förekomma. Rationella arbetsmetoder bör eftersträvas och moderna maskiner och verktyg som under- lättar arbetet och gör det mer tidsbesparande bör användas.
Linneförråd. För linneförråd, bäddutrustning och inredningstextilier bör enkla, smakfulla och praktiska modeller väljas. Här diskuteras modellval, tygval, stoppningsmaterial och värden av det färdiga plagget, pris, funktion och an— vändning. I anslutning till sömnaden diskuteras linneförrådets sammansättning och storlek för olika familjeenheter och för storhushåll. Man kan t. ex. samman— ställa en enkel budget för inredningstextilier eller för linneförrådet och diskutera pris kontra kvalitet och påvisa värdet av att goda kvaliteter väljes, och att den estetiska faktorn spelar stor roll vid samordning och färgval av inrednings- textilier.
Vävning. De elever som tidigare deltagit i vävning skall inte behöva börja med grundläggande moment utan få möjlighet att fördjupa och bredda sina kunskaper. De övriga får börja med det elementära, dvs. genomgång av väv- stol och redskap, uppsättning av väv, grundbindningar och härledningar. Högst fyra skaft bör användas. Lämpliga tekniker är tuskaft, kypert, förenklad dräll, rosengång, munkabälte o.d. Hemortens mönster och vävsätt bör utnyttjas och tillämpas. Lämpliga material att börja med är bomull, lin och ull men även cottolin och splendolin kan användas. För elever som så önskar bör möjlighet till bandvävnad finnas.
Eleverna bör få tillfälle att pröva andra textila tekniker som knyppling, virk- ning och stickning m. fl. Vid knyppling bör eleverna lära sig de grundläggande knyppelslagen och lära sig särskilja de olika spetstyperna. Montering av spetsar bör ingå i undervisningen. Spetssömnad, tyllbroderi, flätning m. m. liksom mer avancerad virkning och mönster— och flerfärgsstickning ger rika variations- möjligheter. Stickning och virkning bör ansluta till gällande mode.
Möjlighet att besöka museer, hemslöjds— och andra textilutstållningar, mode- visningar och fabriker av olika slag bör tillvaratas.
Samverkan
Vid undervisning som rör färg och form, stilhistoria, konstsömnad o.d. bör fort- löpande god kontakt finnas mellan ämnena textilslöjd, teckning, trä— och metall- slöjd, dramatik och historia. Inom textilvården bör kontakt uppehållas med lärare i hushållsteknik och i viss mån lärare i kemi.
Vid övningsuppgifternas utformning kan man tänka sig ett samarbete med undervisningen i historia, dramatik eller teckning och uppgifterna kan behandla t.ex. a) hattmodet under en viss epok, b) högre stånds— eller allmogekläder till dockor, c) detaljer till klädedräkten t.ex. väska och hur den förändrats under en viss tid, (1) inredningstextilier, exempelvis gardiner och gardinupp- sättningar, e) stolklädseln under en viss stilepok, f) dräkter till dramatiken. Viss ' samverkan med övriga övningsämnen bör ske beträffande stilhistorisk oriente- , ring (se 5. 4:12). !
i I
Hjälpmedel
För att undervisningen i textilslöjd skall bli så effektiv som möjligt fordras väl utrustade sömnadslokaler med moderna maskiner och funktionsdugliga redskap och verktyg. Önskvärt är att de vänsterhänta eleverna kan få verktyg avpassade för arbete med vänster hand. , Det bör finnas god tillgång till litteratur, både äldre och nyare, och dessutom ", möjlighet att utnyttja AV—hjälpmedel i den egna lärosalen. Facklitteratur för l läraren bör finnas tillgänglig i lärosalen likaså god tillgång till elevlitteratur. i
Trä- och metallslöjd H UVU D MOM E NT
Arbeten i trä, metall och andra material Planering av slöjduppgiften Praktiskt arbete Materiallära Maskin- och verktygslära, säkerhetsföreskrifter l Studium av "tingens form och funktion i miljö från förr och nu Reparations- och underhållsarbeten |
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1 och 2, 3 vtr l Planering. Skissering — formgivning. ' Konstruktions- och funktionsberäkning. :
Val av material och ytbehandling. Kostnadskalkylering och tidsbeståmning. Praktiskt arbete. Bänk— och maskinarbete inom de olika slöjdteknikerna. Arbetsart och arbetsmetod i överensstämmelse med planeringen. Materiallära, maskin- och verktygslära med verktygsvård samt säkerhetsföre— skrifter i anslutning till det praktiska arbetet. Stilorientering. I anslutning till slöjdandet ges en orientering om tingens roll i miljön samt om form, färg och funktion med utgångspunkt i erfarenheter från hem, skola och arbetsplats.
Jämförande studier av andra epokers formspråk. Enkla reparationsarbeten t. ex. lagning av limfogar och andra enkla möbel- reparationer, smörjning och underhåll av cykel, symaskin och andra hushålls- ' maskiner, utbyte av trasiga elproppar och stickkontakter, ytbehandlingsarbeten av olika slag, skärpning och vård av hushållsverktyg m.m.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
De elever som väljer slöjd kan ha en tämligen varierande förutbildning inom ämnesområdet. Detta talar för att det kan vara lämpligt att alla elever inled- ningsvis får utföra ett mindre arbete av introduktionskaraktär för att läraren skall få en uppfattning om varje elevs situation och utifrån denna leda arbetet till en individualisering allt efter elevens intresse och studieinriktning. hletodik och studieplan får därför bestämmas från fall till fall.
Stor betydelse kan tillmätas planeringsarbetet som i sig inbegriper det totala förarbetet av slöjduppgiften. Med tanke på elevernas ålder kan i detta moment ges en värdefull arbetsfostran. Eleven bör uppmanas att presentera egna idéer och lösningar och ej utforma arbetet till slentrianmässig kopiering av slöjd- ritningar.
Önskvärt är att undervisningen i materialkännedom och verktygslära kommer in i så nära anslutning till det praktiska arbetet som möjligt och samma sak & gäller verktygsvård och säkerhetsföreskrifter. Exempel: att eleven får skärpa
ett stål och posta en hyvel i samband med att hyveln skall användas år att * föredraga framför en teoretisk genomgång av arbetsmomenten. * Undervisningen bör i huvudsak bedrivas individuellt men vid korta genom- gångar av skilda slag kan gruppen i dess helhet samlas. Vid studiet av t. ex. i färg- och formproblem i miljö från förr och nu kan arbetet ske i mindre grup— l per. Viktigt är att Slöjdsalen förfogar över ett rikhaltigt fackbibliotek, ljus— l bilder, teckningar och ritningar av olika slag som kan tjäna som hjälpmedel i arbetet.
Samverkan, hjälpmedel
Se i tillämpliga delar motsvarande avsnitt i ämnet textilslöjd.
Gymnastik
MÅL
Undervisningen i gymnastik har till uppgift
att ge eleverna rekreation och omväxling, att ge dem god kondition och allsidig träning av rörelseapparaten, att ge dem kunskap om och färdighet i arbetsteknik och skapa förståelse och bestående intresse för fysisk aktivitet, att ge möjligheter till utlopp för estetiskt intresse, samt att därjämte främja samarbetsvilja och organisationsförmåga.
HUVUDMOMENT '
Gymnastik Dans
Bollspel och lek Fri idrott Orientering Skridskoåkning Skidåkning Simning Arbetsteknik Funktionärskunskap och ledarskap Teori
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1 och 2, 3—2 vtr Gymnastik. Fristående gymnastik, redskapsgymnastik med lösa och fasta red- skap av olika slag; musikaliskt-rytmisk gymnastik med och utan handredskap; rörelseimprovisationer.
Dans. Svenska och utländska folkdanser. Stildans och modern dans.
Bollspel och lek. Teknik- och taktikövningar i de stora lagspelen och i individu- ella spel. Lekar.
Fri idrott. Löpning på bana och i terräng, hopp, kast och stafettlöpning.
Orientering. Olika orienteringsvarianter, dock huvudsakligen fri orientering.
Skridskoåkning. Hastighetsåkning och konståkning. Bandy och ishockey. Is- kunskap.
Skidåkning. Längdlöpning, utförsåkning och backhoppning. Fjällkännedom.
Simning. Simkunnighetsprov. Övning av tekniken i olika simsätt. Simträning. Simhopp. Livräddning och konstgjord andning.
Funktionärsskap och ledarskap. Praktisk tillämpning i samband med tävling och träning.
Teori. Hygieniska råd. Arbetsfysiologi. Träningslära. Ergonomi (vissa avsnitt bl. a. arbetsteknik). Naturvård. Information om frivilliga idrottsrörelsen.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Det är i första hand angeläget att tillräcklig del av den för gymnastik anslagna tiden utnyttjas för en allsidig och effektiv träning av konditionen och rörelse- apparaten. ! En annan väsentlig uppgift blir att med utgångspunkt i människokroppens * byggnad och funktion förklara varför man bör vara fysiskt aktiv och hur en träning bör läggas upp. Många av de nämnda problemen kan belysas med ut- gångspunkt i idrottsutövning. Eleverna bör ges tillfälle att pröva och lära olika motionsformer, så att de om möjligt finner idrotter de trivs med. Eftersom elevernas konstitution och intressesfär är olika är det önskvärt att under öv- ningstimmarna i skolan plats ges för individuell träning och motion. Detta är en viktig förutsättning för skapandet av ett kvarstående intresse för motions- idrott. En viktig uppgift vid undervisningen i ämnet gymnastik och en uppgift, som , måste ägnas särskild uppmärksamhet, är som nämnts att skapa intresse för kroppsövning. Särskilda svårigheter bjuder härvid de inte så få elever som hyser motvilja eller rädsla för ämnet. Genom varsamt bemötande av dessa kan man inledningsvis ställa dem inför lätta uppgifter och genom att långsamt öka svårig- l hetsgraden successivt bygga upp deras intresse och självförtroende. Över huvud
taget gäller för gymnastik att det är viktigare att bibringa eleverna intresse för ,_ ämnet och för fortsatt utövning än goda kunskaper och färdigheter.
Både i enkla lekar och i komplicerade lagspel kan eleverna systematiskt, åskådligt och aktivt läras att respektera regler och bestämmelser.
I gymnastikundervisningen med dess ofta samarbetande mindre arbetsgrupper skapas lätt en naturlig miljö för fostran till laganda, kamratskap och samarbets- vilja. Lag- och gruppsammansättning bör med vissa mellanrum växlas för att bygga nya relationer bland eleverna. Ofta uppstår situationer, där också hjälp- samhet och hänsyn spontant kan komma till uttryck. I sysselsättningar, där lag- eller gruppverksamhet förekommer, erbjuds rikliga tillfällen att utveckla olika sidor av ledarskap. Detta väcker insikt om och förståelse för ansvarets allvar gällande såväl kamrater som materiel.
Den musikaliskt-rytmiska gymnastiken och dansen, ger rika möjligheter att utveckla elevernas förmåga till inlevelse och fantasi. Gymnastikutövning förut- sätter icke musikbeledsagning, men gymnasten stimuleras i hög grad därav.
Musiken kan förfina rörelserna, främja rörelseglädjen och ge en estetiskt till- talande växling mellan aktivitet och avspänning.
Även inom redskapsgymnastiken och skolidrotten finns grenar där de estetiska kvaliteterna är framträdande såsom konståkning på skridskor, simhoppning, backhoppning och utförsåkning på skidor.
Arbetssättet bör präglas av att eleverna uppnått ett högre åldersstadium och av att de i viss utsträckning känner till olika övningsformer från tidigare under- visning. I största möjliga utsträckning bör övningarna bedrivas som grupp- arbete eller individuell träning, varvid elevernas initiativ- och ledarförmåga stimuleras och utvecklas. De som av någon anledning är handikappade bör ägnas särskild tid och intresse så att de får lämpliga övningar som bidrar till deras fysiska utveckling.
Varje lektion bör innehålla några övningar som verkar konditionstränande. Den egentliga konditionsträningen bör förläggas till en särskild lektion i veckan, då eleverna får gå igenom ett ordentligt träningsprogram enligt intervallprinci- pen. För att nå effekt måste träningsintensiteten hållas relativt hög. Det är därför lämpligt att den effektiva arbetstiden förkortas och god tid tas till dusch och vila före nästa lektion. Om möjligt bör denna intensiva träning läggas ome- delbart före frukostrast eller på dagens sista timme.
För flickorna är fristående gymnastik med eller utan musik en rörelseform som är lämplig ur många synpunkter. Här har läraren stora möjligheter att ut- veckla elevernas individuella egenart i självständig verksamhet gcnom skapande övningar. Avsikten med dessa övningar är inte i första hand att skapa något med konstnärliga ambitioner utan att hos eleverna utveckla fantasi och rörelse- glädje.
För pojkarna bör undervisningen ha samma inriktning även om den inte blir så koncentrerad till en speciell övningsform som flickornas musikaliskt—rytmiska gymnastik. Det finns stora möjligheter att såväl för pojkarna som flickorna i samband med idrottsövning få uttryck för initiativ och skapande. Särskilt värde- fullt blir detta om det kombineras med organisationsuppgifter eller ledarskap av annan art.
Tävlingar är ett stimulerande och uppfostrande moment som kan vara av stort värde i undervisningen. Det är dock icke alla elever som är lämpade t. ex. för vissa individuella idrotter. Andra är av annan anledning rädda för att tävla. Sådana elever bör icke tvingas att tävla utan bör intresseras för övningsformer där de kan jämföra prestationerna med sina egna tidigare och slipper jämföras med andra. I lagtävlingar t. ex. i bollspel kan det ibland vara fördelaktigt att dela upp avdelningen så att jämbördiga spelare får möta varandra. Att få ohå- gade och passiva elever att bli intresserade för regelbundna kroppsövningar och ge en för dem avpassad träning är en av gymnastiklärarens svåraste men sam- tidigt största uppgifter. Han måste sålunda visa förståelse för och ta hänsyn till alla kategorier.
Gymnastik. Pojkar. De fristående övningarna bör i första hand vara motions-
givande och befrämja ett rytmiskt arbetssätt, styrka och smidighet. Övningar av totalbetonad karaktär eftersträvas, medan övningar vilka kräver lång instruk- tion endast undantagsvis bör förekomma. Övningar med lösa redskap såsom bol- lar och hopprep innebär en omväxling i arbetet. Sammanställning av övningarna till en serie utförd i följd betyder ofta en stimulerande intensifiering av arbetet, i synnerhet om övningarna utföres till musik.
Vid redskapsövningarna bör ledaren genom en för varje dagövning anpassad organisation ge eleverna möjlighet till full aktivitet. Det är av största vikt att läraren ger tydliga anvisningar för att undvika olyckstillbud vilket inte minst gäller för mottagare och vid redskapens handhavande. Gymnastik med belast- ning t.ex. Skivstänger skall användas under iakttagande av försiktighet och in- dividuell anpassning. För att eleverna skall uppleva glädjen av framsteg i får- dighet och kroppsbehärskning måste de få tillfälle att verkligen öva och genom en metodisk stegring ställas inför överkomliga prestationer. Skolgymnastik avser för skolungdom avpassade övningar —— ej elitgymnastik. Pojkar vill som regel gärna kunna mäta träningens inverkan på prestationsförmågan och på ett kon- kret sätt få påvisat att de utvecklats. En viss periodindelning av övningarna är i detta avseende att rekommendera. Det ankommer på läraren att finna en lämplig avvägning av perioderna för ämnets olika delar.
I undervisningen bör läraren eftersträva individuell anpassning av färdighets- övningarna. De som har svårt att följa med bör erhålla för dem avpassade öv— ningar — ofta utförda vid andra redskap.
Gymnastik. Flickor. Framför allt är det motionsgivande fristående gymnastik med övningar som tar stora muskelgrupper i anspråk, roande övningar med en ständig växling mellan aktivitet och avspänning, som bör förekomma i flickornas program. Utförd till lämplig musik, med eller utan handredskap, har en sådan gymnastik stora förutsättningar att roa och att verka stimulerande på känsla
1 och fantasi.
Improvisationer och fritt skapande övningar, individuellt, parvis eller i grupp, kan med fördel användas. Konditionsbefrämjande övningar i form av löpträning eller gångarter bör ingå i varje gymnastiklektion. Hävövningar och hopp bör ställa större krav på tekniskt och estetiskt utförande än på styrka och djärvhet. Träning av arm- och bålmuskulatur bör dock ej försummas. Vid redskapsgymna- stik och färdighetsövningar skall alltid tagas hänsyn till elevernas olika förutsätt- ningar och skicklighet.
Dans. Dans är en värdefull form av kroppsrörelse, därför att den förutom att den är motionsgivande också ger tillfälle till undervisning i stil och hållning. Danserna bör utgöras av svenska och utländska folkdanser, stildans och modern dans. Intresserade elever kan själva få komponera och leda danser.
Bollspel och lek. Bollspelen torde vara den övningsform som är mest lust- betonad och därför populärast bland de flesta eleverna. Det är därför naturligt att de får en relativt stor plats på övningsprogrammet. Bollspelslektionerna bör innehålla moment av undervisning, antingen så att man före själva spelet går
igenom några tekniska övningar eller så att man i samband med spelet övar tak- tiska moment.
Den tekniska utbildningen kan också förläggas till andra lektioner som be- drives med stationssystem varvid bollteknik övas vid vissa stationer. På detta sätt kan det bli möjligt att på en bollspelstimme hinna med en serie inom klassen.
Effektiv teknikträning, lämplig utrustning samt kännedom om och respekt för regler bidrar till att minska risken för olyckshändelser.
Eleverna bör ges tillfälle att få döma olika bollspel. De får då större respekt för domarens uppgift och får en Viss övning i ledarskap. I skolans bollspelsunder- visning skall hänsyn till motståndaren vara den dominerande inställningen. Där förutsättningar finns bör eleverna få tillfälle att utöva individuella bollspel så- som tennis, bordtennis, badminton och golf bl. a. under friluftsdagarna. ;
Fri idrott. Lektionerna i fri idrott bör alltid inledas med ett uppvärmningspass 2 där löpningen dominerar. Därefter måste avdelningen oftast delas upp i grupper som tränar olika grenar så att varje elev får göra många kast, hopp eller t. ex. starter. Vid sådan uppdelning är det viktigt att läraren går igenom instruktion och säkerhetsbestämmelser för varje grupp. Särskild uppmärksamhet måste ägnas kasten därför att de kan bli farliga för övriga grupper. Spjut och diskus bör inte övas i grupp annat än under lärarens direkta ledning då kasten får ske i på kommando. Instruktionerna för hämtning av redskapen måste vara så klara att icke någon elev befinner sig på kastfältet när kast skall ske.
Även om instruktion och träning är viktigast så blir det som en följd av att resultaten i den fria idrottens grenar så lätt kan mätas naturligt att anordna tävlingar. .På detta stadium bör stor frihet ges i valet av tävlingsgrenar så att eleverna får välja dem som de har lust och fallenhet för. Kravet på allsidig trä- ning får tillgodoses i samband med den gemensamma uppvärmningen i början av lektionerna.
En övningsform som har alldeles speciellt värde som konditionsträning är terränglöpning. På eller i närheten av skolgården uppmärkes en löpslinga på 500—700 111. Det är icke nödvändigt att den går i skogsterräng, även om detta är en fördel. Eleverna får sedan löpa slingan i form av intervallträning, varvid läraren ger ett visst pensum anpassat efter elevens löpförmåga. Löpträning enligt ett sådant system kombinerat med korta moment av styrke- och smidighets- gymnastik är ett enkelt och effektivt medel att skaffa eleverna den konditions- reserv som är önskvärd för att de skall orka med sitt skolarbete. Eftersom denna träningsform är ganska ansträngande och för många kanske synes tråkig bör den vara endast en del av det stora programmet.
Orientering. De orienteringsövningar som man utöver teoretisk undervisning kan hinna med på vanliga gymnastiktimmar är endast övning av vissa detaljer som stegning, kompassgång och måhända någon kartläsningsövning. Oriente- ringen måste annars förläggas till friluftsdagarna. Fria orienteringar på lätta banor inom ett ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande område är den lämpli— gaste formen av orientering för eleverna.
Orienteringsvariationer som linjeorientering, rapportorientering till fots eller på cykel samt kartminnesorientering är lämpliga former som eleverna någon gång bör få pröva. Om det finns möjlighet bör en orienteringspromenad ordnas för sådana som har dåliga kunskaper i orientering
Möjligheterna att kombinera orienteringsövningarna med naturkunskap och naturvård bör tillvaratagas. Vid all undervisning i ämnet bör för övrigt varje medborgares ansvar och skyldigheter beträffande naturvården understrykas.
Fasta kontroller inom ett avgränsat område är till stor hjälp för läraren när det gäller banläggningen, vilken annars blir mycket tidsödande. Att banorna därigenom blir relativt lätta är endast en fördel, eftersom de bör läggas så att alla deltagare har möjlighet att ta sig runt banan.
Skridskoåkning. Den huvudsakliga aktiviteten på is blir för pojkarna de stora isspelen bandy och ishockey. Därtill kommer hastighetsåkning och konståkning. » Den enda av dessa former som på grund av sin hårdhet passar flickor mindre ll väl är ishockey. Konståkning är en speciellt lämplig flickgren. ' Skidåkning. Där snö- och terrängförhållanden tillåter åkning på gymnastik- timmarna torde det i de flesta fall bli fråga om längdlöpm'ng. Åkningen kan då 1 l
antingen arrangeras som konditionsträning i ett spår eller som teknikträning i ett tillämpningsspår. Den senare formen som eleverna brukar vara mycket roade av fordrar vissa förberedelser, så att det verkligen blir tekniska svårigheter som är roliga att öva.
Där terrängen är sådan att utförsåkning kan bedrivas, bör denna för det stora flertalet utgöras av teknikåkning med syfte att klara en utförslöpa med säkerhet och god stil.
För de mera avancerade bör träningen bedrivas som fri åkning eller åkning i portar.
För pojkarna är backhoppning en utomordentlig idrottsform, som dock fordrar en väl preparerad backe för att grenen inte skall bli farlig.
I skidundervisningen bör instruktion i vallning och råd om utrustning ges liksom om beteende vid skidåkning i fjällen.
Simning. Om skolan disponerar simhall kan exempelvis en av lektionerna per vecka användas för simning. I fackskolan bör då. de olika simsätten tränas, gärna med specialisering på någon viss gren. Likaså bör livräddning och konst- gjord andning övas. Träningen bör även i simning bedrivas så att eleverna får ett visst pensum anpassat efter deras förmåga och så att det verkligen blir fråga om utveckling i denna viktiga gren. Simning är också en gren som kan användas som »veckans konditionsträning».
Oftast har en skola möjlighet till simning endast på friluftsdagarna. Undervis- ningen bör då i första hand ta sikte på den färdighet som fordras för att avlägga Simkunnighetsprov. För mera avancerade kan intresset stimuleras genom täv- lingar och vidareutbildning i tekniskt hänseende.
Övning av Simhopp förutsätter små grupper samt en effektiv avspärrning för att hindra olyckstillbud.
Funktionärskap och ledarskap. Många ungdomar har ett stort intresse för idrott och gymnastik. Erfarenheten visar att det tack vare intresset för idrott är lätt att väcka intresse framför allt för organisatoriska uppgifter.
Gymnastikläraren bör tillvarata de rika möjligheter till ledarutbildning som finns inom den fysiska fostran. I gymnastiksalen kan ledarförmågan uppövas genom att eleverna får tjänstgöra som gruppledare eller instruktörer för mindre grupper. I bollspelen bör eleverna användas som domare och instruktörer. Deras förståelse för spelet och för domarens svåra uppgift ökar i och med en sådan uppgift.
På friluftsdagarna kan eleverna få ansvara för instruktion och ledning av id— rott. Läraren bör då ge så omfattande informationer om övningens uppläggning att eleven verkligen har en chans att kunna klara uppgiften. Det är därför ibland nödvändigt att gå igenom funktionärsinstruktion och tolkning av regler med hela klassen vid något tillfälle. I orienteringsundervisningen med yngre kamrater kan elever som behärskar ämnet bli en mycket god hjälp därför att det då ofta är nödvändigt att arbeta med små grupper. Även för så kvalificerade uppgifter som banläggning vid orientering och organisation av orienteringstävlingar kan en elev vara lämpad, om han får stöd av läraren.
En intresserad elev kan också ges tillfälle att leda en fritidsgrupp med kamra- ter i någon gren som han behärskar. Undervisningen i gymnastik kan på detta sätt bli en systematisk fostran i grupparbete liksom för organisatoriska uppgifter och en värdefull skolning av ledare. Skolidrottsföreningen kan bli en betydelse- full faktor genom att idrottsintresserade elever ledes in på organisatoriska upp- gifter.
Teori. Även om vissa avsnitt av kroppsövningamas teori behandlas i anslut- ning till andra ämnen i skolan är det önskvärt att gymnastikläraren håller några teoretiska lektioner för att sammanfattande motivera övningsval och arbetssätt.
En kort framställning om kroppen som arbetsmaskin och träningens inverkan på organismen samt en fysiologiskt grundad motivering till förnuftig motion bör göras i form av några teoretiska lektioner.
Naturvård bör också behandlas; självfallet skall detta ämne även tas upp i samband med t. ex. biologiundervisningen.
Funktionärskunskap och regelkännedom fordrar också viss teoretisk genom— gång innan eleverna ger sig på den praktiska tillämpningen.
I anslutning till skolidrottsföreningens arbete bör information ges om den frivilliga idrottsrörelsen, bl.a. bör fritidsgruppsverksamheten för ungdom be- handlas.
Friluftsdagarna. För eleverna i fackskolan bör friluftsdagarna i största ut— sträckning organiseras så, att eleverna får välja övningsform. Dessa bör som regel organiseras så att eleverna får välja mellan ett antal alternativ givna av läraren. Vissa friluftsdagar kan eleverna själva få föreslå aktivitet.
Strävan bör vara att låta eleverna välja sådana övningar som de är intresse- rade av. Genom att de själva får föreslå vad som skall vara med på programmet
och själva får organisera kan man få dem aktivt intresserade. Många uppgifter kan också vara lämpliga som grupparbeten, varigenom eleverna lär sig att sam- arbeta i organisatoriska frågor.
För att friluftsdagarna skall kunna genomföras behöver gymnastiklärarna ofta biträde av övriga lärare. Härigenom ges också lärare och elever möjlighet att lära känna varandra under förhållanden som är annorlunda än i klassrummet.
Samverkan
Gymnastikundervisningen är i många hänseenden betjänt av samordning med andra ämnen. Genom att ergonomi och hälsolära med arbetshygien (som ett moment i ämnet biologi) förekommer i fackskolan finns förutsättningar att ge en fyllig teoretisk framställning av vad som sker i människoorganismen vid fysisk aktivitet. Ett samarbete mellan dessa ämnen måste därför anses som mycket önskvärt. En anknytning av den praktiska undervisningen till vissa teoretiskt motiverade förhållanden kan ge den fysiska fostran en fastare grund och övningsformerna blir sakligt motiverade för eleverna.
Hjälpmedel
För genomförande av studieplanens olika moment är det värdefullt att ha till- gång till även andra lokaler än gymnastiksal. Inom kommunen befintliga idrotts- anläggningar av olika slag ökar möjligheterna att variera träningens innehåll och uppläggning. I skolans närhet bör terrängslingor och fasta orienteringsbanor anordnas, vintertid skidspår.
Gymnastiksalen bör vara utrustad med möjligheter till musikbeledsagning, t. ex. grammofon med förstärkare och eventuellt bandspelare eller piano.
Utrustning för olika slag av bollspel och för redskapsövningar som utgör ett viktigt inslag i undervisningen bör också finnas. Tillgång till lektionssal i anslut- ning till gymnastiksalen underlättar för teoretiska lektioner. Denna lektionssal bör vara försedd med projektionsapparat för film och filmslingor. _— För att demonstrera och öva livräddning och iskunskap bör finnas material t.ex. öv- ningsmask för konstgjord andning, ispik, livlinor samt isdubbar med plankor för att öva isättningen.
För att stimulera intresset för god kondition är en ergometercykel ett utmärkt hjälpmedel. Med en sådan kan eleven se vilken effekt träningen har haft. Resul- taten är avsedda att jämföras med elevens egna tidigare värden varför testet är lämpligt för alla kategorier. Läraren kan också med hjälp av ergometercykeln pröva den konditionstränande effekten av olika övningar. Ergometercykeln är därjämte synnerligen lämplig för demonstrations- och laborationsövningar i ar- betsfysiologi (i samverkan med ergonomi och biologi).
MÅL
Undervisningen i dramatik syftar till att hos eleverna frigöra och förfina uttrycksmedlen tal och rörelse med av- sikt att därmed lära dem uppträda naturligt och spontant, att genom studium- och inövning av scener ur representativ dramatik lära eleverna att leva sig in i och åskådligt gestalta skilda människonaturer, miljöer, kulturepoker och livsproblem och på så sätt vidga deras människo- kunskap, självkänsla och världsbild, att i arbetet med den dramatiska framställningen öva sinnet för ordvalets betydelse och språkets prosodiska egenskaper, klang, rytm och dynamik, samt för bildens, kompositionens, rörelsens, färgens, ljusets och ljudets dramatiska och psykologiska verkan, att stimulera elevernas fantasi, iakttagelseförmåga, leklust och dramatiska sinne samt odla deras kritiska förmåga och smak, att i teaterarbetet ge en praktisk tillämpning av samarbete, företagsamhet och organisation, samt ' att hos eleverna vidga och fördjupa intresset och förståelsen för god teater. ! vl HUVUDMOMENT Offentligt framträdande. Andnings- och avspänningsövningar. Rörelseteknik. Röst— och talvård
Studium a'u representativ dramatik. Pjäskunskap. Genomgång av dramats teknik och olika slags spelstilar
Scenisk konst. Scenplastik, pantomim, improvisation och dansövningar. Diktion och replikföring. Scenframställning. Scenbild, dräkt och maskering. Ljussätt- ning och ljudeffekter
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 3 vtr
Fritt skapande dramatik, utvidgad till improvisation och scenplastik Talteknik, utvidgad till välläsning och rolläsning
Pjäskunskap med teaterhistoriska utblickar Pjåsstudium med analys av olika slags dramatisk teknik samt en översikt av dramats, scenbildens och dräktens historia
Scenframställning med integrerade moment, som hör till den sceniska inram- ningen (dekor, dräkt, mask, ljus, ljud)
Kort orientering om ljussättning och ljudeffekter
Övningar i stilrörelser och stildanser Replikföringsövningar i olika stilar
Scenframställning Dekor-, kostym-, maskerings-, ljus- och ljudstudium med laborativ karaktär Korta scener, eventuellt utarbetade som illustrationer till kultur— och samhälls- studiet inom ämnet historia
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Var man lägger tyngdpunkten på kursplanens rika stoff måste bero av lärarens och elevgruppens läggning, förutsättningar och intresse. Dock måste den prak- tiska gestaltningen alltid komma i första hand och det teoretiska studiet tjäna som stöd.
De flesta momenten i dramatik läres i samband med scenframställningen, till vilken både de litterära och teaterhistoriska utblickarna samt det scen- tekniska kunnandet nära anknytes. Den punktvisa fördjupningen i och gestalt- ningen av olika verk, omväxlande med allmänna översikter, ger eleverna en uppfattning om hur varierad människouppfattningen kan vara och hur rikt den kan uttryckas i olika pjäser, spelstilar och scenformer, dvs. gör dem bekanta med den sceniska stilkonsten. Tiden tillåter dock ej en mera ingående litterär och teaterhistorisk undervisning och en stor del därav måste hänvisas till kultur- och samhällsstudiet i ämnet historia. Detsamma gäller den nödvändiga konst— historiska och musikhistoriska orienteringen.
Teaterämnets metod skiljer sig från de flesta andra ämnen däri, att det framför allt gäller att mobilisera och locka fram de kunskaper och insikter eleven redan har, att lära honom använda sitt vetande i inlevelsens och gestalt- ningens tjänst. I teaterarbetet verkar engagemanget i rollen som katalysator för kunskapernas och insikternas utvinnande och fria spel. Det gäller framför allt att göra vägen kort mellan tanken och uttrycket i röst och gest, mellan intentionen och det motoriska utförandet. För detta krävs balans, avspänning och koncentration. Detta nås genom övning i fritt skapande dramatik och improvisation vilket är en systematisk övning i samspelet mellan intellekt, känsla och motorik. Kring pjäs och roll samlar man upp alla teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga för att man skall kunna ge en adekvat illusion av en scen.
Genom att lära sig uppleva andra människonaturer och miljöer och få till— fälle att genomlöpa hela känsloskalan mellan aggression och glädje och försöka ge dem uttryck kan eleven få en stabilare livskänsla och fantasin uppövas så att man bättre förstår andra. Denna övning av känslan kan medverka till att elevernas värderingar blir mer genomtänkta.
Fritt skapande dramatikövningar börjar här med andningsövningar och
avspänningsövningar. Sedan försöker man ge kroppsligt uttryck åt olika sinnes— tillstånd, karaktärer och situationer som man upplevt eller iakttagit och upp- övar därmed sensibiliteten och förmågan att återge karaktärsdrag och att rea- gera spontant. Samtidigt utvidgas det personliga rörelse- och uttrycksschemat. Övningarna sker först utan tal (pantomim) och därefter med spontant tal (improvisation). En viktig uppgift för att uppöva elevernas iakttagelseförmåga bör vara att låta dem göra personstudier i olika miljöer (t.ex. yrkesmiljöer) och sedan pantomimiskt återge sina iakttagelser. —— Även intervjuer av gängse art har sitt värde för miljöstudier. — Den fritt skapande dramatiken är ett utmärkt stöd för talövningarna. Andnings— och avspänningsövningarna är en gemensam grund, och uttrycksrörelserna stöder uttrycksfullheten i talet och stärker rums- och situationskänslan.
Röst- och talvård. De systematiska övningarna i röst- och talvård har labo- rativ karaktär. Främst måste läraren se till att elevernas röster analyseras. Vid sådan analys hänvisas elever med talfel om möjligt till enskild undervisning för talpedagog. Vissa ovanor som otillräcklig andning, lätt nasalering, lindrig läsp- ning och slapp artikulation samt sådana dialektala avvikelser som utgör ett hinder för en fri framställning bör läraren själv kunna arbeta bort hos eleverna. Efter att ha övat talets fyra moment (andning, röstbildning, resonans och artiku— lation) övergår man till textläsning — detta bör om möjligt ske redan på fjärde lektionen — med särskilt aktgivande på tonalitet, artikulation, rytm, tempo, stilart och frasering, dvs. just välläsning. En särskild uppmärksamhet förtjänar pausens betydelse. För tids vinnande knyter man de fria anförandenas ämnes- _ val, välläsningen och textläsningen till dramatiken enligt kursplanen. Självklart i övas replikföring och diktion ständigt under arbetet med scenframställningen. Man har god hjälp av bandspelare för att uppta elevernas röster och av grammo- fon- och bandinspelningar av föredömlig välläsning.
Pjäskunskap. Studiet avser att ge en orientering om olika slags dramatik. För att presentera en pjäs så levande som möjligt kan man låta en grupp elever förbereda rolläsning av de viktigaste scenerna och låta en annan grupp göra snabba referat av de mellanliggande partierna. Även stora pjäser kan fram— föras på en lektion med det förfaringssättet. Samtidigt får man reda på vilka roller eleverna passar för. Uppgiften kan kombineras med bildvisning och teater— historiska upplysningar. — I en följande lektion sätter man in pjäsen i tids— och idésammanhang.
Därefter diskuteras motivet, förloppet, karaktärerna, kompositionen, den dramatiska tekniken och längre fram eventuellt olika scenlösningar och spel- sätt. Därmed är man inne på det praktiska teaterutövandet mot vilket all teori skall riktas. När man behandlar det moderna dramat faller det sig naturligt att jämföra med filmens teknik och man har då anledning att gå in på filmens historia och viktigaste riktningar. Viktiga verk från betydelsefulla epoker i dramats historia (t. ex. en Sophokles eller Euripides, en Shakespeare, en Moliére, en Ibsen, ett par Strindberg samt några exempel ur modern dramatik) genom-
gås på detta relativt grundliga sätt. Mera översiktligt kan man behandla annan dramatik genom att följa olika motivs vandring genom tiderna och deras olika behandling under skilda tidevarv (Fedra-motivet, Antigone-motivet, Agamem- non-motivet, Jeanne d*Arc—motivet, Romeo och Julia—motivet, moraliteten som den går igen hos Ingmar Bergman och absurdisterna, commedia d'elle arte och den moderna mimen).
Scenframställning. Studiet bör helst ske på dubbeltimmar då det därigenom blir mest effektivt. Scenvalet är i hög grad beroende av elevernas samman- sättning och fallenhet samt lärarens intresseinriktning. En viss variation i valet måste dock förutsättas. Några synpunkter kan emellertid läggas på scenvalet. Elevernas människokunskap är på detta stadium ganska begränsad och man bör välja scener där karaktärstolkningen ej ställer för nyanserade krav och där motiven känns angelägna för eleverna. Först så småningom kan man räkna med att stilkänslan utvecklas så att stilen inte längre blir ett hinder för elever- nas upplevelse av livet i pjäsen. Intresset för exotism och lusten att förvandla sig kan dock vara så stor att t. ex. en renässanspjäs kan vara roligare att fram- föra än ett modernt stycke. I årskurs 1 bör som regel moderna pjäser med engagerande motiv användas. Som krav ställs att scenerna skall vara av hög scenisk kvalitet. Pjäser med livlig aktion, slagfärdig replikväxling och utpräg- lade typer är i allmänhet lämpliga.
Exempel på motiv som ofta intresserar: Upproret: Strindberg, Mäster Olof; Sophokles, Antigone; Shaw, Sankta J ohan- na; Kjeld Abel, Anne-Sofie Hedvig; Osborne, Se dig om i vrede.
Drömmen om lycka: Saroyan, Mitt hjärta är bland bergen; Puget, Lyckliga dagar; O'Neill, O ljuva ungdomstid; Eich, Allah har hundra namn.
Äventyret: Schéhadez, Resan; Shakespeare, Trettondagsafton; Pagnol, Marius. Meningslösheten: Strindberg, Ett drömspel; Becket, I väntan på Godot; Ionesco, Den skalliga primadonnan.
Den förföljde: Strindberg, Påsk (Eleonoragestalten): Anne Franks dagbok; Uhris, Exodus.
Thrillern: Priestly, Slå nollan till polisen, Det farliga hörnet. Eskapism: Noel Coward, Höfeber; Grevenius, Vi tre debutera. Exotism: Kao-Tse-Tscheng, Lutans sång; Brecht, Den goda människan från Sezuan; hit hör också pjäser från främmande tider och länder, framför allt anti— ken, Shakespeare och Moliere. Observera även Unescos intresse för teatern som brygga mellan folken.
Kränkt rättskänsla: Sternberg, Ung rätt. Maktkampen: Strindberg, Paria; Sjögren, Nobelfesten. Lögnhistorien: Synge, Hjälten på gröna ön. I samarbete med musiken kan man framföra Sångspel. Skillnaden mellan första och andra årskursens pjäsval bör huvudsakligen vara att stilpjäserna förbehålles andra årskursen. Det poetiska dramat ligger väl till för
ungdomen men bör sparas till andra årskursen, t. ex. Ibsen, Per Gynt; Shake- speare, antikt drama, Garcia-Lorca.
Huvudsaken när man tar upp svåra pjäser är att läraren ger ett referat av pjäsen där huvudpersonerna klart karakteriseras och konflikterna skarpt teck— nas så att pjäsen appellerar till elevernas spelglädje.
Scenplastik. Övning i att stå, gå, sätta och vända sig utan att störa på sce— nen; samma övningar, utförda i olika känslolägen. Konsten att intaga scenen. Entréer, sortier, hälsningar i olika stilar, från olika tider och länder. Övning i att uppträda i olika dräkter och lära sig spela med dem. Övning i konsten att mekanisera sina rörelser så att ej det praktiska förehavan-det utan repliken och sinnesst'ämningen blir huvudsaken. Romantiska scener, aggressiva scener, mass— scener m. m. Alla moment kan övas i olika känslolägen, i olika stilarter, i komisk eller dramatisk genre. De kan också göras realistiskt, stiliserat och surrealistiskt. Stildans, folkdans, jazzbalett (en hel del av detta läres i gymnastiken).
Diktion och replikföring. Andningsteknik. Språkets klangliga och rytmiska element genomarbetas och eleverna övas att behärska röstens möjligheter. Sär— skilt det svenska legatot övas för att få fram röstens klang och bärighet. Dik— tionsövningar i olika röstlägen, tempo, rytmer och växlingar. Replikföring övas som karaktärstolkningsmedel i anslutning till olika texter. Alla dessa övningar sker i form av talkörer, monologer eller rolläsning, varför eleverna samtidigt tillägnar sig texten litterärt och lär sig hur man med intonationens och sats- rytmens hjälp fångar stämningarna och pulsen i en scen.
Scenbild, dräkt och maskering. Scenbilderw historia. Fördjupning av kursen i teaterhistoria. Modellscenbyggen. Övning i hur man arbetar med olika nivåer, linjer, kurvor, kuber, pelare, skärmar, koner, bågar m.m. för att nå olika slags rumsverkan. Orientering om materialverkan och färgskalor i scenbilden. Kun- skap om olika dräktskick i anslutning till kultur- och samhällsstudiet och slöj- den. — Grunderna för skönsminknin—g och karaktärssminkning. Övning i att samstämma rolltolkning och mask.
Under andra året inhämtas scenbildens historia. Eleverna laborerar med enkla element som kubsatser i vissa proportioner, skärmar i vissa mått samt med enkla applikationer och får fram olika scenrum och Spelplatser. Samtidigt laborerar man med ljuset för att få fram olika rumsdjup och stämningar. Likaså kan man laborera med grundelement av dräkter, såsom trikåer, släng- kappor, långa skjortor, klänningar i enkelt material med olika silhuett (renäs- sans, rokoko, biedermeier) i neutrala färger och sätta på dekorativa detaljer, för att få fram olika stilar och verkan. Scenens krav är antydan och ej full— ständighet. Jämsides med detta studerar man klädedräktens historia och olika kulturmiljöer. Samtidigt diskuteras och experimenteras med hur man samstäm- mer scenrummets färger och dräkternas. Studiets inriktning beror av scenvalet. Denna årskurs lär också stilrörelser och stildanser samt övar replikföring i olika stilarter. Också detta sker i nära anslutning till scenframställningen.
Ljus. Ljusets inverkan på färgerna. Grunderna för hur man laborerar med
olika ljusenheter och arbetar med varierande höjd: färg och skärpa för att nå fjärrverkan, närhet, modulering, tyngd, lätthet, flackhet, köld, värme, overk- lighet osv. Speciella ljuseffekter såsom brand, vågskvalp, etc. Uppsättning av ljusschema.
Ljud. Musik som stämningsskapande faktor; dans- och sånginslag, bakgrunds— musik. Skilda slag av ljudeffekter. Övning i synkronisering mellan ljudeffekt och replik—handling.
Förslag till arbetsgång vid inövningen av en scen. Pjäsens idé framlägges. Man analyserar handling, karaktärer, stil och fastlägger scenens plats i pjäsen. Man kommer fram till en scenlösning, dvs. i vilket slags rum scenerna skall utspelas; på jämn nivå eller i olika plan, i realistisk, stiliserad eller abstrakt miljö i modern eller historisk stil. Man bestämmer Spelplatser, entréer, färg- skala, enkelt eller komplicerat rumsutnyttjande. Här behövs samarbete med teckningsintresserade elever. God hjälp får man av en modell på en bit kartong. Sedan diskuterar man och experimenterar ut en spelstil vilket är något av det svåraste i hela arbetet. Den stilen bör understrykas i dekor och kostym samt val av musik, ljussättning osv. Även om alla dessa ting blott finns på papperet eller i de agerandes huvuden skall de diskuteras. Hur man får fram en ibsensk plyschmiljö, en molieresk salong, ett japanskt tehus, en spansk bondgård, ett modernt varuhus, en motorverkstad osv. För allt detta slår man i konst- och kulturböcker, ser på scenbilder, gör miljöstudier, lär av film och teater, frågar sina tecknarkamrater samt nyttjar sin fantasi. Scenbilden skall alltid vara ett väl fungerande nscenmaskineri». Den skall vara lätt att röra sig i, ingenting får vara onödigt, allt skall vara spelbart. Även om scenbilden ej blir verklighet måste den finnas som en inre rumskånsla hos aktören som med sin röst, kropp och mimik som instrument skall spela som om allt detta vore omkring honom.
Sedan dekoren år uttänkt lägger man sceneri, dvs. bestämmer var personerna skall vara i olika situationer och mycket grovt hur de skall bete sig. Det är viktigt att få in denna rörlighet i sceneriet från början, då rörelsen under- lättar känsloflödet och fantasien. Sceneriet lägges av regissören, även om ele— verna diskuterar underhand och sceneriet ändras allteftersom man kommer underfund med pjäsen. Därpå följer karakteriseringen av personerna. Gestalten diskuteras och regissören ger eleven idéer om hur olika drag kan åskådliggöras och eleven kommer med sina synpunkter. Så småningom utkristalliseras hos eleven en egen uppfattning där somligt anammas och annat utrensas eller modi- fieras och de egna idéerna börjar växa fram. Att få eleven att ta steget till gestaltande kan vara svårt. För elever med tvekande och förbehållsam lägg- ning kan ibland behövas en starkt uppfordrande stimulans för att de skall komma igång. Andra måste behandlas ytterst varsamt och med stort tålamod. Det är inte sällan ur ett mycket litet frö det sköna och äkta uttrycket växer. Jämsides med karakteriseringen tänker man ut dräkten. När man nått hit kom- mer själva avstämningen av scenen och arbetet på det dynamiska förloppet.
Växlingarna förhöjs eller dämpas alltefter behov. Man bestämmer ljussättning (färg, modulering), ljudeffekter och maskering. Föreställning.
Samverkan
Dramatikundervisningen hänger nära samman med följande ämnen. Svenska: röst- och talvård, litteraturläsning samt allmänt genom att orienteringen inom den internationella litteraturen blir större. Kultur— och samhällsstudium inom ämnet historia. Ömsesidigt utbyte mellan ämnena teaterhistoria och konst- och musikhistoria vid behandlingen av olika stilepoker; bidrag med dramatiska illustrationer till kultur- och samhällsstudium, direkt på lektionerna eller i andra sammanhang. Psykologi: praktiskt användande av psykologiska kunskaper. Gymnastik: dansövningar och en viss rörelseteknik är gemensamt stoff.
Ett intimt samarbete med grupper ur teckningsundervisningen och vid behov med musikundervisningen är nödvändigt om scenframställningen över huvud taget skall bli fullständig. Ett samarbete mellan konstarterna är ju också be- rikande för alla.
Hjälpmedel
Först och främst underlättas och effektiveras arbetet om man har tillgång till en rymlig lokal med god ventilation, gärna belägen i närheten av tecknings- och musikinstitutionerna med ett gemensamt bibliotek, skiv- och bildarkiv . så att musik-, konst— och teaterhistoriestudiet kan stödja varandra. Det bör " finnas en oöm scen där man kan sätta upp kulisser och attrapper mot skärmar eller draperier. Scenen bör helst ha utrymmen för förråd, kulisser, sminkrum och omklädningsrum. Rörliga strålkastare, kopplade till motstånd, projek- tionsapparat, bandspelare, grammofon, mikrofon och ljudförstärkare är natur- ligtvis också mycket värdefulla för en ändamålsenlig undervisning. Om samma lokal användes till talteknikundervisning är hytter med bandspelare för röst- prov önskvärda om än ej oundgängliga. I dessa hytter kunde enskild rolläsning eller dialoger övas och bandupptagningar göras medan större grupper arbetar på scenen. I dörren på en av hytterna kunde man konstruera en dockteaterscen. För fritt skapande dramatik och rörelseövningar behövs en matta att användas vid avspänningsövningarna.
Den teaterhistoriska genomgången kräver bildmaterial, musikill'ustrationer, ” bandinspelningar av skådespelares uppläsningar, bildband, film, t. ex. av mimer. Pjäskunskapen kräver ett rikhaltigt bibliotek. Tryckt och stencilerat pjäsmate- rial måste finnas. Uppslagsböcker, bibliografier, recensionssamlingar är önsk- värda. Ett pjäskartotek upprättas lämpligen efter hand. Rörelsetekniken krä- ver stämningsskapande musik, dansmusik och ljudeffekter på grammofonskivor eller band. Talteknik förutsätter möjlighet till bandupptagning av övad och improviserad läsning och av hela scener. ;
H ushållsteknik MÅL
Undervisningen i hushållsteknik har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper och färdigheter i olika i ett hushåll förekom— mande arbetsuppgifter, att skapa förståelse för värdet av god arbetsorganisation och rätt arbetsteknik, att ge kunskaper om kostens sammansättning under skilda förhållanden och livsmedlens rätta behandling, att lära eleverna lägga ekonomiska, funktionella och estetiska synpunkter på bostaden och hemmets inventarier, samt att ge dem förståelse för estetiska och kulturella värden i hemmet.
HUVUDMOMENT
Kostens sammansättning från näringsmässig, ekonomisk och kulinarisk syn- punkt Principer och metoder för hantering och tillagning av livsmedel
Ändamålsenlig hushållsutrustning
Bostadens inredning och skötsel Arbetsteknik och arbetsorganisation Estetiska och kulturella värden i hemmet
Förslag till disposition ao studieplan Årskurs 1 eller 2, 3 vtr
Kostens sammansättning från näringsmässig, ekonomisk och kulinarisk syn- punkt. Människans varierande näringsbehov: kost för barn, vuxna och åldringar; kaloririk och kalorifattig kost; olika dietkoster. Kost och karies. Psykologiska synpunkter på kostvanornas grundläggande. Planering av måltider och dags- matsedlar. Lämpliga kombinationer av livsmedel. Dagens huvudmåltider: fru- kost, middag, kvällsmål. Mellanmål. Måltidernas inbördes komplettering. Mat- säck. Tidsenliga bjudningar. Näringsberäkningar. Matsedelsförslag.
Principer och metoder för hantering och tillagning av olika livsmedel. Val av råvara och tillagningsmetoder. Livsmedlens förändring vid konservering, trans- port och tillagning, olika metoders inverkan på näringsvärde, utseende, smak och konsistens. Rationell tillagningsmetodik och praktiska hjälpmedel. Smaksätt- ning, uppläggning och servering.
Livsmedlens hållbarhet: hygienisk hantering och förvaring i hemmet. Konser— ver och olika konserveringssätt. Livsmedlens och industriprodukternas hante- ring och förvaring i affärer.
Praktiska övningar, tidsstudier, kostnadsberäkningar.
Ändamålsenlig hushållsutrustning. Utprovning av lämpliga redskap för olika matlagningsmoment. Värdering av tekniska och maskinella hjälpmedel. Plane— ring av lämplig hushållsutrustning. Övning i hantering och skötsel av husgeråd och hushållsmaskiner. Funktionsstudier och lönsamhetskalkyler.
Bostadens inredning och skötsel. Städutrustning och städarbetets organisation. Träning i olika städ— och rengöringsarbeten. Underhåll av möbler och andra inventarier. Reparationer i hemmet. Tvättarbetets organisation. Tvättutrustning. Tvätt- och inskötningsövningar. Funktionsstudier och lönsamhetskalkyler.
Arbetsteknik och arbetsorganisation. Genomtänkt hemarbete. Arbetsfysiologiska aspekter på teknik och utrustning för såväl matlagning som hemvård och tvätt. Studier av handgrepp, arbetsställningar och arbetshöjder. Planering av olika arbetsmoment och samordnande av arbetsuppgifter. Förslag till arbetsbeskriv- , ningar och organisationsplaner. Funktionsstudier med tidtagning, stegmätning m.m. | Estetiska och kulturella värden i hemmet. Måltiden som samlingspunkt för fa- miljen. Dukning och servering. Ätvanor och bordsskick. Umgängesformer och etikett. Att vara värd, värdinna och gäst.
Traditioner kring helger, årstidsväxlingar och familjehögtider.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i hushållsteknik avser att ge eleverna kunskaper och färdig- i heter värdefulla dels för skötseln, på. hel— eller deltid, av det egna hemmet, dels för yrkesuppgifter inom olika vårdnads— och serviceyrken. Den obligatoriska skolans hemkunskapsundervisning och den kännedom om varor och tjänster eleverna inhämtat i ämnet konsumentkunskap ligger till grund för undervis- ningen i hushållsteknik.
Kunskaperna bör här omsättas i familjesituation. Därför kan klassen lämpli- gen indelas i olika »familjer» om t. ex. fyra elever. »Familjen» kan även symboli- sera gruppen ute i arbetslivet. Det är här ej fråga om grupper med den traditio— nella indelningen i sysslor, utan gruppen skall gemensamt gripa sig an en eller flera arbetsuppgifter som kan tänkas typiska för familjen av i dag och inbördes planera arbetet och ordna arbetsfördelning.
Eleverna bör utföra sina arbetsuppgifter såväl individuellt som i grupp. Ge- nom arbete i grupp, där såväl gemensamma som individuella arbetsuppgifter måste samordnas, tränas eleverna i samarbete, ansvar och initiativtagande, vilket är av största betydelse för deras kommande såväl yrkesarbete som hemliv. För att aktivera och stimulera eleverna bör en stor del av den teoretiska undervis- ningen också bedrivas i form av grupparbete, gärna i samma »familjer». De inhämtade kunskaperna bör så mycket som möjligt omsättas i praktisk tillämp—
ning. Det är angeläget att grupperna sinsemellan utbyter kunskaper, t.ex. i form av demonstrationer. Genom att eleverna själva är aktiverade i förmedlan- det av kunskaper har de större förutsättningar att tillgodogöra sig undervis- ningen och komma ihåg vad de lärt sig.
I samband med undervisningen tillagas och serveras i allmänhet en måltid, antingen lagad av en elev i varje familj till familjen eller av en familj dit de övriga inbjudes. De elever som ej arbetar med denna matlagning är sysselsatta med arbetsuppgifter av annan art. Förslag till arbetsuppgifter av annan art än matlagning ges under kommentarerna till de olika huvudmomenten.
Kostfrågor. Man bör rikta elevernas uppmärksamhet på de livsmedel som är aktuella för vardagskosthållet från ekonomisk och säsongsynpunkt. Detta sker genom att låta eleverna gå och titta i livsmedelsaffärer och på torg och själva göra inköp. De bör också göras uppmärksamma på annonser och annan reklam kring olika livsmedel.
Med denna livsmedelsinventering och kännedom om kostlärans grunder som bakgrund bör de göra aktuella matsedelsförslag som diskuteras och kan följas upp med demonstration eller tillagning av måltid. Priset bör räknas ut för varje tillagad måltid och ställas i' relation till hur tidskrävande och väl sammansatt måltiden varit.
Grupparbeten kan utföras på olika specialkoster: kaloririk och kalorifattig kost, allmän skonkost, kost för diabetiker m.m. Eleverna bör få kännedom om vilka livsmedel som lämpar sig för respektive koster och hur dessa skall behand- las. De bör också få laga till dietmåltider för en eller flera personer.
I arbetet med dagsmatsedlar lägges speciell vikt vid frukostens rätta samman— sättning och hur de olika måltiderna inbördes kompletterar varandra. Hänsyn bör också tagas till den måltid som eventuellt ätes utom hemmet, t. ex. barnens Skolmåltid. Förslag kan göras till såväl den dagliga lunchmatsäcken som matsäck för utflykten. I de praktiska övningarna bör eleverna få anordna enkla och tids- enliga bjudningar som de själva planerat.
På vissa måltider kan enkla näringsberäkningar utföras. Livsmedelshantering. Detta avsnitt inledes med en genomgång om livsmedlens förändring vid hantering från färsk råvara till färdig rätt, t. ex. stärkelsens för- klistring, äggvitans koagulering, näringsförluster. Inför olika råvaror, såväl färska som industriellt förberedda, diskuteras lämpligaste tillagningsmetod och rationell arbetsteknik. Praktisk tillämpning av de olika matlagningsmetoderna sker dels i samband med måltidsmatlagning, dels i form av jämförande försök. Smaksättning, praktisk och tilltalande uppläggning och servering av maten är också en viktig del av övningen. Eleverna kan utföra vissa bakningsarbeten, som dock alltid bör följas upp med lönsamhetskalkyler.
En av riktpunkterna för undervisningen i matlagning bör vara att lära ele- verna vad god standard är i fråga om maträtter och bakverk. Livsmedlens rätta förvaring för kortare eller längre tid tas upp till behandling. Konserveringsförsök med frukt och bär sker endast i de fall då god tillgång på råvara gör det lönande.
Tids— och kostnadskalkyler på konserveringsarbeten ställs i relation till indu- strins produkter av motsvarande typ. Metodiken för djupfrysning i hemmet av olika livsmedel, maträtter och bakverk behandlas.
Hushållsutrustning. I samband med genomgången av olika matlagningsmeto- der utprovas lämpliga redskap. Material och utformning diskuteras och värderas efter jämförande försök. Följande exempel på redskapsprovningar kan anföras. Kokkärl: rostfritt—aluminium—emaljerad järnplåt. Knivar: för olika ändamål. Vispar: handvispar—maskinvispar. Redskap för finfördelning: rivjärn—råkost— kvarnar. Eleverna övas i att använda, utnyttja och sköta en hushållsmaskin.
I samband med behandlingen av de olika materialens egenskaper utföres öv— ningar i redskapens skötsel och underhåll.
Ur den uppsättning redskap och husgeråd som finns i undervisningsköket väljer eleverna ut en lämplig hushållsutrustning för ett nybildat hem och gör kostnadskalkyl.
Bostaden. Eftersom bostaden och dess inredning behandlats från olika syn- punkter både i ämnet familjekunskap och i ämnet konsumentkunskap bör under- visningen i detta moment huvudsakligen riktas mot lämpliga arbetsredskap och arbetsmetoder för vård och underhåll av bostaden och dess inventarier.
Städ— och rengöringsarbeten planeras och utföres. Olika tekniska och kemiska hjälpmedel och olika metoder prövas och jämföres. Eleverna bör gärna någon gång få till uppgift att planera och utföra t. ex. en veckostädning av en mindre bostad (hemvårdslägenhet eller någon privat bostadslägenhet). På de flesta städ— och rengöringsarbeten kan funktionsstudier utföras.
Lönsamhetskalkyler bör utföras på olika sätt att lösa hemmets tvättfråga: veckotvätt—stortvätt, tvätta hemma eller skicka bort. Förslag med kostnads- beräkning till tvättutrustning göres upp med hänsyn till olika tvättalternativ. Eleverna bör få utföra tvätt— och inskötningsarbeten, t.ex. maskintvätt, fin- tvätt, kemisk tvätt, fläckurtagning, mangling, strykning och pressning.
Arbetsteknik och arbetsorganisation. Tillämpningsövningar i arbetsteknik och arbetsorganisation sker, som framgår av kommentarerna både i matlagnings—, hemvårds- och tvättarbeten. Man bör dock ägna speciell tid åt att diskutera och belysa arbetsförenklingens principer. Tids— och rörelsestudier bör utföras på olika arbetsmoment med hänsyn till metoder, redskap och arbetsplatsens utformning. Fysiologiska synpunkter bör läggas på handgrepp och arbetsställningar. Kläd- selns och miljöns inverkan på arbetet bör diskuteras.
Då arbetsorganisation är nödvändig för genomförande av ett hems skötsel och kräver mycken träning behandlas detta avsnitt ingående. Sedan betydelsen av genomtänkt hemarbete klargjorts för eleverna får de själva grupparbeta kring planläggning av från början enkla men så småningom alltmer sammansatta upp- gifter. Samarbetsfrågor och trivsel i arbetet behandlas.
Estetiska och kulturella värden i hemmet. I ämnet hushållsteknik ges många tillfällen att utveckla elevernas sinne för estetiska värden: t. ex. i samband med måltider, vid uppläggning och servering av mat, val av porslin och duktyg, duk—
ning och bordsdekorationer, vid inredning av bostad, val av inventarier och textilier. Eleverna ges tillfälle att praktisera arrangerande av blommor, odling och skötsel av växter.
Eleverna göres uppmärksamma på betydelsen av färger och material i olika kombinationer. Man bör ta alla tillfällen i akt att visa dem hur man med enkla medel kan förhöja trevnaden och skapa personlig miljö både i hem och på ar— betsplats. Genom att elever och lärare samlas kring måltider av olika slag ges många tillfällen att diskutera ätvanor och bordsskick. Vid de tillfällen målti- derna ordnas i form av bjudningar eller har karaktär av helg, bör man lära eleverna vissa etikettsregler och diskutera värdens, värdinnans och gästens upp- gifter.
Traditioner kring helg och familjehögtider bör bevaras och har därför en given plats i denna undervisning. Man bör dock sträva efter att anpassa tradi- tionerna efter moderna förhållanden.
Samverkan
Undervisningen i hushållsteknik bör bedrivas i samarbete med speciellt konsu— mentkunskap och familjekunskap och i viss utsträckning med teckning och slöjd, kemi, biologi och gymnastik.
Hjälpmedel
Undervisningen i hushållsteknik bör vara förlagd till ett tidsenligt inrett och välutrustat undervisningskök med tillhörande hemvårdslägenhet.
Förutom den grundutrustning som skolöverstyrelsen rekommenderar för den obligatoriska undervisningen i hemkunskap bör lokalerna för denna undervis- ning vara utrustade med:
uppsättning av redskap enbart avsedd för redskapsprov, elutrustning såsom hushållsmaskin, elvispar, elstekpanna, grill m.m.., hushållsvågar, gärna av olika typer, frysskåp eller frysbox,
laboratorietermometrar, mätglas, tidtagarur,
tidsenlig utrustning för uppläggning och servering av mat, dukar, tabletter, servietter, vaser m.m., liten tvättmaskin. Det är också önskvärt med tillgång till utrustning för visning av film och bildband samt bandspelare.
M askinskrivning
MÅL Undervisningen i maskinskrivning jämte maskinräkning syftar till att bibringa eleverna färdighet i skrivning och räkning enligt touchmetcoden, samt att utveckla sinnet för disposition och uppställning med hänsyn till sakmaiteria— lets beskaffenhet och utskriftens ändamål. '
HUVUDMOMENT
Skrivmaskinens samt additions- och kalkylationsmaskinens konstruktion Anslagsövningar Skrivning av löpande text Övningar i räkning enligt de fyra räknesätten
Systematisk maskinskrivning
Direkt och indirekt diktamen
Duplicering
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr
Skrivmaskinens samt additions- och kalkylationsmaskinens konstruktion och skötsel. Skrivställning.
Övningar för inlärande av rätt anslag och rätt fingersättning vid skrivning och räkning enligt touchmetoden.
Skrivövningar omfattande såväl allmän som kommersiell löpande text. Regler för systematisk maskinskrivning. I samband därmed uppställnings— övningar omfattande olika typer av brev och fakturor. Kuvertskrivning. Rade— ringsövningar. Övningar i att använda karbonpapper. Stencilering och sprit- duplicering. Fotostatkopiering.
Årskurs ]. och/eller 2, 1—3 vtr
Skrivövningar med löpande text, även på främmande språk. Uppställnings- övningar av inom affärsliv och förvaltning förekommande handlingar. Blankett- skrivning.
Direktdiktamen. Utskrift efter olika typer av diktafoner. Utskrift efter hand— skrivna manuskript och stenogram (för elever som deltar i stenografi). Övningar i maskinräkning.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Inlärandet av touchmetoden är ett väsentligt moment i undervisningen. Lika viktigt är emellertid att lära eleverna att ställa upp och disponera det text- respektive siffermaterial som i förvärvslivet kan komma i fråga för utskrift på maskin. Här ingår standardiseringstekniken med dess moderna uppställnings-
principer som ett viktigt moment. Undervisningen bör också göra eleverna för- trogna med de moderna hjälpmedel som kommer till användning i samband med maskinskrivningsarbete såsom sprit- och färgduplikator, olika slag av stencil— apparater, fotostatapparat samt diktafon.
I undervisningen i maskinskrivning bör utrymme främst ägnas åt säkerhe- ten vid utskrift, olika uppställningsmetoder o.d. Först därefter ställes krav på en så hög skrivhastighet som möjligt. I undervisningen i maskinräkning bör huvudsakligen inövas förmågan att vart för sig och i kombination utföra räkne- operationer enligt de fyra räknesätten.
Det bör tillses att eleverna inte vänjer sig blott vid en maskin av ett visst märke utan att de får pröva på olika maskiner, även elektriska.
I maskinskrivningsundervisningen bör alltefter vad som är mest ändamåls— enligt en kombination av klassundervisning och individuellt arbete förekomma. Flera av eleverna kan ju beräknas vara nybörjare.
På nvybörjarstadiet blir det mest fråga om individuellt arbete. Dock kan även här med fördel inläggas gemensamma genomgångar och övningar. Läraren visar t. ex. på väggkartan hur fingrarnas sträckningsrörelser från grundtangen- terna till tangenterna på en annan rad skall utföras, varefter eleverna upp— repade gånger gemensamt skriver samma ordkombination under lärarens över- inseende. Även om säkerheten på detta stadium är det viktigaste, torde man genom sådana gemensamma övningar förutom inlärandet av tangentbordet även på kortare tid träna in snabbheten i fingerrörelserna.
När nybörjarstadiet passerats, bör varje nytt avsnitt genomgås gemensamt, ? varefter följer individuellt arbete inom avsnittets ram i form av tillämpnings— övningar. Dessa tillämpningsövningar bör bestå dels av avskrifter av lärobokens förebilder, dels av övningar där eleven i uppställning av det givna materialet självständigt skall tillämpa sina kunskaper. Vid behov kan ges läxor på genom- gångna moment. Elever som tidigare har maskinskrivningsutbildning eller goda kunskaper i maskinräkning föreläggs extrauppgifter även av högre svårighets- grad inom avsnittets ram.
Maskinernas viktigare delar inläres successivt. Det är inte önskvärt att detta moment koncentreras till början av utbildningen. De olika delarna bör så vitt möjligt behandlas i sina naturliga sammanhang. lX'Ied kännedom om maskinernas arbetssätt bör också följa insikt om den dagliga skötseln och värden av dem.
Det är synnerligen viktigt, att läraren noga kontrollerar att eleven från början får rätt skrivställning, rätt fingersättning och riktigt anslag. Vid inövandet av dessa grundläggande moment står flera hjälpmedel till förfogande, av vilka kan nämnas blindskärmar, blindtangenter och anslagskorrektor. Kontroll av sitt— ställning, fingersättning och anslag måste göras kontinuerligt. För att söka motverka och bortarbeta yttringar av överansträngning bör man» då och då lägga in avspännings— och uppmjukningsrörelser.
När eleven inlärt touchsystemet och genom träning på löpande text erhållit säkerhet och en viss hastighet bör också raderingsövninvgar förekomma.
I samband med genomgång av tabulatorn bör reglerna för systematisk mzaskin— " skrivning inläras, varvid Grafiska standardiseringskommitténs rekomnnenda- ? tioner bör följas. Övningarna bör börja med enkla och okomplicerade exempel, ; varefter svårighetsgraden efter hand ökas. Som ovan nämnts kan inlär'nings- ' gången vara: 1) gemensam genomgång av de teoretiska momenten, 2) avskrif— ter av tillhörande förebilder i läroboken, 3) praktiska övningar, där eleven i uppställning av det givna materialet skall tillämpa sina teoretiska kunslkaper. De praktiska tillämpningsövningarna bör till en del bestå av utskrift av hand— skrivna manuskript, omfattande olika slag av skrivelser och tabeller.
Övningar bör förekomma i skrivning efter direkt diktamen och diktafon samt, för elever som deltar i stenografi, utskrivning av stenogram.
Utskrivning av origram och stencil och i samband därmed genomgång av spritduplikatorn och färgduplikatorn är ett viktigt moment i utbildningen. Alla elever bör genom praktisk övning lära sig använda dessa kontorstekniska hjälpmedel. Utskrift av brev m.m. efter diktafon bör fortlöpande få tillräckligt utrymme, även för elever som läser stenografi.
Säkerhets- och hastighetsövningar bör kontinuerligt inläggas i undervisningen sedan eleven inlärt touchsystemet. Hastighetsträningen kan ha formen av skal- övning, dVS. samma mening eller stycke skrives upprepade gånger. Det bör från början göras klart för eleven att säkerheten i skrivningen är viktigare än hastigheten.
Det är väsentligt för elevernas kommande arbetsutövning, att de från första lektionen lär sig ordning och reda på arbetsplatsen (maskinlskrivningssalen) liksom en förnuftig hantering av maskiner, papper och övrigt arbetsmaterial.
Det kan också vara lämpligt att använda kontrollkort eller arbetsblad på de uppgifter som skall medhinnas. Där införes lämpligen övningens nummer, övningens art och antalet tillåtna fel respektive raderingar. Vidare bör finnas plats för datum för rättningen av övningen och plats för lärares signum att öv- ningen godkänts samt slutligen en anmärkningskolumn. I anmärkningskolumnen på arbetsbladet noteras t. ex. förtjänster i det utförda arbetet liksom de typer av fel som eleven gör. Lämpliga övningar för att bortarbeta återkommande fel kan då snabbt sättas in och fortlöpande kontroll äga rum, så att felen inte upprepas.
Samverkan
Samarbete med läraren i stenografi är mycket angeläget. Eleverna bör nämli— gen skriva ut en del av sina stenogram på maskin. Över huvud taget bör kon- takten med undervisningen i stenografi vara mycket intim.
Samverkan kan även lätt upptas med undervisningen i flera andra ämnen bl.a. språk och företagsekonomi för att bereda eleverna tillfälle att renskriva övningar i dessa ämnen.
Samarbete med lärarna i matematik och företagsekonomiska ämnen bör också
eftersträvas när det gäller maskinräkningen. I dessa ämnen kan elevens färdighet i maskinräkning nyttiggöras.
Ovan nämnda samarbetsformer gäller den ekonomiska fackskolan. Inom den sociala fackskolan torde samarbete kunna ske med ämnen som matematik, fysik och kemi.
Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma.
Trafik- och motorkunskap MÅL
Undervisningen i trafik— och motorkunskap har till uppgift att ge god trafikfostran genom undervisning om gällande trafikregler, att ge orientering om olika trafikantgruppers problem och förhållanden och de krav som ur skilda synvinklar ställes på föraren av motorfordon, i första hand bil, att skapa tillräcklig grund för körkortssökande i vad avser det teoretiska provet, samt att ge praktiska kunskaper om olika motorfordons konstruktion och verknings- sätt.
HUVUDMOMENT
Teoretisk avdelning Motorernas uppbyggnad och verkningssätt Fordonens olika system Körkortsteori
Praktisk avdelning
Demontering och montering av motor Felsökningar
Hjälp vid trafikolycksfall Körövning
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr
Teoretisk avdelning M otorkunskap. Motorers uppbyggnad och verkningssätt. Fyrtaktsmotorn. Två— taktsmotorn. Dieselmotorn.
Något om nyare motortyper: wankelmotorn och gasturbinmotorn samt rea— motorn.
Det väsentligaste om motorfordonens elektriska anläggning, bränsle-, avgas-, kyl- och fjädringssystem samt deras bromssystem (inklusive däckutrustning).
Tmfikkunskap. Dagens och morgondagens trafiksituation. Trafikpsykologi. Vä- gen. Fordonet. Vägtrafikförordningens definitioner och grundregler. Inbromsning och stoppsträckor under olika trafikförhållanden. Belysning och mörkerkörning. Användande av skilda körbanor. Passerande av korsning i plan mellan väg och järnväg. Korsande möte och omkörning. Hastighet. Buller. Alkohol—sjukdom— trötthet. Vinterkörning. Yrkesmässig trafik. Utlandstrafik. Trafikpolisens arbete. Statens bilinspektion och det teoretiska provet. Motortävlingar, NTF, motor- organisationer, trafiksäkerhetskommittéer m.fl.
Praktisk avdelning M oto'rkunskap. Demontering och montering av en fyrtaktsmotor (förgasarmo— tor). Verktygsgenomgång. Justeringar — t.ex. ventilspel, tändningsinställning och förgasarjustering. Felsökningar t. ex. på tänd-, belysnings—, bränsle- och bromssystemen.
Trafikkuns'kap. Körövningar (moped och/eller i mån av tillgång traktor) i kör- gård. Flygande inspektion. Första hjälpen vid trafikskada (förbandsläggning). Åtgärder vid trafikolycksfall eller missöden.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Huvuduppgiften för undervisningen i trafik— och motorkunskap är att ge ele- verna en grundläggande utbildning i handhavande av motorfordon samt att skola dem för ett samhälle där kraven på trafiksäkerhet blir allt större.
Den utbildning eleverna i detta ämne skall meddelas är inriktad på en kör- kortskurs med något större bredd än den teoriutbildning, som vanligen ges i bilskolorna.
Eleverna skall vidare ges en konsumentteknisk upplysning, så att de erhåller ökade möjligheter att bedöma olika slag av fordon inom det stora sortimentet av nya och begagnade motorfordon.
Det är nödvändigt att integrera den teoretiska och praktiska delen av under- visningen för att även elever utan speciell fallenhet eller intresse för tekniska problem skall finna undervisningen tilltalande och givande. Möjlighet bör skapas för intresserade elever att avlägga den teoretiska delen av körkortsprovet.
M otorkunskap (teori). I detta delmoment skall olika motorers uppbyggnad och verkningssätt behandlas. Denna undervisning bör göras så praktisk och konkret att även de tekniskt mindre intresserade kan tillgodogöra sig detta äm- ne. Den termodynamiska och beräkningsmässiga bakgrunden bör därför ute- slutas. I stället företas en detaljgenomgång av de olika elementen i motorn med hjälpapparatur. De olika system, som hör till fordon, demonstreras åskådligt. Här kan med fördel film och bildband användas.
Trafikkunskap (teori). Detta delmoment skall först och främst beröra trafik- lagstiftningen. Med den allt mer intensiva trafik, som förekommer i vårt land, fordras dessutom att en ingående nykterhets- och olycksfallsundervisning be- drivs i syfte att göra trafiken säkrare för alla trafikanter.
M otorkunskap (praktik). Provkörningar med övningsmotorer kan inte utföras utan stora vcntilations- och anläggningsproblem, varför felsökningsprogrammet och provkörningarna förlägges till en bilverkstad i samband med studiebesök där.
Elevernas intresseinriktning bör tillgodoses genom ordnande av Specialkurser, t. ex. moped-, mc-, service- eller kartläsningskurser.
Trafikkunskap (praktik). Eleverna skall ges förutsättningar för ett trafiksäkert uppträdande genom en breddad körkortsteorikurs. Detta kan uppnås genom en samordning av undervisningen i motorkunskap och fordonskunskap och genom att utgångspunkt icke tages enbart från bilförarens speciella trafikproblem. Så- lunda skall speciella problem och förhållanden genomgås rörande de flesta trafi— kantgrupper — från gående till buss- och lastbilsförare, från små barn till gamla och sjuka. Detta kommer att ge blivande yrkesutövare med omfattande trafik- kontakter en god och mångsidig yrkesförberedelse för denna del av deras arbete.
Samverkan
Undervisningen i trafik- och motorkunskap anknyter i stor utsträckning till undervisningen i fysik, kemi, psykologi och biologi, varför en samordning av intresseområden och tidsschema bör uppgöras vid gemensamma ämneskonfe- renser.
Hjälpmedel
För undervisningen i ämnets teoretiska delar erfordras demonstrationsmotorer, lösa motordelar, planscher över motorer och hjälpapparater till dessa, motor- tekniska filmer och bildband samt lämplig bilbok.
För den praktiska utbildningen erfordras verktyg och övningsmotorer samt lämplig bok angående verktyg för motorfordon.
Undervisningen i trafikkunskap erfordrar, förutom för kursen avpassad läro— bok, bildband, filmer och filmslingor samt därjämte trafiktecken och planscher över trafikanordningar m.m. Olycksfallskursen kräver förbandsmateriel.
EKONOMISK FACKSKOLA
Svenska — se social fackskola
Engelska — se social fackskola
B-språk — se social fackskola C—språk — se social fackskola
Livsåskådnings- och religionskunskap — se social fackskola
MÅL
Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift
att ge ökade kunskaper om befolkning, näringsliv och arbetsmarknad samt sam- hällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden, att utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar, samt
att söka klargöra viktiga samhällsproblem.
Samhällskunskap
HUVUDMOMENT '
Befolkningen med huvudvikten lagd på svenska befolkningsförhållanden och svensk samhällsstruktur med beaktande av den yrkesorienterande aspekten
Jordens näringsliv. Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsproblem
Samhällsekonomi
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda Utbildningsfrågor
Demokrati—diktatur Den politiska processen Internationellt samarbete ; Valda samhällsproblem
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr
Befolkning och samhällsstruktur
Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet—mortalitet. Folkminoriteter—diskriminering.
Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Befolknings— utvecklingen, nativitet—mortalitet. — Något om familjens ställning speciellt i juridiskt avseende. Migration och pendling. Omflyttningens socialpsykologiska problem och konsekvenser.
Yrkesgrupperna; omgrupperingen och fördelningen mellan könen. Inkomst- och förmögenhetsstruktur. — Social stratifiering.
Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbred- ning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. Värl— dens cnergitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. De viktigaste världshandelsvarorna.
* Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några Viktigare in— dustrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Utrikeshandeln och dess sammansättning.
Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänste- och kollektivavtal—förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Ar- betsdomstolen. Samarbetsavtal.
Årskurs 2, 2 vtr
I mp-ulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet; de per- sonliga relationernas betydelse.
Älassmedias roll som opinionsbildare.
Propagandans betydelse. Psykologisk krigföring.
Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Orga- nisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet.
Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin.
Samhällsekonomi
Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Det ekonomiska kretslop- pets grundbegrepp. Försörjningsbalansen och däri ingående element. Dess för— ändringar i tiden. Levnadsstandarden och dess förändringar. Prisindex. Reallön.
Prisbildning och resursallokering. Utbuds— och efterfrågebegreppen. De Viktigaste kostnadsbegreppen i ett företag. Sambanden mellan kostnader och priser. Efter- frågans känslighet för förändringar i pris och inkomst.
Effekten på priser, produktion, resursallokering och sysselsättning vid för-
ändringar av utbud och efterfrågan beroende på annan produktionsteknik res- pektive ny smakinriktning hos konsumenterna. Effekten på kort och lång sikt. Reklam och konsumentupplysning. Karteller och branschföreningar. Olika typer av företag.
Olika slag av statlig intervention i prisbildningen.
Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans. Varumarknad och arbetsmarknad: faktorer som bestämmer utbud och efter- frågan. Sparandcts realekonomiska betydelse. Löneglidning och arbetskrafts- balans. Kreditmarknadsinstitutionerna. Prisbildningen på kredit. Samband mel- lan kreditmarknad, varu- och arbetsmarknad. Konjunkturväxlingar.
Den politiska processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Or- ganisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kommunala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings- och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik. Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder jämte världs— politiska problem: internationell rättsordning—paktpolitik. Svensk utrikespolitik.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en överblick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra.
Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar också i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet.
Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej kon— sekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade.
Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmeto- den gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna övning i att debattera och ge skäl för en uppfattning och lär dem samtidigt samman- trädesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupparbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är tänkbara. Nedan lämnas nägra kom— mentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten.
Befolkning och samhällsstruktur. Jordens befolkning. Som bakgrund till kurs- avsnittet »Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem»
studeras befolkningsutbredning och migration på jorden. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets— och mortalitetstal. Folkök- ningen och den ekonomiska utvecklingen jämförs. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör beröras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett fenomen som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar i vårt land. Detta är en fråga som kan belysas bl.a. genom en attitydundersökning inom klassens eller skolans ram.
De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar diskuteras. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Sveriges befolkningsproblem bör bli föremål för en ingående behandling. Utgångspunkten finner man i befolkningskartor. Aktuella sådana ger nuläget beträffande befolk- ningsfördelningen. Jämförande behandling av kartmaterial från skilda perioder ger bl. a. en uppfattning om flykten från landsbygden. Några av dess konsekven- ser kan beröras t. ex. disproportionen män—kvinnor och glesbygdernas service- problem. Statistisk årsbok ger underlag för en diskussion av befolkningsutveck- ling och omflyttningar under olika perioder. I samband med migrationen berörs de olika faktorer som kan utgöra flyttningsmotiv och variationer därvidlag mel- lan åldersklasser. Bostadsfrågan kan tas upp som exempel på återhållande respektive pådrivande krafter vid belysning av arbetskraftens rörlighet. Omstruk— tureringen på landsbygden kan bli föremål för behandling. Pendlingen är ett feno- men som bl. a. sammanhänger med strukturförändringarna. Betydelsen ur geo- grafiska, ekonomiska och sociala aspekter är uppenbar. Ur Folkräkningen kan utläsas bl. a. frekvens och kategoriindelning.
Diskussionen av familjens situation speciellt i juridiskt avseende anknytes lämpligen till behandlingen av det aktuella nativitetstalet. Ett primärt problem är därvidlag barnantalet—barnkostnader. Barnets ekonomiska och juridiska ställning i olika situationer liksom makars jämte enföräldersfamiljens åskådlig- görs. Skilsmässofrekvensen som samhällsproblem genomgås ur såväl positiv som negativ aspekt. Institutionella frågor tas upp —— vart vänder man sig? I ett moment av denna karaktär torde elevernas frågeaktivitet stimuleras. En sam- tidig behandling av med familjen sammanhängande frågor i de olika ämnen vari dessa moment ingår rekommenderas för åstadkommande av konkretion.
Yrkesfördelningens förändringar och dess aktuella tendenser analyseras. Kvin— nornas inriktning på nya yrkesområden och deras ökade betydelse på arbets- marknaden samt de därigenom uppkomna kraven på intensifiering av vissa samhälleliga åtaganden exempelvis daghemsverksamheten kan bli föremål för behandling.
Inkomst- och förmögenhetsstrukturen diskuteras med historiskt perspektiv. Den sociala stratifieringen och den sociala rörligheten med analys av rörlig- hetsbefordrande faktorer studeras.
Vid behandlingen av förevarande kursavsnitt ges många tillfällen att komma in på generella yrkesorienterande synpunkter.
Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de
viktigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möjligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom framställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra interna- tionella organs verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beaktas. Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kom- pletteras med statistiska data samt stoff från handböcker, tidskrifter och lik- nande.
Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textil- industri, kemisk industri och Skogsindustri. Också industrilokaliseringen beak- tas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande fakto- rernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriområdets) tillkomst.
Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspek— tiv på jordens näringsliv, och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsklig aktivitet åstadkomna hela tiden beaktas.
Eftersom industrin numera är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn- och metall- industri, skogsindustri, textilindustri, byggnadsindustri, livsmedelsindustri, ke— misk-teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800- talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt att med den europeiska industrialiseringsprocessen som bakgrund följa utvecklingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma sätt kan man tänka sig behandlingen av järnet i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör utmynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgrenarna och genom beaktandet av aktuell statistik.
Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning måste det ändå ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jord- brukets fortgående rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta uppslag och finna an- knytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till den historiska utvecklingen, varvid omställnings- processen från produktion för egen konsumtion till produktion för avsalu stude- ras. Det är emellertid också tänkbart att man utgår från näringslivets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsent- liga faktorer som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör därvid det allmänna och tekniska kunnandet som produktionsfaktor uppmärksammas.
Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl. a. genom att problemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan få en skarpare relief.
Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bak— grunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder _ och kom- mer inom överskådlig tid att råda -— stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få uppgifter inom olika exportnäringar t. ex. situationen på en redan inarbe- tad marknad eller det läge som uppkommer då en ny marknad skapas. Svenska storföretag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina export- marknader iakttagas osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärksam— het. Tillgängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och aktuella fluktuationer bestämmas.
Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas upp— byggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal för- klaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtalsupp- görelse åskådliggörs.
Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rätts— tvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagarna, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda typfall, refererade i pressen eller publicerade i Arbetsdomstolens domar. I sam- band därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess sammansätt- ning klargörs.
Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet) framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal. Statstjänstemän- nens förhandlingsrätt. Aktuella samarbetsfrågor uppmärksammas.
Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan stu— deras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motiva— tion och konkretion. Eleverna får därigenom större förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under sin anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfaren- heter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag e. (1. Förhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samarbete med representanter för de lokala intresseorganisationerna.
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör
behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och aktuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från vårt eget land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationemas struktur i en modern västerländsk stat med denna struktur i ett land med låg folkbildning och hög procent analfabeter.
Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en val- rörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella samman- slutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behandling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle att demon- strera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans och infor- mationernas karaktär. Skillnaden mellan propaganda och upplysning bör därefter stå klar. Övriga massmedia behandlas likartat.
Propagandan i »det kalla kriget» diskuteras. Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan, »tredje statsmakt», beaktas. Naturligtvis kan också tidningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. liksom problem rörande tryckfriheten diskuteras.
Utbildningsfrågor. Folkbildningsarbetets målsättning diskuteras och i anslut- ning till detta studeras dess förverkligande i folkbildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. I studiet av folkbildningens organisation upp— märksammas den för svenska. förhållanden karakteristiska anknytningen mel- lan folkrörelser och studieorganisationer, medan däremot de olika organisa- tionernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt behandlas. Den orga- niserade medverkan som lämnas i det fria folkbildningsarbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksam- heten skall särskilt uppmärksammas.
Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de pro— blem som behandlas i momentet »Impulsspridning, opinionsbildning och propa- ganda» och i vissa avseenden med momentet »Det fria folkbildningsarbetet». Med utgångspunkt däri redovisas lämpligen den demokratiska statsformens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgarviljans yttringar och inflytande på utvecklingen.
Demokratins problematik diskuteras, t.ex. folkbildningens betydelse, nöd— vändigheten av kompromisslösningar, behovet av ett visst mått av värdegemen- skap, minoriteternas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc.
Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande stats- skickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med de- mokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas statsfor- mer, institutioner, organisationer och värderingar.
Samhällsekonomi. Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Kon— kreta fall diskuteras genom kretsloppsanalys. Från ett mycket enkelt sådant
visande det ekonomiska handlandet inom ett självhushåll i gamla tiders agrar- samhälle respektive relationerna i ett samhälle helt byggt på penninghushållning kan alltmer komplicerade problem behandlas. Kretsloppet kan utöver varu- och arbetsmarknad utsträckas till att omfatta såväl kreditmarknad som stat, kom— mun och utrikeshandel.
Konstruktionen av en aktuell försörjningsbalans studeras och dess olika ele- ment diskuteras.
Begreppet levnadsstandard behandlas. Jämförelse mellan Sverige och andra länder görs lämpligen. Svårigheter därvidlag påpekas. Nominallön och reallön, innebörden av olika prisindex förklaras.
Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen klarläggs medelst grafisk metod. Variationer i priskänslighet för olika varor påvisas därvid.
De väsentliga kostnadsbegreppen i ett företag samt kostnadernas beroende av produktionens omfattning diskuteras. Nära kontakt förutsättes här med mot- svarande moment i företagsekonomin.
Prisbildningen vid fri konkurrens analyseras. Olika typer av företag (privatägda, kooperativa och offentliga) diskuteras. Betydelsen av prisbildningen för produktionens inriktning och resursalloke- ringen poängteras. Det är av vikt att visa hur priserna reagerar vid förändringar i t. ex. efterfrågekurvan. Reklamens roll jämte effekten av konsumentupplysning i sådana sammanhang analyseras. Hur karteller uppkommer och sätter den fria konkurrensen ur spel diskuteras. Kartellernas produktionsbegränsning och pris- höjningar i avsikt att öka företagens lönsamhet behandlas. Olika typer av kar- teller jämte branschföreningar och därmed också olika verksamhetsmetoder analyseras. Därefter kan lämpligen nämnas hur statens pris— och kartellnämnd samt näringsfrihetsrådet arbetar.
Den statliga interventionen i prisbildningsprocessen är varierande och valet av exempel därpå får göras beroende av det aktuella ekonomiska läget sådant det framträder i t. ex. dagspressen.
Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk ba- lans (samtidig balans på alla marknader) klargörs. En koncentration till tre marknader kan i detta avsnitt vara lämplig: varumarknad, arbetsmarknad och kreditmarknad. Begreppen konsumtion och investering diskuteras och klargörs. I största möjliga utsträckning belyses frågorna med konkret material. Samban- den mellan varu- och arbetsmarknad poängteras. Arbetsmarknadsorganisatio- nernas inflytande beträffande lönebildningen framhålles. Aktuella lönepolitiska problem såsom löneglidningen beaktas t. ex. med utgångspunkt i dagspressen.
Problemet lokala »arbetslöshetsöar» respektive samtidiga bristområden be- träffande arbetskraft och åtgärder för åstadkommande av balans diskuteras. Över huvud taget bör begreppen arbetslöshet och arbetskraftsbrist framställas som utbuds- respektive efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden.
Kreditmarknaden kan behandlas i samband med framställningen av kredit- institutionernas verksamhet. En uppdelning på penningmarknad och kapital-
marknad kan därvid vara lämplig. Kreditpolitikens medel och effekter på kredit- institutens kreditgivning analyseras.
Sparandets realekonomiska betydelse för kapitalbildningen diskuteras. Kon- junkturväxlingar kan konkretiseras med material från aktuell pressdiskussion. En ingående behandling av inflations- och deflationsprocesserna Visar relatio- nerna mellan de tre här nämnda marknaderna. Verkningar på det ekonomiska livet av förändringar beträffande kapitalbildning, löner, utbildningar, ränta, produktionsteknik, produktivitet, konsumtionsbenägenhet etc. belyses.
Den politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation därtill de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur inför praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt för— skjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret. Ett resonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (even- tuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i val— statistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom studium t. ex. av hur kandidatnominering sker.
Förhållandet partiledning—väljarkår diskuteras. Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska par- tierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en väsent— lig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och plane- ringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut. Organisationernas upp— byggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet. _
Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret l att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möj— lighet att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. försvarspolitik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras denna i mass- media får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbets- sätt. Detta innebär givetvis att det ej får finnas barriärer mellan de olika mo- menten. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna ut— nyttjas.
De kontrollmöjligheter, som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektivite- tens intresse gentemot statliga och kommunala organ, behandlas.
Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en internatio- nell rättsordning, dels efter militärpolitisk jämvikt ger anledning att behandla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warszawapakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nor- diska organ. Sålunda skall biståndsverksamheten i olika former liksom ekonomisk
och annan samverkan behandlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sam- manhang beaktas. Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen.
Samverkan
Samverkan med andra ämnen kan etableras inte minst med svenska. Det är i hög grad tacknämligt om skönlitterära verk läses som illustrerar problem i sam— hällskunskapen. En långsiktig planering blir då nödvändig. I åtskilliga fall kan samarbete med ämnet psykologi bli givande. — Det avsnitt av familjekunskapen som samhällskunskapen skall behandla bör läsas samtidigt med att övriga famil- jekunskapsfrågor genomgås i de respektive ämnen där dessa hör hemma. Där- igenom skapas den konkretion som är nödvändig.
Studiebesök
Väl planerade studiebesök kan ge eleverna nya aspekter. Men möjligheten att genomföra sådana är mycket varierande på olika orter. Såväl statliga som kom- munala organ och institutioner bör i största möjliga mån kunna utnyttjas för studiebesök. Även samarbete med de lokala myndigheterna, företagen och orga- nisationerna på så vis att representanter för dem direkt kan utnyttjas i under- visningen är en möjlighet att skapa konkretion som ej bör försummas. Även av eleverna utförda intervjuer och enkäter kan lämna värdefulla bidrag till under— visningen. Studiebesöken bör alltid planeras så att bestämda uppgifter på för- hand ges till klassen, gruppen eller enskilda elever. Dessa bör sedan i undervis- ningen redovisas på lämpligt sätt. Studiebesök kan i betydande utsträckning läggas upp som eller ingå som ett led i grupparbete.
Hjälpmedel
Konkretiseringen av stoffet via tidningar, tidskrifter, broschyrer från företag och organisationer, statistiska verk, uppslagsböcker, filmer, radio, television etc. är väsentlig. Beträffande flera moment är kartor av skilda slag oundgängliga.
Psykologi — se social fackskola
Matematik — se social fackskola
Stenografi
MÅL
Undervisningen i stenografi syftar till
att ge eleverna förmåga att säkert kunna uppta diktamen på svenska, samt att lära dem att snabbt kunna göra korrekta utskrifter av upptagna stenogram.
HUVUDMOMENT
Systemet i dess grundform Förkortningar och förkortningsprinciper Diktamensskrivning Utskrivning av stenogram
Redigering
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 3 vtr
Stenografisystemets skrivtecken. Skrivteknik. Obligatoriska förkortningar )
Snabbläsningsövningar. Skalövningar. Överföringsövningar Förkortningsprinciper. Fria förkortningar
Diktamensskrivning av texter med företrädesvis allmänt innehåll. Utskrivning av stenogram
Årskurs 2, 3 vtr
Fortsatta läs- och skrivövningar Ytterligare förkortningar av ord och uttryck, speciellt hämtade från den mer- kantila terminologin Skrivning efter diktamen av såväl allmän text som handelstext med successivt ökad hastighet. Stenogramutskrifter
Redigering
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Eleverna bör bibringas sådan insikt och färdighet i ämnet att de kan tjänst- göra som stenografer. Förmågan att snabbt kunna läsa sina stenografiska note- . ringar och att kunna göra korrekta och snabba utskrifter av upptagna steno- gram är således av stor betydelse. Lärarens arbete att ge eleverna goda system- kunskaper skall därför ske parallellt med hastighets- och redigeringsövningar. | Att märka är därvid att alltför stränga krav på systemriktighet kan bli till skada för hastighetsskrivningen. Eleverna tvekar inför nedtecknandet av uppfångat ord därför att de är rädda att ordbilden inte skall bli systemriktig. Det är bättre att eleven med ett och annat systemfel skriver snabbt utan att tveka än att han ' långsamt åstadkommer ett systemriktigt stenogram. Stor vikt måste läggas vid språkliga frågor under hela utbildningstiden, eftersom goda språkliga insikter är en förutsättning för språkligt sett korrekta utskrifter.
Systemets skrivtecken och de obligatoriska förkortningarna bör inläras under höstterminen i årskurs 1 med hjälp av snabbläsningsövningar, skalövningar och diktamen. Vårterminen ägnas åt fortsatta sådana läs- och skrivövningar, överföringsövningar, förkortningsprinciper, fria förkortningar och diktamens- skrivning med utskrift av stenogram, även på skrivmaskin.
l l l l |
I årskurs 2 fortsättes inlärandet och automatiseringen av lärostoffet enligt kursplanen under såväl höst- som vårtermin. Redigeringsövningar bör påbörjas under höstterminen för att intensifieras under vårterminen.
En riktig skrivteknik skapar förutsättningar för snabbskrivning. Eleverna bör därför förhjälpas till en driven stenografisk stil, så att de inte skriver stelt och ryckigt utan mjukt och flytande. Väsentligt är att noga övervaka deras sittställning, pennhållning och pennföring. Skriften skall vara mycket lätt, så att det är möjligt att markera tryckning, eftersom tryckning har sin speciella be- tydelse vid användning av vokalsymboliken. Tecknen bör ha riktiga proportioner och korrekt lutning, spetsiga tecken får inte bli rundade osv. Trots att tydlig- het alltid måste eftersträvas bör man dock vid undervisningen akta sig för att ställa för stora krav på skönskrift.
Förmågan att skriva stenografi hänger nära samman med förmågan att läsa stenografi. Varje nytt stycke i läroboken bör därför bli föremål för snabbläs- ningsövningar. Som uppgift för individuellt arbete kan t. ex. ges att inom viss angiven tid kunna läsa det aktuella stycket.
Med skalövningar i stenografi menas att genom upprepad skrivning av samma ord (i sammansättningar och olika böjningsformer), samma fraser och samma meningar inlära och automatisera ordbilderna. Förmågan att flytta pennan från en ordbild till en annan på kortast möjliga tid är väsentlig för hastigheten. Genom att på angivet sätt skriva skalor kan denna förmåga upp- övas. '
Överföringsövningarna, dvs. överförandet av vanlig skrift till stenografi, bör bidra till att konsolidera systemkunskaperna men också vara ett hjälpmedel att vårda stilen.
Fria förkortningar är beteckningen på de förkortningar som tillkommer utöver systemets obligatoriska för att underlätta snabbskrivning. Eleverna bör delges förkortningsprinciper så att de själva kan konstruera önskvärda förkortningar. Undervisningen kan nämligen inte täcka alla arbetsområden utan en viss för- kortningsspecialisering kan alltid beräknas förekomma, inte helt lika på olika områden.
Diktamenshastigheten skall i början vara låg för att sedan successivt ökas i takt med elevernas framsteg. Så småningom blir skillnaden i den stenogra- fiska färdigheten mellan eleverna allt större. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas åt att hålla alla elever sysselsatta under en lektion genom diktamen på olika hastigheter.
Vid utskrivning av stenogram bör särskild uppmärksamhet ägnas åt stavning, avstavning, interpunktion etc. Utskriften sker i början för hand, men eleverna bör också så snart som möjligt skriva ut på skrivmaskin.
En god stenograf måste ha goda kunskaper i svenska och äga säker känsla för språkriktighet eftersom en stenograf ju inte blott skall kunna ordagrant överföra upptaget stenogram utan även i förekommande fall kunna redigera den dikterade texten. Specialövningar, såsom övningar i synonymkunskap, öv—
ningsuppgifter som utökar elevernas ordförråd och ger dem förbättrad ordkun- skap, luckövningar etc., kan därför bli nödvändiga.
Genom praktiska övningar uppövas sedan elevernas förmåga att omredigera dikterade, språkligt mindre korrekta stenogram och deras förmåga att på egen hand utforma brev, referat o. (1. efter stenografiska stolpar.
Samverkan
Samarbete bör etableras mellan ämnena stenografi och svenska med tonvikten lagd på de språkliga problem som blir aktuella för sekreterare och korrespon— denter. Kontakt med läraren i svenska kan också vara värdefull vid utarbe- tandet av praktiska redigeringsövningar. Samarbete är nödvändigt med läraren i maskinskrivning, då eleverna skall skriva ut sina stenogram på maskin.
Elevernas uppmärksamhet bör fästas vid att stenografi också i andra ämnen är ett utmärkt hjälpmedel som eleverna bör stimuleras att utnyttja så snart ske kan.
Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma.
Hjälpmedel
rens arbete. I ett sådant ämnesrum bör finnas permanent målade hjälplinjer på en del av tavlan, tidtagarur, klassuppsättningar av stenografisk litteratur och ordböcker. Det kan ibland på fortsättningsstadiet uppstå problem att under en lektion hålla alla elever sysselsatta genom diktamen på olika hastigheter. Vid sådana tillfällen är därför även en bandspelare med eller utan hörlurar en värdefull tillgång. Med dess hjälp kan de skickligaste eleverna sysselsättas med diktamen på den hastighet som passar dem, medan läraren kan ägna sig åt övriga elever i klassen.
I 7 ! Ett eget ämnesrum för stenografiundervisningen underlättar väsentligt lära- ;
Företagsekonomi MÅL
Undervisningen i företagsekonomi syftar till
att bibringa kunskaper om företaget såsom en organisation, i vilken personella | och materiella resurser samordnas enligt ett ekonomiskt handlingsprogram och om företagets ställning i och kontakter med samhälle och näringsliv, l att ge kännedom om ekonomiska sammanhang, betraktade från företagets syn- punkt, samt att uppöva förmågan att självständigt utföra vissa återkommande uppgifter samt att grundlägga förmågan att bedöma olika företeelser, problemställ— ningar och utvecklingstendenser av betydelse för företaget.
Privata och offentliga företagsformer. Företagets målsättning och uppbyggnad Företagets miljö Företagets redovisning Företagets kostnader och intäkter Företagets marknadsföring Företagets administration Företagets rättsliga förhållanden Företagets kontorsrutiner
Förslag till disposition av studieplan
Kombination av olika produktionsfaktorer inom företaget. Översikt av privata och offentliga företagsformer med hänsyn till ägarintressen Företagets målsättning och organisatoriska uppbyggnad. Företagets kontakter med institutioner av betydelse för dess verksamhet Översikt över det svenska marknadssystemet, produktionen, distributionen och konsumtionen Redovisningens ändamål och utformning med hänsyn till lagstiftning och praxis. Den dubbla bokföringens principer De vanligaste affärstransaktionerna och deras redovisning Resultatberäkning och bokslut Elementär kostnads- och intäktsanalys Företagets kontorsrutiner Rättsfrågor i anslutning till de genomgångna ämnesavsnitten
ll Årskurs 1, 9 vtr
Årskurs 2, 4 vtr
Fortsatta övningar i redovisning Bokslut och årsredovisning i olika företagsformer. Värderingsföreskrifter i sam- i band därmed | Skattelagarnas viktigaste bestämmelser om beskattning av inkomst av tjänst, fastighet, rörelse och kapital. Deklarationer för löntagare och rörelseidkare Taxerings- och uppbördsförfarandet Grunderna i industriell redovisning och kalkylation Principerna för den kommunala redovisningen Distributionens struktur och kostnader Konkurrens och konkurrensmedel. Konkurrensbegränsning Företagets personalfrågor Företagsdemokrati och samarbetsorgan
Ämnet företagsekonomi behandlar såväl företagets inre förhållanden, dvs. resur- ser, uppbyggnad och arbetssätt, som dess miljö och relationer utåt.
Lärostoffet (företagets kontakter med olika institutioner, beskrivning av distributionssystemet, företagets redovisning och kalkylation, kontorsrutiner m.m.) är mycket olika till sin art. Undervisningen i företagsekonomi bör möjlig— göra för eleverna att tillägna sig grundläggande termer och sammanhang. Där- för måste undervisningen koncentreras kring vissa väsentliga ämnesavsnitt, näm— ligen företagets organisation och arbetssätt, företagets redovisning och distribu- tionsapparaten.
Som en inledning till studiet i företagsekonomi bör ges en översiktlig beskriv- ning av företaget såsom en enhet. Företagets organisatoriska uppbyggnad med utgångspunkt i de olika delfunktionerna såsom inköp, lagring, försäljning och tillverkning beskrives i korthet. Härvid påvisas delfunktionernas samspel för den gemensamma målsättningen. Därefter förklaras begreppet företag ur juridisk synpunkt, varvid de viktigaste rättsreglerna angående de olika företags- formerna i avseende på firma, registrering, ägarnas kapitalinsatser och ekono— miska ansvarighet genomgås. Härvid diskuteras även företagsformernas använd- ning respektive lämplighet inom olika grenar av näringslivet. Vidare ges exem- pel på statliga och kommunala företag och affärsdrivande verk, varvid även i
jämförelser bör göras mellan privata och offentliga företags organisation, arbets- sätt och målsättning.
Beskrivningen av företagets kontakter med institutioner av betydelse för dess verksamhet bör utgöras av en elementär genomgång av bank-, försäkrings- och transportväsen o. d. Här genomgås viktigare fakta och terminologi i samband med kreditformer, försäkringsfrågor, betalning, transport, förtullning m. m. I anslutning härtill genomgås och övas ifyllandet av blanketter som har anknyt— ning till detta ämnesavsnitt. |
Vid behandlingen av lärostoffets olika huvuddelar bör fortlöpande tillses att ! helhetsuppfattningen av företaget alltid är aktuell. Såvitt möjligt bör efter— ' strävas en parallell behandling av kursmomenten så att alla konstlade skilje- | murar undvikas och fördjupningen av lärostoffet kan ske parallellt.
Översikten över det svenska marknadssystemet bör dels omfatta en presen— ! tation av distributionens omfattning och olika distributionsvägar, dels en . redogörelse för de svenska distributionsföretagens storlek, geografiska läge m. m. Vidare diskuteras de aktuella utvecklingstendenserna inom distributionen. Det lokala näringslivets struktur bör här sätta sin prägel på framställningen.
Som en konsekvens härav behöver undervisningen icke bli identisk vid alla skolor. I en textilbygd kan exempelvis större avseende fästas vid textilföreta— gens problem än i en trakt där eellulosaindustrin dominerar.
Med den traditionella distributionskedjan som grund genomgås nyare före— teelser på distributionens område samt orsakerna till deras uppkomst. En över—
siktlig redogörelse lämnas rörande de olika serviceorganen såsom annons- och reklambyråer, marknadsundersökningsföretag, soliditetsupplysningsföretag, nä— ringslivets organisationer etc. samt deras verksamhet. Distributionens kostnader i avseende på olika distributionsalternativ bör även diskuteras, varjämte slut- ligen elementära begrepp och metoder rörande kostnads- och int'äktsanalys inom distributionen beröres.
Olika slag av konkurrens bör vidare belysas. Här beröres också samverkan i form av kartellöverenskommelser av olika slag och lagstiftningen mot kon- kurrensbegränsning m. m. samt mot illojal konkurrens. Slutligen lämnas en översikt över olika konkurrensmedel, t.ex. sådana som sammanhänger med produkt och sortiment, med varans pris, med kundbearbetning, service, för- säljnings— och kreditvillkor etc.
I redovisningen behandlas kravet på bokföringen ur företagets, borgenäremas och samhällets synpunkt. De första bokföringsuppgifterna bör vara mindre s.k. T-kontouppgifter, lämpligen för serviceföretag, varvid ett fåtal affärshändelser bokföres och bokslut uppgöres enligt en för uppgiften lämpad enkel kontoplan. Efter denna inledande framställning studeras mera ingående de vanligare affärstransaktionerna och deras redovisning. I anslutning härtill genomgås bok— föringslagens regler i tillämpliga delar.
Stor vikt bör inte minst under behandlingen av redovisningsavsnittet läggas vid noggrannhet och ordning liksom vid arbetsuppgifternas samband med var- andra. Eleverna bör genom demonstration respektive praktisk användning göras förtrogna med manuella och maskinella hjälpmedel i redovisningsarbetet.
Redovisningen bör omfatta såväl den löpande bokföringen som bokslut och årsredovisning i olika företagsformer. Fortlöpande bör uppmärksammas att tonvikten bör läggas vid vanligare affärshändelser och bokslutssituationer. Upp- märksamheten bör fästas vid att elevernas förmåga att bedöma redovisningens siffermaterial uppövas.
Bokföringsuppgifterna bör i regel vara korta. Dock bör någon större uppgift, omfattande inventariebok, dagbok, reskontra, förfallobok och huvudbok genom- föras, varvid särskild vikt bör läggas vid att eleverna bibringas förståelse för sambandet mellan de olika bokföringsböckerna samt mellan bokföringsböc— kerna och övrigt räkenskapsmaterial. En kortare dagboksuppgift med verifika- tioner bör även medtagas.
I samband med den industriella redovisningen och kalkylationen behandlas företagets kostnads- och intäktsstruktur. Här genomgås begreppen fasta och rörliga, direkta och indirekta kostnader, kostnadsslag, kostnadsställe, kostnads— bärare, tillverkningskostnad och självkostnad. Dessutom bör några enkla genom— snitts- och påläggskalkyler uppgöras. Uppgifterna bör vara korta och enkla. En viss samverkan med undervisningen i samhällskunskap kan här vara lämplig.
Genomgången av skattelagarnas bestämmelser bör begränsas till vad som får anses vara en central betydelse. Eleverna bör sålunda känna till vad som menas med beskattningsår, taxeringsår, beskattningsort, inkomstberäkning enligt kon-
tantprincipen respektive enligt bokföringsmässiga grunder. Deklaration på grund— val av dubbel bokföring med vinst och förlustkonton behandlas genom enkla exempel. Eleverna bör i stora drag känna till gången i taxeringsförfarandet samt hur skatterna beräknas och betalas preliminärt och slutligt. När det gäller de i det föregående behandlade redovisningsavsnitten är att märka att i ämnet redovis— ning dessa avsnitt skall ägnas en betydligt mer fördjupad behandling. Detta bör beaktas vid stoffurvalet i ämnet företagsekonomi genom val av enkla exempel.
Företagets kontorsrutiner bör kontinuerligt övas parallellt med övriga under- visningsmoment. Så bör exempelvis avdelas grupper som sysselsätts med redo- visningsövningar med hjälp av genomskriftsapparater, bokföringsmaskiner och enklare ADB-utrustning. Dessa avsnitt bör erhålla ett utrymme som motsvarar det jämförelsevis stora behovet av kunskap om kontorstekniska rutiner som erfordras för befattningshavare på här ifrågavarande nivå. Samtidigt bör dock uppmärksammas, att elever som så önskar erbjudes ett särskilt tillvalsämne, kontorsteknik.
Studiebesök bör företagas även i anslutning till redovisning och kontorsruti- ner. Sådana studiebesök kan lämpligen få karaktären av grupparbete, varvid gruppen av elever får besöka något mindre företag med enklare redovisning och kontorsrutin. Grupperna lämnar sedan en redogörelse för studiebesöket, varefter de gjorda iakttagelserna under lärarens ledning diskuteras och ankny- tes till undervisningen. För övrigt hänvisas till vad nedan säges beträffande studiebesök.
Vid behandlingen av den kommunala förvaltningen bör särskilt avseende fästas vid de principiella skillnaderna mellan dennas redovisning och företagens.
De traditionella företagsorganisatoriska principerna genomgås, varefter dessa tillämpas på uppgörande av befattningsschema och befattningsbeskrivningar. Här klargöres behovet av fördelning av arbetsuppgifter och av en överskådlig och ändamålsenlig gränsdragning mellan de anställdas uppgifter. Vidare bör ges en orientering om personaladministrativa metoder. Härvid behandlas perso- nalurval, utbildning, personalvård och arbetsanalys ävensom de socialpolitiska åtgärder som berör företaget, såsom semester, arbetarskyddslagstiftning, sjuk— försäkring, olycksfallsförsäkring och allmän tjänstepensionering.
I detta sammanhang bör även relativt utförligt behandlas företagsdemokratin och därmed sammanhängande problem.
När så är lämpligt bör relevanta rättsregler behandlas. Denna behandling bör vara översiktlig. Ändamålet är nämligen icke att eleverna skall lära sig lösa olika rättsfrågor. De skall i stället få en elementär insikt om sådana delar av civilrätten som är av betydelse inom affärslivet samt viss förmåga att bedöma när ett ärende bör föranleda rådfrågning av juridisk expertis.
Ämnet företagsekonomi har fått en sådan utformning, att det kräver väx— lande undervisningsformer och stora möjligheter till självständig aktivitet. För större delen av ämnet är klassundervisning den lämpligaste undervisningsfor-
men. Vissa avsnitt i kontorstekniken kan däremot med fördel utföras som grupparbete, t.ex. övningar i genomskrifts- och maskinbokföring. Vidare bör studiebesök emellanåt utformas som grupparbete i enlighet med de riktlinjer som anges nedan.
Betingsläsning kan tillämpas av de lärare, som så anser lämpligt med hänsyn till elevernas mognadsgrad. Betingsläsningen kan till gå så, att klassen före- lägges ett visst kursavsnitt, som skall inläras på 3 år 4 veckor. Betingsperioden avslutas med någon form av kunskapsredovisning.
Samverkan
Samverkan bör sökas främst med svenska, matematik, samhällskunskap, maskin— skrivning och kontorsteknik och då det gäller årskurs 2 först och främst med ämnena redovisning, distribution och förvaltning. Det är av vikt att försöka förhindra att onaturliga gränser uppstår mellan de olika tillvalsgruppernas spe- cialområden. Helhetsbilden av företaget får inte skymmas utan eleverna skall lära sig studera och uppfatta företaget som en enhet. Om samverkan skall funge- ra och målsättningen uppnås krävs såväl information som arbetskontakt mellan lärare i de olika ämnena.
Informationen bör avse den planering som göres för de olika ämnena med vilka samverkan bör sökas och det ungefärliga tidsschema som bör följas för att anknytningar skall kunna göras. Rationell samverkan kan också innebära att överenskommelse träffas om vilket ämne som skall påta sig ansvaret för gemensamma ämnesmoment.
Studiebesök
Som ett led i undervisningen är väl planerade studiebesök av stort värde. En- första förutsättning för att studiebesök skall kunna genomföras med behållning för eleverna är att man noga genomtänkt och planerat de objekt som bör väljas.
Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt men gemensamt för olika former är, förutom en noggrann förberedelse, en genomgång och sammanställning av intrycken och eventuell redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket.
En uppdelning av eleverna i grupper före studiebesöket kan vara lämpligt. De olika grupperna bör tilldelas olika arbetsuppgifter för vilka redogörelse skall lämnas efter besöket. Som värdefullt komplement till ett studiebesök erfordras i regel instruktioner eller redogörelser under studiebesökets gång. Man bör därför tillse att företaget som står som värd för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information. Då det gäller studiebesök för att studera exempelvis maskinella hjälpmedel för kontoret kan i regel kortare instruktioner vara tillräckliga, men då det gäller organisations— principer i ett företag torde diskussioner i samband med genomgången vara.
av synnerligen stort värde. De företag som besöks bör således informeras om de önskemål och förväntningar som ställes i samband med studiebesöket.
Urvalet av studieobjekt bör ske med största omsorg och en avvägning alltid ske mot den förmodade effekten av andra undervisningsformer. I vissa fall kan det vara tidsbesparande och mera givande att hämta viss personal från ett företag till skolan för föreläsning eller diskussioner.
Upprepning av studiebesök bör undvikas t. ex. genom planeringsåtgärder som med fördel kan ske i ämneskonferenser.
Hjälpmedel
Vid undervisningen i vissa delar av ämnet företagsekonomi är det självfallet av stor vikt att använda olika tekniska hjälpmedel för att ge eleverna en kon- kretare bild av det som studeras. Det är angeläget att skolan kan visa t. ex. en utrustning av moderna kontorstekniska hjälpmedel för att eleverna som | | 1 efter slutad skolgång går till arbetsmarknaden skall kunna få en uppfattning om den verklighet som de möter. En tillräckligt stor utrustning av stillbilds— och filmprojektorer liksom av andra audivisuella hjälpmedel är av stor vikt för undervisningen i detta ämne. Bra material kan bl. a. erhållas från våra banker och försäkringsbolag, från företag och offentliga institutioner samt fram- ställas genom egen tillverkning. Färdigt ljud- och bildmateriel kan bl. a. också erhållas från PA-rådets filmavdelning liksom från Sveriges Radio och TV.
Värdefull materiel kan framställas genom fotostatkopiering och elektrosten- cilering. Den kontorstekniska institutionen kan med riktig utrustning hjälpa eleverna att själva framställa klassupplagor av aktuella årsredovisningar, befatt- ningsschema och över huvud taget alla slag av tryckt material som kan vara till nytta i undervisningen.
Maskinskrivning — se social fackskola ! Gymnastik — se social fackskola ! l
Redovisning ! MÅL !
Undervisningen i redovisning har till syfte . att bredda och fördjupa de kunskaper i redovisning som förvärvats i företags— ! ekonomi, ! att därutöver bibringa insikter i sådana delar av redovisningen som är av vä- sentlig betydelse för kvalificerade redovisningstekniska arbetsuppgifter, samt att utveckla förmågan att analysera, bedöma och använda det i räkenskaperna redovisade materialet.
Organisationen av företagets redovisning
Industriföretagets kostnadsredovisning
Kostnads- och intäktsproblem i företaget
Företagets kalkylering
Värdering av tillgångar och skulder samt årsredovisning i olika företagsformer Företagets finansiering Skattefrågor av betydelse för företaget
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr
Samlingsplaner och kontoplaner inom olika näringsgrenar Manuella och maskinella hjälpmedel för redovisningsarbetet Den industriella redovisningens uppgifter och utformning Sambandet mellan affärsbokföring och kostnadsbokföring Kostnadsstruktur och sysselsättningsgrad Intäktsstruktur Kalkylering i handels-, industri- och serviceföretag Kalkylmetoder och kalkylprinciper Produktkalkylering och produkturval Enklare investeringskalkyler Värdering av tillgångar och skulder enligt värderingsteorier, lagbestämmelser och praxis Sambandet mellan värdering, årsresultat och beskattning Kapitalredovisningen, bokslut och årsredovisning i olika företagsformer Skattedeklarationer, skatteberäkning och skattereglerande åtgärder Skattebetalning och skatteredovisning Företagets kapitalbehov och kapitalanskaffning
Likviditetsplanering
Siffergranskning, årsrevision och andra kontrollåtgärder, avseende företagets re- dovisning
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Stor Vikt bör läggas på uppövande av elevernas förmåga att förstå och bedöma hur en ändamålsenlig redovisning bör utformas under olika förutsättningar liksom att analysera det redovisade siffermaterialet samt att använda det vid planering och bedömning av olika förvaltningsåtgärder.
Eleverna bör känna till användningsområde och funktionssätt för vanliga manuella och maskinella redovisningstekniska hjälpmedel.
Den industriella redovisningen bör främst inriktas på kostnadsredovisningen. Affärsbokföringen genomgås i huvudsak i ämnet företagsekonomi. Principerna för utformningen av de vanligaste industriella kontoplanerna samt kostnadsbok- föringens anknytning till affärsbokföringen behandlas tämligen ingående. Därvid bör framhållas, att kontoplanen och samlingsplanen måste utformas så, att det sammanställda siffermaterialet så snabbt och tillförlitligt som möjligt lämnar upplysningar för olika ändamål.
Stor vikt bör genomgående fästas vid analysering av siffermaterialet med hänsyn till kostnadernas och intäkternas sammansättning samt dessas beroende av sysselsättningsgraden och inriktningen av företagets verksamhet.
Avsnittet om kalkylering bör omfatta företag med olika verksamhetsformer och avse exempelvis in- och utkalkylering i handelsföretag, olika metoder och prin- ciper för industriell kalkylering, val av inköpskällor, produkturval, kalkylering som underlag för investeringsbeslut o. d.
De grundläggande reglerna för värdering av företags tillgångar och skulder genomgås i ämnet företagsekonomi. I ämnet redovisning behandlas värderings— frågorna ur såväl civilrättslig som skatterättslig synpunkt: värdering av olika slag av tillgångar, avskrivningsregler, dolda reserver och dessas inverkan på resultatet samt värderingsfrågor betraktade ur olika intressegruppers synvinkel. Vidare behandlas lagbestämmelser och praxis beträffande utformningen av års- bokslut och årsredovisning i olika företagsformer.
Avsnittet om beskattning bör i första hand inriktas på inkomst av rörelse. Övriga inkomstslag liksom förmögenhetsbeskattning bör endast behandlas över— siktligt. Olika möjligheter till skatteutjämning samt de skatteutjämnande åtgär- tdernas innebörd och verkan på kort och lång sikt bör diskuteras. Eleverna bör även känna till hur skatter beräknas och betalas samt hur de redovisas i före- tagets räkenskaper.
Beräkning av företags kapitalbehov bör avse kapital för investeringar, löpande inköp, produktion och försäljning. Olika alternativ för täckande av detta kapi- talbehov — genom eget respektive främmande kapital, olika former för anskaf- fande av främmande kapital osv. — bör genomgås. I detta sammanhang be- handlas även beräkning och planering av företagets betalningsberedskap genom likviditetsbalanser och likviditetsbudgeter.
Orienteringen om siffergranskning och revision bör avse lagbestämmelser om revision samt framför allt praktiska kontroll- och felsökningsmetoder liksom åtgärder i samband med löpande räkenskapskontroll.
Samverkan
Samverkan bör i första hand sökas med ämnena företagsekonomi, samhälls- kunskap, matematik och maskinskrivning. Ämnet företagsekonomi bildar grund- valen för redovisningen, och en intim samverkan mellan dessa båda ämnen är nödvändig. Vissa ekonomiska avsnitt i samhällskunskapen kan vara av stort
värde för förståelsen av åtskilliga problemställningar som behandlas i ämnet redovisning, och kunskaper som inhämtats i matematik kan ges direkt till— lämpning i ämnet redovisning. För det praktiska utförandet av uppgifter inom redovisningen är färdighet i maskinskrivning och maskinräkning av betydelse.
Studiebesök
Studiebesök inom detta ämne bör i första hand avse olika företags redovisnings- avdelningar samt utställningar hos företag som tillhandahåller bokföringsmaski— ner, bokföringssystem och annan redovisningsteknisk utrustning. I många fall torde studiebesöket lämpligen kunna ersättas av gästföreläsningar och demon- strationer i skolan, eventuellt i samband med att något företag inom kontors— ] branschen anordnar utställning i skolans lokaler av bokföringsmaskiner, bok- , föringssystem e. (1. Stundom kan det vara nödvändigt att låta endast mindre ] grupper delta i studiebesök framför allt då det är fråga om att studera detaljer | av ett redovisningstekniskt förfaringssätt.
Hjälpmedel
Beträffande hjälpmedel för ämnet redovisning gäller detsamma som för ämnet företagsekonomi.
Distribution MÅL
Undervisningen i distribution syftar till att ge en fördjupad orientering om distributionssystemet, att ge kunskaper om aktuella data inom distributionen, samt att ge kunskaper och viss färdighet i att utnyttja de accepterade tekniker och metoder, som kan tillämpas i distributionsarbetet.
HUVUDMOMENT
Distributionens struktur Inköpets organisation och metoder Försäljningens organisation och metoder Reklam och marknadskännedom Intäkts- och kostnadsfrågor hlarknadsföring
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr Distributionens struktur. Handelns utveckling i Sverige och främmande länder. Insamlande handel, neutral handel, distribuerande handel. Direktdistribution, distribution via mellanhänder. Fristående grosshandel, främst sortiments- och specialgrosshandel. Inköpscentraler. Inköpskedjor. Producent— och konsument- kooperation. Butikshandel, agenthandel, kringföringshandel, postorderrörelse, hemköpsföretag, intresseföreningar, automathandel, rabattaffärer. Integrations- tendenser inom handeln. Detaljhandelns organisationer. Grosshandelns organi- sationer. Offentliga organ som handlägger frågor rörande distributionen. Stor- marknader, deras syfte och utvecklingstendenser.
Inköpets organisation och metoder. Inköpets teknik och hjälpmedel, inköps- organisation. Inköpsavtalet. Inköpsbudget, inköpskontroll. Kalkylering av in— köpspris. Leveranskontroll. Lagerorganisation och kontrollmetoder.
Försäljningens organisation och metoder. Olika typer av försäljningsorganisa— tion. Mellanledsförsäljning, direktförsäljning, butiksförsäljning. F örsäljningstek- nikens grunder. Den personliga försäljningen. Urval och utbildning av säljare. Avlöningsprinciper. Försäljningskampanjer. Specialförsäljning. Säljstödjande åt- gärder. Konsulentverksamhet.
Reklam och mrknadskännedom. Reklammarknadens karaktär och metoder. Reklamens förutsättningar och psykologi. Konsumentreklam. Producentreklam. Reklamens tekniska och innehållsmässiga utformning. Tryckeriteknikens grun- der. Förpackningens utformning och betydelse. Reklamkampanjer. Marknads- kännedomens grunder såsom kundegenskaper, kundkategorier, köpvanor. Insam— ling av data från statistiska publikationer.
Intäkts- och kostnadsfrågor. Distributionskostnadernas betydelse vid olika Varu- vägar. Grosshandels- och detaljhandelskostnader. Prissättningsproblem. Drifts- kalkylering. Lönsamhetsberäkningar. Finansieringsfrågor: etablerings- och ratio- naliseringsproblem.
Marknadsföring. hlarknadsföring direkt eller via mellanled. Val av konkurrens- medel. Marknadsföringens problematik, exempelvis kundurvalspolitiken, kon— kurrenssituationen, servicegraden, pris- och rabattpolitiken.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i ämnet distribution skall ge en allmän orientering om de centrala distributionsekonomiska problemen. Denna orientering har inletts i ämnet företagsekonomi och undervisningen skall här ge en fördjupning av de kunskaper som tidigare inhämtats. Studierna börjar därför lämpligen med en fördjupad genomgång av distributionens struktur och i samband därmed stu-
| J
deras ingående olika distributionsformers arbetssätt. Distributionsfrågorna be- traktas i första hand från strukturekonomisk synpunkt. Därvid bör alltid distributionens dynamiska karaktär framhållas och undervisningen anknyta till aktuella utvecklingstendenser. På grund av sin karaktär behandlas ämnets inledande avsnitt, distributionsstrukturen, huvudsakligen deskriptivt.
Vid studiet av distributionens olika delfunktioner bör varje delfunktion be- handlas med hänsyn till såväl företagets plats i distributionskedjan som till företagets distributionsmiljö. Det bör också framhållas, att kursens tyngdpunkt bör ligga på inlärandet av vanliga tekniker och metoder som direkt kan till— lämpas i distributionsarbetet.
Då det gäller företagets inköpsfunktion bör betydelsen för företaget av ett effektivt inköpsarbete framhållas och exemplifierås. Inköpsorganisationens upp— byggnad i olika företag bör behandlas liksom förrådsorganisationen. Det torde vara till stor fördel om genomgången av inköpsorganisatoriska problem kan belysas med hjälp av konkreta exempel.
Efter genomgången av de inköpsorganisatoriska frågorna bör försäljnings- organisatoriska frågor behandlas såsom försäljningsorganisationens uppbygg— nad, metoder för försäljarurval, utbildning och avlöningsprinciper. Speciellt behandlas försäljningsteknik och hjälpmedel vid olika slag av försäljning. De inlärda teknikerna måste kunna tillämpas över ett brett register omfattande både varor och tjänster. Bland varorna bör särskilt producentvaror beaktas. Exempel på tjänster är resebyråarbete och försäkringsverksamhet. Principiella metoder och resonemang med största möjliga allmängiltighet bör eftersträvas.
Avsnittet om reklam och marknadskännedom inledes lämpligen med en över- sikt över reklammarknadens struktur och sätt att arbeta. Därefter behandlas reklamens karaktär, reklammedlen och metoder av betydelse för valet av reklam- kampanj. Speciellt, behandlas reklamens tekniska och innehållsmässiga utform- ning samt hur en reklamkampanj kommer till.
Vid genomgången av de enskilda företagen och deras sätt att arbeta i distri— butionen redogörs för faktorer som påverkar konkurrenssättet, möjliga kon- kurrenssätt samt motiven för val mellan alternativa konkurrensmedel. Kost- nads- och intäktsaspekter lägges på insättandet av konkurrensmedel. I avsnittet om kostnads- och intäktsfrågor behandlas i övrigt frågor rörande kostnadsför— delning och lönsamhetsbedömning med speciell anknytning till distributions- målet. Även priskalkylering och prispolitik behandlas, varvid icke enbart själva priset behandlas, utan även rabattsystem, orderpremiesystem etc.
Under avsnittet om marknadsföring behandlas hela problemet rörande val av konkurrensmedel och val av distributionsväg. Undervisningen bör bl. a. om- fatta konkurrensmedel i form av företagets kundurvalspolitik, produktutform- ning, personlig bearbetning, reklam, service, pris- och rabattpolitik. Genom— gående bör beaktas möjligheterna att hämta exempel ägnade att belysa olika problem som rör näringslivets distributionsproblem inom skolornas upptagnings- område.
Undervisningen i distribution har en nära anknytning till undervisniigen i företagsekonomi och redovisning. Kostnads- och intäktsfrågor inom d'stribu- tionen bör jämföras med redovisningens synsätt på dessa problem. Organisa- tions— och personalfrågor bör samordnas med undervisningen i dessa tvsnitt i företagsekonomi och även i psykologi. Beträffande de rent psykoogiska aspekterna av försäljningen måste en noggrann avvägning gentemot ämnet psykologi göras. Samma gäller de rent psykologiska aspekterna av rekltmtek- niken. Vissa avsnitt av undervisningen i konsumentkunskap, samhällskinskap och förvaltning kan vara av stort värde för förståelsen av åtskilliga problem- ställningar inom bl.a. området distributionens struktur. I företagsekonomin behandlas planeringsfrågor och budgeteringsfrågor och en samverkan inom dessa ämnesavsnitt kan vara till stor nytta för elevernas helhetssyn på före- taget.
Studiebesök
För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk kan studiebestk vara av synnerligen stort värde. Inom ämnet distribution kan t.ex. olika detalj— handelsformer studeras genom studiebesök, vilket i hög grad torde underlätta förståelsen för detaljhandelns uppbyggnad. Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt men gemensamt för samtliga sätt bör vara, förutom att de måste nog- grant förberedas, en genomgång och sammanställning av intrycken och eventuell redovisning av arbetsresultat efter studiebesöket. Som värdefullt komplement till ett studiebesök erfordras i regel instruktion eller redogörelse under studebesö- kets gång. Man bör därför försöka utverka att företaget som står som vird för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig infor- mation.
Urval av studieobjekt bör ske med största omsorg. Om den förmodade effek- ten av andra undervisningsformer är större bör självfallet studiebesök ej an- vändas som undervisningsform. I Vissa fall kan det ur effektivitétssyipunkt vara fördelaktigare att till skolan inbjuda personal från exempelvis föreiag och institutioner än att arrangera studiebesök.
Hjälpmedel
Vid undervisningen i distribution är det av stor vikt att använda hjälpmedel för att ge eleverna en konkretare bild av det som studeras. Först och främst är det värdefullt med ett välutrustat skolbibliotek med såväl facklitteratur som facktidskrifter. Tidskriftsartiklarna utgör ett värdefullt komplement till under- visningen och ger en god bild av utvecklingstendenserna inom ämnesområdet.
Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljudband är också värdefulla hjälpmedel för att konkretisera undervisningen. Det är därför av
största vikt att stillbilds- och filmprojektorer samt bandspelare finnes tillgäng- liga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA—rådets filmavdelning. Möj- ligheten att inköpa filmer och ljudband över TV- och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvaratagas.
Egen framställning av material genom t.ex. fotostatkopiering och elektro- stencilering är också ett önskvärt komplement till undervisningen.
Förvaltning MÅL
Undervisningen i förvaltning har till uppgift
att ge eleverna ökade kunskaper om den statliga och kommunala förvalt- l ningens organisation och arbetssätt samt praktisk förtrogenhet med på för- ( valtningskontor vanligen förekommande uppgifter.
HUVUDMOMENT
Förvaltningens arbetssätt Förvaltningskontorets organisation Kommunal ekonomi och medelsförvaltning Valda administrativa uppgifter
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr
Den statliga förvaltningsorganisationen. Centrala och lokala förvaltningsorgan. Den kommunala förvaltningsorganisationen. Olika slag av kommuner. Kom— i Den statliga och kommunala förvaltningsorganisationen munernas uppgifter. Beslutande organ. Förvaltningsorgan. , Förvaltningens arbetssätt. Olika slag av ärenden. Ärendenas handläggning: ! förberedande åtgärder, beredning, föredragning och beslut, expediering. Hand- l lingars offentlighet. Besvär.
Förvaltningskontorets organisation. Relationen förtroendemän—tjänstemän. Kontakten med allmänheten. Den personella förvaltningsorganisationen. Arbets- ledning och personalvård. Registrering och förvaring av handlingar. Blankett— teknik.
Kommunal ekonomi och mdelsförvaltning. Den kommunala normalkontopla- nen. Uppgörande av budget, förande av räkenskaper och upprättande av bok- slut i kommuner. Avlönings- och skatteredovisning. Förrådsredovism'ng. Huvud- dragen av det statliga budgetarbetet.
Valda administrativa uppgifter. Utredningar, statförslag, personal- och löneären— den inom social administration, skoladministration, sjukhusadministration och
annan offentlig förvaltning m.m.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Huvuduppgiften för undervisningen i förvaltning är att ge eleverna sådana kun- skaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom offentlig förvaltning. Den skall alltså innehålla fakta och problem som eleverna kan komma att möta i framtida arbete. En mindre del av undervisningen bör däremot ägnas åt kunskapsstoff av allmän-teoretisk natur. Det är dock nödvän- digt att uppmärksamma vissa för förvaltningsarbete principiella frågeställningar, såsom centralisering——decentralisering, offentlighet—sekretess, relationen för— troendemän—tjänstemän.
Eleverna har inte tidigare haft kontakt med förvaltningskunskap som särskilt ämne. De har däremot studerat grundskolans kurs i samhällskunskap, vilken ger en huvudsakligen beskrivande bild av det svenska samhället, samt fackskolans kurs i samma ämne.
Studiet i förvaltning inledes med en översikt över huvuddragen av och princi— perna för den statliga och kommunala förvaltningsorganisationen. Den statliga organisationen — departement, centrala verk, länsorgan och statliga bolag _ behandlas mera översiktligt. Huvudvikten läggs vid den borgerliga primärkom— munens förvaltningsorganisation. De kommunala organens uppgifter, samman- sättning och arbetsformer behandlas utförligt.
Kunskaper om institutionella förhållanden är en nödvändig grund för ett . närmare studium av förvaltningens arbetssätt. Den centrala uppgiften för under— visningen är dock att på denna grundval ge en levande bild av verksamheten inom statlig och kommunal förvaltning. Eleverna skall med konkret material följa ärendenas gång. De olika stadierna i ett ärendes handläggning bör belysas med praktiska exempel från i första hand kommunal men också statlig förvalt- ning. Undervisningen bör kompletteras med studiebesök på fullmäktigesamman- träden, drätselkontor (kommunalkontor) och andra kommunala organ, samt i den mån de lokala förhållandena medger detta, även statlig förvaltning.
Undervisningen bör ge kännedom om förvaltningskontorets organisation. Mot bakgrunden av en orientering om allmänna organisationsprinciper behandlas frågor rörande relationen förtroendemän—tjänstemän, personalen och dess ar— betsuppgifter, samarbete och andra personaladministrativa frågor. Den per- sonella förvaltningsorganisationen och stats- och kommunaltjänstemännens ställ— ning behandlas. I den mån anknytning kan ske till undervisningen i kontorstek- nik behandlas vissa kontorstekniska frågor, såsom registrering och förvaring av handlingar och blanketter. De vanligaste registreringsprinciperna genomgås. Öv- ningar med verklighetstroget material bör fortlöpande äga rum.
Med utgångspunkt i kommunallagens bestämmelser om kommunens drät- sel studeras budgetarbetet och arbetsgången i kommunen vid budgetens upp- görande, beredning och fastställande. Jämförelser bör göras med det statliga budgetarbetet. I anknytning till undervisningen i företagsekonomi beaktas de särskilda reglerna för den kommunala redovisningen. Vissa speciella frågor rörande kommunal ekonomi och medelsförvaltning t. ex. statsbidrag och av- gifter av olika slag uppmärksammas. Övningar i bl. a. löneuträkning bör äga rum.
Enkla administrativa uppgifter bör fullgöras i samband med undervisningen om förvaltningens arbetssätt. Det torde därjämte vara lämpligt att mot slutet av läsåret som ett särskilt moment behandla några administrativa uppgifter av större omfattning och svårighetsgrad. Som exempel kan nämnas utredningar och budgetarbete. Denna undervisning kan betraktas som sammanfattning och tillämpning av tidigare undervisning.
Undervisningen bör i betydande utsträckning centreras kring praktiska övningar. Genom övningar i allmän förvaltningsteknik, såsom utrednings- och föredragningsteknik, uppsättande av protokoll, beslut och skrivelser kan ele— verna få en levande bild av förvaltningsarbetet. Arbetet bör till en början begränsas till enkla övningar i rutinmässiga uppgifter för att så småningom ut- byggas till allt mer komplicerade övningar. Uppgifterna bör hämtas från skilda offentliga förvaltningar och väljas med tanke på elevernas inriktning och ortens möjligheter. Material för undervisningen torde i betydande utsträckning kunna hämtas från den egna kommunen. En aktuell fråga kan vara en givande utgångs— punkt för ett studium av den kommunala förvaltningens arbetssätt och ger dessutom värdefull konkretion åt undervisningen.
En väsentlig del av undervisningen bör ske i grupp eller i form av individuell handledning. Vid exempelvis föredragningsövningar torde det för flertalet elever vara att föredra om övningarna kan ske i mindre grupper. Dessa grupper kan sedan successivt bli större. Många andra arbetsuppgifter i ämnet är väl läm- pade att utföras som grupparbeten, t. ex. utredningar och statförslag.
Särskild uppmärksamhet bör också i detta ämne ägnas åt att ge eleverna träning i studieteknik, främst i att bearbeta förelagda kursavsnitt och utföra givna arbetsuppgifter. Det är av särskild vikt att öva antecknings- och referat- teknik samt att träna förmågan att läsa och förstå lagar, författningar och reglementen samt annan offentlig text. Eleverna bör vidare tränas att använda viktigare handböcker och att utnyttja det statistiska materialet.
Det torde vara en fördel om viss del av undervisningen kan meddelas i form av dubbeltimmar. Vissa av de övningsmoment som bör ingå i undervisningen kan nämligen knappast genomföras under en enkeltimme.
Samverkan
En god planering av undervisningen är nödvändig om man skall uppnå nödig effektivitet och önskad variation. Med ledning av läroplanens förslag bör lära-
ren utarbeta en mer detaljerad plan för varje termin, varvid stoffet grupperas i mindre enheter och möjligheterna att i undervisningen utnyttja hjälpmedel och studiebesök inventeras. Särskilt värdefullt är att ha en tidsplan för grupp— arbete och individuella uppgifter av motsvarande karaktär. Planeringen bör dock inte bara avse tidsramen, det gäller också att göra en avvägning mellan och inom de olika momenten, att bestämma vad som bör ägnas större eller mindre uppmärksamhet. Då studiet av kommunal ekonomi och medelsförvalt- ning berör problem av speciell karaktär kan det vara lämpligt att denna under- visning pågår hela läsåret, förslagsvis med två veckotimmar.
Planeringen av arbetet bör så långt möjligt genomföras i samråd med eleverna. Det bidrar till förståelse och intresse för ämnet om eleverna kan påverka dess utformning.
Undervisningen i förvaltning bör i stor utsträckning samverka med andra samhällsorienterande och företagsekonomiska ämnen, främst samhällskunskap och företagsekonomi. Genom grundskolans undervisning i samhällskunskap har eleverna fått en bred bild av det svenska samhället, bl.a. om huvud- linjerna i det svenska samhällets politiska organisation. I fackskolan utvidgas och fördjupas kunskapsstoffet, främst rörande struktur—, marknads— och planc- ringsproblem. Som exempel på stoff som kan ge anledning till samverkan mel- lan förvaltning och samhällskunskap kan nämnas frågor rörande samhälls— planering och olika samhällsproblem i anknytning till sociala och ekonomiska strukturförändringar. Undervisningen i företagsekonomi i fackskolan omfattar ' bland annat redovisning och rättsliga och administrativa problem i enskild förvaltning. Undervisningen om kommunal ekonomi och medelsförvaltning bör anknyta till elevernas allmänna kunskaper om redovisning och möjligheterna till jämförelser mellan offentlig och enskild förvaltning utnyttjas. En viss an- knytning kan även ske till kontorsteknik (arbetsrutiner och kontorstekniska ' hjälpmedel). När det gäller vissa övningsmoment, t.ex. utredningar och före- dragning, bör viss samverkan ske med ämnet svenska. Vid gemensamma klass- och ämneskonferenser bör inför varje läsår fastställas vilka moment som är lämpade för samordning och en tidsindelad studiegång bör uppgöras.
Studiebesök Studiebesök är värdefulla för att ge en konkret bild av förvaltningens arbets— sätt. Särskilt kan nämnas besök på drätselkontor och kommunalkontor, social- byråer, försäkringskassor, skolexpeditioner och sjukhuskontor. Det är viktigt att studiebesöken noggrant planeras och sätts in på lämplig plats i undervis— ningen. Det kan vara lämpligt att i förväg dela upp eleverna på grupper som tilldelas vissa arbetsuppgifter för vilka redogörelse skall lämnas efter besöket. Genom samverkan i planeringen av studiebesök bör man undvika att upprepa besök som gjorts tidigare, t.ex. i samhällskunskap. Studiebesöken kan även kompletteras med besök i skolan av olika experter.
För att underlätta undervisningen, intressera och aktivera eleverna och skapa omväxling i arbetet bör olika hjälpmedel systematiskt utnyttjas och studie- besök ingå som ett naturligt led i undervisningen.
Som exempel på lämpliga hjälpmedel kan nämnas film, bildband, stillbilder, bandspelare, planscher, flanelltavla och bläddertavla. Tidningar, tidskrifter och andra publikationer, utgivna av myndigheter, institutioner och organisationer, såsom ämbetsverk, banker och försäkringsbolag, kan ge värdefulla upplysningar och hjälpa till att konkretisera undervisningen. Även fackböcker, fackpress och uppslagsverk kan ge underlag för enskilda och gruppvisa uppgifter. Praktiska exempel kan ge en levande bild av förvaltningens arbetssätt. Exempel på proto- koll och skrivelser liksom olika blanketter bör utnyttjas i undervisningen. I fråga om vissa moment, exempelvis övningar i föredragningsteknik, kan situationsspel vara en lämplig undervisningsform. Härvid kan en bandspelare vara ett värde- fullt hjälpmedel. Aktuellt stoff från tidningar, radio och television bör utnyttjas i undervisningen.
Svensk affärskorrespondens MÅL Undervisningen i svensk affärskorrespondens har till uppgift
att meddela sådana kunskaper att eleven kan utarbeta affärsbrev och andra skriftliga uppgifter som vanligen förekommer inom affärsliv och förvaltning.
HUVUDMOMENT
Textläsning: ekonomisk sakprosa Skrivövningar: affärsbrev, övriga skrivelser
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr
Ekonomisk sakprosa. Rutinm'ässiga skrivelser. Blanketter. Resonerande och argumenterande skrivelser. Framställningar, inlagor och övriga skrivelser till myndigheter. Promemorior, resuméer, protokoll, enklare reklamtexter och annon— ser. Brevserier.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Det är viktigt att läraren under hela kursen betonar huvudprincipen att affärs- korrespondens skall kännetecknas av normal, korrekt, ledig och naturlig svenska med tonvikt på klarhet och precision. På lämpligt sätt påvisas hur onödiga in— slag, krystade formuleringar o.d. inte bara gör språket fult och ibland löjeväc-
kande utan också ofta leder till att texten blir svårbegriplig, vilket direkt mot- verkar korrespondensens syfte att ge klart besked. Stilproblem bör i detta sam- manhang diskuteras.
När det gäller rutinbrev lägges vikt vid säkerhet och snabbhet. Samtidigt bör eleverna få klart för sig att sådan korrespondens numera till mycket stor del sker per blankett. Det får därför anses vara oekonomiskt att offra alltför stor del av kurstiden på dylika moment. Samarbete bör anordnas med ämnet kontors- teknik, där en del rutinbrev behandlas. Inbjudna experter och välplanerade stu- diebesök kan vidga elevernas aktuella kunskaper och ge värdefulla synpunkter.
För att eleverna skall vinna säkerhet i den speciella fackterminologin inom affärskorrespondensen är det nödvändigt med övningar och någon form av hemarbete. Övningarna bör främst bestå i självständigt utformande av brev efter givna föreskrifter. Dessa »stolpar: får ej vara så detaljerade och späc— kade med fackuppgifter att eleverna endast har att foga ihop det givna mate- rialet med lämpliga bindeord, varigenom det självständiga momentet i övningen går förlorat. Många av termerna kommer eleverna att möta i samband med andra ämnen. De bör dock övas i fackuttryckens rätta användning inom affärs— korrespondensen. Läraren bör därvid ständigt varna för sådan användning av facktermer och andra främmande ord som gör språket tungt och onaturligt.
Vid mera krävande affärskorrespondens tillkommer psykologiska synpunkter som bör diskuteras vid undervisningen. Resonemang kring reklambrevets psy— kologi kan utmynna i givande formuleringsövningar. Vid behandling av svårig— heter i samband med reklamationskorrespondensen får läraren osökt tillfälle att betona vikten av smidighet och vänlighet men framförallt saklighet. Denna bör betonas i många sammanhang. Ovederhäftighet, löst prat o. (1. skall ener- giskt hållas efter, inte minst när det gäller reklambrev. Eleverna inriktas på att inse betydelsen av korrekta och faktiska upplysningar om en produkt i stället för allmänna och till intet förpliktande vändningar.
De viktigaste juridiska synpunkterna på. affärskorrespondensen bör fram- hållas för eleverna. De måste t.ex. ovillkorligen behärska de grundläggande bestämmelserna om avtal av olika slag för att rätt kunna sköta den till sådana ärenden hörande korrespondensen. Samverkan sker här lämpligen med under- visningen i företagsekonomi.
Beträffande affärsbrevens formella utförande blir samarbete med läraren i maskinskrivning nödvändigt, så att inte eleverna behöver möta Vitt skilda principer under olika lektionstimmar. Diskussion kring kommateringsprinciper är värdefulla. Lämpligen påpekas tendensen till allt sparsammare kommatering i modern svenska.
Över huvud taget bör undervisningen i svensk affärskorrespondens präglas av att diskussioner kring principer och praxis lämnas stort utrymme som kan ge värdefulla resultat. På detta sätt är det också lättare att följa och anpassa sig efter den moderna utvecklingen, något som är ofrånkomligt på ett område där inte minst tekniskt framåtskridande spelar en stor roll.
Engelsk affärskorrespondens
MÅL
Undervisningen i engelsk affärskorrespondens har till uppgift att ytterligare utvecka elevernas förmåga att läsa och förstå ekonomisk sak- prosa, samt att därjämte bibringa dem förmåga att läsa och avfatta enkla affärsbrev.
HUVUDMOMENT
Textläsning: ekonomisk sakprosa Skrivövningar: affärsbrev, övriga skrivelser
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr
Textläsning (intensivt, extensivt, kursivt): sakprosa med ekonomiskt innehåll, inklusive affärsbrev av vanligen förekommande typer. Skrivövningar i anslutning till läst text: affärsbrev.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Beträffande behandlingen av momentet textläsning, ekonomisk sakprosa hän- visas i tillämpliga delar till vad som anföres i anvisningarna för engelska och svensk affärskorrespondens. I fråga om ekonomisk sakprosa gäller att mera in- gående kunskaper i olika branschers speciella terminologi bör kunna förvärvas på elevernas kommande arbetsplatser. Skrivövningarna bör här få ett relativt stort utrymme i undervisningen. De får emellertid ej ensidigt inriktas på över- sättningsövningar utan bör vara av så varierande slag som möjligt och bör ut- formas så att de utgör en skriftlig motsvarighet till de muntliga lektionerna. Diktamensövningar, versionsprov med frågor, flerdelade skrivningar, resuméer, reproduktioner och skrivning av affärsbrev efter utkast eller punktvis utformade minnesanteckningar bör omväxla med traditionella översättningsövningar. Övningar i att använda ordböcker bör självfallet förekomma, och vid vissa skriftliga övningar är det angeläget att eleverna har tillgång till lexikon.
Praktiskt sekreterararbete MÅL Undervisningen i praktiskt sekreterararbete syftar till
att bibringa eleverna de för en sekreterare speciella kunskaperna och färdig— heterna.
HUVUDMOMENT
Sekreterarens plats i företaget Sekreterarens arbetsuppgifter Yrkeshygien och yrkespsykologi
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr
Sekreterarens plats i ett företags organisation Sortering, registrering och arkivering av handlingar Minneslistor och arbetscheman
Teletjänst Trycksaksframställning och blanketteknik Annonsering och PR-frågor
Förberedelser för resor, konferenser och sammanträden Föredragning av ärenden Handböcker, bibliotek, klipparkiv och facktidskrifter Yrkeshygien och yrkespsykologi
ANVI SNINGAR OCH KOMMENTARER
I detta ämne bör företrädesvis praktiska moment behandlas, varför s.k. praktik- fall lämpar sig väl för att belysa olika problem. Med hänsyn till arbetsuppgif- temas karaktär bör man i stor utsträckning inrikta undervisningen på grupp- övningar av olika slag. Tillgången på hjälpmedel och utrustning i en skola torde endast sällan svara mot den normala utrustningen på en sekreterares arbetsplats men läraren bör dock så långt möjligt eftersträva att få övningarna så verk— lighetstrogna och givande som möjligt. Det är t. ex. önskvärt att man rör sig med aktuella uppgifter. Likaså bör man kräva att arbetsresultatet redovisas på ett sätt som svarar mot en verklighetstrogen situation. Det presenterade resul- tatet bör bli föremål för analys och kritiska bedömanden.
Den traditionella klassundervisningen torde även i detta ämne bli en naturlig arbetsform för vissa delar av arbetet, t. ex. vid central genomgång av nya mo- ment, förhör osv. För övrigt synes detta ämne i hög grad inbjuda till mera självständiga arbetsformer för eleverna, t.ex. grupparbete, individuellt arbete och betingsläsning. Föredrag av utomstående, demonstrationer, studiebesök och intervjuer då tillfälle gives kan naturligtvis i hög grad berika undervisningen i detta praktiskt betonade ämne.
I detta ämne är litteraturen på svenska alltjämt knapphändig. Det är därför mycket viktigt att läraren själv iordningställer arbetsmaterial i stor utsträck- ning, gärna hämtat från elevernas blivande arbetsgivare inom olika områden. Man kan också som nämnts tänka sig att i viss omfattning anlita medverkande
från olika håll för att på så sätt undervisningen skall bli så verklighetstrogen som möjligt.
Under en av de första lektionerna bör frågan om sekreterarens plats i ett företags organisation allt efter företagets art och storlek tas upp. Ett sätt är att låta någon erfaren och kunnig sekreterare berätta om sitt yrke. Ett annat sätt är att låta eleverna göra intervjuer med sekreterare, t. ex. en sekreterare till en inköpschef, en direktionssekreterare och en läkarsekreterare, och där— efter redovisa sina intryck och erfarenheter antingen genom gemensam dis— kussion eller genom referat eller föredrag. I samband därmed diskuteras också sekreterarens ställning till chef och till övrig personal i företaget. Eftersom sekre- teraren ofta får handlägga ärenden av konfidentiell natur, bör erinras om tystnadsplikten.
En sekreterare får ofta arbeta ganska självständigt. Stora krav ställs därför på ordningssinnet. Sekreteraren har därför god hjälp av minneslistor och arbets- scheman för sig och sin chef, vare sig det gäller uppdrag av mera tillfällig natur eller regelbundet återkommande arbetsuppgifter, och eleverna bör övas i att göra upp sådana.
Ofta får en sekreterare handha firmans annonsering, och eleverna bör infor— meras om TS-boken, olika annonsorgan och annonskostnader. PB,-frågor tas i detta sammanhang också upp till behandling och direktiv bör ges om hur förekommande kontakt med press, TV och andra informationsorgan skötes.
På många företag får sekreteraren också förbereda konferenser och samman— träden, både interna och externa. Till detta kursmoment bör läraren kunna skaffa en del material ifrån näringslivet, t. ex. deltagarlistor, kallelser, föredrag- ningslistor m. m. och med detta material som förebild kunna öva eleverna att självständigt utarbeta liknande. I detta sammanhang kan man också ta upp kursmomentet föredragning av ärenden. Eleverna bör ges tillfälle att sakligt och kortfattat redogöra för ett ärende av mer eller mindre komplicerad natur. Inte minst bör här berörda arbetsmoment kunna behandlas i form av praktik- fall, t.ex. anordnade som kontorsspel, i vilket förberedelserna för en konferens utgör en del, själva konferensen med föredragning av ärenden och diskussioner, stenografering och bandupptagning av dessa en del samt utskrift av referat och protokoll en del.
En stor del av sekreterarens arbete består i förberedelser av olika slag, t. ex. för resor — rums- och biljettbeställningar m.m. Eleverna bör övas i att lämna utförliga och sakliga uppgifter per telefon. Praktiska övningar med tele- foner kopplade till bandspelare bör förekomma helst med efterföljande kritiska bedömanden. Eleverna bör vidare tränas i att föra sakliga och vårdade telefon- samtal, i någon omfattning också på främmande språk. De bör veta hur i telefon vanligen förekommande fraser lyder på engelska, tyska och franska. Vid öv- ningar på detta kursmoment är bandspelaren ett utmärkt hjälpmedel.
Att lägga upp och sköta ett klipparkiv bör också ingå i undervisningen,
gärna som specialarbete. Skötseln av facktidskrifterna tas också upp i detta sammanhang.
En sekreterare bör veta vikten av en riktig arbetsställning, god belysning och rätta möbler i arbetsrummet. Under ett antal lektioner kan man således ta upp yrkeshygieniska frågor och uppträdandet på arbetsplatsen samt då också framhålla betydelsen av att man på sin arbetsplats är välvårdad samt har rätt arbetsklädsel.
Sekreterarens kommunikationer med över-, sido— och underordnade disku- teras också. Ledararbete och ledarproblem hör också till dessa yrkespsykologiska frågor. Råd om hur ett sekretariat eller en skrivcentral leds, bör ges.
Samverkan
Ämnet knyter på ett naturligt sätt an till de flesta andra ämnen i en ekonomisk fackskola, och ett intimt samarbete med lärarna i de olika ämnena bör natur— ligtvis upprättas. Viktigast är samarbetet med lärarna i stenografi, maskin— skrivning, kontorsteknik och svenska. Genom konferenser och enskilda samtal planeras gemensamt hur de olika kursavsnitten skall knyta an till varandra och hur ett kursavsnitt skall kunna fördelas mellan olika ämnen. Kursmomentet blanketteknik kan t.ex. behandlas ganska översiktligt i praktiskt sekreterar- arbete. Läraren kan under en lektion visa och tala om samtliga på ett kon- tor vanligen förekommande blanketter, om han dessförinnan försäkrat sig om att detta moment grundligt tas upp och att praktiska övningar förekom- mer i ämnena maskinskrivning och svenska. Vissa planeringsfrågor kan också behandlas. Så t. ex. kan lektionen i blanketteknik vara en förberedelse till samma kursavsnitt i maskinskrivning och svenska. Man måste också försäkra sig om att eleverna hunnit tillräckligt långt i stenografiundervisningen, innan man sätter i gång med sådana övningar som stenografering av referat och föredrag samt med kontorsspel o. (1. Ett visst kursmoment kan ibland som ovan nämnts fördelas på olika ämnen. Exempel: Eleverna stenograferar vid ett sammanträde (praktiskt sekreterararbete), det stenograferade rättas och redi- geras (stenografi) samt sättes upp i protokollform och skrives ut på maskin (maskinskrivning).
Studiebesök etc.
Kursmomentet teletjänst bör bl. a. behandla telegramskrivning och telegraf- kunskap över huvud taget samt telex. Bäst är om man genom studiebesök på någon bank eller större exportfirma kan visa eleverna hur en telexanläggning fungerar och hur den skötes.
Sekreteraren får ofta vara behjälplig vid utarbetande eller översättning av reklambroschyrer, tryckta instruktioner o. d. och måste för den skull ha en viss kännedom om trycksaksframställning, tryckeritekniska problem, olika stilar,
korrekturläsning m.m. Genomgång av ett korrekturschema, behandling av de vanligaste tryckeritekniska termerna och deras innebörd samt därefter studie- besök på ett tryckeri med demonstration av en erfaren yrkesman är därför att rekommendera.
.På vissa företag får sekreteraren själv fungera som bibliotekarie, och eleverna bör därför lära sig att sköta ett mindre bibliotek. Om de under några lektioner kan få följa en bibliotekaries arbete på ett bibliotek (en grupp åt gången), blir det hela intressantare och mera verklighetstroget.
För att eleverna skall kunna få maximal behållning av dessa studiebesök fordras en noggrann och väl genomtänkt planering av läraren vad avser både tid och plats, och kontakterna med näringslivet, vilka helst bör tas redan när läraren strax före terminens början planerar uppläggningen av kursen.
Hjälpmedel
Hjälpmedlen har en viktig funktion i undervisningen i ämnet. Förutom de van- liga, skrivmaskinen, diktafonen och räknemaskinen bör en del andra hjälpmedel finnas tillgängliga, t. ex. AV—hjälpmedel.
Eleverna skall under året bekanta sig med de på ett kontor förekommande handböckerna, vilka bör vara så aktuella som möjligt. Nämnas kan att både i Tyskland och Frankrike utgivits utmärkta handböcker för sekreterare. Det är önskvärt att dessa finns tillgängliga för eleverna i ämnesrummet.
Viktigt är att olika registrerings- och arkiveringsmetoder tas upp och att praktiska övningar anordnas på detta kursmoment. Läraren behöver därvid till sin hjälp olika bladsorterare, pärmar, register, mappar och samlingskar— tonger.
Kontorsteknik MÅL
Undervisningen i kontorsteknik syftar till att ge eleverna kännedom om olika rutiner på ett kontor samt kännedom om och övning i användandet av moderna kontorshjälpmedel.
HUVUDMOMENT
Anställningsförhållanden på kontor Kommunikationshjälpmedel och enklare kontorshjälpmedel Företagets korrespondens Bokföring och fakturering Räknehjälpmedel
Arbetsrutiner och blankettkonstruktion
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr
Kollektivavtal och enskilda tjänsteavtal för tjänstemän och arbetare. Arbets- marknadens organisationer. Befattningshavare i företaget med speciell hänsyn till kontorets befattningshavare. Samarbete på arbetsplatsen.
Översikt över de vanligaste kommunikationshjälpmedlen och kontorshjälp- medlen.
Ankommande och avgående post och i samband härmed sorteringsnormer och arkiveringsregler. Instruktioner för postbehandling, sortering och arkivering. Korrespondens— och maskinskrivningsinstruktioner. Maskinella hjälpmedel för bl. a. skrivning, diktering, duplicering, stencilering, kopiering och adressering samt övningar på nämnda maskiner.
Maskinella hjälpmedel för bokföring och fakturering. ADB-utrustning i kom- bination med bokförings— och faktureringsarbete. Kassaapparater med och utan ADB-utrustning.
Maskinella hjälpmedel för räknearbete, av såväl additionsmaskintyp som multiplikationstyp.
Principer för kartläggning av arbetsrutiner och konstruktion av blanketter.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i kontorsteknik bör inledas med en översiktlig genomgång av yrkesnomenklaturen för tjänstemän, varvid särskild hänsyn tages till personal— arbete, kommersiellt arbete och kameralt arbete. I samband med yrkesnomen— klaturen genomgås olika befattningshavares arbetsuppgifter och kontorsarbetets betydelse för företaget. Inledningsvis bör också framhållas skillnaden mellan enskilda tjänsteavtal och kollektivavtal. Genomgången bör belysas med prak- tiska exempel. Vid behandlingen av kollektivavtalen behandlas arbetsmark- nadens organisationer och deras betydelse för arbetsgivare och arbetstagare. Gemensamt för undervisningen i de olika momenten av kontorstekniken som behandlar kontorshjälpmedel och maskinell utrustning för kontoret bör vara att arbetsrutinen i vilken hjälpmedel användes först noga bör kartläggas och genomgås. På detta sätt användes maskiner och hjälpmedel i naturliga sam— manhang och eleverna tränas att själva avgöra huruvida och i vilken omfatt— ning hjälpmedel behöver utnyttjas. Det är därför av stor vikt att principerna för kartläggning och förenkling av arbetsrutiner behandlas på ett tidigt sta— dium. De enklaste kontorshjälpmedlen såsom hålslag, häftapparat, brevöppnare, brevsorterare och olika slag av förvaringshjälpmedel bör demonstreras liksom de vanligaste kommunikationshjälpmedlen. Övningar i någon större omfattning på exemplifierade hjälpmedel bör utföras i samband med behandling av någon arbetsrutin, där hjälpmedlen erfordas, t. ex. vid en rutin, som behandlar ankom— mande eller avgående post.
Mera komplicerade hjälpmedel såsom bokförings—, fakturerings—, dikterings- och kalkylmaskiner samt ADB—utrustning fordrar till skillnad från de enklare hjälpmedlen självfallet speciell genomgång med övningar innan någon arbets- rutin utföres.
Vid genomgång av arbetet med den till företaget ankommande posten bör således detta arbete betraktas som en arbetsrutin och kartläggas med hjälp av ett arbetsrutinschema eller flödesschema.
Efter en första kartläggning upprepas övningen varvid sådana synpunkter bör understrykas som kan bidraga till att rutinen blir mindre kostnads- eller tidskrävande.
Hjälpmedel bör utnyttjas i den nya rutinen. Om komplicerade hjälpmedel erfordras bör dessa bli föremål för noggrann genomgång.
I samband med genomgången av ankommande post bör framhållas vikten av att handlingarna redan från början ledes i rätta banor, eftersom detta är förut- sättningen för en god arkivordning. Frågan om centraliserad eller decentrali- serad arkivering och olika typer av arkiveringsplaner aktualiseras i detta sam— manhang och den ankommande postrutinen utbygges att omfatta en arkivrutin.
Arbetsrutinen bör således successivt utbyggas och allt fler hjälpmedel tagas i anspråk i en och samma rutin. Så kan t. ex. vid behandling av en ankomi- mande order-rutin förutom enklare hjälpmedel tagas i anspråk skriv—, fakture- rings—, dikterings—, bokförings- och kalkylmaskiner. Rutinen bör således kunna erbjuda möjlighet till övningar på ett flertal maskinella hjälpmedel. Dessutom uppövas elevernas förmåga till samarbete.
Under avsnittet ADB-utrustning i samband med bokförings— och fakture— ringsarbete bör rems- och hålkortsmetodiken genomgås och i samband därmed olika kodsystem.
Bokföringsmaskinens programväljare bör behandlas ingående och tyngd- punkten i undervisningen bör ligga på inlärandet av bokföringsmaskinens olika användningsmöjligheter och ej på uppövandet av den manuella färdigheten att bokföra på maskinen.
Samverkan
Samverkan bör eftersträvas med bl. a. företagsekonomi och maskinskrivning samt med den yrkesorienterande verksamheten inom fackskolan. Samverkan med ämnet företagsekonomi är särskilt väsentlig enär i detta ämne även skall behandlas kontorsrutiner. Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma. Om samverkan skall fungera och målsättningen uppnås krävs såväl informations- som arbetskontakt mellan företrädare för de olika ämnena. Klass- konferenser och ämneskonferenser är de naturliga kontaktorganen men en kon- tinuerlig kontakt bör även upprätthållas under läsårets gång.
Studiebesök
För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk bl.a. då det gäller arbetsrutiner på kontor kan studiebesöket vara av synnerligen stort värde. Spe- ciellt inom ämnet kontorsteknik bör det vara värdefullt att studera olika kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner av sådant slag som ej anskaffats för undervisningen.
För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk bl. a. då det gäller arbetsrutiner på kontor kan studiebesöket vara av synnerligen stort värde.
Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt, men gemensamt för samtliga sätt är, förutom en noggrann förberedelse, en genomgång och sammanställning av intrycken och eventuell redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket. Som värdefullt komplement till ett studiebesök erfordras i regel instruktioner eller redogörelser under studiebesökets gång, varför det är av vikt att tillse att företaget eller institutionen, som står som värd för besöket, ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information.
Hjälpmedel
Vid undervisningen i kontorsteknik är det av stor vikt att kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner finns i en sådan omfattning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel.
Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljudband är också värdefulla hjälpmedel. Det är därför av största vikt att stillbilds- och filmpro- jektorer samt bandspelare finnes tillgängliga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA—rådets filmavdelning. Möjligheten att inköpa filmer och ljud- band över TV- och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvaratagas.
Egen framställning av material genom t. ex. fotostatkopiering och elektro- stencilering är också ett önskvärt komplement till undervisningen.
Konsumentkunskap —- se social fackskola Musik — se social fackskola
Teckning —- se social fackskola
Utländsk stenografi
MÅL
Undervisningen i utländsk stenografi syftar till
att föra fram eleverna till förmåga att kunna uppta diktamen av affärsbrev på två av språken engelska, tyska eller franska och att kunna göra korrekta utskrifter av upptagna stenogram.
Systemets tillämpning på respektive språk Diktamensskrivning Utskrivning av stenogram
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr
Systemets tillämpning på respektive språk. Nytillkommande tecken. Förkort- ningar. Snabbläsningsövningar. Skalövningar. Överföringsövningar. Diktamen av enklare allmänna texter och affärsbrev. Utskrivning av stenogram för hand och på skrivmaskin.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Vilka av de tre ovan angivna språken som skall komma i fråga beror på elever- nas önskemål och tillgången på lärare.
Den första lektionen i utländsk stenografi börjar lämpligen med diktamen av ord, fraser och korta meningar, som eleven kan skriva med de kunskaper han har i svensk stenografi. Därefter inläres nya skrivtecken och förkortningar. Läs- och skrivövningarna bör företrädesvis omfatta affärsbrev men även enklare allmänna texter.
De metodiska anvisningar som givits för inlärningen av svensk stenografi gäller även vid inlärningen av stenografi på det främmande språket.
Det är nödvändigt att ett samarbete mellan lärarna i utländsk stenografi och i språk respektive maskinskrivning etableras och fortlöpande vidmakthålles.
Trafik- och motorkunskap — se social fackskola
TEKNISK FACKSKOLA
Maskinteknisk linje
Matematik
MÅL
Undervisningen i matematik har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vissa grundläggande begrepp och metoder inom matematiken, särskilt med hänsyn till de tekniska ämnenas behov, att göra eleverna förtrogna med några elementära begrepp inom sannolikhets- lära och statistik, att uppöva elevernas numeriska räknefärdighet, samt att ge eleverna inblick i matematikens tillämpningar inom deras kommande verksamhetsområden.
HUVUDMOMENT
Egenskaper hos naturliga, hela, rationella och reella tal Potenser Räknestickan Vektorer i planet
Rätvinkligt koordinatsystem Det allmänna funktionsbegreppet. Gränsvärde, kontinuitet, derivata, integral Polynomfunktioner Trigonometriska funktioner Exponential- och logaritmfunktioner
Elementära begrepp inom beskrivande statistik och sannolikhetslära På elteknisk linje dessutom komplexa tal
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 6 vtr Rationella tal. Översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tallinjen. Absolut belopp. Algebraiska reduktioner.
Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem. Nämevä'rden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räkning med närmevärden.
Reella tal. Kvadratrötter. Andragradsekvationen. Rätvinkligt koordinatsystem. Koordinaterna för en punkt. Avståndsformeln. Funktionsbegreppet. Grafisk framställning av funktioner.
Den linjära funktionen. Riktningskoefficient. Grafisk framställning. Proportiona- litet. Procent.
Emponentialfunktioner. Definition och räknelagar. Grafisk framställning.
Trigonometriska funktioner. Definition av de trigonometriska funktionerna sin a:, cos a: och tg w. Grafisk framställning. Trigonometriska tabeller och formler. Solve- ring av rätvinkliga trianglar. Sinus- och cosinusteoremen.
Derivata. Definition av derivata. Derivata av summa och produkt av funktioner.
Derivata av polynom och funktionen 1. Derivatans geometriska betydelse. Diffe— a: rential.
Vektorer i planet. Addition och subtraktion av vektorer. Multiplikation med skalär. Koordinatframställning.
Årskurs 2, (M, B, K) 3 vtr
Logaritmfunktioner. Definition och räknelagar. Grafisk framställning. Logarit— misk skala. Principerna för räknestickan.
Studium av funktioner med hjälp av derivator.
Integraler. Primitiv funktion. Direkta integrationer. Integralen som gränsvärde för en summa. Areaberäkningar och några enkla tekniska tillämpningar på. integration.
Beskrivande statistik. Grafisk framställning. Läges— och spridningsmått. Räknemaskiner. Sannolikhetslära. Det klassiska sannolikhetsbegreppet. Relativa frekvenser. Nor-
malfördelning.
Årskurs 2, (E) 5 vtr
Samma som M, B, K årskurs 2 ovan med någon fördjupning. Därjämte:
Trigonometri. Trigonometriska formler. Derivator till trigonometriska funktio- ner. Integrering av trigonometriska funktioner.
Komplexa tal.
Talet e, funktionerna e” och ln a:.
Undervisningen i matematik i fackskolan skall ge eleverna grundläggande kun- skaper som skall vara till nytta för dem vid deras studier av andra ämnen i skolan samt i deras framtida verksamhet. Den måste därför organiseras så, att de samtidigt som de lär sig det matematiska stoffet får se för dem meningsfyllda tillämpningar.
Den ovan angivna momentförteckningen ger i stort sett ett förslag till en tänkt kronologisk ordning mellan de olika momenten. Det är lämpligt att i årskurs 1 koncentrera undervisningen till 8 vtr under höstterminen och & vtr under vår- terminen.
Beträffande räknestickan som särskilt kursmoment förutsättes dock att den användes hela kursen igenom i anslutning till olika kursmoment.
Ämnet bör om möjligt presenteras i en enhetlig kurs utan alltför markerad gränsdragning mellan de olika kursmomenten.
Undervisningen skall ske genom ett aktivt samarbete mellan lärare och elev. I möjligaste mån skall nya matematiska begreppsbildningar införas genom en diskussion mellan läraren och eleverna.
Läraren måste göra klart för sig vad som är kärnan i kursen och i övrigt lägga undervisningen så att stor hänsyn tages till elevernas individuella förutsättningar.
Vid genomgång av nytt stoff är det i de allra flesta fall lämpligt att använda tavlan. Härvid kan antingen en lärare eller en elev skriva. I båda fallen bör emel— lertid den som skriver på tavlan endast fungera som sekreterare åt den gemen— samt arbetande klassen. Man kan på detta sätt hålla även en stor klass i aktivi- tet. Varje elev bör ha känslan att han bidragit något till diskussionen eller arbetet under lektionerna.
Inom varje område av kursen skall eleverna förvärva säkerhet i fråga om att lösa enkla tillämpningsuppgifter. Problemlösningen kan ske gemensamt med hela klassen eller individuellt.
Det föreligger stora möjligheter att vänja eleverna vid självständiga arbets- former genom att successivt ge eleverna hemuppgifter över längre tidsintervall samt eventuellt tillämpa betingsläsning.
Problemlösningen får ej koncentreras på vissa speciella problemtyper. Genom
att öva eleverna i problemlösning inom en smal sektor av kursen kan man bi— bringa dem ett skenbart större kunnande, men det är föga troligt att denna för— måga är av något större värde för eleverna i framtiden.
Vid lösande av uppgifter skall eleverna ange motiveringar vid de olika stegen i lösningar och bevis. Över huvud taget bör eleverna alltid, såväl på tavlan som vid hemarbete och vid förekommande skrivningar, vänjas vid en formellt riktig behandling av redovisade lösningar.
Den individuella problemlösningen bör arrangeras så att eleverna får tillfälle att arbeta i den takt som de själva finner effektivast. Den enskilda räkningen
bör vara så pass väl preparerad att eleverna klarar de förelagda uppgifterna på egen hand.
En viss del av undervisningstiden torde oberoende av arbetsform behöva an- vändas till genomgång av uppgifter vilka eleverna behandlat individuellt i hem— met eller skolan. Genom att välja lämpliga former för denna genomgång kan dock relativt kort tid behöva användas till detta. Man kan t. ex. låta någon elev redogöra muntligt för en uppgift eller låta flera elever samtidigt skriva lösningar till flera uppgifter på tavlan, varvid eleverna i fråga avslutar med en muntlig redogörelse för lösningen.
Eleverna skall uppmuntras att utnyttja läroböckerna i matematik inte bara som en källa för övningsuppgifter. Efter det att nytt stoff har behandlats i skolan bör eleverna tillrådas att hemma gå igenom bokens framställning och lektions— anteckningar.
Eleverna skall vänjas vid att alltid tänka igenom om ett erhållet resultat är rimligt.
Vid val av uppgifter är det viktigt att läraren beaktar målen och de allmänna anvisningarna för matematikkursen. Övervägande delen av uppgifterna bör vara sådana att de fordrar en förmåga som innehas av flertalet elever. Skrivningarna bör också ge de bättre eleverna möjlighet att visa sin förmåga. Numeriska räk- ningar skall vara ett viktigt inslag i proven.
Vid rättning av de skriftliga proven användes lämpligen poängmetod, varvid varje uppgift tilldelats en för eleverna känd maximipoäng, som ges vid fullstän— digt korrekt behandling. Svårighetsgraden bör vara sådan på skrivningen att 50—60 % av totalpoängen motsvarar en medelgod prestation. Läraren skall vid rättningen markera felaktigheter så att eleverna inser vari felen ligger. Han bör därjämte genom positiva kommentarer påvisa förtjänster i utförda lösningar.
Förutom med skriftliga prov kan läraren bedöma elevernas kunskaper genom direkt observation av deras aktivitet vid matematikundervisningen.
Läraren bör ha kännedom om hur eleverna klarar sina hemuppgifter så att han kan lämna särskild hjälp åt elever, som behöver stöd. Stickprovskontroll är att rekommendera.
Möjligheterna att använda programmerade hjälpmedel av olika slag bör prö- vas.
Kommentarer till speciella kursmoment
Rationella tal. Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem. Från grund- skolan är eleverna bekanta med de naturliga (: de positiva hela talen), de hela talen (positiva, negativa och 0), de rationella talen och i någon mån de reella talen samt räkning inom dessa talområden. Det föreligger i fackskolan ett behov av att ytterligare stärka elevernas säkerhet i att utföra de fyra räknesätten. Det är därvid lämpligt att göra en mer systematisk genomgång av räkningen inom
de olika talområdena. Det är därvid angeläget att detta göres på ett för eleverna intresseväckande sätt så att det ej enbart blir en genomgång av en rad liknande övningar som tidigare behandlats i grundskolan. Man kan exempelvis införa några enkla begrepp och symboler från mängdläran. Med dessas hjälp torde möj- ligheterna öka avsevärt att förklara de olika talområdenas egenskaper.
Man börjar lämpligen med de naturliga talen och konstaterar att addition och multiplikation lyder vissa fundamentala räknelagar (kommutativa, associativa och distributiva lagar). Med utgångspunkt från ekvationerna a + a: : b och aa: : b definieras subtraktion och division. Variabelbegreppet diskuteras.
Med utgångspunkt i räknelagarna diskuteras principerna för lösning av enkla linjära ekvationer och olikheter.
Eftersom ej alla subtraktioner är utförbara inom denna talmängd införes de negativa heltalen och räknelagarna för dessa genomgås. Varför division med noll ej kan ske belyses. Ekvationer och olikheter löses. Tillämpningsexempel från andra skolämnen och från samhällslivet ges.
Därefter utvidgas de hela talen till de rationella talen och räknelagarna för dessa behandlas. Särskilt torde arbete behöva nedläggas på att förklara multipli- kation och division av rationella tal. Ekvationer, ekvationssystem och olikheter behandlas.
Vid arbete inom alla talområden är tallinjen ett utmärkt hjälpmedel. Hur mycket algebraiska reduktioner, som skall övas, får avgöras utifrån be- hovet inom fortsättningen av matematikkursen och inom andra ämnen i fack- skolan. Ett omfattande räknande med komplicerade uttryck är emellertid föga meningsfullt.
Vid valet av tillämpningsuppgifter bör man i första hand låta sig vägledas av elevernas intressen och omedelbara behov.
Räknestickan används. Potens med hel exponent behandlas. Principerna för koordinatsystemet repeteras. Det är väsentligt att förklara för eleverna vad en ekvation innebär och disku- tera begreppen identitet och orimlighet. Här är mängdlärans begrepp till stor hjälp.
Lösning av ekvationssystem med två obekanta illustreras i koordinatsystemet. Enkla ekvationssystem med fler än två obekanta behandlas.
Endast enkla och praktiskt motiverade ekvationer, olikheter och ekvations- system behandlas.
N ärmevärden. I några numeriska exempel visas hur stort felet blir vid addition, subtraktion, multiplikation av närmevärden, så att man kan draga slutsatsen att de absoluta felen adderas vid additioner och att de relativa felen approximativt adderas vid multiplikationer. Momentet skall leda fram till regler för med vilken noggrannhet ett resultat skall anges.
Vid presentationen av numeriska data i uppgifter bör hithörande frågor upp— märksammas. Avsnittet vinner på en ej för koncentrerad behandling.
Eleverna bör läras att själva avgöra vilken noggrannhet som svaret skall ges med och om t. ex. räknesticka kan användas vid uträkningarna eller om noggran- nare metoder måste tillgripas.
Reella tal. Kvadratrötter. Andragradsekvationen. Inledningsvis kan man visa att ekvationen & = 2 saknar lösning i den rationella talmängden. Man utvidgar de rationella talen till att omfatta alla reella tal, så att alla punkter på tallinjen kan tilldelas en koordinat. Räknelagar och ordningsregler anges. Andragradsekvationen löses algebraiskt och grafiskt.
Rätvinkligt koordinatsystem. Avståndet mellan två punkter med samma :v- eller y-koordinater anges med absolut belopp. Därefter härleds avståndsformeln. Bestämning av koordinaterna för en sträckas mittpunkt kan utgöra en övnings- uppgift.
Funktionsbegreppet. Mängdbegreppet kan med fördel utnyttjas för introduktio- nen av det generella funktionsbegreppet. Det ges exempel inte bara på talfunk— tioner. Begreppen definitionsmängd och värdemängd introduceras. Funktioner av olika typer avbildas grafiskt. Begreppen kontinuerlig respektive diskontinuerlig funktion införes och åskådliggöres grafiskt.
Den linjära funktionen. Riktningskoefficient definieras och beräknas för en rät linje genom två givna punkter. Det visas att om + by + c : 0 motsvaras av en rät linje. Övning ges i att bestämma ekvationen för räta linjer och linjära funk- tioner ur givna villkor.
Begreppen direkt och omvänd proportionalitet behandlas och belyses genom praktiska tillämpningar, gärna hämtade från tekniken. I samband med propor— tionalitet repeteras procenträkning. Jämför kommentarer till momentet procent i matematik i social fackskola.
Emponentialfunktioner. Att behandla rötter av högre ordning är av föga intresse i fackskolan. hIan får därför introducera a” (a > 0) för icke-heltal a: på annat sätt än via rötter t. ex. på följande sätt. Funktionen a” är tidigare införd för heltals- värden på :e. Man önskar nu definiera den för alla reella tal a: så att följande egenskaper är uppfyllda
]) a” - a” = a”?
2) (tf)” = a” 3) Funktionen y : az blir kontinuerlig (motsvarande kurva sammanhängande).
Sedan meddelar man att dessa krav räcker för att funktionen skall vara full— ständigt definierad men att något bevis ej kan ges på detta stadium. Man kan sedan exempelvis visa att ai är lösningen till ekvationen 953 : a eftersom enligt 2) gäller (ai)3 : ali) ' 3 = a och att då : VE osv. Med hjälp av en tabell upp- ritas t. ex. kurvorna y = 2” och y = 10”.
Potenslagarna genomgås och räkning med potenser övas. Benämningen VB
.. ,1 .. for a 5 omnämnes.
Trigonometriska funktioner. En kort förberedande kurs, ledande till de trigono- metriska funktionernas användning i rätvinklig triangel, förlägges med hänsyn till de tekniska ämnenas behov tidigt på höstterminen.
Vinkelmåttet radian införes. De trigonometriska funktionerna avbildas gra- fiskt. De trigonometriska tabellerna och de formler, som man behöver för deras användning genomgås: formler för (900-0), (ISOO—v), (rJ—1800), (3600-72) och m. Ränestickan användes vid uträkningarna. Sinus- och cosinusteoremen genomgås. Triangelsolveringar inskränks till enkla fall. Ytteoremet behandlas.
Derivata. Gränsvärdebegreppet genomgås och belyses med exempel. Derivatan
till y : f(x) definieras som lim A y där
A:: + 0 A ” , Ay=f(fv+A=v)—f(fv) Derivatabegreppet belyses geometriskt. Därjämte ges andra tillämpningar, så- som hastighet och acceleration. Efter övning i beräkning av derivatan direkt ur definitionen, härleds deriveringsreglerna.
Vektorer i planet. Vektorer införes som riktade sträckor i planet. Addition, sub- traktion och multiplikation med skalär definieras och räknelagar härför genomgås. Komposantuppdelning av vektorer och koordinatframställning behandlas. Prak— tiska tillämpningar ges.
Logaritmfunktioner. Man definierar y : ”log a: som roten till ekvationen a; = a” sedan det på geometrisk grund gjorts troligt att en sådan lösning existerar och är entydig. Eventuellt kan begreppet invers funktion beröras. Logaritmlagarna här— leds. Logaritmernas användning vid utförandet av numeriska räkningar beröres. Principerna för räknestickan genomgås.
Det omnämnes att det finns ett tal, e, sådant att derivatan av ez är lika med e” samt att derivatan av elog a; är 3. a:
Studium av funktioner med hjälp av derivator. Vid studium av en funktion med hjälp av derivatan användes endast första derivatan. Den roll derivatans tecken spelar genomgås och illustreras grafiskt. Bestämning av extremvärden och prak- tiska problem med tekniska tillämpningar behandlas.
Integraler. Primitiv funktion definieras. Omvändning till att derivatan av en konstant är noll anges utan härledning, varefter visas att skillnaden mellan två primitiva funktioner till en given funktion är en konstant. Vid introduktion av integralen som gränsvärde för en summa anknyts lämpligen till areaberäkning. Sambandet mellan primitiv funktion och integral anges. Tillämpningsövningar ges på beräkning av areor och volymer och något tekniskt problem.
Beskrivande statistik. Vid tillämpning av statistisk metodik ingår i allmänhet följande tre moment: att insamla, bearbeta och analysera data. I fackskolan får
man i huvudsak inskränka sig till att diskutera de två första momenten. Eleverna bör emellertid få klart för sig att statistiska undersökningar alltid har som mål en slutgiltig analys, som skall utgöra grund för beslut i en eller annan riktning.
Undervisningen i statistik skall utgå från konkreta och för eleverna menings— fyllda frågeställningar. I den tekniska fackskolan är det lämpligt att anknyta till någon teknisk eller naturvetenskaplig tillämpning, t. ex. någon undersökning angående råmaterial, maskiner, arbetstider osv.
Det är mycket lämpligt att eleverna i något fall själva får insamla data som de sedan får bearbeta med olika grafiska och numeriska metoder. Utan svårighet kan de i klassen eller i skolan organisera en mindre undersökning om konsumtion, utgifter för någon vara, rökvanor osv.
Följande grafiska bilder skall behandlas: stolpdiagram, histogram, summapoly- gon och sektordiagram. Grafisk representation av tidsserier kan även beröras. Eleverna skall läras att förstå och att själva kunna konstruera dessa grafiska bilder. Sammanställning i frekvenstabell med diskussion av val av klassbredd skall behandlas. I samband med den grafiska behandlingen av statistiska mate- rial bör man även nämna och ge exempel på olika populära metoder att presen- tera data genom att teckna bilder av den företeelse som är aktuell. Faran med sådan metodik vid jämförelser skall framhållas bl.a. med avseende på längd-, yt- och volymskala.
Medianen definieras för ett udda och jämnt antal observationer och man visar hur medianen kan bestämmas med interpolation ur summapolygonen dock utan några formler. Kvartilerna kan införas i samband med summapolygonen gärna i anslutning till något exempel avseende inkomst inom en yrkesgrupp. Det kan nämnas att vid löneförhandlingar och inom intern fackföreningsstatistik använ- des i stor utsträckning median- och kvartilinkomster.
Medelvärde, varians och standardavvikelse skall behandlas även för klass— indelat material. Detta skall göras utan en vidlyftig formeluppsättning för t. ex. beräkning av varianser. Metoder att underlätta räkningarna genom att addera samma tal till observationerna eller multiplicera dem med ett tal visas med exem— pel. Summationssymbolen skall emellertid införas och eleverna skall läras att räkna med densamma. Även variationsbredden med någon diskussion av dess fördelar och nackdelar kan beröras. I den tekniska fackskolan kan man an- knyta till statistisk produktionskontroll.
Man bör eftersträva att använda lämpliga, konsekventa och vedertagna be- teckningar för de olika statistiska måttstorheterna.
Räknemaskiner. Eleverna övas i användning av bordsräknemaskiner, företrädes- vis automatiska. Detta kan lämpligen ske i anslutning till momentet beskrivande statistik. Eleverna informeras om datamaskiner och deras användning inom in- dustrin vid t. ex. tekniska beräkningar.
Sannolikhetslära. Genom att betrakta några enkla hasardspel leds eleverna rent intuitivt fram till det klassiska sannolikhetsbegreppet dvs. sannolikheten för en
händelse definierad som kvoten mellan antalet för händelsen gynnsamma och to- tala antalet möjliga fall. Man kan räkna några enkla tillämpningar, som innebär användning av någon enkel kombinatorisk princip t. ex. multiplikationsprincipen. Vidare bör man praktiskt visa elever att sålunda beräknade sannolikheter har ett visst samband med relativa frekvenser för en händelse genom att demonstrera resultat av t. ex. kast med mynt. Eleverna kan även själva utföra enkla experi- ment. I anslutning härtill diskuteras de relativa frekvensernas stabilitet och man visar praktiskt att denna även gäller, då det ej föreligger »symmetri».
Utan att närmare fördjupa sig i sannolikhetsbegreppet och räkning med san- nolikheter får man kortfattat beröra normalfördelningen och nämna dess bety- delse samt med exempel visa att variabler i praktiken ofta är åtminstone approxi- mativt normalfördelade. Exempel på sannolikheter vid normalfördelningen skall behandlas. Eleverna skall läras använda en tabell över normalfördelningen. Man får nöja sig med att grafiskt belysa de i normalfördelningen ingående konstanter- nas betydelse. I anknytning till vad som behandlats i den beskrivande statistiken kan man även beröra hur man praktiskt bestämmer dessa.
Man kan också beröra användningen av kontrolldiagram vid statistisk kvali— tetskontroll.
Tilläggskurs (E) Trigonometri. De trigonometriska formlerna för f(a+b), f(2a), f(%)* där f(x)
är en av funktionerna sin a:, cos a: och tg m, samt produktformler genomgås. Några enkla ekvationer löses t. ex. av typen sin :c : a, cos 39: : b. Derivatan av sin 9: och cos a: härleds. Därvid göres genom grafisk åskådning troligt att
. sin a; lim : 1. a: :i: —> 0 Enkla integreringar utföres.
Komplexa tal. Formlerna a + jb och r (cos (p + j sin 93) behandlas och illustreras i komplexa talplanet. Argument och absolut belopp definieras. Sambandet mellan komplexa tal och vektorer utreds. De fyra räknesätten med komplexa tal genom- gås. Eulers formel omnämnes.
IC Talet e, funktionerna e” och In a:. Talet 6 kan införas som lim (1 + 1) , varvid T :: + 00 åskådliggöres genom numerisk insättning att för växande :c uttrycket närmar sig
ett visst värde. Funktionerna ex och elog a; (ln a:) införes. Funktionerna e” och Inac avbildas grafiskt i samma koordinatsystem. Derivatan av y=lnm och y : e” härleds. Räknestickans användning för beräkning av potenser och loga— ritmer visas. Enkla integreringar utföres.
Det är av största vikt att matematikundervisningen planeras så, att när ett mo- ment av kursen behövs i ett annat ämne det är behandlat i matematiken. Endast i undantagsfall får man avstå från denna princip. Matematikläraren måste stå i kontakt med lärare i ämnen som har särskilda krav på matematikundervisningen.
Det torde exempelvis för de tekniska ämnenas skull vara lämpligt att i början av första årskursen ge en förberedande behandling av de trigonometriska funk— tionerna för vinklar i första kvadranten. På elteknisk linje bör derivatorna till de trigonometriska funktionerna komma redan vid mitten av årskurs 1.
Hjälpmedel
lX'Ied hänsyn till den betydelse som i föreliggande studieplan lagts vid numerisk räkning med räknesticka, är det viktigt att elevernas räknestickor är fullgoda och så långt möjligt följer ett enhetligt system. Rekommendationer och anvis- ningar härom kan sedermera Väntas bli utfärdade. I undervisningen bör finnas tillgång till demonstrationsräknesticka (med minst 1 m skallängd).
Information om räknemaskiner och övningar med dessa ställer nya krav på undervisningsmateriel i matematik. Även på denna punkt kan närmare anvis- ningar väntas framdeles.
Fysik
MÅL
Undervisningen i fysik syftar till att ge eleverna förtrogenhet med fysikaliska begrepp och lagar som utnyttjas vid den tekniska undervisningen, samt att inom några för facket väsentliga områden ge eleverna sådana kunskaper i fysik och fysikalisk mätteknik, som de har behov av i sin yrkesverksamhet.
HUVUDMOMENT
Inledande mekanik och värmelära
Vågrörelselära
Elektricitetslära på maskin-, bygg- och kemiteknisk linje Elektronfysik på elteknisk linje
Atomfysik Mättekniska tillämpningar
Årskurs 1, 4 vtr varav 1 vte laborationer
Årskurs 2, 3 vtr varav 0,5 vte laborationer
Maskinteknisk linje betecknas med M Elteknisk linje betecknas med E Byggteknisk linje betecknas med B Kemiteknisk linje betecknas med K
Linje och Moment årskurs nummer
lllekanik, inledande kurs
MBK 1 Längd och tid. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Massa och täthet. Kraft MBK 1 Arbete och energi. Energiprincipen. Effekt
Värmelära
MBK Värmekapacitet och specifikt värme MBK Värmeledning MBK Termisk utvidgning hos fasta kroppar MBK Något om termisk utvidgning hos vätskor MBK Tryck. Boyles lag _ MBK Temperaturberoendet hos inneslutna gasers tryck. Absolut tem- peratur. Gasernas allmänna tillståndslag _ Orientering om den kinetiska gasteorin och om ångor MBK Ångor. Luftfuktighet Vakuumteknik
Elektricitetslära Elektrisk laddning. Kraftverkan i elektriskt fält. Elektrisk ström Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på. strömgenomfluten ledare i magnetfält Elektrisk spänning och potential. Joules lag. Elektromotorisk spänning av gränsskiktstyp Resistans och resistivitet. Ohms lag. Motståndskopplingar Wheatstones brygga. Resistansens beroende av temperatur, töj- ning, fuktighet
Kompensationskoppling. Termoelektromotorisk spänning Elektromagnetisk induktion
Växelspännings och växelströms tidsberoende Effektförbrukning i resistiv belastning. Effektivvärden Mekanik, utvidgad kurs för byggteknisk linje Impuls och rörelsemängd. Satsen om rörelsemängdens bevarande Rak central stöt
Kapillaritet
Viskositet Bernoullis lag Mekaniska svängningar och vågor Beskrivning av harmonisk svängning Energipendlingen vid svängning. Egensvängning. Tvungen svängning. Resonans
Linje och Moment årskurs nummer E 1 lVIBK 28 Fortskridandc transversell och longitudinell vågrörelse. Sam-
bandet mellan våglängd, frekvens och utbredningshastighet. Ljud Något om Dopplereffekten Stående vågrörelser. Sambandet mellan nodavstånd och våg- längd. Ultraljud Något om ultraljud Sammanstötning av lika riktade svängningar. Delsvängningar Ljudeffekt. Ljudnivå. Ljudstyrka Vågrörelsers interferens vid gångdifferens. Böjning
Elektromagnetisk vågrörelse Youngs försök
Elektromagnetisk vågrörelse från en antenn Radiovågornas och ljusets hastighet. Den elektromagnetiska ljustcorin. Ljusets brytning Något om radiovågor. Den elektromagnetiska ljusteorin Brytningslagen. Totalreflexion Brytning i prisma. Dispersion Böjning i optiskt gitter Interferensfenomen vid tunna skikt Något om ljusets linjära polarisation Något om den elektromagnetiska vågrörelsens olika våglängds- områden Kirchhoffs strålningslag Plancks strålningslag. Drivhuseffekten. Värmeövergång Temperaturstrålning Något om infrarött och ultraviolett ljus De enklaste fotometriska storheterna
Röntgenstrålning
Elektron. och atomfysik Metoder för bestämning av elektronens laddning och massa Elektronrör Den fotoelektriska effekten. Ljuskvanta. Plancks konstant. Energienheten i 1 eV Något om materievågor Energinivåer i den fria atomens elektronhölje. Uppkomsten av linjespektra Atommodeller Fysikaliska förlopp i gasurladdningar Strålar av laddade partiklar från solen. Magnetosfären Absorption av solens elektromagnetiska strålning i atmosfären. Jonosfären Något om atomens byggnad och uppkomsten av emissions- spektra Förlopp i gasurladdningslampor Något om röntgenspektra Elektronbandstrukturen hos olika slag av fasta kroppar och dess samband med elektrisk ledningsförmåga och luminiscens
FJD—1 (om wwww täta wwmw
Linje och Moment årskurs nummer
E 2 64 Den clektronfysikaliska bakgrunden till termisk och fotoelek- trisk emission 65 Fysikaliska förlopp i halvledare
Kärnfysik
66 Strålning från radioaktiva ämnen. Strålningsfaran 67 Något om strålskydd 68 De relativistiska sambanden mellan hastighet, massa och energi 69 Atomkärnan och dess förändringar vid naturlig radioaktivitet 70 Acceleration av laddade partiklar. Några kärnreaktioner fram- kallade av partikelbestrålning. Neutronstrålning M K 2 71 Atomkärnan. Kärnreaktioner. Ncutronstrålning. Sambandet
mellan massa och energi
72 Fissions- och fusionsreaktioner. Atomreaktorer B 2 73 Något om kärnreaktioner och atomreaktorer
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Stoffurvalet medför att mycket av det som upptagits i årskurs 1 på maskin-, bygg- och kemiteknisk linje inom mekanik, värmelåra och elektricitetslära redan genomgåtts i grundskolan. Men i den tekniska fackskolan är behand- lingen avsedd att bli en annan än i grundskolan, systematiserande och nume— risk. Att en viss förtrogenhet med ifrågavarande stoff redan finnes underlättar den förnyade och fördjupade behandlingen. Geometrisk optik har ej medtagits -— utöver några för kemiteknisk linje speciella moment —— emedan detta avsnitt har studerats så ingående i grundskolan, att en för fackskolan lämpad behand- ling icke kan ge väsentligt nya aspekter.
Karakteristiskt för kursplanen är att moment med stark yrkesinriktning skjutits i förgrunden, bl. a. så att mätteknik och instrumentlära behandlas även i den undervisning som är förlagd utanför laboratoriet. Men rent tekniska till- lämpningar skall i fysiken behandlas endast i förbigående och i den mån de kan anses utgöra goda illustrationer till fysikaliska principer. Det är behand- lingen av dessa senare som skall utgöra det centrala i fysikkursen.
Systematiserandet får icke drivas för långt. Kraven på stringens måste sättas lägre än på gymnasiet. Särskilt beaktas att man inom elektricitetsläran ej bör ha stora fordringar på definitionernas stränghet.
Problemlösning skall förekomma i den utsträckning som erfordras för att belysa de fysikaliska sammanhangen och därmed befästa kunskaperna, varför problemen icke bör ställa nämnvärda krav på elevernas kombinationsförmåga och ej heller medföra krävande sifferräkningar.
Väsentligt är att eleverna lär sig att bedöma den rimliga storleksordningen hos sökta storheter och övas i att låta noggrannheten i ett värde komma till uttryck i antalet medtagna siffror.
Som komplement till räkneproblem kan det vara lämpligt att lämna eleverna
sådana övningsuppgifter som kan lösas utan räkningar men vilkas besvarande fordrar att eleverna förstått de fysikaliska lagar som bildar grunden för det aktuella avsnittet. Dylika uppgifter kan, sedan eleverna satt sig in i dem, bli utgångspunkter för diskussioner i klassen.
Den matematiska behandlingen av de olika kursmomenten bör ges enkel form, och endast mycket korta härledningar kan komma i fråga. Många gånger får resultatet av en deduktion anföras utan bevis.
I synnerhet inom områden där den matematiska behandlingen är obetydlig är det väsentligt att begreppen klargöres genom demonstrations- eller labora- tionsförsök vid vilka elevernas slutledningsförmåga övas.
Experimentet måste ges en central roll i fysikundervisningen så att stoffet i stor utsträckning kan förmedlas induktivt i anslutning till försök.
Det är angeläget att läraren bidrager till att träna upp elevernas studie- teknik så att eleverna stimuleras att arbeta självständigt.
Läraren bör sålunda arbeta på att få eleverna att se sambandet mellan utförda experiment och framställningen i läroboken, att för sig själva klar- göra argumentationens gång i denna och att uppsöka anknytningar med det tidigare studerade samt att själva reproducera det väsentliga i lärobokens fram- ställning muntligt och med skisser och formler, varvid uppmärksamheten inriktas mot formlernas fysikaliska innebörd och ej mot den bokstavskombina- tion som de bildar.
I samband härmed övas eleverna lämpligen i att utnyttja och även upprita diagram.
Kommentarer till speciella kursmoment Mekanik, inledande kurs. 1. Hastighet och acceleration kan definieras i anslut- ning till en grafisk representation av ett föremåls linjära rörelse. Endast så mycket medtages av de kinematiska lagarna för rörelse vid konstant accelera- tion som bedöms nödvändigt för klargörande av hastighets- och accelerations— begreppen samt för härledning av uttrycket på rörelseenergin. Vektorräkning behöver ej tillgripas.
Den experimentella motiveringen för kraftekvationen bör kunna presenteras ganska kortfattat. Begreppen tung och trög massa behöver icke särskiljas. Sammansättning och uppdelning av krafter genomgås icke i fysiken.
Åt de olika storheternas uppmätning bör viss uppmärksamhet ägnas. Sådana mätdon för hithörande storheter, som har intresse endast för enstaka fack — såsom mikrokator, passbitar, hastighets— och accelerationsmätare — upptages dock icke till behandling i detta sammanhang.
2. Potentiell och kinetisk energi skall behandlas. Det relativistiska sambandet mellan massa och energi kan anstå till fysiken i årskurs 2, men man bör erinra om övriga i grundskolan införda energiformer och aktualisera energiprincipen. Särskilt beaktas övergångar mellan mekanisk energi och inre energi och repe- teras att inre energi är en form av mekanisk energi.
Normalt bör internationella enhetssystemet, SI-systemet (MKSA-systemet) användas i räkningarna. Enheten 1 kp underlättar räkningarna i statiken och torde icke kunna undvaras. Tills vidare måste eleverna ha kännedom om enheterna 1 cal och 1 hk, men det bör framhållas, att användningen av dessa enheter vanligen komplicerar behandlingen av en uppgift. Beteckningar enligt svensk standard skall användas.
Värmelära. 3. Värmekapacitet och specifikt värme hos fasta kroppar kan införas genom ett försök med friktionsarbete som ger upphov till temperatur— stegring hos en metallcylinder. Härvid blir den naturliga enheten för specifikt värme 1 J/kg grad.
Kalorimetri bör eleverna ha stiftat bekantskap med i grundskolan. Den får repeteras i de tekniska tillämpningsämnena vid behov. I mån av tid kan spe- cifikt värme hos vätskor beröras i ämnet fysik. Specifikt värme hos gaser faller utanför kursen.
4. Värmeledningstalet införes och beräkningar göres på det stationära till— ståndet vid planparallellt skikt.
5. Längdutvidgningskoefficient införes och några få enkla beräkningar av längdändring med temperaturen göres, varvid tekniska anknytningar efter- strävas.
6. Behandlingen av Vätskors termiska utvidgning bör vara ytterst kortfattad och icke numerisk. För elever på maskinteknisk linje är det endast vätsketermometrar som be- höver genomgås. Även fjärravläsning uppmärksammas. Elever på kemiteknisk linje bör beakta Vätskors täthetsändring med tempe- raturen. Elever på byggteknisk linje kan i stället erinras om vattnets täthetsändring vid frysning.
7. Efter definition av storheten tryck kan man för några vätskepelare beräkna den verksamma pelarens massa, tyngd och tryck samt verifiera faktorerna i en förvandlingstabell med tryckenheter. Studium av Vätskors tryck med formulering av Pascals princip och Arkimedes princip är icke avsett att ingå i fysikkursen utan får förläggas till de fack— ämnen, som har behov därav. Eleverna skall få kännedom om olika manometrar, men elektriska metoder för tryckmätning behandlas icke i detta sammanhang.
8. Temperaturen kan definieras av att ett linjärt samband skall råda mellan temperatur och tryck i en gastermometer med vars hjälp man bestämt tryck- ökningen mellan isens smältpunkt och vattnets kokpunkt. Allmänna tillståndslagen gives endast den enkla form som medger jämförelse av en och samma gasmassas tillstånd vid två tillfällen. Det väsentliga är att eleverna får en klar uppfattning om gasernas beteende då en av tillståndsstorheterna varieras. Man kan befara att sammanställandet
av tillståndslagen för åtskilliga elever blir relativt svårfattlig, och lagens stora betydelse fullt uppenbar först vid tillämpning i för facket speciell form inom respektive fackämne. Det torde därför icke löna sig med annat än en kort- fattad behandling i fysiken, innehållande lösning av några få enkla problem.
9. Efter demonstration av Browns rörelse och diffusion kan sambandet mel— lan medelvärdet på molekylernas energi i den translatoriska rörelsen och abso— luta temperaturen anföras utan bevis. En antydan om Maxwells fördelnings- funktion kan ges i grafisk form och storleksordningen av stötfrekvens och fri medelväglängd vid olika villkor klargöras. Temperaturändringen vid kompres- sion och expansion kan motiveras gaskinetiskt. Ångor och luftfuktighet bör genomgås summariskt jämfört med mom. 10. Anknytning till den kinetiska gasteorin bör härvid göras. 10. Eleverna bör få någon övning i att använda ångtrycktabell eller -kurva. Daltons lag bör tillämpas på fuktig luft samt några metoder för fuktighets- mätning genomgås. För elever på byggteknisk linje är bekantskap med daggpunkt och lagen om kalla väggen väsentlig. Det är också fördelaktigt för dessa elever om diffusions— fenomenet uppmärksammas. Sådana problem på ångor vilka för sin lösning fordrar att allmänna tillstånds- lagen måste utnyttjas bör ej förekomma. 11. Några vakuumpumpar och icke elektroniska vakuummetrar beskrives.
Elektricitetslära. 12. På maskin- och kemiteknisk linje är det bl. a. med tanke på beskrivningen av den elektromagnetiska vågrörelsen önskvärt med en viss orientering om det elektriska fältet med hjälp av fältlinjerepresentation. F ält— styrka uppfattas som fältlinjetäthet, men räkningar med fältstyrka kan und— varas; Coulombs lag och kondensatorn samt elektrolys förbigås.
Elektrisk ström och dess enhet kan införas utan sträng definition. Strömmen beskrives med elektronvandringen vid ledning i metaller och behandlas som transporterad laddning och per tidsenhet.
13. Det magnetiska fältet kring permanenta magneter, strömgenomflutna ledare och spolar bör representeras medelst flödeslinjer. Räkning med flödestät- het är icke obligatorisk, men en regel för riktningen av kraften på en ström— genomfluten ledare i ett magnetfält bör inläras. Vridspole- och vridjärnsamperemetrar skall beskrivas. Däremot hör det tek- niska utförandet av elektriska motorer icke till fysikkursen. 14. Elektrisk spänning kan exempelvis införas i anslutning till Joules lag. Endast en mycket kortfattad beskrivning av galvaniska strömkällor bör ges. 15. Voltmetern införes och motståndsapparater demonstreras. Som tillämp- ning på motståndskopplingar kan behandlas bl.a. förkopplingsmotstånd och shuntar till volt— och amperemetrar samt spänningsförlust i ledningar. I problem med spänningsdelarkoppling bör strömdragande belastning icke förekomma. Voltamperemetoden bör användas utan korrektion för instrumentresistanser.
16. Elektrisk temperaturmätning med utnyttjande av resistivitetens tempera- turberoende i metalltrådar och termistorer bör studeras av elever på bygg- och kemiteknisk linje. Elever på byggteknisk linje bör dessutom stifta bekant— skap med trädtöjningsgivare och fuktighetsberoende givare. För elever på maskinteknisk linje är det mindre angeläget att dessa tillämp- ningar genomgås i detta sammanhang, eftersom en utförlig behandling kommer att lämnas i eltekniken. Resistivitetens temperaturkoefficient bör icke vara obligatoriskt kursmoment.
17. Kompensationskoppling torde kunna förbigås på maskin— och byggteknisk linje.
18. Man torde böra avstå från matematisk behandling av induktionsförlopp men bestämning av den i en sluten krets inducerade strömmens riktning är väsentlig. Orientering om självinduktion och Virvelströmmar kan lämnas. Det tekniska utförandet av elektriska generatorer ingår icke i kursen. 19. Inledningsvis kan metoden att generera sinusspänning medelst en rote— rande slinga i ett magnetfält antydas. Sambandet mellan frekvens och period genomgås. Representation av tidsberoendet sker dels med roterande visare, dels med kurva i ett rätvinkligt koordinatsystem, i båda fallen efter förbere— dande behandling i matematiken. Sambandet mellan sinusspänning och sinus— ström vid resistiv belastning behandlas. En kort orientering om elektronstråleoscilloskopet kan ges, om man önskar använda detsamma i undervisningen. Eftersom förstärkare och elektronstråleoscilloskop skall behandlas utförligt i eltekniken på maskinteknisk linje och dessa hjälpmedel är umbärliga inom byggteknik på fackskolans stadium, torde en mera utförlig behandling i fysiken vara överflödig. På kemiteknisk linje skall i mom. 52 en orientering om elektron— rörs användning lämnas inom fysiken i årskurs 2. 20. Beräkningen av medeleffekten kan byggas på grafisk representation av momentaneffektens tidsberoende. Ampere- och voltmetrar för växelström genomgås, varvid likriktare och dessas inkoppling ägnas någon uppmärksamhet. kWh-mätare och wattmeter ingår däremot ej i fysikkursen.
Mekanik, utvidgad kurs för byggteknisk linje. 21—22. Allmän behandling behöver ej eftersträvas, utan några enkla fall av rak central stöt — elastisk och fullkomligt oelastisk —— genomräknas. Väsentligt är att de uppträdande stöt- krafterna uppskattas.
23. Kapillaritetskonstanten kan införas och stighöjden i ett kapillärrör beräknas. 24. Inre friktionskoefficienten kan definieras och några metoder för Viskosi- tetsmätning beröras utan att matematisk framställning tillgripes. 25. Bernoullis lag bör härledas och några mättekniska användningar be— handlas, varvid man i räkningarna bortser från förluster.
%
Mekaniska svängningar och vågar. 26. Sambandet mellan frekvens och sväng— ningstid klargöres.
Om stroboskopisk observationsmetod icke använts tidigare i kursen bör den införas här.
Representation av tidsberoendet kan ske dels med roterande visare, dels med kurva i ett rätvinkligt koordinatsystem, i båda fallen efter förberedande be- handling i elläran på elteknisk linje, i matematik och fysik (växelströmslära) på maskin- och byggteknisk linje.
Behandlingen av givare för svängningsregistrering kan hänskjutas till eltek- niken på maskinteknisk linje och elektroniken på elteknisk linje.
27. Uttrycket på svängningens energi behöver icke beräknas. Resonansfeno— menet bör demonstreras och dess tekniska vådor och mättekniska utnyttjande beröras. I samband med en orientering om tidmätning kan svängningar med självstyrning beaktas. 28. Studiet av vågrörelser skall vara övervägande experimentellt inriktat. Matematisk beskrivning av hur utslaget i vägrörelsen beror av läge och tid kan förbigås. Elan bör orientera om utbredningsförhållandena i olika material, men utbred- ningshastighetens beroende av olika storheter hör icke till kursen. På kemiteknisk linje måste i detta sammanhang sambandet mellan frekvens och svängningstid klargöras. Framställningen av mom. 28 kan på denna linje göras mer summarisk än på övriga. På samtliga linjer kan elektroakustiska hjälpmedel begagnas utan att när— mare beskrivas i fysiken. 29. Orienteringen om Dopplereffekten bör ges utan matematisk behandling. 31. Orienteringen om ultraljud genomföres på kemiteknisk linje utan att stående vågrörelse utnyttjas. 32. Svävningar genomgås utan användande av trigonometriska formler. Upp— delningen av periodiska förlopp i en summa av sinusfunktioner exemplifieras utan att Fourieranalys genomföres. 34. Försök med vattenvågor är ett lämpligt hjälpmedel vid studiet av böjning och interferens. Matematisk behandling av böjning bakom en öppning kommer ej i fråga. På el- och kemiteknisk linje bör även Huygens princip medtagas.
Elektromagnetisk vågrörelse. 35. Det är lämpligt att visa Youngs försök som ett stöd för vågmodellen för ljuset. Härvid kan också en uppskattning göras av det synliga ljusets våglängdsområde.
36. Den magnetiska flödestäthetsvektorn och den elektriska fältstyrkevektorn införes i fysiken. Vågrörelsen på stort avstånd från en sändarantenn beskrives medelst elek- triska fältlinjer och magnetiska flödeslinjer samt med fältvektorer och påvisas exempelvis genom interferensförsök med mikrovågor.
37. Eleverna bör få kännedom om någon metod att bestämma radiovågmrnas hastighet och någon metod att bestämma ljushastigheten. Huygens princip kan tillämpas på vågrörelses passage genom en gränsyta.. 38. Behandlingen av radiovågor bör endast ges orienterande karaktär. Wåg— rörelsen på stort avstånd från en sändarantenn kan beskrivas medelst elektriska fältlinjer och magnetiska flödeslinjer och kan påvisas genom interferensförsök med mikrovågor. 39. Man bör visa att brytningslagen står i överensstämmelse med Vågrörelse— modellen för ljuset enligt Huygens princip. Någon refraktometer bör beskrivas. Det kan också vara lämpligt att i detta sammanhang låta eleverna få kämne— dom om mikroskopets byggnad och strålgången däri.
40. Prismaspektrometer och -spektrograf bör genomgås. 41. Framställningen får ej inskränkas till härledning av gitterekvatiomen, utan eleverna skall få kunskap om gitterspektrometrars och —spektrogratfers konstruktion och en antydan om deras användning för spektralanalys. 42. Problemlösningen bör inskränkas till luftskikt och reflekterat ljus och ej omfatta beräkning på Newtons ringar. På maskinteknisk linje kan probllem— lösning helt utgå och momentet behandlas orienterande.
43. Endast en orienterande behandling av polarisationen åsyftas. På elteknisk linje kan denna ske med anknytning till mom. 36. På kemiteknisk linje bör eleverna få kännedom om grundprincipen för polari- meterns konstruktion. 45. Kirchhoffs strålningslag behöver knappast uttryckas i matematisk form. Reflexionsfaktorns beroende av våglängden bör beaktas. 46. Plancks strålningslag uttryckes lämpligen i grafisk form. Värmeövergång har redan behandlats i byggtekniken. Här kan emellertid vara platsen att för eleverna klargöra värmeövergångens sammansatta karaktär. 47. Endast så mycket om temperaturstrålning skall medtagas att den kvali— tativa innebörden av Kirchhoffs strålningslag står klar, att eleverna förstår verkningssättet hos någon strålningspyrometer samt att värmeövergångens sam— mansatta karaktär framgår. 48. Existensen av infrarött och ultraviolett ljus bör påvisas samtidigt som eleverna får kännedom om några metoder att registrera ifrågavarande strål- ningstyper. Lagarna för temperaturstrålning är ej obligatoriska kursmoment. Om tiden medger någon behandling kan man på elteknisk linje främst fästa uppmärksam- heten på Plancks strålningslag i grafisk form och diskutera ljusutbytet hos glöd- lampor, och på kemiteknisk linje koncentrera framställningen kring olika mate- rial — särskilt glassorters — absorptionsförhållanden. 49. Ljusflöde, ljusstyrka och belysning bör behandlas och deras inbördes samband klargöras. Härvid kan begreppet rymdvinkel införas i fysiken. Belys— ningslagen bör formuleras även för snett infallande ljus. Ljusfördelningskurva är ej obligatorisk.
En orientering om ljusmätning bör medtagas, varvid anknytning till genom- gången av fotoceller och fotoelement eftersträvas.
På byggteknisk linje bör dagsljuskvoten definieras. 50. Efter en beskrivning av röntgenstrålningens framställning bör inom maskin- och byggteknisk linje intresset koncentreras på radiografisk använd— ning.
På kemiteknisk och elteknisk linje bör i stället för radiografi Braggs lag genomgås.
Elektron- och atomfysik. 51. Millikans metod för bestämning av elektriskt elementarkvantum bör genomgås i en enkel version.
Huruvida beskrivning av e/m-bestämning medelst avböjning i magnetfält bör väljas, är beroende av om eleverna från andra ämnen är förtrogna med % uttrycket på centripetalkraften. Är så ej fallet kan time-of-flight-metoden vara i att föredraga.
52. Framställningen bör vara översiktlig och leda fram till förståelse för spänningsförstärkning med elektronrör samt någon typ av rörvoltmeter. Det kan vara av intresse att antyda konstruktion och arbetssätt hos ett elektronmikro- skop. 53. Teknisk användning av fotoceller skall på maskinteknisk linje förläggas till eltekniken och på elteknisk linje till elektroniken. På kemiteknisk linje kan en antydan om användningsområden göras. Som exempel kan här spektral- fotometri nämnas. 54. Endast ett kort omnämnande av materievågors påvisande och en pre— sentation av uttrycket på de Broglie-våglängden kan komma i fråga. 55. Detaljerad beskrivning av spektra hör icke till kursen, men olika excita- tionssätt bör presenteras. På kemi— och elteknisk linje uppmärksammas ej blott emissions- utan även absorptionsspektra. 56. En antydan bör ges om Bohrs atommodell och om den vågmekaniska modellen men räkningar på energinivåernas samband med huvudkvanttalet är överflödiga. 61. Ett flertal Vitt skilda fenomen som har anknytning till gasurladdnings- lampor kan på byggteknisk linje presenteras för eleverna samtidigt som förlop- pen vid gasurladdning klargöres. 63. Eleverna bör få en föreställning om de av de förbjudna gapens vidd betingade skiljaktigheterna i den elektriska ledningsförmågan hos metaller, halvledare och isolatorer, elektronfördelningen på valens- och ledningsband hos en egenhalvledare, motsvarande fördelning hos en störhalvledare samt termo- och fotokonduktivitet jämte luminiscens. På elteknisk linje förlägges tillämpningarna till elektroniken men på kemi- teknisk linje kan det elektronfysikaliska inskränkas något och en orientering om tekniska tillämpningar i stället lämnas inom fysiken. 64. Eleverna bör få en föreställning om elektronernas fördelning inom led—
ningsbandet hos en metall vid olika temperaturer och förloppen vid olika slag av elektronemission från en metallyta.
De tekniska tillämpningarna hör till elektroniken. 65. Behandlingen av halvledarnas fysik bör på maskinteknisk linje göras mindre ingående än på elteknisk linje.
Kärnfysik. 66. De olika strålslagens natur beskrives och en orientering om absorptionsförlopp, räckviddsförhållanden och registreringsmetoder lämnas. Strålningsfaran framhålles.
På maskinteknisk linje lägges särskild vikt vid tekniska användningar av strålningen.
På elteknisk och kemiteknisk linje kan framställningen göras utförligare än på övriga linjer.
På elteknisk linje lägges särskild vikt vid en genomgång av elektrisk registre— ringsapparatur.
68. Försök till härledning av den relativistiska mekanikens formler torde böra undvikas, men formlerna bör presenteras och utnyttjas i enkla räkningar. 69—70. Behandlingen bör kunna göras relativt utförlig. Vilka acceleratorer som bör beskrivas betingas av omständigheter som påtalats i kommentarerna till mom. 51. 72. Vid behandlingen av reaktorer bör större avseende fästas vid de fysika— liska förloppen än vid konstruktionsdetaljer, även om vissa sådana uppmärk- sammas. 73. Genomgången av kärnreaktioner torde på byggteknisk linje knappast behöva upptaga några räkningar på sambandet mellan massa och energi. Behandlingen av reaktorer bör göras ännu mer kortfattad än enligt mom. 72 men med samma inriktning.
Samverkan
Matematik. Räknestickan och allmänna funktionsbegreppet utnyttjas i fysiken redan vid början av första läsåret.
Grafisk bestämning av riktningskoefficient torde komma att få. användning på laborationer i fysik.
För växelströms- och vågrörelseläran är det önskvärt att sin-funktionen har representerats dels med roterande visare, dels i ett rätvinkligt koordinatsystem. Beräkningen av medeleffekt bör kunna förberedas i matematiken.
Bekantskap med radianer underlättar införandet av rymdvinkel i fotometrin. Likaså underlättas gitterbehandlingen av trigonometriska kunskaper. Införandet av ljudnivå förutsätter kännedom om logaritmer som bör före— ligga vid början av årskurs 2.
Fysikkursen har uppbyggts så att derivat— och integralkalkyl kan undvaras.
Detta hindrar ej att den lärare som så önskar kan använda det tillgängliga instrumentet i undervisningen.
Samordningen bör detaljplaneras på gemensamma ämneskonferenser. Kemi. Atomens byggnad behandlas både i kemikursen och (de flesta av) fysik— kurserna. I början av den förra ges en översikt över atomernas elektronhöljen, i slutet av fysikkurserna sättes föreställningarna om atomen in i sitt fysikaliska sammanhang.
Tekniska ämnen. En av fysikundervisningens huvuduppgifter är att lägga grunden för de tekniska tillämpningsämnena. Den naturliga samordning som kommer att äga rum då studierna av ett visst avsnitt som påbörjats i fysiken senare fullföljes i ett tekniskt ämne påpekas ej i det följande, annat än då stoff- avvägningen mellan de två ämnena synes böra särskilt uppmärksammas eller då det av tim— och kursplaner icke klart framgår att ordningsföljden utan vidare blir den naturliga: introduktion i fysiken — tillämpning i tekniskt ämne.
I vissa nedan påtalade fall synes det icke kunna undvikas att den fysikaliska tolkningen kommer efter en i ett tekniskt ämne gjord introduktion till ett fenomen. Fysikundervisningen måste då utformas så att den verkligen för- djupar den i det tekniska ämnet gjorda framställningen.
Det ankommer på gemensamma ämneskonferenser att planlägga samord- ningen.
Energi, ergonomi. Avvägning av temperaturstrålningens behandling enligt mom. 47 måste ske mot behandlingen i energiteknik.
Behandling av ljudnivå, mom. 33, bör ske tidigare i fysik än i ergonomi. Elteknik. Kursmomenten elektrisk mätning av icke elektriska storheter, mom. 16 och 17, samt givare för svängningsregistrering, mom. 26, inom fysik får vägas mot motsvarande inom eltekniken. Detta gäller också gasurladdningar och halv- ledare, mom. 57 och 65.
Vakuumdioden bör i eltekniken behandlas före fotoelektrisk effekt, mom. 53 i fysiken.
Ellära och elektronik. Behandling av roterande visare och oscilloskop i elläran kommer före beskrivning av harmonisk svängning, mom. 26, samt elektrisk fält- styrka och magnetisk flödestäthet före elektromagnetisk vågrörelse, mom. 36.
Avvägningen av kursmomenten elektroners rörelse i magnetfält, mom. 51 och 70, samt fotoelektrisk effekt, förlopp i gasurladdningar, halvledare och glödkato- der, mom. 53, 57, 63 och 64, bör även observeras.
Teknologi. Behandlingen av centralrörelse i dessa ämnen är avgörande för genomgången av laddade partiklars rörelse i magnetfält, mom. 51 och 70.
Byggtekniska ämnen. Värmeledning och luftfuktighet, mom. 4 och 10, behand- las i fysik tidigare än i byggteknik.
Värmeövergång, kapillaritet och ljudnivå, mom. 46, 23 och 33, får ses som en fördjupning av den inledning som givits i byggtekniken men genomgås i fysik före den avslutande behandlingen i byggnadsutformning.
Viskositet och Bernoullis lag, mom. 24 och 25, behandlas tidigare i fysik än i anläggningsteknik och vattenbyggnadsteknik.
Fysikalisk kemi. Avvägning av kärnreaktioner, isotoper och spårsubstanser mot behandlingen i fysikalisk kemi bör beaktas.
La borationer
Vid introduktion till ett fenomen är det ofta förmånligt att utföra ett försök helt utan mätningar. Ett samband kan på detta sätt göras troligt utan att man syftar till experimentell härledning av en lag. I dessa fall kan demonstrations- försöket vara överlägset laborationsförsöket genom de möjligheter som bjuds att låta försökets olika faser ledsagas av samtal mellan lärare och elever.
Att utföra försök av detta slag som laborationsexperiment kan dock stegra elevernas intresse genom att eleverna får arbeta manuellt och tvingas att indi- viduellt draga slutsatser.
De flesta laborationerna bör emellertid omfatta mätningar. En väsentlig upp- gift vid laborationer kan vara att undersöka hur en storhet beror av andra storheter, varefter resultatet sammanfattas grafiskt eller i en formel.
Laborationerna i teknisk fackskola har stor betydelse icke blott ur under- visningsmetodisk synpunkt utan även genom den träning i mätteknik som där— vid kan förvärvas. För detta ändamål är sådana laborationer särskilt ägnade där värden på. fysikaliska storheter såsom materialkonstanter och allmänna fysikaliska naturkonstanter bestämmes.
Vid laborationerna bör eleverna normalt samarbeta i grupper på två del— tagare och samtliga grupper utföra försök med samma uppgift samtidigt. Den sammanhängande laborationstiden bör helst vara två undervisningstimmar.
Vid några enstaka laborationer kan gruppen vidgas till att omfatta samtliga avdelningens elever. Så kan vara lämpligt vid laboration med radioaktiv strål- ning då eleverna inte får handskas med radioaktiva preparat.
Före elektriska försök bör läraren ge råd för iakttagande av den elektriska faran och för skyddande av materiel mot skada på grund av överbelastning.
Under laborationerna bör läraren stundom kontrollera pålitligheten i elevernas avläsningar. I viss utsträckning bör även felkällor och noggrannhet diskuteras.
Kortfattade protokoll bör föras av gruppen under laborationen och vid dess slut eller — om stundom mer tidskrävande räkningar förhindrar detta —— vid nästföljande lektion inlämnas till läraren för granskning.
Hjälpmedel
Materiel för demonstrationsexperiment skall vara så utformad att dess arbets- sätt lätt kan iakttagas av samtliga elever. Speciellt beaktas instrumentens avläsbarhet.
Om övningarna i laborationsteknik skall utgöra en god förberedelse till mät- ningar vid teknisk verksamhet, måste försöken i viss utsträckning utföras med sådana typer av instrument och övrig laboratorieutrustning som används på industrilaboratorier, även om man av kostnadsskäl måste välja de allra enklaste modellerna. Eleverna skall under fysikstudierna föras in i verksamheten på ett laboratorium, ej ställas främmande för den genom att vänjas vid att handskas med materiel av leksakskaraktär.
Som ett viktigt komplement till experimenten måste undervisningsfilmen framhållas, framför allt då det gäller att visa försök som kräver så avancerad apparatur eller så lång tid att man måste avstå från att utföra dem, men som anses så betydelsefulla för studierna att de icke kan förbigås. Filmade försök har den stora förtjänsten att de kan återge i tiden sammanträngda (eller för— längda) förlopp.
För att icke alltför mycket inkräkta på det väsentliga samspelet mellan lärare och elever bör filmerna vara korta (ca 10 min.). Den tecknade filmen bör kunna spela en stor roll, bl.a. för åskådliggörande av modellföreställningar. Efter framförandet bör filmen göras till föremål för diskussion mellan läraren och klassen.
Ritandet av figurer på svarta tavlan är alltjämt det stöd som smidigast anknyter till lärarens muntliga framställning.
Planschen eller den projicerade stillbilden kan mer formfulländat återge för- hållandena, men blir ofta för detaljrik och låter icke åskådaren få se hur del efter del växer fram i den mån den aktualiseras, som fallet blir under lärarens hand på tavlan. Här kan emellertid skriftprojektorn ha en stor uppgift att fylla.
Då det gäller apparatbeskrivningar är visning av apparaten önskvärd. Men denna avslöjar ofta föga av sitt inre, och man bör därför komplettera demonstra- tionen med andra hjälpmedel av här nämnt slag.
Läroboken intar en central plats bland hjälpmedlen. Inriktningen mot ett mer självständigt arbetssätt motiverar att den göres så fyllig att eleverna får möjlighet att ur densamma i viss utsträckning hämta nytt stoff utan prepara— tion och därigenom blir beredda att deltaga i diskussioner med läraren och kam- raterna. En fyllig lärobok kan också ge läraren möjlighet till viss variation av kursuppläggningen.
Elevernas omdöme uppövas om de vid problemlösningen till sitt förfogande har en mindre för ändamålet sammanställd handbok, innehållande fysikaliska grundkonstanter, materialkonstanter, fysikaliska och matematiska formler samt matematiska tabeller. I så fall skall i problemtexten icke anges vilka konstan- ter som erfordras för lösningen.
Räknestickan skall vara det vanliga hjälpmedlet vid sifferräkningar.
Kemi (Maskin-, el— och byggteknisk linje)
MÅL
Undervisningen i kemi har till uppgift
att ge kunskap om sådana kemiska företeelser och ämnesgrupper som är av betydelse för olika materials egenskaper och stabilitet.
HUVUDMOMENT
Atomernas byggnad Kemisk bindning Kristallstruktur Kemiska reaktioner Elektrokemi Tekniskt viktiga ämnesgrupper
F örslug till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer
Atomernas byggnad. Olika slag av kemisk bindning: metallbindning, jonbind— ning, kovalent bindning, polära molekyler. Aggregationsformerna och över- gångar mellan dem. Begreppet oxidationstal. Redox-processer. Syra-bas-begrep- pet (Brönsted). pH. Vatten och andra lösningsmedel. Lösningars egenskaper. Metallernas elektrokemiska spänningsserie. Galvaniska element. Metalliska materials förhållande till vatten, luft, syror och baser. Korrosion och korro— sionsskydd.
Murbruk, cement, betong, keramiska material och deras egenskaper.
fysikaliska och kemiska egenskaper. Syntetiska makromolekylära ämnen och deras användning. I samband härmed omättade föreningar, polymerisation och polykondensation.
! I Naturliga makromolekyler: kautschuk, cellulosa och andra fiberämnen, deras ] i !
Jonbytare och deras användning. Vattenavhärdning. Tensider. Gifter, gift— stadgan, giftskydd.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i kemi på maskinteknisk, elteknisk och byggteknisk linje skall inriktas på att ge eleverna kunskap om olika materials byggnad och egenska- per samt om deras beständighet vid olika miljöers inverkan. För att engagera eleverna och göra studierna meningsfyllda är det nödvändigt att studierna får
en praktisk inriktning. Samtidigt bör undervisningen utformas så att eleverna får en teoretisk grundval som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska sammanhang och skeenden och som kan tjäna som utgångspunkt för fortsatta självstudier. Eleverna bör dessutom vänjas att tillgodogöra sig kemiskt vetande ur gängse ej allt för avancerade handböcker.
Med hänsyn till elevernas ganska skiftande förkunskaper är det lämpligt att börja undervisningen med en repetition av de grundbegrepp som skall vara inhämtade i grundskolans kemikurs.
Avsnittet om atomernas byggnad avser framför allt att behandla elektron— strukturen hos de tjugo första elementen i det periodiska systemet. Denna framställning skall bilda grundvalen för bindnings- och strukturläran. Med utgångspunkt i denna skall olika ämnens, ämnesgruppers och materials egen- skaper belysas, t.ex. metallers formbarhet och elektriska egenskaper, legeringars normala avvikelser i dessa avseenden osv. I samband med studiet av övergångar mellan olika aggregationstillstånd diskuteras i några enkla fall termisk stabilitet.
Ur materialsynpunkt är redox-förloppen betydelsefulla. Oxidation och reduk— tion definieras med hjälp av begreppet oxidationstal. Elektrodförlopp och enkla jonreaktioner behandlas med hjälp av begreppet elektronövergång.
Starka och svaga syrors och basers protolys behandlas utan att jämvikts— lärans kvantitativa synpunkter anlägges. Någon amfoter metallhydroxid, lämp- ligen aluminiumhydroxid, omnämnes. Senare anknytes härtill vid förklaringen till vissa metallers förhållande till lut.
Innebörden i pH-begreppet klargöres med hjälp av heltalspotenser. Regeln »lika löser lika» introduceras experimentellt och belyses teoretiskt. Metallernas elektrokemiska spänningsserie presenteras lämpligen experimen- tellt. Enkla galvaniska element konstrueras och elektrodförloppen studeras kva- litativt. Den praktiska tillämpningen härav ägnas stor uppmärksamhet. Metal- lernas förhållande till luft och vatten undersöks vid vanlig och högre tempera— tur. Inverkan av syror och lut samt korrosion och korrosionsskydd i allmänhet studeras experimentellt och belyses så långt möjligt teoretiskt.
Avsnittet om murbruk, cement och betong behandlas särskilt ingående på den byggtekniska grenen.
Naturliga och syntetiska makromolekylära ämnen studeras med hänsyn till framställningsmetoder och materialens användbarhet och beständighet i olika sammanhang och miljöer.
Samverkan
På de olika linjerna bör undervisningen planeras så att huvudintresset kon- centreras på de material och materialegenskaper som är av särskild betydelse på linjen i fråga. Samverkan bör i enlighet härmed ske med ämnet teknologi på maskin- och ellinjen samt byggteknik på bygglinjen. Beträffande avsnittet om atomernas byggnad förutsättes samverkan med kursen i fysik.
Svenska — se social fackskola Engelska — se social fackskola Tyska —— se social fackskola
Samhällskunskap MÅL
Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift att ge ökade kunskaper om jordens befolkning och näringsliv, näringsliv och ar- betsmarknad i Sverige samt politiska och sociala förhållanden, samt att utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar.
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda
Utbildningsfrågor
Demokrati och diktatur Översikt av internationella förhållanden rörande befolkning och näringsliv Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsproblem Politiska och sociala förhållanden i Sverige med internationella anknytningar
! HUVUDMOMENT
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 2, 2 vtr
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet; de personliga relationernas betydelse. Massmediernas roll som opinionsbildare. Pro- pagandans betydelse. Psykologisk krigföring. i Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Orga- nisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet.
Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin. 1
Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet, mortalitet. Folkminoriteter, diskriminering.
Jordens näringsliv. Världens energitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbredning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. De viktigaste världshandelsvarorna. '
Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några viktigare in— dustrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Ut- rikeshandeln och dess sammansättning.
Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänste- och kollektivavtal. — Förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Ar- betsdomstolen. Samarbetsavtal.
Den politiska processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Orga— nisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kom- munala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings— och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik. Politiska förhållanden i andra länder jämte världspolitiska pro— blem: internationell rättsordning—paktpolitik. Svensk utrikespolitik. Internatio— nellt samarbete.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en överblick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra.
Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar också i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet.
Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej kon— sekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade.
Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmeto- den gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna övning i att debattera och ge skäl för en uppfattning och lär dem samtidigt samman- trädesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupparbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är tänkbara. Nedan lämnas några kom- mentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten.
Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och ak- tuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från vårt land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationernas struktur i en modern västerländsk stat med motsvarande i ett land med låg folkbildning och hög procent analfabeter.
Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en val- rörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella samman-
|! i
slutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behand- ling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle att demonstrera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans Och informationernas karaktär. Behandlingen bör bedrivas så, att skillnaden mellan propaganda och upplysning därefter står klar. Övriga massmedia behandlas lik— artat. Propagandan i det kalla kriget diskuteras.
Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan »tredje statsmakten» beaktas; naturligtvis kan också tid- ningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. liksom pro— blem rörande tryckfriheten diskuteras.
Utbildningsfrågor. Folkbildningsarbetets målsättning diskuteras och i anslut- ning till detta studeras dess förverkligande i folkbildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. I studiet av folkbildningens organisation upp- märksammas den för svenska förhållanden karakteristiska anknytningen mellan folkrörelser och studieorganisationer, medan däremot de olika organisationernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt behandlas. Den organiserade medverkan som lämnas i det fria folkbildningsarbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksamheten skall särskilt uppmärksammas.
Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de pro— blem som behandlas i momentet »Impulsspridning, opinionsbildning och propa— ganda». Med utgångspunkt därifrån redovisas lämpligen den demokratiska stats— formens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgarviljans yttringar och inflytande på utvecklingen.
Demokratins problem diskuteras såsom folkbildningens betydelse, nödvändig— heten av kompromisslösningar, ett visst mått av värdegemenskap, minoriteter- nas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc.
Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande stats— skickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med de— mokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas stats— former, institutioner, organisationer och värderingar.
Jordens befolkning. Befolkningsutbredning och migration på jorden studeras. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets- och morta— litetstal. Regionala differenser i befolkningsstrukturen samt dess förhållande till näringslivets struktur och utvecklingsstadium påpekas. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör analyseras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett ämne som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar även i vårt eget land. Detta är en fråga som kan belysas bl. a. genom en attityd— undersökning inom klassens eller skolans ram. De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar upptas även till någon behandling.
Det är lämpligt att i detta moment även belysa svenska befolkningsproblem: nativitet—mortalitet, migration etc. i anslutning till den globala behandlingen
% l
av samma frågor, detta i synnerhet som ett visst område av familjekunskapen är hänförligt till ämnet samhällskunskap. Det gäller en del av samhällsproblema- tiken som eleverna bör ha kunskaper om. En naturlig konsekvens vid behand- lingen av t. ex. det aktuella nativitetstalet är en diskussion av familjens situa- tion. Ett primärt problem därvidlag är barnantal—barnkostnader. Barnets eko— nomiska och juridiska ställning i olika situationer liksom makars och enförälders- familjens åskådliggörs. Skilsmässofrekvensen som samhällsproblem genomgås ur såväl positiv som negativ synvinkel. Institutionella frågor tas upp. I ett moment av denna karaktär bör elevernas frågeaktivitet stimuleras. För åstadkommande av konkretion rekommenderas en samtidig behandling av med familjen samman- hängande frågor i de olika ämnen vari dessa moment ingår.
Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de viktigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möjligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom framställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra inter— nationella organ i verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beak- tas.
Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kompletteras med statistiska data, samt stoff från handböcker, tidskrifter och liknande. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textilindustri, kemisk industri och Skogsindustri. Också industrilokaliseringen beaktas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande faktorernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriom- rådets) tillkomst.
Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspek- tiv på jordens näringsliv, och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser, vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsklig aktivitet åstadkomna, hela tiden beaktas.
Eftersom industrin är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn- och metallindustri, Skogsindustri, textilindustri, byggnadsindustri, livsmedelsindustri, kemisk—teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800-talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt att med den europeiska industrialise- ringsprocessen som bakgrund följa utvecklingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma sätt kan man tänka sig behandlingen av järn och annan metall i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas, att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör utmynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. För Skogsindustriernas del kan exempelvis nämnas arbetstillgången i skogarna, vir- kestransporterna, rationaliseringen, industrigrenens utveckling i Sydsverige, marknadssituationen osv. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta
kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgre— narna och genom användande av aktuell statistik.
Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning, måste det ändå av flera skäl ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jordbrukets fortgående rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta upp— slag och finna anknytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till historiska fakta, varvid om- ställningsprocessen från produktion för egen konsumtion till produktion för av- salu studeras. Det är emellertid tänkbart, att man utgår från näringslivets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsentliga faktorer, som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör där- l vid det tekniska kunnandet som produktionsfaktor uppmärksammas. Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl.a. genom att problemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan ges en skarpare relief.
Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bak- grunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder, och kommer inom överskådlig tid att råda, stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få upp- gifter inom olika exportnäringar, t. ex. situationen på en redan inarbetad mark- nad eller det läge som uppkommer då en ny marknad skapas. Svenska storföre- tag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina exportmarknader l iakttagas, osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärksamhet. Till- | gängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och de ak- . tuella fluktuationema bestämmas.
Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. | Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas upp- byggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal för- I klaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtals- uppgörelse åskådliggörs.
Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rätts— tvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagarna, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda rättsliga typfall, refererade i pressen eller publicerade i »Arbetsdomstolens do- mar». I samband därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess sammansättning klargörs.
Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet)
framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal. Statstjänstemän- nens förhandlingsrätt. Aktuella samarbetsfrågor uppmärksammas.
Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan stu- deras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motiva- tion och konkretion och eleverna kan därigenom få förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under sin anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfaren- heter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag e. d. Förhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samarbete med representanter för de lokala intresseorganisationerna.
Den politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation därtill de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur inför praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt för- skjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret., Ett resonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (even— tuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i valstatistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom stu- dium t. ex. av hur kandidatnominering sker.
Förhållandet partiledning—väljarkår diskuteras. Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska par- tierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en väsent- lig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och plane- ringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut.
Organisationernas uppbyggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet. Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möjlighet att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. försvars- politik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras någon av dessa frågor i massmedia får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbetssätt. Detta innebär givetvis inte att de olika momenten får behandlas fristående från varandra. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna utnyttjas.
De kontrollmöjligheter som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektivite- tens intresse gentemot statliga och kommunala organ behandlas.
Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en internationell rättsordning, dels efter
militärpolitisk jämvikt ger anledning att behandla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warszawa-pakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nordiska organ. Sålunda skall bi- ståndsverksamhet i olika former liksom ekonomisk och annan samverkan be- handlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sammanhang beaktas.
Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen.
Samverkan, studiebesök, hjälpmedel
Se motsvarande avsnitt i ämnet samhällskunskap, social fackskola. Samverkan sker även med ergonomi och företagsekonomi.
Företagsekonomi MÅL
Undervisningen i företagsekonomi syftar till
att ge eleverna en allmän orientering om företagsorganisation och ekonomi på arbetsplatsen, samt att ge dem grundläggande kunskaper i arbetsstudieteknik.
HUVUDMOMENT
Företagets målsättning och organisation Försäljningsfrågor
Företagets redovisning ! Kostnadsberäkning
Arbets- och metodstudier
Årskurs 2, 2 vtr
Förslag till disposition av studieplan | Företagets målsättning ' | I Företagets organisation. Företagets juridiska former. Lokaliseringsfaktorer. Orga— nisationsformer. Inköps-, förråds- och försäljningsorganisation. Personaladmi- nistration.
Försäljningsfrågor
Marknadsundersökning av konsumenternas efterfrågan på företagets produk- ter. Orientering om de medel som står till buds för att påverka konsumenternas efterfrågan (public relation, reklam, service, produktutformning, prispolitik). Konkurrens och samverkan med andra företag. Orientering om den svenska patentlagstiftningen.
('
Företagets redovisning. Eget och främmande kapital. Finansieringens betydelse. Redovisningens uppgifter. Den dubbla bokföringens principer. Årsredovisning. Definition av begreppen kostnader och intäkter. Vinst- och förlustråkning, ba— lansräkning. Balansanalys. Kontonas systematisering i kontoplan.
Kostnader och kostnadsberäkning. Kostnadsberäkning mot bakgrund av be- greppen fasta och rörliga kostnader samt sam— och sårkostnader. Självkostnads- och sårkostnadsberåkning. Försäljningspris. För- och efterkalkyler. Investerings- kalkyler.
Arbets— och metodstudier. Introduktion: arbetsstudiernas utveckling. Taylor, Gilbreth.
Syftemål: produktivitet och levnadsstandard. Rationalisering. Arbetsstudieutbildningen i Sverige. Arbetsstudieavtalet. Spilltider. Rationaliseringsstudier medelst tidtagning och frekvensundersök- ning. Metodstudier (arbetsförenklingsmetodik). Rörelsestudier: standardelement— tider och mikrorörelser. Principerna för rörelseekonomi och klassificering av rörelser, elementararbetssystem, MTM-systemet med några tillämpningar.
Arbetstidsstudier. Bearbetning av siffermaterialet från tidtagningen. Presta- tionsbedömning. Stålltid, verktid, spilltidstillägg. Ackordsättning. Olika löne— former. Arbets- och meritvärdering.
Tidsformler: standardtider, variabla tider, sammanställning av tiderna till tidsformel, tidsformelns utformning (tabeller, diagram, nomogram).
Tillämpningar: metodstudier av processer och operationer (t. ex. maskinope— rationer, transporter), framtagning av tidsunderlag (för t. ex. ackord, kalkyler), arbetsberedning (metodbeskrivningar, arbetsinstruktioner m. m.).
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Utvecklingen inom företagen synes gå i riktning mot fortsatt automatisering inom såväl produktion som administration. Denna utveckling bör medföra att planeringsfrågor ges ökat utrymme med därav följande ökade krav på sam- verkan mellan teknik och ekonomi. Industriföretagets huvuduppgift är att pro— ducera säljbara varor till sådana kostnader, att intäkterna medger en acceptabel förräntning av gjorda insatser. Den teknik och utrustning som användes skall alltså ge företaget möjlighet att producera lönsamt.
För att uppställda mål skall nås måste de anställda dels vara medvetna om målet, dels ha kunskaper om de medel som står till buds. Ingenjörens kunskaper i företagsekonomi skall bidraga till att hans tekniska kunskaper utnyttjas på ett ur företagets synpunkt ekonomiskt och organisatoriskt rationellt sått. Deltar en teknisk befattningshavare i företagsnåmndens arbete måste han exempelvis ha sådana kunskaper att han förstår verkligheten bakom företagets olika siffer- uppgifter.
De första fyra huvudmomenten bör belysas från ett företags synpunkt
och kursen uppbyggas så, att de olika momenten kommer i lämplig ordning med hänsyn tagen både till samarbete med andra ämnen och logisk följd.
Utvecklingen på arbetsstudieområdet går snabbt, vilket kan belysas i en kort, inledande historik.
För flertalet ingenjörer och andra tekniker är det värdefullt att ha en viss kännedom om arbetsstudiernas metodik och hjälpmedel för att bättre förstå dels sammanhangen i en process eller arbetsoperation, dels problem som berör den rena tillämpningen i rationaliserings-, organisations- och ackordsättnings- frågor.
Man eftersträvar nämligen rationella metoder i företagets alla funktioner och man efterlyser ett rationellt tänkande hos de anställda, framför allt hos de tek- niskt skolade. I den allt hårdare konkurrensen är det nödvändigt att ständigt förbättra arbetsmetoder och arbetsförhållanden. Erfarenheten har visat att rik- tigt utförda arbetsstudier utgör ett effektivt hjälpmedel för detta.
Undervisningen i arbetsstudier får betraktas som en kortfattad, översiktlig orientering. För linjerna E och K är denna grundkurs en avslutad översikt, medan densamma för M-linjen är en introduktion till fortsatt fördjupning i ämnet produktion.
Väsentligt är att eleverna får stifta bekantskap med den grundsyn som känne— tecknar allt rationaliseringsarbete och att de samtidigt blir så påverkade av denna grundsyn att de i sin kommande verksamhet förstår betydelsen av att organisera sitt eget och andras arbete på ett rationellt sått.
Kommentarer till speciella kursmoment Företagets målsättning. Undervisningen bör understryka, att ett av företagets primära mål är att åstadkomma en sådan kombination av arbetsledning, investe- ringar och arbetskraft att värdet av framställda tjänster och produkter över— stiger värdet av gjorda insatser.
Olika företagsformer såsom enskild näringsidkare, handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening bör beskrivas. Avsnittet om aktiebolag kan lämpligen göras fylligare än de övriga.
De lokaliseringsfrågor som omnämnes bör vara allmänna och i princip be— skriva orsakerna till att vissa industrityper mest förekommer i särskilda geo- grafiska och demografiska lägen. I övrigt kan man diskutera olika lokaliserings- faktorer och deras vikt för ett planerat företag.
I organisationsavsnittet genomgås främst linjeorganisation, funktionell orga- nisation och linjestabsorganisation. För- och nackdelar anges jämte organisa- tionsformernas begränsning i renodlad form. I anslutning härtill bör lämpligen samarbets- och informationsproblem inom ett företag belysas. Kommittéer av olika slag och deras betydelse som samarbets- och informationsorgan bör också
anges. Som utvidgning av organisationsavsnittet behandlas organisationsfrågor i
samband med funktionerna inköp, förråd och försäljning. Personaladministra- tionens huvudproblem genomgås. En orientering göres om de viktigaste om- rådena för personalavdelningens arbete, t. ex. rekrytering av arbetskraft, dess urval, placering och träning. Något bör dessutom sägas om industriföretagens personalvårdande uppgifter, t. ex. hälsovård, bostadsbyggande osv.
Förutberäkning av intäkter är vansklig men måste utföras om företagen skall ha utgångspunkter för sin planering. Marknadsundersökningar och hop- samling av tillgänglig statistik och bearbetning av denna är de medel som står till buds.
Företagets medel för att påverka konsumenternas efterfrågan bör beröras. Skillnaden mellan försäljning av kapitalvaror och konsumentvaror belyses.
Den svenska lagstiftningen om patent genomgås översiktligt. Detta kan ske med utgångspunkt från ett patentärendes gång från idé till patent. Något bör dessutom sägas om skydd för varumärken och upphovsmannarätt.
Företagets redovisning. Inledningsvis bör påpekas att till redovisningens mest väsentliga uppgifter hör att lämna sådana uppgifter till företagsledningen på olika nivåer som kan bilda underlag för de åtgärder som måste företagas för samordning, planering och kontroll. Det är lämpligt att därvid belysa hur redo— visningens siffror kan användas av t. ex. en avdelningsingenjör, som önskar få en samlad bild av sin avdelnings prestationer och av hur uppsatta mål i fråga om produktion och kostnader uppnåtts.
Den dubbla. bokföringens principer bör klargöras genom några övningsupp- gifter på T—konton. Kontona bör för överskådlighets skull redan från början systematiseras i en enkel kontoplan.
De affärshändelser som lämnar underlag för bokföringen bör hämtas från områdena inköp, försäljning och produktion. De bör göras enkla. Rena konton bör eftersträvas.
Bokföringslagens regler om bokföringsskyldighet och hur den skall uppfyllas bör omnämnas; om så befinnes lämpligt kan det till en del ske genom kursivt studium av lagtexten.
Samverkan mellan dagbok och huvudbok visas, t. ex. genom ett schema. När kontona skall avslutas kan det vara lämpligt att i några övningsupp— gifter först förutsätta enskild näringsidkare eller handelsbolag för att därefter visa hur resultats- och förmögenhetsredovisningen sker i ett aktiebolag. Bok- slutstekniken bör blott bli föremål för översiktlig behandling.
Begreppen kostnader och intäkter definieras. Lagens föreskrifter om värde- ring av omsättnings- och anläggningstillgångar beröres. I fråga om avskriv— ningar bör redogöras för deras orsaker och innebörd samt något om begreppen teknisk och ekonomisk livslängd. Lämpligen kan som exempel på hur års- redovisningen utformas i praktiken ett större aktiebolags publicerade årsredo- visning genomgås.
En balansräkning, om möjligt från ett företag, granskas i avsikt att därur
få upplysningar om företagets finansiering, kapitalanvändning, likviditet och räntabilitet.
Försäljningsfrågor. Ett företag finansieras genom dels eget, dels främmande kapital. Här påpekas vikten av lämpliga proportioner mellan dessa och hur finansieringen i stort kan tillgå.
Redan i en första större bokföringsövning bör kontoplansbegreppet ha införts. Sedan eleverna fått klarhet i den dubbla bokföringens principer och om hur kontOna samverkar dels under året, dels vid årsbokslutet kan någon allmänt accepterad branschkontoplan beskrivas. Framställningen bör vara mycket över- siktlig och får ej gå in i detaljer.
Undervisningen måste begränsas till en orientering och ej förutsätta djupare kunskaper om bokslutsteknik eller bokföringsmetoder.
Kostnadsberäkningens olika begrepp bör genomgås och exemplifieras. DeSS relativitet och syften bör klargöras.
Undervisningen kan begränsas till självkostnadsberäkning enligt påläggsmeto— den samt begränsad omkostnadsfördelning.
Genom väl valda övningsuppgifter bör eleverna få kostnadsberäkningens prak- tiska genomförande grundligt exemplifierat.
Ett samarbete bör ske med lärare i tillverkningstekniska ämnen när det gäl- ler valet av övningsuppgifter. Undervisningen bör tillrättaläggas, så att meto- der och övningsuppgifter anpassas till vederbörande linjer.
När för- och efterkalkylbegreppen genomgås bör särskilt betonas vikten av att förkalkylernas förutberäknade data jämföres med de verkliga i efterkalky- lerna för att man skall kunna söka utröna orsaken till skillnad mellan för— och efterkalkyl och därigenom exempelvis uppnå bättre tillförlitlighet i framtida förkalkyler. Den förbättring som kan uppnås genom korrigerade påläggsprocent för olika slag av omkostnader omnämnes.
I investeringskalkyler spelar kalkylräntebegreppet en framträdande roll och några faktorer som bestämmer dess storlek bör omnämnas. Huvudprinciper för kalkyler för såväl smärre som större investeringar bör genomgås och ett antal övningsexempel genomräknas.
Arbetsstudiernas historik behandlas lämpligen som en kortfattad introduk- tion till varför arbetsstudier av i dag har fått betydelse som ett värdefullt instrument i ett alltmer mekaniserat och rationaliserat näringsliv. I denna introduktion kan samtidigt ges en god överblick över olika arbetsstudiemetoder och hur dessa vuxit fram och ständigt utvecklas. Syftemålet med arbetsstudier framstår härmed för eleverna på ett naturligt och följdriktigt sätt.
Arbetsstudiernas roll i höjandet av produktivitet och levnadsstandard bör starkt understrykas.
Spilltidsstudier i rationaliseringssyfte kan utföras enligt tidtagningsmetoden eller genom frekvensundersökning. Exempel på båda metoderna genomgås.
Beträffande frekvensundersökningen framhålles att metoden grundar sig på
statistisk bearbetning av slumpvis gjorda observationer. Utan någon härledning accepteras den från den matematiska statistiken kända ekvationen
S:a V'p (Mål— p)
för bestämning av antalet nödvändiga observationer och därmed erhållen sprid- ning. Diagramformer som resultat av frekvensstudier liksom dessa studiers betydelse för t. ex. analys av beläggning, transporter, förråd- och lagerhållning, kontorsrutiner m. m. bör särskilt beaktas. Jämförelse göres mellan konventio- nerna klockstudier och frekvensstudier.
I samband med genomgången av metodstudier belyses arbetsstudiernas bety- delse för såväl processer som operationer, varvid tyngdpunkten lägges på arbets- förenklingsmetodiken med dess olika scheman och frågerutiner. Med hjälp av symboler och scheman får eleven en inblick i tillvägagångssättet att analysera metoder ur arbetsbesparande och ekonomisk synpunkt, att konstruera nya och förbättra gamla metoder samt att skapa ett underlag för information och instruktion till andra berörda parter. Exempel hämtade från industrin, förslags— vis från företag med anslutning till de olika linjerna bör här genomgås och diskuteras. Rörelsestudierna bör behandlas i direkt anslutning till metodstu— dierna. Begreppet standardelementtider definieras ingående. Rörelseekonomi- principerna beröres däremot periferiskt. Som exempel på system behandlas MTM—metoden, dess konstruktion och användning. Ett enklare exempel genom- gås i avsikt att analysera en arbetsoperation och metodförbättra denna. Att MTM är ett gott hjälpmedel vid metodförbättringar framhålles.
Eleven bör få klart för sig att MTM icke är ett unikt system utan ett bland många andra.
Tidtagning av arbetet och bearbetning av erhållet siffermaterial behandlas endast i korta huvuddrag. Prestationsbedömning och inkörningsförlopp är så komplicerade att de endast kan exemplifieras.
Av vikt är att ganska ingående belysa hur ackordstid och ackordspris be— räknas. I detta sammanhang genomgås lämpligen olika avlöningsformer. Arbets- och meritvärdering genomgås endast såsom en information. Funktionella meto— der för tidsbestämning belyses genom några enkla övningsexempel. Resultatet redovisas som en tidsformel efter vilken sedan tabell, diagram eller nomogram kan uppgöras.
Planering
Följande uppställning visar hur det tillgängliga antalet lektionstimmar kan disponeras på de olika kursavsnitten. Därvid förutsättes, att läsåret har 30 effektiva arbetsveckor, dvs. 60 effektiva undervisningstimmar.
Företagets målsättning och organisation 5 lektioner Försäljningsfrågor 5 lektioner
Företagets redovisning 15 lektioner Företagets kostnadsberäkning 15 lektioner
Arbets- och metodstudier 20 lektioner Genomgående bör eftersträvas att nya termer o.d. ej behandlas tidigare än som motsvarar det behov som lärostoffet skapar av att sådana termer intro— duceras.
Samverkan
I ämnet produktion på maskintekniska linjen ingår avsnitt som förutsätter att eleverna har vissa grundläggande kunskaper i företagsekonomi.
Samverkan mellan lärarna i företagsekonomi och i de övriga berörda ämnena skall därför lämpligen ske inom ämneskonferensens ram, varvid de olika kurs- , avsnittens lämpliga ordningsföljd bestämmes. Härtill bör samarbete ske vid ! val av övningsuppgifter. |
Även med ämnet ergonomi bör samarbete sökas speciellt för avsnitten om före- tagets målsättning och om personaladministration samt för behandlingen av de arbetsfysiologiska och arbetspsykologiska avsnitten i arbetsstudietekniken.
Samverkan med arbetsstudietekniska organisationer, såsom RATI, ASTI samt vissa yrkesförbund och branschorganisationer är absolut nödvändigt dels för att läraren skall kunna hålla kursmomenten kontinuerligt aktuella, dels för utformning av lämpliga hjälpmedel.
Ergonomi MÅL
att med utgångspunkt i de krav som ställs i arbetslivet ge en kort samman- fattning av människokroppens byggnad och funktioner samt av grundläg- gande principer för människans upplevelser och beteende, samt att orientera eleverna om de faktorer som berör samspelet mellan människan och hennes arbete och som är av särskild betydelse för hälsa, effektivitet och trivsel.
l Undervisningen i ergonomi har till uppgift |
HUVUDMOMENT
Tekniska grunder. Fundamentala maskin- och miljöfaktorer; utvecklingsbeting- ade förändringar ' Arbetsmedicinska och arbetsfysiologiska grunder: biologiska begränsningar och möjligheter Psykologiska, sociala och sociologiska faktorer av särskild betydelse för män- niskan i arbetslivet
Arbetshygien och omgivningshygien med huvudsaklig begränsning till objektiva mätmetoder, olika standardvärden och kriterier, deras tillämpning och tolk- ning samt profylaktiska grundprinciper Tillämpningar. Typfall belysande begreppet optimala arbetsbetingelser. Tekniska krav och människans förmåga att uppfylla dessa
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr
Den tekniska arbetsmiljön. Produktionen och de tekniska förändringarna: manu— ellt, mekaniserat och automatiserat arbete, integrationen människan-maskinen.
Arbetsmiljön: mekaniska, fysikaliska, kemiska, psykologiska miljöfaktorer; samverkande och motverkande faktorer.
Människokroppens byggnad och funktioner. Förändringar betingade av arbetet och dess utveckling. Människans åldersförändringar.
Skelettet och dess förbindningar, muskulaturen, nervsystemet, blodomloppet och andningen, sinnesorganen, ämnesomsättningen, utsöndringsorganen, huden. Samspelet mellan olika kropps- och sinnesfunktioner.
Kroppens arbete och energiomsättning, arbete i Värme och kyla, arbetsför- måga och kondition, raster och pauser.
Arbetsställningar och arbetsrörelser, kroppsmått, belastningar på rygg, leder, andning och blodomlopp, återhämtning och förslitning. Psykologiska faktorer. Varseblivningens psykologi med tillämpningar. Män— niskors olikheter. Utveckling—inlärning-anpassning. Behov. Motivationens bety- delse.
Arbetspsykologi. Trötthet av arbetet — trötthet på arbetet. Arbetskrav — arbetsförmåga. Arbetslivets socialpsykologi. Klagomål och invändningar, ansvar och trivsel. Gruppnormer och attityder. Solidaritetsproblem. Växelverkan mel- lan faktorer i och utanför arbetet.
Stbndardvärden för optimala arbetsbetingelse'r. Exempel på belastningsbegräns- ningar och driftsvillkor för maskiner och maskinsystem.
Standardvärden och ergonomiska regler för människan: regler för arbets- rörelscr och arbetsställningar, utformning av verktyg, mätdon, instrumentpane- ler, signalanordningar, arbetsplatsens disposition. Tillåtliga och tolerabla på— frestningar av typen skakningar, vibrationer och buller. Regler för god belysning och färgplanering. Riktvärden för värme, kyla, joniserande strålning, gaser, ångor, vätskor, damm. Mätmetoder, mätningarnas utförande och värdering av mätresultaten.
Skadeuerkningar, förslitning, obehag. Några principiellt viktiga yrkesbetingade kroppsliga förändringar, yrkessjukdomar, skador och obehag: rygg- och led— besvär; yrkesskador orsakade av buller, värme, kyla, joniserande strålning; syn- förändringar; inverkan av kemiska ämnen, såsom akut och kronisk förgiftning,
överkänslighetsreaktioner (allergier), cancer och ärftlighetsförändringar; smitt- spridning och infektionsrisker, epidemier; rökning, alkohol, narkotika och andra stimulantia.
Teknisk elimination och profylax. Ergonomisk utformning av produktionssystem, maskiner och arbetslokaler. Personlig skyddsutrustning. Samhällets bullerpro- blem samt vatten- och luftföroreningar. Industriförläggning och samhällspla- nering. Kontroll och uppföljning av olika åtgärder.
Företagets organisation. Orientering om de olika avdelningarnas allmänna ar— betsuppgifter. Specialfunktioner. Företagsnämnd, skyddskommitté.
Samverkan med externa konsulter och institutioner för rekrytering, ut- bildning, forskning och utredningar.
Företagens egen hälsovårdande verksamhet. Skyddstjänst, industrihälsovård industrisjukvård och rehabilitering. Frånvaro och personalomsättning.
,
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Frågor som rör samspelet mellan människan och hennes arbete har stort in- tresse och man försöker att så långt möjligt analysera dem med objektiva me- toder för att kunna vidtaga adekvata åtgärder. De genomgripande föränd- ringar av arbetet som följer av den tekniska utvecklingen och i ökande grad även av arbetskraftens förskjutning mot högre åldrar gör det nödvändigt att så långt det är möjligt i förväg söka utreda de nya villkoren och anpassa ar- betet till människans förutsättningar. De problem som skall bemästras är flera. Ibland dominerar direkta risker, t.ex. inom atomindustrin, men även i olika konventionella tillverkningsprocesser. Ibland uppkommer nya former av påfrestningar eller arbetskrav, fysiska eller psykiska, som föranleder en nyanserad arbets- och kapacitetsbedömning.
De ergonomiska åtgärderna avser dels själva arbetet och arbetsmetoderna, dels miljön på arbetsplatsen. Dessa faktorer kan man mer eller mindre fram— gångsrikt förändra på teknisk väg. I betydligt mindre utsträckning kan män- niskan förändras, men frågor sådana som »rätt man på rätt plats» samt riktiga utbildnings- och inträningsmetoder och ett positivt psykiskt arbetsklimat har stor betydelse.
I denna översikt bör huvudvikten läggas på helhetsbilden. Det är därför viktigt att samtliga kursmoment behandlas och att de illustreras med exempel i första hand hämtade från elevernas erfarenhetsområde. Om man blir förtro— gen med arbetsmetoderna kan man vanligen utan större svårighet applicera dem på nya uppgifter. Det bör understrykas i undervisningen att man van— ligen rör sig med kombinationer av flera slags åtgärder.
Genom samverkan med de tekniska, tillämpade ämnena kan anknytning till tidigare tekniska problemlösningar erhållas.
Den tekniska arbetsmiljön. Den industriella strukturomvandlingens konsekven- ser för människan bör beskrivas ur ergonomisk synpunkt. Människans möj- ligheter och begränsningar i arbetslivet samt de krav som måste ställas på såväl arbetet som på arbetsmiljön kan enklast illustreras genom konkret genomgång av några olika typer av manuellt, mekaniserat och automatiserat arbete. I manuellt arbete kan exempelvis handverktygens ergonomiska ut- formning vara en god utgångspunkt. Mekanisering och automatisering kan belysas med exempel från mekanisk bearbetning, tempoarbeten och fjärrstyrd processkontroll. Upprättande av arbetskravsprofiler, möjligheter till arbets— förenkling, användning av tid- och metodstudieteknik för ergonomiska under- sökningar genomgås. Olika miljöfaktorer exemplifieras i sitt praktiska sam- manhang.
M änniskokroppens byggnad och funktioner. Detta avsnitt bör dels upptaga en sammanfattande repetition av de biologiska kunskaper som inhämtats tidi- gare, dels omfatta en elementär genomgång av grundläggande arbetsfysiolo- giska grunder. Eleverna bör få lära sig att använda olika hjälpmedel, bl.a. antropometriska data samt olika mätmetoder.
Psykologiska faktorer. De grundläggande psykologiska faktorerna bör lika- ledes genomgås i anslutning till företagets och arbetsplatsens problem. Till de varseblivningspsykologiska momenten bör sålunda anknytas tillämpningar inom problemområdet människan—maskinen men också subjektiv personbe- dömning i samband med anställning och befordran. Momenten inom arbets— livets socialpsykologi kan lämpligen behandlas med utgångspunkt i praktik— fall. Människors olikheter, motivationens betydelse, familjeliv och fritid samt samspelet mellan arbetsmiljö och hemmiljö i industrisamhället är också lämp— liga uppgifter för grupparbeten kring praktikfall.
Standardvärden för optimala arbetsbetingelser. Beskrivningen av olika bio- logiska standardvärden bör åskådliggöras med väl valda tillämpningsexempel. Bedömning av arbetsförhållandena, uppmätning och utvärdering av mekaniska, kemiska och fysikaliska miljöfaktorer kan med fördel läggas till grund för enklare konstruktionsuppgifter och förslag till åtgärder.
Skadeverkningar, förslitningar, obehag. Skillnader i uppkomstmekanism och symtombild för akuta skadeverkningar, kroniska förändringar och långtids— effekter på grund av mindre lämpliga arbetsförhållanden bör i möjligaste mån beskrivas och exemplifieras. Stressfaktorernas sammansatta natur torde lättast kunna åskådliggöras med hjälp av inträffade och utredda fall.
Teknisk elimination och profylax. I detta avsnitt bör tyngdpunkten läggas på det metodiska utnyttjandet av olika analytiska hjälpmedel och på planering och kontroll av mera omfattande åtgärder. Industriernas förläggning i sam- hället, topografiska och meteorologiska faktorers betydelse för spridningen av buller, luft- och vattenföroreningar samt industrilokalernas och arbetsproces-
scrnas ergonomiska utformning bör belysas med exempel som visar hur olika åtgärder griper in i varandra. Eleverna bör genom aktuella exempel få lära sig något om hur man beräknar kostnaderna för olika alternativ.
Arbetsrätt, arbetarskydd och hälsovård. Arbetarskyddsverkets organisation genomgås och de institutioner som arbetar med hithörande frågor, arbetsfysiolo- giska institutet, folkhälsoinstitutet och de yrkesmedicinska centralerna samt arbetsmarknadens parter behandlas kortfattat.
Den förebyggande och efterhjälpande verksamhet som företagen själva ordnar genom specialutbildade läkare, sköterskor och ingenjörer beskrives.
Sa inverkan
De rent ergonomiska avsnitten genomgås lämpligen under höstterminen. Härige- nom vinnes att avsnitten om säkerheten i arbetet och arbetsplatsens utform— ning behandlas samtidigt som de nya tekniska tillämpningsämnena introdu- ceras.
Samverkan bör ske med de ämnen som förbereder ergonomistudierna eller för vilka ergonomiska betraktelsesätt är väsentliga.
Elevernas förmåga att tillgodogöra sig ämnet är starkt beroende av kon— takten med praktiska problem. Därför bör någon information ges om ergono- miska betraktelsesätt i samband med elevernas praktik.
Eleverna skall lära sig att använda lämpliga hjälpmedel såsom monografier, handböcker, facktidskrifter, broschyrer, mät- och beräkningsmetoder, testför- faranden. Undervisningen i ämnet får inte bli alltför beskrivande utan bör sti- mulera elevernas självverksamhet och förmåga att allsidigt och objektivt an- vända sig av kunskapsstoffet.
Några företagsproblem, i största möjliga utsträckning hämtade från elever— nas egen praktik eller från studiebesök, diskuteras och genomgås som grupp- 1 arbeten. I möjligaste mån belyses härvid frågor som berör samverkande fak- ' torer på och utanför arbetsplatsen.
Laborationer, studiebesök etc.
Följande laborationer kan tänkas: konditionsprov (cykelergometer), fysiologisk arbetsanalys av t.ex. ett enkelt bänk- eller maskinarbete, ett psykologiskt lämplighets- eller skicklighetstest, en Oktavbandsanalys av maskinbuller, en luftundersökning med avseende på exempelvis koloxid, en undersökning av strömningsprofiler kring en lokal utsugningsanordning, användning av check— listor.
Till belysande av olika avsnitt i utbildningen är studiebesök lämpliga. Dessa 5 kan ofta med fördel samordnas med studiebesök som ingår i andra ämnen. ' Samarbete bör ske med den personal inom företagen som har ergonomiska arbetsuppgifter, såsom industriläkare, skyddsingenjörer, skyddsombud, ergono- mer (bioteknologer) och personaltjänstemän.
Väsentligt är att det utom en god lärobok finnes tillgång till aktuellt studie- och arbetsmaterial, så att eleverna har underlag för den självständiga verk- samhet som är önskvärd.
Läraren kan inhämta råd, anvisningar och uppgifter om lämpligt material från pågående forskning vid arbetsfysiologiska institutet, statens institut för folkhälsan, de yrkesmedicinska centralerna, Svenska arbetsgivareföreningen och de psykologiska institutionerna vid universiteten.
Arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsverket och arbetarskyddsnämnden, PA-rådet, branschorganisationerna och företagen lämnar uppgifter rörande till- lämpningen av ergonomiska principer.
De filmer, bildband, flanellografserier etc. som framställes för information och efterutbildning inom näringslivet är mycket användbara för undervisnings— ändamål.
För olika övningsuppgifter användes handböcker, monografier, tabellverk, läroböcker och facktidskrifter.
Gymnastik — se social fackskola
Teknologi M
MÅL
Undervisningen i teknologi M har till uppgift att ge grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik, hållfasthetslära och ritteknik, att ge kunskaper om vanliga konstruktionselements utformning och beräkning med val av material och tillverkningsmetoder under beaktande av standard och ekonomisk tillverkning,
att ge kännedom om transportdon och apparatbyggnad, att ge ritteknisk färdighet, samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad.
HUVUDMOMENT
Materiallära Mekanik Hållfasthetslära Konstruktionselement Transportdon och apparatbyggnad Ritteknik
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 10 vtr varav 4 vtr demonstrationer, rit- och konstruktionsövningar
Materiallära. Materials egenskaper och meritvärden.
Mekanik. Statik. Kraftjämvikt i planet. Tyngdpunkt hos linjer, ytor och krop— par. De enkla maskinerna.
Kinematik. Likformigt accelererad rätlinjig rörelse. Likformigt accelererad rotationsrörelse. Rörelsers sammansättning.
Partikeldynamik. Accelerationslagen. Centripetalkraft och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt, verkningsgrad.
Systemdynamik. Likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel.
H ållfasthetslära. Dragning och tryck. Spännings— och deformationslagarna. Mate- rialprovning, tillåten påkänning.
Skjuvning. Spänningslagen. Vridning. Spännings- och deformationslagarna. Vridmomentdiagram.
Böjning. Tvärkrafts- och momentdiagram för enkla belastningsfall. Tröghets- moment och böjmoment för enkla ytor. Spänningslagen. Deformationen för enkla belastningsfall.
Sammansatt hållfasthet. Adderbara spänningar. Jämförelsespånning. Knäckning. Elastisk och oelastisk knäckning.
Konstruktionselement. Fasta förband. Linor, kedjor. Förhållanden vid motor- och maskindrift. Kuggväxlar, remmar, kopplingar, bromsar. Axlar, glidlager, rullningslager. Vevrörelsens element, kammar. Fjädrar. Allmän maskinbyggnad.
Transportdon. Konstruktionselement. Kontinuerligt arbetande apparater. Inter— mittent arbetande apparater och maskiner.
Apparatbyggmtd. Behållare, cisterner och tryckkärl. Rörledningar och armatur.
Ritteknik. Grundläggande ritteknik. Rit- och konstruktionsövningar.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Alla tekniker bör kunna läsa och förstå ritningar samt se konstruktivt och pro- duktionsmässigt på olika problem. Genom konstruktiva övningar uppövas ele- vernas förmåga i dessa avseenden.
illan kräver att en konstruktion skall ha ändamålsenlig funktion, tillräcklig hållfasthet, medge ekonomisk tillverkning, vara väl hanterbar och ekonomisk i användning samt helst också ha tilltalande form. Allt konstruktionsarbete måste därför ske under beaktande av konstruktiva, tillverkningsmässiga, ekonomiska och estetiska synpunkter.
Varje konstruktion, enkel eller sammansatt, måste läggas upp med flera alter- nativ beträffande såväl den tekniska lösningsprincipen som val av material och
tillverkningsmetod. Resultatet blir inte sällan en kompromiss, därför att de olika kraven kan stå i motsatsförhållande till varandra.
Av det sagda framgår att konstruktion innebär en integration av kunskaper inom områdena materiallära, mekanik, hållfasthetslära, konstruktionselement, tillverkningsmetoder, ritteknik och allmänna maskinkonstruktioner. Därtill kan specialkunskaper tillkomma, då mekanister skall konstruera och tillverka don, apparater och maskiner för alla förekommande ändamål.
Syftemålet med ämnet teknologi är att ge funktions— och beräkningstekniskt underlag för dimensionering av enkla konstruktionselement samt ge ritteknisk färdighet att utföra arbetsritningar över dessa. Därigenom blir ämnet en för— beredelse för ämnet konstruktion i årskurs 2.
Ämnet teknologi är upplagt som ett ämnesblock och skall behandlas som en enhet. Detta syfte nås om övningarna läggs upp med sådana exempel som om möjligt ger aspekter på alla i ämnet ingående delar.
Enligt avsnittet om planering är läsåret uppdelat i perioder. I flertalet av dessa betraktas en grupp av konstruktionselement som kärna, till vilken undervisningi materiallära, mekanik och hållfasthetslära samt ritteknik anknyts. Kursplanens avsnitt materiallära, mekanik och hållfasthetslära skall dessutom behandlas till kvantitativa och kvalitativa helheter.
Varje period bör inledas med uppställande av ett exempel som studeras ur olika synvinklar och den bör avslutas med konstruktionsövning. Sådan övning kan fortsätta kontinuerligt under påföljande period tills nästa övning börjar. Övningar i ritteknik och konstruktion kan alltså fortgå kontinuerligt under hela läsåret.
I ämnet teknologi sker inte någon egentlig undervisning om tillverkning. Det förutsätts därför att läraren i ämnet produktion börjar sin undervisning med en översiktlig redogörelse för metoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning.
Avsnittet om materiallära behandlas enbart från konstruktionssynpunkt. I äm- net produktion studeras materialens strukturbyggnad, värmebehandling och andra behandlingsmetoder samt utföres laborationer.
Arbetssätt
En riktlinje för undervisningen är att ge helhetsbilder. För att åstadkomma detta måste undervisningen utformas så att de olika momenten får inre sam— manhang och en grupp av moment erhåller yttre sammanhang.Detta underlättas genom att läsåret indelas i perioder, exempelvis på det sätt som framgår av av— snittet om planering.
När ett moment behandlas översiktligt eller informatoriskt bör orsaken härtill meddelas eleverna. När lärostoffet är stort bör läraren instruera om vad som måste behandlas ingående och vad som kan studeras mera översiktligt. Läraren bör dessutom medverka till att eleverna får en god studieteknik.
Läraren bör i huvudsak vara utredande och handledande. Eleverna bör succes-
sivt tränas i aktivt och självständigt studiearbete, så att de blir mogna för självverksamheten i konstruktionsövningarna i årskurs 2 och för kommande verksamhet. En kortfattad redogörelse för framstående uppfinnare och andra för tekniken betydelsefulla personer berikar undervisningen.
Undervisningen i teknologi skall meddelas i praktisk form. Förenklade beräk- ningsregler, diagram och nomogram skall användas. Enär integralkalkyl inte kan användas måste regelrätta härledningar av formler och begrepp i mekanik, håll- fasthetslära och konstruktionselement ersättas med dimensionsanalys och för- enklade betraktelsesätt. Utredningar berikas om tillfälle ges till skattningar, be- dömningar och diskussioner. När lärare eller elev är vid tavlan bör arbetet som regel ske under diskussion med klassen.
Stor vikt bör läggas vid att eleverna lär sig bedöma att ett beräknat resultat är rimligt. Värden bör inte anges med större noggrannhet än vad som betingas av hur noga givna premisser är bestämda samt av hur tillförlitlig den använda beräkningsmetoden är. I samband därmed påpekas svårigheten att välja data samt bestämma säkerhetsgrad, andra marginaler och tillåtna deformationer. Mått bör i första hand avrundas till vården slutande på 0 och 5, i andra hand på 2 och 8.
Undervisningen bör avse intressanta, tidsenliga och realistiska problemställ- ningar. Studierna underlättas och berikas om motivationen hålls levande för eleverna.
Eleverna bör använda handbok vid problemlösning i mekanik, hållfasthets- lära och konstruktionselement.
I andra årskursen skall eleverna, på grundval av kunskaper inhämtade i äm- net teknologi, genomföra konstruktionsövningar självständigt, enskilt eller i grupp. Eleverna bör alltså redan i första årskursen förberedas för denna studie- och arbetsform.
Det är naturligt att rituppgifterna i teknologi genomförs i beting. Eleverna får då lära sig att planlägga arbetet och disponera tiden så att uppgifterna blir färdiga för inlämning inom viss tid. Lärarens kontinuerliga väglednings- och granskningsarbete ger honom god möjlighet att kontrollera eleverna i detta av— seende.
Antalet timmar är så stort att betingsstudier torde kunna införas i viss om- fattning även i övrig undervisning inom ämnet. Därvid kan läsårets indelning i perioder enligt avsnittet om planering vara utgångspunkt för betingsplanering. När betingsstudier inte används bör hemuppgifterna ges i form av långläxor.
Kommentarer till speciella kursmoment
Väsentliga avsnitt skall behandlas så allsidigt som möjligt, medan andra måste studeras översiktligt eller informatoriskt. I det följande ges synpunkter i dessa avseenden för de olika avsnitten.
Undervisningen bör inledas med att läraren presenterar en konstruktion och
diskuterar denna med klassen. Därigenom belyses kravet på kunskaper om konstruktionselement och i ritteknik samt i övriga avsnitt. I samband därmed orienterar läraren om ämnet och dess kursavsnitt i stora drag samt hur undervis- ningen kommer att bedrivas.
M ater-iallära. Undervisningen i materiallära skall ge orientering om materials sammansättning, fysikaliska egenskaper, merit— värden och användning,
ge kunskap om manufakturformer,
påvisa hur sammansättning och behandling påverkar egenskaperna,
ge information om korrosion, röta och ytbehandling,
påvisa användnings— och bearbetningsbetingade egenskaper,
beträffande smörjmedel orientera om viskositet och dess temperaturberoende, samt
orientera om materialbeteckningar, normblad och kataloger. Det väsentliga i kursen är att beskriva de materialkvaliteter som används för konstruktionselement med avseende på hållfasthet, tillverkning, bearbetning och användning. Ekonomiska synpunkter beaktas.
Kursen är kortfattad. Den kompletteras emellertid i undervisningen om håll- fasthetslära och konstruktionselement. I ämnet produktion studeras materialen mera ingående ur tillverknings- och behandlingssynpunkt samt utförs labora- tioner.
Följande material behandlas: kolstål, låg- och höglegerade konstruktionsstål, verktygsstål. Gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn, aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar, lagermaterial. Fibermaterial, plaster, gummi. Kera- miska material, betong. Oljor och smörjmedel.
Mekanik. Undervisningen i mekanik skall ge de kunskaper om statik beträffande krafter i planet som behÖVS för håll- fasthetslära,
utvidga insikterna i statik för de enkla maskinerna samt i mekaniskt arbete, effekt och verkningsgrad för konstruktionselementen kilar, block och skruvar samt för kraftöverföring i remmar, kopplingar, bromsar, kugghjul, axlar och lager,
påvisa uttrycken för tyngdpunktslägen, samt utvidga fysikens kurs i dynamik avseende likformigt accelererad rätlinjig rö- relse och rotationsrörelse för att ge förståelse för translations- och rotations- massors rörelse för enkla fordon, transportdon och maskiner.
Exemplen bör vara enkla och ha praktisk anknytning. Statik. Begreppen aktion och reaktion (verkan och motverkan), massa och tyngd, kraft och vektor, stel kropp och materiell punkt samt aktiva och passiva krafter. .
Sammansättning av krafter i planet, kraftparallellogrammen, linpolygoner och parallella krafters resultant.
Statiskt moment och kraftpar.
Tyngdpunktens läge för linjer, ytor och kroppar samt Guldins regler. Jämviktsvillkor för krafter i planet med och utan friktion, statiskt bestämda och statiskt obestämda system samt krafter i stänger, upplag, länklager och inspänning.
Statisk stabilitet. I statiken kan man inte begränsa kursen till parallella krafter. Om de trigono— metriska enkla funktionerna ännu inte behandlats i matematiken, kan beräk- ningar med hjälp av dessa ersättas med uppmätning i kraftplaner, uppritade i skala.
Enär derivata— och integralbegreppen ännu inte genomgåtts i matematiken måste man avseende tyngdpunktslägen nöja sig med att påvisa samband och uttryck i handböcker. Användningen av dessa formler belyses med exempel- räkning.
I övrigt bör kursen inriktas så att eleverna bringas att förstå mekanikens synsätt.
De enkla maskinem. Fördjupning av kraftjämvikt med friktion. Hävstången, enkla spelet och blocket. Lutande planet och kilen. Friktion mellan belastad lina och cylinder.
Vid studiet av lutande planet och kilen används de trigonometriska uttrycken för vinklars summa. Dessa behandlas senare i matematiken.
Härledningen av sambanden för lina över cylinder kan inte utföras, varför läraren får använda enkelt betraktelsesätt eller gå direkt på formlerna. Man kan inte räkna på funktionen alla utan kan använda diagram för olika friktions- koefficienter och omslutningsvinklar.
Huvudvikten läggs vid att ge eleverna vana vid att använda förekommande formler och uttryck.
Dynamik. Kinematik: likformigt accelererad rätlinjig rörelse. Likformigt acce- lererad rotationsrörelse. Rörelsers sammansättning, absolut och relativ rörelse samt kaströrelsen.
Partikeldynamik: accelerations- och rörelselagama. Accelerationsarbete och rörelseenergi. Centripetalkraft och centrifugalkraft vid rotation.
Mekaniskt arbete, effekt och dynamisk stabilitet. Potentiell energi och rörelseenergi samt energiprincipen. Systemdynamik: masströghetsmoment och svängmoment för rak stång, cylin- der och cylinderring. Rörelseekvationerna för likformigt accelererad rotations- rörelse kring fast axel, accelerationsarbete och rörelseenergi.
Centripetal- och centrifugalkraft. Roterande cylindrar och hjul samt rullningsmotstånd.
Något om plan rörelse. Något om stöt. Differentialkalkyl kan ej användas i dessa mekanikavsnitt. Formlernas härledning bör ske i internationella enhetssystemet. Eleverna bör tränas i omräkning mellan olika enhetssystem.
Hållfasthetsläm. Undervisningen avseende hållfasthetslära skall ge inblick i spännings- och deformationsförhållanden vid dragning, tryck, skjuvning, vridning, böjning och knäckning,
påvisa formlernas giltighet, orienterande beskriva materialprovning, medelst demonstrationer verifiera vissa formler, utgående från gränsspänning och säkerhetsfaktor eller direkt från tillåten på- känning ange vanliga principer för dimensionering av enkla stänger,
orienterande studera inverkan av kälar och utmattning samt förhållandena vid sammansatt hållfasthet, främst för att få underlag för tillåten påkänning för den huvudsakliga dimensionsbestämmande hållfasthetsarten, samt
utgöra underlag för dimensionering av konstruktionselement. Eleverna bör bringas att förstå den speciella metodik som ofta tillämpas i håll- fasthetslära, nämligen
att lägga snitt och i detta sätta till erforderlig normalkraft, tvärkraft, böj- moment och vridmoment samt att beräkna dessa krafter och moment under förutsättning av statisk jämvikt,
att dessa snittkrafter och snittmoment är uttryck för normal- och skjuv- spänningarna i snittet, samt
att förenkla komplicerade spänningsförhållanden, så att man snabbt när ett mål, antingen att få en uppfattning om säkerhetsgraden eller att stänga in sökta dimensioner mellan tämligen snäva gränsvärden.
Exemplen bör vara enkla och ha praktisk anknytning, och de kan med fördel utgöras av konstruktionselement.
Eleverna skall tränas i att använda materialtabeller, framför allt för stål, gjutjärn, lättmetall och trä, ges förmåga att genomlysa problemställningar samt ges färdighet i att genomföra beräkningar.
Antalet lektionstimmar för hållfasthetslära är lågt. Detta kompenseras av att en avsevärd träning sker i undervisningen om konstruktionselement.
Dragm'ng, tryck och. skjuvning. Översikt av olika slag av hållfasthet. Begreppen töjning och kontraktion, seghet, sprödhet, elasticitet och plasticitet samt rak stång och central belastning.
Demonstration av drag— och hårdhetsprovning.
Begreppen proportionalitets—, sträck-, stuk-, flyt-, brott-, kryp— och utmatt- ningsgräns samt elasticitets- och skjuvmodul.
Spännings- och deformationslagarna för dragning och tryck med Hookes lag. Medelyttryck mellan kroppar. Spänningslagen för skjuvning. Begreppen vilande, pulserande och växlande last och spänning. Kälverkan och utmattning. Tillåten påkänning samt säkerhetsfaktor mot flytrisk och utmattningsbrott. Tillåtna påkänningar för byggnadsverk.
Inverkan av belastande massa under stöt.
På relativt tidigt stadium kan begreppet kälverkan införas. Avsikten är inte att ingående räkna med formfaktor och kälkänslighet, utan mer att ge för- ståelse för brottanvisningars betydelse genom införande av begreppet anvis— ningsfaktor. Dess olika värde för olika material och för statisk och dynamisk belastning påvisas. Kurvor för formfaktor genomgås endast orienterande.
På samma sätt kan begreppet utmattning införas relativt tidigt. Genom att visa wöhlerkurvans förlopp vinns förståelse för utmattning. Man behöver inte använda utmattningsdiagram i detta sammanhang.
Stötbelastande massas inverkan på spänningens storlek beskrivs endast in— formatoriskt.
Huvudvikten bör läggas vid problemlösning för bestämning av påkänning och säkerhetsgrad samt vid dimensionering. Egentyngds inverkan berörs endast in- formateriskt.
Vridning och böjning. Följande avsnitt behandlas: mekaniskt arbete, effekt och vridmoment.
Spännings- och deformationslagarna för vridning av stänger med cirkulära stångtvärsnitt. Vridmomentdiagram.
Begreppen upplag, länklagring och inspänning. Tvärkrafts- och böjmomentdiagram för statiskt bestämda stänger och balkar, dels inspända, dels på två stöd, belastade med punktkrafter eller jämnt fördelad belastning.
Tröghetsmoment och böjmotstånd för cirkel- och rektangelytor, handelspro- filer samt tvärsnitt, bestående av rektanglar.
Spänningslagen för böjning av stång med symmetrisk profil belastad i sym- metriplanet.
Deformation vid böjning. Demonstration av vridning och böjning för att veri- fiera formlerna. Kälverkan och utmattning. Sammansatt hållfasthet.
Enär integralkalkylen ännu inte behandlats i ämnet matematik kan formlerna inte härledas på regelrätt sätt. Läraren får i stället tillgripa dimensionsanalys och förenklade betraktelsesätt.
Kälverkan och utmattning behandlas på samma sätt som angivits i föregående avsnitt.
Deformationer vid böjning studeras genom att man påvisar och förklarar formlerna för utböjning i handbok och illustrerar användningen med några enkla exempel.
I avsnittet sammansatt hållfasthet behandlas adderbara normalspänningar och deviationsarbetshypotesen. Främst avses spänningar med samma karaktär (vi- lande, pulserande, växlande). Medelst formeln för hypotesen förklaras det van- liga förhållandet att tillåten skjuvpåkänning är 60% av tillåten normalpå-
känning.
Avsikten är närmast att få underlag för synpunkter vid val av tillåten på- känning vid sammansatt hållfasthet när dimensionering sker för den domine- rande hållfasthetsarten. Spänningsanalys bör genomföras för några enkla fall för att belysa detta. I samband därmed orienteras om att skjuvspänningen har betydelse vid böjning av korta balkar och axlar.
Knäckning. Begreppen tröghetsradie, slankhetstal och fri knäcklängd. Knäckning av enkla stänger.
Översikt av hållfasthetslärans regler och formler. I knäckning behandlas de fyra Eulerfallen. Formlerna kan inte härledas utan påvisas i handbok. Det bör framhållas att man inte får någon utböjning vid central belastning om tryckbelastningen är mindre än knäckkraften. Vid beräk- ning för såväl elastisk som oelastisk knäckning bör knäckningsdiagram användas . i första hand. Orientering om Tetmajers formler för oelastisk knäckning. ! Sedan knäckning behandlats, görs en sammanfattning samt diskuteras håll- l fasthetsanalys, beräkningsmetoder och formlernas exakthet och giltighet. i Konstruktionselement. Undervisningen avseende konstruktionselement skall ge inblick i vanliga elements funktion och användning för don, apparater, all- männa maskinkonstruktioner, fordon, transportdon och maskiner av skilda slag, ge övning i att välja lämpliga material och tillverkningsmetoder samt i an- vändning av standardtabeller, kataloger, broschyrer och handböcker,
ge kunskap om funktions— och hållfasthetsberäkning, grundlägga förmågan till konstruktiv och produktionsmässig analys av pro— blem under hänsynstagande till ekonomiska faktorer, samt
ge inblick i konstruktiv utformning av olika konstruktioner. Vid studiet av konstruktionselement tillämpas kunskaper i materiallära, me- kanik, hållfasthetslära och ritteknik. Därvid fördjupas dessa kunskaper så att större färdighet i analys och i att genomföra beräkningar erhålles.
De väsentligaste elementen behandlas så allsidigt som möjligt avseende konstruktiv utformning, funktion, materialval, hållfasthet, standard, toleranser och tillverkningsmetoder. Därvid beaktas alternativa utföringsformer och an- läggs ekonomiska synpunkter. Vissa element måste emellertid behandlas endast beskrivande eller informatoriskt. Huvudvikten bör läggas vid skruv- och svets- förband, axlar, rullningslager, kilremmar och allmän konstruktiv utformning.
Kunskaperna bör till övervägande del meddelas i praktisk form, medan det i teoretiska underlaget berörs mera översiktligt.
Läraren bör så snart det är möjligt anlägga ekonomiska synpunkter. Det är naturligt att dessa oftast måste vara relativa. I vissa fall, t. ex. för rullningslager, kan de vara atsoluta. Det bör framhållas för eleverna att med fördelaktig eko- nomisk konstruktion avses inte blott låg tillverkningskostnad utan också låga kostnader för service, underhåll och drift. Eleverna bör observera att dessa ofta står i motsatsfo'rhållande till varandra så att en kompromisslösning blir nöd- vändig.
De olika elementen bör betraktas syntetiskt, dvs. den tekniska lösningen, material, tillverkningsmetod och konstruktiv utformning studeras förutsättnings- löst och det lämpligaste valet diskuteras fram.
Vid undervisningen bör påpekas att den konstruktiva utformningen betingas starkt av de olika tillverkningsmetoderna tillformning, frånskiljning och hop- fogning.
Stor vikt bör läggas vid förenklade metoder för funktions— och dimensions- beräkning. Diagram och nomogram bör användas i stor utsträckning. Om formel— underlaget är enkelt kan några värden i diagram verifieras medelst beräkning. Sinnet för proportioner kan uppövas om eleverna får försöka bedöma resultat
innan beräkning genomförs.
När så är möjligt bör alternativa dimensioner bestämmas dels betingade av olika premisser, dels av olika material. Sådan beräkning sker med fördel i tabell— , form varigenom stor överskådlighet uppnås. Det lämpligaste valet diskuteras i klassen. Så kan bl.a. ske för nitförband, skruvförband, kilremmar, kugghjul, rullningslager och fjädrar.
Läraren kan ibland inskränka sig till att ge en problemställning. Diskussion med klassen kan avgöra teknisk lösning, materialval, beräkningsmetod och till- verkningsmetod. Det bör observeras att val ofta är ekonomiskt betingade av seriestorleken.
Förekommande standard skall användas, såväl SMS, SIS och MNC som firmastandard. Användning av standard kan komplicera beräkningen. Exempel härpå utgör kilremsdrift och fjädrar.
Allmän maskinbyggnad. I samband med undervisningen om konstruktions— element visas bilder och diskuteras konstruktiv utformning hos don, apparater och maskiner som förekommer allmänt inom hushåll, hantverk, kommunika- tioner och industri.
Därvid illustreras hur konstruktionselementen används och inbyggs samt hur ändamålsenliga konstruktioner är uppbyggda, utformade och uppställda. Där— vid bör bl.a. även visas hur höljen, hus och fundament är utformade.
I avsnittet Ritteknik genomgås toleranser och passningar. Synpunkter på. rekommenderade sådana ges i undervisningen om konstruktionselement, särskilt när det gäller nav, pressförband, skivor, kugghjul, axlar och lager. Därvid an- läggs synpunkter på funktionskrav och ekonomisk tillverkning.
Det bör påpekas att det ibland, t. ex. för axlar, är konstruktivt lämpligt och ekonomiskt fördelaktigt att använda passningar som inte är vare sig hålet eller axeln bas.
Fasta förband. Kursen bör inledas med presentation av en konstruktion, var— vid kortfattat redogöres för de olika element som ingår i denna och för de övriga element som ingår i kursen. Därigenom får eleverna en överblick av fältet och ges en motivering för studierna.
Nitförband: olika nittyper, standard, nitmaterial samt konstruktiv utformning
av dragna och tryckta förband. Orientering om nitningsmetoder, skillnaden i kraftöverföringens princip för varm- och kallslagna nitar samt gällande normer för byggnadsverk. Enkelt exempel på skarvförband räknas. Huvudvikten läggs vid tunnplåtkonstruktioner. Förband utsatt för böjmoment samt nitade tryck- kärl ingår inte.
Löd- och limförband: användning och konstruktiv utformning. Skruvförband: olika gäng- och skruvtyper samt dimensions-, ritnings- och måttsättningsnormer. Huvudvikten läggs vid metriska gängor, UN-gängor och trapetsgängor, konstruktiv utformning av förband, materialval, skruv- och muttermoment samt vid dimensionering enligt erfarenhetsregler. Orientering ges om det sammansatta spänningstillståndet i skruv, den ojämna lastförfördelningen på muttergängor, tillverkningsmetoder samt om lämplig mutterhöjd och gäng- djup.
Svetsförband: svetsbara material, konstruktiv utformning samt hållfasthets- beräkning enligt byggsvetsnormerna. Fog- och svetstyper och dessas lämplighet för olika godstjocklekar samt för statiskt och dynamiskt belastade konstruktio- ner. Ritningssymboler och måttsättning. Något om svetskontroll. Svetsning av tryckkärl behandlas i avsnittet om apparatbyggnad.
Pressförband: grepp, lämpliga presspassningar, profilglättning, deformationer och diagram för lämplig monteringstemperatur. Orientering om hållfasthet och om överförbar kraft.
Det bör påpekas att ytterdel av gjutjärn kräver viss konstruktiv omtanke. Andra förband: informatorisk beskrivning av bl. a. finmekaniska förband. Linor och kedjor. Kedjor och kedjehjul: olika typer, konstruktiv utformning, montering och tillåten belastning enligt firmabroschyrer. Enkelt exempel kan räknas.
Linor: olika typer, normer och konstruktiv utformning. Enkelt exempel här räknas.
krona varvtal, olikformigheten i varvtalet hos förbränningsmotorer och kolv- maskiner, drivmotorers startmomentegenskaper, olika drivna maskiners krav på startmoment och varierande drivmoment samt begreppet maskinfaktor. Översikt ges över olika element för kraft- och rörelseöverföring.
Plana remmar: konstruktiva anordningar, remmaterial och remskivor. Infor- mation om olika metoder att erhålla förspänning.
Kilremmar: konstruktiv utformning och dimensionering av kilremsöverföring med hjälp av firmakatalog. Standard på remprofil, remlängd och skivor tilläm- pas. Orientering om speciella remtyper och om variatorer.
Axelkopplingar: olika typer med huvudvikten på fasta elastiska kopplingar. Val diskuteras med hjälp av firmakataloger och handböcker. Kon- och lamell- kopplingar beskrivs kortfattat med avseende på princip och konstruktiv utform- ning. Andra kopplingar såsom slir- och magnetkopplingar beskrivs informatoriskt. i ! Remmar, kopplingar och. bromsar. Motor- och maskindrift: synkrona och asyn- i
Bromsar: konstruktiv utformning, användning och kraftförhållanden för band- och backbromsar samt erforderlig bromskraft och bromstyngdbelastning. Infor- mation om bromslyftare samt om andra bromstyper såsom trum- och skiv- bromsar.
Kuggväxlar. Kuggväxlar med cylindriska hjul med rak— och snedskuren kugg, kuggväxlar med koniska hjul med rak kugg, skruvväxlar med cylindrisk snäcka samt övriga kuggväxeltyper.
Geometriska förhållanden: olika kuggformer. Konstruktion av evolventflank. Informatoriskt behandlas begreppen underskärning, ingreppslinje, ingreppstal, kuggkorrigering och profilmodifikationer.
Konstruktiv utformning: normal- och periferimodul, lämpliga kuggantal, axel- avstånd, verkningsgrad och material för vanliga kugghjul. Information ges om kuggväxlars förluster, kylning och smörjning samt om vanliga metoder för kugg- tillverkning. Kortfattad beskrivning av byggnad och funktion hos vanliga indu- striväxellådor samt växellådor och bakaxelväxlar för fordon. Orientering om speciella kuggväxlar såsom skruvhjulsväxlar, koniska växlar med krökt kugg, hypoidväxlar och planetväxlar.
Ingrepps- och lagerkrafter: periferi-, radial- och axialkrafternas riktning. Kraf- ternas storlek påvisas i handbok. Lagerkrafter. Huvudvikten läggs vid bestäm- ning av lagerbelastningar, varvid relationen till periferikraften konstateras.
Kuggväxlars hållfasthet: orientering om kuggrotens böjhållfasthet och kugg- flankens livslängd mot yttryck. Formler i handbok förklaras. Principer för be— räkning av »krafthjul» och »arbetshjul». Några exempel räknas, varvid grafiska hjälpmedel används.
Axlar och lager. Axlar: material, färdigbearbetade axelämnen, ansatsaxlar samt fixering av lager och nav. Ekonomiska synpunkter. Huvudvikten läggs vid di- mensionering för vridning av roterande axlar och för böjning av bäraxlar. Syn- punkter ges på tillåten påkänning för olika förhållanden. Översiktlig redogörelse för olika kontrollberäkningar, såsom säkerhetsgrad mot utmattningsbrott, defor— mation och kritiskt varvtal för axel, belastad med punktmassa. Därvid görs inga härledningar utan man utgår från formler i handböcker. Orienterande visas några typiska axelkonstruktioner till maskiner, fordon, transportdon och verk- tygsmaskiner. Det påpekas att axelutformning i hög grad sammanhänger med lagervalet.
Glidlager: axelns läge i lager, tryckfördelningen och smörjoljespårets lämpliga plats. Approximativa regler för val av lämpligt spel och passning samt val av smörjolja. Orientering om avkylningsproblem. Huvudvikten läggs vid beskriv- ning och konstruktiv utformning av olika lager. Riktlinjer ges för material i axlar och lager, tillåtna yttryck och enkel dimensionering. Några beräknings- exempel genomförs. Orientering om smörjsystem för förbränningsmotorer och andra viktigare maskiner.
Rullningslager: olika typer. Begreppen ekvivalent lagerbelastning, livslängd
och bärighetstal. Konstruktiv utformning av axlar och lagerhus för olika lager. Beräkning och val av sfäriska kullager, spårkullager, tvåradiga vinkelkontakt- kullager, cylindriska rullager, sfäriska rullager och axialkullager. Ekonomiska synpunkter beaktas. Smörjning, tätningar samt toleranser för axlar och lagerhus.
Fjädrar. Metallfjädrar: konstruktiv utformning, material och dimensionering av cylindriska skruvfjädrar av rund tråd. Genom återblick pä hållfasthetslärans behandling av vridning förklaras formlerna för påkänning och fjädring för tryck- fjädrar. Korrektionsfaktorns beroende av fjäderns formförhållande påvisas. Ut— formning av fjäderändar beaktas.
Vid dimensionering bör nomogram användas under beaktande av förefintlig standard. Det bör påpekas att dynamiskt belastade fjädrar utsätts för pulse- rande utmattning och att tillåtna påkänningen väljs med hänsyn till önskad livslängd. Något resultat bör kontrolleras med beräkning.
Andra fjädertyper behandlas informatoriskt genom studium av figurer och formler i handbok. Några konstruktioner med fjädrar visas, t. ex. pressverktyg, ventilfjädrar och fordonsfjädrar.
Gummifjädrar: några konstruktiva utformningar för vibrationsdämpning och gummiupphängda maskiner. Orientering om under- och överkritisk svängning.
Vev- och kamrörelser. Orienterande beskrivning av kolvrörelsens element och på dessa verkande krafter.
Vev- och kamrörelser beskrivs orienterande. Orientering om tangentialkrafts— diagram och varvtalets olikformighet.
Orientering om kamrörelser. Ritteknik. Undervisningen avseende ritteknik skall ge eleverna färdighet i rit— teknik och kännedom om ritningstekniska regler och ge dem övning i enkla funk- tions- och dimensionsberäkningar samt utarbetande av arbetsritningar för enkla bruksföremål och konstruktionselement.
Den grundläggande rittekniken omfattar: Ritmateriel, ritningsformat, olika slag av ritningar och skalor.
Linjer, textning och kopiering. Grundläggande projektionslära. Frihandsskissning med kortfattad perspektiv- och skugglära. Vyer, projektioner, snitt och skrivfält. Måttsättning, ytjämnhet och arbetsmån. Beteckningar och symboler.
Toleranser och passningar. Linjers verkliga längd, skärningar mellan kroppar samt ytutbredningar. Övningarna avser utarbetande av arbetsritningar över enkla bruksföremål och konstruktionselement. Därvid tillämpas de rittekniska reglerna, befästes elever- nas kunskaper, vidgas deras färdighet och konkretiseras deras uppfattning om konstruktionselement.
Exempel på element utgörs av nit-, lim— och lödförband. Kedjor. Svetskon-
struktioner. Skruvförband och rörelseskruvar. Linskivor, remskivor och kugghjul. Detaljer till enkla bromsar. Axlar, fasta elastiska axelkopplingar, stålager och svänghjul.
Synpunkter på undervisningen i ritteknik. Läsåret bör börja med att man under någon vecka tränar färdighet, noggrannhet och precision i linjedragning och textning. Kopierbarheten bör kontrolleras från början.
Sedan följer avbildning av enkla föremål genom frihandsskissning med mätt- tagning som fullbordas med arbetsritningar för tillverkning. Enkla bruksföremål som eleverna möter i det dagliga livet är lämpliga objekt. När undervisningen om konstruktionselement kommit i gång påbörjas enkla förband. Föremålen väljs så att man får tillämpning på alla de tre tillverkningsmetoderna tillform- ning, frånskiljning och hopfogning.
Man bör sträva efter att ge någon färdighet och precision. Detta mål torde nås bättre genom att i början ett flertal enkla ritningar genomförs som vardera tar kort tid än genom ett mindre antal avseende mera komplicerade föremål.
Skärningar och utbredningar bör begränsas till sådana som förekommer i vanliga behållare och tryckkärl.
Eleverna bör från början tränas i att välja och sätta ut toleranser. Innan ISO- systemet behandlats kan dessa utgöras av utsatta toleransgränser. Därvid skall tillverknings- och bearbetningsmetodernas möjligheter och ekonomiska syn- punkter beaktas.
Huvudvikten skall läggas vid ritteknisk färdighet av blyertsritningar. Kopier- barheten bör'kontrolleras kontinuerligt- medelst ljuskopiering. Läraren bör se till att god hållbarhet och kopierbarhet erhålles. Någon enkel ritning bör tuschas.
Stor viktbör läggas vid lämplig formgivning betingad av tillverknings- och bearbetningsmetoden. Gjutna och smidda detaljer bör .ritas med släppning, som dock inte alltid behöver måttsättas.
I några fall kan ritning vara kompletterad med skuggad perspektivbild. När ritning sker i förstorad skala bör den i vissa fall förses med enkel bild i naturlig storlek.
Gällande ritningstekniskaregler skall alltid följas för arbetsritningar. Dessa skall vara kompletta med måttsättning, toleranser, ytjämnhet, material, beteck- ningar och text samt speciella föreskrifter såsom värmebehandling.
Eleverna skall tränas i att självständigt använda standard samt kataloger, broschyrer och handbok.
När det gäller förband kan uppgifterna i början avse exempel som genom- räknats under lektionerna i konstruktionselement. Eleverna tränas i att själv— ständigt utföra enkla funktions— och dimensionsberäkningar. Läraren bör se till att dessa räkningar inte blir för vidlyftiga och därigenom tar för lång tid. Möj- ligheten till överslagsberåkningar enligt approximativa metoder beaktas.
Eleverna bör ges uppgifter avpassade efter deras skicklighet och arbetsför—
måga. De bör ha klart för sig att vid bedömningen av deras arbete större hänsyn tas till kvaliteten av de utförda uppgifterna än till antalet uppgifter.
En grupp av elever kan ha samma uppgift men välja olika material och till- verkningsmetod.
Det är viktigt att läraren kontinuerligt och i elevens närvaro diskuterar, väg- lecler, rättar och bedömer arbetet. Därigenom får eleverna möjlighet att succes— sivt vinna erfarenhet och skicklighet. Uppmuntran är härvid viktigare än kritik.
En uppgift skall slutföras och inlämnas innan nästa påbörjas. Det bör inte vara så att ett flertal övningsuppgifter färdigställs först mot respektive ritnings— periods slut. Inlämningsdag för uppgiften kan därför vara olika för olika elever.
Genomförande av uppgift. Läraren bör vid utlämnande av en uppgift meddela utgångsdata, krav på prestanda och eventuellt en kortfattad behandlingsgång. Minimikrav bör preciseras liksom exempel på frivillig utvidgning.
Eleverna bör utarbeta en enkel skriftlig redogörelse t.ex. i form av teknisk rapport över olika alternativ till teknisk lösningsprincip, material och tillverkä, ningsmetod samt motivera val från funktionell och ekonomisk synpunkt. Elever- na bör läras att skriva och räkna snyggt och redigt i en första utskrift. Redo- görelsen bör ha god disposition med kapitelindelningar.
I funktions- och dimensionsberäkningar bör formler presenteras ordentligt. Skissritningar kan också redovisas och kommenteras. Redogörelserna kan samlas i särskild pärm i vilken även gjorda skisser insätts.
Eleverna bör läras att rita upp en skiss i skala t. ex. på rutat papper så snart huvuddimensionerna erhållits. Beräkning av detaljdimensioner kan ske hand i hand med ritarbetets fortskridande. Det bör framhållas för eleverna att en- driven konstruktör ofta väljer dimensioner efter erfarenhet och därefter kontroll- beräknar desamma. .
Arbetet bör granskas och godkännas dels i skissartad utformning, dels även när ritning, gärna ljuskopia, är färdig med undantag för mått och text. Mätt- sättning, detaljnummersättning och stycklisteifyllning kan med fördel ske på ljuskopia, som diskuteras och granskas innan ritningen färdigställs. Såväl origi- nal som kopior inlämnas.
Ritarbetet blir särskilt berikande om några elever får inför klassen redogöra för hur de löst sina uppgifter. Jämförande betraktelser kan bli föremål för dis— kussion.
Transportdon. Undervisningen skall syfta till att analysera transportproblem, beskriva vanliga transportdon och utformning av konstruktionselement för dessa, dels enkla sådana som linor, kedjor, krokar och" hjul, dels sammansatta don så— som trummor, spärrhjulsbromsar, spärrverk och skopor.
Kursen bör omfatta: Mekaniska och pneumatiska transportörer, elevatorer, glid- och rullbanor. Lyftdon, telfrar och traverser. Hissar, kranar, häng- och linbanor.
Lastvagnar, truckar och traktorer. Dessa transportdon beskrivs orienterande med avseende på byggnad, kon- struktiv utformning, funktion och verkningssätt. Synpunkter ges på använd- ningsområden, driftsförhållanden, kapacitet och ekonomi. Huvudvikten bör läg- gas vid allmänt förekommande apparater inom mekanisk och kemisk industri. Analys av något transportproblem genomförs. Om tiden medger kan grävnings- och lastmaskiner beskrivas informatoriskt.
Apparatbyggnad. Konstruktiv utformning av behållare, cisterner och tryck- kärl. Principerna för svetsberäkningar repeteras. Orientering om beräknings- normer för mantlar, gavlar och flänsförband.
Information om rör och rörflänsar med synpunkter på material och tryck- klasser för olika medier samt om vanlig apparat- och rörledningsarmatur.
Planering .
Teknologi är ett blockämne, vilket innebär att de olika ämnesmomenten integre— ras till en helhet och studeras i sammanhang i naturlig och logisk följd. För att möjliggöra en detaljplanering är det dock nödvändigt att klargöra tidsfördel— ningen mellan de olika ämnesavsnitten. Följande tabell visar ett förslag till uppdelning, där man antagit att 1 vte ger 30 effektiva lektioner under läsåret.
Antal Moment Eördelning vtr 1 timmar Materiallära .................................................... 25 6 Mekanik ........................................................ 40 ! Hållfasthetslära ................................................. 50 ' Konstruktionselement ............................................ & 180 Transportdon och apparatbyggnad ................................. 10 l 4 Laborativa demonstrationsförsök .................................. 10 , Ritteknik ....................................................... & 120
Fördelningen av lektionstimmama på de olika momenten kan naturligtvis diskuteras. Det blir ämneskonferensens uppgift att efter erfarenhet göra erfor- derliga justeringar. Det bör därvid uppmärksammas att delmomenten ofta går in i varandra utan skönjbara gränser. Särskilt gäller detta hållfasthetslära och konstruktionselement.
Eleverna har vid läsårets början otillräckliga kunskaper för en omfattande integrering. Längre fram ökas möjligheterna att i undervisningen tillämpa kun- skaper från olika ämnesmoment och från andra ämnen. Vissa avsnitt måste av naturliga skäl behandlas fristående. Under dessa förutsättningar är det lämpligt
att dela in läsåret i perioder. Följande tabell utgör ett exempel på en sådan periodindelning.
Antal lektionstimmar
Termin Period Väsentlig kurskäma
rit- övriga teknik moment Summa
1 24 36 60 (materiallära statik Ht enkel hållfasthetslära 2 16 24 4" jaaa förband 3 16 24 40 hållfasthetslära
skruvförband 22 33 55 remmar xlar och lager Vt & 5 22 33 55 iknggväxlar _ dynamik, fjädrar 6 20 30 90 (transportdon
Av ovan angivna skäl bör en detaljplanering av ämnesstoffet göras. Följande tabell utgör en vägledning för en sådan. Det är angeläget att läraren ständigt har klart för sig hur många lektioner som återstår av terminen och justerar tim— fördelningen, så att tid finns kvar för återstående avsnitt.
Antal ef fek- PenOd Kursavsnitt och kursmoment tiva lektioner
Hållfasthetslära Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning, de- monstration av dragprov. Spänningslagen för dragning. Hookes lag.
Kälverkan och utmattning ..................................... 8 Materiallära
Konstruktionsstäl och verktygsstål (8). Gjutstål, gjutjärn och aducer- gods (3). Lättmetaller och deras legeringar (3). Trä (2) ........... 16
Höst- termin Mekanik (statik) Period 1 KraftjämVikt i Planet (4)- Tyngdpunkt för linier. ytor och kroppar (2). Jämviktsvillkor och reaktioner (6) .......................... 12 36
Ritteknik Grunder, linjer, textning och kopiering. Projektionslära och frihands- skissning. Vyer, projektioner, snitt och skrivfält. Måttsättning, yt- jämnhet, toleransmätt och arbetsmån. Beteckningar och symboler. Enkla föremål ritas ............................................
Antal effek-
P . ' . | eriod Kursavsnitt och kursmoment tiva. lektioner
Hållfasthetsläm Dragning, tryck, yttryck och skjuvning. Tillåten påkänning. Problem, främst rörande maskinförband ..................................
Element
termin Svetsförband (6). Nit—, löd-, lim- och finmekaniska förband (5). Linor Period 2 och kedjor (4) ................................................. 1_5 24. Ritteknik Föregående uppgifter slutförs (4). Toleranser och passningar (6).
Svetskonstruktioner (6) ........................................
Hållfasthetslära Arbete, effekt och vridmoment (2). Vridning (6) och böjning (10). Höst- Sammansatt hållfasthet (6). Problem, främst om maskinförband . . .. 24
termin Ritteknik Period3 Föregående uppgifter slutförs (4). Övriga fasta. förband (8). Kedjor (4) ................................................... 16 40
Hållfuthetslära Knäckning (4) och översikt (2) ................................. 6
Mekanik
De enkla maskinerna .......................................... 6
Väl-_ Element termin Rörelseskruvar och skruvförband (6). Pressförband (2). Motor- och Period4v maskindrift (1). Planremmar och kilremmar (7). Kopplingar och
bromsar (5) ................................................... 2 33 Rittekm'k Linjers verkliga längd, skärningar och ytutbredningar (14). Rörelse- skruv och skruvförband (8) .................................... 12 55 Materiallära
Tunga metaller och deras legeringar (3). Plast, gummi, betong och övriga material (3). Smörjmedel (2). Korrosion, ytbehandling, röta, impregnering och målning (2) .................................. 10
Vår- Element termin Kuggeometri (6), lagerkrafter och kugghållfasthet (5). Axlar, glid- Period5 lager och rullningslager (12) .................................... 2_3 33 Ritteknik
Lin-, rem- eller bromsskivor (6). Kugghjul (10). Axlar, stålager och elastisk axelkoppling till remöverföring, broms eller kuggväxel (6)
alla N)
Antal effek-
Period Kursavsmtt och kursmoment tiva lektioner
Mekanik (dynamik) Kinematik (6). Partikeldynamik (8). Systemdynamik (8) ..........
Element
Fjädrar (5). Vev- och kamrörelser (3) ............................ 8 30 Vå - _ t r . Rittekm'k """" " 'f sl tf" 10 Period 6 Foregående uppgi ter u ors ................................... Transportdon .................................................... 7 Apparatbyggnad
Cisterner, behållare och tryckkårl. Rörledningar och armatur ......
Enligt detta förslag löper rittekniken parallellt med övrig undervisning. En samordning måste givetvis ske, så att rittekniken tar upp objekt i den ordning som de behandlas i delämnet konstruktionselement. Det är önskvärt att un- dervisningen under viss del av antalet veckotimmar sker med delad klass för att man skall nå avsett mål.
I period 1 läses grunderna som en förberedelse för de övriga periodernas un— dervisning. I hållfasthetslära studeras endast så mycket som behövs för för— ståelse av materialens meritvärden och andra egenskaper. De olika delarna kan läsas tämligen fristående från varandra med mekaniken sist. Under de sista fyra veckorna kan också materiallära och mekanik läsas parallellt med vardera 3 vtr.
I period 2 kan man börja med grunderna av hållfasthetsläran för att därefter integrera den med konstruktionselementen. Viss parallelläsning kan också ske.
I period 3 studeras huvuddelen av hållfasthetsläran. ' I period 4 integreras mekaniken helt med de olika konstruktionselementen. Hållfasthetsläran kan läsas fristående. '
I period 5 integreras undervisningen om tunga metaller och deras legeringar samt smörjmedel med elementet glidlager. Övriga delar av materiallära och element kan läsas fristående.
I period 6 kan dynamiken och elementen läsas relativt fristående från var- andra.
Samverkan
För att lektionstimmar-na i ämnet teknologi skall utnyttjas så. väl som möjligt bör en god samverkan ske med andra ämnen. Denna samverkan ordnas bäst i stora drag genom ämnes- och klasskonferenser. Därutöver bör berörda lärare komplettera konferenserna med enskilda samtal.
Det är lämpligt att lärarna i olika ämnen i görligaste mån använder samma
beteckningar, enhetssystem och metoder. När olikhet är ofrånkomlig bör orsaken härtill meddelas eleverna.
Det bör beaktas att alla ämnen skall samverka till en helhet i utbildningen. Detta framhålls för eleverna genom att lärarna, när tillfälle ges, hänvisar till stoff och behandling i varandras ämnen. De bör ge kort repetition när anknyt- ning sker till kunskaper meddelade i andra ämnen.
I momentet Ritteknik skall eleverna i viss utsträckning genomföra konstruk- tiva övningar. De skall därvid betrakta olika alternativ till teknisk lösnings- princip, välja material och tillverkningsmetod samt ta hänsyn till ekonomiska och funktionsmässiga synpunkter. Över detta skall eleven sätta upp en enkel redogörelse, t. ex. i form av en teknisk rapport.
För att underlätta att en sådan rapport blir lämpligt uppställd och logisk i sin framställning bör eleverna ges någon träning i denna skriftform i ämnet svenska.
De största svårigheterna för ämnet teknologi ligger i att de matematiska kun- skaperna kommer sent, främst när det gäller trigonometriska funktioner och differentialkalkyl.
Vid lösning av problem måste räknesticka användas redan från början av läsåret. Enkla trigonometriska funktioner, såsom sin (1, cos a och tg a, behövs i slutet av september månad för undervisningen i mekanik om krafter i planet samt i hållfasthetsläran för krafters uppdelning i stänger. Trigonometriska form— lerna för vinklars summa behövs för studium av de enkla maskinerna i meka- niken och får på detta stadium hämtas ur handbok. —
Differential- och integralkalkyl kan inte användas för hållfasthetsläran, utan man får nöja sig med dimensionsanalys och förenklade betraktelsesätt. Kunska- per om derivator behövs emellertid för studium av dynamik som beräknas börja i mitten av april månad.
Genom samverkan mellan lärarna i matematik och teknologi kan dessa sam- ordningsproblem bemästras.
I fysiken ges de första grunderna i dynamik redan vid höstterminens början. I ämnet teknologi behandlas detta kursavsnitt först i slutet av vårterminen. Läraren i teknologi bör då. ha kontakt med läraren i fysik för att få klart för sig vad som blivit genomgånget och hänvisa därtill i sin undervisning.
Korrosion, röta, impregnering och ytbehandling avses bli behandlade i februari månad. Genom samverkan med lärare i kemi bör då bl.a. den elektrolytiska spänningskedjan ha klarlagts för eleverna. Om så inte kan ske bör läraren i teknologi hänvisa till dess senare behandling.
I teknologin behandlas materialläran endast ur konstruktionssynpunkt. Behandlingsmetoder, t. ex. värmebehandling, beskrivs endast summariskt. Äm— nenas strukturbyggnad behandlas inte alls. Dessa områden av materialläran samt olika materials lämplighet för tillverkning och bearbetning studeras främst i ämnet produktion, dit också laborationer i materialprovning är förlagda.
Vid undervisningen om konstruktionselement i teknologin kommer man stän- digt in på olika tillverkningsmetoder, vilket sker redan i början av höstterminen.
Det är därför lämpligt att läraren i produktion börjar sin kurs med en översikt över olika metoder för tillverkning och bearbetning. Det är fördelaktigt att läraren i teknologi i sin undervisning anger när berörda metoder kommer att behandlas utförligare i ämnet produktion.
Av det sagda framgår att en god samverkan är nödvändig mellan lärarna i produktion och teknologi.
I ämnet energi används vissa kunskaper i kinematik i samband med Vätskors utströmning och strömning i fläkt-, pump- och turbinhjul.
Det är lämpligt med samarbete mellan berörda lärare så att nämnt avsnitt i mekaniken behandlas på tillfredsställande sätt.
Kursen i teknologi skall utgöra en väl avvägd helhet som förberedelse för ämnet konstruktion. Genom samverkan måste även åstadkommas att samma principer, metoder, beteckningar och enhetssystem används, såväl när det gäller de grundläggande ämnesdelarna som avseende ritteknik och konstruktionsöv- ningar.
4 Laborationer
Tiden medger inte laborationer i egentlig mening. För att verifiera formler och företeelser bör de ersättas med försöksdemonstrationer inför halvklass. Dessa demonstrationer bör förläggas till momenten med 4 vtr, se avsnittet Planering. I det följande ges exempel på några lämpliga försök. [, Materiallära: laborationer görs i ämnet produktion. ! Mekanik: kraftresultant och hävstångsförsök. Friktionsförsök, t.ex. lutande plan och lina över fast cylinder. r Försök med stöt.
Hållfasthetslära: dragprovdiagram för några olika material för att belysa för— loppets olika karaktär (flytområde, brytpunkt, kontinuitet).
Deformation vid vridning och böjning. Eventuellt kan böjspänningar verifieras med trådtöjningsgivare.
Knäckningsförsök.
Konstruktionselement: ska- och muttermoment. Demonstration av tryckoljeförband (pressförband).
Skruvfjäder.
Kortfattad redogörelse bör sättas upp där försöksanordningar beskrivs, arbets— gången förklaras och resultatet redovisas. Flera parallellförsök bör göras så att eleverna får en uppfattning om värdenas spridning.
Hjälpmedel
En lärobok bör vara sådan att den underlättar ämnets integrering, så att man inte läser t. ex. hållfasthetslära för sig och element för sig. Grundläggande teori, konstruktiva synpunkter och regler för dimensionering bör vara åtskilda. Där—
igenom underlättas för eleverna i andra årskursen att snabbt repetera väsentlig- heter som behövs för konstruktionsövningarna. Det är lämpligt att författaren anvisar vad han anser vara Väsentligt, vad som kan studeras översiktligt och vad som utgör överkurs.
Varje kapitel bör vara försett med en sammanfattning och en serie frågor för självkontroll av kunskapsinhämtning. Vidare bör det finnas praktiska övnings- uppgifter med svar, exempel med principiella lösningar och litteraturanvis- ningar.
Vid sidan av läroböckerna bör finnas kompendier över speciella avsnitt, stan- dardblad, broschyrer, datablad m.m., vilka lätt kan kompletteras i takt med utvecklingen.
Eleverna bör använda handbok vid problemlösning. Det torde inte innebära någon nackdel att denna är avsedd för högre stadium. Det bör tvärtom vara nyttigt för eleverna att lära sig hitta det de behöver bland ett större stoff.
För att kunna ge en praktisk och god undervisning är det nödvändigt att lära- ren använder AV-hjälpmedel, framför allt när det gäller att beskriva och förklara konstruktiva utformningar av konstruktionselement m. m. Dessa hjälpmedel kan med fördel användas i åtskilliga fall även när det gäller att förklara teore- tiska avsnitt. —
Bläddertavla och flanellograf kan användas för att visa schematiska uppställ- ningar och tabeller. Skriftprojektor är utmärkt i många fall, t. ex. för att visa hur en växellåda byggs upp kring axlar och hjul.
Dessa hjälpmedel bör användas ofta och varje gång under relativt korta tids- perioder så att eleverna inte förfaller till passivitet. Om möjligt bör projektions- apparat användas utan mörkläggning.
För att konkretisera undervisningen, framför allt om konstruktionselement, bör läraren ha nära tillgång till en rikhaltig samling av olika föremål. Dessa bör vara så placerade att de väcker elevernas intresse utan att desamma skall behöva särskilt påvisas.
För försöksdemonstrationer krävs viss utrustning enligt vad som framgår av avsnittet om laborationer.
Produktion MÅL
Undervisningen i produktion syftar till att ge eleverna elementära kunskaper om tekniska material, deras egenskaper och konstruktiva användning, och om grundläggande metoder för materia- lens bearbetning och behandling jämte därvid använda utrustningar, maski- ner, verktyg och mätdon, så att de får klar uppfattning om sambanden mellan olika för tillverkningstekniken aktuella områden samt om den mo- derna utvecklingen,
att bibringa dem kunskaper om olika produktionstekniska faktorer, att; göra dem i någon mån förtrogna med experimentell mät- och provnings—
metodik, samt att göra dem förtrogna med handhavande av aktuella standardtabeller och tek-
nisk litteratur.
HUVUDMOMENT
Materiallära Tillverkningsteknik Produktionsteknik
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, allmän kurs 3 vtr varav 0,5 vte laborationer
i Materiallära. Metallografi: grundbegrepp, metallisk bindning, tillståndsdiagram. * Smältomvandling och omvandling i fasta faser. Tillståndsdiagrammet Fe-—-Fe3C och värmebehandlingar för stål och gjutjärn. Tillståndsdiagram och aktuella värmebehandlingar för koppar- och lättmetallegeringar. Elastisk och plastisk formändring, struktur- och egenskapsförändringar i samband med varm- och kallbearbetning. Olika materials formbildningsförmåga.
Korrosionsfrågor: olika slag av korrosion och medel mot korrosion. Korrosions- skyddsfrågor. Ytbehandling.
Materialegenskapsanpassning samt konstruktions— och tillverkningstekniska synpunkter på materialval.
Tillverkningsteknik. Verkstadsmätteknik: toleranser och passningar för produk- ter, verktyg och mätdon. Mätverktyg i samband med grundläggande mätteknik. Avsyning och kvalitetskontroll.
Hopfogning. Svetsning: svetsbarhet, smältmetallurgi vid svetsning. Översikt över moderna svetsmetoder, gas- och elsvetsmetoder. Svetskontroll, svetsgodsfel och svetsgodsegenskaper. Apparatur och utrustning, säkerhetsföreskrifter. Löd- ning, limning, nitning, falsning, ytbeläggning.
. Tillformning medelst gjutning: gjutbarhet, smältmetallurgi vid gjutning. Mo- i delltillverkning, formtillverkning, smältning, gjutning, rensning, efterbehandling. ; Sandgjutning, kokillgjutm'ng, pressgjutning. Form— och sprutpressning av plaster. Gfutgodskontroll, gjutgodsfel och gjutgodsegenskaper. Regler för gjutgods- konstruktioner. Synpunkter på gjutning — svetsning.
Årskurs 2, allmän kurs 4.- vtr varav 1 vte laborationer
Tillformning medelst plastisk bearbetning: plastisk bearbetbarhet vid kall- och varmbearbetning. Olika bearbetningsmetoder: valsning, dragning, smidning, varmpressning, strängpressning, strängsprutning, flytpressning, djuppressning,
sträckformning, tryckning, bockning, riktning och höghastighetsformning. Ar- betsmaskiner, verktyg och övrig utrustning.
Frånskiljning. Oxygenskärning.
Styckskärande bearbetning: klippning, stansning. Maskiner och verktyg. Ma— terialutnyttjning.
Spånskärande bearbetning: skärande bearbetningens mekanik samt grundprin- ciperna för verktyg och verktygsmaskiner, ekonomiska bearbetningsdata. Spän- skärande bearbetbarhet. Olika bearbetningsmetoder såsom svarvning, hyvling, driftning, sågning, borrning, försänkning, brotschning, gängning, fräsning, slip- ning och speciella finbearbetningsmetoder. Grovbearbetning —— finbearbetning. Maskiner och verktyg. Elgnistbearbetning och kemisk bearbetning m.m.
Maskiner för tillverkning: allmänna konstruktionsprinciper. Olika maskin— typer jämte vissa beräkningar av därtill hörande organ såsom växelhjulsberäk- ning, varvtals- och matningsberäkning, effektberäkning. Maskinindikering och noggrannhet, fjädringar och vibrationer. Mekanisering av maskiner.
Uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar.
Tillverkningsekonomi.
Produktionsteknik. Planeringsfunktioner: produktionsplanering med huvud- planering, beredning, detaljplanering och bevakning. Lokalplanering. Material- hantering och förrådsorganisation.
Årskurs 2, specialisering 5 vtr varav 1,5 vtr laborationer
Bearbetbarhet: teorin för plastisk formförändring och plastisk bearbetbarhet, spånbildningsteori och skärbarhet, mätning av bearbetbarhet.
Bearbetningsekonomi: bearbetningstider. Sammanfattning av bearbetnings- data, maskin-, hand- och ställtider för olika typer av bearbetning. Jämförelse mellan olika operationers tillverkningstider och i samband därmed val av eko- nomiska metoder. Bearbetningsnoggrannhet. Samarbete mellan tillverkning och konstruktion.
Kvalitetskontroll. Rationalisering: ackordssättning. Utredningsarbete och val av analysmetod. Metodstudier inom ett verkstadsföretag. Arbets- och meritvärdering.
Produktionsberedning: beredningens funktioner. Faktorers inverkan såsom konstruktion, ritningar, material, maskiner, verktyg, transportdon, avsyning och kontroll. Beredning av detaljer och produkter. Val av produktionsmetod. Mekaniseringsgradens inverkan på lönsamhet, kvalitet etc.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i produktion har som sin väsentliga uppgift å ena sidan att ge eleverna ett produktionstekniskt synsätt med vad detta innebär av kunskaper om material- och tillverkningstekniska data och de teknologiska förutsättning-
arna. för dessa och å andra sidan att utveckla elevernas förmåga att se sam- banden och den nödvändiga samverkan, framför allt mellan konstruktion och produktion, mellan produktion och ekonomi samt mellan produktion och meka— nisering.
Produktion bör bl.a. ses som en uppföljning av tidigare behandlat stoff i teknologins moment materiallära och tillverkningsteknik, vilket vid behand- lingen kräver ett sammanfattande och mera överskådligt förtydligande av de teknologiska synpunkterna.
Valet av produktionsmetoder vid tillverkning av en produkt är av avgörande betydelse för kostnaderna. Detta val är intimt förbundet med de krav på till— verkningen som produktens funktion ställer. Framställningssättet är en fråga som bör avgöras i samarbete mellan verkstad och konstruktionskontor. Organi- satoriskt innebär detta att varje produktplanläggning kräver ett utrednings- arbete där hänsyn måste tagas till konstruktionsutformning, teknologiska frågor och arbetsekonomi, så att lägsta möjliga kostnad erhålles utan att man' prutar på erforderliga kvalitets- och funktionskrav.
Ställning måste således tagas till produktdetaljernas konstruktiva utformning, materialval, ytjämnhet, toleranser, måttsättning och arbetsmån, partistorlekens inverkan, produktionsmetod med data, operationernas ordningsföljd och antal, kostnaden i olika produktionsmedel, verktyg, transportdon etc.
Hårdare konkurrens och utveckling mot längre serier fordrar noggranna val av produktionsmetoder och ökade kunskaper om material- och tillverkningstekniska data. Ökningen i kostnad för arbetskraft driver på utvecklingen mot automatise- rmg.
Arbetssätt
Undervisningen inledes lämpligen med en beskrivande orientering av ämnet.
Lärostoffet är i stor utsträckning av beskrivande natur, vilket många gånger försvårar överskådlighet och metodik. En av lärarens huvuduppgifter är därför att ge eleverna detta genom lämplig handledning genom att instruera dem om vad som är väsentligt och måste behandlas ingående och vad som kan studeras översiktligt och summariskt.
Man bör sträva efter att så långt det är möjligt presentera lärostoffet i form av enkla problem och beräkningsuppgifter i avsikt att utveckla elevernas för— måga att tänka metodiskt och analytiskt.
Problem och beräkningsuppgifter jämte däri ingående storheter måste ha verklighetsunderlag och vara tydligt tekniskt inriktade. Ett flertal beräknings- uppgifter skall lösas matematiskt. Inom tillverkningstekniken är det vanligen så, att lösningar även på funktionssamband göres grafiskt. Eleverna måste lära sig att se hur ändringarna i en variabel inverkar på resultaten för att de därige- nom lättare skall förstå de rätta sammanhangen.
De funktionella sambanden framställes ofta för överskådlighetens skull gra—
fiskt och förutsätter att eleverna får kännedom om konstruktion och användning av diagram och nomogram. Vissa diagram och nomogram bör eleverna själva konstruera.
Som komplement till räkneproblem kan det vara värdefullt för eleverna att erhålla sådana övningsuppgifter som kräver en viss behandlingsmetodik för att lösas, t. ex. en MTM-studie, en enklare beredningsuppgift etc.
I samband med produktionsberedning och rationalisering är det väsentligt att eleverna får stifta bekantskap med metodblanketter, protokoll etc. Förmågan att fylla i och ha hand om dylika bör inläras.
Undervisningen skall i de grundläggande avsnitten inriktas på fakta— och sambandsinlärning. Eftersom tillverknings— och produktionstekniska problem ofta leder till kompromisslösningar eller anpassningar är det nödvändigt att eleverna kan analytiskt penetrera ett problem för att exempelvis få en optimal lösning. Inom produktionstekniken är den analytiska behandlingen så domine- rande att speciella analysmetoder har utvecklats.
För att tränga in i sammanhangsanalysen måste en fördjupning inom det aktuella avsnittet göras. Tiden medger icke alltför många sådana fördjupningar, varför de måste väljas med omsorg från lärarens sida och med den naturliga målsättningen att skapa normallösningar som kan tillämpas på andra liknande problem.
Schematiska uppställningar liksom modeller befrämjar överskådligheten. Ex- perimentet och dess analys måste inta en central ställning vid presentationen av stoffet. Såväl demonstrationer som laborationer måste för att bli av bestående värde för eleverna vara väl förberedda, ändamålsenligt anordnade och planmäs- sigt infogade i kursplanen. Viktigt är att experimenten göres enkla och utformas så, att det väsentliga i uppgiften framträder. Analysen av experimenten bör ske på sådant sätt att för eleverna klart framgår dels betydelsen av faktainlär— ning, dels den metodiska behandlingen och bedömningen av erhållna resultat.
Ämnet ger vissa möjligheter till betingsläsning, företrädesvis i årskurs 2, då en större mognad för självständigt arbete hos eleven kan förväntas.
Betingen bör omfatta ett visst delmoment, såsom frånskiljning, maskiner för tillverkning, uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar etc., och omfatta en inlär— ningsperiod av två till fyra veckor. Beredningsuppgifter och konstruktionsöv- ningar är även exempel på lämpliga beting, varvid grupparbete bör vara att föredraga. Gruppen kan i dylika fall lämpligen bestå av två till fyra elever.
Ett beting följes av kontroll av inlärningen eller vid beredningsuppgifter och konstruktionsövningar av en teknisk redovisning av åstadkommet resultat.
Allmän kurs
Materiallära. Den metalliska bindningen i gitter är i princip känd från kemin och fysiken, varför endast en kort återblick erfordras. Användningen av gitter- modeller är önskvärd. Endast enkla typer av binära diagram bör behandlas.
Betydelsefullt för förståelsen är att exempellösning med hjälp av hävstångsregeln utföres. Diffusionens betydelse för händelseförloppen i smält- och fasomvand- lingar understrykes, liksom dess betydelse för uppkomsten av segringar, korn- gränsförskjutning och rekristallisation.
Huvudvikten läggs vid järn-kol—diagrammet, vilket blir en ren tillämpning på metallografiska grundbegrepp. Vid behandlingen av austenitomvandlingen förklaras avkylningssättets inverkan på strukturomvandlingen medelst TTT- diagrammet. Utgående från atomernas diffusionsförmåga, Fe—, Fe3C- och TTT- diagrammen diskuteras metodik och syftemål med de olika värmebehandlingama. Händelseförloppen i de viktigare värmebehandlingama bör åskådliggöras med schematiska strukturbilder.
Presentationen av olika stål och gjutjärn bör göras översiktligt och jämförande i anslutning till studiet av normblad och materialkataloger, varvid kolhaltens och legeringsämnenas inverkan på egenskaper och behandling särskilt påvisas. Speciell uppmärksamhet bör ägnas verktygsstål och verktygsmaterial.
Genomgången av de olika verktygsstålens egenskaper och behandling bör i viss mån hänskjutas till respektive användningsområden i samband med bearbet— ningstekniska avsnitt.
Särskild uppmärksamhet ägnas tillståndsdiagrammen för mässing, tennbrons och de härdbara lättmetallegeringarna. Sintermetodiken vid framställning av pulvermetallurgiska material genomgås och jämföres med smältmetallurgin med hänsyn till behandling och egenskaper.
Standardiserade material kan studeras i anslutning till normbladen och mate- rialkataloger.
Vid behandlingen av korrosionsfrågor bör speciellt begreppet passivitet intro- duceras. Korrosionens inverkan på materialutmattning bör däremot hänskjutas till ämnet konstruktion.
En systematisk sammanfattning om förfaringssätten att åstadkomma material— egenskapsanpassningar hos olika materialgrupper bör syfta till att underlätta materialvalen för konstruktionselement.
Tillverkningsteknik. Verkstadsmätteknik. En allsidig tabelluppställning bör presenteras för underlättande av passningsval i anslutning till ISO-systemet. Med hjälp av SMS—5024 bestämmes tillverkningstoleranser för fasta mätdon, slit— måns- och tvistgränser.
En orienterande beskrivning av de vanligaste mätverktygen ges. Betydelsefulla är synpunkter på passbitskombinationens roll vid inställning och kontroll av mätdon, liksom korrektionens anpassning till systematiska fel.
Eleverna bör tränas i att bedöma de systematiska och tillfälliga felens inver- kan på mätresultatet och dess felkällor.
En information ges om avsyningens och kontrollens betydelse för produkt— kvaliteten.
Hopfogningsmetoder. Vid behandlingen av trycksvetsmetoder bör företrädes-
vis motståndssvetsningen diskuteras, och endast en kortare information om öv— riga metoder ges.
Ett alltför ingående studium av svetsaggregatens karakteristiska och framför allt dynamiska egenskaper torde ej vara möjligt. Väsentligt är emellertid att vid ljusbågssvetsning se sambanden mellan ljusbågskarakteristikan och maskinka- rakteristikan för val av rätt strömstyrka. Olika krav på elektrodegenskaper och elektrodanvändning behandlas relativt ingående. Eftersom lödning och limning är i stark utveckling bör jämförelser göras mellan dessa metoders egenskaper och användning och svetsningens.
Tillformning medelst gjutning. Genom att presentera ett schema över gjut- processens olika funktioner erhålles en god överskådlighet.
Vid behandlingen av formtillverkning bör särskilt uppmärksammas skiljaktig- heter mellan olika engångsformar och långlivsformar som användes dels vid kokillgjutning, dels som formverktyg vid pressgjutning och plasttillformning. I samband därmed bör lämpligen ett pressgjutnings- eller plastformningsverktyg mera ingående behandlas med hänsyn till kraftpåkänningar, temperatur- och korrosionsfrågor, materialval och konstruktiv utformning.
I samband med genomgången av regler för gjutgodskonstruktioner kan det vara värdefullt att exemplifiera med demonstrationer av gjutgodsfel och därvid påvisa orsaken till felaktigheterna.
Tillformning medelst plastisk bearbetning. I samband med de plastiska till- formningsmetoderna göres klar åtskillnad mellan kall- och varmdeformation så- väl beträffande materialomvandlingar som kvalitet, ekonomi och egenskaper. De olika bearbetningsmetodema behandlas dels översiktligt och jämförande, dels mera fördjupat var för sig, varvid problem med praktisk anknytning i Vissa fall kan behandlas som beräkningsuppgifter, matematiskt eller med hjälp av nomo- gram och diagram. Särskild uppmärksamhet bör ägnas tunnplåttillformning.
Arbetsmaskiner och utrustning bör som regel behandlas översiktligt. Aktuella verktygsfrågor berör mera påtagligt deformationsförloppet och bör därför be- handlas åskådligt.
Frånskiljning. Begreppet klippbarhet introduceras, varvid såväl klippning med raka skär som stansning behandlas. Klipp- och stansningsförloppen genom- gås, varvid spelets betydelse för verktygsförslitning, kantkvalitet samt mått- och formnoggrannhet diskuteras.
En allmän översikt över olika typer av stansningsverktyg och kombinations— verktyg göres, varvid för något verktyg, t. ex. ett följdstansverktyg, de ingående detaljerna utförligare behandlas med hänsyn till standard, materialval, stans- data, plåthållarkraft, materialutnyttjning etc.
I sin praktik bör eleverna ha fått en viss erfarenhet av det spånskärande förloppet, av verktygsformer -— svarvstål, fräsar, borrverktyg, slipskivor —— och maskiner -— svarvar, fräs-, borr— och slipmaskiner — samt dessa verktygs och maskiners funktionssätt. Det torde därför icke vålla några större svårigheter för dem att förstå principen för den skärande eggen. Sambanden mellan metall—,
trä- och plastbearbetning bör redan nu diskuteras, även om metallbearbetningen i fortsättningen blir det primära.
Vid genomgång av material för skärverktyg bör kolstål, snabbstål, gjuten och sintrad hårdmetall, keramiska skär och skär av diamant behandlas och jämföras.
Begreppet skärbarhet och bearbetbarhetstal införes i undervisningen i sam— band med fastställande av utslitningskriterier. Några metoder för skärdatabe— stämning vid ekonomisk livslängd belyses, såsom Taylors förslitningsförsök, fas- och gropförslitningsförsök, försök med varierande matningar, skärdjup och skärgeometri.
Skillnaden i syftemålet mellan grovbearbetning och finbearbetning bör klart utredas.
Det är väsentligt att genom experiment och enkel problemlösning åskådlig- göra hur de olika variablerna påverkar valet av skärdata.
De olika bearbetningsmetodema behandlas dels beskrivande, dels i enkla beräkningsuppgifter. I anslutning till genomgången av metoderna ges en orien— tering om maskiner och verktyg, varvid tidigare synpunkter på skärförlopp och data bör kommenteras.
En kort information ges om elgnistbearbetning och kemisk bearbetning. Maskiner för tillverkning. Lämpligen bör som inledning presenteras en översikt över olika vanligare förekommande tillverkningsmaskiner, grupperade efter me- tod och funktion, eventuellt med angivande av prestanda.
Generellt och översiktligt behandlas synpunkter på stativkonstruktion, olika rörelsesystem och därmed hörande element såsom drivsystem, växeltidselement, kopplingselement, programstyrningselement, element för överförande av rote- rande rörelse till rätlinjig eller intermittent etc.
I samband med varvtals- och matningsberäkningar bör maskintidberäkningar belysas. Rörelseschemat genomgås och bör i enkel form användas vid genom- gång av växelhjulsberäkningar såväl för gängning som för delningsapparaten.
De grundläggande principerna för programstyming av verktygsmaskiner kan lämpligen presenteras i anslutning till exempel och laborationer med reglertek- niska hjälpmedel.
Uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar. Översiktligt genomgås olika slag av uppspänningsverktyg.
För avsnittet fixturer och jiggar behandlas: ändamål och ekonomiska förut- sättningar, konstruktiva riktlinjer för arbetsstyckets utformning, dess lokalise- ring och fastspänning, fastspänningsanordningar, fasta och ställbara stöd, ut- stötare, styrningar, indexanordningar etc. Exempel på fixtur- och jiggkonstruk— tioner diskuteras, varvid även monteringsfixturer och -jiggar behandlas.
Tillverkningsekonomi. En enklare beräkningsuppgift genomgås för klarläg- gande av tillverkningskostnadens sammansättning och inverkan på produkt— prisez. Vid kostnadsanalysen bör även verktygskostnaden behandlas. Något be- röres investeringens betydelse för lönsamhet och metodförbättringar.
Produktionsteknik. Produktionsplaneringens olika moment, syftemål och hjälp- medel behandlas översiktligt och kortfattat, gärna belyst med praktikfall.
Lokalplaneringen behandlas kortfattat såväl externt som internt med huvud- vikt vid olika metoder för samordning av arbetsplatser.
Materialhantering och förrådsorganisation bör något belysa utläggning av transportvägar mellan företagets olika avdelningar, transportanalys och syn- punkter på val av transportmedel samt förrådshållningens interna uppläggning och synpunkter på ekonomisk förrådshållning.
Specialisering
I Tillverkningsteknik. Kvalitetskontroll. Undervisningen i kvalitetskontroll bör Il syfta till att beräkningsmässigt och grafiskt behandla diagrammetoderna. Meto- ] dernas allmängiltighet för olika slags produktionsmässig kontroll kan lämpligen belysas med exempel från praktiken. Den ekonomiska konsekvensen av större eller mindre standardavvikelser hos mätresultaten bör beaktas, inte minst med hänsyn till val av t. ex; mest lönsamma produktionsmetod.
Bearbetbarhet. De olika begreppen för bearbetbarhet har i den gemensamma kursen blivit summariskt behandlade och fordrar en avsevärd fördjupning för att rätt förstås av en produktionsman. Huvudvikten bör läggas på struktur- och egenskapsförändringarna i material och verktyg för olika bearbetningsmetoder samt hur dessa påverkar databestämning och produktionsval. Sålunda kräves t.ex. ett mera ingående studium av bearbetningens mekanik och händelseför- lopp i materialen för att förklara hur de olika spånformema är beroende av arbetsmaterial och verktygsutformning. Skärstället bör ses dels som ett värme- balansproblem, vilket påverkar val av verktygsmaterial, dels som ett skärkraft— centra, vilket kräver stabilitet och erforderlig maskineffekt. I båda fallen måste en anpassning vid val av skärdata ske.
Synpunkter på materialval för skärverktyget bör behandlas i anslutning till krav på verktygsmaterialets värme- och anlöpningsbeständighet, hårdhet, mot— stånd mot nötning och eggskärpa, slitstyrka etc. Karbidhaltens inverkan på dessa faktorer och produktiviteten bör vidare åskådliggöras.
Bearbetningsekonomi. Avsnittet behandlas överskådligt med kommentarer till tabeller och uppställningar som skall bilda underlag för det produktionstekniska beredningsarbetet. Kostnadsanalyser åskådliggöres med styckekostnads- och to- talkostnadsdiagram. Vid analysen av kostnader bör även synpunkter på verk- tygskalkylation medtagas. Avsnittet avser att belysa beredningsavdelningens betydelse för samverkan med verkstad och konstruktionskontor samt något om beredningsavdelningens sammansättning och verksamhet.
Produktionsteknik. Rationalisering. I samband med behandlingen av ackord- sättningsmetoder bör lämpligen en tidsstudieövning utföras för att visa ackords- tidsbestämning och uträkning av ackord, varvid också skillnaden mellan raka
och blandade ackord klargöres. Prestationsbedömningen bör behandlas för sig, även den lämpligast som en tillämpningsövning. Enkla exempel på funktionell och syntetisk ackordsbestämning bör mera principiellt behandlas.
Avsnittet om utredningsarbete och val av analysmetod bör ses dels mot bak- grunden av arbetsförenklingens s.k. fem steg, dels som ett viktigt led i all rationaliseringssträvan.
I avsnittet om metodstudier inom ett verkstadsföretag framlägges synpunkter på hur metodstudier bör bedrivas och vilka faktorer som det därvid är av särskild vikt att beakta och taga hänsyn till. Huvudvikten bör läggas vid metodstudier på direkta arbeten och belysas med exempel. Exempel bör även ges på sådana ofta förekommande situationer som motiverar lönsamhetskalkyler såsom metod— ändring med eller utan investering i verktyg, val mellan två befintliga arbets- maskiner med olika mekaniseringsgrad, val mellan att tillverka själv eller köpa utifrån etc.
Behandlingen av arbetsvärdering göres relativt kort men olika värderings— system, särskilt poängsystemet, bör belysas. Något beröres jämväl meritvärde- ring.
Produktionsberedning. De två momenten om beredningens funktion och om faktorers inverkan bör behandlas översiktligt och följa upp tidigare genom— gångna avsnitt i studierna, delvis inhämtade i ämnena konstruktion och tekno- logi i avsikt att ge bättre förståelse för beredningsarbetets metodik.
Själva beredningsgången bör inläras på enklare detaljer såsom axlar, brickor, hävarmar etc. Det torde vara synnerligen givande som beredningsmodell be- traktat att göra en planering av ett revolversvarvarbete. Som ett mera avancerat exempel kan anföras beredning av en detalj för automatsvarvning i vilken konstruktion och beräkning av en kamkurva ingår.
Valet av produktionsmetod är av avgörande betydelse för tillverkningseko- nomin och bör därför ägnas stor omsorg, så att eleverna får den rätta känslan för ekonomisk avvägning av produktionsberedningens omfattning vid stycke- och serieproduktion, konstruktionens utformning med hänsyn till produktionen och valet av tillverkningsmetod, produktionsmedel och verktyg för planerad partistorlek vid fastställd kvalitet. Ett par enklare exempel på detta bör före- låggas eleverna för att de redan på skolstadiet skall kunna utveckla sitt produk- tionstekniska tänkande. Exemplen kan strängt taget väljas från vilket verkstads- tekniskt avsnitt som helst. Här redovisas några: svetsning kontra gjutning, sand- gjutning kontra pressgjutning, pressgjutning i metall kontra pressformning i duroplast eller formsprutning i termoplast, pressgjutning kontra formdragning i tunnplåt, hejarsmide kontra stuksmidning, svarvning kontra pressning av gängor, automatsvarvning i flerspindelautomat kontra revolversvarvning, borrning för ritsning kontra borrning i jigg, montering för hand kontra montering med fixtur, avsyning med hakmått kontra avsyning med mikrokatorer i mätfixtur, transport för hand kontra transport med griporgan eller glidränna osv.
Ämnet fordrar en metodisk planering av det rikliga stoffet för att medge en an- passning till tidsramen.
Lärostoffet i materialläran är av grundläggande karaktär för förståelsenav de tillverkningstekniska sambanden och teknologierna, varför produktionstekniken till sin väsentliga del är en uppföljning av dessa båda huvudmoment.
Olika avsnitt får icke isoleras från varandra. En väl genomtänkt planering från lärarens sida är således nödvändig.
Fördelningen av stoffet mellan årskurserna 1 och 2 måste vara klart avgränsad med hänsyn till det mellanliggande praktikåret.
För årskurs 1 bör gälla: ämnets 3 vtr delas upp på orientering, materiallära, tillverkningsteknik och laborationer. För att undervisningen skall bli effektiv bör dessa 3 vtr om möjligt delas upp på två dagar, en dag med en lektion och en dag med två lektioner.
Följande uppställningar visar hur det tillgängliga antalet lektionstimmar kan disponeras på de olika momenten. Därvid har förutsatts att läsåret har 30 effek- tiva arbetsveckor.
Lektioner Orientering ............................. 7 Materiallära ............................ 28 Tillverkningsteknik ...................... 40 Laborationer ............................ 15 90
Orienteringsavsnittet om sammanlagt 7 lektioner inleder kursen. Denna bör göras dels överskådligt, dels så omfattande att eleverna har kännedom om olika tillverkningsmetoders huvudsakliga särdrag, då de i teknologin har behov av hithörande avsnitt.
Materialläran läses med 2 vtr. Från schemateknisk synpunkt är det motiverat att förlägga laborationerna till vårterminen.
Tillverkningstekniken läses parallellt med materialläran med 1 vte till dess att materialläran är avverkad. I tillverkningstekniken behandlas följande avsnitt.
Lektioner Verkstadsmätteknik ..................... 15 Hopfogning ............................. 15 Tillformning (gjutning) .................. 10 40
För den allmänna kursen i årskurs 2 disponeras 41 vtr. De kan fördelas på följande sätt:
Tillverkningsteknik ...................... 70 Produktionsteknik ....................... 20 Laborationer ........................... 3
120
Ungefärlig fördelning inom tillverkningstekniken:
Lektioner
Tillformning (plastisk bearbetning) ........ 15 Frånskiljning ........................... 30
Maskiner ............................... 15
Verktyg ................................ 10
70
De olika momenten har i kursplanen uppräknats i en tänkt kronologisk ord- ning men andra anordningar är tänkbara då skäl talar för en omgruppering. En viss behandling av maskiner i den spånskärande bearbetningen vad beträffar vissa för bearbetningen förtydligande maskinberäkningar (varvtals— och mat- ningsberäkningar, växelhjulsberäkningar) kan vara välmotiverad.
För specialkursen i årskurs 2 disponeras 5 vtr utöver allmänna kursen. För att specialkursen skall ge den eftersträvade fördjupningen är det nödvändigt att samordna denna på lämpligt sätt med den allmänna kursen.
Specialkursens 5 vtr kan disponeras på följande sätt:
'# Lektioner Tillverkningsteknik ...................... 45 . Produktionsteknik ....................... 60 'i Laborationer ............................ 45 i 150 Ungefärlig fördelning inom ämnena: Tillverkningsteknik: Kvalitetskontroll ...................... 10 Bearbetbarhet ........................ 25 Bearbetningsekonomi .................. 10 , 45 j Produktionsteknik: & Rationalisering ........................ 15 Produktionsberedning .................. 45 i 60
Den allmänna kursen och specialkursen måste samordnas för att en helgjuten kursplan skall kunna presenteras. Önskvärt är att tillverkningstekniken helt fär- digbehandlas innan produktionstekniken tager sin början. Eftersom produktions- teknik i specialkursen läses med 2 vtr totalt och den allmänna kursen omfattar
1 vte måste vissa väsentliga avsnitt påbörjas betydligt tidigare inom special— kursen, t. ex. produktionsberedningen. Vid denna tidpunkt har emellertid den allmänna kursens delavsnitt Maskiner för tillverkning och uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar ännu ej behandlats, vilket försvårar samordningen.
Planeringen kan läsas helt och hållet i den allmänna kursen och således läggas på slutet.
Under förutsättning att en fulltalig klassavdelning skall läsa den produktions- inriktade kursen, kan ämnet med fördel planeras som en helhet, omfattande 9 vtr, varvid tillverkningstekniken med alla dess avsnitt först behandlas och efterföljes av produktionstekniken.
Det totala timantalet om 9 vtr för specialkursen inom produktion kan då för- delas på följande sätt:
Lektioner Tillverkningsteknik ...................... 1 1 5 Produktionsteknik _ ....................... 80 Laborationer ............................ 75
Laborationerna förutsättes fördelade under hela läsåret och utföres parallellt med teoriundervisningen.
Följande uppställning visar hur tillgängliga antalet lektionstimmar totalt i ämnet produktion lämpligen kan fördelas på de olika momenten.
Årskurs 2 Summa Moment Årskurs .. . . .. . . 1 Allman Specnali- Allman Speciali—
kurs sering kurs sering Orientering ......................... 7 —— -— 7 7 Materiallära ........................ 28 —— — 28 28 Tillverkningsteknik ................. 40 70 45 1 10 155 Produktionstekn ik .................. — 20 60 20 80 Laborationer ....................... 15 30 45 45 90 Summa 90 120 150 210 360
Allmänna kursen läses av de elever som i årskurs 2 specialiserar sig på kon- struktion eller energi. Specialkursen avser de elever som studerar produktion som specialisering.
Samverkan
För att ämnet produktion skall nå sitt syftemål är det väsentligt med intim sam— verkan med andra ämnen. Detta ordnas på vanligt sätt vid klass- och ämnes- konferenser. Berörda lärare bör komplettera dessa med enskilda samtal så att de kontinuerligt kan följa varandras kurser.
Samverkan med matematik är nödvändig i avsnitten logaritmer, grafiska me- toder och funktionsanalys.
Samverkan med kemi är nödvändig i avsnitten fasta kroppars bindning (me- tallisk bindning) och den atomistiska uppbyggnaden av material.
Samverkan med teknologi och konstruktion. Synpunkter på detta samarbete har redan givits i respektive ämnen. Den konstruktiva utformningens betydelse för produktionsvalet bör uppmärksammas och kommer till användning vid ut- förandet av beredningsuppgifter.
Samverkan med företagsekonomi bör särskilt uppmärksammas vad beträffar organisation, kostnadsanalys och arbetsstudier.
Samverkan med svenska bör ske i samband med rapportskrivning av företrä- desvis laborationsredogörelser.
Laborationer, studiebesök etc. Experimentet och då i första hand laborationen bör av naturliga skäl tillmätas stort värde. Laborationer är aktuella som komplement i undervisningen för materiallära samt tillverknings- och produktionsteknik.
Vissa avsnitt är viktigare att belysa med laborationer än andra. Ofta kan en kombination laboration—demonstration vara lämpligare än en- bart laboration. Valet av laboration är dock i hög grad beroende av den till— gängliga utrustningen.
Laborationens innehåll måste främst inriktas på kunskapsinhämtande och kritisk analys, ej endast på träning i försöksmetodik och laborationsteknik.
I stort sett torde en tvåtimmars laboration vara lämplig i materiallära, men två-, tre- eller fyratimmars laboration är att föredraga i tillverknings- och produktionsteknik.
I laborationsavdelningen bör normalt ingå högst 16 elever. Eleverna bör som regel samarbeta i grupper på högst 3—4 deltagare.
Varje laboration av eleverna redovisas lämpligen med redogörelse, protokoll eller teknisk rapport, innehållande aktuella data, mätvärden, uträkningar och ett slutomdöme. Bearbetning av primärvården må utföras som grupparbete. Redo- görelser etc., vilka under arbetet bör föras med så stor noggrannhet och ordent— lighet att de inte behöver renskrivas hemma, skall snarast rättas av läraren och återlämnas till eleverna.
Exempel på lämpliga laborationer: Dragprovförsök, bestämning av E. Hårdhetsmätningar: Brinell, Rockwell, Vickers. Slaghållfasthets- och utmattningshållfasthetsbestämningar. Metallografiska undersökningar. Härdningsprov och andra lämpliga värmebehandlingar. Skärvätskeprov. Korrosionsprov.
Gjutning. Svetsning: gas- och elsvets, gasskärning. Mätningar med mikrometer, indikatorklocka, mikrokator, toleranstolkar. Kontroll med tolkar och passningsdemonstration. Ytjämnhetsmätningar. Svarvning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Fräsning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Borrning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Slipning: slipmetoder, slipmedel, ytjämnhet. Utslitnings- och skärkraftprov. Delningsapparaten. Provning av formmaterial, formdragning, smidning, bockning, stansning. Metodstudier, tidsstudier, frekvensstudier. Reglerteknik. Mekanisering.
Demonstrationer är synnerligen väl lämpade för de flesta ämnesavsnitten. Olika material, olika slags materialfel, ytbehandlingar och typiska formprodukter jämte atommodeller, modeller av ternära tillståndsdiagram etc. är utmärkta hjälpmedel vid undervisningen i materiallära.
I tillverkningstekniken är det aktuellt med demonstrationer i svetsning: av elektroder, svetsprover, viss utrustning etc. gjutning: av modeller, kärnlådor, brått, formar, gjutna detaljer och gjutgodsfel verkstadsmätteknik: av mätverktyg, statistisk fördelning etc. plastisk bearbetning: av olika tillformade detaljer, verktyg etc. frånskiljande bearbetning: av stansverktyg, olika slags bearbetningsverktyg,
provkroppar med olika ytjämnhet, olika typer av spånor etc. maskiner: av enkla modeller som visar huvudfunktionerna, kamkurvor etc. verktyg: av fixturer och jiggar.
För produktionsteknikens del är det Väsentligt att i arbetsstudiema kunna demonstrera metodanalys (t.ex. MTM) och metodförbättringar såväl medelst modeller som genom att tillämpa praktikfall, utföra prestationsbedömningar, klockstudier och frekvensstudier. Vid genomgång av planeringsfunktioner bör lämpligen demonstrationer tillämpas för beredningsexempel, varvid en ritning eller detalj presenteras jämte därtill hörande operationskort och orderlista.
Transport- och lokalplaner bör demonstreras med lämpliga modeller. Olika produktionsprocesser kan genomgås som demonstration medelst planschverk eller schematiska modeller. Processerna bör omfatta olika industribranscher.
Vissa demonstrationer är lämpliga att utföra i laboratorierna i anslutning till där befintlig utrustning.
Parallellt med undervisningen bör studiebesök göras vid industrier, som kan uppvisa tillverknings- och produktionstekniska metoder i praktisk tillämpning. Önskvärt är att dessa studiebesök, som alla måste vara väl förberedda, ej endast
omfattar en genomgång av anläggningarna utan kompletteras med informationer och anföranden inom lämpliga avsnitt. Ändamålet med studiebesöket bör vara att ge eleverna en god uppfattning av olika slags industriell drift och att med- verka till en utveckling av deras sinne för praktisk teknisk verksamhet och modelltänkande.
Hjälpmedel Lämpliga moderna hjälpmedel kan effektivera och stimulera en undervisning som i stora ämnesavsnitt är av typiskt beskrivande natur såsom fallet är i ämnet produktion. Även om erforderliga läroböcker är föredömligt uppställda, fordras ett antal hjälpmedel som i sig bättre belyser samband och gör det lättare för eleven att se väsentligheter och principer. Planschverk samt bilder, tabeller och diagram, hämtade från aktuella tidskriftsartiklar, tekniska meddelanden, firma- broschyrer etc. möjliggör att bedriva undervisningen i takt med den tekniska utvecklingen. Genom dessa hjälpmedel presenteras nya material, tillverknings- och produktionsmetoder, analysmetoder, maskiner och verktyg etc. med större utbyte. *
Då ämnets avsnitt ofta fordrar överskådlighet och en schematisk framställ- ning utgör flanellografen ett värdefullt hjälpmedel.
Ett antal tillverkningsprocesser åskådliggöres effektivare medelst kortare filmer än med muntlig framställning. Som exempel kan anföras ett antal pro- cesser inom materialframställning, materialomvandlingar, plastiska och skärande bearbetningsprocesser etc. Bildband eller en serie diapositiv lämpar sig utmärkt för åskådliggörande av de flesta ämnesavsnitten. Framställningen av lämpliga bildband eller diapositiv bör därför främjas, och det måste vara angeläget att kunna påräkna industrins stöd i denna fråga. Diaskopet bör vara en stående utrustning i lärosalen, som därför bör vara försedd med mörkläggningsanord- ning. Tillgång till episkop och filmprojektor bör finnas.
Samlingspärmar med aktuella SMS-, SIS- och MNC-blad skall finnas på för ämnet avsedda arbetssalar.
Biblioteket här för bredvidläsning innehålla ett rikt urval av inhemska fack- handböcker, speciallitteratur och facktidskrifter samt- nomenklaturskrifter och aktuell UDK-förteckning.
Konstruktion MÅL
Undervisningen i konstruktion har till uppgift att grundlägga och utveckla elevernas förmåga till konstruktion av och över- slagsberäkningar för enkla don, apparater och maskiner med sikte på ända— målsenlig funktion och god formgivning under beaktande av ekonomisk till— verkning och användning, samt att därvid utveckla deras förmåga att metodiskt angripa konstruktiva problem.
Specialisering i konstruktion har dessutom till uppgift att fördjupa den kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement, som behandlas i ämnet teknologi, att ge någon förmåga att studera teknisk litteratur, samt att öka förmågan till att utföra rittekniskt och konstruktivt arbete.
HUVUDMOMENT
Mekanik Hållfasthetslära Konstruktionselement Konstruktionsövningar
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 2, allmän kurs 4 vtr varav 2 vtr enligt särskilda delningsbestämmelser; & specialisering 5 vtr varav 2 vtr enligt särskilda delningsbestämmelser |
Mekanik (för specialkurs). Materiella systems dynamik. Mekaniska odämpade och dämpade svängningar. Tvungna svängningar och kritiska frekvenser.
Hållfasthetslära (för specialkurs). Värme- och rotationsspänningar. Skjuvspän- ningar vid böjning. Deformation vid böjning. Grafostatik. Härledning av formler och samband.
Konstruktionselement (för specialkurs). Axlar. Grundläggande teoretiska sam- | band.
Konstruktionsövningar. Övningar i konstruktion av don, apparater och maskiner inom det maskintekniska tillverkningsområdet, innefattande teknisk utredning samt sammanställnings— och arbetsritningar.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER i
I ämnet teknologi har eleverna bibringats elementära kunskaper i ritteknik, ma- teriallära, mekanik och hållfasthetslära. Med detta som grund har de studerat utformning och dimensionering av fasta förband och rörliga konstruktionsele- ment. I samband därmed har de givits någon vana att välja material och till- verkningsmetod, erhållit ritteknisk färdighet att utföra arbetsritningar samt givits insikter om transportdon och om allmän maskin- och apparatbyggnad. Ämnet konstruktion avser att utveckla elevernas förståelse för konstruktiva problem genom konstruktionsövningar rörande vanliga apparater och maskiner. Ämnet består av en allmän kurs och en specialkurs. Allmänna kursen, som är gemensam för alla elever, har sådant innehåll att det är tillämpbart inom vitt
skilda områden av maskintekniken. Specialisering i konstruktion avser att göra eleverna bättre skickade för konstruktivt arbete inom industrins ritkontor.
Ett konstruktionsarbete i industrin börjar med en förutsättningslös och syste- matisk utredning om tekniska lösningsprinciper, material och tillverkningsmeto- der. Därefter görs preliminära funktions- och dimensionsberäkningar, utreds de ekonomiska förutsättningarna för tillverkning, användning och ungefärlig serie- storlek samt undersöks dragkraften på köpare. Med dessa arbeten som grundval göres eventuella kompromisser och fastlägges förutsättningarna för konstruk- tionsarbetet som kan gå fram efter flera olika alternativ.
Arbetet med sammanställnings- och arbetsritningar kan fortlöpa samtidigt med ständiga justeringar och omarbetningar så att konstruktionen blir ända- målsenlig, hanterbar och ekonomisk i tillverkning och användning samt får en tilltalande form. Tillverkningsmetoder och produktionsgång diskuteras kontinu- erligt med verkstadens planeringsavdelning.
Konstruktionsarbetet kan behöva avbrytas och börja på nytt därför att nya synpunkter tillkommit under arbetets gång. I vissa fall kan särskild beräknings- avdelning inkopplas och speciell formgivare konsulteras.
Av exemplet framgår att konstruktion ger en sammanfattande kunskap i de flesta av fackskolans ämnen, av vilka främst produktion må framhållas.
Ämnena teknologi och konstruktion är inriktade på att eleverna skall utföra självständiga konstruktiva uppgifter i ämnet konstruktion. Undervisningen och övningarna bör läggas upp så att eleverna läres arbeta efter ovan skisserade arbetsgång samt skolas i att systematiskt söka sig fram till lämpliga konstruk- tiva lösningar.
Allmänna kursen avser enbart konstruktionsövningar. Eleverna skall själv- ständigt, enskilt eller i grupp, genomföra uppgifter i konstruktion av enkla don, apparater och maskiner. Uppgifterna avser teknisk utredning med i huvudsak överslagsmässiga beräkningar samt utförande av sammanställnings- och arbets- ritningar.
För specialkursens elever är övningarna mera omfattande och medför större krav på kontrollberäkningar och tekniska avväganden. Dessa elever får dess- utom en utvidgad kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement.
För undervisningen i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement för specialkursens elever gäller i tillämpliga delar samma riktlinjer som anges för ämnet teknologi. Det gäller främst att ge helhetsbilder med inre och yttre sam- manhang, att främja och utveckla elevernas studieteknik samt att meddela un- dervisningen i praktisk form.
Konstruktionsövningarna sker lämpligen i form av beting. Den ungefärliga tiden som disponeras måste anges från början och inlämningsdag bör senare preciseras och hållas. Såsom framgår av Kommentarer till speciella kursmoment skall läraren följa arbetets gång kontinuerligt.
Innan konstruktionsövningarna börjar bör läraren informera eleverna om de övningsuppgifter som avses förekomma under läsåret. Samtidigt ges en kort- fattad handledning om hur arbetet skall bedrivas och vilka krav som ställes på detsamma. När ritarbetet börjar bör en kort repetition ges om rittekniska grundregler.
Den fördjupning av teknologins kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruk- tionselement, som avses för de elever vilka väljer konstruktion som specialisering, kan anses utgöra en minimikunskap av delvis informatorisk karaktär. Dessa avsnitt bör därför studeras oavsett om konstruktionsövningarna behöver det eller inte, och undervisningen bör därför förläggas helt skild från övningarna.
I det följande beskrivs kursens omfattning och ges synpunkter på vad som bör behandlas så mångsidigt som möjligt och vad som kan studeras översiktligt eller informatoriskt. Vidare ges riktlinjer för konstruktionsövningarna och deras bedrivande.
Mekanik (specialisering). Kursen omfattar följande moment: härledning av viktigare formler i teknologins kurs, plan rörelse för materiell partikel och ma- teriella system, repetition av harmonisk svängningsrörelse med begreppen ampli- tud, frekvens, svängningstal och periodtid, tvungen svängning med begreppen kritisk frekvens samt under— och överkritisk svängning, information om dämp- nings inverkan.
Härledningen av viktigare formler avser att ge djupare förståelse för mekani- ken med hjälp av differential- och integralkalkyl i den mån detta inte kunnat ske i teknologins kurs. Det gäller främst: tyngdpunktens läge för några enkla linjer, ytor och kroppar, accelerationslagarna för rätlinjig rörelse och rotations- rörelse, centripetalaccelerationen, masströghetsmoment för enkla kroppar.
Undervisningen om svängningsrörelser anknyter till motsvarande fysikkurs. Huvudvikten läggs vid att rita diagram för konkret skruvfjäder.
Hållfasthetslära (specialisering). Kursen omfattar följande moment: värme- och rotationsspänningar, skjuvspänningar vid böjning, deformation vid böjning, grafostatik, härledning av viktiga formler.
Beträffande värmespänningar behandlas dels don, bestående av två delar, t.ex. tunn ring på massiv axel och koncentriska inspända cylindrar, dels in- spända rörledningar.
Med avseende på rotationsspänningar behandlas översiktligt påkänningarna i jämntjock rak stång och jämntjocka skivor.
Skjuvspänningar vid böjning avser korta balkar, dels med homogent cirkulärt och rektangelformat tvärsnitt, dels hopsvetsad T-profil. Formlerna behöver inte härledas utan de kan påvisas i handbok. Relationen mellan den största uppträ- dande skjuvspänningen och dess medelvärde för enkla tvärsnittsformer påvisas. Redogörelse lämnas för att skjuvspänningar är lika stora om hörn, samt att
skjuvspänningar föreligger såväl i tvärsnitt som längdsnitt av balk. Även sam- mansatta långa balkar, hopfästade med skruvar, nitar eller svetsar, behandlas.
För balkars deformation utgår man från elementarfallens formler i handbok. Superposition används för bestämning av utböjning och vinkeländring för balk, belastad med flera koncentrerade krafter.
I grafostatik begränsas kursen till bestämning av stångkrafter i plana fack- verk med Cremonas metod. Tryckta stänger dimensioneras för knäckningsrisk.
För att ge eleverna en djupare förståelse för formlers och sambands teoretiska grund härleds följande med differential— och integralkalkyl: spännings- och de- formationslagarna för vridning, Spänningslagen för böjning, tröghetsmoment och böjmotstånd för böjning, elastiska linjens differentialekvation med bevis av enkla elementarfall för böjning, skjuvspänningslagen för böjning, knäcknings— formeln för Eulers andra belastningsfall.
Konstmktionselement (specialisering). Med avseende på axlar omfattar kur- sen: böjmomentdiagram för axlar belastade i flera plan, t. ex. av kugghjul, rem— skivor och svänghjul, beräkning av utböjningar och vinkeländringar, varvid rikt- linjer ges för tillåtna värden, begreppet jämförelsemoment sammansatt av böj- och vridmoment, jämförelsespänning enligt Bachs metod med ansträngnings- förhållande ao, främst för växlande böjning och vilande vridning. Om tiden med- ger det lämnas orientering om utmattningsdiagram och om statiskt obestämda axlar.
Kursen i ämnet teknologi fördjupas med avseende på de teoretiska grunderna för exempelvis följande: spännings— och deformationsformlerna för cylindrisk skruvfjäder, utsatt för tryckbelastning, muttermoment och kraftförhållanden i längsbelastade fästskruvförband, krafter i lina över cylinder, t.ex. för remmar och bromsar, kritiska varvtal för roterande axlar, kuggväxlars ingreppskrafter och hållfasthet.
Komtmktionsövningar. Allmänna kursen. Det torde vara lämpligt med tre konstruktionsuppgifter under läsåret. Huvudvikten bör läggas vid utförande av sammanställnings- och arbetsritningar. Uppgifterna kan avse relativt enkla allmänna konstruktioner inom hushåll, hantverk, transportteknik och allmän mekanisk industri. Lärarens speciella erfarenheter från industriell verksamhet kan utnyttjas när det gäller val av konstruktionsuppgifter.
Uppgifternas karaktär kan vara densamma för en relativt stor grupp elever med variationer i antagna premisser. Läraren kan dessutom styra val av teknisk lösningsprincip, material och tillverkningsmetod.
Eleverna bör ges uppgifter avpassade efter deras skicklighet och arbetsför- måga. De bör ha klart för sig att det är uppgiftens svårighetsgrad, den konstruk— tiva tanken, det rittekniska utförandet, kopierbarheten, snabbheten och arbets— insatsen som är väsentliga för lärarens värdering. Därvid bör hänsyn tagas till förhållandena under hela den tid arbetet pågått och inte bara till det slutliga resultatet.
Arbetet med en konstruktionsuppgift kan indelas i teknisk utredning, funk-
tions— och dimensionsberäkning, skissritning, sammanställningsritning för mon— tering och brukare samt detaljritningar för tillverkning. Det är angeläget att övningarna blir allsidiga. Som en allmän riktlinje kan gälla att tiden för en upp- gift bör uppdelas med ca 30% på utrednings— och beräkningsarbete, 20 % på Skissritning och 50 % på ritningsarbete. Uppgiftens art kan naturligtvis med- föra förskjutningar.
I den tekniska utredningen bör den konstruktiva problemanalysen ges stor plats. Teknisk lösningsprincip med val av material och tillverkningsmetod bör bli föremål för verkligt val av uppställda genomtänkta alternativ. Det bör ob- serveras att material är egenskapsbetingade, användningsbetingade och tillverk- ningsbetingade.
De ekonomiska värderingarna kan oftast endast vara relativa. Det bör fram- hållas för eleverna att med fördelaktig ekonomisk konstruktion menas inte endast låg tillverkningskostnad utan också låga kostnader för service, underhåll och drift. Eleverna bör observera att dessa ofta står i motsatsförhållande till varandra så att en kompromisslösning blir nödvändig.
Det bör också framhållas att en konstruktion inte bör utformas med större hållfasthet, större livslängd och ha bättre kvalitet i olika avseenden än vad bru- karen behöver.
Det är angeläget att beräkningarna inte drar ut på tiden. Överslagsberäk— ningar, förenklade betraktelsesätt och approximativa metoder bör därför använ- das i stor utsträckning. Alternativa dimensioner bör beräknas, dels betingade av olika premisser, dels av olika material, dels av olika förutsättningar t. ex. antal skruvar. Sådan beräkning sker med fördel i tabellform för att ge god överskåd- lighet.
Förekommande standard bör naturligtvis beaktas, såväl SMS, SIS och MNC som firmastandard. Det bör dock framhållas att det vid stora serier kan hända att ett frångående från standard kan ge en mer ekonomisk konstruktion. Det bör observeras att användning av standard ofta komplicerar beräkningen.
Skissritning måste få avsevärt utrymme. Åtminstone några alternativ bör skissas i skala, gärna på rutat papper, för att utmynna i verkligt val. Såsom ovan angivits kan en grupp av elever ha samma utgångsdata men välja olika konstruktiv utformning, material och tillverkningsmetod.
Konstruktionsskiss bör ritas upp i skala så snart huvuddimensionerna erhållits. Beräkning av detaljdimensioner bör ske hand i hand med konstruktionsarbetets fortskridande. Det bör framhållas för eleverna att en driven konstruktör i stor utsträckning kontrollberäknar dimensioner vilka valts efter erfarenhet.
Sammanställningsritning utförs enligt det valda alternativet. Måttsättning bör vara så omfattande som krävs ur monterings-, transport- och utrymmessyn- punkt samt som behövs för uppställning på fundament och för anslutning till andra maskiner. Ritningen skall vara komplett med avseende på detaljnummer- sättning och styckelista.
Detaljritningarna bör bli föremål för särskilt noggrant arbete. De skall vara
kompletta med måttsättning, ytjämnhet, toleranser, material, beteckningar och text för eventuella föreskrifter, t. ex. värmebehandling. Arbetsritning torde inte behöva utföras för samtliga i konstruktionen ingående detaljer.
I mån av tid bör de approximativa beräkningarna följas upp med kontroll— beräkningar, t. ex. av deformationerna.
Specialkursen. Det är knappast lämpligt att eleverna i specialkursen utför två uppgifter samtidigt. Lektionerna som står till förfogande i såväl allmänna kursen som specialkursen bör alltså utnyttjas för en och samma uppgift. Det torde vara lämpligt med fyra uppgifter under läsåret.
Uppgifterna bör vara något större och mer differentierade än för allmänna kursen. Det är framför allt högre krav på utredningsarbete, konstruktiva av- vägandcn och kontrollberäkningar. Kravet på ritteknisk färdighet och snabbhet är också större. Duktiga elever kan ges uppgift som fordrar studium av teknisk litteratur.
Åtminstone en uppgift bör avse konstruktion av verktyg, del av verktygs— maskin, pump, fläkt, tryckkärl eller konstruktion för kemiska industrin. Även VVS-uppgift eller enkelt reglerdon är tänkbara.
En uppgift behöver inte vara stor och komplicerad för att vara stimulerande och ge tillräckligt med arbete. Även en till synes enkel apparat kan kräva avse— värt utrednings— och konstruktionsarbete och ge möjlighet till svåra val i olika avseenden för att bli hanterbar, få tilltalande exteriör och bli ekonomisk ur olika synpunkter, särskilt om den avses för massfabrikation.
I specialkursen bör Skissritning med flera olika alternativ få större utrymme. När det gäller arbetsritningarna, så kan val av material och tillverkningsmetod bli föremål för omprövning. Det kan därför vara lämpligt att sammanställnings- ritningen färdigställs först när arbetsritningarna är klara. Å andra sidan bör det anses vara tillåtet med smärre avvikelser i överensstämmelsen.
Komplicerad uppgift av storleksordningen förbränningsmotor eller större ång— panna bör inte förekomma. Där finns knappast möjlighet till självständigt arbete. Den moderna tekniken är så komplicerad i olika avseenden för dessa att elevens insats lätt blir illusorisk.
Arbetssätt
Konstruktionsövningarna utgör långt drivet betingsarbete. Eleverna bör vid startandet av en uppgift få ungefärlig tidpunkt för dess inlämning bestämd.
I industrin sker allt konstruktivt arbete i grupp och i samarbete med plane- rings- och tillverkningsavdelningar. Grupparbete bör därför stimuleras, åtmins- tone mot slutet av läsåret.
Vid startandet av uppgift bör läraren lämna uppställning över utgångsdata, krav på prestanda och en kortfattad behandlingsgång. I denna bör minimikrav för arbetets omfattning preciseras, liksom exempel på frivillig utvidgning.
Läraren bör i görligaste mån inskränka sig till att vara handledande, stimu- lerande och granskande.
Eleverna bör göra skriftlig redogörelse vilken kan utformas som en teknisk rapport. Denna börjar med de ledande premisserna och bör fortsätta under hela arbetet. Läraren bör kontinuerligt diskutera, vägleda, granska, bedöma och rätta redogörelsen i elevens närvaro. Kraven bör vara större i specialkursen än i all— männa kursen.
Eleverna bör läras skriva och räkna snyggt i en första utskrift. Renskrivning av ett av läraren granskat och signerat arbete bör ske endast i undantagsfall. Redogörelsen skall naturligtvis ha god disposition med kapitelindelningar och underavdelningar. Utredning som inte fört till avsett mål och därför ersätts med ny bör behållas och insättas i sitt sammanhang.
Den konstruktiva problemanalysen bör ges stor plats. Den lämpligaste lös- ningen diskuteras fram i redogörelsen under beaktande av funktion och ekono- miska synpunkter.
I funktions- och dimensionsberäkningen bör formler med storheter och en— heter presenteras ordentligt. Likaså bör källan redovisas. Val av grundläggande data och ställningstaganden till alternativa resultat motiveras i redogörelsen.
Skissritningar, gärna på rutat papper, redovisas och kommenteras också i redo- görelsen. Så bör även ske med de ändringar och kompletteringar som vidtagas under utarbetandet av sammanställnings- och arbetsritningar. Kravet i detta avseende bör vara större i specialkursen.
Även ritningarna bör diskuteras, granskas och bedömas under det successiva utformandet. Arbetet bör granskas och godkännas dels i skissartad utformning, dels när ritning, gärna ljuskopia, är färdig med undantag för mått och text. Måttsättning, detaljnummersättning och stycklisteifyllning kan med fördel ske på ljuskopia som granskas innan ritningen färdigställs.
Eleverna i specialkursen bör i samband med skissritningen eller senare följa upp den i tekniska utredningen utförda approximativa dimensionsberäkningen med kontrollberäkningar över deformationerna. Av tidsbrist torde sådan beräk- ning inte kunna genomföras av alla elever i allmänna kursen. De kan i så fall nöja sig med att i redogörelsen ange vilka kontrollberäkningar som återstår.
Vid inlämnande av uppgift kan redogörelsen med skisser lämnas in i särskild pärm. Ljuskopia bör tagas på ritningarna och även de bör inlämnas. Detta skär— per kravet på god kopierbarhet för eleverna.
Tiden och erfarenheten kan vara otillräcklig för att åstadkomma den lämp- ligaste lösningen, särskilt om de ekonomiska synpunkterna kommer i konflikt med de funktionella för eleverna. Det torde då vara riktigt att eleven får gå sin egen väg om blott ställningstagandet motiveras. '
Konstruktionsarbetet i specialkursen blir särskilt berikande om några elever i mån av tid får inför klassen redogöra för principerna hur uppgiften lösts. Jäm- förande betraktelser kan bli föremål för diskussion.
Allmänna kursen avser elever som väljer ämnena energi eller produktion som specialisering. Denna kurs disponerar 4 vtr under såväl höst- som vårtermin, och dessa ägnas helt åt konstruktionsövningar.
Under förutsättning att 1 vte ger 14 effektiva lektionstimmar under höstter— minen och 16 under vårterminen disponeras sammanlagt 120 timmar under läs— året. Dessa kan fördelas på tre uppgifter med:
35 timmar på uppgift 1 40 » på uppgift 2 45 » på uppgift 3
Dessa 4 vtr bör om möjligt förläggas samlade till en dag (en förmiddag eller eftermiddag).
För specialisering disponeras 5 vtr. Det är angeläget att de elever som väljer konstruktion som specialisering får det teoretiska underlaget stärkt. Därför bör dessa 5 vtr uppdelas så, att 2 vtr får utgöra fördjupning och utvidgning av l teknologins grundläggande ämnesdelar, medan 3 vtr förstärker tiden för kon- struktionsövningarna.
Det är knappast lämpligt att specialkursens elever i konstruktion utför två samtidiga konstruktionsuppgifter. Det skulle bli föga rationellt arbete, särskilt utom skoltid. Disponibla 9 vtr måste därför ses som en helhet, där vid litet elevantal 4 vtr kan vara gemensamma med allmänna kursen.
För konstruktionsövningarna för specialkursen i konstruktion disponeras allt— så 7 vtr eller sammanlagt 210 lektionstimmar under läsåret. Dessa kan fördelas på fyra uppgifter med exempelvis följande fördelning:
50 timmar för uppgift 1 50 » för uppgift 2 50 » för uppgift 3 60 » för uppgift 4
Dessa övningar bör om möjligt förläggas till en dag om 4 vtr (tillsammans med allmänna kursen vid litet elevantal) och en dag om 3 vtr.
Den teoretiska undervisningen om 2 vtr för specialisering i konstruktion kan fördelas på följande sätt, varvid 1 vte förutsätts ge 14 effektiva lektionstimmar » under höstterminen och 16 under vårterminen.
! För hösttermin (28 lektioner):
6 lektioner värme- och rotationsspänningar 5 » skjuvspänningar vid böjning 5 » deformation vid böjning
7 » axlar
5 » grafostatik
18 lektioner fördjupning av teknologins kurs i mekanik
7 » svängningsrörelser 9 » härledning av formler i hållfasthetslära 8 » fördjupning av teori för konstruktionselement
Följande uppställning utgör ett exempel på hur det tillgängliga antalet lek- tionstimmar för ämnena teknologi och konstruktion kan fördelas på de olika avsnitten.
Konstruktion Summ årskurs 2 a Moment Teknologi årskurs 1 Allmän fnTillagg Allmän Special- or specml— kurs k kurs kurs urs
Materiallära. ........................ 25 —— — 25 25
' Mekanik ........................... 40 — 15 40 55 Hållfasthctslära. .................... 50 — 30 50 80 i Konstruktionselement ............... 65 —— 15 65 80 i Transportdon och apparatbyggnad . . . . 10 — —- 10 10 l Laborativa demonstrationsförsök ..... 10 —— — 10 10
Ritteknik .......................... 100 — —— 100 100 Konstruktion ....................... -— 120 90 120 210 ]
Summa 300 120 150 420 570
i Allmänna kursen är gemensam för alla elever, alltså bl. a. för dem som väljer * energi eller produktion som specialisering. Specialkursen avser de elever som ] specialiserar sig i konstruktion. l
Samverkan
För att ämnet konstruktion skall nå avsett mål är det nödvändigt med god samverkan med andra ämnen. I stora drag kan detta ordnas medelst klass— och ämneskonferenser. Berörda lärare bör komplettera dessa med enskilda samtal * så att de kontinuerligt kan följa varandras kurser. 1 Det är lämpligt att lärarna i olika ämnen i möjligaste mån använder samma beteckningar, enheter och metoder. När olikhet år ofrånkomlig bör orsaken här- till meddelas eleverna. Det bör beaktas att alla ämnen skall samverka till en helhet i undervisningen. Detta framhålls för eleverna genom att lärarna när tillfälle ges hänvisar till stoff och behandling i varandras ämnen. De bör ge en kort repetition när anknytning sker till kunskaper meddelade i andra ämnen. I de konstruktiva övningarna skall eleverna skriva redogörelse, t.ex. i form av teknisk rapport, över givna förutsättningar och gjorda antaganden samt välja teknisk lösning, material och tillverkningsmetod bland flera uppställda alterna—
tiv. De skall därvid ge ekonomiska och funktionsmässiga synpunkter på ställ- ningstagandena.
För att underlätta att sådan redogörelse blir lämpligt uppställd och avfattad samt logisk i sin framställning bör eleverna ges någon träning i denna skriftform i ämnet svenska. Ett gott samarbete mellan lärarna i svenska och lärarna i tek- niska ämnen bör därför vara fruktbärande.
Specialkursens elever bör erhålla förståelse för de viktigaste formlernas teo- retiska bakgrund. Detta kan ske under höstterminens senare del och under vårterminen då de nödvändiga grunderna i differential- och integralkalkyl är behandlade. Det är därför angeläget att dessa elever under vårterminen i årskurs 2 får göra sådana härledningar. Samverkan mellan lärarna i matematik och kon- struktion är nödvändig.
I ämnet fysik börjar höstterminen med undervisning om svängningslära. Denna kursdel bör därför vara färdigbehandlad när undervisningen om mekaniska svängningar börjar i specialkursen i ämnet konstruktion i början av vårterminen. Läraren i konstruktion bör ha kontakt med läraren i fysik för att få klart för sig vad som blivit genomgånget och hänvisa därtill i sin undervisning.
I konstruktionsövningarna kommer eleverna ständigt in på tillverknings- metoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning. De skall ställa upp olika alternativ samt göra val. I ämnet produktion är detta område inte slutbehandlat förrän under vårterminen.
Det är av stor fördel om läraren i konstruktion kan vägleda eleverna samt hänvisa till kunskaper i berörda avseenden i ämnet produktion. Det är väsentligt att konstruktionerna blir lämpligt utformade för tillverkning och ekonomiskt fördelaktiga.
I specialkursen bör eleverna utföra en konstruktion av verktyg eller don till verktygsmaskin. Genom samverkan kan den lämpliga tidpunkten för startandet av sådan uppgift fastställas.
En intim samverkan mellan lärarna i produktion och konstruktion är nöd— vändig.
Eleverna i specialkursen kan utföra en maskinkonstruktion, t. ex. fläkt eller pump, en värmeteknisk apparat, t. ex. värmeväxlare, eller en VVS-uppgift.
Genom samverkan mellan lärarna i de båda ämnena energi och konstruktion kan den lämpliga tidpunkten fastställas när sådan uppgift kan börja.
Eleverna i specialkursen kan utföra konstruktionsuppgift över apparat eller maskin för kemiska industrin. Läraren i konstruktion kan få goda impulser och kemitekniskt underlag för sådana uppgifter genom kontakt med läraren i kemi— teknik.
Kursen i teknologi skall utgöra en väl avvägd helhet som förberedelse för ämnet konstruktion. En intim samverkan är därför nödvändig. Det är betydelse- fullt att samma principer, metoder, beteckningar och enheter används, såväl när det gäller de grundläggande ämnesdelarna som rittekniken och konstruktions- övningarna.
Ämnena ergonomi och företagsekonomi har tillsammans med de tekniska äm— nena stor betydelse för elevernas förberedelse för industriell verksamhet. Vissa svårigheter måste bemästras för att eleverna i konstruktionsövningarna skall kunna dra nytta av de kunskaper som meddelas i ergonomi och företagsekonomi. En god samverkan mellan berörda lärare är en förutsättning för ett gott resultat.
Det är i konstruktionsarbetet väsentligt att eleverna har den industriella kostnadsanalysens faktorer klara för sig. Särskilt bör skillnaden mellan ensartad tillverkning och seriefabrikation beaktas. Det är därför av väsentlig betydelse att undervisning härom inte kommer för sent i företagsekonomi.
En god samverkan mellan industrier och lärare berikar undervisningen. Lä- rarna kan få impulser till nya problemställningar, uppslag till konstruktions- uppgifter och god möjlighet att hålla undervisningen i takt med den tekniska utvecklingen.
En god kontakt ger möjlighet till välplanerade studiebesök. Ett fruktbart samarbete kan hjälpa eleverna till god praktik och till lämpliga anställningar. Det bör påpekas för eleverna att praktikarbetet utgör ett led i utbildningen, och att det därför bör väljas omsorgsfullt med hänsyn till dess karaktär.
Laborationer, studiebesök etc.
Laborationer ingår inte i kursen i konstruktion i årskurs 2. Det är emellertid inget som hindrar att vissa elever som har konstruktion som specialisering delvis . ersätter konstruktionsövning med laborationer, exempelvis följande: .
Verifiering av formler i hållfasthetslära, eventuellt med trådtöjningsgivare. ' Torsionspendling för att bestämma masströghetsmoment. ; Försök med fjädrar. Momentöverföring i remväxlar och variatorer. Prov med slirkoppling. Naturligtvis skall kortfattad redogörelse sättas upp där försöksanordningen beskrivs, arbetsgången förklaras och resultatet redovisas. Flera parallellförsök bör göras så att eleverna får en uppfattning om värdenas spridning. Läraren _ torde inte kunna närvara hela tiden under dessa laborationer. Det är därför nörL ; vändigt med erforderlig hjälp. '
Resultat från laboration kan med fördel redovisas genom föredrag inför sam- , lad klass.
Arbetet med de konstruktiva övningarna stimuleras om eleverna får tillfälle besöka industrier för att se konstruktioner av skilda slag i tillverkning och funk- tion. Studiebesöken bör inte begränsas till mekaniska verkstäder. Även elektriska och kemiska industrier bör studeras, ty maskintekniker handhar konstruktion och tillverkning av apparater och maskiner för alla ändamål.
Det är till fördel om dessa studiebesök, som bör vara väl förberedda, planeras gemensamt med lärarna i energi och produktion. Därigenom ges god möjlighet till allsidig belysning av olika problem.
Studiebesök bör organiseras och värdet blir större om industrin orienterar om tillverkningen och dess problem. Besöket berikas om eleverna får tillfälle ställa frågor och diskutera problem som väckt deras intresse. Det blir ofta bättre resul- tat om studiebesöket avser speciella avdelningar i stället för att vara en allmän genomgång.
Hjälpmedel
Lärobok för den fördjupade och utvidgade undervisningen för eleverna i special- kursen bör utformas efter samma principer som gäller för teknologi och kan lämpligen utgöra komplement till dessa.
För konstruktionsövningarna måste finnas god tillgång till standardblad, kata- loger, broschyrer och datablad, som lätt kan kompletteras i takt med utveck- . lingen. Institutionsbiblioteket bör dessutom innehålla lämpligt urval av fack- i handböcker och facktidskrifter. 4 För undervisningen för specialkursens elever bör läraren använda AV-hjälp- ] medel, såsom diaskop, episkop, skriftprojektor, bläddertavla och flanellograf på samma sätt som anges för undervisningen i teknologi.
Dessa hjälpmedel kan även med fördel användas vid konstruktionsövningarna, särskilt vid en uppgifts startande och avslutande.
Någon speciell utrustning för demonstrationer erfordras inte utöver den som behövs för ämnet teknologi. Särskild utrustning för de nyss nämnda laboratio- , nerna torde inte heller behövas. Elever i specialkursen som önskar utföra speciell laboration torde i regel kunna hänvisas till närmaste gymnasium.
Energi MÅL
Allmänna kursen i energi syftar till att ge eleverna kunskaper i för ämnet grundläggande teori, att ge kännedom om belastnings- och driftskarakteristikor, ekonomiska eller andra begränsande faktorer samt beräkningsmetoder för de vanligaste energi- tekniska processerna, maskinerna och anläggningarna, samt
, att göra eleverna förtrogna med energiteknisk mätteknik, provning och kontroll
* liksom med säkerhetsföreskrifter för vissa maskiner.
Specialiseringen syftar dessutom till att utöver den allmänna kursen ge viss fördjupning i ämnet.
HUVUDMOMENT
Förbränningslära med tillämpningar Termodynamik med tillämpningar
Strömningslära med tillämpningar Värmeöverföring med tillämpningar Energins användning i industriella anläggningar Beräknings- och konstruktionsövningar (specialisering)
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, allmän kurs 5 vtr varav 1 vte laborationer Bränslen och förbränningslära. Definitioner: exempelvis värmevärden, bränsle- analyser.
Luft- och gasmängder: gasmängdens samt CO2— och Og-halternas beroende av luftmängden. Oförbrända beståndsdelar i rök— och avgaser.
Förbränningsgasers entalpi, temperaturdiagram, avgasförlust. Daggpunkt för vattenånga och svaveltrioxid. Bränsledata: värmevärde, ask- och fukthalt, volymvikt, lagringsegenskaper, prlser. ' Ideala gasers termodynamik. Definitioner: de viktigaste elementära värmetek- niska grundbegreppen såsom täthet, tryck, temperatur, värmemängd, arbete, effekt, specifikt värme och ideal gas.
Gaslagar: ideala gaser, gasblandningar, tillståndslagen.
Första huvudsatsen: första huvudsatsen i form av energibalans, volymänd- ringsarbete, gaskonstanten och sambandet mellan specifikt värme vid konstant . tryck och konstant volym. Tekniskt arbete och entalpi. &
Tillståndsändringar: tillståndsstorheter, tryck-volym-diagram, enkla tillstånds- | ändringar. '
Kretsprocesser: en godtycklig kretsprocess såsom arbetsprocess, kylprocess och & värmepumpsprocess, begreppen termisk verkningsgrad, köldfaktor och värme- faktor. Carnotprocessen och dess utbytesfaktorer.
Entropi och andra huvudsatsen: entropin som tillståndsstorhet, temperatur- entropi-diagrammet, entalpi—entropi-diagrammet. Andra huvudsatsen.
Termodynamiska tillämpningar. Kompressorer: tekniskt arbete, en- och fler— stegskompression, mellankylning, skadligt rum och tryckförhållande för kolv-» kompressorer.
Kolvmotorer: otto— och dieselprocesserna, bränslens egenskaper, indikator— diagram och energibalans. 2—takt och 4—takt. Samband mellan moment, effekt,, varvtal, verkningsgrad, bränsleförbrukning.
Ångor och ångdiagram. Aggregationstillstånd, ångtryckskurvor. Fuktig, torr mättad och överhettad vattenånga: empiriska tillståndssamband.
Tryck-volym, temperatur-entropi- och entalpi—entropi-diagram för vattenånga. och köldmedier.
Elementära tillämpningar: enkla tillståndsändringar och kretsprocesser i ång—
diagrammen.
Fuktig luft. Mollierdiagrammets uppbyggnad. Elementära tillämpningar på luftbehandling: uppvärmning, kylning, befuktning, avfuktning, blandning av luftmängder.
Strömningslära. Definitioner: tryckhöjd, hastighetshöjd, strömlinje, referensnivå.
Friktionsfri strömning: energibalansen vid volymkonstanta och kompressibla mediers strömning. Kontinuitetsvillkoren. Tillämpningar.
Strömning med friktion: viskositet och Reynolds tal. Praktisk beräkning av strömningsmotstånd i rörledningar och vid areaförändringar.
Mätmetoder vid strömning: metoder för mätning av tryck, hastighet och mängd.
Värmeöverföring. Värmeledning: definition av värmeledningstal.
Värmeöverföring genom konvektion: konvektionsbegreppet. Praktiska värden vid konvektion.
Värmeöverföring genom strålning: Stefan-Boltzmanns lag, Kirchhoffs lag. Strålningsutbyten.
Värmetransmission: plan vägg, k-värdet.
Värmeöverförande organ. Värmeväxlare: medeltemperaturskillnad. Värmeutbyte vid med-, mot- och tvärström. Konstruktiva, materialbetingade och ekonomiska synpunkter.
Ång- och värmepannor: utvecklingsmässiga, konstruktiva och användnings- betingade synpunkter på t. ex. värmeöverförande ytor, eldningsanordningar och uppbyggnad. Ekonomiska synpunkter. Matarvattenteknik. Värmebalans.
Bestämmelser och normer vid tillverkning och drift av ångpannor och tryck— kärl.
Strömningsmaslciner. Grundläggande teori: Vätskors rotation (centrifugen), defi— nition av hastighetstrianglar, löp- och ledhjul, impulssatsen, strältryck och reaktionskrafter vid fasta och rörliga ytor.
Eulers ekvation, modellagarna och specifika varvtal. Hydromaskiner och fläktar: tryckmarginal (t. ex. tillåten sughöjd) vid vätskor, kavitation och korrosion. Pumpar, fläktar och vattenturbiner: utförandeformer, karakteristikor, förluster och energibalans vid olika belastningar och anlägg- ningar.
Ångturbiner och gasturbiner: turbintyper. Reglerings- och driftskarakteristikor.
Ång— och gasturbinanläggningar. Ångturbinanläggningar för alstring av enbart elenergi: för anläggningen betydelsefulla verkningsgrader t. ex. ångpannans, teoretiskt termiska, termodynamiska, mekaniska och generatorns samt den effektiva termiska (: den totala). Inverkan på verkningsgraden av kondense— ringstemperatur, admissionsångans tryck och temperatur, ångavtappning för matarvattenförvärmning, mellanöverhettning.
Ånganläggningar för kombinationen elenergi och värme: anläggningar för
fjärrvärme och industriella värmebehov. Ångsystem och kondensatnät, hetvat- tensystem.
Gasturbinanläggningar: verkningsgradens beroende av temperaturgränser, tryckförhållande samt termodynamiska förluster. Åtgärder att förbättra verk- ningsgraden: regenerering, mellankylning och stegvis förbränning. Öppna och slutna system.
Kylanläggningar. Kylprocesser: kalluftmaskin, kompressordrivna förångningspro- cesser, absorptionsprocesser.
Praktiska och ekonomiska synpunkter: karakteristiska driftsdata för olika processer och anläggningar.
Energitillgångar och utvecklingstendenser. Svenska och globala energitillgångar. Jämförande synpunkter på anläggningar för alstring av elenergi: ackumulering, driftsegenskaper, ekonomi. Utvecklingstendenser: vattenkraft-värmekraft-atomkraft.
Årskurs 2, specialisering 5 vtr varav 1 vte laborationer
Konstruktionsövningar och laborationer med kompletterande teoretisk behand— ling inom följande avsnitt.
Bränslen och förbränning. Kompressorer och/eller kolvmotorer. Luftbehand- ling. Värmeöverförande organ. Fläkt eller centrifugalpump. Anläggning, t.ex. någon av följande: värme-, konditionerings-, ångpanne- eller kylanläggning.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Allmänna kursen i energi syftar främst till att ge en relativt fyllig orientering om de olika energitekniska processerna, maskinerna och anläggningarna.
Tyngdpunkten bör läggas på de avsnitt som berör funktion och driftsegenska— per hos maskiner och anläggningar. Sålunda utgör även laborationer samt de— monstrationer och studiebesök mycket väsentliga inslag i kursen. Förtrogenhet med energiteknisk mätteknik, provning och kontroll samt med förekommande säkerhetsföreskrifter är en förutsättning för många av elevernas framtida arbets- uppgifter.
Det är emellertid nödvändigt att eleverna får viss kännedom om den teori som ligger till grund för de energitekniska processerna, maskinerna och anlägg— ningarna. Utan denna teori blir kunskaperna alltför grunda och tidsberoende. Det är givetvis nödvändigt att svårighetsgraden noggrant avpassas till de förut- sättningar som ges genom undervisningen i matematik, fysik och kemi.
Vid laborationer och enkla beräkningsuppgifter bör eleverna övas i att ut- nyttja facklitteratur.
Specialisering i energi avser att förbereda eleverna för en verksamhet med direkt anknytning till energitekniken, t.ex. på konstruktions- och provningS—
avdelningar eller i driften inom energiteknisk industri, processindustri eller in- dustriella verk och anläggningar.
Undervisningen bedrivs parallellt med den allmänna kursen i ämnet och avses ge en viss fördjupning inom de teoretiska avsnitten, samtidigt som eleverna vid beräknings-, konstruktions- och laborationsövningar skall göras i någon mån förtrogna med praktiskt ingenjörsarbete.
Kommentarer till speciella kursmoment
Bränslen och förbränningslära. De reaktionsformler som ges skall endast be- handla de slutgiltiga reaktionerna. Mellanstadierna kan endast kortfattat om- nämnas.
Entalpibegreppet kan tills Vidare föras in som en funktion av temperaturen men utan hänsyn till tryckvariationer.
Vattenångans kondensationsvärme vid nedkylning av förbränningsgaserna bör påpekas liksom den högre daggpunkten och korrosionsrisken vid svavelhaltiga [ bränslen.
' Bränsledata kan lämpligen ges i tabellform.
Laborationer utföres inom avsnittet. För specialisering tillkommer utökad behandling av förbränningsdiagram. I deala gasers termodynamik. Detta avsnitt av kursen utgör den huvudsakliga grunden för den fortsatta behandlingen av ämnet. Det är därför viktigt att alla definitioner blir klara och entydiga.
Den elementära termodynamiken syftar i främsta rummet till att ge ett teoretiskt underlag för de olika energiprocesserna. Dessutom skall eleverna göras förtrogna med de termodynamiska begreppen.
Den teoretiska behandlingen bör anknytas till praktiska problem varje gång så är möjligt, varigenom framställningen kan göras intressantare och lättare tillgänglig för eleverna.
Första huvudsatsen är en energibalans som anger tänkbara energiutbyten. Skillnaden mellan kompressionsarbetet (eller expansionsarbetet) och det tek- niska arbetet bör klart betonas.
Förloppet vid en kretsprocess diskuteras med hjälp av första huvudsatsen. Därefter definieras verkningsgraden eller utbytesfaktorer vid en arbetsprocess, , kylprocess eller värmepumpproeess. ! Det är knappast möjligt och rationellt att på detta stadium införa entropin på traditionellt sätt med utgångspunkt från carnotprocessen. Det är enklare och för eleverna mera lättfattligt att beskriva entropin som ett matematiskt hjälp- medel, med vars hjälp överförda värmemängder vid en tillståndsändring kan be- räknas. Det är sedan ingen svårighet att visa att entropin är en tillståndsstorhet, emedan entropiändringen mellan två tillstånd endast är beroende av dessa två tillstånd. — Givetvis bör det påpekas att entropibegreppets införande ursprung- ligen skett på annat sätt.
I samband med genomgången av Carnots kretsprocess, vilken presenteras som den ideala kretsprocessen, är det lämpligt diskutera den högsta tänkbara verk- ningsgraden vid aktuella temperaturgränser för förbränningsmotorer, gasturbiner och ångmotorer.
Termodynamiska tillämpningar. Kompressorer. Med anknytning till vad som tidigare nämnts om tekniskt arbete vid kompression, diskuteras först möjlighe— terna att minska erforderligt arbete genom kylning. I samband med detta på- visas möjligheterna att genom flerstegskompression och mellankylning till be— gynnelsetemperaturen söka efterlikna isoterm kompression.
För kolvkompressorer diskuteras inverkan av skadligt rum och hur detta till- sammans med tryckförhållandet påverkar valet av antalet steg. Något bör också nämnas om regleringsmöjligheter genom strypning, ändring av skadliga rummets storlek eller frikoppling av en eller flera cylindrar genom att tvångs- öppna sugventilerna till dessa.
Framställningen kompletteras med en översikt av olika kompressorkonstruk— tioner och de resultat, som man uppnår. Härvid jämföres med den teoretiskt erforderliga effekten vid isoterm kompression. -— Förloppen vid turbokompresso- rer beröres ej här, men det är lämpligt omnämna även dessa konstruktioner.
Kol'umotorer. Kolvmotorprocesserna ger god tillämpning på kretsprocesser och bör diskuteras ganska ingående. Vid genomgång av otto- och dieselproces- serna kan blandprocessen (seiligerprocessen) omnämnas, men teoretisk behand— ling av den bör normalt ej förekomma. Begränsningarna i kompressionsförhål- landet, som vid ottoprocessen (förgasarmotorn) förorsakas av bränslets egenska- per (sambandet mellan »spikning» och oktanvärde) och vid dieselprocessen av de mekaniska påkänningarna, bör diskuteras.
Förluster och verkningsgrader kan lämpligen åskådliggöras med hjälp av ett sankeydiagram. Totalverkningsgradens uppdelning på förbränningsverknings- grad, teoretiskt termisk, indikerad och mekanisk verkningsgrad diskuteras. Den indikerade verkningsgraden anger förhållandet mellan indikatordiagrammets yta och det teoretiska diagrammets som beräknats på gängse sätt med hjälp av gas— lagarna. Det teoretiska diagrammet skall då ge en verkningsgrad, motsvarande den teoretiskt termiska.
Som exempel på ett verkligt indikatordiagram kan visas ett sådant för en långsamtgående dieselmotor. (Erhålles enklast från något rederi.)
Behandlingen av verkningsgraderna enligt ovan avser närmast att orientera eleverna om för värmemotorer normala verkningsgrader samt om svårigheten att i praktiken fixera dessa data. Resonemanget bör avslutas med uppgifter på specifika bränsleförbrukningen för olika motorer och omräkning av dessa värden till totalverkningsgrader.
Samband mellan moment, effekt etc. som funktion av varvtalet vid en motor visas teoretiskt och kan beräknas med ledning av givna motordata. Även medel- kolvhastigheten bör behandlas.
Vid laboration med motorer får eleverna praktiskt bestämma de samband som behandlats teoretiskt.
För specialisering tillkommer kompletterande synpunkter på kompressorers O(Ch kolvmotorers praktiska utnyttjande. Beräkningsuppgift utföres.
Ängar och ångdiagram. Avsnittet syftar främst till att göra eleverna förtrogna med användningen av ångtabellcr och ångdiagram för vattenånga och köld— miedicr.
De elementära tillståndsändringarna, isobar, isoterm och isentrop, bör givetvis främst behandlas.
Det kanske även kan vara lämpligt att redan nu behandla Clausius-Rankine- processen (utan överhettning) och göra en jämförelse mellan denna och carnot— processen ur verkningsgradssynpunkt. Denna process återkommer senare vid behandlingen av ånganläggningar.
Fuktig luft. Framställningen i detta avsnitt ges en i huvudsak praktisk inrikt- ning med direkt sikte på tillämpning inom luftbehandlingsteknik. Eleverna bör trimmas att kunna utnyttja mollierdiagrammet vid uppvärmning, kylning, be- fuktning, avfuktning och blandning av luftmängder.
Däremot torde förloppet vid avdunstning i fuktig luft ej behöva klarläggas. För specialisering tillkommer beräkningsuppgift för luftbehandling. Strömningslära. Efter genomgång av definitioner på tryckhöjd, hastighetshöjd och strömlinje framställes förloppen vid friktionsfri strömning med hjälp av energibalanser för såväl volymkonstanta media som kompressibla. För de senare anges utan härledning sambanden vid kritisk hastighet. Tillämpningar är t. ex. pitotröret, lavalmunstycket, läckor.
Avsnittet strömning med friktion syftar främst till att ge praktiskt använd- bara formler och riktvärden för bestämning av strömningsmotstånd i rörled- ningar och vid areaförändringar. Den teoretiska bakgrunden till viskositets— begreppet och likformighet vid strömning (Reynolds tal) bör antydas för att inte framställningen helt skall hänga i luften.
Olika mätmetoder för bestämning av tryck, hastighet och mängd behandlas ingående. Främst gäller detta utnyttjande av stryporgan för mängdmätning. Vid laborationerna får eleverna tillfälle utnyttja mätmetoder av olika slag.
Värmeöverföring. För värmeledning ges definition på värmeledningstal samt excmpel på ledning genom en sektion med konstant area, varvid påpekas att temperaturfallet är rätlinigt.
Konvektionsbegreppet behandlas empiriskt och praktiska värden vid konvek- tion anges, varvid klart bör framhållas inom vilka gränser och under vilka förut- sättningar de empiriska ekvationerna gäller.
Värmeöverföring genom strålning behandlas i orienterande syfte utan några räkneexempel.
Värmetransmission genom plan vägg behandlas teoretiskt för att klarlägga det konventionella k-värdets uppbyggnad. Däremot kan förloppen vid koncen- triska skikt och ytförstorande element endast behöva omnämnas.
För specialisering tillkommer kortfattad orientering om gas- och flamstrålning samt beräkningsuppgift.
Värmeöverförande organ. Värmeväxlare. Uttrycket för logaritmiska medel- temperaturskillnaden ges utan härledning, varefter praktiska exempel på med- och motström kan genomräknas. Beträffande tvärström påpekas att medel- temperaturskillnaden här blir ungefär aritmetiska mediet av de värden som skulle erhållits vid med- respektive motström.
Väsentligt är att eleverna får klart för sig att de kapitalvärden som beror av eller är investerade i värmeväxlare, ång- och värmepannor är mycket stora. Det är därför naturligt, att särskild vikt måste läggas på de ekonomiska synpunk— terna.
Olika konstruktioner beskrivs, t. ex. dubbelrörs-, multipelrörs-, tubpanne—, platt-, lamell— och spiralvärmeväxlare etc.
För specialisering tillkommer beräkningsuppgift. Laborationer utföres inom avsnittet.
Ång- och värmepannor. Detta avsnitt är i huvudsak beskrivande och syftar till att ge en orientering om förekommande ång- och värmepannors allmänna ut- formning. Synpunkter bör ges på bl.a. värmeöverförande ytor och eldningS— anordningar. De krav som ställs på höga ångtryck och ångtemperaturer bör beaktas.
Matarvattenteknik omnämnes med tanke på dess betydelse, men någon mera ingående behandling avses ej.
Stor vikt bör läggas på bestämmelser och normer vid tillverkning och drift av ångpannor och tryckkärl. Det är särskilt väsentligt att säkerhetsbestämmelser behandlas relativt ingående.
Värmebalansen för en ång- eller värmepanna behandlas och följes av labora- tion eller demonstration.
Strömningsmaskiner. Den grundläggande teorin är nödvändig för den fort- satta behandlingen. Tyngdpunkten i avsnittet lägges på behandlingen av maski- nernas, främst pumpars och fläktars, praktiska utnyttjande.
Eulers ekvation ges utan härledning, däremot är det lämpligt att med hjälp av denna ekvation härleda affinitetslagarna. Likformighetslagarna härledes vid likformiga löphjul under förutsättning av identiska trianglar. Specifika varvtalen ges utan härledning och vissa riktvärden anges för pumpar och vattenturbiner.
För de sistnämnda diskuteras olika karakteristikor och deras praktiska an- vändning. Med hjälp av kataloguppgifter beräknas t. ex. lämpliga varvtal och erforderlig effekt för en pumpanläggning. Regleringsmöjligheter och förluster diskuteras för ändrade driftsförhållanden.
För fläktanläggningar behandlas även utnyttjande av kataloguppgifter för medier med annan täthet än de i diagrammen angivna.
De olika turbinerna, vatten-, ång— och gasturbiner behandlas översiktligt och beskrivande.
Laborationer utföres inom avsnittet. För specialisering tillkommer beräknings- uppgift.
Ång— och gasturbinanläggningar. Inom detta avsnitt behandlas elementär teori för anläggningarna samt de enskilda maskinernas funktioner och inbördes för- hållande.
Ångturbinanläggningar för alstring av enbart elenergi. Clausius-Rankine—pro- cessen utan överhettning beskrives först och dess termiska verkningsgrad beräk- nas och jämföres med carnotprocessens vid samma temperaturgränser.
Möjligheterna att förbättra verkningsgraden genom lägre kondensortryck, högre admissionstryck och genom överhettning diskuteras. Ett räkneexempel visar direkt förbättringen.
Med hjälp av temperatur-entropidiagrammet påvisas att ytterligare förbätt- ring kan ernås genom mellanöverhettning, varvid syftet är att få förloppet mera likt carnotprocessen. Ångavtappning för matarvattenförvärmning kan även om— nämnas. ' Man bör emellertid ej gå för långt i den teoretiska behandlingen, räkneexemp- len bör behandla processer utan mellanöverhettning och ångavtappning. Vid en sådan process diskuteras sedan de för anläggningen betydelsefulla verknings- graderna vilkas produkt här ger den totala.
Änganläggningar för kombinationen elenergi och värme. Här diskuteras för- bättringen av anläggningens verkningsgrad eller utnyttjningsgrad genom kom- binationen elenergi och värme. Exempel ges genom kopplingsschemor för t. ex. fjärrvärmesystem och industriella anläggningar, varvid även diskuteras de före- kommande systemen med ånga eller hetvatten.
För specialisering tillkommer behandling av lägenhetsuppvärmning med be- räkningsuppgift.
Gasturbinanläggningar. Avsnittet behandlas översiktligt, varvid synpunkter ges på möjligheterna att få relativt goda verkningsgrader genom regenerering, mellankylning och stegvis förbränning. Med hjälp av temperatur—entropidia— grammet påvisas liksom tidigare vid ånganläggningar hur strävan är att få för— loppet mcra likt carnotprocessen. Med hjälp av entalpi-entropidiagrammet kan ett enkelt räkneexempel ge betydelsen av att kompressorer och expansions- maskiner har höga termodynamiska verkningsgrader samt hur processens verk- , ningsgrad begränsas av den maximala gastemperaturen.
Utförandet av gasturbiner i öppna eller slutna system samt möjligheterna att i utnyttja gasturbiner som transportabla kraftverk eller som kraftkälla för kom- munikationsmedel omnämnes.
Kylanläggningar. Kalluftmaskinens princip anges medelst temperaturentalpi- diagrammet, som exempel kan nämnas Philipsmaskinen. Ytterligare behandling av dessa maskiner är ej nödvändig.
Kompressordrivna förångningsprocesser bör däremot ges en något fylligare genomgång. Förångningsprocessen vid enstegs kylmaskiner diskuteras. Köld- faktorn för en förlustfri anläggning utan underkylning beräknas och jämföres
med carnotprocessens mellan temperaturgränserna för förångnings— och konden- seringstemperatur.
Därefter kan med hjälp av praktiskt erhållna värden diskuteras de förluster, som erhålles i anläggningen.
Nlöjligheten att nedbringa effektbehovet genom uppdelning i steg beröres. Användningen av kompressordrivna kylanläggningar för olika användnings- områden beröres t.ex. inom födoämnesindustri, kemisk industri, för luftbehand- ling etc.
Absorptionsprocessen behandlas beskrivande och som ett specialfall förklaras Platen-Munters princip. Förmodligen är detta avsnitt något för avancerat, var- för det eventuellt endast skall omnämnas utan försök till analys.
Energitillgångar och utvecklingstendenser. Avsnittet är avsett att utgöra en avrundning av och överblick över vissa delar av kursinnehållet.
Svenska och globala energitillgångar ger en sammanfattning av de förutsätt- ningar som ligger till grund för dagens utbyggnad av energiproduktionen.
Jämförande synpunkter på anläggningar för alstring av elenergi ger perspektiv på de olika anläggningarnas speciella för- och nackdelar i olika sammanhang.
En analys av den tidigare utvecklingen och ett försök till extrapolering av utvecklingstendenserna in i framtiden avslutar kursen.
Planering
Allmän kurs. Den föreslagna ordningsföljden mellan kursplanens olika avsnitt
kan tjäna som mönster men får ej betraktas som definitiv och fastlåst. Alla , avsnitt skall behandlas, och det är därför nödvändigt med en tidsplanering. Till !
ledning för en sådan anges följande förslag till fördelning av de olika avsnitten. i Om varje veckotimme antages ge minst 30 effektiva lektionstimmar, erhålles '
vid 5 vtr totalt 150 lektioner.
Årskurs 2, 5 vtr Antal lektions- timmar
1. Bränslen och förbränning .............. 8 2. Ideala gasers termodynamik ........... 28 i 3. Termodynamiska tillämpningar ........ 12 4. Ångor och ångdiagram ................ 6 5. Fuktig luft ........................... 6 6. Strömningslära ....................... 8 | 7. Värmeöverföring ...................... 10 | 8. Värmeöverförande organ .............. 12 : 9. Strömningsmaskiner ................... 12 10. Ång- och gasturbinanläggningar ........ 12 11. Kylanläggningar ...................... 4 12. Energitillgångar och utvecklingstendenser 2 Laborationer ......................... 30
Totalt i årskurs 2
Laborationer har upptagits med 30 lektionstimmar vilket motsvarar 1 vte som lämpligen bör förläggas som två timmar varannan vecka. Vid vissa tillfällen kan för laboration krävas längre tid än två lektioner, varför planeringen av schemat bör vara sådan att en förlängning av laborationstiden är möjlig. Under labora- tionstid bör även konstruktionssalar och institutionsbibliotek vara disponibla för eleverna.
Specialisering. De fem veckotimmarna fördelas på schemat med 2 vtr för teori och laboration och med 3 vtr för konstruktionsövningar.
Samverkan
Det är för undervisningen i ämnet energi nödvändigt med tidigt anordnade * ämnes- och klasskonferenser för planering och samordning av olika kursplaner. [ Den kontinuerliga uppföljningen av direktiven ombesörjes av varje enskild l lärare i samverkan med övriga lärare. i För att termodynamiken skall kunna läsas med förståelse bör eleverna ha i någon kännedom om de matematiska grunderna av integralkalkylen. Bestämda
integraler av formen g: h % och y : h a:” ' da: utnyttjas vid definitio- nerna av volymändringsarbete och tillståndsändringar, vilkas behandling beräk- nas börja i oktober. Vid denna tidpunkt har integralkalkylen just påbörjats och eleverna får i termodynamiken omedelbart tillämpning på matematiken. — Framställningen avses bygga på integraler endast i den utsträckning som är er- forderligt dels för förståelsen av vissa grundbegrepp inom termodynamiken, dels för härledning av några viktiga formler. I tillämpningarna bör integralräkning sålunda i regel undvikas.
Grunderna till värmeläran har givits i fysik i årskurs 1 där tryck, täthet, specifikt värme, temperatur, termisk utvidgning för fasta och flytande kroppar samt ångor och luftfuktighet definierats. Dessa begrepp behöver därför endast kortfattat repeteras, vilket även gäller avsnittet om strålning. Gasernas all- männa tillståndslag har i fysiken getts utan omnämnande av gaskonstanterna.
Aggregationsformer samt de elementära förbränningsekvationerna har klar- lagts i grundskolans kemiundervisning och i årskurs 1. I energi kan dessa av- snitt direkt anknytas till vad som tidigare lästs i kemi. *, Mellan de tekniska tillämpningsämnena är samverkan naturlig och nödvändig. Detta gäller exempelvis materialval, konstruktiva och produktionstekniska syn- punkter på energitekniska apparater och maskiner, tillämpning av mekanik vid härledning av energitekniska formler, utformning och säkerhetsbestämmelser vid tryckkärl etc.
I energi diskuteras även ekonomiska synpunkter på bl. a. Värmeöverförande organ och anläggningar, vilket innebär samverkan med företagsekonomi.
Ergonomi förutsätter kännedom om bl. a. luftbehandling och värmestrålning, som behandlas i fysik och energi.
ratorieutrustning. För studiebesök och studieresor förutsättes samverkan mellan lärarna i tek- niska tillämpningsämnen samt i ergonomi och företagsekonomi.
Laborationer, studiebesök etc.
Avsikten med demonstrationsförsök kan vara att klargöra för eleverna ett för- lopp, en process eller en maskins funktion. Ett åskådligt försök fastnar också bättre i minnet och kan ge impuls till eget initiativ. Det är därför lämpligt att undervisningen i energi stöds av demonstrationer som utföres i klassrummet eller i laboratoriet. Vissa av de nedan föreslagna laborationerna lämpar sig Väl som demonstrationer.
Laborationer syftar till att göra eleverna förtrogna med energiteknisk mät- teknik, provning och kontroll. Arbetsuppgifterna skall omfatta experimentellt studium av energitekniska förlopp, maskiner och anläggningar samt utvärdering av mätresultat.
Laborationerna bör vardera i regel ej omfatta mer än ett fåtal »enhetsopera- tioner». Eleverna får troligen bättre behållning av flera laborationer som är mindre omfattande än ett fåtal mera komplicerade.
I regel bör uppgifterna utföras av eleverna själva i grupper om högst fem elever. Laborationen bör instuderas och organiseras av eleverna själva, varvid protokollförare och eventuell försöksledare samt observatör utses. Lärare och förekommande laboratoriepersonal övervakar arbetet men bör i övrigt undvika att ingripa.
Laborationstidens längd har föreslagits till två lektionstimmar, vilket normalt bör vara tillräckligt. Vid vissa tillfällen kan dock längre tid krävas, varför sche- mat om möjligt bör läggas så, att en förlängning är möjlig, vilket nämnts ovan under avsnittet Planering.
Följande utgör exempel på lämpliga laborationer. Omkring tio laborationer utföres.
1. Analys av förbränningsgas med orsatapparat.
2. Bestämning av kolvkompressors volymkapacitet.
3. Bestämning av karakteristiska driftskurvor för förbränningsmotor.
4. Bestämning exempelvis med strypkalorimeter av tillståndet för fuktig vat- tenånga.
5. Bestämning av friktionsförluster och stötförluster vid vattens strömning i rör, ventiler och krökar.
6. Bestämning av koefficienter för utströmning av vatten genom munstycke och bestämning av vattenstråltryck mot ytor.
7. Hastighets- och mängdmätning vid strömning.
. Bestämning av Vätskors viskositet.
Slutligen förutsättes samverkan mellan energi och elteknik beträffande labo-
. Bestämning av kritiska värdet för Reynolds tal vid olika inströmningsför- hållanden. 10. Analys av k-värdet vid värmeväxlare. 11. Bestämning av värmebalans för ång- eller värmepanna. 12. Försök med roterande kärl. 13. Bestämning av karakteristiska kurvor för pump eller fläkt. 14. Bestämning av karakteristiska data för kylanläggning med kompressordrift. 15. Försök med luftbehandlingsaggregat.
Även andra laborationer kan vara lämpliga, såsom försök med vattenturbin, ångturbin och gasturbin, modellförsök vid vattenströmning, vindtunnelförsök etc.
Av ovan föreslagna laborationer kan flera uppdelas i flera försöksomgångar eller ersättas av demonstrationer med hel eller halv klassavdelning.
Studiebesök är nödvändiga för en god förståelse av tillämpningsämnen som energi. Givetvis bör i första hand närbelägna studieobjekt studeras såsom labo- ratoriets utrustning, skolans värmesystem, stadens reservkraftverk etc. — För studium av anläggningar, industrilaboratorier och energitekniska enheters till- verkning blir även studieresor nödvändiga.
Hjälpmedel
Läroböcker är givetvis de viktigaste hjälpmedlen vid undervisningen i energi. Allmänt gäller att till läroboken bör finnas studiehandledningar för eleverna och lärarhandledning till vilket kan fogas material i form av bildband, filmer, planscher m.m.
Demonstrationsmateriel och laboratorieutrustning är väsentliga hjälpmedel för en effektiv undervisning i ämnet.
En handbok innehållande erforderliga formler, diagram och övriga uppgifter av energiteknisk art är ett nödvändigt komplement till läroböckerna.
Institutionsbiblioteket bör ha för elevernas och lärarnas arbete nödvändiga handböcker, monografier, broschyrer och tidskrifter.
Tillåtna hjälpmedel vid muntliga och skriftliga prov bör i regel motsvara de hjälpmedel som en praktiskt arbetande ingenjör utnyttjar.
Elteknik MÅL
Undervisningen i elteknik har till uppgift att med fysikens ellära som underlag ge eleverna vidgade kunskaper i ellärans, elektronikens och elmätteknikens grunder, att ge någon kännedom om vanligare elapparaters, elmaskiners och elutrust-
ningars viktigaste driftegenskaper och användning,
att orientera om elektriska starkströmsanläggningars utförande i stora drag inom kraftförsörjning och kraftanvändning, samt att orientera om de risker som är förbundna med starkströmsanläggningar och
om de viktigaste föreskrifterna rörande dem.
HUVUDMOMENT
Eltekniska grunder Elmaskiner Elanläggningar
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr
Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av fysikens ellära från årskurs 1. Kondensatorer och kapacitans. Spolar och induktans. Enfas växelströmskretsar med resistans, induktans och kapacitans. Trefas växelström. Stjärn- och triangel— koppling. Trefasledningar. Trefaseffekt.
Passiva och aktiva elektronikkomponenter. Elektronrörs- och transistorför— | stärkare. Likriktare av elektronrörs— och halvledartyp. Styr- och reglerkretsar. Relä-, puls- och räknekretsar.
Elmätinstrument. Mätning av elstorheter. Elmätare. Slingoscillografen. Kated- stråleoscilloskopet. Ehnätning av icke-elstorheter. Givartyper. Fjärrmätning. Fjärrkontroll. Exempel på mät-, styr- och reglerutrustningar. l
Räkneexempel. Elmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad och verkningssätt. Likströms— ] generatorers driftegenskaper och användning. Likströmsmotorers driftegenska- per, startning, hastighetsstyrning och användning. Leonardomformaren.
Synkronmaskinen som generator och motor. Trefas asynkronmotorns uppbygg- ' nad, verkningssätt, driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och använd- ! ning. Enfas asynkronmotorn. Växelströms-kommutatormotorer.
Enfas- och trefastransformatorers uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Mättransformatorer. Roterande omformare. Strömriktares upp- | byggnad, driftegenskaper, spänningsstyrning och användning.
Elmagnetiska apparater. Elmagnetiska förstärkare. Småmotorer. Syngonele- ment. Exempel på automatisk styrning och reglering av elmotorer.
Räkneexempel.
Elanläggningar. Sveriges elkraftförsörjning. Produktion, överföring och distri- bution av elkraft. Samkörning mellan vattenkraft och värmekraft. Eldistribu- tion inom städer och samhällen. Transformatorstationer. Tariffer vid elkraft- försäljning.
Installationer för lågspänning i verkstadslokaler och liknande. Installations-
föreskrifter och allmänna skyddsåtgärder. Installationsledningar och installa- tionsapparater. Tillåten belastning och säkring av ledningar. Ledningsscheman. Exempel på installationer för ljus och kraft i verkstäder.
Elmotordriftens grunder. Elmotorers skyddsformer, uppställning och inkopp- ling. Start-, regler- och skyddsapparater. Elutrustningar för lyftdon, pumpar, fläktar och verktygsmaskiner. Elvärme och elbelysning inom hantverk och industri.
Brandfaran och personfaran vid elektriska starkströmsanläggningar och erfor- derliga skyddsåtgärder. Lagar och föreskrifter angående starkströmsanlägg- ningar. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Entreprenörsrätt. Räkneexempel.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
| I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet hänvisas till anvisningar för I ämnet elmaskiner.
Ämnesstoffet i ämnet elteknik skall lägga huvudvikt vid enkla utrustningar från elektroniken, elmättekniken och elmaskinerna samt deras viktigare till- lämpningar inom maskinteknisk verksamhet. Ämnesstoffet skall ej omfatta så- dana detaljer som sammanhänger med teori, konstruktion och tillverkning av , elkomponenter, t. ex. elapparater och elmaskiner. I stället skall huvudvikt läg- ; gas vid elkomponenternas driftegenskaper och användningsmöjligheter. [ Vissa synpunkter kan anläggas på speciella kursmoment. I den utvidgade el- ' läran bör endast symmetriska trefassystem behandlas. Elektronikavsnittet ge- nomgås orienterande. Detsamma gäller även de uppräknade funktionskretsarna. Elmättekniken skall inskränkas till de vanligaste mätinstrumenten och mätmeto- derna. Exemplen på industriella tillämpningar skall vara hämtade från de ma- skintekniska områdena. Elmaskinerna behandlas endast i huvuddrag. Största vikten skall läggas vid elmotorer, särskilt likströms- och asynkronmotorer med tillbehör. Synkronmaskiner, transformatorer och speciella maskintypcr behand— las kort orienterande. Strömriktaren och dess användning vid exempelvis motor- drift bör dock särskilt beaktas. Huvudmomentet elanläggningar skall i stort sett ha orienteringskaraktär. Viktigast är här installationsledningar, deras tillåtna belastning och säkring, och principerna för elmotordrift samt start—, regler- och ; skyddsapparater för elmotorer. Viktigt är också en orientering om elfaran och elföreskrifterna. '
Samverkan
Allmänt hänvisas till vad som säges under ämnet elmaskiner.
Speciellt för elteknik gäller att de maskintekniska tillämpningarna av el- tekniken skall spela en stor roll i ämnet och hela tiden bör belysas med enkla exempel i elteknikundervisningen. Kursen i elteknik bygger direkt på ämnena matematik, fysik och teknologi i årskurs 1. hiellan elteknik, matematik och fysik
i årskurs 2 torde inga nämnvärda samordningsproblem finnas. Däremot kan vissa samordningsproblem uppstå mellan elteknik och de maskintekniska äm- nena i årskurs 2. Eltekniken måste i största möjliga utsträckning anpassas efter de maskintekniska ämnenas krav på vissa förkunskaper i elteknik hos eleverna. Flertalet maskintekniska ämnen i årskurs 2 torde ganska tidigt under läsåret ställa dylika krav. Det är framför allt kännedom om elmotorer och elmotorut- rustningar som erfordras först, nämligen för lyft- och transportanordningar, pum- par, fläktar, kompressorer, verktygsmaskiner etc. Senare under läsåret torde kraven öka på elevernas eltekniska kunskaper om användning av elinstrument, elkomponenter och ehnaskiner för styrning och reglering vid laborationer och konstruktioner i de maskintekniska ämnena. För att underlätta samordning och samverkan mellan el- och maskintekniken kan det eventuellt vara lämpligt att i eltekniken studera elmaskiner och elmotordrift parallellt och likaså elektronik och elmätteknik. Koncentrationsläsning av eltekniken med exempelvis 6 vtr enbart under höstterminen i årskurs 2 är en annan tänkbar lösning av samord- ningsfrågan.
Laborationer, studiebesök etc.
Också här hänvisas i första hand till ämnet elmaskiner.
Speciellt för elteknik gäller att eftersom elevlaborationer ej ingår i elteknik- kursen på den maskintekniska linjen, är det angeläget, att läraren demonstrerar de viktigaste elkomponenterna, elapparaterna och elmaskinerna i drift och an- vändning. Några enstaka kvantitativa försök med elutrustningar under lektions- tid kan också vara värdefulla.
Hjälpmedel
Se anvisningar till ämnet elmaskiner.
Elteknisk linje
Matematik — se maskinteknisk linje
Fysik — se maskinteknisk linje
Kemi — se maskinteknisk linje
Svenska —— se social fackskola.
Engelska —— se social fackskola
Tyska — se social fackskola Samhällskunskap — se maskinteknisk linje Företagsekonomi — se maskinteknisk linje Ergonomi — se maskinteknisk linje
Gymnastik — se social fackskola
Ellära MÅL
Undervisningen i ellära har till uppgift att ge eleverna kunskap om och förståelse för de viktigaste elektrotekniska la- garna jämte deras praktiska tillämpningar, att utveckla elevernas förmåga att dels praktiskt handha apparatur och kompo- nenter, dels teoretiskt bedöma däri ingående delars funktion och dimensione- ring, samt att stimulera intresset för de elektrotekniska tillämpningsämnena genom att ge goda grundkunskaper på områden, som har central betydelse från tillämp- ningssynpunkt.
HUVUDMOMENT
Likströmskretsar Elektriska fältet Magnetiska fältet Växelströmslära Mätteknik
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 6 vtr varav 2 vtr laborationer
Likströmskretsar. Den elektriska strömmens natur och verkningar. Ström, spän- ning, potential och resistans. Elektromotorisk kraft. Ohms och Kirchhoffs lagar. Nätverksanalys. MKSA-systemet. Energi, effekt och verkningsgrad. Elektrolys och elektrolytiska spänningskällor. Termoelektromotorisk kraft. Icke-linjära resistanser. Varistorn. Elektronemission. Dioden.
Elektriska fältet. Den elektriska laddningen och det elektriska fältet. Fältbilder, spänning, fältstyrka, kapacitans och dielektricitetskonstant. Kondensatorer. Koppling av kondensatorer. Isolatorer. Kraftverkan i elektriska fält. In- och ur- koppling av kapacitiva kretsar. Elektronens rörelse i elektriska fält. Grunddra— gen av katodstråleoscilloskopet. Magnetiska fältet. Olika slag av magneter och det magnetiska fältet. Fältbilder. Strömkraftlagen. hIagnetiska kretsar. Flöde, flödestäthet, reduktans, permeabili- tet, magnetisk fältstyrka. Induktionslagen. Självinduktans och ömsesidig induk- tans. Hysteres och Virvelströmmar. Växelströmslära. Grundbegrepp vid Sinusformade och icke-Sinusformade växel- spänningar. Sinusformade växelspänningar och växelströmmar framställda mate— matiskt, med vågdiagram och med visardiagram. Kretsar med resistans, kapaci- tans och induktans. Serie- och parallellresonans. Transformatorn elementärt. Växelströmseffekt. Trioden och elementärt om växelspänningars förstärkning.
Något om gasfyllda rör. Dioden och tyratronen. Katodstråleoscilloskopet utför- ligare behandlat.
Mätteknik. Systematisk genomgång av viktigare mätinstrument och mätmetoder vid lik- och växelspänning. Mätnoggrannhet. Mätfelstyper. Korrektion och kali- brering.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Lärostoffet bör uppdelas i årskurs 1, så att de matematiskt mest krävande delarna förskjutes mot vårterminen och där genomgås som en fördjupning i samband med repetition. Visst lärostoff som normalt ingår i ämnet elektronik upptages som en integrerande del av ämnet ellära i årskurs 1, medan de delar av elläran som förutsätter matematik från årskurs 2 förts till elektronik i årskurs 2.
För fackskolan medför en sådan fördelning av lärostoffet vissa fördelar. Dels sker övergången långsamt till en för vissa avsnitt nödvändig abstrakt och syste— matiserad lärogång, dels nödvändiggöres repetitioner vid åtminstone två marke— rade tidsperioder. Dessutom ligger integrationen av elläran och elektroniken helt i linje med intentionerna för den tekniska fackskolans läroplan. Elektroniken bör på grund av den tekniska utvecklingen alltmer betraktas som en i sina grund- ? läggande delar naturlig beståndsdel eller utvidgning av elläran. Genom att någon elementär elektronik läses i årskurs 1 vinnes dessutom att studierna i äm— net telekommunikation underlättas, speciellt i början av årskurs 2.
Särskilt må framhållas vikten av att eleverna bibringas säkra kunskaper i de , centrala delarna av ämnet, t.ex. nätverks- och kretsbehandling från lik- och i växelspänningssynpunkt. På grund av ämnets natur är det självfallet förståelsen 1 av funktionen av komponenter och verkningssättet hos apparatur som är det väsentliga, men för detta fordras en omfattande för elevernas stadium avpassad numerisk träning utgående från ett fåtal framdiskuterade eller härledda formler, * vilka måste inläras. | Elläran inrymmer även elektrisk mätteknik som lämpligen behandlas under hela läsåret som exempel på de lagar och samband som skall inläras i själva el- | läran. I slutet av läsåret kan emellertid en samlad systematisk genomgång av mättekniken ske, varigenom även tillfällen till repetition av väsentliga delar av ' elläran kan utnyttjas. Övriga moment av mättekniken inövas vid det laborativa [ arbetet, som utgör en väsentlig del av kursen och som förutom att vara ett stöd ; för kunskapsinhämtandet speciellt bör syfta till att öva elevernas förmåga att ' bedöma mätnoggrannhet och mätfel och dessas inverkan på slutresultatet.
Efter en relativt kort inledning (atomens uppbyggnad, ledare, halvledare och isolatorer, elektrisk laddning, elektriskt fält, spänning, laddning i rörelse, den elektriska strömmen och dess verkningar) av kvalitativt slag anknuten till grundskolans fysikkurs övergår man till ett praktiskt handhavande och studium
av vridspoleamperemetem och voltmetern (Ohms lag I, resistans, Kirchhoffs lag I).
Enkla mätningar och räkningar utföres samtidigt. Grafiska symboler och tek- niskt riktiga kopplingsscheman införes. För den grundläggande förståelsen kan det vara viktigt att kopplingsscheman redan från början införes med spänning till vänster och belastning eller dylikt till höger med läsning av scheman från vänster till höger (motståndskopplingar, serie- och parallellkoppling, strömdel— ningsformler, resistivitet, motståndstyper, resistansmätningar).
Strömmens kemiska verkningar och elektrolytiska spänningskällor genomgås kortfattat, varefter stromkretsar behandlas utförligt under ständigt praktiskt handhavande eller ständig demonstration och räkning (Ohms lag II, potential— fördelning, Kirchhoffs lag II, nätverk, kompensationsmätning, energi, effekt och verkningsgrad).
Olinjära komponenter behandlas och ström som funktion av spänning ritas grafiskt. Större vikt bör läggas vid metoderna för kretssolvering än vid t.ex. elektroniska konstruktionsdetaljer (resistansers temperaturberoende, glödlampor, elektronemission, dioden och dess karakteristika, diod-resistans i enkel koppling med potentialbetraktelser, arbetslinje, arbetspunkt, spänningsberoende motstånd, varistorn).
Det elektriska fältet behandlas, varvid fundamentala kvantitativa samband fås med ballistisk galvanometer, som införes utan matematisk härledning för dess verkningssätt (laddning, kapacitans, dielektricitetskonstant, koppling av kon- densatorer i serie och parallellt, upp— och urladdning av kondensatorer utan ma- tematisk härledning, fältstyrka, kraftverkan i elektriska fält).
Elektronrörelser i elektriska fält genomgås så mycket att grunddragen av katodstråleoscilloskopet kan förstås. Oscilloskopet bör här införas i undervis- ningen för att senare användas vid undersökningar av magnetiska fältet och i växelströmsläran bl. a. i de stycken där matematisk motivering för kvantitativa samband ej kan ges.
Magnetiska fältet behandlas. Den magnetiska vågen, ballistiska galvanome- tem och fluxmetern användes för belysning av kvantitativa samband (ström- , kraftlagen, magnetiska kretsen med träning i att konstruera, räkna och mäta på i enkla fall, hysteres och Virvelströmmar behandlas beskrivande, induktionslagen,
in- och urkoppling av magnetiska kretsar kvalitativt, oscilloskopanvändning). i Kortfattad översikt över olika sätt att alstra emkzer ges, varvid förutom elektrolytiska spänningskällor och inducerade emkzer införes termoemkzer. En översikt av MKSA-systemet kan här lämpligen ges.
Växelströmsläran påbörjas med utförlig behandling av grundbegrepp under ständigt praktiskt handhavande av instrument och komponenter i från början mycket enkla kopplingar. Den matematiska motiveringen för fasförskjutning inskränkes till ett minimum enär derivatabegreppet då ej är bekant. Oscillosko- pe: och övrig mätutrustning användes för verifiering av kvantitativa samband efter kvalitativ genomgång (alstring av sinusformad spänning i enkelt fall, växel—
spänningar i allmänhet, vågdiagram, visardiagram, kretsar med resistans, kapa— citans och induktans i ett synnerligen begränsat antal fall, serie- och parallell- resonans speciellt, den ideala transformatorn, växelströmseffekt, wattmeter).
Trioden och det mest elementära om växelspänningars förstärkning behandlas grafiskt. Likaså de vanligast förekommande gasfyllda rören, dioden och tyristorn, varefter oscilloskopet något utförligare kan behandlas.
En systematisk genomgång av mätinstrument och mätmetoder utföres, varvid mätning av icke-elektriska storheter med elektriska metoder kan beröras.
Efter denna första genomgång av elläran, vilken bör vara avslutad vid mitten av vårterminen, har undervisningen i matematik kommit så långt att en syste— matisk och mera abstrakt behandling av vissa delar av ämnet kan genomföras under samtidig repetition och utvidgning av tidigare genomgångna avsnitt. Så- lunda kan t. ex. induktionsfenomen tas upp till behandling med hjälp av deriva- tor och induktansbegreppet klargöras. Vidare kan en matematisk motivering till fasförskjutningar vid induktans och kapacitans ges. Kirchhoffs lagar kan upp- ställas för kretsar innehållande även induktans och kapacitans osv.
Samverkan
Elläran är ett relativt teoretiskt ämne, som kräver en god matematisk grund. Den tvååriga studiegången kräver att elläran i allt väsentligt måste vara genom— gången i första årskursen innan tillämpningsämnena påbörjas. Detta medför i sin tur ett krav på koncentration av undervisningen i matematik. Frågan bör behandlas av ämneskonferenserna så att de lokala möjligheterna till samverkan mellan matematik och ellära utnyttjas på bästa sätt.
Det är från ellärans synpunkt viktigt att funktionsläran införes på ett tidigt stadium i matematik. Funktionsbegreppet och funktioners grafiska framställning är av betydelse för beskrivning av även den mest elementära elläran. Begreppet derivata och dess tillämpningar i de enklaste fallen måste också införas senast vid mitten av vårterminen i årskurs 1. Derivatan till sinusfunktioner bör tidigt kunna postuleras efter diskussion. Detta kan synas innebära en alltför stark forcering av matematiken, men man kan däremot anföra dels att matematiken i hög grad skall tjäna de tekniska ämnena, dels att man i erforderlig utsträck- ning måste ge avkall på kravet på stringens i den matematiska framställningen. Det är vidare odisputabelt att derivatabegreppet liksom senare integralbegrep- pet i årskurs 2 för ellinjen är nödvändiga för förståelse av vissa elektriska grund- begrepp.
Samtidigt måste kraftigt understrykas betydelsen av att ellärans matematiska inriktning begränsas. Liksom i övriga ämnen är det här mera fråga om att ge färdighet i att numeriskt och praktiskt utnyttja den matematiska kunskapen på elläran och mindre fråga om att lösa sådana problem i vilka matematiken ingår som ett led i ett självständigt kombinerande av olika moment av elläran.
För behandling av svängnings- och Vågrörelselära i fysik kan förutsättas, att visardiagram, förstärkare och oscilloskopet är genomgångna i ellära.
& 3 | i
Om två timmar per vecka anslås till laborationer sker delning och gruppindel- ning av klassen på vanligt sätt. Laboration i vanlig mening utföres emellertid ej. I stället bedrives laborationerna så att samtliga grupper var för sig men ungefär samtidigt gör motsvarande kopplingar, beräkningar och deltager i korta diskus- sioner av företeelser, instrument, konstruktioner m.m. under lärarens direkta led- ning. Härigenom vinnes såväl en snabb förståelse av den rent praktiska sidan av ämnet som att teori och praktik uppleves samtidigt. Protokollet bör därvid få formen av under lärarens ledning avfattade lektionsanteckningar med tydliga och tekniskt riktiga kopplingsscheman, klart uppställda mätresultat och korta kommentarer, feldiskussioner, konstruktionssynpunkter och dylikt. Genom dessa lektions-laborationer får eleven träning i den för detta stadium relativt svåra konsten att ställa upp och kommentera mätprotokoll. Dessutom vinnes tid, men framför allt nås den stora fördelen av en naturlig och lätt anpassning mellan vanliga lektioner med övningsräkningar och laborationer. När eleven vunnit tillräcklig erfarenhet kan så småningom normala laborationer påbörjas och själv- ständigheten gradvis utvecklas.
I sammanhanget bör också observeras att arrangemanget med lektionslabora- tioner innebär ett särskilt effektivt utnyttjande av den relativt dyrbara labora- torieutrustningen.
Parallellaborationer förutsättes genomgående, vilket ställer särskilda krav på laboratorieutrustningen.
Hjälpmedel Då undervisningen i ellära i första hand syftar till att ge systematiska kunskaper inom ett relativt begränsat område blir densamma i mindre utsträckning av orienterande karaktär. Undervisningen blir i första hand av experimentell natur och sker med materiel ur skolans egen laboratorieutrustning. Experimenten bör emellertid kompletteras med bildbands— och filmundervisning inte minst i de fall de tekniska tillämpningarna skall belysas med avseende på praktisk utformning och genuin miljö.
Teknologi E och K MÅL
Undervisningen i teknologi har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik, hållfasthets- lära och ritteknik (E och K),
att ge orientering om konstruktion, tillverkning och användning av konstruk- tionselement och apparater som har anknytning till eltekniska utrustningar (E) eller till kemiteknisk industri (K), att ge någon kännedom om transportdon samt värme- och strömningstekniska maskiner och anläggningar (E), samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad (E och K).
Materiallära Mekanik Hållfasthetslära Tillverkningslära Konstruktionselement Ritteknik Maskinlära (E)
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, E = 7 vtr varav 2 vtr demonstrationer, rit- och konstruktionsövningar
K = 5 vtr varav 1 vte demonstrationer, rit— och konstruktionsövningar
M ateriallära. Materials egenskaper och meritvärden. llIaterials strukturbyggnad. Materialbehandling.
Mekanik. Statik: kraftjämvikt i planet. Tyngdpunkt hos linjer, ytor och krop— par. De enkla maskinerna.
Kinematik: likformigt accelererad rätlinjig rörelse. Likformigt accelererad rota- i tionsrörelse. Rörelsers sammansättning.
Partikeldynamik: accelerationslagen. Centripetalkraft och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt, verkningsgrad.
Systemdynamik: likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel. H ållfasthetsläm. Dragning och tryck. Spännings— och deformationslagarna. Mate- rialprovning, tillåten påkänning.
Skjuvning. Spänningslagen. 4; Vridning. Spännings- och deformationslagarna.
Böjning: tvärkrafts- och momentdiagram för enkla belastningsfall. Tröghets- moment och böjmoment för enkla ytor. Spänningslagen. Deformationen för enkla ; belastningsfall. i
Sammansatt hållfasthet. Adderbara spänningar. Jämförelsespänning. i Knäckning. Elastisk och oelastisk knäckning. %
l l !
Tillverkningslära. Mätteknik. Hopfogning, tillformning, frånskiljning. Produk- tionsteknik.
Konstruktionselement. Fasta förband. Linor, kedjor. Förhållanden vid motor- och maskindrift. Kuggväxlar, remmar, kopplingar, bromsar. Axlar, glidlager, rull— ningslager. Vevrörelsens element, kammar. Fjädrar. Allmän maskinbyggnad.
Ritteknik. Grundläggande ritteknik. Rit- och konstruktionsövningar.
ll/[askinlära (E). Cisterner och behållare. Transportdon. Grundläggande teori för maskiner. Förbränningsmotorer. Fläktar, kompressorer, pumpar. Kyl- värme—, ång- och vattenkraftanläggningar.
En tekniker bör kunna läsa och förstå ritningar samt ha kännedom om de ma— skintekniska apparater och konstruktioner som har samband med vederbörandes fack.
Man kräver att en konstruktion skall ha ändamålsenlig funktion, tillräcklig hållfasthet, medge ekonomisk tillverkning, vara väl hanterbar och ekonomisk i användning samt helst också ha tilltalande form. Allt konstruktionsarbete måste därför ske under beaktande av konstruktiva, tillverkningsmässiga, ekonomiska och estetiska synpunkter.
Varje konstruktion, enkel eller sammansatt, måste läggas upp med flera alter- nativ beträffande såväl den tekniska lösningsprincipen som val av material och tillverkningsmetod. Resultatet blir inte sällan en kompromiss, därför att de olika kraven kan stå i motsatsförhällande till varandra.
Ämnet teknologi utgör en integration av kunskaper inom områdena material-
l lära, mekanik, hållfasthetslära, konstruktionselement, tillverkningsmetoder och !. ritteknik samt skall ge kännedom om apparat- och maskinkonstruktioner. ' Syftemålet med ämnet är att ge eleverna sammanfattande och orienterande kunskaper inom dessa ämnesområden som en förberedelse dels för studier i de eltekniska (E) respektive de kemitekniska (K) ämnena, dels för kommande verk— samhet.
Ämnet teknologi är upplagt som ett ämnesblock och det skall behandlas som en enhet. En väsentlig del av syftet med undervisningen skulle förfelas om äm— net mer eller mindre formellt uppdelas i helt skilda avsnitt. Uppställda problem och uppgifter anknyts till syntesexempel varvid lösningsprinciper, material och tillverkningsmetoder diskuteras.
Arbetssätt
Undervisningen bedrivs på likartat sätt som anges i anvisningar för ämnet teknologi M, medan givetvis planeringen måste ske med hänsyn till det lägre timtalet i ämnet för K och E. Problemställningar och arbetsuppgifter för ele- verna skall anknyta till eltekniska (E) och kemitekniska (K) konstruktioner och utrustningar, då så är möjligt.
5 Betingstudier är möjliga i ämnet och läsårets indelning i perioder enligt av— snittet .Planering kan utgöra ledning för betingsplanering.
Kommentarer till speciella kursmoment
Väsentliga avsnitt skall behandlas relativt allsidigt, medan andra måste studeras översiktligt eller i informationssyfte. I det följande ges synpunkter i dessa av- seenden för de olika avsnitten.
Undervisningen bör inledas med att läraren presenterar en konstruktion och
diskuterar denna med klassen. I samband därmed orienterar läraren om ämnet och dess kursavsnitt i stora drag samt hur undervisningen kommer att bedrivas.
Materiallära. Det väsentliga i kursen är att beskriva de material som används för konstruktionselement samt för eltekniska (E) respektive kemitekniska (K) utrustningar. Ekonomiska synpunkter beaktas.
Följande material behandlas: kolstål, låg— och höglegerade stål, gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn, aducergods, lättmetaller, tunga metaller, legeringar, lagermaterial, fibermaterial, plaster, gummi; keramiska material, betong, oljor och smörjmedel.
Vid genomgång av olika material bör en orientering ges om strukturbyggnad, tillståndsdiagram och omvandlingar i fasta faser. Härigenom kan eleverna få någon inblick i sammansättningens och behandlingsmetodernas betydelse för materialens egenskaper och användning. —— Hårdhetsprov utföres som demon- stration.
En kortfattad information ges om korrosion, röta och ytbehandling samt om materialbeteckningar, normblad och kataloger.
Mekanik. Undervisningen i mekanik skall omfatta sådana avsnitt, som är nödvändiga för att lösa elementära hållfasthetsproblem och enkla beräknings- uppgifter med anknytning till konstruktionselement, apparater och maskiner. De matematiska grunderna beträffande trigonometriska funktioner, derivata— och integralbegreppen, funktionen e!” m.m. läses av eleverna först senare, varför härledning av mekanikens formler i regel ej kan göras. I många fall kan en gra- fisk lösning, ett diagram eller nomogram ge eleverna en god bild av samspelet mellan krafter och övriga faktorer vid mekaniska förlopp. _— Huvudvikten bör i regel läggas vid att ge eleverna vana att använda vanliga formler. Internationella enhetssystemet bör användas.
Inom statiken definieras begreppen aktion och reaktion, massa, tyngd, kraft, vektor, stel kropp, materiell punkt samt aktiva och passiva krafter. -— Vidare behandlas sammansättning av krafter i planet, parallella krafters resultant och kraftparallellogrammen samt statiskt moment och kraftpar. ——- En orientering ges om tyngdpunkt för linjer, ytor och kroppar. — Vidare behandlas villkoren dels för jämvikt vid krafter i planet med och utan friktion, dels för statiskt be— stämda system och statisk stabilitet.
De enkla maskinerna, dvs. hävstången, enkla spelet, blocket, lutande planet, kilen och belastad lina runt cylinder, behandlas matematiskt i den mån så är möjligt med tanke på elevernas kunskaper i matematik. Vid de tre sistnämnda blir grafisk behandling eller åskådliggörande med diagram nödvändigt.
Dynamik omfattar kinematik, partikeldynamik och systemdynamik. I kine— matik behandlas likformigt accelererad rätlinjig rörelse och rotationsrörelse, vidare rörelsers sammansättning samt absolut och relativ rörelse. I partikel— dynamik behandlas accelerationslagen för rätlinjig rörelse och rotationsrörelse.
Olika energiformer definieras och energiprincipen introduceras liksom effekt och verkningsgrad. I systemdynamik definieras masströghetsmoment för cylinder och (cylinderring samt ges ekvationerna för likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel.
Kritiska hastigheter behandlas informatoriskt. H ållfast/zetslära. Undervisningen i hållfasthetslära avser att ge eleverna för- måga att lösa enkla hållfasthetsproblem med anknytning till konstruktionsele- ment, apparater och maskiner. Även för detta avsnitt av kursen gäller, att ele- vermas matematiska kunnande ej är tillräckligt stort för en strikt matematisk behandling av stoffet. Huvudvikten bör i regel läggas vid att ge eleverna vana att utnyttja vanliga formler samt data ur materialtabeller och handböcker. Dragprov och eventuellt deformationsprov vid vridning och böjning utföres som demonstration.
Endast raka stänger med jämngrov tvärsnittsarea behandlas. Spänning, töj- ning och Hookes lag definieras och verifieras genom dragprov. Vid detta prov påvisas även kontraktion och gränsspänningar samt analogin mellan dragning och tryck. Spänningslagen vid skjuvning anges och tillämpas på stansning, klippning och nitning. Skjuvmodulen anges som G = 0,4. - E för stål och gjut- järn.
Begreppen kälverkan och utmattning bör behandlas informatoriskt för att eleverna skall få någon förståelse för deras betydelse för konstruktionens ut- formning.
Tillåtna påkänningar och säkerhetsfaktor mot flytrisk och utmattningsbrott bör ägnas relativt ingående behandling.
Vridspänningar vid cirkulära tvärsnitt bestämmes med hjälp av grundekva- tionen för vridning och tillämpning sker på transmissionsaxel.
Böjning behandlas något mer ingående, varvid tröghetsmoment och böjmot- stånd definieras med tillämpning på cirkulära och rektangulära tvärsnitt samt handelsprofiler. Om tiden medger kan även tillämpning ske på tvärsnitt be— stående av rektangulära ytor.
De fyra enklaste belastningsfallen bör diskuteras nämligen a) ensidigt inspänd balk med punktlast i änden, b) ensidigt inspänd balk med jämnt fördelad last, c) balk på två stöd med godtyckligt placerad punktlast samt d) balk på två stöd med jämnt fördelad last.
Deformationen vid böjning beröres endast informationsvis liksom samman- satt hållfasthet.
Knäckning kan givetvis inte behandlas matematiskt, varför knäckningsform- ler och definitioner måste ges utan härledning. Endast andra knäckningsfallet, länklagring i båda ändar av balken, genomgås. Orientering ges om beräkning enligt byggsvetsnormerna.
Tillverkningsläm. Undervisningen i tillverkningslära skall ge översiktlig känne- dom om metoder och utrustning för hopfogning, tillformning och frånskiljning samt ge orientering om mätteknik och produktion. Undervisningen bör anknyta
till de detaljer, som eleverna ritar och konstruerar. Läraren bör välja exempel, som har tillämpning inom elevernas kommande verksamhet.
Följande sammanställning utgör ett förslag till lämpliga moment för de båda linjerna.
Mätteknik. Verktyg, mätdon och mätverktyg (E och K). Avsyning och mätkontroll (E). Mätresultat och felkällor (E). Hopfogning. Svetsning: svetsbarhet, svetsmetoder och svetskontroll. Lödning, limning, nitning, falsning och ytbeläggning. Tillformning. Gjutning: gjutbarhet, modelltillverkning, gjutning samt form— och sprutpressning av plaster.
Valsning, dragning, smidning, tryckning, bockning och riktning. Frånskiljning. Gasskärning, klippning och stansning, svarvning, hyvling, såg- ning, borrning, försänkning, gängning, brotschning, fräsning och slipning.
Produktionsteknik. Bearbetningsekonomi (E), lokal- och produktionsplanering (E), materialhantering och förrädsorganisation (E och K).
För såväl E-linje som K—linje torde huvudvikten böra läggas vid svetsning, gjutning, svarvning och borrning, för E-linjen dessutom vid stansning.
Konstruktionselement. Undervisningen avser att ge orientering om konstruk- tion, tillverkning och användning av några betydelsefulla konstruktionselement samt information om väsentliga frågor vid användning av vissa konstruktioner med anknytning till eltekniska eller kemitekniska utrustningar.
Som tidigare framhållits skall genomgången av detta avsnitt ske på sådant sätt att övriga moment av kursen får samtidig tillämpning. En analys av pro— blemställningen bildar utgångspunkt för en syntetisk uppbyggnad av konstruk- tionen med successivt införande av lämpliga konstruktionsdetaljer, vilkas utform— ning kräver tillämpning av kunskaper inom materiallära, mekanik, hållfasthets— lära och tillverkningslära. Om möjligt bör även ekonomiska synpunkter beaktas, varvid läraren bör påpeka betydelsen av såväl låg tillverkningskostnad som kostnad för service, underhåll och drift av den färdiga produkten.
Beträffande behandlingen av olika moment kan följande synpunkter tjäna som ledning.
Vid läsårets början presenteras en praktisk problemställning och läraren redo- gör för några möjligheter att lösa denna. Denna uppgift bör vara sådan att ele- verna kan aktivt engagera sig i en diskussion och föreslå olika lösningar. Läraren beskriver de olika element som krävs för konstruktionen i fråga och redogör därefter kortfattat för övriga element som kommer att behandlas i kursen. Vid denna första konfrontation med tekniska problem får eleven en klar föreställ- ning om en teknikers behov av kunskaper på skilda områden. Samtidigt bör även stå klart att dessa skilda discipliner ej får behandlas som isolerade kun- skapsfält utan har inbördes sammanhang.
Följande sammanställning utgör ett förslag till behandlingen av lämpliga kon- struktionselement för de båda linjerna E och K.
Fasta förband. Nitförband: information om tunnplåtförband. Löd- och lim- förband: information om användning och konstruktiv utformning. Skruvför- band: genomgång av dimensionering enligt erfarenhetsregler samt av ritnings- och måttsättningsnormer för metriska gängor, UN-gängor och rörgängor. Svets- förband: information om svetsbara material och konstruktiv utformning. Andra förband: information om finmekaniska förband (E).
Motor- och maskindrift. Information om synkrona och asynkrona varvtal, olikformighet i varvtalet hos kolvmaskiner, start- och driftsegenskaper för dri- vande och drivna maskiner, översikt över element för kraft- och rörelseöver- föring.
Linor och kedjor. Kedjor och kedjehjul: information om konstruktion och användning enligt firmabroschyr. Linor: information om utformning samt an— vändning enligt normer.
Remmar, kopplingar och bromsar. Plana remmar: information om konstruk— tion och material. Kilremmar: information om konstruktioner och material, genomgång av beräkning enligt firmakatalog, orientering om variatorer. Axel- kopplingar: information om olika konstruktioner och deras användning. Bromsar: information om olika konstruktioner och deras användning.
Kuggväxlar. Geometriska förhållanden: orientering om olika kuggformer, in- grepplinje, delning, modul, kuggantal och axelavstånd. Konstruktiv utformning: information om verkningsgrad, material, kylning, smörjning, byggnad och funk- tion för vanliga kuggväxlar. Ingrepps- och lagerkrafter (E): orientering om kraf- ternas beräkning med hjälp av formler.
Axlar och lager. Axlar: beskrivande orientering om axelkonstruktioner till maskiner och transportdon, information om utmattningsbrott, deformationer, kritiska varvtal och därav betingade tillåtna påkänningar och konstruktiv ut- formning. Glidlager: beskrivande orientering om glidlagerkonstruktioner, ma- terial i axlar och lager och lämpliga medelyttryck. Rullningslager: beskrivande orientering om olika lagerkonstruktioner och deras inbyggnad, beräkning med hjälp av katalog av en lagerkonstruktion.
Fjädrar. Metallfjädrar: orientering om konstruktiv utformning och hjälpmedel för beräkning. Gummifjädrar: orientering om konstruktiv utformning för vibra- tionsdämpning.
Vev- och kamrörelser. Orientering om utformning och egenskaper hos olika. vev- och kamkonstruktioner.
Apparatbyggnad. Information om konstruktion av enkla behållare, cisterner och tryckkärl med synpunkter på godstjocklek, skarvförband, gavlar och upp- ställning. Orientering om rörledningar och armatur.
Ritteknik. Undervisningen i ritteknik avser att ge eleverna någon färdighet i skissritning, linjedragning och textning. Eleverna skall bibringas någon känne- dom om rittekniska regler och elementär förmåga att utarbeta arbetsritningar för enkla konstruktionselement. Väsentligt är att förmågan att läsa och förstå ritningar uppövas genom studium av arbets- och sammanställningsritningar
samt montage- och installationsritningar, gärna med anknytning till respektive linjer. Den rent rittekniska utbildningen måste givetvis i regel bli ganska elemen- tär. Eleverna har emellertid inom detta område mycket varierande förutsätt— ningar i form av anlag och erfarenhet, vilket läraren bör söka utröna, så att uppgifter med lämpligt avpassad svårighetsgrad kan ges eleverna.
Kursen kan inledas med några timmars övning i linjedragning och textning, varefter följer avbildning av enkla föremål genom måttagning och frihands— skissning. Successivt införes nya moment såsom grundläggande projektionslära, vyer, projektioner, snitt, skrivfält, måttsättning, symboler för ytjämnhet, tole- ranser, passningar och material.
Eleverna bör övas i att göra blyertsritningar med god kopierbarhet, vilken kontrolleras medelst ljuskopiering.
De ritade föremålen bör i regel utgöras av detaljer, som ingår i de konstruk- tionselement vilka beskrives eller beräknas i kursen. Lämpliga objekt kan även vara enkla bruksföremål från dagliga livet.
Eleverna bör även övas att utnyttja standard, kataloger, broschyrer och hand— böcker. Givetvis bör tillverkningstekniska och ekonomiska synpunkter beaktas, då så är möjligt.
Maskinlära ( E). Undervisningen avser att ge någon information om transport- don. Vidare skall eleverna få någon kännedom om teori och tillämpningar inom strömningslära och teknisk värmelära. Undervisningen skall vara praktiskt in- riktad och bör anknyta till E-linjens användningsområden. Demonstrationsför- sök i maskinlaboratoriet bör komplettera den teoretiska behandlingen. Det är väsentligt att kursens olika moment behandlas på ett sådant sätt att eleverna har möjlighet följa även den teoretiska behandlingen. Läraren blir därför tvungen lägga ner stor möda på att försöka på ett enkelt och åskådligt sätt klargöra sådana begrepp, som är nödvändiga för en elementär förståelse av avsnittet.
Innehållet och behandlingen av de olika momenten i detta avsnitt framgår av följande förslag.
Transportdon. Kursen omfattar beskrivning av konstruktionselement, konti- nuerligt arbetande don, såsom mekaniska och pneumatiska transportörer, glid- banor, rullbanor och elevatorer samt intermittent arbetande apparater, såsom lyftdon, telfrar, traverser, hissar, lastvagnar och truckar.
Synpunkter ges på funktion, användning och ekonomi.
Grundläggande teori. Mätteknik: information om mätning av tryck, tempera- tur och nivå samt behovet av konstanthållning av dessa.
Förbränningslära: förbränning av olja i värme- och ånganläggningar med in- formation om teoretisk luftmängd och luftöverskott. Något om oljeeldnings- aggregat.
Termodynamik för ideala gaser: tillståndsekvationen och tillståndsändringar i pV-diagram i den utsträckning som behövs för förståelse av arbetsdiagram och arbetsprinciper för kolvmaskiner och fläktar. Några enkla exempel kan räknas. Termodynamik för vattenånga: information om förångning, överhettning
och kondensation samt om ångtabeller. Avsikten är att ge någon förståelse för arbetsprinciperna för ångpannor, ångturbiner, värmeväxlare och kemiska in- dustriers värmeapparater. Några enkla exempel kan räknas.
Hydromekanik: hydrostatikens grundbegrepp. I mån av tid strömning i rör- ledningar. Några enkla exempel kan räknas.
Maskiner och. anläggningar. Förbränningsmotorer: olika typer, arbetssätt och driftegenskaper. Informatoriskt behandlas bränsle-, luft-, gas-, kyl- och smörj- system, karakteristikor, olikformighetsgrad samt effekt- och varvtalsreglering.
Kolvkompressorer: olika typer och arbetssätt. Information om mängd- och tryckreglering samt mellankylning.
Pumpar och fläktar: olika typer, arbetssätt och driftegenskaper. Information om karakteristikor samt om tillrinningshöjd och sughöjd.
VVS—anläggningar: pannor och radiatorer, varmvattengenerering och ventila- tion. Något om värmeanläggningar och avloppssystem.
Kylanläggningar: beskrivning av olika delar och deras funktion. Ånganläggningar: olika typer av ångpannor, ångturbiner och ångvärmda appa- rater i kemisk industri. Något om anläggningar.
Vattenturbiner: olika typer. Samkörning med ångkraft.
Planering
Teknologi är ett blockämne vilket innebär att de olika ämnesmomenten integre- ras till en helhet och studeras i sammanhang i naturlig och logisk följd. För att möjliggöra detaljplanering är det dock nödvändigt att klargöra tidsfördelningen mellan de olika ämnesavsnitten. Följande sammanställning visar ett förslag till uppdelning, där man antagit att 1 vte ger 30 effektiva lektioner under läsåret.
Fördelning på lektioner Huvudmoment Teknologi Teknologi E K Materiallära .............................. 30 30 Mekanik ................................. 30 25 Hållfasthetslära ........................... 30 25 * Tillverkningslära .......................... 20 15 Konstruktionselement ..................... 30 25 Ritteknik ................................ 30 30 Maskinlära ............................... 40 —
Redan från början bör arbetet läggas upp så att ämnet för eleverna framstår som en enhet. Visserligen kan inte alla moment ingå med samma bredd, men efter en introduktionsperiod, då vissa grunder inlärts, ökas möjligheterna att i
förutsättningar lämpligt att dela in läsåret i perioder. Följande sammanställning utgör ett exempel på sådan periodindelning. undervisningen tillämpa kunskaper från olika ämnesmoment och från andra ämnen. Vissa avsnitt måste av naturliga skäl läsas fristående. Det är under dessa
Teknologi E (7 vtr) Teknologi K (5 vtr)
Antal effektiva veckor
Väsentlig kurskäma
Antal effektiva veckor
Väsentlig kurskäma
Ht
& GU!
materiallära. tillverkning, ritteknik hållfasthet, fasta förband
UIQ
materiallära tillverkning, fasta förband ritteknik, hållfasthet
Vt
2,5 5,5
Qcaa»;—
materiallära konstruktionselement dynamik maskinlära.
MCB—10:
materiallära. hållfasthet, element dynamik ritteknik
Detaljplanering för Teknologi E.
Av ovan angivna skäl bör en detaljplanering av ämnesstoffet göras. Följande sammanställning utgör endast ett förslag till en sådan planering.
Period Mom.... råttgift; Hållfasthetslära Hösttermin Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning. Period] demonstration av drag- och hårdhetsprov .................... 5 (3 veckor) Materiallära Stål, legerade stål, gjutstål, gjutjärn. aducergods (8). Lättmetaller med legeringar (3). Trä (1). Strukturbyggnad och värmebehand- ling (4) .................................................... 1_6_ 21 Tillverkningslära Hösttermin Frånskiljning (6), tillformning (4), hopfogning (4). Mätteknik (2). Period 2 Produktionsteknik (4) ...................................... 20 (5 mm) Rittekm'k Grundläggande ritteknik. Ritning av enkla bruksföremål .......
Period
Moment
Antal effek- tiva lektioner
Hösttermin Period 3 (6 veckor)
Element
Fasta. förband utom skruvar. Linor och kedjor ................
Mekanik Kraftjämvikt och jämviktsvillkor (7). Tyngdpunkt för linjer, ytor och kroppar (2) ............................................ H ållfasthetslära
Dragning, tryck, yttryck och skjuvning (6). Vridning (3). Böj- ning (7). Knäckning (2). Kälverkan och utmattning (2) ........ Ritteknik
Konstruktion av fasta förband ..............................
I Materiallära Vårtermin Tunga metaller med legeringar (4). El- och isolationsmaterial (4). ) Period4 Oljor och smörjmedel (2). Övriga material (3). Korrosion, ytbe- (2 veckor) handling, impregnering (1) .................................. 14 Mekanik Vårtermin Kraftjåmvikt med friktion, forts. (2). De enkla maskinerna (2) . . 4 Period 5 (6 veckor) Element Skruvförband (3). Remmar, kopplingar och bromsar (5). Kugg- växlar och variatorer (4). Axlar och lager (6). Fjädrar (2). Vev- och kamrörelser (1) ........................................ 21 H ållfasthetslära Forts. dragning, vridning och böjning (4). Sammansatt hållfast- het (3) .................................................... 7 Ritteknik Konstruktion av don med axlar och lager ..................... 10 42 Vårtermin Mekanik Period 6 Kinematik (6). Partikeldynamik (6). Systemdynamik (6) ....... 18 '. (2,5 veckor) Maskinlära Vårtermin Transportdon (5). Cisterner och behållare (2) ................. 7 Period 7 Förbränning, termodynamik, hydromekanik och mätteknik ..... 10
(5,5 veckor) Förbränningsmotorer, fläktar, kompressorer, pumpar, VVS-, vat- ten-, värme-, kyl- och ånganläggningar. Rörledningar ..........
Period 1 och 2 utgör en förberedelse för övriga perioder. I hållfasthetslära stu— deras endast så mycket som behövs för förståelse av materialens meritvärden.
Vissa avsnitt i period 2, t.ex. svetsning, nitning, limning och lödning, kan ut- brytas och behandlas tillsammans med motsvarande förband i nästa period.
I period 3 kan man börja med beskrivning av de olika förbanden och elemen- ten. Dårefter följer mekanik och grunderna för hållfasthetsläran. Sedan integreras förband, element, hållfasthetslära och ritteknik till en helhet.
Period 4 utgör endast materiallära, Vissa delar därav t. ex. lagermaterial och smörjmedel kan utbrytas och läggas till nästa period. I period 5 integreras avsnitten till en helhet. Period 6 utgörs enbart av dynamik. Exemplen har stark anknytning till ele- menten i föregående period. En integrering är dock svår att genomföra enär mekanikens synsätt är speciellt. Den torde därför bäst läsas i ett sammanhang.
Period 7 består av flera av varandra ganska oberoende avsnitt. Undervisningen i teori och om maskiner och anläggningar kan integreras på lämpligt sätt.
Detaljplanen'ng för Teknologi K.
Följande sammanställning utgör endast ett förslag.
Period Moment Antal effek- tiva lektioner Hållfasthetslära Hösttermin Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning ' Period ] demonstration av drag- och hårdhetsprov .................... 5 (3 veckor) Materiallära Stål, legerade stål, gjutstål, gjutjärn, aducergods. Strukturbyggnad och värmebehandling ....................................... 12 15 ] Tillverkningslära i Hösttermin Frånskiljning (5), tillformning (3), hopfogning (4). Produktions- Period 2 teknik (2) ................................................. 14 (6 veckor) Kraftjämvikt (6). Tyngdpunktslägen (2). De enkla maskinerna | (2) ........................................................ 10 '; Element Fasta förband, beskrivning .................................. £ 30 Rittekm'k Hösttermin Grundläggande ritteknik. Enkla föremål och fasta förband ritas .. 15 P ' d3 (SeirIchor) Tillverkningslära Mätteknik (i samband med toleranser och passningar) ......... 2 H åll fasthetsläm Dragning och skjuvning. Ex. huvudsakligen på fasta förband
Antal effek-
Period Moment tiva lektioner
M ateriallära
Vårtermin Lättmetaller, tunga metaller, legeringar (6). Oljor och smörj- Period4 medel (2). Kemitekniska material (6). Övriga material (3). Kor- (3,5 veckor) rosion, ytbehandling, impregnering (1) ........................ 18
H ållfasthetsläm
Vårtermin Vridning (3), böjning (6), sammansatt hållfasthet (2). Kälverkan Period 5 och utmattning (1) ......................................... 12 (7 veckor)
Element
Linor och kedjor (2). Remmar, kopplingar, bromsar (4). Kugg- växlar. variatorer (3). Axlar och lager (4), Fjädrar (2). Vev- och
* kamrörelser (l) ............................................. 16 j Ritteknik i Konstruktion av don med axlar och lager ..................... 7 35
Vårtermin M ekanik Period 6
Kinematik (5). Partikeldynamik (5). Systemdynamik (5) ...... 15 (3 veckor) Element * Vårtermin Behållare, cisterner, tryckkärl ................................ 3 Period 7 (25 veckor) H ållfasthetsläm
Knäckning ................................................. 2 Ritteknik Konstruktion av behållare med uppställningsdon .............. 7 12
Period 1 utgör en förberedelse för övriga perioder. I hållfasthetslära studeras endast så mycket som behövs för förståelse av materialens meritvärden.
I period 2 studeras ämnesavsnitten dels separat, dels integrerade med var- andra. , Detsamma gäller period 3. Den tillämpade hållfasthetsläran hör starkt ihop med elementen i föregående period.
Period 4 utgör endast materiallära. Vissa delar av denna t.ex. lagermaterial och smörjmedel kan utbrytas och förläggas till nästa period.
Period 5 börjar med hållfasthetsmomentens grunddrag. Därefter integreras avsnitten.
Period 6 utgöres enbart av dynamik. Exemplen har stark anknytning till ele- menten i föregående period. En integrering med dessa är dock svår att genom-
föra enär mekanikens synsätt är speciellt. Den torde därför bäst läsas i ett sam- manhang. Period 7 utgör en integrerad helhet.
Samverkan
För samverkan mellan lärare i teknologi och i ämnena svenska, matematik, fysik och kemi gäller i allt väsentligt vad som nämns i anvisningarna för ämnet tek- nologi M, vartill hänvisas i första hand.
För teknologi E och K gäller dessutom, att samverkan bör ske med tillämp- ningsämnena inom de båda linjerna, så att lämplig anknytning erhålles. Tekno- logi utgör förberedelse för flertalet av dessa ämnen i årskurs 2.
Laborationer
Laborationer i egentlig mening förekommer ej. För att verifiera formler och före- teelser bör de ersättas med försöksdemonstrationer. I det följande ges några exempel på lämpliga försök. Materiallära: hårdhetsprov Mekanik: kraftresultant och hävstångsförsök, friktionsförsök, t. ex. lutande plan och lina över fast cylinder ! Hållfasthetslära: dragprovdiagram för några olika material för att belysa för- loppets olika karaktär (flytområde, brytpunkt, kontinuitet), deformation vid vridning och böjning Konstruktionselement: skruv- och muttermoment, skruvfjäder Maskinlära: prov med motor, fläkt och pump. Dessa försök kan ske som ren demonstration.
Hjälpmedel
Läroboken bör vara sådan att den underlättar ämnets integrering, så att man inte läser t. ex. hållfasthetslära för sig och element för sig. Grundläggande teori, | konstruktiva synpunkter och regler för dimensionering bör vara åtskilda. |, Lämpligt är att varje avsnitt är försett med en sammanfattning och en serie frågor för självkontroll av kunskapsinhämtning. Vidare bör det finnas praktiska övningsuppgifter med svar, exempel med principiella lösningar och litteratur— anvisningar. För att kunna ge en praktisk och god undervisning är det nödvändigt att lära- ren använder AV—hjälpmedel, framför allt när det gäller att beskriva och förklara utformningar av konstruktionselement m.m. Dessa hjälpmedel kan med fördel användas i många fall, även när det gäller att förklara teoretiska avsnitt. Bläddertavla och flanellograf kan användas för att visa schematiska uppställ- ningar och tabeller. Skriftprojektor är utmärkt i många fall, t. ex. för att visa hur en konstruktion byggs upp kring axlar och hjul.
Dessa hjälpmedel bör användas ofta och varje gång under relativt korta tids— perioder, så att eleverna inte förfaller till passivitet. Om möjligt bör projektions- apparat kunna användas utan mörkläggning.
För att konkretisera undervisningen, framför allt om konstruktionselement och maskinlära, bör läraren ha nära tillgång till en rikhaltig samling av olika föremål. Dessa bör vara så placerade att de väcker elevernas intresse utan att desamma skall behöva särskilt påvisas.
För försöksdemonstrationer krävs viss utrustning enligt avsnittet om labora— tioner.
Elanläggning MÅL
i Undervisningen i elanläggning avser
* att ge eleverna grundläggande kunskaper om huvuddragen av projektering, ut- förande, drift och skötsel av mindre elektriska starkströmsanläggningar inom elkraftdistribution och elkraftanvändning,
att orientera dem om principerna för beräkning av anläggnings-, installations- och elkraftkostnader, att ge eleverna god kännedom om den elektriska faran vid starkströmsanlägg- ningar och om erforderliga skyddsåtgärder, samt att göra dem förtrogna med de lagar, författningar, föreskrifter och normer, som gäller för sådana anläggningar.
HUVUDMOMENT
Elkraftförsörjning Ledningsanläggningar Stationsanläggningar Elinstallationer Elkraftanvändning Elfara och ellagstiftning
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 8 vtr varav 2 vtr laborationer, rit- och konstruktionsövningar Elkraftförsörjning. Sveriges energitillgångar och energibehov. Vattenkraftens natur och vattenreglering. Vattenkraft- och värmekraftstationer. Produktion, överföring och distribution av elkraft i Sverige. Krafthushållning. Samkörning mellan kraftstationer. Central driftledning. Distribution av elkraft på lands— bygden samt i städer och samhällen. Konsumentkategorier och konsumentstati- stik. Belastningsutveckling. Ekonomi.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Ledningsanläggningar. Luftledningar för låg- och högspänning. Lagar, föreskrif- ter och normer. Linjemateriel. Ledningskonstruktioner. Skyddsanordningar och skyddsavstånd. Grunderna för mekanisk beräkning av friledningar. Jordkablar för låg- och högspänning. Lagar, föreskrifter och normer. Kabeltyper. Kabelmate- riel. Kabelförläggning. Skyddsanordningar. Planering, beräkning, utförande, drift och skötsel av mindre luftlednings— och jordkabelnät. Kabelfel och felsökning. Elektrisk beräkning av låg- och högspänningsledningar för likström och växel- ström. Uppvärmning. Spänningsfall. Förluster. Spänningsreglering. Faskompense- ring. Kortslutning. Jordslutning. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Stationsanläggningar. Föreskrifter och normer. Olika slag av stationsanlägg— ningar. Huvuddelar, beståndsdelar och principscheman. Ställverksapparater för låg- och högspänning. Ledare och isolatorer. Strömställare. Smältskydd. Reläer och reläskydd. Överspänningsskydd. Spänningsregulatorer. Direktvisande och registrerande mätinstrument. Synkronoskop. Energi- och specialmätare. Kontroll- och manöverutrustningar.
Maskin-, transformator-, ackumulator—, kondensator- och strömriktaranlägg- ningar. Ställverk för låg- och högspänning. Exempel på mindre kraft- och trans- formatorstationer, kopplingsscheman, allmän anordning, teknisk beräkning och utförande.
Elkraftekonomins grunder. Belastningskurvor. Sammanlagring. Elkraftkost- nader. Hög— och lågspänningstaxor.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Elinstallationer. Lagar, föreskrifter och normer. Kommerskollegii säkerhetsföre- skrifter. Anläggningar för högst 600 V. Definitioner. Allmänna skyddsåtgärder. Jordning. Isolationstillstånd. Installationens dimensionering och allmänna anord- ning. Ledningar och ledningsförläggning. Allmänna bestämmelser. Ledningars dimensionering, belastning och säkring. Olika förläggningssystem. Installations- apparater. Bruksföremål.
Installationer i vissa slags icke explosionsfarliga rum och i det fria. Installa- tioner i explosionsfarliga rum. Exempel på bostads-, industri- och lantgårds- installationer. Planläggning, materiel, teknisk beräkning, kostnadsberäkning, in- stallationsritningar och utförande. Anläggningskontroll. Isolationsmätningar. In- stallationer av särskilt slag. Teleinstallationer. Husåskledare. Jordtagsmätning.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Elkraftanvändning. Ljustekniska grundbegrepp. Ljuskällor. Ljusarmaturer. Be- lysningsfordringar. Planering av mindre belysningsanläggningar. Exempel på be- lysningsanläggningar. Belysningsmätning.
Olika metoder för elvärmealstring. Temperaturmätning. Temperaturregula— torer. Elvärmeapparater inom hushåll och hantverk. Industriella elvärmeappara- ter, elugnar och elångpannor. Exempel på elvärmeanläggningar.
; | ! l i
Elmotordriftens grunder. Olika motortyper och deras egenskaper. Driftarter. Utföringsformer. Uppställning och inkoppling. Ventilation. Start-, regler- och skyddsapparater. Exempel på motoranläggningar.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Elfara och ellagstiftning. Brandfaran vid starkströmsanläggningar. Elbränders orsaker, förlopp och verkningar. Elströmmens inverkan på människor och djur. Elolycksfallens orsaker, förlopp och verkningar. Åtgärder vid inträffade elbrän- der och elolycksfall. Åtgärder till förebyggande av elbränder och elolycksfall.
Lagar, författningar, föreskrifter och normer för starkströmsanläggningar. Kon- cession. Expropriation. Drifttillstånd. Ansvar för skada. Reglering av kraftpris. Om tillsyn. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Arbetarskydd. Yrkesinspek- tion. Elektrisk specialinspektion.
Övningsexempel. Laborationer. Konstruktioner.
l l ? ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER 1 I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet för elkrafttekniska ämnen hänvisas till anvisningar för ämnet elmaskiner.
Speciellt för elanläggning gäller att ämnet skall behandla sammanförande av elmaskiner, elapparater och elledningar till anläggningar för produktion, distri- bution och användning av elkraft för belysning, motordrift och uppvärmning. Elanläggning är därför det centrala ämnet inom fackskolans elkrafttekniska linje. Ämnesstoffet skall omfatta endast vanligare utföringsformer av mindre stark- strömsanläggningar för lågspänning och högspänning inom elförsörjning och el- användning. I stort sett skall lärostoffet inom varje huvudmoment begränsas till elementära principer och metoder samt avse projektering, utförande, drift, sköt- sel, ekonomi, föreskrifter och säkerhet enligt svenska förhållanden och krav. Det ! förutsättes att eleverna vid början av årskurs 2 har fackinriktad elpraktik.
Därigenom kan eljest tidsödande hantverks- och montagefrågor endast i korthet behandlas i ämnesstoffet. Detta skall i stället vara av mera teknisk art. Läro- 2, stoffet i elkraftförsörjning, lednings- och stationsanläggningar skall ges ungefär 'i samma omfattning och samma undervisningstid som lärostoffet i elinstallationer, elkraftanvändning samt elfara och ellagstiftning. l Huvudmomentet elkraftförsörjning bör i sin helhet vara av orienterande och t principiell karaktär. Avsnittet ledningsanläggningar skall behandlas relativt ut- förligt. Detta gäller både luft- och kabelledningar, där den moderna standardise- i ringen skall beaktas. Stor vikt skall läggas vid kabelfel och felsökning. Beräkning | av spänningsfall i växelströmsledningar bör avse endast ledningar med resistans och induktans. Vidare bör endast radialnät och enkla ringnät genomgås. Huvud- momentet stationsanläggningar skall vara i stort sett beskrivande. Särskild upp- märksamhet skall ägnas åt kopplings—, skydds-, mät— och kontrollutrustningar
samt ställverk. Inom elkraftekonomin genomgås endast det viktigaste om belast- ningskurvor, kraftkostnader och taxor. Huvudmomentet elinstallationer är myc- ket viktigt och skall därför behandlas utförligt. Lärostoffet skall ständigt ankny- tas till gällande installationsföreskrifter och deras praktiska tillämpningar. Instal- lationer av särskilt slag studeras kortfattat. Huvudmomentet elkraftanvändning som eventuellt kan genomgås före elinstallationer bör behandlas relativt ingåen- de. Detsamma gäller även kursavsnitten elfara och ellagstiftning där tekniska, ekonomiska och juridiska synpunkter bör anläggas.
Samverkan
Allmänt hänvisas till anvisningar för elkrafttekniska ämnen under ämnet el- maskiner.
Speciellt för elanläggning gäller att kursen i elanläggning direkt bygger på undervisningen i matematik, fysik, ellära och teknologi i årskurs 1. Eleverna kan | förutsättas besitta sådana förkunskaper i dessa ämnen att en ändamålsenlig planering och systematisk genomgång av ämnet elanläggning bör vara möjlig i årskurs 2. Vid planeringen inom elanläggningsämnets ram måste dock nödig hänsyn tagas till samordning och samverkan med övriga läroämnen i årskursen. Mellan elanläggning, matematik och fysik torde inga nämnvärda samordnings- ! problem finnas. Av de eltekniska ämnena i årskurs 2 är framför allt ämnet el- ' maskiner beroende av samverkan med elanläggning under huvuddelen av läsåret.
En omsorgsfull samordning i tiden mellan dessa båda ämnen är därför ofrånkom- lig. Sålunda måste transformatorer och synkronmaskiner behandlas i elmaskiner ; före elledningsberäkning på flerspänningssystem i ämnet elanläggning. Vidare ] bör de vanligaste elmotorerna i elmaskiner genomgås före elmotordrift i elanlägg- ! ning. Mellan elektronik och elanläggning torde ej föreligga några egentliga sam- ordningsproblem, eftersom elektroniska tillämpningar kan komma in i huvud- momentet elkraftanvändning först i slutet av vårterminen i årskurs 2.
Laborationer, studiebesök etc.
I första hand hänvisas till vad som säges i anvisningar till ämnet elmaskiner.
Följande tvåtimmarslaborationer föreslås: I
Inkoppling av elapparater. Belastningsmätningar. Kabelfelsökning. Trefasled- : ning och faskompensering. Smältskydd. Reläskydd. Inkoppling av elmätare. Kontroll av elmätare. Installationskontroll. Felsökning på bruksföremål. Jord— tagsmätningar. Ellampundersökningar. Belysningsmätningar. Elvärmeapparater. Motorskydd. Kritik och provning av elmateriel.
För konstruktioner kan förslagsvis följande uppgifter väljas: Principscheman över elanläggningar. Uppritning av belastningskurvor. Mindre luftledningsnät. Mindre jordkabelnät. Mindre elkraftöverföring. hlindre kraft— station. Mindre transformatorstation. Kontrollutrustning. Bostadsinstallation.
In dustriinstallation. Lantgårdsinstallation. Belysningsanläggning. Elvärmeanlägg- ning. Elmotoranläggning. Uppsättande av koncessions- och drifttillståndsansök- ningar. Hjälpmedel
Se anvisningar till ämnet elmaskiner.
Elmaskiner MÅL
att med elläran som grund vidga och fördjupa elevernas kunskaper om viktigare eltekniska lagar och elmaterial av betydelse inom elkrafttekniken, att ge eleverna grundläggande kunskaper om huvuddragen av uppbyggnad, verkningssätt och driftegenskaper hos vanligare stillastående och roterande elmaskiner, samt att orientera om elmaskinernas skötsel och vård samt om deras viktigare an- vändningar inom allmän och industriell elkraftteknik.
( 1, Undervisningen i elmaskiner har till uppgift i l
HUVUDMOMENT
Eltekniska grunder ' Transformatorer i Växelströmsmaskiner % Likströmsmaskiner Speciella maskiner
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 2, 6 vtr varav 2 vtr laborationer och konstruktioner
Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av elläran. Alstring av trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Symmetriska trefassystem. Trefas- effekt. Addition av strömmar och skenbara effekter. Spänningsfall och effektför- luster i trefasledningar. Osymmetriska trefassystem med och utan nolledare. Effektmätning. Växelströmskretsar behandlade med den komplexa metoden. Konstruktionsmaterial för elmaskiner och elanläggningar. Ledar-, motstånds— och halvledarmaterial. Isolermaterial. Magnetiska material. Elektrisk hållfasthet. Normer, definitioner och driftdata för elmaskiner. Förluster och verkningsgrad. Uppvärmning och ventilation. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Tmnsfonnato'rer. Transformatorers uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Transformatorns egenskaper i tomgång, belastning och kort- slutning. Inre spänningsfall. Ekvivalenta schemat. Förluster och verkningsgrad. Enfas- och trefastransformatorns kopplingar. Snedbelastning, parallellkoppling och omsättningsreglering av transformatorer. Uppställning, kylning och drift- övervakning. Normer och provning. Drift och skötsel. Speciella transformatorer, mättransformatorer och reaktorer.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Växelströmsmaskiner. Synkron- och asynkronmaskinernas uppbyggnad, verk- ningssätt, driftegenskaper, användning, drift och skötsel. Synkronmaskinernas statorlindningar, rotortyper, synkrona varvtal, egenskaper i tomgång och belast- ning. Ankarreaktion, spänningsfall och synkron reaktans. Infasning, parallell- drift, generator— och motordrift, spänningsstyrning och faskompensering. Auto- synkronmotorn. Normer och provning. Förluster och verkningsgrad.
Trefas asynkronmotorer med faslindad och kortsluten rotor. Statorlindningar, rotortyper, egenskaper i tomgång och belastning. Eftersläpning, varvtal, moment- kurvor, startmoment och effektfaktor. Startning och hastighetsstyrning. För- luster och verkningsgrad. Normer och provning. Drift och skötsel. Induktions- regulatorn. Enfas och tvåfas asynkronmotorer.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Likströmsmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt, drift- egenskaper och användning. Ankarlindningar. Elektromotorisk kraft och pol- spänning. Vridmoment och effekt. Magnctkretsen. Ankarreaktion. Kommutering. Magnetiseringssystem. Likströmsgeneratorers driftkurvor, spänningsstyrning, pa- rallelldrift och användning. Likströmsmotorers driftkurvor, startning, hastighets- styrning och användning. Förluster och verkningsgrad. Normer och provning. Drift och skötsel. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
Speciella maskiner. Uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning, gällande enfas och trefas kommutatormotorer, omformare, strömriktare, elmag- netiska förstärkare, kraftkondensatorer och ackumulatorer. Elmotordrift. Elek- tronisk styrning och reglering av elmotorer.
Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Elevernas kunskaper i matematik, fysik och ellära utnyttjas med fördel till en elementär teoretisk behandling av vissa delar av lärostoffet. Grafisk behandling och grafiska lösningsmetoder bör därvid tillämpas i stor utsträckning. I anslut- ning till komponentlära och systemfrågor bör schemaritningens betydelse beaktas. Den beskrivande och teoretiska genomgången av lärostoffet måste åtföljas av
demonstrationer och experiment. En betydande del av demonstrationerna skall visa elkomponenterna i användning och drift. Härigenom blir lärostoffet mera konnkretiserat och eleverna får en tydligare uppfattning om elutrustningars egen— skzaper och användningsmöjligheter. Undervisningen skall utformas metodiskt oclh intresseväckande så att elevernas studiearbete underlättas. Undervisningen bör också beakta och om möjligt anknyta till elevernas kunskaper och färdigheter från industripraktiken. Eleverna skall stimuleras till självverksamhet och vänjas vid att begagna tabellverk, diagram, handböcker, materielkataloger o. d.
Lärokursen kan genomgås i form av lektionsundervisning med orientering, de- monstrationer och räkneövningar samt i förekommande fall även som laboratio- ner och konstruktionsövningar. De båda sistnämnda skall utgöra en integrerande del av lärokursen och måste därför löpa parallellt med dennas framskridande under läsåret. Det är angeläget att undervisningen sker genom aktivt samarbete mellan läraren och samtliga elever. Läraren måste få eleverna att aktivt medverka med frågor och synpunkter. Det kan vara lämpligt att vissa delar av teorikursen in— troduceras och genomgås medelst en serie enkla överskådliga lektionsexperiment med läraren som ledare och eleverna som aktiva deltagare, observatörer och protokollförare. Läraren kan efter en kort orientering låta eleverna på egen hand inlära beskrivande och orienterande kursmoment genom betingsläsning. Betings- perioderna kan omfatta 2—4: veckor. Genomgången av nytt lärostoff kan i vissa fall inskränkas till experiment, demonstrationer, filmvisning och samtal i anslut- ning därtill.
Allmänt för elkrafttekniska ämnen. I kursplanen har de olika momenten upp- räknats i en tänkt kronologisk ordning. De i kursplanen förtecknade kursmomen- ten är att betrakta som väsentliga. Någon strikt gränsdragning mellan dem be- höver dock ej upprätthållas. För läsåret föreslagna kursmoment kan av läraren behandlas i en annan ordningsföljd, om detta är förenligt med god samordning med övriga läroämnen. Ämnesstoffet bör dock presenteras i en pedagogiskt lämp— lig lärogång. N ormenliga benämningar, beteckningar och grafiska symboler skall användas. Lärostoffets och uppgifternas svårighetsgrad skall anpassas efter ele- vernas intresse och förmåga. Ämnesstoffet i sin helhet måste begränsas till det för ifrågavarande studiegång och fackområde väsentligaste. Kursinnehållet avser genomgående elementära grunder, principer och metoder. Endast lärostoff av mera bestående värde skall ingå i kursen, medan specialiteter som snabbt för- åldras bör undvikas.
Speciellt för elmaskiner. Ämnesstoffet i ämnet elmaskiner skall behandla endast Viktigare roterande och stillastående elmaskiner. I stort sett skall behandlingen av de vanliga maskinerna omfatta uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Konstruktion av elmaskiner ingår ej i kursen. Endast princi- perna för beräkning, dimensionering eller uppritning av ett enstaka maskinele— ment i en förenklad uppgift kan ingå. Undervisningen skall i stället lägga huvud- vikt vid elmaskinernas driftegenskaper i stationär drift samt tillämpningar inom styr-, regler-, kraft- och drivsystem.
I huvudmomentet elteknikens grunder bör trefassystemen genomgås grund- ligt enär de är fundamentala för hela elkrafttekniken. Komplex räkning införes i ämnet elektronik och ges krafttekniska tillämpningar i ämnet elmaski- ner. Eltekniska konstruktionsmaterial behandlas orienterande. Detsamma gäller återstoden av detta moment. Transformatorer genomgås i stora drag med huvud— vikten lagd vid trefastransformatorer. Speciella transformatorer etc. beröres kort- fattat. Av växelströmsmaskinerna skall synkronmaskinen, autosynkronmotorn och induktionsregulatorn genomgås orienterande, medan enfas och trefas asyn- kronmotorer behandlas mera utförligt. Det sistnämnda gäller även huvudmomen- tet likströmsmaskiner. De speciella maskinerna genomgås i stora drag. Elmotor- drift samt elektronisk styrning och reglering av elmotorer genomgås endast i form av några enkla tillämpningsexempel.
Samverkan
Allmänt för elkrafttekniska ämnen gäller följande. Undervisningen skall ej ge enbart formella kunskaper utan eleverna skall även få tillfälle att leva sig in i de eltekniska frågeställningarna. Vid planeringen av kursen i ett elkrafttekniskt äm- ne måste hänsyn tagas dels till elämnets egna krav på en logisk och pedagogisk ordning mellan de olika kursavsnitten, dels till de övriga tekniska ämnenas krav på att eleverna skall ha vissa eltekniska kunskaper. Ur pedagogisk synpunkt är det också lämpligt att undervisningen i ett elämne planeras så, att mer teoretiska och räknemässiga avsnitt omväxlar med partier av mer praktisk och beskrivande karaktär. Möjligheten av parallelläsning av vissa kursavsnitt bör framhållas i detta sammanhang. Det kan sålunda vara lämpligt att läsa exempelvis ellära parallellt med elmätteknik, elmaskiner parallellt med elmotordrift och elinstalla- tioner parallellt med elfara och ellagstiftning. Samordning och samverkan mellan ett elkraftämne och olika fackämnen med närliggande stoff bör eftersträvas. Stoffsammanställningen inom varje elkraftämne är ett steg i integrationssträvan mellan matematik och fysik samt de maskintekniska eller de övriga eltekniska ämnena.
För elmaskiner gäller speciellt följande. De industriella tillämpningarna av el- maskiner inom olika fackområden skall spela en stor roll i undervisningen i äm- net och bör hela tiden belysas med enkla exempel. Kursen i elmaskiner bygger direkt på matematiken, fysiken, elläran och teknologin i årskurs 1. Mellan elmaskiner, matematiken och fysiken i årskurs 2 torde inga nämnvärda samord- ningsproblem finnas. Däremot är elanläggning och i viss mån elektronik i årskurs 2 beroende av elmaskiner, varför omsorgsfull samordning mellan dessa är nöd- vändig. Exempelvis bör kursmomenten transformatorer och elmotorer i ämnet elmaskiner genomgås före elledningsberäkning respektive elmotordrift i elanlägg- ning. Eftersom användningen av elmaskiner torde komma in i elektronikämnets avsnitt om reglerteknik först under senare delen av vårterminen synes inga sam- ordningsproblem finnas mellan elmaskiner och elektronik.
Laborationer, studiebesök etc.
Aälmänt för elkrafttekniska ämnen. Lärarens undervisning bör i görligaste mån omfatta visning av elmateriel och experiment. I en del fall kan det gälla att visa den eldynamiska kraften, ett utslag på ett mätinstrument eller en elmotors has— tighetsstyrning. I andra fall kanske läraren genomför ett kvantitativt försök på en elanordning, varvid observationer antecknas och sammanställs så att slut- satser kan dras om något eltekniskt sammanhang. Ett försök skall vara enkelt i princip och skall belysa något väsentligt. Det är önskvärt att beskrivning, eltek- nizska formler, modeller och experiment sammanvävs till en för eleven enhetlig bild av en elteknisk företeelse eller anordning. Varje demonstration måste vara väl förberedd så att den kan genomföras utan störande avbrott eller tidspillan. Elapparater och annan elmateriel måste kunna ställas upp överskådligt och vara av sådan utformning att eleven tydligt kan se förlopp och överblicka samman— hanget. Om det ovannämnda skall kunna förverkligas måste stora krav ställas på utrustning, lokaler och hjälpkrafter. Detta behandlas under senare avsnitt. Elevlaborationer skall ingå i ämnena elmaskiner, elanläggning och elkrafttek— nik. Laborationerna utgör en viktig del av den eltekniska utbildningen. I fysiken, elläran och industripraktiken har eleverna fått viss vana att använda diverse verktyg, apparater och mätinstrument, vilket torde underlätta elevernas labora- tiva arbete i årskurs 2. Laborationerna skall tjäna flera syften. De skall komplet- tera och konkretisera den teoretiska undervisningen samt skall i görligaste mån anknyta till eltekniska industriella tillämpningar. Genom laborationerna får ele- verna på egen hand aktivt deltaga i undersökningen av eltekniska företeelser och lära sig handskas med elteknisk mätapparatur och eltekniska anordningar. Labo— rationerna skall även inriktas på. kunskapsinhämtande. De måste vara teore- tiskt och praktiskt enkla och får ej vara alltför tidskrävande. En tvåtimmars- laboration varannan vecka per elev torde vara lämpligt. I en laborationsavdelning bör ingå högst 16 elever som fördelas på i regel fem grupper. Det normala bör vara att de fem grupperna utför försök med samma uppgift samtidigt. För laboratio— nernas utförande skall finnas laborationsanvisningar. Dessa skall även innehålla särskilda föreskrifter med hänsyn till elfaran och skyddandet av elmaterielen. Konstruktionsuppgifter skall ingå i ämnena elmaskiner och elanläggning. Ge- nom industripraktiken har eleverna inhämtat vissa eltekniska fackkunskaper vilka i viss grad bör kunna underbygga konstruktionsövningarna. Dessa skall vara fackinriktade och avser att träna eleverna att tillämpa sina teoretiska och praktiska kunskaper på mindre och enkla konstruktionsuppgifter inom det eltek- niska området. Uppgifterna som skall genomföras med stöd av handböcker, materielkataloger etc. skall även leda till kunskapsinhämtande och bör omfatta beräknings- och ritarbete. Konstruktionerna skall ingå som en integrerande del i lärokursen, och uppgifterna skall därför successivt anknyta till densamma under läsåret. Övningarna i skolan bör omfatta sammanhängande minst två timmar varje eller varannan vecka för varje elev. Eleverna bör få samarbeta i grupper
om 2—3 deltagare. Skolarbetet på ritsalar bör i så stor utsträckning som möjligt ske dels som individuellt arbete, dels som grupparbete under ungefär samma for- mer som på ett rit- eller konstruktionskontor inom ett företag. Läraren skall ge eleverna erforderliga konstruktionsanvisningar. Inom en grupp arbetar man på samma uppgift, men varje elev inom gruppen skall utföra ett eget exemplar av uppgiften. Ritningar i blyerts bör vara det normala.
Då eleverna i årskurs 2 har minst ett års industripraktik bakom sig torde behovet av studiebesök vid industriföretag vara begränsat. Några kort— variga studiebesök vid olika slag av eltekniska företag, industrier och anlägg- ningar vilkas verksamhet anknyter till den eltekniska lärokursen och till elever- nas fackinriktning kan dock i vissa fall vara ett värdefullt komplement till teori— undervisningen i skolan. Om ett studiebesök skall ge avsett utbyte måste ele- verna först orienteras om studiebesökets syftemål. Ett studiebesök kan beröra flera ämnesområden, t. ex. fysik, elteknik, konstruktion och energi. För att ett sådant studiebesök skall ge så allsidigt utbyte som möjligt bör lärarna i berörda ämnen etablera ett samarbete.
Speciellt för elmaskiner. Laborationer. Följande tvåtimmarslaborationer före- slås:
Trefassystem. Värmeprov. Trefastransformator. Parallellkoppling av trefas- transformatorer. Mättransformatorer. Trefas synkrongenerator. Trefas synkron- motor. Trefas asynkronmotor. Likströmsshuntgenerator. Kompoundgenerator. Shuntmotor. Seriemotor. Småmotorer. Transduktor. Likriktare. Motorstyrning.
Konstruktioner. Följande uppgifter föreslås: Uppritning av elmaskindelar. Elementära kopplingsscheman, Transformatorers kopplingar. Driftpunktsberäkningar på transformator. Dimensionering av en elmagnet, en reaktor eller en mindre transformator. Trefas maskinlindning. Tre- fas pådragsmotstånd. Motordrivanordning. Likströmsmaskiners kopplingssche- man. Likströmsankarlindningar. Driftpunktsberäkning på likströmsmaskin. Kopplingsschema för någon speciell maskin. Elektronisk motorreglering.
Hjälpmedel
För att undervisningen i elämnena skall bli så effektiv, konkret, omväxlande och fängslande som möjligt, bör läraren till sitt förfogande ha lämpliga hjälpmedel och ändamålsenliga lokaler.
Demonstrationsmateriel för klassundervisning bör i regel vara utformad i så stort format att eleverna tydligt ser materielen och vad läraren gör. Utrymme skall finnas för en överskådlig uppställning. Utförandet skall vara sådant att upp- ställning, sammanfogning och hopkoppling går fort. Vidare skall elapparater för demonstrationer vara robusta, lättskötta och driftsäkra. Önskvärt är att huvud- läraren utformar ett rikhaltigt demonstrationsprogram och att till detta an- skaffas lämplig utrustning. Det ovan sagda gäller i tillämpliga delar även labo-
i
rationsapparater och laborationsprogram för ämnena elmaskiner, elanläggning och elkraftteknik.
Läraren bör på sitt bord ha uttagsmöjligheter från lämpliga strömkällor och bordet bör vara så anordnat att flera rymliga rullbord med uppställd elapparatur kan skjutas intill för anslutning till strömkällorna vid behov.
För laborationer i ämnena elmaskiner, elanläggning och elkraftteknik behövs ett särskilt ellaboratorium. Det är önskvärt, att detta omfattar minst fem labo- rationsplatser med erforderliga elförsörjningsmöjligheter. Laboratoriet bör i kon- sekvens härmed ha fem lika utrustningar av laborationsmateriel varigenom parallellaborationer inom hela lärokursens område, i stort sett enligt det före- slagna laborationsprogrammet blir möjliga att genomföra.
Elektronik
(elkraftgren) MÅL
Undervisningen i elektronik (elkraftgren) har till uppgift att vara en naturlig fortsättning och utvidgning av elläran, att ge kunskap om och förståelse för de viktigaste elektroniska komponenterna samt för sättet att bearbeta en följd av sammankopplade elektroniska ele- ment, samt att ge en grund som gör det möjligt för eleverna att förstå elektronisk appara- tur, beskrivningar och diskussioner av det slag som förekommer vid speciellt elkrafttekniska industrier och laboratorier.
HUVUDMOMENT
Förstärkarteknik Likriktarteknik Elektronisk instrumentering
Grundläggande reglerteknik
Orientering om pulsteknik och matematikmaskiner Strömkretsteknik Ledningsbunden telekommunikationsteknik Badioteknik
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer Repetition och fördjupning av elektricitetsläran: Växelströmskretsar behandlade med komplexa metoden. In- och urkopplingsförlopp.
Förstärkarteknik. Elektronrör och transistorer som förstärkande element. Gra- fiska beräkningsmetoder. Ekvivalenta scheman. Olika typer av elektronrörs- och transistorförstärkare. Återkoppling. Oscillatorer.
Likriktarteknik. Olika typer av likriktarkopplingar. Likriktarelement. Styrda lik— riktare av elektronrörs- och halvledartyp. Glättning och filtrering. Strömförsörj- ningsaggregat. Spänningsstabilisering.
Elektronisk instrumentering. Elektroniska mätdon för icke—elektriska storheter. Mätförstärkare. Fotoelektriska mätkretsar och förstärkare. Elektroniska mät- metoder.
Grundläggande reglerteknik. Grundbegrepp och verkningssätt. Blockscheman. Enkla exempel på automatisk styrning och reglering av storheter, förlopp och processer.
Orientering om pulsteknik och matematikmaskiner. Olika typer av pulssignaler, signalformande kretsar. Pulsförstärkare. Digitalteknik.
Strömkretsteknik. Kopplade kretsar. Fyrpoler. Allmän nätteori. Filter och led- ningar.
Ledningsbunden telekommunikationsteknik. Enkla telefonförbindelser. Manuella och automatiska telefonväxlar. Telex. Fjärrmätningar, kraftledningar. Transmis- ? sionsteknik. BF på kraftledning. Signal— och alarmsystem.
Radioteknik. Elektromagnetisk strålning och antenner. Radiovågors utbredning. ' Modulering och demodulering. Sändare och mottagare. Radiolänkar. Television. "» Mikrovågteknik.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Den centrala delen i elektroniken bör även för elkraftteknisk gren utgöras av förstärkartekniken, som genomgås noggrant såväl med avseende på elektronrör som transistorer, varvid en direkt anknytning till och fortsättning på elläran från årskurs 1 bör ske. I nära anslutning till förstärkartekniken behand— las äterkoppling utförligt så att en god orientering om den grundläggande regler— | tekniken och dess speciella problem senare kan ges. Det måste anses viktigt att ' grundbegreppen i reglertekniken inläres och förmågan att diskutera olika enkla reglersystem uppövas med speciell hänsyn till sådana system som har nära an- knytning till elmaskiner och elanläggning.
Med förstärkarteknik och likriktarteknik som grund behandlas elektronisk instrumentering relativt utförligt, varvid speciellt beaktas industriellt viktiga instrumenteringar och mätmetoder.
Vad teletekniken beträffar bör undervisningen ge en noggrann beskrivning av en enkel telefonförbindelse samt en översikt av telekommunikationssystem för
telefoni och dataöverföring, varvid speciell hänsyn tas till användningen av kraft— ledrningar som överföringsmedia för telefoni och mätdata på BF.
I övrigt hänvisas till kommentarerna i ämnena elektronik och telekommunika— tiom för elektronikgren. Även beträffande lärogången hänvisas till motsvarande läriogångar med anvisningar för ovan nämnda ämnen. Härvid måste dock obser— verras dels att behandlingen genomgående givetvis måste göras mera kortfattad, dels att avsnitten om pulsteknik och matematikmaskiner reduceras till en kort oriientering med beskrivning av vissa av de upptagna kretsarna och demonstra- tiom av apparatur.
Laborationer
En tvåtimmarslaboration anordnas varannan vecka. Härvid avses eleverna vimna praktisk erfarenhet inom ämnet utöver den de erhållit under sin praktik- tid. Lämpliga laborationer kan väljas bland dem som upptagits under ämnet telekommunikation på elektronikgrenen. Några laborationer bör ta sikte på reglerteknikens tillämpningar inom det elkrafttekniska området.
Elektronik
(elektronikgren) MÅL
Undervisningen i elektronik (elektronikgren) har till uppgift att ge eleverna kunskap om och förståelse för de viktigaste elektroniska kompo— nenterna och för sättet att bearbeta en följd av sammankopplade elektro- niska element, att göra eleverna förtrogna med elektroniska tillämpningar praktiskt och teo- retiskt så att en god grund erhålles för möjligheterna att förstå elektronisk apparatur, beskrivningar och diskussioner av det slag som förekommer vid industrier och laboratorier, samt att ge eleverna grundkunskaper för ämnet telekommunikation.
, HUVUDMOMENT
Förstärkarteknik Likriktarteknik Pulsteknik Elektronisk instrumentering NIatematikmaskiner Reglerteknik
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 8 vtr varav 2 vtr laborationer Repetition, utvidgning och fördjupning av elektricitetsläran: Växelströmskretsar behandlade med komplexa metoden. In- och urkopplingsförlopp.
Förstärkarteknik. Elektronrör och transistorer som förstärkande element. Gra- fiska beräkningsmetoder. Ekvivalenta scheman. Olika typer av elektronrörs- och transistorförstärkare. Frekvensdiagram. Återkoppling. Självsvängning och sta- bilisering. Oscillatorer.
Likriktarteknik. Olika typer av likriktarkopplingar. Likriktarelement. Styrda lik- riktare av elektronrörs- och halvledartyp. Glättning och filtrering. Strömförsörj- ningsaggregat. Spänningsstabilisering.
Pulsteknik. Olika typer av pulssignaler. Signalformande kretsar. Pulsgeneratorer. Triggerkretsar. Pulsförstärkare. Tidmätkretsar. Pulsmätteknik.
Elektronisk instrumentering. Elektroniska mätdon för icke—elektriska storheter. Mätförstärkare. Fotoelektriska mätkretsar och förstärkare. Speciella elektro— niska mätinstrument och mätmetoder.
Matematikmaskiner. Orientering om analogimaskiner. Likspänningsförstärkaren som summator och integrator.
Orientering om databehandlingsmaskiner: talsystem, binär- och dekadräknare, logiska kretsar, analogi—digitalomvandlare.
Reglerteknik. Servo- och reglerkretsar: uppgifter, huvuddelar, grundbegrepp och verkningssätt. Blockscheman. Enkel analys av komponenter och system. Stabilitet. Viktigare kretskomponenter av mekanisk, hydraulisk, pneumatisk och elektrisk typ. Enkla exempel på automatisk styrning och reglering av storheter, förlopp och processer.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Växelströmsläran behandlas med komplexa tal tidigt i kursen. Härvid bör obser- veras att undervisningen med hänsyn till elevernas allmänna förkunskaper måste bedrivas med försiktighet i den meningen att metoderna med komplexa tal fram- står som en naturlig anknytning till visardiagrammen och de däri åskådlig— gjorda elektriska storheterna. Som stöd för framställningen behandlas enklare nätverk dels i form av laborativ mätning, dels genom konstruktion av visar- diagram och dels genom kontrollräkning under användning av komplexa tal, varvid speciell vikt måste läggas vid sådana nätverk som har stor betydelse för de tillämpade ämnena.
Den centrala delen av elektroniken utgöres av förstärkartekniken som genom— gås noggrant med avseende på såväl elektronrör som transistorer, varvid en
! l ". | I
dirvekt anknytning till och fortsättning på elläran från årskurs 1 måste ske. I nära anslutning till förstärkartekniken behandlas återkoppling, varvid bör observeras vikten av noggranna studier såväl praktiskt som teoretiskt. Utgående från åter- koppling behandlas nämligen senare oscillatorer, stabilisering, vissa pulskretsar, reglertekniken och analogimaskiner.
Avsnitten matematikmaskiner och reglerteknik måste i huvudsak behandlas beskrivande, varvid verkningssättet och inlärandet av grundbegrepp för givna enlkla kopplingar är det väsentliga. Endast i undantagsfall torde beräkningar i vanlig mening kunna utföras på annat än enstaka element.
Likaså torde pulstekniken få bedrivas i vissa stycken beskrivande, men härvid är det dock ofta enklare att dimensionera kretsarna som oftast bygger på obetyd- liga utvidgningar av den elementära förstärkartekniken. Dessutom utgör puls- tekniken ett mycket lämpligt avsnitt för laborationer. Det torde vara en god övning att t. ex. löda samman en triggerkrets, utföra mätningar och enkla dimen- sioneringar, varigenom bland annat en naturlig praktisk förtrogenhet med såväl kretsar i sig själva som med elektroniska mätinstrument och elektroniska kom- ponenter vinnes.
Kommentarer till speciella kursmoment
Efter en relativt kort repetition av Växelströmskretsar med visardiagram behand— las växelströmskretsar med komplexa metoden, varvid speciellt de kretsar som kommer till direkt användning i de tillämpade ämnena behandlas utförligt prak- tiskt och teoretiskt. (Komplexa tal i rätvinklig och polär form, förstärkartekni- kens enkla kopplings- och filterlänkar, RC-oscillatorns återkopplingsnätverk, bryggkopplingar, enkla fyrpoler, reglerteknikens enklaste stabiliserande nätverk av RC-typ.)
Utförlig behandling av rörkretsars ekvivalenta scheman utföres efter en repe- tition av elektronrören och införande av de karakteristiska konstanterna. Rör- kretsar behandlas ur småsignalsynpunkt, varvid diskussionsmässigt rörets fun- damentalekvation införes. Det bör observeras att detta avsnitt är synnerligen viktigt och utgör grunden för de i fortsättningen behandlade avsnitten som kan betraktas som tillämpningar av denna grundläggande förstärkarteknik. Av spe- ciell betydelse är att eleven noggrant lär sig skilja rörkretsar ur lik- och växel- spänningssynpunkt. (Förstärkare ur hög- och lågfrekvenssynpunkt, icke-selektiva och selektiva växelspänningsförstärkare, frekvensdiagram, gränsfrekvens, band- bredd, elementär diskussion av fyrkantvågen och andra icke-Sinusformade perio- diska spänningar som en summa av Sinusformade komponenter, fyrkantvågens förstärkning, effektförstärkare, diskussion av distorsion, rörvoltmetern.)
Transistorn och transistorn i förstärkarkopplingar behandlas grafiskt utgående från karakteristikor efter en orientering om halvledarmaterials uppbyggnad, kovalenta bindningar, N—typ-material och P-typ-material och elektron- och hål— vandring i pnp- och npn-förbindningar. (Uppbyggnad av kisel och germanium-
atomer, störatomer, pn-förbindning, pnp- och npn-förbindning, symboler, karak— teristikor, dimensionering av förstärkarsteg genom grafiska metoder.)
Utförlig behandling av återkoppling i allmänhet utföres utgående från för eleverna kända företeelser av allmänteknisk art. Positiv och negativ återkopp- ling behandlas allmänt utgående från enkel förstärkarkoppling. RC-oscillatorn dimensioneras och diskuteras i detalj. LC—oscillatorer behandlas diskussions- mässigt.
Som exempel på negativ återkoppling behandlas spänningsstabilisering efter det att likriktarkopplingar i allmänhet beskrivits såväl med elektronrörskompo— nenter (dioder, tyratroner) som med halvledarkomponenter (dioder, tyristorer). Halvvågs- och helvågslikriktning, glättning, filtrering, spänningsförsörjningsagg- regat för elektronisk apparatur, stabiliseringsdon dels av enklare typ med stabili- satorrör, zenerdioder eller varistorer, dels av förstärkartyp, tyratroner och ty- ristorer i likriktarkopplingar.
Pulstekniken behandlas inledningsvis med repetition och fördjupning av in- och urkopplingsförlopp vid RC-kretsar. Därefter behandlas beskrivande puls— teknikens fundamentalsteg med såväl rör som transistorer. Härvid bör speciell uppmärksamhet ägnas åt träning i att tänka inför en följd av sammankopplade fundamentalsteg. Det moderna oscilloskopet bör härvid såväl utgöra studieobjekt som vara föremål för upprepad användning. (Olika typer av pulssignaler och deras påverkan av RC-nät, katodföljare, multivibratorer, triggrar, svepgenerato— rer, grind- och gatekretsar, komparatorer, tillämpningar på tidmätkretsar och analogidigitalomvandling, räknedon, uppkoppling, mätning och räkning på lämp— liga pulssteg, oscilloskopanvändning.)
Utgående från pulstekniken kan nu en orientering om matematikmaskiner av digitaltyp ges, varvid det binära talsystemet genomgås. Ingående byggelement från pulstekniken tas upp till diskussion. Logiska kretsar diskuteras elementärt.
Matematikmaskiner av analogityp kan därefter behandlas utförligare. Med utgångspunkt i enkel likspänningsförstärkare kan koppling för summering och integrering genomgås och enkel hopkoppling för lösning av differentialekvationer utföras, varvid bör observeras att eleven inte behöver kunna de matematiska lösningsmetoderna för aktuella differentialekvationer.
Reglertekniken behandlas utgående från skisserade enkla återkopplingsfall av allmänteknisk natur, t. ex. nivåreglering, varvtalsreglering och liknande, varvid enkla kretskomponenter av mekanisk, hydraulisk, pneumatisk och elektrisk typ beskrives. Samtidigt inläres grundbegreppen och uppövas förmågan att se regler- kretsars ständigt återkommande huvuddelar, varvid blockscheman ritas. Efter en sådan elementär behandling kan en enklare analys av vissa komponenter genomföras. Överföringsfunktioner för reglerkretsar av elektriskt slag införes och fasförskjutningar och reglerfel i allmänhet genomgås. Givare genomgås relativt utförligt. Diskussionsmässigt och med utgångspunkt i tidigare genomgången och matematiskt behandlad återkoppling i allmänhet genomgås stabilitetsproblem och sätt att avhjälpa instabilitet.
Som en repetition och i vissa fall fördjupning genomgås systematiskt elektro- nisk instrumentering, varvid elektriska eller elektroniska mätdon för icke—elekt- riska storheter speciellt beaktas.
Elektroniska kopplingar av industriell karaktär, t.ex. framvaktskopplingar och fotocellreläer i växelspänningskopplingar behandlas, varvid särskild vikt läg- ges vid träning i att tänka inför en följd av sammankopplade elektroniska ele- ment. Härvid beskrives och diskuteras i mån av tid speciella halvledarkompo- nenter i enkla kopplingar.
Samverkan
Såsom påpekats i föregående avsnitt är det önskvärt att de komplexa talen behandlas i matematiken tidigt på höstterminen i årskurs 2 och att eleverna bibringas säkra kunskaper i den formella räkningen med komplexa tal.
Vidare är det nödvändigt att funktionerna ekx och ln x behandlas i matemati- ken innan pulstekniken påbörjas i slutet av höstterminen.
Allmänt kan framhållas vikten av intim samverkan mellan undervisningen i matematik och i elektronik. Speciella övningsexempel kan vid behov tas upp till behandling i matematik så att den numeriska färdigheten uppövas inför tillämp- ningarna i elektronik. Detta gäller t.ex. övningen i att grafiskt åskådliggöra tri- gonometriska funktioner och exponentialfunktioner och att behandla vanligt förekommande, enkla integraler.
Inga speciella problem torde uppkomma då den komplexa metoden vid solve— ring av elektriska kretsar genomgåtts tidigt på höstterminen och in- och ur- kopplingsförloppen behandlats i god tid innan de behövs i elkrafttekniken.
Då grundläggande kunskaper beträffande förstärkarteknik, komponenter och nätbehandling är nödvändiga för telekommunikation, är det självfallet av stor vikt att respektive moment i detta ämne, som bygger på dessa förkunskaper, får en sådan tidsföljd att ett verkligt stöd vid genomgången fås från elektronik. Detta åstadkommes framför allt genom att telefoni, telegrafi- och reläteknik i telekommunikation förlägges till början av höstterminen, varvid kunskaperna från elläran i årskurs 1 torde vara tillräckliga för stora områden. Vid tiden för behandling av övriga moment t. ex. radiotekniken kan undervisningen i elektro— nik förutsättas ha kommit så långt att ovannämnda förkunskaper kan påräknas.
Laborationer
Laborationer förutsättes bedrivna enligt parallellaborationssystemet, varvid önskvärd anpassning mellan teori från lektioner och praktik från laboratoriet eftersträvas. Laborationerna bör även bedrivas på sedvanligt sätt, så att eleverna utgående från laborationsanvisningar självständigt får göra uppkopplingar från givna kopplingsscheman, utföra undersökningar baserade på givna direktiv samt skriva mätprotokoll innehållande speciella bearbetningsuppgifter. Dessutom bör
laborationerna speciellt på förstärkartekniken och pulstekniken utformas så, att eleverna efter lektionsgenomgång får göra enkla egna beräkningar på steg, löda samman komponenterna och i något friare former allt efter skicklighet få göra mättekniska undersökningar på den aktuella kretsen i drift. Mot slutet av läsåret bör någon sådan laboration kunna sträcka sig över flera laborationstillfällen.
Hjälpmedel
Då laborationer ej kan utföras på alla aktuella komponenter eller apparater, är det väsentligt att eleverna under lektion eller laboration får tillfälle att göra kompletterande studier på t. ex. praktiska utföranden av kretsar och apparatur och speciella komponenter och att de genom bildband, film eller studiebesök får en ytterligare praktisk anknytning av det teoretiskt genomgångna. Förutom dessa hjälpmedel förutsättes lektionsexperiment av vanligt slag, varvid dock bör eftersträvas, att lektionsexperimenten i möjligaste mån upptar andra moment än sådana som behandlas i laborationerna.
Telekommunikation . MÅL
Undervisningen i telekommunikation syftar till
att ge kunskap om reläer och reläteknik, att med elektroniken som grund ge kunskap om sändare, mottagare och för- stärkare uppbyggda med rör eller transistorer, att ge kunskap om transmissionsmedia för trådbunden och trådlös överföring, samt att ge översikt över hela kommunikationssystem.
Telegrafteknik Telefonteknik Teletransmissionsteknik Telefonnätteknik Telefonstationer Radiovågor
Sändare
Mottagare
Antenner Television
! HUVUDMOMENT % E *. i
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr varav 2 vu- laborationer
Telegrafteknik. Telegrafströmmar. Morseapparater. Duplexströmkretsar. Dub- belströmssystem. Snabbtelegrafer. Teletypskrivare. Bildtelegrafer. Multiplex— strömkretsar. Telex.
Telefonteknik. Reläer. Telefonapparatdetaljer. Telefonapparatscheman. Växel- bordsdetaljer. Växelbordsscheman. Automatväxeldetaljer. Steg—för-steg-väljar- scheman. Koordinatväljarescheman. Femhundraväljaresystem. Länksystem. Sid- vägssystem.
Telietransmissionsteknilc. Olika ledningstyper. Tvåtrådsförbindelser. Fyrtrådsför- bin delser. Överdrag. Bärfrekvensförbindelser. Radiolänkförbindelser. Signalsy— stem.
Teletransmz'ssionsteori. Talsvängningar. Hörseln. Distorsion. Mikrofoner. Hör- telefoner. Telefonförbindelser. Uppfattbarhetsteorier.
Telefonnätteknik. Abonnentledningsnät. Lands— och riksledningsnät.
Telefonstationer. Ändstationer. Riktnummerstationer. Förmedlingsstationer. Elektroniska telefonstationer.
Radiovågor. Radiovågornas utbredning. Elektromagnetisk strålning. Modulering. Sändare. Oscillator. Förstärkare. Modulator. AM- och FM-sändare.
lllottagare. Demodulator. AM- och FRI-mottagare.
Antenner. Strålningsdiagram. Impedanser. Olika utföranden.
Television. Sändare och mottagare.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen i telekommunikation skall ge en god och allsidig beskrivning av stations- och nätteknik samt av sändare, mottagare och överföringsmedia i tele- kommunikationssystem. Härvid användes ofta grafisk framställning av tidsför- lopp o.d. på grund av den begränsning i det matematiska underlaget man här måste räkna med. Mera komplicerade enheter och system kan ej studeras i detalj, varför det är nödvändigt att ge de stora linjerna med hjälp av block- scheman.
Det är därför betydelsefullt att ha tillgång till demonstrationsmateriel samt att kunna visa instruktiva ljusbilder — helst i form av stillfilm.
Numera sker inom det svenska telenätet telegrafering icke enligt morseprin- cipen, men det kan ändå anses lämpligt att starta undervisningen med en snabb genomgång av de äldre telegraferingsmetoderna, då man därvid har tillfälle att
på ett enkelt sätt förklara grundprinciperna vid modern dataöverföring på telex och intern signalöverföring i telesystemen. Trådlöst sker dessutom morsering fortfarande i stor utsträckning, varför detta avsnitt även kan ge grunderna för radiotelegrafering.
Reläer behandlas ingående och eleverna får själva tillfälle att på laborationer stifta bekantskap med olika reläer och enkla reläkopplingar. De grundläggande principerna för numeriskt och onumeriskt val genomgås noga. Telefonapparat— detaljer behandlas ingående med hänsyn till att man därvid på ett enkelt sätt kan anknyta till de grundläggande principerna för balansering och signalerings- system. Telefonväxlar behandlas översiktsvis med hänsyn till funktionsprinciper.
Olika ledningstyper och överföringsformer behandlas översiktsvis. Bärfrekvens- och radiolänkförbindelser behandlas endast med hjälp av blockscheman. Signal- system behandlas i anslutning till telegrafteknikavsnittet.
Orientering i fråga om det frekvensavsnitt som måste överföras samt den god- het med vilken överföringen måste ske.
Lokal- och mellanortsnäten beskrives. Några olika stationstyper beskrives ur grafikal- och transmissionssynpunkt, varvid deras inplacering i telenätet visas. Principerna för elektroniska telefon- stationer beröres.
Utbredningen av radiovågor vid olika frekvenser visas grafiskt. Möjligheterna att överföra information genom modulation av olika slag genomgås.
Uppbyggnaden av sändare visas med blockscheman. Detta gäller även för moduleringsanordningarna. En enkel sändare med modulator genomgås dock i detalj.
Uppbyggnaden av mottagare med demodulationsanordningar genomgås med hjälp av blockscheman. En enkel mottagare av såväl AM— som FM—typ genom- gås dock i detalj.
Olika antenntyper och deras egenskaper genomgås kortfattat med hjälp av figurer.
Orientering i fråga om apparatur för television.
Samverkan
Undervisningen baseras på de kunskaper som erhålles i ellära och elektronik. Den bör lämpligen inledas med beskrivning av telefoni- och telegraftekniken emedan därvid krävs ett mindre mått av teoretiska kunskaper än i radioteknik som läses under vårterminen då bättre underlag för dessa studier erhållits.
Laborationer, studiebesök etc.
Eleverna bör under regelbundet hållna laborationer om minst 2 timmar medde- las praktisk kännedom om de element telekommunikationssystem är uppbyggda
%
av.. Härvid vinnes förtrogenhet bl. a. med reläer och reläteknik. Vidare anordnas laborationer på förstärkare i form av tvåtråds— och fyrtrådsöverdrag, varvid er- farenhet vinnes såväl i fråga om förstärkarteknik som balansering. Laborationer skall dessutom behandla ringmodulatorn och de vanligaste filterlänkama.
Studiebesök anordnas på telestation samt radio— eller TV-sändarstation, där detta låter sig göra.
Elkraftteknik MÅL
Undervisningen i elkraftteknik syftar till att med elläran som grund ge eleverna vidgade kunskaper om viktigare eltek- niska grundlagar och material av betydelse inom elkrafttekniken, att meddela kännedom om viktigare elmaskiners och elapparaters huvudsakliga uppbyggnad, driftegenskaper och användning, att orientera om elektriska starkströmsanläggningars utförande inom kraftför— sörjning och kraftanvändning, samt att ge god kännedom om de risker som är förbundna med starkströmsanlägg- ningar och om de viktigaste säkerhetsföreskrifterna.
HUVUDMOMENT
Eltekniska grunder Elmaskiner Elanläggningar Elkraftanvändning Elfara och ellagstiftning
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer
Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av elläran. Trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Symmetriska trefassystem. Spänningsfall. Trefas- effekt. Osymmetriska trefassystem med och utan nolledare. Effektmätning. Växelströmskretsar behandlade med den komplexa metoden. Konstruktionsma— terial för elmaskiner och elanläggningar. Ledar-, motstånds- och halvledarmate- rial, isolermaterial och magnetiska material. Normer, definitioner och driftdata för elmaskiner, elapparater och elanläggningar. Räkneexempel. Laborationer.
Elmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt och magnetise- ring. Likströmsgeneratorers driftegenskaper, spänningsstyrning, parallelldrift och
användning. Likströmsmotorers driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Leonardomformaren.
Krafttransformatorers uppbyggnad, driftegenskaper, omsättningsreglering, pa- rallelldrift och användning. Speciella transformatorer och mättransformatorer.
Synkronmaskinens uppbyggnad, driftegenskaper och användning som genera- tor och motor. Trefas asynkronmotorns uppbyggnad, verkningssätt, driftegenska- per, startning, hastighetsstyrning och användning. Enfas och tvåfas asynkron- motorer.
Omformare, småmotorer, förstärkarmaskiner, transduktorer, strömriktare, ackumulatorer och elgoner. Exempel på elmaskiner som element i styr—, regler- och drivsystem.
Räkneexempel. Laborationer.
Elanläggningar. Sveriges elkraftförsörjning. Produktion, överföring och distribu- tion av elkraft. Elkraftverk, distributionsnät för hög- och lågspänning. Luftled- ningsnät och jordkabelnät. Elektrisk ledningsberäkning. Transformatorstationer med elutrustningar. Belastningskurvor, elkrafttaxor, elkraftförsäljning och el- mätare.
Byggnadsinstallationer för lågspänning. Föreskrifter. Allmänna skyddsåtgär- der. Ledningar och ledningsförläggning. Installationsapparater. Installationsrit- ningar. Exempel på elinstallationer för kraft och belysning. Svagströmsinstalla- tioner i byggnader. Speciella starkströmsinstallationer.
Räkneexempel. Laborationer.
Elkmftanvändning. Elmotordriftens grunder. Elmotorers skyddsformer, upp- ställning och inkoppling. Start-, regler- och skyddsapparater. Exempel på in- dustriell motordrift, automatisk styrning och reglering. Fjärrkontroll. Manöver— centraler.
Elvärmealstring. Temperaturmätning. Temperaturregulatorer. Elvärmeappa— rater inom hushåll, hantverk och industri.
Ljustekniska grundbegrepp. Ljuskällor. Ljusarmaturer. Belysningsfordringar. Exempel på belysningsanläggningar. Belysningsmätningar.
Räkneexempel. Laborationer.
Elfara och ellagstiftning. Brandfaran och personfaran vid elektriska starkströms- anläggningar. Orsaker, förlopp, verkningar och skyddsåtgärder. Lagar, föreskrifter och normer. Myndigheter. Specialinspektion. Säkerhetstek- niska begrepp. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Entreprenörsrätt. Övningsexempel.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet för elkrafttekniska ämnen hän- visas till anvisningar för ämnet elmaskiner.
I fråga om särskilda kommentarer för elkraftteknik anföres följande. Ämnes— stoffet i elkraftteknik på elektronikgrenen skall dels ge en översikt av viktigare delar av det elkrafttekniska området, dels anpassas till elektronikens och tele- teknikens speciella behov. Undervisningen i elkraftteknik bör i hög grad inriktas på styrande och verkställande komponenters egenskaper och användning i styr-, regler- och drivsystem. Sådana system där kombination av elkrafttekniska samt elektroniska och teletekniska komponenter förekommer bör särskilt eftersträvas. I undervisningen skall även stor vikt läggas vid det installationstekniska och det säkerhetstekniska utförandet av elanläggningar. Elevernas kunskaper i mate- matik, fysik och ellära avses komma till användning för teoretisk behandling av en del kursavsnitt, dock utan att ämnet därför ges en alltför teoretisk inrikt- ning. Huvudmomenten elteknikens grunder och elmaskiner bör tillsammans upp- ta ungefär hälften av totala undervisningstiden.
I huvudmomentet elteknikens grunder skall trefassystemen genomgås grund- ligt, eftersom de är fundamentala för hela elkrafttekniken. Under det att komplex räkning införes i ämnet elektronik ges de krafttekniska tillämpningarna i elkraftteknik. Eltekniska konstruktionsmaterial samt normer, definitioner och driftdata behandlas orienterande. Inom huvudmomentet elmaskiner skall lik- strömsmaskiner genomgås i huvuddrag med särskild vikt på likströmsmotorer. Transformatorer och synkronmaskiner bör studeras kortfattat. Mera utförligt behandlas trefas asynkronmotorer samt enfas och tvåfas asynkronmotorer. Sista avsnittet i huvudmomentet elmaskiner bör genomgås relativt utförligt. Huvud- momentet elanläggning är i stort sett av orienterande karaktär. Elkraftverk och distributionsnät beröres i stora drag. Mera utförligt behandlas ledningsberäkning, transformatorstationer och elkrafttaxor. Relativt viktigt bör avsnittet byggnads— installationer och svagströmsinstallationer vara. I huvudmomentet elkraftan- vändning skall stor vikt läggas vid hela avsnittet elmotordrift, medan det övriga inom momentet genomgås kort orienterande. Relativt utförligt behandlas även huvudmomentet elfara och ellagstiftning.
Samverkan
Allmänt hänvisas till vad som säges under ämnet elmaskiner.
Speciellt för elkraftteknik gäller att elkraftteknikens tillämpningar inom vik— tigare områden, framför allt inom elektroniken och teletekniken bör spela en stor roll i undervisningen i ämnet. Kursen i elkraftteknik bygger direkt på under- visningen i matematik, fysik, ellära och teknologi i årskurs 1. Eleverna kan förutsättas äga erforderliga kunskaper i dessa ämnen så att en rationell planering och en effektiv undervisning inom ämnet elkraftteknik bör vara möjlig i årskurs 2. Eftersom elkraftteknik i stort sett är ett orienteringsämne inom den elektro- niska grenen torde elektronik och telekommunikation endast delvis vara be- roende av elkraftteknik. Det torde framför allt gälla elektroniken och dess kurs-
avsnitt reglerteknik som tarvar viss samordning i tiden med elkraftteknikens kursavsnitt elmaskiner och elmotordrift. Några nämnvärda samordningsproblem synes ej kunna uppstå mellan nämnda kursavsnitt.
Laborationer, studiebesök etc. Också här hänvisas i första hand till ämnet elmaskiner. Speciellt för elkraftteknik gäller beträffande laborationer följande. I årskurs 2, där laborationer skall finnas 1 vte under hela läsåret, kan förslags-
vis följande tvåtimmarslaborationer göras:
Trefassystem. Värmeprov. Likströmsgenerator. Likströmsmotor. Trefastrans- formator. Asynkronmotor. Transduktor. Likriktare. Trefasledning. Faskompen- sering. Smältskydd. Reläskydd. Elmätare. Isolationsmätning. Motorskydd. Elmo- tordrift.
Hjälpmedel
Se anvisningar till ämnet elmaskiner.
Byggteknisk linje
Matematik — se maskinteknisk linje
Fysik — se maskinteknisk linje Kemi -— se maskinteknisk linje
Svenska -— se social fackskola
Engelska —- se social fackskola
Tyska —- se social fackskola Samhällskunskap — se maskinteknisk linje Ergonomi — se maskinteknisk linje
Gymnastik — se social fackskola
B nadsteknik MÅL y gg Undervisningen i byggnadsteknik har till uppgift att ge kunskaper om olika byggnadsmaterial och byggvaror, att ge kunskaper om tillämpad fysik vid byggnadstekniska problem, att ge kunskaper om utförandet av husbyggnader jämte orientering om instal-
lationer i dessa, att ge färdighet att läsa, förstå och utföra enklare ritningar, samt att ge kunskap om mätinstrument och bibringa förmåga att utföra enklare mät-
arbeten.
HUVUDMOMENT
Byggnadsmateriallära Byggnadsfysik Husbyggnadsteknik Byggnadsritning Avvägning och utsättning
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 7 vtr varav 2 vtr laborationer och ritövningar Byggnadsmaterialläm. Allmänna fysikaliska, kemiska, klimatologiska och bio- logiska begrepp i materialläran.
Materialkännedom: de vanligaste materialens ursprung, karakteristiska egen- skaper och utseende.
Varukännedom: byggvarornas materialsammansättning, egenskaper och an- vändning, hantering, tillverkning, varunamn, försäljning.
Jämförande priskännedom. Material- och varubesiktningar, orientering om provningar.
Betongproportioneringsteori.
Fyra till fem laborationer t. ex. bestämning av fukthalt, humushalt och korngradering hos sand, proportionering, blandning, konsistensmätning av betong, gjutning av provkroppar och kuber, undersökning av tegel eller lättbetong avseende volymvikt, fuktkvot; murning av provkuber, provtryckning av betongkuber, murverkskuber och murstenar, undersökning av trä avseende struktur, volymvikt, fuktkvot, krympning, sväll- ning, böjprovning.
Studiebesök vid någon materialindustri eller byggnadsmaterialutställning. Byggnadsfysik. Vänneisolering. Orientering om värmeledning, värmeövergång och diffusion. Värmegenomgång. Gällande bestämmelser. Beräkning av Värme- genomgångstal. Dimensionering av värmeisoleringar i enklare fall. Fuktisolering. Fuktgenomgång, kapillärsugning, ångdiffusion och kondens. Orientering om temperaturgradient i vägg. Frostsprängning.
Ljudisolering. Ljudkällor. Vägar för ljudets spridning. Ljuddämpning och ljud- absorption. Resonans. Gällande bestämmelser.
Akustik. Översiktlig genomgång av ljudnivå, buller, eko, efterklang. Rummets form och beklädnadsmaterial.
Brandskydd. Orientering om brandrisker och bränder. Genomgång av gällande bestämmelser för brandskydd och utförande av byggnader ur brandskyddssyn- punkt.
Brandskydd på arbetsplats.
Husbyggnadsteknik. Geoteknik. Orientering om markbeskaffenhet och markun- dersökning; undergrundens bärighet; frostfritt djup.
Grundläggning. Normalt utförande av enkel grundläggning (utan beräkningar). Grundmurar, golv på mark. Dränering och fuktisolering.
Stommen. Utförandet av bärande väggar, pelare, balkar, bjälklag och taklag med hänsyn till värmeisolering, ljudisolering och konstruktiv samverkan i knut— punkterna för såväl trähus som stenhus.
Stomkomplement. Indelningsväggar, utfackningsväggar, trappor, balkonger. Beklädnader och beläggningar. Takbeklädnader, utvändiga och invändiga väggbeklädnader, golvläggning, isoleringar och skydd, avtäckningar och anslut- ningar.
Inredning och utrustning. Fönster, dörrar, portar, glaspartier, fasta bänkar och skåp samt beslag till dessa; räcken, ledstänger, fönsterbänkar och listverk.
Installationer: orientering om ledningar och utrustning för värme, vatten och avlopp samt elektricitet; grundlig genomgång av rökrörs och ventilationskanalers utförande samt gällande bestämmelser. Läsning av ritningar för vvs— och el— installationer. Utrymmesbehov för ledningar och kanaler.
Standardiserade byggnadsdelar. Provisoriska byggnader. Ombyggnader. Stu- diebesök vid pågående bygge samt där så kan ske på provningsanstalt.
Byggnadsn'tning. Ritningar, format, linjetyper, ritteknik; övning i ritningsläsning. Övning i kopiering från förelägg. Huvudritning i skala 1: 100 av given enkel byggnad (byggnadsnämndsritning). Uppritning och måttsättning av arbetsritning i skala 1: 50 av byggnaden ovan. Utförande av snickeriritning (fönster, dörrar, kökssnickerier) till ovanstående. Detaljsektion genom byggnad. Uppmätning och uppmätningsritning. Kopiering av tomtkarta, stadsplanekarta eller grundkarta. Orientering om ljuskopiering, fotokopiering och arkivering av ritningar.
Avvägning och utsättning. Teori för avvägning. Protokollföring.
Avvägningsinstrumentets konstruktion och handhavande; övning i uppställ- ning, centrering, horisontering och avläsning.
Teori för vinkelmätning och koordinatberäkning. Protokollföring. Vinkelprismats funktion och handhavande. Teodolitens konstruktion och handhavande; övning i uppställning, centrering, horisontering och avläsning.
Längdmätning. Teori; måttbandmätning, protokollföring; övning i praktisk mätning.
Teori för utsättning, stakning samt befästning av mätpunkt. Praktisk mätövning med upprättande av karta under ca fyra dagar i slutet av vårterminen.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Förutsättningen för att undervisningen i ett ämnesblock som byggnadsteknik skall ge gott utbyte är att de olika avsnitten läses i sådan fortlöpande ordning att de stöder och kompletterar varandra.
Kursomfattningen medför att urvalet av stoff måste ägnas stor uppmärksam- het. En anhopning av stoff får ej ske så att arbetstakten drives upp onödigt högt.
Vissa partier av kursinnehållet avses endast vara orienterande, andra partier bör läsas grundligt. Var vikten skall läggas framgår i viss utsträckning av kom— mentarerna nedan. Likaså har i målsättningen angetts vad som skall vara orienterande och vad som bör ge kunskaper och färdighet.
Hur undervisningen i byggnadsteknik i detalj skall läggas upp måste i hög grad bli avhängigt av klassens sammansättning med hänsyn till mognad och praktisk yrkeserfarenhet.
I de fall klassen till stor del består av elever som kommer direkt från grund- skolan torde det vara nödvändigt att med hjälp av bildmaterial rikligt men enkelt och överskådligt visa olika byggnadstyper, byggnadsstommar och bygg- nadsdetaljer och därvid gå igenom nomenklatur. Detta primära kunskapsmate- rial bör därefter snarast befästas och levandegöras genom studiebesök på bygg- nadsarbetsplatser och materialutställningar (eventuellt hos någon materialgros— sist). Dessa studiebesök, som bör vara väl förberedda, bör om möjligt ske med relativt små avdelningar (10—16 elever), t. ex. halv klass.
I de fall klassen till huvudsaklig del består av elever med yrkeserfarenhet bör en enkel genomgång vara tillräcklig för att bringa reda i och samordna nomen- klatur så att en likformig tillämpning kan vinnas i detta avseende. För den grupp elever i en sådan klassavdelning som ej har denna yrkeserfarenhet bör introduk— tion ske enligt vad som ovan skisserats för elever utan praktisk erfarenhet.
Genom en på så sätt erhållen kontakt med byggbranschen vinnes att eleverna omedelbart får klart för sig sammanhanget mellan undervisningsstoff och tek- nisk verklighet.
En annan uppgift som bör tagas upp relativt tidigt i ämnet byggnadsteknik är träningen att läsa bilder och ritningar, att därvid göra korrekta iakttagelser och att kunna analysera det iakttagna. Eventuellt kan övningarna inledas med anknytning till de övningar i kartläsning och terrängjämförelser som skett i grundskolan på så sätt att en stadsplan över ett område jämföres med flygfoto av det utbyggda området. Därefter kan det vara lämpligt att övergå till vissa ritningspartier i kombination med interiör— och exteriörfoton samt eventuella detaljbilder. Från enkla övningar i bild— och ritningsläsning bör man gå vidare till skalmässiga mätningar på såväl bilder som ritningar. I samband med dessa övningar bör även övning i frihandsskissning av detaljer efter planritning ske. Enkla uppmätningsskisser bör kunna leda över till mer självständigt utförda ritningar.
Kommentarer till speciella kursmoment
Byggnadsmateriallära (ca 40 lektioner). För att eleverna skall få en god mate- rialkunskap bör de viktigaste byggnadsmaterialen och byggvarorna finnas till— gängliga så att eleverna med känsel och syn kan lära känna igen materialen och varorna. Därvid kan det vara lämpligt att jämsides med prov av normalstorlek (t. ex. en tegelsten, en plastlist) även ha handprover som kan cirkulera i klassen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att komplettera med ljusbilder eller kortfilm som visar materialet i praktisk användning i ett bygge.
Eleverna bör ha tillgång till material- och varukataloger från rikstillverkare eller från lokal materialgrossist. Läraren bör låta eleverna i grupparbete taga fram uppgifter om olika material och varor. Därvid kan han även vidtala bygg— nadsmaterialleverantörer att låta eleverna infordra och erhålla prisuppgifter.
Som övningsuppgift bör klassen eller grupper inom klassen få välja material för vissa konkreta fall och därvid diskutera materialens egenskaper och priser, varvid även kostnaderna för att få materialet på plats beaktas.
Byggnadsfysik (ca 20 lektioner). De olika punkterna i detta avsnitt bör läsas i lämplig kombination med motsvarande partier i husbyggnadstekniken. Samord- ning bör även ske med fysikkursen så att t. ex. värmeisolering läses efter det mot- svarande partier lästs i fysiken. Ljudisolering, akustik och brandskydd torde lämpligen läsas under vårterminens senare del. För orientering om brandskydd och bränder bör brandbefäl lämpligen anlitas som specialföreläsare.
Husbyggmdsteknik (ca 80 lektioner). En central plats i husbyggnadstekniken intar behandlingen av de viktigaste normalutförandena av olika byggnadsdelar och detaljer. Det torde därvid vara lämpligt att föreläsningsmässigt med använ- dande av rikligt bildmaterial ge en allmän översikt av dessa, varefter val av alternativa lösningar behandlas på en mer diskussionsmässig basis.
För att befästa de genom föreläsningarna erhållna kunskaperna bör man av- sluta arbetet med en serie repetitionsfrågor samt en avgränsad hemuppgift i form av beting. Vissa avsnitt kan utföras som grupparbete, bestående i att ele- verna ur handböcker och facklitteratur får göra utdrag och redovisa materialet genom illustrerade föredrag samt utarbeta stencilerade avsnitt med ritningar.
Läraren bör i fråga om valda utförandeformer knyta an till pågående byggen på orten. Därvid bör eleverna vid något tillfälle med hjälp av handlingar hos byggnadsnämnden få taga reda på utförandet av någon äldre byggnad.
I fråga om vvs— och el-ritningar bör samarbete ske med någon konsult på pla- neringsstadiet samt med entreprenörer vid pågående bygge på orten, så att ele- verna genom studiebesök kan få tillfälle följa hur installationerna fogas in i byggnaden.
Byggnadsritning (ca 60 lektioner). Förmågan att med penna illustrera former, utföranden och tekniska sammanhang brukar i en klass vara högst varierande. Uppövandet av densamma kräver i regel mycken övning. Förkunskaperna i projektionslära och förmåga att se i rymden torde även vara varierande. I detta
avseende bör läraren genom någon enkel uppgift på ett tidigt stadium skaffa sig kännedom om elevernas standard och därefter sätta in lämpliga övningsuppgifter om så erfordras.
De olika avsnitten bör på. lämpligt sätt infogas i kursgången i byggnadstekni- ken i övrigt så att rituppgift och kursmoment aktualiserar varandra. Samtidigt som man i husbyggnadstekniken läser avsnittet om inredning och utrustning m. m. utför man sålunda i momentet byggnadsritning snickeriritningar med erfor- derliga specifikationer.
Undervisningen i byggnadsritning bör utformas enligt de riktlinjer som finns samlade i avsnittet Ritningar i handboken BYGG samt de nya rekommendatio- ner som fortlöpande utarbetas av HALTH-gruppen och A-gruppen inom Statens råd för byggnadsforskning. Även BABS—60 bör utnyttjas.
När undervisning och övningsuppgifter i byggnadsritning påbörjas bör huvud- vikten läggas vid det kvalitativa utförandet av byggnadsritningarna. Först när ritnoggrannheten inövats och blivit rutin bör krav ställas på ökade kvantitativa ritprestationer. Vissa prestationsnormer bör meddelas i program för rituppgif- terna.
Avvägning och utsättning (ca 15 lektioner). Vad beträffar avvägning och ut- sättning bör huvudvikten läggas på avsnitten om avvägning, användning av vin— kelprisma samt längdmätning. Övriga avsnitt behandlas orienterande varvid den eventuella extra tid som kan inpassas bör användas till praktiska övningar med ? instrument och stakning av kurvor och linjer. ; Av vikt vid avvägningsinstrumentets handhavande är att träna centrering och * horisontering samt öva avläsning mot avvägningsstång och protokollföring.
Instrumentuppställning kan med fördel ske inomhus. Senare kan övningar ske utomhus såväl på slät mark som på ojämna områden. Avvägningsövning med fem ä sex instrumentuppställningar runt en byggnad (ringformigt tåg) bör kunna ske och ge underlag för diskussion om utjämning av mätfel. Vid sådan mätövning bör eleverna arbeta tre och tre samt turas om att göra instrumentuppställning och avläsning, föra protokoll samt handha avvägningsstången.
Teodolitens konstruktion bör behandlas översiktligt huvudsakligen för klar—
_ görande av instrumentets ömtålighet och mätnoggrannhet. Uppställning, centre-
[ ring och horisontering samt avläsning genomgås. Träningsmätning med ring-
formigt tåg (fyra punkter) bör ske under sommarövningen. Längdmätning med måttband gås igenom, varvid inverkan av bandfel, drag— ] kraft, temperatur och bandlutning klargöres. Längdmätning på plan mark samt trappstegsmätning vid lutande mark övas. Dragkraften i bandet kontrolleras några gånger med dynamometer. Temperaturkorrektioner för måttbandet be- höver däremot ej beaktas.
Samverkan
Avsnittet byggnadsmateriallära bör i viss utsträckning samordnas med kemi- kursen. Detta synes medföra svårigheter beträffande murbruk, tegel, cement,
betong, lättbetong och trä vilka, med hänsyn till den vikt de har som stombil- dande material, bör läsas tidigt under läsåret. I fråga om korrosion, elektrolys- fara, keramiska produkter (utom tegel), plaster o.d. synes en samordning av kursmomenten väl kunna ske.
Avsnittet byggnadsfysik bör samordnas med avsnitten om värmeledning m. m. i fysiken. Detta torde kunna ske om avsnittet påbörjas efter mitten av höstter- minen. Därvid bör dock avsnitten om akustik genomgås endast översiktligt. Den mer fullständiga genomgången av akustiken inom byggtekniken bör läsas i anslutning till vissa avsnitt i byggnadsutformning i årskurs 2.
Laborationer, studiebesök etc.
Laborationer i byggnadsmateriallära kan utföras enligt exempel i kursplanen. En samordning bör här ske med ämnet byggkonstruktion i avsnittet hållfasthetslära. '
Studiebesök finnes upptagna i de olika kursavsnitten. Därutöver är det önsk— värt att om tiden medger göra besök hos byggnadsnämnd, stadsarkitekt och stadsingenjörskontor, göra speciella studier av hur handlingar och ritningar för- varas och hur granskning av byggnadsnämndshandlingar samt kontrollavsyning sker.
En rundvandring bland ett varierande byggnadsbestånd kan ge läraren möj- lighet att påvisa byggnadsskador och analysera dessas orsaker. :
Hjälpmedel
En förutsättning för att eleverna skall lära sig att själva skaffa fram erforderliga uppgifter och fakta för att lösa byggnadstekniska problem är att ett tillräckligt omfattande referensbibliotek finns tillgängligt i lärosalen eller ritsalen.
Då en stor del av sakmaterialet som skall visas finnes i form av ljusbilder eller bok- och tidskriftsillustrationer bör i lärosal och ritsal finnas bildprojektor samt episkop.
Ett filmkartotek över filmer inom byggbranschen bör anskaffas och hållas aktuellt. I någon sal bör filmprojektor finnas.
På väggarna i ritsalarna bör finnas uppsatta väl utförda ritningar i form av kopior från byggnadsnämndsoriginal och arbets- och snickeriritningar samt några detaljritningar.
Ett urval ur entreprenadhandlingar för en bestämd byggnad bör finnas i fem exemplar, så att läraren kan visa hur byggnadens ritningar — såväl arbetsrit— ningar som detaljer och konstruktionsritningar samt vvs-ritningar och el-ritningar är beroende av varandra eller skall sammanfogas och samordnas.
För avvägning och vinkelmätning bör finnas erforderlig utrustning, förslagsvis fem satser av avvägningsinstrument med avvägningsstång, vinkelprisma, mått- band, piképinnar och stakkäppar. Dessutom bör finnas en teodolit och en tachy- meter med stång samt erforderliga tabeller och räknemaskiner.
Byggkonstruktion MÅ L
Undervisningen i byggkonstruktion syftar till
att ge kunskap om grunderna för beräkning och utformning av enkla konstruk— tionselement och enkla byggnader, samt att ge de kunskaper som härvid erfordras för att lösa enkla statiska problem och hållfasthetsproblem. Tilläggskursen skall behandla speciella problem inom husbyggnadstekniken.
HUVUDMOMENT
Statik Hållfasthetslära Bärverk ' Betongkonstruktioner Geoteknik och grundläggning Murverkskonstruktioner Träkonstruktioner Stålkonstruktioner Brobyggnad
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 6 vtr
Statik. Sammansättning och uppdelning av enkla kraftsystem. Tyngdpunkts- beräkning. Jämvikts- och stödvillkor för fasta kroppar. Stabilitet. Friktion.
Hållfasthetsläm. Dragning. Tryck. Skjuvning. Vridning. Böjning utan och med normalkraft. Knäckning.
Årskurs 2, 4 vtr
Allmän kurs
, Bäwerk. Tvärkrafts- och momentdiagram för enklare statiskt bestämda och ( statiskt obestämda balkar. Det statiska verkningssättet för bågar, ramar, fack- verk och plattor.
Betongkonstmktioner. Den armerade betongens egenskaper och användbarhet för olika ändamål, armeringsstål, armeringsföreskrifter. Hållfasthetsberäkning av balkar, plattor, pelare och väggar. Arbetsritningar och armeringsspecifikationer.
Geoteknik och, grundläggning. Undergrundens bärighet. Grundläggningsmetoder. Jordtryck mot väggar, stödmurar och sponter.
Muroerkskonstruktioner. Murverks hållfasthetsegenskaper. Beräkning av mur- pelare.
Träkonstruktioner. Träets hållfasthetsegenskaper. Beräkning av enkla strävor och balkar. Träförband.
Stålkonstmktioner. Stålsorter. Stålets hållfasthetsegenskaper. Beräkning av enkla pelare och balkar. Enkla nit-, bult- och svetsförband. Lagerkonstruktioner.
Brobyggmld. Orientering om brotyper.
T il l ä g g 5 k u r s, 3 vtr varav 1 vte laborationer rit- och konstruktionsövningar
Bärverk. Utformning av den bärande stommen till byggnader. Belastningsföre— skrifter. Stommens statiska verkningssätt.
Betongkonstruktioner. Balkar, bjälklag, plattor och trappor. Murverkskonstruktioner. Beräkning av balkar och pelare i murverk.
Träkonstruktioner. Takkonstruktioner.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Eleverna skall bibringas kunskaper om beräkningsmetoder för och utformning av enkla konstruktioner och konstruktionselement och lära sig förstå materialens funktionssätt i de bärande konstruktionerna. De bör lära sig att efter anvisningar och skisser kunna göra konstruktionsritningar. På arbetsplatsen bör de som ar— betsledare kunna tolka ritningar och arbetsbeskrivningar så att arbetet blir ut- fört på ett tekniskt riktigt sätt samt tillse att sådana provisoriska anordningar som inte utförs enligt särskilda ritningar blir utförda på betryggande sätt.
Kommentarer till speciella kursmoment
Årskurs 1. Statik (ca 75 lektioner). De grundläggande lagarna för beräkning av plana kraftsystem genomgås varvid analytiska och grafiska metoder behandlas parallellt. Begreppen stödkrafter, stödvillkor och jämviktsvillkor införs så tidigt som möjligt så att beräkningsexemplen kan anknytas till praktiska förhållanden. Några enkla rymdsystem såsom parallella krafter och krafter med gemensam skärningspunkt bör behandlas.
H ållfasthetslära (ca 105 lektioner). De enkla hållfasthetsfallen genomgås varvid de vanliga stommaterialens hållfasthetsegenskaper såväl i bruksstadiet som i brottstadiet samt materialprovningsmetoder behandlas. Beräkningsexemplen bör anknyta till enkla byggnadskonstruktioner och beräkningar genomföras enligt gällande byggnadsbestämmelser. Formler för böjning och skjuvning bör härledas
endast för rektangulär sektion. Beräkningsmetodernas mer eller mindre goda överensstämmelse med verkligheten bör visas med demonstrationsförsök eller laborationer. Spänningsfördelningen i armerad betong bör även klargöras i prin- cip. Orientering bör ges om speciella hållfasthetsproblem såsom värme- och krympspänningar, inverkan av belastningstid och belastningsvariationer (utmatt- ning).
Årskurs 2. Allmän kurs. Bärverk (ca 25 lektioner). I fråga om statiskt obestämda bärvcrk bör principerna för beräkning av statiskt obestämda kvantiteter kunna beröras och genomföras för några enkla fall men beräkningarna av sådana bär- verk får i övrigt baseras på tabeller.
Bctongkonstmktio'ner (ca 45 lektioner). Beräkning av betongtvärsnitt åverkat av böjning bör i första hand gå ut på bestämning av erforderlig armering när dimensionerna av betongtvärsnittet är givna samt spänningskontroll. Fullständig dimensionering av betongtvärsnitt bör medtas i kursen endast om detta kan ske utan att andra kursavsnitt eftersätts. Rektangulärt tvärsnitt och T-tvärsnitt behandlas. Böjspänningar i betong och armering, skjuv- och vidhäftningsspän- ningar skall kunna beräknas. Förankring och avkortning av armering genomgås. Skjuvarmeringens funktion åskådliggörs med demonstrationsförsök, men skjuv- armeringens beräkning förbigås. Bärförmågan hos pelare och väggar med givna dimensioner beräknas.
I samband med enkla konstruktionsuppgifter avseende exempelvis pelare, balk eller grundplatta i en byggnad bör eleverna lära sig att utföra arbetsritningar och armeringsspecifikationer.
Geoteknik och grundläggning. Utöver en översikt rörande olika grundläggnings- metoder bör principen för grundläggning på utbredda plattor genomgås och di— mensionering av en oarmerad grundplatta kunna utföras. I fråga om pålgrund- läggning bör orientering ges om de faktorer som inverkar på påles bärförmåga och hur pålslagning bör ske. Jordtryckets beräkning vid horisontell markyta och vertikal vägg (Stödmur) behandlas.
M urverkskonstruktioner (ca 4 lektioner). Träkonstruktioner (ca 14— lektioner). Beräkningsmetoder för de enklaste kon- struktionselementen och för förbindningselementen genomgås i sådan omfattning som erfordras för dimensionering av enklare ställningsbryggor, träsponter och formsättning.
Stålkonstruktioner (ca 14— lektioner). Brokonstruktioner (ca 4; lektioner). Enkla brotyper (standardbroar) visas med ljusbilder i kombination med systemskisser som klargör funktionssättet. Benäm- ningarna på brotyper och på delarna i en brokonstruktion klargöres.
Tilläggskurs (ca 90 lektioner). Med utgångspunkt från den bärande stommens utformning för olika typer av byggnader och gällande belastningsbestämmelser genomgås de vanliga bärande byggnadsdelarna och visas hur de skall beräknas
och utföras. Såsom konstruktionsuppgifter kan exempelvis väljas kontroll av murverk i en given byggnad, beräkning av bjälklagsplatta, fasadbalk och arme- ringsband eller dimensionering av enkel takkonstruktion.
Samverkan
I ämnet matematik är det önskvärt att snarast möjligt räknestickans använd- ning samt solvering av rätvinkliga triangeln med hjälp av trigonometriska funk- tioner genomgås.
I ämnet byggnadsteknik tillverkas lämpliga provkroppar av betong (kuber, oarmerade och armerade balkar) avsedda för laborationer eller demonstrations— försök.
Som underlag för konstruktionsuppgifter inom tilläggskursen för husbyggnads- teknisk gren bör användas övningsuppgifter i ämnet byggnadsutformning.
! Laborationer, studiebesök etc. !
Under förutsättning att byggnadstekniskt laboratorium är tillgängligt bör labo— rationer utföras, som visar dels riktigheten av de vanliga beräkningsformlerna, [ dels konstruktionselementens beteende vid brott. Förslagsvis utförs i årskurs 1 två laborationer om fyra lektionstimmar av vilka den ena utgörs av böjprovning av trä- och stålbalk och den andra tryckprovning av träreglar av olika längd, varvid bl. a. Eulers knäckformel kan verifieras. I årskurs 2 böjprovas armerad betongbalk och provas träförband. Om laboratorium ej finns tillgängligt bör genom studiebesök vid provningslaboratorium motsvarande provningar demonst- reras. Studiebesök bör även göras på arbetsplatser.
Hjälpmedel
Statikens och hållfasthetslärans lagar bör demonstreras med enkla modeller eller med demonstrationsförsök i laboratoriet, vilka visar det statiska verkningssättet. För konstruktionsövningarna bör det finnas tillgång till föredömligt uppgjorda konstruktionsritningar med vilkas hjälp bl.a. innebörden av begreppen huvud- armering, fördelningsarmering, sprickarmering och bygelarmering kan klargöras. Sådana ritningar kan också tjäna som underlag för elevernas övning att uppgöra armeringsspecifikationer. Skioptikonbilder, bildband och film, helst i färg, av olika typer av byggnadsverk bör visas.
Byggproduktion
MÅL
Undervisningen i byggproduktion har till uppgift
att ge kunskap om gången av ett byggnadsärende, att ge orientering om produktionsförutsättningarna för byggandet ur samhälls- ekonomiska, tekniska, sociala och företagsekonomiska synpunkter, att ge kunskap om kalkylmetoder och färdighet i massberäkning, att ge kunskap om byggnadsplatsens planering och organisation, att ge kunskap om produktionsmetoder, att ge kunskaper i arbetsmetoder och arbetsteknik, maskiner och utrustning, samt att ge orientering om förutsättningar och metoder för produktionstekniskt utvecklingsarbete.
HUVUDMOMENT
Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsen och byggande Företagstyper, olika former för byggnadsverksamhet Kalkylering och kostnadsanalys Produktionsplanering och rationalisering Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära
Arbetsmetoder och arbetsteknik
Fastighetsekonomi
Övningsuppgifter
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr
Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsende och byggande. Översikt över byggnadsinvesteringar, statligt och kommunalt byggande samt enskild byggnadsverksamhet. Översikt över byggnadsindustrins roll i samhället, dess struktur och produktionsresurser. Översikt över myndig- heter som handhar tillståndsgivning och tillsyn. Orientering om lagar och be— stämmelser som reglerar planväsende och byggande. Byggnadsärendets gång och behandling. Orientering om statliga lån. Institutioner och organisationer berörande byggnadsväsendet.
Företagstgper, olika former för byggnadsverksamhet. Orientering om organisa- tionstyper och juridiska former för företagsadministrationen. Översikt över för— valtande företag, allmännyttiga bostadsföretag och produktionsföretag. Produk— tionsföretagets centrala organisation. Arbetsfördelning och kontroll, bokföring
och årsredovisning (översiktligt). Kapitalförsörjning vid produktionsföretag. Projekteringsarbete, dess natur och metodik. Konsultföretag. Byggnadsföretag i egen regi, på entreprenad eller löpande räkning. Kontroll och besiktningar. Entreprenadförfarande; rättspraxis, entreprenadhandlingar, kontrakt, befatt- ningshavare och dessas befogenhet, arbetets bedrivande, ansvarsbestämmelser, besiktningar, hävande av kontrakt, tvister, tillämpning av ä-prislista för änd- ringar, tillkommande eller avgående arbeten, indexklausul.
Kalkylering och kostnadsanalys. Massberäkning. Kostnader för material, arbete och färdiga arbeten; ä-pris; maskinkostnader. Beräkning av byggnadskostnader. Anbudsberäkning. Förkalkyl och efterkalkyl. Tillämpning av kontoplan för byggnadsföretag; litterering. Arbetsplatsens bokföring. Tidbokföring. Löner, tid- lön, ackordsuppmätning, ackordsöverskott; löneutbetalning. Prisböcker. Finan— siering av byggnadsobjekt.
Produktionsplanering och rationalisering. Översikt över produktionsplaneringens syfte och metodik. Byggnadsskeden. Upprättande av arbetsplan, tidplan och arbetskraftsplan. Maskinplan, plan för materialleveranser samt plan för försörj- ning med elkraft och vatten. Organisation för inköp av material, förråd och för- rådsbokföring. Byggnadsplatsens organisation; dess disposition, provisoriska byggnader, provisoriska vägar, betongstationer, anläggningar för elkraft, belys- ning och vatten, övriga hjälpanordningar. Planering av samordning med övriga entreprenader. Arbetsplatsens bevakning. Den lokala arbetsledningens funktio— ner; driftledning, materialanskaffning, kamerala ärenden. Orientering om arbets- ledarens sysslor; direkt arbetsledning, arbets- och materialplanering; dagbok för arbetsplatsen, rapporter och tidbokföring. Översikt över rationaliseringstek- nik; arbetsförenkling, metodstudier, arbets- och tidsstudier, Spilltidsstudier, MTM-systemet, ackordsättning. Säkerhetstjänst och arbetarskydd.
Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära. Byggnadsmaskiner; hjälp- motorer, blandare, kompressorer, torkar, pumpar. Transportanordningar; kra- nar, hissar, truckar, lyftdon. Byggnadsställningar. Drivmedel och kraftbehov. Maskinvård. Elektromaskinlära med huvudvikt på motorer och apparater till ovanstående utrustning. (Orientering om konstruktion och funktion.) Oriente— ring om lagar och säkerhetsföreskrifter för starkströmsanläggningar och distri- bution inom byggnadsplats. Översikt över maskinkostnader samt kostnader för drivmedel och kraft.
Arbetsmetoder och arbetsteknik. Översikt över produktionssystem, arbetsmeto- der och arbetsteknik. Orientering om jord- och bergarbeten. Bergsprängnings- teknik. Orientering om arbetsteknik för olika slag av husbyggnadsarbeten. Spe— ciella åtgärder för vinterarbeten. Arbetsteknik vid monteringsbygge.
Fastighetsekonomi. Orientering om fastighetsförvaltning. Byggnadens årskost— nader. Hyror och hyreslagstiftning. Driftkostnader, underhåll, reparationer. Vär— dering av fastigheter. Arrende, tomträtt.
Övningsuppgifter. Planering av arbetsplats. Enkel tidplan (t.ex. betonggjut- ning). Massberäkning av schaktmassa. Beräkning av anbud för enkelt arbete (t. ex. schaktning, utlastning och transport).
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
De i ämnesblocket byggproduktion ingående momenten kan hänföras till två huvudområden, moment med samhällsekonomisk och företagsekonomisk inrikt- ning samt moment med egentlig produktionsteknisk och arbetsteknisk inrikt— ning.
Till ämnesblocket hör dessutom övningsuppgifter under ca 30 lektioner. De två huvudområdena kan icke läsas oberoende av varandra utan måste samordnas så att exempelvis det naturliga sammanhanget mellan produktions— planering och ekonomi klart belyses.
Över de olika momenten ges inledningsvis en allmän översikt varefter de mer ingående behandlas i samband med produktionsteknik och arbetsteknik, dvs. de moment till vilka ämnesblockets tyngdpunkt bör förläggas.
En viktig uppgift för läraren är att tillvarataga de erfarenheter i fråga om arbetsteknik och produktionsledning som eleverna fått från eventuell praktik före fackskolan eller från praktikåret mellan årskurs 1 och 2. Vid genomgång av moment i arbetsteknik kan andra utföranden redovisas utgående från sådan eleverfarenhet. Därvid kan diskuteras olika metoders fördelar och nackdelar samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att välja det ena eller andra utförandet.
Eleverna kan ha mycket varierande erfarenheter speciellt av arbetsplatsernas organisation. Det torde därför vara lämpligt att i början av årskurs 2 göra studiebesök på arbetsplatser av varierande storlek och typ för att i detta avse- ende ge eleverna en viss jämställdhet. Dessa studiebesök skall vara noga för— beredda av läraren, som före studiebesöket bör ge klassen en orientering om uppläggningen av den valda arbetsplatsens produktionsplanering och det sta- dium i vilket bygget just befinner sig. En sådan orientering gör det möjligt för läraren att på platsen med få ord rikta uppmärksamheten på de viktiga moment han vill att eleverna skall observera. Eventuellt kan eleverna före besöket ha tillställts en serie frågor som de med hjälp av iakttagelser skall besvara.
Kommentarer till speciella kursmoment
Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsende och byggande (ca 5 lektioner). Momentet avser att ge en orientering om bygg- nadsverksamhetens sociala och ekonomiska roll i samhället samt hur samhället med olika medel såsom lagstiftning och lån reglerar och inriktar byggnadsverk-
samheten. Avsnittet skall ge eleverna kunskap om vilka myndigheter och befatt- ningshavare som har hand om kontakten med den byggande.
Momentets viktigaste del 'är att följa gången av ett byggärende hos bygg- herre och byggmyndigheter. Fullständiga handlingar för byggnadslovsansökan till byggnadsnämnd bör finnas som undervisningsmaterial. Eleverna bör dess— utom få lära sig att fylla i erforderliga blanketter för såväl ansökan om bygg— nadslov som statliga lån och eventuellt arbetstillstånd.
Företagstyper, olika former för byggnadsverksamhet (ca 10 lektioner). Momen- ten under denna punkt avser att översiktligt ge eleverna begrepp om de rättsliga konsekvenserna av olika utformning (juridiskt) och organisation av byggföre- taget. Även här bör undervisningen ha till uppgift att ge eleverna orientering inom de områden momenten avser. Huvudvikten bör läggas dels på ett klar— läggande av företagets centrala projektering och kontakterna mellan den cen- trala företagsledningen och den lokala arbetsledningen vid arbetsplatsen, dels på entreprenadförfarandet med dess olika detaljer.
Kalkylering och kostnadsanalys (ca 15 lektioner). Den tid som står till för- fogande för detta avsnitt är kort och avsikten är ej att utbilda kostnadsberäk— nare eller bokföringspersonal. Meningen är att eleverna skall få en inblick i hur ett byggföretags ekonomisida arbetar. Därigenom vinnes att produktionstek- nikern bättre förstår varför uppgifter från byggplatsen kontinuerligt skall läm- nas till centrala förvaltningen i byggföretaget och varför allt handlande vid utformningen av produktionsplaneringen och arbetstekniken på byggplatsen måste baseras på insikt om de ekonomiska konsekvenser de valda metoderna medför.
Huvudvikten bör således ligga på massberäkning och kalkyler med ä—priser. Övriga avsnitt skall ge orienterande överblickar.
Produktionsplanering och rationalisering (ca 40 lektioner). Huvudvikten i avsnittet bör läggas vid att lära eleverna elementär metodik att planera bygg- platsens organisation med erforderliga planeringsscheman. Därutöver bör sär- skild omsorg ägnas åt att ge eleverna inblick i direkt arbetsledning med vad det innebär i fråga om t. ex. fördelning av arbetsuppgifter.
Momentet om rationaliseringstcknik bör ges översiktlig utformning. En viktig uppgift skall därvid vara att ge eleverna en rättvisande bild av arbetsrationa- liseringens många punkter och ge dem riktiga begrepp om var rationaliserings— vinster kan nås.
Arbetsledarens uppgift som samordnare på byggnadsplatsen av de olika del- entreprenaderna, VVS- och elentreprenader m.fl. bör utförligt och ingående belysas liksom hans ansvar för arbetarskydd och säkerhetstjänst.
Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära (ca 30 lektioner varav 15 elektromaskinlära). Avsnittet kan uppfattas som dels en tämligen grundlig genomgång av byggmaskiner av olika typer, olika transportanordningar m. m. och anordningarnas prestations- och produktionsförmåga, dels en genomgång av maskinernas konstruktion och drift. Eftersom elektromaskinlära ej läses tidi-
gare måste här ges en orientering om olika typer av elmotorer och dessas inkoppling, driftsegenskapcr och kraftbehov. Denna orientering kan endast bli elementär och avser att ge eleven förmåga att som arbetsledare välja för ändamålet lämpliga motorer och se till att de användes på ändamålsenligt sätt och ej överbelastas.
I samband med detta avsnitt bör t. ex. en yrkesinspektör kunna informera om den inspektion av hissar, kranar och jämförliga anordningar som skall ske samt de säkerhetsbestämmelser som gäller. Samtidigt kan givetvis yrkesinspek- tören ge en allmän överblick av inspektions— och skyddsverksamhet på bygg- platsen.
Arbetsmetoder och arbetsteknik (ca 45 lektioner varav 10 bergsprängnings- teknik). Detta avsnitt innebär i stor utsträckning en anknytning till byggnads- tekniken i årskurs 1 och till vissa detaljutformningar inom hus— och stadspla- nering i årskurs 2. Denna anknytning innebär att eleven med kännedom om hur en viss konstruktion skall vara utförd i tekniskt avseende nu får gå igenom hur man på byggplatsen arbetsmässigt utför den. Undervisningen kommer där- vid att ställa vissa krav på lärarens kunnighet om och erfarenhet av nya arbets- metoder. Utöver kända konstruktioner kommer därvid in nya moment som ej tidigare berörts och därför nu måste gås igenom grundligt.
I samband med avsnittet schaktning upptages därvid som nytt moment bergsprängningsteknik. Därvid bör upptagas till behandling borrningsteknik, sprängmedel och tändmedel, sprängningens teori och förlopp, laddning, lastning och transport av utsprängt material, beräkning av massor, borrtider, erforderlig kvantitet sprängämnen samt arbetsplanering. Dessutom beröres efterarbeten som skrotning och förstärkningar. Gällande säkerhetsföreskrifter genomgås.
Ett nytt moment, formbyggnad, som beräkningsmässigt hör hemma i bygg- konstruktion bör här tagas upp och gås igenom ur arbetstekniksynpunkt. Studier av hur formar bygges för olika betongarbeten bör ske vid pågående byggen.
Ett tredje moment som bör ägnas stor uppmärksamhet är att följa utveck- lingen inom arbetstekniken vid monteringsbygge. Läraren bör i detta avseende hålla fortlöpande kontakt med den tekniska utvecklingen genom att följa fack— uppsatser och göra egna studiebesök.
Fastighetsekonomi (ca 5 lektioner). Avsnittet är endast orienterande och bör ges sammanfattande form. Vissa partier bör tagas upp i andra sammanhang. Så kan t. ex. underhåll och reparationskostnader belysas vid diskussion av olika tekniska utföranden.
Samverkan
Vid läsning av avsnittet om maskiner och elektromaskinlära bör eleverna få tillfälle att i samarbete med maskinteknisk och elteknisk linje få se maskiner i drift. Samverkan med ergonomi är nödvändig i flera avsnitt av kursen.
I planen över olika moment har ej särskilda punkter för studiebesök angivits. En viktig del i undervisningen i detta ämnesblock måste emellertid vara att ge nära kontakt med produktionstekniken så som den förekommer på skol- orten eller i angränsande större orter. Ovan har även anvisats lämpliga moment som bör ske i anslutning till studiebesök.
Hjälpmedel
I undervisningen är det värdefullt att ha tillgång till något lägg relativt kom- pletta byggentreprenadhandlingar och byggnadslovshandlingar. Erforderliga blanketter för ansökningar till myndigheter, exempel på tidkort samt avlönings— listor bör finnas till alla elever.
Fem omgångar av ackordsprislistor samt byggkatalogens del byggmaskiner bör finnas för varje klassavdelning. »Aktuella byggpriser» eller annan prisbok bör även finnas samt dessutom någon handbok i värdering. Arbetarskyddssty- relsens meddelanden i den mån de berör byggnads- och anläggningsarbeten bör finnas i referensbibliotek.
I fråga om arbetsteknik kan i vissa fall materialleverantörers instruktions- filmer användas. Filmer om arbetarskydd är också betydelsefulla i undervis— ningen.
Hus- och stadsplanering
MÅL Undervisningen i hus- och stadsplanering har till uppgift att ge orientering om grunderna för planering av samhällen och byggnader, att ge kunskap om olika typer av planer för tätbebyggelse, att ge orientering om bostadens funktion och planlösning, att ge kunskap om utformning av bostadshuset med biutrymmen, garage och skyddsrum, att ge kännedom om viktigare byggnadsdelars utformning, att ge orientering om byggnadsbeskrivningar, Bygg-AMA och Svensk standard, samt att ge någon färdighet i att utföra arbetsritningar.
HUVUDMOMENT
Samhällsplanering
Bostadens funktion och planering
Viktiga byggnadsdelar
Översikt av svensk standard avseende byggnader och byggnadsdelar Upprättande av ritningar
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr
Samhällsplanering, planinstitut. Byggnadslagen och planinstituten. Formell be- handling och fastställelse av olika plantyper. Underlag för planens utformning, utredningar om befolkning och samhälle, näringslivets struktur och lokalisering, transportväsende och trafik. Markförhållanden, markdisposition, kartunderlag. De olika planelementen, ritteknik för planer, läsning av olika typer av planer. T omtmätning, avstyckning, fastighetsbildning. Övriga lagar och förordningar som berör planer och planering. Övningsuppgift: kopiering av stadsplan med införande av vissa föreslagna ändringar.
Bostadens funktion och utformning. Hushåll—familj, bostad och gemensamma anläggningar. Bostadens funktion, möbleringskrav. Dimensionering av utrym- men. Hustyper. Byggnaders planlösning. Garage. Skyddsrum. Övriga biutrym- men. Byggnadsnämndshandlingar.
Utformning av viktiga byggnadsdelar. Trappor. Fönster, dörrar, inredningar. Golv. Vägg- och takbeklädnader. Ritningar och beskrivningar. Genomgång av, viktigare delar av Svensk standard.
l Övningsuppgifter. Planlösning av ett enkelt enfamiljshus. Skisser. Huvudritning | till detta med fasadutformning. Planering av tomten. Timskiss (3 år 4 tim.) för [ begränsad planlösningsuppgift (t.ex. sportstuga).
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Hus— och stadsplanering avser att ge eleverna ett underlag av fakta och be- dömanden som skall ge dem möjlighet att förstå samspelet mellan funktionella, ekonomiska, estetiska och miljömässiga krav vid bebyggelseplanering och vid utformning av den enskilda byggnaden, i första hand bostadshuset. Ett viktigt avsnitt är därvid undervisning om de lagar som reglerar bebyggelseplanering och byggande och de krav man genom sådan lagstiftning ställer från samhällets sida.
Vid sidan av de mera översiktliga synpunkterna skall vidare läroämnet klar= lägga metodiken i att, utgående från ekonomiska fakta och estetiska önskemål, för visst fall välja de detaljkonstruktioner och detaljutformningar som ger det önskade resultatet bland alla. de tekniskt riktiga lösningar av problemet som anvisats vid behandlingen i byggnadstekniken. Därvid bör läraren kunna an- knyta till de erfarenheter praktiken har givit.
En viktig del av ämnet måste vara att redogöra för själva redovisningen av planlösningar, detaljer och beskrivningar samt hur svensk standard inom bygg- facket kan tillämpas.
Övningsuppgifterna bör väljas med omsorg och ej göras alltför omfattande.
Eleven bör dock få känna på hur det är att självständigt bearbeta en upp- gift, tvånget att välja ut en lösning eller detaljutformning och sedan arbeta vidare och finna vilka konsekvenser valet medför.
Kommentarer till speciella kursmoment
Samhällsplanering, planinstitut (ca 20 lektioner). Undervisningen bör ge eleven en klar uppfattning om hithörande lagars rättsverkan och den formella behand- lingen och fastställelsen av ett planärende. Eleven bör även bli orienterad om arbetet att framskaffa underlag för planarbetet samt få exempel på hur man i något aktuellt fall vägt olika synpunkter på utformningen vid valet av en viss lösning.
I samband med övning att läsa olika typer av planer bör läraren låta eleverna i form av grupparbete analysera och bedöma planens värde ur olika synpunkter. Grupperna redovisar inför klassen sina analyser varefter klassen får diskutera sig fram till ett sammanfattande omdöme. Läraren kan sedan ge sin samman- fattande bedömning av värderingarna.
Bostadens funktion och utformning (ca 20 lektioner). Detta avsnitt har getts förhållandevis kort tid. Avsikten är att ge huvudsynpunkter på utformningen av bostaden. Därvid bör material publicerat av bostadsstyrelsen ge läraren underlag för de väsentliga synpunkterna. Dessutom kommer inprägling av materialet att ske i samband med arbetet på övningsuppgiftens första stadier. De biutrymmen som normalt följer bostadshuset bör behandlas i detta sam— manhang.
Utformningen av viktigare byggnadsdelar (ca 15 lektioner). Undervisningen skall här utförligare behandla det byggnadstekniska underlaget från motsva- rande delar av byggnadstekniken och delvis ur andra synpunkter, såsom angivits under allmänna anvisningar.
Övningsuppgifter (ca 35 lektioner). I samband med övningsuppgifterna bör läraren demonstrera ett urval ritningar med gott utförande att tjäna som rikt- märke för de krav eleven bör ställa på sina prestationer. Hela tiden bör läraren falla tillbaka på det material som tjänat som riktlinjer för ritningars utförande i avsnittet byggnadsritning i ämnet byggnadsteknik i årskurs 1.
Samverkan
En samordning mellan fysikkursen under andra läsåret och de i anslutning till vägg- och takbeklädnader samt golv aktuella problemen med fuktisolering och värmegenomgång är angelägen. Kursavsnitten bör läsas i mitten av höst- terminen för att passa in i kursen.
I anslutning till analys av någon aktuell stadsplan bör denna väljas så att ett studiebesök i det område planen avser kan göras. Beroende på om planen genom- förts eller ej kan därvid antingen förutsättningarna för planen eller resultatet av planen studeras. Om möjligt bör något nytt bostadsområde besökas för att ge underlag för synpunkter på bostadsutformningen i några besökta lägenheter. Därvid kan synpunkter vinnas om besöket utsträckes till exempelvis tre lika lägenheter bebodda av olika familjetyper. Därigenom kan problemet om varia— tioner i användningen belysas. Om så befinnes möjligt bör även ett stadsingen- jörskontor eller annan motsvarande kommunal eller statlig institution besökas.
Hjälpmedel
De synpunkter på hjälpmedel som anförts för byggnadsteknik gäller i stort även för hus- och stadsplanering.
Exempel på olika typer av stadsplaner bör finnas tillgängliga i lärosal och ritsal. Värdefullt är även om stadsplanemodell svarande mot någon av de till- gängliga planexemplen finnes.
Bildarkiv med stadsplaner och miljöfoton bör finnas.
Byggnadsutformning MÅL
Undervisningen i byggnadsutformning har till uppgift att ge kunskap om byggnaders yttre och inre formgivning,
att ge orientering om utformningen av speciella byggnader utöver de delar som innefattas i ämnet hus- och stadsplanering, att ge kunskap om modulsamordning och problem vid mekaniserat byggande (monteringsbygge), att ge någon färdighet i planlösningsteknik för affärs- och industribyggnader, samt att ge ökad förmåga att utföra olika förekommande ritningar.
HUVUDMOMENT
Översikt av byggnadstyper
Byggnaders funktion och planering (utöver bostäder) Byggnadsdelar och ytbehandlingar Bygg—AMA Mekaniserad byggnadsproduktion
Ombyggnader, reparationer, rivningar
Upprättande av ritningar
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 4- vtr varav 1 vte rit- och konstruktionsövningar
Hustypers samband med funktion och miljö. Husbyggnadens form för olika funktioner. Hustyper i central och i perifer bebyggelse. Hustyper för förvalt- ning och representation. Hustyper för industrier samt för undervisning och vård. Hustyper för fritid.
Byggnadsutformning för speciella byggnader. Kontors- och förvaltningsbygg— nader. Skolbyggnader. Industribyggnader. Samlingslokaler, kyrkor. Centrum- anläggningar, affärsbyggnader. Byggnader för trafikändamål (garage, parke— ringshus, parkeringsplatser). Fritidsbyggnader, sportanläggningar.
Utformning av byggnadens delar. Balkonger, räcken. Trappor. (Kompletterande synpunkter.) Utvändiga väggbeklädnader. Tak och takbeklädnader. Avtäck- ningar. Plåtarbeten. Målning och annan ytbehandling. Utförlig genomgång av Bygg—AMA och Svensk standard. Lagar och förordningar för speciella lokaler. Föreskrifter för byggnadsdelar enligt BABS-GO.
M ekaniserad byggnadsproduktion. Orientering om olika metoder för industriellt byggande. Problem vid monteringsbygge och förtillverkning av byggdelar. Sam- manfogning av monteringsenheter med andra enheter eller platsbyggda delar. Installationer vid mekaniserad byggnadsproduktion. Utvecklingstendenser inom mekaniserad byggnadsproduktion.
Ombyggnader, reparationer, rivningar. Äldre byggnaders konstruktion och stom- mar. Ombyggnader och ändringar av stammar och bärande konstruktioner. Ny— indelning, moderniseringar. Byggnadsskador. Reparationer. Rivning av bygg- nader. Säkerhetsåtgärder.
Övningsuppgifter. Skissning av planlösning och utformning av enkel industri- byggnad, platskontor eller marketenteri vid byggarbetsplats eller likartad an- läggning. Genomarbetning till huvudritningar samt detaljsektioner i samband med speciella utformningsproblem såsom trappritning eller håltagningsritning kan komplettera uppgiften.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Ämnet byggnadsutformning kan ses som en fortsättning på ämnet hus— och stadsplanering för elever med husbyggnadsteknisk studieinriktning. Därav föl- jer att vissa moment som tidigare berörts här återkommer med utförligare och fördjupad behandling. Det är önskvärt att nära samband hålles mellan lärarna i de båda ämnena för att behandlingen av de olika avsnitten skall stämma och inga väsentliga partier bli överhoppade.
Speciell omsorg bör ägnas åt att följa den senaste utvecklingen beträffande mekaniserad byggnadsproduktion där utvecklingen ofta sker etappvis. Läraren
bör dock lära eleverna att kritiskt granska utvecklingen så att de ej faller för reklambetonade lösningar utan fullgott tekniskt underlag.
Kommentarer, givna under motsvarande moment i hus- och stadsplanering, kan delvis tillämpas även för ämnet byggnadsutformning. Övningsuppgifter bör utföras under sammanlagt ca 50 lektioner.
Kommentarer till speciella kursmoment
Byggnadsutformning för speciella byggnader (ca 15 lektioner). Detta avsnitt bör gås igenom som orientering. Därvid bör den typ av lokaler som skall ingå i övningsuppgiften behandlas utförligare. I detta avsnitt är det väsentligt att kunna visa goda exempel på de olika typerna av byggnader. I anslutning till detta avsnitt bör parallellt behandlas detaljer använda i de exemplifierande byggnaderna. Bestämmelser om normalutförande bör samtidigt hämtas ur Bygg- AMA och eventuella avvikelser analyseras beträffande motiveringar och verkan.
M ekaniserad byggnadsproduktion (ca 14 lektioner). Speciell omsorg bör ägnas åt problemet anslutningar mellan förtillverkade byggnadsdelar och andra bygg- nadsdelar eller mellan förtillverkade byggnadsdelar inbördes.
Ombyggnader, reparationer, rivning (ca 6 lektioner). I anslutning till kurs- momentet bör i form av en kort orientering något sägas om byggnadskonstens historia. Särskild Vikt bör läggas vid byggtekniken från 1850 till 1930 vilken förekommer i byggnader som nu utgör saneringsobjekt eller ombyggnadspro— jekt. Där kan anknytning vinnas till aktuella byggen inom närliggande sam- hällen.
Samverkan
Samverkan med ämnet fysik bör ske i fråga om akustisk planering av exempel- vis samlingslokaler och kontorslokaler, likaså i fråga om ytors färgsättning och ljusvärden samt belysning.
Studiebesök
Studiebesök vid såväl olika byggen under arbete som färdiga anläggningar bör göras under sammanlagt ca tio timmar. Dessa studiebesök bör göras korta (ca 2 tim.) om lämpliga objekt finnes i närheten av skolan. Studiebesöken kan samordnas med motsvarande besök i ämnet produktion och konstruktion var- vid halvdagsbesök kan vara lämpliga.
Hjälpmedel
I fråga om hjälpmedel gäller vad som sagts i byggnadsteknik samt hus- och stadsplanering.
Därutöver är det önskvärt att någon form av färgkartotek eller färgprovbok finnes tillgänglig för färgsättningsövning och demonstration.
På vissa håll torde man genom att låna utrustning (t. ex. från hälsovårds- nämnd) kunna utföra bullermätningar i olika lokaler.
Byggkonstruktion, tilläggskurs —— se 5. 647
Anläggningsteknik
MÅL
Undervisningen i anläggningsteknik har till syfte att ge kunskap om vägväsendets organisation, jordartslära, vägars och gators utformning, samt att ge kunskap om beräkning av vattnets strömning i öppna och slutna led- | ningar, grundvattenströmning, samt om vattenförsörjnings— och avlopps- teknik och orientering om övriga delar av vattenbyggnadstekniken.
HUVUDMOMENT i
Vägväsendets organisation Geometrisk utformning
Jordartslära
Överbyggnad. Beläggningar
Översikt och indelning av vattenbyggnadstekniken Delar av hydromekaniken
Hydrologi
Vatten— och avloppsledningsnät
Vattenrening
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr varav 1 vte laborationer och demonstrationer
Organisation. Det svenska vägväsendets utveckling och organisation. Ekono- miska synpunkter beträffande investeringar, underhåll och lönsamhet.
Geometrisk utformning. Trafikelement, normalbestämmelser, normalsektioner, mötes- och uppställningsplatser.
Jordartslära. Kortfattad geologisk översikt. Jordartskännedom. Tjäle och tjäl— skador. Laboration.
Överbyggnad. Beläggningar. Överbyggnad med bär- och slitlager. Bituminösa och andra beläggningar. Slänter och koner. Avvattning.
Översikter och indelning av vattenbyggnadstekniken.
Delar av hydromekaniken. Vattnets tryck mot plana och buktiga ytor. Energi- förluster i öppna och slutna ledningar. Demonstration.
Hydrologi. Nederbörd. Vattnets kretslopp i naturen. Yt- och grundvatten. Darcys lag.
Vatten— och avloppsledningsnät. Vattenförbrukning, tryckförhållanden, led- ningar, armatur, brandsläckningsfordringar. Olika slags avloppssystem. Led— ningars förläggning, utförande och underhåll. Pumpverk och reservoarer.
Vattenrening. Konsumtionsvattnets beskaffenhet och rening. Avloppsvattnets beskaffenhet och rening.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Kursen avses omfatta de delar av väg- och vattenbyggnadstekniken som en husbyggnadstekniker vanligen kommer i beröring med. Undervisningen kon- centreras på dessa delar och därigenom får eleven inblick i sättet att tekniskt riktigt och kvantitativt lösa enklare, hithörande frågeställningar och problem. Övriga delar av ämnet kan ej beröras annat än orienterande. Problem löses med hjälp av formler och nomogram och utan någon teoretisk härledning annat än av enklaste slag.
De olika kursmomenten kan läsas i den ordningsföljd som de upptages i stu- dieplanen men avvikelser därifrån kan även vara lämpliga (se nedan under Samverkan). Någon egentlig övningsuppgift torde ej kunna medhinnas. Räkne- exempel och andra problemlösningsuppgifter bör givas i erforderlig omfattning.
Den föreslagna kursfördelningen har i görligaste mån avvägts med hänsyn till såväl konstruktörens som samh'ällsplanerarens och arbetsledarens kunskaps- behov.
Inom momentet hydromekanik bör om så medhinnes även utströmning och överfall behandlas liksom även de vanligaste metoderna att mäta mindre vat- tenföringar (mätöverfall och vinghjul).
Giltigheten av Darcys lag bör visas med en demonstration som lämpligen kan utföras samtidigt med genomgången av jordartsläran.
Då grundvattenströmning behandlas bör däri inrymmas även länshållnings- problemet och dess sammanhang med tätande jordarter och filter.
Samverkan
I ämnet fysik läses i årskurs 2 Bernoullis lag med mätteknisk tillämpning, viskositet och kapillaritet. Det kan därför vara fördelaktigt för tids vinnande att inleda anläggningsteknik med t. ex. kursmomentet vattenrening och där- efter börja med vägväsendets organisation osv. enligt kursplanen.
I hydromekanik bör i anknytning till vad i fysiken undervisas om viskositet skillnaden mellan laminär och turbulent strömning med energiförluster påvisas med demonstration.
Samverkan bör åstadkommas med andra ämnen t. ex. med produktionsteknik beträffande pumpar.
Laborationer, studiebesök etc.
Förutom ovannämnda demonstrationer och i studieplanen angiven laboration avseende tjälfarligheten hos jordart bör studiebesök företagas. Därvid besökes något större väg- eller gatubygge under pågående arbete samt något belägg- ningsarbete. Ett vattenreningsverk och ett avloppsreningsverk i drift bör även besökas.
Studiebesöken kan givetvis företagas som studieresor och då avse flera ämnen och objekt.
Hjälpmedel
För laboration och demonstrationer fordras utrustning för mätning av kapil- laritet och kornstorleksfördelning. Olika strömningstillstånd studeras i rör av plast eller glas och grundvattenströmning i rör fyllda med vattengenomsläpp- liga jordarter.
Vägbyggnadsteknik
MÅL
Undervisningen i vägbyggnadsteknik syftar till att ge orientering om trafiktekniska frågor och vägväsendets organisation, att ge någon kunskap om jordarter och markundersökningar, samt att ge viss inblick i beräkningsmetoder och praktiska problem vid vägbyggnad och vägunderhåll.
HUVUDMOMENT
Vägväsendets organisation Geometrisk utformning
Jordartslära
Vägkroppens uppbyggnad och dimensionering Vägprojektering Vägbyggnadsarbetenas utförande Vägunderhåll
Trafikteknik
Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer
Vägväsendets organisation. Historik. Lagstiftning. Organisation. Vägnätet och vägplanen. Ekonomiska synpunkter.
Trafikteknik. Trafiken, dess utveckling och karaktär. Trafikundersökningar. Trafiksäkerhet. Trafikreglering. Trafikleders kapacitet. Trafik- och vägekonomi. Fordonet och vägen.
Geometrisk utformning. Anvisningar och normer. Linjeföring och tvärsektion. Trafiktekniska synpunkter. Estetiska synpunkter. Vägskäl, trafikplatser m. m.
Jordartslära. Kortfattad geologisk översikt. Jordartsklassifikation. Jordarternas fysikaliska egenskaper. Bärighet. Tjälproblemet. Komprimering. Markundersök- ningar. Laborationer.
Vägkroppens uppbyggnad och dimensionering. Vägkroppens principiella upp- byggnad. Undergrund och underbyggnad. Dränering. Överbyggnad. Belägg- ningar.
Vägprojektering. Upprättande av arbetsplan för väg. Övningsuppgift.
Vägbyggnadsarbetenas utförande. Markförvärv, utsättning och röjning. Jord- flyttningsarbeten. Grävnings- och sprängningsteknik. Dikningsarbeten, trum- mor och skyddsräcken. Övriga arbeten. Arbetsplanering. Studiebesök.
Vägunderhåll. Maskinell utrustning. Barmarksunderhåll. Vinterväghållning.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Även om det av flera anledningar kan vara nödvändigt att behandla mer kon- ventionella metoder bör även nya metoder beskrivas och där så är möjligt
demonstreras, t. ex. fotogrammetrisk vägprojektering och balansering med hjälp av databehandling.
l Undervisningen skall således meddela kunskaper om ämnet i dess helhet och ' förbereda eleven för kommande arbetsuppgifter genom att göra honom för- trogen med lösandet av konkreta, begränsade uppgifter.
Inom jordartsläran (ca 30 lektioner) bör stor vikt läggas vid uppövandet av förmågan att bedöma jordmaterials bärighet och tjälfarlighet. I detta kurs- moment torde även metodiken och utrustningen för det geotekniska fältarbetet kunna inrymmas. Se vidare under Samverkan.
Vägprojektering (ca 25 lektioner) omfattar även en övningsuppgift. Se under Samverkan. Balansering och massberäkning utföres enligt traditionella metoder men i anslutning härtill orienteras om uppgifternas behandling i datamaskin. Fotogrammetrisk vägstakning demonstreras. Geotekniska synpunkter beaktas.
Vägbyggnadsarbetenas utförande (ca 15 lektioner) omfattar även utsättning, vilket bör utföras på fältet. Se under Samverkan.
Samverkan
Jordartsläran och geotekniken bör anknytas till motsvarande kursmoment i ämnet byggkonstruktion.
Fältarbete för arbetsplaner och utsättningar utföres i anslutning till motsva- rande kursmoment i byggnadsteknik under förslagsvis ytterligare två hela dagar i årskurs 2.
Samverkan bör upprättas med ämnet byggproduktion beträffande maskiner för jordflyttnings-, grävnings- och sprängningsteknik samt vägunderhåll. Av— snittet om sprängningsteknik bör kunna göras gemensamt för båda ämnena.
Laborationer, studiebesök etc.
Laborationerna avser undersökning av tjälfarligheten hos jordmaterial (med bestämning av kornfördelning och kapillaritet samt utrullnings- och skakprov- ning).
Om utrustning kan anskaffas kan laborationerna lämpligen omfatta även undersökning av stenmaterial och asfalt för bituminös beläggning.
Studiebesök bör göras på byggnadsplatser där dels transporttekniken vid jordflyttningsarbeten och dels pågående beläggningsarbeten bör kunna studeras. Ett asfaltverk och ett oljegrusverk bör även besökas.
Hjälpmedel
För laborationerna i jordartslära användes erforderlig utrustning med vars hjälp eleven skall öva sig att bedöma ett jordmaterials karaktär.
För undersökning av stenmaterial och asfalt erfordras speciell utrustning, vars anskaffning ej torde kunna ekonomiskt motiveras, om ej samarbete kan ske med annan läroanstalt. Det är dock angeläget att eleven ges tillfälle utföra dylika undersökningar som är av betydelse även för byggnadsmaterialläran i ämnet byggnadsteknik.
Förutom sedvanliga hjälpmedel (film m. m.) må flanellografen nämnas, som är till stor nytta vid undervisningen i ett ämne med så många beskrivande mo- ment som vägbyggnadstekniken. Med dess hjälp kan läraren åskådligt och på kort tid flera gånger repetera de avsnitt han finner nödvändigt.
Vattenbyggnadsteknik MÅL
Undervisningen i vattenbyggnadsteknik syftar till att ge kunskap om elementär hydromekanik, att ge orientering om hydrologiska begrepp, samt att ge viss inblick i beräkningsmetoder och praktiska problem för vatten- och avloppsnät, vattendrag samt vattenvägar.
HUVUDMOMENT
Hydromekanik Hydrologi
Vatten- och avloppsledningsnät Vattenrening Vattendragsteknik Vattenvägsteknik
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer
Hydromekanik. Tryck mot plana och buktiga ytor. Flytande kroppars stabili- tet. Olika strömningstillstånd. Reynolds tal. Bernoullis teorem. Utströmning. Energiförluster. Ekonomisk dimensionering. Vattenmängdsmätningar. Labora- tioner.
Hydrologi. Nederbörd. Vattnets kretslopp i naturen. Yt- och grundvatten. Darcys lag. Laboration.
Vatten- och avloppsledningsnät. Vattenförbrukning, tryckförhållanden, led— ningar, armatur, brandsläckningsfordringar. Olika slags avloppssystem. Led— ningars förläggning, utförande och underhåll. Pumpverk och reservoarer.
Vattenrening. Konsumtionsvattnets beskaffenhet och rening. Avloppsvattnets beskaffenhet och rening.
Vattendragsteknik. Sjöregleringar. Dammar. Kraftverk.
Vattenvägsteknik. Kanaler. Slussar. Hamnar. Flottleder. Konstruktionsuppgift inom något av ovanstående avsnitt. Studiebesök.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen inledes lämpligen med en översikt av ämnet. Goda kunskaper i hydromekanik och praktisk färdighet i problemlösningen är en viktig förut- sättning för att konstruktivt kunna behandla övriga delar av vattenbyggnads-
tekniken. Av den anledningen har förhållandevis många timmar anslagits åt hydromekaniken med tillhörande laborationer (ca 50 lektioner).
Av övriga delar av ämnet har vatten- och avloppsteknik samt vattendrags- teknik erhållit det största utrymmet (ca 25 lektioner vardera) på grund av den aktualitet dessa delar har och kan väntas få. Av samma anledning bör i vattenvägstekniken avsnittet om hamnar behandlas mer ingående än kanaler, slussar och flottleder.
I hydromekanik bör stor vikt läggas vid det praktiska handhavandet av formler och nomogram. Det teoretiska underlaget behandlas i regel ej. Demon- strationer och laborationer får verifiera riktigheten av de använda formlerna.
I momentet hydrologi (ca 20 lektioner) bör vattenhushållningsproblemen särskilt beaktas och därvid även prognoserna för framtiden.
I samband med grundvattenströmning behandlas även betydelsen av tätande jordarter och filter vid t.ex. länshållning i schakt och för fångdammar eller permanenta jorddammar.
Huvuddelen av den tid som anslagits till vattenvägsteknik (ca 15 lektioner) ägnas åt hamnar med kajer, Vågbrytare, muddring osv. Kanaler, slussar och flottleder behandlas endast i orienterande syfte.
Övningsuppgifterna kan t. ex. utgöra: reglering av vattendrag för kraft- eller vattenförsörjningsändamål, dimensionering av del av vattenförsörjningsanlägg— ning eller avloppsanläggning, förslag till länshållning av större grundschakt. Övningsuppgifterna kan ej tillåtas bliva för omfattande. Förutsättningarna lik- som målet måste klart angivas på samma sätt som sker när eleven sedan på en arbetsplats eller ett konstruktionskontor får sina första uppgifter.
Samverkan
Fysikundervisningen i årskurs 2 inledes med strömningslära. Det 'är då naturligt att vänta något med momentet hydromekanik och i stället inleda undervis- ningen i vattenbyggnadsteknik med t.ex. vattenrening.
Även med andra ämnen bör samverkan förekomma t.ex. byggproduktion. Med detta ämne bör en viss samverkan sålunda kunna organiseras bl. a. beträf- fande pumpar.
Hjälpmedel
Utöver de vattenbyggnadstekniska hjälpmedel, som har nämnts under ämnet anläggningsteknik, erfordras utrustning för bestämning av utströmningskoeffi- cienter och rörfriktionskoefficienter samt för kalibrering av mätöverfall och venturimeter. Utrustningslista för dessa laborationer uppgöres i samverkan med den maskintekniska linjen. Även samarbete med andra skolor är lämpligt.
Kemiteknisk linje
Matematik — se maskinteknisk linje
Fysik — se maskinteknisk linje
Kemi
(kemiteknisk linje) M ÅL
Undervisningen i kemi har till uppgift att ge sådan kunskap om atomernas byggnad och den kemiska bindningens natur som leder till förståelse för materiens byggnad och för kemiska egen- skaper och skeenden, ' att mot bakgrunden av fysikaliskt-kemiska lagar och principer ge kunskap om viktigare oorganiska och organiska ämnesgrupper, att genom matematisk behandling av väsentliga områden öka förståelsen för de kemiska sammanhangen, samt att ge en viss kännedom om betydelsefulla kemiska metoders, ämnens och ämnesgruppers användning inom industri och samhällsliv.
HUVUDMOMENT
Atomernas byggnad och grundämnenas periodiska system Kemisk bindning Gitterstruktur. Molekylstruktur och isomeri Oxidation och reduktion
Syra-bas-begreppet
Termokemi Elektrokemi
Kemisk jämvikt Stökiometri Det fasta tillståndets kemi, lösningars egenskaper, gasreaktioner Den oorganiska och den organiska kemins viktigaste ämnesgrupper Oorganisk och organisk reaktionslära
Radioaktiva ämnen Mineral
Analytisk kemi Tillämpad kemi
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 8 vu- varav 2 vtr laborationer
1. Grundläggande begrepp. Grundämne, kemisk förening, blandning, kemisk reaktion.
2. Materiens atomistiska struktur. Atomkärnans byggnad, atomnummer, maass- tal, isotoper. Elektronstrukturen hos de 20 första elementen. Grundämnenas periodiiska system. Något om elektronernas energinivåer eventuellt med utgångspunkt i jonise- ringsenergin. Begreppet elektronmoln. Ädelgaserna och ädelgasstrukturens stabilitet. Valenselektroner. Atomernas storlek och vikt. Atomvikt. Avogadros tal. Molbegreppet.
3. Den kemiska bindningen. Jonbindning och jongitter, t. ex. NaCl och C:aO. Atomjoners laddning och storlek. Typiska saltegenskaper. Den metalliska bindningen. Tätpackning och koordination.
Metallers typiska egenskaper. Kovalent bindning i grundämnesmolekyler, t. ex. väte, halogener, syre (ozon), svavel och kväve. Jämförelse med diamant— och grafitstrukturerna.
Polära molekyler och vätebindning hos halogenväten, vatten (is), svavelväte, ammoniak och metan. Molekylernas rymdstruktur.
van der Waalska krafter.
Elektronformler. Atom-, molekyl- och kristallgittermodeller. Molekylvikt, formelvikt, molvolym.
4. Aggregationsformer. Något om värmets natur, värmerörelse. Grundämnens och enkla kemiska föreningars aggregationstillstånd sedda i förhållande till den kemiska bindningens natur. Övergång mellan aggregationsformerna. Smält— och kokpunkter som ett approximativt mått på bindningsstyrka. Vattens speciella egenskaper. Vatten som lösningsmedel. Lösningars koncentration, molaritet och molalitet.
5. Oxidation och reduktion. Definition med hjälp av elektronövergång och änd— ring av oxidationstalet. Enkla typiska redox-reaktioner, såsom förbränningar i syre och klor, termisk sönderdelning av en förening i grundämnena, processer i lösningar under med- verkan av fri halogen, anod- och katodförlopp vid elektrolys i smälta och lösning.
6. Termokemi. Exoterma och endoterma reaktioner. Reaktionsvärme, aktive- ringsenergi. Energirika och energifattiga föreningar. Termisk stabilitet.
7. Icke—metaller och, deras oxider. Förekomst i naturen. Framställningsförfaran— den. Bindningstyp och molekylstruktur. Fysikaliska och kemiska egenskaper. Oxidernas karaktär av syraanhydrider.
8. M etalloxider. Förekomst i naturen. Framställning. Bindningstyp och i något fall kristallstruktur. Fysikaliska och kemiska egenskaper med betoning av den övervägande basiska karaktären. Användningsområden för metalloxider. Hyd- roxider.
9. Syror och baser. Definition av begreppen syra och bas enligt Brönsted. Syror- nas allmänna egenskaper. Starka och svaga syrors protolys. Flerprotoniga syror. Anjonbas, katjonsyra, amfolyter. Neutralisation, neutralisationsvärme. Salt. Av syrorna behandlas särskilt halogenvätesyrorna, svavelsyrlighet och svavel- syra, salpetersyra, fosforsyra, kolsyra och kiselsyra. Bland baserna ammoniak och de mot syrorna korresponderande anjonbaserna.
10. Organisk kemi. Kolväten, halogenföreningar, alkoholer, fenoler, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, hydroxisyror, ketosyror, aminer, nitroföreningar. Särskild uppmärksamhet ägnas åt molekylstruktur, (rymdmodeller), olika slag av isomeri, bindningens natur, funktionella grupper och laddningsfördelningens inflytande på molekylens egenskaper. Följande reaktionstyper behandlas: substitution, addition, elimination, kon- densation och polymerisation.
11. Kemisk jämvikt. Reaktionshastighet och dess beroende av temperatur och koncentration. Något exempel på reaktionsmekanism. Aktiveringsenergi. Kata— lys. Kinetisk härledning av massverkans lag.
Vattnets jonprodukt, vätejonkoncentration och pH—begreppet.
Tillämpning av massverkans lag på svaga syrors och basers protolys. Samban- det mellan syra- och baskonstanten hos ett syra—baspar. Beräkning av pH i enkla buffertlösningar.
Aminosyror och deras protolys. Amfojon. _
Löslighetsprodukt. Fördelningsjämvikt. Extraktion.
12. Organisk kemi. (forts.) Lipider. Kolhydrater: monosackarider, disackarider och polysackarider. Något om proteinernas byggnad och viktigaste egenskaper. Särskilt studeras isomeriförhållandena, sambanden mellan kemiska egenskaper och molekylstruk- tur, och den hydrolytiska spjälkningen av lipider, kolhydrater och proteiner. Syn— tetiska makromolekylära ämnen.
13. Metaller och legeringar. Några grupper av kemiskt besläktade _metaller. Metallernas förhållande till luft och vatten vid vanlig och högre temperatur, för- hållandet till syror. Metallernas elektrokemiska spänningsserie, elektrodpotentialer, elektrodför- lopp och energiomsättning i ett galvaniskt element, kvalitativ diskussion av kon- centrationselement. Metallernas förekomst och fördelning i jordskorpan, mineral, bergarter. Allmänna metoder för metallframställning. Viktiga legeringar, deras egenska- per och användning. Korrosion. Korrosionsskydd.
14. Salter. Saltartade föreningars bindningstyp och allmänna egenskaper, no- menklatur och stabilitet. Salters löslighet och lösningarnas egenskaper. Salter- nas förekomst, framställning och användning.
15. Komplemkemi. Komplexa joner och föreningar i allmänhet. Hydratiserade joner, deras rymdstruktur och storleksförhållande, jonladdning, koordinationstal och stabilitet. Akvojonernas syrakaraktär, amfotera hydroxider, jämvikternas förskjutning vid ändring av lösningarnas surhetsgrad.
Kristallvatten. _
Ammoniakkomplexer.
Stabilitet och komplexkonstant. Upplösning med hjälp av komplexjonbildning.
16. Reaktionslära. Utfällning av svårlösliga föreningar i allmänhet. Fällningsbetingelser: Fullständig utfällning, temperaturinflytande, eventuellt pH-beroende, förändring av lösningsmedlet, tvättning. Utfällning och upplösning av hydroxider med stark bas och med ammoniak. Diskussion av jämvikterna med hjälp av massverkans lag.
17. Kvantitativ analys. Syra-bas—titrering. pH—Indikatorer, indikatorval. Redox-titrering. Gravimetri. Kolorimetri.
18. Allmänna gaslagen och gasjämvikter. Allmänna gaslagen i kemisk formule- ring. Avogadros lag. Gasvolymer vid kemiska omsättningar. Homogena gasjämvikter. Matematisk behandling med massverkans lag. Jäm- viktsförskjutning vid temperaturändring.
19. Några ytterligare egenskaper hos lösningar. Olika slag av lösningar. Lösningars ängtryck, frys— och kokpunkter. Kryoskopisk molviktsbestämning. Diffusion. Kolloida lösningar (dispersion, kondensation, koagulation, dialys). 20. Adsorption. Jonbytare. Kromatografi.
21. Radioaktiva ämnen. Naturlig radioaktivitet. Begreppet halveringstid. Radio- aktiva isotoper som spårelement.
22. Tillämpad kemi. Petroleumindustri och kemiska industrier på acetylenbas. Fettindustri. Cellulosaindustri. Plaster. Vattenrening, vattenavhärdning, tvättmedel. Svavelsyra- och ammoniakframställning, handelsgödsel. Kloralkalielektrolys, sodaframställning, glas, porslin och cement. Fotografi. Stålframställning.
Undervisningen måste i första hand inriktas på att mot bakgrunden av de er- farenheter eleverna förvärvat i grundskolan och med stöd av ett begränsat och så långt som möjligt av experiment underbyggt, nytt kunskapsstoff söka ge möj— lighet till förståelse för kemiska sammanhang och skeenden.
En första åtgärd för att nå. detta syfte är att så tidigt som möjligt presentera en bild av vår nuvarande uppfattning om atomernas byggnad och elektronstruk— tur.. Eleven skall uppleva kemiska fenomen icke som ett magiskt spel av schema- tiska regler utan som resultat av atomära skeenden, Vilka det är möjligt att i en eller annan form modellmässigt åskådliggöra.
Strukturläran och de fysikalisk—kemiska lagarna och principerna skall bilda den grundval på vilken hela undervisningen vilar. För att de teoretiska resone— mangen skall få verklighetsunderlag och bli meningsfyllda för eleverna måste de rikligt illustreras med experiment, exempel, fakta och modeller hämtade från så- väl den oorganiska som den organiska kemins områden.
Endast sådana ämnen eller ämnesgrupper tas upp till behandling som verk- ligen används för demonstration av någon allmän lag eller princip eller som kan [ |
bedömas vara av särskilt värde för annat läroämne eller för fortsatta studier. Hänsyn måste dock härvidlag också tagas till kemiska ämnen som har vid- sträckt allmännyttig användning.
Experimentet och dess analys måste inta en central ställning vid undervis- ningen i kemi i fackskolan lika väl som i grundskolan. Endast på denna väg kan elevernas kunskaper bli av bestående värde. För att bilda en fast grundval för studierna måste experimenten — såväl demonstrationer som laborationer -—— vara väl förberedda, ändamålsenligt anordnade och planmässigt infogade i lärogången. Viktigt är att experimenten göres enkla och utformas så att det väsentliga i för- söksuppgiften framträder. Analysen av experimenten bör ske på ett sådant sätt att det för eleverna klart framgår å ena sidan vilka fakta försöken givit vid han- den, å andra sidan vilka tolkningar dessa rön kan leda fram till.
För att befästa kemikunskaperna över huvud taget och för att skapa full för- ståelse för de kvantitativa sammanhangen inom kemin måste stor vikt läggas vid den matematiska behandlingen av problem såväl i fråga om ren stökiometri som också beträffande uppgifter inom jämviktslärans olika områden, inom termo- och elektrokemin samt vid molekylviktsbestämningar. Räkneuppgifterna bör anknytas till undervisningen i övrigt på ett naturligt sätt och bör vara enkla ur matematisk synpunkt. Den kvantitativa analysen liksom fysikalisk—kemiska ex- periment lämnar ett gott material för problembehandling. För att kontrollera. undervisningens effekt i här berört avseende bör lämpliga prov anställas. Ele- verna bör vänjas vid att använda räknesticka.
Samtliga i kursplanen angivna moment skall upptagas till behandling. I hän- delse av tidsbrist må dock sådana moment inom den tillämpade kemin som varit föremål för behandling i grundskolan eller som behandlas inom de övriga kemi-
ämnena kunna helt eller delvis förbigås. Såsom exempel på dylika avsnitt kan nämnas fettindustri, cellulosaindustri, handelsgödsel, glas, porslin, cement och järnframställning.
Det betraktas såsom önskvärt — då tiden och omständigheterna i övrigt så medger — att något eller några kursmoment, valda med hänsyn till såväl elever- nas som lärarens intresseinriktning, blir föremål för ett fördjupat studium. Ett sådant mera ingående studium av ett kursområde får inte innebära anhopning av en mängd isolerade detaljkunskaper beträffande några tidigare icke behandlade ämnen eller ämnesgrupper. I stället bör det fördjupade studiet leda till att nya begrepp presenteras för eleverna, begrepp vilkas studium kan leda till ökad förståelse för de kemiska sammanhangen.
Exempel på ämnesområden lämpade för fördjupat studium är termokemin, studiet av reaktionsmekanismer, elektrokemi och jämviktsläran.
Kommentarer till speciella kursmoment
Numreringen motsvarar den i förslag till disposition av studieplan. Ordningsföljden mellan de olika momenten i kursplanen är icke bindande för lärogången men utvisar en möjlig sådan.
1. Innebär en repetition av begrepp som har behandlats i grundskolans kemi— kurser.
2. Vid beskrivningen av atomernas elektronstruktur användes orbitalbegreppet i dess mest allmänna formulering utan närmare diskussion av orbitalernas geo- metriska form. Energinivåerna för en elektron i olika orbitaler kan belysas genom en diskussion av den energi som skall tillföras till respektive avges från ett system i vilket en negativt laddad partikel avlägsnas från respektive närmas till en posi- tivt laddad partikel. Med utgångspunkt från elektronstrukturen infogas de 20 första grundämnena i periodiska systemet, och den kemiska släktskapen mellan ämnen i samma grupp belyses för att behandlas närmare sedan moment 3 genomgåtts. Periodiska systemet behandlas ytterligare i samband med momenten 7, 8, 13. Atomviktens karaktär av mätetal för atomens vikt då massaenheten är en atomviktsenhet skall framhållas och omvandlingsfaktorn 1 atomviktsenhet : 1,66 - 10—24g införas. En mol definieras sedan lämpligen som 6,02 - 1023 st (Avogadros tal) varur direkt fås, att massan i gram av en mol av ett partikelslag med vikten A atomviktsenheter är 6,02 - 1023 - 1,66 - 10—24 A g = A g. Begreppen gramatom, grammolekyl, gramjon och gramformelvikt ersättes lämpligen med ett enda, nämligen grammolekyl som alltså får betyda vikten i gram av en mol (6,02 - ' 1023 st) av ett partikelslag, oavsett om det gäller atomer, molekyler, joner, jonpar etc. Man talar alltså om en grammolekyl kloratomer, klormolekyler, klo- ridjoner etc.
& i | |
3. Vid behandlingen av den kemiska bindningen lägges huvudvikten vid de två huvudtyperna: kovalent bindning och jonbindning. Den gradvisa övergången från polär kovalent bindning till jonbindning bör betonas. Den semipolära bind- ningen kan behandlas redan här men kan också tagas upp t. ex. i samband med beskrivningen av svaveldioxidmolekylen under mom. 7. Man bör redan här på- peka att bindningsförhållanden för atomer av element tillhörande period tre och högre kan vara mera komplicerade än blott och bart ett tillämpande av oktett- regeln ger vid handen. Läran om den kemiska bindningen skall göras till föremål för ett ingående studium. Sambandet mellan å ena sidan kemisk bindning, molekyl- och eventuell kristallstruktur och å den andra ämnenas fysikaliska och kemiska egenskaper skall klart komma till synes. Framställningen görs åskådlig genom flitigt använ— dande av atom-, molekyl— och gittermodeller. För varje särskilt slag av modeller och modellföreställningar måste deras begränsning i olika avseenden klart fram- hållas. För återgivning i planet begagnas elektronformler och gängse struktur— formler. Behandlingen av den kemiska bindningen får icke bli av enbart teoretiskt be- skrivande natur. Framställningen måste stödjas och illustreras av en på experi- ment grundad genomgång av valda delar av halogenemas och övriga icke-metal— lers kemi.
4. Smältnings- och stelnings- samt förgasnings— och kondensationsförloppens samband med värmerörelsen hos partiklarna i respektive gitter, vätska och gas betonas. Detta moment är närmast fysikaliskt men skall behandlas grundligt i kemikursen, då det inte tas upp i fysikkursen. Skillnaden mellan kovalenta föreningar och jonföreningar i avseende på smält- och kokpunkten diskuteras.
5. Kapitlet oxidation och reduktion inleds lämpligen genom införande av be— greppet oxidationstal och reglerna för dettas användande. Oxidationstalets karak- tär av räknestorhet skall betonas. Oxidation och reduktion definieras sedan som ökning respektive minskning i oxidationstalet. Därefter kan i förlopp där partik- larnas laddning ändras sambandet mellan oxidationstalsändring och elektron- överförande diskuteras. Detta tillämpas sedan speciellt på elektrodförlopp vid elektrolys. I samband med mom. 10 bör även viktigare organiska redoxförlopp behandlas.
6. I samband med detta moment kan begreppet kemisk jämvikt införas och kvalitativt tillämpas på lämpliga gasreaktioner, t. ex. vattens, jodvätes och am- moniaks termiska dissociation.
7, 8, 9. Kapitlen om metallernas och icke-metallernas oxider behandlas med ut- gångspunkt i den kemiska bindningens natur.
Kännedom om de viktigaste icke—metall- och metalloxidernas struktur och kemiska reaktioner är av värde för exemplifieringen vid diskussionen av syror och baser och dessas reaktioner. Icke-metalloxidernas syraanhydridkaraktär och
metalloxidernas basiska karaktär diskuteras i anslutning till mom. 9. Begrep- pet kemisk jämvikt användes kvalitativt i samband med diskussionen av icke- metalloxidernas vattenlösningar.
De kemiska förlopp som behandlas åskådliggöres och diskuteras med reaktions- formler. Från första början måste eleverna vänjas vid att i varje särskilt fall ge dessa formler en adekvat form.
Så snart molbegreppet definierats diskuteras reaktionsformlernas kvantitativa betydelse. På ett tidigt stadium skall säkerhet eftersträvas i fråga om ren stökio- metri vari inkluderas beräkning av lösningars halt. Detta gäller också de grund- läggande principerna för fastställandet av koefficienterna i formlerna vid redox- reaktioner.
10, 12. Kursen i organisk kemi avser att ge en systematisk framställning av den organiska kemins uppbyggnad och viktigare ämnesgrupper. Antalet föreningar som upptas till behandling för att illustrera molekylstruktur och isomeriförhållan- den, funktionella grupper och väsentliga reaktionstyper måste starkt begränsas och väljas med stor omsorg med hänsyn också till deras betydelse ur systematisk, teknisk och biologisk synvinkel.
Kursen i organisk kemi skall behandla allmänna principer i fråga om de orga- niska ämnenas struktur och nomenklatur, funktionella gruppers reaktioner och olika reaktionstyper. Av kolväten medtages alkaner, cykloalkaner, alkener, alky- ner och aromatiska kolväten. Vid behandlingen av övriga ämnesklasser diskute— ras alifatiska och aromatiska representanter inom klassen lämpligen tillsammans, och deras egenskaper jämföres. De allmänna principerna för polymerisation och kondensation diskuteras i samband med de olika ämnesklassernas reaktioner, medan karakteristiska exempel på olika typer av syntetiska makromolekylära ämnen och deras framställning diskuteras först sedan kolhydrater och proteiner behandlats. Diskussionen av lipider, kolhydrater och proteiner bör utformas spe- ciellt med tanke på att de erhållna kunskaperna skall utnyttjas för biokemin.
11. Katalysfenomenet bör illustreras inte endast med oorganiska katalysatorer utan även med enzymer. Detta kan speciellt göras i samband med behandlingen av kolhydraters hydrolytiska spjälkning (mom. 12). Den kinetiska härledningen av massverkans lag utföres med användande av någon lämplig reaktion med enkel, känd mekanism. Förskjutning av jämvikter vid koncentrations—, temperatur- och tryckändringar diskuteras för lämpliga jäm- vikter. I samband med jämviktsläran kan också tas upp till diskussion drivkraften bakom en kemisk reaktion. Som utgångspunkt kan väljas ett enkelt endotermt förlopp som sker spontant. Ett enkelt resonemang kan föras utan att begreppen entropi och fri energi införes. Den kvantitativa behandlingen av protolysjämvikter skall vara enkel ur såväl kemisk som matematisk synpunkt. Sålunda beräknas pH endast i lösningar inne- hållande enprotoniga syror eller baser samt i rena salter och buffertar av sådana
protolyter. Såväl experimentellt som med åtföljande matematisk utredning visas i något fall hur tillsats av en måttlig mängd stark protolyt påverkar pH i en buf- fertlösning.
Den matematiska behandlingen av begreppet löslighetsprodukt inskränkes till följande fall: beräkning av lösligheten ur löslighetsprodukten, beräkning av löslig- hetsprodukten ur lösligheten, beräkning av ett salts löslighet vid närvaro av ett gemensamt jonslag då approximation utan tvekan är tillåten. Med något mate- matiskt exempel bör upplösning medelst komplexjonbildning belysas.
13. Metallers förhållande till luft och vatten och deras oxiders reducerbarhet jämföres med metallernas plats i den elektrokemiska spänningsserien. I anslutning till att metallernas förekomst och fördelning i jordytan genomgås nämns de vanligaste mineralen samt de viktigare bergarterna.
14. Här kan lämpligen utöver de allmänna synpunkterna nämnas något om sili— katernas uppbyggnad samt om den roll de spelar i mineral och bergarter.
16. Reaktionsläran lämpar sig väl för kvalitativ laborativ behandling, men enkla kvantitativa beräkningar på utfällning och upplösning bör utföras. Svårlösliga metallhydroxider utgör lämpligt material.
17. Den kvantitativa analysen behandlas såväl laborativt som teoretiskt. Upp— tagning av titrerkurvor för syra—bas—titreringar med hjälp av pH-meter kan de- monstreras av läraren. Bestämning av titrerlösningars koncentration medelst titrering av uppvägd mängd standardsubstans bör utföras av eleverna innan lös- ningarna användes för analys av prov. Såväl syra-bas- som redox-titrering och eventuellt komplextitrering bör utföras som elevlaborationer. Någon enklare gravimetrisk och kolorimetrisk analys bör även utföras som elevlaboration re- spektive lärardemonstration.
18. I fysiken, årskurs 1, behandlas allmänna gaslagen för en given gasmassa under formen p - V : konst - T. I kemi bör eleverna göras väl förtrogna också medformen p ' V=n - R - T.
19. Begreppet ångtrycksnedsättning tages till utgångspunkt för härledning av lösningars kokpunktshöjning och fryspunktssänkning. Såväl experimentell som matematisk behandling kan här inskränkas till den kryoskopiska metoden.
21. Inom kärnkemin behandlas endast den naturliga radioaktiviteten och radio- aktiva ämnens analytiska användning. Kärnreaktioner i övrigt behandlas i fysi- ken samt i fysikalisk kemi med analys.
22. Den tillämpade kemin kan åtminstone delvis med fördel anslutas till lämp- liga avsnitt i den tidigare framställningen. Väsentligt är att det rika material som står till buds sovras så att stoffet befrias från rent tekniska förfaranden och detaljer, och framställningen kommer att illustrera kemins allmänna lagar, prin- ciper och företeelser. Sålunda behandlas svavelsyrafabrikationen enligt kontakt-
förfarandet och Haber-Bosch—metoden som tillämpningar av jämviktsläran på homogena gasreaktioner. Fotografi är exempel både på en fotokemisk process och på användning av komplexjonbildning för upplösning.
Det är angeläget att i lämpliga sammanhang ge korta, stimulerande utblickar över några av kemins nyare landvinningar och aktuella forskningsområden. Där- igenom kan eleverna vinna ökad förståelse för kemins betydelse för framåtskri- dandet inom samhällslivets olika områden. Även kortare upplysningar och vik- tigare biografiska data om framstående forskare och tekniker inom kemins om- råde hör till den kemiska orientering som dessa elever bör få.
Planering
Det har icke bedömts som möjligt att låta en systematisk framställning av icke- metallernas och metallernas kemi utgöra grunden för uppställandet av det perio- diska systemet. När i stället valts att starta kemistudict med utgångspunkt i grundämnenas atomistiska byggnad och elektronstruktur och att på grundval härav successivt bygga upp det periodiska systemet ankommer det på ämnes— konferensen och den enskilde läraren att med omsorg välja illustrationsmaterial i form av experiment och modeller samt att anknyta till från grundskolan kända fakta m.m. Efterhand som nya ämnen och ämnesgrupper tas upp till behandling sättes de in i ett större sammanhang. !
Kemiämnets natur är sådan att det ofta inte är möjligt att vid den första kon— ' frontationen med ett nytt fenomen eller en ny ämnesgrupp genomföra en slut- , giltig och uttömmande behandling. i
Visserligen görs på ett tidigt stadium en grundlig genomgång av olika slag av i kemisk bindning men härmed får detta kapitel inte betraktas som avslutat. Så , snart nya ämnesgrupper tas upp till behandling skall deras egenskaper, då så är möjligt, ses i belysning av den kemiska bindningens natur.
Syra-bas-begreppet införes före den organiska kemin, och de viktigaste oorga- niska och organiska syrorna blir föremål för en övervägande deskriptiv behand- | ling. Studiet kan emellertid inte fullföljas förrän jämviktsläran introducerats. Först efter matematisk behandling av syra-bas—jämvikter och när protolys- , konstanterna införts som mått på de svaga protolyternas styrka kan eleverna | vinna en säkrare förståelse på området. 5
Samverkan
Från att ha varit en rent deskriptiv vetenskap har kemin utvecklats till en allt— mer systematiskt-logisk lärobyggnad. Det deskriptiva elementet finns visserligen kvar men får en alltmer undanskymd plats. Den moderna kemin vilar på fysika- lisk grund och begagnar i stor utsträckning rent fysikaliska undersökningsmeto- der och betraktelsesätt. En kemilärare bör ha en god fysikalisk utbildning, och mellan de två ämnena bör råda en intim samverkan.
Redan för den första grundläggande kemiundervisningen spelar energibegrep- pet en avgörande roll. Det är därför naturligt att detta begrepp tidigt införes i fysiken.
Den behandling av aggregationsformerna och övergången mellan dem som sker inom kemin skall visserligen ses framförallt i förhållande till den kemiska bindningens natur men bör ändock vara av stort värde för fysikens behandling av materiens kemiska egenskaper.
Inom fysiken härledes den allmänna tillståndslagen för gaser i årskurs 1 under
den enkla fysikaliska formen %] : konstant. Kemin bygger vidare på denna
lag och ger den för kemin lämpligare formen pV : nRT.
Inom fysiken bör likströmsläran behandlas innan metallernas spänningsserie, elektrodpotentialer, elektrodförlopp och energiomsättning i galvaniska element studeras inom kemin.
Endast naturlig radioaktivitet och radioaktiva isotoper som spårelement ge— nomgås i kemin. Kärnreaktioner och strålningsfaran behandlas i fysiken och i fysikalisk kemi med analys.
Samordningsproblemet mellan ämnena kemi och biokemi är i stort sett löst därigenom, att kemiämnet avslutas i årskurs 1, medan huvuddelen av biokemin är förlagd till vårterminen av årskurs 2.
Genom kemiämnets krav på matematisk behandling av vissa områden fram- förallt stökiometri och jämviktslära är det angeläget att eleverna har till sitt förfogande den matematiska apparat som krävs vid de olika tillfällena.
Redan under höstterminen i årskurs 1 bör eleverna ha förvärvat förmåga att tolka och använda potenser med negativ heltalsexponent. För de stökiometriska beräkningarna i denna ring är räknestickan det naturliga hjälpmedlet. Det är värdefullt att eleverna från matematiken är förtrogna med räknestickans an- vändning i fråga om utförande av sammansatt multiplikation och division i så god tid att hjälpmedlet blir tillgängligt under höstterminens senare del. De ke- miska räkneövningarna bidrar sedan till att Öka elevernas färdighet i att begagna redskapet.
Från början av vårterminen i årskurs 1 krävs att eleverna till fullo behärskar logaritm- och potensbegreppen, så att de utan tankemöda med stickans hjälp kan transformera varje reellt tal till en potens av 10 och tvärt om.
Laborationer, studiebesök etc.
Lärarens undervisning bör där så är möjligt utgå från eller illustreras av experi- ment. I vissa fall kanske det endast blir fråga om att visa en enkel färgreaktion, en gasutveckling, en upplösning eller ett utslag på ett instrument. I andra fall kanske läraren genomgår ett kvantitativt försök, där observationer antecknas och sammanställs så att slutsatser kan dras om något kemiskt sammanhang.
Önskvärt är att orienterande beskrivning, matematisk behandling, kemiska formler, modeller, bilder och experiment sammanvävs så att eleven får en på olika sätt belyst men enhetlig bild av en kemisk företeelse.
Ett försök som visas för eleverna får således ej vara en fristående företeelse utan bör införas i det ögonblick undervisning lämpligen bör ges i form av ett experiment. Detta skall vara enkelt i princip och skall belysa något väsentligt.
Varje försök måste vara väl förberett så att det kan genomföras utan störande avbrott och tidsspillan. Apparater och annan materiel måste kunna ställas upp överskådligt och vara av sådan storlek och beskaffenhet att eleven tydligt ser vad som försiggår och kan överblicka sammanhanget.
Om det som ovan nämnts skall kunna förverkligas måste stora krav ställas på utrustning, lokaler och i förekommande fall hjälpkrafter.
Eleverna skall göra enkla försök som illustrerar och förklarar de avsnitt som vid samma tid behandlas under lektionerna.
Följande är exempel på laborationer som kan göras: enkla reaktioner som belyser grundämnenas egenskaper; enkla typiska redoxreaktioner, såsom förbränningar i syre och klor, termisk sönderdelning, processer i lösningar under medverkan av fri halogen, elektrolys;
bestämning av molvolym, t. ex. i gasmätrör med Mg + HCl; reaktioner som visar egenskaper hos icke-metalloxider och metalloxider; reaktioner som visar enskilda syrors och basers egenskaper; någon oorganisk syntes; bestämning av neutralisationsvärme; organiska reaktioner, typiska för de ämnesgrupper och reaktionstyper som be- handlas i kursen;
någon enkel organisk syntes; försök på reaktionshastighet; elektrodpotentialer, pli—bestämningar; fällnings- och upplösningsreaktioner samt komplexbildning; kryoskopisk molviktsbestämning;
destillation av vätskeblandningar i enkla laboratoriekolonner;
jonbytare, kromatografi; kvantitativ analys med syra-bas-titrering, redox-titrering, gravimetri och kolo- rimetri.
De kvantitativa analyserna kan även användas för bestämning av andra stor- heter. Som exempel på syra-bas-titrering kan Ca(OH)2:s löslighet bestämmas vid olika temperaturer. Vattnets hårdhet och komplexbildning belyses genom en EDTA-titrering.
Om studiebesök, t. ex. vid en industri, göres skall eleverna vara väl orienterade om vad besöket åsyftar. I annat fall fås ej beräknad kunskap. För erhållande av ett så gott utbyte som möjligt bör ett samarbete ske mellan de lärare vilkas ämnen berör verksamheten.
Hjälpmedel
I lärosalen bör både episkop och diaskop finnas permanent uppställda. De skall kunna användas och manövreras utan tidsspillan. Radio och TV bör kunna an- vändas i lärosalen. Mörkläggningsanordningen bör vara enkel och lättskött. Läraren bör ha möjlighet att använda filmapparat i kemilärosalen eller annat lämpligt rum. Bildband, diapositiv samt ett rikhaltigt bildmaterial bör finnas tillgängligt.
De flesta avsnitten av kemikursen bör lämpligen konkretiseras och belysas med hjälp av materialprover och experiment. Materiel som används vid de— monstrationer i klassundervisningen skall vara så stor att eleverna ser den och ser vad läraren gör. Stora instrument, stora provrör, stora apparater och stora modeller bör användas. Möjlighet skall finnas för en överskådlig uppställ- ning. Utförandet skall vara sådant att sammanfogning och uppställning går fort. Vidare skall apparater vara lättskötta och driftsäkra.
Önskvärt är att huvudläraren utformar ett rikhaltigt demonstrationsprogram. Till detta skaffas lämplig utrustning som jämte kortfattad handledning finnes tillgänglig för samtliga lärare.
I de fall läraren måste demonstrera små detaljer bör en för hela skolan gemen- sam TV—demonstrationsutrustning kunna användas.
Svenska —— se social fackskola
Engelska — se social fackskola
Tyska — se social fackskola Samhällskunskap —— se maskinteknisk linje Företagsekonomi —— se maskinteknisk linje Ergonomi — se maskinteknisk linje Gymnastik —— se social fackskola Teknologi K — se elteknisk linje
Biokemi
MÅL
Undervisningen i biokemi har till uppgift att ge kunskap om de levande organismernas kemiska byggnad och om de ke- miska reaktioner, som utmärker levande materia, samt att ge eleverna en Viss övning i att arbeta med biologiskt material.
HUVUDMOMENT
Cellens byggnad Mikrobiologi Proteinernas struktur och betydelse
Energitransport och ämnesomsättning Genetisk information Biokemiska förlopp hos växter och djur Bioteknik
Förslag till disposition av studieplan
Årskurs 1, 2 vtr laborationer
Cellens byggnad. hilkroskopet. Övningar i att bestämma förstoringar. Räkne- kammaren. Färgningsmetoder för påvisande av olika cellelement. Snittnings— metoder. ll/Iikrofotografering.
Mikrobiologiska arbetsmetoder. Olika typer av mikroorganismer. Odlingsteknik, substratlära, sterilisering och desinfektion. Påvisande av mikroorganismer i om— givningen och i vatten. Mikrobiologiska analysmetoder. Fagräkning. En orga- nisms känslighet för antibiotika. Sulfonamiders bakteriostatiska effekt.
Biokemiska arbetsmetoder. Kromatografi, jonbytare, molekylsiktning. Enzym— verkans beroende av koncentration, temperatur och pH. Isotopteknik.
Årskurs 2, 3 vtr varav 1 vte laborationer
Proteinernas struktur och betydelse. Något om de allmänna aminosyrorna. Pep— tider. Proteinernas struktur. Proteinernas molekylära egenskaper som konsekvens av strukturen. Enzymer och enzymverkan. Aktiv yta. Enzymsubstratkomplex. Biokemiskt och tekniskt viktiga proteiner. Proteiner i blod, kött, mjölk, cerealier och baljväxter. De 5. k. nödvändiga aminosyrorna. Strukturproteiner (kollager, ull, silke etc.).
Energiomsättningen. Biologiska redoxsystem. Coenzymbegreppet. NAD, NADP, flaviner, cytokrom. Energirik bindning. ATP, aktivt acetat och andra exempel på '. energirika bindningar. Stärkelse (glykogen), nedbrytning och syntes. Glykolys. ! Citronsyrecykeln. Glykosomsättningen. Insulin, adrenalin. Fettsyrornas nedbryt- : ning och förbränning. Aminosyrornas nedbrytning och förbränning. Omvandling av kemisk energi till muskelenergi och andra energiformer.
Den genetiska informationens väg. DNA- och RNA-molekylens struktur. DNA och RNA som bärare av information. Proteinsyntesen. LIutationer. Mutagena medel. Heterotrofi. Virus.
Biokemiska och biotekniska processer av betydelse för människans försörjning. Extracellulära enzymer nödvändiga för tillgodogörandet av näringen hos växter och djur. Människans matsmältning och näringsbehov. Inverkan av livsmedels- hanteringen på livsmedlens näringsvärde. Födoämnenas toxikologi (tillsatsämnen, växtskyddsmedelsrester etc.). Livsmedelsstadgan. Livsmedelsindustrin. Mänsk— lighetens försörjningsproblem. Biokemiskt och biotekniskt viktiga mikroorganis-
mer. Industriell tillverkning av etanolhaltiga drycker. Andra jäsningsprocesser. Framställning av dextran, enzym, antibiotika, aminosyror etc. Vattenrening. Mikrofloran och jämvikten i naturen.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Huvuduppgiften för undervisningen i biokemi är att orientera eleverna om de kemiska förloppen i levande materia och göra dem bekanta med de arbetsmeto- der som förekommer på biokemiska laboratorier och i bioteknisk industri.
De biokemiska reaktionerna är ofta mycket komplicerade. För att kunna följa undervisningen fordras att eleverna har goda kunskaper i allmän kemi. Huvud— delen av ämnet koncentreras därför om möjligt till vårterminen i årskurs 2 med 6 vtr varav 2 vtr laborationer.
Undervisningen ställer stora krav på lärarens förmåga att schematisera och konkretisera reaktionsförloppen. Det väsentliga är experimentet som visar vad man utgår ifrån och vad som faktiskt bildas. Vid förklaringen till hur det sker är det nödvändigt att läraren begränsar sig till huvudlinjerna och med hjälp av tecknade symboler, modeller och film försöker skapa en åskådlig bild av reaktio- nerna. Vid införandet av symboler för molekylernas byggstenar bör man så långt möjligt jämföra dem med det vanliga kemiska formelspråket. De skall utformas så att de återger det väsentligaste i byggstenarnas struktur och leder tankarna i rätt riktning. Om man t.ex. vid jämförelse av ATP med ett kraftverk förser bilden med sicksackpilar associeras felaktigt till elektrisk energi.
Med hänsyn till ämnets omfång och komplicerade natur måste faktainlär- ningen inskränkas till för sammanhangen Viktiga ämnen, begrepp och ledande principer. Det är t. ex. inte lämpligt att i detalj försöka gå in på makromolekyler- nas atombyggnad, utan huvudvikten skall läggas vid aktiva grupper och struk- turella egenskaper. Därvid bör ihågkommas elevernas varierande förmåga till steriskt tänkande.
Många biokemiska arbetsmetoder kan mycket väl inläras utan djupare insikt om den kemiska bakgrunden. I avsikt att göra ämnet mindre kompakt och enk- lare har första årskursen fått en laborativ utformning. Genom laborationerna får eleverna övning i att arbeta med biologiskt material och exempel för den mera teoretiska behandlingen i följande årskurs. Laborationerna skall ha ett teoretiskt meningsfullt innehåll. Försöken skall motiveras och resultaten noga analyseras. Arbetssättet är sålunda avsett att vara en blandning av laboration och lektion. En avvägning mellan de olika momenten bör göras så att ungefär en tredjedel av tiden ägnas vardera cellstudier, mikroorganismer respektive biokemiska arbets- metoder.
Med hänsyn till elevernas förkunskaper måste de cellfysiologiska företeelser som tas upp i årskurs 1 behandlas relativt elementärt ur kemisk synvinkel. Den bild som eleverna får av den levande cellen baseras i huvudsak på morfologiska grundelement. I årskurs 2 bör denna bild kompletteras och underbyggas genom
att ett mera biokemiskt betraktelsesätt anlägges. Det är då naturligt att de bio- kemiska processer som diskuteras ej behandlas fristående utan i möjligaste mån lokaliseras till de strukturelement i cellen där de försiggår. Man bör även poäng— tera den likartade kemiska byggnaden i all levande materia samt fästa uppmärk- samheten på att likheterna i cellernas allmänna byggnad har sin motsvarighet i kemisk struktur och i biokemiska förlopp. Å andra sidan bör det observeras att differentiering i submikroskopisk och kemisk uppbyggnad liksom i metaboliska processer har sin grund i cellernas olikartade fysiologiska uppgifter eller är ett uttryck för olika sätt att lösa väsentliga biologiska problem, exempelvis energi- försörjningen.
Kommentarer till speciella kursmoment
Eleverna bör redan i grundskolan ha tillägnat sig så stor vana vid att arbeta med vanliga mikroskop att läraren rätt raskt kan gå in på att behandla mikroskopets möjligheter och begränsning samt i mån av tillgång presentera olika typer av mikroskop och deras användningsområden. Vid brist på demonstrationsobjekt får bilder användas.
Eleverna bör tränas att uppfatta de mikroskopiska objektens verkliga storlek. Med en mikrometer kan de en gång för alla mäta upp synfältsdiameterns längd vid olika linskombinationer och sedan i sina teckningar ange föremålens ungefär— liga längd.
Lämplig tillämpning på räknekammaren är räkning av blodkroppar eller jäst- suspensioner.
Genom användning av olika färgreagens vid studium av mikroorganismer och snitt är det meningen att eleverna skall arbeta sig fram till en bild av cellens mikroskopiska byggnad och göra bekantskap med några celltyper av biokemiskt intresse. Värdefullt är om läraren i anslutning till de mikroskopiska studierna kan demonstrera elektronmikroskopiska bilder. Så långt det är möjligt är det önsk- värt att eleverna får lära sig sambandet mellan struktur och funktion.
Färgningsförsöken bör omfatta färgning av både levande och fixerat material. Som objekt kan användas vita blodkroppar och en rad olika mikroorganismer. För vävnadsstudier är fryssnittning en snabb och bra metod. Eleverna bör äga kännedom om hur man framställer ett vanligt snitt och snitt för elektronmikro- skopering. Men det är inte meningen att de skall tillägna sig färdighet i att fram- ställa och färga serier av paraffinsnitt.
Mikroorganismerna studeras helt kort med hänsyn till indelning, allmänna livs- villkor och bekämpningsmetoder. I substratläran bör behandlas deras behov av kol, oorganiska föreningar och vitaminer. I odlingstekniken studeras sådana till- växtfaktorer som temperatur, fuktighet, syre, pH och ljus. Försöken bör även belysa elementära allmänhygieniska frågor och de ledande principerna för hygie- niskt riktiga konstruktioner. Här finns anknytningspunkter till ämnet ergonomi.
Niacinbestämning med Lactobacillus arabinosus kan exemplifiera en mikrobio-
logisk analysmetod. Fagräkningen avses kunna utföras med »plaque—teknikx. Antibiotikaresistensen kan prövas med speciella lappar.
Ordningsföljden i de avsnitt av årskurs 2 som behandlar proteiner, energiom— sättning, information och proteinsyntes är ej bindande för lärogången men anger i sina huvuddrag en naturlig sådan. Ungefär halva antalet timmar av kursen disponeras för denna del, medan resten av tiden ägnas åt den mera tillämpade delen av kursen.
De laborationsövningar som ingår i slutet av årskurs 1 ger en lämplig utgångs- punkt för en diskussion av proteinernas struktur. Proteinernas rening och karak- terisering bör emellertid ytterligare exemplifieras med demonstrationsförsök och laborationer. Likaså bör i anslutning till den teoretiska diskussionen om enzym- verkan ännu något exempel andragas och mera ingående diskuteras. Blodets proteiner kan med fördel demonstreras med hjälp av elektrofores. De olika plas— makomponenternas uppgifter kan något beröras. En diskussion om immunitet är här på sin plats. Väsentligt är att man vid genomgång av de olika proteintyper som tas upp anställer en jämförelse beträffande näringsvärdet hos djur- och växtprotein.
Det moment som rör energiomsättningen blir med nödvändighet ganska fylligt. För att medhinnas måste det disponeras mycket noggrant. Vissa delar kan be— traktas som mindre angelägna och kan behandlas med hänsyn till den tid som finns disponibel. De olika metaboliska förloppen beskrives med hjälp av enkla schemata. Enskilda enzymmekanismer diskuteras endast i ett fåtal väsentliga fall och då endast med beaktande av de grupper som förmedlar katalysen. Detta hindrar dock ej att vissa coenzymers kemiska byggnad omnämnes.
Nukleinsyrornas byggnad diskuteras enbart ur den synpunkten att de är gen— bärare respektive förmedlare av information vid proteinsyntesen. De metaboliska konsekvenserna av mutationer beröres med exempel på heterotrofa organismer från andra avsnitt i kursen.
Förutom med demonstrationsexperiment under lektionerna bör stoffet belysas med elevlaborationer som löper parallellt. I den tillämpade delen av årskursen kan en del av laborationerna lämpligen bytas ut mot studiebesök.
I den senare hälften av årskursen har huvudvikten lagts på livsmedelskemiska aspekter. Detta bör emellertid ej leda till att övriga biotekniska tillämpningar som medtagits behandlas som mindre betydelsefulla. För att det yrkesinriktade slutavsnittet skall få. avrundning och bli meningsfyllt för eleverna bör de olika momenten dels återknytas till det teoretiska underlaget, dels berikas med aktuellt stoff från press, radio, TV och tidskrifter.
Laborationer
Laborationer förekommer under 2 vtr i årskurs 1 och 1 vte i årskurs 2. Försöken är tidskrävande och bör därför omfatta minst två lektionstimmar. Steriltekniken fordrar god instruktion och noggrann övervakning. På grund av infektionsrisken
är det nödvändigt med gott om utrymme vid varje arbetsplats och med lugn och ro runt omkring. Även om arbetslokalerna skulle rymma hel klass blir det vid en så stor arbetsgrupp knappast möjligt för läraren att ensam kunna övervaka allt arbete.
Elevernas gruppering under laborationsarbetet är beroende av tillgång på ma— terial och apparater. Man bör sträva efter att gruppen ej omfattar fler än två elc- ver. Eleverna bör inte ha någon speciell skrivbok för renskrivning av laborations- redogörelserna. De skall i stället tränas i att under laborationerna direkt i sina anteckningsböcker föra korta, precisa anteckningar och exakta försöksprotokoll. Försöksresultaten skall i förekommande fall sammanställas i överskådliga tabel- ler. Teckningar av preparat och försöksapparatur bör vara enkla och schema- tiska. Läraren måste därför från första början på tavlan demonstrera vad de skall notera och hur de skall teckna. Det är lämpligt att läraren genom stickprov då och då kontrollerar att laborationsanteckningarna göres efter bästa förmåga. Eleverna måste ha klart för sig att de i årskurs 2 kommer att ha direkt nytta av de i första årskursen gjorda anteckningarna.
Laborationerna kan varieras på många sätt med hänsyn till aktuella problem och tillgång på material. Som exempel på laborationsuppgifter kan nämnas un- dersökning av olika typer av vita blodkroppar, orceinfärgning av krossade rot— spetsar, vitalfärgning av toffeldjur, olika plastider i växtceller, gramfärgning, studier av olika cellelement i färdiga preparat. Eftersom första årskursen är labo— rativt lagd framgår det direkt av studieplanen Vilka försök som bör utföras.
För årskurs 2 lämnas nedan en förteckning över förslag till elevlaborationer om två lektionstimmar och till demonstrationsförsök som kräver något längre tid eller fordrar speciell apparatur och större förberedelser.
Elevlaborationer:
Enkla färgreaktioner på äggviteämnen Kolorimetrisk aminosyrebestämning Kaseinets isoelektriska punkt Utfällning av proteiner. Dialys Endimensionell papperskromatografi av aminosyror. Eventuellt med cirkelrunt papper Separation av två aminosyror med jonbytare Uppdelning av bladfärgämnen i spenat på sockerpelare Molekylsiktning på dextrangel Försök med kommersiellt tillgängligt laktat-dehydrogenas
Påvisande av mjölksyra i muskel Bestämning av succino-dehydrogenas-aktiviteten i muskel med Thunberg-teknik Bestämning av glykos med hjälp av i handeln tillgängligt enzympreparat Påvisande av galaktos-oxidas i kultur av Polyporus circinatus Försök med potatisfosforylas
Precipitinreaktion med Coombs serum Pepsinets proteolytiska verkan och dess hämning med natriumkaprylat Påvisande av ATP med eldflugestjärtar.
Demonstrationsförsök: Zonelektrofores av rödbetsextrakt på hängande papper
Zonelektrofores av blodserum
Demonstration av cozymas—apozymas-komplexet med bryggerijäst Bestämning av glutamat-oxalat—transaminasaktiviteten i serum med kommer- siella reagens Hills reaktion med kloroplaster Isolering av ATP medelst kromatografi Produktion av levan med Streptococcus salivarius från munhålan Påvisande av pyruvat i kulturer med tiamin-brist hos Phycomyces Påvisande av maltos i amylas-hydrolyserad stärkelselösning med papperskroma- tografi.
Samverkan
Inom kemiämnesgruppen är behovet av samverkan självklar. Utom att man i biokemi kan utnyttja den samlade erfarenheten från övriga ämnen fordras en gränsdragning mot organisk, fysikalisk och analytisk kemi. När skilda lärare undervisar i de olika ämnena är det betydelsefullt att dessa håller god kontakt med varandra. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt laborationerna så att dessa i största möjliga utsträckning kompletterar varandra och rena upprep- ningar undvikes. Vid behov av längre sammanhängande laborationstid bör labo- rationsbyte med annat ämne kunna ske. Smidigare än byte är ett så intimt sam— arbete mellan olika ämnen att ett försök kan startas i det ena och avslutas i det andra, och där båda har glädje av resultaten.
Samverkan utanför kemiämnesgruppen bör ske främst med fysik för apparat- kännedom och med ergonomi för hygieniska synpunkter.
Studie besök
Av stor betydelse är också att eleverna får tillfälle att se hur ett laboratorium arbetar, med egna ögon se sådan större apparatur som ej kan anskaffas till en skola och ta del av ämnets praktiska tillämpningar. Lämpliga mål är laboratorier på större sjukhus, forskningsinstitut, livsmedels- eller läkemedelsindustri. Besö— karna bör vara förberedda på vad de kommer att få se och besöken skall efter- behandlas. Kan särskilda arbetsuppgifter läggas in i programmet är detta värde- fullt. Vid efterbehandlingen skall man också med sikte på elevernas val av fram- tida yrke söka fånga miljön, människorna, lokalerna och arbetet.
Hjälpmedel
Diabilder, film osv. har sin givna plats i biokemiundervisningen. Tecknade filmer kan med fördel användas för att förklara biokemiska förlopp. För att kunna åskådliggöra de stora molekylernas viktiga rymdstruktur är det nödvändigt att använda molekylmodeller.
Ämnet kräver en rätt omfattande laboratorieutrustning som i huvudsak är identisk med vad som behövs på motsvarande lärokurs i gymnasiet. På grund av ämnets laborativa uppläggning i fackskolan behövs dock större tillgång till förbrukningsmaterial, en mera komplett mikroskopuppsättning, mikrotom för fryssnittning och utrustning för mikrofotografering. Autoklaver, kyl— och frys- skåp måste dimensioneras med tanke på fackskolans betydligt större antal labo- rationer.
Organisk kemi
MÅL
Undervisningen i organisk kemi har till uppgift att ge kunskap om viktigare organiska ämnesklassers struktur, nomenklatur, framställning och kemiska egenskaper, att ge en grundläggande kunskap om viktigare biologiska ämnesgruppers struk- tur, nomenklatur och kemiska egenskaper, att: ge en viss kunskap om de kemiska förloppen vid viktigare råmaterials tek- niska förädling till organiskt-kemiska produkter, samt att ge viss förmåga att ur handböcker och annan kemisk litteratur hämta ytter- ligare organisk—kemisk information.
HUVUDMOMENT
Organiska ämnens struktur och systematik Nomenklatur
Reaktionstyper Viktigare ämnesklassers framställning och kemiska egenskaper
Viktigare biologiska ämnesgruppers struktur, nomenklatur och kemiska egen— skaper De kemiska förloppen vid olika råmaterials bearbetning till organiskt-kemiska produkter Organisk-kemisk litteratur
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr varav 1 vte laborationer Organiska ämnens struktur, systematik och nomenklatur (översikt). Alkaners, alkeners, alkyners, cykloalkaners, areners och heterocyklers struktur, isomeri- förhållanden och nomenklatur.
Viktigare funktionella gruppers struktur och namn. Halogenkolvätens, alkoho- lers, fenolers, etrars, aldehyders, ketoners, karboxylsyrors, merkaptaners, sulfon- syrors, nitrilers, nitroföreningars och aminers isomeriförhållanden och nomenkla— tur.
Typer av organiska reaktioner och elementärt om reaktionsmekanismer. Addi— tion. Elimination. Substitution. Omlagring.
Framställning och kemiska egenskaper för viktigare ämnesklasser. Här behandlas de i momentet beträffande struktur m. m. angivna ämnesklasserna samt hydroxid— syror, ketosyror, aminosyror, syrahalogenider, syraanhydrider, estrar och amider.
Viktigare biologiska ämnesgruppers struktur, nomenklatur och kemiska egenska- per. Lipider. Kolhydrater. Proteiner.
Valda tekniska processers kemi. Petroleumprodukter. Petrokemi. Alkoholers framställning och användning. Cellulosa och cellulosaprodukter. Syntetiska mak— romolekylers framställning och struktur.
Orientering om organisk—kemisk litteratur.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Undervisningen grundas på den kunskap som förvärvats i ämnet kemi årskurs 1 och lärostoffet avser att ge en allmän översikt över organiska föreningars struk— tur och nomenklatur, över typer av organiska reaktioner, grupper av biologiskt viktiga ämnen, vissa tekniska processers kemi samt över vägar till ytterligare information genom den organisk-kemiska litteraturen. Däremot skall behand- lingen av framställningsmetoder och kemiska egenskaper hos olika ämnesklasser och enskilda ämnen begränsas till det ur teoretisk, teknisk och biologisk synpunkt mest väsentliga. Huvudmomentet Framställning och kemiska egenskaper i stu- dieplanen skall alltså utformas med speciell hänsyn till de efterföljande momen- ten. Vidare bör i momenten ingående typer av organiska reaktioner och fram— ställning och kemiska egenskaper alifatiska, aromatiska och heterocykliska äm- nen behandlas jämsides och möjligheter till jämförelse fortlöpande utnyttjas. Lärostoffet är så pass omfattande att en fyllig lärobok förutsättes.
I det första huvudmomentet användes för exemplifiering sådana föreningar som senare tas upp i andra sammanhang.
Diskussionen av reaktionsmekanismer i det andra huvudmomentet måste na- turligen bli mycket elementär och begränsad men bör dock upptagas.
Under momentet Viktigare biologiska ämnesgrupper studeras de olika ämnes- grupperna med hänsyn till struktur och allmänna kemiska egenskaper. Deras roll i metabolismen behandlas inom ämnet biokemi.
I momentet beträffande tekniska processer skall tyngdpunkten läggas på det kemiska skeendet vid de olika processerna och studiet skall ge en översikt och inte detaljkunskap.
Undervisningen om organisk-kemisk litteratur bör så långt möjligt göras prak- tisk med mindre uppgifter som bearbetas av eleverna enskilt eller i grupp. Detta förutsätter god tillgång på lämpliga hand- och uppslagsböcker.
Lektionerna bör främst ägnas åt studiet av molekylmodeller, lösandet av till- lämpningsuppgifter, allmänna översikter och kunskapskontroll.
Samverkan
Samordning med övriga kemiämnen och då speciellt kemi och biokemi är ange— lägen och kan i vanlig ordning ske via gemensamma ämneskonferenser. Speciellt bör eftersträvas att laborationsövningarna inom de olika kemiämnena komplet- terar varandra.
Laborationer, studiebesök etc.
Laborationer sker med delad klass om klassen har så stort antal elever att delning får äga rum. På grund av de faror, speciellt eldfaran, som är förbundna med organiskt-kemiskt arbete är en begränsning av gruppstorleken synnerligen önskvärd. Varje laborationspass bör disponera en tid motsvarande två lektions- timmar. Laborationerna kan omfatta organisk reaktionslära med på lämpliga ställen insatta synteser av vilka någon kan vara i tiondels-mol-skala och de öv— riga i hundradedels-mol—skala.
Mot slutet av lärokursen bör allt efter traktens industrimöjligheter studie- besök göras.
Hjälpmedel
Läroboken bör vara så utformad att eleven på egen hand kan inhämta nödiga fakta. Molekylmodeller, av såväl pinn-och-kul- som kalottyp, bör kontinuerligt studeras. Handböcker och uppslagsverk bör flitigt utnyttjas. För laborationerna torde normalslipat glas i speciella laborationssatser vara det mest rationella.
Fysikalisk kemi med analys
MÅL
Undervisningen i fysikalisk kemi med analys har till uppgift att ge vidgad kunskap i allmän och fysikalisk kemi, att på grundval härav ge kunskap om principer och metoder för identifiering och kvantitativ bestämning av de ämnen som ingår i olika material, samt
att ge en viss förmåga att ur handböcker och annan kemisk litteratur hämta ytterligare information.
Stökiometri och jämviktslära Lösningar Termokemi Reaktionskinetik Elektrokemi Optiska analysmetoder Separationsmetoder Bestämningsmetoder Apparatur
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 9 vtr varav 3 vtr laborationer .
Stökiometri och jämviktslära. Lösningsjämvikter. Utfällning. Vågar och vägning. Typer av titreranalyser. Indikatorer. Volymetriska mätkärl. Standardlösningar. Gaslagarna. Gasjämvikter.
Lösningar. Ångtryck. Kokpunkt. Ångtryckssänkning. Destillation. Kryoskopi. Osmotiskt tryck. Kolloider. J onbyte. Adsorption. Fördelning. Typer av kromato- grafi.
Termokemi. Värmekapacitet. Ändringar i inre-energi och entalpi vid kemiska reaktioner. Bildningsvärmen. Kalorimetri.
Reaktionskz'netik. Teori. Mätmetoder.
Elektrokemi. Elektrolys. Coulometri. Konduktans och konduktometri. Elektrod- potentialer och potentiometri.
Optiska analysmetoder. Växelverkan mellan ljus och materia. Refraktometri. Polarimetri. Spektrofotometri.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Ämnets fysikaliskt—kemiska och analytiska delar integreras så att före varje analys- och mätmetodik behandlas motsvarande fysikaliskt—kemiska moment. Härvid koncentreras undervisningen på grundläggande principer och instrumen- tering medan enskilda analyser behandlas endast för exemplifiering.
I samband med behandlingen av de allmänna principerna för gravimetriska och volymetriska bestämningsmetoder i det första huvudmomentet befästes och ut- ökas sålunda elevernas tidigare förvärvade kunskaper i stökiometri och jämvikts— lära, på vilka områden ytterligare erfarenhet förvärvas vid behandlingen av nästa moment.
Momentet termokemi är rent termokemiskt och någon termodynamisk be-
handling i egentlig mening av vare sig termokemin eller jämviktsläran medger inte kursens omfång.
I momentet optiska analysmetoder behandlas ljusets växelverkan med materia speciellt med hänsyn till tillämpningen på olika optiska analysmetoder.
Reaktionskinetiken begränsas till en diskussion av icke-reversibla reaktioner av första och andra ordningen.
Lektionerna bör främst användas för diskussion av material som eleverna i för- väg gjort bekantskap med i läroboken, för demonstration av apparatur och dess användning och för kunskapskontroll.
Samverkan
Samverkan med övriga kemiämnen samt med fysik och matematik är angelägen och kan ske via gemensamma ämneskonferenser. Speciellt bör eftersträvas att laborationsövningarna inom de olika kemiämnena kompletterar varandra.
Laborationer, studiebesök etc.
Laborationer sker med delad klass om klassen har så stort antal elever att delning får äga rum. .På grund av den kvalificerade apparatur som delvis måste användas är en begränsning av gruppstorleken synnerligen önskvärd.
Laborationerna skall ge eleverna tillfälle att medelst såväl enklare som mera komplicerad apparatur utföra olika typer av separationer, kvantitativa analy- tiska bestämningar och fysikaliskt-kemiska mätningar. Huvudvikten skall härvid läggas på allmänna operationer och felkällor medan rutin på enskilda bestäm— ningar inte kan och inte bör eftersträvas. Adekvat skriftlig rapportering av er- hållna mätresultat skall ske.
Studiebesök bör ske vid lämpliga analytiska laboratorier.
Hjälpmedel
Läroboken bör behandla lärostoffet på sätt som anges i anvisningarna. Den bör vara fyllig och ha övningsuppgifter och tillämpningsexempel i texten. Hand- böcker och uppslagsverk bör flitigt utnyttjas i samband med laborationerna. En riklig instrument- och materielsamling erfordras och en kontinuerlig skötsel av och nyanskaffning till densamma är nödvändig om en god undervisning i äm- net skall kunna ges.
Kemiteknik MÅL
Undervisningen i kemiteknik har till uppgift att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsoperationer, byggd på en grundläg- gande kännedom om strömningslära, teknisk värmelära, teknisk reaktions— kinetik samt ekonomiska lagar,
att ge erforderlig orientering i maskinlära och utvidgad materiallära, samt att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsprocesser och betydelsefulla kemiska industrier.
HUVUDMOMENT
Definition av storheter och begrepp
Enhetsförlopp Industrins hjälporgan, förbränningslära, materiallära Material och energibalanser Enhetsoperationer
Tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri.
Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr varav 1 vte laborationer Definition av storheter och begrepp. Måttsystem (repetition). Fysikaliska stor- heter. Dimensionslösa tal. Enhetsförlopp, enhetsoperation, enhetsprocess. Drifts- metoder, driftsdefinitioner.
Enhetsförlopp. Impulsöverföring (strömningslära). Värmeöverföring. Materie- överföring. Teknisk reaktionskinetik.
Industrins hjälporgan. Utveckling. Anläggningsteknik (ekonomiska definitioner, arbetarskydd). Transportteknik. Transportanordningar för fasta ämnen. Pumpar, fläktar, kompressorer. Orientering om lagerhållning, förpackningsteknik och bi— produktproblem.
Värmeteknik. Världens energitillgångar. Förbränningslära. Ånggeneratorer, ångturbiner. Kylteknik. Isolering.
Mät- och regleringsteknik. Kännande organ. Reglermetoder. Driftskontroll. Apparatteknik. Ventiler och rörledningar. Doseringsanordningar. Dysor, spri- dare, omrörare. Materiallära.
Material— och energibalanser. Materialbalanser. Tillämpad termodynamik. Ener- gibalansen.
Enhetsoperationer. Pulverteknik: krossning, malning, siktning, anrikning, flota- tion, blandning, stoftavskiljning, granulering, tablettering, strängpressning, fluidi- sering.
Separation av fasta ämnen från vätska: sedimentation, filtrering, centrifuge— ring, pressning.
Blandning av vätskor eller vätska och fast ämne: emulgering, dispergering, knådning.
Värmeöverföringsprocesser: värmeväxling, smältning — stelning, förängning — kondensation, indunstning.
Materieöverföringsprocesser: destillation, extraktion, absorption, lakning, ad- sorption, dialys.
Värme- och materieöverföring, kristallisation, torkning. Reaktioner i homogena system. Reaktioner i heterogena system. Förbränningsteknik. Jonbyte. Teknisk elektrokemi, bioteknik, teknisk biokemi, kärnteknik.
Tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri. Genom— gång av exempel på enhetsprocesser och industrier. Elevföredrag över svensk kemisk industri. Anläggningsteknisk sammanfattning.
Laborationer. Enkla fundamentala studier över enhetsförlopp och enhetsopera- tioner i enkel laboratorieapparatur. Enkla reglertekniska arbetsuppgifter.
ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER
Definition av storheter och begrepp är en kortfattad introduktion till kemitek- niken avsedd att göra eleverna bekanta med behövliga storheter och det stora antalet nya begrepp som kommer in i detta särpräglade ämne. De redan i fysiken genomgångna måttsystemen repeteras och de behövliga fysikaliska storheterna genomgås. Mot bakgrunden av givna sortenheter definieras dimensionslösa tal och belyses deras betydelse samt övas sorträkning. Fysikaliska och kemiska enhetsförlopp beskrives med begreppen koefficient och drivande kraft, och ur enhetsförloppen definierade enhetsoperationer omnämnes med liknelser till re— dan inlärd kemi eller till vardagslivet. Under driftsmetoder och driftsdefinitioner genomgås periodisk och kontinuerlig drift och mellanformer med apparat- och reaktortyper, homogen och heterogen fas, uppehållstid och återblandning, tvångs— och självcirkulation, medström, motström och korsström, öppen och sluten krets samt stegvis jämvikt. Råvara, råprodukt, biprodukt, mellanprodukt och slutprodukt definieras och mot bakgrunden av ett enhetsoperationsschema begreppen cirkulation, återvinning och förbipassage.
Under rubriken enhetsförlopp behandlas i strömningslära, Bernoullis ekvation med specialfall, laminär och turbulent strömning med Reynolds tal, strömnings- profiler och laminära gränsskikt, tryckfall i rör, ventiler och rörkrökar, nedsmuts- ning.
I värmeöverföring behandlas värmeledning, konvektion, strålning med enkla räkneexempel, filmkoefficienter, medeltemperaturdifferens och orientering om Prandtls och N usselts tal.
I materieöverföring behandlas diffusion och konvektiv materieöverföring utan matematik men med orientering om dimensionslösa tal och två filmsteorien.
I teknisk reaktionskinetik introduceras olika former av reaktionsmekanismer, en reaktions ordning, reaktionshastighetens och värmetoningens betydelse samt jämviktspåverkan med exempel. Mot bakgrunden av de olika reaktortypema diskuteras återblandning, uppehållstid och stegvis process.
Under industrins hjälporgan behandlas synpunkter på arbetsmetodik och ap- paratur i utveckling och halvskala med uppgifter om vad som speciellt behövs för uppskalning av en process.
I anläggningsteknik behandlas kostnadskalkyler för anläggning och drift, vinst och investeringsgräns, optimalkalkyl och orientering om lokaliserings- samt skyddsfrågor i den mån dessa frågor ej finnes med i företagsekonomi och ergo- nomi.
I transportteknik beskrives transportanordningar för fasta ämnen, definieras pumpar och ejektorer; centrifugalpumpen genomgås förhållandevis noga med be- räkningar och orientering om pumpkarakteristikor; övriga pumpar, fläktar och kompressorer beskrives. Lagerhållning, förpackningsteknik och biproduktproblem diskuteras.
I Värmeteknik ges efter en översiktlig genomgång av världens energitillgångar en förhållandevis stor kurs i förbränningslära med kalorimetriskt och effektivt värmevärde och dessas beräkning, beräkning av luftbehov, COQ—halt i rökgaser, luftöverskott vid gaser och fasta bränslen, teoretisk förbränningstemperatur, skorstensförluster och förbränningsverkningsgrad. Beskrivande genomgång av ångpannor och orientering om ångturbiner.
Beskrivning ges av olika system för köldalstring, ekonomiska frågor vid kyl- ning, värmning och isolering.
I mät— och reglerteknik beskrives olika typer av kännande organ för mängd, tryck, temperatur och nivå och orientering ges om andra möjliga principer. Några olika reglermetoder beskrives kortfattat och orientering sker om begreppet dyna— misk reglering. Orientering sker om driftskontrollens arbetsuppgifter.
I apparatteknik genomgås olika ventiltyper med ventilkarakteristikor, problem med rörledningar (upphängning m.m.), doseringsanordningar för fasta och fly- tande ämnen samt gaser, dysor, spridare och omrörare. Materialläran repeteras och utvidgas något ur industriell synpunkt.
Under material och energibalanser behandlas i materialbalanser sådana med och utan kemisk reaktion mot bakgrunden av enhetsoperationsschema och flödes— scheman i kontinuerliga förlopp m.m.
I tillämpad termodynamik ges i form av en kort orientering en anpassning av fysikaliska kemins termodynamik till tekniska frågor.
I energibalanser visas principerna i form av enkla exempel. Under enhetsoperationer behandlas samtliga upptagna moment genom beskri— vande översikter med tonvikt på skillnader i resultaten vid användning. Några såsom värmeväxling, indunstning, destillation, extraktion, absorption och tork— ning beskrives mer ingående. Begreppen jämviktskurva och arbetslinje klarläg- ges. I teknisk elektrokemi, bioteknik, teknisk biokemi och kärnteknik beskrives de speciella problemen och orienteras om apparatur med principscheman och bilder.
Under tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri går läraren igenom några exempel på organiskt kemiska enhetsprocesser samt ger en
allmän överblick av tung kemisk industri. Eleverna får sedan i form av själv- verksamhet och efter en schematisk principuppställning utarbeta och hålla korta föredrag över begränsade uppgifter från svensk kemisk industri. I den anlägg- ningstekniska sammanfattningen ger läraren en sammanfattande vy över en projekteringsuppgift med ekonomisk ram.
Samverkan
Ämnet är så speciellt till sin natur att det endast i mindre utsträckning kan di— rekt samverka med andra ämnen utom i ovan nämnda fall. Första årskursens grundläggande ämnen ger en fullt tillräcklig grund.
Laborationer, studiebesök etc.
För laborationerna (om möjligt fyra timmar var fjärde vecka) bör det finnas utarbetade förelägg. Laborationerna bör redovisas i form av redogörelser med om möjligt synpunkter på försöksresultaten. De kan utföras i fast uppställd apparatur varvid ingångsdata varieras.
Något eller några studiebesök kan vara av värde beroende på näraliggande industriers typ. Praktik och bildvisning ersätter i hög grad mindre värdefulla besök.
Hjälpmedel
Läraren i ämnet som förutsättes ha en relativt omfattande industriell erfaren- het bör till sin hjälp ha kompendier, bilder, planscher, demonstrationsmateriel och filmvisningsmöjligheter och får då möjlighet att ge den introduktion till och för— ståelse för kemiteknik som är ändamålet med undervisningen. Mycket kan ges i form av enkla liknelser utan matematik och i de beskrivande delarna finns i hög grad flexibla möjligheter i avseende på kursomfång efter lärarens egen bedöm- mng.
FÖR SAMTLIGA FAC KSKOLOR
Kurs i personlig stil
Kursen föreslås i social och ekonomisk fackskola förlagd till andra årskursen på timmar till förfogande. I teknisk fackskola bör vissa avsnitt av kursen, som ej ingår i svenska, ergonomi eller gymnastik kunna delges eleverna i form av föredrag. Kursen bör omfatta moment som ger eleverna en orientering om gäl- lande normer för allmänt uppträdande beträffande hållning och stil, god ton och etikettsfrågor, personlig hygien samt lämplig klädsel vid olika tillfällen. Kursen bör utöver denna yttre personliga stil även ge viss vägledning om den art av personlig stil som rör allmänmänskliga förhållanden och samarbetsfrågor.
Kursen bör framför allt sikta mot att ge de unga råd och anvisningar inför de problem som de kan tänkas komma i kontakt med när de kommer ut i förvärvs- arbetet. Utöver föredrag och demonstrationer bör tiden utnyttjas för gemen- samma eller gruppvisa diskussioner med utgångspunkt i givna situationer i samvaron människor emellan på arbetsplatsen, i hemmet och i umgängeskretsen.
Undervisningen skall anknyta till och samverka med ämnena svenska, biologi, psykologi, livsåskådnings- och religionskunskap, familjekunskap, musik, gym— nastik samt olika tillvalsämnen.
För att denna kurs inte skall uppfattas som en onödig repetition av tidigare likartade moment bör undervisningen där så är möjligt och lämpligt handhas av specialister.
Följande moment kan tänkas ingå i kursen, förslagsvis i nedan angiven om- fattning.
Personlig hygien:
1 timme gemensamt: hygienens betydelse såväl ur hälsosynpunkt som ur este- tisk synpunkt. 1 timme — flickor: skönhetsvård (råd rörande hår- och hudvård, make up, ma- nikyr och pedikyr). 1 timme — pojkar: råd bl. a. rörande hand- och fotvård, hår- och hudvård.
Klädsel:
2 timmar gemensamt: a) rätt klädd vid olika tillfällen; b) klädvårdens betydelse för den personliga stilen.
2 timmar gemensamt: a) konditionens betydelse för en god hållning. Betydelsen av att sitta, stå och gå på ett riktigt sätt; b) röstens och språkets betydelse för den personliga stilen.
Etikett och god ton:
2 timmar gemensamt: a) allmänna umgängesregler; b) etikettsregler för arbetsplatsen: att söka plats, att börja en anställning, att komma in i arbetsgemenskapen.
Samlevnadsfrågor:
2 timmar gemensamt: a) arbetsgemenskap —- arbetsmoral; b) samarbetsvilja — kamratskap.
FÖRSLAG till ÄNDRINGAR OCH TILLÄGG I SKOLSTADGAN DEN 6 JUNI 1962 (NR 4.39)
Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 &, 2 kap. 26 &, 25 kap. 18, 21 och 37 åå, 29 kap. 4, 7 och 8 åå skolstadgan den 6 juni 1962 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 2 kap. samma stadga skall fogas en ny paragraf, betecknad 23b av nedan angiven lydelse samt att stadgans fjärde avdelning erhåller nedan för kapitlen 15—18 angiven lydelse.
FÖRSTA AVDELNINGEN
Allmänna bestämmelser
1 kap. Inledande bestämmelser
5 &. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Central myndighet för grundskola Central myndighet är skolöverstyrel- och allmänt gymnasium är skolöver- sen. styrelsen samt för yrkesskola, tek- niskt gymnasium och handelsgymna- sium överstyrelsen för yrkesutbild- ning. För fackskola skall den över— styrelse vara central myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar. Ha skolor under inseende av olika överstyrelser förenats till en skolen- het, bestämmer Kungl. Maj:t, vilken av överstyrelserna som skall vara central myndighet för skolenheten. Vad i denna stadga sägs om över- styrelsen skall avse den överstyrelse som i det särskilda fallet är central myndighet.
2 kap. Tillämpningsföreskrifter till 2 samt 5— 8 kap. skollagen 23 b &.
Varje kommun skall ingå i elevom- råde för social och ekonomisk fack- skola samt för varje linje av teknisk fackskola. 26 5. Skola må —————————— flera skolenheter. Efter medgivande av Kungl. Maj:t Efter medgivande av överstyrelsen må olika skolor eller delar därav bil- må olika skolor eller delar därav bilda da en skolenhet. en skolenhet.
FJÄRDE AVDELNINGEN
Fackskolor 15 kap. Arbetets anordning
Allmänna grunder
lä.
Undervisningen vid fackskola bygger på grundskolan och är avsedd att giva eleverna en vidgad och fördjupad allmän utbildning samt viss målinriktad fack- utbildning.
2å.
Fackskola anordnas såsom social, ekonomisk eller teknisk fackskola.
3 &. Fackskola omfattar tvåårig utbildning med den uppdelning på specialiseringar, linjer och grenar, som angives i följande sammanställning.
Fackskola Årskurs 1 Årskurs 2 Social Naturvetenskaplig specialisering Konsumtionsekonomisk specialisering Samhällsspecialisering Språklig specialisering
Naturvetenskaplig specialisering
Språklig specialisering
Ekonomisk Distributionsspecialisering Förvaltningsspecialisering Kameral specialisering Korrespondensspecialisering
Teknisk Maskinteknisk linje Specialisering på konstruktion, produktion eller energi
Elteknisk linje Elkraftgren Elektronikgren
Byggteknisk linje Husbyggnadsgren Väg- och vattenbyggnadsgren
Kemiteknisk linje Kemiteknisk linje.
45.
Linje av fackskola må anordnas endast efter medgivande av överstyrelsen.
5 &. I den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer skall utbildning av lärare kunna äga rum vid skolenhet i vilken fackskola ingår.
Läroplan, ämnen och. läroböcker
öå.
Undervisningen och utbildningen i fackskola skall bedrivas i enlighet med läro- plan. Läroplanen skall angiva undervisningens och utbildningens mål samt all— männa riktlinjer för fackskolans verksamhet.
Läroplanen innefattar i övrigt timplaner och kursplaner samt kommentarer för undervisningen i ämnen, ämnesgrupper och kurser.
Läroplan utfärdas av Kungl. Maj :t eller, i den mån Kungl. Maj:t lämnar be- myndigande därtill, av överstyrelsen.
7 &. Äro med hänsyn till tillfälliga förhållanden särskilda skäl därtill, må översty— relsen medgiva jämkning i timplan eller kursplan utfärdad av Kungl. Maj:t, dock må det sammanlagda timtalet i lärokurs ej ökas eller ämne borttagas från timplanen.
I timplan fastställt antal veckotimmar må ökas under viss period, om mot- svarande minskning sker under annan period av samma läsår.
Efter medgivande av överstyrelsen må annan utbildning än som avses i läro— planen försöksvis förekomma. Plan för sådan utbildning utfärdas av översty- relsen.
8 &. Vid fackskola meddelas undervisning i enlighet med vad i läroplanen angives dels i allmänna, ekonomiska och tekniska läroämnen, dels i övningsämnen, dels ock i maskinskrivning och stenografi.
Varje fackskola (årskurs, specialisering, linje eller gren) omfattar obligatorisk undervisning i de ämnen och enligt de kurser, som angivas i läroplanen (obliga— toriska ämnen).
I social och ekonomisk fackskola skall elev jämväl deltaga i undervisningen i ämnen för fritt tillval (tillvalsämnen).
Äro särskilda skäl därtill, må elev av rektor befrias från undervisningen i ett tillvalsämne eller del därav.
För eleverna må frivillig undervisning i teckning och musik anordnas.
10 &. I fråga om friluftsdagar vid fackskola skall vad i 5 kap. 16 % sägs äga motsva— rande tillämpning.
11 &. I fråga om läroböcker vid fackskola skall vad i 5 kap. 18 % sägs äga motsva- rande tillämpning; dock skall vad i andra stycket av nämnda paragraf sägs gälla endast i fråga om allmänna läroämnen.
Klasser m. m.
12 5.
I fråga om elevers uppdelning på klasser och grupper skall vad i skolstadgan 11 kap. ltt—17 %% sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser.
a) Särskilda klasser anordnas för varje årskurs och slag av fackskola enligt 2 & och som regel för varje linje av teknisk fackskola.
b) Inom klasserna må eleverna hänföras till olika specialiseringar och grenar.
13 &. Vid fackskola må anordnas specialisering, gren och undervisning i tillvalsämne, om elevantalet blir lägst fem, eller, om samläsning med annan fackskola i kom- munen kan anordnas, lägst åtta. Äro särskilda skäl därtill, må länsskolnämnden medgiva sådan anordning vid lägre elevantal än nu sagts. Elevantalet må under kursen nedgå under det föreskrivna.
14 5. Vid teknisk fackskola må anordnas linje, om elevantalet blir lägst tolv eller, om
särskilda skäl äro därtill, det lägre antal, som länsskolnämnden må medgiva. Elevantalet må under lärokursen nedgå under det föreskrivna.
Lärotider m.m. 15 &. Bestämmelser om lärotider m.m. i 5 kap. 28—34 och 36—39 %% skola i till— lämpliga delar gälla beträffande fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser.
a) Den dagliga undervisningstiden för elev må som regel omfatta högst sju lektioner.
b) I antalet lektioner inräknas ej den tid som enligt läroplan erfordras för deltagande i särskild skolpraktik samt frivillig undervisning i teckning och musik.
c) Utöver föreskrivet antal lektioner må vid fackskola, enligt rektors bestäm- mande, användas tid för gemensam samling för information m.m.
d) Bestämmelserna i 5 kap. 35 & om morgonsamling må tillämpas beträffande fackskola eller del därav, som bildar skolenhet med skola, i vilken morgonsam— lingar regelbundet anordnas.
16 5. Hemuppgift må i fackskola icke givas till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna fördelas på sådant sätt, att eleverna erhålla en så jämn arbetsbörda som möjligt.
Arbetets fördelning 17 &. Bestämmelserna i 5 kap. 40 och 41 åå om plan för arbetets fördelning mellan lärarna och om schema skola i tillämpliga delar gälla beträffande fackskola. Schema skall sändas till överstyrelsen och länsskolnämnden.
Rektor skall efter samråd med lärarna för varje läsår eller för kortare tid fastställa dels plan för elevernas särskilda arbeten, dels plan för friluftsverk— samheten.
Stödundervisning
18 %.
För elev, som till följd av att han ej erhållit erforderlig förutbildning eller av annan orsak har svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen, anordnas vid fackskola stödundervisning.
Närmare föreskrifter om stödundervisning meddelas av överstyrelsen.
16 kap. Elever
Intagning av elever
1 &. Behörig att intagas som elev i årskurs 1 vid fackskola är den som erhållit betyg från grundskolan avseende en slutförd lärokurs enligt fordringarna för årskurs 9 omfattande a) svenska, samhällskunskap, geografi, biologi och engelska ävensom
Fackskola Ämnen
social med språklig specialisering tyska eller franska (större eller mind- re kurs) social med naturvetenskaplig speciali— matematik (allmän eller särskildt
sering kurs), fysik och kemi ekonomisk matematik (allmän eller särskild kurs) eller handelsräkning teknisk matematik (särskild kurs), fysik, ke- mi och teckning eller yrkesritning.
2 &. Behörig att intagas som elev i årskurs 1 är ock den som vid inträdesprövning visat sig uppfylla kraven för sådant betyg som avses i 1 5.
3 %. I fackskola må ock enligt de närmare föreskrifter överstyrelsen utfärdar intagas den, som inom yrkesområden lämpliga för den åsyftade utbildningen har minst tre års väl vitsordad praktik eller genomgått avslutad minst tvåårig kurs inom yrkesskolväsendet. 4 &. Vad i 12 kap. 5—15 åå sägs om intagning, inträde och återinträde av elever, om extra elever och specialelever samt om rätten för andra att deltaga i under— visningen skall äga motsvarande tillämpning vid fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Inträdesprövningar må anordnas såsom 1—2 provveckor, varefter rektor efter hörande av klasskonferensen beslutar huruvida eleven skall intages. b) Elev från gymnasium intages i fackskola enligt de närmare föreskrifter överstyrelsen utfärdar. 5 å. Är elev vid fackskola behörig välja specialisering eller gren, som ej anordnas vid fackskolan, skall eleven äga bliva mottagen vid annan fackskola med sådan specialisering eller gren med tillämpning av 45 5 första stycket skollagen.
6 &. Elev i årskurs 1 skall senast den 1 april till rektor anmäla vilken specialisering eller gren samt i förekommande fall vilka tillvalsämnen han önskar välja för årskurs 2.
Betyg
7 &. Vad i 6 kap. 9 & sägs om betyg i ämne samt i 12 kap. 22 och 23 åå om betyg skall äga tillämpning jämväl beträffande fackskola.
Vad i 6 kap. 11 å andra och tredje styckena samt 6 kap. 12 och 13 åå sägs om terminsbetyg, slutbetyg och intyg om avgång skall äga motsvarande tillämpning beträffande fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser.
a) Slutbetyg utfärdas, då elev slutfört lärokurs. Slutbetyg utfärdas av rektor.
b) Slutbetyg skall i förekommande fall innehålla uppgift om ämnen för special- arbete eleven utfört i årskurs 2.
c) Har elev undergått prövning jämlikt 18 & nedan skall betyg, som han där— vid erhållit, intagas i slutbetyget.
d) Intyg om avgång skall innehålla uppgift om senaste betyg. Intyget ut- färdas av rektor.
Uppflyttning m. m.
9 5. Vid slutet av läsår skall elevs fortsatta skolgång upptagas till prövning.
Elev i årskurs 1 skall som regel uppflyttas till årskurs 2. Ifrågasättes annat beslut skall detta grundas främst på en bedömning av vad som med hänsyn till elevens utveckling på det hela taget synes vara lämpligast.
Elev må av rektor medgivas gå om årskurs, om särskilda skäl äro därtill och det ej medför utvidgning av skolorganisationen eller eljest större olägenhet.
10 &. Elev, som tillhört årskurs 1 under två hela läsår och som icke uppflyttas, skall, om icke särskilda skäl föranleda till annat, skiljas från vidare studier vid fack- skolan.
11 5. Har elev vid vårterminens slut icke uppflyttats, äger han vid höstterminens början pröva för högre betyg i det eller de ämnen klasskonferensen efter samråd med eleven och, om eleven icke fyllt 21 år, dennes föräldrar bestämt. Prövningen anställes av lärarna i den ordning rektor föreskriver.
Efter prövningen skall, om eleven därvid erhållit högre betyg, frågan om hans
fortsatta skolgång ånyo prövas.
12 g. Klasskonferensen beslutar om elevs fortsatta skolgång. Vid höstterminens början beslutar klasskonferensen för den klass, till vilken uppflyttning kommer i fråga, varvid i konferensen även skola ingå de lärare, som jämlikt 11 5 första stycket prövat eleven.
13 5. Innan klasskonferensen fattar beslut om att elev ej skall flytta till högre årskurs, skall i erforderlig utsträckning ha ägt rum såväl samråd med eleven och, i fråga om elev som icke fyllt 21 år, dennes föräldrar som studierådgivning. Beslut om kvarsättning eller om skiljande av elev från vidare studier vid fackskola må ej fattas utan att sådant samråd ägt mm.
14 å. Närmare bestämmelser om prövning av elevs fortsatta skolgång meddelas av överstyrelsen. Avgång från fackskola 15 å. Bestämmelserna i 12 kap. 38—40 åå om avgång från gymnasium skola äga mot— svarande tillämpning beträffande fackskola.
Ledighet för elev 16 5. I fråga om ledighet för elev skall vad i 6 kap. 241—27 åå sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. Rektor må be- vilja elev ledighet för enskilda angelägenheter för tid som rektor bestämmer. Därutöver må rektor bevilja elev ledighet för praktik utöver föreskrivet prak- tikår eller studier under tid som rektor bestämmer, dock i regel högst två terminer. Elevernas uppförande 17 å. Beträffande elevernas uppförande skall vad i 12 kap. 412—444 åå sägs äga mot- svarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Frågor om avstängning och förvisning av elev utredas, prövas och avgöras av skolstyrelsen. b) Förvisning av elev må avse viss tid, högst en termin utöver den, då beslu— tet meddelas. Prövning 18 å. I fråga om prövning skola bestämmelserna i 12 kap. 415—47 åå äga motsva- rande tillämpning vid fackskola.
17 kap. Kollegier och konferenser 1 å.
I fråga om kollegier och konferenser skola bestämmelserna i 7 kap. 1—13 åå äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser.
a) Samtliga lärare äro ledamöter av kollegiet.
b) Vid skolenhet med fackskola. må anordnas för flera ämnen gemensamma ämneskonferenser.
2 5.
Vid skolenhet med fackskola må finnas en biblioteksnämnd. I nämnden skola ingå rektor tillika ordförande, bibliotekarien och högst fyra av kollegiet utsedda lärare.
Nämnden skall avgiva förslag om bokinköp.
Allmänna föreskrifter
1 å. Vid fackskola äro anställda dels rektorer såsom skolledare, dels studierektorer såsom biträdande skolledare, dels lärare, dels ock annan erforderlig personal. Vid fackskola bör finnas tillgång till skolpsykolog, skolkurator, yrkesvägledare och bibliotekarie.
Beträffande befattningshavare vid fackskola skall vad i 8 kap. 2—5 åå sägs äga motsvarande tillämpning. Därvid skall vad i 8 kap. 3 å sägs avse skolenhet, vari jämte fackskola ingår annan skola.
Rektorer 2 å.
Vid varje skolenhet med fackskola skall vara inrättad en rektorstjänst, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda förordnar.
Rektor för skola eller del av skola, med vilken fackskola bildar skolenhet, skall vara rektor jämväl för fackskolan.
3 å. För behörighet till rektorstjänst vid fackskola fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten. 4— å. I fråga om rektors åligganden skall vad i 9 kap. 4——6 åå sägs äga motsvarande tillämpning. Rektor är skyldig att meddela undervisning i den utsträckning länsskolnämn- den föreskriver enligt de bestämmelser överstyrelsen meddelar. Vad som är stadgat om lärares skyldigheter skall äga motsvarande tillämpning beträffande rektor, i den mån han fullgör undervisningsskyldighet.
5 å. Rektor må endast tillfälligtvis i den mån så oundgängligen erfordras och eljest efter medgivande av länsskolnämnden åtaga sig undervisning utöver den, som åligger honom enligt beslut om hans undervisningsskyldighet.
Studierektorer
6 å. För förstärkning av den pedagogiska ledningen vid skolenhet med fackskola må inrättas befattning såsom studierektor. Vid skolenhet, som enligt 1 kap. & å om- fattar lägre poängtal än 24 må studierektor finnas endast efter medgivande av överstyrelsen.
För behörighet till sådan befattning fordras att inneha lärartjänst vid fack- skola eller vid skola, med vilken fackskola bildar skolenhet, och att ha av läns— skolnämnden förklarats lämplig för befattningen.
7 å. Beträffande studierektors åligganden skola bestämmelserna i 9 kap. 11 och 12 åå i vad avser grundskolans högstadium äga motsvarande tillämpning.
8 å. Därest rektor vid skolenhet med fackskola omfattande lägst 600 elever är förste rektor, må studierektor utöver vad i 7 å sägs åläggas de arbetsuppgifter, som angivas i särskild instruktion fastställd av länsskolnämnden. Därvid skall undervisningsskyldigheten fastställas av länsskolnämnden enligt de bestämmelser överstyrelsen meddelar.
9 å. I fråga om studierektors rätt att åtaga sig undervisning utöver den, som åligger honom, skall vad i 5 å sägs äga motsvarande tillämpning.
Allmänna föreskrifter om lärare
10 &. Lärare vid fackskola äro adjunkter och ämneslärare (lärare i läroämnen) lärare i teckning, slöjd, musik, dramatik, hemkunskap (hushållsteknik) och gymnastik (övningslärare) samt lärare i stenografi och maskinskrivning.
11 &. Lärare anställas såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare. Lärare i läro- ämnen må ock anställas såsom aspiranter. Dessutom må lärare anställas såsom timlärare eller pensionsavgången lärare.
12 5.
Anställning som lärare avser tjänstgöring vid fackskola i kommunen. Tjänstgöringen skall tills vidare vara förlagd till viss skolenhet men må, om så prövas lämpligt, till en del förläggas till annan skolenhet i kommunen. Bestämmelserna i 8 kap. 10 å om ändring i förläggning av tjänstgöringen för ordinarie lärare vid grundskolan skola äga motsvarande tillämpning beträffande lärare vid fackskola.
13 &.
Bestämmelserna i 8 kap. 11—23 %% om lärares allmänna åligganden och om fyll- nadstjänstgöring skola äga motsvarande tillämpning beträffande lärare vid fack- skola; dock må klassföreståndare förordnas jämväl för del av klass.
Lärare är vidare skyldig att biträda vid prövningar, att deltaga i anordnande och bedömande av undervisningsprov, som enligt överstyrelsens bestämmande förläggas till fackskolan samt
att, i den mån så fordras, biträda vid lärarutbildning, som är förlagd till fackskolan.
Lärare i läroämnen Tjänster 14 5. Vid fackskola finnas ordinarie och extra ordinarie adjunktstjänster samt extra ordinarie ämneslärartjänster. Antalet ordinarie adjunktstjänster och extra—ordinarie ämneslärartjänster vid fackskola fastställes av Kungl. Maj:t. Tjänsterna fördelas mellan kommunerna av överstyrelsen, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.
15 5. I fråga om tillsättande och återbesättande av tjänsterna skall vad i 10 kap. 16 & sägs äga motsvarande tillämpning.
16 %. Bestämmelserna i 14 kap. 17 och 18 åå om ämnen, vilka ingå. i adjunktstjänst vid gymnasium skola äga motsvarande tillämpning beträffande adjunktstjänst i fackskola med iakttagande av att adjunktstjänst ej mä omfatta ämnena latin eller grekiska. 17 &. I fråga om behörighet till ordinarie adjunktstjänst och extra ordinarie ämnes— lärartjänst vid fackskola skall vad i 10 kap. 19 & a), b) och (1) samt 25 & sägs äga motsvarande tillämpning.
18 &. Beträffande teoretisk utbildning för behörighet till adjunktstjänst vid fackskola skola bestämmelserna i 10 kap. 21 % äga motsvarande tillämpning med iakt- tagande av följande särskilda bestämmelser.
a) Behörig till adjunktstjänst i Vilken ingår ekonomiska läroämnen är den som avlagt filosofisk ämbetsexamen, juridisk—samhällsvetenskaplig examen, filo— sofisk-samhällsvetenskaplig examen eller civilekonomexamen i samtliga fall med betyg i det eller de ämnen, som motsvara i tjänsten ingående läroämnen.
b) Behörig till adjunktstjänst i vilken ingår tekniska läroämnen är den som
avlagt civilingenjörsexamen på facklinje motsvarande inom teknisk fackskola upprättade linjer eller avlagt teknologie magisterexamen med betyg i det eller de ämnen som motsvara i tjänsten ingående läroämnen.
0) Till adjunktstjänst vid fackskola är även den behörig, som av överstyrelsen med hänsyn till examina, i förekommande fall praktisk lärarutbildning samt åda— galagda erfarenheter av undervisning förklaras behörig till tjänsten.
19 &. Beträffande behörighet till ämneslärartjänst vid fackskola skola följande be- stämmelser gälla.
a) Behörig till ämneslärartjänst för gymnasieingenjör är den som genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning för- värvat sådan erfarenhet som är av väsentlig betydelse för tjänsten, avlagt ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium på facklinje motsvarande inom tek— nisk fackskola upprättad linje och genomgått särskild för tjänstgöring i teknisk fackskola anordnad utbildning eller av överstyrelsen bedömes ha motsvarande kompletterande utbildning.
b) Behörig till ämneslärartjänst för gymnasieekonom för undervisning på ekonomisk fackskola är den som genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning förvärvat sådan erfarenhet som är av väsentlig betydelse för tjänsten, avlagt handelsgymnasieexamen och genomgått särskild för tjänstgöring i ekonomisk fackskola anordnad ämnesutbildning eller av överstyrelsen bedömes ha motsvarande kompletterande utbildning.
c) Behörig till ämneslärartjänst i läroämnen är den som av överstyrelsen med hänsyn till examina, i förekommande fall pedagogisk utbildning samt ådagalagda erfarenheter av undervisning, förklaras behörig till tjänsten.
20 5. Vid fackskola må anställas, utöver vad som framgår av 14 &, icke—ordinarie adjunkter och ämneslärare i den omfattning, som fordras för undervisningens uppehållande.
Beträffande sådana lärare skall vad i 10 kap. 33——35 åå sägs äga motsvarande tillämpning. Tjänstgöring
21 5.
I fråga om undervisningsskyldighet och fyllnadstjänstgöring skall vad i 10 kap. 37—39 åå sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av att undervis- ningsskyldigheten i medeltal skall utgöra — — —-— veckotimmar.
Övningslärare Tjänster 22 5.
Vid fackskola må inrättas ordinarie tjänst såsom övningslärare i ämnet teck- ning, musik, slöjd, hemkunskap (hushållsteknik) eller gymnastik ävensom i äm- nena teckning och slöjd eller hemkunskap och slöjd. I tjänst i slöjd skall ingå trä— och metallslöjd eller textilslöjd.
Antalet ordinarie tjänster fastställes av Kungl. Maj:t. Tjänsterna fördelas mellan kommunerna av överstyrelsen, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.
23 5.
I fråga om tjänster i övningsämnen skall vad i 10 kap. 451—47 %% sägs äga mot- svarande tillämpning.
Tjänstgöring
24 5.
I fråga om övningslärares tjänstgöring och organiserandet av övningslärartjäns— ter skall vad i 10 kap. 48—59 55 sägs äga motsvarande tillämpning.
Lärare i stenografi, maskinskrivning, kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete
25 5.
Beträffande tjänster i stenografi och maskinskrivning skola bestämmelserna i 14 kap. 28—32 åå äga motsvarande tillämpning.
I sådan tjänst må efter medgivande av länsskolnämnden såsom fyllnadstjänst- göring inräknas undervisning i gymnasium eller vid grundskolans högstadium eller vid kommunal yrkesskola och vid tjänst i stenografi och maskinskrivning vid sådan skola fyllnadstjänstgöring vid fackskola. Fyllnadstjänstgöring må uppgå till högst hälften av läraren ävilande tjänstgöringsskyldighet.
26 5.
Behörighet för undervisning i kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete med- delas av överstyrelsen.
I fråga om undervisningsskyldighet skall vad i 10 kap. 53 & sägs äga mot- svarande tillämpning.
Gemensamma bestämmelser
25 kap. Tillsättning av befattningar under skolstyrelsen
Nuvarande lydelse
1 mom. Innehar skoldirektör eller biträdande skoldirektör eller rektor vid grundskolan eller vid statlig läro- anstalt ordinarie lärartjänst vid sko- la, som avses i denna stadga, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda lärartjänsten återbesät- tes, om så fordras. Vad nu sagts gäl- ler även beträffande rektor vid kom- munalt gymnasium eller vid privat- skola, som avses i privatskolestadgan.
18 5.
Föreslagen lydelse
1 mom. Innehar skoldirektör eller biträdande skoldirektör eller rektor vid grundskolan eller vid statlig läro— anstalt ordinarie lärartjänst vid sko— la, som avses i denna stadga, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda lärartjänsten återbesät- tes, om så fordras. Vad nu sagts gäl- ler även beträffande rektor vid fack— skola och gymnasium eller vid privat— skola, som avses i privatskolestadgan.
Inträder skoldirektör ———————————————— på. stat.
Vad ovan —————————————————— över stat.
2 mom. Innehar rektor vid grund— skolan ej lärartjänst, som är förenad med statlig pensionsrätt, skall han tills vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, förordnas att inneha extra ordinarie lärartjänst el- ler därmed jämförlig, med statlig pen- sionsrätt förenad anställning, som överstyrelsen bestämmer.
som studierektor vid
Befattning grundskolan tillsättes av skolstyrel- sen genom förordnande tills vidare. Till innehavare av befattningen skall utses den därtill lämpligaste. Befatt— ningen bör ledigförklaras genom an— slag eller på annat lämpligt sätt.
2 mom. Innehar rektor vid grund- skolan, fackskola eller gymnasium ej lärartjänst, som är förenad med stat— lig pensionsrätt, skall han tills vidare, intill dess han erhåller ordinarie så— dan tjänst, förordnas att inneha extra ordinarie lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning, som överstyrel- sen bestämmer.
Befattning som studierektor vid grundskolan, fackskola eller gymna— sium tillsättes av skolstyrelsen genom förordnande tills vidare. Till inneha- vare av befattningen skall utses den därtill lämpligaste. Befattningen bör ledigförklaras genom anslag eller på. annat lämpligt sätt.
Nuvarande lydelse
Icke-ordinarie lärartjänst skall till- sättas efter kungörande av ledighe— ten, då fråga är om
a) icke-ordinarie tjänst såsom yr- keslärare vid grundskolan, om tjäns- ten är förenad med pensionsrätt i sta- tens pensionsanstalt,
b) extra ordinarie lärartjänst i ste- nografi och maskinskrivning vid han- delsgymnasium,
c) icke-ordinarie tjänst såsom lära- re vid kommunal yrkesskola, om tjänsten är reglerad för pensionsrätt i statens pensionsanstalt eller om i reglementet för skolan föreskrivits, att sådan tjänst skall ledigförklaras, samt
d) annan statligt reglerad extra or- dinarie lärartjänst, i den mån så be- stämmes av överstyrelsen.
Icke-ordinarie lärartjänst skall till- sättas efter kungörande av ledighe- ten, då fråga är om
a) icke-ordinarie tjänst såsom yr— keslärare vid grundskolan, om tjäns- ten är förenad med pensionsrätt i sta- tens personalpensionsverk,
b) extra ordinarie lärartjänst i ste— nografi och maskinskrivning vid fack- skola eller gymnasium,
c) icke-ordinarie tjänst såsom lära- re vid kommunal yrkesskola, om tjänsten är reglerad för pensionsrätt i statens personalpensionsverk eller om i reglementet för skolan föreskri- vits, att sådan tjänst skall ledigför— klaras, samt
d) annan statligt reglerad extra or- dinarie lärartjänst, i den mån så be— stämmes av överstyrelsen.
29 kap. Besvär
Över beslut av kollegium vid skolen- het, som omfattar gymnasium, må besvär anföras hos den överstyrelse, som är central myndighet för gymna- siet.
Angående besvär över beslut av skol— överstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning gäller vad därom stadgas i instruktionen för myndig- heten.
Över överstyrelsens förslag till rek— torstjänst vid gymnasium må klagan ej föras.
Över beslut av kollegium vid skolen- het, som omfattar fackskola eller gymnasium, mä besvär anföras hos överstyrelsen.
Angående besvär över beslut av över— styrelsen gäller vad därom stadgas i instruktionen för överstyrelsen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 &.
Över beslut av riksrevisionsverket om I fråga om besvär över beslut av in-
återbetalning enligt 16 kap. 2 5 må tagningsnämnd i fall, som sägs i 12 besvär anföras hos kammarrätten. kap. 12 5 andra stycket samt 16 kap. 1; 5 skall vad i 53 5 skollagen sägs om besvär över beslut av skolstyrelse i ärende som avses i 10 5 andra styc- ket samma lag äga motsvarande till- lämpning.
Över beslut av länsskolnämnd i an- ledning av besvär över intagnings- nämndens beslut skall gälla vad i 54 & skollagen sägs.
Övergångsbestämmelser
1. Denna kungörelse skall, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, träda i kraft den 1 juli 1965.
2. Förekommer i författning eller eljest hänvisning till författningsrum, som ersatts med bestämmelse enligt denna kungörelse, skall den bestämmelsen till- lämpas.
3. Behörig att intagas som elev i årskurs 1 vid fackskola är den som efter slutförd lärokurs enligt de timplaner och huvudmoment som tillämpats för för- söksskolan (grundskolan) erhållit godkända betyg i
a) svenska (modersmålet), samhällskunskap, geografi (ekonomisk geografi), biologi, engelska ävensom
b) i de ämnen, som framgå av följande uppställning:
Fackskola Ämnen
social, med språklig specialisering tyska (alternativkurs 1 eller 2) social, med naturvetenskaplig specia- matematik, fysik och kemi (alterna- lisering tivkurs 1 eller 2) ekonomisk matematik (alternativkurs 1 eller 2) eller handelsräkning teknisk matematik (alternativkurs 2), fysik och kemi (alternativkurs 1 eller 2)
4. Vad i punkten 3 sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som avlagt allmän eller praktisk realexamen eller särskild realexamen eller sär- skild praktisk realexamen, beträffande den som genomgått högsta eller näst högsta klassen av normalskollinje eller lägst årskurs 14 av allmänt gymnasium
samt beträffande den, som undergått prövning å grundskolans kurs enligt 6 kap. 21 % skolstadgan eller särskild prövning för realexamen eller praktisk realexamen. Därvid skall iakttagas följande.
Betyg i engelska, tyska och matematik å särskild studiegång i realskolans högsta klass jämställas med betyg i alternativkurs 1 i motsvarande ämnen i för- söksskolans (grundskolans) årskurs 9, betyg i handelsräkning från praktisk real- skolas handelslinje jämställes med betyg i alternativkurs 1 i matematik i för- söksskolans (grundskolans) årskurs 9 samt betyg i historia med samhällslära i realskolans högsta klass jämställes med betyg i samhällskunskap i försöksskolans (grundskolans) årskurs 9.
Bestämmelser för evalvering av betyg gällande alternativkurs 1 och 2 liksom för betyg gällande särskilda kurser i realexamen utfärdas av skolöverstyrelsen.
5. Fordras ytterligare föreskrifter i samband med införandet av de nya be— stämmelserna, meddelas sådana av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be— myndigande, av överstyrelsen.
Specialmotivering
Vid upprättandet av fackskoleutredningens förslag till författningar rörande fackskolan har utredningen sökt anpassa dessa så långt detta varit möjligt till de författningsbestämmelser som gäller för grundskolan liksom till gymnasieut- redningens nyligen framlagda författningsförslag. Som fackskoleutredningen vid flera tillfällen framhållit kommer fackskolan som regel att samordnas med annan skolform, gymnasium, grundskolans högstadium eller yrkesskola. En författ— ningsmässig samordning med nämnda skolformer framstår därför som synner- ligen önskvärd.
I följande specialmotivering lämnar fackskoleutredningen en kortfattad kom- mentar främst till de förslag till bestämmelser, som innebär särskilda nyheter.
Förslaget till bestämmelser kan betraktas som en i författningstext kompri- merad sammanfattning av de förslag som utredningen framlagt i föreliggande be- tänkande. Fackskoleutredningen har funnit det mest rationellt att beträffande vissa frågor som behandlats mer ingående i betänkandet som specialmotiveringar hänvisa till utredningens överväganden och förslag i stället för att i det följande återge vad som mer utförligt anförts i kapiteltexten.
Utredningen använder i författningsförslaget benämningen fackskola som be- teckning på skolformen som sådan, fackskolorna då de tre skilda slagen av studievägar åsyftas samt skolenhet med fackskola för att ange en organisatorisk enhet i vilken fackskola ingår.
I författningsförslaget förekommer hänvisningar till motsvarande bestämmel- ser för gymnasiet i skolstadgan. Utredningen avser härvid — det bör observeras _— det förslag med ändringar i 11—14 kap. i skolstadgan som nyligen framlagts av gymnasieutredningen (SOU 1963:42 s. 862 ff.).
Allmänna bestämmelser
1 kap. Inledande bestämmelser 5 &. Enligt Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen den 28 juni 1963 angående för- söksverksamhet med fackskolor läsåret 1963/64 skall skolöverstyrelsen vara central myndighet för de allmänna fackskolorna och överstyrelsen för yrkesut— bildning för de merkantila och tekniska fackskolorna.
Sedan 1963 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t, prop. 1963: 144, nu fat- tat beslut om inrättandet fr.o.m. den 1 oktober 1964 av en enhetlig central Skolmyndighet benämnd skolöverstyrelsen, torde bestämmelsen böra ges den lydelse som upptages i författningsförslaget.
2 kap. Tillämpningsföreskrifter till 2 samt 5——3 kap. skollagen 23 b %. Enligt fackskoleutredningens uppfattning skall alla ungdomar oavsett bostads— ort ha tillgång till fackskola. Genom det föreslagna tillägget till 23 & skapas garantier för detta vad avser tillträde till social och ekonomisk fackskola samt de olika linjerna av teknisk fackskola. I fråga om tillträde till olika grenar och specialiseringar hänvisas till vad som sägs nedan under 16 kap. 5 &.
26 &. Enligt nu gällande bestämmelser äger endast Kungl. Maj:t fatta beslut om orga- nisatorisk samordning av två eller flera skolor (skolformer) till en skolenhet.
I Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen den 28 juni 1963 sägs i 4 5 att fackskola samt annan statlig eller kommunal skola under skolstyrelsens förvalt- ning eller delar av nämnda skolor må bilda en skolenhet.
Sedan Kungl. Maj:t och riksdagen sålunda tagit ställning till de principiella organisatoriska samordningsfrågorna, torde ovannämnda beslut om bildandet av skolenhet kunna överflyttas till skolöverstyrelsen.
FJÄRDE AVDELNINGEN
Fackskolor 15 kap. Arbetets anordning
1 &. Målsättningen för fackskolorna har utredningen behandlat i betänkandets kapi- tel 3 s. 32 ff.
2 %.
Utredningen föreslår i betänkandets kapitel 3 s. 30 f. att den av 1962 års riksdag beslutade fackskolan skall omfatta social, ekonomisk och teknisk fackskola.
3 &. Utredningen behandlar i betänkandets kapitel 3 s. 29 ff. vissa namnfrågor samt redogör på s. 50 ff. för sina förslag beträffande fackskolornas organisation.
Lied linje förstås, att undervisningen i de båda årskurserna är mer framträ- dande differentierad för utbildning av visst slag. Den ytterligare specialisering som i den linjedelade tekniska fackskolan förekommer i årskurs 2 kallar utred— ningen för gren. Om undervisningen är mindre framträdande differentierad på. olika utbildningsmål och den karaktärsbetonade undervisningen omfattar ett mer begränsat antal timmar per vecka, kallas anordningen för specialisering.
4 &. Uppdelning på linjer av den tekniska fackskolan föranleder som regel stora investeringskostnader, varför allmänna planeringssynpunkter bör anläggas för undvikande av att parallella linjer med svagt elevunderlag upprättas vid relativt närbelägna fackskolor. Beslut om uppdelning på linjer bör därför enligt fack— skoleutredningens uppfattning fattas av skolöverstyrelsen efter framställning från kommunen.
5 %. Utredningen anser det vara angeläget att blivande lärare får ingående kännedom om undervisningen i fackskolorna, varför fackskolorna där så lämpligen kan ske, bör ingå i s.k. lärarutbildningsblock eller medtagas bland de läroanstalter som samverkar med lärarhögskolorna. Då fackskola är upprättad i skolenhet, till vilken s.k. praktisk lärarkurs är förlagd, bör även fackskolan utnyttjas vid den praktiska lärarutbildningen. Även för övrig lärarutbildning bör fackskolan ut— nyttjas. 6—9 åå. Förslaget till bestämmelser beträffande läroplan, ämnen och läroböcker följer i huvudsak motsvarande bestämmelser för grundskolan och gymnasiet.
Läroplanen skall sålunda som regel utfärdas av Kungl. Maj:t, medan det bör ankomma på överstyrelsen att medge mindre avvikelser, som dock ej får inne- bära att ett ämne borttages från schemat eller att det sammanlagda timtalet ökas.
Utredningen lämnar i betänkandet, kapitel 3 s. 50 ff., en beskrivning av fack- skolorna och redogör därvid bl.a. för undervisningens uppdelning på obligato- riska ämnen, specialiseringar samt ämnen för fritt tillval (tillvalsämnen). Utred- ningen har ansett det onödigt att i bestämmelserna för fackskolan intaga en upp— räkning av i fackskolan förekommande ämnen, då dessa är uttryckligen angivna i läroplanen.
Enligt utredningens uppfattning bör viss lättnad i elevernas arbetsbörda ibland kunna ges. Normalt kommer skolveckan att omfatta 35 veckotimmar. För vissa elever bör rektor kunna medge befrielse från tillvalsämne eller del där- av t.ex. då eleven har svag hälsa, avser att deltaga i stödundervisning (se 18 &)
eller bedriva kompletteringsstudier för övergång till gymnasium eller annan fack- skola (se betänkandet, 4 kap. 5. 156 f.).
10 5. Fackskoleutredningen har i sitt förslag till läroplan i kapitel 8 angivit, hur fri- luftsdagarna bör disponeras i fackskolan. Bl. a. bör de i viss omfattning kunna utnyttjas för studiebesök vid företag och institutioner. Det har dock ej ansetts nödvändigt att intaga särskild föreskrift härom i bestämmelserna.
11 5. I avvaktan på resultatet av pågående översyn i fråga om granskningen av läro— böcker m.m. föreslår fackskoleutredningen att nuvarande bestämmelser för grundskolan och gymnasiet om antagande av läroböcker skall tillämpas även i fackskolan. 12—14 åå. Utredningen har i betänkandet kapitel 4 s. 88 ff. redogjort för sina övervägan— den och förslag beträffande uppdelning på klasser och grupper. Bestämmelserna i 12—13 55 överensstämmer i huvudsak med vad som föreslagits för gymnasiet. Utredningen har vidare på s. 89 f. lämnat en närmare motivering för sitt för- slag om ett högre delningstal för upprättandet av linje, som oftast kommer att organiseras såsom särskild klass, vid teknisk fackskola.
Vid teknisk fackskola torde vissa variationer i elevantalet uppkomma från år till är, bl. a. beroende på elevernas fullgörande av det s.k. praktikåret. För att så långt möjligt säkerställa en sammanhängande studiegång för de elever som fullgjort praktikåret före inträdet i fackskolan liksom för de elever som efter praktikåret skall fullgöra andra årskursen bör länsskolnämnden äga möjlighet att medge att linje respektive gren eller specialisering må bibehållas även om elevantalet under lärokursen (den sammanhängande studiegången i årskurs 1 och 2) nedgår under det föreskrivna.
15—16 gg.
Frågan om lärotider m.m. för fackskolan behandlar utredningen i betänkandets kapitel 4 s. 85 ff. I samband härmed redogör utredningen på s. 86 f. för sina överväganden och förslag beträffande gemensam samling av eleverna och mor— gonsamling i fackskola som ingår i skolenhet, där morgonsamlingar regelbundet anordnas m.m.
17 &. Bestämmelserna om arbetets fördelning följer i huvudsak motsvarande bestäm— melser för grundskolan. Föreskrift har dock intagits om att schema skall insän- das till överstyrelsen och länsskolnämnden.
18 &. Utredningens överväganden och förslag om stödundervisning, kompletterings- studier m. m. återfinnes i betänkandet på s. 156 ff.
16 kap. Elever
Intagning av elever
1—4 åå. Intagning av elever till fackskola behandlas i betänkandet i kapitel 4 s. 130 ff.
Enligt utredningen bör elever från samtliga linjer i grundskolan ha möj- lighet att övergå till fackskola. De i 1 5 mom. a) angivna ämnena förekommer på samtliga linjer i årskurs 9 i grundskolan. Ämnet engelska kan förekomma både som större eller mindre kurs samt på praktiska linjer som ämne alternativt till musik. Samtliga kurser i ämnet skall godtas för inträde i fackskola. Eleverna från främst de praktiska linjerna i årskurs 9 måste som framgår av sammanställ- ningen på s. 155 f. undergå prövningar i vissa ämnen.
I samband med behandlingen av den s.k. praktikfrågan föreslår utredningen (s. 132 ff. och s. 139 ff.) att en viss kvot skall reserveras för inträdessökande som uppvisar minst tre års väl vitsordad och för den åsyftade utbildningen lämpad praktik. Även sökande som genomgått avslutad minst tvåårig yrkeskurs inom för fackskolan närliggande område skall kunna intas på den för äldre inträdes- sökande reserverade kvoten.
Vid intagning till fackskola liksom till gymnasium torde ett flertal gränsfall uppkomma. Som exempel kan nämnas elever som har 1—2 års väl vitsordad praktik kombinerad med avslutad ettårig kurs vid yrkesskola. Ungdomar som genomgått folkhögskola eller fullföljt utbildningen vid annan i övergångsbestäm— melserna ej angiven skola bör ävenledes kunna deltaga i undervisning vid fack- skola. Utredningen föreslår därför genom hänvisning till 12 kap. 15 & att möjlig- het ges intagningsnämnd eller rektor att medge sådana sökande att utan före- gående prövning följa undervisningen i fackskola. Erforderliga anvisningar för bedömningen av dessa fall förutsättes bli utfärdade av överstyrelsen.
Det tekniska förfarandet vid intagning av elever till fackskola bör ansluta sig till de av gymnasieutredningen föreslagna bestämmelserna för gymnasiet (GU:s förslag 12 kap. 5—15 åå). Förslaget innebär, att intagningen i gymnasium, fack- skola och — där så finnes lämpligt —— yrkesskola samordnas samt att en gemen- sam intagningsnämnd, med bl. a. representant jämte suppleant från någon av de berörda skolstyrelserna, inrättas.
Erforderliga anvisningar om bl. a. urval av elever torde böra utfärdas av skol- överstyrelsen i huvudsak efter de riktlinjer, som utredningen angivit på s. 133 f. Sålunda bör elever intagas efter beräknat medelbetyg i samtliga ämnen i års- kurs 9.
I kapitel 4 s. 153 föreslås att erforderliga inträdesprövningar bör få anordnas som s.k. provveckor, varefter rektor efter hörande av klasskonferensen fattar beslut om elevens fortsatta skolgång. Härigenom erhåller man en längre observa- tionstid, samtidigt som eleven ges tillfälle att visa sin studieförmåga i samtliga ämnen i årskursen.
Fackskoleutredningen har i kapitel 4 s. 152 ff. behandlat frågan om elevers
övergång mellan fackskola och gymnasium respektive gymnasium och fack— skola. Enligt utredningens uppfattning bör man söka skapa möjligheter för en smidig övergång mellan olika skolformer i det gymnasiala skolsystemet. Det torde ej vara nödvändigt att införa detaljerade bestämmelser härom i skolstad— gan. Det åsyftade målet torde kunna uppnås genom anvisningar som utfärdas av skolöverstyrelsen i huvudsak enligt de riktlinjer, som angivits av utredningen.
5 &. Då elev önskar fullfölja sin utbildning vid sådan specialisering eller gren, som ej kan upprättas vid fackskola inom elevområdet, bör eleven kunna slutföra sina studier vid annan fackskola med sådan specialisering eller gren. Sådan överflytt- ning torde bli mest vanlig inom den tekniska fackskolan. Här kan också vissa förändringar uppstå i elevantalet genom att ett varierande antal elever fullgör det s.k. praktikåret mellan årskurs 1 och årskurs 2. Det bör därför vara möj— ligt att i årskurs 2 kunna från annan fackskola emottaga elev, som i valet mellan å ena sidan den studieväg som kan anordnas i hemorten t. ex. annan linje eller gren än den primärt önskade eller en med ett år förlängd praktik och å andra sidan en sammanhängande studiegång i en bestämd specialisering på annan ort, väljer det senare alternativet. För undvikande av omfattande administrativa åtgärder har fackskoleutredningen ej behandlat dessa specialfall vid angivandet av elevområden för fackskolan i 2 kap. 23 b 5. Skulle erfarenheterna senare visa, att detaljerade bestämmelser erfordras, torde frågan om elevområden för fackskolan få upptagas till omprövning. 6 &.
Under vårterminen bör i årskurs 1 en information ges till elever och målsmän om val av gren eller specialisering i årskurs 2. Anmälningar från eleverna bör inlämnas senast den 1 april, vilka anmälningar läggs till grund för planeringen för kommande läsår.
Betyg
7—8 åå. Betygsättningen i fackskolan behandlas i utredningens betänkande i kapitel 4 s. 146 ff.
Förslaget till bestämmelser om betygsättningen ansluter i huvudsak till mot- svarande bestämmelser för grundskolan. Utredningen föreslår dock att betyg i ordning och uppförande ej skall ges i fackskolan.
När ett ämne avslutas, skall betyget avse hela lärokursen i ämnet. Betyget på vårterminen i årskurs 2 blir sålunda ett sammanfattningsbetyg över studiet av ämnet under de två läsåren i fackskolan.
I den sociala och ekonomiska fackskolan kommer eleven att utföra s.k. spe- cialarbete (se 5. 98 ff.). Utredningen anser, att särskilt betyg ej bör ges för dessa specialarbeten, däremot bör på slutbetyget uppgift lämnas om ämnen för elevens specialarbete.
Uppflyttning m. m. 9—14: åå.
Utredningen föreslår i kapitel & s. 149 f. att i huvudsak samma bestämmelser skall gälla för uppflyttning av elev i fackskola som nu gäller i grundskolan. Elev skall sålunda som regel uppflyttas. Om annat beslut ifrågasättes skall detta främst grundas på en helhetsbedömning av elevens situation. Viss hänsyn bör dock tas även till andra omständigheter, elevens ådagalagda vilja att följa skol- arbetet, inverkan på kamraternas möjligheter till studier m.m. Innan beslut om kvarsättning fattas skall samråd ha ägt rum med eleven och —- om eleven icke fyllt 21 år —- även med elevens föräldrar.
I fackskolan kan anordnas flyttningsprövningar i huvudsak på samma sätt som nu förekommer vid högre skolor. Några detaljerade anvisningar om flytt- ningsprövningamas anordnande har ej lämnats av utredningen. Enligt fackskole- utredningens uppfattning bör prövningarna kunna anordnas som s. k. provveckor (se 4 % mom. a).
Avgång från fackskola 15 &. Bestämmelserna om avgång från fackskola har anknutits till motsvarande be-
stämmelser på gymnasiet, vilka överensstämmer med 12 kap. 19 och 21—22 åå skolstadgan i dess nuvarande lydelse.
Ledighet för elev 16 5.
Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 23 å i nuvarande skolstadga med tillägg för ledighet för praktik eller studier.
Elevernas uppförande 17 %. Förslaget till bestämmelser överensstämmer i huvudsak med de föreslagna be- stämmelserna för gymnasiet.
I likhet med vad som gäller för gymnasiet föreslås för fackskolan, att elev skall kunna avstängas från undervisning helt eller delvis högst två veckor eller förvisas från fackskolan under en tid som här angivits till högst en termin ut- över den då beslutet meddelats. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan förvisningen i en skola, där utbildningen i sin helhet endast omfattar fyra ter- rriner, ej ges en omfattning av tre terminer som föreslagits för gymnasiet. Vad utredningen här anför om förvisningen avser fackskolan som skolform ej skol- enheten.
Fackskoleutredningen anser att bestämmelserna i nuvarande skolstadga 12 lap. 26 5 1 mom. 2 stycket om elev som står under åtal för brottslig gärning fått
en mindre tillfredsställande utformning. Åtgärder av straffkaraktär från skolans eller samhällets sida borde ej vidtagas, förrän laga dom fallit. Ett erkännande av ungdom kan ej alltid anses vara fullt bindande. Eventuellt borde bestämmelsen ha kompletterats med tillägget att erkännandet skett inför myndighet. Med hän- syn till att disciplinreglerna är föremål för utredning, föreslår dock fackskoleut- redningen ej någon ändring i nu gällande bestämmelser.
Fackskoleutredningen föreslår att frågan om avstängning eller förvisning av elev skall prövas och avgöras av skolstyrelsen eller avdelning av styrelsen. Som regel torde frågor av dessa slag — i den mån de förekommit i grundskolan _— ha handlagts av en av skolstyrelsens avdelningar, vilket måste anses mest lämp- ligt med hänsyn till ärendenas grannlaga karaktär.
Bestämmelsen har i övrigt getts sådan utformning att garantier skapas för en allsidig och objektiv handläggning av ärendet.
Prövning 18 5.
Förslaget till bestämmelser om fyllnadsprövning ansluter till gymnasieutred— ningens författningsförslag. Utredningen har i betänkandet kapitel 4 s. 158 f. föreslagit att bestämmelserna om avgifter för fyllnadsprövning skall utgå. Liksom i gymnasiet bör även i fackskolan elev ha rätt att under pågående läsår undergå prövning för erhållande av slutbetyg i lärokurs eller del därav. Prövningen kan även avse ämne som ej förekommer i den fackskola, linje, gren eller specialisering som eleven tillhör.
Även utomstående, som ej är elev vid fackskola, bör ha rätt, om han så önskar, att undergå prövning i lärokurs eller del därav i fackskola.
Betyg, som erhållits vid sådan prövning, skall enligt 8 å mom. c) intagas i slutbetyget från fackskolan.
17 kap. Kollegiet och konferenser 1—2 åå.
Bestämmelserna om kollegier och konferenser har utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser för grundskolan.
I fackskolan kommer sannolikt — i varje fall under uppbyggnadsskedet — ett relativt stort antal timlärare liksom tjänstemän från förvaltning och näringsliv m.fl., att tjänstgöra. Enligt utredningens uppfattning bör liksom nu är fallet vid yrkesskolorna samtliga vid fackskolan verksamma lärare tillhöra kollegiet.
För främjandet av en önskvärd samordning mellan olika ämnen bör bestäm- melserna om ämneskonferenser ges en sådan utformning att anordnandet av för flera ämnen gemensamma ämneskonferenser underlättas och främjas.
Fackskoleutredningen anser, att rektor skall vara självskriven ordförande i fackskolans biblioteksnämnd.
Allmänna föreskrifter
1 å. Förslaget till bestämmelser har utformats i anslutning till motsvarande bestäm— melser för grundskolan.
Fackskoleutredningen behandlar i betänkandet kapitel 6 s. 196 ff. frågan om befattningshavarna i fackskolan. Utredningen föreslår, att under vissa förutsätt- ningar befattningar som studierektorer skall kunna inrättas. Därjämte bör fackskolan ha tillgång till skolpsykolog, skolkurator, yrkesvägledare och biblio— tekarie, även om dessa ej behöver vara anställda vid fackskolan.
Rektorer
2—5 åå. Utredningen redovisar i betänkandet kapitel 6 s. 223 ff. sina överväganden och förslag angående skolans fackliga ledning.
Som tidigare inledningsvis anförts kommer fackskolan oftast att vara sam- organiserad med annan skola (skolform) och utgöra en med denna gemensam skolenhet. Fackskoleutredningen anser, att sådan skolenhet bör stå under gemen- sam (pedagogisk) ledning. De olika skolformernas, studiekursernas, behov av särskild pedagogisk ledning kan till en del tillgodoses genom anordningen med studierektor, vilken — med hänsyn till pedagogisk utbildning och erfarenhet —— om möjligt bör komplettera rektor.
Med hänsyn till önskemålet att rektor för skolenheten även skall vara rektor för i skolenheten ingående fackskola kan, som utredningen närmare utvecklat i betänkandet, krav ej uppställas på att rektor skall ha behörighet som lärare just i fackskola. Fackskoleutredningen har därför funnit de mer allmänt formu- lerade behörighetskraven för rektorstjänst vid yrkesskola, skolstadgan 23 kap. 4 å, böra vara tillämpliga för fackskolan. (Se 5. 223 ff.)
Utredningen har övervägt att ersätta 2—5 åå med en hänvisning till motsva- rande bestämmelser för gymnasiet men avstått från detta, eftersom de avsedda överensstämmelserna med motsvarande bestämmelser för yrkesskolan och grund- skolan därigenom ej skulle framstå på samma sätt som i föreliggande utform- ning.
Studierektor
6—9 åå.
I kapitel 6 s. 228 ff. redogör fackskoleutredningen för sina överväganden och för- slag angående studierektorstjänster i skolenhet där fackskola ingår. Utredningen föreslår att sådana tjänster inrättas i skolenhet, där det sammanlagda poäng- talet, beräknat enligt 1 kap. 4 å, uppgår till lägst 24, dvs. ca 16 klasser. Det i jämförelse med grundskolan lägre antalet klasser motiveras med bl. a. den mer heterogena sammansättning beträffande studievägar, kurser m.m. och det rela-
tivt stora antalet änlnes- och timlärare som skolenhet med fackskola oftast kommer att få.
Utredningen förutsätter, att studierektor i regel kommer att ha en del av sin undervisning förlagd till fackskolan.
Förslaget till bestämmelser i övrigt ansluter till motsvarande bestämmelser för grundskolan.
Allmänna föreskrifter om lärare
10——13 gg.
Förslaget till bestämmelser ansluter i huvudsak till motsvarande bestämmelser för grundskolan med tillägget att lärarna i enlighet med utredningens förslag i 15 kap. 5 å skall vara skyldiga att biträda vid lärarutbildning samt i anordnande och bedömande av undervisningsprov.
Anställningen avser liksom i grundskolan tjänstgöring vid fackskola i kom— munen.
Lärarna i fackskolan indelas i tre kategorier, lärare i läroämnen, övningslärare samt lärare i stenografi och i maskinskrivning.
Utredningen behandlar lärarfrågor i fackskolan i kapitel 6 i betänkandet s. 196 ff.
Lärare i läroämnen Tjänster
14—18 gg.
Fackskoleutredningen föreslår (s. 202 ff.), att i fackskolan skall finnas ordinarie och extra ordinarie adjunktstjänster samt — under en sannolikt inte obetydlig övergångstid — extra ordinarie ämneslärartjänster för främst gymnasieingenjörer och gymnasieekonomer med viss vidareutbildning.
Utredningen har ej funnit det möjligt att föreslå fasta ämneskombinationer för adjunktstjänster i fackskolan utan valt att hänvisa till gymnasieutredningens förslag till ämneskombinationer m.m. för adjunktstjänster vid gymnasium.
Förslaget innebär, att adjunktstjänst även kan omfatta endast ett ämne liksom att överstyrelsen kan fastställa annan kombination än de som normalt förekom- mer. Fackskoleutredningens förslag beträffande behörighetsvillkor för adjunkts- tjänster vid fackskola torde böra betraktas som ett provisorium i avvaktan på lärarutbildningssakkunnigas förslag. Utredningens förslag ansluter så långt detta är möjligt till nu gällande bestämmelser.
Utredningen har velat understryka, att fackskolan avses ge en undervisning som vad omfång och innehåll m.m. beträffar är av sådan kvalitet att samma behörighetskrav för adjunktstjänst vid fackskola bör gälla som för behörighet till adjunktstjänst vid gymnasium.
För behörighet till adjunktstjänst, i vilken ingår tekniska läroämnen, föreslår utredningen avlagd civilingenjörsexamen på facklinje motsvarande inom teknisk
fackskola upprättad linje samt — sedan utbildningen i fråga utbyggts —— tekno- logie magisterexamen med betyg i det eller de ämnen som motsvarar i tjänsten in gående läroämnen.
Utredningen föreslår samma behörighetsvillkor för förordnande som ordinarie adjunkt på tjänst, i vilken ingår ekonomiska ämnen, som nu gäller för adjunkts— tjänst vid handelsgymnasium.
I högre skolor och på grundskolans högstadium tjänstgör för närvarande ett relativt stort antal adjunkter, som ej är behöriga för ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium. De flesta av dessa lärare har efter avlagd folkskollärarexamen bedrivit akademiska studier utan att avlägga fullständig filosofisk ämbetsexa- men. Som regel torde de ha förvärvat fyra akademiska betyg i examensämnen motsvarande två läroämnen på grundskolans högstadium. Även om de akade— miska betygen oftast fördelar sig med 2+ 2 i två examensämnen är en kombi- nation av 1 + 1 +2 ej ovanlig. Flera lärare torde också ha erhållit adjunkts- behörighet genom att efter genomgången av två s.k. vidareutbildningskurser vid folkskoleseminarium om vardera en termins längd ha förvärvat två akade- miska betyg i ett tredje läro—(examens-)ämne.
Ifrågavarande kategori adjunkter, som erhållit sin pedagogiska utbildning vid folkskoleseminarium eller klasslärarlinje vid lärarhögskola har som regel beviljats dispens från praktisk lärarkurs efter åtta terminers tjänstgöring som lärare, var- av fyra på högstadiet eller vid högre skolor.
Som framgår av utredningens förslag 18 å mom. c) föreslår utredningen att överstyrelsen ges bemyndigande att efter prövning från fall till fall meddela behörighet för tjänst vid fackskola till adjunkter, vilka ej är behöriga för ad- junktstjänst vid gymnasium.
19 å.
Som tidigare anförts torde under en följd av år en stor del av undervisningen i fackskolorna komma att bestridas av ämneslärare med gymnasieingenjörs— och gymnasieekonomutbildning. Det torde därför vara angeläget att bereda ifråga- varande ämneslärare en något fastare anställning i fackskolan genom inrättandet av extra-ordinarie ämneslärartjänster. Som utredningen mer ingående behandlat i kapitel 6 s. 206 och 210 f. bör som behörighetsvillkor för dessa tjänster, förutom teoretisk utbildning som gymnasieingenjör respektive gymnasieekonom krä- vas, att efter avlagd examen ha genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning förvärvat sådana insikter som är av vä- sentlig betydelse för tjänsten samt att ha genomgått särskild för tjänstgöring i fackskola anordnad utbildning. Under en ej alltför kort övergångstid bör över— styrelsen vidare äga möjlighet ge dispens i sistnämnda avseende för lärare, som bedöms ha på annat sätt förvärvat sig motsvarande utbildning/ kunskaper.
Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör under en övergångstid översty- relsen ha möjlighet att genom prövning i de enskilda fallen även ge vissa ämnes— lärare i läroämnen som nu tjänstgör på grundskolans högstadium eller i högre
kommunala skolor behörighet för förordnande på extra ordinarie tjänster i fack- skolan. Det kan här gälla lärare, som genom akademiska studier eller fortbild- ning av annat slag kompletterat sin utbildning från det numera nedlagda högre lärarinneseminariet, akademiker, som utan att ha avlagt fullständig fil. mag.- examen tidigare av ämbetsverket meddelats behörighet för undervisning i vissa läroämnen vid högre kommunala skolor, folkhögskollärare, som ej avlagt fullstän- dig fil. ämbetsexamen, ämneslärare (vidareutbildade folkskollärare) på grundsko- lans högstadium, som förvärvat vissa akademiska betyg utan att ha erhållit be- hörighet som adjunkter eller ämneslärare med examen från högre lärarinne— seminariet, som med hänsyn till sina ämnesmässiga och pedagogiska meriter av överstyrelsen bedömts vara synnerligen lämpliga för tjänstgöring som ämnes— lärare i läroämne vid fackskola.
20 å. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 32 å i nuvarande skolstadga med tillägg av hänvisningen till 10 kap. 33—35 åå.
Tjänstgöring
21 å. Fackskoleutredningen anser sig ej böra framlägga förslag i fråga om tjänst- göringsskyldigheten för lärare i läroämnen vid fackskola. Det torde närmast ankomma på förhandlande parter, att träffa uppgörelse i frågan om undervis— ningsskyldigheten för lärare i läroämnen vid fackskola.
Övningslärare Tjänster, tjänstgöring 22—24 åå.
Förslaget till bestämmelser för övningslärare har utformats helt i anslutning till motsvarande bestämmelser för grundskolan.
Lärare i stenografi, maskinskrivning, kontorsteknik och praktiskt kontorsarbete
Tjänster 25—26 55.
Som framgår av betänkandet kapitel 6 s. 207 f. föreslår utredningen att ordina- rie och extra ordinarie tjänster skall inrättas för lärare i stenografi och maskin- skrivning. Beträffande lärartjänsterna har i författningsförslaget bestämmelserna utformats i anslutning till gymnasieutredningens förslag för gymnasiet.
Lärare i stenografi och maskinskrivning föreslås få samma tjänstgöringsskyl- dighet som nu gäller för motsvarande tjänster på handelsgymnasiet.
Fackskoleutredningen bedömer det angeläget att heltidstjänster kan inrättas genom fyllnadstjänstgöring på gymnasiet, grundskolans högstadium eller vid yrkesskolan.
Då nuvarande bestämmelser om fyllnadstjänstgöring avser enbart lärare i läro- ämne och övningslärare, torde särskilda bestämmelser om fyllnadstjänstgöring för lärare i stenografi och maskinskrivning böra utfärdas.
Därest undervisningen i kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete kommer att bestridas av timlärare bör det ankomma på överstyrelsen att meddela be— hörighet för ifrågavarande undervisning.
SJÄTTE AVDELNINGEN
Gemensamma bestämmelser
25 kap. Tillsättning av befattningar under skolstyrelsen
Genom att fackskolan tillkommit som en ny skolform erfordras vissa ändringar av nu gällande bestämmelser om tillsättning av rektor och studierektor samt extra ordinarie lärare i stenografi och maskinskrivning.
29 kap. Besvär
4 och 7 åå.
Ändringarna är föranledda av 1963 års riksdags beslut om enhetlig central skol— myndighet. (Se 1 kap. 5 å)
8 å.
Genom hänvisningen beträffande intagning av elever till fackskola till de före- slagna bestämmelserna för gymnasiet, kan intagningsnämnden komma att pröva även frågan om att förvägra sökande inträde vid gymnasium enligt 45 å skol- lagen.
Om detta förslag bifalles torde regler böra införas om rätt till besvär över intagningsnämnds beslut. Besvärsreglerna har utformats i anslutning till gäl- lande bestämmelser om besvär över skolstyrelsens beslut i dylik fråga.
Övergångsbestämmelser
Under en relativt lång övergångstid kommer personer med examen från äldre skolformer eller avgångsbetyg från nioårig enhetsskola att söka inträde vid fack- skola. Bestämmelser om behörighet för inträde vid fackskola för denna kategori sökande har utformats i anslutning till utredningens förslag i 16 kap. 1 å.
SAMMANFATTNING
Några förutsättningar för utredningens överväganden och förslag
Fackskoleutredningens arbete har grundats dels på skolberedningens förslag om fackskolor, yttranden däröver, departementschefens uttalanden i propositionen 1962: 54, särskilda utskottets uttalande vid 1962 års riksdag och riksdagens beslut med anledning av nyssnämnda proposition, dels på departementschefens direktiv. I kapitel 2 sammanfattas i korthet dessa förutsättningar för utredningens arbete.
Fackskoleutredningen har under arbetets gång haft kontakter och överlägg- ningar med bl. a. företrädare för ämbetsverk och olika organisationer liksom med andra utredningar. Särskilt omfattande kontakter har förekommit med gymna- sieutredningen, vilkens verksamhet i högre grad berört fackskoleutredningens område.
En kvantitativ bedömning av avnämarområdet för den sociala fackskolan (bilaga 2) har företagits tillsammans med expertis från arbetsmarknadssty— relsen. En undersökning har gjorts av elevrekryteringen till folkhögskolorna genom enkäter till dess elever och lärare (s. 183 ff.). Vidare har en särskild ar- betsgrupp utrett frågan om praktikfordringarna för teknisk fackskola (bilaga 3).
Fackskolans innehåll och utformning
Fackskolan är en frivillig, tvåårig, examensfri skola byggande på grundskolan.
I överensstämmelse med fackskoleutredningens preliminära förslag angående försöksverksamheten med fackskolor sammanslås den av skolberedningen före- slagna humanistiska skolan och social-ekonomiska fackskolan, varför antalet olika fackskolor blir tre. Den sammanslagna skolan benämndes i ett tidigare förslag allmän fackskola, vilket namn emellertid, med hänsyn till den utform- ning som skolan nu erhållit, föreslås ändrat till social fackskola. Utredningen har vidare funnit benämningen ekonomisk fackskola lämpligare än merkantil fack- skola. Beträffande namnet teknisk fackskola ifrågasätter utredningen ingen änd- ring i jämförelse med vad skolberedningen föreslagit ( s. 30 f.).
I den sociala och den ekonomiska fackskolan förekommer ingen egentlig linje- delning. Inom ramen för de 35 veckotimmarna har eleverna i den sociala fack- skolan att välja en viss specialisering i båda årskurserna och därutöver ämnen för fritt tillval med något större utrymme för individuella önskemål. Speciali— sering förekommer för den ekonomiska fackskolan endast i andra årskursen, medan ämnen för fritt tillval finns i båda årskurserna (s. 31 ff.).
För den tekniska fackskolan föreslår utredningen fyra linjer: en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk linje. Den eltekniska och den byggtekniska linjen uppdelas i andra årskursen på två grenar, elkraft- och elek— tronikgren respektive husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsgren. På den maskintekniska linjen förekommer en mer begränsad specialisering. För den kemitekniska linjen föreslås en för alla elever gemensam studiegång (s. 31 ff.).
Utredningen har icke ansett sig böra framlägga förslag om formellt angiven benämning på kompetens från någon fackskola. Skulle det visa sig olämpligt att endast utfärda :slutbetyg från teknisk (ekonomisk respektive social) fackskola» borde det enligt utredningens uppfattning räcka med att karakterisera genom- gång av utbildningen som fackskolekompetens från vederbörande fackskola (s. 32 f.).
I fackskolans mål och uppgifter (5. 41 ff.) ingår att främja utvecklingen av elevernas personlighet, ge dem arbets— och studieträning, utveckla deras färdig- heter i språk och matematik, ge vidgad och fördjupad orientering om samhället, folkens kulturella och religiösa förhållanden samt orientering om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Därjämte skall fackskolan genom en målinriktad utbildning ge mer eller mindre utpräglad förberedelse för elevernas kommande yrkesverksamhet.
Utredningen har eftersträvat balans mellan de allmänna kunskaper och fär- digheter som skolan skall bibringa eleverna och de krav på en i viss utsträckning målinriktad utbildning som avnämarna ställer på skolformen. Dessa senare krav har visat sig vara särskilt långtgående inom den tekniska fackskolan, varför den allmänbildande undervisningen i denna skola begränsats till ett från utredningens sida bedömt oundgängligt minimum. Beträffande den sociala och den ekono— miska fackskolan är det inte alltid möjligt att ange vad som är allmän och vad som är målinriktad utbildning, då undervisningen i ett flertal ämnen kan ha direkt betydelse för vissa elevers kommande yrkesverksamhet, medan den för andra elever främst vidgar deras allmänorientering.
Fackskolan skall ge en utbildning på s.k. mellannivå och i undervisningen bör större utrymme ges åt praktiska, konkreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. Bl. a. för att öva eleverna i att utnyttja och sam- ordna fakta, arbetssätt och metoder från olika ämnesområden för lösandet av aktuella uppgifter, bör studierna i fackskolan delvis bedrivas i större integrerade blockämnen. Fackskoleutredningen har därför föreslagit vidgade ämnesgränser för ämnet samhällskunskap inom den sociala fackskolan, företagsekonomi inom den ekonomiska fackskolan och bl.a. teknologi inom den tekniska fackskolan.
De tre fackskolorna utgör tillsammans en relativt enhetlig skolform med en kärna av ämnen gemensamma för alla elever, även om klara skillnader föreligger beträffande graden av målinriktning, specialiseringarnas utformning m.m. Ge- mensamma ämnen i fackskolorna (s. 50 ff.) är svenska, främmande språk, varav engelska läses i alla tre fackskolorna, dock med möjlighet för elev i den tekniska
fackskolan att i stället vidga sina kunskaper från grundskolan i tyska. I såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan har eleverna möjlighet att utöver engelska läsa två främmande språk. I matematik, som kan läsas i alla fack— skolor, är kurserna gemensamma för social och ekonomisk fackskola. Detsamma gäller för de två skolorna beträffande ämnet livsåskådnings- och religionskun— skap. Läroplanen för samtliga fackskolor upptar ämnena samhällskunskap och gymnastik. Familjekunskap förekommer som särskilt ämne endast i den sociala fackskolan, medan i övriga fackskolor moment av detta ingår i olika ämnen. Ämnet ergonomi i teknisk fackskola innehåller moment av såväl psykologi som biologi.
För den sociala och den ekonomiska fackskolan gemensamma ämnen i till- valsgrupperna är teckning, musik, maskinskrivning samt trafik- och motorkun- skap. Psykologi kan ingå i tillvalsgrupp i den ekonomiska fackskolans andra årskurs och konsumentkunskap i bägge årskurserna, men ämnena förekommer med samma kursplan som obligatoriskt ämne också i den sociala fackskolan.
Timme till förfogande, som finnes i den sociala och den ekonomiska fackskolan skall disponeras dels för sådana mindre moment som inte kan eller bör infogas i något av timplanens ämnen, dels för inslag av mer tillfällig karaktär, dels ock för uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden. Den tekniska fackskolans timplan upptar icke timme till förfogande, men utred- ningen föreslår att medel ställs till de tekniska fackskolornas disposition, så att motsvarande arrangemang där skall kunna vidtagas, varvid eleverna då friställes från den vanliga undervisningen.
För specialarbete finns två timmar schemalagd tid i den sociala och den eko- nomiska fackskolans andra årskurs. Gemensamt för samtliga fackskolor föreslår utredningen även en viss timtilldelning utöver den fastställda timplanen för undervisning i frivillig teckning och musik.
Den sociala fackskolan (s. 59 ff.), som bygger på en sammanslagning av skol- beredningens humanistiska skola och social-ekonomiska fackskola, avser i första hand att förbereda eleverna för olika sociala yrken och vård- och serviceyrken, men kan också genom sin allmänna bredd i undervisningen tillgodose behovet av förlängd allmän utbildning. Särskild vikt är i undervisningen lagd vid ämnen som ger vidgad människokunskap och ökad kunskap om samhället. Centrala ämnen i den sociala fackskolan är därför samhällskunskap, historia, familjekunskap, konsumentkunskap, socialkunskap, psykologi samt livsåskådnings- och religions— kunskap.
De för alla elever gemensamma ämnena omfattar i första årskursen 25 timmar och i andra årskursen 22 timmar. Specialisering på språklig eller naturvetenskap- lig inriktning omfattar i första årskursen sju timmar och ämnen för fritt tillval tre timmar. För andra årskursen har föreslagits specialisering åtta timmar på fyra olika områden, språklig, naturvetenskaplig, samhällelig och konsumtions- ekonomisk. I denna årskurs förekommer fem timmar fritt tillval. Skulle fram-
deles önskemål om även estetisk specialisering framkomma, anser utredningen att dessa bör kunna tillgodoses efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.
Fackskoleutredningen föreslår en ekonomisk fackskola (s. 68 ff.) med fyra specialiseringar, omfattande sex veckotimmar i andra årskursen, anpassade efter elevernas tillämnade yrkesinriktning samt i viss omfattning efter deras intressen och förutsättningar i övrigt. I huvudsak kan dock utbildningen anses odiffe— rentierad. Det allmänbildande inslaget har givits en rätt stor omfattning och gemensamma ämnen för den sociala och den ekonomiska fackskolan är 14 vecko— timmar i den första och 15 veckotimmar i den andra årskursen. För alla elever i den ekonomiska fackskolan gemensamma ämnen är dessutom företagsekonomi och maskinskrivning.
Ämnet företagsekonomi är ett integrerat blockämne, som omfattar redovis- ning, distribution och administration. I ämnet ingår delar av flera traditionella handelsämnen, såsom bokföring, handelsräkning och handelslära. Företagsekono— mi studeras under nio veckotimmar i första årskursen och under fyra i andra årskursen. Samtliga elever har dessutom att läsa stenografi eller matematik.
Den ekonomiska fackskolan avses utbilda befattningshavare i s.k. mel- langrader, assistentkarriären, och undervisningen har till uppgift att ge alla elever en god allmän kontorsutbildning, som gör dem användbara inom vida områden av näringsliv och förvaltning. För erforderlig specialisering är avdelade sex veckotimmar i andra årskursen. Specialiseringen omfattar fyra olika om- råden, distribution, förvaltning, kamerala uppgifter och korrespondens. I skol— beredningens förslag hänfördes utbildningen av förvaltningspersonal till den social-ekonomiska fackskolan men har av fackskoleutredningen i samband med sammanslagningen av den humanistiska skolan och den social-ekonomiska fack- skolan ansetts böra ingå i den ekonomiska fackskolan.
Ämnen för fritt tillval upptar i den ekonomiska fackskolan sex veckotimmar i den första årskursen och sju i den andra årskursen.
Den tekniska fackskolan (s. 76 ff.) skall förutom vidgad allmän utbildning ge en målinriktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befatt— ningar, som de s.k. institutsingenjörerna tidigare rekryterat. De i gängse mening fackutbildande ämnena har fått ett relativt större utrymme i den tek- niska fackskolan än i den sociala och den ekonomiska.
Gemensamma med de två övriga fackskolorna är ämnena svenska, engelska (alt. tyska), samhällskunskap och gymnastik, varvid dock svenska och samhälls- kunskap har en mindre omfattning i den tekniska fackskolan. För alla elever i den tekniska fackskolan gemensamma ämnen är dessutom matematik, fysik, kemi, företagsekonomi och ergonomi. Slutligen upptar timplanen de olika linjer- nas karaktärsämnen, i första årskursen huvudsakligen grundläggande tekniska
ämnen med 13 veckotimmar och i andra årskursen tekniska tillämpningsämnen med tillsammans 21 veckotimmar.
Linjeuppdclningen omfattar maskinteknisk, elteknisk, byggteknisk och kemi— teknisk linje. På den maskintekniska linjen finns utrymme för viss valfri specia- lisering med fem veckotimmar i årskurs 2 inom ett av de tre s.k. block- ämnena konstruktion, produktion och energi. För den eltekniska linjen föreslås en uppdelning i andra årskursen på en elkraftgren och en elektronikgren. Var- dera grenen innehåller två centrala ämnen, om tillsammans 14. veckotim— mar, elmaskiner och elanläggning respektive elektronik och telekommunika- tion, samt därutöver ett ämne om fem veckotimmar, avsett att ge en orien— tering om den andra grenens centrala lärostoff. Den byggtekniska linjen är i andra årskursen delad i en husbyggnadsgren och en väg- och vattenbyggnads- gren. Grenuppdelningen omfattar dock endast tio veckotimmar. Gemen— samt läses under 13 veckotimmar ämnena byggkonstruktion, byggproduktion samt hus— och stadsplanering. Den kemitekniska linjen föreslås ogrenad. Tim- planerna för den tekniska fackskolan är så uppbyggda, att fackämnena i flera fall bildar enheter, ämnesblock, omfattande flera av tradition fristående ämnen. Så- dana ämnesblock är t. ex. teknologi, byggkonstruktion, byggnadsteknik och tele- kommunikation.
I fråga om lärotider (s. 85 f.) föreslår fackskoleutredningen att läsåret i fack- skolan skall omfatta 39 veckor och att veckotimtalet anges till normalt 35 i båda årskurserna. Den dagliga undervisningstiden för eleverna bör som regel ej få överskrida sju lektioner.
Frågan angående morgonsamling (s. 86 f.) i fackskolan måste enligt utred- ningens uppfattning lösas med hänsyn till förhållandet i detta avseende i den skolenhet, i vilken fackskolan ingår. För fristående fackskolor bör samma bestäm— melser om gemensamma samlingar gälla, som gymnasieutredningen föreslagit för gymnasierna, dvs. att gemensam samling för eleverna, vilken kan förläggas till lämplig tid under skoldagen, anordnas minst två gånger i veckan.
Fackskoleutredningens förslag beträffande delningsbestämmelser (s. 88 ff.) innebär att klasser får upprättas för varje påbörjat 30-tal elever, dock att elevantalet under vissa förhållanden kan få något överskrida 30 utan att ny avdelning skall behöva upprättas. För anordnandet av undervisning i specialise- ringar, grenar och tillvalsgrupper anges elevantalet till lägst fem såvida ej sam- läsning med annan fackskola kan ske, då elevantalet bör vara lägst åtta. För den tekniska fackskolan föreslås att delningstalet för upprättande av linje såsom särskild klass bör vara tolv.
De allmänna riktlinjerna för det inre arbetet (s. 91 ff.) ansluter till grund— skolans, med den anpassning i tillämpningen, som det högre åldersstadiet fordrar. Särskild vikt lägges vid studieteknisk träning, varvid eleven ges tillfälle att 'till- lämpa och utveckla sin arbetsteknik på uppgifter, som successivt ställer större
krav på hans förmåga i olika avseenden, med en övergång från korta arbets- uppgifter till långläxor och i andra årskursen i viss utsträckning även beting. I den sociala och den ekonomiska fackskolan föreslås dessutom specialarbete un- der två veckotimmar i andra årskursen. Eleverna kan här få tillämpa sina färdig- heter även på sådana uppgifter som ligger utanför läroplanen. I den tekniska fackskolan beredes eleverna tillfälle till ett mer självständigt arbete i samband med vissa konstruktionsuppgifter i tekniska tillämpningsämnen.
Angelägenheten av samverkan mellan olika ämnen understrykes av fackskole- utredningen och den föreslår vissa anordningar som underlättar samverkan inom något eller några ämnesområden i varje årskurs.
Vad avser hjälpmedel i undervisningen föreslås en utformning av läroböc- kerna, som bättre tillgodoser kravet på självständiga arbetsformer för eleverna. Vidare understrykes behovet av sådana hjälpmedel som kan användas för bear- betning av ett stoff utan stöd av lärarens kontinuerliga handledning.
Fackskoleutredningen har icke funnit anledning att föreslå obligatoriska sche— malagda prov i några ämnen inom fackskolan. För ekvivalering av slutbetygen från fackskolan bör bl. a. standardprov utarbetas.
I en helt ny skolform blir behovet av rådgivande verksamhet för skolans ledning och lärare stor i synnerhet under de första åren. Erforderlig konsulent- och inspektionsverlcsamhet (s. 113 ff.) för fackskolan bör tills vidare organiseras så att den i möjligaste mån ansluter till motsvarande verksamhet i de skolfor— mer, med vilka fackskolan lokalt samordnas.
Fackskoleutredningen anser att det för närvarande knappast kan vara lämp— ligt eller möjligt med ett alltför definitivt angivande av kompetensvärdet av fackskolornas utbildning (5. 118 ff.). Generellt kan emellertid sägas att fackskolan ger eleverna möjlighet att gå till fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbil- dande art eller att gå direkt ut i arbetslivet och komma fram till befattningar på mellannivå.
De områden som kan tänkas bli den sociala fackskolans huvudsakliga avnä- mare är för närvarande de pedagogiska, sociala och vårdande, hushållstekniska, vissa arbetsledande, service— och konstnärliga yrken och utbildningsvägar, där det reellt fordras något högre skolunderbyggnad än slutbetyg från grundskolan, realexamen eller normalskolekompetens eller där i praktiken flertalet antagna har på Visst sätt kvalificerad realexamen eller studentbetyg i vissa ämnen.
Den ekonomiska fackskolan kommer att ge utbildning för blivande sekreterare och korrespondenter, för inköps- och försäljningspersonal samt för olika yrken med allmänt kamerala arbetsuppgifter både inom den offentliga och den enskilda sektorn. Den kan också bli en lämplig grundutbildning för personal inom reklam och PR-verksamhet liksom för värdinneyrken av olika slag.
Av den tekniska fackskolans elever kommer en del att gå vidare till högre teoretiska studier, andra att bli verksamma i befattningar på mellannivå. Som—
liga kommer sannolikt att använda sin utbildning som grund för verksamhet eller studier inom helt andra yrkesområden än rent tekniska, exempelvis jerrd— bruk, sjöfart, kommunikationsväsende, som laboratoriepersonal eller för befatt- ningar inom hälsovården.
Formerna för skolornas organisation och arbete
Intagning av elever (s. 131 ff.) kan ske från samtliga linjer i grundskolans årskurs 9. Dock krävs kunskaper i vissa särskilt angivna ämnen motsvarande kursfonrd- ringarna i årskurs 9.
Längre yrkespraktik och erfarenheter från arbetsplats gör det lättare för den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. Av hänsyn bl. a. härtill föreslås en något friare bedömning av inträdessökande med längre yrkespraktik eller yrkesskolutbildning samt att en viss del av det tillgängliga platsantalet bör reserveras för inträdessökande med minst tre års för utbild— ningen och det kommande yrket värdefull praktik eller med en minst tvåårig avslutad yrkesutbildning av motsvarande slag.
Fackskoleutredningen föreslår i likhet med skolberedningen krav på ett års praktik (s. 142 ff.) för inträde i den tekniska fackskolans andra årskurs. En ex— pertgrupp har utarbetat förslag till ettårig styrd praktik (bilaga 3) och utred— ningen uttalar sig för försöksverksamhet med sådan praktik.
Reglerna för betygsättning (s. 146 ff.) utformas på liknande sätt som i grund- skolan. Betygsättningen föreslås sålunda bli relativ med en numerisk 5—gradig betygskala och med samma procentuella fördelning av betygen som i grund— skolan. Betyg i ordning och uppförande ges ej i fackskolan. Beslut om flyttning, då kvarsittning ifrågasättes, bör träffas av klasskonferensen efter samråd med eleven och med hans föräldrar.
Fackskolan ingår som en del i det gymnasiala skolsystemet vid sidan om det egentliga gymnasiet och yrkesskolan, och möjligheterna för eleverna till övergång mellan de olika skolformerna bör underlättas. Övergång från fackskola till gym- nasium (s. 152 f.) bör normalt kunna ske från årskurs 2 i fackskolan till andra årskursen på det treåriga gymnasiet. Elev med goda kunskaper från teknisk fackskola bör under vissa förutsättningar kunna gå till årskurs 3 igymnasiets tek- niska lärokurs. Huvudregeln bör vara att den tvååriga fackskolutbildningen skall fullföljas av eleverna, varför övergång från årskurs 1 i fackskola till gym- nasium som regel ej bör förekomma.
Övergång mellan de olika fackskolorna och mellan olika linjer och specialise- ringar inom en och samma fackskola bör vara möjliga efter vissa kompletteringar.
Behovet av kompletteringsstudier för inträde i fackskola (s. 155 ff.) torde främst föreligga för ungdom och vuxna med enbart folkskola liksom för dem
vilka genom ämnes- och linjeval i grundskolan (enhetsskolan) måste komplettera i vissa ämnen. Sådana kompletteringsstudier bör enligt fackskoleutredningens mening administreras av i första hand grundskolan.
Fackskolan och vissa andra motsvarande skolformer
Fackskolan utgör en del av det gymnasiala skolsystemet (s. 162 ff.) och kan i den mån så befinnes lokalt lämpligt samorganiseras med andra skolformer på motsvarande nivå. Fristående fackskolor torde huvudsakligen komma att upp- rättas endast i vissa större skolregioner.
Det väsentliga för att en skola skall få en egen karaktär är, att dess målsätt— ning och dess arbete utformas så att den på grund av den utbildning som där meddelas får ett egenvärde, som klart uppfattas av allmänheten. Frågan om den lokala organisationen av fackskolorna, alltså i vilken utsträckning och i vilken form de skall ingå i större skolenheter tillsammans med gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium, måste främst betraktas som ett praktiskt och ekonomiskt problem, som måste lösas för varje kommun på det sätt som efter rådande lokala förhållanden visar sig vara mest ändamålsenligt. Genom sam- mankoppling av gymnasium och fackskola kan gymnasie— och fackskolutbild— ning anordnas på orter, där man eljest icke skulle ha erhållit någondera.
Vissa av yrkesskolornas kurser (s. 166 ff.) svarar mot behov som framdeles kommer att täckas av fackskolorna, varför en avlösning av dessa kurser blir aktuell. Fackskoleutredningen föreslår att tvååriga handelskurser ej vidare in- rättas och att redan förekommande sådana i princip avlöses av ekonomiska fack— skolor. Vidare bör de kommunala tekniska skolorna som regel avvecklas i och med tillkomsten av tekniska fackskolor. Rekryteringen till vissa andra av yrkes- skolans kurser kommer troligen att minskas genom fackskolans tillkomst. Å andra sidan kan den också få en positiv inverkan på rekryteringen, då praktisk utbildning måste anses vara en god grund för exempelvis teknisk utbildning och för en kommande ingenjörsverksamhet.
Fackskoleutredningen framlägger också vissa synpunkter på folkhögskolans framtida ställning och uppgifter (5. 185 ff.) och konstaterar att den för äldre elever utgör ett alternativ till social fackskola. Genom att väsentligen vidga och utbygga kursuppsättning och innehåll i övrigt bör folkhögskolan kunna fylla viktiga behov, som icke kan tillgodoses i det allmänna skolväsendet. Fackskole— utredningen nämner vissa ämnesområden, där efterfrågan på kurser av växlande längd och på varierande nivå kommer att öka avsevärt, exempelvis kurser i este— tiska och internationella ämnen, i ungdoms- och arbetsmarknadsfrågor och i andra aktuella samhällsproblem. Vissa åtgärder föreslås också för att förbättra folkhögskolornas möjligheter i olika avseenden.
Utredningen har förutsatt, att man — så långt det är möjligt — söker motverka tillkomsten av särbestämmelser för lärarpersonalen vid fackskolorna (s. 202 ff.) och i stället söker utforma bestämmelser om lärarkompetens, tjänstgöringsskyl- dighet m.m. i nära anslutning till motsvarande bestämmelser för stadiet i övrigt. Ordinarie adjunktstjänster upprättas vid fackskolorna med samma kompetens- krav som för adjunktstjänster vid gymnasierna. Lektorstjänster bör — bl. a. på grund av den lärarbrist som under en följd av år kommer att föreligga — inte inrättas inom fackskolan. Vissa ekonomiska och tekniska ämnen kommer att handhas av lärare med annan utbildning än den för gymnasierna hittills erfor— derliga. Bl. a. för gymnasieekonomer och gymnasieingenjörer med viss lärarut- bildning och minst två års praktik i näringslivet föreslås inrättande av extra ordinarie ämneslärartjänster. För flera av de nya ämnen som upptages på fack— skolornas timplaner torde, i varje fall under de närmaste åren och vid de mindre fackskolorna även senare, specialister utanför skolan komma att förordnas som timlärare. Fackskoleutredningen framlägger också förslag beträffande lärarfrågor som uppstår vid de skolor som avvecklas eller avlöses vid fackskolans införande. Frågor rörande bibliotekarier, vaktmästare, tekniska biträden och särskild personal för elevvårdande uppgifter behandlas i samma kapitel (5. 219 ff.).
Fackskolorna kommer normalt att ingå i större skolenheter, som förutom fack— skola kommer att inrymma gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör det finnas endast en rektor såsom under skolstyrelsen närmast ansvarig för verksamheten vid sådan skolenhet. Kompetensbestämmelserna för rektorstjänst vid fackskola (s. 223 f.) måste där- för ges en vid utformning, som gör det möjligt att förordna skolenhetens rektor, om denne är härför lämplig, jämväl såsom rektor för den i skolenheten ingående fackskolan. Behörighetskraven överensstämmer med dem som nu gäller för rek- torstjänst vid yrkesskola.
De skolenheter i vilka fackskola kommer att ingå får som regel en sådan om- fattning att biträdande skolledare (s. 228 ff.) blir erforderlig. Enligt fackskole- utredningens uppfattning bör man på allt sätt sträva efter att göra den skolenhet i vilken fackskola ingår till en skola. Endast en tjänst som biträdande skolle— dare, benämnd studierektor, bör frånsett vissa begränsade undantag inrättas i skolenheten, där fackskola ingår och denne bör biträda rektor vid den pedago- giska ledningen av hela skolan. Studierektorn bör biträdas av huvudlärare för varje ämne eller grupp av ämnen, varigenom garantier skapas för att varje ämnes intressen blir väl tillgodosedda.
Genomförandet av fackskolorganisationen
Beträffande skolformens omfattning (s. 232 ff.) understryker utredningen, att man på de orter där fackskola upprättas bör kunna erbjuda eleverna så många
studievägar inom fackskolan som möjligt. Elevunderlaget bör därför vara så stort, att åtminstone tre parallellklasser kan upprätthållas, normalt represente— rande alla tre utbildningsvägarna inom fackskolan. Antalet elever i varje års- kurss vid en fackskola bör därför normalt ej understiga 80—100 och antalet 16- årinzgar inom upptagningsområdet bör sålunda uppgå till 400—500 vid en elev— frekvens av 20 % av årskullen och till 325—400 vid en frekvens av 25 %. Vid sidan av nuvarande gymnasieregioner kan därför naturligt avgränsade upptag— ningsområden ej erhållas i någon nämnvärd omfattning. Gymnasieregionerna bör däriför bli upptagningsområden även för fackskolorna.
Fackskolorna skall utgöra en tvåårig påbyggnad på grundskolan. En förut- sättning för upprättande av fackskolor (s. 242 ff.) inom en region bör därför vara, att flertalet 16-åringar inom regionen genomgått grundskolans (eller försökssko- lans) årskurs 9. Fackskoleutredningen föreslår att regioner med grundskolan ge- nomförd i sådan omfattning, att minst 70 % av 16-åringarna genomgått årskurs 9, g'es tillstånd att upprätta fackskolor. Detta innebär att av det totala antalet klasser vid fullt utbyggd fackskolorganisation, skulle följande andel vara in— rättad respektive år under perioden 1963—1968. 1963: S%, 1964: 25 %, 1965: 35 %, 1966: 50 %, 1967: 55 %, 1968: 65 %. Helt utbyggd skulle fackskolorgani— sationen kunna vara år 1970. År 1967 inträffar en tillfällig nedgång i utbygg- nadstakten. Medgivande att inrätta fackskolor även i regioner där grundskolan är genomförd till mindre än 70 % bör då kunna övervägas.
Fackskoleutredningen redogör för den hösten 1963 igångsatta försöksverksam- heten med fackskola (s. 249 ff.) och lämnar i detta sammanhang bl. a. uppgifter om sökande till de olika fackskolorna och om fackskolornas lokala samordning med andra skolformer. Pedagogisk försöksverksamhet och pedagogiskt utveck— lingsarbete (s. 255 f.) beröres även, och utredningen föreslår vissa åtgärder för främjandet av dessa för en helt ny skolform ytterst viktiga frågor.
Statsbidrag (s. 257 ff.), i enlighet med beslut av 1962 och 1963 års riksdagar, föreslås utgå i form av allmänt driftbidrag, statsbidrag till byggnadsarbeten och statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.
Läroplan för fackskolan
Läroplanen anger ramen för den verksamhet som skall förekomma och det läro- stoff som skall inhämtas inom fackskolan som helhet och i varje enskilt ämne. Läroplanens kursföreskrifter utgöres av huvudmoment inom varje särskilt ämnes kursplan. Bl. a. behovet av samordning mellan olika ämnens lärostoff gör en års- kursvis bindning av lärogången nödvändig. Lärostoffet specificeras därför ge- nom disposition a'v studieplan med årskursfördelning. Kursplanerna är vidare försedda med kommentarer och anvisningar, där även förslag till undervisnings- hjälpmedel och samverkan med andra ämnen anges. Angeläget är att läroplanen
blir föremål för fortlöpande revision, så att urvalet av stoff står i överensstäm- melse med samhällets och avnämarnas krav.
Översikt över undervisningstidens fördelning på olika ämnen, timplaner, ges på s. 284 ff. I av utredningen angivna riktlinjer för fackskolans inre arbete (5. 264 ff.) understrykes nödvändigheten av att de tillfällen till pedagogiskt värdefull samverkan över ämnesgränserna som kursplanen medger, utnyttjas. Utredningen pekar också på olika former för sådan samverkan. Undervisningens utformning (s. 268 ff.) skall vara sådan att den ger eleverna tillfälle till själv- ständig och allsidig aktivitet. En individualisering av stoffurval och undervis- ningsformer bör ske i möjlig mån. Ökat samarbete mellan eleverna bör upp- muntras även inom klassundervisningens ram bl. a. genom grupparbete. Elever- nas studietekniska träning skall syfta till att göra det lättare för dem att tillämpa ett friare studiesätt men måste också ses som en förberedelse för deras fortsatta arbete. Eleverna skall ges tillfälle att i växande omfattning själva ta ansvar för sitt arbete, varför de arbetsuppgifter som eleverna ålägges successivt bör växa i omfång under fackskolestudiernas förlopp.
SÄRSKILDA YTTRANDEN
Livsåskådnings- och religionskunskap i teknisk fackskola (jfr kap. 3)
Av ledamoten Göte Rudvall
Ämnet livsåskådnings— och religionskunskap är en nyhet inom det allmänna skol- väsendet, vilken jag i likhet med övriga ledamöter inom utredningen bedömer som synnerligen väl avpassad för fackskolans behov. Ämnet ger goda möjligheter till konkretion i uppläggningen och anpassning till olika elevers och elevgruppers intressen och förutsättningar. Det bör, rätt upplagt, kunna väcka stort intresse från elevernas sida. Värdefullt är, som utredningen framhåller, att ämnet också kunnat beredas plats inom den ekonomiska fackskolan, trots att motsvarande utbildningsvägar hittills inte haft någon liknande undervisning.
Beträffande teknisk fackskola uttalar utredningen att det vore önskvärt att ämnet kunde beredas plats även där, men finner vid avvägningen mellan olika önskemål att detta ämne måste stå tillbaka för ämnen av mera direkt fackut- bildande art. Utredningen begränsar sig därför till att rekommendera att i tekniska fackskolan viss orientering om livsåskådningsfrågor i lämpliga samman— hang ges utom timplanen.
Jag har förståelse för de svårigheter, som, mot bakgrunden av hittillsvarande tradition inom den tekniska undervisningen med dess starka målinriktning och specialisering på ämnen av direkt fackutbildande art, föreligger att ytterligare öka utrymmet för allmänna ämnen. Dock vill jag här framhålla att de skäl som utredningen själv anfört för att ämnet borde förekomma inom teknisk fackskola är så starka, att det borde beretts plats, även om det måste ske genom viss minskning av utrymmet för de tekniska tillämpningsämnena. Enligt min mening bör alltså ämnet livsåskådnings- och religionskunskap beredas plats med två veckotimmar också i teknisk fackskola.
Utöver de skäl som utredningen själv anfört till förmån för ämnet vill jag ytterligare framhålla följande om dess betydelse för personer med inriktning på teknisk verksamhet.
Tekniker på alla nivåer har i vår tid betydande inflytande på samhällets ut— formning både i stort och smått. De har i stor utsträckning arbetsledande funk-
tioner. Ökad människokunskap och insikt om de olika värderingar, som ligger bakom både egna och andras handlingar och beteenden bör därför vara ett viktigt mål även för den tekniska utbildningen. Det nya ämnet ergonomi ger betydelsefulla kunskaper om mänskliga relationer, men det begränsar sig nästan enbart till förhållanden på arbetsplatsen. Ämnet psykologi saknas helt på tim— planen. Inom ämnet livsåskådnings- och religionskunskap ges med den av utred— ningen föreslagna uppläggningen stora möjligheter att föra in stoff med både etiska, psykologiska och sociologiska frågeställningar, som inom den sociala och ekonomiska fackskolan dessutom tas upp inom särskilda ämnen som inte finns i teknisk fackskola eller där har ett begränsat utrymme.
Med de ökade internationella kontakter som kännetecknar vår tid och med den omfattning som just teknikernas insatser bl. a. inom olika u-länder kan be- räknas få är en fördjupning av de kunskaper om främmande religioner och livs- åskådningar som givits i grundskolan särskilt angelägen inom teknisk fackskola.
När det gäller frågan om hur utrymme skall kunna beredas på timplanen för livsåskådnings- och religionskunskap vill jag föreslå, att ämnet företagsekonomi utgår som självständigt ämne på samtliga linjer, där det förekommer, och att de företagsekonomiska momenten integreras i de tekniska tillämpningsämnena i princip på samma sätt som utredningen föreslagit ske på byggteknisk linje. Inom maskinteknisk linje skulle detta lättare kunna ske genom minskning en veckotimme av tiden för specialisering och motsvarande ökning av ämnet pro— duktion. Givetvis skulle den minskning av de rent fackutbildande momenten som måste ske på grund av att den sammanlagda timramen som står till för- fogande blev mindre inte vara problemfri. Jag bedömer dock företagsekonomins syfte på denna undervisningsnivå väl kunna tillgodoses integrerat i tillämp- ningsämnena. De företagsekonomiska kunskaper som kräves av denna kategori tekniker i början av deras bana består i regel främst av en djupare förståelse för kostnadsaspekten, något som särskilt väl bör kunna tillgodoses inom ett integre- rat ämne. Framför allt bedömer jag dock den inverkan på attityder och inställ- ning till människor och arbete, som ämnet livsåskådnings- och religionskunskap kan ge, även för yrkesutövningen vara så betydande att summan av föränd— ringen skulle bli att eleverna går ur skolan mer mångsidigt användbara och med större kringsyn.
Man kunde mot det här framlagda förslaget invända, att den direkta fackut- bildningen skulle komma att bli alltför lidande genom en minskning för de tek- niska tillämpningsämnena med två veckotimmar. Detta skulle dock som fram- går ovan enligt min uppfattning innebära en alltför snäv syn på syftet med ut— bildningen. Skulle valet ändå komma att stå mellan att helt avstå från ämnet livsåskådnings- och religionskunskap i teknisk fackskola eller att ytterligare minska ämnet, trots att den tidsram på två veckotimmar som det föreslagits få redan är ganska trång, måste en kurs på en veckotimme, som då får begränsas
till några av de mest väsentliga momenten, betraktas som ett oundgängligt minimum. En sådan nedskuren kurs borde då koncentreras kring tre moment ur den av utredningen föreslagna kursplanen:
1. en orienterande inledning om de mänskliga behoven samt olika sociala och psykologiska faktorer som inverkar på livsinställningen;
2. en orientering om främmande religioner;
3. behandling av olika inställningar till konkreta etiska frågor, rörande synen på människovärdet, äktenskapsetik, arbetsetik, samhällsetik, internationella frågor m.m.
Praktik vid inträde i social fackskola (jfr kap. 4)
Av ledamoten Harald Vallgårda
Fackskoleutredningen framhåller, att längre yrkespraktik och erfarenhet från arbetsplats allmänt sett gör det lättare för den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. »Särskilt gäller naturligtvis detta om skolan ger fortsatt utbildning inom det yrkesområde som praktiken avser, men även i andra fall medför praktisk erfarenhet från en arbetsplats större erfarenhet och ökad mognad hos eleven av värde för allt studiearbete» (s. 138). Med utgångs- punkt i bl.a. detta föreslår utredningen, att med vissa variationer en fjärdedel av totala antalet nybörjarplatser i fackskola reserveras för i första hand sökande med minst tre års föregående praktisk erfarenhet inom områden av betydelse för tillämnad utbildning och kommande yrkesverksamhet. Med praktisk yrkes— verksamhet jämställes i detta avseende en avslutad skolmässig yrkesutbildning av motsvarande slag. Utredningen har övervägt att föreslå denna kvotering av elevplatser endast för de mer direkt yrkesinriktade ekonomiska och tekniska fackskolorna men ansett starka skäl tala för en kvotering även i den sociala fackskolan (s. 132 f.).
Jag delar den av utredningen framförda synen på yrkeserfarenheters bety— delse för elevens allmänna mognad och studieförmåga. Emellertid måste under- visningen i varje skola anpassas efter elevernas mognadsgrad. Detta gäller i all synnerhet i ämnen som mer direkt berör individen och samhället, exempelvis litteratur, livsåskådning, psykologi, historia, samhälls- och socialkunskap. Alla dessa är centrala ämnen i den sociala fackskolan. Även om äldre elevers större mognad och erfarenheter från arbetslivet i vissa avseenden kan berika undervis- ningen måste stora svårigheter uppstå, när det gäller att anpassa undervisningen till en klass med stora variationer i mognadsgrad. Tidigare erfarenheter från folkhögskolan, då också 16- och 17-åringar antogs som elever, visar klart på
detta. Åtskilliga av folkhögskolornas lärarråd har i sina svar på fackskoleutred— ningens enkät understrukit de svårigheter av pedagogisk art som i regel uppstår, då elever under 18 år undervisas gemensamt med äldre elever.
Som fackskoleutredningen i annat sammanhang framhåller bör folkhögskolan kunna utgöra ett värdefullt alternativ till den sociala fackskolan för äldre elever, såväl innehållsmässigt som i meriteringsavseendc. Genom de förbättringar be— träffande folkhögskolornas avgivande av studieomdömen som en inom skolöver- styrelsen verksam kommitté Väntas avgiva förslag om i dagarna, kommer folk- högskolelever dessutom att i merithänseende lättare kunna jämföras med fack— skolelever. Då, som fackskoleutredningen också framhåller, folkhögskolan till sin allmänna utformning och undervisning är mer direkt avpassad efter vuxnas be- hov och förutsättningar, får den anses vara ett bättre alternativ för flertalet av dessa äldre elever.
Ungdomar över 18 år, som önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning, har större möjligheter till sådana studier, än vad som i motsvarande avseende gäller för dem som önskar ekonomisk eller teknisk utbildning, då de förstnämnda har såväl social fackskola som folkhögskola att välja emellan. Från elevsynpunkt finns det därför inga särskilda skäl, som talar för en kvotering av nybörjarplatserna i den sociala fackskolan.
Som föredragande departementschefen framhöll i propositionen 1962: 54 rik- tar sig den av skolberedningen föreslagna motsvarigheten till den sociala fack— skolan och folkhögskolan primärt till skilda ålderskategorier. I fackskoleutred- ningens uppdrag ingår också att uppmärksamma huruvida särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skol- formerna. Enligt min uppfattning sker detta bäst om den sociala fackskolan i första hand svarar för de yngre elevernas utbildning medan den för äldre bättre avpassade folkhögskolan i första hand svarar för deras utbildning. Någon dirige— ring av de sökande skall självfallet inte förekomma. Den sociala fackskolan bör stå öppen även för äldre elever och äldre kommer säkerligen att söka sig dit i viss omfattning. För vissa kan denna vara att föredra framför folkhögskolan, exempelvis därför att man är bosatt på en fackskolort. Dessa äldre bör då vinna inträde i fackskolan på samma villkor som de, vilka söker direkt efter avslutad grundskola, dock med möjligheter till en något friare bedömning av de äldre sökandes teoretiska förutbildning i enlighet med utredningens förslag.
Skulle en kvotering av nybörjarplatserna anses önskvärd även i den sociala fackskolan bör beslut därom emellertid icke fattas förrän man vunnit erfaren- heter från gemensam undervisning av äldre och yngre elever i social fackskola.
Också andra skäl talar för att kvoteringen i varje fall ej införes ome— delbart. Utredningens förslag att en fjärdedel av nybörjarplatserna reserveras för äldre sökande innebär att när fackskolorganisationen är fullt utbyggd när— mare 2 000 elevplatser i den sociala fackskolan skulle vara avsedda för i första hand äldre elever. Andra årskursen vid folkhögskolorna mottar nu icke fullt & 000 elever. Även om, som utredningen förmodar, kvoten för den sociala fack-
skolan kan sättas lägre, måste svårigheterna beträffande elevrekryteringen till fodkhögskolorna bli stora. Sannolikt kommer antalet elever i folkhögskolornas läzngre kurser att minska även utan kvotering. Den femtedel av eleverna, som nu går till folkhögskolan för att sedan skaffa sig en merkantil eller teknisk utbild- nizng, kommer under alla omständigheter att falla bort. Svårigheterna kommer att möta många folkhögskolor redan i fackskolorganisationens uppbyggnads- skzede, i all synnerhet i de regioner där fackskolan tidigast införes.
Också om folkhögskolan på längre sikt har andra viktiga uppgifter, kan dessa under ett övergångsskede vara svåra att genomföra med tillräcklig snabbhet. De kräver en viss omställning av folkhögskolorna och det krävs att behoven av nya kuirstyper görs medvetna hos samhälle, organisationer och allmänhet. Under detta övergångsskede kan en kraftig nedgång i rekryteringen till folkhögskolor— nas vanliga längre kurser medföra stora svårigheter för skolorna och i vissa fall kanske tvinga skolorna att lägga ned sin verksamhet.
Folkhögskolan är naturligtvis inget självändamål. Men redan i sin nuvarande utformning betraktas den — såsom Samverkande bildningsförbunden framhöll i sitt remissyttrande över skolberedningens betänkande -— »som en synnerligen betydelsefull del av svenskt folkbildningsarbete och utgör ett värdefullt stöd och komplement till studieförbundens verksamhet. Om folkhögskolorna genom fackskolornas tillkomst berövas en del av sin nuvarande karaktär och omfatt- ning skulle det otvivelaktigt innebära en svår förlust för svenskt folkbildnings— arbete.»
Av här anförda skäl föreslår jag, att den av utredningen föreslagna kvote- ringen av nybörjarplatser för elever med yrkespraktik tills vidare icke införes i den sociala fackskolan.
Praktik vid inträde i fackskola (jfr kap. 4)
Av experten Nils-Olof Elfman
I utlåtandet från den särskilda expertgruppen för den tekniska fackskolans prak— tikfråga (bilaga 3) har närmare utvecklats de skäl, som talar för en styrd praktik, innefattande skolmässig grundutbildning och industriell egentlig praktik. Att styra praktiken innebär här att ge den en sådan inriktning och utformning, att den dels bildar bästa möjliga underlag för de teoretiska studierna i de tekniska ämnena, speciellt de tekniska tillämpningsämnena i fackskolans andra årskurs, dels ger eleverna en lämplig träning inför deras kommande yrkesverksamhet. Styrningen har således till mål att skapa samspel mellan teori och praktik, varför det ansetts, att den bäst utövas av skolans lärare i de tekniska ämnena i samråd med företrädare för industrin.
Med hänvisning till skolberedningens betonande av att utbildningen vid tek- nisk fackskola bör vila på en praktisk grund vill jag i anslutning till fackskole— utredningens yttrande i praktikfrågan redovisa några synpunkter utöver dem expertgruppen redan anfört.
Fackskoleutredningen menar, att målet för den närmaste utvecklingen bör bli en praktik av i stort sett den omfattning och med det innehåll som den av expertgruppen föreslagna styrda praktiken avses ge. När utredningen vägt ange- lägenheten av en sådan praktik mot de konsekvenser av organisatorisk art, var— med förslaget är förenat, har den stannat för skolberedningens förslag om tolv månaders praktik som det formella kravet för inträde i andra årskursen. Försök med styrd praktik föreslås få anordnas först efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall och tidigast med de elever, som påbörjar första årskursen höst— terminen 1964.
Utredningen delar sålunda icke expertgruppens uppfattning, att den styrda praktiken med dess två moment skall göras obligatorisk för elever som övergår direkt från grundskolan till fackskolan. Vidare anser utredningen, att förslaget om den styrda praktiken kommer att förutsätta organisatoriska anordningar, som kan bli betungande för såväl lärare som praktikgivare. Lämpligheten av att vissa lärare i stället för en del av sin undervisningsskyldighet avdelas för upp- gifter rörande praktikens planering och eftergranskning ifrågasättes av fackskole- utredningen med särskild hänvisning till nu rådande lärarbrist.
Det framlagda förslaget om den tekniska fackskolans kursinnehåll och kom- petensmål är enligt min mening i hög grad baserat på att eleverna har en god praktisk erfarenhet eller ett praktiskt yrkeskunnande. Bästa möjliga garantier måste därför skapas för att en sådan förutsättning blir för handen. Utredningens positiva inställning till förslaget om styrd praktik måste i och för sig hälsas med tillfredsställelse, men dess slutgiltiga ställningstagande, att förorda den fria — icke närmare preciserade — praktiken som normalt krav finner jag vara en icke tillräckligt fast grund för en utveckling, ledande till ett rätt avvägt studiemål för den tekniska fackskolan.
Utredningens förslag, att man genom s.k. kvotering skall reservera en viss andel nybörjarplatser för elever med minst tre års praktik eller avslutad minst tvåårig praktisk yrkesutbildning för att därigenom befrämja rekryteringen av något äldre elever med god yrkeserfarenhet, ansluter jag mig till men anser rikt— punkten för kvotens storlek — 25 % — ligga för lågt. Vid utredningens avnämar— kontakter rörande den tekniska fackskolan har ett genomgående tema varit far- hågorna från industrins sida att fackskolans elever blir för unga och praktiskt oerfarna och att de på arbetsmarknaden icke kommer att kunna ersätta de nu— varande s.k. institutsingenjörerna, inom vilken grupp »vuxenkvoten» — även om aftonskolornas elever frånräknas — ligger väsentligt högre.
Enligt min åsikt är utbildningen vid teknisk fackskola, så som dess mål och innehåll formats, bäst lämpad för elever, som efter genomgången obligatorisk skola antingen varit ute i industrin ett par år eller har genomgått verkstadsskola.
Det vore ur många synpunkter lyckligt, om detta bleve en vanlig väg till fack— skolan. Många elever skulle efter att ha erhållit större mognad lättare kunna till- godogöra sig studierna, och arbetsmarknadens behov av ingenjörer vid sidan om gymnasieingenjörerna skulle bli bättre tillgodosett. En effektiv information om den praktiska erfarenhetens betydelse både som stöd åt den tekniska utbild- ningen och som förberedelse för en senare industriell yrkesverksamhet kan också leda utvecklingen i en sådan riktning.
Fackskolan har sagts skola tjäna ett gymnasieavlänkande syfte. Häri ligger en strävan icke endast att ge individen den utbildning, som är bäst avpassad efter hans förutsättningar, utan också att skapa en ur arbetsmarknadens syn- punkt god balans mellan de olika studievägarna på det gymnasiala ålderssta- diet. För att ytterligare belysa mitt resonemang om vad som vore ett idealiskt rekryteringsmönster för teknisk fackskola vill jag uttala den uppfattningen, att man inte skulle minska den tekniska fackskolans gymnasieavlänkande effekt ge— nom att kräva en mer kvalificerad praktik eller rekommendera inträde i fack- skolan vid en senare tidpunkt än omedelbart efter avslutad grundskola. Om den nya skolformen skall bli ett valvärt alternativ till gymnasiet och de alternativa utbildningarnas huvudkaraktärer skall hållas isär, torde just den praktikmäs- siga förstärkningen kunna bli den faktor, som ger det i fråga om teoretiska stu- dier mindre krävande alternativet icke endast dess särprägel utan även dess styrka. Att ge fackskolan en egen dragningskraft och därmed skapa förutsätt- ningar för en »positiv inlänkning» mot fackskolan är det säkraste medlet att avlänka från gymnasiet.
Betyg, flyttning m. m. (jfr kap. 4)
Av experten Nils-Olof Elfman
Fackskoleutredningen föreslår att i huvudsak samma bestämmelser skall gälla för uppflyttning av elev i fackskola som nu gäller i grundskolan. Elev skall sålunda i regel uppflyttas. Om annat beslut ifrågasättes skall detta grundas på helhetsbedömning av elevens situation. Utredningen har icke ansett skäl före- ligga att i fackskolan _— i likhet med vad gymnasieutredningen föreslagit be- träffande flyttning i gymnasiet —— föreslå en viss poänggräns efter den femgra- diga betygskalan att användas som tröskelvärde vid flyttning.
I sitt nyligen framlagda betänkande har gymnasieutredningen såsom ett hjälpmedel i syfte att förenkla flyttningsproceduren föreslagit ett förfarande, innebärande elevernas indelning i två grupper med hjälp av lämplig betygs— variabel. Elev inom den högre gruppen uppflyttas utan närmare övervägande och för elev i den lägre gruppen avgöres frågan om flyttning i varje särskilt fall.
Gymnasieutredningen diskuterar ingående dels valet av denna variabel, dels vilket värde som skall markera gränsen mellan de båda grupperna (kap. 13 s. 579—581). Betygsvariabeln definieras som aritmetiska mediet av samtliga betyg med 10 % reduktion för varje ämne med betyget 1. Som poänggräns före- slås 2,30.
Det förslag gymnasieutredningen här framlagt företer stora likheter med det skolberedningen framförde beträffande grundskolan, vilket sistnämnda avstyrk- tes av gymnasieutredningen, enär det ansågs kunna få olyckliga konsekvenser, tillämpat i en obligatorisk skola på hela årskullen. Gymnasieutredningen fram- håller nu, att förhållandet är ett helt annat i en frivillig skola som gymnasiet. »I denna har man rätt att fordra att de elever som söker sig dit skall motsvara de krav skolan ställer på dem.»
Vad gymnasieutredningen här anfört bör enligt min mening vara tillämpligt även på fackskolan.
Med hänsyn till att dels intagningsbestämmelserna för fackskolan föreslagits bli relativt fria, dels inga särskilda betygskrav i årskurs 2 avses bli uppställda för erhållande av fackskolekompetens, anser jag det särskilt viktigt att man vid flyttning till årskurs 2 på basis av studieresultaten i årskurs 1 noga söker pröva elevernas förutsättningar att tillfredsställande tillgodogöra sig studierna i den högre årskursen.
En poänggräns av angivet slag bör härvid icke endast underlätta själva flytt- ningsproceduren utan även tjäna som ledning för vinnande av en någorlunda enhetlig praxis i fråga om flyttning vid skilda fackskolor.
Behörighet för gymnasieekonom att vara lärare vid fackskola (jfr kap. 6)
Av ledamoten Emil Stetler
I kapitel 5 av föreliggande betänkande föreslås, att vissa tvååriga handelskurser vid yrkesskolorna skall avvecklas. Vissa andra handelskursers framtid är även tveksam. Jag ansluter mig helt till detta förslag inte minst därför att den utbild- ning som kommer att erbjudas vid den ekonomiska fackskolan i stora stycken motsvarar den utbildning, som har erbjudits vid yrkesskolorna. Detta innebär icke att det är fråga om en identisk utbildning som efter smärre justeringar lyf- tes över från yrkesskolan och därefter rubriceras som en fackskola. Det är fråga om en ny utbildning som dock har många drag gemensamma med yrkesskolornas nuvarande handelsutbildning. Detta konstaterande får givetvis icke undan- skymma fackskolutbildningens gymnasiala karaktär. Många av yrkesskolornas utbildningslinjer har för övrigt i och för sig under lång tid kunnat hänföras till de gymnasiala utbildningsvägarna.
Vid handelsavdelningarna tjänstgör som lärare dels speciallärare vilka förbigås i föreliggande sammanhang, dels i företagsekonomiska ämnen civilekonomer och gymnasieekonomer samt i språk filosofie magistrar. Lämpligheten av att an— vända civilekonomer och filosofie magistrar i undervisningen vid fackskolan är icke ställd under debatt. Utredningen anser däremot icke att gymnasieekonomer har tillräckligt omfattande grundutbildning för att vara lärare vid fackskolan annat än under en övergångstid.
Häremot må framhållas att ett stort antal gymnasieekonomer utfört ett myc- ket gott arbete som lärare vid yrkesskolorna även i avdelningar, där eleverna avlagt realexamen och alltså motsvarar samma åldersgrupp och kunskapsnivå som är aktuella vid fackskolan. De har icke uppfattats som tillfällig arbetskraft. Jag är medveten om att deras utbildning för närvarande är för svag för att bilda grundval för undervisning vid fackskolan. Jag anser dock att som lärare vid fackskolan även skall kunna förekomma gymnasieekonomer med äm- nesmässig komplettering särskilt inriktad mot fackskolans behov samt med god och allsidig praktik från näringslivet. Utredningen är av den meningen, att lärare av detta slag under en inte alltför kort övergångstid kommer att behöva använ- das i undervisningen i den ekonomiska fackskolan. Jag anser däremot att utred— ningen borde föreslagit, att gymnasieekonomer med pedagogisk och ämnesmässig vidareutbildning i framtiden skulle ha möjlighet att undervisa vid fackskolan framför allt i ämnena företagsekonomi och kontorsteknik samt att utredningen skulle uttalat, att det borde uppdras åt skolöverstyrelsen att utarbeta ett utbild- ningsprogram så utformat, att denna kategori i framtiden och inte blott under en övergångstid kan vara lärare vid fackskolan.
Förteckning över fackskoleutredningens ledamöter, experter och
övriga medarbetare
Ledamöter
Undervisningsrådet Jonas Orring, Stock- hohn, ordf. (från och med den 28 mars 1963) Jur. kand. Birgitta Linnér, Uppsala Lektorn Sten-Erik Mörtstedt, Örebro Rektorn Göte Rudvall, Åkersberga
Byrådirektören Emil Stetler, Stockholm Folkhögskolläraren Harald Vallgårda, Ba- lingsta (från och med den 23 mars 1963) Skoldirektören Henning Öberg, Linköping, sekr. (från och med den 23 mars 1963) Lektom Hans-Erik Östlundh, Uppsala
Tidigare ledamöter, på egen begäran entledigade den 23 mars 1963. F. (1. undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, Stockholm, ordf. Rektorn Rangel Ekblom, Norrköping Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm, till- kallad som expert åt utredningen från och med nämnda. dag
Sekretariat
Skoldirektören Henning Öberg, Linköping, sekr. (Rektorn Sven-Erik Eriksson, Malmö, sekr. till och med den 23 mars 1963)
Särskilda experter
Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm Lektorn Esse Lövgren, Sigtuna Rektorn Tore Nilsson, Örebro
Rektorn Sven-Erik Eriksson, Malmö, sekr. Rektorn Yngve Thulin, Storvik
Rektorn Sven Zetterlund, Stockholm, bitr. sekr. (från och med den 25 mars 1963) Kanslisten Karin Sjöberg, Stockholm (från och med april 1963)
Expert för utrustnings- och institutionslokalfrågor beträffande den tekniska fackskolan Rektorn Klas-Erik Almberger, Östersund
Experter för vissa frågor rörande praktikfrågor inom den tekniska fackskolan
Ingenjören Kjell Lundfeldt, Stockholm Ingenjören Karl-Rune Staf, Stockholm
Expert för frågor rörande kompetensvärdet av fackskolutbildning
Förste konsulenten Ingrid Gårdström, Stock- hohn
Swenska Fiil. lic. Arvid Johansson, Stockholm Lektorn Ivar Thorén, Stockholm
E ngelska Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Lektorn Martin Melander, Malmö
T yska Lektorn Gottfried Grunewald, Malmö
Franska Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö
Ryska Preceptorn Gunnar Jacobsson, Göteborg
Spanska Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö
Italienska Universitetslektorn Ingemar Boström, Lidingö
Historia Adjunkten Gunnar Ander, Stockholm Biträdande Skoldirektören Birgit Rodhe, Malmö
Livsåskådnings- och religionskunskap Rektorn Erik Sjöberg, Stockholm Rektorn Sven Sundin, Klinten
Psykologi. Ergonomi Civilingenjören Gideon Gerhardsson, Stockholm
Lektorn Jon Naeslund, Stockholm Fil. lic. Anna-Stina Rilton, Stockholm Docenten Karl-Erik Wärneryd, Stockholm
Samhällskunskap
Lektorn Folke Lägnert, Lund Lektorn Stina Nicklasson, Uppsala Adjunkten Rune Thorell, Stockholm
Matematik Lektorn Matts Håstad, Stocksund Adjunkten Nils Sander, Uppåkra Lektorn Torsten Setterberg, Stockholm Universitetslektorn Lennart Råde, Göteborg Adjunkten Birger Westerlund, Lidingö
Fysik Lektorn Sven Glad, Mahnö Lektorn Richard Westöö, Solna
Kemi
Lektorn Bertil Borén, Stockholm Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala
Biokemi Docenten Eskil Wickberg, Uppsala
Biologi Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala Rektorn Torsten Wickbom, Tisnarbro Lektorn Lars-Olof Öhman, Djursholm
Företagsekonomi Adjunkten Ebba Ek, Stockholm Adjunkten Bertil Levihn, Eskilstuna Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Lektorn Erik Sternerup, Malmö Lektorn Erik Welander, Eskilstuna
Redovisning, administration Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Lektorn Erik Sternerup, Malmö
Distribution
Ämnesläraren Axel de la Motte, Linköping Civilekonomen Torsten Nilsson, Stockholm Lektorn Gösta Rankloo, Mahnö Förvaltning Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö
Praktiskt sekreterararbete Konsulenten Ulla Dahl, Stockholm
M askinskrivning Ämnesläraren Olle Adlerborn, Solna
S tenografi Konsulenten Ulla Dahl, Stockhohn Ämnesläraren Evy Ekström, Västerås
blaskintekniska ämnen
Lektorn Stellan Engström, Hälsingborg Lektorn Karl Bertil Lundqvist, Hälsingborg Lektorn Erik Welander, Eskilstuna
Byggnadstekniska ämnen Arkitekten Stig Alenmark, Stockhohn Lektorn Paul Johannesson, Danderyd Lektorn Erik Vretblad, Stockholm Lektorn Sven Gillberg, Näsbypark
Elektrotekniska ämnen
Docenten Stellan Ekberg, Stockholm Lektorn Gustaf Gustafsson, Uppåkra Lektorn Egon Nilsson, Stockholm
K emitekniska ämnen
Docenten Lars Bjellerup, Lund Laboratorn Gösta Lindner, Lidingö
Barna- och åldringsvård Konsulenten Anna-Greta Nordin, Uppsala (på egen begäran entledigad den 25 mars 1963) Barnavårdsläraren Ulla Norén, Stockholm (fr.o.m. den 25 mars 1963)
Socialkunskap
Kuratorn Janetta Hamilton, Stockholm Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö
Familjekunskap
Intendenten Carin Boalt, Stocksund Hushållsläraren Ella-Brita Quennerstedt, Uppsala
K ommentkunskap
Intendenten Carin Boalt, Stocksund Seminarieläraren Agneta Hjortsberg, Stock- holm
Övriga medarbetare
Gymnastikkonsulenten Tora Amylong, Stockholm, stilkurs Undervisningsrådet Bengt Jacobson, Stock— holm, frågor rörande skolformens omfatt— ning, det allmänna genomförandet m.m.
Konsulenten Marta Nilsson, Nialmö Ämnesläraren Biargit Strand, Hällbybrunn Ämnesläraren Ruth Uddén, Stockholm
Hushållsteknik Scminarieläraren Agneta Hjortsberg, Stockholm Konsulenten hIarta Nilsson, Malmö
Textilslöjd Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Ämnesläraren Ruth Uddén, Stockholm
Musik
lllusikdirektören Kajs Bergsten, Stockholm Musikdircktören Carl Ahlberg, Lidingö
Teckning. Trä- och metallslöjd Rektorn Thorsten Lundberg, Linköping Teckningsläraren Erik Palmér, Norrköping Teckningskonsulenten Hasse Wahrby, Stockholm
Dramatik Adjunkten Ingegerd Aschan, Västerås
Gymnastik Gymnastikdirektören Marianne Ekelund, Lidingö Rektorn Paul Högberg, Lidingö
Trafik— och motorkunskap Förste polisassistenten Erik Almelöv, Linköping Ingenjören Bo Bergqvist, Linköping
Byråchefen John Ulne, Lidingö, vissa för- fattningsfrågor Docenten Sören Halldén, Uppsala, livs- åskådnings- och religionskunskap Fil. kand. Lennart Parknäs, Göteborg, kon- sumentkunskap
För vissa läroboksfrågor har följande personer anlitats:
Gymnastikkonsulenten Tora Amylong, Stockholm Adjunkten Gunnar Ander, Stockholm Adjunkten Ingegerd Aschan, Västerås Musikdirektören Kajs Bergsten, Stockholm
Konsulenten C. Cramer, Stockholm Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö Civilingenjören Ingemar Danielsson, Malmö Lektorn Kjell Ehnbom, Göteborg Adjunkten Ebba Ek, Stockholm
Ämnesläraren Evy Ekström, Västerås Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm Lektorn Stellan Engström, Hälsingborg Civilingenjören Gideon Gerhardsson, Stock- holm Lektorn Martin Gidlund, Stockholm Kuratorn Janetta Hamilton, Stockholm Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Seminarieläraren Agneta Hjortsberg, Stock— holm Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala Professorn Torsten Husén, Stockholm Preceptorn Gunnar Jacobsson, Göteborg Lektorn Paul Johannesson, Danderyd Adjunkten Bertil Levihn, Eskilstuna Adjunkten Ingemar Lundberg, Sollentuna Rektorn Thorsten Lundberg, Linköping Lektorn Karl Bertil Lundqvist, Hälsingborg Ämnesläraren Axel de la biotte, Linköping Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö
Lektorn Stina Nicklasson, Uppsala Lektorn Egon Nilsson, Stockholm Konsulenten Marta Nilsson, Malmö Rektorn Tore Nilsson, Örebro Civilekonomen Torsten Nilsson, Stockhohn Barnavårdsläraren Ulla Norén, Stockholm Lektorn Nils Norrman, Stockhohn Adjunkten Olov Norman, Linköping Hushållsläraren Ella-Brita Quennerstedt, Uppsala Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Biträdande Skoldirektören Birgit Rodhe, Malmö Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Rektorn Sven Sundin, Klinten Adjunkten Rune Thorell, Stockholm Ämnesläraren Ruth Uddén, Stockholm Teckningskonsulenten Hasse Wahrby, Stockholm
Försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för
olika linjer och grenar inom social fackskola
På uppdrag av fackskoleutredningen utförd inom arbetsmarknadsstyrelsen hösten 1962
I skolberedningens förslag till inrättande av frivilliga tvååriga påbyggnadslin- jer ovanpå den nioåriga obligatoriska grundskolan ingick inrättandet av fyra olika typer av fackskolor, den humanistiska, den tekniska, den merkantila och den social-ekonomiska. Inom dessa fackskolor skulle möjlighet till viss speciali- sering beredas eleverna i form av olika linjer eller motsvarande.
Vid remissbehandlingen av beredningens förslag på denna punkt accepterades i stort sett den tekniska och merkantila fackskolan, medan framför allt den social—ekonomiska och humanistiska blev föremål för kritik.
I proposition angående grundskolans genomförande har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet tagit fasta på denna kritik och dels i propositio- nen, dels i direktiv till särskilda sakkunniga för översyn av skolberedningens för- slag till fackskolorganisation framfört riktlinjer för denna översyn. För att få en bedömning av storleken av avnämarområdena för olika linjer och grenar inom fackskolorna, har nedanstående beräkningar utförts.
Det må anföras att i det följande antages efter samråd med utredningen att tre typer av fackskolor organiseras:
1. Allmän5 fackskola 2. Merkantil5 fackskola 3. Teknisk fackskola
Innan resultatet av bedömningen redovisas må följande framhållas.
För det första kommer i det följande försök icke att göras att beräkna stor- leken av rekryteringsbehovet för den tekniska och den merkantila fackskolan. Som utgångspunkt för sådana bedömningar hänvisas till den ingenjörsprognos som arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen utfört och som redovisats i Arbetsmarknadsinformation Serie S 5/ 62. Den intagningskapacitet för de tek- niska instituten och skolorna på motsvarande nivå man där kom fram till kan uppskattas till mellan 3 000 och 4 000 elever i början på 1970-talet. Dessa siffror
” Vid den tidpunkt då bedömningen utfördes använde utredningen fortfarande allmän respektive merkantil fackskola som arbetsnamn på de nu föreslagna sociala och ekonomiska fackskolorna
gäller dock enbart egentligt ingenjörsbehov. Tänker man sig den tekniska fack- skolan som förutbildning även till ett antal andra yrken med tekniskt inslag, torde den av skolberedningen framförda siffran på ca mellan 5 000 och 6 000 vara rimlig.
Några motsvarande bedömningar har icke gjorts för de merkantila arbets- områdena. Om man studerar den hittillsvarande utvecklingen av vårt utbild- ningsväsende inom det merkantila området Visar det sig emellertid, att de tek- niska och merkantila områdena i stort sett utvecklat sig i samma takt. Det är därvid att lägga märke till att de merkantila utbildningsvägarna på högskole- nivå även rekryterat administrativa befattningar, varför även från universiteten utbildade samhällsvetare med ekonomisk inriktning bör medräknas. Motsva- rande förhållanden gäller på gymnasienivån. De tekniska och merkantila gym- nasierna har varit och är ungefär lika stora. På närmast lägre nivå är det svårare att göra en jämförelse, då skolformerna hittills saknat direkta motsvarigheter. Konsekvenserna på arbetsmarknaden av denna utbildningspolitik kan icke sägas ha medfört några rubbningar i balansen mellan tillgång och efterfrågan för här berörda utbildningsgrupper. Det nuvarande läget karakteriseras av en i stort sett lika stor brist av båda utbildningskategorierna på här berörda nivåer. Det torde därför vara väl motiverat att tills vidare sikta mot att även den merkan- tila fackskolan skall i början av 1970—talet ta emot ca 5 000 elever årligen.
Den andra deklarationen som bör göras är, att emedan de tekniska och mer- kantila fackskolorna är klart yrkesinriktade och siktar till visa mer eller mindre bestämda yrken, torde de också böra dimensioneras något så när i överensstäm- melse med arbetsmarknadens behov, vilket dock inte torde böra gälla för den allmänna fackskolan. Även om denna innehåller vissa yrkesinriktade moment, innehåller den samtidigt mycket som är att betrakta som vidgad allmän ut- bildning.
Vad avser den allmänna fackskolan bör sålunda elevernas intresse för skol— formen få den största betydelse vid dimensioneringen. De tal som i det följande presenteras, utvisande storleken av olika avnämarområden, får därför inte för— anleda införandet av spärrar, motiverade av arbetsmarknadsskäl. Denna skol— form måste betraktas som en möjlighet till fortsatt högre allmän utbildning ovanpå den nioåriga grundskolan för elever som önskar sådan utan att därför vilja till gymnasium eller anses lämpade för sådana studier. Svårigheten att be- döma avnämarområdenas storlek i början av 1970-talet med hänsyn till den snabba utveckling som utbildningsväsende och arbetsmarknad undergår stärker ytterligare tankegångar i denna riktning.
En annan sak är att avnämarområdenas relativa storlek givetvis bör få utöva visst inflytande på undervisningsplanernas utformning såväl med hänsyn till de ingående ämnenas veckotimtal som deras innehåll.
De under 1960-talet framväxande skolformerna, grundskola, fackskola och eventuellt andra skolformer innebär, att de elever som söker sig ut på arbets— marknaden eller söker inträde på andra utbildningsvägar har helt andra kun— skaper än deras äldre kamrater från försöksskolor, real- och flickskolor. Detta innebär att osäkerhet kommer att råda om vilken utbildning (linje och motsvarande) som är den mest lämpade för det ena eller andra yrket eller viss yrkesbestämd utbildning. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen har därför hos Kungl. Maj:t hemställt om inrät— tandet av ett särskilt kompetensråd, som till myndigheter och arbetsgivare skall avge råd och synpunkter vid fastställandet av inträdeskrav till viss utbildning eller för viss anställning. Starka tendenser finns för närvarande till en viss skärp- ning av skolunderbyggnadskraven för många yrken och utbildningsvägar, vilken skärpning dels sammanhänger med en riklig tillgång på sökande med högre skolunderbyggnad än som formellt krävs, dels motiveras av nödvändigheten av bättre kunskaper än som tidigare krävdes med hänsyn till nödvändiga kunska— per på arbetsmarknaden. Att därför i dagens utbildningssituation söka fastlägga för vilka yrken eller utbildningsvägar fackskola i framtiden kan bli lämplig skol— underbyggnad innebär givetvis stora osäkerhetsmoment. Åtskilliga utbildnings— vägar för vilka realexamen eller motsvarande för närvarande fordras kan i fram— tiden komma att kräva studentexamen samtidigt som andra yrken och utbild— ningsvägar, vilka för närvarande endast kräver genomgången folkskola i fram— tiden kan komma att formellt eller faktiskt kräva t. ex. fackskola i någon form. Oavsett den inverkan på utvecklingen härvidlag som det ovan berörda kom— petensrådet kan komma att få, förefaller det rimligt att i bedömningen av fack— skolornas framtida »kompetensområde» ta viss hänsyn till nu iakttagna ten- denser.
Beräkningsmetodik
Som inledningsvis nämndes kommer nedanstående bedömning av storleken av olika avnämarområden endast att ta hänsyn till den allmänna (sociala) fack- skolan och dennas avnämare. För att få ett klart redovisat utgångsläge för våra bedömningar avseende år 1970 söker vi först kartlägga en tänkt situation är 1960, dvs. vilka skolor, kurser eller yrken som idag skulle ha krävt allmän fackskola eller där denna skola skulle ha varit en avgjord merit, om den hade funnits. Det ligger i sakens natur att denna bedömning nödvändigtvis måste bli sub- jektiv. Vi har därvid — till skillnad från skolberedningen — icke strävat efter att analysera Vilka reella kunskaper, vilka därvid som ett minimum måste krävas av eleverna för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i en på fack- skolan följande utbildning eller för att de skall kunna fullgöra vissa bestämda arbetsuppgifter. Ett sådant synsätt måste kräva en mycket ingående under-
sökning, en undersökning som ej heller skolberedningen utfört. Utgångspunkt för vår värderingsskala har i stället varit ett accepterande av de tendenser som sedan länge gjort sig gällande och som ovan redovisats. (1) Vi har sålunda i första hand tagit med yrken och utbildningsvägar dit ett stort antal studenter söker sig men där studentexamen ej fordras. (2) Vidare bör man beakta flertalet yrken och utbildningsvägar där det reellt fordras något högre skolunderbyggnad än realexamen eller normalskolekompetens eller formellt en kvalificerad realexamen. (3) Slutligen måste hit räknas några utbildningar där det formellt endast ford— ras realexamen men där i praktiken flertalet antagna har på visst sätt kvalifi- cerad realexamen eller motsvarande eller i viss utsträckning studentexamen. Dessa utbildningars faktiska intagningskapacitet år 1960 redovisas i tabell 18 . 757. Utbildningsvägarna och yrkena har sammanförts till sju större grupper:
Pedagogiska yrken
Sociala och vårdande yrken Hushållstekniska yrken Administrativa och arbetsledande yrken Serviceyrken Konstnärliga yrken samt
Övriga yrken
När det sedan gäller dessa utbildningsvägars och yrkens utveckling fram till 1970, tillkommer ett flertal osäkerhetsfaktorer utöver de ovan nämnda. För vissa områden finns vissa om än vaga planer, för andra vissa beräkningar eller bedömningar. Dessa planer eller beräkningar har vi i stort sett accepterat. För andra områden har vi själva på olika sätt varit tvungna att bilda oss en upp- fattning om rekryteringsbehovet. Ytterligare ett stort och viktigt problem reser sig emellertid: I vad mån skall den tendens till en förhöjning av skolunderbygg- nadskraven, som vi ovan redovisat, få göra sig gällande i den betydelsen att t. ex. vissa utbildningsvägar, där man för närvarande har ett stort antal studen- ter utan att formellt kräva studentexamen, år 1970 också formellt kommer att kräva studentexamen. I detta sammanhang skulle detta betyda att denna ut— bildningsväg finns med i siffermaterialet för 1960 men utgår för år 1970. I ana— logi härmed skulle vissa andra utbildningsvägar ej medräknas 1960, enär de även faktiskt endast kräver obligatorisk grundskola eller en realexamen med genomgående endast godkända betyg, men väl komma med 1970, då de i varje fall faktiskt — om än ej formellt (jfr vad ovan sagts om statligt kompetensråd) — skulle kräva fackskola i någon form.
Mellanformer mellan dessa »ytterligheter» kan mycket väl uppstå. Man kan t.ex. tänka sig att organisera två utbildningsvägar till samma yrke, en längre där man kräver fackskola, en kortare där studentexamen krävs på motsvarande sätt som nu gäller för småskollärar- och folkskollärarutbildning. Under sådana förhållanden skulle endast viss del av rekryteringsbehovet redovisas i denna un- dersökning, den andra skulle falla på studentrekryteringsbehovet.
Från allmän samhällsekonomisk synpunkt vore åtskilligt att vinna på en höj— ning av skolunderbyggnadskravet, då undervisningen i den yrkesförberedande utbildningen kunde koncentreras till fackutbildning och det grundläggande all— männa stoffet kunde utgå. Härigenom kunde utbildningen förkortas, samtidigt som ungdomarna kunde uppskjuta sitt definitiva yrkesval till mognare ålder. Vissa invändningar kan måhända anföras mot detta resonemang. I en tid då ca 50—60 % av ungdomarna har högre skolunderbyggnad än grundskola och ca 30 % har studentexamen torde dock knappast någon, som har begåvnings— mässiga förutsättningar för visst yrke eller utbildning och vilja att nå dit, kom— ma att utestängas. Någon form av inträdesprov (typ socialinstitut) kunde even— tuellt organiseras.
Även om ovanstående resonemang ej direkt hör till vår arbetsuppgift, har vi dock ansett oss böra redovisa synpunkterna. Vi har nämligen i våra bedöm— ningar för situationen 1970 räknat med två alternativ. Det ena alternativ I, där vi redovisar samma yrken och utbildningsvägar 1970 som 1960, men där givetvis bedömningar gjorts om dessas utveckling. Det andra, alternativ II, bygger på antaganden om den ovan berörda utvecklingen mot krav på allt högre skolun— derbyggnad.
Resultat
De resultat vi kommer fram till redovisas i efterföljande tabell.
Tabell 18. Rekryteringsbehov för vissa utbildningsanstalter på fackskolenivå 1960 och 1970. Kommentarer till tabellen se 5. 759
Utbildningsanstalt (motsvarande) 13252; Betaknad Intagning 1970 I II 1. Pedagogiska yrken Förskoleseminarium ................... 225 600 600 3-årig småskollärarlinje ................ 600 250 -— 4—årig folkskollärarlinje ................ 275 300 — Slöjdlärarseminarium .................. —- — 100 Hushållslärar- och textillärarutbildning se rubrik 3, teckningslärare och musiklärare se rubrik 6, barnavårdslärare se rubrik 2. 1 100 1 150 700 2. Sociala och vårdande yrken Socialinstitut ......................... 300 700 _ Religiös, social och motsv. utbildning .. 100 100 100 Polisutbildning ....................... 700 1 000 1 000 Sjuksköterskeutbildning ............... 2 000 3 000 3 000 Röntgenassistenter m.fl. .............. 130 200 200 Arbetsterapeuter ..................... 60 175 —- Sjukhuslaboratriser m.fl. .............. 360 800 800 Vårdpersonal för psykiskt efterblivna, vissa mentalsjuka och asociala. ...... 50 200 200 Ålderdomshemsföreståndarinnor ........ 120 200 200 Bamhemsföreståndarinnor ............. 20 30 30 Barnavårdslärare ..................... 15 30 30 Tandsköterskor ...................... -— —- 150 Övriga sociala arbetsområden .......... 50 100 100 3 900 6 500 5 800 3. Hushållstekniaka yrken Hushållslärare ........................ 150 250 —- Textillärare .......................... 200 150 — Storhushållsföres'tåndare ............... 125 275 275 Hushållstekniska kurser ............... 35 100 100 Butikskonsulenter, textil .............. —— 20 20 500 800 400 4. Arbetsledande yrken (icke tekniska) Direktrisutbildning ................... 40 40 40 Grafiska institutet .................... 20 30 30 Sjöbefälsutbildning (Däck) ............ 100 110 110 Jordbruksutbildning ................... 60 120 120 Trädgårdsutbildning .................. — 20 20 Skogsutbildning ...................... 30 30 30 250 350 350
Beräknad intamiing 1970 Utbildningsanstalt (motsvarande) Intagna b 1961/62 I II 5. Seruiceyrken Apotekstekniker ...................... 70 200 200 Trafikvärdinneutbildning .............. 50 50 —— Hotellutbildning ...................... 50 1 00 100 Resebyråutbildning ................... 30 100 100 Postexpeditör ........................ 300 300 300 Telegrafexpeclitör ..................... 40 40 40 Skönhetsvårdsyrken ................... 10 20 20 550 800 750 6. Konstnärlig utbildning Konstfackskola ..................... 1 Slöjdföreningens skola .............. 160 15" 60 Reklamutbildning ..................... 150 250 250 Textilutbildning ...................... 30 30 30 Teaterutbildning ..................... 20 .)0 50 Musikutbildning ...................... 180 200 200 Teckningslärare ...................... 45 75 — Tandtekniker-utbildning ............... —— — 75 Fotografutbildning .................... — — 100 585 765 865 7. Övriga yrken Inseminationsutbildning ............... 10 20 20 F iskeriutbildning ..................... 10 20 20 Kartritnings— och ritbiträdesutbildning . . — — 1 000 Radiotelegrafistutbildning ............. 60 60 60 80 100 1 100 Summa 7 000 10 500 10 000
Det är givet att vi ej kunnat nå en fullständig täckning av de olika yrken och utbildningsvägar, där allmän fackskola — om den funnits för närvarande — skulle ha varit formellt eller faktiskt inträdeskrav. Åtskilliga andra kan så- kert pekas på. De kvantitativt Viktigaste yrkesområdena torde emellertid täckas i tabellen. Det må dock stå. fast, att vi endast kunnat redovisa vår subjektiva uppfattning. Den totalsumma för storleken av den allmänna fackskolans »nu- varande» rekryteringsområde om ca 7 000 ger emellertid en uppfattning om att det finns stora områden på. arbetsmarknaden, där man — utan att direkt vilja föreskriva studentexamen som inträdeskrav —— skulle anse det önskvärt med en höjning av skolunderbyggnadsnivån utöver 9 g eller realexamen, även om man i vissa fall knappast ens för närvarande kan uppehålla krav på denna sistnämnda
skolunderbyggnadsnivå. Det är dock å andra sidan att lägga märke till att i de siffror vi redovisar för vissa utbildningsvägar ingår inte så få studenter.
Man lägger märke till att de sociala och vårdande arbetsområdena omfattar något över 50 % av hela området, följt av de pedagogiska med ca 15 %, varvid dock hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare förts till respektive om- råde. Lägger man dessa till det pedagogiska området, omfattar detta över 20 %.
Man lägger vidare märke till att de arbetsområden för vilka den allmänna fackskolan skulle utgöra rekryteringsbas för närvarande domineras helt av kvin- norna. Endast polisutbildningen domineras av män. Bilan torde kunna upp— skatta det kvinnliga inslaget till ca 80 %, vilket ger en antydan om att flic- korna kan komma att utgöra en stark majoritet i den allmänna fackskolan.
Kortfattade anmärkningar och kommentarer till tabellen
Förskoleseminarium: En kraftig utbyggnad är föreslagen av ett flertal utred- ningar. Jfr t. ex. skolöverstyrelsens petita 1963/64, 1959 års långtidsutredning, SOU 1962:10, LO:s skrift: Daghemsfrågan, ett arbetsmarknadsproblem.
3-årig mnåskollärarlinje: 1960 års lärarutbildningssakkunnigas klasslärarprognos. Endast studentlinje förutsatt enligt alternativ II.
!pårig folkskollärarlinje: 1960 års lärarutbildningssakkunnigas klasslärarprognos. Endast studentlinje förutsatt enligt alternativ II.
Slöjdlärarseminarium: En i stort sett oförändrad intagningskapacitet förutsatt även 1970. De faktiska skolunderbyggnadskraven höjs till fackskola 1970 enligt alternativ II.
Socialinstitut: Socionomutbildningskommitténs betänkande, SOU 1962:43.
Polisutbildning: Uppskattat tal för 1970 efter kontakter med polisens organisa—
tionsnämnd. .
Sjuksköterskeutbildning: Arbetsmarknadsinformation Serie S 3/1962.
Röntgenassistenter m. fl.: Inga. beräkningar finns. Skönsmässig uppskattning.
Arbetsterapeuter: Enligt beräkning av 1960 års arbetsterapeutntredning, SOU 1962:50.
Sjukhuslaboratriser: Arbetsmarknadsinformation Serie S 6/1962.
Vårdpersonal för psykiskt efterblivna m. fl.: Uppskattning med hänsyn till att kravet på utbildning för personal med sådana arbetsuppgifter ökar allt mer.
Ålderdomshemsföreståndarinnor: Uppskattning mot bakgrund av den väntade befolkningsutvecklingen och därmed sammanhängande ökat behov av personal för åldringsvård.
Barnhemsföreståndare: Den uppskattade ökningen av utbildningskapaciteten får ses mot bakgrund av att barnhemsföreståndarna i viss utsträckning efterfrå- gas även för vissa andra arbetsuppgifter än vid egentliga barnhem, t. ex. inom ungdomsvården. Kravet på bättre utbildning för personal med dessa arbetsupp- gifter kan även ha viss ökande effekt på behovet.
Barnavårdslärare: Uppskattning bl. a. med hänsyn tagen till att undervisning i barnavård kommer att ingå på. vissa av grundskolans linjer samt i begränsad omfattning också i fackskolan. Behovsberäkningar pågår inom arbetsmarknads— styrelsen.
Tandsköterska: Uppskattat behov endast i alternativ II. Inga behovsberäkning— ar föreligger. Med hänsyn till folktandvårdens behov av examinerade tandskö- terskor förutsätts en viss ökning av utbildningskapaciteten.
Hushållslärare och textillärare: Behovsberäkningar pågår inom arbetsmark— nadsstyrelsen och synes ge vid handen en ökning av hushållslärarbehovet. Där- emot synes en viss minskning av textillärarbehovet kunna förutses.
Storhushållsföreståndare: Skönsmässig uppskattning. Rubriken innefattar eko- nomiföreståndare, internatföreståndare samt vissa föreståndare vid lunchrum o.d. För närvarande råder viss brist på ekonomiföreståndarinnor. Behovet av välutbildade personer inom restaurangnäringen kan väntas öka i samband med att allt fler personer intar minst ett mål dagligen utom hemmet.
Hushållstekniska kurser: Skönsmässig uppskattning.
Butikskonsulenter: Skönsmässig uppskattning. Direkthsutbildning: Utvecklingen svärbedömbar, inga behovsberäkningar före- ligger. Oförändrad utbildning förutsätts. Grafiska institutets 1-årskurs: Utvecklingen svårbedömbar, inga behovsberäk- ningar föreliggeä. Viss ökning av utbildningen förutsätts. Sjöbefälsutbildning (Däck): Oförändrad utbildning förutsatt. Inget underlag för beräkningar finns för närvarande.
Arbetsledare inom jordbruk: Enligt uppgift från jordbruksdepartementet.
Arbetsledare inom trädgårdsm'm'ngen: Enligt uppgift från jordbruksdepartemen- tet.
Skogsmästarutbildning: Oförändrad intagning förutsatt med hänsyn till minskat arbetskraftsbehov inom skogsbruket.
Apotekstekniker: Ökad utbildningskapacitet vid yrkesskolornas kurser för apo- tekstekniker förutsätts mot bakgrunden av den allmänna tendensen till ökad skolmässig utbildning för sådana kategorier som tidigare fått sin huvudsakliga utbildning på arbetsplatsen.
Trafikvärdinneutbildning: Oförändrad intagning förutsatt bl.a. på grund av svårigheten att bedöma personalbehovet inom civilflyget. Enligt alternativ II fiörutsätts studentexamen som grund.
Hotellutbildning: Skönsmässig uppskattning. Rubriken avser utbildning av den typ som ges på hotellsekreterarkursen vid Stockholms stads restaurangskola. Ut- bildningen gränsar till den merkantila fackskolan.
Postempeditör: Enligt uppgift från generalpoststyrelsen.
T elegrafexpeditör m. fl.: För närvarande antas ca 35—40 elever per kurs. Enligt uppgift från telestyrelsen planerar man för de närmaste åren en kurs om året för att ersätta avgången från yrket. För 1970 förutsätts här oförändrad intag- ning av 40 elever.
Skönhetsvårdsutbildning: Skönsmässig uppskattning av ett visst behov av kos- metologer med mera kvalificerad utbildning.
Konsthantverksutbildning: Några behovsprognoser föreligger inte. Anställnings— möjligheter och framtidsutsikter varierar avsevärt mellan olika fack inom utbild- ningen. Någon anledning att behovsmässigt räkna med någon avsevärd utvidg- ning av konsthantverksutbildningen synes för närvarande inte föreligga. Oför— ändrad intagning förutses därför.
Reklamutbildning: Uppskattning på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens prognos beträffande personalen inom reklamens yrken. (Arbetsmarknadsinfor- mation S Ala/61).
Temtilutbildning: (Mönsterritarutbildningen vid textilinstituten). Inga behovs- beräkningar finnes. Behovet svårbedömbart. Oförändrad utbildningskapacitet förutsätts.
Teaterutbildning: Underlag för bedömning av det framtida behovet saknas. En Viss ökning av utbildningen förutses bl. a. som en följd av den allmänna utveck- lingen mot mera fritid och därmed sammanhängande behov av underhållning och förströelse.
Musikutbildm'ng: Uppskattad siffra med hänsyn tagen till bl.a. bristen på mu- siklärare.
T eckningslärare: Ett visst ökat behov av teckningslärare beräknas med hänsyn till skolväsendets utbyggnad. Enligt alternativ II förutsätts teckningslärarna ha studentexamen som grund.
F otografutbildning: Uppskattningen gjord mot bakgrunden av den tendens som finns att kräva mer skolmässig utbildning samt med hänsyn till de ökade be- hov som bl. a. televisionen kan komma att medföra.
Inseminationsbiträden: En viss ökning av utbildningen förutsedd med tanke på den ökade betydelse som inseminationen fått och som kan beräknas öka ytter- ligare.
Kartrz'tm'ngs- och, ritbiträdesutbildning: Denna utbildning står på gränsen till teknisk utbildning. Med hänsyn till att flertalet utövare är kvinnor kan man räkna med att allmän fackskola (alternativt merkantil fackskola) kan bli en vanlig grund. Enligt alternativ II uppskattas behovet till 1 000. Denna siffra får ses mot bakgrund av att man för närvarande utbildar ca 800 kartriterskor årligen. De mera tekniskt betonade ritbiträdeskursernas elever är inte inräk— nade i denna senare siffra.
Radiotelegrafistutbz'lclning: Inga behovsberäkningar föreligger. Oförändrad ut- bildningskapacitet förutsätts.
Ser vi till situationen 1970 framgår primärmaterial och motiveringar för våra bedömningar, vilka givetvis på många punkter är ytterligt osäkra och disku- tabla, av tabellens anmärkningar. Totalt skulle rekryteringsbehovet uppgå till ca 10 500 enligt alternativ I (oförändrad skolunderbyggnadsnivå), medan beho- vet enligt alternativ II (en höjning av skolunderbyggnadsnivån) skulle uppgå till ca 10 000. Vissa områden har bortfallit, medan andra tillkommit. Alternativ II, som vi själva bedömer som det mest realistiska, ger en antydan om att det pedagogiska arbetsområdet skulle såväl absolut som relativt gå tillbaka (arbets— området kommer helt att domineras av studenter). Enligt båda alternativen ökar det sociala och vårdande arbetsområdet kraftigt (uppgår till ca 60 %). Likaså kvarstår den klart kvinnliga yrkesinriktningen.
Situationen 1970 skulle kunna karakteriseras av följande tabell utvisande de procentuella andelarna av de olika arbetsområdena enligt de båda alternativen.
Tabell 19. Arbetsområden Alt. I Alt. II
1. Pedagogiska ........... 12 7 2. Sociala och vårdande .. . 61 58 3. Hushållstekniska ....... 8 4 4. Arbetsledande ......... 3 3 5. Service ................ 8 8 6. Konstnärliga .......... 7 9 7. Övriga. ................ 1 11
Summa 100 100
Vi har inledningsvis avvisat tanken att den allmänna fackskolan skulle dimen- sioneras med hänsyn till det arbetsmarknadsmässiga behovet av personer, som genomgått denna skolform. Även om våra beräkningar skulle antyda att den
allmänna fackskolan omkring 1970 borde utexaminera ca 10 000 elever, bör man dock ha klart för sig att
1) stora delar av det beräknade rekryteringsbehovet kan komma att tillgo- doses aV personer med studentexamen, avgångsexamen från teknisk eller mer- kantil fackskola eller om än i begränsad utsträckning med avgångsbetyg från någon av linjerna i grundskolan,
2) många elever från den allmänna fackskolan kommer att söka sig till helt andra yrken eller utbildningsvägar än de ovan uppräknade. Det förefaller så- lunda ej orimligt att ett stort antal kommer att söka någon form av kontorsut— bildning, medan andra önskar gå vidare till gymnasium. I ej så få fall torde flickorna vara inriktade på tidiga äktenskap och tar kanske en anställning utan att skaffa sig en yrkesutbildning.
De nu anförda reservationerna jämte siffermaterialets osäkerhet torde klart peka på beräkningarnas begränsade tillförlitlighet som underlag för dimensio- neringen.
Däremot menar vi att beräkningarna givit vid handen att sociala och »vår- dande» ämnen bör vara rikt företrädda på samtliga linjer inom den allmänna fackskolan. Med tanke på att denna fackskola i varje fall till att börja med torde komma att domineras av flickor, är det önskvärt att möjligheter till stu- dier av konsumtionsekonomiska ämnen bör finnas inom hela fackskolan.
Det förefaller vidare rimligt att storleken av dessa båda arbetsområden skulle motivera någon form av linje eller fastare ämnestillval, som medgav fördjup- ning inom något av områdena social- och vårdnadsyrken respektive konsum- tionstekniska yrken. Även om man kunde förutsätta att estetiska ämnen skulle få ett relativt rikligt veckotimtal, kunde det möjligen på vissa större orter anses motiverat att inrätta någon linje eller ämneskombination med tyngdpunkten vad gäller icke obligatoriska ämnen förlagd till estetiska ämnen. I övrigt torde andra arbetsområden kunna få sina intressen tillgodosedda inom den ospecia- liserade fackskolans ram eventuellt med en språklig och en naturvetenskaplig inriktning. Mot bakgrunden av de relativt homogena avnämarområdena med inriktning på sociala och konsumtionsekonomiska yrken kan det diskuteras om någon egentlig linjedelning är nödvändig eller önskvärd redan i första årskursen.
En specialisering, som går längre än vad här angivits, förefaller synnerligen omotiverad, inte minst med hänsyn till den välkända obeständigheten i ung- d)marnas yrkesval vid här berörda åldrar. En hårt driven specialisering kunde härvidlag få olyckliga konsekvenser med hänsyn till ungdomarnas möjligheter att vid fackskolans slut realisera ett mognare och annorlunda yrkesval än det som gjordes vid avslutningen av grundskolan.
Praktikfrågan för den tekniska fackskolan Yttrande av särskilt tillkallad expertgrupp
Återblick på skolberedningens och remissinstansernas synpunkter
I frågan huruvida föregående praktik borde krävas för inträde i fackskola ut- talade skolberedningen, att dylika krav endast borde uppställas för den tekniska fackskolan. Beredningen föreslog, att för inträde iandra årskursen skulle krävas tolv månaders planmässig och allsidig praktik av sådant slag att den skulle utgöra en god förberedelse för studierna inom det område som fackinriktningen i andra årskursen representerar.
Som skäl för införande av praktikkrav vid den tekniska fackskolan anfördes den meningen —— som för övrigt torde vunnit allmän hävd — att teknisk utbild- ning lättare kan meddelas, om den baseras på en viss praktisk-teknisk erfarenhet hos de studerande. Kravet hade här måst givas särskild tyngd på grund av att den tekniska fackskolan enligt skolberedningens intentioner avsågs i framtiden bli norm för den lägre ingenjörsutbildningen och sålunda även komma att rekryteras av elever med relativt lång praktisk verksamhet bakom sig. Bered- ningen var också medveten om att ett rekryteringsmönster för teknisk fackskola, enligt vilket övergång normalt skulle ske direkt från grundskolan och större praktikkrav icke ställas än som kunde uppfyllas genom praktiskt arbete under två sommarferier, kunde leda till att eleverna under utbildningens gång icke skulle hinna uppnå den ålder och mognad, som erfordrades för att de skulle kunna placeras på arbetsuppgifter, för vilka deras utbildning eljest skulle göra dem lämpliga.
Mot bakgrunden bl. a. härav får man se skolberedningens förslag om ett års planmässig och allsidig praktik som ett minimikrav. Genom att låta praktik- kravet avse inträdet i fackskolans andra årskurs markerade skolberedningen, att det vore tillfyllest om praktiken i tiden förlades före studiet av de tekniska till— lämpningsämnena, som nästan helt låg i andra årskursen. Även om tanken på en obruten studiegång för de elever, som går direkt från grundskolan till fack- skolan sålunda hade måst uppgivas, hade man med förslaget om praktikmellan— året dock vunnit, att en direkt övergång från grundskolan till fackskolans första årskurs bleve möjlig. Detta betraktades från rekryteringssynpunkt som en fördel.
Det framgår klart av skolberedningens skrivning, att den intermittenta studie- gången, teori + praktik —|— teori, skulle ses som ett alternativ. För dem som efter grundskolan valt att gå direkt ut i förvärvslivet och där genom praktisk—teknisk verksamhet under ett eller flera år tillägnat sig tillräckliga praktiska erfaren—
heter, skulle ytterligare praktik icke krävas, utan den teoretiska utbildningens två årskurser skulle i dylika fall genomgås i en följd. Genomgången yrkesskola inom området för industri och hantverk eller verkstadsskola torde också ha uLnderförståtts meritera för en sammanhängande tvåårig teoriutbildning, Skol- beredningens positiva inställning till kombinationen praktisk och teoretisk ut- bildning framgår bl. a. av dess uttalande, att det vore i hög grad önskvärt, om fackskolorna komme att betraktas som en naturlig utbildningsväg för de ungdo- mar som efter något eller några års förvärvsarbete ovanpå grundskolan eller efter genomgången yrkesutbildning av annan art än fackskolans önskade åter- uppta eller fortsätta sin utbildning.
I remissvaren lades stor vikt vid praktikfrågan. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och Svenska yr- kesskolföreningen betonade starkt betydelsen av praktik men ifrågasatte om eleverna från de tekniska fackskolorna med sin till ett är begränsade praktik i jämförelse med elever från andra utbildningsvägar på området skulle kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Yrkesskolföreningen talade om »manschett- ingenjörer, som icke känner respektive yrken från grunden». Om man däremot, framhöll föreningen, anvisade en elev utbildningsgång över yrkesskola, förslags- vis tvåårig eller treårig yrkesutbildning med inbyggt första år i fackskolan, skulle förhållandet bli helt annorlunda.
Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund betonade starkt det praktiska yrkeskunnandet hos den här avsedda kategorin av tek- niker. Eleverna borde före inträdet i teknisk fackskola helst ha genomgått full- ständig yrkesutbildning, framhöll organisationerna men tillade, att den före- slagna ettåriga studiepraktiken i vart fall bör vara ett minimum i fråga om praktisk erfarenhet. Utformningen av denna praktik måste enligt organisatio- nerna ägnas stor omsorg i samarbete mellan skola och näringsliv. En önskvärd anpassning till näringslivets behov kunde annars äventyras.
Tekniska läroverkens lärarförbund instämde i princip i skolberedningens för- slag om erforderlig praktik. Förbundet framförde vidare tanken på att parallellt med de tvååriga fackskolorna försöksvis upprätta en treårig sådan, där praktik inlägges i skolverkstad och således teori och praktik kan samspela; detta skulle inte medföra någon förlängning av den avsedda totala utbildningstiden.
Kollegienärnnden vid Chalmers tekniska högskola hade intet att erinra mot att praktiktiden sattes så lång som tolv månader. Däremot vände sig kollegiet bestämt mot att den teoretiska studiegången skulle avbrytas av ett praktikår mellan fackskolans båda årskurser. Ett sådant avbrott befarades komma att in- verka negativt på elevernas förmåga att tillägna sig den digra andra årskursen. Praktiken borde i stället förläggas dels före första årskursen vid fackskolan, dels till sommaren mellan första och andra årskursen.
Tekniska läroverkens ingenjörsförbund tillstyrkte det av beredningen fram- lagda förslaget beträffande praktikfordringarna under förutsättning att detalj- bestämmelser finge utformas i samråd mellan näringsliv och skola.
Överstyrelsen för yrkesutbildning hade intet att erinra gentemot förslaget att i studietiden för den tekniska fackskolans del lägga in ett praktikår. Det ansågs självfallet att värdet av studierna måste bli väsentligt större, om de kombinera— des med praktik av denna omfattning. Även studier vid verkstadsskola borde enligt överstyrelsens mening få tillgodoräknas som praktik.
Skolöverstyrelsen tillstyrkte likaså lärogången med inlagt praktikår, varvid betonades, att praktiken skulle styras från skolan.
Expertgruppen konstaterar, att remissinstanserna nära nog enhälligt fram- hållit praktikens stora betydelse för den tekniska undervisningen på den aktuella nivån.
Expertgruppens syn på praktikfrågan
För att ge en närmare bakgrund till sitt ställningstagande i frågan vill gruppen redovisa några allmänna synpunkter på basis av skolberedningens förslag.
Utbildningens mål är att inrikta de studerande på en kommande ingenjörs— mässig verksamhet, som är övervägande praktiskt och i mindre utsträckning teoretiskt inriktad. Som exempel på framtida verksamhetsområden kan nämnas: arbetsledning, planering, produktionsberedning, produktutveckling, kontroll, ra- tionalisering, arbetsstudieverksamhet, konstruktion etc. När det gäller utbildning med sikte på en framtida verksamhet inom exempelvis arbetsledning, arbets- beredning och produktion, kan man med större skäl tala om de studerandes be- hov av praktisk, industriell erfarenhet än när det gäller en undervisning, som är inriktad mer på teoretiskt betonade arbetsuppgifter.
Den tekniska fackskolan bör utformas så, att den kan tillgodose deras önske- mål som har intresse för och är inriktade på uppgifter, vilka för sin lösning vis- serligen kräver någon teoretisk underbyggnad men framför allt tekniskt omdöme och praktisk läggning. Uppövandet av förmågan att tillämpa relativt begrän— sade teoretiska kunskaper på tekniska problem bör ges dominerande plats i ut- bildningen.
En sådan syn på utbildningen bör leda till att intagningsbestämmelserna för fackskolan utformas så, att inträde för sökande med omfattande praktiska erfa- renheter underlättas. Studerande utan tidigare praktik bör samtidigt beredas till— fälle att så snart som möjligt bekanta sig med industriella driftsförhållanden eller annan yrkesmässig teknisk verksamhet.
En betydelsefull faktor i teknisk undervisning är elevernas mognadsgrad. Tek- nikerutbildningen i Sverige har tidigare endast i mindre omfattning tagit emot 16-åriga elever, varför mycket begränsad erfarenhet av deras studie- resultat står till förfogande. Endast en mindre del av de i tekniskt gymnasiums första klass intagna eleverna är högst 16 år. Vid de tekniska gymnasiernas spc— cialkurslinjer är lägsta inträdesålder 17 år och medianåldern vid inträdet torde ligga över 20 år. De kommunala tekniska skolorna torde härvidlag inta en mel- lanställning.
Vid lösandet även av sådana konstruktiva problem som ställes i undervis- ningen inverkar en mångfald faktorer, krav på funktion, kvalitet, kostnad, till- verkningsmöjligheter, material m.m., vilkas bedömande starkt sammanhänger med den allmänna mognaden. Det har mot den bakgrunden ansetts alltför opti- mistiskt att räkna med 16—18 år som den normala åldern för studier vid teknisk fackskola. Expertgruppen är övertygad om att flertalet elever bättre skulle kunna tillgodogöra sig de tekniska studierna sedan de antingen genomgått praktisk utbildning eller förvärvat motsvarande kunskaper eller erfarenheter av industriellt arbete och vill därför förorda en utveckling, enligt vilken inträde i teknisk fackskola sker först då erforderlig praktisk-teknisk erfarenhet kunnat vinnas. Gruppen har likväl önskat bibehålla möjligheten till övergång från grundskolan direkt till fackskolans första årskurs. Den ettåriga obligatoriska praktiken mellan första och andra årskursen blir för elever som väljer sist— i nämnda utbildningsväg också en åldersspärr. Praktikmellanåret ger sålunda en garanti för att andra årskursen med huvudsakligen tekniska tillämpningsämnen [ i varje fall normalt icke påbörjas tidigare än vid 18 års ålder.
Erfarenheterna från utlandet visar, att man där i regel fäster större vikt vid praktik som grund för teknisk utbildning än vad vi är benägna att göra. I ett stort antal länder är ingenjörsutbildningen på låg— och mellanstadiet utformad så, att den genomgås på basis av större praktik än fallet är i Sverige. I Danmark, Tyskland och Schweiz bygger den ofta på fullständig lärlingsutbildning inom något praktiskt yrkesområde, och minimikraven i fråga om praktik ligger eljest omkring två år. I England utgöres stommen av den tekniska utbildningen av ett slags växelutbildning (sandwich-kurser med perioder om 4——6 månader eller teoriundervisning en heldag i veckan under 3—5 år jämsides med industriell anställning; ledighet från arbetet medgives i båda fallen utan löneavdrag). I Holland har man ett obligatoriskt praktikår mellan den andra och tredje (sista) årskursen vid läroanstalter, som närmast motsvarar våra tekniska gymnasier.
Det samarbete mellan skolan och den lokala industrin som är en förutsättning för växelutbildning, har vidare visat sig vara till ömsesidig båtnad för de båda kontrahenterna. Det ligger i skolans intresse att planera för elevernas praktik i samråd med vederbörande arbetsgivare, och det kan för industrin vara av värde att samråda med skolan om sina anställdas fortbildning och även att nyrekrytera folk från den skola den samarbetar med.
En utveckling på den tekniska undervisningens område i Sverige som leder till ökat samarbete mellan skolan och industrin bör enligt expertgruppen på allt sätt uppmuntras.
Att bygga en viss del av teknikerutbildningen uteslutande på genomgången fullständig praktisk yrkesutbildning —- som fallet alltså är i vissa länder _ är en tanke, som man hittills icke närmare synes ha övervägt i Sverige. Betänklig- heterna torde väl i första hand grunda sig på den synpunkten, att man genom direkta krav på manuell färdighet utestänger en kategori, som utan att ha en sådan likväl kan komma att väl fylla många teknikerfunktioner. Även om tek-
nikern i de flesta fall i detalj bör vara förtrogen med manuellt arbete så beh över han för den skull ej som regel äga yrkesarbetarens färdighet.
Expertgruppen har vid bedömningen av framförda förslag och synpunkter funnit att målet för den tekniska fackskolans praktik kan formuleras enligt, föl— jande:
1. Praktiken skall ge stöd för de teoretiska studierna, i första hand i de tek— niska tillämpningsämnena.
2. Praktiken skall ge stöd för och vara bakgrund till en kommande verksamhet med krav på såväl gott praktiskt kunnande som vissa teoretiska, tekniska in- sikter.
Praktiken bör i första hand hänföras till manuellt praktiskt arbete och avse att ge såväl tekniska som sociala och organisatoriska miljöerfarenheter.
Expertgruppen delar Svenska arbetsgivareföreningens och Sveriges industri- förbunds synpunkter i fråga om praktiken och anser, att det är av mycket betydande värde för undervisningen i fackskolan och för uppnåendet av dess mål om eleverna före inträdet förvärvat praktiska erfarenheter genom flerårig yrkesverksamhet eller fullständig utbildning i yrkesskola.
Expertgruppen anser emellertid att det av skolberedningen föreslagna praktik- året insprängt mellan de bägge teoretiska studieåren kan utgöra ett acceptabelt alternativ. En förutsättning här är dock att praktikåret får en styrd utformning. Härav kan också dragas den slutsatsen, att gruppen finner praktik som full- gjorts i annan ordning, för att få samma värde som den styrda praktiken, i regel bör vara av längre omfattning. Förpraktiken för den som avser att genomgå fackskolans båda årskurser i en följd måste sålunda bedömas ur kvalitativ syn- punkt, varvid kravet i fråga om tidslängd mången gång måste gå utöver de tolv månaderna.
Förslag till utformning av ett års styrd praktik
Praktiken bör vara strängt inriktad på den facklinje, och i förekommande fall på den gren, som teoriutbildningen avser. Som tidigare anförts bör tyngdpunkten ligga på manuellt arbete.
Då det på grund av elevernas i vissa fall låga ålder och ringa erfarenhet av industriellt arbete kan uppstå stora svårigheter att placera dem i produktionen, är det nödvändigt att på bästa sätt förbereda dem för den egentliga praktiken.
Expertgruppen föreslår därför att praktiken delas upp i två delar, en första grundutbildning och en andra egentlig praktikperiod, industripraktik, som i samband med praktiskt arbete omfattar studier av tekniska, sociala och orga- nisatoriska miljöförhållanden.
Grundutbildningen tänkes bli genomförd med hjälp av yrkesskolornas resur- ser, där lärarexpertis och teknisk utrustning bör kunna utnyttjas på kvälls- och ferietid. Det kan i sammanhanget påpekas, att gymnasieutredningen har angivit en motsvarande lösning för det tekniska gymnasiets praktikfråga.
A. Praktisk skolmässig grundutbildning MÅZL
Utbiildningens mål är att ge praktikanterna grundläggande utbildning inom respektive yrkesområde syftande till förbättrade förutsättningar för dem, att under den egentliga praktiken placeras och deltaga i ur utbildningssynpunkt lämpligt produktivt, manuellt arbete, samt att tillgodogöra sig erfarenheterna fråm den påbörjade egentliga praktiken.
H U V U D M 0 M E NT (beträffande fördelning på olika linjer, se kursplan nedan)
Bänxkarbete: övningar i att använda vanligast förekommande handverktyg och bänkutrust- ning. Borrning: övningar i sådana borrningsmoment, som har nära anknytning till bänkarbe- tets uppgifter, och som samtidigt kan utgöra grundval för mer kvalificerade bnorrningsoperationer i skilda verktygsmaskiner. Mätning: genomgång och övning i användning av de vanligaste mätdonen. Supportsvarvning: grundläggande utbildning. Fräsning: grundläggande utbildning. Svetsning, hårdlödning och skärning: orienteringskurs. leuklödning:
övningar i grundläggande mjuklödning, med inriktning mot elektroteknisk linje. Grundläggande elarbete svagström:
grundläggande kopplings- och monteringsarbete, utsyning av ledningsstam- mar. Grundläggande elarbete starkström:
grundläggande installationsarbete, elmaskinarbete. Murningsarbete:
genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Träarbete:
genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Specialarbete:
genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Tillämpningsövning:
kombination av murnings—, trä— och specialarbete inom ramen för ett arbets—
objekt.
Kemisk laboratorieteknik: grundläggande utbildning omfattande även glasarbete och svetsning av plaster.
Kursplan och ämnesfördelning. Detaljkursplan, se bilaga till detta yttrande Ovanstående huvudmoment föreslås bli sammansatta enligt nedanstående sam- manställning för aktuella linjer och grenar.
Maskin- Elteknisk linje Bygg- Kemi-
t k 'k tk 'k t k 'k Huvudmoment 111111: Elkraft Elektronik auf; en:;
tim. tim- tim- tim. tim.
Bänkarbete .......................... 35 35 35 Borrning ............................ 25 25 25 Mätning 10 10 10 Supportsvarvning 70 Fräsning Svetsning, hårdlödning och skärning . . . . 70 Mjuklödning ......................... Grundläggande elarbete
starks tröm ......................... Murningsarbete Träarbete Specialarbete Tillämpningsövning Kemisk laboratorieteknik .............
Antal timmar 210 210 210 160
* Två av dessa tre ämnen skall väljas med hänsyn till efterföljande egentlig praktik ” Ett av dessa tre ämnen skall väljas
Utläggningen av de 210 undervisningstimmarna för den maskintekniska, el- tekniska och kemitekniska linjen föreslås ske dels med fyra veckotimmar under hela det första studieåret, dels med två. veckors heltidsundervisning omedelbart efter det första läsårets slut.
Undervisningen måste ses som en organisk enhet, dock kan de ingående hu- vudmomenten genomgås i den ordning som kan komma att bli betingad av bl.a. tillgång på undervisningslokaler, lärarkrafter, maskinell utrustning och andra lokala förhållanden.
Den byggtekniska linjens 160 timmar föreslås förlagda till dagtid under juni månad, varvid samordning med motsvarande utbildning för det tekniska gymnasiet blir möjlig. Expertgruppen vill emellertid i sammanhanget peka på den omständigheten, att byggyrkesutbildningens lärare normalt inte kan ut— nyttjas för detta ändamål. Man måste därför anskaffa speciella instruktörer för praktikanternas grundutbildning. Däremot torde yrkesskolornas lokaler och tek- niska utrustning finnas disponibla i stor utsträckning.
Kemisk laboratorieteknik förlägges lämpligen huvudsakligen till heltidsunder- visningen efter första läsårets slut och bedrives vid laborantskola eller annat tillgängligt skollaboratorium.
Expertgruppen vill framhålla att här föreslagen grundutbildning måste betrak- tas som ett minimiprogram. Med hänsyn till den begränsade utbildningstiden måste starkt betonas att utbildningen bedrives systematiskt med hjälp av befintliga skrivna arbetsinstruktioner.
B.. Egentlig praktik
Den skolmässiga utbildningen avser att underlätta för praktikanterna att erhålla lämpliga praktikanställningar. Syftet med dessa är att ge eleverna:
a) erfarenhet av de miljöbetingade tekniska förutsättningarna för manuellt ar- bete beträffande kvalitet och kvantitet samt övriga förekommande tekniska arbetsplatsförhållanden av skilda slag, erfarenhet av de sociala och psykologiska miljöbetingelserna för manuellt arbete och viss manuell yrkesfärdighet.
Praktiken bör, med hänsyn till vald linje och gren, vara specialiserad och före- slås få följande huvudinriktning.
1. Maskinteknisk linje
Arbetet bör först förekomma inom något av de yrkesområden, som förekommit under grundutbildningen såsom bänkarbete, svarvning, fräsning, svetsning eller kontrollarbete. Sysselsättningen bör därefter växla så att en så allsidig praktik som möjligt kan erhållas.
Med hänsyn till erhållen utbildning blir det säkert möjligt för praktikanterna att efter erforderlig instruktion utföra även andra förekommande arbeten än sådana de kommit i kontakt med under grundutbildningen.
På företag med speciella produktionsinriktningar bör självfallet praktiken även kunna inriktas mot exempelvis plåtarbete eller gjuteriarbete.
2. Elteknisk linje, elkraftgren Anställning bör ske vid företag enligt något av följande alternativ:
a) Elektrisk monteringsavdelning:
arbete med hopsättning av elektriska maskiner, instrument, apparater och utrustningar samt montering och koppling av dessa i större enheter.
b) Elektrisk lindningsavdelning:
arbete med lindning av olika elmaskiner eller transformatorer.
c) Elektrisk installationsfirma eller elektrisk underhållsavdelning vid företag: arbete med installation av kraft och belysning samt montering, inkoppling och reparation av olika elektriska instrument, apparater och maskiner.
Om möjligt bör flyttning mellan olika avdelningar komma till stånd för att praktiken skall bli mer omväxlande.
3. Elteknisk linje, elektronikgren
a) Servicefirma för radio—TV eller serviceavdelning vid företag som tillverkar radio-TV eller telefonutrustningar:
arbete med felsökning, reparation och trimning av radio, TV, bandspelare, telefonutrustningar o. d.
b) Elektrisk monteringsavdelning:
arbete med hopsättning av radio, TV, bandspelare, telefonutrustningar, elek- troniska instrument o.d. samt montering och koppling av olika elektroniska eller teletekniska instrument och apparater i större enheter.
c) Elektriskt provrum eller laboratorium för elektronik- eller teletekniska ut— rustningar:
arbete med uppkopplingar, mätning, experimentarbete, montering och kopp- ling av elektroniska eller teletekniska instrument, apparater och utrustningar.
Om möjligt bör flyttning mellan olika avdelningar ske för att ge större all- sidighet.
4. Byggteknisk linje
En inledande och dominerande del av praktiken bör utgöras av manuellt arbete inom ett eller flera av de tre byggnadsyrkena murningsarbete, träarbete och specialarbete. Det är av största betydelse att praktikanten därvid får deltaga i det direkta yrkesarbetet.
Möjlighet för fackskoleleven att fullgöra en viss del av praktiken som biträde åt arbetsledare eller vid konstruktions- och arkitektkontor bör emellertid också lämnas öppen. De erfarenheter av tekniska miljöbetingelser och industriell orga- nisation som eleven härigenom kan göra får tillskrivas så stor betydelse att de motiverar ett visst inslag av denna typ av praktik, dock i begränsad omfattning.
5. Kemiteknisk linje
Praktikarbetet bör utföras vid producerande kemisk industri och avse helst båda av följande slag av arbeten:
a) Laboratoriearbete med möjlighet att deltaga i analyser och undersökningar av såväl råvaror som olika halvfabrikat och färdiga produkter. Både praktiskt, rent kemiskt arbete och arbete med vanligen förekommande apparatur är önsk- värt. Syntetiskt laboratoriearbete ger också god praktisk erfarenhet.
b) Produktionsarbete. Arbete i stor laboratorieskala eller liten industriell skala
är önskvärt för att ge påtaglig erfarenhet av vad som sker i processerna, men även inblick i den fullstora skalans problem ger en praktikant värdefull erfaren- het.
C. Miljöstmlier under den egentliga praktikperioden
I samband med och under den egentliga praktiken bör praktikanterna utföra konkreta av skolan tilldelade arbetsuppgifter avseende tekniska, organisatoriska eller sociala miljöförhållanden.
Nedanstående ämnen kan tjäna som exempel på sådant som kan göras till föremål för studierna i fråga.
I Arbetsplatsens personalorganisation (org.plan).
l Olika avdelningars och sektioners organisation och uppgifter. * Arbetsledaren som personalledare, teknisk ledare.
] Arbetsplatsens skyddsverksamhet. l Arbetsplatsens utbildnings- och upplärningsverksamhet.
l Trötthet —- monotona rutiner, fysisk avspänning, buller etc.
l Arbetsplatsens anpassning till människan.
Utformning av golv och trappor — lämplighet ur olika synpunkter. Kassation -— anledningar, omfattning, kostnader. Arbetskläder —- förekommande utrustning och dess lämplighet. Tidsförluster på grund av långa avstånd till förråd, förmanskontor etc. Rasten — placering med hänsyn till trötthetskurvan, behovet av föda etc. Råvaruhanteringen. Underhåll och service på maskinerna. Verktyg -—— kvalitet, ändamålsenlighet, vård, utbytesorganisation, underhåll. Produkt- och materialkontroll — egen och utomståendes (myndigheter m.fl.). Interna och externa transporter. Avfallshantering. Lagerhantering. Förrådsverksamhet. Informationsverksamhet — jämförelse mellan olika metoder: anslagstavla, per— l sonaltidning etc. Rökning på arbetsplatsen — rökraster, rökzoner, brandskyddsföreskrifter etc. ' Intresse för företagets framtidsplaner. i Intresse för information om företaget. Attityd mot och efterlevnad av reglementen och föreskrifter. I Aktivitet i förslagsverksamhet. ' En arbetsmaskins uppbyggnad och funktion. En grundläggningsmetod. Lindning av elmotor etc.
Praktikanterna bör utföra två miljöstudieuppgifter under praktikåret och till skolan inlämna skriftlig rapport som det praktikgivande företaget först skall ha tagit del av. De skriftliga rapporterna bör kunna utnyttjas under det sista stu- dieåret inom teoriämnena samhällskunskap, företagsekonomi, ergonomi och pro- duktionsteknik m. fl.
I samband med skolans fördelning av dessa studieuppgifter bör eleverna er- hålla viss hjälp med ämnenas disponering. Givetvis bör också det aktuella före- taget ha möjligheter att påverka valet av studieuppgift.
Organisation och styrning av praktiken Det har tidigare anförts att praktiken bör bestå dels av skolmässig grundutbild- ning, dels av egentlig praktik. Expertgruppen förutsätter att dessa bägge delar får inrymmas i den av skolberedningen föreslagna tiden tolv månader. Normalt borde därför den egentliga praktiken kunna påbörjas omkring den 1 augusti och fortgå till den 1 juli påföljande år, varvid förutsättes att juli är semestermånad. Beträffande förmedlingen av praktikplatser pågår för närvarande en utredning under arbetsmarknadsstyrelsen, som kan väntas ge närmare anvisningar om formerna för denna organisation.
Skolans övervakning av praktiken Expertgruppen vill hänvisa till vad som i detta ärende anförts i gymnasieutred— ningens betänkande (SOU 1963: 42 s. 393) och citerar:
»I rådande system har skolan knappast haft medinflytande i eller på något sätt kontrol- lerat eller styrt praktiken eller medvetet utnyttjat den direkt i undervisningen. I det system som nu föreslås tar skolan helt hand om den första praktiken som sker under skol- mässiga former. Avsikten med den andra delen, miljöpraktiken, är att den skall direkt utnyttjas i studierna.
För att praktiken skall få avsedd verkan måste någon eller några av skolans befattnings— havare få till uppgift att speciellt följa den.
Dessa bör som nämnts vara lärare i tekniska ämnen och skall bl.a. ge gymnasisterna de tidigare beskrivna speciella uppdrag som de skall utföra under praktiken samt övervaka att de redovisar dem under påföljande hösttermin.
Då meningen är, att den industriella praktiken skall vara en del av utbildningen och att man i den övriga undervisningen skall anknyta härtill, är det lämpligast att en gymna— sielärare inom varje fack får i uppgift att följa upp praktikfrågorna.
Företagens utbildningsledare skulle kunna vara till god hjälp vid utformning och ge- nomförande av denna praktik. Önskvärt vore därför, att de finge tillfälle att ägna tid åt denna. verksamhet.»
Till detta vill expertgruppen foga att »praktikläraren» även bör ansvara för att den skolmässiga grundutbildningen kommer att genomföras enligt angivet program.
Praktikläraren bör ha möjlighet att påverka genomförandet av praktiken, dels vid val av praktikplatser dels också genom omplaceringar under praktiktiden.
Den för praktiken ansvarige bör ha goda möjligheter att biträda rektor med råd och synpunkter i samband med värdering av praktik som fullföljts på annat sätt än genom verkstadsskoleutbildning eller här föreslagen ettårig styrd praktik.
Expertgruppen kan ej nu närmare taga ställning till på vilka grunder här nämnd annan praktik skall värderas, men förutsätter att lämpliga anvisningar utarbetas till stöd för sådan värdering.
Som ett ytterligare led i skolans möjlighet att övervaka och styra praktiken föreslår gruppen att praktikanterna ålägges att kontinuerligt till skolan avge rapporter angående praktikarbetet. Sådana rapporter bör förslagsvis avges en gång per månad och innehålla kortfattade uppgifter om vad praktikanterna inom olika avsnitt av sin verksamhet varit sysselsatta med, samt även en något längre sammanfattning om månadens arbete och praktiska erfarenheter av det- samma. Det förutsättes att rapporterna granskas och signeras av vederbörande praktikgivande företag.
Rapporterna bör kunna vara värdefulla hjälpmedel såväl för bedömningen av själva praktikens värde som för registrering av praktikanternas närvaro på arbetsplatserna.
För att ge fast förankring åt skolans möjligheter att påverka praktiken anser expertgruppen att fackskoleleverna under praktiktid, som ligger mellan första och andra årskursen, formellt skall betraktas som skolelever.
Expertgruppen vill genom de här föreslagna åtgärderna klart slå fast nödvän- digheten av att skolan påtar sig ett omfattande ansvar för såväl kvalitativ som kvantitativ kontroll av praktiken. De föreslagna praktiklärarnas verksamhet bör också kunna bli av stor betydelse för ett ökat samarbete i praktikfrågorna mel— lan skola och näringsliv.
Slutligen vill expertgruppen också erinra om nödvändigheten av att formella frågor i samband med arbetslöner, försäkringar, tjänstepensioner m.m. för prak- tikanterna löses i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Expert— gruppen har inte haft möjlighet att gå in på dessa frågor men förutsätter att de blir föremål för närmare utredning. Det är angeläget att det skapas grund- läggande förutsättningar för en enhetlig och allmänt omsluten policy även be- träffande dessa i sammanhanget sekundära problem. Det är också angeläget att åstadkomma en rimlig fördelning av de kostnader, som uppstår i samband härmed, mellan skola och näringsliv.
På fackskoleutredningens uppdrag:
Nils-Olof Elfman. Kjell Lundfeldt Karl-Rune Staf
Praktisk skolmässig grundutbildning
Detaljkursplan Numrering hänför sig till befintliga arbetsinstruktioner för lärare utgivna av Sveriges Verkstadsförening och Byggnadsindustrins Yrkesnämnd.
Bänkarbete
5. (i. . Filövning — filförning 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 23.
Olika typer av verkstadsfilar Filarnas skötsel
Filövning —— planfilning Bågfilning, val av blad, sågövning Filövning -—— vinkel- och dragfilning Hammare
Ritsning
Filning efter rits, filning av radie Skruvnycklar — typer — användning Gängning med handgängtappar Skruvmejslar Putsning med slipduk Siffer- och bokstavsstansar
Borrning
)—
m-JQFIO-F-WN
. Orientering om borrning . Borrmaskinens manövrering . Fastspänning av arbetsstycken . Rengöring och smörjning av maskin Verktygsmaterial . Material som bearbetas . Val av skärverktyg . Fastspänning av skärverktyg . Val av skärhastighet . Kyl- och skärvätskor . Borrning av genomgående hål . Konisk försänkm'ng . Borrning av hål under 3 mm . Borrning av bottenhål . Cylindrisk försänkning . Brotschning av cylindriska. hål . Borrning av hål för gängor . Slipning av borr
M ä tning Genomgång och användning av:
—!Ule)>—4
. Stålskala
. Skjutmått och djupmått . Anslagsvinkel
. Mikrometer . Håltolk
8.
9. 12. 13. 16. 17. 20. 22. 24. 25. 26.
Bilaga till yttrande i praktikfrågan
Haktolk Mätklocka Vinkelmätare (gradvinkel) Gängtolk och gängringtolk Toleranser och beteckningar Ytjämnhetsbeteckningar Fot- och krumpassare Gäng'mall Radiemall Bladmått Kontolk och konringtolk
Supportsvarvni'ng
mami-|
sun-4
23. 24. 27. 29. 30. 31.
uowmgmm»
. Orientering om svarvning . Supportsvarvens manövrering . Fastspänning av arbetsstycken . Rengöring och smörjning av maskin . Fastspänning i chuck och stålfäste . Plansvarvning (bandmatning)
Plansvarvning (automatisk matning)
. Längdsvarvning (handmatning) . Längdsvarvning (automatisk matning) . Material som bearbetas . Dubbhålsborrning, längdsvarvning
(chuck-dubb)
. Svarvstålens verktygsvinklar 13 . 14. 15 . 16 . 1 7. 18. 1 9. 20. 21 . 22.
Avstickning Skärhastighet Verktygsmaterial
Val av svarvstål Borrning i svarv
Grov- och finsvarvning Riktlinjer för skärdata Invändig svarvning Brotschning i svarv Gängning med gängsnitt, utvändig svarvning Gängning med gängtapp Slipning av svarvstål Lettring Svarvning av utvändig kona Svarvning av invändig kona Längdsvarvning mellan dubbar
F ritsning . Orientering om fräsning
. Fräsmaskinens manövrering . Fastspänning av arbetsstycken . Rengöring och smörjning av maskin . Orientering om fräsar Fastspänning av fräsar . F räsning med pinnfräs . lNIatcrial som bearbetas . Fräsning med slitsfräs . Verktygsmaterial . Planfräsning med ändplanfräs
Howm—igamm-wm—
I—lD—l
Svetsning, hårdlödning och skärning Den föreliggande planen har uteslutande praktisk karaktär. Den för de praktiska öv- ningarna nödvändiga teorin har dock förts samman i en särskild teoridel, där läraren har bättre förutsättningar att ge erforder- liga instruktioner.
Ordningsföljden mellan teorimomenten respektive övningarna skall bibehållas. Sam-
så långt det är möjligt eftersträvas, så att respektive teorimoment omedelbart kom— mer att följas av övning eller demonstra- tion.
Övningstiderna, i lektionstimmar, är be-
12. Val av varvtal, skärhastighet och matning 13. Planfräsning med fräshuvud 14. Enkel delning i delningsdocka 15. Planfräsning 16. Fräsning med kilspärsfräs 17. Fräsning av T-spår 18. Fräsning med satsfräsar 19. Fräsning med vinkelfräs 20. Borrning och brotschning 21. Vinkeldelning i delningsdocka
räknade för en kursdeltagare vid varje svetsplats, och dessa liksom tiderna för teorimomenten är införda i kolumn 1. Där har även införts:
G, för gassvetsning,hårdlödning, skärning och riktning; B, för bägsvetsning, gasbågsvetsning och motståndssvetsning.
Antalet kursdeltagare bör för en lärare i svetsarbete vara minst 8 men ej överstiga 12.
Undervisningen skall meddelas av därtill behörig lärare.
| stämmighet mellan teori och praktik skall Svetsteorz' Lektion lastniktions- Innehåll nr hänvrsnmg G+B 1—2 1 Orientering om svets- och lödmetoder G 3 2———5, 14:I, II, Svetsgaser IV, V, VI G4 2—3, 6—13, Apparater och tillbehör, samt dessas behandling ur & 14:I—IV och säkerhetssynpunkt VI, 15 G 5 11, 15 Svetslågan G 6 12, 17—22, 27, Gasskärning och mejsling 28—33, bild 34 | 35—38, 40—44 Anm. 1 I G 7 45, 46 Gassvetsmetoder, fogtyper, svetslägen och dessas samband Anm. 1 B 9 Elektrotekniska grundbegrepp tillämpade på bågsvetsning B 11—12 Svetsströmkällor, olika typer, inkoppling och start samt
skötsel och värd.
Lektion Instruktions- nr hänvisning Innehåll B 13 Bågens arbetssätt B 14 Elektriska säkerhetsföreskrifter, risker med hänsyn till person och egendom B 15 Elektroder, funktion, olika typer och vård G+B 16—17 78 Metaller, strukturer och egenskaper G+B 18 47 Orientering om olegerade och låglegerade ståls framställ- ning och svetsbarhet. Synpunkter på val av grundma— terial G 19 47 Synpunkter på. val av tillsatsmaterial B 20 Synpunkter på val av elektrod G+B 21 48, 77 F örstörande och oförstörande provmetoder, normer och föreskrifter G+B 22 48 Svetsfel, orsaker och inverkan samt hur man undviker svetsfel G+B 23 9, 92—94 Utvidgning och krympning samt begränsning av spän— Anm. 1 ningar och deformationer G 24 Anm. 1 Svetsade plåt-, rör— och profilkonstruktioner B 25 Svetsade stålkonstruktioner G+B 26 Svetsning av tunnplåt G+B 27 71 Svetsning av rostfritt stål G+B 28 70 Svetsning av gjutjärn och aducergods B 29 Svetsning av manganstål och icke-järnmetaller G 30 72, 73, 74, 76 Svetsning av koppar och dess legeringar, pressgjuten zink och bly G 31 75 Svetsning av aluminium och dess legeringar G+B 32—33 47, 90, 91 På- och hårdsvetsning G 34—35 79—86, 88—89 Svets- och hårdlödning G 36 92, 95, 96 Gaslågans övriga användning B 37 Automatsvetsning G+B 38 Nya metoder och tillämpningsområden samt utvecklings- tendenser G+B 39 2, 3, 7, 9, 14— Hälsorisker i samband med svetsning och skärning 16 Anm. 2 G+B 40 2, 3, 7, 9, 14, Brandrisker i samband med svetsning och skärning 15 Anm. 2 G+B 41 Skriftligt förhör
Anm. 1: Se i övrigt instruktionerna för motsvarande arbeten Anm. 2: Se i övrigt punkt 1 i varje svets-, löd— och skärinstruktion
Sivetsarbete
0,7ng Instruktions- Innehåll m,. hanVISmn g
G 1 10, 11, 13 Instruktion av svetsapparaturens montering och skötsel, tändning och reglering av lågan etc. G 2 45, 49 Frånsvetsning utan tillsatsmaterial i flänsad fog G 3 51 Frånsvetsning i 2 mm stålplåt i stumfog G 4 45, 50 Motsvetsning. Tråd och brännarföring övas på stålplåt i raka strängar G 5—6 45, 48, 52 Motsvetsning i 3 mm stålplåt i stumfog med efterföijan- de böjprov G 7 12, 22—27 Gasskärning med handskärbrännare G 8 81—83, 85 Hårdlödning av aluminiumplåt, rör och nipplar G 9 81—84, 86 Hårdlödning av plåt, rör och nipplar av stål, koppar och massmg G 10—11 92—94 Riktning av tunnplåt och balk G 12—14 9, 28, 29, 45, 48, Demonstrationer av 52, 67—70, svetsning i 8 mm stålplåt (ur den hopsvetsade plåten ut- delvis 75, skäres två provstavar av vilka den ena normaliseras var- 73—74, 78, efter bägge förses med sådan anvisning att stavarna kan
2" och 5”, pressgjutna zinklegeringar, bly, aluminiumgjut- gods och gjutjärn (svetsning och svetslödning) samt hård—
delvis 88, 90 slås av för att jämföra strukturen), rundstång 1”, rör svetsning och gasmejsling
B 15 Instruktion av olika strömkällor och deras inställnings- möjligheter, elektrodhållare, kablar och diverse tillbehör B 16 Bågens tändning, korrekt båglängd, avslutning. Elektrodföring övas på plåt i raka strängar B 17 Svetsning av 10 mm stålplåt i T-fog B 18 Svetsning av 10 mm stålplåt i överlappsfog B 19—20 Svetsning av 10 mm stålplåt i stumfog med efterföljande böjprov B21 Demonstration av stålsvetsning i T-fog i vertikal och underuppläge B 22—23 Svetsning av stålprofil B24 Svetsning av stålrör till fläns
B 26 Demonstrationssvetsning av axel av kromnickelstål
a) med felaktigt vald elektrod b) med riktigt vald elektrod
B 27 Demonstrationssvetsning av gjutjärn a) med felaktigt vald elektrod 13) med riktigt vald elektrod B 28—29 Demonstrationer av svetsning i brons och aluminium samt påsvetsning med hårdsvetselektroder. Argonbågsvets— ning och motståndsvetsning demonstreras där så är möj-
[ B 25 Svetsning av stålplåt och rostfritt stål i 1,0—2,5 mm
Mjuklödm'ng
1. Orientering om lödning 2. Orientering om olika mjuklödningsme- toder
. Lödverktyg . Mjuklod . Flussmedel
. Olika metallers lödbarhet
. Val av lödkolv . Lödkolvens skötsel
. Inverkande faktorer på lödfogens håll- fasthet 10. Förbehandling av detaljer och rengö- ring 13. Kontroll av lödförbindningar
15. Lödning på temperaturkänsliga kom- ponenter 16. Dopplödning 17. Lödning av skarv på klenare ledare 18. Lödning på lödöron
19. Lödning av koaxialstift 21. Lödning och utbyte av komponenter på. tryckta ledningskort 22. Lödning på rörhållare
24. Lödning på skärmad ledning
25. Lödning av grövre kabelsko på mång- trådig ledare 28. Motståndslödning 32. Lödning av plåtfog
Com—IGUINF—QJ
Grundläggande elarbete, svagström
Montering och koppling
hIontering och koppling av olika kompo- nenter Avisolering av olika typer av ledare Olika metoder för märkning av ledningar Tillverkning av ledningsmall Utsyning av ledningar på ledningsmall Montering av ledning till olika typer av kontakter Anslutning av ledning till lödöron, lödtorn, plintar och skruvklämmor Montering av komponenter på tryckta kretsar
Kontaktpressning Ledningsdragning i apparater
Läggning av ledningsknippen i olika typer av isolerslangar och rör Utsyning av ledningsknippen utan mall Bandning av ledningsknippen
Grundläggande elarbete, starkström M 0 n t e r i n g
Skalning av olika ledningsslag Montering av kabelsko med presstång Anslutning av ledning till olika typer av klämmor Skarvning av ledning med olika typer av klämmor Bilning i lättbetong o.d. för rör med skrapa Bilning i sten, betong och tegel för rör och dosor Håltagning i trä för dosor Håltagning i sten, betong och tegel Skruvning i trä och porösa material Proppning i sten, betong o.d. Uppsättning och inkoppling av utanpålig— gande och infällda vägguttag, strömbry- tare och omkopplare Montering av stickproppar, Skarvuttag, ap- paratuttag och lättmetallkapslade motor- stickproppar till olika ledningsslag Uppmärkning för ledningar Klamring med olika typer av klammer
Rörförläggning
Isolerrör: Kapning, skarvning, bockning, påsättning av ändmuffar Isolerrör: Förlåggning under puts Kapning och skarvning av SP- och OP-rör, päsättning av ändmuffar Kallbockning av SP-, OP- och plaströr
Varmbockning av SP-, VP- och OP—rör SP- och VP-rör: Öppen förläggning SP och VP-rör: Förläggning i träbjälklag, på betongvalv och på gjutform
Ledningsförläggning Rörledning: Användningsområden, färg- märkningssystem Plastledning: Hantering, skalning, bockning, riktning Blyplast- och blygummiledning: Hantering, kapning, bockning och skalning
Blyplast- och blygummiledning: Intag i do— sor och apparater, riktning Blyplast- och blygummiledning: Allmänna förläggningsanvisningar
lV/Iontering av olika ändmuffar och skarv- muffar Sikalning och bandning av jordkabel F'örläggning av jordkabel i och ovan jord
NIontering av centraler
ltt/Iontering av avgreningssäkring, mätar- tavla samt gruppcentral, 3-fas + 0 hlontering av stål— eller gjutjärnskapslad central med böjlig ledning
Elmaskinarbete
Uppsättning, inkoppling och funktionsprov— ning av 3-fas motor med tillhörande start- och skyddsapparat Felsökning på elmotor
Kontroll och byte av kolborstar Ändring av rotationsriktning på. elmotor Demontering och hopsättning av elmotor
Lindningsarbete
Hopläggning av laminerade järnkärnor Hand- och maskinlindning av spolar för olika ändamål Isolering och bandagering av spolar hlontering av spolar och koppling av ut- tagsändar
Provning
Reparationsarbete
Demontering och hopsättning av elappara- ter för olika ändamål Felsökning, reparation och justering av olika apparater
Mu mingsarbete
1. 1/z-stens murhörn i %),-stens förband (torrförband) . 1/2-stens murhörn i %-stens förband (torrförband)
. Tillverkning av höjdmått . 1/2-stens murhörn i %stens förband . 1/2-stens murhöm i lli-stens förband NJ
CIDÖOO
Träarbete
. Tillverkning av geringslåda . Tillverkning av arbetsbock 8. Tillverkning av enkel fönsterkarm
9. Tillverkning av pelarearmering inklude— rande måttagning, klippning, bockning och montering. I samband med huvudmomenten mur- ningsarbete, träarbete och specialarbete genomgås följande utrustning med av— seeende på användning, vård och förva— ring.
Betongblandare Handbocksmaskin Klippsax för armeringsstål Bockningsbänk
Stavvibrator med transformator Skottkärra Brukslave
Golvstamp Spett Slägga Bruksbalja
Vattenhink Piassavakvast
Cementskyffel Skyddsglasögon
Arbetshandske Bultsax lN/Iurarehammare Snickarehammare
Handyxa Vattenpass
Tumstock
Timmerrnanspenna
Krita
Handsåg Ryggsåg Sticksåg
hlurslev Putsslev Skärslev Skånska Rivbräde
Slipstål
Kanitz
Patenthake (Putsklammer) Najtång Hovtång
Tillämpningsövning Övningen innehåller tillämpning på. hu- vudmomenten murningsarbete, träarbete och specialarbete inom ramen för ett och
samma arbetsobjekt. Tillverkning av höjdmått
Murning med betonghålsten Murning med tegel (1/2-stens förband) Formsättning för bjälklagsplatta Armering av bjälklagsplatta Gjutning av bjälklagsplatta ZMurning med tegel (1/2-stens förband) Tillverkning av ställningsbock Tillverkning av murareställning Uppsättning av valvbåge qurning med tegel (valv) M'urning med tegel (1/2—stens förband) Golvläggning
Insättning av fönsterkarm Uppsättning av regelverk Uppsättning av isolering Uppsättning av väggpanel
_. KJIÅGL. L.* L..! ' _;nl
Uppsättning av smygpanel Uppsättning av träfibcrskivor Uppsättning av fönsterfoder Putsning av sockel Slamning av betongyta
Kemisk. labmatorieteknik
Glasarbete Vägningar med olika typer av vågar Beredning av lösningar med känd halt Enkla titreringar Inaskningar och glödgningar
Centrifugering
Destillation Bestämning av smältpunkt Mätningar med pH-apparatur, kolorimeter, refraktometer o. d.
1. Dremnds-forbindelsen. 1. del.
2. Fiske och flottning i uränsvattnen mellan Finland och Sva- "89— 3. Oppmttelse av »Nordens Hus» i Reykjavik.
.! J 'I | "i 15 l l
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningsmiss nummer i den kronologiska förteckningen)
Justltledepnrtemontet
Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lag- förslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgsrlönsns fördelning, sjöförklnring m.m. [201 Förslag till lag om vissa aemenssmhetssnläggningsr m.m.
[23] Trafikmll. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadesth I. [331
Ulrike-departementet
Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och hsndelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37]
Försvusdepmementet
Försvarskostnadema budgetåren 1963/67. [ål Försvar och fiskerinäring. [31]
Soelnldepnrnmontel Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område.
[ ArbetsföreIäuande. [381 Åldringsvärdens läge. [47]
Flnnnsdepnrtementel
Preliminär nationalbudget för år 1903. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]
Eekluluukdepmanenul
En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och hög- skolornas organisation och förvaltning. [0] 2. Universitets— väaendsts organisation. [10] Utbildning av lärare för iordbmk och skogsbruk samt fort- bildning sv lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutmdning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på ist. [22] 3. Specialutredningsr om gym- nasiet. [411 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gym- nasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50]
Jordbmksdepnrtemenler Listerlandsts ålfisken. [32]
Handel-departementet
Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokumentet. [121 Papper och annan skrivmaterisl. [25] Malmen i Norrbotten. [30]
Inrtkudepnnmentel
Kommunah'ättskommitfån IV. Kommunalförbundens låne- rätt. [2] V. Kommunala rsnhållningsnvglfter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs -och Mslmöom- rådens. [6] Uppehållstillstånd m.m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen värd. [21] , Mantalsjukhusens personsiorgsnlsation. Del I. Interviu- och frekvensundersökningsr m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkrinzsn. [40] Befolkningsutvecklinz och näringsliv i Jämtlands län. [45] lelzgsmedioinsku sinkhussnhoter — behov och organisation. ] Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga !. [491
IVAR HEGGBTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1963