SOU 1963:55

Reviderat förslag till jordabalk m.m

N 4-0 ('?

oå (— - CU."

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Som STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963: 55 ["—"9533 ; ;? ;..7 Justitiedepartementet

REVIDERAT FÖRSLAG

TILL

JORDABALK M.M.

AVGIVET AV SÄRSKILD UTREDNINGSMAN (JORDABALKSUTREDNINGEN)

Stockholm 1963

10. 11. 12.

13.

14. 161

17. 18.

19. 20.

23. 24.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1963

Kronologisk förteckning

En teknisk institution inom stockholms universitet. Svenska chroduktions AB. 114 s. E. Kommunalförbundens inner—ått. Idun.44 s. 1. Utrikesförvaltningens organisation och personalbe- hov. Idun. 90 s. U. Administrativ organisation inom utrikesförvaltning- en. Idun. 95 s. U. Föésvamkostnadema budgetåren 1963/67. Idun. 130 s. 6. Indelnings- och samarbetet or i Göteborgs- och Maimöomradena. Idun. 212 s. . Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska Re- roduktlons AB. 43 s. Ju.

(gåminår nationalbudget för år 1963. Marcus. IV + s. . Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. nggström. 509 9. E. Universitetsvasendets organisation. Baggström.

190 s. E.

%) pehålistiålstånd m. m. för utländska studerande. un. s. . Översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande

dokument. Marcus. 283 s. I-I. Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk

ägg" ågrthiidning av lärare i yrkesämnen. Idun.

s. .

Undersökning av taxeringsutfaliet. Idun. 155 s. Fi. Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 s. E. åveriges statsskick. Del. 1. Lagförslag. Idun. 206 s. u. Sveriges statsskick. Del. 2. Motiv. Idun. 522 s. Ju. Sveriges statsskick. Del 3. Motiv. Förslag till riks- dagsordning. Idun. 220 s. Ju. Sveriges statsskick. De] 4. Bilagor. Idun. 311 s. Ju. åärgaråönens fördelning, sjöiörkiaring m. m. Idun. s. u. ' S ukhus och öppen vård. Idun. 486 s. I. ven på gymnasiet. Idun. 367 s. + 12 :. ill. E. Försla till la om vissa gemensamhets rn. m. dun. 2 Os. Ju. Mentalsjukhusens personaiorganisation. Del 1. In- ågrgju-Loch trekvensundersökningar m. m. Idun. s.

49.

50. 51. 52. 5

55.

. Arbetsiöshetsförsäkringen. Idun. 248

Plågper och annan skrivmateriei. Kihlström. 74 8- H- R gionens betydelse som samhällsiaktmr. AB helmssons Boktryckeri. 211 s. E. Traiikmåi. Beckman. 237 s. Ju.

ggnkmnglsrättngmlfnmtånäng. 119 |. Jåli ! mmun a re v er. eckmnan. 8» -

Den statli konsulentverksamheten på socialVå-F dens områ e. Beckman. 119 s. S. IIi'örsvar och fiskerinäring. Norstedt & Söiner. 235 l- . Listerlandets ålfisken. Kihlström. 67 s. Jo.

Skadestånd I. Norstedt & Söner. 81 s. Jul. U-lånder och utbildning. Idun. 201 s. U. . Lärare pa grundskolans mellanstadium. Idlun. 91 8— 13-

åliålmeå i Norrbotten. Svenska Reproduktion! AB- s. . Kommersiellt och handels oiitiskt utvecklinssm' stånd. Idun. 151 s. U. p Arbetsförelåggande. Idun. 97 s. S. Kyrkor och samfund i Sverige. Idun. 308 5. E. s. I. 1Szlzbecialutredningar om gymnasiet. Beckmann. 318 B- E— 4tt nytt gymnasium. Idun. 949 5. E. Laro Ian för gymnasiet. Häggström. 776 is. E. Aka ernikemas skuldsättning. Utkommer senare. Befolkmngsutveckiing och näringsliv i Jämtlands län. Idun. _456 s. + 1 utvikskarta. I. Yrkesmedxcinska sjukhusenheter behov och 0188- nisation. Kihlström. 91 5. I. Aldringsvårdens läge. Idun. 295 5. + 20 s. lll. S. Egrelstlnåiiehjiälp. Idmllr 220 s. E.

vo sernsolit .Bil I. un..392!-+ 3 st. utvikn. kartå 11 I. 888 m Fackskoian. Baggström. 782 s. E. De offentliga tjänstemännens iörhandllngsrrått. Mar- cus. 115 s. C. Om åtgärder mot skattefiykt. Idun. 288 s. iFi. Studentrekrytenng och studentekonomi. Ultkomlmel' senare. Några valirågor. Kihlström. 75 s. Ju. Rev1derat förslag till iordabalk m. m. Nunstedt & Söner. 459 s. Ju.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1963: 55

]ustitiedepartementet

REVIDERAT FÖRSLAG

TILL

]ORDABALK MM.

AVCIVET AV

SÄRSKILD UTREDNINGSMAN

(JORDABALKSUTREDNINGEN)

KUNCL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER

STOCKHOLM 1963

"i i't'i m'w'i's'é . N' 172,31,hl'u,f,'_,,,r,'-,P,,r_,,,,'_ := ,' -". ,. ",". "I. . ”Miit ). Li, [, ,,

'.'le gl "_ ':" "5

' _|-'lil %&'l'

'aln'f,"i

. a', ,, man, när 1 ,_"" _ l,,s'd

'l1,:,,."""":":"' "

' ' ' å'i'på'ihwp _» . "ji-",; ' ut" .'| " '

, , _, .

.r -"'"'L"l"'i""

1r|

.. . "& "'" .-.,-,. r.._1,,,r."- 11:54) nå'n-ru ”& "" If.""'.'ru_.,.lu',,10"t3”',|" "

.. - s;, ._'.', ' ""

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1961 har chefen för justitiedepartementet den 12 december samma år tillkallat f. d. ledamo- ten i lagberedningen, hovrättsrådet Peter Westerlind såsom särskild utred- ningsman för överarbetning av vissa delar av lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26).

Utredningsmannen har för utredningsverksamheten antagit beteckningen jordabalksutredningen.

Att såsom experter biträda utredningsmannen har departementschefen förordnat, den 5 februari 1962 direktören Uno Afrell, bankjuristen Stig Balk-Möller, direktören Assar Fjelkner, bankdirektören Lars Fogelklou, advokaten Michaél Hernmarck, hovrättsassessorn, numera lagbyråchefen Sven-Eric Nilsson, professorn Karl Olivecrona, direktören Holger Sandelin och bruksdispo-nenten Sten Sjöholm samt den 26 juni 1962 advokaten Wil- helm Pehrsson.

Till sekreterare åt utredningsmannen har den 12 december 1961 förord- nats hovrättsfiskalen, numera hovrättsassessorn Arne Wilhelmsson.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har utredningsmannen jämte hov- rättsassessorn Ingvar Gullnäs, som biträtt i utredningsarbetet vid behand- lingen av vissa frågor, i november 1962 företagit en resa till Västtyskland, Schweiz och Österrike i och för studium av grundboksväsendet i dessa länder.

Utredningsmannen har sammanträtt med experterna och därvid överlagt om skilda avsnitt i förslaget enligt följande: under 1962 den 17 april (ge- mensam panträtt), den 4 och 5 september (gemensam panträtt samt pant— brevets form och utfärdande), den 21 november (pantbrevets form och ut- färdande) samt den 18 december (industritillbehör), under 1963 den 19 och 20 februari (industritillbehör), den 11 mars (dito), den 25 april (industri- tillbehör och fastighetsköpets form), den 20 och 21 augusti (förslaget till lag om införande av nya jordabalken) samt den 3 oktober (avslutande över- läggningar). Sammanträdena har i regel avhållits i Stockholm. Vid arbetet

med frågan om lämplig industritillbehörsbestämning har sammanträdena emellertid i två fall förlagts till orter utom Stockho-lm. Anledningen härtill har varit att dessa sammanträden, efter tillmötesgående på industriellt håll, kunnat kombineras med besiktning av industrianläggningar. Sålunda har sammanträdet den 19 februari 1963 ägt rum i Oxelösund i anslutning till be- sök vid järnverket därstädes och sammanträdet den 11 mars samma år i Väs- terås i anslutning till besök vid ASEA.

Efter remiss har utredningen den 10 februari 1962 avgivit utlåtande över en av 1954 års fastighetsbildningskommitté avgiven promemoria med för— slag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom. Utred- ningen har dessutom i skrivelse den 22 september 1962 till chefen för finans- departementets rättsavdelning framfört vissa önskemål om åtgärder i stäm- pel- och expeditionsavgiftshänseende beträffande panträtt; vad därvid ut- talats överensstämmer helt med synpunkter, som utredningen utvecklar i förevarande betänkande uti avsnittet om gemensam panträtt.

Under utredningsarbetets bedrivande har lagberedningen och 1959 års förlagsinteckningskommitté hållits informerade beträffande utredningens förslag, beredningen i exekutionsrättsliga frågor och kommittén i industri- tillbehörsfrågan.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får utredningsmannen härmed vörd- samt överlämna betänkande med förslag till jordabalk och lag om infö— rande av nya jordabalken m. m. jämte tillhörande motiv. Experterna har förklarat sig kunna i huvudsak instämma i utredningsmannens förslag. I den utsträckning de haft avvikande meningar har dessa kommit till uttryck i särskilda yttranden.

Stockholm den 15 oktober 1963.

Peter Westerlind /Ame Wilhelmsson

Förkortningar

J ordabalksutredningen har i förekommande fall utnyttjat de förkortningar lagbered- ningen begagnade i 1960 års betänkande med förslag till jordabalk, se SOU 1960: 25 s. 813 eller 1960: 26 s. 263.

1" '_|.' U.. "..—'

_....'| |

_ 'Hri. . ååh. 'I '_'ll'l5 ? '|'» _l.." . - . ' ”'.. LH " ?r?! _'|:i-"'"_I;r_&l.lo'_' ”liv'-' ]hlj'jl, .'*.|-'_!'_'_|_I" ".

HS."-

__|. 'i.- . .-_'_ ||”. '...'; |. |

d' .

'|'.".|"_l" _-r.,1||1_'|..'|_ |

|

"' ' ""If" J.L'il' '_'1_|.""1-":|';' ' Jarl " | & 'if?"

ana 's.

'i'."? . "| N'.""".|

"WEW;

, _. - %. |||... ,,,1 . '" "2.1. "ut; | "'|'

LAGFÖRSLAG

F ÖRSLAG till Jordabalk

Härigenom förordnas, att jordabalken i Sveriges rikes lag skall hava föl- jande lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om fast egendom och rättsförhållanden rörande sådan egendom

1 KAP.

Om fastighet och dess gränser

] 5. Fast egendom är jord; denna utgör särskilda fastigheter enligt vad om fastighetsbildning är stadgat eller eljest är gällande.

2 5. Angående allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område är särskilt stadgat.

3 5.

Gräns, som blivit lagligen bestämd, skall äga den sträckning som i laga ordning utmärkts å marken. Kan ej längre med visshet utrönas var ut- märkning skett, gälle den sträckning som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter må antagas hava va- rit åsyftad. Har gränsens sträckning ej blivit i laga ordning utmärkt å mar- ken, äge karta och handlingar vitsord.

4 5. Har gräns ej bestämts på sätt i 3 % sägs, gälle de rå och rör eller andra märken som av ålder ansetts utvisa gränsen. Är gränsen tillkommen genom överlåtelse av jord eller genom expropria-

tion eller annat sådant tvångsförvärv, skall den hava den sträckning som var avsedd med förvärvet; kan ej visshet om gränsens sträckning sålunda vin- nas, gälle den sträckning som med hänsyn till innehav och andra omstän- digheter må antagas hava varit åsyftad.

5 5.

Utan hinder av vad i 3 och 4 åå är stadgat må, om det kan ske utan olägen— het för någondera sidan, vid gränsbestämning företagas sådan jämkning som finnes påkallad för en ändamålsenlig gränsdragning eller eljest ur tek— nisk synpunkt.

Har gräns under längre tid, minst tjugu år, oklandrat hävdats i annan sträckning än den enligt 3 eller 4 5 skulle äga och visas eller framgår eljest av omständigheterna att hävden grundats å överenskommelse, som före den _ _— _ ingåtts mellan ägarna å ömse sidor, gälle den sträckning i vil- ken gränsen sålunda hävdats; dock må däri vid gränsbestämning ske så- dan jämkning som avses i första stycket.

Angående verkan av överenskommelse, som i samband med gränsbestäm— ning träffas mellan ägarna, är särskilt stadgat.

6 &. Tillhör vattenområdes strand skilda byar, skall området, om ej annat visas, anses delat mellan byarna.

7 5.

Vattenområde å mark, som av ålder varit stadsjord, 'skall ej anses tillagt den fastighet stranden tillhör, med mindre säker upplysning vinnes att så skett.

8 5. Har skifte ägt rum och kan det ej utredas huru vattenområde därvid be- handlats, skall området anses delat mellan de ägolotter som ligga vid stran- den. 9 5.

Har fastighet, som innefattar strand, bildats genom jordavsöndring, skall avsöndringen, om ej annat framgår av omständigheterna, anses hava inbe— gripit det utanför stranden liggande vattenområde som tillhörde stamfas- tigheten.

10 &.

Gräns i vatten, som ej kan fastställas med ledning av 3—5 åå, skall anses hava sådan sträckning att till varje fastighet hänföres den del av vattenom- rådet som är närmast dess strand; för mindre holme eller skär skall dock något vatten ej tillkomma fastigheten. Har stranden förskjutits, skall vid gränsens bestämmande strandens tidigare läge, i den mån det kan utrönas, vara avgörande.

Sträckning av gräns skall bedömas efter normalt medelvattenstånd. I frå- ga om gräns, som framdeles tillkommer i Vänern, Vättern och Hjälmaren samt i Storsjön i Jämtland, skall dock sträckningen bedömas efter ett vat— tenstånd, i Vänern av 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp, i Vät- tern av 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala, i Hjälmaren av 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen och i Storsjön av 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som ligger till grund för sjöns regle- ring.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats skall vid gränsbestämning företagas den jämkning som prövas rättvis och ändamålsenlig med hänsyn till hävden, naturförhållandena och andra omständigheter.

11 5.

Har strandfastighet genom strandens förskjutning blivit skild från vatt- net, må fastighetens ägare, såframt icke det torrlagda områdets ägare där- igenom lider men av någon betydelse, nyttja detta ävensom därför njuta strandägares rätt enligt 1 kap. 3 5 vattenlagen.

2 KAP.

Om tillbehör till fastighet

1 5.

Till fastighet höra: därå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader, för stadigvarande bruk i jorden eller därovan anbragta ledningar och andra anläggningar,

stängsel, som uppförts på fastighetens mark eller vid dess ägogräns, ävensom hässjor,

på rot stående träd och andra växter, naturlig gödsel samt byggnader, stängsel och andra för stadigvarande bruk anbragta anlägg— ningar utanför fastigheten, vilka äro uppförda med stöd av servitut eller samfällighetsrätt.

Till fastighet varå industriell eller därmed jämförlig verksamhet bedrives eller under någon tid av de senast förflutna två åren bedrivits höra tillika maskiner och annan utrustning, som tillförts fastigheten för att å eller i anslutning till denna användas i verksamheten (industritillbehör); fartyg, som enligt vad därom är särskilt stadgat kunna intecknas för fordran, ingå ej bland industritillbehören, ej heller luftfartyg. Kan enligt vad nu sagts före- mål hänföras till flera fastigheter, skall det höra till den, vartill närmaste anknytning finnes; av betydelse för anknytningen är å vilken fastighet före- målet normalt är stationerat, vilken fastighet det främst betjänar, till vilken fastighet det i bokföringen räknas och annat jämförligt förhållande.

Om vad som skall anses höra till fastighet, varå finnes elektrisk station eller järnväg, gälle vad särskilt är stadgat.

2 5.

I den mån föremålen ej redan till följd av bestämmelsen i 1 5 andra stycket är att anse såsom fastighetstillbehör, räknas till byggnad sådant varmed byggnaden blivit försedd, vare sig fast inredning eller annat, så- vida det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller viss lägenhet däri.

I enlighet med vad ovan sagts skola till byggnad företrädesvis hänföras: fasta avbalkningar, hissar, ledstänger, ledningar för vatten, värme, ljus och annat med därtill hörande kranar, kontakter och annan dylik utrust- ning, pannor och element till värmeledning, kaminer, kakelugnar, kork- mattor, innanfönster, markiser, brandredskap, luftskyddsmateriel och nyck- lar samt vad särskilt angår

1. bostäder: badkar och andra sanitetsanläggningar, spisar, värme— och kylskåp samt tvätt- och mangelmaskiner,

2. butikslokaler: hyllor, diskar och skyltfönsteranordningar,

3. samlingslokaler: estrader och för sådana lokaler avsedda sittplatsan- ordningar, samt

4. ladugårdar: spiltor, krubbor, kättar och anläggningar för maskinmjölk- ning.

Reservdel eller dubblett till föremål, som avses i denna paragraf, skall ej utgöra tillbehör till fastigheten.

3 5.

Har föremål, som avses i 1 eller 2 5, tillförts fastigheten av nyttjande- rättshavare eller eljest av annan än fastighetsägaren, skall föremålet ej ut— göra tillbehör till fastigheten, med mindre det förvärvats av ägaren till denna eller enligt lag skall kvarbliva därå. Samma lag vare beträffande föremål av angiven beskaffenhet vilket, ehuru det var i annans ägo, tillförts fastigheten av fastighetsägaren, dock att tillbehörsegenskap utan vidare till- komme föremålet, därest det icke kan skiljas från en till fastigheten höran— de byggnad utan väsentlig skadegörelse eller eljest avlägsnas från sådan byggnad utan väsentligt men för dennas utnyttjande för sitt ändamål.

4 5.

Vad som enligt därom meddelade bestämmelser utgör tillbehör till tomt- rätt eller till sådan åborätt, som upplåtes enligt lagen den 4 juni 1926, skall icke anses höra till fastigheten.

Anläggning, som är att hänföra till gruvegendom, skall icke anses som tillbehör till fastigheten.

5 5. Överlåtelse av föremål, som utgör tillbehör till fastighet, vare ej gällande mot tredje man, med mindre föremålet så skiljes från sitt samband med fastigheten, att det ej längre är att betrakta som tillbehör till denna.

Vid tillämpning av första stycket skall i fråga om industritillbehör an- ses som att tillbehörsegenskapen alltjämt kvarstår, såvida överlåtelsen va- rit av betydande omfattning och gått utom ramen för rörelsens normala drift samt förvärvaren insett eller bort inse, att föremålet utgjorde industri- tillbehör. Vad nu stadgats gälle dock ej sedan föremålet tillförts annan fastighet på sådant sätt, att det är att anse som tillbehör till denna, och föremålet icke kan skiljas från en till fastigheten hörande byggnad utan väsentlig skadegörelse eller eljest avlägsnas från sådan byggnad utan vä- sentligt men för dennas utnyttjande för sitt ändamål; ej heller gälle det stadgade sedan mer än sex månader förflutit efter det att föremålet bort-

0

förts utan att talan väckts a överlåtelsen.

6 5.

Överlåtes föremål under villkor att överlåtaren skall äga rätt att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande- rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren, intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, mä villkoret ej göras gällande, sedan före— målet tillförts fastighet på sådant sätt, att det är att anse som tillbehör, och föremålet icke kan skiljas från en till fastigheten hörande byggnad utan väsentlig skadegörelse eller eljest avlägsnas från sådan byggnad utan vä— sentligt men för dennas utnyttjande för sitt ändamål.

3 KAP.

Om rättsförhållanden mellan grannar

1 &. Envar vare skyldig att vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skälig hänsyn till granne.

. 2 5-

Ej må någon nyttja fast egendom på sådant sätt att granne utsåttes för buller, skakning, rök, gnistor, hetta, köld, stank eller annat dylikt utöver vad i orten är eller kan påräknas bliva vanligt, med mindre besväret än— dock bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden eller till dess ringa betydelse.

Hava i lag eller författning i särskilda hänseenden givits bestämmelser om besvär som avses i första stycket, vare de gällande.

3 5.

För industriell anläggning eller annan användning av fast egendom, som kan för granne medföra störningar av beskaffenhet varom sägs i 2 &, må til_l_stånd sökas enligt vad därom är särskilt stadgat.

Har tillstånd meddelats skall, så länge därvid föreskrivna villkor följas, skyldighet ej på grund av 2 5 föreligga att upphöra med användningen el—

ler att vidtaga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genom- föras utan oskälig kostnad.

4 5.

Yppas störningar från fast anläggning, för vilken tillstånd ej meddelats, och hava dessa oförändrat pågått tre år i följd utan att dårå väckts talan skall, så länge störningarna icke tilltaga i omfattning, vad i 3 '8' andra styc- ket stadgats äga motsvarande tillämpning.

5 &.

Förorsakas genom nyttjande som avses i 2 & störningar utöver vad gran- nen enligt nämnda lagrum är skyldig att tåla skall, även om tillstånd med- delats eller 4 & äger tillämpning, skadan ersättas; dock skall ersättning för personligt men utgå endast för tid efter det grannen anmärkt på förhållan- det.

Har tillstånd meddelats eller äger 4 & tillämpning, må ersättning utdö— mas för framtida skada, såframt skadans omfattning kan på förhand be- räknas. Sådan ersättning må bestämmas att utgå på en gång eller med visst ärligt belopp. Då ersättningen bestämts till visst årligt belopp, må detta efter vad som finnes skäligt jämkas, när väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

6 5.

Ersättning, som enligt 5 5 andra stycket utgår på en gång, skall nedsät- tas hos länsstyrelsen; om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp samt verkan därav gälle i tillämpliga delar vad om expropriation är stadgat. Be— loppet må dock utan nedsättning utbetalas till grannen, om det är väsent- ligen utan betydelse för innehavare av fordran i fastigheten.

Har utan nedsättning beloppet utbetalats till grannen, svare den ersätt- ningsskyldige för förlust som i följd därav tillskyndas innehavare av ford- ran i fastigheten.

7 5.

Tränga rötter eller grenar in på grannens område och lider denne därav olägenhet, må grannen borttaga dem; dock bör ägaren dessförinnan erhålla tillfälle att själv utföra åtgärden, om den kan befaras medföra märklig ska— da på trädet.

8 5.

Vill någon på sin mark utföra grävning eller annat sådant arbete, åligge honom att vidtaga den skyddsåtgärd som kan förutses vara erforderlig till förekommande av skada på grannes mark.

Finnes kostnad för skyddsåtgärd uppenbarligen komma att överstiga be— loppet av skada, som den avser att förebygga, mä åtgärden underlåtas; ska- dan skall dock ersättas. På begäran skall, innan arbetet må påbörjas, till

säkerhet för ersättningen hos överexekutor ställas pant eller borgen; därom gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

Är byggnad på grannes fastighet genom vårdslöshet vid uppförandet eller genom bristande underhåll av den beskaffenhet att därav påkallas särskild åtgärd till förekommande av skada, oaktat arbetet icke sträckes nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av grannen.

9 5.

Är grävning eller annat sådant arbete av mer än vanligt ingripande be- skaffenhet eller eljest av den natur att det medför särskild risk för omgiv— ningen, skall uppkommen skada ersättas, även om någon försumlighet icke föreligger.

10 &.

Åtgärd till förekommande av skada genom grävning eller annat sådant arbete må vidtagas på annans mark, om så erfordras för att oskälig kost— nad eller annan synnerlig olägenhet skall kunna undvikas. För skada och intrång skall ersättning givas, såframt icke ägaren av marken är skyldig att bekosta arbetet. På begäran skall, innan arbetet må påbörjas, till säkerhet för ersättningen hos överexekutor ställas pant eller borgen; därom gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

11 5.

Har byggnad uppförts i sådant läge att den skjuter in på grannes mark och skulle byggnadens rivande eller förändring medföra märklig kostnad eller olägenhet för ägaren, vare denne ej skyldig att avträda den intagna marken, förrän byggnaden rives eller brinner ned, med mindre den som uppfört byggnaden gjort inkräktningen med avsikt eller därvid handlat med grov vårdslöshet och, om fastigheten övergått till ny ägare, denne ägde kän— nedom därom vid förvärvet av fastigheten.

För det intrång, som tillskyndas ägaren genom markens intagande och nyttjande, vare han berättigad till ersättning. Denna må på därom förd ta- lan bestämmas att utgå på en gång eller med visst belopp för varje år, in— till dess marken avträdes. När ersättning, som skall utgå på en gång, be- stämmes, skall i domen tillika fastställas viss tid, räknad från det domen vunnit laga kraft, inom vilken ersättningen skall erläggas vid påföljd att eljest ägaren må påfordra byggnadens borttagande. I övrigt skall angående ersättning, som utgår på en gång, i tillämpliga delar gälla vad i 6 5 är stadgat.

Om trappa, som skjuter över gatulinje, gälle vad särskilt är stadgat.

4 KAP.

Om köp, byte och gåva

Om köpets form

1 5.

Köp av fast egendom skall slutas skriftligen. Köpevillkor, som ej intagits i köpehandlingeu, vare utan verkan.

Säljaren och köparen skola underskriva köpehandlingen eller vidkännas sin underskrift dårå i närvaro av två vittnen, ett av dem lagfartsvittne varom stadgas i 3 5. Vittnena skola bestyrka köpehandlingen med sina namn.

Upprättas särskilt köpebrev till bevis om att köpeskillingen guldits eller att annat villkor uppfyllts, skall vad i första eller andra stycket stadgats ej äga tillämpning dårå. Angående verkan av att visst köpevillkor icke uppta- gits i köpebrevet meddelas bestämmelse i 6 5.

2 5. Säljes fast egendom genom statlig myndighet, erfordras ej att köpehand- lingen bevittnas.

3 &.

Vilka som må anlitas såsom lagfartsvittnen föreskriver Konungen. Lagfartsvittne åligge att till inskrivningsdomaren genast anmäla köp, vid vars tillkomst han medverkat. Vad angår fullgörandet av detta åliggande är lagfartsvittne underkastat allmänna regler om tjänstemannaansvar.

Rörande formen för anmälan enligt andra stycket samt rörande lagfarts- vittnes rätt till ersättning för anmälans verkställande meddelas föreskrifter av Konungen.

Om villkorligt köp

4 5.

Vid köp må förvärvets fullbordan eller bestånd ej göras beroende av vill- kor under mer än två år från köpehandlingens dag. Har längre tid avtalats, vare köpet ogiltigt; är ej tid utsatt, skall den anses utgöra två år.

Vad i första stycket stadgats skall ej äga tillämpning på förbehåll, varige- nom förvärvet göres beroende av köpeskillingens erläggande, ej heller utgö- ra hinder att uppställa villkor, som har sin grund i särskilt stadgande.

5 &. Föreskrives i köpehandlingen att särskilt köpebrev skall utfärdas, vare så ansett som om förvärvet gjorts beroende av köpeskillingens erläggande.

6 5. Är enligt köpehandlingcn förvärvet beroende av villkor och utfärdas sär- skilt köpebrev, skall förvärvet ej vidare bero av villkoret, med mindre detta upptagits även i köpebrevet.

7 &.

Säljes visst område, vare sig det är ämnat att avskiljas från fastigheten eller köpet avser fastighet med undantag av område, vare, även om annat avtalats, köpet beroende av att inom sex månader från köpehandlingens dag göres ansökan om laga delning på grund av köpet samt att i anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kommer till stånd.

8 &.

Avser köp andel i fastighet och har ej i köpehandlingen upptagits bestäm- melse att andelen skall utbrytas genom laga delning, skall köparen anses innehav-a fastigheten under samäganderätt med den eller de andra del- ägarna. Sämjedelning vare utan verkan.

Har i köpehandlingen bestämts att andelen skall utbrytas, äge vad i 7 5 är stadgat motsvarande tillämpning.

9 5. Andel i mark, som är samfälld för flera fastigheter, må ej för sig överlå- tas, med mindre andelen registrerats såsom särskild fastighet.

Om säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser

10 5.

Avkastning, som fastigheten frambringar före den dag då tillträde skall ske, tillkomme säljaren. Ej må denne annorledes än till husbehov nyttja skog eller torvmosse, ej heller avhända fastigheten annat som icke är att hänföra till dess vanliga avkastning.

Arrende, hyra och annan inkomst av fastigheten, som belöper på tiden före tillträdesdagen, tillkomme säljaren.

Skatter och andra avgifter, som utgå för fastigheten och belöpa på tiden från och med tillträdesdagen, skall köparen vidkännas.

11 &.

Säljaren stånde faran för att fastigheten av våda skadas eller försämras medan den ännu är i hans besittning; dock skall faran övergå på köparen, där fastigheten ej tillträdes i rätt tid till följd av dröjsmål å dennes sida.

Har fastigheten skadats eller försämrats på grund av händelse, för vilken säljaren står faran, äger köparen rätt till avdrag å köpeskillingen. Han må ock häva köpet, såframt ej skadan är av ringa betydelse; talan skall dock väckas inom ett år från det tillträdet skedde vid påföljd att rätten därtill eljest går förlorad.

12 5.

Har fastigheten efter köpets slutande försämrats genom säljarens van- vård eller vållande, njute köparen avdrag å köpeskillingen ävensom ersätt- ning för skada; han äge Ock häva köpet. Är skadan av ringa betydelse, mä dock köpet ej hävas, med mindre säljaren förfarit svikligen. _

Vill köparen häva köpet, skall han väcka talan inom ett år från det till- trädet skedde. Försittes denna tid, vare rätten till talan förlorad, om ej säl- jaren förfarit svikligen.

13 5.

Vägrar säljaren utan skäl att i rätt tid avträda fastigheten, vare köparen berättigad till skadestånd. Han äge ock häva köpet, om ej dröjsmålet är av ringa betydelse.

14 &.

Undandrager sig säljaren utan skäl att utfärda köpebrev, där sådant be— tingats vid köpet, eller att fullgöra annat, som på honom ankommer för att bereda köparen möjlighet till lagfart, vare lag som i 13 & sägs.

15 5.

Möter i annat fall än som sagts i 14 å hinder för lagfart i omständighet, som ej beror av köparen och ej var för honom känd när köpet slöts, äge han häva köpet enligt föreskrifterna i 12 5 samt erhålla ersättning för skada; dock vare den tid, inom vilken talan om köpets hävande skall väckas, räk— nad från det lagfartstiden gått till ända eller, om lagfart sökts dessförinnan, från det beslutet i Jagfartsärendet vann laga kraft.

16 5.

Är fastighetens ägovidd i sin helhet eller i visst ägoslag mindre än i kö— pehandlingen blivit köparen tillförsäkrat eller är fastigheten i annat avse- ende icke sådan som säljaren däri utfäst, njute köparen avdrag å köpeskil- lingen ävensom ersåttning för skada. Köparen må ock häva köpet såsom i 12 å sagts.

Samma lag vare om eljest i fastigheten yppas fel eller brist som köpa— ren, oavsett att bestämmelse därom ej intagits i köpehandlingen, med hän- syn till den avtalade köpeskillingen och omständigheterna i övrigt icke rimligen bort räkna med. Ersättning för skada skall dock utgå endast om säljaren ägt eller bort äga kännedom om felet eller bristen.

17 &.

Finnes fastigheten på grund av panträtt, som tillkommit genom inteck- ning, häfta för högre belopp än som förutsattes vid köpet, må köparen av- räkna vad av sådan anledning kan komma att uttagas ur fastigheten. Är ej så mycket av köpeskillingen oguldet och erlägger icke säljaren skillnaden inom en månad efter tillsägelse, äge köparen häva köpet och erhålla skade- stånd.

18 &.

Finnes fastigheten, utan att sådant förutsattes vid köpet, vara besvärad av annan rättighet än genom inteckning grundad panträtt, njute köparen, om han var i god tro när köpet slöts, avdrag å köpeskillingen ävensom er— sättning för skada; han må ock häva köpet såsom i 12 & sagts. Samma lag vare, om annan än säljaren ägde byggnad eller något som eljest enligt lag skulle höra till fastigheten och köparen var i god tro vid köpet.

Vad sålunda stadgats gälle ock, om köparen till följd av offentlig myn- dighets beslut icke förvärvat den rådighet över fastigheten som han vid köpet haft skäl att förutsätta.

19 &. Säljaren åligge att till köparen överlämna de kartor och andra hand— lingar angående fastigheten, vilka äro i hans ägo, eller om de angå jämväl annan egendom, på anfordran hålla dem köparen till handa.

20 &.

Vid köp stånde säljaren hemul och skall han alltså, om fastigheten till— hörde annan, betala köpeskillingen åter samt, om köparen var i god tro, gälda skadestånd.

Är det allenast en del av fastigheten som frångår köparen, äge denne, om han var i god tro, häva köpet i dess helhet såsom i 12 & sägs; talan därom skall dock väckas inom ett år från det egendomen frångick honom.

21 &. Förmår säljaren ej gälda vad enligt 20 & åligger honom, äge köparen söka säljarens fångesmän, en efter annan, i den mån de äro pliktiga till hemul.

22 5. Är köpeskillingen icke till fullo erlagd, när klander väckes, äge köpa- ren innehålla oguldet belopp, till dess säljaren ställer betryggande säker- het för vad han kan finnas skyldig att utgiva, om klandret bifalles.

23 &.

Mister köparen fastigheten på den grund att fastigheten överlåtits även till annan och denna överlåtelse skall åtnjuta företräde, äge vad i 20 % stadgats motsvarande tillämpning; i fall som avses i 20 5 andra stycket skall dock talan väckas inom den i 15 5 angivna tiden.

24 å. Kommer enligt förbehåll i köpehandlingen köpet att hävas på grund av utebliven betalning av köpeskillingen, äge säljaren rätt till skadestånd. I fråga om säljarens rätt till ränta på köpeskillingen skola de i 9 kap. 10 5 handelsbalken stadgade grunderna äga tillämpning.

25 5.

Är förvärvet enligt köpehandlingen beroende av köpeskillingens riktiga erläggande och har köparen efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt sina betalningar eller eljest funnits vara på sådant obestånd att han måste antagas icke kunna rätteligen erlägga köpeskillingen,

äge säljaren häva köpet, såframt ej utan oskäligt uppehåll efter anma- ning betryggande säkerhet ställes för köpeskillingen. Häves köpet, vare säl- jaren jämväl berättigad till skadestånd.

26 å.

Skall, i fall då köp häves, panträtt som tillkommit efter ansökan av kö- paren alltjämt bestå, äge säljaren till sin säkerhet innehålla så mycket av köpeskillingen som motsvarar vad av sådan anledning kan komma att ut— gå ur fastigheten; räcker ej vad säljaren uppburit, må köparen påkalla köpets hävande endast såvida han till säljaren erlägger skillnaden.

Är på grund av köparens upplåtelse fastigheten besvärad av annan rättig- het, som väsentligen minskar fastighetens värde eller dess användbarhet i säljarens hand, eller har fastigheten till följd av åtgärd eller annan omstän— dighet, som år att hänföra till köparen eller berott av denne, väsentligen försämrats eller eljest nedgått i värde, må icke mot säljarens bestridande köpet hävas.

27 5.

Har talan om hävande eller återgång av köp bifallits, äge enligt vad där- om är stadgat i 26 kap. 19 & köparen erhålla panträtt i den fastighet, som köpet avsett, för vad säljaren i domen förklarats skyldig att av köpeskil- lingen äterbåra till köparen; avsåg köpet område eller andel av fastighet, som vid köpet tillhörde säljaren, må panträtt erhållas i den fastigheten.

Panträtt, som avses i första stycket, må sökas så snart talan blivit väckt och säljaren sökt lagfart men ej senare än tre månader från det domen vann laga kraft eller, om lagfart då ej var sökt för säljaren, från det sådan ansökan gjordes.

Om byte

28 &.

Vad i detta kapitel är stadgat om köp gälle ock i tillämpliga delar om byte. Då fastighet, som gått i byte mot annan fastighet, finnes hava vid bytet tillhört annan än överlåtaren eller frångår förvärvaren i följd av omständighet som avses i 23 &, må förvärvaren dock icke återtaga den egen- dom han gav i byte utan äge i stället erhålla ersättning i penningar.

Om gåva

29 å. Gåva av fast egendom skall ske genom gåvobrev, som undertecknas av givaie och gåvotagare; därvid skall vad i 1 5 första och andra styckena samt 2 5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

30 5.

År gåvas fullbordan eller bestånd be1oende av villkor, gällande för viss tid utöver två år från gåvobrevets dag eller för obestämd tid, och har gåvo- tagaren överlåtit fastigheten till annan, innan talan om gåvans återgång blivit väckt, äge givaren ingen talan mot nye ägaren utan söke i stället att av gåvotagaren utfå gåvans värde.

Om gåva till förmån för ofödda gälle vad särskilt är stadgat.

31 &. Bestämmelserna i 7—9 gg äge tillämpning jämväl på gåva.

32 &.

Återgår gåva på grund av villkor som avses i 30 å och skall panträtt, som tillkommit efter ansökan av gåvotagaren, eller annan rättighet, som gåvo- tagaren upplåtit, alltjämt bestå, söke givaren för sin förlust ersättning av gåvotagaren.

5 KAP.

Om förköpsrätt Avtalad förköpsrätt 1 5.

Vill ägare av fast egendom vid dennas överlåtelse förbehålla sig själv eller annan eller, utan samband med överlåtelse, eljest tillförsäkra någon företrädesrätt till egendomen när denna framdeles säljes, må däri upplåtas avtalad förköpsrätt enligt vad i detta kapitel stadgas.

Förköpsrätt må ock enligt vad nu sagts upplåtas till förmån för ägare av fastighet i denna hans egenskap.

2 &.

Upplåtelse av förköpsrätt skall, även då den äger rum utan samband med överlåtelse, ske skriftligen. Skall förköpsrättens inträde eller bestånd bero av visst villkor eller i fråga om denna gälla annan särskild bestämmelse, skall det upptagas i den handling varigenom förköpsrätten upplåtes.

Förköpsrätten kommer till stånd genom dess inskrivning.

Angående överenskommelse, som innefattar ändring i eller tillägg till vad tidigare avtalats, äge vad som stadgas i 9 kap. 6 5 första stycket mot- svarande tillämpning.

3 5.

Ej må förköpsrätt upplåtas i område eller andel av fastighet.

Utan hinder av vad nu sagts må, när område överlåtits eller överlåtelse skett av andel med bestämmelse att andelen skall utbrytas, förköpsrätt upp— låtas i den överlåtna egendomen eller i vad av fastigheten återstår efter överlåtelsen; upplåtelsen vare beroende av laga delning.

4 5. Vad i 8 kap. 8 å stadgas om panträtt, som tillkommit efter ansökan av annan än rätte ägaren, äge motsvarande tillämpning i fråga om förköpsrätt.

5 g. Förköpsrätt, som tillförsäkrats annan än kronan eller kommun, vare icke gällande utöver femtio år från dagen för upplåtelsen.

6 %.

Förköpsrätt innebär att, när egendomen säljes, rättighetens innehavare må inlösa egendomen, sådan den var vid försäljningen, till det pris köparen utfäst och på de villkor i övrigt som gälla för köpet, med den jämkning allenast som föranledes av tidpunkten för inlösen eller eljest med hänsyn till villkorets innehåll finnes oundgänglig. Sådan jämkning vare bindande även i förhållandet mellan säljare och köpare.

7 5.

Har den förköpsberättigade icke utövat förköpsrätten, när tillfälle där- till på grund av egendomens försäljning erbjöd sig, äge han utan hinder därav vid en senare försäljning göra förköpsrätten gällande, om ej annat avtalats.

8 5.

Förköpsrätt må ej göras gällande, när försäljning sker till säljarens make eller till säljarens eller, 0111 denne är gift, makens avkomling, adoptivbarn, syskon eller adoptivbarns eller syskons avkomling eller till sådan anhörig och dennes make gemensamt, ej heller när viss andel i egendomen säljes till någon som redan är delägare i densamma eller till sådan delägare och dennes make gemensamt.

o

Sker försäljningen a exekutiv auktion, må förköpsrätt ej utövas.

9 å. Äro flera var för sig innehavare av förköpsrätt och förvärvas egendomen med eller utan förköp av någon, vars förköpsrätt äger företräde framför an- nan sådan rättighet, upphör sistnämnda rättighet.

Arrendators förköpsrätt äge företräde framför avtalad förköpsrätt. Förvärvar kronan egendom, vari förköpsrätt upplåtits, för främjande av jordbrukets yttre rationalisering, upphör förköpsrätten.

10 5.

Har ägaren hembjudit förköpsrättens innehavare att till visst pris och på i övrigt angivna villkor förvärva egendom, som förköpsrätten omfattar, och har denne avvisat hembudet eller icke inom tre månader därefter med— delat att han vill antaga hembudet, må i anledning av försäljning av egen- domen, som sker inom ett år efter hembudet, förköpsrätten ej göras gällan- de, med mindre villkoren för försäljningen äro för ägaren ogynnsammare än som gällt för hembudet. Antagande av hembud må avse sådan del av den hembjudna egendomen vartill innehavaren av förköpsrätten vid egendomens försäljning ägt begränsa utövningen av sin förköpsrätt.

11 &.

Förköpsrätt må ej överlåtas. Är förköpsrätt tillförsäkrad ägare av fastig— het i denna hans egenskap, vare förköpsrätten förenad med äganderätten till fastigheten. Delas fastigheten och har ej därvid bestämts, vilken eller vilka av de nya fastigheterna förköpsrätten skall tillkomma, gälle den, om ej annat följer av upplåtelsen, till förmån för ägarna av de nya fastighe- terna gemensamt.

Tillkommer förköpsrätt flera gemensamt och vill någon av dem ej del- taga i inlösen, må dock den eller de övriga utöva förköpsrätten.

Delas fastighet, som besväras av förköpsrätt, gälle denna i de nya fastig- heterna gemensamt, om ej annat bestämts vid delningen.

12 &. Sammanlägges fastighet, som besväras av förköpsrätt, med annan fas- tighet, skall förköpsrätten omfatta hela den nybildade fastigheten. Vid sammanläggning av den av förköpsrätten besvärade fastigheten med fastighet, till vars förmån förköpsrätten är upplåten, upphör förköpsrätten att gälla.

13 5.

Säljes hela den egendom som är underkastad förköpsrätt, må dennas ut— övande ej begränsas till andel i egendomen eller till visst område av fastig- het och ej heller till viss i egendomen ingående fastighet, med mindre fas- tigheten utgör självständig brukningsenhet och utan olägenhet kan skiljas från återstoden av egendomen.

Avser försäljningen icke hela den egendom som är underkastad förköps- rätten, må utan hinder därav förköpsrätt utövas till det försålda. Angående den förköpsberättigades rätt att begränsa förköpsrättens utövning till del av det försålda äge vad i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.

14 5.

Vill den förköpsberättigade, när försäljning av egendomen ägt rum, ut- öva förköpsrätten, skall han väcka talan mot köparen. Anmäler köparen el— ler säljaren, med överlämnande av köpehandlingen i styrkt avskrift, köpet för den förköpsberättigade, åligge denne att väcka talan inom en månad från det anmälan skedde. Försittes tid som nu sagts, är rätten till talan för- lorad.

Om rättegången skall rätten underrätta säljaren; denne äge föra talan i målet såvitt angår hans rätt.

Beträffande rättegången i mål om förköp gälle, om ej annat är särskilt föreskrivet i detta kapitel, vad i allmänhet är stadgat om mål angående sak varom förlikning är tillåten; dock utgöre endera partens utevaro ej hinder för målets handläggning och avgörande. För rättegångskostnaden skall rät- ten, ehuru talan bifalles, ålägga förköparen betalningsskyldighet, om ej sär- skilda omständigheter föranleda att ersättningsskyldigheten bestämmes an- norledes.

15 5.

Vad i 4 kap. 11—18 åå är stadgat om hävande av köp skall avse rätt för den förköpsberättigade att oberoende av köparens yrkande 0111 sakens pröv— ning återkalla sin talan; fråga om god tro och vad som utöver innehållet i köpehandlingen må anses förutsatt vid köpet skall dock hänföras till den to1kopsberatt1gade och bedömas med hänsyn till tidpunkten för väckande av talan om förköpet.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om fel eller brist som avses i omförmälda lagrum i 4 kap. och varför köparen på grund av 6 g i detta kapitel har att svara så ock för särskild rättighet som utan att det förutsatts vid köpet upplåtits av köparen och skall gälla mot förköparen.

16 5.

Har egendom, vari förköpsrätt är upplåten, gått i ett köp med annan fast egendom och kan den egendomen ej utan olägenhet skiljas från den förra, vare den som vill utöva förköpsrätten skyldig att, om köparen yrkar det in- nan förberedelsen i målet avslutas, lösa även den egendom som ej omfattas av förköpsrätten. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, då i köpet ingå kreatur, redskap eller andra sådana lösören, vilka finnas å egendom som skall lösas.

Vill den förköpsberättigade, när sådant yrkande framställts eller genom lagakraftägande dom bifallits, hellre avstå från att göra förköpsrätten gäl- lande, må han återkalla sin talan oberoende av köparens yrkande om sakens prövning eller ock frånträda förköpet. Har återkallelse ej ägt rum före do— mens meddelande, bestämme rätten viss tid efter vars utgång frånträde icke må ske.

Då fråga väckts som avses i första stycket, äge rätten giva särskild dom däröver; rätten utsätte tillika tid efter vars utgång återkallelse ej må ske.

17 5.

Den som väckt talan om förköp har att, till säkerhet för vad han skall utgiva i köpeskilling för den egendom vari förköpsrätt göres gällande även— som för den ersättning han kan bliva skyldig att eljest erlägga, hos över- exekutor ställa pant eller borgen. Visas ej under målets förberedelse att säkerhet blivit ställd, vare käromålet förfallet om, innan förberedelsen av— slutats, köparen eller, i vad säljarens rätt beröres, denne yrkat det. Om pant och borgen gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

Skall på grund av stadgandet i 16 5 förköpet utvidgas att avse även egen— dom som där sägs, äge vad i första stycket föreskrivits motsvarande till— lämpning; angående tid för säkerhetens ställande förordnar rätten.

18 å. lngår i köpet egendom, som ej skall lösas, och är ej särskild köpeskil— ling utsatt därför eller är sådan köpeskilling utsatt men visar den förköps— berättigade att köpeskillingen satts för lågt i förhållande till köpeskillingen för den egendom som skall lösas, pröve rätten, huru mycket av samman- lagda köpeskillingen so111 skäligen må anses belöpa å sistnämnda egendom.

19 5.

Bifalles talan om förköp, skall rätten i sin dom fastställa den betalnings- skyldighet som åligger förköparen i anledning av förvärvet.

Å den mellan säljaren och köparen avtalade eller eljest enligt 18 & be— stämda köpeskillingen skall avräknas genom inteckning grundad panträtt, som enligt vad vid köpet förutsattes skolat avräknas å köpeskillingen. Vi- sar förköparen att beträffande egendomen föreligger annat förhållande, vil- ket enligt 4 kap. 11—18 55 för köparen medfört rätt till avdrag eller skade- stånd av säljaren, skall däremot svarande minskning ske av köpeskilling- en; minskning må ock ske i anledning av fel eller brist som avses i nyss— nämnda lagrum i 4 kap. och varför köparen på grund av 6 5 i detta kapitel har att svara så ock för särskild rättighet som utan att det förutsatts vid köpet upplåtits av köparen och skall gälla mot förköparen, dock allenast om och i den mån köpeskillingen skall erläggas till köparen. I domen skall tillika erinras att köpeskillingen skall, såvitt köparens betalningsskyldighet till säljaren ej blivit fullgjord, utgivas till säljaren.

Därjämte ska-ll förköparen ersätta köparen vad denne redan utgivit eller framdeles visar sig hava utgivit för lagfart å förvärvet så ock nödig kost- nad, som köparen nedlagt å egendomen utöver vad som skäligen kan anses motsvara värdet av köparen tillfallen avkastning. Skall på grund av vad i 6 5 är stadgat visst i köpeavtalet upptaget villkor, som ej avser tidpunkten för köpeskillingens erläggande, med hänsyn till sitt innehåll ej gälla mot förköparen, åligge denne tillika att utgiva gottgörelse till den som därav lider förfång.

20 å.

Rätten utsätte dag efter domens lagakraftvinnande då förköparen har att utgiva betalning som enligt 19 å ålagts honom så ock den dag, sedan för- köpet fullbordats, å vilken förköparen äger tillträda egendomen.

Erlågges ej betalningen sist å den av rätten utsatta dagen, vare, om kö— paren yrkar det, rätten till förköp förfallen; dock skall talan därom väckas inom tre månader från nämnda dag.

Å belopp, som förköparen har att utgiva, skall han gälda ränta efter sex procent om året från den utsatta dagen.

21 &.

Sedan domen vunnit laga kraft och förköparen senast å den utsatta da- gen fullgjort sin betalningsskyldighet eller, om så ej skett, tid för väckande av talan som avses i 20 5 andra stycket försuttits eller dom, varigenom så- dan talan ogillats, vunnit laga kraft, skall förköpet anses fullbordat.

22 5.

När förköp fullbordats, skall i fråga om förvärvet av egendomen och be- ståndet av rättighet i denna så anses som om egendomen genom frivillig överlåtelse då övergått från köparen till förköparen, dock skall därvid iakt- tagas följande.

Har köparen överlåtit egendom, vari förköpsrätten är upplåten, eller i egendomen upplåtit rättighet,. vare överlåtelsen eller upplåtelsen beroende av att ej, i anledning av köparens förvärv, förköp kommer till stånd; där- est han upprättat panträttsansökningshandling, må denna enbart under enahanda förutsättning leda till att panträtt grundas i egendomen. Vad nu sagts skall dock icke gälla rättighet, som tillkommit i överensstämmelse med köpehandlingen eller eljest stöder sig å nämnda handling, och ej heller särskild rättighet, som köparen eljest upplåtit innan i mål om för- köpet stämningen blivit delgiven.

Att då förköp sker avtalad förköpsrätt i visst fall upphör, därom stadgas i 9 5.

23 5.

Vid tillämpning beträffande förköp av bestämmelserna i 4 kap. om rätt för köpare att häva köp och av denna anledning erhålla skadestånd skall fråga om förköparens goda tro och vad som må anses förutsatt vid för- köpet bedömas med hänsyn till tidpunkten för domens meddelande.

Har förköparen ej i förköpsmålet gjort gällande rätt till minskning av köpeskillingen på grund av förhållande som avses i 19 å andra stycket eller har minskning, vartill han ansetts berättigad, icke kunnat iakttagas vid be- talningens utgivande till köparen, må förköparen rörande sådan ersättning föra särskild talan mot köparen.

Utan hinder av vad i första eller andra stycket är stadgat äge köparen av säljaren återfordra belopp, för vilket denne i anledning av köparens för— värv har att svara.

24 &.

Säljes fast egendom, som besväras av avtalad förköpsrätt, å exekutiv auk— tion, upphör förköpsrätten, såframt ej enligt vad i utsökningslagen är stad— gat försäljningen skett under förbehåll om förköpsrättens bestånd eller en- ligt nämnda lag rättigheten eljest i särskilt fall skall gälla.

25 5.

Om avtalad förköpsrätts upphörande eller inskränkning på grund av ex— propriation eller annat sådant tvångsförvärv så ock om rätt för innehava- ren av förköpsrätten till ersättning i anledning av förvärvet är särskilt stadgat. Angående förköpsrälts upphörande vid återköp meddelas bestäm— melse i 6 kap.

Om förköpsrättens upphörande genom dödande av inskrivning stadgas i 27 kap.

26 %.

(iår egendom som är underkastad förköpsrätt i byte, äge innehavaren av förköpsrätten inlösa egendomen efter dess värde vid den tid då bytesav- talet slöts; därvid skall vad ovan i detta kapitel är stadgat om förköpsrätt vid försäljning äga motsvarande tillämpning.

Arrendators förköpsrätt

27 5.

Att förköpsrätt i särskilda fall på grund av lag tillkommer arrendator stadgas i 12 kap. 11 5.

Angående arrendators förköpsrätt äge vad i 6—8 55, 9 5 första och andra styckena, 10 g, 12 5 första stycket, 13—15 55, 17 5 första stycket, 18—23 55 samt 26 å stadgats om avtalad förköpsrätt motsvarande tillämpning; därvid skall dock iakttagas vad i 28—33 55 föreskrives.

28 &.

Arrendator äge utöva honom tillkommande förköpsrätt, när försäljning sker av fastighet eller andel däri och det arrenderade området sammanfal- ler med fastigheten eller dennas odlade jord till större delen ingår i arrendet. Vad sålunda stadgats i fråga om fastighet skall äga motsvarande tillämp- ning, om allenast område av fastigheten säljes.

29 5. Arrendators förköpsrätt må ej utövas, då egendomen säljes tillsammans med huvudgård varunder den lyder. Ej heller må arrendators förköpsrätt utövas i fråga om egendom som kronan förvärvat för främjande av jordbrukets yttre rationalisering, så- framt arrendatorn är ägare av annan, bärkraftig brukningsdel eller uppen-

barligen besitter egendomen av annan anledning än att bereda sig sin hu- vudsakliga utkomst av jordbruket därå.

30 5.

Vad i 7 & stadgats om verkan av avtal skall icke äga tillämpning i fråga om arrendators förköpsrätt. Ej heller vare förklaring, varigenom arrenda- torn avstått från förköpsrättens utövning, bindande, med mindre köpe- handlingen i styrkt avskrift dessförinnan överlämnats till honom.

31 &.

Vad i 19 och 23 55 är stadgat om rätt för förköparen till minskning av köpeskillingen eller ersättning i anledning av särskild rättighet, vilken upp- låtits av köparen, skall avse även annan rättighet, som upplåtits av köparen eller tillkommit på hans föranledande och som skall gälla mot arrendatorn.

32 &. Betalningsdag som avses i 20 & må ej utsättas till dag, som infaller ti- digare än tre månader från domens meddelande.

33 5.

Vad i 22 å andra stycket är stadgat därom att överlåtelse av egendomen eller upplåtelse av annan rättighet än särskild rättighet är beroende av att förköpet icke kommer till stånd skall äga tillämpning allenast för det fall att lagfart å överlåtelsen eller inskrivning av rättigheten icke blivit beviljad före delgivning av stämningen i förköpsmålet; såvitt angår panträtt som icke grundats före ifrågavarande tidpunkt skall tillämpas vad i samma lag- rum är stadgat om panträttsansökningshandling.

6 KAP.

Om återköpsrätt

1 5.

Vid överlåtelse av fast egendom, som tillhör kronan eller kommun eller eljest är i allmän ägo, må överlåtaren, i samband med villkor om skyldig- het för egendomens innehavare att använda densamma för visst ändamål eller underlåta viss användning, förbehålla sig återköpsrätt enligt vad i detta kapitel stadgas.

Förbehåll som nu sagts må, i stället för egendomens ägare, avse annan som enligt första stycket vid överlåtelse äger betinga sig återköpsrätt.

2 5. Upplåtelse av återköpsrätt må ske för obestämd tid eller för viss tid. Skall upplåtelsen begränsas till viss tid eller återköpsrättens inträde eller

bestånd eljest bero av visst villkor eller i fråga om denna gälla annan sär- skild bestämmelse, skall det upptagas i överlåtelsehandlingen.

I samband med återköpsrätt avtalat villkor angående egendomens an— vändning vare, i den mån återköpsrätten beror av villkoret, gällande för samma tid som denna, ehuru annat bestämts i avtalet.

Återköpsrätten kommer till stånd genom dess inskrivning.

3 5.

Har ägaren av egendomen med återköpsrättens innehavare träffat skrift- lig överenskommelse om ändring i eller tillägg till avtalet om återköpsrät- ten samt överenskommelsen enligt vad därom stadgas blivit inskriven, gäl- le därefter överenskommelsen som om den ägt rum i samband med upp— låtelsen av återköpsrätten.

4 5.

Vid överlåtelse, som avser andel av fastighet, må återköpsrätt ej förbe- hållas, med mindre överlåtelsen sker med bestämmelse om andelens utbryt- ning. Ej heller må sådant förbehåll ske till allenast andel eller område av fast egendom, som ingår i överlåtelsen; avser överlåtelsen flera fastigheter, må återköpsrätt förbehållas till dessa gemensamt eller ock särskilt till varje fastighet eller till någon av dem.

Delas fastighet, som besväras av återköpsrätt, skall så anses som om återköpsrätten förbehållits särskilt till envar av de nya fastigheterna.

Sammanlägges fastighet, som besväras av återköpsrätt, med annan fastig- het, skall återköpsrätten omfatta hela den nybildade fastigheten.

5 5.

Finnes till följd av ändrade förhållanden, som icke äro att hänföra till ägaren av den fasta egendom som besväras av återköpsrätt eller bero av denne, det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret angående fas— tighetens användning vara för ägaren oskäligt betungande, må även om an- nat förbehållits rätten på talan av ägaren förordna att återköpsrätten skall avlösas.

6 5.

Kan, sedan förordnande meddelats om avlösning av återköpsrätt, över- enskommelse ej träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas av tre ojäviga skiljemän, av vilka vardera parten utser en och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman eller kunna de utsedda ej ena sig om valet av den tredje, äge rätten i den ort där egendomen är belägen att förordna om valet. Angående skiljeför- farandet gälle i tillämpliga delar vad i lagen om skiljemän är stadgat. Skall enligt nämnda lag skiljeavtalet anses förfallet på den grund att skiljedom ej meddelats inom föreskriven tid, äge part att omedelbart vid domstol

väcka sin talan; skiljedom som meddelats efter tidens utgång vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att åtnöjas därmed.

Skiljemännen må i skiljedomen fastställa arvodet till skiljemännen jäm— te deras omkostnader och ålägga parterna, en för båda och båda för en, betalningsskyldighet därför. På yrkande av endera parten äge ock skilje- männen enligt vad som prövas skäligt ålägga motparten att gottgöra parten honom åliggande ersättning till skiljemännen så ock partens utgifter å saken.

Den som ej nöjes med skiljedomen äge klandra denna vid domstol. Talan därom skall väckas inom tre månader från det han fick del av skiljedomen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift; försittes denna tid, vare rätt till talan förlorad. I skiljedomen skall lämnas tydlig hänvisning om vad den som vill klandra skiljedomen sålunda har att iakttaga.

7 5.

Återköpsrätt må utövas

1. om det i samband med återköpsrätten avtalade villkoret angående egendomens användning åsidosättes och vad i sådant hänseende förekom- mit finnes icke vara av ringa betydelse;

2. om egendomen vanvårdas, så att ändamål, för vilket den enligt vill— koret skall användas, uppenbarligen äventyras;

3. om egendomen på grund av ändrade förhållanden finnes uppenbart olämplig att användas enligt villkoret;

4. om egendomens ägare enligt 5 & väckt talan om återköpsrättens av— lösning och innehavaren av återköpsrätten gör denna gällande, innan det visat sig huruvida talan leder till avlösning eller, då talan bifallits, tre må— nader förflutit från det domen vann laga kraft;

5. om ägaren skriftligen hembjudit egendomen till återköp som avses i detta kapitel och innehavaren av återköpsrätten gör denna gällande inom tre månader från det hembudet skedde; eller

6. om, utan att sådant hembud ägt rum eller sedan mera än två år för- flutit från det hembud gjordes, överlåtelse sker av egendomen eller av andel däri utan bestämmelse att andelen skall utbrytas samt innehavaren av återköpsrätten gör denna gällande inom tre månader från det lagfart söktes å nye ägarens förvärv.

Vad under 6 är stadgat äge ej tillämpning, när överlåtelsen sker till över— låtarens make eller till överlåtarens eller, om denne är gift, makens av- komling, adoptivbarn, syskon eller adoptivbarns eller syskons avkomling eller till sådan anhörig och dennes make gemensamt, ej heller när viss an- del i egendomen överlåtes till någon som redan är delägare i densamma eller till sådan delägare och dennes make gemensamt.

Har villkor angående fastighetens användning åsidosatts eller vanvård ägt rum men sker rättelse, innan talan om återköp väckts, må ej förhållan- det sedermera åberopas såsom grund för återköp.

8 5.

Är återköpsrätten förbehållen till flera fastigheter gemensamt, skall, om egendomens ägare det yrkar, frågan huruvida återköp må äga rum bedö- mas särskilt för varje fastighet.

Har ägaren enligt 7 5 första stycket 5 hembjudit eller har han överlåtit i egendomen ingående särskild fastighet eller område av egendomen eller andel däri under villkor att andelen utbrytes, må återköpsrätt utövas till fastigheten, området eller andelen; vad i 7 & stadgats skall därvid äga mot- svarande tillämpning. Då fråga är om område eller om andel som skall ut- brytas, må återköp ej ske, med mindre utbrytning ägt rum.

Aterköpsrätt må ej i vidare mån än som framgår av denna paragraf ut- övas allenast beträffande del av den egendom som besväras av återköps- rätt.

9 5.

Har förbehåll om återköpsrätt gjorts utan iakttagande av vad i 4 5 första stycket stadgats eller innefattar sådant förbehåll att återköpsrätten skall kunna utövas i annat fall eller under annan betingelse än i 7 och 8 55 är sagt, vare överlåtelsen ogiltig.

10 &. Återköpsrätt må övergå endast å sådan ny innehavare, till vars förmån återköpsrätt kan upplåtas.

11 &. Bestämmelserna i 5 kap. 7, 24 och 25 55 skola gälla även i fråga om åter— köpsrätt. Vad i 8 kap. 8 & stadgas om panträtt, som tillkommit efter ansökan av annan än rätte ägaren, äge motsvarande tillämpning i fråga om återköps— rätt.

12 5.

Den som vill utöva återköpsrätt har att vid expropriationsdomstol väcka talan mot egendomens ägare; annan rättsägare vare ej part i målet. Väckes talan mot den ägare som sist sökt lagfart, vare dock ej erforderligt att väcka talan mot ny ägare, å vilken fastigheten före talans väckande överlåtits, så- framt ej den mot vilken talan riktats vid domstolen tillkännagiver att fas— tigheten frångått honom eller domstolen eljest erhåller kännedom därom. Kommer nye ägaren utan att vara stämd tillstädes såsom part i målet, gälle ock stämningen å förre ägaren.

Angående domstol i mål om återköp och rättegången i sådant mål skall i övrigt vad om expropriation är stadgat lända till efterrättelse, i den mån det är tillämpligt.

13 &.

Sker återköp utan att ny ägare, till vilken egendomen före talans väckan— de överlåtits, varit part i målet, vare så ansett som överginge genom återkö- pet egendomen från svaranden i målet, och vike den förstnämndes förvärv för återköparens. I fall varom nu sagts njute den som får vika skadestånd av svaranden, där denne icke i inälet givit till känna att fastigheten frångått honom.

Överlåtelse av egendomen, som äger rum efter talans väckande, vare bc- roende av att ej återköpet kommer till stånd.

Kommer efter talans väckande men innan återköparen förvärvat egendo- men denna att försäljas å exekutiv auktion, vare den sålunda väckta frågan om återköp förfallen och beslut, som meddelats beträffande sådant återköp, utan verkan. Angående anstånd med försäljning varom nu sagts stadgas i utsökningslagen.

14 5.

För egendom som återköpes skall erläggas en på en gång utgående löse— skilling. Denna skall motsvara egendomens värde, sådant det befinnes un- der antagande dels att återköpsrätten med oförändrat villkOr angående egen- domens användning skulle bestå oberoende av återköpet och dels att egen- domen icke besväras, förutom av återköpsrätten, av annan rättighet än så- dan som vid försäljning av egendomen å exekutiv auktion skulle äga före- träde framför återköpsrätten eller eljest skulle bestå oberoende av försälj— ningen.

Har efter stämningens delgivning kostnad nedlagts å egendomen i uppen- bar avsikt att höja löseskillingen, må genom sådan kostnad åstadkommen ökning av egendomens värde icke tagas i beräkning vid löseskillingens be- stämmande.

15 &. Återköparen må ej återkalla sin talan utan medgivande av motparten. Ej må, innan talan väckts, avtal Slutas om rätt för återköparen att erhålla skadestånd på grund av återköp.

16 å.

Rätten bestämme i sin dom löseskillingens belopp; utsätte ock dag efter domens lagakraftvinnande då återköparen har att nedsätta löseskillingen hos länsstyrelsen så ock den dag, sedan återköpet fullbordats, å vilken återköparen äger tillträda egendomen.

Sker nedsättning senare än i första stycket sagts, åligge återköparen att gälda ränta efter sex procent om året från förfallodagen.

17 &. Sker ej nedsättning sist å den utsatta dagen och är ej domen på grund av stadgandet i 13 5 tredje stycket utan verkan, äge på ansökan länsstyrelsen låta uttaga löseskillingen som om betalningsskyldighet ålagts genom domen.

18 5.

När domen vunnit laga kraft och löseskillingen blivit nedsatt, skall återköpet anses fullbordat och egendomen övergå å återköparen, fri från panträtt eller avtalad förköpsrätt som ej enligt lag äger företräde framför återköpsrätten; ej heller gälle, under annan förutsättning än nu sagts, mot återköparen särskild rättighet, med mindre den upplåtits av honom elle-r av annan grund var gällande mot återköparen, då han tidigare ägde egen— domen, eller till följd av särskilt åtagande av återköparen eljest skall lämnas orubbad.

19 5.

Då löseskilling nedsättes hos länsstyrelsen, äge avdrag rum för gäld, för vilken egendomen även i återköparens hand skall häfta.

Vid nedsättning ingive återköparen gravationshevis rörande egendomen, domen i målet samt bevis att denna vunnit laga kraft. Försummas det, åligge länsstyrelsen att genast på återköparens bekostnad anskaffa nämnda hand- lingar.

Medel som nedsatts skola ofördröjligen insättas i bank för att där innestå mot ränta.

20 5. Då nedsättning av löseskilling skett och bevis tillika inkommit att do- men vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen därom ofördröjligen göra anmälan till inskrivningsdomaren.

21 5.

Länsstyrelsen utbetale löseskillingen jämte ränta, som upplupit å i bank insatta medel, till den som är därtill berättigad.

Skall i anledning av återköpet rättighet, som enligt lag medför rätt till be- talning ur egendomen, upphöra att gälla däri, äge i fråga om löseskillingen samt därå efter förfallodagen upplupen ränta stadgandena om fördelning hos överexekutOr av köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom mot- svarande tillämpning. Har löseskillingen av rätten bestämts till högre belopp än förre ägaren yrkat och uppstår efter gäldande av de fordringar som skola utgå ur densamma överskott, som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till återköparen. Sedan vad ur löseskillingen så- lunda skall utgå blivit guldet, äge i mån av tillgång återköparen uppbära ogulden köpeskilling, för vilken förre ägaren häftar till återköparen. Är det tvistigt huruvida förre ägaren häftar i sådan skuld, skall återköparen hän- visas att därom föra talan vid domstol. Ränta, som belöper å tiden före för— fallodagen, tillfalle återköparen.

Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart ske kan; Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst två veckor förut med posten sändas till återköparen, förre ägaren och kända innehavare av 2—630694

rättighet som avses i andra stycket samt, om innehavare av sådan rättighet är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

22 &.

Vad i denna balk är stadgat om att avtal angående upplåtelse av viss rät— tighet eller överenskommelse, som innefattar ändring i eller tillägg till så- dant avtal, i särskilda fall skall äga bestånd efter exekutiv försäljning, ehuru avtalet eller överenskommelsen ej bibehållits vid försäljningen, skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av 18 & avtalet eller överenskommel— sen ej må göras gällande mot återköparen.

23 5.

Vad i 9 kap. 15 & stadgas för det fall att fastighet, vari särskild rättig- het är upplåten, genom frivillig överlåtelse övergår å ny ägare skall äga motsvarande tillämpning vid återköp; dock skall vid tillämpningen av första stycket i nämnda lagrum iakttagas att fråga om rättighetshavarens goda tro skall bedömas med hänsyn till tidpunkten för väckande av talan om återköpet samt att mot återköparen icke må åberopas kännedom om be- talning till eller annan uppgörelse med förre ägaren.

24 &.

Återköpare vare skyldig att gälda kostnaden för löseskillingens fördel- ning. För kostnaderna i mål om återköp så ock i mål som avses i 5 5 skall rätten, ehuru talan bifalles, ålägga återköparen eller i mål som sägs i 5 å egendomens ägare betalningsskyldighet, om ej särskilda omständigheter för- anleda att ersättningsskyldigheten bestämmes annorledes.

7 KAP.

Om verkan av klander

1 &.

Varder fast egendom efter klander återvunnen, skall den i tvisten tappan- de utgiva avkastning, som fallit efter stämningens delgivning eller den tidi- gare tidpunkt då han fick kännedom om annans bättre rätt till egendomen, dock mot gottgörelse för vad han haft att utgiva för avkastningens vinnan- de och för egendomens underhåll under samma tid.

Har den tappande vållat att avkastningen kommit att understiga vad som skäligen bort vinnas av egendomen, gälde han ersättning därför.

2 5. Har egendomen skadats eller eljest nedgått i värde till följd av åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den tappande eller berott av denne, vare han skyldig att gälda skadestånd.

3 5.

Den som vinner egendomen åter vare skyldig att ersätta den tappande nödig kostnad, som denne nedlagt å egendomen utöver vad som erfordrats för dess underhåll under den tid han innehaft den. Nyttig kostnad skall ock ersättas, såframt den ej gjorts å tid som sagts i 1 5, dock högst till be- lopp varmed egendomens värde finnes vara förhöjt genom den nedlagda kostnaden.

4 5.

Vill den vinnande framställa anspråk på avkastning eller på ersättning en- ligt 1 eller 2 5 eller vill den tappande kräva ersättning enligt 3 5, skall han väcka talan inom två år från det egendomen avträddes till den vinnande.

Försittes denna tid, vare rätten till talan förlorad. Är talan inom föreskri- ven tid väckt av endera, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.

5 5.

Har den tappande å egendomen nedlagt annan än nödig kostnad och kan vad sålunda påkostats skiljas från egendomen, äge han bortföra det; dock åligge honom att hembjuda den vinnande till inlösen vad han vill bortföra. Hemhud skall, vid påföljd att rätten att bortföra vad sålunda tillförts egen- domen eljest går förlorad, ske inom en månad från den dag då egendomen avträddes eller, om den tappande före denna tids utgång väckt talan om er- sättning som avses i 3 5, från den dag då dom varigenom talan ogillats vann laga kraft.

Vill, då hembud rätteligen skett, den vinnande lösa eller bestrider han den tappandes rätt att bortföra, har han att därom underrätta den tappande inom en månad efter hembudet vid påföljd att den tappande eljest omedel- bart äger bortföra vad som tillförts. Har han inom tid som nu sagts bestritt den tappandes rätt att bortföra, äge han, då den tappande genom dom som vunnit laga kraft tillagts rätt att bortföra, inom en månad meddela under- rättelse att han vill lösa. Har begäran om säkerhet för löseskillingen fram— ställts vid hembudet, åligge den vinnande, om han vill lösa, att inom tid som gäller för underrättelse därom ställa betryggande säkerhet för löseskil- lingen.

Skall inlösen äga rum men kan ej överenskommelse träffas om löseskil— lingens belopp, skall detta bestämmas av skiljemän i den ordning som stad- gats i 6 kap. 6 5.

6 &.

Bortförande skall ske inom tre månader sedan hembudet avvisats eller tiden för dess antagande utgått vid påföljd att vad som påkostats eljest till- faller den vinnande utan lösen.

Ej må den tappande utan den vinnandes samtycke bortföra något från egendomen, innan han ställt betryggande säkerhet för vad han enligt 1 eller

2 & må vara skyldig att utgiva eller, om sådan ersättning blivit till beloppet bestämd, innan detta guldits.

Då något bortföres, skall den tappande återställa jord eller byggnad i dess förra skick.

7 5. Vad ovan i detta kapitel är stadgat äge motsvarande tillämpning, när fast egendom överlåtits till två eller flera och tvist dem emellan yppas om före- trädet.

8 KAP.

Om panträtt

Allmänna bestämmelser

1 5.

Vill ägare av fast egendom, att panträtt grundas i denna, ansöke då här— om hos inskrivningsdomaren. Panträtten kommer till stånd genom att in— skrivningsdomaren utfärdar pantbrev och inskriver det; sådan inskrivning kallas inteckning.

2 5.

Ej må panträtt grundas i område eller andel av fastighet. Utan hinder av vad nu sagts må, när område överlåtits eller överlåtelse skett av andel med bestämmelse att andelen skall utbrytas, ansökas om panträtt i den överlåtna egendomen eller i vad av fastigheten återstår efter överlåtelsen. I fråga om den egendom som överlåtits vare bifall till ansö— kan beroende av laga delning; ansökan i den egendom som återstår skall, om laga delning ej kommer till stånd, anses hänföra sig till hela fas-tig— heten.

3 5.

Samma panträtt må ej grundas i flera fastigheter (gemensam panträtt) för så vitt icke fastigheterna äro i en ägares hand. Gemensam panträtt må dock ej någonsin grundas i andra fastigheter än sådana, som äro belägna inom samma domsaga eller, vad angår stad med rådhusrätt, inom samma stadsområde.

Häftar fastighet för gemensam panträtt, må i fastigheten grundas alle- nast panträtt vilande å den fasta egendom, vilken omfattas av sagda ge- mensamma panträtt.

Särskilda bestämmelser om gemensam panträtt meddelas i 26—32 åå.

4 5.

Ansökan om panträtt sker genom ingivande av panträttsansöknings— handling.

Fastighetsägarens underskrift å panträttsansökningshandling skall vara styrkt av vittnen. Å ansökningshandling, som upprättas av statlig myndig- het, erfordras ej vittnen. Angående ansökningshandlingens innehåll och upprättande gälle i övrigt de bestämmelser, som därom meddelas av Ko- nungen.

Sedan fastighetsägaren överlämnat ansökningshandling till någon, som skall hava den blivande panträtten såsom säkerhet för fordran, äge han ej återkalla en genom handlingens ingivande gjord panträttsansökan eller i övrigt förfoga över denna.

Om inskrivningsdomarens prövning av panträttsansökan stadgas når- mare i denna balks 26 kap.

5 &.

Pantbrevet skall vara ställt att gälla i innehavarens hand och innehålla förskrivning om betalning ur den fasta egendomen av visst kapitalbelopp i svenskt mynt jämte den ränta, som avses skola utgå. Om särskild förfallo- tid skall iakttagas, angives denna. Tillkommer panträtt såsom säkerhet för ogulden köpeskilling, skall detta angivas i pantbrevet. Ej må i pantbrevet intagas villkor, varav panträttens inträde eller bestånd skulle vara bero- ende.

Beträffande pantbrevets innehåll och upprättande gälle i övrigt av Ko- nungen meddelade bestämmelser.

6 5.

Panträtt giver ej befogenhet att avkräva fastighetsägaren personligt be- talningsansvar för förskrivningen i pantbrevet. Ej må pantbrev innehålla förskrivning om sådant ansvar.

Fastighetsägaren må, om han innehar pantbrevet, dårå anteckna att det endast gäller i hans hand eller avser visst skuldförhållande, så ock genom ny anteckning upphäva eller ändra tidigare anteckning därom. Anteckning att pantbrevet endast gäller i fastighetsägarens hand eller att det avser visst skuldförhållande skall, om så begäres i panträttsansökningshandlingen, verkställas av inskrivningsdomaren i samband med pantbrevets upprät- tande.

7 &.

Panträttsansökningshandling upprättad av den, vars fastighet avträtts eller å dagen för handlingens ingivande avträdes till konkurs, må ej leda till att panträtt grundas i fastigheten.

Utan hinder av vad nu sagts må dock grundas panträtt som avser ogul- den köpeskilling, såvida panträtten sökes sist samma dag som lagfart för konkursgäldenären.

Har panträtt blivit grundad i strid med förestående stadganden, skall, när förhållandet styrkes, i grundbok antecknas att panträtten är utan ver- kan.

8 5.

Har i fastighet, som efter klander frånvinnes dess innehavare, panträtt grundats sedan fastigheten kom ur rätte ägarens hand, vare panträtten utan verkan.

Vad i första stycket är stadgat äge motsvarande tillämpning, då det ägan- derättsförvärv, som ligger till grund för panträttsansökan, förklarats skola återgå såsom ogiltigt eller på talan av överlåtaren avtalet därom blivit hävt; dock gälle panträtt, vilken grundats före talans väckande, när gåva på talan av givaren återgår till denne på grund av villkor, som avser viss tid utöver två år från gåvobrevets dag eller obestämd tid.

Om beståndet av panträtt, då panträttsansökningshandling upprättats av annan än rätte ägaren, stadgas i 22 kap.; är eljest för sådant fall särskild föreskrift meddelad, vare den gällande.

9 5.

Panträtt innebär att vid utsökning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten ur denna skall i mån av tillgång och efter det företräde mellan rättsägarna som enligt lag skall iakttagas utgå vad som förskrivits, dock ej ränta som upplupit tidigare än två år före den dag då fastigheten utmättes eller konkursansökan gjordes eller nedsättning av medel, som eljest skola fördelas, ägde rum.

Är i pantbrevet ränta upptagen, skall den, där betalningstiden försittes, utgå efter enahanda grund som före förfallodagen.

10 &.

Angående invändning av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av pantbrev och dennes rätt till betalning på grund av pantbrev skall tillämpas vad för motsvarande fall är stadgat om skuldebrev.

Vad nu sagts gälle ock i fråga om förfallotid, pantbrevs återställande och utfärdande av kvitto vid betalning, anteckning å pantbrev om betalning el— ler uppsägning, överlåtares eller pantsättares ansvar för pantbrevs gil- tighet samt överlåtelses eller pantsättnings giltighet mot borgenärer.

Om verkan av invändning, att pantbrevet är ogiltigt eller eljest ej må göras gällande mot fastighetsägaren, stadgas i 22 kap.

11 å.

Borgenärs rätt att göra panträtten gällande är oberoende av att hans fordran preskriberats eller han underlåtit anmäla den efter kallelse ä okända borgenärer eller gäldenären erhållit tvångsackord.

Har panträtt dödats eller har, enligt vad därom är stadgat, panträtten eljest upphört eller blivit utan verkan, gälle ej heller pantbrevet i vad det avser panträtt som sålunda förfallit.

Dödande av förkommet pantbrev medför ej att panträtten förfaller, men handlingen är utan verkan.

12 5.

Är pantbrev av fastighetsägaren lämnat som säkerhet för fordran, äge borgenären, även om annat avtalats, överlåta eller till annan pantsätta pantbrevet allenast i samband med denna fordran; dock må pantbrevet ut— mätas för borgenärens fordran så ock, när gäldenären är försatt i konkurs, försäljning ske av pantbrevet enligt vad därom är stadgat i konkurslagen.

Har överlåtelse eller pantsättning ägt rum i strid med vad i första stycket stadgats, vare denna utan verkan, såframt ej den som mottog pantbrevet el- ler annan till vilken det sedermera överläts eller pantsattes därvid var i god tro.

13 5.

Ehuru förfallotid är inne för pantbrev, vilket fastighetsägaren lämnat som säkerhet för fordran, må borgenären ej kräva betalning på grund av pantbrevet, innan även fordran förfallit. Ej heller må dessförinnan fastig- hetsägaren infria pantbrevet ; och gälle, när fordran grundas å skuldebrev, denna inskränkning mot ny ägare av fastigheten, ehuru han ej är betal— ningsskyldig för borgenärens fordran.

14 5.

Kommer fastighet, som häftar för panträtt, till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan orsak att så försämras att panträttens värde väsentligt minskas, äge borgenären söka betalning ur fastigheten, ehuru förfallotid ej är inne.

Samma lag vare när i betydande omfattning skett överlåtelse av industri- tillbehör samt överlåtelsen gått utom ramen för rörelsens normala drift.

15 5. Om betalning av pantbrev, ehuru det ej är förfallet, ur medel som på grund av exekutiv försäljning eller eljest skola av myndighet fördelas mel- lan rättsägare i fastigheten är särskilt stadgat.

16 5.

lnnehaves pantbrev av fastighetsägaren eller må pantbrevet på grund av invändning enligt 10 5 första stycket eller eljest ej göras gällande mot den- ne, skall panträtten såsom ägarpant tillkomma fastighetsägaren; dock äge han ej söka betalning ur fastigheten elller tillgodonjuta ränta.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, då panträtten till viss del ej må göras gällande mot fastighetsägaren. Panträtten skall därvid anses bestå av två skikt, dels, med företräde, det borgenären tillkommande och dels ägarpanten. Borgenårens skikt skall utgöras av det kapitalbelopp, som mot- svarar hans kapitalfordran, jämte ränta å sagda belopp om sådan upptagits

i pantbrevet. Räntan må utom för fordringsränta tagas i anspråk enbart för fordran å indrivningskostnader och andra jämförbara, av fordringsförhål- landet föranledda kostnader. Om utbrytning av ägarpant stadgas i 26 kap. 12 och 13 55.

17 5.

Sammanlägges fastighet, som häftar för panträtt, med annan fastighet, skall panträtten omfatta hela den nybildade fastigheten. Vad sålunda stad- gats gälle även område, som i samband med sammanläggning avstyckas för sådant ändamål, så ock andel i fastighet, såframt denna ingår i laga skifte och sammanläggning äger rum under skiftet.

18 5.

Säljes fastighet, som häftar för panträtt, å exekutiv auktion, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, panträtten upphöra till belopp, som enligt borgenärsförteckningen icke täckes av kö- peskillingen. I fråga om belopp, som täckes av köpeskillingen men faller utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, upphör panträtten, om ej köparen enligt utsökningslagen fått avräkna beloppet på köpeskillingen.

Skall enligt utsökningslagen fördelning ske av medel, som äro att tillgå vid utsökning, ehuru försäljning ej ägt rum, vare panträtt för vars gäldande försäljningen skolat ske utan verkan till belopp, som vid fördelningen ut— faller dårå.

19 5.

Avstås fastighet, som häftar för panträtt, på grund av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv skall, när inlösen fullbordats, panträtten upp- höra.

Vad i första stycket är stadgat om fastighet äge motsvarande tillämpning beträffande område, som avstås.

Angående beståndet av panträtt vid förköp och återköp meddelas be— stämmelser i 5 kap. 22, 27 och 33 55 samt 6 kap. 18 5.

20 5.

Skola i annat fall än som avses i 18 5 eller 19 5 första stycket, enligt vad därom är stadgat, hos myndighet nedsatta medel fördelas mellan rättsägare i fastigheten, vare panträtt i denna eller, i fall som avses i 19 5 andra stycket, i återstoden av fastigheten utan verkan till belopp, som vid fördel- ningen utfaller å panträtten; har panthavare, innan fördelningen ägt rum, avstått från sin rätt till betalning, gälle dock hans panträtt till oförändrat belopp.

Att i visst fall panträtt, som utgått ur brandskadeersättning, är utan verkan så ock huru ny panträtt i stället må grundas är särskilt stadgat.

21 5. Om ändring i pantbrevs ränta eller förfallotid, om utbyte av pantbrev, så ock angående panträtts upphörande genom dödning stadgas i 26 kap.

22 5.

Svarar fastighetsägaren för fordran, för vilken panträtt i fastigheten ut- gör säkerhet, och låter borgenären ny ägare av fastigheten övertaga skul- den, vare i förhållande till borgenären förre ägaren fri, om ej annat är av- talat.

Har vid fastighetens försäljning å exekutiv auktion borgenären på grund av panträtt, som utgör säkerhet för fordran, ägt uppbära betalning ur kö- peskillingen men låter han efter överenskommelse med köparen belopp, som kunnat utgå ur köpeskillingen, kvarstå i fastigheten, vare till motsvarande belopp förre ägaren fri; vad nu sagts gälle ock, då köparen såsom pantha- vare fått avräkna beloppet å köpeskillingen.

Att när borgenärens fordran grundar sig å löpande skuldebrev gäldenä- rens rätt till invändning på grund av förhållande som avses i första eller andra stycket kan gå förlorad till följd av borgenärs goda tro, därom är stadgat i lagen om skuldebrev.

23 5. Angående inverkan ä fordran, för vilken panträtt utgör säkerhet, av bor— genårens åtgärd, varigenom panträtten upphör eller dess värde minskas gälle vad i allmänhet är stadgat om pant i lös egendom.

24 5.

Vad i denna balk år stadgat om pantbrev, som efter ansökan av fastig- hetsägaren utfärdats av inskrivningsdomaren, skall även tillämpas i fråga om pantbrev, som enligt därom meddelad bestämmelse eljest utfärdas av inskrivningsdomaren, om ej annat är föreskrivet; och gälle därvid i till- lämpliga delar jämväl vad i balken är stadgat om panträttsansökningshand— ling.

25 5. Om panträtt i järnväg är särskilt stadgat.

Särskilda bestämmelser om gemensam panträtt

26 5.

Är panträtt grundad i flera fastigheter gemensamt, skall ansvarigheten vila å var och en av dem till så stort belopp, som faller å fastigheten efter förhållandet mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värde-t av alla fastigheterna. Varje fastighets värde skall beräknas efter det taxe- ringsvärde, som var gällande året näst före den tidpunkt, då panträttsan- sökan gjordes, eller, om för det året ej finnes särskilt taxeringsvärde å fas— tigheten, det taxeringsvärde som därefter först åsättes. Om när en eller flera av fastigheterna skola utmätningsvis säljas taxeringsvärde saknas för någon av dem, skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden,

som efter vad i utsökningslagen stadgas åsättas fastigheterna av utmät- ningsmannen.

Kan den, som har gemensam panträtt i flera fastigheter, ur köpeskilling- en för någon av dem ej utfå det belopp, varför fastigheten enligt första styc- ket svarar, skall bristen falla de övriga fastigheterna till last och fördelas dem emellan enligt grunden i samma stycke. Saknas i någon av fastighe- terna tillgång till gäldande av därå belöpande andel i bristen, skall den andelen på enahanda sätt fördelas å de återstående fastigheterna.

27 5. Har fastighet delats, sedan den kommit att häfta för panträtt, skall, så— vitt ej annorlunda följer av 28 5, i fråga om de särskilda delarnas ansvarig- het för panträtten tillämpas vad i 26 5 stadgas.

28 5.

Om fastighet, som häftar för panträtt, delats genom avstyckning enligt 19 kap. lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. lagen om fastighets— bildning i stad eller enligt lagen om delning av fastighet vid ändring i ri— kets indelning med mera samt stamfastighet och avstyckad fastighet icke längre äro i samme ägares hand, skall stamfastigheten svara för hela pant— rätten och den avstyckade fastigheten allenast för vad av panträtten icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten. Äro från stamfastigheten flera fastigheter avstyckade, skall fastighet, varå lagfart senare är sökt, gå i betalning före fastighet, varå lagfart sökts tidigare. Har å samma in— skrivningsdag lagfart sökts å flera av de avstyckade fastigheterna eller är fråga om avstyckade fastigheter, varå lagfart ej blivit sökt, skall fastighet, som senare överlåtits, gå tidigare i betalning; äro fastigheterna överlåtna samma dag, skall ansvarigheten fördelas mellan dem efter de grunder, som stadgas i 26 5.

Vad nu sagts i fråga om avstyckad fastighet skall jämväl äga tillämpning i avseende å område, som av mark samfälld för flera fastigheter utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 3 5 lagen om fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat.

Bestämmelserna i detta lagrum hindra icke, att panthavaren på en gång söker betalning ur stamfastigheten och den eller de avstyckade fastigheterna.

29 5.

Innehavare av gemensam panträtt i flera fastigheter är, om någon av dem skall på begäran av annan än panthavaren särskilt säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att i försäljningen indraga jämväl de övriga fastigheterna eller någon av dem utan hinder av att förfallotiden ej är inne för panträtten.

Vill panthavaren utnyttja sin indragningsrätt, skall han inom den i ut- sökningslagen föreskrivna tiden för anmälan av fordran eller rättighet, som skall iakttagas vid försäljningen, framställa sitt yrkande i den ordning 1

och 2 55 lagsökningslagen bestämma och till auktionsförrättaren ingiva be- vis, att yrkandet blivit framställt.

Göres ej sådant yrkande eller kommer gjort yrkande att förfalla, må ej innehavaren av den gemensamma panträtten ur köpeskillingen för fastig- het, som försäljes vid auktionen, utfå det belopp, varför fastigheten enligt 26 5 andra stycket eller 28 5 svarar i förhållande till ännu ej försålda fas- tigheter.

30 5.

Har fastighet, som gemensamt med annan eller andra fastigheter häf- tar för panträtt, blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall fastigheten, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta för större del av panträtten än köparen enligt 131 5 ut- sökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 5 1 mom. samma lag skall innestå i fastigheten.

Angående verkan å panträtten av medelsfördelning enligt 18 5 andra stycket och 20 5 första stycket gälle vad sagda lagrum stadga; dock skall icke i något fall vara av betydelse att panthavaren avstått från sin rätt till betalning.

31 5.

Häfta flera fastigheter gemensamt för panträtt och säljas någon eller några av dessa utmätningsvis, skola de övriga ej vidare ansvara för vad av panträtten kunnat utgå ur köpeskillingen för de fastigheter, som sålts.

Sker fördelning av medel, som äro att tillgå vid utsökning i någon eller några av de gemensamt häftande fastigheterna, ehuru försäljning ej ägt rum, skola de övriga fastigheterna ej heller svara för belopp, som vid för— delningen utfaller å panträtten. Samma lag vare när i annat fall, enligt vad därom är stadgat, hos myndighet nedsatta medel fördelas mellan rättsägare i fastighet, vilken gemensamt med annan eller andra fastigheter häftar för panträtt.

32 5. Om relaxation och uppdelning av gemensam panträtt stadgas i 26 kap.

9 KAP.

Om särskild rättighet till fast egendom

1 5.

Med särskild rättighet till fast egendom avses i denna balk nyttjanderätt, servitut, rätt till andel i samfällt strömfall och till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet samt samfällighetsrätt så ock sådan rätt till vederlag som enligt vad därom är stadgat må förenas med annan särskild rättighet.

Om vissa rättigheter som avses i första stycket meddelas tillika bestäm- melser i 10—19 kap. Förekomma eljest i lag eller författning särskilda be- stämmelser om sådan rättighet, vare de gällande.

2 5.

Såsom nyttjanderätt skall, även om därmed icke är förenad annan rätt att nyttja fastigheten, anses rättighet, som fastighetens ägare åt annan upplåter att å fastigheten avverka skog eller tillgodogöra sig andra alster, som fastig— heten frambringar, eller där förekommande naturtillgångar eller att därå jaga eller fiska.

3 5.

Avtal varigenom nyttjanderätt upplåtes vare ej bindande utöver femtio år från det avtalet slöts. Angår upplåtelsen tomt eller annat område inom stadsplan, vare dock längsta tiden allenast tjugufem år. Nyttjanderätt, som åt någon upplåtes för livstiden, vare gällande utan begränsning till viss tid.

Avser upplåtelsen allenast eller huvudsakligen rättighet att annorledes än till husbehov avverka skog, vare avtalet ej bindande längre tid än fem år.

I fråga om tiden för beståndet av nyttjanderätt, som upplåtits av kronan, äge vad i första eller andra stycket stadgats ej tillämpning. Ej heller skall stadgandet i första stycket avse sådan förlängning av arrendeavtal som grundas å arrendator enligt lag tillkommande optionsrätt. Om tiden för be— ståndet av nyttjanderätt, vilken upplåtits såsom tomträtt, stadgas i 15 kap.

Är nyttjanderätt upplåten för längre tid än som enligt första eller andra stycket må gälla och vill fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren av så- dan anledning frånträda avtalet, när den i nämnda lagrum angivna tiden är ute, skall han giva den andre meddelande därom.

4 5. Upplåtelse av annan särskild rättighet än nyttjanderätt vare icke be- gränsad till viss längsta tid, om ej annat är stadgat.

5 5. Särskild rättighet må ej upplåtas i andel av fastighet och ej heller, med mindre fråga är om rätt till andel i samfällt strömfall, i fastighets andel i äga som är samfälld för två eller flera fastigheter.

6 5.

Har, sedan särskild rättighet upplåtits, mellan fastighetsägaren och rättig- hetshavaren träffats överenskommelse om ändring i eller tillägg till upp— låtelsen, vare överenskommelsen, såvitt angår sättet för dess ingående och, om den ej avser allenast begränsning av upplåtelsetiden, dess rättsver- kan i förhållande till ny ägare av fastigheten eller innehavare av annan rättighet i denna, att anse som ny upplåtelse. Överenskommelse, varigenom tiden för upplåtelsen förlänges, gälle som ny upplåtelse, även i vad den icke avviker från det tidigare avtalet.

Sker ändring i eller tillägg till upplåtelse, som ägt rum genom skriftlig handling, skall anmärkning därom göras å handlingen, om fastighetsägaren eller rättighetshavaren det begär.

7 5. Särskild rättighet, som upplåtits genom skriftlig handling, må inskrivas ; förbehåll, som skett i strid härmed, vare utan verkan.

8 5.

Vill ägaren överlåta fastighet, vari särskild rättighet är upplåten, åligge honom i förhållande till rättighetshavaren, om ej inskrivning för rättighe- ten är beviljad eller sådant fall är för handen som avses i andra stycket, att i överlåtelsehandlingen göra förbehåll om upplåtelsen. Har så skett, vare denna gällande mot den till vilken fastigheten överlåtits.

Skriftligt avtal, varigenom upplåtits rätt till elektrisk kraft, vare vid över— låtelse som avses i första stycket oberoende av förbehåll gällande mot nye agaren.

9 5.

Har i anledning av skriftligt avtal, som vid överlåtelsen skall äga bestånd mot nye ägaren, träffats överenskommelse som avses i 6 5 första stycket och är överenskommelsen anmärkt å fastighetsägarens exemplar av avtalet, skall så anses som om enligt 8 5 första stycket förbehåll därigenom ägt rum.

10 5.

Även om förbehåll som sägs i 8 5 första stycket ej skett, gälle mot nye äga- ren skriftligt avtal, om detta avser upplåtelse av arrende- eller hyresrätt eller i 18 kap. avsedd rätt till annan nyttighet än elektrisk kraft och tillträdet ägde rum eller tillhandahållandet av nyttigheten tog sin början före överlå- telsen.

Vad i första stycket är stadgat skall i fråga om beståndet av överens- kommelse som avses i 6 5 första stycket iakttagas allenast om genom över- enskommelsen tiden för upplåtelsen förlängts och den upplåtelsetid som framgår av fastighetsägarens exemplar av avtalet eller anteckning dårå eller eljest enligt lag må vara förenad med upplåtelsen utgått före överlå- telsen; tillträde eller däremot svarande åtgärd skall dock icke anses hava ägt rum, innan överenskommelsen trätt i tillämpning.

11 5.

Ej vare, på grund av vad i detta kapitel är stadgat, upplåtelsen gällande mot den till vilken ägaren överlåtit fastigheten, med mindre sådant fall är för handen som avses i 8—10 55 eller nye ägaren vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen.

12 5.

Har ägaren ej, då det enligt 8 5 skolat ske, gjort förbehåll om upplåtelsen och kommer till följd av denna hans underlåtenhet upplåtelsen ej att gälla mot nye ägaren, vare han skyldig att gälda skadestånd till rättighetshavaren.

I fall som avses i första stycket skall, såframt upplåtelsen skett genom skriftlig handling, även tidigare överlåtare svara för rättighetens upphö- rande; har överlåtaren vid sin överlåtelse iakttagit vad enligt 8 5 ålegat honom, gälle det nu sagda dock allenast om rättighetshavaren inom sex månader, sedan han erhöll kännedom om överlåtelsen, hos överlåtaren skriftligen anmält att han vill vara bibehållen vid rätten att göra gällande sådant ansvar.

Rätt till skadestånd, varom stadgats i andra stycket, tillkomme ej rättig- hetshavaren i förhållande till den mot vilken sådant ansvar eljest skulle kunnat göras gällande, om han utan samtycke av denne efter överlåtelsen låter meddelad inskrivning dödas.

13 5.

Säljes fast egendom, vari särskild rättighet är upplåten, å exekutiv auk- tion, gälle upplåtelsen ej mot nye ägaren med mindre, enligt vad i utsök— ningslagen är stadgat, försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd eller enligt nämnda lag rättigheten eljest i särskilt fall skall gälla.

14 5.

Kommer enligt 13 5 särskild rättighet ej att vid exekutiv auktion gälla mot ny ägare, vare den, från vilken försäljningen ägt rum, skyldig att gälda skadestånd till rättighetshavaren, såframt upplåtelsen skett mot vederlag eller, för det fall att upplåtelsen ägt rum utan vederlag, egendomen försålts för annat ändamål än till betalning av gäld för vilken egendomen på grund av utmätning eller eljest häftar.

I fall som avses i första stycket skall, såframt upplåtelsen skett genom skriftlig handling, även tidigare överlåtare svara för rättighetens upphöran- de. Vad nu sagts gälle dock allenast om rättighetshavaren inom tid och på sätt som föreskrivits i 12 5 andra stycket anmält att han vill vara bibehål— len vid sin rätt till skadestånd; anmälan som avses i sistnämnda lagrum vare ock gällande.

Har för rättighetens bevarande rättighetshavaren tillskjutit medel i pen— ningar enligt vad därom är stadgat i utsökningslagen, äge han, ehuru rät- tigheten skall äga bestånd, rätt till ersättning för sådant tillskott, i den mån det ej överstiger värdet av rättigheten.

Rätt till ersättning, varom ovan i denna paragraf stadgats, tillkomme ej rättighetshavaren i förhållande till den mot vilken sådant ansvar skulle kunnat göras gällande, om han utan dennes samtycke låtit meddelad in— skrivning dödas eller inskrivning, som är beviljad eller sökt, nedsättas eller rättighetens företrädesläge på grund av överenskommelse vid auktionen eljest försämras. Är av omständigheterna uppenbart att rättigheten ändock skulle gått förlorad, äge vad nu sagts icke tillämpning.

15 5.

Ny ägare, till vilken fastigheten överlåtits, vare berättigad att uppbära arrende, hyra eller annat sådant vederlag som under rättighetens hela be- stånd skall utgå i särskilda poster, i den mån vederlaget förfaller till betal- ning efter överlåtelsen eller, om fastigheten först därefter skall tillträdas, efter tillträdesdagen, så ock att efter nämnda tidpunkt i övrigt utöva de rättigheter som på grund av avtalet tillkomma fastighetens ägare. Ej må å belopp, som förfaller till betalning mer än sex månader eller i fråga om arrende ett år efter det rättighetshavaren erhöll kännedom om överlåtel- sen eller fick skälig anledning till förmodan därom, rättighetshavaren av- räkna fordran hos förre ägaren; ej heller gälle i fråga om sådant belopp betalning, som rättighetshavaren erlagt till förre ägaren, eller annan upp- görelse med denne, med mindre nye ägaren ägt eller bort äga kännedom därom vid överlåtelsen.

Skall rättigheten äga bestånd mot den som efter överlåtelse blivit ägare av fastigheten, svare nye ägaren för tidigare ägares åligganden i vad de skola fullgöras, sedan han tillträtt fastigheten. Brister nye ägaren i full- görandet av vad sålunda åligger honom, äge rättighetshavaren rätt till ska- destånd av tidigare ägare, såframt han inom tid och på sätt som föreskrivits i 12 5 andra stycket anmält att han vill vara bibehållen vid sin rätt till skadestånd; anmälan som avses i sistnämnda lagrum eller i 14 5 andra stycket vare ock gällande.

Har fastigheten genom inrop å exekutiv auktion övergått å ny ägare, gälle i fråga som avses i första och andra styckena vad i utsökningslagen är stadgat.

16 5.

Förbehåll, som strider mot vad i 8—11 55 stadgats angående rättighets bestånd mot ny ägare eller varigenom rätt till skadestånd eller annan er- sättning som enligt 12, 14 eller 15 5 tillförsäkrats rättighetshavaren skulle upphävas eller inskränkas, vare utan verkan.

17 5.

Finnas i samma fastighet två eller flera särskilda rättigheter, som ej äro inskrivna, och kunna de ej utan förfång för någondera utövas vid sidan av varandra, äge de företräde sinsemellan efter den tidsföljd i vilken de upplåtits.

Äro upplåtelserna samtidiga eller kan ej utrönas i vilken tidsföljd de skett äge, efter därom förd talan, rätten med hänsyn till vad som må hava förutsatts vid rättigheternas upplåtande eller eljest finnes skäligt förordna om företrädet mellan dem.

18 5. Vad i 17 5 första stycket är stadgat skall, utan hinder av vad där sägs om rättigheternas utövning, äga tillämpning, när vid exekutiv auktion myn- dighet har att bestämma den ordning i vilken särskilda rättigheter, som ej

äro inskrivna, sinsemellan skola äga företräde; i fall som avses i 17 5 andra stycket skola upplåtelserna anses äga lika rätt, om ej annat bestämts i den ordning där sagts.

Bestämmelserna i första stycket skola i tillämpliga delar gälla, då eljest enligt lag medel mellan rättsägarna skola fördelas i den ordning som är föreskriven om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom.

19 5. När rättighet enligt 17 5 skall vika, äge rättighetshavaren, om han ej vid sitt förvärv ägt eller bort äga kännedom om den andra upplåtelsen, rätt till skadestånd av upplåtaren.

20 5.

Vadi 8 kap. 8 5 är stadgat om panträtt, som tillkommit efter ansökan av annan än rätte ägaren, äge motsvarande tillämpning i fråga om särskild rättighet; bestämmelsen i andra stycket av nämnda lagrum angående be— ståndet i visst fall av panträtt, vilken grundats före talans väckande, skall avse särskild rättighet, som upplåtits dessförinnan.

Kommer av anledning som avses i första stycket rättighet vilken upplå- tits mot vederlag att förfalla äge rättighetshavaren rätt till skadestånd av upplåtaren, om han var i god tro, när upplåtelsen ägde rum.

21 5.

Om särskild rättighets upphörande eller inskränkning på grund av ex— propriation eller annat sådant tvångsförvärv så ock om rättighetshavarens rätt till ersättning i anledning av förvärvet är särskilt stadgat.

Angående beståndet av särskild rättighet vid förköp och återköp med- delas bestämmelser i 5 kap. 22 och 27 55 samt 6 kap. 18 5. Vad i 20 5 andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning även för det fall att särskild rättighet på grund av förköp eller återköp enligt nämnda lagrum skall förfalla.

22 5.

Delas fastighet som besväras av särskild rättighet, gälle rättigheten i en- var av de nya fastigheterna. Är rättighetens utövning på grund av rättsför— hå-llandets natur eller bestämmelse i upplåtelsehandlingen begränsad till visst område, upphör dock, såframt ej fråga är om servitut, rättigheten att besvära fastighet, som icke omfattar någon del av området.

Angående verkan av delning å fastighet, som besväras av rätt till andel i samfällt strömfall, till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet eller till vederlag, är särskilt stadgat.

23 5. Bestämmelserna i detta kapitel om särskild rättighet till fast egendom skola i tillämpliga delar gälla även i fråga om nyttjanderätt som avser hy-

resrätt till hus å annans grund, så ock angående annan särskild rättighet, vilken enligt vad därom är föreskrivet i 16, 18 och 19 kap. må upplåtas i byggnad eller annan anläggning, som ej hör till fastighet, eller i gruvegen- dom; 12 och 14 55 i detta kapitel skola dock avse allenast ägare varom förmäles i 12 5 första stycket och 14 5 första stycket.

Om upplåtelse av särskild rättighet i tomträtt stadgas i 15 kap.

24 5. Vad i denna balk stadgas om nyttjanderätt skall icke avse sådan åbo- rätt som upplåtes enligt lagen den 4 juni 1926 och ej heller gravrätt eller vågrätt eller bostadsrätt.

25 5.

Då till handläggning inför underdomstol eller skiljemän första gången förekommer tvist angående beståndet av särskild rättighet eller vad i fråga om sådan rättighet skall gälla mellan fastighetsägaren och rättighetshava- ren, åligger vardera parten, om avtalet är skriftligen upprättat, att tillhan- dahålla sitt exemplar av avtalet. När sådant exemplar företes, skall det förses med anmärkning, utvisande vad tvisten angår och den dag då ex— emplaret företeddes.

Om föreläggande i anledning av parts underlåtenhet att tillhandahålla exemplar som nu nämnts skall vad i allmänhet är stadgat om företeende av skriftligt bevis i rättegång eller inför skiljemän äga motsvarande till— lämpning.

10 KAP.

Om jordbruksarrende i allmänhet

Om arrendeavtals ingående

1 5.

Avtal varigenom jord upplåtes till brukande mot lega skall upprättas skriftligen; i handlingen skola upptagas samtliga villkor som betingas.

Har fastigheten övertagits till brukande mot lega, utan att skriftligt av- tal blivit upprättat, njute brukaren, om det ej hero-tt på honom att giltigt arrendeavtal sedermera icke kommit till stånd, ersättning för den skada som därigenom tillskyndas honom. Förbehåll, som strider mot vad sålunda stadgats, vare utan verkan.

Den som vill framställa anspråk på skadestånd enligt andra stycket skall, vid påföljd att rätten därtill eljest går förlorad, väcka talan inom ett år från det fastigheten avträddes.

Om arrendetiden

2 5.

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid eller ock för arrendatorns livstid; angår upplåtelsen boställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver sin egen besittningstid, må upplåtelse ske även för sådan tid. Är arrendetiden icke så bestämd som nu sagts, skall avtalet an- ses ingånget för en tid av fem år.

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukning- en efter arrendetidens utgång, utan att jordägaren inom två månader där- efter anmanat honom att avflytta, skall avtalet anses förlängt på fem år.

3 5.

Den som till annan upplåter jord på arrende må ej i vidare mån än som överensstämmer med vad nedan i 9, 28, 33—37 och 39 55 stadgas förbehålla sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före arrende- tidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

4 5.

Är arrendetiden så bestämd att den i 9 kap. 3 5 stadgade längsta tiden för nyttjanderätts bestånd överskrides och vill jordägaren eller arrendatorn av sådan anledning frånträda avtalet, när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i den ordning som bestämmes i 38 5.

5 5. Fardag för tillträde och avträde av arrenderad fastighet är den 14 mars. Infaller fardag å söndag, skall tillträde eller avträde ske följande dag. Fjorton dagar före tillträdesdagen skall hälften i fastighetens hus hållas tillgänglig för tillträdaren.

Om legans bestämmande och tiden för arrendets erläggande

6 5.

Legan skall utgå i penningar. Har i avtalet legan bestämts i annat än penningar, skall den beräknas i penningar till belopp, som med hänsyn till förhållandena vid tiden för avtalets ingående får anses utgöra skäligt ar— rende. Om förbehåll att arrendatorn skall utgöra arbete stadgas i 11 kap.

Är ej tid utsatt för erläggande av arrende, skall det erläggas sist tre månader före varje arrendeårs utgång.

Om arrendatorns upplåtelse av nyttjanderätt till fastigheten och överlåtelse av arrenderätten

7 5. Utan jordägarens medgivande må ej arrendatorn åt annan upplåta nytt— janderätt till fastigheten eller del därav; dock äge han, om det kan ske

utan men för jordägaren, uthyra rum till bostad eller upplåta område av ouppodlad mark till upplagsplats eller för liknande ändamål.

8 5.

Ej må arrendatorn utan jordägarens samtycke till annan överlåta arren- derätten.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid ej understigande tio år och vill arren— datorn lämna från sig arrendet, hembjude han då jordägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig ersättning för ar- renderättens värde. Antages hembudet men kan ej överenskommelse träffas om ersättningens belopp, skall arrenderättens värde fastställas vid avträ— dessyn som avses i 10 5. Vill jordägaren ej återtaga fastigheten eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig villig där- till, äge arrendatorn, utan hinder av vad i första stycket stadgats, i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas.

Om verkan av arrendatorns död

9 5.

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång skall, om ej annat bestämts i arrendeavtalet, detta fortfara att gälla men dödsboet äge, oberoende av den tid för vilken avtalet är ingånget, samma rätt som enligt 8 5 andra stycket tillkommer arrendator för där avsett fall; dock skall hembud ske inom sex månader efter dödsfallet vid påföljd att rätten att frånträda arrendet eljest går förlorad.

Vid livstidsarrende njute arrendatorns hustru, om äktenskapet var in- gånget innan avtalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge hon förbliver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga avtalet.

Om arrendatorns skyldigheter samt till- och avträdessyn

10 5.

Arrendatorn åligge att väl hävda jorden samt vårda och underhålla bygg— nader och övriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arren- detiden försämras. Eftersätter han vad sålunda åligger honom, vare han skyldig att utgiva ersättning till jordägaren, när fastigheten avträdes; är då brist, som fanns vid tillträdet, avhjälpt av arrendatorn, njute han därför gottgörelse av jordägaren.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall, om ej till följd av överenskommelse bevisning angående fastighetens skick är obehövlig, hållas syn, när fastigheten tillträdes och när den avträdes. Ej må i avtalet intagas förbehåll, som med avseende å sätt och tid för synens förrättande eller beträffande fullföljd av talan mot synen strider mot vad nedan i 11— 13 55 är stadgat. Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Syn som avses i 10 5 skall förrättas av minst två ojäviga, med ortens förhållanden förtrogna män. Dessa skola uttagas bland nämndemän, ägo- delningsnämndemån eller dem som äro utsedda till gode män vid lantmä— teriförråttningar; den som förut innehaft sådan befattning och är därtill valbar må ock uttagas till syneman. Kunna jordägaren och arrendatorn ej enas om valet skall, på begäran av endera, rätten i den ort där egendomen är belägen utse synemännen.

Yppas hos synemännen olika meningar och äro på vardera sidan lika många, skole synemännen välja ytterligare en syneman; för sådant fall gälle vad de flesta säga eller, där var har sin mening och jämkning ej kan ske, den särskilt tillkallade synemannens mening. Kunna synemännen ej enas om valet, äge vad i första stycket är stadgat motsvarande tillämpning.

Tillträdessyn må ej hållas tidigare än sex månader före eller senare än tre månader efter tillträdesdagen, ej heller avträdessyn tidigare än sex må— nader före eller senare än tre månader efter avträdesdagen.

12 5.

När syn skall hållas, utsätte synemännen dag för förrättningen å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte jordägaren och arrendatorn om dagen. Utebliver någondera, må synen ej hållas, om icke den uteblivne be— visligen underrättats om tiden för förrättningen.

Menar part att syneman är jävig, anmäle det vid synen, och give syne- männen beslut däröver. Ej må av part, som varit vid synen tillstädes, fråga om jäv senare väckas, om ej den omständighet varå jävet grundas blivit känd för parten först efter synen, ej heller må i något fall jäv göras gäl- lande annorledes än i sammanhang med klander av förrättningen; beträf- fande parts rätt att i rättegången göra gällande jäv mot syneman skall vad i fråga om jäv mot domare är i allmänhet stadgat äga motsvarande lill- lämpning. Vad nu sagts om jäv skall ock gälla, om part menar att syneman, som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man vid lant— mäteriförrättningar, icke vidare är valbar till sådan befattning eller att sy- neman icke är förtrogen med ortens förhållanden.

Över allt vad vid synen förekommer skall upprättas skriftlig handling, som undertecknas av synemännen.

Vid synen skall undersökas allt vad till fastigheten hör, såsom åbyggnad, trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar och vattenledningar, samt i penningar uppskattas vad som erfordras till botande av därvid befunna brister. Från synen må dock undantagas viss del av fastigheten, såframt mellan jordägaren och arrendatorn överens- kommes i vad mån brister dårå skola tagas i beräkning, samt anteckning om sådan överenskommelse göres i synehandlingen. Vid avträdessyn skall tillika verkställas den uppskattning som erfordras för bestämmande av er- sättning enligt 17 och 19 55.

Kostnaden för synen skola jordägaren och arrendatorn vidkännas ge- mensamt.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt och inom tid i 11 5 bestämts, äge han klandra densamma vid domstol. Väc- ker han ej talan inom tre månader från det synehandlingen delgavs honom, gälle synen såsom fullt bevis för fastighetens skick vid tillträdet eller av- trädet; motbevisning mot synen vare ej vidare tillåten.

Om vad part, som vill fullfölja talan mot synen, har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

Om nybyggnad m. m.

14 5.

Har i arrendeavtalet jordägaren åtagit sig att å fastigheten uppföra bygg- nad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick men underlåter han det, äge arrendatorn, sedan vid syn beräknats kostnaden för bristens avhjäl- pande, verkställa arbetet i jordägarens ställe och i mån av arbetets utfö- rande erhålla gottgörelse med det vid synen fastställda beloppet; arrenda- torn äge ock, om han det hellre vill och bristen ej är av allenast ringa be— tydelse, uppsäga avtalet. För den tid fastigheten på grund av jordägarens underlåtenhet är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften ; han vare ock berättigad till skadestånd.

Har frågan om kostnadens beräkning ej upptagits vid tillträdessynen, må hållas särskild syn. Beträffande sådan särskild syn gälle i tillämpliga de— lar vad i 11—13 55 stadgats om syn vid tillträde eller avträde; i fråga om kostnaden för synen skola dock tillämpas de grunder som gälla för rätte— gångskostnad.

Ingår arbetarbostad i arrendet, åligge jordägaren, ehuru annat bestämts i avtalet, att verkställa nybyggnad eller ombyggnad, som erfordras för bo- stadens hållande i det skick som motsvarar vad enligt gällande hälsovårds- stadga kräves. Försummar jordägaren det, gälle vad i första och andra styc- kena stadgats.

15 5.

Kommer genom vådeld eller annorledes, utan arrendatorns vållande, byggnad att förstöras eller så skadas att ny byggnad eller ombyggnad er- fordras, åligge jordägaren, om icke byggnaden utan olägenhet kan undva— ras, att utan oskäligt dröjsmål verkställa byggnaden; underlåter han det, vare lag som i 14 5 sägs. Var skadan ringare än nyss sagts, svare arren- datorn för dess hotande ; han njute dock vid brandskada skälig gottgörelse av jordägaren för kostnaden.

16 5. Vill arrendatorn i annat fall än som avses i 14 eller 15 5 i stället för byggnad, som han mottagit, uppföra ny byggnad, svare han själv för kost— naden, om ej överenskommelse med jordägaren kan träffas. Uppföres bygg-

naden efter plan, som godkänts av jordägaren, eller prövas den eljest vara lämplig för sitt ändamål, äge arrendatorn dock, även om annat bestämts i arrendeavtalet, vid avträdet räkna sig till godo husrötebelopp, som vid till- trädet åsatts den mottagna byggnaden, med avdrag, om den nya byggnaden finnes behäftad med brist, av kostnaden för bristens avhjälpande.

17 5.

Låter arrendatorn efter plan, vilken antingen blivit godkänd av jordäga- ren eller ock uppgjorts av statens lantbruksingenjör eller konsulent hos lantbruksnämnd eller hos hushållningssällskap anställd jordbrukskonsu— lent, å fastigheten verkställa täckdikning med användande av tegelrör eller andra rör av lika varaktig beskaffenhet eller anlägga cementerad gödsel- stad, vare jordägaren skyldig att, så snart arbetet blivit behörigen utfört, till arrendatorn utgiva ersättning för så stor del av kostnaden som mot— svarar vid täckdikning värdet av rören eller i fråga om anläggande av göd- selstad värdet av därvid använt material. Vid täckdikning njute arrenda- torn ock, när fastigheten avträdes, ersättning för vad han i övrigt kostat å täckdikningen i den mån det varit nödigt; dock skall avdrag ske ej mindre med en tjugufemtedel för varje helt år, varunder arrendatorn utan för- höjning av arrendet dragit nytta av täckdikningen, än även, därest å denna finnes brist, med kostnaden för bristens avhjälpande.

Har arrendatorn anlagt markväg, inrättat silo för konservering av foder eller utfört annan varaktig, för jordbruket nyttig anläggning, som ej är att hänföra till åbyggnad eller elektrisk anläggning, och har det skett med jordägarens samtycke eller efter godkännande av lantbruksingenjör eller konsulent som i första stycket sägs och av två andra personer, vilka äro behöriga att vara synemän, njute arrendatorn, när fastigheten avträdes, er— sättning av jordägaren motsvarande det ökade Värde som fastigheten i följd av anläggningen då kan anses äga, dock ej utöver den nödiga kostnaden för anläggningen.

18 5.

Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än som avses i 14, 15 eller 16 5 eller, utöver vad honom ålegat, verkställt plantering av fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjude han jordägaren att inlösa det, när han frånträder ar— rendet.

Avser hembudet elektrisk anläggning för fastighetens förseende med be— lysning eller drivkraft och är den utförd efter plan, som jordägaren god- känt, eller prövas anläggningen, där den avser annat ändamål än alstrande, omformande eller ackumulering av elektrisk kraft, lämplig med hänsyn till fastighetens storlek och belägenhet samt förhållandena i övrigt, vare jordägaren skyldig att lösa anläggningen med undantag av vad som icke är fast förlagt eller är att anse såsom tillbehör till sådan i första stycket avsedd byggnad som icke är nödig för anläggningen. Lösen skall utgå efter

det ökade värde SOm fastigheten till följd av anläggningen kan anses äga, när den avträdes, men må ej överstiga den nödiga kostnad som arrenda- torn nedlagt å anläggningen. Äro till anläggningen ämnen hämtade från fas- tigheten, skall skäligt avdrag göras därför.

Sker hembud i annat fall än då lösningsskyldighet föreligger enligt andra stycket men vill ej jordägaren lösa eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig villig därtill, äge arrendatorn bortföra vad han påkostat; han skall dock återställa jord eller byggnad i det skick vari han mottog den. Är ej vad arrendatorn sålunda äger skilja från fastig- heten bortfört inom tre månader från det arrendet upphörde eller anspråk på inlösen slutligen ogillades, tillfalle det jordägaren utan lösen. Hava till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtats från fastigheten, må bygg- naden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet av vad som tagits från fastigheten blivit jordägaren gottgjort.

Menar jordägaren att lösningsskyldighe—t enligt andra stycket ej förelig- ger eller kan överenskommelse ej träffas om vad han enligt denna paragraf bör utgiva i lösen eller erhålla i gottgörelse, skall frågan därom prövas av skiljemän i den ordning varom stadgats i 6 kap. 6 5.

Om arrendatorns rätt till nyodling m. m.

19 5.

Arrendatorn äge å den arrenderade jorden verkställa nyodling eller åt- gärd för anordnande av varaktigt betesbruk, dock ej utan jordägarens med- givande å mark, varå ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd finnes eller jordägaren vidtagit eller är skyldig att vidtaga åtgärder för återväxtens tryg— gande. Ej heller må utan sådant medgivande nyodling ske å mark, därå sär- skilda ätgärder vidtagits för anordnande av varaktigt betesbruk. Utan jord- ägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning av jord.

Finnes, när fastigheten avträdes, att arrendatorn på varaktigt sätt ökat fastighetens värde genom sådan nyodling eller särskild åtgärd för anord- nande av betesbruk vartill han enligt första stycket är berättigad, njute han ersättning av jordägaren. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om annan jordförbättring än som avser bättrande av brister enligt vad där- om är stadgat i 10 5 första stycket. Om beloppet av ersättning som sålunda tillkommer arrendatorn gälle vad i 17 5 andra stycket är sagt; dock skall, där fråga är om nyodling eller betesförbättring och jordägaren ej lämnat sitt samtycke till åtgärden, ej utgå högre ersättning än som, efter medel- tal räknat, belöper å två hektar, även om den mark som förbättrats är av större omfattning.

Arrendatorn äge ej i vidare mån än som bestämts i arrendeavtalet nyttja fastighetens skog eller taga torv från torvmosse, som hör till fastigheten; han äge ej heller avhända fastigheten annat som icke är att hänföra till dess årliga avkastning.

56 Förslag till jordabalk Om bortförande av gödsel eller stråfoder

20 5.

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från fastig- heten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder. Har arren— datorn stråfoder kvar, när han skall avflytta, vare han skyldig att till pris motsvarande hälften av det i orten gängse priset överlåta det till jordägaren ; kan ej överenskommelse träffas om ersättningens belopp, skall detta be- stämmas i den ordning varom stadgats i 6 kap. 6 5.

Om arrendatorns rätt till jakt och fiske

21 5. Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt stadgat.

Om besiktning

22 5. Vill jordägaren under arrendetiden anställa besiktning å fastigheten, vare arrendatorn skyldig att lämna tillträde till fastigheten. Om tiden för besikt- ningen bör jordägaren i god tid förut underrätta arrendatorn.

Om skatt för fastigheten m. m.

23 å. Arrendatorn må ej förpliktas att svara för sådan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga so—m enligt lag eller författning åligger jordägaren. Förbehåll som strider däremot vare utan verkan.

Om kreatur eller redskap, som jordägaren lämnat arrendatorn

24 5.

Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighe- tens bruk och är visst värde satt å vad sålunda lämnats, vare arrendatorn skyldig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande för vartdera slaget i värde vad han mottagit. Dessa skola utan särskilt förbehåll tillhöra jordägaren, även om andra sättas i stället för dem som blivit lämnade.

Om nedsättning i arrendet m. m.

25 5. Har i arrendeavtalet jordägaren uppgivit fastighetens ägovidd vara större än den är eller lämnat annan sådan uppgift, som finnes oriktig, njute ar-

rendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften ävensom ersättning för ska- da; han äge ock uppsäga avtalet. Ej må dock, med mindre jordägaren för- farit svikligen, uppsägning ske, om det som brister är av ringa betydelse eller sedan ett år förflutit från det arrendatorn tillträdde fastigheten.

26 å.

Komma genom vattenflöde, jordras eller annan sådan händelse, utan ar- rendatorns vållande, fastighetens ägor att minskas eller försämras, njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften; han äge ock uppsäga av— talet, om ej förändringen är av allenast ringa betydelse. Ej må dock upp- sägning ske, sedan ett år förflutit från det förändringen inträffade, eller, om denna ägde rum före tillträdet, från det tillträdet skedde.

27 &.

Frångår någon del av fastigheten arrendatorn till följd av företräde för annat rättsförvärv eller av anledning som avses i 9 kap. 20 5 eller 21 å andra stycket, njute han skälig nedsättning i arrendeavgiften; han äge ock, om han var i god tro när avtalet slöts, uppsäga avtalet enligt vad i 26 & stadgats. Angående arrendators rätt till skadestånd meddelas bestämmel- ser i 9 kap.

28 &.

Hava till följd av lantmäteriförrättning eller genom dom i ägotvist fastig- hetens ägor till omfång eller läge så ändrats att avkomsten och nyttan för arrendatorn förringas, skall vad i 26 5 är stadgat äga motsvarande till- lämpning.

Har för ägor, som vid lantmäteriförrättning tillagts fastigheten, jordäga— ren fått utgiva ersättning för odling eller bättre hävd och vill ej arrenda- torn för den ökade avkomst och nytta som uppkommer för honom vidkän- nas skälig höjning av arrendeavgiften, äge jordägaren frånträda avtalet; uppsägning skall dock, vid påföljd att rätten att frånträda avtalet eljest går förlorad, ske inom ett år efter det ägolotterna tillträddes. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då jordägaren fått vidkännas kostnad för torrläggning av mark enligt vattenlagen eller för byggande av enskild väg; den tid, inom vilken uppsägning må ske, skall räknas från det företaget fullbordades.

Om verkan av fastighetens överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m.

29 &. Finnes, då fastigheten säljes å exekutiv auktion, å fastigheten arrendator, vars rätt ej är vid försäljningen bibehållen, åligge köparen, om han ej än- dock vill låta arrendatorn kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesda- gen uppsäga arrendeavtalet vid påföljd att detta eljest blir gällande mot ho- nom.

Är vid frivillig överlåtelse av fastigheten eller dennas försäljning å exe- kutiv auktion överenskommelse, som avser ändring i eller tillägg till arren- deavtalet, icke enligt 9 kap. gällande mot ny ägare och vill denne ej god— känna överenskommelsen, skall han giva arrendatorn meddelande därom inom en månad sedan arrendatorn underrättade honom om överenskom- melsen; eljest gälle överenskommelsen mot nye ägaren såsom hade han godkänt den. Gives meddelande som nu sagts, äge arrendatorn inom en månad efter dess mottagande uppsäga avtalet.

Ej må genom förbehåll i arrendeavtalet stadgas inskränkning i den rätt som enligt denna paragraf tillkommer arrendator; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

30 5. Om ny jordägares rättigheter och åligganden gentemot arrendatorn äro bestämmelser meddelade i 9 kap. 15 5.

31 å.

Sker, innan tid för tillträde är inne, utmätning av fastigheten eller fast- ställes dessförinnan i pantbrev förskriven fordran till betalning ur fastig— heten, äge arrendatorn frånträda avtalet och erhålla ersättning för skada; han skall dock inom en månad efter det han fick kännedom om utmät- ningen eller fastställandet till betalning uppsäga avtalet vid påföljd att rät- ten därtill eljest går förlorad. Har utmätningen upphävts eller eljest frågan om fastighetens försäljning förfallit, må ej därefter uppsägning ske.

Vad i första stycket stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då jord- ägaren före tillträdesdagen försättes i konkurs.

32 5.

Är, innan tid för tillträde är inne, talan väckt om återköp av fastigheten, äge arrendatorn, om arrenderätten i händelse av återköp icke skall bestå, frånträda avtalet; uppsägning skall dock ske inom en månad efter det han fick kännedom om stämningsansökan i återköpsmålet vid påföljd att rätten att frånträda avtalet eljest går förlorad. Kommer, sedan uppsägning skett, återköp till stånd, äge vad i 9 kap. 21 5 andra stycket är stadgat om skade— stånd motsvarande tillämpning. Har talan om återköp förfallit eller genom laga kraft ägande dom ogillats, må ej därefter uppsägning ske.

33 &.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge konkursboet uppsäga avtalet. Sker ej uppsägning inom en månad från utgången av den för bevakning av ford- ringar utsatta tiden, svare konkursboet för arrendeavtalets fullgörande till arrendetidens utgång eller, om uppsägning sker efter utgången av först sagda tid, intill dess på grund därav avtalet upphör att gälla.

Jordägaren äge ock i fall som avses i första stycket själv uppsäga avtalet, vid arrende för viss tid ej understigande tio år dock endast mot skyldighet

att gälda ersättning för arrenderättens värde såsom i 8 & sagts. Var avtalet slutet med förbehåll om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe och inträffar konkursen efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga avtalet, om konkursboet inom tre månader från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tiden visar att överlåtelse skett i enlighet med avtalet; har överlåtelse skett senare men innan jordägaren uppsagt avtalet, må uppsägning ej äga rum.

Uppsäges avtalet av anledning som i första eller andra stycket sagts, vare jordägaren berättigad till skadestånd, dock ej om avtalet var ingånget för viss tid ej understigande tio år och han själv uppsagt avtalet.

34 5.

Är för avtalets fullgörande ställd pant eller borgen och försämras sedan säkerheten, vare arrendatorn skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre måna— der, vare jordägaren berättigad att uppsäga avtalet och erhålla ersättning för skada.

35 &. Overgiver arrendatorn fastigheten och lämnar den obrukad eller utan vård, må jordägaren genast återtaga den; han äge ock rätt till skadestånd.

Om arrenderättens förverkande

36 5.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren på grund därav berättigad att uppsäga avtalet

1. om arrendatorn dröjer med erläggande av arrende utöver en månad efter förfallodagen eller undandrager sig att utgöra honom enligt avtalet åliggande arbete eller annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar tredska;

2. om arrendatorn gör sig skyldig till vanvård av fastigheten eller om han, då jordägaren enligt vad i 24 å sagts lämnat honom kreatur eller red- skap till fastighetens bruk, eftersätter vad enligt sagda paragraf åligger ho— nom och icke på tillsägelse vidtager rättelse;

3. om arrendatorn nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplå- telsen förutsattes eller, då viss odlingsplan är fastställd i avtalet eller detta eljest innehåller bestämmelse angående fastighetens hävd, avviker från vad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager rättelse;

4. om arrendatorn mot stadgandet i 7 5 åt annan upplåter nyttjanderätt till fastigheten eller del därav eller mot bestämmelsen i 8 5 första stycket överlåter arrenderätten eller om han, i fall som avses i 8 5 andra stycket eller 9 5 första stycket, överlåter arrendet till annan, utan att där givna föreskrifter iakttagits ;

5. om arrendatorn mot stadgandet i 20 5 från fastigheten bortför strå- foder eller gödsel;

6. om arrendatorn å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark förövar åverkan eller olovligen jagar eller fiskar;

7. om någon som är i arrendatorns tjänst gör sig skyldig till gärning som avses i 6 och arrendatorn underlåter att, efter tillsägelse av jordägaren, så snart ske kan skilja den felande från tjänsten;

8. om arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra att föra ett sådant leverne som väcker allmän förargelse eller verkar störande på omgivningen; eller

9. om arrendatorn, då avtalet eljest innehåller bestämmelse, vars iakt- tagande måste anses vara för jordägaren av synnerlig vikt, åsidosätter sådan bestämmelse.

Finnes i fall som avses i första stycket vad arrendatorn låtit komma sig till last vara av ringa betydenhet, må arrendatorn ej skiljas från arrendet.

Uppsäges avtalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

37 5.

Är arrenderätten förverkad på grund av förhållande som avses i 36 5 första stycket 1, 2, 3, 7 eller 8 men sker rättelse, innan jordägaren uppsagt avtalet, äge han ej sedan åberopa förhållandet såsom grund för arrenda- torns skiljande från arrendet. Samma lag vare, om jordägaren i fall som avses i 36 5 första stycket 4, 5, 6 eller 9 icke uppsagt avtalet inom sex månader från det han fick kännedom om förhållande som där sagts.

Om uppsägning

38 &.

Uppsägning av arrendeavtal skall ske skriftligen eller med vittnen, om ej skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas.

Vad i 33 kap. 16—19 55 rättegångsbalken är stadgat angående delgiv- ning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon satt att å jordägarens vägnar uppbära arrende, vare uppsägning, som sker hos honom, gällande såsom hade den skett hos jordägaren själv.

Träffas ej den som sökes för uppsägning, i sitt hemvist, må uppsägningen i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnas å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelas hans husfolk, om sådant finnes; uppsägningen skall anses hava skett, när vad sålunda föreskrivits blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket och finnes ej heller känt ombud, som äger för honom mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i allmänna tidningarna.

Stämningsansökan varigenom talan väckts om arrendes upphörande samt ansökan om arrendators vräkande gälle, sedan delgivning av sådan ansö-

kan skett i behörig ordning, såsom uppsägning, även om vad här ovan är stadgat icke iakttagits. 39 å.

Sker uppsägning i fall som avses i 36 å, äge arrendatorn kvarsitta till nästa fardag, om ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare.

Skall i annat fall än som avses i första stycket arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde ske å den fardag som inträffar näst efter sex månader från uppsägningen. Hade arrendatorn ej tillträtt fastigheten, när uppsägningen skedde, skall avtalet genast upphöra att gälla.

Vid livstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd av arrendatorns eller hans änkas död, avträde ske å den fardag som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet.

Om bevarande av rätt till talan m. m.

40 5.

J ordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund av arrendeavtal, skall väcka talan därom inom två år från det avtalet upp- hörde att gälla; klandras inom sagda tid syn, som hållits vid avträdet, må talan dock väckas inom två år från det klandret blivit avgjort genom dom, som äger laga kraft. Försittes den tiden, vare rätten till talan förlorad. Är i rätt tid talan väckt av endera, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.

41 &.

Häftar arrendatorn, när han skall avträda fastigheten, i skuld för arrende eller för ersättning, som bestämts vid avträdessyn eller genom skriftlig överenskommelse, eller är utskyld eller avgift, för vilken arrendatorn skolat ansvara, icke av honom gulden, må jordägaren av arrendatorn tillhöriga lös- ören och byggnader, som finnas å fastigheten, kvarhålla så mycket som sva— rar mot hans fordran, till dess arrendatorn gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som enligt 65 5 utsök— ningslagen skall undantagas från utmätning.

Hade jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur, redskap eller annat till fastighetens bruk och är därför betingad lega ogul— den eller underlåter arrendatorn att avlämna vad som tillkommer jordäga— ren, vare lag som i första stycket sägs.

42 å. Avtal mellan jordägare och arrendator, enligt vilket framtida tvist med anledning av arrendeförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skilje- män, utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, må ej göras gällande i fråga om arrendatorns rätt eller skyldighet att tillträda fastigheten eller kvarsitta å denna.

Skiljeavtal som avses i första stycket må ej innefatta överenskommelse, varigenom skiljemän utses eller bestämmelser meddelas om skiljemännens antal eller om sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet vid skiljenämnden; har det skett, vare överenskommelsen utan verkan. Vad nu sagts utgöre dock ej hinder för att bestämma den tid, inom vilken skilje— mannaåtgärden skall vara avslutad, kortare än den eljest enligt lag gällande tiden av sex månader.

11 KAP.

Om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende

1 &.

Förbehåll i arrendeavtal att arrendatorn till jordägaren eller annan skall utgöra arbete må ej innefatta skyldighet för arrendatorn att på tillsägelse utgöra tjänstbarhet utöver fastställt antal dagsverken eller annat bestämt arbete. Sker annorledes, vare det utan verkan.

Skall arrendatorn enligt arrendeavtalet utgöra dagsverken och är ej däri bestämt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider av året, skall hela an- talet dagsverken jämnt fördelas på årets veckor i den mån det kan ske. För varje arrendeår eller, då avtalet innehåller föreskrift om utgörande av Visst antal dagsverken under viss tid av året, för varje sådan tid skall jord- ägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de dagar han har att ut- göra dagsverken. Ej vare, även om annat bestämts i avtalet, arrendatorn skyldig att för arbetets utförande inställa sig tidigare än å andra dagen efter det uppgiften meddelats honom. Arbetet må ej, ehuru annat skulle följa av avtalet, så utkrävas att arrendatorn hindras att behörigen sköta sitt jordbruk; dock utgöre vad nu sagts ej hinder för utkrävande av jord- hruksdagsverken enligt den fördelning som blivit bestämd genom avtalet.

I arrendeavtalet må ej intagas förbud för arrendatorn att utföra arbete åt annan än jordägaren. Har sådant förbud stadgats, vare det utan verkan.

2 5. Är arrendatorn enligt arrendeavtalet eller annat avtal mellan jordägaren och arrendatorn skyldig att utgöra arbete, skall, ehuru annat bestämts i avtalet, ersättning utgå för arbetet efter gängse pris i orten vid tiden för ar- betets utförande.

3 &.

Tillhandahåller jordägaren ej arbete, som arrendatorn enligt arrendeav- talet eller annat avtal mellan jordägaren och arrendatorn är skyldig att ut- göra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete, äge arrendatorn uppsäga arrendeavtalet. Ej må dock uppsägning ske, om arrendatorns för— lust av arbetsinkomst är av ringa betydelse, och ej heller sedan arbete till-

handahållits arrendatorn. Har ej jordägaren inom en månad efter det han mottog uppsägningen meddelat arrendatorn att han ej vill åtnöjas med upp- sägningen, skall jordägaren anses hava godkänt denna.

I fall som avses i första stycket äge arrendatorn, vare sig uppsägning sker eller icke, av jordägaren erhålla skäligt skadestånd, såframt ej dennes un- derlåtenhet att tillhandahålla arbete nödvändiggjorts av förändrade eko- nomiska eller tekniska förhållanden.

Ej må arrendatorns rätt enligt denna paragraf inskränkas genom för- behåll. Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

4 5. Vad i 1—3 åå stadgats skall ej äga tillämpning å skjutsning, vedhuggning eller därmed jämförlig tjänstbarhet, om den är av ringa betydenhet.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser om sociala arrenden

Å vilka arrenden bestämmelserna äga tillämpning

1 &.

Bestämmelserna Om sociala arrenden skola med de undantag som nedan angivas äga tillämpning i fråga om upplåtelse på jordbruksarrende av bruk— ningsdel, som omfattar högst femtio hektar odlad jord, såframt densamma

tillhör bolag, förening eller stiftelse; eller

utgöres av gård, torp eller annan jordbrukslägenhet, som lyder under hu— vudgård och tillhör enskild person; eller

ingår i häradsallmänning eller i sådan till socken hörande allmänning, som avses i 45 5 lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar, eller i allmänningsskog, varom stadgas i lagen den 18 april 1952 om allmännings- skogar i Norrland och Dalarna, eller utgöres av mark, som förvärvats av delägarna i allmänning som nyss sagts men ej blivit med allmänningen in- förlivad; eller

äges av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket; vid bedömande av frågan, av vilken anledning fastighet be- sittes, skola i samme ägares hand befintliga, genom ägostyckning, jord— avsöndring eller avstyckning skilda områden av samma hemman eller lä— genhet betraktas såsom en fastighet.

2 5. I fråga om upplåtelse av mindre brukningsdel, såsom huggaretorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe, varå arrendatorn icke av jordbru—

ket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, skola bestämmelserna i 4—11 och 21 åå ej äga tillämpning, såframt med upplåtelsen väsentligen åsyftas att tillförsäkra jordägaren stadigvarande arbetskraft för jordbruk, skogsbruk eller industriell rörelse.

Vad i 12 5 andra stycket stadgas äge ej tillämpning med avseende å bruk— ningsdel, som lyder under huvudgård och tillhör enskild person.

Om arrende av viss kommunal jord är särskilt stadgat.

Om arrendenämnd

3 5.

För fullgörande av vissa i detta kapitel angivna uppgifter skall för varje hushållningssällskaps område finnas en arrendenämnd, bestående av tre ledamöter. En ledamot, vilken tillika skall vara ordförande, utses av Ko- nungen och de båda andra av länsstyrelsen. Av de sistnämnda skall den ene vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendator av sådan fastighet. Samtliga ledamöter utses för en tid av tre år. För envar av dem utses för samma tid en suppleant. Avgår ledamot eller suppleant före ut— gången av den tid för vilken han utsetts, skall ny ledamot eller suppleant ut- ses för den tid SOm återstått för den avgångne. Har vid omröstning inom nämnden var röstande sin mening och kan ej jämkning ske, gälle ordföran- dens mening. Beträffande jäv mot ledamot skall i tillämpliga delar gälla vad om jäv mot domare är stadgat.

Närmare bestämmelser om arrendenämndens verksamhet meddelas i reg- lemente, som utfärdas av Konungen.

Om arrendetiden och arrendatorns optionsrätt

4 &. Upplåtelse för viss tid skall ske för minst fem år. Är kortare arrendetid avtalad, gälle upplåtelsen för fem år.

5 5.

Vid utgången av arrende som gäller för viss tid äge arrendatorn, om ej annat följer av vad i 7 5 stadgas, rätt till förlängning av arrendet för en tid av fem är; sådan optionsrätt tillkomme ånyo arrendatorn vid utgången av vart femte år.

6 5.

Vill arrendatorn ej begagna sig av optionsrätt enligt 5 5, skall han lämna jordägaren meddelande därom senast ett år före arrendetidens utgång på sätt om uppsägning är stadgat. Sker ej sådant meddelande inom föreskri— ven tid, skall arrendatorn vara bunden av arrendet för en tid av ytterligare fem år.

Har arrendatorn påtagligen eftersatt sina skyldigheter enligt arrendeav- talet eller avser jordägaren att han själv, hans make eller avkomling eller ock hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka fastigheten eller måste det på grund av särskilda förhållanden anses för jordägaren med- föra påtagligt men att arrendatorn kvarsitter å fastigheten, vare options- rätten förfallen, såframt jordägaren senast ett år före arrendetidens ut- gång på sätt om uppsägning är stadgat lämnar meddelande därom med uppgift tillika att arrendatorn, därest han icke åtnöjes med att avflytta, har att inom en månad väcka talan om att vara bibehållen vid optionsrät- ten. Har arrendatorn ej inom nämnda tid väckt sådan talan, skall han anses hava medgivit skyldighet att avflytta.

8 &.

Vill jordägaren eller arrendatorn i fråga om den tid för vilken arrendet skall förlängas påkalla ändring av arrendevillkoren, skall han lämna den andre meddelande därom, på sätt om uppsägning är stadgat, senast åtta månader före arrendetidens utgång med uppgift tillika å de ändringar som påfordras. Har sådant meddelande lämnats men kan ej överenskommelse ernås, skall frågan avgöras av skiljemän; beträffande sådan tvist skall la— gen om skiljemän i tillämpliga delar gälla, dock med iakttagande av vad i 9 & finnes särskilt föreskrivet.

Sker ej meddelande, såsom i första stycket är sagt, eller hänskjutas ej senast sju månader före arrendetidens utgång frågan till skiljemän, skola arrendevillkoren förbliva oförändrade, där ej annat överenskommes.

9 5.

Vid skiljedomsförfarande enligt 8 % skall, om ej mellan parterna träffats skiljeavtal, den arrendenämnd inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen vara ski-ljenämnd; i sådant fall skall part anses hava hänskjutit tvisten till avgörande, när han hos nämndens ordförande skriftligen fram- ställde begäran om skiljedom.

Skiljedomskostnaderna skola gäldas av den part som skiljemännen pröva skyldig därtill; ej må dock sådan skyldighet i vidare mån än beträffande halva ersättningen till skiljemännen kunna åläggas arrendatorn, med mind- re han uppenbarligen påkallat förfarandet utan skäl.

10 5.

Är vid arrendetidens utgång tvist om optionsrätt eller om ändring av arrendevillkoren ännu beroende av prövning, skola, intill dess tvisten av- gjorts och, för det fall att optionsrätt funnits ej tillkomma arrendatorn, för honom inträtt skyldighet att avflytta, de förut gällande arrende-vill- koren tillämpas, såframt ej annat är avtalat.

Prövar rätten att arrendatorn ej äger åtnjuta optionsrätt, åligge arrenda- torn att avträda fastigheten å den fardag som infaller näst efter det domen

3——630694

meddelades; i sådant fall njutte jordägaren, om han ej åtnöjes med den arrendeavgift vartill han enligt första stycket är berättigad, den ytterligare ersättning som finnes skälig.

Om arrendatorns förköpsrätt

11 å. Arrendatorn äge, såframt han är bibehållen vid sin optionsrätt, åtnjuta förköpsrätt enligt vad i 5 kap. är stadgat.

Om arrendeavgift och nedsättning däri

12 &.

Arrendeavgift skall vara till sin storlek bestämd. Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendatorn skälig ned- sättning i arrendeavgiften; vad i 10 kap. 36 5 är stadgat angående påföljd av dröjsmål med erläggande av arrende skall i sådant fall icke äga till- lämpning, såframt arrendatorn före förfallodagen påyrkat nedsättning i arrendeavgiften och inom en månad efter det denna blivit slutligen be— stämd erlägger densamma.

Om jordägarens byggnadsskyldighet

13 &.

Jordägaren åligge att vid tillträdet avlämna bostadshus i det skick som motsvarar vad enligt gällande hälsovårdsstadga kräves ävensom för jord- bruket nödiga ekonomibyggnader så beskaffade att ej dårå oundgängligen påkallas ombyggnad eller annat arbete, som icke är att hänföra till mind- re reparation. Med mindre reparation förstås avhjälpande av smärre bris— ter å golv, vägg— och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, mu- rar och fast inredning ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom till— fällig lagning.

Finnes vid tillträdessynen i fråga om fastighetens åbyggnader föreligga brist, för vilken jordägaren enligt första stycket har att svara, skall vid synen bestämmas arbetets omfattning och beskaffenhet samt den tid och kostnad det anses betinga ävensom föreläggande meddelas jordägaren att inom den utsatta tiden verkställa arbetet. Verkställer ej jordägaren arbetet inom den utsatta tiden, må arrendatorn utföra det i jordägarens ställe; arrendatorn äge ock, om han det hellre vill och bristen ej är av allenast ringa betydelse, uppsäga avtalet. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften; han vare ock berättigad till skadestånd.

Botar arrendatorn i fall som i andra stycket sagts brist i jordägarens ställe, äge han i mån av arbetets utförande erhålla gottgörelse med det vid synen fastställda beloppet.

Vill jordägaren eller arrendatorn erhålla bevis, huruvida jordägaren be- hörigen utfört arbete, som vid syn ålagts honom, må han påkalla särskild syn som i 10 kap. 14 å andra stycket sägs.

14 5.

Vid tillträdessynen skall bestämmas vilka å fastigheten befintliga bygg- nader som äro nödiga för jordbruket.

Erfordras under arrendetiden, utan att vållande ligger arrendatorn till last, för att byggnaderna å fastigheten skola motsvara vad i 13 5 första stycket är föreskrivet, att nybyggnad eller ombyggnad sker av hus, som enligt vad vid tillträdessyn bestämts är att hänföra till nödig byggnad, eller att å sådant hus verkställes annat arbete än mindre reparation, vare jord— ägaren skyldig att utan oskäligt dröjsmål verkställa arbetet. Underlåter han det, vare lag som i 13 5 sägs, dock skall vad där stadgas om tillträdessyn i stället gälla särskild syn som avses i 10 kap. 14 å andra stycket.

Om arrendatorns skyldigheter

15 &.

Arrendatorn åligge att väl hävda jorden, avhjälpa sådana brister å nödiga byggnader, som föranleda blott mindre reparation, samt vårda och under- hålla övriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendeti- den försämras; han äge dock till botande av brandskada, som utan hans vållande uppkommit å byggnad, av jordägaren erhålla skälig gottgörelse för kostnaden. Eftersätter arrendatorn vad sålunda åligger honom, ersättc han jordägaren, när fastigheten avträdes. Är då brist, som fanns vid tillträ- det, avhjälpt på arrendatorns egen bekostnad, njute denne därför gottgö- relse av jordägaren.

16 &. Finnes å fastigheten hus, som enligt vad vid tillträdessynen bestämts icke är att hänföra till nödig byggnad, skall det anses undantaget från ar- rendet. Ingår byggnaden i arrendet, gälle angående nybyggnads- och under- hållsskyldighet vad om nödig byggnad är stadgat.

Om arrendatorns rätt till fiske och skogsfång samt bete

17 5.

Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehov nyttja det fiske som hör till den arrenderade jorden; dock må sådant förbud avse visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande, eller kräftfångst.

18 &.

Avser upplåtelsen jord belägen inom Norrbottens, Västerbottens, Jämt- lands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs eller Värmlands län eller

inom den del av Örebro län som omfattar Karlskoga stad samt Degerfors, Bjurtjärns, Grythyttans, Hällefors, Hjulsjö, Järnboås, Nora, Vikers och Ljus- narsbergs socknar, vare arrendatorn berättigad att på lämpligt ställe å den arrenderade jorden eller, om denna utgör allenast visst område av en jord— ägaren tillhörig särskild fastighet, å annan mark, som hör till fastigheten, efter anvisning taga erforderligt virke till vedbrand och till mindre repara- tioner ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstillgången å fastigheten under arrendetiden så medtagits att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, vare jordägaren skyldig att på annat för arrendatorn läg- ligt sätt tillhandahålla denne det felande.

Finnes ej å arrenderad jord, belägen inom del av riket som i första styc- ket sägs, erforderligt bete för de hästar och nötkreatur som kunna vinter— födas därå, vare arrendatorn efter ortens sed berättigad till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark som hör till samma fastighet; dock må därvid jordägaren undantaga mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anord- ningar, som skulle lida märkligt intrång av betesrätten.

Om ogiltigheten av vissa förbehåll

19 5.

Ej må i arrendeavtalet intagas förbehåll att avtalet i händelse av arren- datorns död skall upphöra att gälla. Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Mot arrendatorn vare ock förbehåll utan verkan, om det strider mot be- stämmelse i 10 kap. 8 5 andra stycket, 9 5, 12 5 sista stycket, 17 5, 18 å tredje och fjärde styckena, i vad de avse annat än elektrisk anläggning, eller 19 5 första och andra styckena eller mot vad i detta kapitel 4—15 55 eller 17 eller 18 5 är stadgat.

Om arrendenämndens granskning av arrendeavtal m. m.

20 5.

När arrendeavtal slutits, må jordägaren eller arrendatorn påkalla arren- denämndens granskning av avtalet; vid ansökan därom skola fogas bestyrkt avskrift av avtalet ävensom uppgift om arealen av den odlade jord arrendet omfattar.

Finner arrendenämnden att avtalet innehåller bestämmelse, som enligt vad i detta kapitel eller i 9—11 kap. stadga-ts är utan verkan, skall nämnden så snart ske kan i rekommenderat brev lämna jordägaren och arrendatorn besked därom.

21 5. Har enligt 7 5 arrendatorns optionsrätt förfallit på den grund att jord- ägaren avsett att själv bruka fastigheten, vare jordägaren skyldig att in-

hämta arrendenämndens tillstånd, därest han, innan två år förflutit från arrendets upphörande, vill sälja fastigheten, eller om han inom fem år från samma tidpunkt vill ånyo upplåta fastigheten på arrende. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning, när annan än jordägaren enligt vad i 7 5 sagts skall bruka fastigheten.

Bryter jordägaren mot vad nu föreskrivits, vare straffet dagsböter. Ädöm- da böter må ej förvandlas.

Förseelse som avses i andra stycket åtalas, efter angivelse av arrende- nämnden, av allmän åklagare vid underrätten i den ort där fastigheten är belägen.

22 &.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda att arrendeavtal undan- tages från tillämpning av något av stadgandena i 4—15 åå eller 17—19 55 och innehåller avtalet förbehåll att medgivande därtill må sökas, ankomme på arrendenämnden att medgiva sådant undantag. Såsom sådan omständig— het skall särskilt anses att jordägaren, för att kunna planmässigt ombesörja åbyggnadernas iståndsättande å ett flertal utarrenderade brukningsdelar, är i behov av anstånd med byggnadsskyldighetens fullgörande i det förelig- gande fallet eller att det för jordägaren, med hänsyn till dennes eget jord- bruk eller skogsbruk, är av synnerlig vikt att över det arrenderade området äga friare bestämmanderätt än som följer av nämnda stadganden.

Föreligger ej skäl till sådant undantag och avslås på den grund ansökan, skall arrendeavtalet, om däri ej annat stadgats, anses förfallet.

23 5.

Över arrendenämndens beslut i ärende som avses i 21 5 första stycket eller 22 & må besvär anföras hos länsstyrelsen; mot länsstyrelsens beslut fullföljes talan hos Konungen genom besvär. Om vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga skall underrättelse meddelas i beslutet.

13 KAP.

Om lägenhetsarrende

1 5.

Avtal varigenom jord upplåtes på arrende för annat ändamål än jord— bruk skall upprättas skriftligen, om ej upplåtaren och arrendatorn åsämjas att muntligt av—tal skall gälla; sådant arrende kallas lägenhetsarrende.

Ä lägenhetsarrende skola bestämmelserna i 10 kap. 4 5, 5 5 första stycket, 6—9, 18, 22, 25—27 55, 28 5 första stycket, 30—34, 36—40 55 och 41 5 första stycket äga motsvarande tillämpning; därvid gälle dock följande av— vikelser:

1. Sådant fastställande av arrenderättens värde som avses i 8, 9 och 33 55 skall ske genom skiljemän i den ordning varom stadgats i 6 kap. 6 5.

2. Bestämmelserna i 18 & skola i vad de avse skyldighet för jordägaren att lösa elektrisk anläggning icke tillämpas.

3. Stadgandena i 41 5 första stycket skola äga tillämpning allenast om avtalet var skriftligen upprättat.

4. Vad i 33 5 är stadgat angående rätt för jordägaren att uppsäga avta— let skall ej gälla, sedan arrendatorn tillträtt fastigheten, och ej heller, innan tillträde skett, om arrendatorn, efter anfordran, samma eller nästa dag för avtalets fullgörande ställer säkerhet, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. I fråga om llägenhetsarrende gälle ock bestämmelserna i 11 kap.

2 5. Är ej arrendetiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det

o

uppsägning a någondera sidan skett.

3 &.

Sker överlåtelse av fastigheten efter det arrendatorn tillträtt densamma och är ej enligt vad i 9 kap. stadgats arrendeavtalet gällande mot nye äga— ren, åligge dock denne, om han ej vill låta arrendatorn kvarsitta, att upp- säga avtalet inom tre månader efter det överlåtelsen skedde; eljest gälle avtalet mot nye ägaren. Säljes fastigheten å exekutiv auktion, vare dock sagda tid en månad, räknad från tillträdesdagen.

Ej må genom förbehåll i arrendeavtalet stadgas inskränkning i den rätt att kvarsitta som enligt första stycket tillkommer arrendator; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

4 5. Angående överenskommelse om ändring i eller tillägg till arrendeavtal, som är skriftligen upprättat, äge vad som stadgats i 10 kap. 29 å andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

5 5. I arrendeavtal må ej intagas förbehåll om annan grund för arrenderättens förverkande än som sagts i 10 kap. 36 och 37 åå; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

14 KAP.

Om hyra Om hyresavtals ingående

1 5.

Avtal varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot lega skall upprättas skriftligen, om ej lägenheten upplåtes för tid understigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, hyresvärden och hyresgästen åsämjas att muntligt avtal skall gälla.

2 &.

Innefattar avtal som avses i 1 & tillika upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, skall å avtalet ändock tillämpas vad om hyra är stadgat, såframt jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre om- fattning eller för annat ändamål än jordbruk.

Om hyrestiden

3 5.

Är hyrestiden så bestämd att den i 9 kap. 3 5 stadgade längsta tiden för nyttjanderätts bestånd överskrides och vill hyresvärden eller hyresgästen av sådan anledning frånträda avtalet, när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i den ordning som bestämmes i 36 5.

4 g.

Fardagar för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet äro den 1 april och den 1 oktober. Infaller fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde ske nästa söckendag.

Sist klockan 12 å avträdesdagen skall den som har att avträda lägenheten hålla denna tillgänglig för den som kommer efter. Omfattar lägenhet, som helt eller delvis är uthyrd till bostad, minst två rum, som äro avsedda för sådant ändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän helgdag, klockan 8 förmiddagen å avträdesdagen.

5 5.

Är ej hyrestiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det upp— sägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid avtalats, skall lägenheten avträdas

1. om hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;

2. om hyran beräknas för månad, å den dag som infaller näst efter två

veckor från uppsägningen, dock ej å tidigare dag än den som genom sitt tal i månaden motsvarar den för lägenhetens tillträde bestämda dagen eller, om motsvarande dag i månaden ej finnes, å månadens sista dag;

3. om hyran beräknas för vecka, å fjärde dagen efter uppsägningen, dock ej å tidigare dag än den veckodag som motsvarar den för tillträdet bestäm- da dagen;

4. om hyran beräknas för kortare tid än en vecka, dagen efter det upp- sägningen skedde; eller

5. om dagen för lägenhetens avträdande ej kan fastställas med ledning av vad nu är sagt, å den dag som infaller näst efter två veckor från upp- sägningen.

Vad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall äga tillämpning jäm- väl å hyresavtal, som är ingånget för bestämd tid, då förbehåll skett om uppsägning men viss uppsägningstid ej är avtalad.

6 5. Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång, utan att hyresvärden inom en månad därefter anmanat honom att avflytta, skall avtalet anses förlängt på obestämd tid.

Om överlåtelse av lägenheten och om verkan av hyresgästens död

7 5.

Vill hyresgästen överlåta lägenheten till annan, skall hyresvärdens sam- tycke inhämtas före överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnas ej besked inom en vecka efter det framställningen gjordes, äge hyresgästen uppsäga avtalet, även om annat förbehåll skett. Samtycker hy— resvärden till överlåtelsen, skall hyresgästen vara fri från de skyldigheter som enligt avtalet åligga honom, såframt ej hyresvärden till samtycket fo- gat annat villkor.

8 5.

Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, må dödsboet i sitt ställe sätta annan, vilken hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst; döds— boet äge ock, i fråga om lägenhet som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad, ino-m en månad efter dödsfallet uppsäga avtalet att upphöra å tid som i 5 5 är stadgad för varje särskilt fall. Har lägenhet förhyrts av makar och dör endera, tillkomme rätt som nu sagts dödsboet och efterlevan- de maken gemensamt.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, skall vad i 10 kap. 9 5 and- ra stycket är stadgat angående livstidsarrende äga motsvarande tillämpning; upphör avtalet på grund av hyresgästens eller hans änkas död, skall lägen- heten avträdas å den fardag som infaller näst efter en månad från döds- fallet.

Förbehåll om upphävande eller inskränkning av rätt som avses i första stycket vare utan verkan.

Om lägenhetens skick och om hinder för hyresrättens utövning

9 5.

Hyresvärden skall å tillträdesdagen tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det med förhyrningen avsedda ändamålet.

Angående rätt för hyresgästen att tala å förefintlig brist, ehuru lägenheten uthyrts i befintligt skick, stadgas i 11 5.

10 5.

Kommer lägenheten, innan tid för tillträde är inne, att genom vådeld eller annorledes förstöras, vare avtalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden till last eller giver han ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om hän- delsen, äge denne rätt till ersättning för skada, som genom hyresvärdens vållande eller underlåtenhet åsamkas honom.

Utfärdar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaf— fenhet förbud mot dess användande för det ändamål som vid upplåtelsen förutsattes, vare ock avtalet förfallet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhållande som föranlett myndighetens beslut av försummelse från hyresvärdens sida eller giver ej hyresvärden utan dröjsmål hyresgäs- ten meddelande om beslutet, äge denne rätt till ersättning för skada, som åsamkas honom genom hyresvärdens försummelse eller underlåtenhet.

11 5.

Uppkommer före hyrestidens början å lägenheten skada, vilken är ringa— re än som sagts i 10 5 första stycket, och är ej skadan botad, när lägenheten skall tillträdas, eller finnes lägenheten eljest, i annat fall än som avses i 13 5, å tillträdesdagen icke vara i det skick som hyresgästen äger fordra, vare hyresgästen berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, såframt hyresvärden underlåter att på tillsägelse så snart ske kan draga försorg därom. Kan ej bristen utan uppehåll avhjälpas eller underlåter hy- resvärden att, efter tillsägelse, så snart ske kan draga försorg därom, äge hyresgästen uppsäga avtalet; dock må uppsägning ej ske, med mindre bris- ten är av väsentlig betydelse, och ej heller efter det bristen blivit avhjälpt av hyresvärden. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute hyres- gästen skälig nedsättning i hyran.

I fall som nu sagts äge hyresgästen ock erhålla ersättning för skada, såframt ej hyresvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans för— summelse.

Vad i första och andra styckena är stadgat äge tillämpning även för det fall att lägenheten uthyrts i befintligt skick, såframt lägenheten icke är i sådant skick som sagts i 9 5 första stycket samt hyresgästen ej vid avta- lets ingående ägt kännedom om bristen eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

12 5.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaf- fenhet beslut, varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen eller denne eljest lider intrång i sin nyttjanderätt, njute han skälig nedsätt- ning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning i nyttjanderätten, äge hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. I fråga om skadestånd skall vad i 10 5 andra stycket är stadgat äga motsva- rande tillämpning.

13 5.

Avser hyresavtalet hus eller del av hus, som vid avtalets ingående ej färdigställts, och är lägenheten ännu ej i färdigt skick, då tillträde skall ske, äge hyresgästen erhålla skälig nedsättning i hyran ävensom enligt vad i 11 5 stadgats uppsäga avtalet. Uppsägning må jämväl ske, innan tid för tillträde är inne, om det är uppenbart att lägenheten å tillträdesdagen ej kan användas för det med förhyrningen avsedda ändamålet.

Hyresgästen vare ock berättigad till skadestånd, såframt ej hyrevärden visar att dröjsmålet icke kan tillräknas honom såsom försummelse.

14 5.

Är lägenheten ej i rätt tid utrymd av den som skall avflytta, njute hyres- gästen för den tid han är i mistning av lägenheten eller del därav skälig nedsättning i hyran. Undanröjes icke hindret genast efter det hyresvärden underrättats om förhållandet, skall vad i 11 5 är stadgat om rätt för hyres— gästen att på grund av brist i lägenheten uppsäga avtalet äga motsvarande tillämpning; hyresgästen vare ock berättigad till skadestånd, såframt ej hyresvärden visar att uppehållet icke kan tillräknas honom såsom försum- melse.

15 5. Det åligger hyresvärden att under hyrestiden hålla lägenheten i sådant skick som hyresgästen enligt 9 5 äger fordra.

16 5.

Uppkommer under hyrestiden å lägenheten skada, för vilken hyresgäs- ten ej är ansvarig, eller meddelar myndighet, utan att hyresgästen givit anledning därtill, beslut som ovan i detta kapitel sägs eller uppstår eljest utan hyresgästens vållande, för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall vad i 10—12 55 är stadgat äga motsvarande tillämpning, i fråga om myndighets beslut dock ej förrän beslutet skall lända till efterrättelse.

17 5. Vad ovan är stadgat om skada eller brist å lägenheten skall ock gälla, om denna till men för hyresgästen finnes behäftad med ohyra. I fråga om lägenhet, som utgör del av hus och helt eller delvis är uthyrd

till bostad, vare hyresvärden, även för det fall att hyresgästen är ansvarig för förekomsten av ohyra i lägenheten, skyldig att vidtaga tjänliga åtgärder för dess utrotande; är hyresgästen utan ansvar för ohyran, äge han städse erhålla ersättning för oundgänglig kostnad, som åsamkas honom genom åt— gärd för Ohyrans utrotande.

18 5.

Frångår någon del av lägenheten hyresgästen till följd av företräde för annat rättsförvärv eller av anledning som avses i 9 kap. 20 5 eller 21 5 andra stycket, njute han skälig nedsättning i hyran; han äge ock, om han var i god tro när avtalet slöts, uppsäga avtalet enligt vad i 11 5 stadgats. Angående hyresgästens rätt till skadestånd meddelas bestämmelser i 9 kap.

19 5.

Förbehåll varigenom inskränkning göres i de rättigheter som enligt 10— 14 och 16—18 55 tillkomma hyresgästen vare utan verkan. Vad nu sagts skall dock ej gälla avtal om inskränkning i rätten att enligt 16 5 erhålla nedsättning i hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden under därför erforderlig tid låter verkställa arbete för lägen- hetens försättande i avtalat skick eller för sedvanligt underhåll av lägen- heten eller fastigheten i övrigt eller ock låter utföra visst annat arbete som särskilt angivits i avtalet.

20 5.

Finnes lägenhet, som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad, vara så beskaffad att bostadens användande är förenat med uppenbar våda för inneboendes hälsa och avhjälper hyresvärden ej bristen genast efter tillsägelse, äge hyresgästen utan hinder av annat förbehåll uppsäga avtalet, även om rätt därtill icke enligt vad förut stadgats tillkommer honom.

Om hyrans erläggande

21 5.

Har avtal ej träffats om tiden för erläggande av hyra, som skall utgå i penningar, skall hyran betalas, om den beräknas för helt, halvt eller fjär- dedels är, senast å sista söckendagen före början av vart fjärdedels är och eljest senast å sista söckendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.

Beträffande lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök därvid räknat som rum, och helt eller delvis är uthyrd till bostad, gälle, även om annat avtalats eller följer av vad i första stycket är sagt, såsom förfallodag för den på varje kalendermånad belöpande hyran sista söckendagen i nästföre- gående månad, dock skall därvid iakttagas att icke någon del av hyran an— ses förfalllen tidigare än i avtalet bestämts samt att hyran för första kalen— dermånaden under hyrestiden skall erläggas å avtalad förfallodag.

Hyran skall erläggas i hyresvärdens hemvist eller å annan plats som av honom anvisas; dock må betalning städse ske genom postanvisning eller postgiro. Skall hyran erläggas å annan ort än den där lägenheten finnes, vare hyresvärden skyldig att vidkännas kostnaden därför.

Har från postanstalt inom riket hyra avsänts till hyresvärden genom postanvisning eller genom inbetalningskort till hans postgirokonto eller har innehavare av sådant konto erlagt hyra till hyresvärden medelst giro- eller utbetalningskort, skall, även om annat förbehåll skett, med avseende å frå- gan huruvida hyresgästen bevarat eller, i fall som avses i 34 5, återvunnit sin rätt till lägenheten så anses som om hyran kommit hyresvärden till handa den dag då postanvisningen eller inbetalningskortet avlämnades å postanstalten eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokon— toret.

Vad i 11 kap. stadgats om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende skall äga motsvarande tillämpning beträffande hyresavtal.

22 5.

Anser hyresgästen att han enligt någon av bestämmelserna i 11—14, 16—a 18 och 26 55 är berättigad till skadestånd, nedsättning i hyra eller ersätt— ning för avhjälpande av brist eller att han eljest har genfordran hos hyres— värden och vill hyresgästen avdraga motsvarande belopp å hyra som utgår i penningar, äge han nedsätta beloppet hos överexekutor. Därvid skall skrift- lig uppgift i två exemplar lämnas angående hyresförhållandet, förfalloda- gen och grunden för avdraget samt ställas pant eller borgen, som överexe- kutor skäligen kan godkänna, för den kostnad för beloppets utfäende som kan tillskyndas hyresvärden samt ränta.

Har hyresgästen verkställt nedsättning enligt vad i första stycket sägs, äge hyresvärden, ehuru annat förbehåll skett, icke göra gällande att nytt- janderätten blivit förverkad på den grund att det nedsatta beloppet ej er- lagts till honom.

Överexekutor skall ofördröjligen i rekommenderat brev giva hyresvärden meddelande om verkställd nedsättning.

Visar ej hyresvärden inom tre månader, från det beloppet förfallit tilll be- talning och meddelande om nedsättningen avsänts till honom, att han träf- fat överenskommelse med hyresgästen om beloppets utfäende eller väckt ta- lan därom mot hyresgästen, äge denne återfå beloppet. Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, må nedsatt belopp ej lyftas, förrän hyres— värdens tallan genom dom, som vunnit laga kraft, eller förlikning eller an- norledes bragts till slut.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen: insättas i bank för att där innestå mot ränta; upplupen ränta skall utbetalas till den som finnes berättigad till det nedsatta beloppet.

23 5.

Lägenheten må icke av hyresgästen nyttjas till annat ändamål än som vid upplåtelsen förutsattes; dock äge hyresvärden, även om annat avtalats, ej åberopa avvikelse, som för honom är utan betydelse.

Hyresgästen må ej i lägenheten inrymma främmande personer under så- dana omständigheter att därav kan uppkomma men för hyresvärden.

24 5.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl värda lägenheten med vad därtill hör; han ersättc all skada dårå som vållas av honom. Har skadan uppkom- mit genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till hans hus- folk eller gäster eller eljest av honom inrymts i lägenheten eller där utför arbete för hans räkning, vare han ock skyldig att ersätta skadan; dock vare han utan ansvar för brandskada, som sålunda uppstått, såframt han icke brustit i den omsorg och tillsyn som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller yppas brist, med vars avhjälpande ej kan anstå utan äventyr, åligge hyresgästen att genast lämna hyresvärden meddelande därom. Är hyresgästen och hans folk borta, när sådan skada inträffar eller brist yppas i lägenheten, och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att under bortovaron vid behov komma in i denna, vare dock, såframt lä— genheten utgör del av hus, till fyllest att hyresgästen. lämnar hyresvärden meddelande omedelbart efter återkomsten. Om annan skada eller brist än förut i detta stycke sagts skall meddelande givas hyresvärden utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta hyresvärden enligt vad nu är stadgat, vare han ansvarig för skada som föranledes därav.

Vad ovan stadgats om skada eller brist skall äga motsvarande tillämpning, om lägenheten finnes behäftad med ohyra.

Överlåter hyresgästen utan hyresvärdens samtycke lägenheten till annan, vare hyresgästen ansvarig för skada, som nye innehavaren, om lägenheten hade varit förhyrd av honom, skolat ersätta enligt vad ovan i denna para— graf är stadgat. Har hyresvärden samtyckt till överlåtelsen, vare hyresgästen ansvarig för skada som nu sagts allenast såframt hyresvärden till sam- tycket fogat sådant villkor.

Förbehåll varigenom hyresgästens ansvarighet för lägenhet, som är ut- hyrd allenast till bostad, utsträckes utöver vad i denna paragraf är stadgat vare utan verkan.

25 5.

Hyresgästen vare skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastig- heten. Hyresgästen hålle ock noggrann tillsyn över att vad sålunda ålig- ger honom själv iakttages jämväl av dem för vilka han enligt 24 5 första stycket svarar.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med ohyra må icke införas i lägenheten.

26 5.

Hyresvärden äge utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för ut- övande av nödig tillsyn eller för utförande av förbättringsarbete, som ej utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning. vare hy- resgästen skyldig att låta den förevisas å därför lämpliga tider.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg må hyresvärden låta i lägenhe— ten utföra mindre brådskande förbättringsarbete, som icke vållar väsentligt hinder eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete må dock ej utföras under sista månaden av hyrestiden. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägen- heten, äge hyresgästen inom en vecka från det han erhöll meddelande där— om, utan hinder av att längre hyrestid må hava avtalats, uppsäga avtalet till upphörande å den fardag som inträffar näst efter sex månader från uppsägningen; sådant arbete må ej påbörjas, förrän avtalet enligt vad nu sagts kunnat bringas att upphöra. Vad i detta stycke stadgats avser ej ar- bete, som hyresvärden utfäst sig att utföra åt hyresgästen.

Hyresvärden skall tillse att i fall som i första eller andra stycket sägs ej större olägenhet än nödigt tillskyndas hyresgästen. Han vare ock, även om försummelse ej ligger honom till last, skyldig att ersätta skada, vilken åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket. Förbehåll, varigenom hyresgästen ålägges att efter kortare frist än som följer av be— stämmelserna i andra stycket tåla där avsedda åtgärder eller inskränkning göres i den rätt till uppsägning som enligt samma stycke tillkommer hyres- gästen, vare utan verkan.

Är fråga om utrotande av ohyra i fastigheter, vare hyresgästen, ehuru den av honom förhyrda lägenheten ej besväras därav, skyldig att tåla de in- skränkningar i nyttjanderätten som föranledas av erforderliga åtgärder för ändamålet. I fall som nu sagts skall vad i 17 och 19 55 är stadgat äga mot- svarande tillämpning.

27 5.

Underlåter hyresgästen att i fall som sägs i 26 5 bereda hyresvärden ti-ll- träde till lägenheten, äge överexekutor förordna om erforderlig handräck— ning. I fråga om sådan handräckning gälle vad i utsökningslagen är stadgat angående handräckning som avses i 191 5 nämnda lag.

Om verkan av fastighetens överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m.

28 5. Sker överlåtelse av fastigheten efter det hyresgästen tillträtt den förhyrda lägenheten och är ej enligt vad i 9 kap. stadgats hyresavtalet gällande mot nye ägaren, åligge dock denne, om han ej vill låta hyresgästen kvarsitta,

att uppsäga avtalet inom tre månader efter det överlåtelsen skedde; eljest gälle avtalet mot nye ägaren. Säljes fastigheten å exekutiv auktion, vare (lock sagda tid en månad räknad från tillträdesdagen. Ej må genom förbe- håll i hyresavtalet stadgas inskränkning i den rätt att kvarsitta som så- lunda tillkommer hyresgästen; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående överenskommelse om ändring i eller tillägg till hyresavtal, som är skriftligen upprättat, äge vad som stadgats i 10 kap. 29 5 andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Hänvisningen i 10 kap. 30 5 angående ny ägares rättigheter och åliggan- den skall även avse hyra.

29 5.

Vad i 10 kap. 31 och 32 55 är stadgat om verkan av utmätning av arren- derad fastighet eller fastställande av fordran till betalning ur fastigheten, jordägarens försättande i konkurs samt talan om återköp av fastigheten äge motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

30 5.

Försättes hyresgästen i konkurs, äge konkursboet uppsäga avtalet; i fråga om konkursboets ansvarighet för avtalets fullgörande gälle vad i 10 kap. 33 5 stadgats.

Har ej tillträde av lägenheten skett, när konkursen inträffar, vare hyres- gästen skyldig att, om hyresvärden fordrar det, för avtalets fullgörande ställa säkerhet, med vilken denne skäligen kan nöjas. Sker det ej samma dag som säkerheten fordrades eller nästa dag, äge hyresvärden uppsäga av- talet.

Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, äge hyresvärden rätt till skadestånd.

31 5.

Är pant eller borgen ställd för avtalets fullgörande och försämras sedan säkerheten, vare hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet, med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad, äge hyresvärden uppsäga avtalet.

Om hyresrättens förverkande

32 5. Hyresrät'ten vare förverkad och hyresvärden på grund därav berättigad att uppsäga avtalet ]. om hyresgästen dröjer med erläggande av hyra, som utgår i penningar, utöver två söckendagar efter förfallodagen, dock ej i fall då hyran skolat erläggas i förskott för längre tid än en månad, med mindre hyresgästen är i dröjsmål med erläggande av den på en kalendermånad belöpande hyran

utöver två söckendagar efter samma månads början eller, såvitt angår h_v- ran för första kalendermånaden under hyres-tiden, efter förfallodagen;

2. om hyresgästen undandrager sig att utgöra honom enligt avtalet ålig- gande arbete eller annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar tredska;

3. om hyresgästen utan hyresvärdens medgivande överlåter lägenheten till annan eller om, i fall som avses i 8 5 första stycket, i hyresgästens ställe sättes någon som hyresvärden ej är pliktig att taga för god;

4. om lägenheten nyttjas i strid med vad i 23 5 är stadgat och hyresgäs— ten icke på tillsägelse vidtager rättelse;

5. om hyresgästen eller, då lägenheten överlåtits till annan, denne genom vårdslöshet är vållande till förekomsten av ohyra i lägenheten eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden om förekomsten därav bidrager till att ohyran sprides i fastigheten;

6. om eljest lägenheten vanvårdas eller om hyresgästen eller, då lägen- heten överlåtits till annan, denne åsidosätter något av vad enligt 25 5 skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och icke på tillsägelse rättelse sker;

7. om i strid med stadgandet i 26 5 tillträde till lägenheten vägras och h_v- resgästen ej kan visa giltig ursäkt; eller

8. om hyresgästen utöver vad i detta kapitel är stadgat i avtalet ålagts skyldighet, vars fullgörande måste anses vara för hyresvärden av synner- lig vikt, och han åsidosätter vad han sålunda åtagit sig.

Finnes i fall som avses i första stycket vad som hyresgästen låtit komma sig till last vara av ringa betydenhet, må hyresgästen ej skiljas från lägen- heten.

Uppsäges avtalet, äge hyresvärden erhålla skadestånd.

33 5.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 32 5 första stycket 1, 2, 4, 6 eller 7 men sker rättelse, innan hyresvärden uppsagt avta— let, äge han ej sedan åberopa förhållandet såsom grund för hyresgästens skiljande från lägenheten. Samma lag vare, om hyresvärden i fall som av- ses i 32 5 första stycket 3, 5 eller 8 icke uppsagt avtalet inom en månad från det han fick kännedom om förhållande som där sagts.

34 5.

Är hyresrätten enligt vad som sagts i 32 5 första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål med erläggande av hyra och har hyresvärden med an- ledning därav uppsagt avtalet, må hyresgästen likväl ej på grund av dröjs— målet skiljas från lägenheten, såframt senast å tolfte söckendagen från upp- sägningen rättelse sker genom att hyran erlägges till hyresvärden eller nedsättes hos överexekutor såsom i 22 5 är stadgat. I avvaktan på att hy- resgästen visar sig hava fullgjort vad sålunda erfordras för hyresrättens återvinnande må beslut om vräkning av hyresgästen icke meddelas, innan fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Vad i första stycket är stadgat skall ej gälla för det fall att, när hyres- rätten förverkades, av hyrestiden återstod mindre än en månad.

Förbehåll varigenom stadgas annan grund för hyresrättens förverkande än som följer av 32—34 55 vare utan verkan.

Om uppsägning

36 5. Angående uppsägning av hyresavtal gälle vad i 10 kap. 38 5 är stadgat i fråga om arrendeavtal; är hyrestiden ej bestämd och beräknas hyran för tid understigande ett fjärdedels år, erfordras dock ej att uppsägning sker på sätt som föreskrivits i första stycket av nämnda paragraf.

37 5.

Uppsäges hyresavtal av anledning som avses i någon av 11—14, 16418 och 20 55, skall avtalet genast upphöra att gälla. Samma lag vare i fall som i 32 5 sagts, om ej annat följer av vad i 34 5 är stadgat.

Om avtalets upphörande i fall som avses i 8 5 första stycket eller 26 5 andra stycket är stadgat i samma lagrum.

Sker eljest uppsägning av anledning, som enligt vad här ovan i detta ka— pitel sagts medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda avtalet, skall lägenheten avträdas å tid, som i 5 5 är stadgad för varje särskilt fall; hade hyresgästen ej tillträtt lägenheten, när uppsägningen skedde, skall av- talet genast upphöra att gälla.

Om verkan av hyresförhållandets upphörande i vissa fall

38 5.

Har hyresvärden, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal, som slutits för minst sex månader, och giver hyresgästen inom en vecka hy- resvärden meddelande att han önskar behålla lägenheten, åligge hyresvär— den att utan dröjsmål uppgiva på vilka villkor han är villig att förlänga hy- resförhållandet eller ock av vilken orsak han vägrar att medgiva förläng— ning. Underlåter hyresvärden det eller uppställer han för hyresförhållan— dets förlängning villkor, som är otillbörligt, eller vägrar han att medgiva förlängning av anledning, vars åberopande måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden, äge hyresgästen, om han lämnat meddelande som nyss sagts, erhålla skälig gottgörelse för de kostnader som äro förenade med flyttningen från lägenheten. Försummar hyresgästen efter uppsägningen sina skyldigheter, vare han förlustig denna rätt.

[ fråga om lägenhet, som av hyresgästen brukats för handel, hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, vare denne i fall och under villkor som i första stycket sägs tillika berättigad att, därest efter

hans avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten utövar förvärvs- verksamhet av samma eller liknande art, av hyresvärden erhålla skälig er— sättning för den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden. som verk- samheten må hava medfört.

Hade hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven verksam- het, skall vid tillämpning av vad i andra stycket är stadgat skälig hänsyn tagas jämväl till den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som den föregående hyresgästen må hava åstadkommit.

39 5.

Vad i 38 5 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning för det fall att avtal slutits för en tid av minst sex månader utan förbehåll om uppsägning och hyresgästen minst tre månader eller, om avtalet slutits för ett år eller längre tid, minst sex månader före hyrestidens utgång meddelar hyresvär- den att han önskar behålla lägenheten.

40 5. Förbehåll varigenom hyresgästen enligt 38 eller 39 5 tillkommande rätt upphäves eller inskränkes vare utan verkan.

Om bevarande av rätt till talan m. m.

41 5.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund av hyresavtal, skall väcka talan därom inom två år från det avtalet upp- hörde att gälla. Försittes den. tiden, vare rätten till talan förlorad. Är i rätt tid talan väckt av endera, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.

42 5.

Är sådant meddelande från hyresvärdens sida som avses i 7, 10, 38 eller 39 5 i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress avlämnat å postanstalt inom riket, skall avsändaren anses hava fullgjort vad på honom ankommer. Samma lag vare i fråga om meddelande från hyresgästens sida som avses i 11, 14, 20, 24 eller 38 5; i fall som i 24 5 sägs vare dock till fyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

Angående vad som skall iakttagas vid uppsägning är stadgat i 36 5.

Särskilda bestämmelser

43 5. Är tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal, uppenbarligen stri- dande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, må villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

44 5.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall erläggas inom de när— maste sex månaderna, äge hyresvärden att av hyresgästen tillhöriga lösören, som finnas inom fastigheten, kvarhålla så mycket som svarar mot hans fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som enligt 65 5 utsökningslagen skall undantagas från utmätning.

45 5. Vad i 10 kap. 42 5 är stadgat angående skiljeavtal, som avser framtida tvist med anledning av arrendeförhållande, skall äga motsvarande tillämp- ning i fråga om hyresförhållande.

15 KAP.

Om tomträtt

1 5.

Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid må för visst ändamål mot ärlig avgäld i penningar upplåtas såsom tomträtt enligt vad i detta kapitel stadgas.

I tomträtt må grundas panträtt så ock upplåtas förköpsrätt eller annan särskild rättighet än tomträtt eller rätt till andel i samfällt strömfall. Till förmån. för tomträtt må ock upplåtas förköpsrätt eller, där det är med— givet i fråga om fast egendom, särskild rättighet.

2 5.

Tomträtt må upplåtas i fastighet, som tillhör kronan eller kommun eller eljest är i allmän ägo, så ock i fastighet, som tillhör stiftelse, om Konungen för särskilt fall finner skäligt medgiva det.

Ej må tomträtt upplåtas i område eller andel av fastighet eller i flera fas- tigheter gemensamt.

3 5.

Avtal varigenom tomträtt upplåtes skall upprättas skriftligen. Upplåtarens underskrift skall vara styrkt av vittnen; upplåtes tomträtten genom statlig myndighet, erfordras ej vittnen.

I handlingen skall uttryckligen angivas att upplåtelsen avser tomträtt.

4 5. I upplåtelsehandlingen skall angivas det ändamål för vilket upplåtelsen äger rum och det belopp varmed avgälden till dess annat bestämmes skall utgå. Handlingen skall tillika innehålla de närmare föreskrifter rörande

fastighetens användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skola gälla i fråga om tomträtten.

Äro vid tiden för upplåtelsen i stadsplan eller eljest särskilda byggnads- bestämmelser meddelade rörande fastigheten, skola de, om ej annat avta- lats, anses ingå i upplåtelsen.

5 5.

Tomträttsupplåtelse skall anses innefatta överlåtelse å tomträttshavaren av byggnad och annan egendom, som vid upplåtelsen enligt lag hör till fastigheten. Vill fastighetsägaren betinga sig ersättning för den överlåtna egendomen, skall den bestämmas särskilt. För sådan fordran må panträtt grundas i tomträtten såsom för ogulden köpeskilling vid överlåtelse av fast egendom.

6 5.

Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens inträde eller bestånd skulle vara beroende, ej heller inskränkning ske i tomträtts— havarens rätt att överlåta tomträtten eller i denna låta grunda panträtt eller upplåta förköpsrätt eller nyttjanderätt.

7 5.

Angående överlåtelse av tomträtt och tillkomsten av rättighet i eller till förmån för tomträtt samt vad beträffande sådant förvärv i övrigt skall gälla äge vad i denna balk är föreskrivet om fast egendom motsvarande tillämpning, där ej annat följer av vad om tomträtt är särskilt stadgat.

8 5.

Har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin rätt eller åsido- satt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, åligge honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan. Ej må i anledning av vad någondera sidan sålunda låtit komma sig till last upplå— telsen hävas.

9 5. Tomträtt mä ej uppdelas på särskilda områden av den fastighet i vilken den upplåtits. Angående frågan vilken egendom som är tillbehör till tomträtt gälle, se- dan inskrivning skett, de grunder som äro stadgade i fråga om tillbehör till fastighet.

10 5.

Avgälden skall utgå med oförändrat belopp under vissa tidsperioder, med rätt för såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren att under näst sista året av varje period väcka talan angående omprövning av avgäldens belopp för nästföljande period. Sker det ej, skall avgälden under den perioden utgå

med samma belopp som förut, såframt ej före den i första punkten angivna fristens utgång annat avtalats. Om ej längre tid överenskommes, utgör varje period tjugu år, den första räknad från upplåtelsen eller den senare dag som däri angivits.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse, må därvid överenskommas kortare tidsperioder än i första stycket sägs, dock minst tio år.

11 5.

När omprövning enligt 10 5 sker, skall avgälden fastställas på grundval av det värde marken då äger. Vid bedömande av markvärdet skall hänsyn tagas till ändamålet med upplåtelsen och de närmare föreskrifter som skola tillämpas i fråga om fastighetens användning och bebyggelse.

12 5.

Utan hinder av vad i 10 5 stadgats äge fastighetsägaren och tomträttshava- ren överenskomma om sådan jämkning i avgäldens belopp som påkallas av ändrade förhållanden rörande tomträttens utövning.

Kommer till följd av nya eller ändrade byggnadsbestämmelser eller av annan särskild omständighet, som icke är att hänföra till tomträttshavaren eller beror av denne, tomträttens värde att avsevärt minskas, äge tomträtts— havaren påkalla därav föranledd jämkning i avgäldens belopp.

13 5. Tomträttsavtal må ej uppsägas av tomträttshavaren.

14 5.

Genom uppsägning från fastighetsägarens sida må tomträtt bringas att upphöra allenast vid utgången av vissa tidsperioder. Om ej längre tid över- enskommes, utgör den första perioden sextio år räknat från dagen för upp— låtelsen eller den senare dag som däri angivits samt varje följande period fyrtio år från utgången av närmast föregående period.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbe-byggelse, må därvid överenskommas kortare tidsperioder än i första stycket sägs, dock minst tjugu år.

Ej må uppsägning ske, med mindre det är av vikt för ägaren att fastig- heten användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare.

15 5.

Uppsägning av tomträttsavtal skall ske minst två år före periodens utgång, om ej längre tid överenskommits; dock må uppsägning icke i något fall ske tidigare än fem år före periodens utgång. Fastighetsägaren låte ock inom samma tid som gäller för uppsägningen anteckna denna i tomträttsboken; sker det ej, vare uppsägningen utan verkan.

Uppsägning skall ske skriftligen; därvid böra skälen angivas. Angående sättet för uppsägning gälle i övrigt i tillämpliga delar vad i 10 kap. 38 5 är stadgat.

16 5.

Anser tomträttshavaren att skäl för uppsägning ej föreligga, må han klandra uppsägningen. Talan därom skall väckas inom tre månader sedan uppsägningen antecknades i tomträttsboken; försittes denna tid, vare rätt till talan förlorad.

17 5.

Skall på grund av uppsägning tomträtten upphöra, vare fastighetsägaren skyldig att lösa byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomt- rätten. Löseskillingen skall motsvara egendomens värde vid tomträttens upphörande, under antagande att tomträtten med samma ändamål och i övrigt oförändrade föreskrifter angående fastighetens användning och be- byggelse alltjämt skulle bestå.

Har efter uppsägningen å tomträtten nedlagts kostnad, som icke varit nö— dig, må därigenom uppkommen värdeökning icke tagas i beräkning vid löse- skillingens bestämmande.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse, må därvid överenskommas att lösenskyldighet icke eller allenast i begrän— sad omfattning skall åligga fastighetsägaren.

18 5.

Då lösenskyldighet åligger fastighetsägaren, skall inom ett år sedan upp— sägningen antecknades i tomträttsboken eller, om uppsägningen klandrats, inom ett år sedan dom i målet vann laga kraft väckas talan om löseskilling- ens bestämmande, vid påföljd att eljest uppsägningen förfaller. Talan må väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

Sedan dom, varigenom löseskillingen blivit bestämd, vunnit laga kraft, skall löseskillingen inom en månad nedsättas hos länsstyrelsen, dock ej i något fall tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägning ägt rum. Sker det ej, äge på ansökan länsstyrelsen låta uttaga beloppet som om betalningsskyldighet ålagts genom domen. När nedsättning ägt rum, åligge länsstyrelsen att genast göra anmälan därom till inskrivningsdomaren för anteckning i tomträttsboken.

Medel som nedsatts skola ofördröjligen insättas i bank för att där innestå mot ränta.

19 5.

När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och i 18 5 föreskriven nedsättning av löseskilling blivit fullgjord, upphör tomträtten med däri tillkomna rättigheter. Innan nedsättning skett, må ej utan tomt- rättshavarens medgivande tillträde äga rum.

Har å den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen tomträtten från- trätts men är löseskillingen då ännu icke nedsatt, åligge fastighetsägaren att till tomträttshavaren gälda ränta efter sex procent om året från nämnda dag.

20 5.

Det nedsatta beloppet jämte därå upplupen ränta skall av länsstyrelsen utbetalas till den som är berättigad därtill; dock må ej utan fastighetsäga- rens medgivande utbetalning ske före tillträdesdagen. Ränta, som upplupit före tillträdesdagen, tillfalle fastighetsägaren.

Besväras tomträtten av panträtt eller har panträttsansökan förklarats vi- lande, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom motsvarande tillämpning. Har löseskillingen av rätten bestämts till högre belopp än tomträttshavaren yrkat och uppstår efter gäldande av de fordringar som skola utgå ur densamma överskott, som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till fas- tighetsägaren.

Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart ske kan. Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst två veckor förut med posten sändas till tomträttshavaren och kända innehavare av rättighet som avses i andra stycket samt, om innehavare av sådan rättighet är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelningen förenade kostnaderna skola gäldas av fastighets- agaren.

21 &.

Hava fastighetsägaren och tomträttshavaren, sedan tomträtten upplåtits, slutit avtal om utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten av- ser eller om ändring av ändamålet med tomträtten eller i de föreskrifter som eljest skola gälla angående tomträttens utövning eller i fråga varom enligt stadgande i 10, 12, 14, 15 och 17 55 överenskommelse är tillåten, vare avtalet, med mindre inskrivning därför är sökt, icke gällande mot den som har rättighet i tomträtten; är fråga om utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser, skall avtalet vara beroende av att samman- läggning eller laga delning äger rum.

Angående avtal som avses i första stycket gälle i övrigt i tillämpliga delar vad i detta kapitel är stadgat om upplåtelse av tomträtt.

22 å.

Överenskomma fastighetsägaren och tomträttshavaren om tomträtte-ns upphörande eller kommer tomträtten i fastighetsägarens hand eller över- går äganderätten till fastigheten å tomträttshavaren och är tomträtten in— skriven, gälle dock tomträtten till dess inskrivningen dödas. Ehuru inskriv- ningen dödats, svare fastighetsägaren för rättighet, som oberoende av in- skrivning var gällande i tomträtten.

23 5. Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsäg- ning eller bestämmande av löseskilling upptages av expropriationsdomstol.

24 5.

Angående rättegången i mål som avses i 23 5 gälle vad om expropriation i allmänhet är stadgat, i den mån det är tillämpligt. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av inskriven rättighet, vare rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande av löseskilling vare fastighetsägaren skyl- dig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 åå rätte— gångsbalken stadgas, ersätta tomträttshavarens rättegångskostnad.

25 5.

När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander av uppsägning så ock när dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft, skall rätten genast göra anmälan därom till inskrivningsdoma- ren för anteckning i tomträttsboken.

26 5.

Vad i handelsbalken eller särskild författning är föreskrivet om förmåns» rätt i fast egendom för fordran gälle ock i fråga om fordran i tomträtt.

Bestämmelserna i utsökningslagen, lagsökningslagen och konkurslagen an- gående fast egendom och rättighet däri skola äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller annat sådant tvångsförvärv som avser tomträtt skall tomträtten anses likställd med fast egendom.

16 KAP.

Om servitut

1 &.

I fast egendom må, för tillgodoseende av ändamål av stadigvarande bety- delse för annan fast egendom, ägaren upplåta servitut, såsom angående väg. upplagsplats, brygga, ledning för vatten, avlopp, kraft eller annat, tillgodo- görande av strömfall, vattentäkt, torv—, ler- eller grustäkt, jakt eller fiske eller bebyggelse.

Såsom servitut skall ock anses rättighet, som upplåtes av den fasta egen- domens ägare, att för ändamål som sägs i första stycket nyttja byggnad eller annan anläggning som där avses, om denna på grund av servitut eller eljest enligt lag hör till egendomen.

Upplåtelse av servitut skall ske skriftligen.

25.

Servitut må även upplåtas i eller till förmån för byggnad eller annan an- läggning, som ej hör till fastighet, eller gruvegendom. I fråga om sådant servitut gälle i tillämpliga delar vad i detta kapitel är stadgat om servitut, som upplåtes i eller till förmån för fast egendom.

3 5.

Såsom servitut må ej upplåtas rätt att såsom råvara för industriell verk- samhet eller eljest annorledes än för husbehov taga i anspråk å den fasta egendomen förekommande berg- eller jordarter eller att därå idka jakt eller fiske annorledes än för husbehov eller för tillgodoseende av jakt- eller fis- kevård å den härskande fastigheten.

Ej heller må såsom servitut upplåtas rätt till skogsfång. Om upplåtelse av servitutsrätt till betesmark är särskilt stadgat; därutöver må betesservi- tut upplåtas allenast beträffande renbete.

45.

Servitut må ej upplåtas i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan genomförts, om servitutet avser ändamål som omfattas av planen. Avser servitut, som upplåtits innan sådan plan genom— förts, ändamäl som omfattas av planen, vare servitutet med planens genom- förande ej längre gällande.

5 5.

Med servitut mä förenas skyldighet för den härskande fastighetens ägare att för servitutet utgiva vederlag i särskilda poster att under servitutets be- stånd erläggas å viss återkommande förfallodag antingen med oförändrat belopp eller med belopp som efter angivna grunder bestämmes för varje förfallodag.

Är servitutet upplåtet till förmån för flera fastigheter gemensamt, svare ägarna för vederlaget, en för alla och alla för en; mellan ägarna inbördes skall ansvaret fördelas i förhållande till varje fastighets nytta av servitutet.

65.

I upplåtelsehandlingen skola angivas den tjänande fastigheten och den eller de härskande fastigheterna samt det ändamål för vilket upplåtelsen äger rum. Handlingen skall tillika innehålla de närmare bestämmelser om servitutets utövning som skola iakttagas. Skall servitutet begränsas till viss tid eller hero av villkor, skall det upptagas i handlingen. I fråga om veder- lag, som avses i 5 5, skola nppgivas de särskilda posternas förfallotid samt, om dessa ej skola erläggas med oförändrat belopp, de grunder efter vilka deras storlek skall bestämmas.

7 5.

Servitut innebär skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten, i vems hand denna än är, att i den omfattning som följer av upplåtelsen tåla all fastigheten användes för det med upplåtelsen avsedda ändamålet eller un- derlåta sådan utövning av honom såsom ägare tillkommande befogenhet som skulle stå i strid med sagda ändamål. Han vare ock, såframt upplåtel- sen innehåller åtagande därom, skyldig att å fastigheten underhålla väg, byggnad eller annan anläggning för servitutets utövning.

8 5. Rätten till servitut är förenad med äganderätten till den härskande fas- tigheten och må ej särskilt överlåtas.

9 5.

Överlåtes fastighet, varmed är förenad skyldighet att utgiva vederlag i särskilda poster, och skall skyldigheten bes-tå mot nye ägaren eller vill den- ne ändock utöva servitutet, svare han för belopp som förre ägaren haft att utgiva, dock ej om beloppet förfallit till betalning tidigare än sex månader före nye ägarens tillträde. Mot nye ägaren skall beloppet anses förfallet vid tillträdet.

10 5. Ägaren av den härskande fastigheten skall vid servitutets utövning så för- fara att icke därigenom den tjänande fastigheten hetungas mer än nödigt. Har den härskande fastighetens ägare å den tjänande fastigheten väg, byggnad eller annan anläggning, åligge honom att hålla denna i sådant skick att skada eller olägenhet icke på grund av hans försummelse tillskyn- das den tjänande fastighetens ägare.

11 5.

Har den härskande fastighetens ägare överskridit sin rätt eller ägare av någondera fastigheten åsidosatt sin skyldighet på grund av servitutet, ålig— ge honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

12 5.

Är i fall som avses i 11 5 vad endera låtit komma sig till last av väsent- lig betydelse för den andre och följer ej rättelse inom skälig tid efter an— maning eller har den härskande fastighetens ägare dröjt med erläggande av vederlag, då sådant enligt 5 5 skall utgå, utöver en månad efter för— fallodagen, må den andre häva servitutet; han äge ock erhålla ersättning för förlust som åsamkas honom till följd av servitutets upphörande.

Vill endera av anledning som sägs i första stycket häva servitutet, skall han utan oskäligt dröjsmål giva den andre meddelande därom vid påföljd att hans rätt därtill eljest går förlorad. Ej må servitutet hävas, sedan be— talning ägt rum eller vad som eljest eftersatts blivit fullgjort.

13 5.

Delas den härskande fastigheten och har ej därvid bestämts vilken eller vilka av de nya fastigheterna servitutet skall tillkomma, gälle det, om ej annat följer av upplåtelsen, till förmån för envar av de nya fastigheterna.

Skall vederlag enligt 5 5 utgå för servitutet, svare ägarna av de nya fas— tigheterna eller, om servitutet ej skall gälla till förmån för envar av dessa, ägarna av de fastigheter servitutet skall tillkomma, en för alla och alla för en; mellan ägarna inbördes skall ansvaret fördelas i förhållande till varje fastighets nytta av servitutet efter delningen.

14 5. Delas den tjänande fastigheten och skall vederlag enligt 5 5 utgå för ser- vitutet, tillkomme det ägarna av de nya fastigheterna i förhållande till varje fastighets besvär av servitutet efter delningen.

15 5.

Ej må till följd av den härskande eller den tjänande fastighetens del- ning eller sammanläggning med annan fastighet eller eljest på grund av ändrade förhållanden den tjänande fastigheten belastas utöver vad som må anses vara förutsatt vid upplåtelsen.

16 5. Sammanläggas den härskande och den tjänande fastigheten, upphör ser— vitutet att gälla.

17 5.

Är servitut upplåtet utan vederlag eller mot vederlag, som ej utgår en— ligt 5 5, må ägaren av den härskande fastigheten när som helst avstå från servitutet; dock åligge honom att därom underrätta ägaren av den tjänande fastigheten.

18 5.

Är på grund av jorddelning eller sammanläggning eller eljest till följd av ändrade förhållanden ändamålet med servitutet att anse som förfallet, mä, även om annat förbehållits, rätten på talan av den tjänande fastighetens ägare förordna om servitutets upphörande.

Har servitut under avsevärd tid icke utövats och äro även eljest om- ständigheterna sådana att det måste anses vara övergivet, äge rätten på talan av den tjänande fastighetens ägare förklara att servitutet upphört.

Att förordnande om upphörande av servitut, som innefattar rätt till jakt, må meddelas, ehuru sådana omständigheter icke föreligga som avses i första stycket, därom är särskilt stadgat.

19 5. År till följd av ändrade förhållanden nyttan av servitutet ringa i jäm— förelse med belastningen för den tjänande fastigheten, må, även om annat

förbehållits, rätten på talan av dennas ägare förordna att servitutet skall avlösas.

20 5.

Är till följd av ändrade förhållanden servitut, som skall utövas å visst ställe eller å annat begränsat område, till märkligt förfång för den tjä- nande fastigheten och finnes genom anvisning av annat ställe eller om- råde för dess utövning väsentlig fördel kunna beredas fastigheten utan att avsevärd olägenhet uppkommer för den härskande fastigheten, må, även om annat förbehållits, rätten på talan av ägaren till den tjänande fastighe- ten förordna om servitutets förflyttning. För kostnad och skada, som till- skyndas den härskande fastighetens ägare, vare denne berättigad till er— sättning.

21 5.

Är servitut upplåtet mot vederlag, som avses i 5 5, och finnes till följd av ändra—de förhållanden ändamålet med servitutet hava förfallit eller väsent— ligen förlorat sin betydelse eller kunna med avsevärt mindre kostnad eller arbete tillgodoses på annat sätt, må, även om annat förbehållits, rätten på talan av den härskande fastighetens ägare förordna att servitutet skall av— lösas.

22 5.

Skall servitut enligt vad därom är föreskrivet i 19——21 55 avlösas eller förflyttas och kan ej överenskommelse träffas huruvida eller med vilket belopp löseskilling eller annan ersättning skall utgå. skall frågan prövas av skiljemän i den ordning som stadgats i 6 kap. 6 5.

23 5. Angående utbrytning av servitut i samband med laga skifte eller såsom särskild jorddelningsförrättning så ock om begränsning eller förflyttning av servitut i samband med laga skifte är särskilt stadgat.

24 5.

Vill den härskande fastighetens ägare bortföra honom tillhörig för servi- tutet avsedd byggnad eller annan anläggning å den tjänande fastigheten, .återställe han marken i tjänligt skick. Har rätten förordnat om servitutets upphörande eller detta eljest upphört och bortför han ej inom ett år bygg- naden eller anläggningen, tillfalle denna, om ej annat överenskommes, den tjänande fastighetens ägare utan lösen.

25 5. Mål angående servituts upphörande, avlösning eller förflyttning enligt "vad därom är stadgat i 18—21 55 upptages av ägodelningsrätt. Beträffande ägodelningsrätten och rättegången i mål som här avses gälle såvitt angår

jord å landet vad i 21 kap. avdelningen A lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet är stadgat rörande jorddelningsmål, i den mån det är till- lämpligt.

För kostnaderna i mål om servituts avlösning eller förflyttning skall rät- ten, ehuru talan bifalles, ålägga käranden betalningsskyldighet, om ej sär- skilda omständigheter föranleda att ersättningsskyldigheten bestämmes an- norledes.

26 5. Äro i mål eller ärende angående servitut de härskande fastigheterna flera än tio, skall i avseende å delgivning med deras ägare vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning med byalag äga motsvarande tillämpning.

27 5.

Vad i detta kapitel är stadgat om servitut gälle icke om servitut som tillkommit vid förrättning av jorddelningsmyndighet eller genom expro- priation eller annat tvångsförvärv även om det grundar sig å förening eller annan överenskommelse.

17 KAP.

Om rätt till andel i samfällt strömfall

1 5.

För tillgodogörande av strömfall, som är samfällt för två eller flera fastig- heter, må delägare i strömfallet till annan upplåta sin andel enligt vad ne— dan stadgas.

Sådan upplåtelse medför rätt för rättighetshavaren att mot det vederlag och på de övriga villkor som må vara avtalade tillgodogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, samt att utöva den rätt att lösa strömfallet som enligt vattenlagen må tillkomma delägaren.

2 5. Upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall skall ske skriftligen. Skall vederlag utgå eller upplåtelsen bero av särskilt villkor, skall det upptagas i upplåtelsehandlingen.

3 5.

Utgör strömfallet, som upplåtelsen avser, allenast viss del av det till den samfällda marken hörande vattenområdet, skall vid lantmäteriförrättning å marken noga utrönas samt å karta utmärkas strömfallets läge och dess gränser ovan och nedan i vattendraget. Kartan med tillhörande beskrivning skall genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fogas vid upplåtelsehandlingen.

4 5.

Upplåtelse som avses i 1 5 skall, med förbehåll som nedan sägs, avse all framtid.

I upplåtelsehandlingen skall angivas viss tid, högst femtio år från dagen för upplåtelsen, inom vilken rättighetshavaren har att i den ordning som är i vattenlagen föreskriven söka medgivande till strömfallets tillgodogö- rande. Är ej sådan tid utsatt i upplåtelsehandlingen eller överstiger den där angivna tiden femtio år, gälle tid av femtio år.

5 5.

Sökes ej inom tid, som enligt 4 5 skall iakttagas, av rättighetshavaren medgivande enligt vattenlagen till strömfallets tillgodogörande eller lämnas ej i anledning av ansökan, som skett inom behörig tid, sådant medgivande eller kommer medgivandet att förfalla, upphör upplåtelsen att gälla.

Avser förhållande, som enligt första stycket medför att upplåtelsen upp— hör, allenast en del av vad som upplåtits, skall om ej annat bestämts i upp- låtelsehandlingen eller eljest överenskommes, upplåtelsen bestå i återstoden.

6 5.

Delas den samfällda mark i vilken strömfall-et ingår och har ej därvid strömfallet avsatts för delägarna gemensamt skall upplåtelsen upphöra att gälla. Denna upphör ock, om strömfallet utbrytes från de fastigheter till vilka strömfallet hör.

7 5.

Väckes fråga om delning eller utbrytning som avses i 6 5 äge, såvitt an- går upplåtelsen och dess bestånd, även rättighetshavaren vid lantmäteriför- rättning och inför domstol föra talan för fastigheten; han skall ock i ären— de, som avses i lagen den 13 juni 1921 Om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, äga företräda del- ägaren, i den mån sådan fråga angår hans rätt.

8 5.

Då upplåtelsen enligt 5 eller 6 5 upphör att gälla, äge delägaren, om ej annat bestämts i upplåtelsehandlingen eller eljest överenskommes, tillgodo— njuta vederlag, som redan utgått eller skolat utgå före upphörandet. Kom- mer enligt delägarnas beslut strömfallet att försäljas, åligge dock delägaren att av den köpeskilling för strömfallet som belöper å hans andel återbära vad rättighetshavaren erlagt.

Skall upplåtelsen upphöra allenast till en del, äge rättighetshavaren på— kalla motsvarande jämkning av vederlag, som ännu ej utgått eller skolat utgå.

9 5.

Delas den fastighet vari rättigheten är upplåten, gälle rättigheten i den eller de nya fastigheter till vilka strömfallet efter delningen kommer att höra.

18 KAP.

Om rätt till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet

1 5.

Vill ägare av elektrisk kraftstation åt någon från denna tillhandahålla elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål (stark— ström), må han i fast egendom, vartill stationen hör, upplåta rätt till elek- trisk kraft. Med elektrisk kraftstation förstås i detta kapitel generator-, transformator-, omformar-, ackumulator- eller kopplingsstation.

Rätt till elektrisk kraft må även upplåtas i elektrisk kraftstation, som ej hör till fastighet, eller i gruvegendom, vartill den elektriska stationen hör. I fråga om sådan rättighet gälle i tillämpliga delar vad i detta kapitel är stad- gat om rätt till elektrisk kraft, som upplåtes i fast egendom.

Upplåtelse av rätt till elektrisk kraft skall ske skriftligen.

2 5.

För tillgodoseende av ändamål av stadigvarande betydelse må upplåtelse av rätt till elektrisk kraft äga rum till förmån för fast egendom. Upplåtelse må för sådant ändamål ske även till förmån för byggnad eller annan anlägg- ning, som ej hör till fastighet, eller gruvegendom; därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel är stadgat om upplåtelse till förmån för fast egendom.

I fråga om upplåtelse, som avses i första stycket, skola bestämmelserna i 16 kap. 5, 8, 9, 11—13 och 15—22 55 samt 25 5 andra stycket och 26 5 i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 5.

Om beståndet av avtal, varigenom rätt till elektrisk kraft upplåtes, gälle vad i 9 kap. 3 5 är stadgat om nyttjanderätt som ej angår tomt eller annat område inom stadsplan. Vad nu sagts äge dock ej giltighet beträffande upplåtelse, som avses i 2 5.

4 5.

l upplåtelsehandlingen skola angivas den elektriska station från vilken kraften skall tillhandahållas samt den fastighet till vilken stationen hör. Handlingen skall tillika innehålla närmare bestämmelser om myckenheten och beskaffenheten av den kraft som skall levereras och vad som i övrigt kan vara av betydelse i fråga om leveransens fullgörande. Skall upplåtelsen avse viss tid eller bero av villkor, skall det upptagas i handlingen.

Vid upplåtelse som avses i 2 5 skola tillika angivas den eller de fastighe- ter till förmån för vilka upplåtelsen äger rum samt ändamålet med upplå— telsen. I fråga om vederlag, som skall utgå i särskilda poster, skola uppgi— vas de särskilda posternas förfallotid samt, om dessa ej skola erläggas med oförändrat belopp, de grunder efter vilka deras storlek skall bestämmas.

5 5. Rätt till elektrisk kraft innebär skyldighet för ägaren av den fastighet i vilken rättigheten är upplåten, i vems hand denna än är, att fullgöra den leveransskyldighet som följer av upplåtelsen.

6 5.

Delas fastighet, i vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft, gälle denna i den fastighet varå den elektriska stationen eller huvuddelen därav är helä- gen.

Är i fall som avses i 2 5 krafträtten upplåten mot vederlag, som skall utgå i särskilda poster, tillkomme vederlaget den fastighet som rättigheten belastar efter delningen.

7 5.

Ägaren av fastighet, i vilken rätt till elektrisk kraft är upplåten, vare fri från sin skyldighet att tillhandahålla kraft, i den mån hinder därför möter till följd av omständighet som ej kunnat förekommas med iakttagande av skälig försiktighet, såsom flod, isgång, iskravning (sörpning), åskslag, brand, allmän arbetsinställelse, krig eller annan jämförlig händelse. I sådant fall äge rättighetshavaren åtnjuta en mot minskningen svarande nedsättning i den för kraften utgående avgiften. Undanröjes ej hindret utan oskäligt uppehåll, vare han berättigad till skadestånd; han äge ock häva avtalet.

8 5.

Har den till vilken rätt till elektrisk kraft upplåtits efter avtalets ingå— ende blivit försatt i konkurs, må tillhandahållandet av kraft avbrytas, in- till dess betryggande säkerhet ställes för gäldande av den för kraften utgå- ende avgiften och avtalets fullgörande i övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden från det beslutet om egendomsavträde meddelades och intill dess sex månader förflutit från ut- gången av den för bevakning av fordringar utsatta tiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men kom- mer icke minst en månad före utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet att ställas, gällande för hela avtalstiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid för vilken säkerhet ställts.

9 5.

Säkerhet som i 8 5 sägs skall ställas hos upplåtaren. Vill upplåtaren ej godkänna erbjuden säkerhet, skall densamma prövas av överexekutor. Om pant och borgen gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

F örsämras ställd säkerhet, äge överexekutor på anmälan förordna, att ny säkerhet inom viss tid skall ställas. Underlåtes detta, äge upplåtaren där- efter en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall avtalet, där upp- sägning skett, genast upphöra att gälla.

10 5. Vad i 10 kap. 29 5 är stadgat om beståndet, vid försäljning av fastigheten å exekutiv auktion, av arrendeavtal eller av överenskommelse som avser ändring i eller tillägg till sådant avtal äge motsvarande tillämpning beträf- fande avtal om rätt till elektrisk kraft, som tillhandahålles från fastigheten, samt överenskommelse om ändring i eller tillägg till avtal om rätt till elek— trisk kraft. Sker uppsägning, skall avtalet omedelbart upphöra.

11 5.

Vill ägare av anläggning från denna tillhandahålla värme, vatten, gas eller annat dylikt, som skall överföras genom ledning, må han upplåta rätt till sådan nyttighet.

I fråga om rättighet som avses i första stycket skall vad i detta kapitel är stadgat om rätt till elektrisk kraft äga motsvarande tillämpning; vad i 10 kap. 29 5 är stadgat om frivillig överlåtelse skall jämväl lända till efter- rättelse.

19 KAP.

Om samfällighetsrätt och samfällighetsavtal 1 5.

För tillgodoseende av ändamål av stadigvarande betydelse för två eller flera fastigheter må ägaren av någondera fastigheten till förmån för den eller de övriga upplåta samfällighetsrätt i sin fastighet; upplåtelsen är be- roende av att till förmån för hans fastighet motsvarande upplåtelse göres av den eller de andra fastigheternas ägare.

Samfällighetsrätt skall upplåtas genom skriftligt avtal mellan fastighe— ternas ägare eller, om fastigheterna tillhöra samme ägare, genom skriftlig upplåtelse; om sådan upplåtelse gälle vad i detta kapitel är stadgat angå- ende samfällighetsavtal.

2 5.

Samfällighetsrätt må upplåtas allenast för ändamål, för vilket upplåtelse av servitut eller rätt till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet må äga rum.

Vad i 16 kap. 2 5 är föreskrivet om upplåtelse av servitut i eller till för- män för byggnad eller annan anläggning, som ej hör till fastighet, eller gruvegendom äge motsvarande tillämpning i fråga om samfällighetsrätt.

Bestämmelserna i 16 kap. 3 och 4 55 gälle ock beträffande samfällighets- rätt.

3 5. De fastigheter i vilka samfällighetsrätt upplåtits utgöra i allt som angår tillgodoseende av det gemensamma ändamålet en samfällighet.

Delaktigheten i samfälligheten är förenad med äganderätten till varje särskild fastighet och må ej för sig överlåtas.

4 5.

För täckande av de kostnader som äro förenade med det gemensamma ändamålets tillgodoseende hava delägarna att till samfälligheten utgiva till- skott i penningar. Sådant tillskott må enligt överenskommelse mellan del— ägarna i samband med samfällighetsavtalet helt eller delvis betalas på en gång, såframt beloppet då erlägges och anteckning därom sker i avtalet, men skall i övrigt utgå i särskilda poster att under samfällighetens be— stånd betalas å viss återkommande förfallodag med belopp, som efter an- givna grunder bestämmes för varje förfallodag.

5 5.

I samfällighetsavtal skola angivas de fastigheter vilka ingå i samfällig— heten och det ändamål som skall tillgodoses. Avtalet skall tillika innehålla närmare bestämmelser angående beskaffenheten och omfattningen av an- läggning eller åtgärd, som tillämnas, och de efter varje fastighets beräk- nade nytta fastställda grunderna för bidragsskyldighetens fördelning mel— lan fastigheterna. Skall samfällighetsavta-l begränsas till viss tid eller bero av villkor, skall det upptagas i avtalet. I fråga om tillskott, som skall utgå i särskilda poster, skola uppgivas de särskilda posternas förfallotid och de grunder efter vilka deras storlek skall bestämmas.

Skall till förmån för samfälligheten å "viss däri ingående fastighet läggas besvär eller last, skall avtalet innehålla åtagande därom jämte uppgift om den ersättning som skall utgå till ägaren.

6 5.

Samfällighetsrätt innebär skyldighet för ägare av fastighet inom samfäl- ligheten, i vems hand fastigheten än är, ej mindre att, i den omfattning som följer av avtalet, genom tillskott i penningar bidraga till företag, an— läggning eller åtgärd som erfordras än även att, enligt åtagande i avta— let, tåla att fastigheten nyttjas för samfälligheten eller till förmån för den— na underlåta viss användning av fastigheten eller viss befogenhet som eljest tillkommer ägaren i denna hans egenskap eller underhålla väg, byggnad eller anläggning eller sörja för drift av pumpverk, elektrisk station, värme- central eller annan sådan anläggning som erfordras för samfälligheten.

7 5.

Överlåtes fastighet, varmed är förenad skyldighet att utgiva tillskott i särskilda poster, och skall samfällighetsrätten bestå mot nye ägaren eller vill denne ändock kvarstå som delägare, svare han för belopp som förre ägaren haft att utgiva, dock ej om beloppet förfallit till betalning tidigare än sex månader före nye ägarens tillträde. Mot nye ägaren skall beloppet anses förfallet vid tillträdet.

19 kap. 99 8 5.

Har delägare överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet på grund av samfällighetsavtalet, åligge honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan. Talan må föras även av delägare, vars rätt är i fråga.

95.

Är i fall som avses i 8 5 vad delägaren låtit komma sig till last av vä- sentlig betydelse för övriga delägare och följer ej rättelse inom skälig tid efter anmaning eller har delägare dröjt med erläggande av tillskott utöver en månad efter förfallodagen, må avtalet hävas i vad angår sådan delägare; denne vare ock skyldig att ersätta förlust som åsamkas övriga delägare till följd av hans utträde ur samfälligheten.

Hävningsrätt varom stadgats i första stycket må, om delägarna äro flera än två, utövas allenast av samfälligheten. Den som vill begagna sig av häv— ningsrätt skall utan oskäligt dröjsmål giva delägaren meddelande därom vid påföljd att hävningsrätten eljest går förlorad. Ej må avtalet hävas, se— dan betalning ägt rum eller vad som eljest eftersatts blivit fullgjort.

10 5.

Delas fastighet, vari samfällighetsrätt är upplåten, svare ägarna av de nya fastigheterna, en för alla och alla för en, för tillskott som åvilat den odelade fastigheten; mellan ägarna inbördes skall ansvaret fördelas i för— hållande till varje fastighets nytta av samfällighetsrätten efter delningen.

115.

Finn-es det ändamål som avses med samfällighetsavtal till följd av änd- rade förhållanden hava förfallit eller väsentligen förlorat sin betydelse eller kunna med avsevärt mindre kostnad eller olägenhet tillgodoses på annat sätt, må, även om annat avtalats, rätten på talan av samfälligheten eller delägare i denna förordna att samfälligheten skall upplösas.

Föreligger förhållande, som avses i första stycket, allenast beträffande viss delägare, må på talan av delägaren förordnas att samfällighetsrätten i hans fastighet skall avlösas.

12 5.

Vad i 16 kap. 18—21 55 är stadgat om servituts upphörande eller dess av- lösning eller förflyttning äge motsvarande tillämpning i fråga om last eller besvär, som på grund av samfällighetsavtal åligger särskild fastighet inom samfälligheten; samfälligheten skall därvid anses som härskande fastighet.

I fråga om samfällighetsrätt skola i övrigt bestämmelserna i 16 kap. 10, 15, 16 samt 22—24 55 i tillämpliga delar gälla.

Äro delägarna i samfällighet flera än två, skall för handhavande av sam- fällighetens angelägenheter utses styrelse, bestående av en eller flera leda- möter. Delägarna må ock, då de äro allenast två, utse styrelse.

Styrelse utses av delägarna å samfällighetsstämma; vid styrelseval gälle i fråga om rösträtt och besluts fattande vad i 26 5 är föreskrivet.

14 5.

Anmälan om styrelseval skall ske till länsstyrelsen i det län där enligt be- slut å samfällighetsstämma styrelsen skall hava sitt säte; ej må som sådant utses ort utom det län, där samfälligheten eller större delen därav är belägen.

Vid anmälan skall fogas styrkt avskrift av samfällighetsavtalet så ock protokoll från samfällighetsstämma, utvisande den ort där styrelsen skall hava sitt säte, vem eller vilka som utsetts till styrelse och under vilken fir- ma verksamheten skall bedrivas. Länsstyrelsen skall tillse, att firman ut— trycker samfällighetens ändamål och är i övrigt lämplig samt tydligt skiljer sig från andra förut anmälda eller registrerade firmor.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om ort, där sty- relsen har sitt säte, skall styrelsen genast göra anmälan därom hos länssty— relsen.

15 5.

Sedan anmälan om styrelseval behörigen skett, äger allenast styrelsen i förhållande till tredje man företräda samfälligheten. Angående tecknande av firma, om ej denna befogenhet skall tillkomma allenast styrelsen, be— slutar samfällighetsstämma. Anmälan om särskilt utsedda firmatecknare skall av styrelsen göras till länsstyrelsen.

Handla delägarna i samfälligheten eller någon, som företräder dessa, å samfällighetens vägnar innan, i fall som avses i 13 5 första stycket, anmä- lan om styrelseval behörigen skett, svare de som deltagit i beslut eller åt- gärd som nu sagts för därav uppkommande förbindelser en för alla och alla för en såsom för egen skuld.

16 5.

Har styrelseledamot avgått eller hans uppdrag eljest upphört, utan att an- mälan om nytt val skett, och är styrelsen ej ändock beslutför, äge länssty- relsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att behörig sty- relse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen ensam eller jämte de sty- relseledamöter, som må finnas, handhava samfällighetens angelägenheter och såsom styrelse företräda denna. Sådan syssloman åtnjute av samfällig- heten arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

17 5. Styrelsen åligge att i samråd med delägarna och i överensstämmelse med deras beslut, om det ej finnes stridande mot lag eller samfällighetsavtalet,

utöva de befogenheter som tillkomma samfälligheten i förhållande till del- ägarna, ombesörja arbete, som erfordras för samfälligheten, tillse att de förmåner som samfälligheten har till uppgift att bereda delägarna komma dessa till godo utan att någon delägare missgynnas, uttaga delägarnas till- skott, låta föra samfällighetens räkenskaper på sätt om bokföring är i all— mänhet stadgat och i övrigt handhava samfällighetens angelägenheter.

18 5.

Såsom styrelsens beslut gälle den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande förena sig, samt vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

Ej må styrelseledamot taga befattning med fråga rörande avtal mellan honom och samfälligheten, ej heller eljest med angelägenhet, vari han äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot samfällighetens.

Vill styrelsen väcka talan mot samfälligheten, skall styrelsen kalla del- ägarna till stämma för val av ombud att föra samfällighetens talan. Stäm- ning delgives genom att föredragas å stämman.

19 5.

Uttaxering av delägarnas tillskott skall verkställas sålunda att styrelsen upprättar och å stämma för granskning framlägger debiteringslängd, upp— tagande det belopp som skall uttaxeras, vad därav enligt de i samfällighets— avtalet angivna grunderna belöper å varje delägare samt tiden för inbetal- ningen.

Finnas tillgängliga medel ej förslå till betalning av klar och förfallen gäld, för vilken samfälligheten svarar, åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och för granskning å stämma framlägga särskild debiteringslängd samt att, oberoende av delägarnas beslut, omedelbart uttaga vad som er- fordras.

Prövas i fall som avses i andra stycket försummelse ligga styrelsens leda— möter till last, vare de en för alla och alla för en såsom för egen skuld be- talningsskyldiga för borgenärens fordran. Är försummelsen uppenbar, för— ordne länsstyrelsen på borgenärens yrkande syssloman att utdebitera och uttaga erforderligt belopp. Sysslomannen äge av samfälligheten uppbära ar- vode, som bestämmes av länsstyrelsen.

20 5.

Anser delägare att den uttaxering eller fördelning som verkställts enligt 19 5 icke överensstämmer med samfällighetsavtalet, äge han mot styrelsen eller sysslomannen, då debiteringen verkställts av denne, föra talan om rät- telse. Talan skall, vid påföljd att rätt därtill eljest går förlorad, väckas inom en månad sedan debiteringslängden framlades å stämma.

Angående uttagande av utdebiterat och till betalning förfallet tillskott gälle, om ej rätten i samband med talan som avses i första stycket förordnat

annat, vad i utsökningslagen är stadgat i fråga om fordran, för vilken be- talningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft.

Kan ej tillskott, som enligt 19 5 påförts delägare, uttagas hos honom, skall bristen fördelas mellan övriga delägare i förhållande till deras inbör- des bidragsskyldighet. Belopp som delägare sålunda inbetalt skall, i den mån den försumlige fullgör sin bidragsskyldighet, tillgodoräknas delägaren.

21 5.

Ej må vid upplösning av samfällighet, som avses i 13 5 första stycket, dess tillgångar skiftas innan all samfällighetens gäld blivit betald eller de för betalningen erforderliga medlen blivit nedsatta i förvar hos länsstyrel- sen. Har ändock skifte skett, svare delägarna för borgenärs fordran en för alla och alla för en såsom för egen skuld. I samband med samfällighetens upplösning må kallelse sökas å dess okända borgenärer, därvid de i förord— ningen om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer rö- rande dylik kallelse meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande till- lämpning.

När skifte verkställts, skall av delägarna eller annan, som eljest haft att ombesörja skiftet, anmälan därom ske till länsstyrelsen. Vid anmälan skall tillika fogas styrkt avskrift av skifteshandlingen.

22 5.

För handhavande av samfällighetens angelägenheter må delägarna i fall som avses i 13 5 första stycket antaga stadgar.

I stadgar skola angivas

1. den vid anmälan enligt 14 5 fastställda firman;

2. huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslut- förhet;

3. huru revision av styrelsens förvaltning skall ske och tiden för räken- skapsavslutning;

4. grunderna för bestämmande av varje delägares rösttal vid samfällig- hetsstämma och den särskilda begränsning av högsta rösttalet för någon delägare som finnes böra iakttagas utöver vad i 26 5 första stycket före- skrives;

5. huruvida för beslut, som avser ändring av stadgarna eller viss annan fråga, särskild röstövervikt skall erfordras och för sådant fall vad därvid skall gälla;

6. huru ofta samfällighetsstämma skall hållas; samt

7. huru vid upplösning av samfälligheten likvidation skall äga rum och vilka grunder skola tillämpas i fråga om skifte, så ock vad i övrigt finnes nödigt.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot lag eller samfällighetsavtalet.

23 5. Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av läns- styrelsen. _ _ Beslutad ändring av stadgarna vare ej gällande, med mindre den b11v1t fastställd av länsstyrelsen.

24 5.

Delägares rätt att deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägen- heter utövas å samfällighetsstämma.

Delägare som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet må deltaga i förhandlingarna men äge ej rösträtt, innan vad sålunda eftersatts blivit fullgjort.

25 5.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å samfällighetsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan honom och samfälligheten. Ej heller må han deltaga i behandlingen av fråga om avtal mellan samfälligheten och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot samfällighetens. Vad så- lunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltnings— åtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

26 5.

Envar röstberättigad delägare, som själv eller genom ombud är närva- rande å samfällighetsstämma, äge därvid rösträtt i förhållande till sin bi- dragsskyldighet till samfälligheten eller, om stadgar blivit fastställda, efter de i dessa angivna grunderna; dock må ej någons rösttal överstiga en fem- tedel av det sammanlagda rösttalet för samtliga å stämman närvarande röstberättigade delägare. Är i stadgarna större begränsning av högsta röst- talet föreskriven, skall den iakttagas.

Som stämmans beslut gälle, om ej annat är för visst fall bestämt i stad- garna, den mening som erhållit det högsta rösttalet.

Är rösttalet lika, avgöres val genom lottning; i andra frågor gälle den mening som biträtts av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av ordföranden.

27 5.

Styrelsen åligge att vid stämma tillhandagå med de upplysningar angå- ende samfällighetens verksamhet som kunna vara av betydelse för del— ägarna.

Över beslut, som fattas å stämma, skall genom styrelsens försorg föras protokoll, vilket senast två veckor efter stämman skall hållas tillgängligt för delägarna.

Till samfällighetsstämma skola delägarna särskilt kallas. Kallelse utfär— das av styrelsen.

Finnes ej styrelse eller underlåter styrelsen att i föreskriven ordning ut- färda kallelse eller att, ehuru delägare, med uppgift å de ärenden som skola behandlas, hos styrelsen skriftligen påfordrat stämmas hållande, utfärda kallelse inom en vecka därefter, äge delägare med åberopande av förhål- landet själv utfärda kallelse.

l kallelsen skola angivas det eller de ärenden som skola behandlas hos stämman jämte tid och plats för stämmans hållande. Kallelse skall ske i så god tid före stämman att delägarna erhålla skäligt rådrum.

29 5.

Anser styrelsen, styrelseledamot eller delägare att beslut, som fattats å samfällighetsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller mot bestämmelse i samfällighetsavtalet eller stadgarna, äge han mot samfälligheten föra talan angående beslutet.

Grundas talan därå att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att det eljest kränker allenast delägares rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets dag vid påföljd att beslutet eljest är gällande.

Hava vid fattande av beslut i stadgarna föreskriven särskild röstövervikt icke rätteligen iakttagits vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke gällande.

Då talan väckts, äge rätten förordna att beslutet tills vidare ej må verk- ställas.

Dom varigenom stämmobeslut upphävts eller ändrats gälle även för del— ägare, som ej fört talan.

30 5.

Om skyldighet för styrelseledamot, likvidator eller annan, som ägt före- träda samfälligheten, eller revisor eller delägare att ersätta skada, som väl- lats samfälligheten, delägare eller tredje man, så ock angående talan om sådan ersättning skall tillämpas vad för motsvarande fall är stadgat i fråga om ekonomisk förening.

31 5.

Har i stadgarna träffats förbehåll angående hänskjutande till skiljedom av tvist mellan samfälligheten samt styrelsen, styrelseledamot, likvidator eller delägare, äge förbehållet samma verkan som skiljeavtal. Angående för- behållets tillämpning gälle vad i 18 5 tredje stycket är stadgat om talans väckande.

32 5. Kallelser och andra meddelanden må, om ej annan ordning är föreskri- ven i stadgarna, bringas till delägares kännedom på det sätt att meddelan-

det avlämnas i delägarens hemvist eller å posten i betalt brev, ställt till del— ägarens vanliga adress eller, om annan adress ej är känd, till delägarens fastighet.

Då vad i första stycket stadgats blivit iakttaget, äge delägare icke åbe- ropa att meddelandet ej skulle hava kommit honom till handa.

20 KAP. Om hävd till fast egendom 1 5. Är fast egendom kommen ur rätte ägarens hand och har någon efter vunnen lagfart, utan att talan därå väckts mot honom, med äganderättsan- språk innehaft egendomen under tjugu år i följd, vare hävden gällande mot rätte ägarens anspråk å egendomen. Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning för det fall att egendomen med äganderättsanspråk innehafts av två eller flera efter var- andra, sedan lagfart meddelats å den förstes förvärv.

2 5.

Har någon på grund av överlåtelse i god tro förvärvat fast egendom och efter vunnen lagfart, utan att talan dårå väckts mot honom, med ägande— rättsanspråk innehaft egendomen under tio år i följd, vare hävden gällande mot rätte ägarens anspråk å egendomen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning för det fall att egendomen med äganderättsanspråk innehafts av två eller flera efter varandra, sedan lagfart meddelats å den förstes förvärv, såframt denne vid överlåtelse förvärvat egendomen i god tro.

3 5.

Vad i lag eller författning är särskilt föreskrivet om tid för väckande av talan om bättre rätt till fast egendom skall äga tillämpning allenast om därigenom frihet från rätte ägarens anspråk å egendomen vinnes tidigare än enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Angående skyldighet att återbära egendom som tillträtts i följd av dödför- klaring är särskilt stadgat.

21 KAP.

Om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning

1 5. Med rättsförvärv avses i detta kapitel förvärv, som sker genom överlåtelse av fast egendom eller upplåtelse däri av avtalad förköpsrätt, återköpsrätt eller särskild rättighet eller som hänför sig till en beträffande sådan egen—

dom upprättad panträttsansökningshandling, allt enligt vad därom är före- skrivet i denna balk.

Vad i detta kapitel stadgas om överlåtelse av fast egendom gäller ej i fråga om försäljning å exekutiv auktion; har egendomen sålunda försålts för annat ändamål än till betalning av gäld, för vilken egendomen på grund av utmätning eller eljest häftar, skola dock i fråga om det företräde som försäljningen medför i förhållande till överlåtelse, som avses i första styc— ket, bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning. Angående den rätt till företräde som utmätning medför är stadgat i handelsbalken och utsök- ningslagen.

2 5.

Företräde för ett förvärv framför annat innebär, då företrädet tillkommer förvärv genom överlåtelse, att det andra förvärvet skall vika samt, då före— trädet tillkommer förvärv genom upplåtelse av rättighet eller förvärv, som hänför sig till panträttsansökningshandling, att det andra förvärvet må göras gällande allenast om och i den mån det kan ske utan förfång för det förvärv, som äger företräde.

3 5.

Är fast egendom av ägaren överlåten till två eller flera eller hava eljest från samma egendom skett två eller flera förvärv, medför inskrivning, som sökes för ett förvärv, företräde framför förvärv, för vilket inskrivning då ej blivit sökt.

4 5.

Företräde, som enligt 3 5 skulle tillkomma senare överlåtelse framför ti- digare överlåtelse, må ej göras gällande, därest förvärvaren och även den, till vilken egendomen därefter må hava överlåtits, ägt eller bort äga känne- dom om det tidigare förvärvet.

Ej heller må företräde enligt 3 5, som skulle tillkomma senare överlåtelse framför tidigare upplåtelse så ock senare upplåtelse framför tidigare över- låtelse, göras gällande, därest förvärvaren ägt eller bort äga kännedom om det tidigare förvärvet eller, såvitt angår senare överlåtelses företräde framför tidigare upplåtelse, därest förvärvet skett under förbehåll om det tidigare förvärvets bestånd. Skulle tidigare upplåtelse av särskild rättighet enligt vad i 9 kap—. är stadgat gälla framför senare överlåtelse, äge rättigheten även i andra fall än som nu framgått bestånd utan hinder av att nye ägaren sökt lagfart.

Vad i andra stycket första punkten sagts om förhållandet mellan tidigare upplåtelse och senare överlåtelse äge tillämpning även beträffande det in— bördes företrädet mellan särskilda rättigheter vilka upplåtits å olika tider, såframt rättigheterna ej kunna utan förfång för någondera utövas vid sidan av varandra.

5 5.

Kan till följd av stadgandet i 4 5 första stycket äganderättsöverlåtelse, som enligt 3 5 skulle äga företräde, av förvärvaren ej göras gällande mot tidigare överlåtelse av egendomen, vare av denne upplåten rättighet dock ståndande, om den till Vilken rättigheten uppläts därvid varken ägt eller bort äga kännedom om den tidigare äganderättsöverlåtelsen.

6 5.

Vad i 5 5 är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om panträtt, såframt panthavaren, när panträttsansökningshandlingen ingavs, eller den till vilken pantbrevet sedermera överlåtits vid sitt förvärv varken ägt eller bort äga kännedom om den tidigare äganderättsöverlåtelsen.

7 5.

Har, sedan egendomen överlåtits men innan lagfart sökts å överlåtelsen, utan nye ägarens medgivande ingivits panträttsansökningshandling som upprättats av förre ägaren och ej avser ogulden köpeskilling, och har pant- havaren när ansökningshandlingen ingavs samt, om pantbrevet sedermera överlåtits, även senare innehavare av pantbrevet vid sitt förvärv ägt eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen, må företräde, som enligt 3 5 skulle tillkomma panträtten, ej göras gällande framför överlåtelsen.

8 5.

Sökes å samma inskrivningsdag inskrivning av två eller flera förvärv, som ej avse panträtt, äge förvärven sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägde rum; hänföra sig förvärven till dels upplåtelse av särskild rättighet, dels senare överlåtelse och skulle upplåtelsen enligt vad i 9 kap. är stadgat ej gälla framför överlåtelsen, äge dock överlåtelsen företräde.

Äro förvärven samtidiga eller kan ej utrönas i vilken tidsföljd de skett äge, efter därom förd talan, rätten med hänsyn till vad som må hava för- utsatts vid förvärven eller eljest finnes skäligt förordna om företrädet mel- lan dem.

9 5.

Sökas å samma inskrivningsdag dels panträtt, dels inskrivning för för- värv som ej avser panträtt, äge sistnämnda förvärv företräde framför pant— rätten; dock tillkomme panträtt, som avser ogulden köpeskilling, företräde framför förvärv som ägt rum efter köpet.

Mellan två eller flera panträtter, vilka sökas å samma inskrivningsdag, gälle lika rätt; panträtt, som avser ogulden köpeskilling, äge dock företräde framför annan panträtt, som tillkommit efter ansökan av köparen eller se- nare ägare.

Företräde, som enligt vad i första eller andra stycket sagts tillkommer panträtt för ogulden köpeskilling framför annan panträtt eller rättighet, skall för att vara gällande anmärkas i beslutet om panträttens grundande.

10 5.

Utan hinder av vad i 8 och 9 55 stadgats om företräde mellan rättigheter, för vilka inskrivning sökts samma dag, må enligt vad därom är föreskrivet i 26 och 27 kap. vid inskrivningen bestämmas annan företrädesordning.

Angående ändring i företrädesordningen på grund av postposition med- delas bestämmelser i 26 och 27 kap.

11 5.

Företräde, som ansökan om inskrivning enligt detta kapitel medför, är beroende av att inskrivning beviljas. Finnes förvärvet ogiltigt eller kan det av annan anledning än som avses i detta kapitel ej göras gällande av för- värvaren, vare ock rätten till företräde förfallen.

12 5.

Vid tillämpning å exekutiv auktion av vad detta kapitel innehåller an— gående företräde mellan rättigheter skall följande iakttagas:

1. Stadgandet i 4 5 skall icke lända till efterföljd.

2. I fall som avses i 8 5 andra stycket skola förvärven anses äga lika rätt, om ej annat bestämts i den ordning där sagts. Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla, då eljest enligt lag medel mellan rättsä'garna skola fördelas i den ordning som är föreskriven om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom.

13 5. Angående förvärv, som grundar sig å bodelning, arv, testamente, bolags- skifte eller annan sådan rättsgrund, ska-11 vad i detta kapitel är stadgat om överlåtelse eller upplåtelse äga motsvarande tillämpning, dock allenast då fråga uppkommer om företrädet mellan sådant förvärv och senare för- värv som avses i 1 5.

22 KAP.

Om godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelsen av inskrivning i vissa andra fall

1 5.

Har någon på grund av överlåtelse förvärvat fast egendom varå lagfart då var beviljad för överlåtaren må, såframt han eller annan, å vilken egendo- men därefter må hava överlåtits, vid sitt förvärv var i god tro, ej mot förvär- vet äberopas att överlåtarens eller någon hans företrädares åtkomst till egendomen var ogiltig eller eljest ej må göras gällande mot rätte ägaren.

Vad i första stycket stadgats angående överlåtelse av fast egendom skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse av rättighet i egendo- men, ehuru upplåtaren var annan än rätte ägaren, dock allenast såframt den till vilken rättigheten uppläts därvid var i god tro.

Om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning är stadgat i 21 kap.

2 5.

Är panträtt grundad efter lagfart för panträttssökanden, ehuru denne var annan än rätte ägaren, må, såframt panthavaren, när panträttsansöknings- handlingen ingavs, eller den till vilken pantbrevet sedermera överlåtits vid sitt förvärv var i god tro, icke mot panträtten åberopas att åtkomsten till egendomen var ogiltig eller eljest ej må göras gällande mot rätte ägaren.

3 5.

Oberoende av vad i 1 och 2 55 stadgats angående verkan av god tro må rätte ägaren göra gällande

1. att handling, varå äganderätten grundats, är förfalskad eller var å rätte ägarens vägnar utfärdad av någon, som saknade behörighet därtill, eller rättsstridigt tillkom under tvång, utövat genom våld å person eller medelst hot, som innebar trängande fara;

2. att rätte ägaren, då han utfärdade handlingen, var i konkurs eller omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhet; eller

3. att förvärvet med hänsyn till sin form eller de villkor som eljest på grund av lag skola iakttagas i fråga om förvärvet enligt lag är ogiltigt eller, då enligt särskild föreskrift för förvärvet erfordrats samtycke av någon, vars rätt är i fråga, eller tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet, vad sålunda föreskrivits icke blivit iakttaget.

4 5.

Mot panträtt må ej åberopas att pantbrevet är ogiltigt eller eljest ej må göras gällande mot fastighetens ägare.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må fastighetsägaren in- vända, att pantbrevet eller panträttsansökningshandlingen förfalskats eller att mot ansökningshandlingen förekommer annan omständighet, som avses i 3 5 eller 8 kap. 7 5.

Om invändning av fastighetsägaren mot borgenärs innehav av pantbrev eller mot dennes rätt till betalning på grund av pantbrevet är stadgat i 8 kap.

5 5.

Kommer till följd av bestämmelse i 1 eller 2 5 förvärv som där avses att gälla mot rätte ägaren, äge denne av allmänna medel erhålla ersättning för sin förlust; dock skall rätt till ersättning icke föreligga om den skadelidan— de underlåtit att för bevarande av sin rätt vidtaga åtgärd, som skäligen an- kommit på honom, eller han uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eljest själv är vållande till förlusten.

Ersättning som i första stycket sägs tillkomme ock den vars förvärv en-

ligt 3 5 eller 4 5 andra stycket icke skall gälla, dock allenast om denne var i god tro vid förvärvet.

6 5.

Talan om ersättning som avses i 5 5 skall väckas mot kronan. Kronan fö- reträdes av den myndighet Konungen bestämmer.

Om laga domstol i mål som avses i första stycket äge vad i rättegångs- balken är stadgat angående tvist om äganderätt till fast egendom motsva- rande tillämpning.

I fråga om skyldighet för den som vill göra gällande ersättningsanspråk att före talans väckande hos viss myndighet anmäla anspråket med an- givande av grunderna därför så ock om behandlingen av sådan anmälan meddelas bestämmelser av Konungen.

7 5.

Tvistas om äganderätt till fast egendom eller om beståndet av rättighet i sådan egendom och vill, i fall som avses i 5 5, part, om han tappar saken, framställa anspråk på ersättning av allmänna medel, åligge honom att om rättegången underrätta myndighet som sägs i 6 5 första stycket för att den- na må kunna inträda i rättegången; parten äge ock till gemensam hand— läggning med det målet väcka talan om sitt ersättningsanspråk. Visas ej, när förberedelsen eljest är slutförd, att underrättelse meddelats eller talan väckts, give rätten parten tid därtill. Försittes den tiden, vare anspråket förfallet; erinran därom skall intagas i rättens föreläggande.

8 5. Har den som enligt 5 5 är berättigad till ersättning ägt att som skade- stånd utkräva beloppet av annan, inträder kronan i rätten mot denne. Utdömd ersättning skall av statsverket utbetalas, sedan domen vunnit laga kraft. 9 5. Om rättelse av inskrivning och den ersättning som till följd av sådan rät— telse eller fel eller försummelse av inskrivningsdomare skall i vissa fall utgå av allmänna medel stadgas i 23 kap. 23—25 55.

10 5.

För täckande av de utgifter som uppkomma för statsverket, då ersätt— ning enligt vad ovan sagts skall utgå av allmänna medel, åligge envar som är sökande i inskrivningsärende att erlägga viss avgift enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. Medel som sålunda inflyta skola redovisas sär— skilt.

11 5.

Skall enligt denna balk handling angående rättsförvärv som där avses vara styrkt av vittnen, må ej, sedan på grund av handlingen ansökan om inskrivning bifallits eller förklarats vilande, mot förvärvet åberopas att

vad sålunda stadgats blivit åsidosatt eller att eljest ej iakttagits vad i lag är stadgat angående vittne vid sådan rättshandling.

12 5.

Har enligt vad därom finnes föreskrivet i grundbok antecknats att talan blivit väckt angående äganderätt till fast egendom eller att ägarens rätt att förfoga över egendomen är inskränkt, må till stöd för beståndet av förvärv, vilket avser äganderätt till egendomen eller panträtt eller annan rättighet däri och som skett efter det å inskrivningsdag anteckningen eller anmälan om denna ägt rum, förvärvaren icke åberopa att han vid för- värvet ej ägt eller bort äga kännedom angående omständighet som fram- går av anteckningen.

Vad nu sagts om anteckning att talan väckts skall äga motsvarande till— lämpning i fråga om förvärvares rätt att i fall som avses i 5 5 andra stycket åberopa god tro.

13 5.

Vill någon göra gällande bättre rätt till fast egendom, må talan med laga verkan riktas mot den för vilken senast lagfart beviljats eller sökts, även om denne före talans väckande överlåtit egendomen; den å vilken egendomen så— lunda överlåtits äge i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

Angående väckande av talan om utövande av återköpsrätt är stadgat i 6 kap.

14 5.

Bestämmelserna i 13 5 första stycket skola äga motsvarande tillämpning, då någon vill uppsäga pantbrev eller söka betalning på grund av pantbrev eller för fordran, som enligt 17 kap. 6 5 handelsbalken eller vad eljest är stadgat skall utgå med förmånsrätt framför fordran på grund av inskriv- ning. Är tvist om äganderätten antecknad i grundbok, må den sökas vilken med äganderättsanspråk innehar egendomen.

Vad sålunda stadgats gälle i fråga om tomträtt även då fastighetsägaren vill uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 15 kap. 10 eller 18 5.

ANDRA AVDELNINGEN

Om inskrivningsväsendet

23 KAP. Om inskrivning i allmänhet 1 5. Med inskrivningsärenden avses i denna balk lagfartsärenden, panträtts- ärenden, ärenden angående inskrivning av rättighetsupplåtelse i grundbok samt ärenden angående anteckning i sådan bok i andra fall. Om inskrivningsärenden rörande vissa järnvägar är särskilt stadgat.

2 5.

Grundböcker äro fastighetsbok och tomträttsbok. I fastig-hetsbok skola upptagas ärenden angående lagfart å fast egendom, panträtt i sådan egendom samt inskrivning av förköpsrätt, återköpsrätt eller särskild rättighet i fast egendom ävensom ärenden angående andra föreskrivna anteckningar rörande sådan egendom.

I tomträttsbok skola upptagas ärenden angående inskrivning av tomt- rätt, panträtt i tomträtt samt inskrivning av förköpsrätt eller särskild rättig- het i tomträtt ävensom ärenden angående andra föreskrivna anteckningar rörande tomträtt.

Angående uppläggande av fastighetsbok och tomträttsbok, så ock om fö- rande av sådan bok är särskilt stadgat.

3 5.

I domsaga eller stad med rådhusrätt skall finnas en inskrivningsavdel- ning, som förestås av en inskrivningsdomare.

Enligt Konungens förordnande må för del av domsaga inrättas särskild inskrivningsavdelning, så ock vid samma inskrivningsavdelning finnas flera inskrivningsdomare.

Inskrivningsdomare skall vara lagfaren. Om utnämning eller förordnande av inskrivningsdomare så ock, då flera inskrivningsdomare skola finnas vid inskrivningsavdelning, angående för- delningen av göromålen dem emellan meddelas bestämmelser av Konungen.

4 5.

Inskrivningsärende skall upptagas vid den inskrivningsavdelning inom vars område fastigheten är belägen.

Angående behandlingen av inskrivningsärende skall i allt varom ej är sär- skilt föreskrivet lända till efterrättelse vad om tvistemål är stadgat, i den mån det är tillämpligt.

Vite, som inskrivningsdomare enligt denna balk äger förelägga, må han ock utdöma. Sådant vite vare ej begränsat till visst högsta belopp.

5 5.

För handläggning av inskrivningsärenden skall hållas inskrivningsdag varje onsdag eller, Om helgdag då infaller, å nästa helgfria dag. Lika med helgdag anses julafton.

Inskrivningsdag skall hållas å inskrivningsavdelningens kansli och pågå från klockan 10 till klockan 12; dock äge sökande, som är tillstädes vid sistnämnda tidpunkt men ej då hunnit avlämna sin ansökan, få denna upp- tagen.

Om kungörande av inskrivningsdag och vad därmed sammanhänger för- ordnar Konungen.

6 5.

Inskrivningsärende må företagas allenast å inskrivningsdag. Utan hinder av vad nu sagts skall sådan anteckning i grundbok, som för- anledes av myndighets anmälan eller eljest ej är beroende av ansökan, ske omedelbart; har anteckning skett mellan inskrivningsdagarna, skall ären- det anmälas å nästa inskrivningsdag.

Förhör, föreläggande eller utdömande av vite eller annan förberedande åtgärd må äga rum å annan tid och plats än som gäller för inskrivningsdag.

7 5. Vid inskrivningsavdelning skall enligt bestämmelser som meddelas av Konungen föras dagbok.

8 5. Då enligt vad därom är stadgat beslut i inskrivningsärende skall införas i grundbok, skall beslutet anses hava det innehåll som framgår av boken. Om rättelse av införing stadgas i 23 och 24 55.

9 5.

Handlingar i inskrivningsärenden sammanföras i akter. Dessa skola efter Konungens bestämmande inrättas antingen för de särskilda ärendena efter deras nummerföljd i dagboken (kronologiskt aktsystem) eller ock för de särskilda fastigheterna och tomträtterna (realaktsystem).

10 5.

Över handläggning i inskrivningsärende erfordras ej protokoll. Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av be- tydelse för ärendets prövning eller har i ärendet verkställts särskild utred- ning, skall anteckning därom göras i akten. I akten skola ock genom an— teckning å handling eller på annat sätt upptagas kallelser, förelägganden eller andra beslut, som ej skola införas i grundbok, samt i fråga om beslut, som skola införas, de skäl som ligga till grund för beslutet, dock ej om sö- kandens talan bifallits.

11 5. Ansökan må göras muntligen eller skriftligen. De handlingar som sökan- den vill åberopa till stöd för ansökan skola ingivas. Sökandens eller, om han anlitar ombud, dennes hemvist och postadress skola uppgivas. Göres ansökan genom ombud, erfordras ej fullmakt vid ärendets handläggning inför inskrivningsdomaren.

12 5. Ansökan skall, även om den inkommit tidigare, anses gjord å den inskriv— ningsdag, då ärendet första gången företages. Har ansökan inkommit mellan inskrivningsdagarna, åligge inskrivnings- domaren att företaga ärendet å nästa inskrivningsdag.

13 5.

Har ansökan ej gjorts vid rätt inskrivningsavdelning eller finnes uppen- bart, att sådant förvärv som ansökan avser icke må inskrivas, skall ansö- kan avvisas.

Att i vissa fall underlåtenhet att erlägga stämpelavgift skall föranleda avvisning av ansökan är särskilt stadgat.

14 5.

Avser ansökan inskrivning av rättsförvärv, skall handling varå förvär— vet grundas, när den av sökanden ingives, vara åtföljd av två styrkta av- skrifter. Har detta icke iakttagits eller finnes ingiven avskrift vara behäf- tad med bristfällighet, som ej lämpligen kan avhjälpas av inskrivningsdo- maren, ombesörje denne på sökandens bekostnad handlingens avskrivande.

Vid fullföljd av tidigare gjord ansökan skall vad i första stycket sägs om avskrifter gälla i fråga om tillägg, som tecknats å handlingen.

15 5.

Skall ansökan ej avvisas eller omedelbart avslås, må för vinnande av ut— redning eller för annan förberedande åtgärd ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. I föreläggande, som därvid meddelas sökanden, äge inskrivningsdomaren utsätta vite eller ock föreskriva att, om vad som förelagts ej fullgöres, ansökan må förklaras förfallen.

16 &.

Förekommer särskild omständighet, som utgör grund för antagande att det förvärv som av sökanden åberopas är ogiltigt eller ej må göras gällande eller att den sökta åtgärden eljest skulle kränka annans rätt, skall inskriv— ningsdomaren bereda den vars rätt är i fråga tillfälle att yttra sid; för så— dant ändamål må även sökanden eller annan höras. Finnes sökandens rätt tvistig, må föreläggande meddelas honom att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes ej föreläggandet, må ansökan förklaras förfallen. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

17 5.

I avbidan på undanröjande av hinder för inskrivning skall, enligt vad därom är stadgat, ansökan i vissa fall förklaras vilande.

Vilandeförklaring må avse viss i beslutet angiven inskrivningsdag, å vil- ken sökanden har att senast fullfölja ansökan. Förekomma skäl därtill, må, om framställning därom göres senast å sålunda utsatt dag, inskrivningsdo- maren utsätta ny dag eller ock medgiva att ansökan må vila under obestämd tid. Fullföljes, då viss dag utsatts, ej ansökan senast å den dagen, vare an- sökan förfallen; anteckning därom skall ske i grundbok.

Ansökan som förklaras vilande må, även om sådan förklaring avsett viss inskrivningsdag som ännu ej infallit, företagas ånyo, så snart anledning där— till förekommer; dock må ansökan ej avslås, med mindre sökanden erhållit tillfälle att yttra sig.

18 5. Beslut i ärende, som företages å inskrivningsdag, skall föreligga i slutlig avfattning senast före nästa inskrivningsdag; är fråga om inskrivning skall denna vara verkställd.

19 5.

Har slutligt beslut i inskrivningsärende eller beslut varigenom ansökan förklarats vilande gått emot sökanden eller annan som hörts i ärendet, skall inom den i 18 & angivna tiden till denne avsändas underrättelse om beslutet jämte de skäl som anförts. Därvid skall tillika meddelas vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

Om beslut varigenom ansökan förklarats vilande till viss inskrivnings- dag skall, även om sådant fall ej är för handen som avses i första stycket, sökanden likaledes underrättas på sätt där sägs. Därvid skall meddelande lämnas om vad enligt 17 5 andra stycket ålagts sökanden jämte påföljden om det ej iakttages.

20 &. Mot beslut i inskrivningsärende skall talan föras i hovrätten. Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den inskriv— ningsdag, då ärendet företogs till avgörande.

Angående fullföljd av talan mot beslut varigenom ansökan förklarats vi- lande gälle vad ovan är stadgat i fråga om slutligt beslut.

21 &.

Anser någon att det förvärv som ligger till grund för inskrivning är ogil- tigt eller ej må göras gällande eller att inskrivningen eljest kränker hans rätt, äge han utan hinder av inskrivningen föra talan därom.

Är särskild föreskrift meddelad rörande rättsverkan av inskrivning eller om tid inom vilken talan skall väckas, vare den gällande.

22 &.

Skall i anledning av högre rätts beslut i inskrivningsärende detta ånyo upptagas till handläggning av inskrivningsdomaren, åligge denne att, sedan beslutet kommit honom till handa, företaga ärendet å nästa inskrivnings- dag.

23 &.

Finnes på grund av anmärkning eller eljest, att införing som skett i grundbok ej överensstämmer med de handlingar varå ansökan grundats eller eljest till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende innehåller uppen- bar oriktighet, och kan felet rättas utan att det länder till förfång för inne- havare av annan inskriven rättighet, meddele inskrivningsdomaren ome- delbart beslut om rättelse. Kan sådan rättelse bliva till förfång för inneha- vare av annan inskriven rättighet, skall inskrivningsdomaren lämna sökan— den i inskrivningsärendet samt rättighetens innehavare, om denne är känd, så ock myndighet som avses i 22 kap. 6 5 första stycket tillfälle att yttra sig och förordne efter vad med hänsyn till kostnader och andra omständigheter finnes lägligast, huru rättigheterna sinsemellan skola äga företräde.

24 5.

Rättelse skall, så snart det kan ske, anmärkas å utskrift eller bevis, som utfärdats i överensstämmelse med den tidigare inskrivningen. För ändamål som nu sagts åligge innehavaren av sådan handling att på anmodan av in- skrivningsdomaren tillhandahålla den; inskrivningsdomaren äge förelägga vite.

Angående ärende om rättelse skall i övrigt tillämpas vad om inskrivnings- ärende eljest är stadgat; mot beslut i sådant ärende må talan fullföljas även av myndighet som avses i 22 kap. 6 g första stycket.

25 &.

Lider någon förlust till följd av fel eller försummelse av inskrivnings— domare i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller vid utfärdande av bevis på grundval av innehållet i grundbok, äge han er- hålla ersättning av allmänna medel; dock skall rätt till ersättning icke före- ligga, om den skadelidande, sedan han erhållit kännedom om felet, under-

låtit att för bevarande av sin rätt vidtaga åtgärd, som skäligen ankommit på honom, eller han uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet eljest själv är vållande till förlusten.

Har till följd av rättelse enligt 23 & förlust tillskyndats den, å vilken överlåtits fastighet eller tomträtt eller till vilken upplåtits rättighet i sådan egendom eller vilken ingivit panträttsansökningshandling avseende dylik, äge han erhålla ersättning av allmänna medel; dock skall rätt till ersättning icke föreligga, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra om- ständigheter bort inse att fel förelupit.

Vad i 22 kap. 6 och 8 55 är stadgat gälle ock i fråga om ersättning som avses i denna paragraf.

26 å.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av detta kapitel meddelas av Ko- nungen.

24 KAP.

Om lagfart 1 5.

Var som med äganderätt förvärvar fast egendom vare skyldig att söka inskrivning av förvärvet. Sådan inskrivning kallas lagfart.

Skyldighet som avses i första stycket skall dock ej föreligga för dödsbo i fråga om dess förvärv av egendom, som tillhört den döde, i annat fall än då dödsboet överlåter egendomen och ej heller för make, som vid bodelning tillskiftas egendom, med mindre egendomen förut tillhört andra maken.

2 &.

Lagfartsskyldighet skall fullgöras inom tre månader sedan den handling varå förvärvet grundas (fångeshandlingen) blivit upprättad, om ej enligt vad nedan sägs lagfartstiden skall räknas från annan tidpunkt.

Är förvärv beroende av villkor, myndighets tillstånd eller annan sådan omständighet, åligge oberoende härav förvärvaren att söka lagfart.

3 5.

För dödsbo skall i fall som avses i 1 5 andra stycket lagfartstiden räknas från det överlåtelsen av egendomen ägde rum eller, om bouppteckning då ej registrerats, från det så skett.

Finnes, då bouppteckning efter den döde registreras, allenast en deläga- re i dödsboet, skall i fråga om lagfartstiden så anses som om skifte då ägt rum. Voro då flera delägare i dödsboet men har därefter boet kommit att bestå av allenast en delägare, skall ock därmed skifte anses hava ägt rum. Omhänderhaves boets förvaltning av boutredningsman eller testamentsexe-

kutor eller är det avträtt till konkurs, skall dock lagfartstiden börja löpa först då egendomen blivit utgiven till delägaren.

För testamentstagare, som erhållit fast egendom i legat, skall lagfarts- tiden räknas från det testamentet blivit ståndande och legatet utgivits, dock ej tidigare än från registrering av bouppteckningen.

'4 5. Lagfartstiden räknas, då fast egendom säljes å exekutiv auktion, från köpebrevets utfärdande samt i fråga om expropriation eller annat sådant tvångsförvärv eller förköp eller återköp från inlösens fullbordan.

5 &.

Är i fråga om bodelning, arvskifte eller annan sådan förrättning stadgad viss klandertid innan förrättningen blir ståndande, skall lagfartstiden börja löpa först sedan klandertiden utgått eller, om klandertalan väckts, dom varigenom förvärvet förklarats bestå vunnit laga kraft.

Avser förvärvet överlåtelse och har innan den föreskrivna lagfartstiden utlupit talan väckts om återgång eller hävande av överlåtelsen, skall lag- fartstiden räknas från det dom varigenom överlåtelsen förklarats bestå vunnit laga kraft.

6 5. Inskrivningsdomaren har att vaka över att lagfartsskyldigheten iaktta- ges samt äge, när den ej fullgjorts, förelägga vite för dess fullgörande.

7 5.

Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att föregående ägares förvärv lagfares, äge, sedan lagfartstiden för dennes förvärv börjat löpa, förvärvaren söka lagfart även å sist nämnda förvärv. För sådant än- damål åligge hans företrädare i äganderätten att tillhandahålla de av ho- nom innehavda handlingar som erfordras.

Har på grund av förordnande i testamente eller annan rättshandling fast egendom tills vidare ställts utan ägare, må för kommande ägares räk- ning lagfart å egendomen sökas av god man eller annan som äger företrä- da den kommande ägaren. Sedan denne blivit bestämd, må anteckning där- om införas i grundbok.

8 å.

Den som söker lagfart skall ingiva fångeshandlingen i huvudskrift även- som de övriga handlingar som äro erforderliga till styrkande av förvärvet. Såsom fångeshandling i huvudskrift gälle ock dom, varigenom fastställts att det åberopade förvärvet ägt rum. Sökes lagfart för dödsbo i fråga om egendom, som tillhört den döde, eller för arvinge, som är ensam delägare i dödsbo, skall såsom fångeshandling anses inregistrerad bouppteckning.

Skall förvärvet lagfaras vid flera inskrivningsavdelningar, må avskrift, som bestyrkts av inskrivningsdomaren vid någon av inskrivningsavdelning- arna, gälla såsom huvudskrift vid den eller de övriga.

9 &.

Lagfartsansökan skall omedelbart avslås

1. om fångeshandlingen ej ingivits och sådant fall ej föreligger som av- ses i 17 ä;

2. om fångeshandlingen ej är så upprättad som lag föreskriver;

3. om, då förvärvet avser köp eller byte, fångeshandlingen innehåller villkorsbestämmelse, som enligt 4 kap. 4 eller 28 5 medför förvärvets ogil- tighet ;

4. om, då förvärvet avser område eller andel av fastighet, i 4 kap. 7, 8, 28 eller 31 & eller eljest i lag föreskriven tid för ansökan om laga delning försuttits eller ansökan avslagits eller sådant förvärv eljest enligt lag är ogiltigt;

5. om överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränk- ning i hans rätt att förfoga över egendomen och, då överlåtelsen ägde rum, inskränkningen var å inskrivningsdag antecknad i fastighetsboken eller ock lagfart ej var meddelad för överlåtaren;

6. om fastigheten tidigare överlåtits till någon, vars förvärv enligt 21 kap. 3 eller 8 5 äger företräde framför sökandens förvärv;

7. om fastigheten överlåtits å exekutiv auktion, som enligt lag skall äga företräde framför sökandens förvärv;

8. om för sökandens rätt att förvärva fastigheten erfordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd försuttits eller ansökan därom avslagits; eller

9. om det är uppenbart, att förvärvet av annan grund än ovan sagts är ogiltigt eller ej må göras gällande.

10 &.

Förekommer ej omständighet som avses i 9 5 men möter mot bifall till ansökan sådant hinder varom nedan är stadgat, skall ansökan förklaras vilande för hindrets undanröjande.

Undanröjes ej hindret, skall ansökan avslås.

11 5.

Är talan väckt angående hävande eller återgång av överlåtelse av fastig— heten eller bättre rätt till denna, må lagfart icke beviljas, med mindre en— ligt dom eller beslut som vunnit laga kraft förvärvet skall bestå.

Har fastighet, som besväras av förköpsrätt, till sökanden överlåtits av någon, i anledning av vars förvärv förköpsrätten kan göras gällande, må lagfart ej beviljas, med mindre det visats att överlåtelsen till sökanden än- dock skall bestä. Vad nu sagts äge i fråga om arrendators förköpsrätt till- lämpning allenast sedan i mål om förköpet stämningen delgivits.

Har fastighet, som är besvärad av återköpsrätt, överlåtits efter det talan om återköp väckts, må lagfart å överlåtelsen ej beviljas, med mindre det vi- sats att överlåtelsen ändock skall bestå.

12 5.

Sökes lagfart på grund av testamente, dom eller förrättning, som ännu icke vunnit laga kraft, må ansökan icke bifallas innan så skett. Lagfart å förvärv genom testamente må, när fråga är om legat, ej heller beviljas förr- än legatet utgivits.

Är fråga om förvärv, som avses i 4 &, må lagfart ej beviljas innan där av- sett förhållande inträtt.

13 å.

Avser förvärvet överlåtelse och var överlåtaren gift när överlåtelsen ägde rum, må ansökan ej bifallas, med mindre enligt vad i giftermålsbalken sägs andra maken samtyckt till överlåtelsen eller tillåtelse till denna eljest givits eller överlåtelsen ändock är gällande.

14 &.

Avser förvärvet område eller andel av fastighet och är förvärvet beroende av laga delning, må lagfart icke beviljas innan sådan ägt rum.

Är förvärvet eljest enligt lag beroende av domstols eller annan myndig— hets tillstånd, må ansökan icke bifallas, med mindre sådant tillstånd visats föreligga.

Ansökan må ej heller bifallas, om förvärvet avser överlåtelse och denna enligt fångeshandlingen är beroende av villkor, med mindre det visats att villkoret ej längre är gällande. Vad nu sagts skall dock ej avse vid gåva fäst villkor, som skall gälla under mer än två år från gåvobrevets dag eller för obestämd tid. *

15 5. Ej må, utom i fall varom sägs i 16 och 19 55, lagfart beviljas innan fånges- mannen erhållit lagfart.

16 5.

Vad i 15 Q är stadgat skall icke äga tillämpning, när lagfart sökes på grund av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv eller återköp.

Har fastigheten överlåtits å exekutiv auktion till gäldande av fordran, för vilken fastigheten häftar på grund av inskrivning eller som eljest är sådan att den äger företräde till betalning ur fastigheten i vems hand denna än är, erfordras ej heller att lagfart beviljats å föregående ägares förvärv.

17 5. Finnes sökanden ej kunna förete fångeshandlingen men visas sannolika skäl, att handlingen förkommit eller förstörts samt att ny handling icke

kan anskaffas, må sökanden i stället ingiva avskrift, som kan antagas över- ensstämma med huvudskriften, eller av förvärvaren eller vittne vid rätts- handlingen på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran om dess hu- vudsakliga innehåll.

Kan med hänsyn till den tid som förflutit från förvärvet eller annan om- ständighet säker upplysning ej vinnas, vem som var fångesman eller när och hur förvärvet ägde rum, och visar sökanden att förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom varit i mantalslängd upptagen såsom äga- re av fastigheten under de sistförflutna tio åren före ansökan, må ej heller i detta fall av den anledningen att handling som avses i första stycket ej kan anskaffas ansökan omedelbart avslås, med mindre under nämnda tid i fas- tighetsboken skett inskrivning eller anteckning, som grundar sig å annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därå.

Förekommer ej annan omständighet på grund varav ansökan skall ome- delbart avslås, skall inskrivningsdomaren utfärda kungörelse om ansökan.

18 5.

Kungörelse som utfärdas enligt 17 5 skall genom inskrivningsdomarens försorg anslås i inskrivningsavdelningens kansli samt införas i tidning in- om orten och i allmänna tidningarna. Införandet i allmänna tidningarna skall ske i första numret för ett kalenderkvartal.

19 &.

Visas, sedan vad i 18 5 är föreskrivet blivit fullgjort, att förvärvaren och hans rättsinnehavare under tre år därefter varit i mantalslängd upptagna såsom ägare till egendomen utan att klander å förvärvet väckts och före- kommer ej heller eljest anledning antaga att annan äger bättre rätt till egendomen, skall omständighet, som föranlett kungörelsens utfärdande, ej längre utgöra hinder för bifall till ansökan. Ej heller skall omständighet som avses i 15 & längre utgöra hinder för lagfarts meddelande; beträffande kungörelse, som grundar sig å 17 5 första stycket, gälle dock vad nu sagts allenast om lagfart å egendomen, såvitt fastighetsboken utvisar, ej förut blivit beviljad eller sökt.

Innan ansökan må bifallas skall yttrande inhämtas från kammarkollegiet, som äger fullfölja talan mot beslutet.

20 5.

Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen eller i denna låta grunda panträtt eller upplåta an- nan rättighet, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans på testamente stödda rätt att nyttja egendomen, skall, när lagfart sökes eller det eljest upplyses, anteckning om inskränkningen göras i fas- tighetsboken.

25 KAP. Om inskrivning av tomträtt

Om inskrivning av upplåtelse

1 5.

Den som fått tomträtt till sig upplåten vare skyldig att inom tre måna— der från upplåtelsen söka inskrivning av tomträtten ; dock skall tiden icke i något fall börja löpa innan lagfart sökts för upplåtaren.

Inskrivningsdomaren har att vaka över att inskrivningsskyldigheten iakttages samt äge, när den ej fullgjorts, förelägga vite för dess fullgörande.

Inskrivning må sökas även av fastighetsägaren.

2 5.

Ansökan om inskrivning skall omedelbart avslås

1. om upplåtelsehandlingen ej ingivits;

2. om föreskrifterna i 15 kap. 1—4 och 6 55 ej iakttagits;

3. om lagfart ej är sökt för upplåtaren;

4. om fastigheten är utmätt eller besväras av rättighet, för vilken in- skrivning är beviljad eller sökt; eller

5. om det är uppenbart, att upplåtelsen av annan grund än ovan sagts är ogiltig eller icke må göras gällande.

3 5.

Förekommer ej omständighet som avses i 2 5 men möter mot bifall till ansökan sådant hinder varom stadgas i 4 eller 5 5, skall ansökan förklaras vilande för hindrets undanröjande.

Undanröjes ej hindret, skall ansökan avslås.

4 &. Inskrivning må ej beviljas innan upplåtaren erhållit lagfart.

5 å-

Är talan väckt angående upplåtelsens giltighet, må inskrivning icke be- viljas, med mindre enligt dom eller beslut som vunnit laga kraft upplåtel- sen skall bestå.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om så- dan talan angående upplåtarens äganderätt som avses i 24 kap. 11 5 första stycket.

6 5. Har i upplåtelsen inskränkning skett i tomträttshavarens rätt att i tomt- rätten upplåta annan särskild rättighet än nyttjanderätt, skall, när inskriv- ning sökes, anteckning därom göras i tomträttsboken.

7 5.

Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i tomträttens innehåll som avses i 15 kap. 21 & må, sedan tomträtten inskrivits, göras av fastig- hetsägaren eller tomträttshavaren.

Har inskrivning för rättighet i tomträtten förut beviljats eller sökts eller sökes samma dag panträtt för ogulden köpeskilling eller inskrivning för annan rättighet än panträtt, må ansökan ej upptagas, med mindre rättig- hetshavaren medgivit åtgärden eller avtalet väsentligen är utan betydelse för dennes säkerhet. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, om utmät- ning verkställts före den dag inskrivningen sökes.

Angående inskrivningen gälle i övrigt i tillämpliga delar vad i 2—6 åå är stadgat; är avtalet beroende av att sammanläggning eller laga delning äger rum, må ansökan ej bifallas, innan nämnda villkor uppfyllts.

8 &. Framgår av anteckning som införts i tomträttsboken eller upplyses eljest, att tomträtten enligt 15 kap. 19 & upphört, skall det antecknas i boken. Sökes i fall som avses i 15 kap. 22 & dödning av tomträttsinskrivningen, må ansökan ej bifallas, om tomträtten besväras av rättighet, för vilken in— skrivning är beviljad eller sökt eller tomträtten är utmätt.

Om inskrivning av rättighetens övergång å ny innehavare

9 &.

Övergår tomträtt till ny innehavare, vare denne skyldig att söka inskriv- ning av sitt förvärv. Angående sådan inskrivning skall vad i 24 kap. är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock med följande avvi- kelser:

1. Ansökan skall omedelbart avslås, om inskrivning av upplåtelsen ej är sökt eller om förvärvet strider mot stadgandet i 15 kap. 9 5 första stycket.

2. Tiden för sökande av inskrivning skall icke i något fall börja löpa in- nan inskrivning av upplåtelsen blivit sökt.

3. Stadgandet i 24 kap. 19 å andra stycket skall ej gälla.

26 KAP.

Om handläggning av panträttsärenden

Allmänna bestämmelser

1 &. Panträttsansökan skall omedelbart avslås 1. om panträttsansökningshandlingen ej ingivits i huvudskrift; 2. om panträttsansökningshandlingen utformats i strid med innehållet i 8 kap. 2—4 åå;

3. om enligt särskilt stadgande eller anteckning i fastighetsbok panträtt ej må grundas i fastigheten;

4. om fastigheten besväras av tomträtt, för vilken inskrivning är beviljad eller sökt;

5. om lagfart ej är sökt för panträttssökanden och, om ansökan avser ogulden köpeskilling, ej heller för överlåtaren ;

6. om lagfart är sökt för någon till vilken panträttssökanden överlåtit fas— tigheten, dock ej då ansökan avser ogulden köpeskilling och göres samma dag som lagfartsansökan;

7. om fastigheten frångått panträttssökanden på grund av exekutiv auk- tion eller genom expropriation eller annat sådant tvångsförvärv eller åter— köp;

8. om talan väckts angående hävande eller återgång av köp eller byte och panträttsansökningshandlingen upprättats av den som överlåtit fastig- heten, dock ej då den till vilken fastigheten överlåtits tidigare sökt pant- rätt som avses i 4 kap. 27 5 eller tiden därför gått till ända;

9. om, där panträtt sökes i hela fastigheten, område eller andel av denna tagits i mät före den dag ansökan göres eller, då ansökan ej avser ogulden köpeskilling, samma dag ansökan göres; eller

10. om det är uppenbart, att panträttsansökningshandlingen av annat skäl än ovan sagts icke må leda till att panträtt grundas.

Särskilda bestämmelser om panträtt enligt 4 kap. 27 å finnas i 19 5 samt om panträtt beträffande tomträtt uti 20 5 här nedan.

2 5.

Förekommer ej omständighet som avses i 1 5 men möter mot bifall till panträttsansökan sådant hinder, varom stadgas i 3—6 55, skall ansökan förklaras vilande för hindrets undanröjande.

Undanröjes ej hindret, skall ansökan avslås.

3 5. Panträtt må ej grundas, innan. den som upprättat panträttsansöknings— handlingen erhållit lagfart.

45.

Har i anledning av föreläggande, som avses i 23 kap. 16 &, talan väckts angående panträttsansökningshandlingens giltighet eller ingivarens befo— genhet att göra handlingen gällande eller upplyses eljest att sådan talan är föremål för prövning, må panträtt icke grundas, med mindre enligt dom eller beslut, som vunnit laga kraft, panträttsansökan må upptagas.

Vad i 24 kap. 11 & stadgats angående lagfartsansökan äge motsvarande tillämpning.

Var den som upprättat panträttsansökningshandlingen gift, må panträtt ej grundas, med mindre enligt vad i giftermålsbalken sägs andra maken samtyckt till panträttsansökan eller tillåtelse till denna eljest givits eller ansökan ändock är gällande.

6 &.

Avser panträttsansökan område av fastighet, vilket återstår efter överlå- telse av annat område, må, ehuru hinder ej möter enligt 3 &, panträtt ej grundas innan det med hänsyn till utgången i frågan om laga delning av fastigheten visat sig, huruvida panträtten skall avse allenast återstoden av fastigheten eller fastigheten i dess helhet. Skall andel, som överlåtits, en- ligt överlåtelsehandlingen utbrytas, äge vad nu sagts motsvarande tillämp- ning.

Ej heller eljest må panträtt, som enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, grundas med mindre sådant tillstånd visats föreligga.

7 5. Föreligger ej mot bifall till panträttsansökan hinder som ovan i detta kapitel omförmäles, skall inskrivningsdomaren utfärda pantbrev och in- teckna detsamma.

8 5.

Panträtt, vilken skulle äga samma företrädesrätt till betalning som annan panträtt, skall, om panträttssökanden det begär, i beslutet om panträttens grundande förklaras gälla efter den andra panträtten. Panträtt, som sålunda sättes efter annan, gälle, även om det ej angivits i beslutet, också efter pant- rätt med lika förmånsrätt som den andra panträtten.

Att då panträtt avser ogulden köpeskilling det företräde som tillkommer panträtten skall anmärkas i beslutet om panträttens grundande är stadgat i 21 kap.

9 5.

Är ränta ej upptagen i pantbrev eller skall ränta utgå efter lägre ränte- fot än sex procent om året må, även utan samtycke av rättsägare i fastig- heten med lika eller sämre rätt, panträtten utsträckas att genom inskriv- ning gålla ränta intill sex procent. Vill någon erhålla sådan inskrivning, in- give han pantbrevet med fastighetsägarens påskrift därom. Angående på- skriften gälle i tillämpliga delar vad i 8 kap. är stadgat om panträttsansök- ningshandling.

Vad i första stycket är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om ändring i pantbrevs förfallotid.

Fastighetsägaren må med ingivande av ett eller flera pantbrev erhålla det eller dem utbytta mot ett eller flera nya (utbyte). Såsom underlag för det eller de nya pantbreven skall upprättas panträttsansökningshandling.

Ej må flera pantbrev utbytas, med mindre de äga lika rätt eller ock till förmånsrätten gälla omedelbart efter varandra.

11 5. Sättas vid utbyte flera pantbrev i stället för ett eller flera skall, 0111 sö— kanden det begär, bestämmas den ordning i vilken de nya pantbreven skola medföra förmånsrätt. Härom gälle i övrigt vad i 8 5 är stadgat.

12 5.

Avser ägarpant viss del av pantbrevs kapitalbelopp, mä fastighetsägaren, om pantbrevet ingives, erhålla ägarpanten utbruten genom att inskrivnings- domaren, med panträttsansökningshandling såsom underlag, utfärdar och intecknar nytt pantbrev att gälla näst efter borgenärens fordran ( utbryt- ning).

För utbrytning vare borgenär, även om annat avtalats, skyldig att på be— gäran av fastighetsägaren utlämna pantbrevet mot ersättning för kostnad och besvär enligt vad inskrivningsdomaren prövar skäligt; inskrivningsdo- maren äge förelägga vite. Är fastighetsägarens rätt till ägarpant tvistig, må utbrytning ej ske.

I samband med utbrytning skall borgenärens pantbrev utbytas mot nytt pantbrev enligt vad i 10 5 stadgas.

13 5.

Utbrytning må även ske på begäran av utmätningsman, som utmätt ägar— panten, eller, om fastighetsägaren är försatt i konkurs, av förvaltaren; och skall i dylikt fall utmätningsmannen eller förvaltaren upp-rätta panträtts- ansökningshandlingen. I det nya pantbrevet skall upptagas ränta efter samma räntefot som i det äldre pantbrevet och förfallotiden angivas till sex månader efter uppsägning.

14 5.

Panträtt må, om pantbrevet ingives, nedsättas efter annan inskriven rät- tighet ( postposition) ; finnes rättighet med bättre rätt än den senare eller med lika rätt som denna, gälle, även om det ej angivits i beslutet om post- positionen, panträtten också efter den andra rättigheten.

Sökes postpositionen av annan än fastighetsägaren, må den ej ske, med mindre fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Är fråga om gemensam panträtt och skall postpositionen avse enbart nå- gon eller några av de besvärade fastigheterna eller ock någon eller några i vidare mån än de övriga, medför postpositionen likväl icke rubbning av

övriga fastigheters betalningsansvar enligt 8 kap. 26 5 andra stycket eller 28 5; och erfordras fördenskull för postpositionens genomförande samtycke av såväl ägarna av sistnämnda fastigheter som innehavare av inskriven rättighet i dessa, vilken gäller eller efter postpositionen skulle gälla med lika eller sämre rätt än den panträtt som skall nedsättas. Vid postposition i fastighet, som svarar allenast enligt 8 kap. 28 5, erfordras dock icke sam- tycke av dennas ägare; ej heller krävesi sådant fall medgivande från ägaren av stamfastigheten, ägare av fastighet, vilken före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastigheten, eller rättighetshavare i någondera av sagda fas— tigheter.

15 5.

Panträtt må, om pantbrevet ingives, dödas helt eller till viss del av sitt belopp (dödning). Sökes dödningen av annan än fastighetsägaren, må den ej ske, med mindre fastighetsägaren samtyckt till åtgärden; är fråga om gemensam panträtt, kräves dock icke medgivande från ägare av fastighet, som svarar allenast enligt 8 kap. 28 5. I samband med dödning till viss del av beloppet skall pantbrevet utbytas mot nytt pantbrev enligt vad i 10 5 stadgas.

Vill fastighetsägaren i stället för utbrytning erhålla dödning, äge vad i 12 5 andra stycket är stadgat motsvarande tillämpning.

Angående dödande av panträtt, när pantbrevet förkommit, är särskilt stadgat.

16 5.

Är fråga om gemensam panträtt, må en till viss del företagen dödning av panträtten ske jämväl på sådant sätt, att någon eller några av de besvärade fastigheterna befrias från sin ansvarighet men panthavaren likväl bevaras vid sin rätt att för full betalning hålla sig till övriga fastigheter (relaxation). För relaxationens genomförande erfordras, förutom pantbrevets ingivande, samtycke av såväl ägarna av sistnämnda fastigheter som innehavare av in- skriven rättighet i dessa gällande med lika eller sämre rätt än den panträtt som skall relaxeras. Sökes relaxationen av annan än fastighetsägaren, må den ej ske, med mindre denne samtyckt till åtgärden. Vid relaxation i fastig- het, som svarar allenast enligt 8 kap. 28 5, erfordras dock icke samtycke av dennas ägare; ej heller kräves i sådant fall medgivande från ägaren av stam— fastigheten, ägare av fastighet, vilken före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastigheten, eller rättighetshavare i någondera av sagda fastigheter.

I område, som förvärvats av stat eller kommun för att ingå i gatumark inom stadsplan eller byggnadsplan, må på begäran av förvärvaren relaxa- tion genomföras utan att medgivande föreligger vare sig från panthavaren eller från övriga i första stycket angivna sakägare, såframt det visas sanno- lika skäl för att områdets värde belöper sig till högst två procent av stam— fastighetens värde före avskiljandet.

Om hur avstyckat område må i annan ordning befrias från ansvar för panträtt i stamfastighet är särskilt stadgat.

17 5.

Under nedan angivna förutsättningar må gemensam panträtt uppdelas i särskilda panträtter, gällande i envar av fastigheterna eller i olika grupper av dem (uppdelning); hinder föreligger ej för att uppdelning bestämmes innebära, att någon eller några av de gemensamt häftande fastigheterna skola helt befrias från ansvar för panträtten. Skola två eller flera av de fastigheter, vilka inbegripits i uppdelningsärende, i enlighet med vad som beslutats i detta häfta gemensamt för den ursprungliga panträttens hela belopp eller för del av detta, vare de sinsemellan till fullo ansvariga enligt 8 kap. 26 5 andra stycket eller 28 5. Har fastighet avstyckats från mark, som är gemensam för flera fastigheter, och uppdelas panträtter i dessa, var- igenom särskilda panträtter komma att vila å den avstyckade fastigheten, skall tillika i förekommande fall avgöras i vilken inbördes ordning panträt- terna däri skola gälla. '

Vill panthavaren påkalla uppdelning, äge» han med ingivande av pantbre- vet ansöka därom; ansökan skall innefatta förslag om hur uppdelningen skall företagas. Därest sökanden ej genom ansökningshandlingarna eller sedermera efter föreläggande från inskrivningsdomaren förmår styrka att förslaget biträdes av såväl ägarna av de fastigheter, varå den gemensam- ma panträtten vilar, som ock innehavare av inskriven rättighet i fastig- heterna gällande med lika eller sämre rätt än panträtten, har inskrivnings- domaren att kalla dessa och sökanden till förhandling. Utmynnar förhand— lingen icke i enhälligt omfattad överenskommelse angående uppdelningens verkställande, är inskrivningsdomaren skyldig att inom en månad upprätta eget förslag till uppdelning och delgiva sakägarna detsamma. Föreligga er— forderliga medgivanden redan i samband med ansökan eller träffas vid för— handling överenskommelse, som nyss sagts, eller godkännes inskrivnings— domarens förslag av alla sakägare, fastställer inskrivningsdomaren upp- delningen i enlighet därmed. Blir inskrivningsdomarens förslag icke godkänt, skall ärendet avskrivas.

Framställning om uppdelning må göras även av den, vars fastighet häf- tar för den gemensamma panträtten, och skall dylik framställning upptagas jämväl om sökanden icke till ansökningen fogat pantbrevet. Å handlägg- ningen av ärendet skall tillämpas vad i andra stycket stadgats, dock att panthavarens samtycke skall lämnas i form av att pantbrevet ingives med bevis därom påtecknat.

Angående utfärdande av nya pantbrev gälle vad därom allmänt är före— skrivet.

18 5. På begäran av den som uppvisar pantbrev skall i fastighetsboken an- tecknas vem som innehar detsamma. Uppvisande må ske även vid annan

inskrivningsavdelning än den där pantbrevet är utfärdat; då pantbrev så- lunda uppvisats, skall inskrivningsdomaren översända meddelande därom till sistnämnda inskrivningsavdelning. Vad nu sagts om pantbrev skall även gälla bevis att panträttsansökan förklarats vilande.

Anmäler den, vilken senast antecknats såsom innehavare, skriftligen att innehavet upphört, skall förhållandet anmärkas i fastighetsboken.

Särskilda bestämmelser om panträtt enligt 4 kap. 27 5

19 5.

I fråga om panträttsansökningshandling, som köpare av fast egendom upprättat under de i 4 kap. 27 5 avsedda omständigheterna, skall vad i 1 5 8, 4 5 första stycket, 5 5 och 6 5 andra stycket är stadgat icke gälla.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel skall i övrigt iakt- tagas:

1. Såsom panträttssökande anses säljaren.

2. Att lagfart blivit sökt för köparen skall ej anses utgöra hinder enligt 1 5 6.

3. Panträttsansökan skall förklaras vilande även för det fall att ännu ej är slutligen avgjort att köpet skall hävas eller återgå. Ogillas därom väckt talan, skall ansökan avslås. Föreligger ej hinder mot panträttsansökan, skall inskrivningsdomaren utfärda pantbrev å det belopp jämte ränta som tilldömts köparen samt in- teckna pantbrevet. Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning be- träffande ansökan om panträtt för mellangift vid byte, då talan väckts om hävande eller återgång av bytet.

Särskilda bestämmelser beträffande tomträtt

20 5.

Vad i 1—5 55, 6 5 andra stycket, 7—13 55, 14 5 första och andra styckena, 15 5 samt 18 och 19 55 är stadgat om panträtt i fast egendom skall äga motsvarande tillämpning i fråga om panträtt i tomträtt, dock att panträtts- ansökan alltid skall omedelbart avslås, om inskrivning av fastighetsägarens upplåtelse av tomträtten ej är sökt eller om panträttsansökan avser gemen- sam panträtt.

5—630694

27 KAP.

Om inskrivning av förköpsrätt eller återköpsrätt eller av annan särskild rättighet än tomträtt

Om inskrivning i fast egendom

1 5.

Vill någon söka inskrivning i fast egendom av förköpsrätt eller åter- köpsrätt eller av annan särskild rättighet än tomträtt, ingive den handling varå rättigheten grundas.

Sökes lagfart på grund av fångeshandling, som innehåller upplåtelse av förköpsrätt eller återköpsrätt skall, om ej inskrivning av rättigheten redan är sökt, lagfartsansökan tillika anses innefatta begäran om inskrivning av rättigheten.

I fråga om särskild rättighet må inskrivning sökas även av fastighets- ägaren.

2 5.

Ansökan om inskrivning skall omedelbart avslås

1. om den handling varå rättigheten grundas icke ingivits;

2. om föreskrift som meddelats i denna balk angående sådan upplåtelse varom är fråga icke iakttagits och föreskriften ej avser giltigheten av alle— nast visst förbehåll;

3. om upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränk— ning i hans rätt att förfoga över egendomen och, då upplåtelsen ägde rum, inskränkningen var å inskrivningsdag antecknad i fastighetsboken eller ock lagfart ej var meddelad för upplåtaren;

4. om fastigheten besväras av tomträtt, för vilken inskrivning är bevil- jad eller sökt;

5. om lagfart ej är sökt för upplåtaren och, om upplåtelsen skett i sam— band med överlåtelse av fastigheten, ej heller för överlåtaren;

6. om fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon, vars förvärv en- ligt 24 kap. 3 eller 8 5 äger företräde framför sökandens förvärv;

7. om fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exe- kutiv auktion eller genom expropriation eller annat sådant tvångsförvärv eller återköp;

8. om talan väckts angående hävande eller återgång av köp eller byte och den som överlåtit fastigheten upplåtit rättigheten efter överlåtelsen, dock ej då den till vilken fastigheten överlåtits tidigare sökt panträtt som avses i 4 kap. 27 5 eller tiden därför gått till ända;

9. om, där inskrivning sökes i hela fastigheten av förköpsrätt eller åter— köpsrätt, område eller andel av fastigheten tagits i mät före den dag då in— skrivning sökes; eller

10. om det är uppenbart att av annan grund än ovan sagts upplåtelsen är ogiltig eller rättigheten upphört eller eljest icke må göras gällande.

3 5.

Förekommer ej omständighet som avses i 2 5 men möter mot bifall till ansökan sådant hinder varom stadgas i 4 5, skall ansökan förklaras vilande för hindrets undanröjande.

Undanröjes ej hindret, skall ansökan avlås.

4 5.

Bestämmelserna i 26 kap. 3 och 4 55 angående panträtt äge motsvarande tillämpning i fråga om inskrivning som avses i detta kapitel; är i fastighet, som besväras av förköpsrätt, särskild rättighet upplåten före delgivning av stämning i förköpsmålet, utgöre förköpsrätten dock ej i något fall hinder för rättighetens inskrivning.

Är rättighet som avses i detta kapitel upplåten i område av fastighet, vil- ket återstår efter överlåtelse av annat område, må, ehuru hinder ej möter enligt första stycket, inskrivning ej beviljas innan frågan om laga delning av fastigheten blivit slutligen avgjord. Kommer laga delning ej till stånd, skall ansökan anses avse den odelade fastigheten; är fråga om upplåtelse av förköpsrätt, skall ansökan avslås. Skall andel, som överlåtits, enligt över- låtelsehandlingen utbrytas, äge vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Är upplåtelsen eljest enligt lag beroende av domstols eller annan myn— dighets tillstånd, må ansökan icke bifallas, med mindre sådant tillstånd vi- sats föreligga.

5 5.

Rättighet, som skulle äga företräde framför annan i detta kapitel avsedd rättighet eller framför panträtt, skall, om sökanden det begär, i samband med rättighetens inskrivning förklaras gälla efter den andra rättigheten.

Finnes rättighet med bättre rätt än den andra rättigheten eller med lika rätt som denna, gälle, även Om det ej angivits i beslutet, rättigheten också efter förstnämnda rättighet.

6 5. Angående inskrivning av överenskommelse om ändring i eller tillägg till avtal om återköpsrätt äge i fråga om medgivande av innehavare av rättig- het i fastigheten vad i 25 kap. 7 5 andra stycket är stadgat motsvarande tillämpning.

7 5.

Inskriven rättighet må på begäran av rättighetshavaren nedsättas efter an- nan inskriven rättighet ( postposition) ; avser postpositionen särskild rättig- het, må det dock ske allenast med fastighetsägarens samtycke.

Vad i 5 5 andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning.

8 5.

Inskrivning må på begäran av rättighetshavaren dödas helt eller till viss del; i fråga om särskild rättighet må det dock ske allenast med fastighets- ägarens samtycke. Inskrivning må ock på sätt nu sagts dödas, om fastig- hetsägaren visar att rättigheten helt eller till viss del upphört.

9 5.

Angående rättighet som grundar sig å förvärv, varom stadgats i 21 kap. 13 5, men i övrigt är av den beskaffenhet som avses i detta kapitel, skall vad däri är stadgat äga motsvarande tillämpning; dock gälle följande avvi- kelser:

1. Nyttjanderätt som avses i 12 kap. 2 5 ärvdabalken lnå ej inskrivas.

2. Sökes inskrivning på grund av testamente eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft, må ansökan ej bifallas innan så skett. I avbidan på sådant hinders undanröjande skall ansökan förklaras vilande.

Om inskrivning i tomträtt

10 5.

Bestämmelserna i 1—5 och 7—9 55 skola äga motsvarande tillämpning i fråga om rättighet i tomträtt; dock skall ansökan om inskrivning alltid omedelbart avslås, om inskrivning av fastighetsägarens upplåtelse av tomt- rätten ej är sökt.

28 KAP.

Om anteckning i grundbok 1 5.

När besvär inkommit över slutligt beslut i inskrivningsärende eller be- slut, varigenom ansökan i sådant ärende förklarats vilande, skall därom ge- nast göras anteckning i grundbok. Sådan anteckning skall ock ske, då in- skrivningsdomaren upptagit fråga om rättelse som avses i 23 kap. 23 5 och slutligt beslut i ärendet ej meddelas samma dag.

2 5. Sedan i inskrivningsärende, som fullföljts till högre rätt, slutligt beslut genom den högre rättens försorg översänts till inskrivningsdomaren, åligge denne att i grundbok göra de anteckningar som föranledas av beslutet.

3 5. När talan Väckes angående hävande eller återgång av överlåtelse av fast egendom eller om bättre rätt till egendomen eller utövande av förköpsrätt,

som är upplåten i egendomen, eller av arrendators förköpsrätt eller av åter- köpsrätt, skall rätten därom genast göra anmälan till inskrivningsdomaren. Har rätten meddelat dom eller slutligt beslut, som vunnit laga kraft, skall ock anmälan därom ske till inskrivningsdomaren, därvid skall domen eller beslutet tillhandahållas denne. Inkommen anmälan skall, jämte de uppgifter som därav föranledas, antecknas i grundbok.

Bestämmelserna i första stycket gälle i tillämpliga delar i fråga om tomt- rätt med iakttagande av att vad där sägs om hävande eller återgång av överlåtelse även skall avse upplåtelsen.

Är eljest tvist av beskaffenhet att angå inskrivning, skall ock därom göras anmälan för anteckning i grundbok, dock allenast då rätten i tvisten med- delat dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft.

4 5.

Sedan i tvist, som avses i 3 5 och som fullföljts till högre rätt, dom eller slutligt beSIut genom den högre rättens försorg översänts till underrätten, åligge denna att för anteckning i grundbok tillhandahålla inskrivningsdo- maren domen eller beslutet.

5 5.

Om vissa anteckningar, som enligt denna balk skola ske i grundbok, är stadgat i 8 kap. 7 5, 15 kap. 15, 18 och 25 55, 23 kap. 17 5, 24 kap. 7 och 20 55, 25 kap. 6—9 55 samt 26 kap. 9, 18 och 20 55.

Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller i pantbrev förskriven ford- ran fastställts till betalning ur sådan egendom eller, då egendomen ingår i konkursbo, begärts försäljning därav i den ordning utsökningslagen be— stämmer eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens för- säljning eljest förfallit skall, då bevis eller anmälan därom inkommit, in- skrivningsdomaren göra anteckning i grundbok; anteckning att egendomen utmätningsvis försålts skall ske, då handling som visar köpeskillingens fördel- ning inkommit. Angående den inverkan exekutiv försäljning eller expropria- tion eller annat sådant tvångsförvärv eller återköp eller fördelning i annat fall av medel, som nedsatts hos myndighet, ägt å beståndet av inskriven rättighet eller å kapitalbeloppet av panträtt, så ock, beträffande gemensam panträtt, å fastighets ansvar för denna skall inskrivningsdomaren göra an- teckning i grundbok, då anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet inkommit.

Vad eljest i lag eller författning är stadgat om att visst förhållande skall antecknas i grundbok vare gällande.

6 5. Visas eller är eljest uppenbart att anteckning, som skett i grundbok, till följd av ändrade förhållanden ej längre kan vara av betydelse, skall den avföras.

R S LAG till Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 5. Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den ...; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 5.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här nedan stadgas

jordabalken i 1734 års lag; förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egen- dom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälse- räntas förvärvande och lagfart därå, i vad förordningen rör köp, skifte och gåva av frälseränta;

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna;

förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skattejorden äger, när frälseränta säljes utom börd;

förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande;

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom; förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom; förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet ; förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd; lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra; lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom; lagen samma dag om servitut;

lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt. av fång till sådan rätt;

lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom; lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser; lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordrings- handling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gäl- lande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens bestämmelser.

3 5.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nytt- janderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4 5.

Vad 4 kap. 6 5 äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru så- dan skyldighet ej längre föreligger. I fråga om tid för utövande av lösnings- rätten skall fortfarande gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Talan om ut— övande av lösningsrätten skall av rätten anmälas till inskrivningsdomaren och av denne antecknas i grundbok enligt vad i 28 kap. 3 5 nya balken är stadgat.

5 5.

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för fordran som avses i 11 kap. 2 5 äldre jordabalken eller för rättighet varom sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 55, 56 5 1 mom., 58 5 2 mom. samt 58 a 5 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hinder av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya bal— ken; och skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka inteckning eller inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för pant— rätt, föreskrives i 38 5 tredje stycket denna lag; har inteckningen meddelats redan före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning gjorts, skall panthavaren, i och för förmånsrättens bibehållande, senast ett är efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren ansöka om dylik anmärknings införande i grundboken.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap. 2 5 äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 5.

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken till- komma någon.

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning an— gående förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok.

7 5. Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 55 äldre jordabalken är stadgat skall alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan nyttjanderätt, som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. '

8 5. Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits med stöd av 54 5 förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.

9 5.

Vad i 5 5 lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

10 5. Med avseende å arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikom— missfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss, skola stadgandena i 1 kap. 9 5 lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom alltjämt gälla.

11 5. Äldre lag skall fortfarande tillämpas beträffande upplåtelse, som skett enligt de i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom in— tagna bestämmelserna om vattenfallsrätt.

12 5. Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införan-

de av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upp— låtelse av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap. nya jordabalken

13 5. Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestäm- melserna, inträtt före nya balkens ikraftträdande.

14 5.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning och ej heller i samband med laga skifte, ägo-utbyte eller utbrytning av servi- tut, som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap. 3 5 nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter nya balkens ikraftträdande.

.? mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrätt- ning för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkom— men gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sist- nämnda gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem, vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhål— landen samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande förrättnin-gens omfattning. Godkännes ej beslutet av samtliga närvarande sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kun— görelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 5 lagen om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark, varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken be- komma ersättning för sko—gen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 5 nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 mom., skola gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns, skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att

tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

15 5.

Beträffande fastighet, varå vid nya balkens ikraftträdande finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, skall in— till dess tio år förflutit i stället för de i 2 kap. 1 5 nya balken upptagna till— behörsreglerna äldre lag gälla.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats skola dock nya balkens till— behörsregler träda i tillämpning, sedan fastighetsägaren hos inskrivnings- domaren visat, att de föremål, som enligt nya balken skulle vara att anse såsom tillbehör till fastigheten, icke häfta för förlagsinteekning, och an- teckning därom verkställts i grundboken. Samma lag vare där det visas, att samtliga innehavare av förlagsinteekningar, som inbegripa dylika före- mål, medgiva de nya tillbehörsreglernas tillämpande, och anteckning därom skett.

16 5. Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som avses i 2 kap. 6 5 nya balken, skall i fråga om möjligheten att åberopa vill— koret tillämpas vad därom gällde under äldre lags bestånd.

17 5.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 5 nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vid- taga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap. 3 5 nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 5 nya balken skall beträffande anläggning, som fanns vid nya balkens ikraftträdande, räknas tidigast från sistnämnda tid- punkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—22 kap. nya jordabalken

18 5.

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—22 kap. nya balken icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt, då för-

värvet ägde rum, samt beträffande panträtt, som ej avser ogulden köpe skilling, den tidpunkt, då panträtten söktes.

19 5.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 55 nya balken är stadgat om att överlåtelse a'-. område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga till- låmpning i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fast- ställd tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är med- givet i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som överlåtits i överenstämmelse med fastställd tomtindelning.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första stycket, vara beroende av att tomträtten inskränkes till det överlåtna om— rådet eller till återstoden av fastigheten.

20 5.

Hava före den 1 juli 1962 eller, såvitt angår mark som avses i lagen om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län, den 27 mars 1952 för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av så- dan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken antecknas att hans andel utgör sämjelott. Beviljas anteckningen, skall vid tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

21 5.

Anteckning, som avses i 20 5 denna lag, må icke meddelas, med mindre ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägan- de dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning ej äga rum.

22 5.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning som avses i 20 5 denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna utbrytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet bero- ende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts an— teckning eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om byte.

23 5. Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga till- lämpning såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

24 5.

Utan hinder av vad 18 5 innehåller skola efter nya balkens ikraftträdan- de i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 5 andra stycket;

2. inverkan å inteckning av att inteckningsmedgivandet lämnats av an- nan än rätte ägaren, 8 5 första och andra styckena, dock att vad i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet häves på talan av överlät—aren icke skall avse sådant fall av hävning varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 5 äldre jordabalken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsök— ning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastig- heten, 9 5;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteck- ningshandlingen och dennes rätt till betalning med mera, 10 5 första och andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings dödande, 11 5;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen läm- nats som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 5;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren lämnats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som av- ses i 6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskriv- ningen i dylikt fall, 13 5, dock att en i särskilt skuldebrev upptagen för- fallotid skall gälla mot ny fastighetsägare, som ej är betalningsskyldig för skuldebrevet, allenast när hans förvärv av fastigheten skett efter nya bal- kens ikraftträdande;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av förfallotid, 14 och 15 55;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 5, dock att bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av panträtt och dennas utbrytning skola vinna giltighet först sedan tjugu år förflutit från nya balkens ikraftträdande;

10. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, 17 5;

11. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 18—20 55;

12. ny ägares Övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran, för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenä— rens överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är intecknings- havare, avräkning å köpeskillingen, 22 5;

13. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 23 5; 14. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, vilka intecknats gemen- samt, 26 5, dock att, därest i inteckningshandlingen särskilda värden äro utsatta, dessa skola lända till efterrättelse enligt äldre lag;

15. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, där inteckningsgemen- skapen uppkommer genom att fastighet delas, 27 och 28 55;

16. inteckningshavares rätt att i exekutiv försäljning av gemensamt in— tecknad fastighet indraga annan för inteckningen ansvarig fastighet, 29 5; samt

17. inverkan å gemensam inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 30 och

31 55.

25 5.

Den i 8 kap. 3 5 andra stycket nya balken upptagna regeln angående vad som må utgöra föremål för panträtt skall, där fastighet besväras av gemen- sam inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande, vinna gil— tighet först sedan tjugu år förflutit från ikraftträdandet; vid tillämpningen skall regelns hänvisning till den förut bestående gemensamma panträtten avse senast tillkomna gemensamma inteckning.

26 5.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fas- tighetsägaren, om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tid- punkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteck- ningen då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år förflu— tit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och på- skrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 24 5 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta för- skrivning om personligt betalningsansvar.

28 5.

Bestämmelserna i 8 kap. 21 och 32 55 nya balken skola i vad därigenom hänvisats till reglerna i 26 kap. om utbyte av pantbrev, panträtts upphö- rande genom dödning, ändring i pantbrevs förfallotid samt relaxation och uppdelning av gemensam panträtt avse även inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande. Avser gemensam inteckning fastig— heter, som ej samtliga äro belägna inom samma domsaga eller, vad angår stad med rådhusrätt, inom samma stadsområde, skall uppdelningsärende i sin helhet handläggas vid någon av de inskrivningsavdelningar, inom vilkas områden fastigheterna finnas.

Sedan tio år förflutit efter ikraftträdandet skall 8 kap. 21 5 jämväl i vad däri hänvisats till reglerna i 26 kap. angående ändring i pantbrevs ränta äga tillämpning å inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

29 5.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdan— de, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåta- ren som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avta— let tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas å avtalet.

30 5.

Vad i 9 kap. 11 5 nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

31 5.

Stadgandena i 9 kap. 20 och 25 55 nya balken skola äga tillämpning jäm— väl i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upp- låtits före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen av 9 kap. 20 5 det förbehåll som upptagits i 24 5 2 denna lag.

32 5. Stadgandena i 10 kap. 2 5 nya balken i vad dessa möjliggöra upplåtelse för upplåtarens besittningstid skola tillämpas jämväl i fråga om arrende av huvudgård till fideikommiss.

De i 12 kap. nya balken upptagna bestämmelserna skola, såvitt de hän- föra sig till upplåtelse på arrende av brukningsdel, som lyder under huvud- gård och tillhör enskild person, äga tillämpning även å upplåtelse av bruk- ningsdel, som lyder under huvudgård och tillhör fideikommiss.

33 5.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i 15 kap. 7, 21, 25 och 26 55 nya balken; innehållet i 15 kap. 26 5 skall hava giltighet även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess angivna avfattning.

34 5.

Är servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande. Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den mån det fin- nes skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersätt- ning för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

35 5.

Bestämmelserna i 16 kap. 17—20, 22 och 24—26 55 nya balken skola äga tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdan- de, dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola gälla.

36 5.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter, enligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att till- godogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må för sådant avtal, om det är alltjämt bindande eller om det är intecknat på grund av ansökan som gjorts före nya balkens ikraftträdande, inskrivning sökas såsom för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 17 kap. nya balken. Sedan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya bal- ken är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall

den tid av femtio år varom sägs i 17 kap. 4 5 nya balken räknas från bal- kens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att undersökning, varom förmäles i 17 kap. 3 5 nya balken, blivit verkställd; kartan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är före— skrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter l'o— gas vid avtalshandlingen. '

37 5.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 20 kap. nämnda balk tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må, där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodo- räknas för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i grundbok såsom ägare. Beträffande sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 5 andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya bal- kens ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 5 förord- ningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

38 5.

Bestämmelserna i 21 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 5 5 den- na lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpe- skilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer inneha- varen av sådan fordran eller rättighet.

Hänvisningen i 21 kap. 4 5 andra stycket andra punkten nya balken skall avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag, dock med iakttagande av vad som stadgats i 30 5 denna lag.

Vad i 21 kap. 9 5 tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärk— ning i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogul- den köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande med- delas, avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall åtnjuta.

Föreskriften i 21 kap. 10 5 andra stycket nya balken med dess hänvis- ning till reglerna i 26 och 27 kap. om postposition skall avse även rättighet, till förmån för vilken inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande.

39 5.

Vad i 22 kap. 1—10 55 nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett där— efter; ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876 förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 55 nyssnämnda kapitel angående inverkan å god tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

Om förfarandet i inskrivningsärende

40 5.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande, åtgärd eller beslut, varom stadgats i 23 kap. 15—22 55 eller 28 kap. 1 och 2 55 nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Be- träffande tillämpning av 21 kap. 9 5 tredje stycket nya balken är särskilt föreskrivet i 38 5 denna lag.

41 5.

Är i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om för- farandet i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

42 5.

Åberopas till stöd för panträttsansökan, som göres efter nya balkens ikraftträdande, ett före ikraftträdandet upprättat inteckningsmedgivande, skall detta godtagas såsom panträttsansökningshandling. Innefattar hand— lingen, varå inteckningsmedgivandet lämnats, icke samtliga de uppgifter, som erfordras i panträttsärendet, skall inskrivningsdomaren därmed förfara på samma sätt som om en i enlighet med nya balken upprättad panträttsan— sökningshandling skulle befinnas vara ofullständig.

43 5.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande panträtt eller inskriv- ning för annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning, varom föreskrivits i 20 5 denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

44 5. Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för över- gången till nya balken.

FÖ RS LAG till

Lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas med avseende å lagen den 8 april 1927 om inteck— ningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brand- försäkringsavtal, att lagens rubrik och paragraferna i densamma skola er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Lag om panthavares rätt till ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

1 5.

Har brandförsäkring tagits å byggnad, hörande till fast egendom som besväras av panträtt eller vari panträtt sökts, vare, i händelse av timad ska— da, byggnadens ägare utan hinder av panträtten berättigad att själv upp— bära ersättningen, där denna ej överstiger en tiondel av det belopp, för vilket brandförsäkring å egendomens åbyggnad är gällande.

Är ersättningen större, må den ej utbetalas till ägaren, med mindre pant- havaren det medgiver eller ock ägaren avhjälpt skadan eller ställt säkerhet, som av länsstyrelsen godkänts, för ersättningens återbärande i händelse ska- dan ej inom skälig tid avhjälpes. Visar ej ägaren inom två månader efter det ersättningsbeloppet till betalning förfallit, att han är berättigad att lyfta beloppet, eller har lyftat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos läns- styrelsen för utbetalning till den eller dem, som därtill äga rätt; och skall tillika uppgift lämnas om panthavare, vars namn och adress blivit hos försäkringsgivaren anmälda.

Sådan panthavare skall ock av försäkringsgivaren särskilt underrättas om nedsättningen. Underrättelse skall anses meddelad, då den i rekommende- rat brev avsänts under den uppgivna adressen.

2 5.

Har ersättningsbelopp blivit nedsatt hos länsstyrelsen, utsätte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och be- loppets fördelning. Fråga om panthavares rätt till betalning varde av läns- styrelsen prövad, med mindre panthavaren givit till känna, att han ej önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjor- ton dagar förut med posten sändas till byggnadens ägare och kända pant— havare, som i denna lag avses, så ock införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen vad i utsök— ningslagen stadgas om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom äga motsvarande tillämpning.

3 5. Har vid fördelning, som länsstyrelsen verkställt, betalning utfallit å panl— rätt, vare denna till den del den guldits utan verkan.

4 5.

Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren ansvarig i förhållande till panthavaren men ej gent emot byggnadens ägare, inträde han, i den mån betalning utfallit å panträtten, i panthavarens rätt.

För det belopp, varmed betalning sålunda utfall-it, jämte ränta skall, med en av länsstyrelsen upprättad panträttsansökningshandling såsom underlag, till förmån för försäkringsgivaren grundas panträtt att gälla med förmåns- rätt näst efter panträtt, som ej vid fördelningen utgått. I pantbrevet skall angivas att det däri upptagna beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

5 5.

Har panträtt jämlikt denna lag blivit helt eller delvis utan verkan, ålig— ger det länsstyrelsen att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan till inskrivningsdomaren samt tillika insända fördelningslängden; och skall, sedan sådan anmälan in- kommit, anteckning om förhållandet omedelbart göras i grundbok.

Skall panträtt grundas i enlighet med vad som stadgats i 4 5, har läns- styrelsen att i sammanhang med anmälan, som här förut i denna paragraf är sagd, insända panträttsansökningshandlingen med begäran härom.

6 5.

Utan hinder därav att, sedan skada timat å försäkrad byggnad, skadans belopp blivit efter förhandling mellan försäkringstagaren och försäkringsgi- varen fastställt, vare innehavare av panträtt i egendomen, där han ej medgi- vit ersättningsbeloppets utbetalande, berättigad att hos försäkringsgivaren påyrka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den ord— ning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas inom en månad efter det skadan timade eller, därest anmälan om panthavarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, inom fjorton dagar efter det panthavaren underrättats om skadebeloppets fastställande. Underrättelse skall anses meddelad, då den blivit till panthavaren avsänd i rekommenderat brev under den uppgivna adressen.

Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera panthavare, an-

komme på dem att gemensamt utse ett ombud att föra talan i saken; sämjas de ej, skall ombudet utses av länsstyrelsen.

7 5. Har någon panträtt i tomträtt, och är brandförsäkring tagen å byggnad, som utgör tillbehör till tomträtten, skall i fråga om panthavarens rätt på grund av försäkringen vad i denna lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den —— I fråga om fordran, för vilken förmånsrätt åtnjutes på grund av 5 5 lagen om införande av nya jordabalken, skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.

MOTIV

I. REMISSYTTRANDEN ÖVER LAGBEREDNINGENS JORDABALKSFÖRSLAG

Yttranden över jordabalksförslaget har infordrats från kammarkollegiet, angående de i promulgationslagen behandlade äldre rättsinstituten,

kommerskollegium och Iantbruksstgrelsen, båda angående bestämmelser- na om registrerad bruksenhet,

lantmäteristyrelsen, närmast angående 1 kap., 4 kap. 7—9 55 och 26 kap. i förslaget till ny jordabalk ävensom förslagen till proniulgationslag (PromL) och följdändringar i de delar, som dessa berör fastighetbild- ningen,

statskontoret, angående frågan i vad mån ökade kostnader för statsverket kan väntas av jordabalksreformen,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Jämtlands län, samtliga angående samfällighetsrätten och de av panträttsreformen föran- ledda ändringarna i utsökningslagen, samt

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och bostadsstyrelsen, samtliga angående panträttsreformen.

Yttranden över förslaget har därjämte efter remiss avgivits av riksbanksfnllmäktige, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför- eningen, Sparbankernas bank, Jordbrukets bank, styrelsen över Sveriges all- männa hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskas- sa, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Svenska försäkringsbolags riksförbund, styrelsen för Svenska bostadskredit- kassan och Sveriges jordbrukskasseförbund, vilka samtliga fick remissen be- gränsad till att avse panträttsreformen,

styrelsen för Sveriges advokatsamfund, som enligt remissen fick yttra sig i den omfattning samfundet fann lämpligt, samt

Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsde- mare, vilka båda enligt remissen skulle yttra sig över de arbetsuppgifter, som enligt förslaget skall åvila inskrivningsdomarna.

Utan remissanmodan har dessutom yttranden avgivits av

Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges fastighetsmäklares riks— förbund och Svenska vattenkraftföreningen.

Till remissutlåtandem har fogats särskilda yttranden i följande omfatt- ning, nämligen

till kommerskollegiets, yttranden av Sveriges industriförbund och samt- liga handelskammare utom en,

till lantbruksstyrelsens, yttrande av lantbruksnämnden i Jönköpings län,

vilket jämväl innefattar en promemoria av överlantmätaren i länet, samt vi- dare yttranden av lantbruksnämnderna i Kalmar, Skaraborgs och Väster- norrlands län,

till lantmäteristyrelsens, yttranden av överlantmätarna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län,

till länsstyrelsens i Stockholms län, yttranden av magistraten och över- erekutor iSödertälje och landsfiskalen-utmätningsmannen i Solna,

till länsstyrelsens i Kronobergs län, yttrande av lantbruksnämnden i länet,

till länsstyrelsens i Malmöhus län, yttranden av länsarkitekten i länet och magistraten i Malmö, samt

till länsstyrelsens i Jämtlands län, yttrande av magistraten i Östersund. Anmärkas må att Jordbrukets bank i sitt remissvar inskränkt sig till att helt instämma i vad jordbrukskasseförbundet anfört i sitt utlåtande.

Såsom redan framgått har samtliga remisser varit partiella. Även om en del remissinstanser upptagit utöver vad som angivits i remissen vissa spörsmål i jordabalksförslaget till bedömande, har de likväl inte haft anled- ning eller möjlighet med hänsyn till remisstidens längd att ta ställning till lagberedningens förslag i dess helhet. Förslaget har därför endast undantags- vis gjorts till föremål för allmänna uttalanden.

Magistraten i Malmö uttalar sålunda, att systematiken och den allmänna lagtekniken, som använts i förslaget, tillfredsställer högt ställda anspråk samt att uppställningen är lättöverskådlig. Beredningens strävan att avskilja de materiella bestämmelserna från de inskrivningsrättsliga anses medföra be- tydande fördelar och någon invändning mot det sätt på vilket gränsen dragits mellan de båda arterna av bestämmelser finnes inte. Magistraten, som fin- ner förslaget jämte övergångsbestämmelser och följdändringar omsorgsfullt utarbetat, tillstyrker att det lägges till grund för lagstiftning.

Beträffande formerna för lagstiftningsarbetets fortsatta bedrivande göres uttalanden av lantmäteristyrelsen samt bank- och fondinspektionen.

Lantmäteristyrelsen, som anser förslaget väl ägnat att efter revidering i vissa avsnitt läggas till grund för en ny jordabalk, finner att samordning med fastighetsbildningslagstiftningen därvid är nödvändig. Styrelsen erinrar om att beredningen haft samråd med 1954 års fastighetsbildningskommitté i ett flertal frågor och anför därefter:

Med hänsyn till det nära samband som råder mellan jordabalkens ämnesområde och fastighetsbildningslagstiftningen anser lantmäteristyrelsen en samordning av lagstiftningsarbetet å de båda områdena vara nödvändig, och då enligt vad styrelsen erfarit _ 1954 års fastighetsbildvningskommittés arbete numera torde befinna sigi slutskedet och förslag till ny lagstiftning inom fastighetsbildningens område därför kan förväntas inom en snar framtid torde förutsättningar kunna föreligga att samordna behandlingen av jordabalksförslaget och kommitténs för- slag. Det skulle eljest enligt lantmäteristyrelsens mening vara till fördel för jorda- balksförslagets genomförande att revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen föregått. En sådan ordning synes vara möjlig med hänsyn till att de principer i

jordabalken vilka med nödvändighet äro grundläggande för fastighetsbildnings- lagstiftningen i beredningens förslag bibehållits från gällande rätt. Jordabalks- förslagets genomförande synes däremot i väsentliga delar vara beroende av ny fastighetsbildningslagstiftning.

Bank- och fondinspektionen förordar för sin del de partiella reformernas väg och yttrar:

Inspektionen befarar, att ett försök att med ny lag på en gång täcka hela det område som förslaget till ny jordabalk avses komma att reglera, icke skulle utfalla lyckligt. På många områden pågår ett omdaningsarbete som kommer att snart kräva ändringar även i ny lag. En rättsutveckling genom samspel mellan domstolspraxis och partiella reformer i berörda lagar _ därvid inspektionen när- mast åsyftar 1895 års lag om vad till fast egendom är att hänföra och inteck- ningsförordningen med anslutande exekutionsbestämmelser — framstår för äm- betsverket som ett mindre riskfyllt alternativ.

Förslaget till jordabalk

1 kap. Om fastighet och dess gränser

Kapitlets bestämmelser har i större eller mindre utsträckning berörts av Iantmäteristyrelsen jämte hörda överlantmätare, kommunal-tekniska för- eningen, vattenkraftföreningen samt magistraten i Malmö.

Kommunal-tekniska föreningen anser föreslagna bestämmelser väl av- vägda och ägnade att klarlägga vissa problemkomplex, för vilkas bedöm- ning man hittills enbart haft ledning av en under tidernas lopp stundom växlande rättspraxis. Överlantmätaren i Norrbottens län, som i likhet med flertalet hörda överlantmätare, förklarat sig i stort inte ha något att erinra mot stadgandena, finner det önskvärt och behövligt, att grundläggande nor- mer för fastighets gränser m. m. lagfästes i större utsträckning än som tidigare skett.

I anslutning till ett konstaterande att de normerande regler, som givits om sträckningen av gräns, avser gränser som tillkommit eller bestämts vid olika slag av legala fastighetsbildningsåtgärder anför Iantmäteristyrelsen:

Emellertid förekomma fastighetsgränser som grunda sig på sämjedelningsavtal. Så är fallet då sämjedelning blivit legaliserad i samband med upprättande av registerkarta enligt 7 kap. 1917 års lag om fastighetsbildning i stad. Dessutom uppkommer stundom fråga om bestämmande av gräns mellan sämjelotter eller eljest sämjevis tillkommen gräns, som grundas på sämjedelningsavtal, t. ex. i sam- band med avstyckning eller vid domstol. Då sådana frågor i framtiden kunna få väsentligt ökad frekvens, vill styrelsen ifrågasätta om ej normerande regler för sistnämnda slag av gränser borde inflyta i lagstiftningen.

Detaljregleringen har givit anledning till följande synpunkter och erin- ringar.

15.

Frågan om. vad som skall anses såsom tillbehör till fast egendom har lagberedningen i sin senaste sammansättning ansett uppkomma först, då

en viss del av jordytan blir föremål för fastighetsbildning. I jämförelse med 1947 års förslag har därför orden »med vad därtill hör» uteslutits ur para- grafen i det slutliga förslaget. Magistraten i Malmö anför, att det i fråga om de ursprungliga tillbehören just är det nära sambandet med jorden, som gjort det naturligt att ansluta dem också till fastigheter. Magistraten finner inte skäl frånkänna sådana tillbehör karaktären av fast egendom i den mån de faller utanför fastighetsbildningen. Som den praktiska nyttan av att behandla en kioskbyggnad på allmän plats eller en fyrbyggnad på allmänt vatten som lös egendom förefaller tvivelaktig, anser magistraten, att fast egendom bör _ såsom skett i 1947 års förslag _ angivas vara »jord med vad därtill hör».

35.

Lantmäteristyrelsen anser förslaget om utvidgning av giltighetsområdet även till stad och liknande samhällshildningar av regeln, att lagligen be- stämd gräns skall äga den sträckning som i laga ordning utmärkts på mar- ken, skänka enhetlighet åt normerna. vid fastighetsbildning och fortsätter därefter:

Styrelsen vill endast erinra om att inom de orter, som huvudsakligen beröras av denna utvidgning av bestämmelsens tillämplighet, gräns får utmärkas med endast träpåle i punkter, som äro med siffror bestämda i förhållande till fin- mätt stomnät, om ej någon sakägare vill bekosta varaktigare märken. Denna möj- lighet att uraktlåta varaktig markering har vunnit stor tillämpning i praktiken särskilt inom kärnan av samhällena, emedan gränsmarkeringar ofta genom byg- gande eller andra åtgärder inom kort komma att raseras. Gränspunkterna ha i stället säkerställts medelst numeriska mätningsuppgifter. Med hänsyn härtill synes den praktiska betydelsen av den utvidgning av ägogränslagens principer som förslaget innebär vara begränsad.

Överlantmätarna i Malmöhus och Norrbottens län ifrågasätter nödvän— digheten av sista punkten i paragrafen, att karta och handlingar äger vits- ord, om gränsens sträckning inte blivit i laga ordning utmärkt å marken. De uppgiver, att skiftesgränser ofta förlägges till naturliga terräng'forma- tioner, såsom stränder och myrkanter, och att någon särskild utmärkning av sådan gräns inte sker. Även i dessa fall får man, enligt deras uppfatt— ning, söka finna den sträckning som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter må antagas ha varit åsyftad.

4 5.

Enligt andra stycket i paragrafen skall gräns, som tillkommit genom expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, i regel ha den sträckning som var avsedd med förvärvet. Överlantmätarna i Örebro och Norrbottens län förmenar, att dylik gräns bör anses vara i laga ordning bestämd och följaktligen falla under bestämmelserna i 3 5. Den senare anför i denna del:

I 1947 års jordabalksbetänkande var man inne på tanken att ändra expropria- tionslagen och vattenlagen så, att lantmätares eller mätningsmans utmärkning av gräns, tillkommen genom tvångsförvärv enligt dessa lagar, skulle få karaktär av lagligt bestämmande i den mening som avses i 1 kap. nya JB. Lagberedningen har emellertid nu funnit vissa betänkligheter möta mot en sådan anordning (III sid. 124). I detta hänseende må anföras att vederbörande domstol vanligen i domen torde åberopa karta med tillhörande beskrivning, som upprättas till grund för tvångsförfarandet. Detta i förening med att skillnaderna mellan karta och ut- märkning numera får antagas vara obetydliga gör att det diskuterade spörsmålet förmodligen inte har någon stor praktisk betydelse. Det är dock från principiell synpunkt föga tilltalande att nya gränser, som tillkommer med fastighetsbild- ningsmyndighets medverkan, ej blir att hänföra till lagligen bestämda gränser. Ett fullföljande av tanken i 1947 års förslag framstår därför såsom önskvärt.

5 g.

Den föreslagna regeln i första stycket, som bereder viss möjlighet att vid gränsbestämning jämka gräns, hälsas med tillfredsställelse. Lantmäteri- styrelsen anser regeln motsvara ett påtagligt behov och tror inte att den, med hänsyn till det krav på ändamålsenlighet som förslaget innehåller, skall medföra besvärande konsekvenser från allmän synpunkt. Styrelsen finner det sålunda uppenbart, att jämkning av gräns inte får ske så, att gränsen därigenom kommer att avvika från fastställd stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning eller så att planwmässighet eljest motverkas. Även kommunal- tekniska föreningen är inne på liknande tankegångar.

Bestämmelsen i andra stycket, som bereder möjlighet till legalisering av sämjebyte, anses av Iantmäteristyrelsen fylla en lucka i lagstiftningen. Styrelsen anför:

Den möjlighet att vid bestämning av fastighetsindelningens beskaffenhet beakta hävdeförhållanden, som —— utöver vad som för närvarande gäller på grund av viss dispositionsfrihet i fastighetsbildningslagstiftningen _ införts i 5 5 andra stycket i 1 kap. jordabalksförslaget, går i linje med den huvudprincip som ligger till grund för ägogränslagstiftningen och 1 kap. 3 5 i lagberedningens förslag. Bestämmelsen tar dock sikte på en annan situation och bör inte få tillämpas på sådan avvikelse från legal fastighetsindelning som uppkommer i framtiden. Er- farenheten visar att gällande lag inte ger tillräckliga möjligheter att komma till resultat som med hänsyn till berättigade krav på billighet och rättvisa te sig na- turliga. Lantmäteristyrelsen anser därför den föreslagna bestämmelsen fylla en lucka i lagstiftningen. Lagregeln har utformats som en norm vid bestämning av gräns. Lantmäteristyrelsen vill dock ifrågasätta huruvida inte densamma skulle få sin största betydelse vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaf- fenhet, som icke utgöra gränstvister och som dragas under domstols prövning genom underställning enligt 3 kap. 12 % jorddelningslagen eller genom stämning. Ett uttalande om bestämmelsens tillämplighet i sådana fall skulle bidraga till att undanröja ovisshet härom.

Överlantmätaren i Örebro län och kommunal—tekniska föreningen ut- talar emellertid båda en viss tveksamhet beträffande bestämmelsen. De me- nar att, om ordning och reda i fastighets— och äganderättsförhållandena skall kunna upprätthållas, det kräves att fastighetsbildning och fastighets- bestämning endast får ske genom laga förrättningar. De ifrågasätter därför

om bestämmelser inte bör införas, att sämjebytena skall legaliseras genom förrättning. Överlantmätaren anser för sin del dessutom, att bestämmel- sen lämpligen kan uteslutas ur jordabalksförslaget och i stället inbegripas i fastighetsbildningslagstiftningen, där regleringen bör samordnas med mot- svarande regelanordningar för legalisering av sämjedelningar.

6 5. I anslutning till det i paragrafen upptagna stadgandet om fördelning av vattenområde mellan skilda byar erinrar överlantmätaren i Norrbottens län om avvittringens betydelse i sammanhanget. Överlantmätaren yttrar:

Vid avvittringar i länet enligt 1780 års avvittringsinstruktion och tidigare av- vittringar enligt 1824 års avvittringsstadga var redovisningen av vattenområden i allmänhet ofullständig. Inom dessa avvittringslag är den gamla jordabalksnorm, som ligger till grund för förslaget i 6 5, i stor utsträckning utslagsgivande för gränser i vatten mellan byar och andra vid avvittringarna utbrutna enheter. Från mitten av 1800-talet blev vattenredovisningen vid avvittringarna enligt 1824 års stadga och 1873 års avvittringsstadga för lappmarkerna — mera fullständig. Vattentilldelningen skedde därvid flerstädes, särskilt i lappmarkerna, mycket oenhetligt och ofta i strid mot den allmänna normen i 12: 4 JB (jfr redogörelse härför i betänkandet SOU 1952:13 angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna). I stor utsträckning hänfördes sålunda till kronoparker och överloppsmarker vattenområden som bort tilläggas de enheter som erhöll strän- derna. I rättspraxis — senast rättsfallet NJA 1957 sid. 673 — har emellertid fast- slagits att vattentilldelning vid avvittring äger rättsverkan oavsett sagda grund- sats i 12: 4 JB. Detta torde medföra att bestämmelserna i 3 & jordabalksförslaget i princip blir tillämpliga på vattengränser som grundas på avvittringsredovis- ning. Med hänsyn till motsatsförhållandet till principen om hälftendelning och till den stora betydelse, som nämnda rättsuppfattning har för vatten- och fiske- rätt i länet, skulle det vara motiverat att en erinran om avvittringens betydelse intages i lagtexten. Det torde dock på grund av de komplicerade förhållandena vara vanskligt att utforma en både kortfattad och entydig bestämmelse; man har bl. a. att ta hänsyn till speciallagstiftningen för delar av Västerbottens län. En annan faktor i sammanhanget är att frågan om Viss korrigering av avvitt— ringens resultat aktualiserats senast vid 1960 års riksdag (3:e lagutskottets ut— låtande nr 26).

8 5.

Den sedan länge i praxis tillämpade rättsregeln, att vattenområde i skif— teslag, som undergått skifte eller hemmansklyvning, in dubio anses delat mellan strandfastigheterna, har kodifierats i förevarande paragraf. Över- lantmätaren i Örebro län anser, att lagtexten även bort upptaga den vä- sentliga reservation, som nämnda rättsregel innefattar, nämligen att del- ningen inte anses ha omfattat det i vattenområdet befintliga fisket.

9 5.

Den föreslagna bestämmelsen angående jordavsöndrings rätt till vatten— område utanför dess strand är i remissyttrandena något omstridd. Lantmä- teristyrelsen finner, att regeln synes ha utformats efter de riktlinjer som följer av den i 8 5 kodifierade presumtionen beträffande tolkningen av vat-

tenområdes behandling vid laga skifte och som beredningen funnit inte stå i strid med rättspraxis i den nu behandlade frågan. Styrelsen fortsätter:

Med hänsyn till att tolkningen av överlåtelsehandling beträffande tillhörigheten av vatten vid avstyckning oftast torde ha lett till motsatt resultat, bl. a. på grund av den rättsuppfattning som enligt vad lantmäteristyrelsen har sig bekant dåmera förelåg, synes emellertid följden bliva att i förevarande hänseende en avgörande betydelse kommer att tillmätas frågan huruvida avskiljande av upplåtet område skett genom avsöndring eller avstyckning. Har upplåtelsen skett före den 1/1 1928 skall således enligt beredningen presumtionen vara att vattenområde följer med fastigheten. Då densamma skett efter sagda datum har resultatet blivit det motsatta om icke uttryckligt stöd i avtal eller dom förelegat att tillägga område rätt till vatten. Så torde också vara fallet om avsöndring (upplåtelse) skett före nyss angivna tidpunkt men det upplåtna området därefter blivit föremål för av- styckning. Vid tvist inför domstol under pågående avstyckning angående områ- des rätt till vatten enligt upplåtelseavtalet synes avgörandet böra vara oberoende av tidpunkten för avtalet. Det kan ifrågasättas huruvida den föreslagna presum- tionsregeln, som även i sistnämnda fall torde komma att analogivis få betydelse, grundar sig på nu rådande rättsuppfattning vid tolkning av avtal angående om- rädesupplåtelser.

Byråchefen Magnusson i lantmäteristyrelsen är emellertid av skiljaktig mening. Han anser den av lagberedningen föreslagna regeln vara väl moti— verad och fylla ett påtagligt behov. Magnusson argumenterar mot majoriteten i lantmäteristyrelsen enligt följande:

För det fall avsöndring (upplåtelse) skett före den 1 januari 1928 men det upp- låtna området därefter blivit föremål för avstyckning och ett verkligt utrymme för en presumtionsbedömning förelegat, exv. bl. a. därigenom att både säljaren och köparen avlidit, synas följande tre huvudfall anmäla sig. Rättsinnehavarna å ömse sidor kunna ha varit ense om att något vatten icke skulle åtfölja det upp- låtna området. De kunna emellertid också ha varit ense om motsatsen, och i så- dant fall torde de —— för att möjliggöra avstyckningsförrättningens genomförande i överensstämmelse härmed _— ha haft att avgiva en skriftlig förklaring i saken. Den tredje möjligheten är att vid förrättningen i saken uppkommit tvist, som då skulle underställas domstol jämlikt bestämmelserna i 19 kap. 15 & tredje stycket jorddelningslagen. Domstolen torde därvid vid sin bedömning av sakfrågan icke ha kunnat fästa något avseende vid den omständigheten att tvisten uppkommit vid tillämpning av det nya institutet för legalisering av områdesupplåtelser. Det torde sålunda för domstolen ha framstått såsom självklart att tillkomsten av avstyck- ningsinstitutet icke påverkat den rätt till vattenområdet som avsöndringsägaren dessförinnan må ha haft. Därest avsöndringsägaren genom slutligt utslag i målet tillerkändes vattenområdet, hade vederbörande lantmätare därefter haft att slut- föra avstyckningsförrättningen i överensstämmelse härmed.

Om upplåtelsen skett är 1928 eller de närmaste åren därefter och kontrahen- terna avlidit innan avstyckning verkställts, bör vidare enligt min mening den föreliggande frågan ha bedömts på samma sätt som skulle ha skett om upplåtel- sen skett före år 1928. Men jag vill gärna medgiva att inställningen under de se- naste årtiondena successivt förändrats bl. a. under påverkan av kravet att avstyckningsförrättning skall uttryckligen angiva vad som tillagts den nybildade fastigheten såtillvida, att man inom lantmäteriet beträffande en nutida upp- låtelse torde vara närmast benägen att anse att vattenområdet ej medföljt om så icke klart angivits i upplåtelsehandlingen.

Vidare må framhållas att ett sannolikt betydande antal av de fastigheter, som

bildades genom avstyckning åren närmast efter 1927 och som voro så belägna att de överhuvud kunde förses med rätt till vattenområde, erhållit sådan rätt. Samtidigt finnes grundad anledning antaga att fastigheter av helt likartad typ som bildats dessförinnan genom avsöndring icke uttryckligen tillagts någon sådan rätt.

På grund av vad sålunda anförts kan man enligt min mening icke giva sken av att tidpunkten den 1 januari 1928 inneburit en tvär omkastning av presum- tionen i fråga. Sagda tidpunkt är i nu förevarande sammanhang endast av intresse såtillvida, att då började avstyckningsinstitutet med dess konsekvenser att till— lämpas. Genom det klarläggande i detalj av upplåtelsens omfattning som skulle ske vid avstyckningsförrättningen vanns att någon osäkerhet i vattenområdesfrå- gan efter verkställandet av sådan förrättning icke skulle behöva uppstå. Efter det sådan förrättning skett bör m. a. o. förevarande presumtionsfråga icke bli aktuell.

Även överlantmätaren i Norrbottens län tillstyrker bestämmelsen. Han ut- talar, att i hans län torde man på senare tid i allmänhet ha kommit till sam- ma resultat som skulle ha blivit följden av den i 1947 års jordabalksförslag förordade och i förevarande paragraf upptagna presumtionen.

Vattenkraftföreningen, som anser att den föreslagna regeln går något läng- re än de grundsatser som kommit till uttryck i rättspraxis, hemställer där- emot att regeln utgår ur förslaget. Enligt föreningen kan fall tänkas före- komma, när förslagets generella regel innebär en ändring gentemot gällande rätt, som kan medföra betydande skada för den som annars vore att anse såsom ägare av vattenområdet. Det riktiga synes därför vara _— sägs det — att liksom tidigare överlåta åt rättspraxis att avgöra frågan i varje särskilt fall.

Uttalanden har också gjorts beträffande den i motiven1 berörda frågan om urfjälls rätt till vattenområde vid dess strand. Lagberedningen har liksom gällande rätt — lämnat spörsmålet oreglerat och ansett det kunna överlåtas åt praxis att lösa denna speciella tillämpningsfråga med hänsyn till den allmänna rättsutvecklingen beträffande strandrättens omfattning.

Lantmäteristyrelsen finner att, ehuru något stadgande att vattenområde utanför urfjälls strand skall anses tillhöra urfjällen inte intagits i förslaget, beredningens uttalanden torde komma att påverka rättspraxis i nämnda rikt— ning. Vid bedömningen av detta spörsmål synes emellertid, enligt styrelsen, frågan om rätten till fiske i berörda vatten dessutom vara av intresse. Styrel- sen fortsätter:

Har skifteslag, till vilket urfjäll hör utan att vara därinom beläget, undergått skifte och är därigenom —— såsom oftast är fallet vattenområdet delat med fis— ket samfällt, tillkommer rätten till fisket i vatten tillhörande urfjällen liksom annat fiske detta skifteslag samfällt. Detta förhållande beträffande fisket, som i många fall verkar hindrande för rationaliseringsåtgärder beträffande fastighets- indelningen samt för fiskevården, synes vara av beskaffenhet att kunna få bety- delse även i nu förevarande sammanhang.

Mest påtagliga synas de olägenheter, som äro förenade med samfälld fiskerätt i vatten tillhörande enklaver utom skifteslagets gränser, vara då fråga är om de med urfjäll i flera avseenden närbesläktade ströängarna i Norrland, vilka före-

1 SOU 1947: 38 s. 79 ff.

komma till stort antal och enligt vad styrelsen har sig bekant i icke ringa ut- sträckning ligga vid vatten. Därest till ströäng anses höra vattenområde utanför dess strand kommer fisket i detta vatten i flertalet fall att bliva samfällt. Ehuru ofta ströäng genom olika åtgärder kan överföras till kronan eller annan ägare till fastighet inom vilken den ligger och själva markenklaven därigenom försvin— ner skulle fiskerätten i nu avsedda fall fortsättningsvis samfällt tillhöra det skif- teslag till vilket ströängen hörde. Lantmäteristyrelsen vill i detta sammanhang erinra om den utredning angående fiskeförhållandena i lappmarken, som nyligen uppdragits åt särskild sakkunnig.

Problem likartade dem som nyss nämnts i fråga om ströäng torde jämväl böra uppmärksammas vid utredning angående myrslogar i Dalarna.

Byråchefen Magnusson i lantmäteristyrelsen är skiljaktig från majorite— ten även i denna fråga. Magnusson anser, att lagberedningens rekommem dation i fråga om urfjälls rätt till vattenområde stödes av den alldeles över— vägande delen av de skäl, som synes kunna åberopas i sammanhanget, och menar, att rekommendationen redan kommit att påverka domstolsavgöran— den. Magnusson yttrar vidare:

I styrelsens yttrande har angivits att vid bedömningen av spörsmålet om ur— fjälls rätt till vattenområde utanför dess strand frågan om rätten till fisket inom detta vattenområde synes vara av intresse. Styrelsen har därvid hänvisat till en enligt dess mening vanlig situation efter verkställt laga skifte. Det kan emellertid enligt min mening ifrågasättas om i denna situation fisket i det vattenområde som presumeras tillhöra urfjällen verkligen bör anses vara samfällt för skiftes- laget; skäl av icke ringa styrka synes nämligen tala för att detta fiske i stället bör enskilt tillhöra den som vid skiftet tilldelades urfjällen och indirekt vatten— området därutanför. I vart fall synes den andragna situationen mera vara av in— tresse för frågan huruvida den allmänna presumtionen angående laga skiftets effekt beträffande fiske bör tillämpas i förevarande specialfall än för presum— tionen beträffande urfjälls rätt till vattenområde. Då grunden för styrelsens ut- talande att, därest vattenområde utanför ströäng anses tillhöra denna, fisket inom vattenområdet i flertalet fall torde komma att bli samfällt lär förutsätta samma situation med laga skifte som ovan angivits, anser jag ej behövligt att här när- mare ingå på förhållandena beträffande denna enklavtyp. De åsyftade utredning- arna angående fiskeförhållandena i lappmarken respektive myrslogarna torde näppeligen kunna rubba det rättsläge som bl. a. i avseende å vatten- och fiske- rättigheter må föreligga beträffande skilda slag av ströängar och myrslogar. Ända- målet med dessa utredningar torde sålunda, utom annat, i stället i princip få vara att med utgångspunkt från rättsläget i sagda avseende finna lämpliga former för erforderliga regleringar.

Det kan vidare nämnas, att överlantmätaren i Norrbottens län påtalar vis— sa motsvarande problem beträffande enklaver, som utgöres av naturängar. Överlantmätaren anför:

I Norrbottens kustland finns ett stort antal enklaver, som vid avvittringar och skiften allmänt benämnts urfjällar, ehuru de ej har samma ursprung som de i 1947 års motiv nämnda. De utgöres i allmänhet av naturängar, som byar vid av— vittringarna fick behålla inom områden som utlades för andra byar. Dessa en- klaver ligger ofta vid vatten och finns både inom trakter där vattenredovis— ningen vid avvittringarna är ofullständig och inom sådana där redovisningen är mera fullständig. Man kan beträffande ägorna ifråga ej ange någon enhetlig norm för behandling av vattenfrågan vid avvittringarna och efterföljande skiften. Det synes lämpligast att spörsmålet ej regleras generellt utan att det även i fortsätt- ningen får bedömas med hänsyn till omständigheterna i olika fall.

10 5.

I första stycket ges regler för bestämmande av gräns i vatten, som inte kan fastställas med ledning av 3—5 55. Kommunal-tekniska föreningen an- ser, att det härvid använda uttrycket »strandens tidigare läge» är ett till sin reella innebörd ofta mycket svårtolkat begrepp, som dessutom med hänsyn till den ständigt pågående landhöjningen med en sträng tolkning av begreppet ibland skulle leda till närmast orimliga konsekvenser och fortsätter sedan:

lnskränkningen »i den mån det kan utrönas» ger vidare vitsord åt dokument och märken med en stundom slumpartad anknytning till landhöjningen. Det sy- nes vidare önskvärt, att vissa krav böra upprätthållas i fråga om arten och kva— litén hos det äldre kartmaterial, som skall anses kunna ligga till grund för be- stämning av »strandens tidigare läge». En tänkbar anvisning i detta avseende vore. att sådant kartmaterial finge användas, som upprättats i samband med fastigheternas (eller ev. deras stamfastigheters) tillkomst eller i samband med förrättningar, varigenom fastigheterna blivit till sin omfattning bestämda.

I sista stycket har intagits föreskrift, att vid bestämning av gräns i vatten den jämkning skall företagas, som prövas rättvis och ändamålsenlig med hänsyn till hävden, naturförhållandena och andra omständigheter. Lantmä— teristyrelsen, som, i enlighet med vad den anfört i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 februari 1938, anser behov i många fall föreligga av en regel om jämkning av det resultat som erhålles efter principen om gränsdragning ef- ter närhet till strand, ifrågasätter lämpligheten av den utformning förslaget erhållit. Enligt styrelsen ger förslaget alltför stort utrymme för hänsynsta— gande till även tämligen obetydliga omständigheter av skilda slag, varigenom den stadga, som de i paragrafens första stycke givna bestämmelserna skulle ge åt rättstillämpningen, äventyras.

11 &.

I förevarande paragraf har föreslagits, att ägare av strandfastighet, som genom strandens förskjutning blivit skild från vattnet, skall —— såframt inte det torrlagda områdets ägare därigenom lider men av någon betydelse — få nyttja detta och även njuta strandägares rätt enligt 1 kap. 3 & VL. Förslaget har blivit föremål för i huvudsak kritiska bedömningar. Vad först lantmä- teristyrelsen beträffar, finner den sig inte kunna biträda bestämmelsen. Styrelsen anför:

lantmäteristyrelsen anser syftemålet med förslaget, nämligen att minska olä- genheterna vid strandförskjutningar, vara värt beaktande i förevarande samman— hang. Förslaget innebär med retroaktiv verkan en väsentlig utvidgning av den rätt ägare av strand har enligt 1 kap. 3 % vattenlagen. Den föreslagna rättigheten begränsas endast av det men som den tjänande fastighetens ägare i det enskilda fallet kan åberopa. Förslaget saknar regler angående förändring av den tillska- pade rättigheten, vilken icke kan karakteriseras som servitut utan utgör en på grund av lagföreskrift, i äganderätten ingående befogenhet (ett s. k. legalservi- tut). Rättigheten kan därför icke regleras enligt bestämmelserna i 19 kap. jorda- balksförslaget eller i fastighetsbildningslagstiftningen. Med hänsyn till den stora räckvidd, som det föreslagna institutet skulle få, torde det därför kunna medföra svårbemästrade situationer. Styrelsen, som för sin del finner det mest angeläget

att vårda om tidigare strandägares rätt enligt 1 kap. 3 & vattenlagen, anser benehov av en omarbetning av de i 11 & föreslagna bestämmelserna föreligga.

Även öv'erlantmätaren i Örebro län hyser betänkligheter mot förslaaget. Stadgandet går enligt överlantmätarens uppfattning längre än vad som ennligt allmän uppfattning är skäligt och har en alltför obestämd utformning och innebörd.

Bestämmelsen ger i föreslagen utformning anledning till tveksamhet, sääger kommunal-tekniska föreningen. Risk torde enligt föreningen föreligga, att besvärliga tvister skall uppkomma mellan strandfastighetens ägare och i'äga- ren till den torrlagda marken. Föreningen ifrågasätter, om den förres beerät- tigade intresse att få nyttja den torrlagda marken inte kan anses tillfrf'eds- ställande tillgodosett genom allemansrätten och att han därutöver enedast får >>nj uta strandägares rätt enligt 1 kap. vattenlagen».

Vattenkraftföreningen anser bestämmelsen olämplig och hemställer att den får utgå. Även vattenkraftföreningen påpekar risken för tvister och framhåller vidare bl. a., att regeln skulle leda till besvärliga konsekvennser beträffande sådana vattendrag, som av naturen ofta ändrar sitt lopp; i s:;am- manhanget hänvisas till 2 kap. 37 & VL.

Överlantmätaren iNorrbottens län är mera positiv mot förslaget och an— ser, att det kan godtagas i den föreslagna utformningen, eh—uru det warit önskvärt att rätten att komma fram till vattnet framhävts starkare än *l'ät- ten till nyttjande i andra hänseenden. Överlantmätaren yttrar:

Landhöjningen vid Bottenvikens norra kust uppgår till inemot 1 meter på 100 är och får därför stora verkningar i länet, särskilt som stränderna i allmänheét är långgrunda. De i 11 & föreslagna bestämmelserna får sin största betydelse i det tämligen vanliga fallet att strandvattnet utgör samfällighet. Några typer av så— dana landvinningar är flacka stränder med stora upplandningar, upplandming och avlagring vid älvmynning, skogbevuxen upplandningsmark samt land—vin- ningar vid sportstugeomräden. Såsom anföres i motiven till 1947 års jordabailks- förslag (sid. 82) torde vanligen landvinningar av obetydlig omfattning utan vidlare brukas av den förutvarande strandfastighetens ägare. Man får dock räkna med åtskilliga fall där gemensamt utnyttjande av landvinning vunnit hävd eller elljcst kan ifrågakomma, exempelvis för sjöfågeljakt, användning i samband med miaga- sincring av flottgods eller såsom fritt strandområde vid fritidsbebyggelse.

2 kap. Om tillbehör till fastighet

Uttalanden om bestämmelser i kapitlet har gjorts av bank- och fondin— spektionen, sparbanksinspektionen, bankföreningen, stadshypotekskassan, försäkringsbolagens riksförbund, bostadskreditkassan, advokatsamfundet, vattenkraftföreningen ävensom av fyra handelskammare, nämligen Stock- holms, Östergötlands och Södermanlands, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskammare. Slutligen har statskontoret till behandling uppta— git frågan om Vissa skatterättsliga konsekvenser i anledning av regleringen i kapitlet.

I yttrandena är det nästan uteslutande regleringen i 2 5 av tillbehörskret-

sen till fabriker och andra industribyggnader som framkallat uttalanden. Bestämmelserna i övrigt har med några undantag lämnats utan erinran.

1 &.

Advokatsamfundet diskuterar den passus i paragrafen som angiver, att till fastighet hör »byggnader, stängsel och andra för stadigvarande bruk anbragta anläggningar utanför fastigheten, vilka äro uppförda med stöd av servitut eller samfällighetsrätt». Samfundet anser, att bestämmelsen bör utformas så att den bättre ger uttryck åt vad man enligt motiven avsett, och fortsätter:

Utan tillgång till motiven skulle man nämligen med den föreslagna formule- ringen av 1 & knappast räkna med att kunna med framgång hävda, att med an- läggningar, »vilka äro uppförda med stöd av servitut eller samfällighetsrätt», skulle få jämställas en anläggning, som av ägaren till en fastighet uppförts å an- nans mark före ett servituts tillkomst och alltså vid uppförandet var lös egen— dom men vars bibehållande först efter anläggningens uppförande blivit tryggat genom servitut. Detsamma gäller anläggning, som uppförts av annan person, i vars hand den varit lös egendom, men som från honom överlåtits till ägaren av den härskande fastigheten. Enligt motiven skulle det i båda dessa fall vara »med lagbndets grund överensstämmande» att anse att anläggningen övergått att bli tillbehör till den härskande fastigheten. Enligt styrelsens mening är det icke till- t'redsställande, att man på det föreslagna sättet förlitar sig på att man i en fram- tid vid rättstillämpningen skall med bortseende från lagbudets ordalydelse kom- ma till ett av lagstiftaren avsett resultat genom att åberopa »lagbudets grund». Visserligen händer det icke sällan, att man i rättstillämpningen för att komma till ett materiellt riktigt resultat måste gå utöver ett lagbuds ordalydelse och åberopa grunderna för detsamma, men detta är en nödfallsåtgärd inom rättslivet, vars förekomst man så långt möjligt bör motverka vid lagstiftning. Man bör icke stifta en ny lag, där man medvetet räknar med en så osäker form av rättstillämp- ning.

Det nu avhandlade stadgandet behandlas även av vattenkraftföreningen, som hemställer att undantag från den föreslagna allmänna regeln skall göras för kraftledningar och att, beträffande ledningar utanför fastigheten, hänvisning göres till gällande bestämmelser om registrering av elektriska ledningar. Föreningen motiverar sin inställning sålunda:

Kraftledningar äro i stor omfattning framdragna med stöd av servitut. Den föreslagna bestämmelsen skulle bli tillämplig på många och värdefulla kraftled- ningar och stundom medföra att de blevo tillbehör till fastighet belägen på mycket långt avstånd från ledningen. Som exempel kan nämnas Krångede Aktiebolags 130 kV ledningar omkring Horndal i By socken i Dalarna. Härskande fastighet till servitut för dessa ledningar är Krångede kraftstations fastighet i Ragunda socken i Jämtlands län.

Bestämmelsen synes leda till olämpliga och opraktiska konsekvenser. Det före- faller sökt att anse en kraftledning vara tillbehör till en fastighet som ligger långt därifrån, kanske tiotals mil, kanske i en annan landsända. Särskilt egendomligt blir det när, såsom kan inträffa, vissa delar av ledningen äro framdragna med stöd av servitut och vissa delar med stöd av nyttjanderätt. Ledningen kommer då bitvis att vara tillbehör till den härskande fastigheten och bitvis att vara lös egendom.

Vid en försäljning, exekutiv eller frivillig, av den härskande fastigheten vet 6—630694

man icke utan en mycket ingående undersökning, vilka delar av en ledning som följer med. Uppgifter om den härskande fastigheten lämna härvid icke besked. Härför fordras undersökning av samtliga fastigheter »— vanligen ett mycket stort antal —— över vilka kraftledningen är framdragen.

Det är ovisst, om någon ökning av möjligheterna att belåna den härskande fastigheten skulle uppkomma genom den föreslagna bestämmelsen. Kraftledning— ar som säkerhet ha ett ovisst värde. Om servituten upphöra genom avtal mellan tastigheternas ägare (jmf dock inteckningsförordningen & 31) eller vid exekutiv försäljning av den tjänande fastigheten, skulle den ifrågavarande ledningsdelens ansvar för lånet upphöra.

Det ovan sagda visar, att det icke är befogat att göra kraftledning utanför ifrå- gavarande fastighet till fast egendom endast därför att ledningen framdragits med stöd av servitutsrätt. Härför bör, liksom vid nuvarande lagstiftning, fordras ett registreringsförfarande.

Mot detta torde icke med fog kunna göras gällande, att en jämförelse med de allmänna principerna om anläggningar, tillkomna med stöd av servitut, leder till att även kraftledningar böra bli fast egendom i föreslagen omfattning. Kraftled- ningar ha en helt annan karaktär än anläggningar i närheten av den härskande fastigheten, uppförda med stöd av servitut. Kraftledningar tjäna ett allmänt in- tresse och äro i detta avseende närmast jämförliga med järnvägar eller allmänna vägar. Att servitut begagnas för att säkerställa rätten till ledningarnas framdra— gande och bibehållande beror därpå att andra möjligheter saknas att genom av- tal bereda sakrättsligt skydd för all framtid. Vad som erfordras är en ny form av rättighet, förslagsvis kallad kraftledningsrätt, med liknande innehåll som väg- rätten. Innan frågan om en dylik rättighet är klarlagd, synes det vara olämpligt att i föreslagen omfattning förvandla vissa kraftledningar till fast egendom.

2 5.

Beträffande förslagets reglering av tillbehörskretsen till byggnader, av- sedda till bostäder och affärslokaler, har uttalanden gjorts av sparbanks- inspektionen, stadshypotekskassan och bostadskreditkassan. Alla tre re— missinstanserna och då särskilt kassorna, som utlämnar lån endast mot inteckningssäkerhet i egendom med dylika byggnader, uttalar sin tillfreds- ställelse med beredningens tillhehörsbestämning och anser den närmast innebära en förstärkning av panträttsunderlaget.

Vad därefter angår bestämningen av tillbehörsbegreppet när det gäller fabriker och andra lokaler för industriell eller därmed jämförlig verksam- het, har beredningens förslag framkallat mer eller mindre kritiska utta— landen från samtliga under kapitelrubriken nämnda remissinstanser. Kri- tiken tar fasta på framför allt att maskinbeståndet, som enligt förslaget skall förvandlas till lös egendom, i fortsättningen inte i samma utsträckning som hittills kan utnyttjas för kreditändamål; härmed sammanhänger att förlagsinteekningen enligt gällande rätt inte ans-es ha tillräckligt kredit- värde. Vidare hävdas bl. a., att övergångsbestämmelserna i 16 & PromL inte i tillräcklig grad tillgodoser innehavare av industriobligationer.

Den föreslagna regleringens stora ekonomiska betydelse understryks i många yttranden. Bank- och fondinspektionen uttalar sålunda bl. a.:

Om man beaktar, att i dagens läge industriföretagens fasta maskinbestånd här i landet säkerligen har ett värde som uppgår till miljardbelopp och praktiskt taget i hela sin omfattning utgör säkerhet för fastighetsinteckning, inses utan vidare.

hur omfattande de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna regeln skulle bli. Inspektionen anser uteslutet, att förslaget i denna del skulle kunna genom- föras utan att de ekonomiska konsekvenserna närmare undersökes. I samband därmed bör förlagsinteckningsinstitutet ges en ny utformning, innebärande bl. a. att förlagsinteekning i olikhet med vad f. n. gäller under vissa förutsättningar förenas med verklig panträtt. Utredning om institutet pågår, men oavsett vilka de resultat blir vartill denna utredning kan leda, torde icke kunna ifrågasättas, att en ändring av nu gällande rätt skall ges tillbakaverkande kraft, och eftersom fastighetsinteckningar ligger som säkerhet för många långa industriobligationslån skulle det dröja decennier innan de nya bestämmelserna vunnit tillämpning över hela linjen.

Det som främst vägledde lagstiftaren vid uppställandet av den alltjämt gällande regeln i 1895 års lag var, enligt inspektionen, syftet att bringa det stora värde, som maskiner utgör, under det objekt som fastighetsinteck- ningen har. Härom sägs vidare:

För dylika maskiner vore själva byggnaden ofta att anse blott som en yttre ram. Maskinerna kan då representera det huvudsakliga värde som en industri- fastighet har. Denna viktiga synpunkt förbigås väl icke i motiveringen (1947) men anses väga lätt med tanke på att maskin som är lös egendom kan förlags- intecknas. Likväl göres i detta förslag ett försök att på en omväg tillgodose själva huvudsyftet: att ge dyrbara maskiner vilka anskaffats för industriverksamhet egenskapen av tillbehör till fastigheten. Härmed åsyftas uppslaget att ge »industri- egendom» en särskild karaktär. När det gällde industriföretag skulle dess egen- domsinnehav kunna som »industriegendom» göras till en inskrivningsenhet och för industriegendom skulle en modifikation ske i tillbehörsbegreppet, innebäran— de att industriföretagets förlagsinteekningsbara lösa egendom skulle anses som tillbehör till den fasta egendomen. I föreliggande förslag har denna tanke avvi- sats (förslaget II 5. 68—69). Inspektionen anser att en undersökning bort göras, huruvida icke någon annan framkomlig väg för bibehållandet av den fasta ma- skinparken som objekt för fastighetsinteckning finns.

Försäkringsbolagens riksförbund utvecklar den kritik mot förslaget, som har samband med förlagsinteekningens ringa kreditvärde, på följande sätt:

En ofrånkomlig förutsättning för att de nya reglerna skall kunna accepteras är att förlagsinteckningsinstitutet dessförinnan utbygges och effektiviseras. Det kan exempelvis _ med förslaget som bakgrund —— icke längre anses tillfreds- ställande att förlagsinteekningen är konstruerad enbart som en förmånsrätt i kon- kurs. Förlagsinteckningen bör enligt riksförbundets mening i stället utbyggas att bli en panträtt. Om förlagsinteckningsinstitutet på angivet sätt förstärkes, bör detta föranleda en ändring av de i 274 5 lagen om försäkringsrörelse intagna be- stämmelserna om livförsäkringsbolagens kapitalplaceringar. Livförsäkringsbola- gens möjligheter att tillfredsställa näringslivets kapitalbehov skulle ju nämligen starkt beskäras, om området för fastighetsinteckningar begränsades utan att and- ra godtagbara säkerheter —— förbättrade förlagsinteekningar — finge träda I stället. En revision av förlagsinteekningsinstitutet synes vidare böra medföra att även förlagsinteekningshavare skall få åtnjuta den rätt som tillkommer annan in- teckningshavare enligt lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur er— sättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Såsom exempel på hur kritiken utvecklas beträffande de föreslagna över- gångsbestämmelserna i 16 å PromL kan följande uttalande av sparbanks- inspektionen återges:

Vad sedan de föreslagna övergångsbestämmelserna i 16 % promulgationslagen beträffar, vill sparbanksinspektionen erinra om, att inteckningar i stora indu- strianläggningar äro vanligt förekommande säkerheter för utelöpande industri- obligationer. Med hänsyn till obligationsinnehavarna synes det enligt inspek- tionens mening knappast vara lämpligt vare sig att uppsäga lånet i förtid eller att under dess löptid låta säkerheten försämras genom ikraftträdandet av den nya tillbehörsbestämningen. Då sådana obligationer bruka ha en löptid på upp till 25 i vissa fall 30 år, ifrågasätter sparbanksinspektionen om icke övergångstiden en- ligt nämnda lagrum borde få en motsvarande längd.

Bankföreningen uppehåller sig vid lämpligheten i och för sig av den föreslagna gränsdragningen mellan fast och lös egendom beträffande in- dustritillbehör. Det medgives, att gränsen enligt förslaget blir klarare än den nuvarande, genom den tekniska utvecklingen föråldrade gränsen, men bankföreningen ifrågasätter, om inte även de nya stadgandena i åtskilliga fall kan komma att ge upphov till svåra gränsdragningsproblem och fort- sätter:

Utrustning av sådant slag att dess användning normalt ej är begränsad till viss industri, t. ex. ett fläktmaskineri, kan i det särskilda fallet ha dimensionerats och i övrigt utformats direkt för att passa för den speciella verksamhet som be- drivits i byggnaden fram till det ögonblick då försäljning av denna för annat ändamål blir aktuell. Frågan huruvida fläktmaskineriet skall omfattas av för- säljningen eller betraktas som lös egendom synes då kunna bli mycket svårbe- dömd. Avsevärda tolkningssvårigheter uppstår också i sådana fall, då ett hus blott utgör ett »skal» kring en stor maskin- eller cisternanläggning. Möjligt är att anläggningen då ej skall betraktas såsom något, varmed huset »blivit försett» men att den i stället skall anses vara sådan »annan byggnad» som omförmäles i 1 % i kapitlet. Huruvida så är fallet eller om anläggningen skall hänföras till lös egendom framgår icke av lagberedningens motiv.

Även i andra yttranden är man inne på liknande tillämpningsproblem. Försäkringsbolagens riksförbund finner sålunda att fall kan uppkomma, där lagtexten inte ger tillräcklig ledning, och anser därför ett förtydligande — åtminstone i form av motivuttalande —— påkallat. Riksförbundet nämner såsom exempel, att lagtexten snarast innebär att turbiner och annat maski- neri i ett kraftverk inte skall utgöra tillbehör till fastigheten, eftersom detta maskineris användning »är begränsad till viss industri eller verksamhets- gren». Förbundet förmodar, att detta inte kan vara lagberedningens avsikt. Vattenkraftföreningen påtalar frågans stora betydelse för kraftverkens del. Föreningen uppgiver, att i ett medelstort kraftverk med egen dammbygg- nad Värdet av de fasta maskinerna kan uppgå till cirka 40 % av kraftver- kets värde.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare nämner, såsom exem- pel på fall där maskinen är det primära och byggnaden det sekundära, in- dustribyggnader som inrymmer moderna maskiner för tillverkning av pap- per och papp och vidare de anläggningar, som är under uppförande för Oxelösunds järnverk. Handelskammaren fortsätter därefter:

Handelskammaren är icke övertygad om att den väsentliga inskränkning be- redningen föreslår i tillbehörsbegreppet är en lämplig lösning. Man splittrar i alltför hög grad upp tillgångarna i fasta och lösa utan att därvid hänsyn tages

till den naturliga ekonomiska samhörigheten. Denna inställning synes inte rik- tigt stå i samklang med de möjligheter att av flera fastigheter på ekonomiska grunder bilda en enhet, som samtidigt föreslås. Kammaren skulle hellre se en utvidgning än en inskränkning av tillbehörsbegreppet. Det väsentliga bör vara liksom beträffande nycklar, dörrar och fönster etc. _ huruvida maskinen eller utrustningen anskaffats för stadigvarande bruk i byggnaden. 4 &.

Advokatsamfundet har inte något att invända mot avfattningen av denna paragraf men föreslår att i motiven uttalas, att bestämmelsen är tillämplig även i det fall, att byggnad eller annat föremål, som avses i 1 eller 2 5, till— föres fastigheten av någon som jämte annan är ägare av densamma. Enligt samfundet kan denne visserligen betecknas som ägare av fastigheten, men avsikten måste vara sägs det _ att äganderättsförhållandena beträf- fande fastigheten och föremålet skall vara identiska för att föremålet skall bliva tillbehör till fastigheten.

Enligt bank- och fondinspektionen borde bestämmelsen i 7 & följa ome— delbart efter bestämmelsen i 4 5. Inspektionen uttalar, att enligt 4 & elimi- nerar tredje mans äganderätt tillbehörsegenskapen och enligt 7 & elimine- rar tillbehörsegenskapen hans äganderätt; det anses böra markeras tydli— gare, att 7 & innefattar ett undantag från 4 &.

Såsom inledningsvis nämnts har statskontoret till behandling upptagit frågan om vissa skatterättsliga konsekvenser av regleringen i tillbehörs- kapitlet. Ämbetsverket uttalar, att det civilrättsliga fastighetsbegreppet i stort ligger till grund för motsvarande fastighetsbegrepp i kommunalskatte- lagen och att därför de av beredningen föreslagna nyheterna måste få skat- terättsliga konsekvenser. Det är särskilt i två avseenden — säger statskon- toret —— som dessa konsekvenser bör uppmärksammas, nämligen när det gäller dels behandlingen av anläggningar, som med stöd av servitutsavtal uppförts å annan mark än den som tillkommer anläggningens ägare, och dels begränsningen av tillbehörskretsen i vad avser fabriksbyggnad. Stats— kontoret fortsätter:

Vad frågan om servitutsanläggningar angår är den av särskild betydelse i vad avser kraftledningar. F. 11. saknas uttrycklig bestämmelse beträffande frågan huru- vida kraftledningar och andra anläggningar, som med stöd av servitut uppförts å annan fastighet, civilrättsligt äro att betrakta såsom tillbehör till den härskande fastigheten. Nämnda förhållande har vållat tveksamhet när det gäller huruvida ifrågavarande anläggningar böra bli föremål för fastighetstaxering eller ej. Så är f. n. icke fallet, ehuru det ifrågasatts om icke redan gällande rätt kräver dylik taxering.

Efter att ha återgivit vissa av beredningens motivuttalanden yttrar stats- kontoret, att förslaget framtvingar ett bestämt ställningstagande i skattefrå- gan, därvid ingående undersökningar rörande verkningarna av en skatte- utvidgning synes nödvändiga; det framhålles även att, om beskattning an- ses böra komma i fråga, speciella överväganden tarvas rörande konsekven- serna i avseende å reglerna om beskattningsort.

Beträffande fabrikstillbehören _— fasta maskiner —— sägs det i statskon- torets yttrande bl. a.:

I vad gäller fasta maskiner har skatterätten hittills följt civilrätten. Om man även i fortsättningen anser det principiellt riktigt att låta fastighetsbegreppet få ett i huvudsak enahanda innehåll i civilrätt och skatterätt vill det synas som om —— därest civilrätten utmönstrar huvudparten av de föremål, som f. n. anses så- som fasta maskiner _ skatterätten bör gå samma väg. Lösningen av spörsmålet torde dock självfallet vad skattelagstiftningen beträffar icke kunna ske utan hän— synstagande till synpunkter av ekonomisk natur. Det måste sålunda beaktas, att det kommunala skatteunderlaget i viss, säkerligen ej oväsentlig utsträckning är baserat på värdet av fasta maskiner.

Oaktat regering och riksdag synes vara överens om att den särskilda fastig— hetsbeskattningen (= den kommunala garantibeskattningen av fastigheter) full— ständigt skall avvecklas, torde den komma att bestå ännu under avsevärd tid (jfr 1957 års fastighetsskattesakkunnigas bet. Fastighetsbeskattningen, SOU 1960:4). I händelse nya JB genomföres med stadgandena i 2 kap. oförändrade torde där- för de av lagberedningen föreslagna ändringarna i det civilrättsliga fastighetsbe- greppet nödvändiggöra skatterättsliga utredningar och överväganden.

3 kap. Om rättsförhållanden mellan grannar

Regleringen i detta kapitel har i större eller mindre utsträckning berörts av följande remissinstanser, nämligen lantmäteristyrelsen, statskontoret, sparbanksinspektionen, bankföreningen, stadshypotekskassan, bostadskre- ditkassan, advokatsamfundet, kommunal-tekniska föreningen ävensom av överlantmätaren i Örebro län.

Allmänna uttalanden om bestämmelserna i kapitlet förekommer inte i ytt- randena; det är detaljregleringen i vissa paragrafer, som blivit föremål för bedömningar. Dock har kommunal-tekniska föreningen ifrågasatt, om inte även andra för rättsförhållanden mellan grannar väsentliga spörsmål än de i kapitlet upptagna borde regleras. Föreningen angiver såsom exempel härpå frågan om hägnader och hägnadsskyldighet beträffande områden och fastig- heter, för vilka lagen om ägofred inte är tillämplig. Ett annat område, som alltmer fått aktualitet, är enligt föreningen frågan om förutsättningar och villkor för att vid nybyggnad, underhåll eller reparationer få nyttja annan fastighet för t. ex. erforderliga grävnings- och grundförstärkningsarbeten, anbringande av byggnadsställningar, gjutformar e. dyl. Föreningen för slut- ligen fram ett ofta uttalat önskemål om utförligare bestämmelser beträf- fande frågan under vilka förhållanden och förutsättningar åtgärder må vid- tagas, som hindrar eller förändrar vattens naturliga avrinning inom om- råden, för vilka fastställd detaljplan enligt byggnadslagen föreligger.

1 &. Förevarande stadgande har berörts enbart av advokatsamfundet, som ut— förligt uppehåller sig vid frågan om innebörden av begreppet »granne». Samfundet konstaterar, att frågan har två sidor, som båda berör den s. k.

saklegitimationen. Det gäller alltså att avgöra, å ena sidan, vem som har an- svaret i ett grannelagsförhållande, mot vem således anspråk på grund av immission skall kunna riktas, samt, å andra sidan, vem som är behörig att rikta anspråk på grund av immission. Samfundet kritiserar förslaget och yttrar, att jordabalken och dess motiv bör vara så avfattade, att full klarhet i saklegitimationsfrågan vinnes. I anledning av viss ändring i förslaget i jäm- förelse med vad som föreslogs år 1947 sägs det vidare:

Det räcker icke med att man undanröjt den missuppfattningen, att »talan om immission städse skall föras av eller riktas mot fastighetsägaren». Man bör också kunna få bestämt besked om huruvida en talan om immission städse får föras av och städse får riktas mot fastighetsägaren. Detta besked ger icke jordabalken och dess motiv. Å sid. 127 i 1947 års förslag uttalades, »att fastigheternas ägare alltid vore behöriga att kära och svara» och att det syntes beredningen uppenbart, »att ägaren av den fastighet, som utsättes för immission, alltid skall vara berättigad att påtala immissionen». Styrelsen ifrågasätter, om dessa uttalanden kan vara generellt riktiga. Sedan man bestämt kretsen av dels dem, mot vilka över huvud talan kan föras, dels ock dem, som över huvud kan föra talan, måste man be- stämma vad som skall gälla beträffande rätt att föra talan i det enskilda fallet.

Då det gäller skadestånd måste talan kunna föras mot den av fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren, som vållat skadan. Man kan givetvis överväga, om man icke skall ålägga fastighetsägaren ett strikt ansvar för nyttjanderättshava- rens skadevållande. I många fall skulle ett strikt ansvar kunna anses motiverat. I andra fall åter skulle ett sådant ansvar icke vara rimligt. Som exempel kan nämnas, att någon genom testamente tillagts äganderätten till en fastighet, medan nyttjande- och förvaltningsrätten helt och oinskränkt tillkommer någon annan. Att i sådant fall lägga ett ansvar på fastighetsägaren skulle vara obilligt.

Mot bakgrunden av det anförda uttalar samfundet, att ansvar för skade- görelse bör kunna utkrävas endast av den som vid nyttjandet av en fastighet orsakat skada, för vilken ersättning skall utgå. Beträffande vem som i det enskilda fallet bör vara berättigad att utkräva skadestånd anses böra gälla, att den, som i lagens mening är att betrakta som granne och som lidit skada, skall vara berättigad att föra talan. Enligt samfundet finnes det inte anled— ning att låta fastighetsägare föra talan i denna sin egenskap, om han själv inte lidit någon skada.

3 5.

I sitt yttrande har statskontoret uppehållit sig vid frågan i vilken utsträck- ning det av beredningen tänkta koncessionsförfarandet kan komma att för- anleda kostnader för statsverket. Ämbetsverket har emellertid funnit att, då lagberedningen förutsatt att den slutliga utformningen av koncessionsförfa- randet skall göras till föremål för särskild utredning, beräkningar rörande i sammanhanget uppkommande kostnader ter sig tämligen meningslösa. Där- till kommer _— fortsätter statskontoret —— att beredningen tänkt sig, att kostnaderna för koncessionsförfarandet, bl. a. genom stämpelavgifter, skall uttagas av sökandena. Under sådana förhållanden anser statskontoret det än mindre föreligga anledning att verkställa nämnda beräkningar.

5 5.

Advokatsamfundet konstaterar, att förslaget och dess motiv inte ger svar på frågan, hur man vid överskridande av toleranspunkten för immission skall uppskatta den skada, för vilken ersättning skall lämnas. Enligt sam— fundet bör ersättning endast utgå för den del av skadan, som kan anses be— löpa på överskottet över toleranspunkten, och således inte för all av immis- sionen uppkommen skada.

Ett annat spörsmål är enligt advokatsamfundet normerna för bestämman- de av ersättning för personligt men. Skall _ frågar samfundet — den skada, som varje ersättningsberättigad visar sig ha lidit, ersättas oberoende av vederbörandes individuella känslighet gentemot den ifrågavarande immis- sionen? Eller skall ersättningen beräknas efter något slags abstrakt mått— stock, grundad på en antagen normal känslighet? Samfundet uttalar, att ersättningen rimligen bör beräknas efter vissa allmänna normer och att det- ta bör angivas i motiven.

I andra stycket sista punkten har stadgats att, om ersättning bestämts till visst årligt belopp, detta må jämkas efter vad som finnes skäligt, när väsent- ligen ändrade förhållanden påkallar det. Advokatsamfundet har trott sig kunna utläsa av motiven, att med väsentligen ändrade förhållanden avses att de störningar, som föreligger, är av större eller mindre omfattning än dem, som beräknades vid beloppets fastställande. Samfundet finner emeller— tid, att man även har att ta hänsyn till att en fastställd ersättning kan kom— ma att inte alls motsvara den faktiska skadan på den grund att penningvär- det faller. Samfundet föreslår därför en omformulering enligt följande:

»Då ersättningen bestämts till visst årligt belopp må detta efter vad som finnes skäligt jämkas när ersättningen befinnes i väsentlig mån ej längre motsvara den skada, varför ersättningen utgår.»

Advokatsamfundet har i anslutning till förevarande paragraf upptagit yt- terligare ett problem, nämligen frågan vilken rättsverkan en dom å ersätt- ning har gentemot en framtida ägare av den fastighet, å vilken skadan sker. Blir således den nye ägaren under alla förhållanden bunden av domen? Sam— fundet anser, att föreskrift bör ges därom, att anteckning om dom skall ske i grundbok och att domen därefter skall vara bindande för ny ägare till fastigheten.

6 5.

Frågan om skyldigheten i förevarande paragraf att hos länsstyrelse ned- sätta utdömt belopp diskuteras av advokatsamfundet. Det synes enligt sam— fundet vara så, att det överlämnats till den ersättningsskyldige att avgöra, huruvida nedsättning skall ske eller inte. En felbedömning kan därvid medföra, att den ersättningsskyldige får svara för den förlust som, i följd av att beloppet utbetalats till grannen, kan tillskyndas innehavare av fordran i fastigheten. Samfundet anser, att det bör föreskrivas att domstolen, som dömer ut beloppet, i domen skall förordna om nedsättning där sådan bör äga rum. Endast om den ersättningsskyldige bryter mot dylikt förordnande,

hör det kunna bli fråga om skyldighet att ersätta sådan förlust, varom talas i paragrafens andra stycke.

Bankföreningen uttalar i förevarande fråga samma åsikt som advokatsam— fundet och tillägger att, om stadgande ges därom att domstolen skall avgöra frågan om nedsättningsskyldigheten, erhålles överensstämmelse med vad som redan gäller enligt 48 5 expropriationslagen och 9 5 lagen om ersätt- ning för mistad fiskerätt.

8—10 55.

I några remissyttranden beröres det förhållandet, att nedsättningsskyldig- het hos länsstyrelse inte föreslås beträffande sådan skadeersättning, som i vissa fall skall utgå vid grävning. Uttalanden göres av sparbanksinspektio- nen, stadshypotekskassan och bostadskreditkassan, vilka samtliga efterly- ser bestämmelser om nedsättningsskyldighet. Kassorna konstaterar, att före— skrifter om nedsättningsskyldighet givits för vissa andra fall i 5 och 11 55 och fortsätter sedan:

Anledningen till skiljaktigheten torde vara att söka i det förhållandet, att 5 och 11 && reglera ersättningsskyldighet vid bestående intrång under det att 8—10 %% reglera ersättning för sådan skada, som normalt blir avhjälpt inom rela— tivt kort tid. Även sistnämnda skada kan emellertid för panthavare få allvarliga konsekvenser. Inom orter med svåra grundförhållanden uppstå ofta betydande skador på byggnader vid schaktning å grannfastighet. Det har förekommit, att stora delar av byggnader störtat ned i en schaktgrop. I flertalet dylika fall torde skadeståndsskyldighet åvila den nybyggande. Men om ägaren till den skadade fastigheten befinner sig på obestånd eller eljest har ekonomiska svårigheter är det ingalunda säkert, att erhållet skadestånd användes för avhjälpande av den uppkomna skadan. Det är inte ens säkert, att den raserade byggnaden får byggas upp igen. Den kan nämligen strida mot en efter byggnadens ursprungliga uppfö- rande ändrad stadsplan. Det synes rimligt, att även för dylika fall bestämmelser meddelas till skydd för panthavares berättigade intressen att erhålla del av ska- deståndsersättning.

11 5.

I några remissvar diskuteras frågan huruvida rätten enligt 39 5 BL att påkalla inlösen av intagen mark bör bibehållas. Lantmäteristyrelsen förkla— rar sig härvidlag dela den uppfattning, som kommit till synes i jordabalks- förslaget, att den nuvarande befogenheten att påkalla inlösen inte bör ut- göra ett självständigt institut utan inordnas i fastighetsbildningslagstift— ningen. Styrelsen förklarar vidare, att den har sig bekant att spörsmålet be- aktas av 1954 års fastighetsbildningskommitté samt att härigenom torde sörjas för att frågor av detta slag inte erhåller sådan lösning, som leder till olämpliga resultat från fastighetsindelnings— och plansynpunkt.

Kommunal-tekniska föreningen och överlantmätaren i Örebro län är emellertid kritiska och anser, att bärande skäl inte förebragts för att upp- häva regeln om rätt att påkalla inlösen. Föreningen anför i ämnet:

Bestämmelsen torde i huvudsak vara tillämplig på redan inträffade förhållan- den, enär den besiktnings- och kontrollverksamhet, som nu utövas av byggnads- nämnderna i regel torde utesluta sådana »olyckshändelser i arbetet», som avses i 39 & byggnadslagen. Frågor om inlösen av sådana _ i regel smärre områden,

som intagits av granne, torde väl i regel mest bli aktuella i samband med de nu- mera allt vanligare saneringsföretagen och därvid nästan uteslutande, när det är fråga om punktsaneringar. Om då ett tvångsförfarande i fråga om möjligheten att påfordra inlösen av intagen mark icke föreligger, kan avsaknaden av en dylik möjlighet _ om en av saneringen berörd äldre byggnad uppförts så att den skju- ter över tomtgräns — skapa besvärliga byggnadstekniska komplikationer eller olägenheter i framtiden på grund av att den aktuella nybyggnaden icke kan upp- föras i anslutning till sin »rätta» tomtgräns.

Advokatsamfundet ifrågasätter, om det inte bör föreskrivas att, när dom å ersättning enligt paragrafens andra stycke meddelats, anteckning skall ske i grundboken för båda fastigheterna och att, sedan anteckning skett, domen skall vara bindande för båda fastigheternas blivande ägare. Enligt samfun- det kan man även överväga att göra godvilliga överenskommelser bindande för fastigheternas blivande ägare genom att föreskriva att anteckning i grundbok skall ske på begäran av någon av de fastighetsägare, som träffat överenskommelsen.

Paragrafens andra stycke innehåller inte någon bestämmelse om att jämk- ning skall kunna ske av ersättning, som fastställts till visst årligt belopp. Advokatsamfundet anser, att en sådan jämkningsmöjlighet bör föreligga, och föreslår att en bestämmelse, motsvarande den i kapitlets 5 5 andra stycke, införes i 11 5.

4 kap. Om köp, byte och gåva

Flertalet remissinstanser har intresserat sig för detta kapitel. Intresset har emellertid koncentrerats på de nio första paragraferna; övriga paragra— fer i kapitlet har inte framkallat några uttalanden.

Det är således bestämmelserna om köpets form (1—3 55) och om villkor- liga köp (4—9 55), som blivit föremål för bedömningar. Särskilt är det skärpningarna av formkraven vid fastighetsöverlåtelser, som berörts i ytt- randena. Lagberedningens åsikt att sådana skärpningar är nödvändiga, om lagfarten skall få den rättsverkan att godtrosförvärv kan ske på grundval av fastighetsbokens uppgifter, har i allmänhet godtagits. Bankföreningen framhåller sålunda, att införandet av regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning ter sig synnerligen angeläget, och föreningen anser sig därför i stort sett böra lämna de nya formkraven utan erinran. På ett par punkter är dock förslaget föremål för kritik, nämligen när det gäller kravet på kö- pares och Säljares samtidiga underskrivande av köpehandlingen samt också beträffande införandet av köpevittnesinstitutet. Utbredda önskemål före- ligger vidare om en utvidgning av kretsen av köpevittnen, därest systemet med sådana vittnen genomföres.

1 5. Av de instanser — sammanlagt endast nio — som yttrat sig om kravet på Säljares och köpares samtidiga underskrivande av köpehandlingen är det endast magistraten i Malmö, som är positiv. Magistraten anmärker emel—

lertid beträffande avfattningen, att det av lagtexten otvetydigt bör framgå, att vittnenas närvaro är nödvändig vare sig kontrahenterna samtidigt un— derskriver köpehandlingen eller de vidkännes sin underskrift därå. Orden »i närvaro av två vittnen» anses därför böra inskjutas framför dessa båda alternativ. Det ena vittnets karaktär av laga köpevittne kan sägs det —— angivas i en särskild sats.

Mer eller mindre negativa gentemot kravet på parternas samtidiga un- derskrivande är bankföreningen, försäkringsbolagens riksförbund, advo- katsamfundet, vattenkraftföreningen, Stockholms handelskammare, Öster- götlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt överlantmätaren i Örebro län.

De skäl, som åberopas mot samtidighetskravet, är i nästan samtliga ytt- randen desamma. Advokatsamfundet yttrar sålunda, att det i praktiken ofta förekommer att, då köpare och säljare är bosatta på olika orter, köpehand- lingen undertecknas vid olika tillfällen; några nackdelar härav anses inte ha uppkommit. Visserligen —— säger samfundet —— kan parterna företrädas av fullmäktige men med hänsyn till den vikt parter i allmänhet tillmäter en fastighetsaffär, är det vanligast att de själva vill granska och underteckna

köpehandlingen. Vattenkraftföreningen lämnar en utförlig motivering till sin inställning:

Kraftt'öretagen företa i stor utsträckning köp av fast egendom. För att samla vattenkraften i ett strömfall fordras det vanligen att många köpeavtal träffas. Mark för kraftverk skaffas även genom köpeavtal. Vid dämning för kraftverk eller sjöregleringar träffas i stor utsträckning köpeavtal beträffande fastigheter som skadas. Förvaltningarna för kraftverk och regleringsföretag äro centralt be- lägna, och de fastigheter som köpas ligga vanligen långt bort från dessa orter. Sålunda har t. ex. Sydsvenska Kraftaktiebolaget sitt säte och huvudkontor i Malmö och driver kraftverksrörelse både i södra Sverige och i Norrland.

Kravet på samtidig närvaro av säljare och köpare kan för kraftföretagen med- föra betydande olägenheter. Numera tillgå köpen vanligen så, att efter muntliga eller skriftliga förhandlingar, varvid säljaren mestadels anlitar sakkunnigt om- bud, utväxlas köpehandlingarna i brev. Undertecknandet sker sålunda av sälja- ren och av köparens firmatecknare utan att de äro samtidigt närvarande. Härige— nom sparas tid och långa resor. Skulle det i stället fordras, att säljaren och köpa- rens firmatecknare samtidigt skulle skriva under köpehandlingen, bleve detta be- tungande och dyrare. Häremot kan invändas, att part kan inställa sig genom be- fullmäktigat ombud. Även detta medför emellertid resor och tidsförlust. Dele- gerande av firmateckningsrätt är ej heller önskvärt, och den befullmäktigade kan tvingas att fatta beslut, innan han har möjlighet att inhämta huvudmannens åsikt.

Som skäl för kravet på samtidig närvaro av säljare och köpare har Lagbered- ningen i 1947 års förslag åberopat tryggheten i fastighetsomsättningen. Erfaren- heten visar emellertid att tvister om ett avtals innehåll icke förebyggas därav att det samtidigt undertecknas av de avtalsslutande parterna.

Lagberedningens förslag att ett av vittnena skall vara ett s. k. laga köpe- vittne har blivit föremål för bedömningar av sammanlagt fjorton instanser, av vilka statskontoret uttalat sig bara om de kostnader det föreslagna syste— met kan antagas medföra (se vidare under 3 5). Förslaget har tillstyrkts av

bostadsstyrelsen, häradshövdingeföreningen, fastighetsmäklarnas riksför- bund och magistraten i Malmö, medan det avstyrkts av bankföreningen, Sparbankernas bank, Jordbrukets bank, jordbrukskasseförbundet, lands— hypoteksombudsmansföreningen, försäkringsbolagens riksförbund, advokat- samfundet, kommunal-tekniska föreningen samt vattenkraftföreningen.

De remissorgan, vilka intagit en positiv inställning till köpevittnesinsti- tutet, har inte mera ingående utvecklat sina skäl härför. Häradshövdinge- föreningen har sålunda inskränkt sig till att framhålla, att bestämmelserna om laga köpevittnen är ägnade att medverka till en sanering av fastighets— marknaden.

De avstyrkande remissinstanserna underkänner beredningens skäl för systemet med laga köpevittnen. Beträffande förhållandena på fastighets— marknaden uttalar exempelvis Sparbankernas bank, att missförhållanden inte torde förekomma i sådan omfattning, att det kan vara motiverat att ett av vittnena vid fastighetsöverlåtelser skall besitta särskilda kvalifikationer.

Bankföreningen, Iandshypoteksombudsmansföreningen och advokatsam- fundet har argumenterat ganska utförligt mot förslaget.

Bankföreningen finner beredningens motivering till förslaget kortfattad och sammanfattar den sålunda, att genom köpevittnesinstitutet skall ska- pas ordning och trygghet vid slutande av köpeavtal och skall vidare över— vakningen av lagfartsskyldighetens fullgörande effektiviseras. Föreningen fortsätter:

Enligt bankföreningens mening bör det vara uteslutet att belasta allmänheten med den betydande ökning av besvär och kostnader vid fastighetsköp, som anli- tandet av laga köpevittne måste medföra, enbart för att säkerställa lagfartsplik- tens fullgörande. Detta önskemål bör inom rimliga gränser kunna tillgodoses ge- nom åtgärder av annan art. Bankföreningen vill erinra att förslag till vissa så— dana åtgärder nyligen framlagts i ett av särskild utredningsman avgivet betän- kande angående stämpel- och expeditionsavgifter (SOU 1961: 37).

Huruvida och i vad mån medverkan av laga köpevittne skulle kunna åstadkom- ma större ordning och trygghet vid slutande av köpeavtal kan icke bedömas på grundval av jordabalksförslaget. I fråga om laga köpevittnes åligganden lämnas nämligen inte andra preciserade upplysningar än att han skall bevittna parternas namn samt lämna inskrivningsdomaren meddelande om de köp med vilka han tagit befattning. I övrigt hänvisas till bestämmelser som framdeles skall utfärdas i administrativ ordning, men någon antydan göres icke om vad lagberedningen tänkt sig att dessa bestämmelser skall innehålla.

Den enda väg varpå systemet med laga köpevittnen skulle kunna tänkas skapa större säkerhet i fastighetsomsättningen skulle väl vara att vittnet ålades att granska att köpehandlingen ej vore behäftad med brister som kunde äventyra köpets giltighet. Eftersom lagberedningen förutsätter att en noggrann kontroll i detta hänseende ändock alltid skall utövas av inskrivningsdomaren måste emel— lertid en förhandsgranskning av annat offentligt organ te sig skäligen onödig. Wlan kan uppenbarligen icke påräkna att laga köpevittne skall ha större förut- sattningar än inskrivningsdomaren att upptäcka eventuella fel eller oklarheter.

I detta sammanhang må också anmärkas, att lagberedningen icke förebragt någon utredning om att hittills vid fastighetsköp förekommit brister i köpehand— l1ngarna i sådan utsträckning och av sådan beskaffenhet att det givit upphov till några allvarliga problem. Ej heller bankernas erfarenhet ger belägg för att olä-

genhetcr av någon betydenhet uppkommit genom att köpehandlingar varit oklara eller eljest bristfälliga.

Landshypoteksombudsmansföreningen bestrider, att det numera förelig- ger allvarliga missförhållanden på fastighetsmarknaden, och utvecklar sin uppfattning på följande sätt:

I fråga om de påstådda missförhållandena inom fastighetsmarknaden vill för- eningen ifrågasätta om det i vår tid verkligen föreligger missförhållanden av den art, som under gångna skeden med rätta påtalats och som numera ej skulle kunna bcmästras genom gällande lagstiftning av annat slag, föranledd av behovet av fas- tare regler för fastighetsbildning och jordredovisning samt av kravet på klara riktlinjer för modern jord- och bostadspolitik. Nämnas bör i detta sammanhang endast för jordbruksfastigheternas del jordförvärvslagen och för stadsfastigheter- nas det må särskilt framhållas hyresregleringen och de på detta område särskilt invecklade kreditförhållandena. Överhuvud torde den nutida utvecklingen av ka— pitalmarknaden och enskildas kapitalresurser utgöra en faktor ägnad att avsevärt eliminera farhågorna för spekulation och jobberi med fast egendom. Det före- faller föreningen mot denna bakgrund vara en överloppsgärning att kräva ytter- ligare offentlig medverkan vid fastighetsköp i syfte att främja ordning och reda på marknaden. Det förefaller vidare tveksamt om ett system med laga köpe- vittne kan tänkas innebära något mera verksamt medel i detta sammanhang. Be— klagligtvis ger betänkandet icke något närmare besked om vilka uppgifter, som skulle åligga ett laga köpevittne. Man torde dock ha anledning utgå ifrån att vid fastighetsköp kontrahenternas avtalsfrihet inom gällande gränser skall bestå och att ett köpevittne rimligtvis icke skulle få någon befogenhet att påverka sådana förhållanden som köpeskillingens storlek och liknande. Uppfyller köpehandlingen de formella kraven och kan konstateras att kontraktets innehåll är sakligt riktigt i fråga om fastighetsbeteckningar, intecknade rättigheter o. dyl. lär ett laga köpevittne rimligtvis icke få möjlighet att vägra bevittning. Något mera verksamt remedium mot de förmenta missförhållandena på fastighetsmarknaden kan under sådana förhållanden tillskapandet av institutet laga köpevittne ej beräknas med- föra.

Advokatsamfundet erinrar om, att samfundet på sin tid uttalade den upp— fattningen, att köp av fast egendom bör byggas på principen om medver- kan av något statens organ såsom ett konstitutivt moment bland förutsätt- ningarna för giltigt fastighetsköp. Enligt samfundet har emellertid, sedan det- ta uttalande gjordes, förhållandena väsentligt förändrats:

Fastigheter intager icke längre ett så dominerande inslag i samhällets ekonomi som tidigare. Den ökade bebyggelsen och omsättningen av bland annat villor och småstugor har gjort folk i allmänhet mera förtrogna med fastighetsförhållan— dena och med köp och försäljning av fast egendom. De ekonomiska problem, som står på spel vid ett avtal kan ofta vara mer omfattande och mer svårlösta, när det gäller försäljning av t. ex. en affärsrörelse än när det gäller försäljning av en tomt eller mindre byggnad. Man kan fråga sig, varför i det ena, mycket enkla fallet skulle fordras medverkan av laga köpevittne, medan så icke skulle vara fallet beträffande en annan, väsentligt viktigare och ekonomiskt mer betydande affär, som gäller lösegendom. Man får också komma ihåg, att tillgången på advo- kater, som kan medverka vid upprättande av köpeavtal, nu är betydligt större än tidigare, och att det också är en synnerligen vanlig företeelse att advokater anlitas såsom biträde vid köpeförhandlingar. I det stora hela är alltså läget på fastighetsmarknaden ett helt annat nu än för 50 år sedan. Om fastigheter tidigare

varit en grundval för statshushållningen kan man i dagens läge icke påstå, att så är fallet. Såsom kreditunderlag spelar givetvis fastigheter alltjämt en domi- nerande roll, men man får därför icke blunda för annat kreditunderlag, som med åren ökat, såsom förlagsinteekningar av olika typer, aktier, borgen och dylikt. Vad som kvarstår med oförminskad styrka av de argument, som åberopats för laga köpevittnens medverkan, är, att fastighetsboken skall erhålla vitsord.

Lagberedningen har uttalat,1 att det inte är förenligt med grunderna för regeln om laga köpevittne att godkänna de metoder för annullering av köpe— avtal, som hittills praktiserats. Enligt beredningen bör avtal därför kunna bringas att återgå endast i den ordning som föreskrivits för dess slutande. Bankföreningen och advokatsamfundet finner, att _ om systemet med laga köpevittne genomföres —— nämnda regel bör komma till uttryck i lagtexten.

2 5.

Då fast egendom säljes genom statlig myndighet behöver köpehandlingen inte bevittnas. Kommunal-tekniska föreningen anser, att även kommun skall vara befriad från skyldigheten att anlita laga köpevittne vid försäljning av fast egendom.

Advokatsamfundet anför i anslutning till förevarande paragraf, att det synes överflödigt att kräva medverkan av vittne vid försäljning genom auk- tion enligt samäganderättslagen. Därvid är det nämligen —- säger samfun— det _ fråga om tvångsauktion genom en av rätten förordnad auktionsför- rättare.

3 5.

Den föreslagna begränsningen av köpevittneskretsen har av åtskilliga re- missinstanser ansetts vara alltför snäv. Endast häradshövdingeföreningen har uttalat sin belåtenhet med bered-ningens förslag i denna del. Föreningen anför:

Gruppen av självskrivna köpevittnen synes vara väl avvägd och riktigt utvald. Det är enligt föreningens uppfattning angeläget att denna kategori icke göres alltför omfattande. Det är även angeläget att de förordnade köpevittnenas kom- petens begränsas att avse köp av fastigheter, som äro belägna inom domkretsen.

Laga köpevittnen förordnas av »underrätt». Föreningen förutsätter att sådant förordnande i regel icke meddelas mot särskild inskrivningsdomares avstyrkan. överhuvudtaget synes en restriktiv politik vara tillrådlig ifråga om meddelande av förordnande för denna kategori av köpevittnen.

I övrigt uttalas alltså starka önskemål om utvidgning av kretsen köpevitt- nen. Lantmäteristgrelsen framhåller, att det för fastighetsbildningsverksam- heten är av vikt att fast egendom utan större tidsåtgång kan överlåtas i sam— band med förrättning, då överlåtelse ofta ingår såsom ett led i det med för- rättningen sammanhängande arbetet. Med hänsyn härtill anser lantmäteri— styrelsen, att inte bara distriktslantmätare utan samtliga lantmätare i lant- mäteristavten och därmed jämställd tjänsteman i det kommunala mätnings— väsendet, vilka självständigt handlägger fastighetsbildningsförrättningar, bör upptagas såsom laga köpevittnen. Kommunal-tekniska föreningen utta-

1 SOU 1947: 38 s. 161 f.

lar, att köpevittnesförteckningen bör kompletteras med kategorierna >>ci- vilingenjör eller lantmätare som har behörighet som mätningsman i stad eller som är anställd i kommunal fastighets- eller därmed jämförlig förvalt- ning».

Bankerna anser sig inte kunna godkänna den begränsning av köpevittnes- kretsen som beredningen föreslagit. Bankföreningen yttrar:

I bankerna är anställda ett stort antal kvalificerade jurister som, trots att de ej har ställning som föreståndare för notariatavdelning, måste anses väl lämpade att tjänstgöra som laga köpevittne. Personer med goda förutsättningar härför finnes säkerligen också på många andra håll inom kreditväsendet och det privata nä- ringslivet i övrigt. Om det med hänsyn till gränsdragningssvårigheter skulle be— finnas olämpligt att vidga kretsen av självskrivna laga köpevittnen bör därför i vart fall underrätterna få befogenhet att förordna ytterligare laga köpevittnen med riksgiltig kompetens. Därvid bör varken uppställas krav på behovsprövning eller på särskild förtrogenhet med fastighetsförhållanden. Föreskrifter därom skulle nämligen i praktiken kunna medföra orimliga resultat. Bankföreningen vill alltså föreslå att i första punkten av 3 5 andra stycket endast utsäges, att underrätt må förordna därtill lämpade personer att tillhandagå såsom laga köpevittnen.

Jordbrukets bank, jordbrukskasseförbundet, Östergötlands och Söderman— lands handelskammare ävensom Skånes handelskammare gör liknande ut- talanden. Sparbanksföreningen anser, att till kategorien självskrivna köpe— vittnen bör hänföras också befattningshavare i sparbank, som med hänsyn till ställning och utbildning måste anses för sådant ändamål skickade, så- som verkställande direktör, kamrer samt ombudsman.

Landshypoteksombudsmansföreningen diskuterar den begränsning, som uppdragits av beredningen, på följande sätt:

I och för sig är det ägnat att väcka undran, att ej chefstjänstemännen inom de statliga organisationer, som väsentligen ha sitt intresse riktat mot fastighetsmark- naden, i första hand lantbruksnämnder Och länsbostadsnämnd-er, ha betrotts med ifrågavarande kompetens. Även utanför statstjänstemännens krets finns perso- ner, som till båtnad för allmänheten borde kunna lämnas generella befogenheter i här berörda avseenden. Här skall endast nämnas jurister, anställda i hypoteks- föreningar, anslutna till Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa och till Sve— riges Allmänna Hypoteksbank. I anslutning till förslaget att ifrågavarande kom- petens skulle tilläggas advokater och föreståndare för bankaktiebolags notariatav- delning måste också ställas frågan varför motsvarande befattningshavare hos andra kreditinrättningar ställts utanför.

I fortsättningen kommer landshypoteksombudsmansföreningen in på frå— gan om de förordnade köpevittnenas geografiska kompetens. Föreningen fin- ner hinder inte möta mot att ge de förordnade vittnena kompetens över he- la landet. Därmed vinnes enligt föreningen även den fördelen, att för ända— målet lämpliga personer skulle kunna hämtas ur en större krets. Vatten— kraftföreningen hemställer på anförda skäl, att kraftföretagens och vatten- regleringsföretagens jurister och lantmätare erhåller behörighet såsom laga köpevittne utan geografisk begränsning. Fastighetsmäklarnas riksförbund finner det önskvärt, att även auktoriserade fastighetsmäklare må anlitas så- som laga köpevittne. Slutligen uttalar lantbruksnämnderna i Jönköpings

och Skaraborgs län att uppräkningen av köpevittnen bör utökas med lant— hruksdirektör och lantbrukskonsulent, som sysslar med yttre rationalise- ring. Lantbruksnämnderna framhåller såsom skäl härtill, att det är angelä- get att de vid sin betydande jordförmedlingsverksamhet på enkelt sätt kan få tillgång till köpevittnen.

I sitt yttrande anför statskontoret, att ämbetsverket ansett sig böra be- handla de ekonomiska omständigheterna kring köpevittnesinstitutet. Stats- kontoret uttalar:

Lagberedningen har utgått från att köpevittne skall vara berättigad till ersätt- ning. Detta förefaller också tämligen självklart i vad gäller förordnade vittnen. Beträffande de personer, vilka på grund av sin ställning skola äga behörighet såsom vittne, ligger saken annorlunda till. Att de av dessa personer som äro offentliga tjänstemän icke skola vid sidan av sina avlöningsförmåner erhålla er- sättning är tydligt; ett bestyrkande av en överlåtelsehandling bör för deras vid- kommande bli att betrakta såsom en tjänsteåtgärd. Däremot torde exempelvis ad— vokater ur ersättningssynpunkt böra likställas med de förordnade vittnena. Stats- kontoret, som utgår från att parterna på fastighetsmarknaden i sista hand skola svara för uppkommande kostnader, har med hänsyn till skillnaden mellan offent- liga tjänstemän säsom köpevittnen å ena och övriga köpevittnen å andra sidan funnit, att ersättningsfrågan bör kunna regleras efter mönster av motsvarande reglering i kungl. förordn. den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättnings- män för utmätning m. m. I enlighet härmed skulle samtliga vittnen uppbära er— sättning i samband med bestyrkande; medan vissa vittnen skulle få behålla er— sättningen skulle andra _— de offentliga tjänstemännen —— få inleverera ersätt- ningen i viss ordning till statsverket. För den händelse ersättningsfrågan löses i enlighet härmed kommer systemet med köpevittnen icke att förorsaka några kost- nader för statsverket.

Det torde vara mycket vanskligt att bedöma den omfattning i vilken offentliga tjänstemän kan komma att anlitas vid bestyrkande av överlåtelsehandlingar. Stats— kontoret har stannat för att anse att dylik medverkan kommer att äga rum vid 20 000 av ett uppskattat sammanlagt antal av 80 000 överlåtelser per år; vid 60 000 överlåtelser skulle således sådana vittnen medverka vilka skulle vara berättigade att själva behålla ersättningen såsom arvode. Beträffande den ersättning som bör utgå i varje ärende vill statskontoret anföra följande. Ersättningens storlek skall självfallet vara avhängigt av köpevittnets åligganden; dessa synas böra bestäm- mas enhetligt då det knappast kan komma i fråga att låta det på fastighetsmark- naden finnas vittnen med olika behörighet. Närmast till hands synes vara att köpevittnets uppgifter blir av formell natur; vittnet skulle utöver själva bestyr- kandet och ett periodiciellt insändande till inskrivningsdomare av förteckning över bevittnade överlåtelser möjligen kunna åläggas att granska fastighetens be- teckning och att tillfråga parterna om alla avtalade villkor voro redovisade i överlåtelsehandlingen m. 111.

De åligganden som skola ankomma på vittnena blir följaktligen mycket be- gränsade. Den ersättning som bör utgå i ett ärende bör därför icke vara särskilt stor. Statskontoret har överslagsmässigt ansett, att man bör kunna räkna med en ersättning av tio kronor per ärende.

45.

Stadgandet, att ett fastighetsköps fullbordan eller bestånd inte må göras beroende av villkor under mer än två år från köpehandlingens dag, har för-

anlett uttalanden av bankföreningen och magistraten i Malmö. Bankför— eningen anför:

l4'ör normalfallen synes intet vara att erinra mot detta stadgande, men ibland kan kanske den angivna tidsfristen visa sig otillräcklig. Som exempel kan näm- nas, att ett köps fullbordan gjorts beroende av att stadsplan blir fastställd och att parterna räknat med att så skall ske inom två år men att stadsplaneärendet sedan fördröjes därutöver. I så fall bör parterna äga möjlighet att förnya köpet utan att drabbas av skyldighet att erlägga ny lagfartsstämpel.

Magistraten i Malmö anser den föreslagna regeln undanröja vissa förefint- liga olägenheter och yttrar i samband härmed:

Emellertid kommer säkerligen även framdeles att göra sig gällande ett starkt legitimt behov att även för längre tid än den i förslaget medgivna kunna för- binda en medkontrahent till en framtida försäljning av mark. Ett industriföretag kan t. ex. vid planering av sin framtida verksamhet finna, att den om ett antal är, därest utvecklingen blir den väntade, kommer att vara i oundgängligt behov av ytterligare mark eller att en under utexperimentering varande tillverknings- metod kommer att kräva ökat utrymme. Det torde icke kunna förbises, att en reglering på detta område är önskvärd. Att huvudregeln måste förbli, att avtal av ifrågavarande art icke kunna tillerkännas sakrättslig verkan, torde vara uppen- bart. Däremot kan det ifrågasättas, om det icke vore bättre att för vissa, avgrän— sade fall medge, att en utfästelse om framtida försäljning kunde få obligations- rättslig verkan än att fresta kontrahenterna till allehanda avarter av sakrättsliga transaktioner.

65.

I paragrafen har upptagits bestämmelse därom att, då ett förvärv enligt köpehandlingen är beroende av villkor och särskilt köpebrev utfärdas, för— värvet icke vidare skall bero av villkoret, med mindre detta upptagits jäm— väl i köpebrevet. Advokatsamfundet konstaterar, att bestämmelsen innebär en nyhet i jämförelse med vad som nu gäller. Enligt samfundet kan lekman- nen i okunnighet om bestämmelsen komma att lida rättsförlust. Samfundet anser, att den nu gällande regeln, att köpekontraktets villkor är opåverka- de av köpebrevet, inte behöver ändras.

7 &.

Lantmäteristgrelsen förklarar, att styrelsen, i likhet med lagberedningen, finner det vara av största vikt, att kravet på överensstämmelse mellan den civilrättsliga lagstiftningen och jorddelningslagstiftningen upprätthålles. De i förevarande paragraf uppställda villkoren för giltighet av köp anser lantmäteristyrelsen emellertid kunna mildras. En regel med huvudsakligt innehåll, att köpet skall vara beroende av att sist sex månader efter köpe- handlingens dag ansökan om laga delning göres samt att laga delning, vilken grundas på köpet eller på vilken köpet grundas, kommer till stånd, anses sålunda vara till fyllest. Lantmäteristyrelsen är alltså kritisk mot för- slagets stränga krav på samband mellan överlåtelse och fastighetsbildnings- förrättning och kritiken utvecklas på följande sätt:

Det krav som beredningen velat uppställa synes vara att fastighetsbildningsåt— gärden grundar sig på köpeavtalet eller att köpeavtalet grundar sig på fastighets-

bildningsåtgärden, och detta krav måste man enligt styrelsens mening upprätt- hålla. Likaså anser styrelsen beredningens principiella krav på att ansökan om fastighetsbildningsåtgärd göres inom sex månader från köpehandlingens dag vara fullt berättigad och inte innebära att någon ny princip införes i lagstiftningen. I 1955 års jordförvärvslag har sålunda införts krav på ansökan om förvärvstill- stånd eller avstyckning inom tre månader efter fånget för att detsamma skall vara giltigt. Emellertid synes jordförvärvslagen ge vitsord jämväl åt ansökan som gjorts före fånget. Det synes i nu förevarande sammanhang saknas anledning att hålla mera strängt på sambandet mellan fång och ansökan till fastighetsbildnings- ätgärd. Inskrivningsdomaren torde utan svårighet kunna sörja för kontrollen av detta samband vid prövning av lagfartsärende. Har fastighetsbildning skett på grund av en ansökan som ingivits senast sex månader efter köpehandlingens dag och föreligger sambandet borde lagfarten kunna meddelas, medan den i mot- satt fall måste förklaras vilande därest sökanden kan hänvisa till en i rätt tid in- given ansökan om laga delning och avslås om sökanden ej förmår hänvisa till sådan ansökan. I sistnämnda fall blir då köpet ogiltigt. Vid ett sådant krav upp— står ej hinder för en rationell handläggning av fastighetsbildningsärenden och parterna ålägges endast att tillse att inom den därför stadgade tiden ansökan om laga delning föreligger. I likhet med beredningens förslag måste krävas båda parters godkännande för återkallelse av ansökan, vilken således även måste vara försedd med anteckning om samtliga berörda sakägare.

Överlantmätarna i Kronobergs och Örebro län utvecklar synpunkter, sammanfallande med lantmäteristyrelsens.

8 &.

Lantmäteristyrelsen uppehåller sig utförligt vid det föreslagna förbudet mot sämjedelning. Det anses angeläget, att skyndsamma lagstiftningsåt- gärder företages i syfte att snarast möjligt och i god tid före nya jorda— balkens ikraftträdande skapa generellt förbud mot sämjedelning. Till mo- tivering härav anför styrelsen:

Delning av fastigheter sker alltjämt ofta sämjevis, och det torde vara tveksamt huruvida under nuvarande förhållanden antalet sämjelotter i riket minskar ge— nom legalisering enligt bl. a. 1953 års provisoriska lag eller ökar genom att nya delningar företagas. Otvivelaktigt synes emellertid vara att antalet sämjevis ge- nomförda delningar kommer att —— för att bibehålla inteckning i kvotdel av fas— tighet _— öka i samband med genomförandet av det nu framlagda jordabalksför- slaget, som bl. a. medför att inteckningar i andel av fastighet måste avvecklas, därest icke sämjedelning skett. Styrelsen vill ifrågasätta om de av lagberedningen föreslagna reglerna om förbud mot sämjedelning äro tillräckliga. Styrelsen anser att ett stadgande om förbud mot sämjedelning bör givas en framskjuten plats i lagstiftningen och få formen av ett klart stadgande om generellt förbud mot säm- jedelning. Starka skäl tala enligt styrelsens mening för att sagda förbud införes i lagstiftningen i god tid före balkens ikraftträdande. Om dessa förbudsregler in- tagas i en särskild lag om förbud mot sämjedelning, vilken skyndsamt genom- föres, synes möjlighet finnas att förekomma den intensifierade sämjedelningsverk- samhet som är att vänta med anledning av de i jordabalksförslaget upptagna reg- lerna. Ett snabbt införande av en sådan lag skulle enligt styrelsens mening vä- sentligt underlätta genomförandet av jordabalksförslaget och skulle dessutom få stor betydelse i andra avseenden.

I 21—24 55 PromL har lagberedningen givit en provisorisk lösning av de problem, som är förbundna med förefintliga sämjedelningar. I denna del möter lagberedningens förslag skarp kritik från lantmäterihåll.

Enligt lantmäteristyrelsen bör beredningens förslag inte genomföras. Till grund för de övergångsbestämmelser i ämnet som kan vara erforderliga bör —— säger lantmäteristyrelsen —— läggas förslag till definitiv lagstiftning angående legalisering av sämjedelning. Styrelsen utvecklar sin kritik mot beredningens system med anteckning av sämjedelning på följande sätt:

Sämjedelning som blivit antecknad i fastighetsboken skall enligt förslaget icke få återkallas. Den skall respekteras vid en efterföljande laga delning i samma män som tidigare laga delning. Dock skall anteckningen ej utgöra hinder mot att sämjelotten med bibehållet markinnehav avstyckas. Jorddelningslagen bygger emellertid på principen att sämjedelning icke utgör laga delning sålunda kan t. ex. det för rationaliseringsverksamheten så viktiga ägoutbytet icke avse säm- jelott, som ej heller kan ingå i sammanläggning _ och medger endast i vissa fall att innehav enligt sämjevis genomförd delning beaktas. Enligt avstyckningsreg- lerna i jorddelningslagen får utbrytning av ideell andel i fastighet ej heller ske genom avstyckning (NJA 1932: 617). Den omständigheten att sämjedelning blivit antecknad på sätt lagberedningen föreslagit kan icke innebära att möjligheterna att vidtaga erforderliga fastighetsbildningsåtgärder beträffande mark som nu är sämjedelad komma att öka. Effekten synes i stället bli den motsatta, icke minst på grund av förbudet att upphäva eller förändra sämjedelning, en möjlighet som för närvarande brukar tillgripas för att medverka till att angelägna fastighets- bildningsåtgärder skola kunna genomföras. En reviderad fastighetsbildningslag- stiftning synes knappast kunna byggas på en princip som innebär en ökad stadga åt befintliga sämjedelningar utan att dessa legaliseras och få väsentligen samma verkan som laga delning. Såvitt styrelsen kan bedöma synes frågan om de be- stående siimjedelningarnas behandling i förevarande sammanhang knappast kun- na lösas på annat sätt än genom legalisering som medför att sämjelott blir om- vandlad till registerfastighet. Genom legalisering vinnes dessutom otvivelaktiga fördelar med hänsyn till möjligheterna att företaga rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område samt att i övrigt bedriva den på lantmäteriet ankommande verksamheten.

Flertalet överlantmätare anser att, om beredningens förslag i denna del genomföres, i ärende angående anteckning i fastighetsbok om sämjelott bör förebringas utredning av lantmätare. Överlantmätarnas uppfattning delas av Föreningen Sveriges häradshövdingar. Föreningen, som förklarar sig helt dela de synpunkter beredningen åberopat som grund för bestäm- melserna, framhåller att inskrivningsdomaren i anteckningsärende regel— mässigt bör inhämta yttrande från vederbörande lantmätare. Därigenom skulle sägs det garanti vinnas att sökanden verkligen innehar en sämjelott och att den i sökandens lagfart använda beteckningen å fastig- hetsdelen kan anses motsvara innehavet.

9 &.

Bestämmelsen i förevarande paragraf om förbud mot överlåtelse av an- del i samfälld mark anses i några remissvar böra bli föremål för om- prövning. De som har dylik åsikt är lantmäteristyrelsen, kommunal-tek- niska föreningen, vattenkraftföreningen samt överlantmätaren i Örebro län. Nämnda instanser delar Visserligen lagberedningens principiella ständ- punkt, att sådana överlåtelser av andel i samfälld mark bör förbjudas, som inte kan fullföljas genom fastighetsbildningsätgärder, men de anser att förslaget är alltför rigoröst.

Lantmäteristyrelsen erinrar om att fall förekommer, då förvärv av andel i samfälld mark kan fullföljas med fastighetsbildning i vanlig ordning, och fortsätter:

Det vanligaste exemplet härpå synes vara då förvärvare av andelar i samfälld mark redan innehar samtliga övriga andelar och den samfällda marken sålunda efter förvärvet kan bli föremål för avstyckning. Sådana fall ha särskilt förekom- mit i samband med rationaliseringsåtgärder berörande jord- och skogsbruksfas— tigheter. För att förhindra uppkomsten av irreguljär fastighetsbildning synes det styrelsen vara tillfyllest att anknyta bestämmelserna i 9 5 till reglerna i 7 &, vari— genom överlåtelsen alltså göres beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd. En jämkning av de föreslagna bestämmelserna i den antydda riktningen torde jämväl komma att motiveras av fastighetsbildningskommitténs förslag till ny fastighetsbildningslagstiftning, emedan såvitt styrelsen har sig bekant kom- mittén kommer att framlägga förslag innebärande möjlighet i viss utsträckning till avstyckning av andel i samfällighet. Vid sådant förhållande synes samordning av lagstiftningen på jordabalkens och fastighetsbildningens ämnesområden även i detta hänseende bliva nödvändig.

Kommunal-tekniska föreningen nämner såsom exempel på fall, som lag- stiftningen inte bör förbjuda, att ett samfällt område ingår i en administra- tivt bildad tomt enligt fastställd tomtindelning. Föreningen anser en möj- lighet för markägare inom en sådan tomt, som önskar få densamma rätts- ligen bildad, att successivt eller på en gång förvärva samtliga andelar i ett dylikt samfällt område vara väl motiverad från såväl enskild som allmän synpunkt.

När det gäller samfällda strömfall finner vattenkraftföreningen de före— slagna bestämmelserna i 20 kap. jämförda med stadgandet i 2 kap. 7 & VL inte tillräckliga. Inlösen enligt nämnda stadgande förutsätter nämligen att fallet utbygges av rättighetens innehavare. Enligt vattenkraftförening- en kan det emellertid vara av intresse för en företagare att säkerställa ägan- derätten till ett samfällt strömfall, även innan han själv skall utbygga strömfallet eller innan området kommer att ingå i en större utbyggnad, som företages av någon annan. Andelsköp bör därför bli giltigt, om samtliga andelar i det samfällda området överlåtes. Föreningen föreslår ett tillägg till förevarande paragraf innebärande att köp av andel blir gil- tigt, därest inom viss tid även övriga andelar i det samfällda området för— varvas.

5 kap. Om förköpsrätt

Beredningens förslag om ett nytt rättsinstitut, avtalad förköpsrätt, kriti- seras av bankföreningen, som avstyrker förslaget. Kritiken tar sikte på att behov av en konventionell förköpsrätt inte föreligger samt att förköpsrätten från kreditgivarsynpunkt måste ses som en belastning. Föreningen konsta— terar, att beredningen ansett institutet kunna begagnas för att tillgodose jordpolitiska syften vid försäljning av mark i allmän ägo och för att indu- striföretag skall kunna skaffa sig säkerhet till mark som överlåtes för egna- hemsbebyggelse samt fortsätter:

Åberopandet av jordpolitiska synpunkter ter sig knappast hållbart mot bak- grunden av att den legala förköpsrätt, som på dylika grunder infördes i vår lag- stiftning år 1947, redan år 1955 befanns mogen att avskaffas. Vad angår argu- mentet att industriföretag skulle kunna förbehålla sig förköpsrätt vid försäljning av egnahemstomter förefaller det bankföreningen som om ett sådant förfarings— sätt lätt skulle komma i strid med rådande sociala värderingar. Även i övrigt måste bankföreningen starkt ifrågasätta om något behov av institutet avtalad för- köpsrätt verkligen föreligger här i landet.

Från kreditgivarsynpunkt framstår tillvaron av en förköpsrätt alltid som en belastning. Vid en exekutiv auktion måste nämligen risken för att köparen kan bli tvungen att avstå fastigheten till den förköpsberättigade ofrånkomligen verka hämmande på budgivningen. Av samma skäl måste en begränsning av efterfrågan befaras även vid frivillig försäljning. I den mån en rätt att avtala om förköps- rätt verkligen skulle komma att utnyttjas kunde följden därför lätt bli, att möj- ligheterna att erhålla fastighetskredit försämrades och att fastighetsomsättningen tyngdes och försvårades.

3 S. Advokatsamfundet bestrider nödvändigheten av förbudet mot upplåtelse av förköpsrätt i andel av fastighet. Enligt samfundet hör panträtt kunna upplåtas i andel av fastighet och under sådana förhållanden anses hinder inte höra möta från principiell synpunkt mot upplåtelse av förköpsrätt i dylik andel. Samfundet ifrågasätter, om förköpsrätt vid samägantderätt inte kan vara ett verksamt medel att lösa tvister beträffande samägd fastighet, och yttrar därvid bl. a.: Det har i annat sammanhang påvisats hur understundom sådana åtgärder vid- tages av en delägare att försäljning på offentlig auktion icke kan genomföras. Om parterna från början avtalat om ömsesidig förköpsrätt skulle i varje fall en möj- lighet ha skapats till en avveckling av samäganderätte-n. Men även för ett sådant fall som då vid skifte av sterhhus en fastighet utskiftas på flera delägare, kan förköpsrätt bliva av betydelse för reglering av delägarnas mellanhavanden. Ur nu nämnda synpunkt möter det dock ej hinder att det föreskrives att upplåtelsen

mäste avse hela den andel av fastigheten, som upplåtaren vid tiden för upp— låtelsen äger.

Panträttsreformen med undantag för reglerna i 8 kap. 3 och 17 55 samt 26 kap.

De föreslagna nya reglerna angående panträttsinstitutet anses av de re- missinstanser, som uttalat sig i ämnet, i stort sett utmärkta. Förslaget, att panträtten skall utgöra en fullt självständig rättighet titan anknytning till fordran, för vilken gäldenären är personligen betalningsansvarig, har vun— nit allmän anslutning. Bankföreningen uttalar, att de nya reglerna otvivel- aktigt i många avseenden innebär väsentliga framsteg och förbättringar. Den allmänna uppläggningen av reglerna och många av nyheterna förefaller, enligt sparbanksinspektionen, vara klara förbättringar av nu rådande ord- ning. Landshypoteksombudsmansföreningen är emellertid kritisk mot upp- läggningen. Enligt föreningen synes lagberedningen —— i strid med de verk- liga förhållandena förutsätta ett motsatsförhållande mellan borgenärs-

och gäldenärsintressen såsom något naturligt och normalt. Vid lagstiftning _ och särskilt vid lagstiftning av detta slag — bör man enligt landshypo- teksombudsmansföreningen eftersträva regler av så enkel och praktisk ka— raktär som möjligt. Detta anses beredningen inte ha gjort; de komplicerade undantagsfallen påstås ha blivit alltför dominerande i förslaget.

I några utlåtanden diskuteras möjligheterna att utforma panträttsinstitu- tet på annat sätt än enligt förslaget. De utläggningar, som göres av bank- och fondinspektionen, får i detta sammanhang anses vara av speciellt in— tresse.

lnspektionen ställer inledningsvis frågan, huruvida inte, om nu inteck— ningsrätten skall reformeras, längre gående förslag än lagberedningens bor- de prövas. Reglerna borde, enligt inspektionen, kunna förenklas så att in- teckningen reduceras till ett led i den rättsliga mekanism som träder i funktion när den borgenär, som är behörig innehavare av omslagsreversen, skrider till indrivning av denna.

Det anspråk som möjliggör indrivningsinitiativet är icke grundat på inteck- ningen utan måste sökas hos omslagsreversen ell-er annat materiellt rättsförhål- lande, som innebär en fordran. Ensam grundar denna fordran ett anspråk på fullgörande, när förfallotiden är inne; i förening med inteckningen blir denna fordran berättigad till den plats i företrädesordningen vid borgenärskonkurrens som inteckningens plats anvisar.

I fortsättningen uttalar bankinspektionen i anslutning till bestämmelser- na i 8 kap. 12 5 att, medan enligt beredningens uppfattning en överlåtelse av inteckningen för sig skulle möjliggöra missbruk till fastighetsägarens nackdel, inspektionen anser, att inteckningen inte självständigt bör kunna indrivas. Inteckningshandlingen bör därför _ sägs det inte ges ett så— dant innehåll, att den kan uppfattas som ett skuldebrev.

Inspektionen sammanställer vidare [det anförda med beredningens regler i 8 kap. 16 5 om ägarhypotek. Ämbetsverket anser, att förslagets uttalande om att ägarpanten inte grundar någon indrivningsrätt är onödigt, och fort— sätter:

Det som här skall sägas om ägarhypoteket är, att inteckningen trots att den icke är belånad (ägarpant) behåller den plats i företrädesordningen som genom verkställd inteckningsåtgärd anvisats den. Medan den i vanlig ordning pantsatta inteckningen ger pantfordringen en privilegierad ställning och därmed har po- sitiv verkan, har den »isolerade panträtten», inteckningen, en negativ funktion: Den besätter och behåller ett rum i företrädesordningen, den hindrar efterföl- jande inteckning att rycka upp i rummet, den utgör en reservation i fastighets- ägarens intresse. Självfallet ger inteckningen i denna situation mindre än någon- sin upphov till ett anspråk på betalning, men när frågan om företrädesrätten av någon anledning blir aktuell, t. ex. vid relax eller postponering, är det självklart, att ägaren kan föra talan i ärendet. Detta kan betraktas som ett utflöde antingen av äganderätten eller av panträtten.

Lagberedningen har i likhet med gällande rätt konstruerat ägarpanten som en rättsfigur, uppkommen genom avledning ur borgenär-sobligationen. Inspektio- nen finner det naturligare att betrakta den senare och ägarpanten som två ur rättslig synpunkt likvärdiga företeelser och anser det värt att beakta, att när det gäller tidsföljden, en inteckning alltid tillkommer som ägarpant och först

därefter övergår till borgenärsinteckning. Inteckningen, sådan inspektionen före— slår att den skall uppfattas, saknar från början anknytning till någon borgenär; det enda rättssubjekt som tills vidare är aktivt i »pantsättningsärendet» är fas- tighetsägaren: det är hans inteckningsmedgivande som skapar grunden för in- teckningsåtgärden. Härvid saknar det intresse om det är han själv som inger det skriftligen avfattade inteckningsmedgivandet till inskrivningsdomaren eller om detta göres av borgenären på fastighetsägarens uppdrag. Det som nu tills vi- dare skall ske är att »ett rum vikes» i företrädesordningen mellan inteckningarna i fastigheten. Det som därefter sker är att inteckningsrummet förenas med en fordran genom att i omslagsreversen inteckningen pantförskrives. Såvitt inspek- tionen kan se rubbas icke denna logiska tidsföljd av att omslagsreversen med pantklausul i själva verket kan vara skriven före inteckningsansökningen. Vad in— spektionen genom dessa påpekanden vill understryka är, att uttagandet av in— teckning alltid är en ägarfunktion, en åtgärd i ägarens eget intresse, vilken icke i och för sig berövar denne något värde. Såsom lagberedningen konstruerat in- teckningsförhållandet, där inteckningen innebär att borgenären icke blott för— skaffar sig ett exekutionsrum utan även ett betalningsanspråk för en fordran pla- cerad i detta rum, blir ett obehörigt uttagande av inteckningen också ett förfo— gande till ägarens nackdel av ett förmögenhetsvärde; med inspektionens konstruk— tion kommer det sistnämnda förfogandet att flyttas i tiden framåt: genom in- teckningen tillskapas ett ägarhypotek, men när det obehörigen tas i anspråk som pant för en fordran som fastighetsägaren icke godkänt, äger det olovliga förmö- genhetsförfogandet rum.

Inspektionen granskar slutligen, från sina utgångspunkter och under framhållande av att ämbetsverket inte åsyftar att framlägga ett i detalj genomarbetat förslag, även bestämmelserna i 8 kap. 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11 och 13 åå.

Även bankföreningen uppehåller sig vid frågan om utformning av pant— rätten enligt en radikalare linje än den, som föreslagits av lagberedningen. Såsom en konsekvens av att panträtten endast grundar rätt till betalning ur den intecknade fastigheten bör, enligt bankföreningen, pantbrevet utformas enbart som en upplåtelse av panträtt i fastigheten för ett visst belopp. Med hänsyn till de förenklingar, som på många punkter skulle kunna vinnas genom en dylik lösning, anser föreningen, att alternativet bör upptagas till noggrant övervägande, innan slutlig ställning tas till panträttsinstitutets framtid-a utformning. Därest pantbrev konstrueras som en ren panträtts- upplåtelse föreligger, enligt föreningen, goda skäl att, såsom föreslagits av professor Karl Olivecrona (SvJT 1961 s. 57), låta utfärdandet av pantbrev ankomma på inskrivningsdomaren. Även andra uppslag till rationalisering av inteckningshandlingar, som framförts av Olivecrona, är enligt förening- en förtjänta av att upptagas till närmare övervägande.

I sammanhanget kan nämnas att också bostadsstyrelsen, landshypoteks- ombudsmansföreningen samt försäkringsbolagens riksförbund (jfr nedan under 8 kap. 6 5) uttalar sitt gillande av Olivecronas förslag beträffande regleringen av pantbrevens tillkomst och utformning.

Beträffande detaljregleringen må följande synpunkter och erinringar re- dovisas.

8 kap. 2 &.

Närmast såsom en följd av jordabalksförslagets allmänna ställningstagau- de till frågan om gemensamt betalningsansvar för flera fastigheter har i fö- revarande paragraf upptagits förbud mot inteckning i andel av fastighet. I några remissvar beaktas, att lagberedningen haft även andra motiv för nämn— da förbud och att detsamma måhända bör genomföras även med ett bibe- hållande av systemet med gemensamma inteckningar. Lantmäteristyrelsen, sparbanksinspektionen och bankföreningen förklarar sig sålunda under alla förhållanden positivt inställda till förbudet mot andelsinteckning. Lantmä- teristyrelsen motiverar sitt ställningstagande enligt följande:

Detta förbud överensstämmer väl med de i 4 kap. föreslagna reglerna genom vilka irreguljära fastighetsbildningar av skilda slag förhindras. Bestämmelsen synes som en sanktion mot sämjedelning äga stor betydelse då det gäller att upp— rätthålla och åvägabringa ordning i fastighets- och äganderättsförhållanden och lämna ett väsentligt bidrag till en förenkling av handläggning som sammanhänger med förändringar av fastighetsindelningen. Enligt lantmäteristyrelsens mening är den sålunda föreslagna regeln så värdefull ur nu angivna synpunkter att den synes böra upphöjas till lag oberoende av det föreslagna förbudet mot gemen- samma inteckningar i flera fastigheter. Frågan är dock beroende av den pågå- ende revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen i fråga om möjligheterna att legalisera sämjedelning.

I anslutning till det föreslagna förbudet mot inteckning i ideell andel av fastighet uppkommer frågan om avveckling av äldre andelsinteckningar. Beredningen föreslår i 30 5 PromL att dessa inteckningar i princip skall upp— höra efter en övergångstid av tio år. Förslaget har i denna del blivit föremål för skarp kritik. För den händelse systemet med gemensamma inteckningar bibehålles tillsammans med ett förbud (mot inteckning i ideell andel av fas- tighet torde remissyttrandena närmast få tolkas på det sättet, att de äldre andelsinteckningarna inte bör avvecklas tvångsvis.

Sparbanksinspektionen finner avvecklingsregeln i 30 5 PromL vara en djupt ingripande åtgärd mot redan vunna rättigheter och anser övergångsti- den för kort.

Då lån mot inteckning i ideell andel måste återbetalas innom tidsfristen utan möjlighet till nytt lån mot samma säkerhet på annat håll hade en tjugoårig amorteringstid kunnat vara skälig. Det är emellertid tydligt att övergångstiden i detta fall måste överensstämma med motsvarande tid för avvecklingen av de gemensamma inteckningarna, varför avgörandet huru med dessa skall förfaras blir bestämmande.

Verkningarna av avvecklingsregeln är enligt bostadsstyrelsen svåra att bedöma utan en synnerligen tidskrävande genomgång av lånestocken, vilken — inkluderande länsbostadsnämnderna — f. n. påstås omfatta mer än 250 000 fastighetslån. Styrelsen fortsätter:

För bostadsstyrelsens del torde hithörande fall företrädesvis återfinnas i ären- den rörande lån åt barnrika familjer i egnahem och lån för uppförande av lant- arbetarbostäder enligt kungörelser 1938 och 1939. Beträffande de förra har säker- het av detta slag godtagits av sociala skäl. Ur säkerhetssynpunkt synes förslaget

tvivelaktigt, enär det kan tvinga inteckningshavaren att vid utebliven frivillig be— talning från andelsägaren tillgripa uppsägnings— och indrivningsåtgärder vid en tidpunkt, då dylika kan innebära ett riskmoment, som eljest skulle ha kunnat und- vikas. Särskilt gäller det sagda i fråga om statslånen, som merendels ligger i topp- läge. Icke heller kan det anses förenligt med den statliga långivningens syfte att tvinga låntagarna till förtida likvid av lån, som avsetts vara långfristiga. När in- teckningen gäller i såväl andel som fastighet, finnes visserligen möjligheten att und- vika total inlösen av inteckningen genom relaxation i andelen. Då sådan inteck- ningsåtgärd endast kan begäras av fastighets(andels-) ägaren och denne kan anta— gas vara föga insatt i den nya lagstiftningens innebörd, synes en tillämpning av sag- da utväg av nämnvärd praktisk omfattning förutsätta initiativ av inteckningshava- rcn, föregånget av erforderligt undersökningsarbete. Utvägen kan utan vidare godtagas av långivaren endast om andelens värde är ringa i förhållande till värdet av den övriga gemensamt intecknade egendomen. I motsatt fall måste avbetalning på lånet krävas med belopp som blir allt större, ju ogynnsammare värderelationen är. Vidare torde stå till buds möjligheten att med tillämpning av 8 kap. 19 & låta andelen ingå i sammanläggning av den gemensamt intecknade egendomen ävensom att andelsägaren söker få sin andel utbruten till särskild fastighet i syfte att där- efter bilda bruksenhet. Huruvida en långivare anser sig kunna avvakta genom— förandet av dylika åtgärder, torde vara tvivelaktigt.

Det är, enligt landshypoteksombudsmansföreningen, uppenbart att den föreslagna avvecklingsproceduren innebär påtagliga förlustrisker för in- teckningsinnehavarna. Långivarna torde — sägs det —— se sig föranlåtna, att redan i samband med lagstiftningens ikraftträdande igångsätta en nog- grann undersökning av sina inteckningsportföljer i och för identifiering av existerande andelsinteckningar.

Man kan inte utesluta möjligheten av att en dylik undersökning kan få till följd ett eller annat förbiseende med därmed förenade risker. I samtliga tveksamma fall torde det också bli nödvändigt att anskaffa s. k. historiska äganderättsbevis i och för kartläggning av den intecknade egendomen. Undersökningarna kommer över huvud taget att dra med sig betydande arbete och kostnader, för vilka långivaren tydligen i första hand har att ansvara. Till belysning av förhållandena kan nämnas att hos två hypoteksföreningar _ Skånska hypoteksföreningen och Älvsborgsför- eningen _— gjorda undersökningar givit vid handen att hos vardera föreningen finns mer än 1 000 sämjedelade fastigheter belånade.

Enligt föreningen synes, till förekommande av rättsförluster, särskilda regler vara nödvändiga. Man kunde -— säger föreningen _ förslagsvis tänka sig en föreskrift om skyldighet för inskrivningsdomaren att, snarast möj- ligt efter den nya balkens ikraftträdande och senast inom sex år därefter, ex officio underrätta enligt fastighetsboken anmälda samt eljest kända in— nehavare av andelsinteckningar.

Passusen i 30 & PromL, »den åtgärd som borgenären i behörig tid må ha- va påkallat», finner sparbanksinspektionen vara oklar och anför härom:

Sparbanksinspektionen har tolkat »åtgärd» såsom liktydigt med utsöknings in- ledande, men står tvekande om »påkallat» skall betyda att ansökan om lagsökning senast å sista dagen i tioårsperioden skall vara ingiven till lagsökningsdomaren eller — såsom ifråga om till exempel tidsbegränsad borgen, NJA 1885: 362, 1924: 565 — eventuellt att lagsökningen även i för sådan föreskriven ordning skall vara delgiven gäldenären senast samma dag. I så fall synes innehavare av inteckning,

som förfaller till betalning först de allra sista dagarna av tioårsfristen _ till skill- nad från innehavare av senare förfallande inteckning _ vara undantagen från möjlighet att utsöka sin fordran i pantegendomen. Med avseende på tid då betalning för inteckning mä sökas är i detta sammanhang även att observera bestämmelserna i 26 ä 7. förslaget till promulgationslag, enligt vilka jämväl borgenär, som innehar äldre pantbrev som säkerhet för fordran, ej må kräva betalning för pantbrevet in- nan även fordringen förfallit.

8 kap. 4 5.

Det är två frågor i anslutning till förevarande paragraf, som framkallat uttalanden i remissvaren. Från några håll har »det sålunda gjorts gällande, att möjlighet borde finnas att utfästa panträtt även i utländskt mynt. Den andra frågan rör inteckningarn'a för ogulden köpeskilling. Förslagets stånd- punkt till dessa inteckningar bedömes mycket positivt. Det anses sålunda vara väl'motiverat att för framtiden avskaffa köpeskillingsinteckningarna. Betnäffande äldre inteckningar av detta slag är man emellertid i några ytt— randen kritisk och anser att beredningen inte varit tillräckligt radikal.

Frågan om förskrivning i pantbrev av kapitalbelopp i utländskt mynt har behandlats av bankföreningen, stadshypotekskassan, bostadskreditkas- san och försäkringsbolagens riksförbund. Begränsningen till svenskt mynt kan inte godtagas av bankföreningen och riksförbundet. Kassorna finner sig emellertid, med hänsyn till att deras utlåningsverksamhet helt år inrik— tad på den svenska marknaden, inte ha anledning till erinran.

Bankföreningen utvecklar sin mening enligt följande.

Enligt bankföreningens mening bör även beloppsangivning i utländskt mynt vara tillåten. Detta skulle kunna underlätta utnyttjandet av inteckningar som underlag för upplåning på den utländska kapitalmarknaden, något som med hänsyn till på- gående integrationssträvanden kan komma att i framtiden få ökad aktualitet. Som skäl mot att medgiva pantbrevs utställande i utländsk valuta har lagberedningen åberopat, att panthavare med sämre rätt i fastigheten skulle få en osäker ställning. Denna omständighet synes emellertid ej böra tillmätas avgörande betydelse. Man torde kunna räkna med att intresse för att uppta lån i utlandet kommer att före- ligga endast hos större företag, vilka vid eventuell ytterligare upplåning i Sverige i praktiken är hänvisade till kreditgivare med goda förutsättningar för att riktigt bedöma värdet av erbjuden säkerhet.

Beträffande regleringen av köpeskillingsinteckningar föreligger uttalan- den i remissvaren från länsstyrelsen i Kronobergs län, sparbanksinspek- tionen, bostadsstyrelsen, bankföreningen, sparbanksföreningen, stadshypo- tekskassan, bostadskreditkassan, Iandshypoteksombudsmansföreningen samt magistraten i Malmö. Såsom nämnts hälsas förslaget att ogulden köpe- skilling inte längre skall vara förenad med tyst förmånsrätt med tillfreds- ställelse. Den nuvarande ordningen anses ha vållat, förutom stor osäkerhet vid bedömningen av fö—rmånsrättsl-äget för de inteckningar, som sökts inom lagaståndstiden, även betydande extraarbete och extrakostnader. Den modi— fierade form av företrädesrätt för ogulden köpeskilling, som lagberedningen föreslår, anses inte medföra osäkerhet för kreditgivaren och vara till fyllest från andra rättsägares synpunkt.

Angående äldre köpeskillingsinteckningar beklagas det från åtskilliga håll, att beredningen frångått en tidigare i annat sammanhang föreslagen preklusionspåföljd.1 Beredningens motivering, att en dylik lösning i alltför hög grad skulle äventyra köpeskillingsborgenärernas redan vunna rättighe- ter, anses inte övertygande. Den ovisshet, som enligt förslaget skulle bli be- stående i fråga om äldre köpeskillingsinteckningar, påstås medföra sådana nackdelar för fastighetskrediten, att hänsynen till köpeskillingsborgenärer- na anses böra få vika. Synpunkter av detta slag framföres bl. a. av bank- föreningen, sparbanksföreningen, stadshypotekslrassan, bostadskreditkassan och landshypoieksombudsmansföreningen.

Beredningens ståndpunkt till förevarande problem godtages emellertid av sparbanksinspektionen. Denna säger sig väl förstå den betänksamhet, som måste inställa sig vid tanken på preklusionsbestämmelser, men förklarar att det likväl är främst på andra skäl som inspektionen kommer till samma negativa resultat som beredningen:

Inspektionen är av den uppfattningen att verkliga köpeskillingsinteckningar äro relativt fåtaliga. Det är vanligt även vid påskrift av flera tiotal gravationsbevis att ingen enda inteckning med anmärkt karaktär av köpeskillingsfordran dyker upp, ehuru det torde få antagas att i varje fall numera anmärkning i dylikt fall brukar ske. Det förefaller som om säljarens direkta kredit till köparen spelade allt mindre roll vid fastighetsaffärer. Köparen torde i stället ordna med bankkredit. Att döma av Sparbankernas låneportföljer, som bland annat representera en oer- hört omfattande fastighetsbelåning, äro de belånade köpeskillingsinteckningar, som kunna identifieras som sådana praktiskt taget alltid pantsatta av fastighetsägarna själva som sålunda torde ha inlöst dem hos säljarna — varför detsamma torde kunna förmodas vara fallet med de belånade anonyma köpeskillingsinteckning- arna. Det skulle då främst bli en kreditinstitutens sak att bevaka förmånsrätt, som i förevarande avseende må göras gällande, och för deras förmåga i sådant hänse- ende torde bekymmer icke behöva hysas. Tveksamhet på grund av befarade rätts- förluster torde därför endast behöva avse de anonyma köpeskillingsinteckningar, som ligga på privata händer, och de äro enligt inspektionens bedömande relativt fåtaliga. Gjordes tiden inom vilken anteckning i fastighetsboken skulle ske någor- lunda lång, exempelvis fem år, synes även dessa privata borgenärers intressen bli rimligen tillgodosedda.

Emellertid torde knappast en till anteckning i fastighetsboken om inteckningens påstådda köpeskillingskaraktär knuten preklusionsverkan vara någon tillfredsstäl— lande lösning på problemet. En del inteckningar skulle visserligen därigenom sål- las bort men för de anmälda skulle osäkerheten bestå, både för innehavarna av de- samma och för innehavarna av konkurrerande inteckningar. Det torde nämligen icke kunna uteslutas att månget påstående om den särskilda förmånsrätten skulle vila på lös grund. Då någon realprövning väl knappast kunde anknytas till anteck- ningsproceduren bleve frågan om förmånsrätten ändå till slut en domstolssak. På grund härav ansluter sparbanksinspektionen sig till lagberedningens avvisande in— ställning i frågan.

8 kap. 6 5. Förslaget, att fastighetsägaren skall få göra vissa slags anteckningar på pantbrevet, tillstyrkes av de remissorgan, som yttrat sig i ämnet. Man delar beredningens uppfattning, att genom anteckning missbruk av pantbrev i vä—

1 Se SOU 1960: 25 s. 541 f.

sentlig mån skall kunna förebyggas. Sparbanksföreningen finner det från praktisk synpunkt värdefullt att, genom påskrift av fastighetsägaren att pantbrevet endast gäller i hans hand, behovet att från säkerhetssynpunkt döda en infriad inteckning bortfaller.

Försäkringsbolagens riksförbund och advokatsamfundet uppehåller sig vid vissa omständigheter kring stadgandet. Förbundet anför, att anteck- ningarna skulle kunna medföra vissa tekniska besvär _ framför allt för långivarna och fortsätter:

Det föreligger sålunda risk för att fastighetsägarna komme att anbringa sådana anteckningar var som helst på pantbrevet utan inbördes ordning. Då det enligt förslaget ej heller kräves att anteckningarna dateras, kan långivarna ställas inför stora svårigheter, när de skall utröna den kronologiska ordningen. Förbundet fin- ner därför nödvändigt att den ifrågavarande bestämmelsen kompletteras med vissa föreskrifter. Anteckningarna bör enligt förbundets mening obetingat vara dagteck- nade och ske i kronologisk ordning på pantbrevet. För att underlätta den prak- tiska tillämpningen av en sådan föreskrift bör möjligheten att införa enhetliga formulär för pantbreven övervägas. Exempelvis skulle plats för anteckningar kunna beredas på samma sätt som är brukligt på aktiebrev i fråga om transporter.

Advokatsamfundet ställer sig för sin del frågande till hindret för fastig- hetsägaren att, även efter det han i samband med skuldförhållandets till- komst avh-änt sig pantbrevet, få förse detta med anteckning om dess sam- band med skuldförhållandet.

Eftersom borgenären i princip icke äger överlåta pantbrevet annorledes än i samband med fordringen, och det måste vara i den ekonomiska samfärdselns in- tresse, att detta respekteras, och att det sålunda ur sitt rätta sammanhang lösgjorda pantbrevet icke hamnar hos godtrosförvärvare, är det svårt att förstå beredning- ens uppfattning, att »tillräckliga skäl att ålägga borgenären att för antecknings verk— ställande tillhandahålla pantbrevet . . . icke föreligga». Vidmakthållandet av sam- bandet mellan skuldförbindelsen och pantbrevet är ju också (motiven s. 162) ett medel till förhindrande av förlust för fastighetsägaren i samband med att borge- nären vill försälja pantbrevet såsom lös pant.

8 kap. 12 5.

I den mån uttalanden gjorts anses stadgandet om förbud mot överlåtelse eller pantsättning av pantbrev annat än i samband med fordran, för vilken det lämnats som säkerhet, vara välgrundat. Försäkringsbolagens riksförbund, som i och för sig inte har något att erinra mot bestämmelsen, vill emellertid förorda att den inte göres tvingande. Enligt förbundet kan det i åtskilliga fall föreligga ett legitimt intresse av dylika överlåtelser eller pantsättningar och dessa anses inte höra hindras, om fastighetsägare och borgenär träffar över- enskommelse därom.

8 kap. 13 5.

Regleringen av frågan, huruvida ny fastighetsägare är bunden av före- gående ägares låneavtal beträffande möjligheten att genom betalning utbe- komma däri pantsatta inteckningar, underkännes av samtliga remissorgan, som uttalar sig i denna del. De som yttrar sig är sparbanksinspektionen,

bankföreningen, stadshypotekskassan, bostadskreditkassan och landshypo- teksombudsmansföreningen. Argumenteringen mot förslaget är mycket lik- artad. Det medgives, att förslaget kan vara teoretiskt riktigt, men bered- ningen anscs inte i tillbörlig grad ha beaktat problemets praktiska sidor. Sparbanksinspektionen anför:

Det kan icke antagas, att kreditinstituten, särskilt de som bedriva bunden ut- låning i stor skala, skulle vara vidare benägna att ens för kortare tid _ och vid anhopning av göromål hos inskrivningsdomare kan det som erfarenheten visat dra ut på tiden med expeditionerna _ avhända sig både skuldebrev och pant. lfrågavarande bestämmelse synes vara så mycket mindre av behovet påkallad som enligt vad beredningen anför å sid. 218, 220—221 och 226 i del II långivare varken enligt nu gällande rätt eller beredningens förslag torde vara skyldig av- räkna mot hans vilja realiserad pant å omslagsreversen, förrän denna är till be— talning förfallen. Enligt förslaget skall nämligen panträtten som sådan vara obe- roende av det bakomliggande rättsförhållandet. Panthavaren kommer sålunda, för att direkt citera betänkandet, »enligt den nya regleringen av panträtten att i samtliga fall, då ej annat avtalats, vara oförhindrad att, mot avskrivning å pant— rätten, som särskild pant innehålla det uppburna beloppet till säkerhet för sin fordran». För övrigt torde det höra mera till undantagsfallen, att köpare av fas- tighet har möjlighet att infria fastigheten besvärande inteckningar.

Stadshypotekskassan och bostadskreditkassan uppehåller sig i sitt gemen- samma utlåtande utförligt vid frågan om förslaget innebär en praktiskt framkomlig väg.

Enbart stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna skulle _ för att med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna tillförsäkra sig fullt skydd i an- givna avseende i fråga om den nuvarande lånestocken _ nödgas låta verkställa anteckning beträffande omkring 87 000 omslagsreverser och uppskattningsvis cirka 500 000 inteckningar. Anteckning skulle vidare behöva ske beträffande varje nytt lån. I samband med konverteringar med därav följande ändrade för- fallotider för omslagsreverserna skulle nya anteckningar behöva verkställas. Var- ken ur kreditinstitutens eller inskrivningsdomarnas synpunkt synes en sådan om- ständlig och arbetskrävande procedur rimlig.

Kassorna liksom också landshypoteksombudsmansföreningen anser den bästa lösningen av problemet vara en reglering, enligt vilken ny fastighets— ägare är bunden av tidigare ägares låneavtal, eller, därest denna lösning inte godtages, en ordning, som ger innehavsanteckningen samma verkan som det av beredningen föreslagna anteckningsinstitutet.

8 kap. 16 5.

Den ändring beträffande ägarhypotek eller _ enligt förslaget _ ägarpant, som föreslås, är i åtskilliga yttranden utsatt för skarp kritik. Endast läns— styrelsen i Stockholms län ansluter sig i frågan till beredningens ståndpunkt; länsstyrelsen redovisar till stöd härför sina erfarenheter av nu gällande be- stämmelser i ämnet:

Självfallet äger borgenär vid exekution i fast egendom icke rätt att bevaka och lyfta större belopp än som svarar mot hans fordran, även om säkerheten för denna utgöres av en inteckning, som till sitt belopp överstiger fordringen. Resten av in— teckningsbeloppet, ägarhypoteket, är borgenären ju icke berättigad taga i an-

språk utan att jämväl ägarhypoteket är pantförskrivet till honom. Det är emel- lertid inte ovanligt, att en borgenär med fordran eller fordringar, som täckes av flera inteckningar, endast lagsöker på den inteckning, vilken har den bästa för- månsrätten, men vid exekutiv auktion bevakar samtliga inteckningar i enlighet med sin sammanlagda fordran.

Om en inteckningshavare emellertid bevakar större fordran än han av till- gängliga handlingar _ exempelvis avskrift av fordringsbevis i lagsökningsutslag _ synes äga, uppstår frågan om auktionsförrättaren ex officio skall beakta detta eller om bevakningen får bli beroende på invändning.

Eftersom det exekutiva förfarandet ger upphov till och innesluter en sorts rättegång mellan intressenterna, ehuru i andra former än de vanliga, torde auk— tionsförrättaren icke självmant kunna ingripa, i vidare mån än att han skall kon- trollera, huruvida den åberopade inteckningen är försedd med påteckning om betalning samt om bevakningen rymmes inom inteckningens kapitalbelopp och ränta enligt 18 g 1 mom. inteckningsförordningen (jfr NJA 1932z700). Bevak- ningen synes alltså få bli beroende av invändning från gäldenären-fastighetsäga- ren, efterföljande inteckningshavare, utmätningsborgenär eller annan rättsägare. ltegelmässigt uteblir emellertid sådan invändning, enär gäldenären, som bäst kän- ner till sakläget, ehuru kallad till auktionen icke inställer sig och övriga rätts- ägare icke uppmärksamma förhållandet.

I övrigt uttalar man sålunda missnöje med förslaget. Sparbanksinspektio- nen hävdar, att ändringen i fråga om ägarpant minskar panträttskonstruk- tionens enkelhet och för bort från den av beredningen tillkännagivna inställ- ningen, att panträtten som sådan skall vara oberoende av det bakomliggan— de rättsförhållandet. Inspektionen ifrågasätter, om det finnes tillräcklig an— ledning att lagstifta mot ett utnyttjande av panten enligt nuvarande ordning innebärande, att borgenären kan låta å omslagsreversen upplupna räntor innestå för praktiskt taget hur lång tid som helst. Det påpekas, att överskott i förhållande till lånets kapitalbelopp _ i vanlig lös pant alltid kan ut- nyttjas på angivet sätt. Inspektionen fortsätter:

Lagberedningen påpekar i förevarande sammanhang att den föreslagna ord- ningen i vissa situationer kan synas missgynna borgenären. Underskott kan näm- ligen uppkomma för honom om ränta ej är utfäst i pantbrevet eller om den däri utt'ästa räntan skall utgå efter lägre räntesats än räntan enligt omslagsreversen. Emellertid utgår beredningen från, att det knappast skulle förekomma att in- teckning utan fastställd ränta belånas under omslagsrevers och att i allmänhet den i pantbrevet förskrivna räntan skulle överstiga omslagsreversens. Med hän- syn härtill kunde den angivna risken för borgenären icke anses vara av nämn- värd praktisk betydelse. Sparbanksinspektionen är dock härutinnan icke alldeles enig med beredningen. I ett flertal fall har inspektionen i sparbank stött på pant- inteckningar utan fastställd ränta. Vidare synes räntesatsen, när ränta intecknats, vanligen ha varit sex procent men fem procent har också ofta förekommit, sär- skilt under längre lågränteperioder. Högre räntesats än sex procent torde däre- mot vara mera ovanlig utom på sista tiden, då sju procent och än högre räntesats börjat tillämpas (intecknas). Då räntan för obundna inteckningslån numera all- mänt överstiger sex procent är det således mycket vanligt, att sådant lån löper med högre ränta än pantinteckningen. Förutnämnda risk för underskott för bor- genären bör därför enligt inspektionens mening icke negligeras. Den kan ej heller när låneräntan är högre än sex procent helt täckas genom den möjlighet till komplettering av räntan å efter ikraftträdandet av jordabalken nytillkom- mande pantbrev, som skulle öppnas genom bestämmelserna i 30 kapitlet 10 & be-

redningens förslag. För redan utelöpande inteckningar är såsom nyss visats ränte— differensen i många fall betydlig och skulle komma att kvarstå. Den i betän- kandet angivna utvägen i sålunda föreliggande situation av otillräcklig täckning är att borgenären kan påfordra att även ägarpanten pantförskrives för de räntor, som kunna komma att utestå å omslagsreversen. När ägarpanten således även en- ligt förslaget i vissa situationer _— som enligt vad inspektionen nyss sökt visa torde vara vida oftare förekommande än beredningen förutsatt —— kan komma att uppoffras, vinnes dock enligt beredningen den fördelen att härför erfordras ett positivt förfogande från fastighetsägarens sida. Härtill vill sparbanksinspektionen anmärka att kreditinstituten allmänt använda tryckta och för institut av samma slag likalydande låneblanketter med klausuler, som tillförsäkra kreditgivaren ett maximalt utnyttjande av panten. Det kan därför antagas att en fastighetsägare vid upptagande av lån i kreditanstalt kommer att så att säga automatiskt få ställa även ägarpanten till långivarens förfogande. Det må för övrigt framhållas, att det blivit alltmer vanligt för att inte säga regel att inteckningar i tur och ordning pantförskrivas även i andra och tredje hand så att ägarhypoteket till- bakaskjutes till ett förmånsrättsläge, där det har litet värde som belåningsobjekt för fastighetsägaren och där dess betydelse ur exekutionsteknisk synpunkt torde ha reducerats till det fall, att fastigheten tages i mät för oprioriterad fordrings- ägare.

Bostadsstyrelsen framhåller, att värdet av reformen torde begränsa sig till fall utanför den av kreditinstituten bedrivna låneverksamheten med hänsyn till det förhållandet, att kreditgivarna regelmässigt torde komma att kräva pantsättning av ägarpanten såsom ytterligare säkerhet för förfallna räntor och amorteringar liksom också för indrivningskostnader. Ur ett par spe- ciella synvinklar anses förslaget oförmånligt för bostadsstyrelsen och läns- bostadsnämnderna :

I de författningar alltsedan början av 1940-talet, som reglerar långivningen till enfamiljs- och flerfamiljshus föreskrives, att den med lånen förbundna s. k. ränte- subventionen kan återkrävas; närmast kan så bli fallet i samband med uppsäg- ning av statslånet. Lånen för lantarbetarbostäder är räntefria under de första tio åren, men låntagaren är pliktig att om lån uppsäges betala jämväl värdet efter viss räntefot av räntefriheten. För de nu nämnda fallen torde förslaget praktiskt taget omöjliggöra bevakning. Det förefaller knappast realistiskt att i hundratu— sentals låneärenden söka vinna säkerhet för detta slags räntekrav genom hän- vändelser till fastighetsägaren om pantsättning av pantbrevet för desamma. Med hänsyn till föreliggande låneavtal i omslagsreversen förefaller det dessutom sty— relsen tveksamt om dylikt krav lagligen kan riktas mot låntagaren. I denna fråga anser styrelsen sig för sin det icke våga lita till att kreditlagstiftningens krav, att långivare skall inneha fullgod säkerhet skulle godtagas som skäl för tvångsåtgär- der mot låntagaren i syfte att förmå denne till en av långivaren krävd komplet- tering av säkerheten, vilken ansetts påkallad av bestämmelserna i ny lagstiftning.

laven bankföreningen och Iandshypoteksombudsmansföreningen argu— menterar utförligt mot den föreslagna ordningen. Båda föreningarna finner, att lagberedningen grundat sitt ställningstagande mera på teoretiska övervä— ganden än på hänsyn till den praktiska verkligheten. Den sistnämnda för- eningen uttalar bl. a. följande.

Av lagberedningens förslag till bestämmelser om ägarpant synes vidare följa att lagsökningsförfarandet blir betydligt mer komplicerat. I sådana fall där sär- skild pantförskrivning av ägarpant ej gjorts torde det nämligen med beredning-

ens förslag och nuvarande utformning av reglerna för lagsökning bli erforderligt för långivaren att helt klarlägga sin totala fordran hos gäldenären för att visa :att intrång ej göres i ägarpanten. I hypoteksföreningarnas verksamhet är det som förut här ovan påpekats närmast regel att i de belånade fastigheterna finnas flera lån med olika räntesatser och skiftande lånevillkor i övrigt. Antalet lån på en egendom kan stundom vara betydande. I sådana fall torde ett för såväl borge- nären som rätten synnerligen omständligt förfarande behöva igångsättas, när man lagsökningsvis önskar få en förfallen fordran fastställd genom att avskrifter av borgenärens samtliga låneförbindelser med gäldenären måste ingivas och även intagas i lagsökningsutslaget. Även om pantförskrivning av ägarpanten skett till den lagsökande borgenären blir det nödvändigt att ingiva omslagsreversen, efter— som sådan pantförskrivning i allmänhet torde komma att ske i denna. Trots att lagberedningen velat lösgöra pantbrevet från det personliga fordringsförhållandet skulle sålunda vid lagsökning ändock komma att erfordras ett slags dubbel be- visning, vilket framstår som både opraktiskt och omotiverat.

Sammanfattningsvis finner föreningen sålunda att de intressen, lagberedningen avsett att tillgodose, icke kan anses vara av den betydelse att de motivera ett frångående av den nuvarande ordningen. För det praktiska kreditlivet framstår det i stället som angeläget, att långivarnas möjligheter att i förekommande fall disponera över pantsatt inteckningssäkerhet icke onödigtvis begränsas.

Även om föreningen sålunda finner den nuvarande ordningen vara att avgjort föredraga framför det framlagda förslaget, innebär detta icke att föreningen an- ser nuvarande regler beträffande institutet ägarhypotek tillfredsställande. Insti- tutet borde bli föremål för en mera ingående och realistisk utredning än den lag— beredningen redovisat. Det har tyvärr icke varit möjligt för föreningen att i detta sammanhang närmare ingå på detta ämne och framlägga förslag till tänkbara riktlinjer för en lämplig reglering av föreliggande frågor. Föreningen överväger möjligheten att i särskild ordning återkomma härtill.

För den händelse föreliggande rättsintressen dock skulle anses påkalla viss reglering av förhållandena i samband med överhypotek bör denna i allt fall in— skränkas till att avse endast en mindre begränsning i långivarens möjlighet att taga i anspråk pantsatt pantbrev. För närvarande kan en inteckningshavare be— gagna föreliggande överhypotek för att täcka upplupna räntor och något hinder föreligger icke att uttaga hela räntefordringen ur ägarhypoteket. Det skall icke bestridas, att de olika möjligheter, en borgenär f. n. har vid bevakning av en in- tecknad fordran, stundom kan få mindre önskvärda konsekvenser. En lösning som i så fall synes kunna tillgodose såväl principiella som praktiska synpunkter, vore att borgenär för sin fordran enligt omslagsreversen i första hand skulle vara tvungen att av pantbrevet taga i anspråk mot fordringen svarande kapitalbelopp jämte ränta i denna del. I den mån den aktuella fordringen skulle överstiga vad sålunda av pantbrevet tagits i anspråk skulle borgenären ha rätt att i andra hand tillgripa även ägarpanten sålunda oavsett om densamma särskilt pantförskri- vits _ och då först dess ränta.

Några remissorgan uppehåller sig utförligt vid frågor sammanhängande med pantförskrivning i andra hand etc. Särskilt är det andrahandspantha- varens möjligheter att begära exekution, som tilldrager sig uppmärksam- het. Riksbanksfullmäktige yttrar härom:

Särskilt inom den statliga kreditgivning, som äger rum för skilda stödändamål, äro säkerheter i form av förpantade överhypotek vanliga. Det har i sådana fall visat sig, att det kan vara svårt för den som innehar ett pantsatt överhypotek att få exekution på grundval av detta. Det har gjorts gällande, att dylika pant-

havare ej skulle ha den allmänna rätt som tillkommer en borgenär att begära utmätning och utbrytning av överhypoteket, enär härför skulle fordras att fråga vore om »fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckningen» (IF 5 27). Även om den citerade uppfattningen är oriktig, och andrahandspanthavaren så- lunda har möjlighet att genom utmätning och utbrytning skaffa sig exekution, förefaller en dylik metod innebära onödig omgång och kostnad. Det naturliga bör vara, att exekution sökes direkt på grundval av den av förstahandspanthava— ren innehavda inteckningen. Kreditinstitut emellan bruka svårigheter ej heller möta att vinna erforderlig medverkan härtill, genom att inteckningen ifråga ut- lämnas. Det är emellertid tveksamt, huruvida förstahandspanthavaren kan anses skyldig att lämna dylik medverkan. Med hänsyn till den stora praktiska betydelse som pantsättning av överhypotek äger, vore önskvärt, att möjligheterna till exe— kution på grundval härav bleve belysta. Anses erforderligt med särskilt stadgande för att framtvinga medverkan från förstahandspanthavaren, synes möjlighet vara att direkt i lagtexten inskriva skyldighet för borgenär att medverka genom upp- visande av innehavd inteckning, då sådant erfordras för bevakande av andra- handspanthavarens rätt.

Jordbrukets bank, jordbrukskasseförbundet och försäkringsbolagens riks— förbund utvecklar liknande synpunkter. Riksförbundet uttalar bl. a. att de skäl, som ansetts böra medföra en förbättring av ägarpantens ställning, även synes tala för att andrahandspanträtten erhåller en starkare ställning. För fastighetsägaren måste säger förbundet — det vara ett intresse, att över- hypoteket inte framstår som så oförmånligt, att dess utnyttjande som kre- ditunderlag försvåras. Det bör därför, enligt förbundets mening, klart kom- ma till uttryck, att utbrytningsmöjlighet enligt 30 kap. 18 å i dessa fall föreligger.

Missnöje uttalas även med övergångsregeln i 26 5 9 PromL, som ansluter till den föreslagna ordningen beträffande ägarpant. Landshypoteksombuds- mansföreningen säger bl. a., att det för alla kreditgivare och då kanske sär- skilt för hypoteksinstitutionerna med deras långfristiga långivning blir nöd- vändigt att göra en fullständig inventering av alla sina låneförbindelser med därtill hörande inteckningssäkerheter. Att detta kommer att innebära en synnerligen kännbar arbetsbelastning och ökade kostnader anses självklart. Även om dessa olägenheter endast hänför sig till ett — f. ö. alltför knappt tilltaget _ övergångsskede, blir de enligt landshypoteksombudsmansför— eningen av den art och omfattning, att de inte rimligen kan accepteras.

8 kap. 22 5.

I första stycket har föreslagits, att panthavare skall kunna avstå från sin rätt till betalning ur ersättning _ vare sig denna nedsatts hos myndighet eller eljest föreligger till utbetalning utan att panträtten för hans del på— verkas. Förslaget anses av bostadsstyrelsen och Iandshypoteksombudsmans- föreningen vara en mycket värdefull praktisk förbättring.

8 kap. 23 5.

I paragrafen hänvisas till bestämmelser i 30 kap. i vissa angivna frågor. Av dessa har stadgandet om ändring i pantbrevs ränta (30 kap. 10 å) och 7—630694

stadgandet om utbyte av pantbrev (30 kap. 12 5) uppmärksammats i remiss- "svaren.

Den föreslagna bestämmelsen om ränteändring hälsas med tillfredsstäl— lelse. Landshypoteksombudsmansföreningen finner nyheten praktiskt be- tydelsefull men beklagar, att den enligt övergångsbestämmelserna (29 & PromL) begränsats att avse pantbrev, som intecknats efter balkens ikraft- trädande. Föreningen fortsätter:

Som motivering härför anför lagberedningen bl. a. att bestämmelsen i 30 kap. 10 % om den förlänades giltighet å äldre inteckningshandlingar skulle innefatta en räntehöjning jämväl av den personliga fordran gentemot tredje man, som eventuellt vore grundad på själva inteckningshandlingen. Det synes vara tänkbart att komma förbi detta hinder om inteckningshavaren i samband med ansökan enligt 30 kap. 10 & förklarar sig avstå från sin personliga fordran på grund av inteckningshandlingen. Visserligen kvarstår invändningen att beträffande äldre inteckningar innehavaren icke räknat med möjligheten att ränta eft-er sex pro- cent kommer att utgå på framförliggande inteckningar, där lägre ränta fastställts. Här ligger dock den lösningen nära till hands att om medgivande från alla inne— havare av efterliggande äldre inteckningar inhämtats bestämmelsen i 30 kap. 10 & kunde bli tillämplig jämväl i fråga om sådana inteckningar, som fastställts före .den nya balkens ikraftträdande. Ett skäl som särskilt talar för önskvärdheten av att bestämmelsen ifråga om möjligt utsträckes att gälla även äldre inteckningar är den konsekvens förslaget får för möjligheten att åstadkomma utbyte av flera pantbrev mot ett enda, varom förslag framlagts i 30 kap. 12 5. Sådant utbyte av äldre inteckningar skulle av förslaget att döma kunna ske endast om inteck- ningarna löpa med samma ränta eller om räntan å det nya pantbrevet icke över- stiger medelräntan å de utbytta inteckningarna. Med hänsyn till de skiftande rän- tesatser som ofta förekommer och då lägre inteckningsränta än sex procent är vanlig år äldre inteckningar skulle avsaknaden av möjligheten till räntehöjning enligt 30 kap. 10 å i fråga om äldre inteckningar i hög grad begränsa det prak- tiska värdet av förslaget i 30 kap. 12 %.

Stadshypotekskassan och bostadskreditkassan utvecklar synpunkter av liknande slag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, med hänsyn till nuvarande ränte- läge, det böra ytterligare övervägas, huruvida inte den föreslagna räntesat- sen om sex procent bör höjas. Bostadsstyrelsen ifrågasätter för sin del, om praktiska skål, med hänsyn till marknadsräntans föränderlighet, inte talar för att möjlighet ges till utsträckning av räntan utöver sex procent under förutsättning av samtycke från rättsägare med lika eller sämre rätt. Även den nya regleringen av rätten till utbyte av pantbrev anses vara en påtagbar förbättring. Möjligheten att utbyta flera pantbrev mot ett enda an— .ses sålunda fylla ett stort behov. Landshypoteksombudsmansföreningen anser emellertid att det bör övervägas, om bestämmelserna i 30 kap. 12 5 inte kunde göras ändå mera ändamålsenliga, och fortsätter:

Här åsyftas närmast det fall, då de intecknade pantbrev, som komma ifråga för utbyte mot ett enda, icke äga lika rätt eller icke till förmånsrätten gälla omedel- bart efter varandra utan att en eller eventuellt flera rättighetsinteckningar i för- månsläge ligga emellan dessa panträtter. Enligt förslaget skulle i ett sådant fall det önskade utbytet endast kunna komma till stånd, sedan panträtterna genom

nedsättningsförfarande i enlighet med 30 kap. 19 % ordnats så att de uppfyller fordringarna i 30 kap. 12 5 andra st. Detta innebär en omgång, som förefaller ouödi . Förgiiingen vill i stället föreslå den utvidgade möjligheten, att man skall kunna få utbyta flera intecknade pantbrev mot ett, även då mellanliggande rättighets- inteckningar förekomma, om samtidigt föreskrives att det nya pantbrevet skall äga samma förmånsrätt, som tillkommit det sämst liggande av de utbytta pant- breven. Ur övriga rättsägares synpunkt torde några betänkligheter mot ett så- dant förslag ej förefinnas. För mellanliggande rättighetsinteckningar skulle tvärt— om efter ett sålunda skett utbyte ett bättre förmånsläge erhållas, medan efterlig— gande rättsägares ställning bleve oförändrad.

Förbudet mot gemensamma inteckningar (8 kap. 3 &) och vad därmed hör samman (8 kap. 17 å och 26 kap.)

Lagberedningens förslag att utmönstra de gemensamma inteckningarna har från de allra flesta remissinstansernas sida mött stark kritik. En upp— ställning över inställningen i remissvaren får följande utseende.

Negativa remissorgan

Kommerskollegium jämte underinstanserna Sveriges industriförbund saint Stockholms och Skånes handelskammare, handelskamrarna i Göte- borg, Karlstad och Gävle ävensom Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare och Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Lantmäteristyrelsen, som underkänner registrerad bruksenhet såsom godtagbart substitut för de gemensamma inteckningarna, och åberopar lika- ledes avstyrkande yttranden från överlantmätarna i Stockholms, Krono— bergs, Malmöhus, Örebro och Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Malmöhus län, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksbanksfullmäktige, bankför- eningen, sparbanksföreningen, Sparbankernas bank, Jordbrukets bank, jord- brukskasseförbundet, hypoteksbanken, landshypoteksombudsmansförening- en, försäkringsbolagens riksförbund, advokatsamfundet, kommunal-tekniska föreningen samt vattenkraftföreningen.

Ytterligare bör nämnas ett par av de lantbruksnämnder, vilkas yttranden fogats till lantbruksstyrelsens utlåtande, nämligen lantbruksnämnderna i Jönköpings och Västernorrlands län.

Positiva remissorgan

Lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Jämt- lands län, bostadsstyrelsen, stadshypotekskassan och bostadskreditkassan.

Vidare hör till denna grupp Östergötlands och Södermanlands handels- kammare, Smålands och Blekinge handelskammare samt lantbruksnämn- derna i Kalmar och Skaraborgs län ävensom magistraten i Malmö.

Stadsdomarföreningen har inte alls tagit ståndpunkt till de gemensam— ma inteckningarna. Häradshövdingeföreningen förklarar sig ur inskrivnings—

handläggningens synvinkel inte ha något emot beredningens förslag men säger sig vara väl medveten om att andra intressen, kanske främst de som företrädes av de exekutiva myndigheterna, kreditinstituten och fastighets- ägarna, bör vara avgörande. Föreningen uttalar f. ö. sin tvekan inför bruks- enhetsinstitutet.

Härefter skall redogörelse lämnas för synpunkter och reflexioner i de av- styrkande yttrandena. Därvid torde början lämpligen kunna göras med de yttranden, som avgivits av bank- och fondinspektionen samt sparbanksin- spektionen.

Sammanfattningsvis uttalar bank- och fondinspektionen att, hur önsk- värt ett avskaffande av de gemensamma inteckningarna än må framstå från olika synpunkter, den av lagberedningen föreslagna vägen inte är fram- komlig. Inspektionen förordar bestämmelser, som kan minska de gemen— samma inteckningarnas antal.

Till utveckling av sin ståndpunkt anför inspektionen i anslutning till de föreslagna bestämmelserna i 8 kap. 17 5:

inspektionen hyser stora betänkligheter mot att sistberörda regler införes. In- teckningshavaren kan ha fullt fog för sin uppfattning, att hans inteckning för- lorar i värde genom uppdelningen, eller det kan överhuvudtaget vara omöjligt att avgöra, efter vilka grunder en uppdelning skall ske för att bäst tillgodose in- teckningshavarens intressen. I själva verket innebär förslaget ett starkt ingrepp i den hittills som självklar betraktade principen, att en inteckningshavares rätt icke skall kunna äventyras av fastighetsägarens dispositioner.

Vad gäller bruksenhetsinstitutet har beredningen _ sägs det -—— vunnit, att det, som enligt nuvarande rått skulle vara en gemensam inteckning i kom- plexets olika fastigheter, förvandlas till en enhetlig inteckning i hela kom- plexet. I bruksenheten behöver inteckningen inte, i likhet med den nuva— rande gemensamma inteckningen, konkurrera med särinteckningar i de sär- skilda fastigheterna. Den stora vinsten med denna anordning är att den exekution, som går ut på att ur komplexet uttaga betalning för inteckningen, kunnat väsentligt förenklas. Det medgiver inspektionen men fortsätter:

Priset för denna förenkling är dock mycket högt. Om särinteckningar finnes i de fastighetsenheter som skall ingå i bruksenheten, måste en uppstädning av gra- vationsförhållandena ske, och här kan mycket stora, ja till och med oöverstigliga svårigheter uppstå. Det kapitel i lagförslaget, som ägnats åt dessa frågor, kap. 26, omfattar 49 paragrafer; härtill kommer ett kort kapitel 32 och dessutom de all- männa bestämmelserna om inskrivning av rättighet i fastighet. Den föreslagna regleringens vidlyftighet svarar mot regleringens materiella svårighetsgrad.

Det står klart, att tillämpningen av dessa bestämmelser kommer att ställa myc- ket stora krav på inskrivningsväsendet, och man har anledning att ställa frågan, huruvida resultatet av nyordningen är värt priset. Inspektionen anser, att man, med allt erkännande av det skarpsinne som nedlagts på lösningen, vid bedöm- ningen av dess värde icke får bortse från frågan, huruvida arbetet med ord- ningens genomförande låter infoga sig i en inskrivningsdomares arbetsrutin. In- spektionen frågar sig vidare, om icke de anspråk som här ställes på de ämbets- män som skall handha verkställigheten vida överstiger vad man har rätt att fordra inom den ordinarie domarkarriären.

Den historiska översikt som lagberedningen framlägger och som visar att lag- stiftaren i åtminstone halvtannat sekel brottats med spörsmålet om gemensamma inteckningar gör det otvivelaktigt, att någon enkel lösning icke finns; att bered- ningen skulle kunna tillhandahålla en sådan har därför icke kunnat förväntas. Fråga är väl dock, huruvida icke lagberedningen trots en principiell uppläggning av problemet som är värd allt erkännande, ifråga om de praktiska konsekvenserna nätt ohållbara resultat. Det skall dock som en ytterligare förtjänst hos förslaget framhållas, att det är den omständigheten att beredningen med utomordentlig energi dragit slutsatserna av sina utgångspunkter, som möjliggör en överblick och därmed ett omdöme.

Det lagberedningen vinner med sitt förslag om registrerad bruksenhet är som nyss sades till slut det, att exekutionen förenklas: gravationsuppstädningen vid bruksenhetens bildande gör allting så mycket redigare, när exekutiv försäljning påkallas. Detta framstår till synes som en stor vinst, och överexekutor torde tack- samt erkänna detta. Men lättnaden för överexekutor uppväges av en proportions- vis mångdubbelt ökad hörda för inskrivningsväsendet.

Inspektionen jämför här å ena sidan den reglering som lagberedningen före- slår med avseende å bruksenheten, å andra sidan nuvarande ordning med ge- mensamma inteckningar i stora företagsegendomar och frågar sig, vilkendera ordningen ger parter, domstolar och andra myndigheter de största svårigheterna, vilket i praktiken betyder detsamma som det mesta sammanlagda arbetet. På papperet ter sig det ena kanske lika invecklat som det andr-a, men inspektionen menar, att vid jämförelsen bör medtagas ytterligare en synpunkt, nämligen den kvantitativa: hur ofta ställas svårigheterna på sin spets? Då blir svaret i starkt förenklad form och därmed naturligtvis innebärande en viss överdrift: lagbered- ningens förslag ställer svårigheterna nästan alltid på sin spets, den nuvarande ordningen mycket sällan. Förslaget förutsätter att för varje bruksenhet grava- tionsuppstädning skall äga rum, redan innan någon »gemensam» inteckning kom- mer till och oavsett hur avlägsen möjligheten av en exekutiv auktion är; med nuvarande ordning aktualiseras frågorna om särinteckningars och gemensamma inteckningars konkurrens först då företagskomplexet inte längre fungerar på av- sett sätt utan betalningsinställelse hotar eller är för handen. I förra fallet alltså en stor frekvens, i senare fallet nästan ingen.

Inspektionen säger sig ifrågasätta riktigheten av det rättspolitiska syfte, som ligger bakom lagberedningens förslag, nämligen att underlätta exeku- tionen i fastigheter, som ingår i en enhet. En exekution skall vara möjlig, säger inspektionen, men den är ingalunda någon önskvärd företeelse; den skall tvärtom representera en nödfallsutväg att tillgripas, när alla andra möjligheter år uteslutna. Det framstår som bakvänt att försvåra formerna för finansieringen av ett företags verksamhet för att förenkla exekution i företagets egendom. Inspektionens omdöme om lagberedningens förslag i vad rör registrerad bruksenhet blir därför, att förslaget, om också teoretiskt godtagbart och t. o. m. med tanke på den järnhårda konsekvens, varmed det genomarbetats, berömvärt, likväl inte är ur praktisk synvinkel godtag— bart.

Sparbanksinspektionen konstaterar likaså, att myndigheten inte kan an- sluta sig till förslaget.

Sparbanksinspektionen har icke kunnat undgå få den uppfattningen av för- slaget om bruksenhet att det hur formellt fullkomligt det än må vara dock är mycket invecklat. Det synes säga en del att kapitlet om registrerad bruksenhet

vad paragrafernas anta] beträffar är det längsta i hela nya jordabalken. Inskriv- ningsåtgärder som med nu rådande ordning med gemensamma inteckningar åt- minstone ur inteckningssökandens och inteckningshavarens synpunkt tett sig som ganska enkla skulle med den nya ordningen bli rätt komplicerade. Å andra sidan torde bevakningen vid exekutiv auktion erbjuda mindre invecklade problem vid tillämpningen av det nya systemet utan att utmätnings- och auktionsförfaran- det enligt detta dock enligt inspektionens mening blir så särskilt enkelt —— ett nytt kapitel med elva paragrafer om utsökning i bruksenhet har avsetts skola tillkomma i utsökningslagen.

De betänkligheter lagberedningens förslag om bruksenhet ingett inspektionen koncentreras framförallt till den inskrivningsreglering som måste föregå bildan- det av bruksenhet. De bestämmelser som innehållas i 26 kapitlet 8—11 %% skulle enligt inspektionens mening dels bli mycket vanskliga att tillämpa och dels även vid tillämpning på avsett sätt icke erbjuda inteckningshavarna den trygghet mot rättsförluster, som dessa skäligen torde kunna göra anspråk på.

Dessa aspekter utvecklar sparbanksinspektionen härefter närmare. Där- vid göres gällande, att inskrivningsdomarna saknar kompetens för de upp— gifter, som pålägges dem, att de objektiva grunder för fastighetsvärdering, som står till buds, är så osäkra och skiftande, att en sålunda tillkommen värdering endast inom snäva gränser skäligen kan påtvingas en långivare, att taxeringsvärdena alls inte, som beredningen påstått, står i riktigt för- hållande till varandra utan att de ofta är mycket ojämna, samt att sålunda varken lägemetoden eller indelningen i värdeskikt lämpligen bör läggas till grund för inskrivningsreglering vid bildande av bruksenhet och ej heller vid sammanläggning av fastigheter.

Beträffande förslaget i 8 kap. 17 5 om obligatorisk inteckningsuppdelning i anslutning till fastighetsdelning ställer sig sparbanksinspektionen en smu- la tveksam beträffande reglernas praktikabilitet men uttalar inte något di- rekt avstyrkande.

Hur väl reglerna om uppdelning av inteckningar än må vara utformade torde det enligt inspektionens mening icke kunna undgås, att uppdelningarna åtmin- stone i förstone komma att uppfattas som en försvagning av underlaget för fas— tighetskrediten. Det må även framhållas, att då gemensamma inteckningar, ej minst i stamfastighet med avstyckningar, äro synnerligen vanliga kan det, även om tioårsfristen i viss utsträckning utnyttjas för frivillig avveckling av det ge— mensamma ansvaret, bli fråga om en mängd inteckningsuppdelningar vid över— gångstidens slut. Dä vidare avstyckningar särskilt för nybebyggelse ske i stor omfattning kunna uppdelningar enligt 8 kapitlet 17 & jordabalken med de besvär- liga avvägningarna av ansvarsbelastningen, som nu icke behöva förekomma vid så kallad relax med förbehåll enligt 33 & inteckningsförordningen, likaledes be— tyda en stor ökning av arbetet på inskrivningsavdelningarna. Vad relaxer bc— träffar söker ofta stamfastighetens ägare spara ihop sådana ärenden för att få dem verkställda i stora svep, vilket innebär en betydande kostnadsbesparing för sökanden och arbetslättnad för inskrivningsdomaren jämfört med om ärendena skulle avgöras var för sig. Med hänsyn till den ökade arbetshelastningen enligt den mer komplicerade nya ordningen är det förståeligt ur rent praktiska syn— punkter att komplikationerna hållits inom snävast möjliga ram. Enligt inspektio— nens mening är dock de berörda rättsägarnas egen bedömning av konsekven- serna av ändringen i rättsläget en så väsentlig faktor, att ärendet icke bör kunna avgöras mot rättsägares bestridande utan höggradig garanti för sakkunnig be-

handling även om härigenom nämnda ram måste vidgas. Är överenskommelse mellan rättsägarna icke möjlig _— det torde kunna förväntas att sådan skall kunna åstadkommas i de flesta fall _ borde därför enligt inspektionens mening avgö- rande enligt 8 kapitlet 17 å andra stycket jordabalken eller enligt 31 å andra stycket promulgationslagen icke få träffas utan anlitande av sakkunniga eller sär- skild utredning.

För att sedan övergå till övriga avstyrkande remissorgan, så yttrar kom- merskollegiet:

Enligt kollegiets mening bör vid bedömningen av hithörande frågor stor hän- syn tagas till önskemål från dem som äro av saken närmast berörda. Det bör då uppmärksammas att, såvitt kan utläsas av de till kollegium ingivna remissvaren, näringslivet i stort sett ställer sig avvisande till lagberedningens förslag. Närings- livets företrädare vilja visserligen icke bestrida att nackdelar vidlåda den nuva- rande ordningen med gemensamma inteckningar, men de framhålla att den till- lämpats så länge att näringslivet hunnit anpassa sig och att nackdelarna därför för närvarande icke särskilt framträda.

Avgörande för näringslivets inställning är åsikten att möjligheten att inteckna registrerad bruksenhet icke utgör en ur näringslivets synpunkt tillfredsställande ersättning för de gemensamma inteckningarna.

För kollegium är det vanskligt att analysera det komplex wav rättsregler som återfinnas i lagberedningens förslag. Kollegium har emellertid det intrycket, att reglerna äro invecklade och att handläggningen av registreringsärendena ofta skulle bli både tidsödande och besvärlig samt att reglerna i praktiken knappast skulle medföra någon förenkling i förhållande till vad som nu gäller beträffande gemensamma inteckningar. Framförallt synes det kollegium som om svårigheterna skulle bli avsevärda under den övergångstid, under vilken gällande gemensamma inteckningar skulle bringas att upphöra; de härför nödvändiga åtgärderna skulle uppenbarligen också bli kostnadskrävande.

Kommerskollegiet kritiserar vidare det moment av diskretionär prövning, som skulle karakterisera inskrivningsdomarens handläggning av ärende angående bildande av bruksenhet (26 kap. 1 5).

ltätten att inteckna flera fastigheter skulle ytterst bli avhängig utfallet av en på subjektiva g1unde1 gjord prövning; statlig a myndigheter skulle — utan att det kan anses påkallat ur allmän synpunkt få göra ekonomiska avvägningar på det privaträttsliga området och dälmed taga ansvaret i hänseenden som röra för- hållandet mellan enskilda. En diskretionär prövning av detta slag leder lätt till godtyckliga och schematiska lösningar.

Den praktiska betydelsen av de olägenheter, som otvivelaktigt är för- enade med de gemensamma inteckningarna, bör enligt industriförbundets uppfattning inte överdrivas. Förbundet säger vidare: Antalet exekutiva auktioner å gemensamt intecknade fastigheter är i vart fall f. n. ringa och dessutom torde sakägarna i allmänhet själva besitta eller lätt skaffa sig tillgång till den sakkunskap, som kan erfordras för undvikande av rätts— förluster i detta sammanhang. Mot bakgrunden av att det nuvarande sy- stemet med gemensamma inteckningar på ett i huvudsak tillfredsställande sätt tillgodoser för näringslivet väsentliga behov anser industriförbundet, med hänsyn bl. a. till de uppenbara och oundvikliga övergångssvårigheter- na, att ett frångående av nuvarande system endast bör ifrågakomma, därest ett i praktiken klart bättre system kan skapas. Även lagberedningen synes

ha ansett möjligheten att på annat och lämpligare sätt tillgodose de in- tressen, som uppbär de gemensamma inteckningarnas, vara en avgörande punkt men har funnit institutet registrerad bruksenhet erbjuda en sådan möjlighet. Förbundet finner det emellertid beklagligt, att lagberedningen inte _ såsom möjligen direktiven kunde ha föranlett synes ha under- sökt, huruvida de komplicerade bestämmelserna om gemensamma inteck- ningar kan förenklas inom ramen för det nuvarande systemet/'Institutet registrerad bruksenhet synes nämligen _ i vart fall i den av lagberedning- "en föreslagna utformningen _— inte utgöra en från näringslivets synpunkt tillfredsställande ersättning för de gemensamma inteckningarna.

Handelskammaren i Gävle är inte främmande för olägenheterna med den nuvarande ordningen med gemensamma inteckningar. Det påpekas bl. a. att inteckningar, som spänner över flera jurisdiktionsområden, är synner- ligen ohanterliga och bör kunna undvikas. Enligt handelskammarens upp— fattning föreligger inte något behov av sådana inteckningar.

Det problemkomplex, som sammanhänger med gemensamma inteckning- ar, an'ser lantmäteristyrelsen bör göras till föremål för förnyade övervä- ganden. I de yttranden från överlantmätare, som lantmäteristyrelsen åbe— ropar, göres bl. a. gällande, att bruksenhetsinstitutet inte bör få komma till användning i andra fall än då sammanläggning inte är möjlig eller lämplig.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att man bör avvakta resultatet av 1954 års fastighetsbildningskommittés arbete, innan man tar ställning till förslaget om bruksenheter; bruksenhet bör, enligt länsstyrelsen, få till- gripas endast om sammanläggning inte är möjlig. Ett slopande av systemet med gemensamma inteckningar bör alltså inte ske utan att andra möjlig- heter tillskapas, varigenom de intressen, som uppbär denna intecknings- form, tillgodoses på ett enklare och bättre sätt.

Kritiska synpunkter på beredningens förslag i fråga om de gemensamma inteckningarna sammanfattas av riksbanksfullmäktige på följande sätt:

Nuvarande bestämmelser om gemensamma inteckningar äro otillfredsställande, genom att de äro avsevärt komplicerade och likväl ej alltid förmå garantera rätt- visande resultat. Lagberedningen löser dessa svårigheter genom att helt avskaffa det gemensamma inteckningsansvaret. För att möjliggöra detta införes nya mo- ment, innebärande att inteckningar kunna tvångsvis omplaceras i ny förmåns- rättsordning och uppdelas. Dessa nya moment innebära att inskrivningsmyndig— heterna påläggas betydande nya arbetsuppgifter av delvis för dem främmande natur. Avgörande för myndigheternas prövning blir ofta den värdering de göra av berörda fastigheter. Den bristande exakthet som härav blir följden kontraste— rar mot det drag av orubblighet, som utmärker fastighetsinteckningen såsom sä- kerhet, och kan under ogynnsamma förhållanden vålla rättsförlust. På ,grund av det anförda finna fullmäktige det avsevärt tveksamt, om fördelarna med ett slo- pande av de gemensamma inteckningarna äro så betydande, att de uppväga de nackdelar, som äro förenade med förslaget.

Bankföreningen uppehåller sig inledningsvis vid stadgandet om panträtts- uppdelning i 8 kap. 17 å och de härtill anknytande bestämmelserna i 31 och 32 59” PromL:

I den mån en uppdelning kan grundas på en överenskommelse mellan rätts- ägarna finns naturligtvis ingenting att erinra mot att den kommer till stånd. Bankföreningen befarar emellertid att det i praktiken ofta kommer att visa sig svårt att åvägabringa en sådan överenskommelse. Det torde därför icke bli ovan- ligt, att man i stället måste tillgripa en tvångsuppdelning efter fastigheternas värden. Att riktigt uppskatta dessa måste emellertid så gott som alltid bli en utomordentligt svår och ömtålig uppgift. Till belysning härav torde det vara till- räckligt att erinra, att bankerna för fastighetsvärdering brukar anlita särskilda experter med en erfarenhet och sakkunskap som det ej rimligen kan begäras att en inskrivningsdomare skall ha kunnat skaffa sig vid sidan av sin juridiska ut- bildning. Även om bedömningen utföres med all möjlig omsorg och noggrannhet kan det för övrigt i efterhand komma att visa sig att den ändock varit felaktig. Från kreditgivarsynpunkt är därför förslaget om upplösning av inteckningsan— svaret vid delning av fastighet ägnat att väcka starka betänkligheter.

Dessa betänkligheter blir än mera framträdande när det gäller förslaget att på motsvarande sätt avveckla redan bestående gemensamma inteckningsförhållan- den. Den omständigheten, att två eller flera fastigheter för närvarande är inteck— nade gemensamt, beror oftast på att de utgör delar av en ekonomisk enhet och som sådana tillsammans har högre värde än eljest skulle varit fallet. En uppdel- ning av inteckningsansvaret, med påföljd att försäljning i ett sammanhang kanske icke kan framtvingas, kan alltså redan i och för sig betänkligt minska borgenä- rernas säkerhet. Därtill kommer, att i sådana fall varom nu är fråga svårigheterna att bestämma de enskilda fastigheternas inbördes värden gör sig gällande med särskild styrka. Hur högt pris som kan påräknas vid försäljning av varje en- skild fastighet för den händelse gemenskapen skulle upplösas, beror väsentligen på vilket nytt ändamål fastigheten i så fall kan finna användning för. Att en förhandsbedömning därav i allmänhet måste bli ytterst vansklig ligger i öppen dag.

Efter att härefter ha kritiserat bruksenhetsinstitutet uttalar bankförening- en, a-tt ett förbud mot gemensamma inteckningar skulle _ trots de remedier som skulle ställas till förfogande medföra betydande risker för fastig— hetskreditväsendet. Samtidigt ifrågasätter föreningen om ett sådant förbud egentligen skulle medföra någon vinning.

Sparbanksföreningen yttrar: Gällande regler om gemensamma inteckning— ar är förvisso invecklade och det nuvarande systemet med subsidiårt so- lidariskt inteckningsansvar svåröverskådligt. En förenkling av hithörande bestämmelser är därför onekligen önskvärd. Det system, som enligt lagbe- redningens förslag skulle ersätta ordningen med gemensamma inteckningar, ger emellertid upphov till andra svårlösta problem. Inskrivningsregleringen kan bli synnerligen komplicerad; reformen ställer inskrivningsmyndigheter- na inför ökade krav. Den prövning, som måste ske vid bruksenhetsbildan— de, blir av krävande natur. —— Vad sålunda anförts ger enligt sparbanksför- eningens mening anledning till tvekan, huruvida det föreslagna nya insti- tutet bör föras ut i rättslivet. Föreningen vill ifrågasätta, huruvida inte en lösning av hithörande problem skulle vara att finna i en förenkling av reg- lerna rörande de gemensamma inteckningarna, särskilt vid fastighetsdel- ning.

Landshypoteksombudsmansföreningen uttalar sammanfattningsvis: För- eningen har vid en synnerligen ingående och allvarlig granskning av försla-

get funnit de med ett förbud mot gemensam-ma inteckningar förenade olä- genheterna klart överväga fördelarna.

Närmare utvecklas föreningens synpunkter bl. a. enligt följande: Kriti- ken mot vårt nuvarande system med gemensamma inteckningar har fram— för allt riktat sig mot de komplicerade reglerna i samband med exekutiv auktion. Kritiken är i och för sig berättigad. Men man bör samtidigt fråga sig hur ofta man har anledning överföra kritiken i fråga från det teoretiska till det praktiska planet. Eller med andra ord: hur stor procent av det to- tala antalet exekutiva auktioner har till följd av gemensamma inteckning— ar komplicerats i verkligt besvärande grad? Enligt hypoteksföreningarnas samlade erfarenhet är procentsiffran mycket blygsam. Och de verkligt kom- plicerade fallen hör otvivelaktigt till undantagen.

Kritiken mot gemensamma inteckningar avser även de svårigheter, som då och då är förenade med genomförandet av relaxåtgärder, säger förening- en vidare. Ifrågavarande svårigheter torde emellertid få sin motsvarighet vid tillämpningen av de föreslagna reglerna rörande avskiljande från samt uppdelning och upplösning av bruksenhet. I stället för det nuvarande relax- förfarandet, vilket helt beredes av sökanden, träder det föreslagna syste- met mevd registreringsmyndigheten dels såsom prövande instans beträffande åtgärdens tillåtlighet, dels ock såsom initiativtagare till de sakägarförhand- lingar, som förutsättes skola äga rum. Man synes faktiskt ha fog för anta- gandet, att besväret, tidsutdräkten och kostnaden vid avskiljande av i bruks— enhet ingående fastighet kommer att bli genomsnittligt större än vid en nor— malrelax enligt nuvarande regler.

I huvudsak är det endast, då särinteckningar finnes i f. ö. gemensamt in- tecknade fastigheter, som det nuvarande systemet innebär vissa svårigheter och komplikationer 'men även då oftast av relativt lindrig art.

Om i ett system enligt lagberedningens förslag fråga uppkommer om be— låning av ett fastighetskomplex i samme ägares hand —— säger föreningen —— skulle det alltså bli aktuellt, i allmänhet, att söka sammanföra fastighe- terna till en bruksenhet. Att bilda en bruksenhet tar emellertid sin tid och förorsakar därigenom dröjsmål med utbetalningen av länet. Mot bakgrund härav framstår just i ett låneärendes begynnelseskede, då skyndsamhet ofta är av nöden, det rådande systemet såsom avgjort överlägset det av lagbe- redningen föreslagna. F. n. kan säkerhetssynpunkterna och kraven på snabb- het samtidigt tillgodoses genom uttagande av en gemensam inteckning.

Det kan vidare nämnas, att landshypoteksombudsmansföreningcn skarpt kritiserat reglerna i PromL för avveckling av äldre gemensamma in- teckningar samt framhållit, att en utväg att komma ifrån nuvarande olägen- heter vore att förbjuda särinteckningar i gemensamt intecknade fastigheter; äldre särinteckningar påstås försvinna genom kreditinrättningarnas sane- ringsverksamhet.

Försäkringsbolagens riksförbund säger sig instämma i att gällande regler angående gemensamma inteckningar är svårhanterliga och att de, om in- stitutet skall fortbestå, på flera punkter är i behov av översyn och rationa-

lisering. Enligt förbundets mening har lagberedningen emellertid överdri- vit de nackdelar och undervärderat de fördelar, som är förenade med insti— tutet gemensam inteckning. Av den förebragta utredningen framgår inte att nuvarande bestämmelser i någon mera avsevärd utsträckning medfört rätts- förluster eller andra väsentliga olägenheter. En så radikal omläggning, som lagberedningen föreslår, måste därför förutsätta, att något som är klart bätt- re än de nuvarande gemensamma inteckningarna kan erbjudas. Förbundet kan inte finna, att de av lagberedningen föreslagna reglerna om registrera—d bruksenhet uppfyller denna förutsättning. Det måste också beaktas, att ett ersättande av de gemensamma inteckningarna med institutet registrerad bruksenhet leder till åtskilliga komplicerade och svårlösta övergångspro- blem.

Advokatsamfundet anför:

Vid ett studium av den föreslagna lagtexten finner man att man icke står in- för en okomplicerad lösning av föreliggande problem. Det ligger emellertid i sakens natur att en sådan lösning med hänsyn till problemets art icke torde vara möjlig, men förslaget övertygar icke om att olägenheterna med det nya systemet är så avsevärt mycket mindre än med det gamla att denna genomgripande nyhet utan vidare kan accepteras. Härtill kommer att förslaget ofrånkomligen är för- bundet med uppkomsten av ett alldeles nytt problem, som uppenbarligen icke får underskattas, nämligen det som måste följa av att två principiellt motsatta system under en betydande avvecklingstid skall existera vid sidan av varandra. Man torde med fog kunna befara att beredningens förslag, som syftar till en förenk- ling av inskrivningsväsendet och det exekutiva förfarandet skulle under så lång tid som tio år eller kanske ännu längre tvärtom komma att verka i rakt motsatt riktning genom den »dubbelhet» som beredningen i motiven (s. 178) själv funnit utgöra ett svårlöst problem. En ytterligare omständighet på den negativa sidan som icke bör förbises är att de nya reglerna redan för sig men alldeles särskilt under avvecklingstiden måste medföra en högst betydande belastning av bl. a. inskrivningsväscndet och ägodelningsrätterna. Bortsett från den ekonomiska si- dan av saken måste denna belastning otvivelaktigt giva upphov till stora organisa- toriska problem. Enligt styrelsens förmenande har beredningen vid sitt bedö- mande av avvecklingstidens längd varit alltför optimistisk, särskilt beträffande möjligheten till tidsförkortning genom frivillig avveckling.

Såsom beredningen redovisat i motiven (s. 166—167) har tanken på förbud mot meddelande av inteckning i flera fastigheter för samma fordran tidigare varit föremål för överväganden och därvid avvisats under hänvisning även till att ett sådant förbud skulle inkräkta på fastighetsägarens fria förfoganderätt över sin egendom och därjämte kunna beröva honom möjlighet att i vissa situationer utnyttja den fasta egendomen såsom ändamålsenligt kreditunderlag. Styrelsen an— ser att nämnda synpunkter fortfarande är förtjänta av beaktande. Även ett infö- rande av institutet registrerad bruksenhet måste anses inkräkta på nyssnämnda intressen, då för bildandet av bruks—enhet ju förutsättes viss rättslig förprövning, mot vilken anordning i och för sig kan anföras stora betänkligheter.

Gentemot beredningens förslag om införandet av institutet registrerad bruksen- het föreligger sålunda enligt styrelsens olika överväganden så starka betänklig- heter att styrelsen finner sig förhindrad att biträda detsamma. Därmed skall inga- lunda förnekas att beredningens strävan att finna en form för avlägsnande av olägenheterna av gemensam inteckning är värd all uppskattning men styrelsen ifrågasätter om icke detta syftemål kan vinnas med mera tjänliga och mindre radikala medel än vad förslaget innebär. Närmast till hands liggande utväg torde i så fall vara en översyn av gällande regler på området.

Kommunal-tekniska föreningen yttrar bl. a.: Föreningen anser, att de fö— reslagna konstruktionerna är förenade med betydande olägenheter. Det v.mås— te ifrågasättas, om de gemensamma inteckningarna medfört sådana risker från kreditsäkerhetssynpunkt eller eljest, att övervägande skäl talar för att de måste avskaffas. —- De andragna skälen för institutet registrerad bruks— enhet synes enligt föreningen inte bärande. Det är ju en förutsättning för fastighetsbildningslagstiftningen, att fastighetsindelningen skall anpassas till den vid varje tidpunkt lämpliga indelningen i ekonomiska enheter. Att då vid sidan av fastighetsindelningen införa en ny typ av fastighetsrättsliga enheter synes inte vara motiverat. Registrerad bruksenhet bildar »ett mel- lanting mellan fastighet och i en ägares hand varande summa av fastighe— ter». Kring detta mellanting uppbygges ett vidlyftigt system av rättsregler, som till stor del är desamma som reglerna för fastighetsbildning. Resulta- tet kan bli, att man får en blandning av fastigheter, registrerade bruksen- heter och endast äganderättsligt sammanhållna grupper av fastigheter, en blandning som knappast synes ägnad att befordra reda och ordning i fastig- hetsförhållandena.

Beträffande bestämmelsen i 8 kap. 17 & yttrar föreningen, att genom den- na tillskapas ett invecklat systern innefattande dubbla förrättningar, lant— mätarens och inskrivningsdomarens. Föreningen, som ifrågasätter lämplig- heten av förslaget i denna del, är inne på tanken att i visst hänseende modi- fiera stadgandet. Föreningen föreslår sålunda beträffande gator, torg och andra allmänna platser en ny regel innebärande att det inteckningsansvar, som belastar mark som överföres till bihang C till fastighetsregistret för stad, automatiskt upphör och ersättes med en mot ansvaret svarande bor— gensplikt för kommunen.

Vattenkraftföreningen förklarar bl. a., att det för vattenkraftanläggning- ar, som tillkommit med stöd av den före VL gällande lagstiftningen, kan föreligga behov av gemensamma inteckningar. Föreningen anser, att bruks- enhetsinstitutet skulle medföra större olägenheter än ett bibehållande av de gemensamma inteckningarna, och föreslår, som ett alternativ, förenkling av förfarandet vid sammanläggning av fastigheter.

Lantbruksnämnden i Jönköpings län anser, att man i stället för att införa bruksenhetsinstitutet bör mildra och avveckla rådande olägenheter med de gemensamma inteckningarna och samtidigt på olika sätt främja samman— läggningsverksamheten. Enligt lantbruksnämnden borde man kunna förbj u- da särinteckning i gemensamt intecknade fastigheter. För att hindra att ge— mensamt intecknade fastigheter framdeles kommer i olika ägares hand, bor- de man vidare, enligt nämnden, föreskriva att såsom villkor för lagfart vid förvärv av fastighet, som graveras av gemensam inteckning, kräva sådan in- teckningsuppdelning, varom förmäles i 8 kap. 17 &.

Framställningen övergår nu till de yttranden, vari närmast positiva utta— landen göres beträffande lagberedningens förslag att förbjuda de gemen— samma inteckningarna.

Lantbruksstyrelsen yttrar bl. a.: Såsom lagberedningen anfört är uppdelningen i ekonomiska enheter enligt sa— kens natur underkastad starka växlingar medan själva fastighetsindelningen bör ha en betydande stadga. På de av lagberedningen anförda skälen anser lantbrukssty- relsen att det vore synnerligen värdefullt om det föreslagna institutet registrerad bruksenhet bleve förverkligat. Därigenom skulle möjlighet öppnas att på ett annat sätt än som för närvarande sker genom gemensamma inteckningar tillgodose den ekonomiska samhörigheten mellan skilda fastigheter. Effektivt torde det nya in- stitutet få sägas vara i det, efter inskrivningsdomarens beslut om registreringen, den sålunda bildade enheten självständigt kan vara bärare av rättigheter och skyl- digheter på liknande sätt som en fastighet. Det nya institutet framstår som smi— digt i jämförelse med sammanläggningsinstitutet, inte minst genom att förstoring, förminskning och förändring i övrigt av bruksenhet synes kunna ske på ett enkelt sätt. En fördel med det nya institutet är också att sammanförande till bruksenhet skall kunna ske utöver administrativ gräns av varje slag.

Bostadsstyrelsen, stadshypotekskassan och bostadskreditkassan har i princip inte någon erinran mot förslaget att ersätta de gemensamma in— teckningarna med bruksenhetsinstitutet, men man understryker de svåra problem reformen för med sig.

Bestämmelsen i 8 kap. 17 5 tilldrager sig för bostadsstyrelsen speciellt intresse:

För styrelsen och länsbostadsnämnderna har denna fråga särskilt intresse med hänsyn till att inteckningssäkerheten för statslånen som regel ligger i ett ur gäng- se bedömningsgrunder ofördelaktigt förmånsrättsläge. Detsamma gäller beträffande kommuner, som har lämnat toppkredit mot säkerhet efter statslånen såsom- med— verkan i bostadsproduktionen. Den statliga långivningen omspänner objekt av vitt skilda slag, enfamiljshus, hyreshus, lantarbetarbostäder, tvätterianläggningar. Åt- minstone för en— och flerfamiljsfastigheter vilar som regel beslutet om lån på bl. a. en viss i belåningsvärdet inräknad tomtkostnad.

Styrelsens och länsbostadsnämndernas bedömning av relaxärenden grundas på en noggrann utredning under medverkan av det kommunala förmedlingsorganet i syfte att utröna om säkerheten för statslånet kan menligt påverkas vid bifall i ären— det. Resultatet av utredningen kan ge anledning att såsom villkor för medgivande till relax kräva viss extra amortering på statslånet. Styrelsen anser sig kunna räk- na med att inskrivningsdomarna kommer att taga hänsyn till styrelsens och läns- bostadsnämndernas yttranden.

Även kassorna uppehåller sig vid uppdelningsbestämmelsen (8 kap. 17 5) och förklarar, att betänkligheter kan resas från kreditgivningssynpunkt mot förslaget i denna del.

Den sålunda föreslagna möjligheten att vid delning av fastighet —— och därmed också vid avveckling av äldre gemensamma inteckningar efter utgången av den förut berörda övergångstiden —— utan medgivande av panthavare frigöra exempel— vis en avstyckning från de panträtter, som besvära stamfastigheten, innebär i för- hållande till gällande rätt en principiell försvagning av panthavares säkerhet. Åt- gärden skall visserligen kunna genomföras utan medgivande av sådan rättsägare endast om åtgärden kan antagas vara väsentligen utan betydelse för dennes säker- het, vilket uttryck enligt lagberedningens motiv till stadgandet (sid. 209) är att uppfatta så, att berörda panträtter skola ha ett i förhållande till stamfastighetens värde fullt betryggande läge. Det är visserligen riktigt, att åtskilliga avstyckningar, ofta endast omfattande några få kvadratmeter och avsedda att ingå i exempelvis

gata eller annan allmän plats, uppenbarligen icke påverka stamfastighetens värde. I sådana fall kan det onekligen te sig praktiskt att kunna befria avstyckningen från inteckningsansvar utan den omständliga procedur, som kravet på medgivande från samtliga berörda rättsägare ofta kan innebära. Å andra sidan torde man inte höra bortse från att det, även då fråga är om till arealen obetydliga avstyckningar, före- kommer fall, där bedömningen på grund av avstyckningens belägenhet å stam- fastigheten eller andra omständigheter blir mera komplicerad. I den praktiska till- lämpningen torde det sålunda komma att inträffa gränsfall, där frågan huruvida åtgärden kan antagas vara utan väsentlig betydelse för panthavares säkerhet kan bliva föremål för delade meningar mellan berörda rättsägare och inskrivnings— domaren.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har, såsom nämnts, inte direkt ta- git ställning till förslaget. Föreningens remissyttrande ger emellertid ut- tryck för viss försiktighet i bedömningen av möjligheterna att genomföra reformen. Det heter i yttrandet bl. a.:

Föreningen vill dock från de intressen föreningen har att företräda uttala att beredningens förslag måste anses komma att medföra övervägande fördelar för in- skrivningsväsendet. Emellertid är föreningen väl medveten om att andra intres- sen, kanske främst de som företrädas av de exekutiva myndigheterna, kreditinsti- tuten och fastighetsägarna böra vara avgörande för frågan om förslaget i denna del skall genomföras eller icke. Även om emellertid de gemensamma inteckning- arna icke skulle generellt förbjudas, bör enligt föreningens mening sådant förbud införas beträffande gemensamma inteckningar i fastigheter i flera inskrivnings- områden. Tillräckliga skäl torde icke kunna anföras för bibehållande av sådana inteckningar, även om institutet bruksenhet icke införes. Det är med hänsyn till alla av sådana inteckningar följande besvärligheter rimligt att fastigheter eller fas— tighetskomplex inom skilda inskrivningsområden belånas var för sig eller med användande av skilda pantbrev. Detta borde kunna ske utan större svårigheter för kreditmarknaden.

Oavsett hur frågan om de gemensamma inteckningarna i övrigt avgöres, synes emellertid reglerna angående uppdelning av inteckningsansvaret vid fastighets- delningar böra genomföras.

10 kap. Om födoråd

Kammarkollegiet ifrågasätter, om födorådsinstitutet inte bör hänföras till övergångsregleringen och anför i sammanhanget:

Åt regleringen av den avkomsträtt till fast egendom, som går under namn av fö— doråd, har i förslaget till ny jordabalk anslagits ett helt kapitel (10 kap.). Denna gamla form av jordbrukarpensionering torde emellertid numera på grund av änd— rade samhällsförhållanden vara ställd på avskrivning. Detta bekräftas av förfråg- ningar, som kollegiet låtit göra i några domsagor i skilda landsändar. I de ganska få fall, där födorådsinteckningar fortfarande förekomma, synas dessa ofta avse huvudsakligen nyttjanderätt till bostad, vilket enligt 10 kap. 5 5 nya balken ej skall gälla som födoråd. Det torde böra övervägas, huruvida icke skäl föreligga att hän- föra födorådsinstitutet till övergångsregleringen.

11 kap. Om särskild rättighet till fast egendom

Bestämmelserna i kapitlet har endast i några fall rönt uppmärksamhet i remissvaren.

I anledning av det principiella förbudet mot upplåtelse av särskild rät— tighet i samfälld mark (5 5) framhåller lantmäteristyrelsen, att enligt gällande lagstiftning möjlighet finnes att utnyttja servitutsinstitutet för att vid avstyckning tillgodose styckningsdels behov av utfart å samfälld vägmark (jfr NJA 1929: 218). Även i andra fall synes, enligt lant— mäteristyrelsen, servitut för utnyttjande av fastighets andel i samfällt om- råde böra kunna komma i "fråga. Då i en ny fastighetsbildningslag samma möjligheter tor-de komma att föreligga som enligt gällande rätt, ifrågasät- ter lantmäteristyrelsen, om en samordning mellan jordabalken och fastig- hetsbildningslagstiftningen inte här borde eftersträvas.

Lantmäteristyrelsen har även intresserat sig för reglerna angående in— verkan å särskild rättighet av delning av den fastighet, vari rättigheten upplåtits (23 5). Eftersom reglerna angående verkan å servitut av före- tagna fastighetsbildningsåtgärder av olika- slag har stor betydelse för be- rörda fastigheter, borde — säger styrelsen — reglernas utformning be- handlas i samordning med fastighetsbildningslagstiftningen. Beredningens förslag, att servitut efter delning av den tjänande fastigheten alltid skall an- ses besvära hela den odelade fastighetens område, finner lantmäteristyrel— sen innebära en skärpning i förhållande till de principer, som ligger till grund för 14 & tredje stycket i nu gällande sammanläggningslag. Styrelsen ifrågasätter, om tillräckliga skäl finnes att acceptera de olägenheter, som den föreslagna bestämmelsen medför.

Kammarkollegiet fäster uppmärksamheten vid den s. k. nya åhorätten enligt lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt av viss jord (jfr 25 å) :

Det torde vara känt, att denna lag fått en ytterst ringa tillämpning och att alltså de farhågor för att lagen skulle stanna på papperet, vilka redan vid dess tillkomst uttalades, i så måtto besannats. Såvitt kollegiet erfarit vid förfrågningar hos do- mänstyrelsen och lantbruksstyrelsen förekomma för närvarande endast tre åbo— rättsupplåtelser av hithörande slag, alla å en donerad fastighet i Julita socken av Södermanlands län och efter vad det vill synas betingade av donationsvillkoren. Då de jordpolitiska syften, som 1926 års lag avsett att tjäna, numera torde vara inaktuella, bör lagen upphävas, varvid hänvisningen till lagen i 11 kap. 25 5 nya balken kan utgå. De eventuellt kvarvarande åborätterna kunna skyddas genom över- gångsbestämmelser.

12 kap. Om jordbruksarrende i allmänhet

Lantmäteristyrelsen förklarar sig vara medveten om att reglerna i kapit- let huvudsakligen faller inom ämnesområdet för arrendelagsutredningens uppdrag men anser ändå bestämmelserna i 28 5? förtjänta av uppmärksam- het i detta sammanhang. Styrelsen gör gällande, att nämnda bestämmelser

inte är fullt ut tillräckliga för reglering av arrendators rätt i samband med förändringar i fastighetsindelningen, främst sådana som innebär en mera genomgripande förändring av fastighets ägoområde.

17 kap. Om tomträtt

Advokatsamfundet anser, att det bör övervägas, om förköpsrätt inte skall kunna upplåtas i ideell andel av tomträtt. Beträffande sina skäl hänvisar samfundet till vad den anfört under 5 kap. om förköpsrätt i andel av fas— tighet.

18 kap. Om vattenfallsrätt

_Imnebörden av termen lantmäteriförrättning i 1 5 diskuteras av lantmä- teristyrelsen enligt följande.

I 18 kap. 1 & och 20 kap. 3 & förslaget har i nära anslutning till stadgandena i 5 kap. 1 & gällande nyttjanderättslag upptagits bestämmelser om vissa lantmäteri- förrättningar. Termen lantmäteriförrättning synes här böra ges en vidare inne- börd än i 15 & förslaget till promulgationslag. Styrelsen finner det sålunda uppen- bart att den myndighet, som handhar fastighetsbildningen inom område där vat- tenfallet är beläget, skall handlägga ifrågavarande förrättning oavsett huruvida myndigheten tillhör lantmäteriet eller kommunalt mätningsväsende.

19 kap. Om servitut

Lantmäteristyrelsen konstaterar, att lagberedningen i motiven tagit upp frågan om behovet av privata servitut till diskussion och därvid funnit, att den ökade möjligheten att genom jorddelnings- eller annan förrättning ska- pa servitut innebär en minskning av behovet samt att ytterligare en utvidg- ning av förrättningsservituten är tänkbar. Styrelsen fortsätter:

Lantmäteristyrelsen finner detta förhållande värt beaktande med hänsyn till att olägenheter lätt uppkomma genom en fri utövning av möjligheten att skapa servitut. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla att, medan ändring i fastig- hetsindelningen icke får ske annat än efter ingående prövning med hänsyn till allmänna intressen, servitut kunna tillskapas att gälla för framtiden på sådant sätt att samma allmänna intressen motverkas. Lantmäteristyrelsen anser det an- geläget att sådana olägenheter i största möjliga utsträckning undvikes men vill dock icke för närvarande föreslå att möjligheterna att tillskapa privata servitut helt slopas.

Även kommunal-tekniska föreningen uppehåller sig vid frågan om dua— lismen med. två principiellt olika former av servitut, upplåtelseservitut och förrättningsservitut, hör bibehållas. Föreningen, som förordar att bered- ningens bestämmelser rörande servitut och vad därmed sammanhänger blir föremål för förnyade överväganden, yttrar i denna del:

Det torde ur allmän synpunkt vara till fördel, att prövning av servituts inne— håll och anordning — därest sådan prövning är avsedd och skall kunna fylla sin uppgift — kunde ske under enhetliga former. Sett ur dessa synpunkter ligger det

närmast till hands, att all servitutsbildning skedde i samband med förrättning, antingen en fastighetsbildningsförrättning (motsvarande) eller en »fristående» förrättning enbart för servitutsbildningen. Ett förrättningsservitut av det senare slaget torde kunna göras tillräckligt enkelt och smidigt, för att ej vara betungande för intressenterna, samtidigt som det möjliggör en enhetligare bedömning av ser— vitutens anordning och innehåll.

I detta sammanhang vill föreningen även framhålla, att den för sin del finner övervägande skäl tala för att tiden nu kunde anses mogen för införandet av facere-(prestations-) servitut i svensk rätt. Åtskilliga förhållanden, som ha samband med den moderna stadsbyggnadstekniken torde med fördel kunna regleras ge- nom sådana servitut, t. ex. tillhandahållande och skötsel av bilplatser och lek— utrymmen. Den principiella skillnaden mellan å ena sidan facereservitut för till- handahållandet av sådana nyttigheter och å andra sidan bestämmelserna i 19 kap. 5 g och 7 & sista meningen samt bestämmelserna i 21 kap. (angående till- handahållandet av elektrisk kraft, värme och varmvatten) synes ringa.

Det kan vidare nämnas, att överlantmätaren i Örebro län anser, att upp- låtelseservituten bör avskaffas och att följaktligen bestämmelserna i före- varande kapitel bör utgå ur förslaget. Enligt överlantmätaren kan man inte med beaktande av såväl allmänna jordpolitiska intressen som nättssäker- hetens krav komma till rätta med servituten utan en materiell prövning jämte en med, rättsverkningar förbunden registrering i fastighetsregistren.

I avseende å detaljregleringen i kapitlet kan följande synpunkter och er- inringar redovisas.

1 &.

Bestämmelserna bör, enligt kommunal-tekniska föreningen, utformas så, att servitut kan upplåtas även i mark, som är redovisad i fastighetsregist- rets bihang C, då behov av servitut kan föreligga t. ex. vid underbyggnad av gata.

3 5.

I anledning av bestämmelserna i paragrafens andra stycke diskuteras frå- gan om renbetesservitut i några remissvar.

Lantmäteristyrelsen anser förbudet mot bildande av skogsfångs- och be— tesservitut, vad gäller det slag av servitut som regleras i jordabalken, helt stå i linje med utvecklingen på jordbrukets och skogsbrukets område. Sty- relsen medgiver emellertid, att servitutsformen f. n. utnyttjas i viss utsträck- ning för att tillgodose behovet av renbete, men anser, att det bör övervägas, huruvida detta i framtiden skall kunna ske genom avtal eller om förrätt- ningsvägen kan vara tillräcklig.

Kammarkollegiet erinrar om att enligt direktiven för 1960 års renbetes- marksutredning bör undersökas bl. a., om det är möjligt att mot ersättning i penningar erhålla exempelvis servitutsrätt till renskötsel å sådana kronan icke tillhöriga marker, där rennäringen f. 11. inte må utövas. Kollegiet fort- sätter:

[ anledning av ett av Kungl. Maj :t år 1960 åt kollegiet lämna-t uppdrag för- handlar kollegiet för närvarande med visst skifteslag i Jämtlands län om upp—

låtelse för kronofastigheter av renbetesservitut på skifteslagets mark. Den nya balken bör så mycket mindre lägga hinder i vägen för tillskapande av de så- lunda ifrågasatta renbetesservituten som de olägenheter ur skogsvårdssynpunkt, vilka motiverat ett avvisande i princip av det konventionella betesservitutet, knappast torde uppkomma i lika hög grad genom renbete.

4 &.

Lantmäteristyrelsen finner de frågor, som beredningen berört i paragra- fen, vara av väsentlig betydelse och hälsar med tillfredsställelse, att man sökt komma till rätta med servituten inom fastställd stads— och byggnads- plan, vilka f. 11. kan vara till stort hinder vid genomförande av plan. Styrel- sen ifrågasätter emellertid om förslaget är utformat så, att det kan ge skydd mot olämplig servitutsbildning och medgiva upphörande av hindrande servi- tut i den utsträckning, som är erforderligt, och fortsätter:

Det torde vara vanskligt att fastställa när en plan är genomförd, varför vid tillämpning av bestämmelsen stora praktiska svårigheter torde uppkomma. Enligt styrelsens uppfattning kan dessutom syftet med bestämmelserna att undan— röja de hinder för plans genomförande som servituten utgjort icke nås enär de föreslagna bestämmelserna i princip ej träda i tillämpning förrän plangenom— förandet skett. Det intresse, som bestämmelserna avse att främja, synes svårligen kunna tillfredsställas utan bestämmelse antingen om förbud mot bildande av privata servitut inom planområde eller om prövning i det enskilda fallet av ser- vitutets lämplighet i förevarande sammanhang. Sådan prövning skulle i så fall grundas på regler motsvarande dem i 19 kap. 13 5 2 mom. jorddelningslagen. På grund av de starka allmänintressen som göra sig gällande inom plan vill styrelsen ifrågasätta huruvida inte av dessa två lösningar den förstnämnda bör väljas. Servitutsbehovet inom plan skulle i så fall få tillgodoses förrättnings- vägen.

Beträffande upphörande av servitut inom plan synes med hänsyn till svårig— heten att avgöra när ett servitut förfallit enligt de föreslagna reglerna frågan om upphörande av servitut lämpligen böra prövas vid förrättning.

Kommunal-tekniska föreningen finner paragrafens bestämmelser till sin innebörd något oklara, varför en påtaglig risk för tolkningstvistcr anses fö— religga.

Magistraten i Malmö hyser betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Magistraten ifrågasätter, om de förluster, som genom paragrafens bestäm- melse om servituts upphörande och genom den motsvarande övergångshe- stämmelsen (42 & PromL) kan tillskyndas enskilda, inte bör föranleda me- ra ingående överväganden och möjligen en försiktigare avfattning av lag- rummet. Magistraten säger sig åsyfta fall, då servitut till skydd mot höghus— bebyggelse föranlett högre tomtpriser inom ett villaområde men en senare byggnadsplan medgiver, att området delvis får bebyggas med höghus.

17 &.

Bankföreningen har uppmärksammat, att beredningen i motiven till 17 & uttalat, att en överenskommelse om ett servituts upphörande mellan den härskande och den tjänande fastighetens ägare kan lända till förfång för innehavare av fordran i den härskande fastigheten men att likväl någon änd—

ring av de nuvarande rättsreglerna inte syntes påkallad. I anledning härav yttrar föreningen:

Till motivering av denna sin ståndpunkt anför lagberedningen bl. a., att en panthavare, som tillmäter servitutet en påtaglig betydelse, bör kunna trygga sina intressen genom att, om servitutet upphör, omedelbart söka betalning ur fastigheten. Med anledning härav vill bankföreningen framhålla, att i praktiken merendels föga är att vinna med en sådan aktion i efterhand sedan skadan redan inträffat. Risken för rättsförluster i samband med bortfallande av servitut kan därför komma att visa sig ganska allvarlig.

Lantmäteristgrelsen yttrar för sin del, att frågorna om upphävande och förändring av servitut inte torde kunna erhålla en ändamålsenlig lösning utan samordning med fastighetsbildningslagstiftningen.

20 kap. Om rätt till andel i samfällt strömfall

Vattenkraftföreningen förklarar, att föreningen haft tillfälle att inför lag- beredningen framlägga sina synpunkter och att dessa i huvudsak har be— aktats i förslaget. Föreningen framför därför endast några enstaka reflex- ioner kring bestämmelserna i kapitlet.

Det förutsättes av föreningen, att överlåtelse kan ske av rätten till andel i samfällt strömfall. Föreningen, som anser detta vara av stor vikt för vattenkraftintresset, finner det önskvärt att frågan beaktas även vid den fortsatta behandling av förslaget, som möjligen kan ifrågakomma.

Föreningen uppehåller sig ingående vid bestämmelsen i 44 & PromL in- nebärande att äldre s. k. servitutsupplåt-else av andel i samfällt strömfall skall, om avtalet alltjämt är bindande, genom inskrivning bli jämställd med rättighet enligt 20 kap. 1 jordabalksförslaget. Det hemställes om ett tillägg till nämnda paragraf av innehåll, att en inteckning av upplåtelse av andel i samfällt strömfall vid bedömande av upplåtelsens giltighet skall, för den tid inteckningen varit gällande, anses ha samma verkan som ett vid för- säljning gjort förbehåll om upplåtelsens bestånd. Till stöd för sin hem- ställan anför föreningen:

Det finnes nu i stor utsträckning upplåtelser i andelar i samfällda strömfall, be- träffande vilka ansökan ännu icke gjorts till vattendomstol. Det är av vikt, att in- nehavaren av dylika rättigheter får möjlighet till samma skydd som beredes nya rättigheter enligt 20 kap. jordabalken.

Emellertid bör särskilt observeras de äldre intecknade servitutsupplåtelserna i andelar i strömfall. Enligt ordalagen skulle promulgationslagen % 44 endast vara tillämplig om avtalen fortfarande vore bindande. I motiven till promulgationslagen (sid. 88——89) säges, att dylik äldre servitutsupplåtelse i andelar icke har någon sakrättslig verkan och att inteckning av upplåtelsen icke har någon betydelse för huruvida avtalet alltjämt skall anses bindande för en efterföljande delägare, som icke själv vid överlåtelsen eller eljest åtagit sig dylikt ansvar. Lagberedningen tor- de sålunda anse, att ett intecknat servitut i andel i samfällighet efter överlåtelse av den tjänande andelsfastigheten icke är bindande för nye ägaren, såvida ej förbe- håll därom skett.

Denna Lagberedningens uppfattning skulle leda till orimliga konsekvenser. Om

en person har köpt en fastighet med andel i samfällt strömfall och fastigheten där— vid varit intecknad för ett servitut avseende rätt till denna andel, så har köparen förutsatt, att denna upplåtelse skulle bestå. Det är då orimligt, att rättigheten skulle anses upphöra, därför att rättsuppfattningen ändrats och den upplåtelse, som en gång i inskrivningsärende godkänts som servitut, numera icke anses utgöra ett ser- vitut. Rimligare och mera överensstämmande med materiell rättvisa synes vara att anse en inteckning av upplåtelsen ha samma verkan som ett av säljaren gjort för- behåll om upplåtelsens bestånd.

Det bör i detta sammanhang observeras, att det icke enligt nu gällande rätt är- fullt klarlagt, att en upplåtelse av servitut i andel i samfällighet är utan sakrättslig verkan. Före 1957 års rättsfall (NJA 1957: 787) var frågan icke behandlad, och även efter detta rättsfall, med avgörande av tre justitieråd mot två, synes frågan vara tveksam. Man kan sålunda med fullt fog anse, att beträffande denna osäkra fråga en lagbestämmelse för övergångstiden är motiverad.

Det bör vidare nämnas, att den ifrågavarande situationen med intecknade ser—— vitut i överlåtna fastigheter icke är ovanlig, och att frågan gäller stora värden.

Vatt-enkraftföreningen påtalar avslutningsvis det angelägna i att de i förevarande kapitel behandlade frågorna snarast möjligt göres till föremål för lagstiftning. I sammanhanget erinrar föreningen om vattenfallsstyrel— sens skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1958, i vilken skrivelse bl. a. berördes nuvarande svårigheter att förvärva rätt till and-el i samfällt ström— fall och osäkerheten beträffande tidigare sådana förvärv. Föreningen yttrar vidare:

Förslaget till jordabalk har varit utsatt för kritik från skilda håll, och man måste räkna med att förslaget kommer att genomgå en omfattande bearbetning. Det kom- mer sålunda att dröja länge, innan förslaget i dess helhet kan bliva lag. Lagstift- ningen om rätt till andel i samfällt strömfall kan emellertid icke vänta lika länge. Som bekant pågår planering och utbyggnad av den återstående vattenkraften. Det är framför allt nu och under de närmaste åren, som en sådan lagstiftning behövs.

Det bör icke föreligga någon större svårighet att bryta ut det föreslagna 20 kap. i jordabalken och göra detta till föremål för särskild lagstiftning tillsammans med erforderliga ändringar i vattenlagen och i inteckningsförordningen m. m.

21 kap. Om rätt till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet

Bland nyheterna i kapitlet är det särskilt en, som tilldrager sig upp- märksamhet i remissvaren, nämligen förslaget att upplåtelse av rätt till elektrisk kraft eller liknande nyttighet skall kunna ske, inte bara till viss person utan även till förmån för fast egendom. Bankföreningen och vatten- kraftföreningen anser, att det nu ofta föreligger ett behov av att kunna kny— ta rätten till elektrisk kraft till en fastighet och hälsar därför förslaget med tillfredsställelse.

Bankföreningen fogar emellertid härtill vissa betänkligheter från kredit- synpunkt. Föreningen finner det tveksamt, i vilken mån tillförsäkrandet av en sådan rätt åt viss fastighet kan komma att öka fastighetens värde som kreditunderlag, eftersom sägs det _— panthavare, liksom vid servi— tut, enligt förslaget kommer att sakna skydd mot att rättigheten upphör genom avtal mellan leveransfastighetens och mottagarrfastighetens ägare. Föreningen fortsätter:

I fråga om rätt till elektrisk kraft är denna svaghet särskilt olycklig, eftersom sådan rätt i det särskilda fallet kan ha ett mycket betydande värde, som det borde finnas möjlighet att utnyttja för kreditändamål. Enligt bankföreningens mening borde därför reglerna i förevarande kapitel kompletteras med föreskrifter som i viss utsträckning sätter kreditgivare i stånd att förhindra att en rätt till elektrisk kraft förfaller genom avtal mellan leverantören och avnämaren. Detta skulle kunna åstadkommas genom att dels föreskriva att rätt till elektrisk kraft, som upplåtits till förmån för viss fastighet och blivit inskriven, ej må bringas att upphöra på annat sätt än genom dödning av inskrivningen, dels öppna möjlighet att, efter samtycke av leveransfastighetens och mottagarfastighetens ägare, få i grundboken antecknat att sådan dödning ej må äga rum utan medgivande av innehavaren av viss eller vissa fordringsinteckningar i mottagarfastigheten. Motsvarande regel bor- de då gälla beträffande rätt till periodiskt vederlag för elektrisk kraft.

22 kap. Om samfällighetsrätt och samfällighetsavtal

Det nya institutet samfällighetsrätt erhåller i remissyttrandena många positiva uttalanden. Flertalet remissorgan, som uppehåller sig vid kapitlets bestämmelser, anknyter till vad de anfört i yttranden över lagberedningens år 1952 upprättade promemoria angående samfällighetsrätt. Så gör bank- och fondinspektionen, som vidare bl. a. yttrar:

Så som förslaget nu föreligger utgör det ett alternativ till nyttighetsupplåtelsen i 21 kap. 11 &. Inspektionen finner problemets uppläggning och förslaget till dess lösning erbjuda betydande intresse. Sakägarna ges tillfälle att välja mellan å ena sidan en reglering av fastigheternas mellanhavanden byggd på traditionell avtals- rätt, å andra sidan en associationsrättslig reglering där man möter en juridisk per— son med samfällighetsstämma som beslutande organ; även i senare fallet ligger dock ett avtal, här kallat samfällighetsavtal, i botten. I båda fallen lär väl själva företaget igångsättas först sedan en plan för anläggningens verksamhet upprättats, och sakägarna får själva överväga huruvida denna kan inpassas i den ena eller den andra formen. Inspektionen har intet att erinra mot den erbjudna lösningens prin- ciper.

I fråga om förslagets konsekvenser för fastighetskreditväsendet inskrän- ker sig inspektionen till vissa reflexioner kring tillbehörsreglerna i 2 kap. och anläggningar, som är nödvändiga för samfälligheten.

Själva anläggningen på leveransfastigheten bör enligt inspektionens mening själv- fallet i vad rör frågan om dess egenskap av tillbehör till fastigheten bedömas en- ligt vanliga grunder. Verket anser sig kunna av här förut berörda 2 kap. utläsa, att anläggningen, där den tillhör fastighetens ägare, är tillbehör till denna. Har den tillkommit i sådan form att samfällighet som juridisk person framstår som ägare, skall 2 kap. 4 & tillämpas. Det är av vikt att samfällighetsavtalet så avfattas, att parternas mening står fullt klar. Särskilt bör beaktas, att en av ägaren till leve- ransfastigheten anskaffad anläggning, som redan blivit tillbehör till fastigheten, icke kan i strid mot 2 kap. 6 & blott genom att ägaren ansluter sig till samfällig- hetsavtalet utbrytas från fastigheten och förlora tillbehörsegenskap. Klarhet om des- sa förhållanden är givetvis av största betydelse för fastighetsbelåningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar, att ömsesidigheten mellan fastigheterna inte alltid blir fullständig, samt att belastningarna på någon fastighet i samfälligheten kan komma att påverka fastighetens kreditvärde

i oförmånlig riktning. Enligt länsstyrelsen torde dock båtnaden för en fas— tighet genom gemenskapen normalt överväga belastningen med skyldigheter av olika slag. Länsstyrelsen anför i sammanhanget:

Av förslaget framgår att samfällighetsavtal kan utformas så att ömsesidigheten mellan fastigheterna icke blir fullständig. Till förmån för samfälligheten kan så- lunda å viss däri ingående fastighet läggas besvär eller last, avseende skyldighet att tåla att fastigheten nyttjas för samfälligheten eller att underlåta viss använd- ning av fastigheten eller viss befogenhet, som eljest tillkommer ägaren i denna hans egenskap, eller skyldighet att underhålla väg, byggnad eller anläggning eller sörja för drift av pumpverk, elektrisk station, värmecentral eller annan sådan anlägg- ning, som erfordras för samfälligheten. En gemensam värmecentral, exempelvis, kan sålunda komma att utgöra tillbehör allenast till den fastighet, vari den är in- rymd. Storleken av de i samfällighetsavtalet stipulerade belastningarna på denna fastighet kan tydligen tänkas komma att påverka dess kreditvärde i oförmånlig riktning. Risk föreligger till följd härav att fastigheten vid en eventuell exekutiv auktion säljes utan förbehåll om beståndet av samfällighetsrätten. Lämpligheten av att i viss fastighet i samfälligheten lägga så allvarliga belastningar, som de nu åsyftade, skulle därför kunna ifrågasättas. Omfattningen av ifrågavarande besvär eller last liksom ersättningen härför skall emellertid klart framgå redan av samfäl- lighetsavtalet. Även om tillskottsskyldigheten i penningar skall vara det ordinära förfarandet, synes, med hänsyn till att eventuella arbetsprestationer och ersätt— ningen härför skall vara noga fixerade i avtalet samt att arbetsprestationerna bör vara av karaktär att normalt kunna fullgöras av vilken fastighetsägare som helst, möjligheten att ålägga dylika belastningar icke böra uteslutas.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter, om betryggande garantier skapats för att de delägande fastigheternas ägare skall fullgöra sina förpliktelser enligt samfällighetsavtalet, och fortsätter:

Ett utnyttjande av den i 9 & föreslagna hävningsrätten torde t. o. ni. kunna inverka direkt skadligt på samfällighetens verksamhet. Ett bättre skydd för sam— fällighetens funktionsduglighet torde ernås, om de delägande fastigheternas skyl— digheter mot samfälligheten finge förmånsrätt i fastigheterna, t. ex. efter tid— punkten för samfällighetsrättens inskrivning. De risker en sådan ordning skulle medföra för sämre ställda inteckningar torde oftast mer än väl uppvägas av att de enskilda fastigheternas anslutning till samfälligheten tryggades. '

Bankföreningen godtager för sin del de skäl, lagberedningen anfört, för att inte ge samfällighetsrätt en ovillkorlig förmånsrätt framför fordrings- rätter. Bankföreningen säger sig därför ej påyrka någon ändring i de före- slagna reglerna om verkan av att samfällighetsrätt inskrivits. Den praktiska konsekvensen av dessa regler torde emellertid enligt föreningen bli, att be- låning av en fastighet, som ingår i en förenings-samfällighet, stundom blir möjlig endast under förutsättning att samfällighetsrätten har ett betryg— gande förmånsrättsläge i alla de till samfälligheten hörande fastigheterna.

Flera remissorgan såsom länsstyrelsen i Stockholms län, bankförening- en och Stockholms handelskammare ifrågasätter, om det inte kan vara lämpligt att en provisorisk lagstiftning på grundval av bestämmelserna i förevarande kapitel genomföres utan avvaktan på slutbehandlinxgen av jor- dabalksförslagets övriga delar. Såsom motivering härtill göres gällande, att behovet av lagregler, som ger sakrättsligt skydd åt avtal mellan ägare av

flera fastigheter, blir alltmer framträdande för varje dag som går. I sam- manhanget erinras om att Kungl. Maj:t, genom tilläggsdirektiv den 19 de- cember 1958, uppdragit åt 1954 års fastighetsbildningskommitté att be- handla frågan om gemensamhetsanläggningar samt att kommittén ännu inte slutfört sitt uppdrag. Det anses dock att, även om det vore önskvärt att hela lagstiftningskomplexet rörande formerna för bildande och dri- vande av gemensamhetsanläggningajr kunde behandlas i ett sammanhang, en dellösning av problemet i enlighet med lagberedningens förslag bör god- tagas.

Det enda remissorgan, som intar en kritisk attityd till förslaget, år kom- munal-tekniska föreningen. Denna vitsordar visserligen, att syftemålet med de föreslagna bestämmelserna är angeläget, men ifrågasätter, om de fråge- komplex som behandlas i kapitlet i sin helhet bör lösas på föreslaget sätt. Föreningen anser, att resultatet av pågående utredning rörande kvarters- samt'älligheter m. m. hör avvaktas, innan slutlig ställning tas till frågorna om samfällighetsrätt och samfällighetsavtal. Under angivna förhållanden säger sig föreningen inte i detalj ha penetrerat förslaget men vill likväl göra följande erinringar:

1 &.

Uttrycket »motsvarande upplåtelse» synes binda möjligheterna att upplåta sam- fällighetsrätter på ett sätt, som i många fall torde kunna hindra önskvärda upp- låtelser, t. ex. garageupplåtelser. Föreningen vill ifrågasätta, om icke uttrycket »samhörande upplåtelse» (eller något däremot svarande uttryck) skulle ge en bättre och med hänsyn till aktuella behov och förutsättningar lämpligare avväg- ning av detta villkor för upplåtande av samfällighetsrätt av här avsett slag.

11 5.

Det förhållandet, att samfällighet kan upplösas på talan av samfälligheten eller delägare i denna kan i vissa fall vara betänkligt ur allmän synpunkt. Om t. ex. en garagesamfällighet för ett flertal fastigheter bildats i samband med nybyggnad och förhandenvaron av denna samfällighet varit en förutsättning för byggnads- lovens beviljande, kan en upplösning av samfälligheten _ varvid, såvitt kan ut- läsas av motiven, rättsprövning ej sker ur allmän synpunkt utan endast beträf— fande delägarna emellan och i fråga om samfällighetens gäld _ vålla påtagliga olägenheter för kommunen. Enligt föreningens mening tala starka skäl för en komplettering av reglerna för samfällighetsupplösning med beaktande av vad nu anförts.

25 kap. Om godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelsen av inskrivning i vissa andra fall

De föreslagna godtrosreglerna och de till dessa anknutna bestämmelserna om ersättning av allmänna medel för vissa rättsförluster anses vara ange— lägna och hälsas sålunda med tillfredsställelse. Sparbanksinspektionen fin- ner, att de reformer som innehållas i förevarande kapitel blir än mer an- gelägna, därest beredningens förslag på inskrivningsområdet genomföres i sin helhet. De nya uppgifterna för inskrivningsdomarna blir — säger in-

spektionen —— mycket omfattande och inrymmer många, även jämfört med nuvarande uppgifter, synnerligen komplicerade problem och f. ö. ärenden av delvis ny natur. Under sådana förhållanden säger sig inspektionen vilja understryka att den trygghet, som skapas genom förslaget, får anses vara mycket värdefull.

[lantmäteristyrelsen anlägger fastighetsbildningssynpunkter på godtros— bestämmelserna och frågar sig, om dessa inte är ägnade att försvåra ett tillrättaläggande av fastighetsredovisningen. Styrelsen besvarar själv frå- gan med följande resonemang:

Det får emellertid förutsättas att bestämmelserna i 1 & nämnda kapitel icke skola överbrygga brister i fastighetsredovisningen utan endast ha till ändamål att skydda godtrosförvärvare mot brister i materiellt hänseende i företrädares åt— komst eller eljest i förvärvskedjan. Vidare är att märka att vid kollision mellan två äganderättsförvärv till samma egendom bestämmelserna i 23 kap. om hävd till fast egendom och i 24 kap. om företräde i rättsförvärv på grund av inskriv- ning kunna föranleda till att någon tillämpning av bestämmelserna om godtros- förvärv enligt 25 kap. icke blir aktuell. Av en i detta sammanhang icke oväsentlig betydelse torde även vara att reglerna i 25 kap. icke äro att tillämpa å universal- fång. Det torde därför knappast vara att befara att de föreslagna bestämmelserna om godtrosförvärv vid överlåtelse av fast egendom komma att i nämnvärd grad försvåra önskvärda korrigeringar av fastighetsredovisningen. I ett givet läge kunna tvärtom de nya reglerna komma att visa sig vara till fördel i angivna hän- seende. Uteslutet är däremot icke att den föreslagna nya principen om godtros— förvärv på grund av inskrivning av rättighet eller inteckning för panträtt kan komma att förorsaka vissa komplikationer, när det gäller att åstadkomma en riktig fastighetsredovisning. Härvidlag får dock följande beaktas. I hittillsva- rande rättspraxis synes en relativt klar tendens ha gjort sig gällande att tolka ett inskrivningsbeslut efter dess ordalydelse (jfr Knut Rodhe: Om fastighetsin— delningen och dess betydelse sid. 180 ff). Samma princip synes — bl. a. med hänsyn till grundsatsen om den allmänna tilltron till fastighetsboken _— vara avsedd att gälla även enligt jordabalksförslaget. Härvid kan bortses från de möj- ligheter till rättelser av verkställda införingar som 27 kap. 23 & jordabalksför- slaget innehåller. Den besvärade fastighetens beteckning i inskrivningsbeslutet torde alltså rent principiellt vara av avgörande betydelse beträffande objektet för den inskrivna rättigheten eller panträtten. Vidare får beaktas att det i de fall, då penninginteckning besvärat fastighet som ifrågasatts böra uteslutas ur jord- registret, oftast rört sig om en gemensam inteckning och att grunden till uteslut- ningen därvid normalt varit att äganderätten till hemman och lägenhet, som ej dåmera kunnat återfinnas, följts åt under lång tid. Om det visar sig att den in- tecknade fastigheten icke äger någon motsvarighet på marken och att sålunda t'astighetsbeteckningen enligt inskrivningsbeslutet saknar reell grund, torde enligt det anförda de föreslagna nya bestämmelserna som regel icke böra förhindra att fastigheten ifråga uteslutes ur jordregistret och fastighetsboken. I övrigt må fram—_ hållas att det även hittills ansetts angeläget att de vid inteckningsinstitutet knutna intressena icke trädas för när genom en registrerings- eller uteslutningsåtgärd. När risk i sådant avseende kunnat antagas föreligga, har lantmäteristyrelsen där— för sökt intressera fastighetsägaren och inteckningshavaren att låta döda inteck- ningen. Under förutsättning att styrelsen ovan rätt tolkat innebörden av de före- slagna bestämmelserna om godtrosförvärv på grund av inskrivning av rättighet eller inteckning för panträtt synes ur de synpunkter styrelsen har att företräda sagda bestämmelser kunna godtagas.

l sitt yttrande diskuterar advokatsamfundet föreskriften i 5 5, att rätt till ersättning av allmänna medel inte skall föreligga bl. a. för det fall, att den skadelidande underlåtit att för bevarande av sin rätt vidtaga åtgärd »som skäligen ankommit på honom». Samfundet ifrågasätter, om undantagen från rätt till ersättning inte bör begränsas till sådana fall, där den skadeli- dande uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet själv är vållande till för- lusten. Det sägs vidare:

Bortsett från att ett bedömande huruvida den skadelidande underlåtit en på honom »skäligen» ankommande åtgärd säkerligen i många fall skulle bli vansk- ligt och att den förlustbringande effekten dock uppkommit utan den skadelidan- des eget förvållande, torde en dylik utvidgning av ersättningsrätten stämma väl överens med den allmänna omsättningens intresse. I detta sammanhang kan dess- utom hänvisas till att, som beredningen också funnit, storleken av de ersättnings- belopp varom här kan bli fråga med all sannolikhet skulle bli relativt obetydlig. Man bör kunna utgå ifrån att den av styrelsen nu ifrågasatta anordningen icke skulle medföra någon beaktansvärd kostnadshöjning. Däremot är det tydligt att man härmed skulle undvika en viss extra belastning av domstolarna och därmed förbundna allmänna kostnader.

För täckande av de utgifter, som på grund av reglerna om kronans er- sättningsansvar uppkommer för det allmänna, föreslås i 10 5, att envar' sökande i inskrivningsärende skall erlägga viss avgift enligt bestämmelser, som skall meddelas av Kungl. Maj:t. Statskontoret yttrar, att ämbetsverket i likhet med lagberedningen anser, att storleken av den avgift, om vilken här är fråga, inte kan bedömas utan särskild undersökning; en så— dan undersökning anses emellertid ligga utom ramen för statskontorets re- missuppdrrag. Statskontoret konstaterar i fortsättningen, att lagberedningen föreskrivit att influtna medel skall redovisas särskilt, och fortsätter:

Av motiven framgår att beredningen närmast efter mönster av förhållandena i England ansett, att medlen skola ingå i en försäkringsfond, vilkens förvaltning skall regleras genom föreskrifter av Kungl. Maj:t. Därest en särskild fond anses böra inrättas för ändamålet, bör förvaltningen av densamma anförtros statskon- torets fondbyrå. Statskontoret vill emellertid avslutningsvis uttala, att enligt äm- betsverkets mening skäl kunna andragas för att — i stället för inrättande av en fond —— inflytande avgifter tillföras riksstatens inkomstsida och uppkommande utgifter bestridas av riksstatsanslag under andra huvudtiteln.

27—33 kap. Om inskrivningsväsendet

Som redan framgått vid avsnittet om de gemensamma inteckningarna och vad därmed hör samman, uttalas i många remissvar betänkligheter när det gäller inskrivningsdomarnas förmåga att bemästra de kvalificerade arbets- uppgifter, som enligt förslaget skall åvila dem. Särskilt åsyftas då inteck- ningsuppdelning enligt 8 kap. 17 å och inskrivningsreglering enligt 26 kap. 6—12 55. Ett remissorgan, som särskilt uppehållit sig vid denna och andra liknande frågor, är naturligen Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Föreningen säger till att börja med, att inskrivningsväsendets anknyt— ning till de allmänna domstolarna blir mera angelägen än vad hittills varit

fallet. Detta framgår —— sägs det —— av många avsnitt i förslaget, bl. a. be- stämmelserna i 25 kap. angående grundbokens betydelse för godtrosförvärv av fast egendom samt vidare av stadgandet i 27 kap. 16 5 om inskrivnings- domares skyldigheter beträffande tvistiga rättigheter. Enligt föreningen ta- lar inte minst organisationssynpunkter och rättssäkerhetskrav för en så- dan anknytning och föreningen delar alltså beredningens uppfattning i denna fråga.

Häradshövdingeföreningen yttrar vidare, att de nya arbetsuppgifterna för inskrivningsdomarna är kvantitativt betydande och, i inte ringa omfatt- ning, av kvalificerad och ansvarsfull art. I sammanhanget anföres:

Det torde sålunda vara ofrånkomligt att beträffande vissa grupper av ärenden — främst registrering av bruksenheter och uppdelning av inteckningsansvar som inskrivningsdomare fungerar person med större erfarenhet och kvalifikatio— ner än tingsnotarie. Att med den arbetsbörda, som i domsagorna i gemen redan åvilar häradshövdingar och övriga med huvudsakligen dömande verksamhet sys- selsatta befattningshavare, pålägga dessa ett flertal nya och arbetskrävande upp- gifter med avseende å inskrivningsväsendet är emellertid enligt föreningens be- stämda mening helt uteslutet. Antingen måste angivna befattningshavare för tjänst- göring som inskrivningsdomare erhålla erforderlig ledighet från övriga ämbets- åligganden, varvid avsevärda anspråk komma att ställas på hovrätterna ifråga om tillhandahållandet av vikarier för underrättsdomare, eller måste den utvägen tillgripas att i varje domsaga anställes befattningshavare med högre kompetens än tingsnotarie och med huvudsaklig uppgift att tjänstgöra som inskrivningsdomare. Av angivna båda alternativ är enligt föreningens mening det sistnämnda att före- draga, bland annat med hänsyn till att därmed undvikes ett i många avseenden olyckligt vikariatsystem.

I anslutning härtill må framhållas att oavsett vilken uppfattning, som av andra skäl må hysas ifråga om domsagornas storlek, det arbete som efter nya jordabal- kens ikraftträdande kommer att åvila inskrivningsavdelningarna, får en sådan karaktär och omfattning, att dessa avdelningar böra göras så stora att de bereda heltidssysselsättning för en inskrivningsdomare med åtminstone fiskalskompe- tens.

Även å den icke rättsbildade personalen å inskrivningsavdelningarna kom- mer enligt häradshövdingeföreningen att ställas större krav än tidigare:

Det är ju uppenbart att den väsentliga delen av det expeditionella arbetet, även införandet av besluten i grundbok, kommer att få utföras av sådan personal. Detta kommer sannolikt även att gälla den övervakningsskyldighet, som i olika hän- seenden kommer att åligga inskrivningsdomaren, såsom övervakningen av lag— fartspliktens fullgörande, återupptagandet av uppskjutna och vilandeförklarade ärenden, tillseendet av att ärenden om uppdelning av inteckningar vid laga del- ning upptagas etc. Det är ur organisatoriska synpunkter betydelsefullt att dom- sagobiträde kommer att kunna erhålla förordnande att på eget ansvar fullgöra vissa av dessa uppgifter, liksom numera är möjligt ifråga om mål och andra domstolsärenden. ökade krav måste på grund härav komma att ställas på kompe— tensen hos sådana, icke rättsbildade biträden.

Föreningen har icke haft möjlighet att genomföra någon ingående beräkning av den erforderliga personalförstärkningen men vill hålla för troligt att man måste räkna med en personalökning av 50—100 procent. I detta sammanhang vill föreningen icke underlåta att påpeka de avsevärda svårigheter som visat sig före- ligga att till domsagorna, icke endast till dem med mindre välbelägna kansliorter,

förvärva någorlunda kvalificerad biträdespersonal. De av personalförstärkningen orsakade fördyringarna bliva sannolikt väsentliga, men de böra emellertid kom- penseras genom höjda expeditionsavgifter. I vart fall bör kostnadsfrågan icke få vara avgörande för reformens genomförande.

I avseende å detaljregleringen i andra avdelningen av jordabalksförslaget må följande synpunkter redovisas.

27 kap. 1 och 2 åå.

Lantmäteristyrelsen diskuterar innebörden av begreppet inskrivnings— ärende och förutsätter, att frågor, som kan hänföras till uppläggande av nya fastighetsböcker, inte skall handläggas såsom inskrivningsärenden utan även i fortsättningen handläggas i den ordning, som föreskrivits i lagen den 3 juni 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Styrelsen understryker angelägenheten av att angivna bestämmelser allt fortfarande måtte få tillämpas samt uttalar, att det knappast kan förväntas, att denna typ av ärenden skall helt försvinna sedan jordregistret genomgåtts i sam— band med det nu pågående arbetet med upprättande av ny ekonomisk karta över huvuddelen av riket.

27 kap. 4 5.

I anslutning till tredje stycket i paragrafen yttrar advokatsamfundet, att det kan ifrågasättas, om det från rättssäkerhetssynpunkt är lämpligt, att inskrivningsdomare även skall äga utdöma ett av honom förelagt vite. Enligt samfundet vore det riktigare, att frågan om utdömande av vitet hand- lades av domstol.

27 kap. 8 5.

Enligt paragrafen skall beslut i inskrivningsärende, som skall införas i grundbok, anses ha det innehåll som framgår av boken. Landshypoteks- ombudsmansföreningen konstaterar att, då stadgandet inte synes få till- lämplighet på äldre inskrivningar, detta får till följd att beträffande grund- hoks vitsord två olika system kommer att bli rådande. Av flera skäl säger föreningen framstår det som angeläget, att den föreslagna regeln får generell verkan beträffande alla i fastighetsbok redovisade beslut. (Jfr Hypoteksombudsmännens förhandlingar 1947 s. 1549.)

27 kap. 12 och 15—17 55.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har beaktat de förändringar i jäm— förelse med gällande rätt, som förslaget innehåller, i fråga om inskrivnings- domares skyldighet att tillse, att inskrivningsärende företages och full- t'öljes. Föreningen konstaterar, att formliga avslags- eller vilandebeslut f. n. förekommer ytterst sällan, egentligen endast när detta påfordras av veder— börande sökande, samt att, när brister i ansökningshandlingarna upptäckes och dessa brister inte omedelbart kan kompletteras, handlingarna ofta åter— lämnas på begäran av sökanden. Det förutsättes av föreningen att ett dylikt mera formlöst förfarande alltjämt skall kunna tillämpas. Föreningen fort- sätter:

Givetvis måste emellertid med hänsyn till bestämmelserna i 27 kap. 12 och 18 %% de inkompletta ärendena ha av sökanden återkallats innan inskrivnings- dagen slutjusteras av inskrivningsdomaren. Detta kommer utan tvivel att med- föra att överenskommelse ofta icke hinner träffas med sökanden om handling- arnas komplettering eller återtagande, varför avslags-, uppskovs— och vilandebe- slut likväl torde komma att få meddelas i långt större utsträckning än som för närvarande sker. Härigenom uppkommer en väsentlig ökning av inskrivningsdo- marens arbetsbörda.

Enligt förslaget skall det åligga inskrivningsdomaren att övervaka, att vilande- förklarade inskrivningsärenden återupptagas till behandling och snarast möjligt avgöras. Föreningen hälsar detta förslag med tillfredsställelse, då åtskilliga olä— genheter uppkomma genom att inskrivningsärenden längre tid ligga vilandeför- klarade. Särskilt värdefullt är att inskrivningsdomaren, såsom i motiven fram- hålles, med stöd av 52 å andra stycket i promulgationslagen skall kunna ex officio återupptaga även sådana ärenden, där vilandeförklaring meddelats före den nya balkens ikraftträdande. Att rent tekniskt organisera övervakningen av att vilan- del'örklarade och uppskovsbehandlade ärenden återupptagas förorsakar icke några svårare problem, men föreningen vill framhålla att en icke obetydlig arbetsinsats kommer att krävas för övervakningens utförande.

I fråga om den i förslaget beträffande de olika besluten använda terminologien måste föreningen ställa sig tveksam. Vidare måste ifrågasättas, om någon skillnad i fråga om processuella eller andra rättsverkningar föreligger mellan ett upp— skovsbeslut och en vilandeförklaring på viss tid. En sammanjämkning av dessa båda institut torde utan olägenhet kunna ske, vilken förenkling vore fördelaktig ur rent praktisk synpunkt.

I anledning av det förfarande, som inskrivningsdomare kan igångsätta en- ligt 27 kap. 16 5, frågar sig advokatsamfundet, vem som skall erlägga kost- naden för sökandens eller annans utgifter. Det vore enl-igt samfundet natur- ligt, att sökanden själv får stå för sina utgifter, medan annan, som kallats till sammanträde inför inskrivningsdomaren, borde kunna få ersättning för sina kostnader av sökanden eller av allmänna medel.

27 kap. 18 g.

Häradshövdingeföreningen och stadsdomarföreningen uttalar betänklig— heter beträffande föreskriften, att beslut i ärende, som företages å inskriv- ningsdag, skall föreligga i slutlig avfattning senast före nästa inskrivnings- dag och att dessförinnan inskrivningen skall vara verkställd. Båda förening- arna finner det tvivelaktigt, om bestämmelsen regelmässigt skall kunna ef- terlevas. Häradshövdingeföreningen uttalar, att sådan möjlighet i regel inte kommer att föreligga med mindre inskrivningsavdelningarna i avsevärd om- fattning utbygges med personal av olika kategorier och fortsätter:

Föreningen vill hänvisa till att redan nu inskrivningsavdelningarna vid dom- sagorna arbeta med förhållandevis fåtaligare personal än inskrivningsavdelning- arua vid rådhusrätterna. En väsentlig svårighet för domsagorna består dessutom i att inskrivningsväsendet på landet i stor utsträckning vilar på notarier, som icke kunna förvärva erforderlig rutin under sin korta tjänstgöringstid. Även om en upprustning av personalen sker, förekomma fall _— exempelvis då flera helg— dagar inträffa mellan två inskrivningsdagar eller då sjukdomsfall inträffar bland personalen eller då ett osedvanligt stort antal inskrivningsärenden inkomma

till en inskrivningsdag — vid vilka det helt säkert skulle bliva fullkomligt omöj- ligt att efterfölja bestämmelsen, såvida icke inskrivningsavdelningen utrustades med en för den normala arbetsgången onödigt stor personal. Då det får anses oriktigt att införa en bestämmelse, vars efterlevnad är omöjlig, måste föreningen motsätta sig att så sker. Olika möjligheter torde emellertid finnas att omarbeta bestämmelsen så att den kan efterföljas och likväl fyller sitt ändamål.

Stadsdomarföreningen yttrar, att bestämmelsen visserligen torde efterle- vas redan nu vid rådhusrätterna men att man inte kan bortse från, att det kan förekomma tillfällen, då inskrivningsdagarna är av den omfattning, att det helt enkelt är omöjligt att ställa sig en sådan bestämmelse till efterrät- telse. Föreningen finner emellertid bestämmelsen önskvärd och vill ha den kvar. Eftersom den i vissa fall måste bli omöjlig att efterkomma, bör det enligt föreningen tillskapas möjligheter att medgiva undantag.

lielt formlöst bör detta dock icke kunna ske. Styrelsen ifrågasätter huruvida icke till paragrafen bör fogas en föreskrift om skyldighet för inskrivningsdoma- ren att till hovrätten anmäla, då hinder föreligger för paragrafens efterlevnad, därvid givetvis skälen härför böra uppgivas.

28 kap. 2 5.

Beredningens förslag, att en förvärvare skall vara pliktig att söka lagfart, trots att förvärvet är beroende av villkor, myndighets tillstånd eller annan sådan omständighet, gillas inte av bankföreningen och advokatsamfundet. Bankföreningen anför i sammanhanget:

Detta innebär en väsentlig skärpning i jämförelse med gällande rättspraxis. För närvarande anses vid villkorade köp lagfartsplikt icke inträda förrän villkoret uppfyllts och köpebrev utfärdats. Bankföreningen kan icke finna att bärande skäl föreligger för att frångå denna ordning. Så länge ett köp icke är definitivt, utan frågan om dess fullbordan är svävande, synes det knappast finnas något starkare behov av att köpet offentliggöres genom inskrivning. Därtill kommer, att den föreslagna nya regeln kan ge upphov till svårigheter i flera avseenden. När giltigheten av ett köp gjorts beroende av villkor kan dessa villkor stundom vara att betrakta som affärshemligheter vilka det skulle vara synnerligen olägligt att behöva bringa till offentligheten. En annan nackdel med förslaget är, att anskaf- fandet av medel till lagfartsstämpel kan försvåras. För närvarande händer det ej sällan att pengar till stämpelavgiften upplånas i ett kreditinstitut mot säker- het av reverser som kreditinstitutet låter inteckna i fastigheten samtidigt som denna lagfares. I den mån en köpare tvingas att söka inskrivning av ett köp som tills vidare endast kan leda till vilande lagfart kommer nämnda förfaringssätt ej längre att kunna användas.

28 kap. 6 &.

Häradshövdingeföreningen finner det välbetänkt, att tillsynen över lag- fartspliktens fullgörande lägges på inskrivningsdomaren. En förutsättning för att inskrivningsdomaren skall kunna utöva en effektiv övervakning är emellertid, enligt föreningen, att han erhåller underrättelse om samtliga fastighetsförvärv. Föreningen anför vidare:

Liksom beredningen utgår föreningen från att för laga köpevittnen stadgas skyldighet att inom viss kortare tid till inskrivningsdomaren insända förteckning över bevittnade överlåtelsehandlingar och att motsvarande skyldighet stadgas för

statlig myndighet, genom vilken överlåtelse sker. Frågan om hur underrättelse Om andra förvärv skola meddelas inskrivningsdomaren är svårare att lösa och bör möjligen göras till föremål för närmare undersökning. I sådant sammanhang bör kanske också övervägas att föreskriva en ekonomisk påföljd av dröjsmål med lagfartspliktens fullgörande för att därigenom minska antalet fall då föreläggande skall behöva tillgripas. Enligt föreningens mening bör det icke åläggas inskriv— ningsdomaren att själv göra efterforskningar utanför domstolens kansli.

28 kap. 7 5.

I paragrafen föreslås att en förvärvare i vissa fall äger söka lagfart å fångesmannens förvärv. I motiven1 angives att, bortsett från de fall då för— värvaren gentemot fångesmannen åtagit sig att svara för lagfarandet av dennes förvärv, fångesmannen uppenbarligen bör vara skyldig att ersätta förvärvarens kostnader i ärendet. Advokatsamfundet finner bestämmelse härom böra införas i lagtexten.

28 kap. 14 5.

Såsom framgår av motiven2 har beredningen inte ansett sig böra bibe- hålla kravet på laga tomtkarta för erhållande av lagfart å tomt. Kommunal- tekniska föreningen hälsar detta med tillfredsställelse men ifrågasätter, om kravet på företeende av laga tomtkarta inte bör bibehållas för »äldre» iden- titetstomter, t. ex. tomt som införts i tomtboken på grund av att den an- setts identisk med en avsöndrad lägenhet.

I detta sammanhang torde lämpligen en redogörelse kunna lämnas för statskontorets kostnadsutredning. Ämbetsverkets beräkningar rörande de kostnadsökningar för det allmänna, som är förenade med en jordabalksre— form, har nämligen av naturliga skäl i huvudsak kretsat kring inskrivnings— väsendet. I statskontorets yttrande anföres sammanfattningsvis bl. a.:

Statskontoret har vid sina beräkningar rörande statsverkets kostnader i an- ledning av jordabalksreformen utgått från att lagberedningens förslag genomföres i det skick det befinner sig. Kostnadsberäkningarna, som av naturliga skäl äro mycket överslagsmässiga, ha gjorts på grundval av gällande lönesättningsnormer och avlöningsvillkor över huvud för statstjänstemännen, ehuru det torde dröja avsevärt, innan nya JB träder i kraft. Remissuppdraget har av statskontoret fat— tats uteslutande som en kostnadsutredning; en avvägning av kostnaderna mot an— gelägenheten av ett genomförande av nya JB har sålunda ansetts ligga utom ra— men för uppdraget. Frågan om arbetsmarknaden kan tillhandahålla den personal som erfordras vid ett genomförande av jordabalksförslaget har lämnats utan be- aktande.

Av särskilda skäl har statskontoret koncentrerat sig på förändringarna på statsverkets utgiftssida, ehuru det för ämbetsverket varit tydligt, att jordabalks- reformen förorsakar stora förändringar även på inkomstsidan. Statskontoret åsyf- tar här sådana inkomstförändringar som föranledas av att bestämmelserna om stämpel- och expeditionsavgifter omarbetas. Regleringen av dessa avgifter måste nämligen bli föremål för omsorgsfullt övervägande i samband med ett genomfö— rande av nya JB. För statskontoret har det stått klart att frågan om ökade in»

1 SOU 1960: 25 s. 722. * SOU 1960: 25 s. 735 f.

komster för statsverket i form av stämpel— och expeditionsavgifter i huvudsak måste lämnas därhän i förevarande sammanhang. Statskontoret utgår emellertid från att de ökade utgifterna i anledning av jordabalksreformen i stor utsträckning skola täckas genom ökade inkomster i form av avgifter. Beträffande några spe- ciella verksamhetsfält _— koncessionsverksamheten på grannelagsområdet, syste- met med laga köpevittnen samt anordningen med Kronans ersättningsansvar i vissa fall enligt 25 och 27 kap. nya JB —— har statskontoret på anförda skäl förut- satt, att statens utgifter helt skola täckas genom avgifter, vilka uttagas av intres- senterna på det område det gäller.

Resultatet av ämbetsverkets undersökningar kan redovisas på följande sätt. Angående inskrivningsväsendet gäller att statskontoret beaktat icke blott hä- radsrätterna utan även rådhusrätterna. Ämbetsverket har sålunda antagit, att för- slaget om rådhusrätternas förstatligande blir realiserat. Statskontoret har emel- lertid oaktat detta ställningstagande utgått från den nu gällande underrättsorga— nisationen, som omfattar 118 häradsrätter och 41 rådhusrätter.

De totala kostnaderna för den upprustning av underrätternas inskrivningsav— delningar som jordabalksreformen framtvingar beräknas till, på lång sikt 3 mil- joner kronor per år och övergångsvis 6 miljoner kronor per år. De särskilda över- gångskostnaderna anses bli nödvändiga under sammanlagt tolv år. Dessa kostna- der, som enligt ämbetsverkets bedömande i allt väsentligt förorsakas av de före- slagna reglerna för avveckling av gemensamma inteckningar och vad därmed hör samman, skulle därför kunna bestämmas till sammanlagt 36 miljoner kronor (12 )( 6—3 milj.).

För kammarkollegiets vidkommande anses jordabalksreformen nödvändiggöra en kostnadsökning med 30 000 kronor per år.

Ett genomförande av nya JB anses icke medföra några Ökade kostnader vare sig för lantbruksstyrelsens eller för underordnade lantbruksnämnders verksam- het. Vad kommerskollegium beträffar beräknar myndigheten själv, att kostnaderna för dess verksamhet i anledning av jordabalksreformen skall öka med ett belopp som efter justeringar kan bestämmas till 120 000 kronor per år. Statskontoret an- ser sig emellertid icke kunna godtaga kollegiets bedömningar.

Kostnadsökningarna för lantmäteriväsendet beräknas till 150 000 kronor per år. Detta belopp ligger emellertid lågt, då på grund av särskilda omständigheter vissa nödvändiga personalförstärkningar f. n. icke kunna angivas.

För överståthållarämbetet och länsstyrelserna, vilka framför allt såsom överexe- kutorer beröras av jordabalksreformen, anser sig statskontoret icke böra räkna med vare sig ökning eller minskning i kostnadshänseende. Icke heller vad övriga överexekutorer angå anses skäl föreligga att räkna med några kostnadsförändring- ar för det allmänna.

Vid sina beräkningar rörande jordabalksförslagets konsekvenser i per- sonellt hänseende för underrätternas inskrivningsavdelningar har statskon— toret uppskattat storleken av personalförstärkningarna i procent av de nu— varande resurserna, därvid förstärkningarna bestämts i form av fiskals- kompetenta befattningshavare, tingsnotarier samt icke rättsbildade befatt— ningshavare.

När det gäller personalförstärkningen i form av jurister redovisas vissa i sammanhanget väsentliga förändringar i arbetsuppgifter enligt följande:

Det torde framdeles bli nödvändigt att i häradsrätterna uttryckligen förbehålla den ordinarie inskrivningsdomaren handläggningen av vissa inskrivningsärenden (PM 1). I vilken utsträckning dessa mera svårbedömda inskrivningsärenden kun- na beräknas förekomma är tveksamt. De ärenden som närmast åsyftas äro re—

gistreringsärenden (PM 10) och de ärenden enligt 8 kap. 17 5 nya JB om uppdel- ning av panträtt vid fastighetsdelning, i vilka rättsägarna icke träffa överens- kommelse om uppdelningen (PM 9). Det kan vidare ifrågasättas att _— i de fall då häradshövding eller tingsdomare är ordinarie inskrivningsdomare den ordina— rie inskrivningsdomaren skall vara skyldig att hålla ett större antal inskrivnings- dagar än f. n. (PM 1). Anledningen härtill skulle vara nödvändigheten av att in— skrivningsväsendet blir föremål för den ordinarie inskrivningsdomarens kontinu— erliga övervakning och kontroll i högre grad än vad numera i allmänhet förekom- mer. I sammanhanget torde exempelvis kunna hänvisas till det nya läge som ge- nom nya JB uppkommer för handläggning av ofullständiga ärenden (PM 3).

Bestämmelsen i 27 kap. 18 5 nya JB att inskrivning i fastighetsbok i ärende som företagits å inskrivningsdag skall vara verkställd före nästa inskrivningsdag är förtjänt av särskild uppmärksamhet. Bestämmelsen torde i icke obetydlig omfatt- ning både i häradsrätter och rådhusrätter komma att inkräkta på inskrivnings— domarens möjligheter att fullgöra arbetsuppgifter vid sidan av inskrivningsdo— margöromålen (PM 7). Denna omständighet torde i häradsrätterna framför allt böra föranleda ökning av antalet tingsnotarier, vilka även med beaktande av vad som nyss anförts — även i fortsättningen torde komma att i dominerande ut- sträckning ha inskrivningsväsendet om hand. I sammanhanget bör emellertid näm— nas att möjligheterna att delegera arbetsuppgifter att på eget ansvar utföras av icke rättsbildad personal synas vara relativt stora på inskrivningsområdet; såväl den övre som den nedre gränsen kring tingsnotariernas arbetsuppgifter på inskriv- ningssidan bör, om icke förr så i samband med nya JB:s ikraftträdande, komma under omprövning.

För ägodelningsdomarens vidkommande torde man framdeles få räkna med en ökad arbetsbörda. I häradsrätterna borde tingsnotarierna emellertid även i fort— sättningen kunna handlägga tre fjärdedelar av hela antalet sammanläggningsären- den under ett år. Det torde dock böra observeras att sammanläggningsärenden i vilka fråga uppkommer om inskrivningsreglering utan rättsägares samtycke i re— gel torde böra handläggas av fiskalskompetent person (PM 1).

Slutligen vill statskontoret nämna något om de speciella förhållanden som kunna beräknas råda under övergångstiden, ev. i viss omfattning redan från och med riksdagens antagande av balken. Dessa förhållanden ha samband med nödvändig- heten att avveckla de vid balkens ikraftträdande förefintliga gemensamma inteck— ningarna och andelsinteckningarna. Särskilt är att uppmärksamma den under denna tid säkerligen mycket livliga frekvensen av sammanläggningar och bruks- enhetsbildningar. I blickfältet kommer emellertid också i icke oväsentlig grad an- teckningsärenden enligt 21 & PromL samt självfallet de ärenden vid övergångs— tidens slut som inskrivningsdomaren enligt 30—32 55 PromL har att ex officio upptaga (PM 10 och 11).

Även när det gäller den inte rättsbildade personalen (irb) redovisas i statskontorets yttrande vissa nya arbetsmoment:

Arbetet med att övervaka lagfartsskyldighetens iakttagande (28 kap. 6 5 nya JB) torde i övervägande utsträckning kunna läggas i händerna på irb. Omfattningen av detta arbete torde för flertalet domsagor bli betydande; vid rådhusrätterna där— emot torde — bortsett från de största rådhusrätterna _ arbetet bli relativt ovä- sentligt (jfr PM 2).

Någon uppmärksamhet i detta sammanhang torde även ärenden angående an- teckningi grundbok mellan inskrivningsdagarna enligt 27 kap. 6 & nya JB förtjäna, ehuru dessa ärenden i allmänhet äro relativt få (PM 3). Av betydligt större in— tresse för frågan om förstärkning av irb är det nya läge i vilket handläggningen av de inkompletta ärendena kommer genom nya JB. Hur tyngande för inskrivnings—

arbetet ersättandet av den nuvarande »formlösa» behandlingen av inskrivnings- ärendena med en mera utförlig reglering kan bli är svårt att säga. Så långt torde vara klart att skillnaderna mellan landsbygds- och stadsförhållanden i detta hän- seende äro stora; vid rådhusrätterna torde proportionsvis förekomma betydligt mindre antal ofullständiga ärenden än vid domsagorna. Särskilt för de sistnämnda torde en väsentlig förstärkning med irb böra beräknas (PM 3).

Att den tidigare omnämnda bestämmelsen i 27 kap. 18 5 nya JB om inskrivning inom viss tid i fastighetsbok för sin tillämpning kräver förstärkning av irb är tyd- ligt. Det kan emellertid vara tveksamt om det verkligen skall vara nödvändigt att räkna med en hundraprocentig tillämpning av bestämmelsen. Risk föreligger näm- ligen i sådant fall för att personalen på ett och annat håll kan bli överdimensio- nerad. Även i detta fall torde det föreligga stora skillnader mellan domsagor och rådhusrätter; väsentliga skillnader föreligga emellertid även mellan domsagor in- bördes (PM 7).

Vidare kan hänvisas till ärenden angående uppdelning av panträtt m. 111. vid fas- tighetsdelning. Ehuru handläggningen av dessa ärenden i stort torde bli rutinmäs- sig, synes den likväl komma att bli tidsödande och kräva icke obetydliga arbets— insatser av irb. I sammanhanget torde även böra erinras om att arbetet med att skriva upplägg för nybildade fastigheter framdeles torde böra äga rum mera följ- samt än vad som f. n. är fallet vid många domstolar (PM 9). '

Vid handläggningen av registreringsärenden (26 kap. 26 5 nya JB) torde irb kun- na utnyttjas i stor utsträckning. Skillnaderna mellan domstolarna kunna även här förmodas bli betydande; de föreslagna forumreglerna (26 kap. 27 5 nya JB) kunna vid vissa domstolar föranleda en anhopning av registreringsärenden samtidigt som andra domstolar ev. befrias från sådana ärenden.

Att övergångstiden kommer att innebära en anspänning icke blott för juristerna utan även för irb är självklart. Det kan här särskilt hänvisas till vad som ovan sagts om sammanläggningar och bruksenhetsbildningar under övergångstiden, om anteckningsärenden enligt 21 & PromL samt, slutligen, om upphörande— och upp- delningsärenden enligt 30—32 %% PromL.

Det skall emellertid även nämnas att domstolarna befrias från mycket arbete i och med att gemensamma inteckningar förbjudas. Förandet av fastighetsboken blir betydligt enklare; de nuvarande omfattande införingarna, ofta på en hel mängd upplägg i boken, bortfalla. Även utfärdandet av gravationsbevis underlättas högst avsevärt om de gemensamma inteckningarna slopas. Såsom tidigare i samband med stämpel- och avgiftsfrågorna påpekats försvinna relaxärendena helt och hål- let.

Förslaget till lag om införande av nya jordabalken (PromL)1

25.

De i förteckningen upptagna förordningarna den 10 april 1810 och den 21 mars 1835 har avseende å frälseräntor. Till komplettering av de om fräl- seräntorna, i motiven till 11 å lämnade upplysningarna, meddelar kammar- kollegiet följande:

Numera återstå, såvitt kollegiet vet, inga inlösningsbara frälseräntor, d. v. s. skattefrälseräntor. Av de avlösningsbara frälseräntorna eller frälseskatteräntorna kvarstå enligt kammaradvokatfiskalsämbetets diarium endast sex. Avlösning av dessa har påkallats av ämbetet. I samtliga fall har emellertid yppats tvist om rän-

1 Remissyttranden rörande sådana bestämmelser, som naturligen kan anknytas till stadgan- den i jordabalksförslaget, har tidigare redovisats. 8——630694

tans tillvaro eller de i räntan ingående förmånerna, varför vederbörande länssty- relse lämnat hänvisning om tvistens instämmande till domstol. I ett av fallen har ämbetet nyligen i samförstånd med frälseräntans ägare återkallat ansökningen, var- för denna frälseränta ej vidare torde vara att räkna med. Såvitt framgår av hand- lingarna i ärendena äro varken nyssnämnda eller övriga fem frälseräntor inteck- nade. Av de sistnämnda äro endast tre lagfarna. Ingen av räntorna synes ha utgått under senare tid.

I sin den 30 juni 1951 avlåtna underdåniga skrivelse angående avveckling eller förenkling av markegångsinstitutet uppgav kollegiet, att beträffande fjorton frälse- räntor, vars inlösen eller avlösning påkallats inom stadgad tid, vederbörande läns- styrelse hänvisat parterna att vid domstol tvista om räntans tillvaro och dess inne- håll. Talan därom hade emellertid icke instämts till domstol, och länsstyrelsen tor- de ej, yttrade kollegiet, vara befogad att utan stöd av lag förelägga part viss tid för talans anhängiggörande vid domstol vid äventyr att framställningen om inlö— sen eller avlösning eljest skulle anses förfallen. Andra åtgärder för räntornas upp- hörande torde därför, framhöll kollegiet, böra vidtagas, exempelvis återkallelse av ansökning om inlösen eller avlösning, där sådan gjorts av kammaradvokatfiskals- ämbetet och ränteägaren icke ville instämma saken till domstol. Kollegiet upplyste slutligen, att beträffande fyra frälseräntor fråga om deras inlösen eller avlösning då fortfarande vore föremål för länsstyrelsens behandling.

Kollegiet håller för sannolikt, att de få kvarvarande frälseräntorna skola kunna avvecklas före ikraftträdandet av en ny jordabalk.

4—6 55.

Kammarkollegiet anser, att bestämmelserna i 5 5 kan utgå; de rättsinsti- tut, som genom dessa bestämmelser åsyftas, viderboendes eller nabos lös- ningsrätt, påstås nämligen sedan länge ha spelat ut sin roll. Däremot med- giver kollegiet, att behov föreligger att, såsom föreslagits i 4 5, bibehålla lös- ningsrätten till ofri tomt i stad. Kollegiet finner emellertid de av bered— ningen föreslagna bestämmelserna om tiden för lösningsrättens utövande (6 5) inte vara lämpliga och anför därvid:

Såsom framgår av motiven till 11 % i promulgationslagen inflyter icke alltid upp- gift om en tomts karaktär av ofri i överlåtelsehandlingen eller i lagfartsbevis, tomtmätningsinstrument o. dyl. Det skulle kunna te sig stötande om den, som in- köpt en tomt utan att dess egenskap av ofri varit känd och därför saknat anled- ning att anmäla förvärvet för lösningsberättigad, måhända lång tid efteråt skulle ställas inför krav på tomtens inlösen. Vidare torde stundom krävas längre tid än en månad för lösningsberättigads ställningstagande till frågan om lösningsrätt skall utnyttjas. På grund härav synes beträffande tiden för lösningsrättens utövande — vare sig överlåtelsen skett före eller efter nya balkens ikraftträdande — böra gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet.

7 5.

I anledning av paragrafens bestämmelser meddelar kammarkollegiet, att den s. k. erkänslan till Lunds domkyrka numera upphört. Genom en över- enskommelse av år 1948 mellan kammarkollegiet, för Kungl. Maj :t och Kro- nan, och domkyrkorådet, för domkyrkan, skall nämligen domkyrkans rätt till ifrågavarande s. k. erkänsla inte vidare göras gällande.

Beträffande de s. k. rekognitionsavgifterna till Danviks hospital upplyser

kammarkollegiet, att, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 oktober 1960, en särskild utredning tillkallats för att genom förhandlingar få till stånd en definitiv avveckling av ifrågavarande rekognitionsavgifter, samt att utsikterna för en dylik avveckling f. n. ej kan bedömas.

9 5.

Kammarkollegiet ifrågasätter, huruvida den allmänna regeln om äldre rättsförhållanden i 19 5 första stycket PromL inte täcker den övergångssi- tuation beträffande institutet urminnes hävd, som föreslås sko—la regleras genom förevarande paragrafs första stycke. Om sistnämnda stadgande med hänsyn härtill anses kunna utgå säger kollegiet —— bör stadgandet i pa- ragrafens andra stycke hänföras till bestämmelserna i 19 5.

10 &. Kammarkollegiet finner viss jämkning i lagtexten vara önskvärd. Sålunda anses bestämningen »av kronan upplåten» inte höra ingå i densamma. Här- om anföres i yttrandet:

Undantagsvis förekomma fortfarande äldre ständiga besittningsrätter (ständig och ärftlig besittningsrätt, ständig städje- och besittningsrätt o. dyl.), som ej äro upplåtna av kronan. Förekomsten av dylika besittningsrätter är svår att överblicka. Som exempel må dock nämnas, att vissa till den s. k. Setheliska donationen hö- rande hemman (jfr NJA 1917 s. 526) alltjämt enligt inhämtad upplysning innehas med ärftlig besittningsrätt. Kvar finns också ett till Danviks hospital hörande, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtet hemman.

I fortsättningen sägs det:

I motiven har vidare anmärkts, att det i och för sig för övrigt syntes vara en i viss mån tveksam fråga, huruvida här avsedda besittningsrätter för närvarande vore att anse såsom inbegripna under JBs regler, att upplåtelsens karaktär väl i allmänhet bestämdes uttömmande av innehållet i upplåtelsehandlingen, att det dock icke borde uteslutas, att reglerna i JB ibland kunde sägas fungera som supp— lement till upplåtelsehandlingens föreskrifter samt att åberopade lagrum i JB där- för i princip borde tilläggas fortsatt giltighet även såvitt rörde omförmälda be- sittniugsrätter.

På grund av vad beredningen sålunda själv anmärkt och då därtill kommer att vissa bestämmelser i de avsedda lagrummen blivit obsoleta, synes viss jämkning av paragrafens lydelse även i övrigt önskvärd. Följande formulering föreslås:

»Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 55 äldre jordabalken är stadgat skall, där så hittills varit fallet, alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan nytt— janderätt, som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.»

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

De fyra hörda länsstyrelserna har i sin egenskap av överexekutorer grans— kat de föreslagna ändringarna. Även Östergötlands och Södermanlands han- delskammare uppehåller sig i sitt yttrande vid dessa.

Länsstyrelsen i Stockholms län lämnar de föreslagna ändringarna utan

erinran. Även länsstyrelsen i Jämtlands län är med viss erinran i anslut— ning till 228 & uteslutande positiv till beredningens förslag. De båda läns- styrelserna i Kronobergs och Malmöhus län gör till vissa paragrafer reflexio— ner, som härefter skall redovisas.

121 5.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ej något att erinra mot förslaget, att gemensamt utrop skall kunna begäras även för de fall att flera fastigheter utmåtts för samma fordran, för vilken ej någon av fastigheterna eljest häf- tar, men efterlyser klara bestämmelser om den tidpunkt, vid vilken sådan begäran senast skall framställas. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifråga— sätter emellertid om behov föreligger, att i dylika fall vid sidan av särutrop även medgiva gemensamt utrop, och fortsätter:

En sådan bestämmelse synes komplicera det exekutiva förfarandet. Skall en dy- lik bestämmelse införas, bör en begäran härom göras före auktionsdagen. Vidare bör det föreslagna villkoret, att fastigheterna ligger i sambruk eller eljest nyttjas gemensamt, slopas. Därest begäran om gemensamt utrop göres omedelbart före auktionsdagen, kan det i annat fall bli svårt för auktionsförrättaren att pröva, hu- ruvida ett sådant förhållande föreligger, som berättigar till gemensamt utrop.

123 &.

Lagberedningens förslag om begränsning av det tillskott, rättighetshavare har att tillskjuta för att rädda sin rättighet, till mellanskillnaden mellan av— givna bud, anses av länsstyrelserna i Kronobergs och Malmöhus län i och för sig vara välmotiverat. Länsstyrelserna förklarar sig emellertid vid sin hand— läggning av exekutiva auktioner inte ha funnit några olägenheter förknippade med de nuvarande bestämmelserna. De budserier, som blir nödvändiga enligt den föreslagna lydelsen av andra stycket i paragrafen, påstås komma att bli invecklade och svåra att bedöma för intressenterna. Med hänsyn härtill stäl- ler sig länsstyrelserna trots allt tveksamma till förslaget.

228 5. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter behovet av särskilda utrop beträffande var och en av de i en bruksenhet ingående fastigheterna. Läns- styrelsen, som anser det vara tillräckligt med ett gemensamt utrop, yttrar:

Bildandet av bruksenhet har skett för att kunna i kredithänseende utnyttja det mervärde, som komplexet äger utöver sammanlagda värdet av de i komplexet in— gående särskilda fastigheterna. Det måste då vara ganska sällsynt, att särutrop av fastigheterna kan ge bättre ekonomiskt resultat. Det är även att märka, att en— ligt nuvarande bestämmelser skall flera gemensamt intecknade fastigheter, i vilka icke finnes något särintresse, behandlas som en enda fastighet och alltså utropas gemensamt. Det är omtvistat, huruvida särutrop på begäran av sakägare får äga rum. Länsstyrelsen anser att något påtagligt behov av särutrop av fastigheter i bruksenhet icke föreligger. En konsekvens av särutropen är att köpeskillingen skall i sin helhet gäldas i red-a penningar. Panträtten kommer alltså att upphöra även för det fall att panträtten täckes av köpeskillingen. Kravet på kontant betalning kom- mer att i praktiken medföra betydande olägenheter för köparen. Därtill kommer att systemet med särutrop blir ganska invecklat, framförallt i de fall, då samtidigt

123 % skall tillämpas. Av beredningens exempel på sid. 195—196 del III framgår hur pass invecklade situationerna kan bli. Då dylika komplicerade utropsord- ningar icke bör tillskapas utan tungt vägande skäl, anser länsstyrelsen, att be- stämmelsen om särutrop i 228 % bör utgå.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län uttalar liknande uppfatt— ningar. Länsstyrelsen i Jämtlands län medgiver emellertid, att vad lagbe- redningen anfört till stöd för sin ståndpunkt torde vara värt att beakta be- träffande större bruksenheter. Denna länsstyrelse nöjer sig därför med att uttala, att det bör övervägas, huruvida det för mindre bruksenheter (för- slagsvis omfattande högst fem fastigheter) inte får anses innebära en bättre ordning, om fastighetskomplexet under alla förhållanden bevaras såsom en enhet.

II. JORDABALKSUTREDNINGE NS ARBETSOMRÅDEN

[ direktiven för jordabalksutredningens verksamhet uttalade chefen för justitiedepartementet följ ande:

I september 1960 avlämnade lagberedningen sitt förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26). Förslaget har sedermera varit föremål för en begränsad remissbe- handling. Denna fick företrädesvis avse de genomgripande reformer, som lagbe- redningen föreslagit beträffande panträtten. Avgörande härvid var dels det förhål- landet, att lagberedningen i fråga om övriga avsnitt av reformverket i stor utsträck- ning begagnat möjligheten att under arbetets gång inhämta yttranden över före- slagna nykonstruktioner, dels den omständigheten, att de förordade förändring- arna på panträttsområdet innebär en särskilt vittgående omdaning av nuvarande rättsordning. I synnerhet gäller detta förslaget att avskaffa de gemensamma in- teckningarna. Med hänsyn till spörsmålens betydenhet har remissen såvitt angår panträtten inbegripit — förutom ett antal statliga myndigheter samt fullmäktige i riksbanken —— nära nog samtliga berörda enskilda företag och intresseorganisa— tioner inom kreditmarknaden.

Remissresultatet föreligger nu. Vad beträffar nyheterna vid sidan av panträtts— området må konstateras att de yttranden, vari dessa nyheter berörts, i övervägande omfattning skänkt sin anslutning till lagberedningens förslag. Detsamma kan sägas om vad som förordats rörande själva den allmänna uppbyggnaden av panträtts- iustitutet; exempelvis har lagberedningens ståndpunkt, att panträtten bör frigöras från sitt hittillsvarande beroende av en personlig fordran, hälsats med allmän till- fredsställelse. Däremot har tanken att utmönstra de gemensamma inteckningarna icke vunnit motsvarande bifall; här har i stället från de allra flesta remissinstan- sers sida framförts skarp kritik mot förslaget. Invändningarna i denna del bygger i huvudsak på en tämligen enhetlig argumentering, som i korthet kan samman- fattas på följande sätt. Systemet med gemensamma inteckningar erbjuder onekligen komplikationer vid tillämpningen men har en bestämd funktion av väsentlig bety- delse beträffande panträtt i fast egendom. Ett komplex av två eller flera fastig- heter, som i produktivt hänseende är beroende av varandra, representerar ett högre pantvärde än summan av värdena å varje enskild fastighet i komplexet, och detta mervärde kan ställas till kreditgivarens förfogande just genom saminteck- ning av fastigheterna. Lagberedningen, som trots sitt avståndstagande från de ge- mensamma inteckningarna velat tillhandahålla fortsatta förutsättningar för att ut- nyttja ifrågavarande mervärde, har i detta syfte konstruerat ett nytt institut, re— gistrerad bruksenhet. Reglerna härom skulle emellertid i praktiken medföra ännu mera komplicerade verkningar än ordningen med gemensamma inteckningar, he— ter det. Härtill kommer att sistnämnda ordning även från andra synpunkter anses vara att föredraga framför substitutet bruksenhet. För övrigt får anses att de med gällande system förenade tekniska besvärligheterna numera i allmänhet bemästras väl av både myndigheter och sakägare samt att eventuella farhågor för rättsförlus- ter till följd av systemet knappast kan grundas å påtagbara belägg i rättspraxis. Som ett särskilt skäl mot genomförandet av lagberedningens förslag i denna del har ytterligare åberopats de i detta fall utomordentligt stora introduktionssvårig— heterna vid övergången till det nya och olägenheterna av att man under den ofrån- komligt långa omställningstiden skulle nödgas tillämpa två inteckningssystem vid sidan av varandra; sistnämnda »dubbelhet» skulle innebära betydande risker in-

om kreditlivet. Tilläggas bör att den kritik, som sålunda har kommit till uttryck i remissutlåtandena, egentligen icke riktar sig speciellt mot den av lagberedningen utformade lösningen av problemet att ersätta nuvarande regelanordningar. Snarare har det betraktelsesättet gjort sig gällande, att någon enkel ersättningsanordning över huvud taget icke kan åstadkommas; i ett par av yttrandena har detta direkt uttalats.

Jag vill erinra om att frågan rörande de gemensamma inteckningarnas berätti- gande är gammal. Redan under förra hälften av 1800-talet väckte spörsmålet de- batt, och önskemål om dessa inteckningars avskaffande har sedermera vid upp- repade tillfällen framförts. Med fog kan påstås att först i och med lagberedningens förslag ett konkret utarbetat alternativ till de gemensamma inteckningarna har an- visats. Först härigenom har skapats förutsättningar för en värderande jämförelse mellan den nuvarande ordningen och ett system med inteckningsobjekten princi- piellt identiska med fastighetsenheterna. Såtillvida har lagberedningens arbete också i detta hänseende otvivelaktigt ett bestående värde. Tydligt är emellertid att den nu möjliggjorda jämförelsen har klarlagt hur stora "svårigheterna är, när det gäller att i de nuvarande reglernas ställe sätta stadganden, som kan fylla en motsvarande funktion. Vad flertalet remissinstanser har anfört härvidlag torde nämligen icke böra lämnas utan avseende. Blotta förhållandet, att hörda myndig- heter, företag och intressesammanslutningar i så dominerande antal har avstyrkt att gällande system slopas, är naturligtvis ägnat att verka starkt avhållande. Ett studium av de närmare skälen för remissinstansernas negativa hållning visar där- till, att dessa skäl i det väsentliga icke torde kunna gendrivas. För egen del har jag icke minst haft anledning beakta de påtalade övergångssvårigheterna; att över— gången härjämte skulle kräva ansenliga kostnader för det allmänna och resa i och för sig betänkliga krav på en vidlyftig utvidgning av personalbeståndet inom in- skrivningsväsendet har framgått av statskontorets remissutredning. På grund av det anförda finner jag mig ha skäl biträda meningen, att det även i fortsättningen bör vara tillåtet bevilja inteckning i två eller flera fastigheter för en och samma fordran.

Det av lagberedningen förordade förbudet mot gemensamma inteckningar har i vidsträckt män och på skilda sätt kommit att prägla beredningens jordabalksför— slag. Av mitt ställningstagande till spörsmålet om de gemensamma inteckningarna följer därför, att jag icke anser det möjligt att låta jordabalksförslaget i sitt nuva- rande skick föreläggas lagrådet för granskning.

Såvitt angår de områden, som icke beröres av lagberedningens ståndpunkt i frå- ga om de gemensamma inteckningarna, har jag redan nämnt, att beredningens reformförslag har fått ett i stort sett positivt mottagande; beträffande vissa av nyheterna har behovet av lagstiftningsåtgärder enligt beredningens linjer t. o. m. kraftigt understrukits. Utan att i detta skede vilja ta ställning till enskildheterna i de föreslagna anordningarna anser jag med hänsyn därtill, att den av lagbered- ningen inledda revisionen av jordabalkslagstiftningen bör fullföljas i angivna öv- riga delar. Härvid anmäler sig emellertid frågan om tillvägagångssättet vid det fort- satta bedrivandet av arbetet. En tänkbar metod synes vara att med bibehållande av jordabalksförslagets enhet överarbeta detsamma i huvudsakligt syfte att infoga regler till möjliggörande av gemensamma inteckningar. En annan i och för sig framkomlig väg vore att ur jordabalksförslaget utbryta vissa avsnitt, där det ter sig speciellt angeläget och brådskande att genomföra de rekommenderade refor- merna; resultatet skulle i detta senare fall närmast bli ett antal inbördes fristående partiella reformer. I valet mellan dessa båda förfaringssättfhar jag stannat för det först antydda, d. v. s. det som innebär att reformerna skall åvägabringas inom ramen för ett sammanhållet förslag till ny jordabalk.

Jag får därför föreslå, att ett fortsatt arbete snarast igångsättes med denna nyss preciserade målsättning. Den erforderliga 'omarbetningen av inteckningslagstift-

ningen jämte därmed sammanhängande bestämmelser i jordabalksförslaget hör an- förtros åt en särskild utredningsman med biträde av experter.

Att huvuduppgiften för utredningen skall vara att utmönstra förbudet mot ge- mensamma inteckningar och de regelanordningar, som betingats av detta förbud, har framgått av det föregående. Klart är att uppdraget härvid icke lämpligen bör begränsas till att i balkförslaget utan vidare införa nuvarande regler om gemen— samma inteckningar. Dessa är av jämförelsevis gammalt datum och framstår i vis— sa avseenden som onödigt komplicerade. Betecknande är att de remissinstanser, vilka har yrkat att nuvarande system bevaras, har betonat nödvändigheten av att modernisera och förenkla reglerna. Jag vill ansluta mig till detta önskemål. En åt- gärd till förebyggande av gemensamt inteckningsansvar i situationer, då ett sådant icke skulle uppbäras av intresset att utnyttja ett påtagbart mervärde hos panten, vore att låta fastighetsdelning under vissa betingelser kunna åtföljas av grava- tionsuppdelning. Möjligheten av att för detta ändamål modifiera lagberedningens jämförbara bestämmelser om obligatorisk inteckningsuppdelning vid fastighets- delning bör övervägas. Den från vissa håll framförda tanken, att bruksenhets- institutet borde få komma till användning såsom ett komplement till systemet med gemensamma inteckningar, anser jag mig däremot icke böra biträda.

I ett begränsat regelsammanhang utanför inteckningslagstiftningen framstår en omprövning av lagberedningens förslag likaledes som påkallad. Jag avser här bestämmelserna angående vad som skall räknas såsom tillbehör till fabriker och andra lokaler för industriell eller därmed jämförlig verksamhet. Enligt nuvarande regler hör till industribyggnad varje motor, maskin, kärl eller liknande redskap, som för sin användning kräver och jämväl vilar på fast, från grunden berett un- derlag; vidare hänföres till dessa tillbehör vissa kraftledningar. Lagberedningens förslag innebär en kraftig inskränkning av det särskilda begreppet fabrikstillbe- hör; dit skall räknas maskiner och dylik utrustning, enbart om maskinernas och utrustningens användning icke är begränsad till viss industri. I vissa remissvar har uttalats oro inför en dylik reform, som skulle medföra en avsevärd förträng- ning av de för industrien tillgängliga pantobjekten i fast egendom. Dessa invänd- ningar torde icke vara helt oberättigade. Översynen av jordabalksförslaget bör därför beröra även frågan, huruvida icke den i och för sig önskvärda modernise- ringen av nuvarande tillbehörsregler kan ske utan att de sålunda påvisade olägen- heterna uppkommer.

I frågor, som har anknytning till den inom lagberedningen för närvarande på- gående revisionen av utsökningslagstiftningen, bör utredningsmannen samråda med lagberedningen.

Utredningsarbetet bör bedrivas så snabbt som möjligt.

I enlighet med vad direktiven sålunda anbefallt har jordabalksutredning- en ägnat främsta uppmärksamheten åt panträtten. Den nya inställningen till institutet gemensamma panträtter har redan i sig resulterat i ganska vidlyftiga förändringar'av lagberedningsförslaget. Mest framträdande kon- sekvenser därvidlag är, att de två kapitlen angående s. k. bruksenhet (26 och 32 kap.) fått utgå samt att omarbetning skett av de centrala panträtts- reglerna uti 8 och 30 kap. enligt lagberedningsförslagets indelning resp. 8 och 26 kap. enligt det reviderade jordabalksförslagets. Dock har utred— ningens befattning med ämnet gemensamma panträtter satt vissa spår jäm- väl på andra ställen i lagverket. Detta sammanhänger givetvis med det i direktiven antydda förhållandet, att lagberedningens principiellt negativa hållning till gemenskap i ekonomiskt ansvar flera fastigheter emellan kom-

mit att på många sätt prägla dess förslag i stort, d. v. s. givit reflexer också utanför de på panträtten specialinriktade avsnitten.

Överarbetningen av lagberedningsförslagets panträttsregler har emeller- tid inte varit strikt inskränkt till att bereda utrymme för ett fortsatt gemen- samt intecknande. Sålunda har utredningen tillåtit sig att i samband med sagda primäruppgift även upptaga spörsmålet om en rationalisering av panthandlingens form och utfärdande. I korthet är här fråga om att pant- handlingen skulle utfärdas, inte som nu av fastighetsägaren, utan i stan— dardiserat utförande av inskrivningsdomaren, något som kunde väntas be- främja ordning, reda och trygghet. Tanken på reformer i detta avseende har framförts tidigare och fick ny aktualitet i anslutning till remissbehand- lingen av lagberedningsförslaget; önskvärdheten av att här åstadkomma vissa regeljämkningar underströks på sina håll ganska starkt. Utredning- ens expertkrets, som inrymmer företrädare för praktiskt taget samtliga branscher inom kreditväsendet, har enhälligt vitsordat det angelägna i att tillmötesgå hithörande strävanden. På grund därav och då panträttsregler- na i allt fall kommit att i avsevärd utsträckning jämkas till följd av det för- ändrade ställningstagandet till de gemensamma panträtterna, har utred- ningen ansett tillfället synnerligen lämpat för den revision, som rationali- seringsönskemålen går ut på. Med hänsyn till den väsentligen tekniska ka- raktären hos ifrågavarande revision har utredningen inte betraktat denna som formellt oförenlig med direktivens mandatbestämning. Det må fram- hållas, att jämväl rationaliseringsreformerna nödvändiggjort vissa följd- ändringar utanför den centrala panträttsregleringen.

Som utvisats har direktiven förutom ämnet gemensamma panträtter ut— tryckligen anvisat ännu ett område, där utredningen hade att söka omar— beta lagberedningens bestämmelser. Här avses regleringen av vad som skall räknas såsom industritillbehör. Utredningens förslag på detta gebit, vilka innebär en tämligen radikal förändring i förhållande till både gällande rätt och lagberedningens konstruktioner, har föranlett jämkningar i hela ka- pitlet om tillbehör till fastighet (2 kap.); bara en enda paragraf kvarstår helt oförändrad.

Det nuvarande institutet avkomsträtt har haft sin betydelse framför allt i vad det möjliggjort upplåtelser av s. k. födoråds- och undantagsförmåner. Lagberedningsförslaget lät införa två nya rättsbildningar, födorådet och ränterätten, såsom substitut för avkomsträttsupplåtelser av det angivna sla- get. Vid remissbehandlingen underströks från visst håll att det framtida behovet av rättsregler angående denna ålderdomliga form för försörjningen av de gamla vore högst tvivelaktigt; det påvisades att födoråds- och un- dantagsupplåtelser redan nu i stort sett kommit ur bruk. I och för sig kunde vad sålunda åberopats motivera en omprövning av det berättigade av att i en ny jordabalk medtaga lagberedningens institut födoråd och ränterätt. Ett alldeles speciellt skäl för en dylik omprövning har emellertid varit, att förefintligheten av dessa båda rättigheter skulle kunna äventyra ansträng- ningarna att mildra komplikationerna beträffande gemensamma panträt-

ter; ville man undvika sådana konsekvenser, skulle å andra sidan ett syn- nerligen invecklat regelsystem bli ofrånkomligt. Med hänsyn till vad nu antytts har utredningen —— efter vederbörlig kontakt med justitiedeparle- mentet — funnit sig böra upptaga spörsmålet, om inte lagberedningsför-

slagets bestämmelser angående födoråd och ränterätt kunde utgå. Redan här må omtalas att övervägandena i fråga lett till institutens utmönstran- de. Lagberedningsförslagets 9 kap. (om ränterätt) och 10 kap. (om födo- råd) har följaktligen inte erhållit någon motsvarighet i utredningens för- slag. I sammanhanget skall likaså omnämnas att utredningen ansett sig böra utesluta reglerna om vattenfallsrätt, i lagberedningsförslaget inrymda i dess 18 kap. Denna åtgärd har sin tillräckliga förklaring i det faktum, att vattenfallsrätten, som infördes år 1911, kommit till. synnerligen ringa an- vändning. AV utredningen verkställda frekvensundersökningar har med önskvärd tydlighet belyst detta förhållande.

Vid sidan av de områden vilka nu berörts _ regleringen rörande gemen- samma panträtter samt rörande pantbrevets form och utfärdande jämte kon- sekvenssammanhang, bestämmelserna om fastighetstillbehör samt ränte- rätts-, födoråds- och vattenfallsrättsinstituten —— har utredningen i några få, huvudsakligen underordnade hänseenden föreslagit smärre jämkningar av lagberedningsförslagets textutformning. Över lag kan därvid sägas vara fråga om företrädesvis tekniska tillrättalägganden, vars behövlighet påpe- kats i remissutlåtanden eller på annat sätt kommit att stå klar för utred- ningen. Med ett undantag kan nu åsyftade korrigeringar anses vara alltför obetydliga för att kräva närmare specifierande i denna allmänna översikt över vilka arbetsuppgifter utredningen sysslat med. Undantaget gäller ut- redningens befattning med reglerna i 4 kap. rörande fastighetsköpets form. I anledning av det i vissa fall starka missnöje, som i denna del kommit till uttryck vid remissbehandlingen av lagberedningsförslaget, har utred- ningen funnit sig böra pröva, huruvida inte ett förtydligande kunde ges åt innebörden av lagberedningens institut laga köpevittne. Vad utredningen föreslår i detta spörsmål och i övrigt beträffande köpets form vilar likväl i det väsentliga på lagberedningens grundtankar.

Med avseende å nyss antydda jämkningar bör påpekas att de knappast på någon punkt hänför sig till frågor, där ställningstagandet äger intresse också ur fastighetsbi-ldningens synvinkel; i den mån behovet av en ompröv- ning haft aktualitet uti dylika frågor, har ansetts att dessa kan bedömas bättre, när 1954 års fastighetsbildningskommittés väntade lagförslag fram- lagts.1

Förändringarna i jordabalksförslaget har naturligtvis föranlett en där- emot svarande omgestaltning av innehållet i förslaget till promulgations- lag. I själva verket har ändringarna i det sistnämnda lagförslaget blivit jämförelsevis vittgående, vilket har sin förklaring i att lagberedningens övergångsbestämmelser i så stor utsträckning rörde just panträtten. Också

1 Exempel på spörsmål, som här åsyftats, är sådana som berör 1 kap. 11 5, 4 kap. 9 åoch 19 kap. 4 5 enligt lagberedningens indelning.

vad angår promulgationslagen har utredningen tagit tillfället i akt att åvä- gabringa vissa korrigeringar av övervägande teknisk natur.

Mot bakgrunden särskilt av gemensamma panträtternas förbj udande och bruksenhetsinstitutets introducerande hade lagberedningen att underkasta utsökningslagstiftningen en delvis mycket grundlig omarbetning. I och med återgången till gemensamma panträtter har dessa beredningens om- arbetningsförslag förlorat nästan allt intresse; såsom komplement till ut- redningens panträttsregler skulle de nuvarande utsökningsbestämmelserna vara bättre ägnade. Vissa jämkningar av sagda bestämmelser skulle dock i så fall erfordras. Utredningen har haft under bedömande, huruvida den borde själv framlägga förslag till dylika jämkningar, men funnit sig böra avstå därifrån. Skälet är, att den lagberedning, som f. n. är verksam, har den samlade revisionen av utsökningslagstiftningen på sitt program och följaktligen kommer att så småningom behandla även de utsökningsregler, vilka rör fast egendom; under sådana omständigheter synes det opåkallat att från utredningens sida ge sig in på hithörande materia. I ett visst av— seende, som är av vital betydelse för förverkligandet av målsättningen att reducera komplikationerna kring gemensamma panträtter, har utredningen emellertid i motivsammanhanget framfört rekommendationer beträffande regelutformningen (121 5 UL).

Vad nu sagts angående jordabalksutredningens obenägenhet att lansera utarbetade lagtextutkast på utsökningslagstiftningens fält gäller i princip också om hur den förhållit sig till de andra lagkomplex utanför jordabalks- ramen, vilka berörts av lagberedningens förslag och nu 'skulle komma att beröras även utav utredningens, åtminstone i så måtto att dess propåer skul— le tillåta en återgång till nuvarande formuleringar. Så har konkurslagen och förmånsrättsbestämmelserna i handelsbalken lämnats orörda med hänsyn till lagberedningens pågående verksamhet, fastighetsbildningslagstiftning- en med hänsyn till fastighetsbildningskommitténs samt familjerättslagstift- ningen med hänsyn till familjerättskommitténs. Eftersom därmed den helt dominerande delen av ifrågavarande utav lagberedningen på sin tid behand- lade lagar utanför jordabalksområdet lämnats åsido, har inte heller de i sammanhanget återstående författningarna _— lagberedningsförslagets in- grepp i dessa var av enbart sekundär art ansetts böra föranleda åtgärder från utredningens sida.

Förlagsinteckningsreglerna berördes egentligen inte av lagberednings- förslaget men skulle däremot direkt påverkas av jordabalksutredningens re- formprojekt, närmare bestämt i vad dessa angår industritillbehören. Då 1959 års förlagsinteckningskommitté svarar för omprövningen av förlagsin- teckningsinstitutet, har utredningen även härvidlag varit obenägen att fram- lägga egna lagtextutkast på det främmande området.

Resultatet av jordabalksutredningens ställningstagande i de nu omnämnda arbetstekniska spörsmålen har blivit, att utredningen endast i ett samman- hang utarbetat utkast till ändring i lagstiftning utom jordabalkens ram. Utkastet i fråga avser lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Den efterföljande framställningen är så disponerad, att var för sig be- handlas frågorna om industritillbehör (III), fastighetsköpets form (IV), pantbrevets form och utfärdande (V), gemensam panträtt (VI) samt om- förmälda rättsinstituts utmönstrande (VII), varefter presenteras till de skil- da paragraferna i jordabalksförslaget anknytande detaljmotiveringar (VIII), motiv till det omarbetade promulgationslagsförslaget (IX), motiv till nyss- nämnda ändringari lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur brand- försäkringsersättning (X) samt slutligen en kort sammanfattning av de vik- tigaste förslagen (XI).

III. INDUSTRITILLBEHÖR

Nuvarande gränsdragning kring vad som skall utgöra tillbehör till fabri- ker och dylika byggnader —— regleringen återfinnes som bekant i 3 5 i 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra _ anses av de flesta bedömare vara mindre tillfredsställande. Mest framträdande missnöjesanled— ning är att gränsdragningen inte skapar den önskvärda klarheten. Sålunda vållas tolkningsproblem av kriteriet, att föremålen skall för sin använd— ning kräva och jämväl vila på fast, från grunden berett underlag; teknikens utveckling har lett till att den distinktion, som hänför sig till föremålens samband med »fast, från grunden berett underlag», inte bara förlorat mycket av sin ursprungliga motivering utan dessutom ofta blivit svår att applicera på de faktiska fallen.

Det var mot bakgrunden av detta konstaterande lagberedningen fann en ny bestämning av begreppet fabrikstillbehör vara påkallad. Jämväl ett an- nat motiv gjorde sig emellertid gällande i sammanhanget. I beredningens tycke är nuvarande tillhehörsbestämning så vid, att också härav alstrades betänkligheter; det kunde ifrågasättas _ ansåg beredningen om åtskilligt, som enligt gränsdragningen inbegripes bland fabrikstillbehören, verkligen representerar så allmängiltiga och stadigvarande värden, som bör utmärka fastighetselementen. Enligt beredningens betraktelsesätt räckte det alltså inte med att tillbehörskretsen erhölle klarare konturer; den måste därtill bli snä- vare avgränsad än enligt rådande normer. Beredningen ansåg sig kunna till- godose båda dessa krav genom uppställandet av principen, att som fabriks- tillbehör skulle betraktas endast sådana maskiner etc., vilka vore till nytta för byggnaden såsom fabrikslokal, oberoende av den särskilda verksamhet, som där bedreves. I beredningens lagtextförslag — se 2 kap. 2 5 _— möter denna princip i stadgandet att såsom tillbehör till fabriker och andra lokaler för industriell eller därmed jämförlig verksamhet skall maskiner och dylik utrustning räknas allenast om deras användning inte är begränsad till viss industri eller verksamhetsgren. Ytterligare precisering av vad som avses har åstadkommits medelst den tillfogade exemplifieringen, enligt vilken kraft- maskinerier med tillhörande ledningar, kylsystem och fläktmaskiner är ty- piska fabrikstillbehör.

Att lagberedningens ställningstagande kommit att möta så kraftiga in- vändningar förklaras delvis av att motiveringen för tillbehörskretsens re- ducerande förefallit i sig diskutabel; härtill skall framställningen så små- ningom återvända. Kritiken mot beredningens reformprogram i ämnet vilade dock kanske främst på en annan grundval, och denna skulle kunna antydas på följande sätt. Det ligger delvis i sakens natur, att fast egendom ter sig såsom ett förmånligare pantobjekt än lös. Fastighetsägaren har i så måtto

anledning att reagera mot varje regelförändring, som drar snävare gränser kring begreppet fast egendom. Även vissa gränsförskjutningar av dylik be- skaffenhet måste dock uppenbarligen accepteras, om de förestavas av över- tygande realskäl; inte på något håll synes man vilja hävda, att reformåt— gärder, som skulle inskränka tillbehörskretsen, under alla förhållanden borde vara uteslutna. I förevarande fall måste emellertid två särskilda omstän- digheter beaktas. Den ena är att beredningsförslagets förminskande av indu- striens förmögenhetsmassa i fast egendom skulle komma att visa sig synner- ligen radikalt i praktiken. Väldiga värden skulle omrubriceras från fast till lös egendom; exakta siffror står självfallet inte till bilds, men det må refere- ras till bankinspektionens remissyttrande, enligt vilket industriföretagens 5. k. fasta maskinpark säkerligen kan taxeras till miljardbelopp. Och — här kommer det andra speciella hänsynstagandet in i bilden _— verkningarna av gränsförskjutningen skulle bli särskilt fatala, eftersom svensk rätt inte förmått möjliggöra, att de ifrågavarande maskinerna etc. i sin nya egenskap av lös egendom ens tillnärmelsevis skulle kunna begagnas såsom kreditunder- lag i samma mån som därest de ingått bland fastighetstillbehören; förutsätt— ningarna för ett kompenserande utnyttjande av den omrubricerade indu- striegendomens pantvärde anses vara markant bristfälliga.

Vad som åsyftas i sistnämnda avseende är att förlagsinteekningen, vilken beträffande stora delar av maskinbeståndet skulle bli substitutet för fastig— hetspanträtten, knappast åtnjuter anseende som ett fullvärdigt säkerhets- instrument. Anledningarna härtill är kända och skall inte utvecklas i detta sammanhang. Här må dock erinras om den översyn av lagstiftningen på gebitet, som sedan ett par år tillbaka bedrives av förlagsinlteckningskom- mittén. Kommitténs uppgifter inbegriper en granskning av möjligheterna att förläna förlagsinteekningen ett större kreditvärde. Så skall kommittén en- ligt direktiven för utredningsverksamheten ta ställning till huruvida inne- havare av dylik inteckning skall få äga förmånsrätt inte bara i konkurs utan även vid utmätning för annans fordran samt huruvida bättre skydd än f. 11. kan beredas honom vid överlåtelse eller förflyttning av den rörelse, vartill den intecknade egendomen hör. Jordabalksutredningen kan givetvis inte be- döma i vad mån det skall lyckas förlagsinteekningskommittén att anvisa vä- gar för en förstärkning av förlagsinteekningen. Att det uppdrag, som härvid- lag anförtrotts kommittén, är besvärligt ligger dock i öppen dag, och även med de mest långtgående anspråk på kommitténs blivande förslag vore det väl felaktigt förvänta sig, att förlagsinteekningen skulle kunna förlänas en dignitet, som vore jämförbar med fastighetspanträttens. Med det sagda vill jordabalksutredningen bara betona, att den i sin befattning med problema- tiken kring industritillbehören inte kan anställa några överväganden utifrån en förhandsbedömning av de slutliga reformresultaten i fråga om förlags— inteckningsinstitutet. Den oro, som röjts inför den av lagberedningen för- ordade förträngningen av de för industrien tillgängliga pantobjekten, torde inte stillas enbart av en hänvisning till den förväntade utbyggnaden av för- lagsinteekningen, Jordabalksutredningen kan med andra ord inte undan- draga sig att — i enlighet med vad som blivit den uttryckligen anbefallt —

söka nå fram till en annan lösning än den lagberedningen förordat rörande gränsen mellan fast och lös egendom på denna punkt.

Egentligen hade det väl varit möjligt att tillgodose önskemålet om en liberalare gränsdragning utan att fördenskull behöva helt prisgiva lagbered- ningens tillbehörsbestämning. Under förutsättning av att denna finge an— ses representera en i sig oklanderligt logisk bedömning, hade man må- hända kunnat uppställa den såsom principiellt gällande norm men med- giva, att tillbehörsbegreppet erhölle en 'i det enskilda fallet utvidgad inne- börd. Faktiskt har jordabalksutredningens överväganden i ämnet kommit att vidröra också en dylik utväg. Vissa utländska förebilder till ett arrange- mang med principgräns i kombination med möjlighet till in-casu—ntvidg- ning har därvid tilldragit sig intresse. Närmast är det regler i norsk och schweizisk rätt som uppmärksammats. Först några ord om den förra.

Grundläggande lagregler om vad som hör till fast egendom torde den nors- ka rätten inte inrymma. Vad som gäller synes _ av uttalanden i den juri— diska litteraturen att döma vara att tillbehör till fast egendom är saker, som på grund av sitt ekonomiska ändamål regelmässigt delar huvudsakens rättsliga öde, särskilt vid överlåtelser. I doktrinen sägs bl. a. att sådana. före- mål, som följer huvudsaken »i handel och vandel», anses ha tillbehörsegen- skap.1 Också i fråga om fabriksfastigheter har man tydligen att räkna med att vissa inventarier betraktas såsom tillbehör genom att de följer fastig— heten i handel och vandel. Vid sidan av antydda elementära principer gäller emellertid särskilda bestämmelser just rörande fabriksinventarier. Sålunda kan enligt loven den 8 juni 1895 indeholdende forandringer i lovgivningen om pant en inteckning i fabri-ksfastighet komma att omfatta fabriksinven- tarier utöver vad som är innebörden i nyssnämnda principer; förutsättningen härför är att ifrågavarande inventarier |angivits i pantbrevet. Den annars lösa egendom, som med stöd av lagen kan pantsättas såsom fastighetstill- behör, utgöres av till driften hörande lösa maskiner, inrättningar och red- skap samt andra inventarier, vilka hör till anläggningen. I sammanhanget må här inf-likas upplysningen, att den norska »forlagspanten» (motsvaran— de den svenska förlagsinteekningen) inte kan hänföra sig till maskiner utan bara till råvaror, varor under bearbetning och färdiga alster;2 innehavare av fastighetsinteckning behöver följakligen såvitt angår industrimaskiner inte befara tvister med förlagspanthavare.

Norsk rätt medgiver alltså, att eljest tillämpliga normer för tillbehörs— egenskapens [räckvidd genombrytes såvitt angår industrifastighet. Karak— teristiskt för tekniken därvidlag är att tillbehörsbegreppets in-casu-utvidg— ning anknytes till individuella panträtter; utvidgningen verkställes för att stärka objektet just för en viss panträtt och sker i princip inte till förmån för övriga sakrätter i fastigheten. Som strax kommer att framgå represen— terar de schweiziska reglerna en annan modell i detta hänseende.

1 Arnholm, Panteretten, 3. utgave (Oslo 1962) s. 58, 95 och 107. 2 Se 5 3 i lov 8/3 1946 um pant for driftskreditt til industrien (forlagspant) samt Arnholm a.a. s. 265.

Uti den schweiziska Zivilgesetsbuch (ZGB) göres skillnad mellan »Be- standteil» och »Zugehör». Till en saks »Bestandteile» räknas enligt art. 642 allt som enligt ortens sed hör till sakens »Bestand» och som inte utan att förstöras, skadas eller förändras kan avskiljas. Till »Zugehör» åter hänföres enligt art. 644 mobila saker, som enligt ortens sed eller ägarens klart utta- lade vilja är avsedda att stadigvarande användas för skötseln, nyttjandet el- ler bevarandet av huvudsaken och som genom förenande, anpassning eller på annat sätt står i förbindelse med den sak, de tjänar. Även i fråga om »Zugehör» uppställes alltså rekvisitet, att det skall föreligga inte bara en »inre» anknytning utan också ett »yttlre» fysisklt samband med huvudsaken.1 Uttalanden i den juridiska litteraturen tyder på att maskiner kan vara »Be- standteile» bara i två situationer, nämligen då de inte kan bortföras utan att byggnaden eller maskinen förstö'res eller skadas sa-mt då maskinerna är konstruerade för byggnaden eller byggnaden för maskinerna på så sätt att skiljandet av maskiner och hus skulle innebära, *att de förlorade sin avsedda användbarhet.2 Fabriksmaskiner av annat slag är inte »Bestandteile» och såvitt gängse ortsnppfattnin-g fäller utslaget tydligen inte heller >>Zugehör>>. Däremot kan de i enlighet med förut angivna innehåll uti art. 644 få »Zuge- hörs»-egenskap genom ägarens klart uttalade vil-ja. Man talar i sådana fall om »Widmungserklärung». När denna avser tillbehör till fast egendom, an- visar ZGB en speciell form för viljeförklaringen, nämligen »Anmerkung» i grundboken. Effekten av en- »Anmerkung» blir en allmängiltig utvidgning av fastighetsbegreppet, inte såsom i norsk rätt en förändring av tillbehörs- kretsen med verkan principiellt endast å visst panträttsförh-ållande.

Särskilt en tillbehörsutvidgning .av den schweiziska modellens huvudsak- liga karaktär synes väl tekniskt sett prak'tikabel även å svenska förhållan- den. Kunde man acceptera lagberedningens linje som följdriktig i sak och därför förtjänt av att fungera såsom huvudnorm för gränsen mellan fast och lös egendom i industrisammanhanget, vore en möjlighet att in casu tillåta en mera expansiv 'tillbehörsbestämning ett nära till hands liggande medel mot olägenheterna av att principnormen så starkt reducerar de för indu- strien disponibla fastighetsinteckningsobjekten. Att jordabalksutredningen likväl avstått från att lansera en sådan anordning har betingats av flera sam— verkande faktorer. Visst avseende har t. ex. tillmätts det förhållandet att in-casu-utvidgningen skulle föranleda ytterligare en belastning å inskriv- ningsmyndigheten, något som med utredningens målsättning framstår såsom direkt otillfredsställande, Ändå har det avgörande skälet mot regelsystemet i fråga varit att utredningen funnit anledning betvivla hållbarheten hos dess fundament, d. v. s. lagberedningens uppfattning att enbart en tillbehörs— krets av den utsträckning beredningsförslagets regel angiver är försvarad så- vitt angår .industrifastighet. Och därmed har bevekelsegrunden för att an— lita kombinationen av principgräns och kasuistisk utvidgningsmöjlighet bortfaldit; är en outrerat snäv bestämning inte ofrånkomlig såsom princi-

1 Tuor, Das Schweizerische Zivilgesetzbuch, 6. Auflage (Zilrieh 1953) 5.474 ff. * Tuor a.a. s. 476.

piell utgångspunkt, kan önskemålet att liberalisera tillbehörsbestämningen uppenbarligen nås på en enklare väg, nämligen genom en generösare gräns- dragning redan ex lege. Utredningen vill nu närmare redovisa varför den inte kunnat övertygas om det nödvändiga i lagberedningens restriktiva av- gränsning av industritillbehören.

Vad som i sammanhanget var vägledande för lagberedningen har förut framhållits; i fastighetsbegreppet borde enligt dess mening få ingå endast föremål representerande ett visst mått av allmängiltiga och stadigvarande värden. Resonemanget bakom denna inställning var ungefär följande. För den, som lämnade inteckningskrediter, hade fabriksfastigheter hittilldags kunnat framstå såsom ganska osäkra pantobjekt. Bedömningen av stabili- teten hos den erbjudna panten försvårades nämligen i detta fall av den ovisshetsfaktor, vilken bestode däri att ofta betydande delar av fastighetens värdeinnehål'l utgjordes av ytterst särpräglade mlaskinuppsättningar, bruk- bara enbart inom en mycket speciell tillverkningsbransch. Insikten om att fabriksfastighet inte i samma utsträckning som annan fast egendom före- trädde ensartade värdeelement kunde därför ibland tänkas ha minskat kre- ditgivarens beredvillighet. För den händelse så skett, vore det alltså fastig- hetsägaren som drabbades. Men konsekvenserna av nuvarande fabrikstill- behörsregler kunde betecknas såsom prekära alldeles oavsett huruvida kre— ditgivaren haft omförmälda insikt eller inte. Snarare hade effekten av reg- lerna varit än mera otillfredsställande, därest det först i en exekutiv situa— tion kommit att stå klart vilket sekund'a värde tillbehören ägde; under så— dana förhållanden skulle följaktligen kreditgivaren lida skadan. Med lagbe- redningens regelutformning, som ju innebar 'att tillbehören inskränktes till maskineri med universell användning oberoende av verksamhetsarten, kom— me de nu berörda osäkerhetsmomenten att undanröjas; den förordade be- stämningen skulle uti det aktuella hänseendet försätta fabriksfastighet i paritet med annan fast egendom.

I och för sig finnes väl intet att invända mot lagberedningens betonande av det eftersträvansvärda i att elementen uti den fasta egendomen skall över lag äga pålitliga värden. Givetvis kan vitsordas att man med begreppet fast egendom förbinder föreställningen om en viss allmängiltig och stadigvarande värdestruktur oberoende av den aktuella användningen; det är på denna föreställning — erfarenhetsmässigt grundad och nära nog ett axiom — som den tidigare berörda uppskattningen av fastighetspanträtten vilar. Lika klart är emellertid att det tidlösa och allmängiltiga värdeinnehållet hos den fasta egendomen mera reellt betraktat är knutet enbart till grunden som sådan; de tillgångar, som utgöres av byggnader och andra anläggningar liksom av människans verk över huvud taget, representerar oundvikligt mera tids- och branschbetingade värden. Detta gäller alla slags fastigheter. Obestridligt är emellertid att särskilt värdena å industrifastigheterna blir i hög grad in- fluerade av den verksamhet, som där för tillfället bedrives, och av de förut— sättningar för verksamheten, vilka för tillfället är rådande. Ifrågavarande faktum har väl sin ganska naturliga förklaring i att branschinriktningen

här mestadels blir så ytterst speciell och att denna ytterst speciella inrikt- ning på ett så markant sätt kommer att prägla anläggningarna å den fasta grunden. Redan vad nu i korthet berörts låter antyda vilka väldiga svårig- heter lagstiftaren måste möta, när han i fråga om industrifastigheter sätter sig uppgiften före att från tillbehörskretsen utmönstra sådant, som inte för- kroppsligar den eftersträvade värdestabiliteten. Lagberedningen fann sig böra gå mycket långt i utmönstringen, innan beredningen ansåg sig ha nått ned till element med acceptabel pålitlighetsgrad; som beredningens lagtextför- slag ger vid handen bestod de tillbehör till fabriksbyggnad, vilka den från sina utgångspunkter kunde godkänna, allenast av kraftmaskinerier med tillhörande ledningar, kylsystem, fläktmaskiner och annan jämförbar utrust- ning med tilltänkt allmängiltig brukbarhet. Jordabalksutredningen vågar dock hävda, att lagberedningen för att förverkliga sin målsättning borde ha gått än längre i sovringen av tillbehören. Till denna insikt har utredningen kommit vid studier av de faktiska förhållandena inom olika industriella verksamhetsgrenar. Utredningens iakttagelser, vilka bestyrkes av den tekniska expertis som tillfrågats, ger en helt annan bild än den som uppenbarligen föresvävade lagberedningen, när nyss uppräknade fabriksföreniål utpekades såsom exempel på allmängiltigt användbar fabriksinredning. I övervägande utsträckning visade sig nämligen just kraftmaskinerier, kylsystem och fläkt- maskiner vara direkt konstruerade och avpassade för den aktuella special— tillverkningen och följaktligen ingalunda användbara i händelse av över- gång till annan industriell produktion. Utredningens konstateranden vid de företagna fabriksbesiktningarna har f. ö. inte stannat vid det nyss deklare— rade. I betydande mån har den kunnat notera, att inte ens fabriksbyggna— derna som sådana skulle ha kunnat tas i anspråk för annan industriell drift än den, för vilken de uppförts; också i fråga om själva byggnaderna sakna— des således i hithörande fall det drag av universell brukbarhet, som väl även härvidlag —— förutsattes vid lagberedningens gränsdragning. Samman- fattningsvis måste om denna sägas att den i praktiken inte synes svara mot den åtskillnad mellan typiska och otypiska fastighetselement, efter vil- ken lagberedningen trevade. Och det anförda berättigar därutöver till påståen— det, att en åtskillnad av nyssnämnda slag inte gärna kan få vara ledfyren vid bestämmandet av tillbehörskretsen i fråga om fastighet varå bedrives in- dustriell verksamhet; den strikt logiska konsekvensen skulle ju såsom an— tytts bara kunna bli ett nästan totalt negerande av adpertinensbegreppet.

Att man åtminstone vad beträffar fastighet av det sistnämnda slaget frigör sig från uppfattningen, att den allmängiltiga användbarheten och jämförliga kriterier måste vara avgörande vid tillbehörsbestämningen, behöver inte nöd- vändigtvis innebära att man inte.]ängre såsom teoretiskt underlag för gräns- dragningen sku'lle kunna begagna antagandet om förekomsten av vissa ty- piskt »fastighetsmässiga» element; distinktionen mellan vad som är »fastig— hetsmässigt» och »inte fastighetsmässigt» torde måhända kunna grundas på andra omständigheter. Och kanske bör man i så fall inte heller vara alldeles inställd på en snävare gränsdragning i industrisammanhanget än den som

anses motiverad beträffande annan fastighet. Utredningen återkommer här— till, när den granskar ett av de projekt, som skulle kunna tänkas bli alter- nativet till lagberedningens regelförslag.

Då lagberedningen befattade sig med tillbehörsmaterian, kan den sägas ha haft fritt val mellan i vart fall tre olika framkomstvägar. Den kunde ha stannat för en tillbehörskrets ungefär motsvarande den i 1895 års lag men angiven i termer, som vore avpassade efter den moderna utvecklingen och därtill ägnade att skapa tydliga gränslinjer. En annan möjlighet var uppen- barligen att ännu mera följdriktigt och outrerat än 1895 års lag förverkliga tanken på en extensiv tillbehörsbestämning, vilken såsom adpertinenser till t'abriksbyggnad skulle hänföra praktiskt taget alla inventarier med använd- ning i rörelsen. Slutligen stod till förfogande den linje man valde, nämligen att i förhållande till nuvarande regler inskränka tillbehörskategorien. En te- t'orm av sistnämnda slag ligger över huvud taget inte i syftlinjen för jorda- balksutredningens verksamhet; såväl lagberedningens förslag som varje an- nat projekt med inskränkande effekt måste därför a priori förklaras salma intresse för utredningen. Och eftersom utredningen såsom framgått inte ens vill tänka sig en restriktiv reglering som principiell grundval i det liberalare system, vilket den är uppfordrad att söka utarbeta, skulle således av de tre skisserade reformriktningarna endast de båda först utpekade kunna övervä- gas i förevarande läge.

Utredningen vill då inledningsvis dröja vid den berörda möjligheten av att bygga en nöjaktig tillbehörsbestämning på ungefär samma grundval som uppbär nuvarande regler. Själva kärnan i rådande reglering är som bekant den, att industrimaskinerna och jämförbara föremål indelas i två grupper alltefter huruvida de har viss konkret anknytning till fabriksbyggnaden eller snarare till grunden, varå denna står, samt att den grupp, vilken känneteck- nas av sådan anknytning, såsom tillbehör till fabriksbyggnaden ingår i den fasta egendomen, medan den andra gruppen utgör ”lös egendom. Denna stomme i nuvarande system skulle kunna utnyttjas också för nykonstruk- tionen. Men i vidare mån än så torde gällande rätt knappast kunna tjäna som förebild. I vad angår kriteriet på den nödvändiga yttre anknytningen mellan t'abriksbyggnad och maskiner etc. duger _— såsom förut berörts — inte lång— re nuvarande formulering. Stadgandet om att föremålet för sin användning skall kräva och jämväl vila på fast, från grunden berett underlag måste allt- så ersättas med andra rekvisit, som på ett mera ändamålsenligt och klart sätt åstadkommer den erforderliga differentieringen.

Utan vidare må fastslås att sist angivna uppgift är mycket brydsam. Av motiven till lagberedningens jordabalksförslag skulle det kunna förefalla som att beredningen. aldrig gav sig i kast med uppgiften utan inriktade sitt r-e- formuppsåt direkt på den radikala begränsningslinjen. Bevarade anteckning- ar, som återspeglar det successiva framåtskridandet av beredningens arbete, synes dock tyda på att beredningen på ursprungsstadiet sökt åvägabringa en modernisering av 1895 års regler och att ansträngningarna därvid koncen- trerats just till att lösa ifrågavarande uppgift. I vart fall förefinnes ett preli-

minärt regelutkast, enligt vilket indu—strimaskiner etc. skulle vara tillbe—hör, såvida de inte kunde löstagas utan väsentlig skadegörelse. Intressant är att samma idé till lösning möter på annat håll. Uti ett av styrelsen för Sveriges advokatsamfund avgivet yttrande Över den promemoria rörande fastighets— tillbehören, vilken föregick 1947 års betänkande,1 uttalades att maskiner bor— de betraktas som tillbehör till fabriksbyggnad, om de inte kunde skiljas från byggnaden utan att dess användbarhet för industriell verksamhet därigenom minskades2 eller åverkan skedde på byggnaden eller en meningslös värdeför- störing inträdde. Uttalandet omfattades emellertid endast av en fraktion inom styrelsen. Från annat håll inom denna framfördes genmälet, att en gränsdrag- ning enligt det angivna mönstret troligen skulle bli ännu mindre entydig än den nuvarande och sålunda snarare öka än minska risken för konflikter.

Den senare meningen uttrycker de farhågor, vilka också jordabalksutred- ningen hyser inför sagda försök till uppspaltning av industritillbehören. Utredningen har för egen del experimenterat med andra jämförbara gräns- utstakningsmetoder utan att kunna finna någon, som uppfyller det i detta sammanhang ytterst berättigade kravet på distinkt rättsgestaltning. Möj- ligen förhåller det sig rentav så, att önskemålet om en differentiering av maskinbeståndet alltefter graden av yttre anknytning till fabriksbyggnaden faktiskt är oförenligt med det samtidiga önskemålet om en okomplicerad och lättillämplig regelutformning.

Förkastar man ifrågavarande uppspaltningsmetod såsom en tillfredsstäl- lande lösning, skulle då i stället prövas alternativet att låta tillbehörskret- sen få en mycket vidsträckt räckvidd. Tanken har diskuterats i samband med tidigare försök att åstadkomma en praktisk bestämning. Sålunda utta- lade nya lagberedningen i det betänkande, som ledde till 1895 års lag, att det funnes beaktansvärda skäl för en åsikt, enligt vilken avgörande vikt fästes vid den inre samhörigheten mellan fabriksbyggnadens ändamålsin- riktning och maskinerna. Med hänsyn därtill borde samtliga inventarier, som användes i fabriksrörelsen och vore erforderliga för dennas upprätt- hållande, räknas som tillbehör till byggnaden. Som argument för ett dylikt betraktelsesätt kunde enligt nya lagberedningen anföras bl. a. följande. Med en tillbehörsbestämning av detta slag skulle en värdefull enkelhet i lag- stiftningen uppnås. Bara undantagsvis skulle det bli svårt att avgöra, hu- ruvida befintliga maskiner verkligen begagnades i och för fabriksrörelsen och vore erforderliga för dennas bedrivande; i regel skulle sagda rekvisit vara uppfyllt i fråga om samtliga maskiner. Tillika vore det en fördel, att man skulle i väsentlig mån undvika de oegentliga konsekvenser, som alltid måste uppstå, om det mekaniska sambandet mellan huvudsak och bisak la— des till grund för gränsdragningen; många gånger berodde det på fabriks- ägarens gottfinnande eller annan tillfällig orsak, huruvida ett mekaniskt samband åvägabragts. Ytterligare åberopades ett motiv, som skulle kunna antyda projektets företräden inte bara i förhållande till den linje, som ac-

1 Se SOU 1947: 38 s. 84. " Jfr Walin i SvJT 1948 s. 404.

cepterades i 1895 års lag, utan även i relation till en radikal begränsning i stil med den, som sedermera förordades i lagberedningens jordabalksför- slag av år 1960. Det framhölls, att man i en exekutiv situation mestadels skulle erhålla större ersättning för maskinerna om de hörde ihop med bygg- naden än om de utgjorde lösören. Därest maskiner nämligen bortflyttades ur en för viss industri inrättad fabriksbyggnad, nedsattes ofta fabrikens återstående värde till en obetydlighet. Å andra sidan ansåg sig nya lagbe- redningen böra framhäva också vissa avigsidor hos projektet, och dessa betraktades som så betydande att de övervägde fördelarna. Härvidlag an- drogs främst att, om lagstiftningen skulle föras in i den skisserade rikt- ningen, alla i fabriksrörelsen använda maskiner, av vad slag och hur lätt flyttbara de än vore, måste räknas som tillbehör; en dylik åtgärd strede i hög grad mot gängse rättsuppfattning och skulle medföra betänkliga rubb- ningar i bestående rättasförliållanden. Vidare anfördes bl. a. att vissa modi- fikationer av denna tillbehörsprincip trots allt skulle bli ofrån-komliga av praktiska skäl man skulle förmodligen tvingas göra förbehåll för s. k. handverktyg _ och sådana modifikationer skulle ånyo öppna fältet för tolkningstvistcr.1

Detta om det markant extensiva tillbehörsalternativets tidigare ventile- rande inom den svenska reformdebatten på området. I anslutning härtill kan det vara lämpligt att granska den yttersta räckvidden av tillbehörs- begreppet inom några utländska rättssystem. Såvitt först angår den norska lagstiftningen föreligger härvid skäl att på nytt uppmärksamma innehål- let i omförmälda lov indeholdende forandringer i lovgivningen om pant; det har i det tidigare sammanhanget redan angivits vilka föremål som en- ligt lagen i fråga kan inrangeras bland tillbehören till industrifastighet. Or- dagrant talas om »de til driften anvendte löse maskiner, innretninger og redskaher så vel som annet til anlegget hörende inventarium, herun-der også innbefattet inventarium som benyttes til transport av materiale eller pro- dukter, så som fat, vogner, hester, lasteprammer samt kontorinventarium» (& 2 förste st.). _ Den danska rättens bestämning synes inte vara mindre generös. Innan den relevanta föreskriften redovisas, må inskjutas ett par allmänna ord om tillbehörsbegreppet i dansk rätt. Denna har lika litet som norsk några generellt tillämpliga lagregler om vilka föremål som skall an- ses höra till den fasta egendomen. Sedvanerättsligt torde emellertid i Dan- mark ha fixerats en tillbehörskrets, som i huvudsak Överensstämmer med motsvarande vedertagna avgränsning i Norge (jfr därom i det föregående). Den faktiskt gällande danska normen torde sålunda vara, att till fast egen- dom hör grundens beståndsdelar, byggnader och andra anläggningar på egendomen samt över huvud taget föremål, som varaktigt satts i förbindel- se med grunden och byggnaden, såvida de är av beskaffenhet att enligt all- män rättsuppfattning följa fastigheten i handel och vandel.2 I ett speciellt men ändå synnerligen viktigt hänseende finnes emellertid uttryckliga be-

1 Se Nya lagberedningens bet. 4/7 1892 s. 26 ff. 2 Se Illum, Fast ejendom, bestanddele og tilbehör (Köpenhamn 1948) s. 31 f.

stämmelser om fastighetstillbehör i dansk rätt. Så ges i tinglysningsloven regler rörande vilken egendom som utgör säkerhet för fastighetsinteckning; reglerna är upptagna i åå 37 och 38. Det sistnämnda lagrummet hänför sig till den mest kvalificerade kretsen av tillbehör, kommensurabel med de schweiziska och tyska begreppen »Bestandteile» (se därom ovan beträffan- de schweizisk rätt och nedan beträffande tysk), medan & 37 behandlar den mindre kvalificerade kategorien, jämförbar med de schweiziska och tyska »Zugehör» resp. >>Zubehör». När det som här gäller att spåra yttergränsen för tillbehörsbestämningen, är det följaktligen tinglysningslovens 5 37 som mest intresserar. Enligt denna paragraf omfattar ett tinglyst pant- brev i en fastighet, som varaktigt är inrättad för »en saerlig Erhvervsvirk- somhed», om annat inte är avtalat »ogsaa det dertil hörende Driftsinventar og Driftsmateriel derunder Maskiner og tekniske Anlaeg af enhver Art —— — ——>>; beträffande samtliga föremål stadgar paragrafen en allmän be— gränsning i panthavarens rätt så till vida att panthavarens rätt (och där- med den tillbehörsegenskap varom man i förevarande sammanhang kan ta- la) upphör, försåvitt föremålen »udskilles ifölge en regelmeessig Drift af den paagaeldende Ejendom». Den vida bestämningen i 5 37 torde ju inbegri- pa alla tänkbara slag av maskiner och redskap, som användes i den på fas- tigheten bedrivna rörelsen; i rättslitteraturen framhålles att exempelvis kontorsinventarier och kontorsmaskiner faller under lagrummets regel.1 _ Beträffande schweizisk rätt och vilken utsträckning den ger tillbehörsbe- greppet har upplysningar lämnats redan i samband med redogörelsen för institutet »Widmungserklärung». Som därstädes framgått kan tillbehörs- kretsen genom en dylik förklaring bli betydande. Att märka är likväl att ZGB (art. 644) också i händelse av »Widmungserklärung» kräver, att rekvi- sitet yttre (fysiskt) samband med huvudsaken upprätthålles ; till följd här- av kan den schweiziska tillbehörsbestämningen aldrig bli fullt ut lika ex- tensiv som den norska och danska. Berörda förbehåll i schweizisk rätt har däremot inte någon parallell i den tyska lagstiftningen i ämnet, vilken annars uppvisar tämligen stor överensstämmelse med den schweiziska aspek- ten på fastighetsadpertinenserna. Biirgerliches Gesetzbuch (BGB) har i den inledande allmänna delen ett särskilt avsnitt, betitlat »Sachen». Däri med- delas hl. a. definitioner å »sak», beståndsdelar av sak och mera okvali- ficerade tillbehör till sak. Till »Bestand'teile» (eller »wesentliche Bestand- teile» till skillnad från »Scheinbestandteile») räknas enligt 5 93 BGB före- mål, som inte kan skiljas från varandra utan att förstöras eller förändras till sitt väsen. Utöver vad som framgår redan av sagda definition hör jäm- likt 5 94 till fastighets »Best'andteile» sådana saker, som är fast förenade med marken, särskilt byggnader, och vidare jordens produkter så länge som de sammanhänger med marken. Till byggnads »Bestandteile» och där- med även till fastighets hör föremål, som infogats i byggnaden vid dess upp- förande. Det okvalificerade tillbehörsbeståndet, »Zubehör», får sedan sin bestämning i åå 97 och 98. »Zubehör» är enligt den förra paragrafen de

1 Se Illum a.a. s. 73.

mobila föremål, som, utan att vara beståndsdelar, är bestämda att tjäna samma driftsändamål som huvudsaken och lokalt placerats i förbindelse med huvudsaken (>>Zubehör sind bewegliche Sachen, die, ohne Bestandteile der Hauptsache zu sein, dem wirtschaftlichen Zwecke der Hauptsache zu dienen bestimmt sind und zu ihr in einem dieser Bestimmung entsprechen- den räumlichen Verhältnisse stehen»). Dessutom förutsätter lagrummet, att föremålet i den allmänna omsättningen betraktas såsom »Zubehör». I 5 98 klargöres närmare när föremål med anknytning till industri- och jordbruks- fastigheter skall anses bestämda att tjäna samma driftsändamål som hu- vudsaken; och vad beträffar industri heter det att så är fallet i fråga om maskiner och andra redskap avsedda för rörelsen (»die zu dem Betriebe bestimmten Maschinen und sonstigen Gerätschaften»). Väsentligen kan här sägas möta samma rymliga tillbehörsbestämning som förut påträffats i norsk och dansk rätt.

Den komparativa översikten av hithörande regler inom rättssystem, som alla har nära förbindelse med vårt eget, kan verkligen sägas ha tillhanda- hållit ett ganska kraftigt argument till förmån för att man i sven-sk lag- stiftning mycket väl borde kunna vedervåga en avsevärd utvidgning av begreppet industritillbehör, såvida en dylik reform är från sakliga syn- punkter klart motiverad. Att redan på förhand avfärda ifrågavarande re- formprojekt, därför att det vid första anblicken må te sig djärvt, kan inte anses försvarat. Jordabalksutredningen vill nu närmare uppehålla sig vid de förhållanden, som talar för en outrerat extensiv avgränsning.

Med en dylik avgränsning avser utredningen en bestämning, som skulle inbegripa praktiskt taget samtliga maskiner och andra inventarier, vilka användes i den industriella verksamheten, alltså i stort samma bestämning som diskuterades inom nya lagberedningen. Kravet på yttre (fysiskt) sam- band, som i hög grad hävdas i nuvarande avgränsningsdefinition (och som enligt vad nyss berörts gör sig gällande också i schweizisk rätt), skulle från— fallas, och av relevant betydelse skulle vara allenast den s. k. inre samhö- righeten mellan verksamhetens ändamålsinriktning och inventarierna; den erforderliga föreningslänken mellan fastighet och tillbehör bleve med andra ord identisk med den, som norsk, dansk och tysk rätt stipulerar för den yttersta tillbehörskategorien. Även när det gäller att framhäva företrädena hos begreppsbestämningen i fråga kan. utredningen i stora delar åberopa nya lagberedningen. Denna nämner i främsta rummet den värdefulla en- kelheten i lagstiftningen; häri ligger en obestridlig förtjänst, som utred- ningen så småningom skall närmare åskådliggöra. Såsom den allra mest väsentliga landvinningen skulle utredningen dock vilja utpeka reformens materiella huvudeffekt, den nämligen att begreppsbestämningen inte skulle splittra vad som ureellt är en organisk helhet eller _ för att begagna nya lagberedningens just citerade uttryckssätt och kontinental terminologi — vad som sammanbindes av en »inre samhörighet». Det ligger i öppen dag vilket värde sagda effekt skulle ha i panträttsligt avseende. Beträffande för- delen av att såsom ett enda pantobjekt sammanhålla vad som naturligt hör

ihop må hänvisas till motiveringen för institutet gemensam panträtt. Möj- ligheten att inom ramen för fastighetsbegreppet erbjuda kreditgivaren sä- kerhet inte bara i grunden jämte byggnader och vissa särskilda maskiner utan därutöver i hela den resterande industriella utrustningen synes kunna väl jämföras med möjligheten att låta två eller flera fastigheter, som bildar en brukningsenhet, få utgöra ett enda säkerhetsobjekt; i båda fallen kan man med lika berättigande påstå, att helheten representerar en större vär- detillgång än summan av komponenterna. Samma tes har nya lagbered— ningen på tal om industriutrustningen formulerat i mera konkreta ordalag, när den _ såsom återgivits i det föregående — betonat att man i ett exe- kutivt läge mestadels skulle erhålla större ersättning för maskinerna om de hörde till byggnaden än om de utgjorde lösören.

Vad nu andragits om det rimliga i att betrakta all den till en industri hörande utrustningen såsom en integrerande del av industrifastigheten är reflexioner som ger sig själva; det har redan antytts. Vid de fabriksbesikt- ningar, utredningen företagit, har den kommit till klarhet om i hur hög grad verkligheten lämnar belägg för de slutsatser, som på förhand kunnat dras. De i det föregående omvittnade iakttagelserna beträffande en viss ka- tegori maskiner _ kraftmaskinerier, kylsystem och fläktmaskiner, d. v. s. utrustning som av lagberedningen presumerades ha en allmängiltig använd— barhet _ avsåg i än vidare mån övriga industriinventarier; specialinrikt- ningen av den aktuella tillverkningen, ja rentav av det aktuella industri- företaget, var så utpräglad och långtgående, att man lätt insåg vilken värde— förlust som skulle drabba inventarierna i fråga, om de lösrycktes ur sin miljö. Och naturligtvis skulle en dylik operation ha motsvarande inverkan å värdet hos den resterande komponenten i komplexet, alltså själva indu— strimarken jämte byggnaderna; fullt i enlighet med vad nya lagberedning- en anförde skulle gälla att fabrikens återstående värde bleve nedsatt till en obetydlighet. Det förtjänar starkt understrykas, att utredningens nu redo- visade observationer beträffande den inre samhörigheten mellan de element, som är länkar i verksamheten å en industrifastighet, och beträffande fastig— hetsvärdets beroende av samhörighetens vidmakthållande inte hänför sig enbart till en mera kvalificerad krets av industriinventarier, t. ex. maskiner och utrustning som i nuvarande lagregler accepteras såsom tillbehör. Alla element i industriutrustningen—, i princip även helt ringa föremål, inbegripes under uttalandena.

En definition, som i överensstämmelse med den tänkta innebörden av det nu diskuterade extensiva alternativet skulle till industritillbehören föra samt- liga maskiner och andra inventarier med användning i den industriella verk- samheten, måste uppenbarligen leda till att en mängd i bokstavlig mening lösa (mobila) redskap inginge i tillbehörskretsen. Det är väl inte minst denna konsekvens som vid ett traditionellt betraktande skulle få hela pro- jektet att te sig djärvt, kanske t. o. m. betänkligt. Så kunde tyckas att upp- givandet av varje krav på fast anknytning skulle förläna kreditgivaren- panthavaren en mycket vansklig position; i värsta fall skulle han nödgas

befara, att det mobila inventariebeståndet så att säga över en natt bortfördes från fastigheten och därmed undandroges honom som kreditsäkerhet. Den första kommentaren till en sådan drastisk vision må vara, att en plötslig reduktion av tillbehörsbeståndet kan tänkas även mot bakgrunden av gäl— lande regler; enda skillnaden i förutsättningar är väl att lösgörandet av maskiner med fast anknytning (och därmed i allmänhet också med vidlyf- tiga dimensioner och stor tyngd) erbjuder större fysiska ansträngningar. Med avseende på såväl nuvarande förhållanden som läget efter en övergång till den extensiva tillbehörsbestämningen torde det emellertid vara mera realis— tiskt att låta eventuella farhågor främst ta sikte på att enstaka inventarier tjärmas från tillbehörsbeståndet. Det skall emellertid gärna vitsordas, att risken för bortföring framstår som större, när det såsom enligt reform- projektet skulle röra sig även 0111 lätt flyttbara föremål. Som senare kom- mer att belysas, måste fördenskull vissa remedier tänkas mot missbruk av angiven art. I förevarande sammanhang synes det likväl mest väsentligt att med följande aspekt moderera oron inför en viss avgång av mobila element i tillbehörsbeståndet. Ett bortfall av enstaka föremål skulle mera sällan kunna väntas allvarligt försämra kreditgivarens position. Detta sammanhäng- er med att den, som ger lån mot panträtt i fabriksfastighet, knappast verk— ställer sina säkerhetskalkyler på basis av en individuell värdering av varje enskild maskin eller utrustningsdetalj i övrigt; i den mån en värdering av in- ventarierna över huvud taget tillmätes någon vikt för kreditengagemangets beslutande _ dominerande avseende fästes nog vid direktbedömningen av avkastningsresultatet _ torde kreditgivaren göra allenast en generell över— slagsberäkning av vad de betyder för fastighetens totalvärde. Återigen mö- ter här det samlade betraktelsesättet; industriföretaget har sitt utslagsgivan- de värde såsom ett kollektiv av de elementkategorier i stort, vilka ingår däri och erfordras för den förväntade driftsavkastningen. Uti mindre förhållan- den, t. ex. beträffande en jämförelsevis oansenlig verkstadsrörelse, skulle det naturligtvis kunna inträffa, att redan någon eller några maskiner hade att svara för en synnerligen betydande del av det totala pantvärdet. Skulle så vara fallet, bör emellertid omständigheterna stämma kreditgivaren till all- män försiktighet. Den, som har panträtt i fabriksfastighet, där maskinvärdet inte spelar nyssnämnda roll för pantvärdet i dess helhet eller åtminstone inte är koncentrerat till några få föremål, behöver väl mera sällan känna mot- svarande oro för de särskilda fabrikstillbehörens öde. Skulle han befara, att de avlägsnas från fabriken eller utslites utan att ersättas av nya, inträder väl ändå inte den hotande värdeminskningen snabbare än att han genom upp— sägning av sitt lån kan i tid värja sig mot förlustrisken; inom parentes må här nämnas att utredningen i fortsättningen återkommer till uppsägnings— möjligheten och dess stärkande. I huvudsak lär därför de nu anställda över- vägandena kring det mobila inslaget i tillbehörsbeståndet och därmed förena- de risker kunna sammanfattas i följande formulering: Det mest relevanta in- tresset är, att fastighetsbegreppet och därigenom fastighetspanträtten omslu- ter alla slags inventarieelement, som bidrager till produktionsutfallet ; att till

följd av denna vida gränsdragning, som också inbegriper mobila ting, vissa föremål lätteligen skulle kunna hamna utanför kreditgivarens räckvidd måste erkännas vara ett faromoment, men faromomentet i fråga är likväl relativt sett av underordnad dignitet och kan delvis neutraliseras genom sär- skilda anordningar.

Att den egendom, som bildar en organisk enhet, får sammanhållas som så- dan också när egendomen begagnas såsom kreditsäkerhet skulle under alla betingelser ha framstått som en särskilt värdefull konsekvens av övergången till ett på skisserat sätt utvidgat tilllbehörsbegrepp. Så skulle reformen ha innefattat en vinning härvidlag, även om de föremål, som enligt gällande rätt utgör lös egendom men genom tillbehörsutvidgningen komme att ingå i fas- tigheten, redan såsom lösa saker kunnat bli någotsånär effektivt utnyttjade som kreditunderlag. Liksom i fråga om flera fastigheter, Vilka tillsammans utgör en brukningsenhet, skulle ha kunnat konstateras att helheten repre- senterar en tillgång överstigande summan av komponentvärdena; jämväl möjligheten att erbjuda kreditgivaren den i alla avseenden kompletta indu- striegendomen såsom ett integrerat pantobjekt skulle ha inneburit att man frigjort ett s. k. komplexövervärde. Med tanke på de förut berörda bristerna i svensk rätt, när det kommer an på att såsom kreditsäkerhet nyttiggöra lös egendom varom här är fråga, blir den materiella Vinsten av reformprojek- tet ännu mycket mera accentuerad. Fastighetspanträtten skulle i industri— sammanhanget träda i stället för det mindre fullvärdiga säkerhetsinstrumen- tet förlagsinteekning såvitt angår maskiner och andra inventarier, med and- ra ord beträffande samtliga anläggningstillgångar; i fråga om industriell rörelse skulle förlagsinteekningen ha sitt funktionsområde begränsat till råvaror och tillverkningsprodukter på olika stadier. Uppenbarligen skulle det hälsas med stor tillfredsställelse att tillbehörsreformen kunde vad gäller fabriksutrustning utanför det hittillsvarande fastighetsbegreppet bli ett svar på det angelägna önskemålet om bättre förutsättningar för ett exploa— terande av kreditvärdet.

Här bör inflikas att tillbehörsreformen naturligtvis inte skulle avlägsna de kreditproblem, som är förbundna med industriell verksamhet å ofri grund. Därvidlag bleve det alltjämt en viktig uppgift att förstärka förlagsinteek- ningen, en uppgift som ju faller helt utanför lagstiftningsverksamheten på jordabalkslagstiftningens område. Att objektet för förlagsinteekning i in- dustriegendom finge varierande gränser alltefter huruvida den industriella rörelsen bedreves å industriidkarens egen mark eller å annans grund vore i och för sig beklagligt, men redan nu kan objektshestämningen i detta av- seende variera; vad angår industri å ofri grund kan ju förlagsinteekningen omfatta samtliga inventarier, även maskiner som för sin användning kräver och jämväl vilar på fast, från grunden berett underlag. Skulle industriidkaren inlösa grunden, varå fabriksbyggnaden står, föranleder detta alltså också f. 11. en förändring av objektet för förlagsinteekning, som industriidkaren må ha medgivit.

En blick på de utländska rättssystem, som anlitats för komparativa stu-

dier på tillbehörsgebitet, visar att industritillbehörsegenskapen därstädes inte under alla omständigheter är förmedlad via byggnad. Så torde visserligen vara fallet beträffande den innersta, så att säga mest självklara tillbehörskret- sen. I den mån enligt norsk rättsuppfattning viss maskin- och redskapsut- rustning är att anse såsom tillbehör till industrifastighet redan på grund av att den följer denna »i handel och vandel», kan man tydligen utgå från att mer eller mindre fast angöring till fabriksbyggnad är ett rekvisit.1 Beträffan- de de i den danska tinglysningslovens & 38 behandlade tillbehörs-föremålen ovan jämförda med de schweiziska och tyska »Bestandteile» — lär likaså kunna uttalas att endast byggnadsadpertinenser avses.2 Och så- vitt rör nyssnämnda schweiziska och tyska »Bestandteile» har ju av de förut presenterade begreppstolkningarna framgått att fast förening med huvudsaken, d. v. s. mark eller byggnader, är ett karakteristikum, något som för industriutrustning som maskiner, redskap och liknande just skulle betyda att föremålen blir allenast medelbara tillbehör till fastigheten som sådan, d. v. s. blir i första hand tillbehör till fabriksbyggnad som sedan i sin tur är att anse som direkttillbehör till grunden. Om sålunda i fråga om det mest kvalificerade tillbehörsbeståndet byggnaden synes över lag vara det ofrånkomliga anknytningsobjektet för maskiner och annan utrustning, är läget ett annat beträffande övriga tillbehör. Därvidlag torde dessa främman- de rättssystem, med undantag möjligen för det schweiziska, inte uppställa konnektion med fabriksbyggnaden såsom ovillkorlig förutsättning för till- behörsegenskapen. Faktiskt är det inte minst frikopplingen från fabriks— byggnad (och annan byggnad) som skänkt rättssystemens »yttre» tillbehörs- begrepp deras Vida räckvidd. Den norska lov indeholdende forandringer i lovgivningen om pant nämner som bekant i sin exemplifierande uppräkning bl. a. »hester» och »lasteprammer», vilket är illustrativt nog. I förbigående må noteras att också »liontorinventarium» återfinnes i enumerationen, vari— genom klargöres att föremål, som har beskaffenhet av hyggnadsinventarier, inbegripes oavsett om de hyses inom en utpräglad fabriksbyggnad eller inom annan byggnad, t. ex. kontorsbyggnad. Rörande bestämningen i den danska tinglysningslovens 5 37 har redan i ett tidigare sammanhang omtalats att den inrangerar alla tänkbara slag av maskiner och redskap, som användes i den på fastigheten bedrivna rörelsen; rättslitteraturen påpekar uttryckligen, att inte endast byggnadstillbehör åsyftas.3 Antydda tveksamhet angående in- nebörden av schweizisk rätt i detta avseende betingas av den fordran på visst yttre samband med huvudsaken, som där upprätthålles också i fråga om de mindre kvalificerade tillbehören (>>Zugehör»). Måhända följer därav att före- mål som maskiner och andra redskap måste vara knutna till viss fabriks- byggnad för att vinna tillbehörsegenskap. Såvitt slutligen rör tysk rätt är det tillräckligt att här hänvisa till förut lämnade redogörelse för innehållet i 5 98

1 Jfr Harbek og Solem, Tinglysingsloven med kommentar, 2. utgave (Oslo 1942) s. 97. * Se Illum a.a. s. 76. 3 Se ånyo Illum a.a. s. 76; i annat sammanhang har Illum, såsom tidigare åberopats, fram— hållit att t. ex. kontorsinventarier och kontorsmaskiner faller under 5 37.

BGB; med all säkerhet bör konklusionen även där bli, att lagrummet avser en vidare krets föremål än blott byggnadstillbehör.

I skenet av vad nu uppgivits om de i berörda hänseende föreliggande olik- heterna utomlands mellan de >>kvalificerade>> och »okvalificerade» tillbehören förvånar det knappast att gällande svenska lagstiftning inte såsom fastighets- tillbehör erkänner andra maskiner och dylika föremål än sådana som samti- digt är fabriksbyggnadstillbehör. Hittillsvarande svenska industritillbehörs- krets kan ju mycket väl sägas vara jämförbar med de utländska systemens »kvalificerade» tillbehör, och eftersom tillbehörsegenskapen dessutom är för- behållen maskiner och dylikt i tillverkningens direkta tjänst, blir begränsning— en till byggnad av fabriksbyggnads karaktär en självklarhet (kunde man tän— ka sig kontorsmaskiner i speciell kontorsbyggnad, W'lka vilar på >>fast, från grunden berett underlag», skulle de ändå inte vara tillbehör enligt 1895 års lag). Vill man däremot utvidga tillbehörsbegreppet, så att det får ungefär samma extension som det norska, danska eller tyska, blir det lika uppen- bart att man måste häva inskränkningen till fabriksbyggnadstillbehör eller byggnadstillbehör över huvud taget. På olika sätt skulle en inskränkning av ena eller andra stränghetsgraden _ i mest påfallande utsträckning för— stås den rigorösare inskränkningen till fabriksbyggnad _ visa sig hinderlig för realiserandet av reformsyftet. Kontorsmaskiner och övriga kontorsin— ventarier, som tjänar driften, ligger inom ramen för det tänkta tillbehörs- begreppet sådant detta antytts i den föregående framställningen, och hit- hörande inventarier bör givetvis med samma berättigande inbegripas vare sig de finnes i ett utrymme uti själva fabriksbyggnaden eller i ett speciellt kontorshus. Ändå är det tydligt att införandet av likställdhet mellan kon— torsbyggnad och fabriksbyggnad bara skulle lösa det mindre problemet. Det stora hänför sig till hela mängden av maskiner och andra utrustnings- element, som inte har påtagbar anknytning till byggnad över huvud taget. Här kommer i fråga alla de redskap av skilda slag, som både användes och mestadels förvaras i det fria, t. ex. transportnedskap av varierande beskaf- fenhet och mobila lyftkranar. Ofta är naturligtvis ansenliga värden investe- rade i dylika föremål, och att dessa skulle falla utanför tillbehörsbestäm- ningen vore helt oförenligt med den valda målsättningen. Härmed torde till- räckligt åskådligt vara klarlagt att jordabalksutredningen såsom ett nöd— vändigt inslag i det diskuterade vidsträckta tillbehörsalternativet ser ett universellt direktförhållande mellan samtliga tillbehör och fastigheten som sådan (grunden). Tilläggas må att ett tillbehörsbegrepp, som över hela lin- jen är av det direkta, oförmedlade slaget och sålunda aldrig betjänar sig av byggnad såsom mellanlänk, undanröjer en med nuvarande system förelig- gande märklig åtskillnad mellan å ena sidan industrielement, vilka upp- förts som separata anläggningar i det fria och därför utan vidare utgör di- rekttillbehör till grunden, samt å andra sidan industrielement av kanske motsvarande storlek och värde, vilka inrymts i byggnader eller — mången gång mera adekvat uttryckt _ omgivits av skyddande väggar och tak och därför på sin höjd betraktats som indirekta tillbehör. Också de senare ele-

menten skulle visserligen undantagslöst inbegripas bland tillbehören även i händelse av att den tänkta vidsträckta bestämningen bibehölle anknyt- ningen till fabriksbyggnad; otillfredsställande nog vore ändå att den juri— diska aspekten skulle influeras av hur tekniska överväganden eller ibland kanske ganska slumpartade omständigheter resulterat i fråga om placering och överklädnad. Ett memento är verkligen, att enligt lagberedningsförsla- get dylika förhållanden skulle vara avgörande t. o. m. för det materiella hu— vudspörsmålet, huruvida föremålen vore tillbehör eller inte.

Att industritillbehörsbegreppet skulle omsluta alla slags inventarieele- ment, som medverkar till produktionsresultatet, har här ovan gång på gång framhållits såsom det önskvärda, och den nyss redovisade tanken att samt- liga element skulle utgöra direkttillbehör till grunden komme otvivelaktigt att i högsta grad befrämja målsättningen i fråga. Såsom komplettering till vad som uttalats angående denna tanke och dess betydelse för den allmän- na reformsyftningens uppnående må dock redan här göras ett påpekande. Som en av de obestridliga vinningarna av det över lag etablerade direktför- hållandet mellan grund och industrielement har framhållits att kontorsma- skiner och övriga kontorsinventarier, som tjänar driften, komme att inräk- nas bland industritillbehören. Observeras bör emellertid att detta endast kan få gälla beträffande kontorsutrustning, som finnes å den fastighet, varå den industriella verksamheten bedrives; inventarier i kontorsbyggnad, upp- förd å separat fastighet, kan inte betraktas som industritillbehör i den me— ning som här avses. Inventarierna begagnas även i sistnämnda fall såsom instrument i den industriella verksamheten, men de användes inte i industri- ell verksamhet å den fastighet varå de finnes, vilket sistnämnda har i den föregående framställningen uppställts och måste ofrånkomligt uppställas såsom ett rekvisit för tillbehörsegenskapen enligt ett system, som låter fas- tigheten och inte den industriella verksamheten som sådan vara a_n-knyt— ningspunkten. Det är ingen tillfällighet, att innebörden av de åberopade ut- ländska regleringarna- på området är densamma. Klarast kommer detta till synes i den norska lov indeholdende forandringer i lovgivningen om pant. Dess uppräknande av vad inteckning i fabriksfastighet (d. v. s. i den fastig- het varå själva fabrikationen sker) kan omfatta upptager såsom framgått bl. a. »kontorinventarium»; bestämningen motsäger ju att där kunde bli fråga om *kontorsutrustning å fastighet, som brukas enbart för kontorsän— damålet. Att hithörande spörsmål skulle över huvud taget kunna aktuali- seras i samband med utredningens tillbehörsprojekt och därvid kunna vålla tvekan betingas av att utredningen inte velat binda sitt industritillbehörs- projekt vid »industrifastighet» (se därom ytterligare i de speciella moti— ven); hade så skett, skulle utan vidare ha stått klart att industritillbehör inte kan tänkas vara anknutna till annan fas-tighet än den där tillverkning- en bedrives. Samma fordran gäller emellertid trots att »industrifastighet» undvikits såsom fixeringspunkt: även om den industriella verksamheten in— te behöver dominera, måste den ju finnas å fastigheten för att till denna skall kunna hänföras ett bestånd av industritillbehör. Utredningen har över-

vägt, huruvida man medelst särskilda föranstaltningar kunde möjliggöra ett exploaterande av det kreditvärde, som kontorsinventarierna må repre- sentera (inte minst förekomsten av dyrbar elektronisk apparatur kan göra detta värde betydande). Att klassificera en renodlat administrativ verksam- het såsom industriell eller därmed jämförlig låter sig dock inte göra; kon— sekvenserna av en dylik klassificering skulle bli synnerligen otillfredsstäl- lande. En naturligare utväg vore i så fall, att inte bara industriell rörelse utan även verksamhet av annan art finge inverka å bestämmandet av vad som i det enskilda fallet vore fastighetstillbehör; utredningen kommer även i ett senare sammanhang att snudda vid detta uppslag, vars närmare under- sökande dock ligger helt utanför utredningsuppdraget. Att via industritill— behörsbegreppet tillgodose eventuella önskemål om kontorsutrustningens exploaterande såsom kreditobjekt, oaktat den inte hänför sig till den fastig- het, varå industrirörelsen bedrives, är tyvärr inte görligt. Industritillbehör måste alltså förutsätta industriell eller därmed jämförlig verksamhet å fas— tigheten. En alltför snäv tolkning av vad som menas med en så betecknad verksamhet bör å andra sidan inte praktiseras; härom får närmare hänvisas till uttalandena i specialmotiven.

När det gäller att ge preliminär formulering åt den vidsträckta tillbehörs- bestämning, som i framställningen här ovan nu fått sina ytterkonturer an- tydda i sak, har jordabalksutredningen anlagt följande synpunkter. Vissa moment i definitionen är redan givna. Sålunda skulle för det första den fasta egendom, vars tillbehörsbestånd helt eller delvis utgjordes av industritill- behör, vara fastighet med »industriell eller därmed jämförlig verksamhet» (uttrycket är närmast hämtat från beredningsförslaget). Och såsom tillbe— hör av detta slag skulle som sagt komma i fråga samtliga maskiner och andra inventarier; man kunde härvidlag begagna uttryckssättet »maskiner och annan utrustning» (jfr ånyo beredningsförslaget). Ett avgörande rekvi- sit skulle till sist vara, att utrustningen hade en funktionell uppgift i verk- samheten, d. v. s. att omförmälda inre samhörighet mellan inventarierna och verksamheten vore till finnandes. Detta rekvisit skulle komma till adekvat uttryck, om det hette, att utrustningen »användes» i verksamheten; det av nya lagberedningen därutöver uppställda kravet, att utrustningen skulle »er— fordras för verksamhetens upprätthållande», skulle förutsätta en ibland be- svärlig prövning, som inte är en ofränkomlig konsekvens av principen om den inre samhörigheten eller ens är fullt förenlig med denna. Infogar man definitionen av industritillbehören såsom ett komplement till lagberedning- ens allmänna bestämning i 2 kap. 1 5 av vad som hör till fastighet skulle man på grundval av det hittills anförda kunna lansera en regelformuleling av ungefär följande lydelse: »Till fastighet varå industriell eller därmed jämförlig verksamhet bedrives höra tillika maskiner och annan utrustning, som å fastigheten användes i verksamheten (industritillbehör).» Vid när- mare eftertanke visar det sig emellertid, att sagda formulering måste i skilda hänseenden utbyggas för att på ett nöjaktigt sätt svara mot den pro- jekterade extensiva avgränsningen. Redan det inledande kravet, att verk-

samheten i det aktuella läget »bedrives», framkallar invändning. Tydligt är att en dylik avfattning skulle i sin kategoriska form kunna försätta kredit- givaren i en prekär situation; bleve rörelsen nedlagd, skulle den extensiva tillbehörsbestämningen inte längre äga giltighet, varigenom betydande, kan- ske dominerande, pantvärden skulle undandragas kreditgivaren. Naturligt- vis kan genmälas att kreditgivaren normalt bör ha haft möjligheter att för— utse driftsnedläggelsen och att vidtaga därav betingade åtgärder medan tid ännu är, men tillräckligt lugnande är inte en sådan hänvisning. Helt tryggad gentemot den risk, som nu påvisats, blir kreditgivaren enbart, om tillbe- hörsegenskapen får kvarstå under viss tid _ exempelvis två år & efter driftsnedläggelsen. Utredningen skulle vilja förorda ett arrangemang av denna innebörd. I regelformuleringen kunde det närmare bestämt talas om >>fastighet varå industriell ell-er därmed jämförlig verksamhet bed-rives eller under någon tid av de senast förflutna två åren bedrivits _ _». Däre— mot synes inte nödvändigt att i lagtexten uttryckligen angiva att tillbehörs- egenskapen inträder redan i och med att de produktiva elementen installe- ras, även om drift i egentlig mening inte igångsatts. Vad sedan beträffar lokutionen »användes» ger också denna anledning till kritik. Fordras att ut- rustningen befinner sig i aktuell användning, avskär man från tillbehörs— kretsen dels föremål, som anskaffats för driften och förts till fastigheten men ännu inte fått träda i tilltänkt funktion, dels ock föremål, som tagits ur drift men alltjämt förvaras å fastigheten och vid behov kan på nytt be— gagnas. Självklart är också att ordet »användes» i sin presensform inte pas- sar den situation, då enligt vad nyss sagts hela driften *blivit nedlagd. I ena som i andra avseendet vore det lämpligare att låta lagregeln ta sikte på ut- rustning, »som tillförts fastigheten för att å denna användas i verksamhe- ten»; därmed skulle alla rimliga anspråk i sammanhanget bli tillgodosedda. Slutligen må här framhävas att bestämningen »å fastigheten» ter sig alltför snäv. Med hänsyn till det stora beståndet av mobila ting —— mobila inte bara i den meningen att de är flyttbara utan även i den betydelsen att de avsetts för en rörlig användning —— måste man räkna med att vissa av föremålen del- vis kan komma att begagnas utanför fastighetens område; utredningen återkommer strax härtill. I den mån så blir fallet, skulle ju orden »å fastig- heten» paSSa mindre väl; här behöves såsom alternativ en möjlighet att ut— nyttja fastigheten så att säga såsom bas för mobila föremåls externa be- gagnande. Man kunde för att indicera detta alternativ till användning å själva fastigheten välja orden »i anslutning till fastigheten».

Resultatet av dessa olika korrigeringar och preciseringar utav den ur— sprungligen framkastade regeltexten skulle bli detta: »Till fastighet varå industriell eller därmed jämförlig verksamhet bedrives eller under någon tid av de senast förflutna två åren bedrivits höra tillika maskiner och annan utrustning, som tillförts fastigheten för att å eller i anslutning till denna användas i verksamheten (industritillbehör)». Utan tvivel torde kunna på- stås att ifrågavarande avfattning är jämförelsevis okomplicerad, och vore den till fyllest, kunde man väl hävda, att de materiella företrädena med

256 Industritillbehör denna extensiva tillbehörsavgränsning skulle åtföljas av betydande lagtek- niska förde-lar. Med kanske ännu större skäl än nya lagberedningen apropå dess jämförbara diskussionsprojekt, vilket var beroende av anknytningen till byggnad, kunde man här konstatera »en värdefull enkelhet i lagstift- ningen». Bidragande till att nya lagberedningen avstod från att lansera sagda projekt trots den i förstone så höga betygsättningen var såsom fram- gått bl. a. att man knappast tilltrodde tillbehörsprincipen att vara praktiskt genomförbar utan vissa modifikationer och att dessa kunde tänkas åter- införa komplikationerna i bilden. Frågan är nu om jordabalksutredningen på motsvarande sätt har anledning hesitera inför det praktikabla hos den täm- ligen enkla formulering, som nu presenterats såsom en preliminärt tänkbar regeltext. Spörsmålet gäller med andra ord, om också för jordabalksutred- ningens del speciella undantag skulle vara oundgängliga i sådan utsträck- ning, att enkelheten i lagkonstruktion och tillämpning med ens bleve avse- värt mindre. Nya lagberedningens tvekan hänförde sig främst till s. k. handverktyg. Utan närmare utläggningar må jordabalksutredningen deklarera, att den i detta avseende inte funnit anledning till likartad betänksamhet. Bakgrunden till nya lagberedningens obenägenhet att vilja tänka sig handverktygen in— begripna i tillbehörskretsen var väl det ytterligt mobila draget hos dylika föremål. Såsom argument till förmån för att handverktygen inte bör undan- tagas gör sig gällande de synpunkter beträffande mobila industrielement i allmänhet, vilka utvecklats i tidigare sammanhang; risken för föremålens »förskingrande» är trots allt av underordnad betydelse i relation till önsk— värdheten av att industriutrustningen i alla dess enskildheter inrangeras i fastighetsbegreppet. Mera angelägen och besvärlig finner jordabalksutredningen i så fall frå- gan, i vilken mån transportmedel bör ingå bland tillbehören. Att man bör medtaga truckar och andra lastfordon med exklusiv användning inom fabriksloka-lerna, inom fastighetens gränser eller, där flera fastigheter bil- dar ett sammanhängande industriområde, inom detta, förefaller oomtvist- ligt. Spörsmålet gäller därför egentligen transportmedel, som begagnas för transporter mellan fastigheten eller industriområdet och andra platser (ex— terna transportmedel). Det kan här röra sig om lastbilar som utfraktar fär- diga produkter eller tillför råvaror, personbussar som transporterar personal till och från arbetsplatsen eller personbilar som anlitas inom administra- tionen. Pråmar och andra båtar kommer också i blickfånget och, åtminsto- ne om man ser till framtiden och dess förhållanden, även flygplan och be- likoptrar. Vid första konfrontationen framstår tanken på de externa tran- sportmedlens inbegripande en smula överraskande; ifrågavarande transport— medel kan långvarigt befinna sig borta från fastigheten —— måhända myc- ket avlägset från denna _ och visionen av integrerande fastighetselement med så uttunnade band till grunden som i nu tecknade situationer överens— stämmer "föga med hittillsvarande syn på fastighetstillbehören. Ändå torde inte heller ifrågavarande yttringar av ett konsekvent helhetstänkande böra

vara omöjliga att acceptera. Här liksom i andra sammanhang kan utblicken på hur betraktelsesättet är i närliggande länder genast dämpa intrycket av djärvhet. För den norska rättens vidkommande föreligger ånyo anledning att uppsöka dess lov indeholdende forandringer i lovgivningen om pant; i den exemplifierande uppräkningen i 5 2 första stycket, vilken förut orda— grant återgivits, möter ju »inventarium som benyttes til transport av ma- teriale eller produkter, så som fat, vogner, hester, lasteprammer — — _». Konverterad till en modern tids transportmedel får väl exemplifieringen anses innebära, att alla upptänkliga fordonstyper, som användes i driften, må betraktas som tillbehör. Den danska lagtexten i tinglysningsloven (& 37) ger inte motsvarande uttryckliga besked, men av litteraturen framgår att innebörden är densamma som enligt citerade norska stadgande. Så no- teras t. ex. i ett visst arbete1 att rättspraxis hänfört till pantobjektet »Be- fordringsmidler, der ikke blot benyttes inden for Virksomheden, men til Transportvirksomhed til og fra Virksomheden -— _ — hvad enten der har vaeret Tale om Automobiler eller Hesteköretöjer med Seletöj og Forspand _ _— _». Av särskilt intresse är det danska uttalandet just i vad det fast- slår att transportmedel, som användes även utanför fastigheten, detta till trots inräknas bland tillbehören; tydligen intager den norska rätten sam- ma ståndpunkt. Och skulle nu ett extensivt tillhehörsbegrepp av det disku— terade slaget införas i svensk rätt, torde inte heller för vår del finnas tving- ande skäl till att beträffande de externa transportmedlen tänka sig ett ge- nerellt undantag från principen om hela den industriella utrustningens inbe— gripande. Låt vara att den yttre konnektionen kan tidvis vara obefintlig i fråga om dessa transportmedel. Den inre samhörigheten med övriga ele- ment i den organiska enheten är fördenskull inte med nödvändighet mindre påtaglig, och detta bör här som annars tillmätas avgörande vikt. Till saken hör att ett uteslutande av de externa transportmedlen skulle skapa synner- ligen hesvärliga gränsdragningsproblem. Gång på gång skulle uppkomma spörsmålet, huruvida man in casu hade att göra med ett transportmedel av dylikt slag eller med ett transportmedel för internt bruk inom fastigheten eller industriområdet. I praktiken torde det väl inte kunna undvikas att även fordon, som egentligen är avsedda för intern användning, utnyttjas för transporter av extern karaktär; ja, vad gäller exempelvis lastbilar vore väl varje försök att differentiera mellan externa och interna fordon ytterst konstlat. Det logiska resultatet av en åstundan att avskilja de externa tran- sportmedlen från industritillbehören skulle därför förmodligen bli ett ute- slutande av transportelementen över huvud taget. Vilket betydande och otillfredsställande avsteg man därmed skulle ha gjort från principen om hela den industriella utrustningens inbegripande ligger i öppen dag. Alldeles utan modifikationer bör dock inte få gälla att transportmedlen skulle inbegripas. Luftfartyg kan alltid i särskild ordning bli objekt för in— teckning (se därom lagen 12/5 1955 om inskrivning av rätt till luftfartyg) och bör därför totalt lämnas åsido. Uteslutna från indiustritillbehörskretsen

1 Illum a.a. s. 77. 9—630694

bör vidare vara sådana vattenfarkoster, som kan intecknas (se lagen 10/5 1901 om inteckning i fartyg). Detta innebär, att ordinärt endast båtar med en nettodräktighet under tre registerton skulle kunna inräknas bland in- dustritillbehören. Man måste göra klart för sig, att på så sätt bara småbåtar kommer i fråga. Givetvis skulle därtill rekvisitet, att föremålen vore av- sedda för användning »å eller i anslutning till fastigheten», åstadkomma en faktisk intaga i möjligheten att inrangera båtar bland tillbehören. Rekvisi- tet förutsätter uppenbarligen, att fastigheten beträffande båtarna likaväl som beträffande bilar och andra landfordon kan tjäna som bas. Man bör väl inte prompt fordra, att fastigheten skall innefatta strand, vid eller utanför vilken båtarna skall kunna lägga till; det torde få anses vara till fyllest att båtarna har sin ordinarie hamn i sådan närhet av fastigheten att deras kontinuerliga utnyttjande så att säga dirigeras från denna. Vad här nämnts torde likväl vara ägnat klargöra, att transportmedlens inbegripande bland industritillbehören får sina ojämförligt viktigaste konsekvenser såvitt rör landfordonen. Bilar av alla slag står alltså i förgrunden.

Naturligtvis måste lagstiftaren vara medveten om att de allra mest extre- ma konsekvenserna av mobila föremåls inrymmande under fastighetsbe- greppet träder till mötes på detta gebit och att de i ett föregående samman- hang beträffande dylika föremål berörda invändningarna här kan förefal— la särskilt välgrundade. De i nyss åsyftade sammanhang antydda remedier- na mot riskerna av mobila föremåls förskingrande blir därför just här av speciell betydelse. Utredningen är strax framme vid en närmare presenta- tion av sagda remedier. Här bör också antydas att vissa snarast panträtts- liga frågor frammanas av de mobila föremålens och då särskilt de externa transportmedlens inbegripande. I den speciella motiveringen behandlas hit— hörande frågeställningar, som rör sig kring den belägenheten, att föremål med utpräglat mobil karaktär skulle komma att bli betraktade som tillbe- hör till flera fastigheter samtidigt.

I och med att jordabalksutredningen uttalat sig mot att ens i fråga om transportmedlen några mera väsentliga inskränkningar skulle göras i den extensiva principen, har räckvidden av den tilltänkta bestämningen blivit ännu mera precist utstakad; till fastighet med industriell verksamhet skul- le utan undantag räknas all utrustning, som å fastigheten eller i anslutning därtill användes i verksamheten. Den fulla konkretion, som sålunda för- länats det diskuterade tillbehörsprojektet, tillåter att detta nu avsynas ur en speciell synvinkel av visst intresse. Kännetecknande för tillbehörskon- struktionen i lagberedningsförslaget av år 1960 var som framgått att fas- tighetsbegreppet skulle omsluta enbart vad ovan betecknats som äkta fas- tighetselement eller typiskt >>fastighetsmässiga» föremål, och det får anses motiverat att ställa frågan, hur det diskuterade alternativet rimmar med sagda målsättning. Anlägger man lagberedningens betraktelsesätt, står det utan vidare klart, att alternativet långtifrån att harmoniera med målsätt— ningen direkt kontrasterar mot denna; med fastighetsmässiga föremål av- såg ju beredningen sådana, vilka har ett visst mått av universell brukbar-

het och vilkas värde med hänsyn därtill inte är intimt beroende av den till- fälliga verksamheten å fastigheten. Såsom likaledes påvisats i det föregå- ende kan emellertid starkt ifrågasättas huruvida det beträffande fastighet med industriell verksamhet är möjligt att utifrån lagberedningens utgångs- punkt finna över huvud taget någon tillbehörskrets, som uppfyller kriteriet att vara fastighetsmässig. Därmed behöver dock inte — det har redan fram- skymtat anses deklarerat att föreställningen om vad som är fastighets- mässigt skulle vara ovidkommande för avgränsningen av fastighetsbegrep— pet inklusive tillbehören. Denna föreställning kan mycket väl skänkas re- levans i sammanhanget, men innebörden av det fastighetsmässiga måste då bli en annan. Så menar utredningen, att man måste frångå uppfattningen om fastighetsbegreppet såsom något absolut entydigt; mera verklighetssin- nat synes vara att erkänna ett nyanserat fastighetsbegrepp, som alltefter syftet med markexploateringen inrymmer varierande tillbehörsbestånd. Samma aspekt gör sig väl gällande i fråga om andra fastighetstyper, så- som jordbruksfastigheter, fastigheter för affärs- och kontorsändamål samt bostadsfastigheter. En revision av gränsdragningen på nämnda områden ligger dock utanför utredningens uppdrag. Vad beträffar objektet för detta _ den fasta egendom som helt eller delvis användes för industriell eller jämförlig verksamhet _— vill utredningen däremot med bestämdhet hävda sin åsikt, att det måste råda en flexibel uppfattning om vad som är fastig- hetsmässiga föremål. Utredningen anser det nämligen naturligt, att struk- turen hos den aktuella verksamheten får indicera vilka av föremålen som har sådan karaktär, något som skulle betyda att dit vore att hänföra samtliga de med fastigheten såsom produktiv faktor förbundna elementen. Den på rent praktiska skäl stödda bedömningen, att såsom ett enda pant- objekt bör behandlas grunden jämte alla föremål på eller i anslutning till denna vilka tjänar den därå bedrivna verksamheten, får i så fall sin direkta parallell i vad som blir slutsatsen av ett mera teoretiskt färgat resonemang om fastighetsbegreppets innebörd; jämväl på sistnämnda väg kommer man fram till att i den fasta egendomen rimligen måste anses ingå hela den utrustning, som användes i verksamheten. Att resultatet kan bli detsamma av de praktiska övervägandena angående pantobjektets lämpliga omfattning och av de teoretiska rörande den fastighetsmässiga karaktären är inte ett förhållande, som utredningen först nu råkat observera; betydelsefull för utredningen har under hela diskussionen om det extensiva tillbehörspro- jektet varit insikten, att detta syntes kunna accepteras också som en ade- kvat gränsdragning kring vad som i sig utgör typisk fastighetsmateria. Med tanke på den stora tillit, kreditgivaren hyser till fastighetspanten, måste det vid en utvidgning av begreppet fast egendom ligga makt uppå att utvidgningen inte sker till priset av pantvärdets reducerande, varigenom divergens uppstår mellan traditionella kalkyler och reell säkerhet. En sådan divergens skulle naturligtvis för det första kunna bli ytterst försåtlig för kre- ditgivaren, men den skulle därjämte på längre sikt leda till en deklassering av fastighetspanten och på så sätt omintetgöra hela syftemålet med ut—

vidgningsreformen. Man kan därför säga, att lagstiftaren, när han introdu- cerar ett utvidgat fastighetsbegrepp, ikläder sig ett slags garanti för att fas- tighetspanten även fortsättningsvis är förtjänt av det förtroende, den dittills åtnjutit. Vad beträffar det extensiva tillbehörsprojekt i fråga om industri- fastighet, vilket här diskuterats, må väl antagas att detta lagstiftarens an— svar inte skulle bli alltför betungande; ovan har utvecklats hurusom den diskuterade tillbehörsbestämningen såsom främsta vinning skulle medföra en förstärkning av kreditsäkerheten, och tillika har ju påvisats att bestäm- ningen även har visst underlag i mera teoretiska aspekter på vad fastighets— begreppet naturligen omsluter. Hur kategoriskt man än skulle kunna be- möta varje tal om att projektet innebure en försämring av fastighetspantens halt, är det likväl ofrånkomligt, att den tänkta bestämningen skulle inbe— gripa element, som påfordrar vis-sa speciella anordningar till kreditgivarens fulla tryggande. Jordabalksutredningen åsyftar de mobila föremålen och är därmed inne på de remedier mot dessas förskingrande, vilka ställts i utsikt redan i det föregående.

Ett av medlen att skapa den erforderliga tryggheten synes böra vara att under vissa förutsättningar låta föremålen tillgripas för kreditgivarens gott- görande också sedan de kommit ur fastighetsägarens ägo och besittning. Återigen kan det ha sitt intresse att anställa utblickar på de utländska rätts- systemen; ett par av dessa innefattar mer eller mindre uttryckliga regler av ungefär den nyss angivna innebörden. Norsk lagstiftning har ett direkt stad- gande i ämnet. Uti 5 4 i lov indeholdende forandringer i lovgivningen om pant föreskrives att panträtten (och därmed den tillbehörsegenskap som här avses) bortfaller »naar de pantsatte Inventariegjenstande afhaendes og bort— föres fra Anlaegget, saafremt Erhververen var uvidende om, at Eieren i For- hold til Panthaveren var uberettiget til at forföie over Gj enstanden»; är för— värvaren i ond tro, kvarstår tydligen panträtten. Vad beträffar dansk rätt mä till en början erinras om det förut cite-rade förbehållet i tinglysningslovens & 37, enligt vilket panträtten (och därmed tillbehörskaraktären) alltid bort- faller, när föremålen »udskilles ifölge en regelmaessig Drift af den paagael- dende Ejendom». Den danska lagstiftningen gör alltså en som man tycker ytterst berättigad distinktion mellan avyttringar inom ramen för vad som är driftmässigt motiverat och avyttringar utanför sagda ram.1 I det förra hänseendet är exempelvis fråga om utrangering av maskiner och andra red- skap, som inte längre är helt effektiva; normalt presumeras därvid att ny utrustning anskaffas i den avgångnas ställe, men naturligtvis kan även tän- kas utrangering av sådant som blivit överflödigt och alltså inte behöver remplaceras. Med avyttring utanför ramen för det driftmässigt motiverade menas utförsäljning för att utvinna likvida tillgångar, d. v. s. realisation. Huruvida ond eller god tro föreligger hos förvärvaren är alltså likgiltigt så- vitt rör avyttringar inom nyssnämnda ram. Beträffande annan avyttring av tillbehörsföremål gäller däremot den allmänna rättsprincipen, att panträtten

* Att; 1önotsvarande distinktion inte upprätthålles i norsk rätt bestyrkes av t. ex. Arnholm a.a. s. .

kan åberopas mot förvärvaren om denne var i ond tro; i denna del råder således Överensstämmelse med norsk lagstiftning.1 Detta om den danska rät- ten på området. Den tyska bereder ännu mindre utrymme för verkan av ond tro. I 5 1121 första stycket BGB stadgas att »Bestandteile» och »Zubehör» inte längre omfattas av panträtten, såvida de överlåtes och avlägsnas från fastigheten innan de tagits i beslag till förmån för kreditgivaren. Paragra- fens andra stycke reglerar konkurrens mellan förvärvare och kreditgivare i en speciell situation, nämligen när överlåtelsen ägt rum först samt före- målet därefter lagts under beslag och slutligen avlägsnats; i ett dylikt läge kan kreditgivaren få företräde till föremålet framför förvärvaren, dock en- dast om förvärvaren är i ond tro beträffande beslaget. Slutligen kan angåen- de innebörden i den schweiziska rätten kort och gott uttalas att den är en direkt kontrast till vad som uppgivits gälla enligt de norska reglerna. Därest dessa kan sägas vara renodlade så till vida, att de i princip alltid låter för- värvarens vetskap om tillbehörskaralktären föranleda dennas bibehållande, representerar den schweiziska rätten den andra ytterlighetsståndpunkten; såvitt kan utläsas upphör föremålet under alla förhållanden att vara tillbe— hör, om det för tillbehörsegenskapen essentiella yttre sambandet med fastig- heten brytes.

För att nu återgå till själva frågeställningen, hur den svenska regleringen i ämnet bör utformas, må först betonas lämpligheten av en efter dansk mo- dell genomförd nyansering med hänsyn till om överlåtelsen varit driftmäs- sigt betingad eller inte; kanske bleve detta kriterium f. ö. tydligare formu— lerat, om det angåves avse huruvida överlåtelsen gått utom ramen för rö- relsens normala drift eller inte. I det förra fallet men inte i det senare skulle det överlåtna och från fastigheten bortförda föremålet alltjämt få stå till förfogande för kreditgivarens förnöjande under den ytterligare förut- sättningen, att förvärvaren insett eller bort inse dess karaktär av tillbehör. Ännu en begränsning torde dock vara motiverad. Regleringen bör inte få ta sikte på vilka obetydliga överlåtelser som helst utan ha sin giltighet in- skränkt till fall då överlåtelsen kan sägas ha varit av betydande omfatt- ning. Med nu angivna modifikationer torde den danska anordningen kunna tjäna såsom förebild. Besvärligare blir spörsmålet, när man ställes inför nödvändigheten att närmare precisera på vilket sätt föremålet även fort- sättningsvis skulle »stå till kreditgivarens förfogande». Som framgått är problematiken härvidlag inte riktigt densamma i dansk och norsk rätt, ef— tersom man där inte i förevarande sammanhang laborerar med något egent- lig-t tillbehörsbegrepp utan inskränker sig till att oförmedlat bestämma vad panträtten skall omfatta. Med den svenska inställningen., att det skall finnas ett tillbehörsbegrepp vilket universellt respekteras såsom normgi- vande för vad som är fast egendom, kan knappast förlikas en anordning, som innebure att fastighetspanträtten såsom sådan finge kvarstå i föremål, vars tillbehörsegenskap inte längre är för handen. Vill man ernå, att fas— tighetspanträtten omfattar även överlåtna och bortförda föremål, kräves

1 Se Illum a.a. s. 96.

därför att själva tillbehörsbegreppet på motsvarande sätt utvidgas. Utvidg— ningen skulle förstås svära mot tillbehörsdefinitionen i vad denna förbe- håller tillbehörsegenskapen åt föremål som vore tillförda fastigheten; (le- finitionen underförstår ju härvidlag att det genom tillförandet etablerade sambandet med fastigheten sedermera inte brutits. Att sistnämnda avsteg finge tålas ligger dock i sakens natur; bakgrunden för tillbehörsutvidgning- en vore just en beredvillighet att bland tillbehören acceptera element, som ryckts bort ur sitt sammanhang med fastigheten. Alternativet till att låta de avyttrade föremålen bibehålla tillbehörskaraktären vore en bestämmelse, enligt vilken innehavare av betalningsräbt i fastigheten ägde att söka be- talning jämväl ur föremålen i fråga; dessa skulle följaktligen då inte kun- na indragas i exekutiv auktion å fastigheten utan skulle såsom lösa saker självständigt kunna utmätas till förmån för kreditgivarna i fråga. Svagheten i sagda alternativa arrangemang synes i främsta rummet vara, att det inte skulle tillförsäkra kreditgivarna gottgörelse i den inbördes prioritetsföljd, som gällde för deras betalningsrätter i fastigheten.

Jordabalksutredningen skulle inte minst på grund därav vilja föredraga den antydda utvägen med tillbehörskaraktärens bevarande. Ett stadgande härom kunde anknyta till innehållet i 2 kap. 6 5 i lagberedningens jorda- balksförslag. Paragrafen föreskriver, att överlåtelse av föremål, som utgör tillbehör till fastighet, inte är gällande mot tredje man —— d. v. s. mot rättig- hetshavare i fastigheten med mindre föremålet så skiljes från denna, att det inte längre är att räkna som tillbehör. Det tänkta komplementstad- gandet skulle lämpligen fastslå, att vid tillämpning av nyss återgivna före— skrift vore i fråga om industritillbehör att anse som att egenskapen av till- behör alltjämt kvarstode, om överlåtelsen varit av betydande omfattning och gått utom ramen för rörelsens normala drift samt förvärvaren varit i ond tro rörande tillbehörsegenskapen; konsekvensen skulle således bli inte en- dast tillbehörskaraktärens bevarande utan därjämte övelåtelsens ogiltighet. Att stipulera ond tro även rörande överlåtelsens omfattning och karaktär av realisation vore att försätta kreditgivaren i en alltför ogynnsam position; det skulle rimligen räcka med att förvärvaren insett eller bort inse, att före- målet utgjorde industritillbehör.

I vissa andra hänseenden skulle det däremot bli ofrånkomligt med be- gränsningar, som något minskade den trygghet ifrågavarande komplement- stadgande kunde bereda kreditgivaren. Här avses för det första den situa— tionen, att det överlåtna föremålet tillförts en främmande fastighet (t. ex. en fastighet med industriell verksamhet) på sådant sätt, att det enligt or- dinära bestämmelser bleve att anse såsom tillbehör till denna. Eftersom fråga är om föremål, vilka enligt det tänkta komplementstadgandet skulle anses kvarstå i överlåtarens ägo _ överlåtelsen skulle ju frånkännas ver- kan — åsyftas mera preciserat vad som skulle gälla beträffande föremål, vilka tillförts fastighet av dennas ägare men tillhör annan. Klargörande reg- ler därom, avseende fastighetstillbehör i allmänhet och sålunda inte bara industritillbehör, förordar utredningen i annat sammanhang; se därom

specialmotiven till 2 kap. 3 5 i utredningsförslaget (motsvarande 2 kap. 4 5 i beredningens förslag). Sagda reglering innebär i princip, att föremålen under angivna förhållanden inte blir tillbehör till fastighet, som de tillfö- res; undantag uppställes dock beträffande föremål, vilket inte kan skiljas från en till fastigheten hörande byggnad utan väsentlig skadegörelse eller eljest avlägsnas från sådan byggnad utan väsentligt men för dennas ut- nyttjande för sitt ändamål.1 Rimligt vore att sistnämnda undantagsregel upprätthölles också i de situationer, varå förevarande komplementstadgande rörande överlåten industriutrustning tar sikte. Stadgandet borde följakt— ligen inte få giltighet beträffande föremål, som på beskrivet sätt kommit att ingå såsom utrustning i byggnad å »den främmande fastigheten». Det bleve därigenom inskränkt till att i huvudsak avse just industriföremål av den be- skaffenhet, som varit i blickfånget, nämligen mobil utrustning vilken genom den extensiva tillbehörsbestämningen skulle föras under fastighetsbegrep- pet. För tydlighets sk'ull må framhållas att, om man i stället för utvägen med överlåtelsens ogiltigförklarande och tillbehörskaraktärens bevarande anlitade arrangemanget med att godtaga överlåtelsen men till kreditgiva- rens förfogande såsom lösa utsökningsobjekt ställa de överlåtna föremå- len, den jämförbara inskränkningen skulle bli betydligt mera vittgående; t. o. in. utan uttrycklig regel skulle då följa att föremål, som kommit att bli adpertinenser till främmande fastighet, därmed undandragits kredit— givaren.

Ett komplementstadgande såsom det skisserade skulle ju rättfärdigas av syftemålet att till fromma för kreditgivaren vidmakthålla stabilitet hos till- behörsbeståndet och därmed hos fastighetsvärdet. Uppenbart är emellertid att stadgandet lätt skulle kunna bli ett tveeggat vapen; regleringen vore vis- serligen ägnad att gagna den fastighet, som frånhändes föremålen, men kunde samtidigt skapa osäkerhet angående tillbehörsbeståndet hos fastig- het, vartill förem-ålen eventuellt kommit att föras. Det är således angeläget, att lagstiftaren inte ensidigt beaktar de intressen, som anknyter till den förra fastigheten; med jordabalksutredningens intentioner kan det vara lika påkallat att uppmärksamma den senare fastigheten. En avvägning finge ske, och dess resultat bleve nödvändigtvis ännu en inskränkning av kom- plementstadgandets verkningar. Osäkerhetstillståndet för den mottagande parten kunde inte gärna få bli varaktigt bestående, utan en tidsfrist, efter vars utgång överlåtelsens ogiltighet och sammankopplingen med den för— ra fastigheten inte längre skulle kunna göras gällande, måste införas. För- slagsvis skulle fristen kunna bestämmas till sex månader sedan överlåtelse- objektet bortförts från fastigheten, och preklusionsföreskriften i fråga bor- de ha tillämplighet i alla de lägen, som komplementstadgandet avsåge, inte bara då föremålen tillförts annan fastighet.

Med visst berättigande kan man ifrågasätta, huruvida det nu ventilera- de komplementstadgandet verkligen skulle visa sig kunna fylla den tänkta funktionen. Stadgandet präglas av en viss komplikation i sin allmänna upp-

1 Jfr ett tidigare berört utkast av lagberedningen.

byggnad, och nyss har klairlagts att det måste få sina verkningar väsentligt modifierade i ett par avseenden. Dessutom skulle nog inte utan fog kunna invändas att ett åberopande av stadgandet mera sällan skulle ha snabb ef— fekt; tvärtom skulle den avsedda restaurationen av rättsläget före överlå- telsen säkerligen mestadels kräva ansenlig processuell vidlyftighet. Gången skulle väl bli den, att panthavare eller jämförbar intressent i fastigheten ge- nom fastställelsetalan försöker få konstaterat, att överlåtelsen vore ogiltig och att överlåtelseobjektet därmed alltjämt utgjorde tillbehör till fastigheten. Det ligger nära till hands, att han samtidigt bringar panträttsförhållan— det att upphöra (se härom nedan) och söker fastigheten i mät. Förmodligen kan då det exekutiva förfarandet inte slutföras, förrän dom föreligger i an- ledning av omförmälda fastställelsetalan. Sedan panthavaren eller annan inropat fastigheten, har förvärvaren att genom särskild rättegång utverka föremålens restituerande, såvida detta vid det laget inte redan skett. Som helhet må om det beskrivna aktionsmönstret sägas att det visserligen otvivel- aktigt skulle kunna leda till de önskvärda konsekvenserna men att det bleve omständligt och tidskrävande. Trots allt erkännande av ifrågavarande nega- tiva sidor vill utredningen dock föreställa sig, att stadgandet inte skulle vara så värdelöst, att det lika gärna kunde undvaras. I katastrofsituationer som när en industri lagts ned _ jämför därom i den föregående framställningen och kanske hela inventarieutrustningen avyttrats och bortförts kan stad- gandet väntas visa sig ha en reell mission.

Det nyss sagda har emellertid klart belyst, att stadgandet om tillbehörs- karaktärens bevarande inte är ett så fullständigt skydd för kreditgivaren, att varje ytterligare anstalt till dennes garderande vore onödig. Skilda åt- gärder kan därvid *få- viss aktualitet. Beträffande ett par av de uppslag, som måhända skulle anmäla sig, vill jordabalksutredningen genast notera sin negativa inställning. Denna gäller för det första en eventuell tanke på att i KL införa särskild återvinningsregel med sikte på avhändelse av ut- rustning från industrifastighet. En speciell återvinningsmöjlighet i detta sam— manhang skulle väl svårligen kunna frigöras från premissen, att förvärvaren är i ond tro med avseende å tillbehörskaraktären, och skulle väl därför inte nå längre än ovan behandlade stadgande om tillbehörskaraktärens bevarande. Att vissa av de redan förefintliga, rörande avtal i allmänhet uppställda åter— vinningsreglerna (närmast avses 32 och 34 55 KL) kan vara till hjälp uti nu ifrågavarande överlåtelsesituation är en annan sak. Inte heller är utredningen benägen tänka sig, att panthavaren skulle tilläggas rätt till gottgörelse u-r ve- derlagsbetalningen för de överlåtna föremålen. För att genomföra en sådan ordning skulle erfordras ett vidlyftigt nedsättnings— och fördelningsförfaran— de i likhet med det, vilket redan f. n. användes enligt lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Till frågan om i vilken utsträckning sistnämnda lag, skulle kunna vinna giltighet å det stora ti—llbehörsbestånd, som inrymmes uti den extensiva tillbehörsbestämningen, återkommer utredningen senare.

Det supplerande skyddet för kreditgivaren skulle utredningen vilja åstad—

komma på ett annat plan. 1 det föregående har framskymtat att den exten— siva tillbehörsbestämningen skulle förutsätta kontinuerlig vaksamhet från kreditgivarens sida; skulle han förmärka, att det ägde rum utförsäljning av tillbehörselement utom ramen för rörelsens normala drift, hade han i vissa fall skäl att bringa kreditförhållandet till upphörande tidigare än som annars varit planerat. Naturligtvis är det viktigt, att kreditgivaren genom klausul i omslagsreversen skaffar sig förutsättningar härför. Ytterst är han emellertid också beroende av att pantbrevet är förfallet till betalning. Till förstärkande av kreditgivarens ställning hävidlag skulle det vara värde- fullt med ett stadgande, som under närmare fixerade villkor tilläte kredit- givaren—panthavaren att söka betalning ur fastigheten före den enligt pant- brevet gällande förfallotiden. Bestämmelsen kunde ansluta till den allmän- na regeln i 8 kap. 14 å i lagberedningens jordabalksförslag angående rätt till förtida betalning, när pantsatt fastighet utsättes för vanvård etc., och den skulle såsom rekvisit stipulera att i betydande omfattning skett över- låtelse av industritillbehör samt att överlåtelsen legat utanför omförmälda ram. Genom att spörsmålet om ond tro hos förvärvaren bleve irrelevant i detta hänseende skulle ifrågavarande gardering verkligen innebära något mera än vad som redan följde av stadgandet om tillbehörskaraktärens be- varande.

Den utpräglat extensiva tillbehörsbestämningen uppfo-rdrar emellertid inte bara till omtanke om panthavaren. Anser lagstiftaren sig böra beakta den— nes intresse av att föremålen inom bestämningens avgränsning inte lösgöres från fastighetsbegreppet” och därmed undandrages panthavaren, hör han ha förståelse jämväl för ett garderingskrav, som bestämningen föranleder sedd ur motsatt synvinkel. För den, som på kredit överlåter föremål till fastig- hetsägaren och har sin säkerhet i rätten att återtaga dessa om likvid inte er- lägges, skulle den projekterade tillbehörsbestämningen, därest modifierande åtgärd inte vidtoges, i så mycket vidare mån än den nuvarande eller lag- beredningsförslagets komma föremålen att inkluderas i fastighetsbegreppet och därmed undandragas överlåtaren. Följden skulle bli stor otrygghet inom den allmänna omsättningen vid kreditaffärer med maskiner och annan in- dustriutrustning, vilket i sin tur skulle skärpa anspråken på kontant likvid och på så sätt försämra industriidkarens läge. Eftersom dylika konsekvenser uppenbarligen måste förebyggas, skulle man åtminstone inte i fråga om fastighet med industriell verksamhet kunna upprätthålla lagberedningens ståndpunkt, att ägarförbehåll inte under några förhållanden må göras gäl— lande, sedan det överlåtna föremålet tillförts fastigheten på sådant sätt, att det är att anse som tillbehör till denna (se 2 kap. 7 g i lagberedningsförsla- get). Ståndpunkten vore så mycket mindre ofrånkomlig som inte ens nuva- rande rätt obetingat har en dylik innebörd; f. n. gäller att ett ägarförbe— håll, efter det att föremålet införlivats med tillbehörskretsen, visserligen inte kan åberopas mot ny ägare av fastigheten men väl mot den ursprunglige, av- talsslutande fastighetsägaren. Den lämpligaste avvägningen såväl i industri— sammanhanget som eljest synes vara, att regeln om ägarförbehållets för-

fallande tillägges giltighet enbart beträffande föremål, som inte kan skiljas från en till fastigheten hörande byggnad utan väsentlig skadegörelse eller eljest avlägsnas från sådan byggnad utan väsentligt men för dennas utnytt— jande för sitt ändamål. Här skulle således anlitas samma gräns som enligt vad förut rekommenderats komme att få betydelse för stadgandet om till— behörskaraktärens bevarande. Inskränkt till denna kategori föremål skulle regeln om ägarförbehållets förfallande kunna ha den ovillkorliga innebörd, som lagberedningen förordade, och alltså äga verkan också visavi den ur- sprunglige, avtalsslutande fastighetsägaren.

Granskningen av det extensiva tillbehörsprojektet och dess verkningar i olika avseenden bör beakta också brandförsäkrings- och skattesammanhang- en; ett hänsynstagande till vilka konsekvenser en tillbehörsutvidgning skulle få på sagda områden är naturligt. Här må omnämnas att nya lagberedningen såsom ett av argumenten mot en outrerat extensiv bestämning av tillbe— hörskretsen åberopade, att denna _ enligt vad beredningen hade anledning tro inte utan synnerliga svårigheter läte sig förena med dåvarande försäk- ringsvillkor.1 Huruvida det i dagens läge finnes grund för en motsvarande farhåga är tveksamt. Att ernå ett fastighetsbegrepp, som tolkas ensartat på skilda rättsgebit, är visserligen i och för sig eftersträvansvärt. Från denna synpunkt vore det uppenbarligen en fördel, om den utvidgade fastighetsbe- stämningen accepterades även t. ex. i fråga om brandförsäkringen. Måhända skulle dock detta var att sträcka anspråken för långt. En divergens bleve i vart fall ingen nyhet orsakad av det diskuterade reformprojektet. Faktiskt synes man i brandförsäkringspraxis redan f. n. i viss mån avvika från civil— rättens fastighetsbegrepp. Sålunda iakttages att försäkring av fabriksbygg- nad visserligen omfattar sådan i 3 5 i 1895 års lag angiven egendom, som kan hänföras till avbalkningar, ledstänger, spiltor, krubbor o. d., men där- emot inte annat, som enligt samma lagrum hör till byggnad, såsom maskiner, ångpannor, ugnar och ledningar; sist uppräknade föremål inbegripes i för- säkringen endast i den mån så blivit särskilt angivet i försäkringsbrevet. Antagligen skulle tillbehörsreformen något förstora divergensen i fråga, vil— ket dock finge accepteras. Även på skatteområdet gör sig redan nu vissa av- vikelser från den civilrättsliga gränsdragningen förmärkta; bl. a. gäller att skattelagstiftningen medgiver avskrivning för alla maskiner enligt enhetliga regler, oavsett om maskinerna är att enligt 1895 års lag hänföra till fast eller lös egendom. Och jämväl med avseende på förhållandet till skatteområdets fastighetsbegrepp må uttalas att det diskuterade civilrättsliga tillbehörspro- jektet förmodligen skulle accentuera den rådande hegreppsdifferensen men att en dylik effekt kan tolereras. Med utblick på såväl brandförsäkringsgebi- tet som skatteområdet torde därför kunna hävdas att projektet knappast skulle i nu behandlade hänseende få så menliga följdverkningar, att det en- bart fördenskull borde avskrivas. Tilläggas må att det skatterättsliga taxe- ringsvärdet åtminstone inte numera spelar någon avgörande roll såsom in- dikation å belåningsvärdet hos industrifastighet; inom banklagstiftningen på

1 Se Nya lagberedningens bet. 4/7 1892 s. 29.

träffas inte bestämmelser som såvitt rör sådan fastighet framtvingar ett hån- synstagande till taxeringsvärdet.1