SOU 1969:46

Läkemedelsförsörjning i samverkan

1. Kortfattad översikt över läkemedelsförsörjningens

organisation

1.1 Inledning

Grundläggande bestämmelser om läkeme— delskontrollen, inbegripet regler om tillverk- ning och import av samt handel med läke— medel återfinns i 1962 års läkemedelsför- ordning och till denna knutna föreskrifter.

Med hänsyn till produktionssättet skiljer man mellan två huvudgrupper av läkeme- del, nämligen farmacevtiska specialiteter och extemporeberedningar. Med farmacev- tisk specialitet förstås standardiserat läkeme- del, som är avsett att tillhandahållas förbru- karen i tillverkarens originalförpackning. En extemporeberedning är ett för tillfället för viss patient iordningställt läkemedel.

Principiellt får endast sådana farmacev— tiska specialiteter försäljas som godkänts (registrerats) av socialstyrelsen. Endast så- dana specialiteter som medicinskt och far- macevtiskt är ändamålsenliga och som be- tingar ett skäligt pris får registreras. F.n. finns inom landet tillgängliga omkring 3 000 farmacevtiska specialiteter. Dessa har fram- ställts vid ca 45 svenska och 175 utländska läkemedelsfabriker, inom det civila apoteks- väsendet samt vid militärapoteket. Extem- poreberedningar framställs endast på apo- tek.

Försäljning av läkemedel till konsument är i princip förbehållen apoteken. Andra företag än apotek som vill tillverka läkeme- del eller idka partihandel med sådana (drog- handel) måste ha tillstånd av socialstyrelsen.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning omhän- derhas till största delen av det privata apo— teksväsendet. Dock försörjes Karolinska sjukhuset och lasarettet i Boden av det stat- liga militärapoteket och sex andra sjukhus av kommunala sjukhusapotek.

1.2 Nuvarande läkemedelsförbrukning

Konsumenternas kostnader för de i Sverige under ett år förbrukade läkemedlen är f.n. tämligen exakt 1 miljard kronor. Under 1968 såldes nämligen av de privata apoteken läkemedel för omkring 950 milj. kr. vartill kommer omkring 50 milj. kr för läkemedel som utlämnats av de kommunala sjukhus- apoteken och militärapoteket samt för vissa till sjukhus från producent direktlevererade läkemedel m. m.

Av den totala läkemedelsförbrukningen är % beroende på läkarordinationer, medan 1/4 är självmedikation. Under 1968 expedie— rades omkring 36 milj. recept till patienter i öppen vård. Kostnaderna härför belöpte sig till 644 milj. kr. Därav utbetalade riks- försäkringsverket till apoteken 396 milj. kr. inom ramen för läkemedelsrabatteringen.

Den ojämförligt största delen av de för- brukade läkemedlen utgörs av farmacevtiska specialiteter. Sålunda motsvarar dessa värde- mässigt omkring 95 % av hela förbruk- ningen. Extemporemedlen svarar för åter- stoden eller ca 5 %.

Av de farmacevtiska specialiteterna hade

år 1968 drygt 40 % (värdemässigt sett) till— verkats i utlandet. De största utländska före- tagen på den svenska marknaden är de schweiziska fabrikerna Roche, Geigy, San- doz och Ciba, vidare Merck Sharpe & Dohme och Pfizer i USA samt ICI i Eng- land. För de svensktillverkade svarade apo- teksväsendet (ACO) för omkring llui medan 9/1o emanerade från svenska läkemedels— fabriker.

1.3 Industriell Iäkemedelstillverkning i Sverige

Även om det som inledningsvis nämnts finns omkring 45 företag i Sverige som tillverkar läkemedel är det endast ett fåtal som är av betydelse för totalbilden. Sålunda räknar man med att över 95 % av de i landet för- sålda svensktillverkade läkemedlen produ— ceras av de 9 företag som ingår i läkeme- delsindustriföreningen (LIF-gruppen) samt av det av apotekarsocieteten ägda Vitrum och de inom apoteksväsendet arbetande di— striktslaboratorierna (ACO).

I storleksordning med hänsyn till försälj- ningen på den svenska marknaden 1967 är dessa företag följande. Astra, Leo, Kabi, ACO, Pharmacia, Hässle, Draco, Ferrosan, Vitrum, Recip, Bofors.

Av de uppräknade företagen tillhör Astra, Draco och Hässle Astrakoncernen. Recip är helägt dotterföretag till Kabi.

Den svenska läkemedelsindustrin har trots ett hårt internationellt klimat lyckats göra sig gällande på exportmarknaden. Bland läkemedelsexporterande länder ligger Sve- rige på ungefär 10:e plats. Värdet av den svenska läkemedelsförsäljningen i utlandet överstiger 250 milj. kr. och är något större än värdet av utländska företags försäljning iSverige.

1.4 Droghandeln

Apoteken förvärvar huvuddelen av sina va- ror från partihandelsföretag (droghandel). En droghandelrörelse, Astra Distribution, är

inget fristående företag utan en del av AB Astra, en annan, Vitrum, är tillika läkeme- delsfabrik. De övriga ADA, Kronans Drog- handel och Läkemedels-Distribution är sär- skilda aktiebolag med uppgift att idka par- tihandel med läkemedel. Härtill kommer att distriktslaboratorierna driver partihandel med sina egna produkter. Varje apotek be— höver dock endast ha kontakt med ett dist- riktslaboratorium.

De fem droghandlamas försäljning täcker hela landet. Vitrum har kontor enbart i Stockholm, medan de övriga har order- centraler även i Göteborg och Malmö samt ADA, Astra Distribution och Läkemedels- Distribution därjämte i Umeå.

Apotekarsocieteten innehar aktiemajorite— ten i Vitrum. ADA ingår i Fortiakoncernen dit även läkemedelsfabriken Pharmacia hör. Kronan ägs av ett konsortium i vilket ingår ett flertal svenska och utländska läkemedels- fabriker.

Av de fem droghandlarna är Astra Distri- bution, ADA och Vitrum störst i nu nämnd ordning. Tillsammans svarar de för ca 5/0 av partihandeln, medan resten till ungefär lika delar handhas av Kronan och Läkeme- dels-Distribution.

Vissa läkemedel tillhandahålls apoteken endast genom en droghandlare (enkanals- distribution). Detta är fallet med Astrakon- cernens produkter som blott säljs genom Astra Distribution och Leos läkemedel som endast saluhålls av Läkemedels-Distribution. Båda dessa droghandlare säljer även vissa andra företags produkter, delvis med en- samrått.

Droghandelsföretagen ADA, Vitrum och Kronan har i stort sett samma sortiment. De tillhandahåller läkemedel från svenska och utländska fabriker som i motsats till Astra och Leo föredragit att låta mer än ett grosshandelsföretag saluföra sina produk- ter (flerkanalsdistribution). Medan ADA och Vitrum arbetar enbart med varor som dist— ribueras genom flera kanaler har Kronan ensamrätt på distributionen av vissa av de sålda produkterna.

Omkring 1 000 personer är sysselsatta in- om droghandeln.

1.5 Apoteksväsendet

Vid utgången av 1968 skulle enligt fatta- de beslut finnas 377 självständiga apotek och till dessa anknutna 238 filialapotek samt 22 sjukhusapotek. Beslut om inrättande av självständiga apotek och sjukhusapotek med- delas av Kungl. Maj:t medan socialstyrelsen beslutar om filialapotek.

De självständiga apoteken innehas med s.k. personligt privilegium av apotekare, som utnämnts av Kungl. Maj:t efter för- slag från socialstyrelsen. Apoteksinnehava— re pensioneras vid 67 års ålder. Under privi— legietiden äger apotekaren lager och inven- tarier inom den apoteksrörelse han driver. Förvärv av apoteksrörelse underlättas av att företagsinteckning kan erhållas i lager och inventarier, att särskilt kreditinstitut finns inom apotekarkåren och att borgen kan lämnas av apotekarsocieteten eller ett droghandelskonsortium. Personal, inbegripet av socialstyrelsen förordnad föreståndare för ev. filialapotek anställs av apoteksinnehava- ren.

Landets ca 375 apoteksinnehavare är förenade i en sammanslutning, apotekarso- cieteten, som numera i hög grad framstår som ett centralt ledande organ för apoteks- väsendet. I spetsen för apotekarsocieteten står en direktion, vald av fullmäktige, vilka i sin tur utsetts genom direkta val inom so— cietetens lokala kretsar. Apotekarsociete- tens kansli och övriga centrala organ har en personal av ca 200 personer. Av dessa tjänstgör omkring 100 personer inom den s.k. tekniska huvudavdelningen (lednings- organ för den industriellt betonade tillverk- ning som avhandlas i fortsättningen under rubriken Distriktslaboratoriema). Den an- ställda personalen i övrigt är under en verk- ställande direktör verksam inom central- kansliet med fem avdelningar (information, kamera], personal, planering, sjukhusfarma- cevtisk).

Apoteksinnehavarnas inkomster är liksom läkemedelspriserna reglerade av bestämmel- ser utfärdade av Kungl. Maj:t. Den sakliga innebörden av bestämmelserna är bl. a. att enhetliga läkemedelspriser skall hållas i hela

landet, att mindre bärkraftiga apotek stöds av mer bärkraftiga och att apoteksinneha- varnas behållna inkomster är reglerade så att de i normalfallen varierar inom ganska snä- va gränser trots stora skillnader i apotekens omsättningssiffror. Tillämpningen av be- stämmelserna övervakas av en inom apote- karsocieteten verksam avgiftsberedning som i sin tur får direktiv från apotekens avgifts— nämnd i vilken ordföranden och ytterligare två av de fem ledamöterna är utsedda av Kungl. Maj:t.

Ersättning till den på apoteken tjänstgö- rande personalen utgår enligt bestämmelser i tre kollektivavtal som slutits mellan sta- tens avtalsverk å ena sidan samt var och en av Sveriges farmacevtförbund, Apotekstek- nikerförbundet resp. Apoteksstäderskeför— bundet å den andra. Alla löner utbetalas av Apotekens centrala lönekontor inom apo- tekarsocieteten och finansieras av avgifter som erläggs av apoteken.

Apoteksväsendet sysselsatte 1967 inklusi- ve apoteksinnehavama omkring 8 900 per- soner, därav 900 apotekare, 1 800 recepta— rier och 6200 apotekstekniker, städerskor, varubud rn. fl. Av receptarierna arbetar 50 % på deltid och av teknikerna etc. 30 % på deltid. Omräknas de 8 900 till heltid er— hålls ca 7 400 tjänster.

1.6 Distriktslaboratorierna ( ACO)

Sedan 1946 har en fortgående centralisering ägt rum av apotekens tillverkning av stan- dardiserade läkemedel och halvfabrikat. F.n. sker den vid 13 apotek förbundna med s.k. distriktslaboratorier. Av dessa la- boratorier disponerar sju lokaler helt skilda från de apotek av vilka de organisatoriskt är delar.

Tillverkningsprogrammet är mycket om- fattande. Sålunda upptar distriktslaborato- riemas engrosprislista för 1968 ungefär 1 600 varuslag fördelade på mer än 3 000 olika förpackningar. Frekvensen av de olika varorna är starkt varierande. Detta kan be- lysas med ett exempel beträffande tablet- ter. 1965 tillverkades ca 560 miljoner tab- letter fördelade på 180 tablettsorter. Av

dessa svarade 26 sorter för 88 % av om- sättningen antalsmässigt.

Distriktslaboratoriernas produkter lanse- ras under varumärket ACO.

Distriktslaboratoriernas verksamhet sam— ordnas av apotekarsocietetens tekniska hu- vudavdelning vari societetens centrala la- boratorium ingår.

Vid huvudavdelningen finns för ACO— verksamheten omkring 70 personer anställ- da därav 40 vid laboratoriet. Distriktslabo— ratorierna sysselsatte 1966 omkring 850 per- soner. Omräknat till heltidstjänstgörande motsvarar detta 550 personer, därav ca 60 apotekare och receptarier.

2. Statliga engagemang inom läkemedelsområdet

2.1 Statliga organ med uppgifter inom läke- medelsområdet

2.1 .1 Statsdepartementen Inom Kungl. Maj:ts kansli handläggs läke- medelsfrågor av minst sju departement.

Socialdepartementet utdelar privilegier på apotek samt beslutar om inrättande och nedläggande av självständiga apotek. Vida- re avgörs inom socialdepartementet frågor som har samband med dels apotekens all- männa avgifter för vissa gemensamma ända- mål och dels apotekens prissättning på läke- medel.

Civildepartementet handlade tidigare bl. a. vissa ärenden, som berörde apoteksperso- nalens lönevillkor. Sedan det gamla civilde— partementets arbetsuppgifter fr.o.m. den 1 juli 1969 överflyttats till finansdeparte- mentet handläggs sådana frågor numera in- om sistnämnda departement.

Försvarsdepartementets befattning med läkemedelsfrågor hänför sig helt till att mili- tärapoteket, försvarets sjukvårdsstyrelse och överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered- skap sorterar under detta departement.

Utbildningsdepartementet svarar för om- rådet farmacevtisk utbildning och forskning.

Industridepartementet som handlägger ärenden rörande näringspolitik och statliga företag, energi och bergsbruk samt teknisk forskning, har att ta befattning med in- dustriella läkemedelsfrågor. Propositionen till årets höstriksdag angående statens för-

värv av läkemedelsföretagen Kabi och Vit- rum har handlagts inom industridepartemen- tet.

Såväl utrikes- som handelsdepartementen kommer vidare i beröring med läkemedels- frågor. Detta gäller exempelvis tullärenden och sådana läkemedelsfrågor som behand- las inom internationella organ som EEC och EFTA.

2.1.2 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyn— dighet för många ärenden som gäller läke- medelsförsörjningen. Kontrollagstiftningen rörande läkemedel hör till socialstyrelsens ansvarsområde. Vidare handlägger styrelsen ekonomiska frågor, prisfrågor, personal- ärenden samt beredskapsärenden på läkeme- delsförsörjningens område.

Inom socialstyrelsen finns en särskild lä— kemedelsbyrå som ingår i den administrativa avdelningen. Byråchefen har titeln medici- nalråd.

Beslutanderätten i vissa läkemedelsären- den tillkommer allt efter ärendets art och betydelse vederbörande sektionschef inom

läkemedelsbyrån, byråchefen, avdelnings- chefen eller överdirektören samt slutligen generaldirektören.

En särskild nämnd, läkemedelsnämnden, beslutar i de ärenden som den tidigare spe- cialitetsnämnden handlade som rådgivande

organ till medicinalstyrelsen. Läkemedels- nämnden består av sju av Kungl. Maj:t sär- skilt utsedda ledamöter, chefen för läkeme- delsbyrån samt vid byrån tjänstgörande lä— kare. Nämndens kansligöromål är förlagda till läkemedelsbyrån.

Socialstyrelsen är chefsmyndighet för sta- tens farmacevtiska laboratorium (SFL) som har rådgivande ställning i specialitetsfrågor.

2.1.3 Statens farmacevtiska laboratorium

Statens farmacevtiska laboratorium har till uppgift att inom de områden som berör tillverkning och försäljning av läkemedel utföra undersökningar med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet har ca 50 anställda och är uppdelat på tre avdelning- ar, nämligen den kemiska, den biologiska och den farmakoterapevtiska avdelningen.

Kontrollen av farmacevtiska specialiteter är den mest betydande gemensamma upp- giften vid laboratoriet. Den kemiska och farmacevtiska kontrollen åvilar den kemiska avdelningen, medan den farmakologiska och toxikologiska kontrollen åvilar den biolo- giska avdelningen. Kontrollen av medicinsk ändamålsenlighet och reklam utförs av far- makoterapevtiska avdelningen.

En huvuduppgift för sistnämnda avdel- ning är att utreda och bedöma de klinisk- terapevtiska egenskaperna hos farmacev- tiska specialiteter vari innefattas riskerna för biverkningar. Sedan den 1 januari 1964 åligger det även avdelningen att granska an- mälningar om kliniska prövningar av nya oregistrerade läkemedel.

2.1.4 Svenska farmakopékommittén

Någon svensk farmakopé utkommer inte längre utan i stället föreligger en gemensam nordisk utgåva, Pharmacopoea Nordica, som trädde i kraft samtidigt i de nordiska län- derna den 1 april 1965.

Enligt svenska farmakopékommitténs in- struktion (K. Br. 30/12 1965) bör det sven- ska farmakopéarbetet i möjligaste mån an-

knyta till motsvarande verksamhet i de and- ra nordiska länderna och kommittén skall därför samarbeta med nordiska farmakopé- nämnden och dess verkställighetsorgan. Kommittén skall verka för att den nordiska farmakopén fortlöpande anpassas efter de vetenskapliga framstegen på läkemedelsom- rådet.

Svenska farmakopékommittén, som be- står av sju av Kungl. Maj:t utsedda leda— möter, biträds av en sekreterare och ett an- tal laboratorieapotekare. Övrig personal som behövs för löpande kontors- och laboratorie- arbete tillhandahålls av SFL.

Den nordiska farmakopénämnden består av tre medlemmar från varje land hämtade bland de nationella farmakopékommittéer- na. Generalsekreterare hos nämnden är f. n. sekreteraren i den svenska farmakopékom— mittén.

2.1.5 Farmacevtiska fakulteten

Före 1964 utgjorde farmacevtiska institutet en i organisatoriskt hänseende fristående högskola med egen styrelse, som var direkt underställd dåvarande ecklesiastikdeparte- mentet.

I enlighet med statsmakternas beslut (prop. 1964: 50, SU 119, rskr 293) inord- nades farmacevtiska institutet fr.o.m. den 1 juli 1964 i den nya universitets- och hög- skoleorganisationen.

Riksdagen beslöt med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 1 oktober 1965 angå— ende utbyggnaden av universitet och hög- skolor m.m. ( prop. 1965: 141 , SU 173, rskr 411), att den farmacevtiska utbildnings- och forskningsorganisationen skall flyttas från Stockholm till Uppsala och där inordnas som en farmacevtisk fakultet vid universite- tet. Vidare antogs en ny utbildningsordning som började tillämpas från höstterminen 1967.

Organisatoriskt är den farmacevtiska fa- kulteten upprättad men utbildningen är fort- farande förlagd till de gamla lokalerna i Stockholm. Lokaler för den farmacevtiska fakulteten håller på att byggas i anslutning till Uppsalas biomedicinska centrum.

Förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel (nr 519) föreskriver att apotekare som mot recept utlämnat läkemedel kostnadsfritt eller till nedsatt pris äger i den ordning Konungen bestämmer av riksförsäkringsverket erhålla ersättning med belopp motsvarande i förra fallet fastställt försäljningspris och eljest fö- reskriven prisnedsättning. _

Enligt tillämpningskungörelsen den 3 de- cember 1954 (nr 735) till nämnda förord- ning utgår ersättning från riksförsäkrings- verket till apoteken efter kalendermånad. Räkningen skall upprättas å blankett enligt fastställt formulär. Apotekarens verifikatio- ner för räkningen ifråga skall förvaras av honom i tre år framåt för att på anfordran överlämnas till socialstyrelsen eller riksför- säkringsverket.

Apoteksinnehavarnas fakturor till riksför- säkringsverket upptar totalbeloppet på må- nadens kreditförsäljning till verket med särredovisning på två poster, de helt kost- nadsfria läkemedlen och de prisnedsatta lä- kemedlen.

I riksförsäkringsverkets granskning av in- komna räkningar ingår en skälighetsbedöm- ning mellan räkningens belopp och beloppen för tidigare månader. Vidare kontrollerar riksförsäkringsverket stickprovsvis att apo- tekens räkningar är riktiga.

De verifikationer (receptmaterial) som infordras' från apoteken underkastas kame- ral granskning av ' riksförsäkringsverket. Granskningen består i dels kontrollsumme- ring av .verifikationsbeloppen och dels i granskning av de enskilda verifikationerna. Härvid iakttas om verifikationerna uppfyl- ler vissa krav såsom att för ändamålet fast- ställd blankett använts, att inte förnamn el- ler efternamn på patienten saknas och att inte läkarnas egenhändiga namnteckning saknas.

2.1. T Statens avtalsverk Statens 'thalsverk är enligt sin instruktion (1965: 642) '_c'entral förvaltningsmyndighet

för förhandling om anställnings- eller arbets- villkor för arbetstagare hos staten med un- dantag av riksdagen och dess verk samt för övriga arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under medver- kan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj. t bestämmer.

Avtalsverket har inträtt som avtalsslutan- de part för apotekarsocieteten gentemot per- sonalorganisationerna på de enskilda apote- kens område.

Avtalsverket har träffat kollektivavtal med Sveriges farmacevtförbund, Apotekstek- nikerförbundet och Apoteksstäderskeförbun- det rörande löne- och anställningsvillkor fram till den 31 december 1970. I anslut- ning till dessa kollektivavtal har även slutits särskilda fördelningsavtal. Även på pensions- sidan har avtalsverket träffat kollektivavtal för dessa arbetstagare.

2.1.8. Övriga

Det återstår att nämna sex statliga organ med uppgifter inom läkemedelsområdet.

Militärapoteket, försvarets sjukvårdssty- reise, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap är om- nämnda i kapitel 6.

Statliga organ med uppgifter inom apo- teksväsendet är apotekarbefordringsnämn— den och apotekens avgiftsnämnd. Se avsnit- ten 3.l.4 resp. 3.2.1.

2.2 Läkemedelskontrollen

2.2.1. V-Kontrollområdets avgränsning

Grundreglerna om läkemedelskontrollens ut- formning och avgränsning av kontrollområ- det ges i läkemedelsförordningen den 14 de- cember 1962 (nr 701) och i föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. Förarbetena redovisas i prop. 1962: 184 samt i_andra lagutskottets utlåtande 1962: 43.'_ Beträffande propositionens behandling i riksdagen i övrigt hänvisas till första kam— marens protokoll nr 35 sid 74 ff och andra kammarens protokoll nr 37 sid 98 ff samt

riksdagsskrivelse 1962: 419. Tillsynsmyndig- het för läkemedelskontrollen är socialstyrel- sen.

Av de mera betydelsefulla författningarna om läkemedelskontrollen må utöver läke- medelsförordningen nämnas Kungl. Maj:ts tillämpningskungörelse till förordningen (1963: 439) samt den av tillsynsmyndigheten utfärdade receptkungörelsen (MF 1965: 100) och märkningskungörelsen (MF 1968: 35).

I läkemedelsförordningen definieras be- greppen läkemedel, farmacevtisk specialitet och bakteriologiskt preparat. Läkemedelsde- finitionen ges i förordningens 1 % 1 mom. och har följande lydelse.

Med läkemedel förstås i denna förordning sådan vara, som är avsedd antingen att vid in- värtes eller utvärtes bruk förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssym- tom hos människor eller djur eller att eljest på angivna sätt användas i samband med behand- ling av sjukdom, skada eller kroppsfel eller vid förlossning, allt under förutsättning att varan för sådant ändamål genom beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningställts i bruks- färdigt skick.

Som läkemedel skall icke anses blod för infusionsändamål, odontologiskt-tekniska preparat, såsom tandfyllnings- och protes- material, eller kirurgiskt-tekniska preparat, såsom katgut och förbandsgips. (2 mom.)

I 3 mom. föreskrivs att om ej socialsty- relsen i särskilt fall bestämmer annat skall vad i förordningen stadgas icke tillämpas be- träffande sådant medel, som ej innehåller något verksamt ämne i en myckenhet över- stigande en miljondel av medlets vikt. Detta innebär i praktiken att homeopatiska prepa- rat i regel faller utanför förordningens till- lämpningsområde och kan tillhandahållas som fria handelsvaror i den allmänna han- deln. Detsamma gäller om mineralvatten, mineralkällsalter, fruktsalter och sådana för munhåla och svalg avsedda pastiller och liknande beredningar, som inte innehåller annat än vad som jämlikt livsmedelsstadgan må ingå i konfektyrer. I 3 mom. stadgas även att läkemedelsförordningen inte skall äga tillämpning på sådana medel som sår- salvor, inandningsoljor, antiseptiska lösning-

ar, liniment och dylikt, som uppfyller de villkor i fråga om sammansättning och märkning, som socialstyrelsen föreskriver.

När särskilda skäl är därtill äger socialsty- relsen föreskriva, att läkemedelsförordning- en helt eller delvis skall tillämpas beträffan- de vara som i fråga om egenskaper och an- vändning står läkemedel nära. Motsvarande gäller beträffande vara som kan användas på sådant sätt som sägs i den grundläggan- de läkemedelsdefinitionen men som inte iordningsställts i bruksfärdigt skick. Med stöd av det refererade stadgandet har före- skrivits att ett mindre antal substanser, bland dem fenacetin, amidopyrin och ace- tanilid skall följa förordningens regler om läkemedel. Ett annat exempel på tillämp- ningen av bemyndigandet är att perorala antikonceptionsmedel kontrolleras på sam- ma sätt som läkemedel.

I 2 & definieras farmacevtisk specialitet såsom standardiserat läkemedel, som är av- sett att tillhandahållas förbrukaren i till- verkarens originalförpackning. En särskild grupp bland de farmacevtiska specialiteter- na bildar de bakteriologiska preparaten. Om dessa heter det i 3 &.

Sådan farmacevtisk specialitet, som utgöres av antingen serum eller fraktion därav, härrö- rande från människa eller djur och innehållan- de specifika antikroppar, eller vaccin, ympäm- ne eller annat preparat av biologiskt ursprung. avsett att genom införande i organismen fram- kalla eller påvisa immunitet eller därmed lik- artat tillstånd, benämnes i denna förordning bakteriologiskt preparat.

Av den lämnade redogörelsen framgår att läkemedelsförordningen äger tillämpning dels på sådana varor som träffas av läke- medelsdefinitionen dels under vissa omstän- digheter för en del andra varor. Sådana lä- kemedel som inte faller under läkemedels- förordningen kallas ofta fria läkemedel på grund av att de får säljas i den fria han- deln och sålunda inte är underkastade apo- teksmonopolet. I den ganska begränsade ut- sträckning då till förtäring avsedda läkeme- del har karaktär av fria läkemedel, och de- ras sammansättning och tillverkning inte är underkastad särskild kontroll jämlikt läke-

medelsförfattningarna, är livsmedelsstadgan i stället tillämplig.

Om inte annat särskilt sägs avses i fort- sättningen med läkemedel sådana varor på vilka läkemedelsförordningen är tillämplig.

2.2.2. Läkemedelskontrollens innebörd och allmänna uppläggning

Kontrollens syfte

I den förutnämnda propositionen 19621184 uttalade föredragande departementschefen att en läkemedelskontroll i vidsträckt be- märkelse har till uppgift att garantera, att de varor som används som läkemedel är av fullgod beskaffenhet för uppgivet ändamål. Det konstaterades vidare att kontrollen för att fylla en sådan uppgift måste tillse dels att en som läkemedel utbjuden vara är läm- pad att användas som läkemedel, dels att en som läkemedel erkänd vara i det enskil- da fallet föreligger i rent och oförfalskat skick, är av rätt styrka, har tillräcklig håll- barhet etc. Som en huvuduppgift för kon- trollen anges att begränsa vådorna av farliga medel. Härvid betonas det, att parallellt med tillkomsten av högaktiva läkemedel har frå- gan om medlens biverkningar blivit allt all— varligare. Som självfallen betecknas läke- medelskontrollens uppgift att tillse att salu- förda läkemedel har effekt. Den av depar- tementschefen angivna målsättningen har i läkemedelsförordningen kommit till uttryck genom följande allmänna stadgande i 4 &. Läkemedel skall vara av fullgod beskaffen- het och får icke vid normal användning med-

föra skadeverkningar, som stå i missförhållan- de till den avsedda effekten.

Den citerade bestämmelsen skall vara en ramföreskrift för varje läkemedelstillver- kare och en bas för kontrollorganets hand- lande i det enskilda fallet.

Kontrollens huvudlinjer

Enligt säkerhetslagstiftningen på läkemedels- området ställs vissa minimikrav i fråga om formerna för tillverkningen. Vidare inrym- mer den ett efter olika läkemedelstyper an-

passat system för produktkontroll. Slutligen utstakar den sådana handelsvägar, att även distributionsformerna blir led i kontrollked- jan. Oavsett under vilka organisatoriska for- mer tillverkningen sker finns vissa standards som norm för såväl tillverkare som kontroll- organ.

2.2.3. Tillverkningskontroll

Kompetensmonopol

Läkemedelsförordningen föreskriver (7 5) att yrkesmässig tillverkning av läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare samt av den som erhållit tillstånd därtill. Utan särskilt tillstånd må bakteriologiska preparat tillverkas vid statens bakteriologiska labo- ratorium och statens veterinärmedicinska anstalt. Med tillverkning förstås i samman- hanget såväl framställning som förpackning eller ompackning.

Apotek får endast drivas efter särskilt be- slut av Kungl. Maj:t eller i vissa fall so- cialstyrelsen. En närmare redogörelse här- för lämnas i annat sammanhang. Här må endast fastslås att tillverkning av läkeme- del på apotek sker under ansvar av person med en i författningsväg fastlagd kompe- tens. I princip får alla typer av läkemedel tillverkas på varje apotek. Till följd av se- dan länge insatta rationaliseringar och på grund av en av socialstyrelsen utfärdad be- stämmelse, enligt vilken apoteks utrustning skall vara avpassad med hänsyn till den tillverkning som bedrivs där är emellertid tillverkningen starkt differentierad. Alla apo— tek bereder läkemedel enligt recept men till- verkning i egentlig bemärkelse sker endast på ett litet antal apotek främst distrikts- apoteken.

Tillstånd att tillverka läkemedel annorstä- des än på apoteken meddelas av socialsty- relsen. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan avse visst eller vissa lä- kemedel eller läkemedel i allmänhet. Till- verkningen skall förestås av en av social— styrelsen godkänd föreståndare. Vid anlägg- ning av större omfattning må särskilda före- ståndare godkännas för olika avdelningar.

SOm föreståndare må godkännas endast den, som med hänsyn till tillverkningens art och omfattning äger erforderliga teoretiska kun- skaper och tillräcklig praktisk erfarenhet och som i övrigt prövas lämplig. Förestån- dare skall tillse att tillverkningen bedrivs på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att bestämmelserna i läkemedelsförordningen och de föreskrifter och beslut som meddelas med stöd därav, iakttas i samband med tillverkningen.

Inspektioner o. dyl.

Enligt.läkemedelsförordningen (18 å) och !tilläi'npningskungörelsen 1963:439 (26 &) ägefsocialstyrelsen genom inspektion av fö- retag .där. läkemedel tillverkas eller han- töräs—kontrollera, att verksamheten bedrivs *tindbr förhållanden som inte äventyrar ;enrffullgo'd ”beskaffenhet .av läkemedlen. __ Särskilt skall tillses, att föreståndåren utöVar

den—faktiskatillsynen över verksamheten, att tillverknings-, lager- och expeditionslokaler är lämpade för ändamålet och att god ord- ning råder i lokalerna samt att företagets kontroll över tillverkningen är betryggande.

Medan kontinuerliga kontrollförrättningar på apoteken förekommit alltsedan apotek började inrättas har inspektion av läkeme- delsfabriker endast förekommit sedan 1964 i och med ikraftträdandet av läkemedelsför- ordningen. Hos socialstyrelsen finns tre lä- kemedelsinspektörer, som i normalfallet ut- för förekommande inspektioner av läkeme- delsföretagen och apoteken. Inspektion av apotek förrättas vartannat till vart femte år. De år då inspektion inte förekommer verkställs s.k. visitation av vederbörande länsläkare. Läkemedelsfabrikerna inspekte- ras vid behov. Förhållandena är emeller- tid så olika vid skilda företag att någon viss periodicitet knappast kan anges.

Endast svenska företag träffas av läke- medelslagstiftningens bestämmelser om in- spektion. I vissa andra länder bl. a. USA och Canada.kan godkännande av ett visst ut- lä'ridsktiläkemedel 'görasberoende av att den 'utländåk'a'fabriken' underkastar sig inspek- .tiön=ffr'åri-konti'ollandet och bestrider kost-

naderna härför. Danmark kan anföras som exempel på ett land som i fråga om utländs- ka läkemedel kräver intyg från vederböran— de lands medicinalmyndighet om att verk- samheten bedrivs under fackmässiga och fullt betryggande förhållanden. Då det kom- mit att framstå som allt angelägnare att äga kännedom om under vilka betingelser ett lä- kemedel produceras finns en tendens till en utvidgad utländsk inspektion. För att söka förhindra det slöseri med tid, arbetskraft och pengar som en fullt utbildad multila- teral läkemedelsinspektion skulle innebära är man i flera internationella sammanhang inne på att på annat sätt skapa erforderli- ga garantier för en tillräckligt hög tillverk- ningsstandard. Sålunda är man inom WHO verksam med att utarbeta normer för » good manufacturing practice» i fråga om läke- medel. Inom EFTA har utarbetats förslag till en konvention enligt vilken de för- dragsslutande parterna skulle förbinda sig att utföra läkemedelsinspektioner enligt ge- mensamma normer och på förfrågan ge var- andra besked om huruvida en viss fabrik uppfyller stadgade fordringar.

2.2.4. Produktkontroll

F armakopéföreskri fter

Grundläggande regler *om de kvalitetskrav som läkemedel måste 'uppfylla harri ett flertal länder fastställts i farmaköpéer.” I vårt land har officiellt gällande farmako- péer funnits sedan slutet av 1600-talet. Den sista upplagan av Svenska farmakopén ut— kom 1946. Sedan den ägt tillämpning med ändringar och tillägg till år 1965, har den efterföljts av Nordiska farmakopén, gemen- sam för de fem nordiska länderna.

Sådana substanser som används på apo- teken och som är beskrivna i den Nordiska farmakopén måste uppfylla de i farmakopén ställda kvalitetskraven. Formellt är varje apoteksföreståndare ansvarig för att denna regel iakttas. Numera företas dock i regel inte några analytiska kvalitetsundersökning- ar på apoteken, utan halt- och renhetspröv- ningar sker centralt för alla apoteks räkning

vid apotekens centrallaboratorium. Där un- dersöks även andra substanser än sådana som är intagna i den Nordiska farmakopén." Enligt stadgande i 1 & KK 1963z439 får nämligen vid tillverkning av läkemedel en- dast användas varor, vilkas art eller sam- mansättning samt renhet och halt är väl kända.

Inom läkemedelsindustrin är man inte på samma sätt som på apoteken formellt bun- den av farmakopéns föreskrifter. Även för industrin gäller dock självfallet kravet att alla använda råvaror skall vara noggrant kända och specificerade. I samband med den i det följande skildrade specialitetskon- trollen övervakas, att varor av tillfredsstäl- lande kvalitet kommer till användning.

Farmacevtiska specialiteter

En grundläggande regel om farmacevtiska specialiteter är att de inte får försäljas utan att vara registrerade hos socialstyrelsen. Från denna grundregel finns följande tre undan- tag.

1) Bakteriologiskt preparat, som tillverkats eller importerats av statens bakteriologiska la- boratorium eller statens veterinärmedicinska an- stalt, må försäljas utan att vara registrerat, un- der förutsättning att preparatet undergått kon- troll enligt av socialstyrelsen meddelade be- stämmelser.

2) På svenskt apotek tillverkad farmacevtisk Specialitet, som överensstämmer med medel in— taget i gällande farmakopé eller som social- styrelsen med hänsyn till specialitetens ända- målsenlighet finner jämförbar med sådant me- del, får försäljas utan att vara registrerad.

3) På särskild framställning äger socialsty- relsen medge rätt till försäljning (licensförsälj- ning) av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas av viss läkare, vete- rinär eller tandläkare eller varav viss person befunnits vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd. Sådan framställning skall vara åtföljd av motivering av vederbörande läkare, veterinär eller tandläkare. Medgivande till li- censförsäljning må förbindas med villkor till förebyggande av skada.

Motivet för de båda första undantagen är att det ansetts att man på enklare sätt än genom en registreringsprocedur kan få be- tryggande garantier för preparatens ända-

målsenlighet. Beträffande undantaget för li- censförsäljning sägs i förarbetena att licens- givning bör strikt begränsas till sådana si- tuationer, då annat ändamålsenligt medel in- te står till buds. Så kan vara fallet, då nå- gon drabbats av en hos OSS sällsynt sjuk- dom, mot vilken lämpligt medel inte intro- ducerats i Sverige men finns tillgängligt utomlands. För prövningsändamål beviljas licens endast i speciella fall. I princip skall den kliniska prövningen vara avslutad in- nan ett läkemedel överhuvudtaget blir fö- remål för försäljning.

Som villkor för registrering gäller att spe- cialiteten befunnits ändamålsenlig och i öv- rigt uppfyller de krav i fråga om kvalitet, märkning och skäligt pris som uppställts i läkemedelsförordningen. Vid ansökan om registrering skall bl. a. lämnas uppgift om specialitetens sammansättning och läkeme- delsform samt hållbarhet, specialitetens far- makologiska, toxikologiska och kliniskt—te- rapevtiska egenskaper samt indikationer, kontraindikationer, biverkningar och dose- ring, förpackningsstorlekar, pris m. m. Upp— givna data skall vara tillfredsställande styrk- ta.

Den förberedande granskningen av regist- reringsansökningar sker vid statens farma- cevtiska laboratorium, som är uppdelat på tre avdelningar, en biologisk, en kemisk och en farmakoterapevtisk. Avdelningscheferna har professors ställning. Det slutliga avgö— randet i registreringsärenden träffas i so- cialstyrelsens namn av dess läkemedels- nämnd.

Registrering må återkallas om förhållan- den som legat till grund för registreringen, inte längre är för handen. Återkallelse av re— gistrering må också ske om villkor för spe- cialitetens tillhandahållande åsidosätts eller om specialiteten är föremål för reklam som innefattar oriktig, starkt överdriven eller vil- seledande uppgift om specialitetens verkan eller egenskaper i övrigt. En registrerad spe- cialitet kan givetvis tas ur marknaden av tillverkaren, som därvid skall göra anmälan därom till socialstyrelsen. '

Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras genom socialstyrel-

sens försorg. Efterkontrollarbetet handhas väsentligen av statens farmacevtiska labora- torium.

Ett led i efterkontrollen utövas av den sedan 1965 fungerande läkemedelsbiverk- ningsnämnden som är knuten till social- styrelsen och som lokalmässigt är ansluten till statens farmacevtiska laboratorium. En- ligt nämndens rekommendation rapporte— rar läkarna iakttagelser om oväntade biverk- ningar vid läkemedelsbehandling. Rappor- terna bearbetas och följs upp av nämnden.

Nämnden medverkar i det internationella program på området som handhas av världs- hälsoorganisationen.

Extemporeberedningar

Som extemporeberedning benämns sådana för tillfället beredda läkemedel, vilka kom— ponerats av läkare, veterinär eller tandläka— re för en speciell patient. För receptutfärda— re gäller vid hans komponerande att han har att handla i överensstämmelse med veten— skap och beprövad erfarenhet. Den expedie- rande farmacevten har att handla enligt far- makopéns och socialstyrelsens föreskrifter och i överensstämmelse med god farmacev- tisk praxis. Några speciella kontrollåtgär— der kan av praktiska skäl i regel inte kom- ma i fråga. Enstaka prov på extemporebe- redningar tas av läkemedelsinspektörerna vid förekommande apoteksinspektioner.

2.2.5 Handelsvägen — ett led i kontroll— kedjan

Läkemedelsförordningen utstakar vissa han- delsvägar för läkemedel. Härvid skiljs mel— lan partihandel och detaljhandel. Med par— tihandel förstås försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare eller apotek. Annan försäljning är detalj- handel.

Partihandel må bedrivas endast av den som behörigen tillverkat läkemedlet, apo- teksföreståndare samt den som erhållit till— stånd att idka partihandel med läkemedel. Beträffande tillståndsgivning och åtnjutan- de av tillstånd gäller motsvarande bestäm-

melser som för tillverkning.

Detaljhandel med läkemedel får bedri— vas endast av apoteksföreståndarc. I viss ut- sträckning äger doek partihandlare sälja lä— kemedel direkt till sjukvårdsinrättning och bakteriologiska preparat kan få försäljas direkt till läkare och veterinär.

Som motiv för att detaljhandel med läke— medel i stort sett endast bör få ske på apo— tek anförde föredragande departementsche— fen, statsrådet Johansson, bl. a följande. (Prop 1962: 184 sid. 141.)

Som ett betydelsefullt led i samhällets kon- troll över läkemedelshanteringen måste man se anordningen med handelsvägen över apotek. Det är en allmän uppfattning, att läkemedel med gift— eller andra skadeverkningar endast bör tillhandahållas allmänheten över apotek. Vår uppfattning om vad som är skadligt eller giftigt är emellertid, som jag i annat samman- hang berört, högst relativ och beror ytterst på vår kunskap om det vetenskapliga underlaget vid varje tillfälle. Den nu raskt fortgående forskningen har i flera fall gett oss en modifie- rad eller helt förändrad syn på läkemedels nytto— och skadeverkningar. Jag kan här blott erinra om att ett sedan 1800—talet allmänt an- vänt medel, fenacetin, som ansetts tämligen oskadligt, med vår tids förfinade observations- metoder visat sig medföra risk för så allvarliga skadeverkningar, främst njurskador, att det med omedelbar verkan receptbelagts. Inskridanden av dylikt slag kan ske med full effektivitet endast om medlen är förbehållna apoteken. Här- till kommer, och detta är väsentligt, att det från allmän folkhälsosynpunkt inte är något intres- se med en ökad kommersialisering av läkeme- delshandeln.

Betydelsen av att detaljhandeln med lä- kemedel varit förbehållen apoteken har va— rit särskilt framträdande vid sådana tillfäl- len då ett läkemedel till följd av konstate— rad felaktighet har måst dragas ur handeln eller då receptbeläggning aktualiserats för ett i handeln befintligt läkemedel. Sådana åtgärder har vid behov kunnat genomföras med omedelbar verkan. Bland exemplen på sådana situationer må nämnas att vid kon- staterad salmonellainfektion av ett recept- fritt leverpreparat för pemiciös anemi var det möjligt icke blott att dra preparatet ur handeln med några timmars varsel utan även genomförbart för apoteken att spåra fler-

talet av de patienter, som erhållit prepa- rat vid något tillfälle under en längre tids- period.

2.3 Läkemedelsrabatteringen

2.3.1. Inledning

Ersättning för läkemedelskostnader utgavs i viss omfattning redan av sådana sjukkassor, som var inregistrerade enligt 1910 års sjuk- kasselag. 1931 års förordning om erkända sjukkassor medgav kassorna rätt att med tillsynsmyndighetens tillstånd bidra till sina medlemmars sjukvård i vidare omfattning än lagens minimivillkor angav. Härigenom kunde bidrag lämnas även till läkemedels- kostnader.

2.3.2 1954 års läkemedelsreform

1954 års läkemedelsreform föregicks av ett mycket omfattande och långvarigt ut- redningsarbete. En närmare redogörelse för detta återfinns i SOU 1966: 28 s. 7 ff.

1954 års beslut angående läkemedelsre- formen utformades närmare i förordningen (1954: 519) angående kogtnadsfria eller pris- nedsatta läkemedel. Härjämte utfärdades kungörelsen (1954: 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel och kungörel- sen (1954: 735) med tillämpningsföreskrif— ter till förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Författning- arna trädde i kraft den 1 januari 1955. Bestämmelserna innebar i dåvarande lydel- se i huvudsak följande.

Kostnadsfria läkemedel skall utlämnas till den som är sjukförsäkrad enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och som lider av långvarig och allvarlig sjukdom. Kungl. Maj:t bestämmer dels vid vilka sjuk- domar kostnadsfritt läkemedel kan komma ifrå- ga dels vilka läkemedel som får utlämnas.

Rätt till prisnedsatta läkemedel tillkommer den som omfattas av sjukförsäkring enligt la- gen om allmän försäkring eller här i riket är i allmän eller enskild tjänst. Vid inköp av läke- medel, som förskrivits av läkare, sätts det fast-

ställda priset för läkemedlet ned med hälften av det belopp, varmed priset överstiger det s. k. karensbeloppet tre kr. Karensbeloppet räknas på varje läkemedel för sig. Är förskrivningen avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Läkemedelsförmåner utgår inte till personer, som åtnjuter sjukhusvård som avses i lagen om allmän försäkring.

Apotekarna får ersättning av riksförsäkrings- verket för kostnaden för läkemedel, som ut- lämnats kostnadsfritt, och för rabatten på lä- kemedel som utlämnats till nedsatt pris.

Kostnaden för tillhandahållande av kostnads- fria och prisnedsatta läkemedel bestrides till viss del av statsmedel och i övrigt av de all- männa försäkringskassorna.

Bidrag av statsmedel för kassornas utgifter för läkemedel utgår med belopp för kalender- år motsvarande en krona 15 öre för envar, som vid utgången av det år kostnaden avser är in- skriven hos allmän försäkringskassa.

I sjukförsäkringsavgiften innefattas avgift av- seende den allmänna försäkringskassans utgif- ter för sjukvårdsersättning, däri inbegripet ut- gifter för läkemedel. Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning uttas ej om den försäk- rade vid utgången av det år avgiften avser upp— hört att vara inskriven hos allmän försäkrings- kassa eller fyllt 67 år eller för december månad det år avgiften avser uppbär ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäk- ring.

Arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen beräk- nas i förhållande till de löner arbetsgivaren ut- gett under året inom vissa minimi— och maxi- migränser beträffande lönebeloppen. Avgift till sjukförsäkringen utgår med 1,5 % av det be- lopp varå avgiften beräknas. Av avgiften skall fyra femtondelar användas till bestridande av de allmänna försäkringskassomas utgifter för sjukvårdsersättning. De utgifter för läkemedel som åvilar kassorna anses härvid ingå i utgif- terna för sjukvårdsersättning.

2.3.3. Ändring av läkemedelsförmånerna

Efter reformens ikraftträdande blev läke- medelsförmånerna vid ett flertal tillfällen föremål för riksdagens behandling, främst i anledning av motioner. Ändringar beträffan— de såväl de kostnadsfria som de rabattera- de läkemedlen föreslogs i dessa. Även ad- ministrativa frågor behandlades. Vidare av- gav en särskild utredning år 1959 ett be- tänkande Läkemedelsrabatteringen (SOU 1959: 43). Denna utredning föreslog bl.a.

ett s. k. självrisksystem, som innebar att den enskilde upp till en viss årlig kostnad (50 kr.) skulle betala fullt pris på apoteket för för- skrivna läkemedel.

Varken riksdagsbehandlingen eller nämn- da utredning föranledde några ändringar av gällande bestämmelser. 1961 tillkallades emellertid 1961 års sjukförsäkringsutred- ning som bl. a. hade i uppdrag att med ut- gångspunkt i det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet söka finna vägar för en lösning av reglerna angående den med sjukförsäkringen sammankopplade läkeme- delsförmånen. Utredningen avgav sitt betän— kande Läkemedelsförmånen (SOU 1966: 28) imaj 1966.

Utredningen redovisade dels en undersök- ning över läkemedelsförbrukningen i lan- det under företrädesvis 1957—1961 och dels en undersökning av receptmaterial avseen- de år 1963 som skulle belysa den indivi- duella läkemedelskonsumtionen. Undersök- ningarna visade bl. a. följande.

Apotekens läkemedelsförsäljning mot recept till andra förbrukare än sjukvårdsinrättning ha- de under perioden 1955—1964 ökat från ca 126 till ca 365 milj. kr., dvs. nära tredubblats. Den årliga omsättningsökningen hade varierat mellan 8 och 19 %. Antalet recipen (med recipe avses varje enskild läkemedelspost) hade ökat med drygt 50 % eller från 19,5 till 29,5 milj. Medelpriset per recipe hade ökat från ca 6:50 kr. till ca 12:40 kr., dvs. nästan fördubblats. Läkemedelskostnaderna inom den slutna vår- den hade under nämnda tid ökat från 25,3 till 68,4 milj. kr. eller med 170 %.

Kostnaderna för läkemedelsförmånerna öka- de från ca 39 milj. kr. år 1955 till ca 157 milj. kr. år 1964, dvs. en fyrdubbling. År 1965 upp- gick kostnaderna till ca 183 milj. kr. Antalet verifikationer hade under perioden ungefär för- dubblats. De kostnadsfria läkemedlens andel i totalkostnaderna uppskattades till ca 25 %. An- talet expeditioner av kostnadsfria läkemedel be- räknades utgöra 8—9 % av totala antalet expedi- tioner. Medelpriset per expedierat kostnadsfritt läkemedel låg högre och hade även stigit snab— bare än motsvarande pris för rabatterat läke- medel.

Av utredningens undersökning rörande den individuella förbrukningen av läkemedel under år 1963 hos 16 561 personer över 16 år fram- gick bl. a. att 44,8 % av männen, 59,9 % av kvin- norna och 52,4 % av samtliga undersökta ha- de erhållit förmånsberättigande läkemedel. An-

delen var mindre i lägre och större i högre ål- dersgrupper. I åldrarna över 67 år utgjorde an- delen 62,7 %. Det genomsnittliga antalet reci- pen var 6. Kvinnor hade i alla åldersgrupper flera recipen än män. Andelen läkemedelsför- brukare på landet var mindre än i städerna. Antalet läkemedelsförbruk-are ökade med sti- gande inkomst. Den genomsnittliga läkemedels- kostnaden för personer som fått någon form av läkemedelsförmån var 75 kr. Stora skillna- der i läkemedelskostnader förelåg mellan olika åldersgrupper. Den genomsnittliga kostnaden utgjorde sålunda för personer i åldern 16—44 år 51 kr., 45—66 år 85 kr. samt 67 år och där- över 115 kr. Medelpriset per recipe var i ge— nomsnitt 12:50 kr. Det varierade obetydligt med åldern.

Stora individuella skillnader i läkemedels- kostnaden förelåg. För 13 % av antalet personer med läkemedelsförmån var kostnaden för in- köpta läkemedel 150 kr. eller mer. Dessa svara- de för ca 50% av den totala kostnaden för gruppen och för 41 % av antalet recipen.

För enbart prisnedsatta läkemedel utgjorde den genomsnittliga egenkostnaden för personer i åldern 16—44 år 29 kr., 45—66 år 48 kr. och över 67 år 61 kr. Medelantalet recipen var resp. 4, 6,3 och 8,1. Gruppen förtids- pensionärer hade genomsnittligt högre antal re— cipen per person än andra grupper (8,7 för män och 10,2 för kvinnor i åldrarna 30—59 år). De hade också högre medicinkostnader än andra grupper.

I fråga om de kostnadsfria läkemedlen var den genomsnittliga kostnaden för personer i åldern 16—44 år 147 kr., 45—66 år 84 kr. och över 67 år 60 kr. Kostnaden för fria läke- medel var således högre för yngre personer än för äldre.

Enligt utredningen hade de starkt öka- de kostnaderna flera orsaker. Antalet läkar- konsultationer och receptexpeditioner hade liksom antalet förskrivna läkemedel per in- divid och konsultationstillfälle ökat. Nya medel fanns för behandling av sjukdoms— tillstånd som inte tidigare var åtkomliga med läkemedelsterapi. Flera olika läkeme- del förskrevs oftare vid samma sjukdoms- bild. Priserna för läkemedlen hade ökat. Livslängden på standardläkemedel var rela- tivt kort. Prisnivån på nya preparat låg of- ta högre än på motsvarande äldre medel. Läkarnas förskrivningsvanor inom olika in- dikationsgrupper hade förskjutits till nya och ofta dyrare preparat.

Utredningen framhöll att skyddet för den

enskilde vid dåvarande förmånssystem var otillfredsställande och att i genomsnitt mind- re än 40 % av dennes läkemedelskostnader ersattes.

Utredningens överväganden rörande möj- ligheterna till förbättrade förmåner utmyn- nade i förslaget att karensbeloppet skulle avskaffas och att en rabatt med 75 % skul- le lämnas på hela läkemedelskostnaden.

Om det kunde förutses att förslagets ge- nomförande i dess helhet skulle dröja nå- gon längre tid, ansåg utredningen att en delreform borde komma till stånd.

Enligt utredningens majoritet borde i så fall karensbeloppet avskaffas och nuvaran- de rabattsats behållas.

En minoritet inom utredningen ansåg, att en höjning av rabattsatsen borde genom- föras i första hand, eftersom detta alter- nativ i jämförelse med karensbeloppets slo— pande i regel ger bättre hjälp åt dem som har höga läkemedelskostnader men inte kan få del av den särskilda förmånen av fria lä- kemedel. Vidare åberopades att karensbe- loppet för det stora flertalet läkemedelsför- brukare medförde en relativt liten utgift. När det gällde kostnadsfria läkemedel an- såg utredningen att nuvarande principer för urval av sjukdomar och läkemedel borde behållas.

I prop. 1967:135 föreslogs att läkeme- delsförmånerna liksom tidigare skulle be- stå av en kostnadsfri och en prisnedsatt del. Kostnadsfria läkemedel skulle tillhan- dahållas enligt samma principer som tidiga- re. För att tillgodOse personer som på grund- av sjukdom hade stora utgifter för medicin föreslogs att karensbeloppet, som tidigare beräknades för varje läkemedelspost, i stäl- let skulle avse alla vid ett expeditionstill- fälle inköpta, samtidigt förskrivna läkeme— del. Karensbeloppet föreslogs i samband härmed höjt till fem kr. Enligt propositio- nen skulle rabattsatsen 50 % ovanför karens- beloppet behållas men den del av priset som översteg 25 kr. skulle rabatteras helt. De föreslagna reglerna innebar att inte någon skulle behöva betala mer än 15 kr. vid var- je inköp av medicin på recept. Även läke- medel förskrivna av tandläkare föreslogs

bli omfattade av rabatteringen.

Riksdagen hade intet att erinra mot för- slaget och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1968.

2.3.4 Kostnader m.m. för läkemedelsför- månerna

Som 1961 års sjukförsäkringsutredning vi- sade ökade kostnaderna för läkemedelsför- månerna från ca 39 milj. kr. 1955 till ca 157 milj. kr. år 1964. En uppföljning av dessa siffror visar att kostnaderna för åren 1965—1967 ökat till ca 183, 207 och 239 milj. kr., innebärande en ökning år från år med resp. 16, 13 och 16 %. För 1968, då bestämmelserna om de nya läkemedelsför- månerna trätt i kraft, har kostnaderna ökat till 396 milj. kr. eller en ökning från före- gående år med 66 %.

I Sv. Farm. Tidskrift nr 20 1969 pre- senteras en receptundersökning oktober 1967 och oktober 1968, som bl. a. syftat till att studera hur de förbättrade läkemedels- förmånerna påverkat läkemedelsförskriv— ningen. Undersökningens resultat meddelas preliminärt i avvaktan på att vissa delar av densamma studeras närmare. Vissa slut- satser kan emellertid redan nu dras av den— samma.

Således framgår att antalet recipen per expeditionstillfälle ökat från genomsnittligt 1,4 till 1,6. Värdemässigt har de kostnads- fria läkemedlen ökat från 10 % till 11 % av totalkostnaden, vilket enligt författarna tor- de bero på att indikationsområdet för kost- nadsfria läkemedel vidgades den 1 januari 1968. Vidare har andelen recipen som tar upp kostnadsfritt läkemedel ökat från 7 % av totalantalet 1967 till 10 % 1968. I un- dersökningen ingick även en tabell med to- tala antalet expedierade förpackningar för- delade på olika läkemedelsgrupper. Av den- na framgick att några större förändringar i de olika gruppernas andelar av den totala läkemedelskonsumtionen inte synes ha skett.

Slutligen återfanns i undersökningen om- stående tabell över antalet förpackningar som expedierats inom olika åldersgrupper.

Den kraftiga höjningen 1968 av läke-

Antal förpackningar expedierade inom olika åldersgrupper.

Antal förpackningar Procent Åldersintervall 1967 1968 1967 1968 0—15 2 111 2 276 9,7 9,2 16—45 6 651 7 442 30,6 30,1 46—66 7 859 9 064 36,2 36,6 67— 5 108 5 973 23,5 24,1

medelskostnadema inom ramen för sjukför- säkringen avspeglar sig också i en markant ökning av riksförsäkringsverkets andel av läkemedelsförsäljningen på recept i öppen vård. I övrigt bekostas allmänhetens läke- medelsinköp av konsumenterna själva, av socialvårdsmyndigheter, företag m. fl.

Nedanstående tabell visar fördelningen riksförsäkringsverket—övriga kunder av- seende allmänhetens läkemedelsinköp på re- cept 1962—1968.

Övriga

Rfv kunder År % % 1962 42 58 1963 42 58 1964 43 57 1965 43 57 1966 44 56 1967 44 56 1968 62 38

Läkemedelsförmånen har utan tvekan bi- dragit till en kraftig stegring av det all— männas läkemedelskostnader.

Som tidigare nämnts uppgick riksförsäk- ringsverkets utgifter för allmänhetens läke- medelsinköp år 1967 till 239 milj. kr. Sjuk- vårdshuvudmännens läkemedelskostnader inom den slutna vården uppgick samma år till ca 110 milj. kr. Det allmännas samman— lagda kostnader uppgick sålunda detta år till ca 350 milj.kr. av totalt 634 milj.kr. eller 55,2 %. År 1968 uppgick riksförsäk- ringsverkets kostnader för allmänhetens lä- kemedelsinköp till nära 400 milj. kr. och sjukhusens läkemedelskostnader hade då sti- git till ca 120 milj. kr. Sammanlagt svarar sålunda det allmänna 1968 för 520 milj. kr. av totalt 750 milj. kr. eller ca 69,3 %.

2.4. Statlig läkemedelstillverkning

Läkemedelstillverkning i statlig regi bedrivs vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL), statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), militärapoteket, försvarets fabriks- verk samt vid Kabi, vars aktiemajoritet ny- ligen förvärvats av staten. I det följande ges en kortfattad redogörelse för omfatt- ningen m. m. av denna tillverkning.

Förvärvet av Kabi grundar sig på en över- enskommelse mellan staten och Pripps bryg- gerier den 8 juli 1969. Staten, som numera äger 65 % av aktierna i Kabi tillträdde verk- samheten den 1 oktober 1969.

Kabis största enskilda produktgrupp är blodäggvitefraktioner såsom gammaglobu- lin och albumin. Vidare har företaget en vä- sentlig antibiotikaframställning. I Sverige är Kabi det enda företag som genom jäsning framställer penicillin. Omsättningen uppgick 1967 till 61 milj. kr. Kabi har totalt ca 910 anställda varav 60 i utlandet.

Kabis huvudanläggning finns i Stock- holm. Där finns forskningslaboratorier, cen- traladministration, marknadsavdelningar och vissa tillverkningsenheter bl. a. för framställ- ning av farmacevtiska specialiteter.

I Strängnäs finns anläggningar för tillverk— ning av läkemedelssubstanser.

SBL har bl. a. till uppgift att framställa och tillhandahålla sera, ympämnen och and— ra bakteriologiska preparat. Tillverkningen härav sker på laboratoriets produktionsav— delning. På denna avdelning var under bud- getåret 1968/ 69 ett hundratal av laborato- riets närmare 500 tjänster placerade. Om- sättningen av nu ifrågavarande preparat upp- gick under samma budgetår till drygt 13 milj. kr.

SVA skall enligt sin instruktion bereda och tillhandahålla sera, vacciner och andra bakteriologiska preparat. Av anstaltens drygt 200 anställda sysselsätts ca 40 på pro— duktionsavdelningen, där tillverkningen sker. Tillverkningen av bakteriologiska pre- parat uppgår till drygt 5000 liter per år. Vidare framställer avdelningen ungefär 2 000 liter normalsera och blod, varav leve— ranser sker även till sjukhus. Omsättningen

av nu ifrågavarande preparat uppgår till i det närmaste 3 milj. kr. om året. Därjäm- te importerar anstalten bakteriologiska pre— parat till ett värde av ca 0,5 milj.kr. per år.

Militärapoteket tillverkar läkemedel för försvaret, karolinska sjukhuset, karolinska institutet samt Norrbackainstitutet. Vissa le- veranser sker även till institutioner såsom försvarets forskningsanstalt, statens rättske- miska laboratorium m. fl.

Den sterila tillverkningen omfattar infu- sious-, desinfektions— och injektionslösning— ar, spolvätskor, autoinjektorer och allergen- »spädningar m. m.

Produktionens totala försäljningsvärde uppgår till ca tre milj. kr. Antal sysselsatta personer i produktionen är 20—25 st.

Vid Åkers krutbruk löntillverkar för- svarets fabriksverk åt militärapoteket vissa produkter som fått en sådan omfattning att de svårligen kan inrymmas i apotekets nu— varande lokaler.

Fabriksverket svarar därvid för byggnad, apparatur, personal och ekonomi, medan det åvilar militärapoteket att utöva den far- macevtiska kontrollen för att en fullgod pro- duktion skall kunna garanteras. På plats finns därför en på militärapoteket anställd apotekare, som är godkänd av socialstyrel— sen såsom föreståndare.

3. Apoteksväsendet

3.1. Apoteken

3.1.1. Inledning

Apoteksväsendets organisation finns inte fastlagd genom lagstiftning eller på något annat sätt i samverkan med riksdagen.

I allt väsentligt är hela den nuvarande uppbyggnaden baserad på administrativa be- slut, vilka i sin tur delvis är grundade på en traditionell praxis som går tillbaka ända till 1600-talet. Då delfrågor, som berör apo- teksväsendet behandlats i riksdagen, har man emellertid utan erinran utgått från rå- dande förhållanden.

De grundläggande bestämmelserna om tillverkning och import av samt handel med läkemedel återfinns i läkemedelsförordning- en (SFS 1962: 701). Förordningen innehål- ler också de basala reglerna om läkeme- delskontrollen. Förordningen är utfärdad efter riksdagens hörande ( prop. 1962: 184 , BU 43, rskr 419).

I förordningen används orden apotek och apoteksföreståndare utan närmare de- finition. Detta sker bl. a. i samband med en avgränsning av apoteksmonopolets omfatt- ning (10 och 12 55).

Enligt 10 & förstås med partihandel med läkemedel försäljning till tillverkare för den- nes rörelse eller till återförsäljare eller apo- tek. Med detaljhandel förstås all annan för- säljning. Detaljhandel med läkemedel må enligt stadgande i 12 & bedrivas endast av apoteksföreståndare. Dock må den som äger

idka partihandel med läkemedel, i den ut- sträckning och på de villkor som särskilt stadgas, försälja läkemedel till sjukvårdsin- rättning samt, såvitt angår bakteriologiska preparat, jämväl till läkare och veterinär.

3.1.2 Inrättande och upphörande av apotek

Det finns tre olika huvudtyper av apotek, nämligen självständigt apotek, filialapotek samt sjukhusapotek. Kungl. Maj:t bestäm— mer om inrättande av samt upphörande av självständigt apotek och sjukhusapotek. Mot- svarande beslut beträffande filialapotek med- delas av socialstyrelsen.

Enligt vad som framgår av kungörelsen angående läkemedelsförsörjningen vid sjuk- vårdsinrättningarna (SFS 1963: 440) kan ett sjukhusapotek antingen vara ett fristående apotek, drivet av sjukvårdsinrättningens hu— vudman eller en del av ett apotek i orten. Kungl. Maj:t har medgivit inrättande av fri- stående sjukhusapotek vid fem av Stock— holms stads sjukhus (Södersjukhuset, Sab— batsberg, S:t Erik, S:t Göran och Serafimer— lasarettet), vid Centrallasarettet i Västerås samt vid Lillhagens sjukhus i Göteborg.

Med stöd av särskilda Kungl. Maj:ts be- slut drivs vidare ett 20-tal sjukhusapotek som delar av apotek i orten vid olika sjuk- hus i landet.

Att det är Kungl. Maj:t som bestämmer om inrättande och upphörande av själv- ständiga apotek framgår av instruktionen

för socialstyrelsen (3 5) där det också före- skrivs att socialstyrelsen skall ha motsva- rande befogenhet i fråga om filialapotek (SFS 1967: 606). Det finns f.n. omkring 380 självständiga apotek och 200 filialapo- tek. Ett självständigt apotek med ev. tillhö- rande filialapotek bildar en apoteksrörelse.

3.1.3. Privilegiesystemet

Ett självständigt apotek drivs av en apo- tekare som av Kungl. Maj:t »tillagts per- sonliga privilegiet» på apoteket i fråga. Uttrycket är en kvarleva från en tid då privilegiet var en kunglig nådegåva. Nume- ra har. tei'm'e'n' ingen annan.reell."innebörd än att Kungl. 'Maj: t .bestärrimer vem som skall driva ett visst apotek och under vilka villkor detta skallske' . .. ”|

Några av de .viktigaste bestämmelserna beträffande tilldelande och utövande av apoteksprivilegier återfinns i följande kun- görelser, brev m.m.

1) Kungörelse (1931: 342) med vissa före- skrifter beträffande ordningen för överta- gande av apotek m. m.;

2) Kungörelse ( 1935:508 ) om förestån- darskap å apotek;

3) K Br 30/ 12 1935 angående meddelan— de av allmän föreskrift om skyldighet för apoteksinnehavare att underkasta sig vissa bestämmelser;

4) K Br 7/2 1936 angående avgifter från apoteken för vissa gemensamma ända- mål m.m.;

5) Lag (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning;

6) K Br 22/10 1954 angående faststäl- lande av medicinaltaxegrunder;

7) K Br 28/6 1963 angående apoteks- föreståndares skyldighet att tillhandahålla läkemedel och gifter;

8) Medicinalstyrelsens kungörelse 26/ 4 1966 angående apotekens inredning och ut- rustning m.m.;

9) Medicinalstyrelsens cirkulär 26/ 4 1966 angående anskaffning av inredning och ut— rustning till apoteken.

I anslutning till en närmare behandling av olika delfrågor i fortsättningen kommer i erforderlig utsträckning att redogöras för innehållet i de förtecknade kungörelserna m. m. Redan här må dock följande nämnas.

Det framgår av det ovannämnda K Br 30/ 12 1935 att den som erhåller personligt privilegium å apotek dels skall ställa sig till efterrättelse gällande bestämmelser an- gående apoteksväsendet dels skall vara skyl— dig underkasta sig vad Kungl. Maj:t fram— deles kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande.

På uppdrag av 1946 års läkemedelsut- redning angav f." justitierådet E. Sandström ett utlåtande "angående apoteksprivilegiernas rättsliga natur. Det framgår därav att' apo- teksinnehava'rna— inte kan motsätta sig ett avstående: från privil'egierna i samband med en omorganisation t. ex. vid införande av ett statsmonopol.

I fråga om inlösningsskyldigheten anför Sandström att någon rättsregel inte kan åberopas som stöd för ett ersättningskrav från apotekarnas sida utan att det endast är billigheten som kan motivera denna. Han anser emellertid att man säkerligen kan utgå från att staten bl. a. övertar lager och inventarier samt sörjer för privilegieinneha- varnas och de anställdas framtid på ett sätt som är förenligt med den ställning de haft.

3.1.4 Tillsättande av apoteksprivilegier

Ett apoteksprivilegium skall tillsättas i föl- jande fall: 1) ett apotek skall nyinrättas; 2) en apoteksinnehavare har fått annat pri— vilegium eller önskar frånträda sitt apotek av annat skäl; 3) en apoteksinnehavare skall avgå med pension (67 år); 4) en apoteksinnehavare har avlidit.

I samtliga fall ledigförklaras privilegiet av socialstyrelsen. Ansökningar ställda till Konungen skall inges till socialstyrelsen. Efter en formell granskning av handlingarna (sökande skall ha avlagt apotekarexamen

och ha minst fyra tjänsteår på apotek) över- lämnas dessa till apotekarbefordringsnämn- den för uppförande av förslag. Nämnden har fem ledamöter, nämligen en ordförande utsedd av Kungl. Maj:t, två apoteksinneha- vare och två andra apotekare, utsedda av apotekarsocieteten resp. Sveriges farmacevt— förbund. Nämnden skall uppföra tre bland de sökande, om så många anmält sig och be— funnits lämpliga, i den ordning de på grund av förtjänst och skicklighet anses böra kom- ma i fråga till privilegiet. Befordringsnämn- dens beslut kan inte överklagas.

Socialstyrelsen, som ej är bunden av nämndens förslag, förordar hos Kungl. Maj:t den av de sökande som företrädesvis anses böra ifrågakomma eller anmäler att sådant förord inte kan ges.

Årligen utdelas omkring 30 apotekspri- vilegier. Medelåldern vid erhållande av förs- ta privilegiet är f.n. över 51 år. I regel skall minst fem år förflyta, innan en apoteks- innehavare kan söka nytt privilegium och normalt kan förflyttning ske högst två gånger.

3.1.5 Övertagande och inlösen av apotek

I kungörelse 1931: 342 stadgas att om någon erhållit privilegium å apotek, åligger det honom att, i den mån sådant inom en månad från privilegiebrevets utfärdande på— fordras, mot kontant betalning eller eljest på sätt, som överenskommes, till sig lösa apotekets varulager och inventarier, såvitt de är fullgoda och behövs för apoteksdrif- ten. Kan överenskommelse ej träffas skall en skiljenämnd om tre personer bestämma i vilken omfattning och till vilket pris in- lösen skall äga rum. Nämndens ordföran- de utses av socialstyrelsen och vardera par- ten utser en ledamot. Skiljenämnd förekom- mer numera ytterst sällan.

När inlösen skett får läkemedel säljas för den nye innehavarens räkning.

Värdering och övertagande av apotek sker vanligtvis under medverkan av Apotekar- kårens värderingsnämnd.

3.1.6. Föreståndarskap för apotek

Självständigt apotek skall förestås av dess innehavare från och med den dag läkemedel säljs från apoteket för hans räkning (kun- görelse 1935 : 508). Under tillfälliga ledighe- ter för apoteksinnehavaren skall apoteket förestås av behörig person, varom närmare stadgas i föreståndarkungörelsen.

Avlider apoteksinnehavare förordnar so- cialstyrelsen föreståndare i regel efter fram- ställning från dödsboet.

Försätts apoteksinnehavare i konkurs prö- var Kungl. Maj:t om privilegiet får behållas. eller om det skall återkallas. Till dess frågan är prövad skall apoteket förestås av en av socialstyrelsen förordnad föreståndare.

Om apoteksinnehavare på grund av sin— nessjukdom eller annan rubbning i själs- tillståndet blir ur stånd att nöjaktigt tjänst- göra på apotek skall socialstyrelsen avstänga honom från sådan tjänstgöring. Under tid avstängning varar skall apoteket förestås av en av socialstyrelsen förordnad behörig person. Motsvarande kan tillämpas om grun— dad anledning föreligger till antagande att apoteksinnehavare av nyssnämnda skäl är oförmögen att nöjaktigt tjänstgöra på apo— tek.

Skulle apoteksinnehavare göra sig skyl— dig till fel eller försummelse vid utövandet av föreståndarskapet kan han a) av social— styrelsen tilldelas varning, b) anmälas till åtal eller c) fråntas apoteksprivilegiet.

3.1.7. Apotekens beskaffenhet och drift

Genom K Br 28/6 1963 har föreskrivits att apoteksföreståndare är skyldig att på begäran snarast möjligt anskaffa och till- handahålla läkemedel som behörigen för- ordnats av läkare, tandläkare eller veteri- när samt, därest hinder mot utlämnande inte föreligger, dels läkemedel som endast må tillhandahållas av apoteksföreståndare dels ock gift, då sådant fall föreligger, att giftet endast kan förvärvas genom apoteks- föreståndare. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande medicinalstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter om apo-

teksföreståndares skyldighet att hålla läke- medel i lager.

Några andra detaljbestämmelser om apo— tekens beskaffenhet och drift har inte med- delats av Kungl. Maj:t men i instruktionen för socialstyrelsen föreskrivs allmänt att styrelsen skall ha tillsynen över apoteken.

De i sammanhanget viktigaste reglerna finns i medicinalstyrelsens kungörelse 26/ 4 1966 och i styrelsens cirkulär samma dag om anskaffande av inredning och utrust- ning. I huvudsak innebär bestämmelserna följande. 1) Apotek skall förfoga över lokaler, som är anpassade efter verksamhetens omfatt- ning. Lokalerna skall vara anordnade på ändamålsenligt sätt, så att arbetet kan be- drivas under tillfredsställande förhållanden och läkemedlens fullgoda beskaffenhet inte äventyras. Lämpliga personalutrymmen skall finnas.

2) Apotekslokalerna skall vara avskilda från lokaler, som används för annat ändamål, och försedda med anordningar som försvå- rar obehörigt tillträde. 3) Apotek skall vara försett med ändmåls- enlig och tillräcklig inredning och utrust- ning för den verksamhet, som bedrivs där. 4) Planerad nybyggnad av apotekslokaler eller mera omfattande ombyggnad eller ut- ökning av befintliga lokaler skall understäl- las socialstyrelsens prövning. Så skall ock, i den omfattning särskilt föreskrivs, ske be- träffande anskaffning av inredning och ut- rustning.

Utan särskilt medgivande äger apoteks— innehavare för rörelsen dels inköpa för expeditions- och receptur- arbete erforderlig utrustning samt låta vid- ta åtgärder som försvåra obehörigt till- träde dels anskaffa annan erforderlig inredning och utrustning intill ett sammanlagt belopp för varje kalenderår av 6 000 kr. eller det högre belopp, som motsvarar 0,3 % av apo- tekets omsättning under nämiast föregående ar.

Medgivandet gäller endast beträffande in- redning och utrustning som med hänsyn till apotekets förhållande kan anses vara av

Varje apotek skall hålla i lager dels i farmakopén upptagna varor ävensom farmacevtiska specialiteter, allt i den mån de erfordras för att tillgodose efterfrågan, som inte är av tillfällig natur dels de övriga läkemedel, varom överens- kommelse må ha träffats med i orten verk- sam läkare, tandläkare eller veterinär dels ock sjukvårds- och förbandsartiklar i efter åtgången lämpad mängd.

Vidare finns särskilda bestämmelser om lagerhållning och tillhandahållande av pre- ventivmedel.

Slutligen finns en rad detaljbestämmelser om förvaring och kontroll av läkemedlen på apotek. Efterlevnaden av dessa bestäm- melser påkallar tillgång till viss analysut- rustning och vissa speciella förvaringsan- ordningar, m. m.

3.1.8. Finansiering av apoteksövertagande

Det kapitalbehov som föreligger för över- tagande av en apoteksrörelse brukar beräk- nas till mellan 100 och 110 % av värdet av varulager och inventarier. Avgörande för lånebehovets storlek är hur stor del av det totala kapitalbehovet som den nye ägaren kan och är beredd att betala av eget kapi- tal.

Apotekarens upplåning sker oftast dels i form av s.k. grundlån hos Apotekarkårens kreditkassa och dels genom checkkredit hos affärsbank eller sparbank.

Grundlån erhåller apotekaren hos Apo- tekarkårens kreditkassa, ekonomisk för- ening. Kreditkassan är bildad av samman- slutningar inom apotekarkåren, bland dem apotekarsocieteten och Sveriges farmacevt- förbund samt av enskilda apoteksinnehava- re och farmacevter. Som säkerhet för lå- net godtas företagsinteckningar i apoteks- rörelsen. Grundlånet kan beviljas upp till maximalt 60 % av varulagervärdet och 70 % av inventarievärdet. Amortering sker med 2 % per år. Även s.k. avbetalningslån kan lämnas av kreditkassan. Dessa amorteras med 5—10 % per år. En annan låneform som under senare år fått allt större betydelse

är checkkredit. För att erhålla sådan ford- ras i allmänhet utöver säkerhet i företags- inteckning även borgen. Sådan borgen läm- nas antingen av apotekarsocieteten eller av Läkemedelsgrossisternas Finansierings AB. Då apotekarsocietetens borgen utnyttjas gäller att grundlån skall tas till ett belopp som motsvarar minst inventarievärdet. Man kan alltså inte få checkkredit för hela kre- ditbehovet.

AB Apotekarelån är ett Skandiakoncer- nen närstående kreditinstitut som också i viss utsträckning anlitas för finansiering av apoteksövertaganden.

Apotekarsocietetens borgen kan erhållas för den'upplåning, som erfordras vid över- tagande eller vid nyetablering av apotek, upp till 110 % av den beräknade summan av inventarie— och varulagervärdena. Denna borgen är tillfällig och gäller till dess över- låtelsen är klar och företagsinteckningen kunnat fastställas. Borgen ersätts då med enbart företagsinteckningar när det gäller grundlånet och med en hos Svenska Kredit- försäkrings AB tecknad hypoteksförsäkring när det gäller checkkrediten.

Borgen kan också erhållas genom Läke- medelsgrossisternas Finansierings AB. Bo- laget ägs av de fem grossistföretagen Apo- tekarnas Droghåndel AB (ADA), Astra Di- stribution, Kronans Droghandel AB, AB Lä- kemedels-Distribution och Apoteksvarucen- tralen Vitmm Apotekare AB. Dessa före- tag har'v'arde'ra tecknat en femtedel av aktierna. Bolaget har till föremål för sin verksamh'etfatt lämna finansieringsstöd inom detaljhåndeln med läkemedel ävensom an- nan därmed förenlig verksamhet. I främsta rummet avser bolaget att genom lämnande av borgen bistå innehavaren av apoteks- privilegiu'm med anskaffande av erforderligt kapital för övertagande och drivande av apoteksrörelse. Endast solidarisk borgen läm- nas numera genom bolaget. Härigenom har den anmärkning eliminerats som tidigare förts fram angående den risk för moralisk bundenhet till viss leverantör, som "det ”en- skilda borgensåtagandet ansågs medföra.

Enligt 1953 års läkemedelskomr'nitté npp- gick det'bokförda värdet av inventarier och

Tabell 3:I Apoteksinnehavare efter födelse- år den 1.4.1967 Källa: Svensk farmacevtisk matrikel 1967

Födelseår Antal % 1900—1904 83 22 1905—1909 146 39 1910—1914 79 21 1915—1919 55 14 1920—1924 14 4

377 100

varulager hos apoteken och distriktslabo- ratorierna till sammanlagt något mer än 70 milj. kr. den 31 december'1957. Omkring 60 milj. kr. beräknades vara finansierat med främmande kapital. Härav svarade Apotekarkårens kreditkassa för närmare 40 milj. kr. Återstoden måste täckas genom lån hos andra kreditinstitut.

På 10 år har apotekens omsättning mer än fördubblats. Värdet av investeringarnas bokförda belopp har samtidigt stigit något mer än 50 %. Sålunda uppgick den 31 de- cember 1967 det bokförda värdet av in- ventarier och varulager till något mer än 110 milj. kr. Av detta belopp är ca två tredjedelar finansierat genom lån hos kredit- kassan m.fl. medan återstoden består av checkkrediter.

3.1.9. Apotekspersonal

Självständiga apotek förestås av en inneha- vare. Som regel kan en apotekare inte räkna med att få eget apotek förrän efter åtskilliga tjänsteår. Flertalet apoteksinnehavare är över 55 år. Ingen innehavare var under 43 år vid den tidpunkt som tabell 3:1 avser. Med undantag för städerskor, varubud m. fl. uppgår de anställda på apoteken till ca 8 500. Personalen är till 90 % kvinnlig. Partiell tjänstgöring är vanlig på apote- ken. Av receptarierna arbetar 50 % på del- tid. Apotek'steknikerna är till 30 % deltids- anställda. _ .. _ . Apoteksinnehavarnas inkomster regleras genom avgiftssystemet. Genomsnittligt tor- de en åpotekSinnehavare tjäna ca 75 000 kr./ år. De apoteksanställdas avlöhingsi och an—

Tabell 3:2 Antalet anställda farmacevter och tekniker på apotek 1967. Källa : Apotekarsocieteten

S:a Män Kvinnor Apotekare 493 283 210 Receptarier 1 838 155 1 683 Tekniker 6 163 433 5 730

8 494 871 7 623

ställningsförhållanden är som nämnts fast- ställda genom avtal mellan statens avtals- verk och vederbörande personalorganisation. Apotekare med mindre än tre tjänsteår bör- jar i lkl 1 (drygt 3 000 kr/mån i ortsgrupp 5 och kan efter uppflyttning vart 3:e år komma upp till lkl 14 (omkring 6 500 kr/ mån). Begynnelselön lkl 1 för receptarier är ca 2 400 kr/mån. Även receptarier erhål- ler löneklassuppflyttning vart tredje år till dess slutlöneklasscn 9 uppnåtts (ca 3 600 kr/mån).

3.2 Avgiftssystemet

Utredningen har ansett det ligga nära till hands att i samband med en redogörelse för apoteken m.m. även redogöra för det nu- varande avgiftssystemet och den s. k. läke- medelsfonden.

3.2.1. Allmänna avgifter

Avgiftssystemet har utförligt behandlats i såväl 1946 års läkemedelsutrednings betän- kande (SOU 1951: 34) som i det betänkan- de som avgavs av 1953 års läkemedelskom- mitté (SOU 1959: 5). Här skall därför en- dast en kortfattad redogörelse lämnas om dess tillkomst och om systemets nuvarande huvuddrag. De första stegen mot det nu- varande avgiftssystemet togs genom den kollektivisering av apoteksväsendet, som på- börjades under 1920-talet. Under denna tid vidtogs således uttaxering av avgifter till apotekarpensioneringsfonden och förening- en apotekarkårens ålderstilläggskassa. Ge- nom dessa åtgärder åstadkoms en viss ut- jämning av apoteksinnehavarnas inkomster. Vidare skapades möjligheter att företa vis-

sa sänkningar av läkemedelspriserna. Sedan ytterligare åtgärder vidtagits gällde för apo- teksinnehavarna före den 1 april 1936 för- pliktelse att erlägga avgifter för fem olika för apoteksväsendet gemensamma ändamål nämligen

1) avgifter till föreningen apotekarkårens ål— derstilläggskassa;

2) avgifter för apoteksinnehavares pensio— nering;

3) driftbidrag till mindre bärkraftiga apo- tek;

4) kostnader för pensionering av apotekens farmacevtiska personal; och

5) kostnader för pensionering av apoteks- innehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmacevters efterlevande än— kor och minderåriga barn.

Sedan medicinalstyrelsen lagt fram för- slag till grunder för bestämmande av avgif- ter från apoteken till pensionsändamål rn. m., utfärdade Kungl. Maj:t den 7 februa- ri 1936 närmare föreskrifter i ämnet. Med undantag för vissa ändringar, senast den 21 februari 1969, gäller dessa bestämmelser allt- jämt.

Enligt dessa är apoteksinnehavarna skyl- diga att erlägga avgifter för bestridande av utgifter för apoteksväsendets gemensamma ändamål. Denna avgift kallas allmän avgift.

Avgiften utgår på apotekets rörelsevinst eller, där rörelsen är uppdelad på moder- och filialapotek, på apotekens sammanlag- da rörelsevinst. Rörelsevinsten fastställs av en särskild beredning, avgiftsberedningen. Denna består av högst nio ledamöter, vilka utses för en tid av tre år av apotekarsocie- tetens direktion. Kostnaderna för beredning- ens verksamhet bestrids av apotekarsocie- teten.

Grunderna för fastställande av apotekens rörelsevinster bestäms av en särskild nämnd, avgiftsnämnden. Nämnden följer kontinuer- ligt avgiftsberedningens arbete och bered- ningens beslut skall finnas tillgängliga för nämnden. Innan nämnden bestämmer grun- der för rörelsevinstens fastställande skall nämnden samråda med beredningen. När det gäller frågor av större vikt åligger det beredningen att samråda med nämnden.

Nämnden består av fem ledamöter jämte suppleanter, utsedda för en tid av tre år.

Kungl. Maj:t utser ordförande och två le- damöter samt minst en suppleant för dem. Återstående två ledamöter och suppleanter för dem utgörs av ledamöter av avgiftsbe- redningen, som av apotekarsocietetens di- rektion utsetts att vara ledamöter resp. suppleanter i avgiftsnämnden.

För att rörelsevinsten skall kunna fast— ställas skall apoteksinnehavare inge dekla- ration till avgiftsberedningen angående fö— regående års rörelse. Sedan rörelsevinsten för föregående år fastställts, meddelar be- redningen beslut rörande den allmänna av- gift, som skall erläggas för samma år. Om ett apotek under året innehafts av olika personer skall beredningen vid avgiftens be- stämmande meddela föreskrift om avgif- tens fördelning på innehavarna. Den som är missnöjd med avgiftsberedningens beslut kan få det prövat av avgiftsnämnden. Av— giftsnämndens beslut kan inte överklagas.

Som tidigare nämnts beräknas den all- männa avgiften på apotekens rörelsevinst. I Kungl. Maj:ts brev den 7 februari 1936 stadgas i dess lydelse den 21 februari 1969 bl. a.

Allmänna avgiften utgår vid en årsom— sättning av högst 300 000 kronor på rörel— sevinst, som överstiger beträffande apotek på ort tillhörande

ortsgrupp 3 och 4 50000 kronor samt » 5 50400 »

Vid en årsomsättning överstigande 300 000 kronor skall det avgiftsfria belop- pet minskas med 8 promille av den del av omsättningen, som överstiger 300000 kro- nor men icke överstiger 3 000000 kronor samt med 8,2 promille av den del av om- sättningen, som överstiger 3 000 000 kronor. Om avdraget därvid överstiger det avgifts- fria beloppet, skall rörelsevinsten vid beräk- ning av den allmänna avgiften ökas med det överskjutande beloppet.

Allmänna avgiften utgår med

10 % av de första 1 000 kronorna 30 % av de nästa 2 000 kronor 50 % av de nästa 3 000 kronor 70 % av de nästa 3 000 kronor

90 % av de nästa 76 000 kronor 91 % av återstoden.

Allmänna avgiften erläggs senast den 25 i varje månad med ett provisoriskt belopp; beräknat i förhållande till rörelsen under föregående månad.

(Fr.o.m. den 1 juli 1964 har proviso- risk allmän avgift inbetalats för löpande månad. MF 1964/ 69).

De allmänna avgifterna skall som fram- gått av det tidigare användas för apoteks- väsendets gemensamma ändamål. Med så- dana ändamål avses i första hand lön m .m. enligt gällande avtal mellan statens avtals- verk som företrädare för apotekarsociete- ten och Sveriges farmacevtförbund resp. Apoteksteknikerförbundet, pensionering av viss apotekspersonal samt deras efterlevan- de enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestäm- melser, ersättning för hållande av filialapo- tek samt täckande av förlust å apoteksrö- relse. Sedan även medel för bestridande av utgifter från fonden för apoteksinneha— varnas pensionering avsatts skall återstoden tillföras en fond för reglering av läkeme- delsprisen m. rn. (läkemedelsfonden).

3.2.2 Fonden för reglering av läkemedels- prisen m. m. (regleringsfonden)

Den s.k. regleringsfonden tillskapades 1936 för att utgöra ett instrument för bedö- mande av huruvida läkemedelspriserna är riktigt avvägda. Priserna måste nämligen i princip hållas på sådan nivå att de all- männa avgifterna täcker apotekskollektivets utgifter. Det är emellertid omöjligt att få en sådan prissättning att avgifterna exakt motsvarar nämnda utgifter. Läkeme- delspriserna måste därför sättas så att en betryggande marginal uppstår. Överskottet skall som nämnts placeras i fonden. Denna förvaltas av socialstyrelsen enligt bestämmel- serna i det av Kungl. Maj:t den 30 decem- ber 1936 med därefter gjorda ändringar ut- färdade reglementet för fonden.

Enligt reglementet skall de till fonden in- flutna medlen, inbegripet avkastning, avsät- tas till dess de uppgår till det belopp som

Tabell 3: 3 Läkemedelsfondens ställning 1950—1967 (tusental kr.)

År Behållning År Behållning 1950 47 620 1959 13 986 1951 42 766 1960 15 422 1952 35 291 1961 15 525 1953 27 501 1962 13 255 1954 19 529 1963 10 856 1955 13 045 1964 5 278 1956 9 582 1965 8 865 1957 8 807 1966 5 470 1958 12 892 1967 14 675

bestäms av Kungl. Maj:t. Beloppet är f.n. bestämt till 15 milj. kr. Då det bestämda be- loppet uppnåtts skall inflytande medel, se- dan förvaltningskostnaderna bestritts, a_n- vändas till reglering av läkemedelspriser på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. Det åligger socialstyrelsen att hos chefen för socialde- partementet anmäla när förenämnda belopp uppnåtts. Vidare skall styrelsen lägga fram förslag till sådan ändring av gällande grun- der för läkemedels taxering å apotek, att läkemedelspriserna nedbringas. Det åligger vidare styrelsen att årligen lämna uppgift till chefen för nämnda departement om fon- dens inkomster och utgifter under det när- mast föregående kalenderåret samt om in- flutna allmänna avgifter och därav bestrid— da utgifter.

Fondens ställning vid utgången av åren 1950—1967 framgår av tabell 3: 3.

3.3 A potekarsocieteten

3.3.1. Uppkomst och utveckling

Apotekarsocieteten daterar sin tillkomst till 1778. I en till 150-års jubileet utgiven min- nesskrift, författad av apotekaren Karl Ahl- berg, framhålls att apotekarna betydligt tidigare uppträtt som kår och att benäm- ningen Apotekarsocieteten förekommit i oli- ka sammanhang mot slutet av 1600-talet. De första stadgarna för societeten tillkom emel- lertid inte förrän långt in på 1800-talet. De fastställdes av Kungl. Maj:t år 1837.

Syftet med apotekarsocieteten skulle en- ligt stadgarna vara att befrämja farmacev-

tiska vetenskapen och bereda ett närmare samband mellan dess idkare, att för yngling- ar som ägna sig åt apotekaryrket stifta och underhålla en läroanstalt för undervisning i kemi, farmaci, materia medica, naturalhisto- ria, latinska och tyska språken, samt att lämna understöd åt behövande apotekare, deras änkor och barn.

Societeten skulle utgöras av »alla privi- legierade apotekare i riket, vilka tecknat sig till delaktighet i denna inrättning». Med medlemskap var förenad skyldighet att er- lägga avgift till societeten som enligt före- skrift i de stadfästa stadgarna varierade mel- lan 15 der och 1 der 12 sk beroende på apotekets storlek.

Apotekare som inte vid 1836 års slut del- tagit i societeten men som sedermera önska- de inträde skulle vara skyldig att betala av- gift för alla år från och med 1836. Var och en som efter stadgarnas ikraftträdande er- höll apoteksprivilegium skulle vara skyldig att erlägga avgifter. Uppenbarligen syftade man till att medlemskap i societeten skulle bli obligatoriskt för samtliga privilegieinne— havare efter en viss övergångstid.

Samma år stadgarna stadfästes inrätta- de apotekarsocieteten en läroanstalt i Stock- holm med en lärare i farmacevtisk kemi och en i materia medica. Detta var början till den högskola som under benämningen far— macevtiska institutet existerat till 1968, då den ombildades till en farmacevtisk fakul— tet vid universitetet i Uppsala, dit den även lokalmässigt kommer att flyttas under de närmaste åren. År 1845 fick institutet sitt första statsbidrag och 1881 övertogs det helt av staten.

Efter en långt utdragen behandling före- skrev Kungl. Maj:t i kungörelse 1873 an- gående avskaffande av de säljbara apoteks- privilegierna att all handel med eller över- låtelse enskilda emellan av apoteksprivile- gier skulle upphöra att tillerkännas gällande kraft med utgången av 1920. I samband härmed hade stadgar fastställts för en amor- teringsfond för apoteksprivilegier. Förbere- delserna till 1873 års beslut i frågan hade pågått i flera decennier. Utan tvivel är so- cietetens arbete för avskaffandet av de sälj-

bara privilegierna jämte omsorgema om den farmacevtiska undervisningen det mest be- tydelsefulla apotekarsocieteten hade på sitt program fram till 1880-talet.

1881—1952

Den omnämnda händelseutvecklingen hade gjort societetens stadgar i hög grad inaktuel- la. De nya stadgar som utarbetades stad- fästes av Kungl. Maj:t 1881 och skulle — med vissa ändringar — förbli i kraft i mer än 70 år.

Enligt de nya stadgarna skulle societetens syfte vara »att befordra farmaciens utveck- ling, bereda närmare samband mellan dess idkare, bevaka dessas intressen, lämna un- derstöd åt behövande apotekare samt de- ras änkor och barn, ävensom genom gåvo- medel, stipendier eller på annat dylikt sätt uppmuntra dem, som ägna sig åt farma- cevtiska studier».

Societeten skulle utgöras av landets samt- liga apoteksinnehavare.

Årsavgiften varierade enligt den ursprung- liga lydelsen mellan 5 och 50 kr. Då stad- garna ersattes av nya 1953 var motsvarande belopp 10 resp. 1 500 kr.

Genom en ändring av stadgarna 1933 in— skrevs att societeten för att underlätta upp- bärandet av apotekens ansvar för beskaf- fenheten av apoteksvaror särskilt farmacev- tiska specialiteter upprätthåller ett labora- torium med uppgift att kontrollera dessa varors överensstämmelse med gällande före- skrifter och att i övrigt enhetliggöra och ve- tenskapligt stödja apotekens kontroll av lä- kemedel.

Ytterligare en ändring av stadgarna av mera väsentlig innebörd gjordes 1940. Den inledande ändamålsparagrafen komplettera- des då med regler om att societeten borde genom registrering utverka uteslutande rätt för medlemmarna att begagna föreningsmär- ke. Detta som sedermera fastställdes till ACO skulle få begagnas efter tillstånd av societetens direktion för läkemedel och and— ra apotekspreparat som var av fullgod be- skaffenhet och överensstämde med gällande bestämmelser.

Under den tid 1881 års stadgar var gäl— lande genomfördes väsentliga förändringar beträffande apoteksväsendet. Sedan handel med säljbara privilegier upphört att kunna ske lagligen 1920 genomfördes en pensions- ordning för apoteksinnehavare. Pensionsål- dern fastställdes ursprungligen till 70 år men sänktes sedermera till 67 år. Genom före- skrifter om s. k. allmänna avgifter från apo- teken för vissa gemensamma ändamål 1936 befästes den kollektivisering av apoteks— väsendet som sedan så starkt präglat dess utveckling. I samband härmed pålades apo- tekarsocieteten jämte det i fortsättningen nämnda apotekarförbundet vissa kamerala och administrativa uppgifter. Vidare må nämnas att distriktslaboratoriernas verksam- het började i mitten av 1940-talet och att central råvarukontroll genomfördes ett par år senare.

Med samma medlemmar som apotekarso- cieteten dvs. samtliga apoteksinnehavare i landet existerade under åren 1909—1953 Sveriges apotekareförbund. Detta var till sin karaktär en ren intresseförening med sär- skild uppgift att bevaka sådana frågor som berörde apotekarna i deras egenskap av ar- betsgivare. Så småningom etablerades ett så långt gående samarbete mellan förbun- det och societeten att gränserna mellan de båda organisationernas aktionsområden i flertalet fall var svåra att skönja. En sam- manslagning av förbundet och societeten kom till stånd med verkan från och med den 1 januari 1953.

Tiden efter 1952

De stadgar som ersatte 1881 års trädde i kraft den 1 januari 1953. I dessa stadgar hade endast tre paragrafer fastställts av Kungl. Maj:t, nämligen 55 1, 17 och 18. Av dessa anger den första societetens ända- mål medan de båda andra har den gemen- samma rubriken »Kapitalförvaltning». Sam— tidigt som dessa paragrafer fastställdes för- ordnade Kungl. Maj:t att sådan föreskrift i Kungl. Maj:ts beslut som avsåg Sveriges apotekareförbund eller dess centralstyrelse

i stället skulle gälla apotekarsocieteten resp. dess direktion.

I de nya stadgarna markeras fusionen med apotekareförbundet bl. a. genom att det som ett av societetens ändamål intagits »att tillvarataga medlemmarnas gemensam- ma intressen». Organisationen av den nya societeten bär i allt väsentligt det upplösta förbundets prägel. Sålunda skulle medlem- marna vara fördelade i ett antal kretsar (geografiskt orienterade beroende på apo- tekens läge) och den högsta beslutande funk- tionen skulle tillkomma en av kretsarna vald fullmäktigeförsamling. Denna i sin tur ut- ser societetens direktion som är det verk- ställande och ledande organet. Årsavgifter- na som i de äldre av Kungl. Maj:t fast- ställda stadgarna var angivna med fas-ta belopp bestäms enligt de nya stadgarna av fullmäktige.

Redan 1963 fick societeten än en gång nya stadgar. De skiljer sig från de äldre stadgarna dels i redaktionellt avseende dels och framför allt däri att societeten inte lång- re framstår enbart som en sammanslutning av rörelseidkare utan som ett företag med direktionen som ledande organ.

Den nya inriktningen framgår av % 2 med rubriken »Verksamhetj». Paragrafen har följande lydelse.

Till medlemmarnas tjänst och för att be- främja en ändamålsenlig utveckling av apoteks- väsendet samt god funktionsduglighet hos och ekonomisk drift av apoteken upprätthåller so- cieteten en central förvaltning. Däri ingå labo- ratorier för farmacevtiskt utvecklings- och forskningsarbete samt läkemedelsprövning även- som organ för planering av läkemedels till- verkning och distribution, för prissättning, råd- givning, utbildnings- och informationsverksam- het samt för ekonomisk och kameral verksam- het och kontroll.

Mera konkret framträder den nya inrikt- ningen i en ny omfattande paragraf (% 24) som har rubriken »Läkemedelstillverkning». Den lyder:

Tillverkning av läkemedel för försäljning till apotek sker vid distriktslaboratorium, vil- ket inrättas och drives av apoteksinnehavare, som därtill erhåller direktionens uppdrag.

Direktionen åligger:

att besluta om inrättande och nedläggande av distriktslaboratorium;

att uppdraga åt apoteksinnehavare, som där- till förklarar sig villig, att inrätta och driva distriktslaboratorium;

att besluta om tillverkningens och distribu- tionens omfattning vid varje distriktslaborato- n'um;

att besluta om omfattningen av distriktsla- boratoriernas serviceverksamhet i övrigt;

att följa distriktslaboratoriernas verksamhet i farmacevtiskt och ekonomiskt avseende och att vid behov vidtaga erforderliga åtgärder för att förbättra denna verksamhet; samt

att fastställa priser på distriktslaboratoriu- nas produkter och tjänster ävensom att fatta beslut om de leverans- och betalningsvillkor, som skola tillämpas.

Apoteksinnehavare, som driver distriktsla- boratorium, åligger

att ställa sig till efterrättelse de beslut rö- rande laboratoriets drift, som fattats av direk- tionen;

att icke utan direktionens medgivande till engrospris leverera preparanda annat än till apotek; samt

att icke avskilja distriktslaboratoriet för att driva detsamma såsom särskild firma.

Vid nedläggande av distriktslaboratorium till följd av direktionens beslut ävensom vid mera avsevärda inskränkningar i distriktslaborato- riums verksamhet skall direktionen tillse att eventuellt uppkommande kapitalförluster för innehavaren i skälig utsträckning täckas. Även kompensation för inkomstminskning för apo— teksinnehavaren till följd av sådana beslut bör kunna ifrågakomma, varvid direktionen i de enskilda fallen efter förhandling med vederbö- rande innehavare äger fastställa kompensatio- nens storlek.

Direktionen äger icke ålägga innehavare av distriktslaboratorium att mot hans vilja göra mera väsentliga nyinvesteringar i laboratorie- rörelsen.

Direktionens förstärkta ställning kommer klart till uttryck. Sålunda heter det att di- rektionen handhar den omedelbara ledning- en av societetens verksamhet i överensstäm- melse med stadgarna och av fullmäktige fat- tade beslut samt utgör mellan fullmäktige- mötena societetens beslutande organ. En klart företagsledande funktion tilläggs di- rektionen genom stadgandet att den har att »efter av fullmäktige uppdragna riktlin- jer utöva den centrala ledningen av distriks- laboraton'eorganisationen». Härvid skall särskilt iakttas vad som anges i den tidi- gare citerade 5 24.

Även ifråga om medlemmar i allmänhet har direktionen tillagts en funktion som fö- retagsekonomiskt övervakande organ. Det heter sålunda att direktionen skall följa de enskilda apotekens ekonomiska skötsel samt att därvid vid behov ingripa med råd och anvisningar och — om detta inte leder till önskat resultat — genom ålägganden eller vidtagande av direkta åtgärder rörande drif- ten. Mot detta stadgande korresponderar en föreskrift om medlems förpliktelser i & 28. Det heter där att medlem är skyldig att läm- na av direktionen begärda uppgifter rörande det apotek, han innehar, samt låta av di- rektionen utsedd person taga del av apote- kets samtliga bokföringshandlingar, när sär- skild anledning finns därtill. Medlem är ock- så förpliktad »att själv vidtaga eller tåla de åtgärder» beträffande sitt apoteks ekono— miska skötsel som direktionen kan finna er— forderligt att föreskriva med stöd av stadgar- na.

Sammanfattningsvis kan konstateras föl— jande beträffande apotekarsocieteten såvitt framgår av de delar av stadgarna som fast- ställts av Kungl. Maj:t.

]. Societeten är en sammanslutning av landets samtliga apoteksinnehavare.

2. Societetens syftemål är att befordra farmaciens och apoteksväsendets utveckling, att tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen, att lämna understöd åt behövande apotekare samt deras änkor och barn även- som att uppmuntra dem, som ägnar sig åt farmacevtiska studier.

3. Societeten förvaltar till densamma överlämnade fonder och använder deras av- kastning enligt meddelade föreskrifter.

4. Societetens kapitaltillgångar får aldrig under någon förevändning eller till vad för- ment nytta som helst tillgripas eller för- skingras.

5. Detaljerade bestämmelser finns om vård av värdehandlingar samt om sättet för placering av societetens fondmedel.

3.3.2. Societetens nuvarande organisation Allmän översikt

Som redan framgått består apotekarsocie-

teten av landets samtliga apoteksinnehava- re. Dessa samlas årligen till årssamman- komst för dryftande av gemensamma ange— lägenheter. Beslut av nämnvärd räckvidd kan inte fattas utan huvudsakligen före- kommer föredrag, information och diskus- sion.

Det högsta beslutande organet är full- mäktige. Dessa består av representanter för de f.n. 13 kretsar i vilka societetens med- lemmar fördelats efter vederbörande apo- teks belägenhet. Antalet fullmäktigeledamö- ter var 38 år 1968.

Fullmäktige utser direktion som omhän- derhar societetens förvaltning och är dess verkställande organ. Direktionen består av ordförande, sex övriga ledamöter och två suppleanter.

Societetens främste tjänsteman är en verkställande direktör. Denne skall bl. a. handha den löpande förvaltningen, tillse att direktionens beslut verkställs och i stor ut- sträckning bereda och föredra ärenden som skall behandlas av direktionen.

Till societetens förfogande står en omfat- tande förvaltningsapparat belägen i Stock- holm. En organisationskiss återfinns på nästa sida.

Den verkställande direktören är inför di- rektionen ansvarig för apotekarsocietetens verksamhet och förvaltning. Direkt under direktionen sorterar också sex nämnder.

Sedan 1963 är den centrala organisatio— nen uppdelad i två huvudavdelningar, den administrativa och den tekniska.

Den administrativa huvudavdelningen är i sin tur uppdelad på fem avdelningar näm- ligen information, kameral, personal, pla- nering och sjukhusfarmacevtiska. Varje av- delning leds av en nämnd bestående av avdelningschefen och två apoteksinnehava- re varav en i regel också är direktionsleda- mot.

Den tekniska huvudavdelningen är cen- tralt ledningsorgan för distriktslaboratorie- verksamheten som utåt fungerar som ett företag med namnet ACO. Verksamheten är uppdelad på fem avdelningar avseende pro- duktion, ekonomi, marknadsföring, forsk- ning och kontroll. De båda sistnämnda av-

| DIREKTION Administrativ huvudavdelning ] | Teknisk huvudavdelning | VD l—lKanslil | Produktions- Nämnd Nämnd |Nämnd |NämndHNämnd namnd | Teknisk direktör Infor- Kame- Perso- Pla- Sjuk- Eko- Mark- Pro- Forsk. Kon- ma- ralavd. nal- ner. husf. nomi- nads- dukt. avd. troll tions- avd. avd. avd. avd. avd. avd. ' avd. avd. ' -

delningarna bildar Apotekens centrallabora- torium.

Den tekniska huvudavdelningen leds av en teknisk direktör och en nämnd, pro- duktionsnämnden. Medlemmar av produk- tionsnämnden är fyra apoteksinnehavare, tekniske direktören och laboratoriechefen.

VD med kansli

VD låter bereda och föredra de ärenden som skall behandlas av direktionen samt övervakar verkställandet av direktionens be- slut. Via avdelningscheferna äger VD leda avdelningarnas löpande verksamhet. Han svarar för upprätthållandet av löpande kon- takter med myndigheter och organisationer. VD är högsta chef för den anställda per- sonalen och anställer och entledigar all per- sonal utom chefstjänstemännen, vilkas an- ställande direktionen fattar beslut om. Kansliet har som främsta uppgift att be- reda de ärenden som skall behandlas vid direktionens sammanträden. Alla expeditio- ner i anledning av direktionens beslut lik- som övriga skrivelser till myndigheter m. fl.

av officiell karaktär, utarbetas inom kans- liet.

Verksamma inom kansliet är bl. a. tre ombudsmän och en ekonom.

Fackliga ombudsmannen tillhandagår in- nehavarna med upplysningar i frågor rö- rande innehavarna i deras egenskap av med- lemmar i apotekarsocieteten samt i perso- nalfrågor. Han för också direktionens pro- tokoll.

Juridiska ombudsmannen för protokoll vid societetens årssammankomster och full- mäktigemöten. Han för societetens talan in- för domstol, verkställer utredningar av juri- disk art och utövar rådgivningsverksamhet i juridiska frågor till societetens medlemmar. Han handlägger vidare ärenden rörande den centrala förhyrningen av apotekslokaler.

Ombudsmannen för PR-frågor handhar i samråd med direktionens ordförande och VD den idémässiga informationen till med- lemmarna, till myndigheter och organisatio- ner, till allmänhet och press m. fl.

Ekonomen har till uppgift att verkstäl- la eller delta i större ekonomiska utred- ningar som rör apotekskollektivets ekono-

miska förvaltning, t.ex. ekonomiska prog- noser, medicinaltaxerevisioner, avgiftssyste- mets utformning m. m.

3.3.3. Informationsavdelningen

Avdelningen arbetar med förlagsverksamhet och intern information, utbildnings- och för- fattningsfrågor och allmän läkemedelsinfor- mation.

Avdelningen fungerar som informations- givare i yrkesfrågor, läkemedelsärenden och författningsproblem av skilda slag åt apo- tek, läkare, droghandlare, läkemedelsfabri- kanter och allmänhet.

På framställning från kretsar inom apo— tekarsocieteten och farmacevtförbundet stäl- ler avdelningen föredragshållare till förfo— gande, antingen avdelningens egna tjänste- män eller personer, knutna till organisatio- nen. Förmedling av andra föredragshållare äger även rum.

Avdelningen utför sekretariatsgöromål åt apotekarsocietetens och farmacevtförbun- dets studienämnd.

En omfattande distribution och lagerfö- ring av publikationer och blankettryck före- kommer.

Svensk farmaceutisk tidskrift redigeras och distribueras genom avdelningens för- sorg.

3.3.4. Kameralavdelningen

Avdelningen är verkställande organ för för- valtningen av den kollektiva ekonomin. Ut- betalning av löner sker till apotekens far— macevtiska och tekniska personal. Avlö- ningsberäkningar utförs numera med hjälp av automatisk databehandling och omfattar ca 9 700 löne- och pensionsuträkningar per månad.

Avdelningen beräknar, debiterar, inkas- serar och bokför de enskilda apotekens all- männa avgifter. Vidare sker viss siffer- granskning och kontrollräkning av de defi— nitiva avgiftsdeklarationema i samarbete med apotekens avgiftsberedning.

Till kameralavdelningen hör förvaltning av societetens fastigheter och fonder, kas-

sakontor, bokföring och uppgörande av budget och bokslut. Avdelningschefen sva- rar vidare för uppgiften att följa apotekens ekonomiska skötsel och att biträda socie- tetens medlemmar med råd i hithörande frågor.

3.3.5. Personalavdelningen

Det åvilar avdelningen att verka för att er- forderlig personal finns tillgänglig för apo- teken. Avdelningen handlägger sålunda frå- gor rörande personalstatistik Och rekryte- ring, innefattande prognoser beträffande personalbehovet. Till arbetsuppgifterna hör vidare att anställa och placera farrnacevter för tjänstgöring enligt 18 å i farmacevtavta- let. Personalfördelningsärenden och övriga ärenden enligt tilläggsavtalet till farmacevt- avtalet handläggs genom avdelningen ge- mensamt med farmacevtförbundet i det här- för avsedda samarbetsorganet, personal- nämnden.

Avdelningen handlägger frågor rörande löneklassplacering av apotekens befattnings- havare, tjänstetidsberäkning och arvodefrå— gor liksom beträffande tjänstgöringstillstånd för utländska farmacevter.

Till avdelningens uppgifter hör också att beräkna pensionsförmåner för apotekens farmacevtiska och tekniska personal. Nära samarbete äger här rum med apotekarkå- rens livränte- och pensionskassa, som på so- cialstyrelsens uppdrag ombesörjer pensions— utbetalningar till apoteksinnehavare och till farmacevtisk personal enligt äldre bestäm- melser. Avdelningschefen är kamrer i liv- ränte- och pensionskassan.

Slutligen hänförs till avdelningen frå- gor rörande apoteksteknikernas rekrytering och utbildning i den allmänna yrkesskolan liksom övriga utbildningsårenden rörande apotekstekniker.

3.3.6. Planeringsavdelningen

Avdelningen handlägger ärenden rörande apotekens inredning och utrustning samt distributionsstatistik och taxefrågor. Utredningar och utvecklingsarbete utförs

rörande lokaler, apparatur och inventarier. Avdelningen fungerar som rådgivande or- gan i dessa frågor såväl vad avser allmän organisation och lokalplanering som mate- rial- och utrustningsval. En omfattande verksamhet bedrivs beträffande inrednings- ritningar o. dyl. Avdelningen leder även om- byggnader av apotek.

En jämförelsevis omfattande samköps- verksamhet av apparatur förekommer.

Avdelningen verkställer utredningar rö- rande principerna för läkemedelsdistributio- nens utformning och svarar därvid för att kontakt hålls med långtidsplaneringen rö- rande hälso- och sjukvård, näringslivets ut- veckling och andra faktorer av betydelse för apotekens lokalisering.

Avdelningen biträder socialstyrelsens be- redskapsråd vid krigsplanering av den civila läkemedelsförsörjningen.

Till avdelningen har förlagts apotekens löpande försäljningsstatistik. Avdelningen svarar också för uträkning av priser, tryck- ning av apotekarsocietetens taxor samt taxe- frågor i allmänhet.

Avdelningen har till sitt förfogande sju konsulter som är apoteksinnehavare och bo- satta i olika delar av landet.

3.3.7. Sjukhusfarmacevtiska avdelningen

Sjukhusfarmacevtiska avdelningen har till uppgift att stå till apotekens förfogande i alla frågor som rör sjukhusens läkemedels- försörjning. Det gäller exempelvis informa- tion om läkemedel, lokalplanering och ut- rustning av sjukhusapotek och centralför- råd samt uppläggning av det praktiska ar- betet vid olika former av sjukhusleveranser. Avdelningen samordnar också utveck- lings- och forskningsuppgifterna vid sjuk- husapoteken och biträder i samarbete med forskningsavdelningen med de undersök- ningar som denna forskning kan kräva. Läkemedelsinformation ingår till väsent- lig del i avdelningens arbete och rör läke- medlens egenskaper. Frågorna förs i ett kartotek. Från avdelningen går också ut fo- tostatkopior av artiklar som kan vara av intresse för apotek med sjukhusleveranser.

Avdelningen har till sig knutit tolv regio- nalt spridda apoteksinnehavare som konsul- ter. Deras uppgift är bl. a. att stå till apo- tekens direkta förfogande för samråd be— träffande organisation av läkemedelsförsörj- ningen och annan farmacevtisk service till sjukhusen inom sin region. Regelbundna konferenser med konsulterna och tjänste- männen vid den sjukhusfarmacevtiska av- delningen bidrar till att samordna den sjuk- husfarmacevtiska verksamheten i hela lan- det.

3.3.8. Produktions-, ekonomi- och mark- nadsavdelningarna

Tidigare inrymde produktionsavdelningen samtliga centrala funktioner utom labora- torieverksamheten för ACO-rörelsen. På ny- året 1968 bröts ekonomi— och marknads- föring ut från produktionsavdelningen och bildar egna avdelningar.

Avdelningarnas uppgifter är kort uppräk- nade produktionsplanering, lokal- och appa- raturfrågor, tillverknings- och försäljnings— ekonomiska frågor, läkemedelsinformation och annan sales promotion.

Ett omfattande samarbete med motsva- rande organisationer i de nordiska länderna har utvecklats.

3.3.9. Forsknings- och kontrollavdelningar- na (ACL)

Avdelningarna (före den 1.1.1967 labora— torieavdelningen) fungerar som centrallabo— ratorium åt ACO. Bland uppgifterna märks synteskemiskt, farmakologiskt och galeniskt forsknings- och utvecklingsarbete samt ke- misk, biologisk och teknisk produktkontroll och analytisk metodutveckling.

Till viss del, främst vad gäller varukon- trollen, arbetar ACL åt alla apoteken. ACL åtar sig också uppgifter av mera allmän ka- raktär såsom jämförande laboratoriepröv- ningar av läkemedel t. ex. antibiotika, des- infektionsmedel, pyrogen- och viss toxicitets- prövning, även annan farmakologisk test- ning samt materialkontroll av plastemballa— ge för läkemedel. Service med organisk-ke-

Tabell 3:4 Personalen avdelningsvis den 1.1. 1969 Källa: Apotekarsocieteten

Avdelning Antal Kansli 10 Informationsavd. 25 Kameralavd. 22 Personalavd. 7 Planeringsavd. 16 Sjukhusfarm. avd. 8 Vaktmästare, Städpersonal m ti 14 Produktions-, ekonomi- och marknads— avd. 25 Forsknings- och kontrollavd. (ACL) 73 S a 200

misk syntes åt t.ex. forskare vid sjukhus lämnas också.

Slutligen bör nämnas att ACL sedan 1955 är ett »WHO International Reference Centre for Chemical Reference Substances».

3.3.10 Personal

Apotekarsocieteten hade 200 anställda på nyåret 1969 varav 10 på kansliet, 92 inom administrativa huvudavdelningen och 98 in- om tekniska huvudavdelningen. Apotekarsocietetens personal i ledande ställning och på assistentnivå domineras av farmacevter. Verkställande direktören, tek- niske direktören tillika chef för marknads— avdelningen samt chefen för ACL tillika forskningsavdelningens chef är farmacie li— centiater. Chefen för sjukhusfarmacevtiska

Tabell 3:5 Personalkategorier 1.1. 1969 Källa: Apotekarsocieteten

Kategori Antal Farm. dr., farm. lic., 6 Apotekare 31 Receptarier 28 Vissa tjänstemän 14 Apotekstekniker och lab.biträden 15 Lab.assistenter 20 Kontorsbiträden 52 Vaktmästare, städerskor m. ti. 27 Timanställda 3 Konsulter 4 S:a 200

avdelningen är farrnacie doktor. Av avdel- ningscheferna är fem apotekare.

I tabell 3: 5 över apotekarsocietetens personal efter olika kategorier finns en grupp »vissa tjänstemän». Dessa består av en jur. dr., en arkitekt, en fil. kand., två ci- vilekonomer, en kameraldirektör, några in- genjörer, kamrerare och ritare samt en fak- tor.

De 200 anställda motsvaras av ca 175 heltidstjänster. Deltidsanställning förekom- mer huvudsakligen bland receptarierna, kon- torspersonalen och städpersonalen. Samman- lagt tjänstgjorde hos societeten vid årsskif- tet 48 personer på deltid utöver de tre tim- anställda och de fyra konsulenterna.

3.3.11Anställnings- och avlöningsförhål-

landen

Apotekarsocietetens personal avlönas indi- viduellt.

Farmacevtavtalet vilket tidigare om- nämnts ligger i allmänhet i botten beträf- fande anställnings- och avlöningsförhållan— den för den farmacevtiska personalen inom apotekarsocieteten. Vissa arvoden utöver de tabellmässiga lönerna fastställs av apotekar- societetens direktion.

Bland de anställda i övrigt finns vissa som anslutit sig till tjänstemannaorganisa- tioner. Apotekarsocieteten har emellertid in- te något avtal med dessa organisationer. Den löneskala som societeten tillämpar t. ex. för kontorspersonal är ensidigt fastställd av ar- betsgivaren.

3.3.12 Pensionsförhållanden

Apotekarsocietetens farmacevtiska personal har sin pension ordnad efter de bestämmel— ser som gäller för farmacevterna på apotek. För den övriga personalen har apotekarso- cieteten i regel SPP-försäkring. Det finns dock några f.d. arbetstagare till vilka årli- gen betalas ut pension direkt från societe- ten.

3.3.13 Lönekostnader

Apotekarsocietetens löner uppgick till 6 309 304 kr. 1968 varav för kansliet 570 770 kr., administrativa huvudavdelning- en 2 446 832 kr., tekniska huvudavdelning- en 3 241 122 kr. och för bibliotek m.m. 50 580 kr. Arvoden såsom de till fullmäk- tige och direktion eller till särskilda kommit- téer ingår inte i dessa siffror.

4. Farmacevtiska sammanslutningar

4.1 Branschsammanslumingar

4.1.1 LIF och RUFI

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) med medlemmar bland svenska läkemedelsindust- rier bildades 1951. Medlemmar är i dagens läge följande nio läkemedelsindustrier: Ast- ra, Draco och Hässle i Astra-koncemen, Kabi och Recip i Kabi-gruppen, Bofors, Ferrosan, Leo och Pharmacia.

Av LIF:s stadgar framgår att föreningen utgör en sammanslutning av industriföretag vilkas rörelse omfattar produktion av far- macevtiska specialiteter och därmed jämför- lig verksamhet och som i samband därmed utövar självständig forskning och annan ve— tenskaplig verksamhet.

Föreningens ändamål är att tillvarata ge- mensamma branschintressen. Till förverk- ligande av detta ändamål skall föreningen särskilt främja sunda affärsprinciper inom läkemedelsbranschen samt tillhandagå myn- digheter, Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, rikets handelskam- rar och andra dylika institutioner samt inter- nationella organisationer med yttranden och utredningar som berör läkemedelsområdet.

LIF kanaliserar också medel från läke— medelsindustrin till den akademiska forsk- ningen. LIF:s stiftelse för klinisk-farmakolo- gisk forskning delade 1965—1967 ut stipen- dier på över 600 000 kr.

Representantföreningen för utländska far— macevtiska industrier (RUFI) bildades 1947

och hade vid starten fem medlemmar. Nu har RUFI 38 medlemmar, som tillsammans företräder 118 utländska läkemedelsfabri- kanter.

Enligt RUFI:s stadgar utgör föreningen en sammanslutning av företag och personer, vilka huvudsakligen såsom representanter för utländska företag (eller personer) eller såsom kommissionärer eller agenter för dy- lika företag eller personer driver försäljning av farmacevtiska alster. RUFI:s ändamål är att tillvarataga medlemmarnas gemensamma yrkesintressen gentemot myndigheter, före- tag och enskilda personer, framför allt i vad gäller lagstiftnings- och lagtillämpnings- samt övriga branschfrågor.

LIF och RUFI har gemensamt bildat Läkemedelsstatistik AB och Läkemedelsin- formation AB.

Läkemedelsstatistik AB sammanställer försäljnings- och marknadsstatistik på basis av droghandelns försäljningsuppgifter. Svens- ka och utländska läkemedelsföretag är abonnenter på rapporten »Swedish Drug Market» som kommer ut sedan 1965. Jfr 16.2.2.

Läkemedelsinformation AB handhar ut- givningen av läkemedelsindustrins gemen— samma läkemedelskatalog FASS. Den första FASS kom ut 1966. För utsändande av in- formationsmaterial finns hos företaget ett centralt register omfattande ca 9 000 läkare i landet. Jfr 16.1.1.

4.1.2 Föreningen Sveriges droghandlare

Föreningen är en sammanslutning av gross- handelsföretag, som till föremål för sin verk- samhet huvudsakligen har att sälja läkeme- del och andra varuslag till apoteken.

Medlem blir den som efter beslut av för- eningsstämman kallats till medlem och som antagit denna kallelse.

Medlemmar i föreningen är Apotekarnas Droghandel AB (ADA), Apoteksvarucentra- len Vitrum Apotekare AB, Astra Distribu- tion, Kronans Droghandel AB och AB Lä- kemedels-Distribution.

4.2 Personalsammanslutningar

4.2.1 Sveriges farmacevtförbund

Farmacevtförbundet har till ändamål att till- varata medlemmarnas intressen och att ver- ka för farmacevtyrkets utveckling. Medlem kan den bli som avlagt svensk farmacevtisk examen eller är inskriven som studerande vid farmacevtiska fakulteten eller antagen som apotekselev. Inträde kan också beviljas den som avlagt annan än svensk farmacev- tisk examen.

Farmacevtförbundet hade 3 442 medlem- mar den 30 april 1968. Härav var 693 apo— tekare, 2158 farmacie kandidater och re- ceptarier, 85 farmacevter med utländsk exa- men, 120 elever antagna av socialstyrelsen samt 386 farmacie studerande.

Förbundets verksamhet bedrivs f. n. inom tio kretsar vad avser de apoteksanställda medlemmarna. Vidare finns tre sektioner inom förbundet. Statstjänstemannasektionen vari också ingår kommunal- och landstings- anställda hade 135 medlemmar den 30 april 1968. Samtidigt hade industrisektionen 163 medlemmar och studentsektionen 386 med- lemmar. De återstående 2758 medlemmar- na hörde till kretsarna.

Fullmäktige är förbundets högsta beslu- tande organ. Förvaltande och verkställande organ är centralstyrelsen med säte i Stock- holm.

Förbundet ger ut Farmacevtisk revy.

4.2.2 Apoteksteknikerförbundet

Apoteksteknikerförbundet är en samman- slutning av teknisk apotekspersonal. Antalet medlemmar uppgick till 6374 den 31.12. 1968.

Förbundets ändamål är att främja med- lemmarnas ekonomiska, fackliga, sociala, yrkesmässiga och intellektuella intressen.

Medlemmarna är indelade 1 f. n. 20 regio- nala kretsar. Förbundets organisation består i övrigt av kongress, representantskap och förbundsstyrelse.

Kongressen är förbundets högsta beslutan- de organ. Representantskapet har till upp— gift att mellan kongresserna besluta om upp- sägning av avtal, välja förhandlingsdelega- tion och i övrigt besluta i frågor av större betydelse och räckvidd. Förbundsstyrelsen innehar ledningen av förbundets verksamhet och är, när kongressen eller representant- skapet ej är samlat förbundets verkställande och beslutande myndighet i alla de frågor i vilka kongressen eller representantskapet ej fattat beslut.

Förbundet ger ut Apoteksteknikern.

4.2.3 Apoteksstäderskeförbundet

Apoteksstäderskeförbundet är en samman- slutning av städerskor med anställning på apoteksinrättning. Förbundet har till upp- gift att värna och främja medlemmarnas gemensamma intressen.

Förbundet är indelat i kretsar vilkas om- råden regleras av förbundsstyrelsen.

Vid årsskiftet 1968/ 69 hade förbundet 717 organiserade medlemmar vartill kom- mer ca 50 pensionärer med arbete på apote- ken.

Mer eller mindre tillfällig städpersonal på apoteken torde uppgå till 200—300 stä- derskor som inte är organiserade.

4.3 Andra sammanslutningar

4.3.1 Farmacevtiska föreningen

Föreningen har enligt sina stadgar bl. a. till uppgift att främja farmacins utveckling, att

bland sina medlemmar befrämja en god och kamratlig anda samt att genom lån bispringa föreningsmedlemmar, särskilt då de för stu- diers bedrivande är i behov därav.

Medlem kan den bli som avlagt svensk farmacevtisk examen eller som studerar vid farmacevtiska fakulteten. Även den som av- lagt utländsk farmacevtisk examen kan bli medlem.

Föreningens styrelse finns i Stockholm. Inom föreningen har bildats ett antal lokala sektioner.

Föreningen ger ut Svensk farmacevtisk matrikel.

4.3.2 Föreningen Sveriges sjukhus— farmacevter

Föreningen är en ideell sammanslutning som har till syfte att sammanföra farmacevter och andra personer med intrese för sjukhus- farmacevtiska frågor och att verka för en utveckling av landets sjukhusfarmaci. Medlem kan dels den bli som avlagt far- macevtisk examen eller som är inskriven vid farmacevtiska fakulteten och dels den som avlagt utländsk farmacevtisk examen och har tillstånd att tjänstgöra som recepta- rie på svenskt apotek. Även vissa andra per— soner med särskilt intresse för sjukhusfar- macevtiska frågor kan beviljas medlemskap.

5. Sjukhusens läkemedelsförsörjning

5.1 Grundläggande bestämmelser

Den nuvarande läkemedelslagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1964. De be- stämmelser, som i första hand reglerar läkemedelsförsörjningen på sjukvårdsinrätt- ningar m.m. återfinns i kungörelsen (1963: 440) angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna, kungörelsen (1963: 439) om tillämpningen av läkemedelsför- ordningen (19621701) samt i medicinalsty- relsens kungörelse angående läkemedelsför- sörjningen vid sjukvårdsinrättningarna den 22 januari 1965 (MF nr 7).

5.1.1 Sjukhusapotek

Enligt kungörelsen angående läkemedelsför- sörjningen vid sjukvårdsinrättningarna skall vid sådan inrättning finnas särskilda an- ordningar för att tillgodose läkemedelsför- sörjningen där.

Om verksamheten vid sjukvårdsinrätt- ning är uppdelad på flera avdelningar skall det, om inte socialstyrelsen bestäm- mer annat, finnas dels avdelningsförråd med läkemedel för den dagliga sjukvår- den inom avdelningen och dels sjukhus- apotek eller centralförråd för avdelnings—

Tabell 5: ] Sjukhusen efter kostnader för varor från apotek 1966 Källa: Apotekarsocieteten och militärapoteket

Sjukhus Summa kostnader

Varor från apotek i ——————————-—- 1 000 kr. Antal % 1 000 kr. % 1— 100 30 16 1 500 1 101— 200 40 21 6000 6 201— 500 65 34 22750 21 501—1 000 31 16 23 250 22 1 001—1 500 14 7 17 500 17 1 501—2 000 5 3 8 750 8 2 001—3 000 2 1 5 000 5 3 001—4 000 2 1 7 000 7 4 001—5 000 2 1 9 000 8 5 001—6 000 1 — 5 500 5 Summa 192 100 106 2501 100

1 Klassmitterna har använts. Summa kostnader på 106 milj. kr. ger hygglig överensstämmelse med verkliga värdet 101 milj. kr. Härav avser 13 milj. kr. de huvudmannaägda sjukhusapotekens om- sättning och 88 milj. kr. leveranser från apotekskollektivet.

Tabell 5 :2 Olika sjukhuskategoriers kostnader för varor från apotek 1966 Källa: Apotekarsocieteten och militärapoteket

Sjukhus Summa kostnader

Antal % 1 000 kr. % Undervisnings- och region- sjukhus 10 5 30 878 31 Lasarett i övrigt med över 500 vårdplatser 25 13 27 413 27 Lasarett med 150—500 vård- platser 57 30 17 055 17 Mentalsjukhus med över 300 vårdplatser 29 15 15 289 15 Mindre lasarett och mental- sjukhus, speciallasarett, privata lasarett, sjukstugor, sjukhem 71 37 ]O 572 10

Summa 192 100 101 207 100

förrådens gemensamma behov.

Sjukhusapotek är antingen ett friståen— de apotek, som drivs av sjukvårdsinrätt- ningens huvudman, eller del av apotek i orten.

Kungl. Maj: t beslutar om inrättande av sjukhusapotek.

Verksamheten vid fristående sjukhusapo- tek bedrivs under ledning av en av Kungl. Maj: t förordnad chefsapotekare.

Vid sjukhusapotek som är del av apotek i orten leds verksamheten av en apotekare, som efter förslag av apoteksinnehavaren förordnas av socialstyrelsen.

5.1.2 Central- och avdelningsförråd

Central- och avdelningsförråd utgör delar av sjukvårdsinrättningen. Centralförrådet förestås närmast under styresman eller chefs- läkare av person med farmacevtisk examen.

När det gäller tillverkning av läkemedel och i fråga om beskaffenhet, förvaring och kontroll av läkemedel och varor som är avsedda för tillverkning av läkemedel gäller motsvarande bestämmelser som på apotek.

Om tillverkning av läkemedel förekom- mer på centralförråd skall det vara utrus- tat med de redskap, som är föreskrivna vid motsvarande verksamhet på apotek.

Utlämning av läkemedel från central- förråd får endast ske mot recept eller lä- kares skriftliga rekvisition.

När det gäller avdelningsförråd är över- läkare i sin egenskap av ansvarig för sjuk- vården på sjukhuset (klinik, avdelning) även ansvarig för läkemedelsförsörjningen på detta och har att övervaka att gällande föreskrifter iakttas.

Avdelningsförråd förestås i första hand av avdelningssköterska.

Central-_ och avdelningsförråd och annat utrymme, där läkemedel förvaras för annat ändamål än omedelbar användning, skall inspekteras minst en gång varje kvartal av apotekare. Avdelningsförråd kan även inspekteras av receptarie. På sjukvårdsin- rättning, som inte är uppdelad på avdel- ningar, får antalet inspektioner begränsas till två per år.

Inspektion av person med farmacevtisk examen skall omfatta tillsyn av läkemed- lens tillredning, märkning, beskaffenhet, förvaring och kontroll.

5 . 1 .3 Sjukhusens läkemedelsleverantörer

Apoteken är sjukhusens huvudleverantör av läkemedel. Med socialstyrelsens medgi- vande får dock fabrikanter och grosshand- lare direkt till sjukhusen leverera sådana läkemedel som företrädesvis används på sjukhus och i allmänhet levereras i för- packning av mera avsevärd tyngd eller skrymmande volym. Om huvudmannaägt sjukhusapotek finns köper sjukhuset sina lä-

Tabell 5 :3 Sjukhusen med hänsyn till anordningar för läkemedelsförsörjningen 1967 Källa: Apotekarsocieteten

Antal sjukhus

Därav med enbart av- delnings- Totalt sjukhusapotek centralförråd förråd Undervisnings- och region- sjukhus 10 9 1 —— Lasarett i övrigt med över 500 vårdplatser 25 131 12 — Lasarett med 150—500 vård- platser 57 12 47 9 Mentalsjukhus med över 300 vårdplatser 29 —— 27 2 Mindre lasarett och mental- sjukhus, speciallasarett, privata lasarett, sjukstugor, sjukhem 71 — 33 38 Summa 192 235 120 49

1_Inkl. Karlskrona inom sjukhusområdet 2, Nacka inom sjukhusområdet [Varav 18 i kollektivet, 3 kommunala och 2 statliga

kemedel hos de gängse läkemedelsleverantö- rerna.

5.2 Sjukhusleveransernas omfattning m. m.

1966 sålde apotekskollektivet läkemedel till sjukhus för minst 84 milj. kr. (re- cepturförsäljningen). Samma år redovisar apotekskollektivet en total försäljning till sjukvårdsinrättningar på 108 milj. kr.

Tabell 5: 1 visar sjukhusen efter kostna- der för varor från apotek 1966.

Tabell 5: 2 utvisar olika sjukhuskategoriers kostnader för varor från apotek 1966.

Som framgår varierar sjukhusens kostna- der för varor från apotek högst Väsentligt. Detta resulterar givetvis i olika anordning- ar på sjukhusen för läkemedelsförsörjning- en. Fördelningen av sjukhusapotek, central— förråd och avdelningsförråd på olika sjuk- vårdsinrättningar framgår av tabell 5: 3.

Av sjukhusens förbrukning av varor från apotek svarade de huvudmannaägda sjukhusapoteken för Värdemässigt mer än 10 % och således apotekskollektivet för mindre än 90 %.

Tabell 5: 4 utvisar apotekskollektivets för- säljning efter kundgrupper 1966.

5 .3 Gällande avtal för leveranser till sjuk- vårdsinrättningar

Överenskommelser om leveranser till sjuk- vårdsinrättningar träffas centralt och gäller för alla kollektivets apotek. I kontraktet mellan sjukhus och apotek anges de eko- nomiska villkoren beträffande leveranser av läkemedel och fria handelsvaror som apoteken säljer. Sjukh-usrabatterna är något olika beroende på om leveranserna sker över sjukhusapotek eller till centralförråd resp. direkt till avdelningsförråd. Sjukhus- rabatterna motiveras av att sjukhusen är stora kunder samt av att de läkemedel som rekvireras i rätt stor utsträckning är kon- stanta. Inom ramen för det centrala för- säljningsavtalet kommer sjukhuset och apo- teket överens om detaljerna kring leveran- serna.

Tidigare avtal om leveranser till sjuk- vårdsinrättningar byggde på en överens- kommelse, som träffades 1955 mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet å ena sidan och apotekar- societeten å den andra. Vissa detaljjuste— ringar har skett under åren men i huvud- dragen har avtalen kvarstått oförändrade.

Tabell 5:4 Apotekskollektivets försäljning efter kundgrupper 1966 Källa: Apotekarsocieteten

Procentuell andel

Milj. kr.1 av totalförsäljning

Till sjukvårdsinrättningar: Stockholms stad 10,0 1 Göteborgs stad 7,6 1 Övriga landet 90,8 12 Summa 108,4 14

Till allmänheten:

Stockholms stad 99,0 12 Göteborgs stad 44,3 6 Övriga landet 541 ,0 68 Summa 684,3 86 Totalt 792,7 100

1 Exkl. dlabsförsäljning

De hade härigenom i viss mån blivit för- åldrade och alltför komplicerade. Med an- ledning härav har en särskild förhandlings- delegation med representanter från Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunför- bundet och apotekarsocieteten sedan 1967 förberett nya avtal.

Inom förhandlingsdelegationen har arbe- tat två arbetsgrupper, den ena för att ut- reda och förbereda servicefrågorna och den andra för att utreda och förbereda de eko- nomiska frågorna för förhandlingsdelega- tionen. Delegationens arbete har resulterat i att nya avtal om leveranser till sjukvårds- inrättningar kunnat träffas. Avtalen gäller fr.o.m. den 1 januari 1969 och prissätt- ningsnormema bygger på apotekens inköps— pris med ett procenttillägg och ett fast tillägg för varje expedition.

5.4 Siukhusleveransernas fördelning mellan apoteken

Apotekarsocietetens direktion träffar beslut om sjukhusleveranser. Dessa beslut måste apoteken följa enligt stadgarna för apo- tekarsocieteten. Apotekskollektivets sjuk- huskunder fördelas centralt. I regel har sjukhusleveranserna på en ort med flera sjukhus eller flera apotek fördelats mellan apoteken. Ett och samma sjukhus köper dock alltid från bara ett apotek. Denna för— delning mellan apoteken har medfört att

det nu finns över 300 apotek med sjukhus— leveranser, flertalet med små sändningar.

5 .5 S jukhusens apotekspersonal

All befintlig statlig apotekspersonal hör till militärapoteket som har 98 anställda. Av dessa tjänstgör 91 vid huvudavdelningen vid karolinska sjukhuset i Stockholm, fyra vid filialen vid Bodens lasarett och tre i Karls- krona. Härutöver har militärapoteket möj- lighet att anställa personal för mera speciella uppgifter t. ex. internationell hjälpverksam- het. Vanligtvis finns 10—20 personer för sådan verksamhet. Vidare placeras fyra värnpliktiga apotekare kontinuerligt på mi- litärapoteket.

Stockholms stad har innevarande år sam- manlagt 140 anställda för apoteksverksam- heten på sina sjukhus. Härav är 119 perso— ner verksamma på de fem sjukhusapoteken och 21 personer på centralförråden.

Den sammanlagda apoteksverksamheten på övriga sjukhus i landet uppskattas syssel- sätta ca 400 personer. Alla är dock inte an- ställda av sjukhusen. På de sjukhusapotek som drivs av innehavare av självständiga apotek torde finnas omkring 175 personer varav ca 40 apotekare. På vissa sjukhus utan sjukhusapotek tjänstgör en apotekare från något apotek i staden som konsult åt sjuk- huset i läkemedelsfrågor. Såväl apotekare som receptarier anställda antingen direkt av

sjukhuset eller indirekt via de privata apote- ken fungerar som föreståndare för central- förråd. Enligt en övergångsbestämmelse kan även sjuksköterskor förestå centralförråd.

Apotekspersonalen på sjukhusen utgörs av apotekare, receptarier, apotekstekniker, eko— nomibiträden m.fl. På centralförråden är deltidstjänstgöring vanlig.

Anställnings— och lönevillkoren för sjuk- husens egen personal avseende läkemedels- försörjningen på sjukhuset dikteras utifrån de avtal som respektive personalorganisa- tion sluter med arbetsgivaren dvs. staten, landstingen eller kommunerna.

5.6. Läkemedelshanteringen på vårdavdel— ningarna

Som framgått av det tidigare återfinns gäl- lande detaljbestämmelser för läkemedelshan- teringen vid sjukvårdsinrättningarna i social— styrelsens kungörelse den 22 januari 1965. Bestämmelserna ger sjukhusen stora möjlig- heter att själva utfomia för verksamheten erforderliga detaljföreskrifter. Detta har re- sulterat i att skilda rutiner i många fall kom— mit att tillämpas.

En arbetsgrupp som i november 1967 till— sattes av socialstyrelsen har medelst en en- kät närmare undersökt läkemedelshante- ringen vid 190 sjukavdelningar. Arbetsgrup— pens rapport publicerades i Svensk Farma- cevtisk Tidskrift nr 20 1969.

Beträffande läkemedelsordinationen sägs att rutinerna varierar mellan olika vårdfor- mer och även mellan olika kliniker. I de flesta fall skriver sjuksköterskan läkarens muntliga ordination på ett s.k. rondblock. Vid medicinklinik är det vanligt att läkaren själv skriver ordinationen, men denna synes inte användas som underlag för uttag av läkemedel från medicinskåpet. Överförandet av ordinationen från originalhandlingen till ex. medicinlista liksom ändringar av givna ordinationer är föremål för kontroller av mycket olika omfattning.

Nära hälften av avdelningsförråden har bedömts vara för små. I vissa fall förvaras skrymmande läkemedel i särskilda utrym- men. Läkemedelssortimentets storlek varie-

Beträffande uttag av patientmedicin visar enkäten att patienternas medicin till mer än hälften av fallen iordningställs vid varje ut- lämningstillfälle och i övriga fall en gång per dygn. Även längre tidsrymder än ett dygn förekommer. De medicinbrickor som kommer till användning har högst varieran- de utformning.

Sjuksköterskor lämnar vanligen ut läke- medlen till patienten. Identifiering av denne görs ofta genom förfrågan och med hjälp av temperaturkurva eller medicinlista kon— trolleras att patienten får det läkemedel som läkaren ordinerat.

Enligt arbetsgruppen uppfylls i många fall inte de krav som måste ställas från säker- hetssynpunkt varför behov bedöms föreligga av föreskrifter som möjliggör enhetliga ru- tiner för läkemedelshanteringen på sjukav- delningarna.

En av socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp gemensam med Spri har till uppgift att ut- arbeta råd och anvisningar för läkemedels— hanteringen på sjukavdelningar samt att framta erforderliga tekniska hjälpmedel.

I framställning till Kungl. Maj:t den 19 maj 1969 har socialstyrelsen uttalat att lä- kemedelsinspektionen måste ges sådana re- surser att den kan ge kontrollen av sjukhu- sens läkemedelshantering en omfattning motsvarande den som ägnas övriga delar av landets läkemedelsförsörjning. Styrelsen hemställde att medel skulle ställas till förfo- gande för anställning av en extra läkeme- delsinspektör och för igångsättande av viss försöksverksamhet. Försöksverksamheten skulle bygga på följande principer

1. Centralförråden (över 100) för läke- medel vid sjukhusen jämställes med sjukhus- apotek ur kontrollsynpunkt.

2. Stickprovskontroll av sjukhusens av- delningsförråd i samband med inspektion av leverantören (apoteket, sjukhusapoteket, centralförrådet).

3. Den lokala inspektionen bibehålles i föreslagen omfattning.

4. Råd och anvisningar för den lokala inspektionsverksamheten utarbetas och re- videras av läkemedelsinspektörerna.

Den föreslagna extra inspektörens uppgif- ter skulle bli att

a) under en sexmånadersperiod i nära samarbete med den centrala läkemedelsin- spektionen inspektera objekt inom Uppsala, Östergötlands och Västmanlands län för ut- provning av ett lämpligt inspektionssystem

b) under ytterligare en sexmånadersperiod genomföra motsvarande försök inom Stock- holm, Södermanlands och Gotlands län men nu med nära anslutning till lämplig länslä- kareorganisation

e) med ledning av vunna erfarenheter i samarbete med de centrala läkemedelsin- spektörerna revidera utredningens råd och anvisningar för den lokala inspektionsverk- samheten

d) i mån av tid företa vissa inspektioner av ålderdomshem men framför allt initiera att råd och anvisningar för den lokala in- spektionen också tillämpas vid inspektionen av ålderdomshem

e) bedriva informationsverksamhet inom försöksdistrikten om de lokala inspektioner- nas uppläggning och syften.

Genom beslut den 10 juli 1969 har Kungl. Maj:t medgivit att en extra läkemedelsin- spektör anställs under budgetåret 1969/ 70 för en försöksverksamhet med utvidgad in- spektion beträffande läkemedelsförsörjning- en inom sjukvården.

6. Totalförsvarets läkemedelsförsörjning

6.1 Inledning

Landets försvarsberedskap kräver i ökad utsträckning en planerings— och förberedel- severksamhet i fred icke blott vad gäller personal- och materieltillgång för stridande förband utan även för den allsidiga försörj— ningen med olika förnödenheter både för den militära och den civila sektorn. Icke minst inom läkemedelsområdet är en god beredskap av stor betydelse och planering för en beredskaps- och krigssituation har därför vidtagits inom olika områden av to- talförsvaret. Detta gäller både det allmän— na civila försvaret, den särskilda civilför- svarsorganisationen, det ekonomiska försva- ret och givetvis det militära försvaret.

Helt självklart har tidigast och i största omfattning förberedelser vidtagits inom krigsmaktens ansvarsområde. De uppbyggda kapaciteterna inom detta utnyttjas även till icke ringa del i den civila sektorns läke- medelsförsörjning i fred. Av denna anled- ning synes en redogörelse för totalförsva- rets läkemedelsförsörjning i första hand böra innefatta en beskrivning av militärapoteket och dess regionala organ. Redovisningen kommer främst att gälla fredsförhållanden och endast omfatta sådana uppgifter, som med hänsyn till gällande sekretessbestäm- melser kan publiceras.

6.2. Krigsmaktens läkemedelsförsörjning 6.2.1 Förhållandena före 1946

Under tidsperioden före andra världskriget förvarades i arméns utrustningsbehov in-

gående läkemedel dels å garnisonsapoteket i Stockholm, dels å vissa apotek i landsorten. Lagerhållningen omfattade endast läkeme- del av mer beständig natur. För täckande av brister samt för kontinuerlig omsättning av de lagerhållna läkemedlen hade kontrakt slutits med vederbörande civila apotek.

Sommaren 1939 tillsattes en särskild ut- redning angående försvarsväsendets läke- medelsförsörjning, som redan i december månad samma år lade fram förslag om att garnisonsapoteket skulle ombildas till ett försvarets centralapotek, beläget å karolins- ka sjukhuset och med uppgift att betjäna såväl krigsmakten i sin helhet som detta sjukhus. Förslagen omfattade även bildan- det av en läkemedelsavdelning inom då- varande arméförvaltningens sjukvårdssty- relse under ledning av militärapotekschefen och vidare en regional förrådsorganisation för krigsmaktens läkemedelslagring.

I prop 1940: 159 förklarade sig departe- mentschefen beredd att tillstyrka det cen- trala statsapoteket och den föreslagna läke- medelsavdelningen inom sjukvårdsstyrelsen. Hans förslag omfattade emellertid inte nå- gon regional organisation utan förutsatte att förrådshållningen t. v. skulle ske genom upplagring av utrustningsbehoven på respek- tive förband (motsv.). Vid de större förråden t. ex. vid trängförbanden och vid vissa er- sättningsförråd i Boden och på Gotland skul- le förrådshållningen ske under ledning av apotekare medan de andra lagren skulle stå under tillsyn av militära uppbördsmän.

Riksdagen godtog den framlagda propo— sitionen.

De i krigsutrustningarna ingående läke-

medlen omfattade 133 preparat. För utnytt- jande inom fredssjukvården fanns därut- över en tilläggslista om 125 preparat. För- sörjningen av försvarets behov av läkeme- del för daglig sjukvård förutsattes att till- godoses från det centrala apoteket i Stock- holm samt i viss utsträckning från de större förråden i trängorterna samt i Boden och Karlskrona, vilka hade kontinuerlig tillgång till apotekare.

Under beredskapsperioden bedrevs den militärfarmacevtiska verksamheten i stort sett efter de linjer, som utstakats genom 1940 års riksdagsbeslut. Särskilda apoteka— re anställdes på ett antal av de större förrå- den för att biträda den militära personalen med läkemedelsförvaltningen och inkallade vpl apotekare tjänstgjorde i stor utsträck- ning inom förrådsorganisa-tionen. Inom gar- nisonerna i Boden och Karlskrona tillskapa- des regionala enheter med permanent till- gång till farmacevtisk arbetskraft och med en utbyggd verksamhet i form av filial- apoteksverksamhet till militärapoteket i Stockholm. Detta apotek — tillika sjukhus- apotek — som ingick i det nybyggda karo- linska sjukhuset fick det samlade ansvaret för krigsmaktens läkemedelsförsörjning.

Den 4 juni 1944 tillkallades en särskild utredning, 1944 års utredning rörande för- svarets läkemedelsförsörjning, som skulle framlägga förslag rörande vård och omsätt- ning av försvarets läkemedel.

Utredningen avgav sitt förslag den 14 juni 1945 och efter remissbehandling framla- de försvarsministern den 4 januari 1946 en proposition till riksdagen angående förråds- organisation för försvarets läkemedel.

6.2.2 1946 års organisation

Utredningens förslag omfattade i princip en regional förrådsorganisation för krigs- maktens utrustnings- och ersättningsbehov av läkemedel. Lokalt vid förråden skulle anställas apotekare som ansvariga för led- ningen av dessa och verksamheten skulle ske enligt militärapotekets anvisningar. Omsätt- ningen av läkemedel skulle dels genomföras Över försvaret och karolinska sjukhuset,

dels över civila sjukhus och enskilda apotek. Departementschefen anförde bl. a. följan- de om de framlagda förslagen.

I överensstämmelse med utredningens förslag torde antalet regionala förrådscentralorter böra bestämmas till nio. — Övertygande skäl synas mig däremot ha förebragts för bibehållande av filialapoteken i Boden och Karlskrona. Boden- filialen torde liksom för närvarande böra tjänst— göra såsom sjukhusapotek vid det till staden förlagda garnisonssjukhuset.

Departementschefen godtog i allt väsent- ligt de framlagda förslagen, som bl. 3. upp- tog nio regionala förråd och som förutsatte att filialapoteken i Boden och Karlskrona skulle bibehållas, varvid det förstnämnda liksom militärapoteket i Stockholm även skulle tjänstgöra såsom sjukhusapotek. Be— träffande framkomna förslag att Karlskrona- filialen skulle få karaktär av sjukhusapotek till länslasarettet där anför departements- chefen följande:

I ett par remissyttranden har ifrågasatts, att filialen i Karlskrona skulle få motsvarande funktion (sjukhusapotek) i förhållande till läns- lasarettet i nämnda stad. Sjukhusapotek inrät- tas enligt gällande bestämmelser å sjukvårds— anstalter, där Kungl. Maj:t med hänsyn till läkemedelsförsörjningens omfattning eller av andra skäl finner nödigt. Med hänsyn härtill förefinnes icke anledning att i detta samman- hang ingå på denna fråga.

I den av utredningen framlagda prome- morian diskuterades utförligt metodiken för omsättning av försvarets lager av läkeme- del, särskilt om försäljning skulle ske direkt till olika sjukhus utöver de som direkt be- tjänades av militärapoteket och dess filial— apotek. Departementschefen ansluter sig till förslaget om försäljning över civilapote- ken, men anför härom följande:

Jag vill här nämna att, enligt till mig över— lämnat utdrag av protokoll, hållet vid ordina- rie sammanträde med fullmäktige för Sveriges apotekareförbund den 5 och 6 juni 1945, full- mäktige beslutat, att civilapoteken, när så kom- mer att visa sig behövligt, skola i första hand från militärapoteket täcka sitt behov av så- dana läkemedel, som ingå i försvarets förråd i fredstid och icke kunna i erforderlig omfattning omsättas inom försvaret eller vid karolinska sjukhuset. Apoteken skola vidare enligt full- mäktiges beslut medverka till att sådana läke-

medel komma till användning i största möjliga utsträckning. Framhållas må ytterligare, att apotekarorganisationerna i sitt remissyttrande uttalat att den erforderliga omsättningen enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna torde kunna förväntas i stort sett komma att ske på ett tillfredsställande sätt.

Departementschefen uttalar dock att hin- der inte bör föreligga för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel till statliga affärsdrivande verk, kemisk-tekniska företag m.fl. Departementschefen anför vi- dare att om icke tillfredsställande omsätt- ning kan uppnås på de föreslagna vägarna, det får ankomma på Kungl. Maj:t att taga frågan under förnyad prövning och vidtaga de åtgärder, som kan vara lämpliga.

Riksdagen fattade beslut enligt departe- mentschefens förslag och den ännu är 1968 existerande organisationen är grundad på detta riksdagsbeslut.

6.2.3. Utvecklingen 1946—1968

Under den nämnda tidsperioden har såväl försvarets förrådsorganisation för läkemedel som militärapoteket vad gäller dess civila arbetsuppgifter undergått en stark utveck- ling. Antalet förrådsenheter har utbyggts och en stark utökning och mer beredskaps— mässig uppläggning har skett av försvarets läkemedelsutrustning. Läkemedlen förvaras sålunda numera i stor utsträckning i packade satser och förvaring sker utöver nedanståen- de förrådsorganisation i ett relativt stort an- tal lokala förråd.

Försvarets lagerhållning av läkemedel är till sin huvuddel färdigberedda preparat. Vissa delar av lagren är placerade på läke— medelsindustrier (motsv.), som medverkar vid omsättningen men de helt dominerande delarna är spridda till ett antal hemliga för— råd samt till regionala läkemedelscentraler å följande orter: Stockholm, Boden, Västra Frölunda, Hässleholm, Karlskrona, Karlstad, Linköping, Mullsjö, Norsjö, Skövde, Sollef- teå, Säter, Tandsbyn, Vindeln, Visby.

Under den gångna 20-årsperioden har givetvis förändringar vidtagits i organisa- tionen av försvarets läkemedelsförsörjning, men som tidigare nämnts är grunddragen

fortfarande desamma, som uppdrogs vid 1945 års utredning.

6.2.4. Militärapoteket 1968

Militärapoteket har försvarets sjukvårds- styrelse såsom chefsmyndighet. Under sam- ma myndighet lyder apotekets filialapotek och läkemedelscentraler. Dessa är rent for- mellt inordnade inom huvudrubriken För- svarets sjukvårdsförråd. Verksamheten vid alla enheter, som förrådshåller läkemedel, leds dock av militärapoteket.

Militärapoteket arbetar med nedanståen- de organisation fastställd den 1.7.1968.

Chef

Ledning av apotekets verksamhet. Föredrag- ning av läkemedelsärenden i försvarets sjukvårdSStyrelse och karolinska sjukhusets direktion.

Militär sektion

Urval, anskaffning och förrådshållning av läkemedel för krigsmakten. Försök och prov samt undervisning vad gäller denna verk- samhet.

Sjuklmssektion

Leveranser av läkemedel till karolinska sjuk- huset m.fl. institutioner. Ansvar för ex- temporeberedningar.

Kontrollsektion

Kontroll av anskaffade rå— och färdigvaror, kontroll av beredda och lagerhållna läke— medel samt ansvar för reagensservicen. All- män kontrollverksamhet över apoteket. Håll- barhetsstudier av viktiga läkemedel.

Produktionssektion

Produktion av sterila och icke sterila bered- ningar såväl vad gäller kortare och längre serier som mer kvalificerade extempore- beredningar. Utvecklingsverksamhet avseen-

de läkemedelsformer och förpackningar samt produktionsteknik.

Administrativ sektion

Ansvar för personalfrågor, kassatjänst samt registratur. Ansvar för mer kvalificerad re- miss- och utredningsverksamhet som petita- framställningar etc.

Läkemedelsinformationscentral

Utredning och information om rationellt läkemedelssortiment i samarbete med de spe- ciella kommittéerna inom karolinska sjuk- huset och försvaret.

F orskningsa vdeln ing

Forsknings- och utvecklingsarbete, främst avseende stabiliteten hos krigsviktiga läke- medel där försvaret har speciella krav.

Dataavdelning

System- och programutveckling rörande apo- tekets ADB-verksamhet för anskaffning, la- gerkontroll, fakturering och statistik av lä- kemedel.

Apotekets verksamhet karakteriseras av att under gemensam ledning sammanslagning skett av eljest möjligen tänkbara separata or- gan för planering av försvarets läkemedels— försörjning i krig, läkemedelsdistribution till det militära försvaret i fred, sjukhusapoteks— verksamhet gentemot karolinska sjukhuset samt viss forsknings- och produktionsverk- samhet vad gäller läkemedel. Några skarpa gränser mellan de olika verksamhetsgrenar— na finns inte inom apoteket utan maximala fördelar av resurskoncentrationen eftersträ- vas i stället.

En mer utförlig redovisning av apotekets verksamhet är inte möjlig inom läkemedels— försörjningsutredningens ram. Några grenar av apotekets arbetsområden synes dock på grund av sitt allmänna intresse böra belysas något utförligare.

Apoteket arbetar i synnerligen nära kontakt med sjukhuset och inskränker sig härvid in- te bara till att leverera läkemedel utan del- tar i stor utsträckning i all slags utrednings- och kommittéverksamhet som berör läke- medelsområdet. Särskilt aktuella är frågorna om rationellt läkemedelsurval samt om läke- medelsdistribution. Den förra utrednings- verksamheten har utförligt redovisats bl.a. i Svensk Läkartidning m.fl. tidskrifter och har numera motsvarigheter på en rad sjuk- hus. Försök med rationaliserad läkeme- delsdistn'bution har upptagits från och med 1968 och syftar till att i ett slutskede farma- cevter på särskilda »klinikapotek» skall ta hand om läkarnas utfärdade ordinationer och på grundval av dessa färdigställa pa- tienternas läkemedel i en—dos-förpackningar, som sedan utdelas av vederbörande avdel- ningssköterska.

Som ett första steg mot en sådan utveck— ling, som förutsätter tillgängligheten av ett stort antal en-pack-förpackningar, kommer på ett stigande antal avdelningar apoteket att svara för att erforderliga läkemedel till- föres avdelningar utan att särskilda beställ- ningar inges för varje tillfälle. Systemet förutsätter ett av vederbörande läkare fast- ställt standardsortiment, att detta efterleves och av betydelse är även att vissa rationali— seringar kan genomföras vad avser etikette- ring av ifrågavarande läkemedel. Den be- drivna verksamheten sker med särskilt till— stånd av socialstyrelsen och är i viss ut- sträckning inspirerad av utländska förebil— der, främst i Amerika och Skottland.

Läkemedelstill verkning

Inriktningen av apotekets produktion sker huvudsakligen på preparat av speciellt in— tresse för försvaret och karolinska sjukhuset och av sådana där kontinuerlig erfarenhet är erforderlig med tanke på militärapote- kets speciella ansvar under beredskaps- och krigsförhållanden.

Ökad vikt har senare år lagts vid produk- tionsavdelningens medverkan vid utveckling

av nya läkemedelsformer och förpackningar, vilket skett i anslutning till vid forsknings- avdelningen framkomna resultat. Såväl det- ta förhållande som tillverkningslokalernas ringa omfattning har gjort att kvantiteten producerade läkemedel inte på något sätt ökat i takt med apotekets utveckling i övrigt. Relativt många beredningar har också stru- kits från produktionsprogrammet, såväl så- dana med obetydlig åtgång och utan vikt ur beredskapssynpunkt som andra med krav på industriella resurser vid tillverkningen. Med hänsyn till bl. a. de ökade hygieniska kraven vid tillverkning av läkemedel synes en fort- satt nedskärning av produktionsprogrammet få ske vid apoteket och anskaffning få ge- nomföras från annat håll.

Ekonomi

Beträffande apotekets ekonomisering, så ut- gör visserligen apoteket en statlig myndighet, som tilldelas tjänster och medel efter beslut av riksdagen och Kungl. Maj:t men de eko- nomiska förhållandena är delvis jämställda med sådana för självförsörjande verk. Apo- teket har sålunda själv att erlägga alla kost- nader för anskaffade läkemedel samt huvud- delen av personallönerna och uppkomna omkostnader. Intäkter för täckning av dessa kostnader erhåller apoteket genom att företa debiteringar av alla fullgjorda leveranser, varvid som högst-pris gäller priser, som ut— tages av andra apotek vid motsvarande leve- ranser.

6.3 Läkemedelsberedskapsfrågor inom totalförsvaret i övrigt

6.3.1. Socialstyrelsens ansvarsområde

Socialstyrelsens beredskapsråd har bl.a. att handlägga frågor angående läkemedelsbe- redskapen och fastställer bl. a. en lista över s. k. beredskapsläkemedel, vilka inte kan undvaras i händelse av krig. Kvantiteten av erforderliga läkemedel bedömes med hänsyn bl. a. till den kontinuerliga fredskonsumtio- nen.

I samråd med militärapoteket och över-

styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap upprättar socialstyrelsen krigsproduktionsbe- sked med landets läkemedelsindustrier så att deras sammanlagda kapacitet kommer det civila och militära försvaret tillgodo. Socialstyrelsen planerar vidare i samråd med vederbörande myndigheter och företag en utflyttning i krig av såväl grosshandelsfö- retagen som ett stort antal apotek med la- ger till bättre belägna områden än de, där de är placerade i fred. Likaså sker plane- ringsverksamhet för bl. a. läkemedelstillför- sel till beredskapssjukhusen samt för dis- triktsapotekens (i krig : läkemedelslaborato- rier) omflyttning och produktion i krig. Någon mer omfattande lagerhållning av läkemedel är i fred inte genomförd av soci- alstyrelsen undantagandes lagerhållning av läkemedel för s.k. sjukhärbärgen. Dessa läkemedel avses dock inte att omsättas.

6.3.2. Civilförsvarsstyrelsens ansvarsområde

För den speciella verksamheten inom civil- försvaret har beredskapsuppläggning genom- förts av vissa läkemedel bl. a. dextran och nervgasmotmedel. I samråd med militär- apoteket avses en ökning ske av beredskaps- lagren.

6.3.3. Överstyrelsen för ekonomisk försvars- beredskap

Överstyrelsen har att enligt anvisningar från socialstyrelsens beredskapsråd upplägga främst råvaror till alla sådana läkemedel, som i fred importeras till landet och som bedöms oundgängliga i krig. Lagren består huvudsakligen av sådana läkemedelssubstan- ser som ej tillverkas i landet. Vissa synner- ligen viktiga svensktillverkade läkemedel lagras även, t.ex. antibiotika och insulin. Läkemedel upparbetas till lämpliga bered- ningar t.ex. tabletter. Denna upparbetning är avsedd att ske hos läkemedelsfabrikanter— na Och apotekens distriktslaboratorier. Kontinuerlig omsättning kan genomföras för huvuddelen av beredskapslagren. Detta sker genom landets läkemedelsindustrier,

grosshandelsföretag samt apotekens distrikts- laboratorier.

Den läkemedelsproduktion som försiggår vid landets läkemedelsfabriker planläggs för krigsfallet enligt särskilda s.k. krigsproduk- tionsbesked, som avtalas med företagen av socialstyrelsen och försvarets sjukvårdssty- relse i samråd.

Dessa besked skall underställas översty- relsen för godkännande. Råvarubehovet för den planlagda krigsproduktionen skall, i den mån tillräckliga lager ej finns hos tillverka- ren, tillgodOses genom myndigheternas för- sorg. Överstyrelsen har därför tidigare haft en beredskapslagring av s.k. industriråva- ror för läkemedelsindustrins behov. På grund av svårigheterna att hålla dessa råva- rulager aktuella undersöks möjligheten för företagen att själva åta sig denna lagring mot viss ersättning från överstyrelsen.

6.4 Läkemedelsförsörjningen i krig

Verksamheten baseras i första hand på de fredsrnässiga resurserna, som dock nästan undantagslöst är lokaliserade till större orter. Landets samtliga läkemedelsindustrier kom- mer att i en krigssituation arbeta enligt re- dan i fred uppgjorda program och leverera sina varor enligt särskild fördelning till den civila och militära sektorn. Därest råvaror inte disponeras eller kan importeras får överstyrelsens lager tagas i anspråk. Gemen— samt för totalförsvaret upprättas på ett an— tal ställen i landet s. k. vätskecentraler, som skall svara för totalbehovet av infusionslös- ningar, spolvätskor och dylikt.

Grosshandeln avses att fungera såsom i fredstid men med lokalisering till ur skydds— synpunkt bättre områden än de nuvarande förläggningsorterna.

Inom den civila sektorn avses produktion ske på de nuvarande distriktsapoteken som emellertid måste omlokaliseras och om möj- ligt vart och ett ges möjlighet att producera ett tämligen brett sortiment av läkemedel. De apotek, som är belägna å utrymningsor- ter läggs endera ner eller flyttas i ett antal fall till orter med beredskapssjukhus.

Inom den militära sektorn upprättas ett

antal oentralapotek med utnyttjande av militärapotekets resurser och vissa planlagda tillgångar. Dessutom har vissa förband möj- ligheter att kunna bereda vissa läkemedel, dock inte för mer omfattande behov.

7. Droghandeln

7.1 Inledning

Av apotekens huvudleverantörer går fem under benämningen droghandlarna nämli- gen Apotekarnes Droghandel AB (ADA), Kronans Droghandel AB, Apoteksvarucen- tralen Vitrum Apotekare AB (Vitrum), Ast- ra Distribution och AB Läkemedel-Distri- bution. Redogörelsen här behandlar dessa företag.

De fem droghandlarna svarar för sam- manlagt ca 90 % av apotekens varukostna- der för läkemedel och fria handelsvaror. Droghandlarna säljer förutom läkemedel också artiklar av främst kemisk-teknisk ka- raktär. Kunder är apotek, färghandlare m. fl.

Droghandlarnas leverantörer av läkeme- del utgörs av andra droghandlare med im- port, ett antal övriga importörer samt före— tag med tillverkning inom landet. I egen- skap av importör är droghandlaren central- lagerhållare i landet åt den utländske fabri- kanten. För centrallagerhållningen åt svensk fabrikant vars produkter säljs med ensam— rätt till apoteken svarar droghandlaren ifrå- ga. Härav följer att droghandlaren också kan utnyttjas som exportör.

Den ökade efterfrågan på läkemedel har kommit alla droghandlarna till del. Drog- handlarna är stora företag som sedan länge är väl etablerade på marknaden. Samman- lagt köpte apoteken av droghandeln för 577,8 milj. kr. 1968 mot 313,9 milj. kr. 1962. De farmacevtiska specialiteterna do-

minerar droghandelns försäljning. För var och en av droghandlarna har försäljningen på läkemedel ökat med 10—20 % årligen under 1960-talet.

Med utbyggnad och rationalisering har droghandeln mött den ökade efterfrågan på läkemedel. Det sammanlagda antalet dis- tributionscentraler var länge 15 men är nu 16 genom tillkomsten av ADA:s filial i Umeå på nyåret 1968. Gamla lokaler har ersatts med nya eller byggts om och mo- derniserats. Personalförändringar har skett. Datamaskiner har tagits i anspråk och ADB- verksamheten växer. Samtidigt sker organi- satoriska förändringar såsom centralisering av lagerkontroll och inköpsverksamhet.

7.2 Lokaler m. m.

För försäljning till apoteken har droghand- larna sammanlagt upprättat 16 distribu- tionscentraler. (Se tab. 7: 1).

ADA och Kronan har huvudkontor 1 an- slutning till respektive distributionscentral i Göteborg. Vitrums huvudkontor ligger i Stockholm. Astra Distribution har huvud- kontor i Södertälje och Läkemedels-Distri- bution i Hälsingborg.

Droghandelsföretagen är omsättningsmäs- sigt av olika storlek. Störst är Astra Distri— bution med 36 % av droghandelns samlade omsättning 1967. (Se tab. 7: 2).

ADA:s Umeåfilial fanns inte 1967 men ingår i tabellen med uppskattad försäljning

Tabell 7:I Droghandelns distributionscentraler Källa: Droghandlarna

Distributionscentraler

Droghandlare Summa Stockholm Göteborg Malmö Umeå ADA 4 1 l 1 1 Kronan 3 l 1 1 Vitrum ] ] Astra D. 4 1 1 1 1 Läkemedels-D. 4 l 1 l

Summ a 1 6 5 4 4 3

om 14,0 milj. kr. och motsvarande reduk- tion för Stockholmsfilialen.

Tabell 7: 3 visar droghandelns lokalyta 1967. I tabellen ingår även ADA:s Umeåfi- lial som började sin verksamhet den 1 janu— ari 1968. Några andra väsentliga föränd- ringar i lokalhånseende har inte ägt rum 1968.

Droghandlarna finns till övervägande de- len i moderna lokaler.

ADA:s nybygge i Backa i Göteborg om-

Tabell 7:2 Droghandelns försäljning 1967 Källa: Droghandlarna a) utan uppdelning på distributionscentraler

fattande filialkontor med centrallager, dis- penseringsfabrik och huvudkontor stod in— flyttningsklart 1966. Stockholmsfilialen flyt— tade in i nya lokaler 1961. Malmöfilialens lokaler är relativt nyrenoverade. Filialen i Umeå disponerar lokaler i en av Pharma- cia nyuppförd fastighet.

Kronans lokaler i Stockholm är från mit- ten av 1940-talet. Expansionsmöjligheterna är goda. Lokalerna i Göteborg och Malmö är nyare.

Därav till Apotek Total Farm. Övriga Andra Droghandlare försäljning mkr spec. varor Summa kunder Astra D. 231,8 191,0 5,6 196,6 35,2 ADA 183,9 134,9 21,7 156,6 27,3 Vitrum 121,4 107,5 12,7 120,2 1,2 Kronan 52,8 44,1 8,2 52,3 0,5 Läkemedels-D. 52,4 51,9 0,2 52,1 0,3 Summa 642,3 329,4 48,4 577,8 64,5 b) med uppdelning på distributionscentraler Distributionscentraler Total Droghandlare försäljning mkr Stockholm Göteborg Malmö Umeå. Astra D. 231,8 125,8 45,5 35,9 24,6 ADA 183,9 68,0 60,2 41,7 14,0 Vitrum 121,4 121,4 — —— — Kronan 52,8 23,3 16,0 13,5 —— Läkemedels-D. 52,4 20,4 12,6 13,4 6,0 Summa 642,3 358,9 134, 3 104,5 44,6 60 SOU 1969: 46

Tabell 7 :3 Droghandelns lokalyta 1967 Källa: Droghandlarna a) utan uppdelning på distributionscentraler

Därav på Droghandlare Totalt i m, Administration Lager m.m. ADA 21 200 6 290 14 910 Kronan 5 860 925 4 935 Vitrum 9 400 3 200 6 200 Astra D. 12 350 1 650 10 700 Läkemedels-D. 3 150 860 2 290 Summa 51 960 12 925 39 035 b) med uppdelning på distributionscentraler Distributionscentraler

Droghandlare Summa Stockholm Göteborg Malmö Umeå ADA 21 200 5 440 10 250 4 290 1 220 Kronan 5 860 1 730 2 890 1 240 Vitrum 9 400 9 400 Astra D. 12 350 7 3501 1 400 2 200 1 400 Läkemedels-D. 3 150 680 1 000 1 1102 360

Summa 51 960 24 600 15 540 8 840 2 980

1 Inkl. huvudkontoret i Södertälje. ' Inkl. huvudkontoret i Hälsingborg.

Vitrums fastighet i Stockholm är från 1954 och uppförd för sitt nuvarande ända- mål.

Astra Distribution befinner sig i Stock- holm i en ny anläggning inrymmande även kontorslokaler för Astras dotterbolag Ime— co, Kistner och Wallco. Utbyggnad av lag-

ret pågår. I Malmö och Umeå är lokalerna också moderna men äldre i Göteborg. Läkemedels-Distribution har varit i de nuvarande lokalerna 2-8 år. Stockholms- filialen flyttar 1969 till ett nyinköpt hus i Huddinge. I tabell 7: 4 redovisas brandförsäkrings-

Tabell 7 :4 Brandförsäkringsvärdet på droghandelns byggnader, maskiner och inventarier 1967 Källa: Droghandlarna

Därav på Maskiner och

Droghandlare Totalt milj. kr. Byggnader inventarier ADA1 23,9 20,7 3,2 Kronan 5,1 4,2 0,9 Astra D. 14,6 10,1 4,5 Läkemedels-D. 1,3 0,8 0,5

Summa 44,9 35,8 9,1 Vitrum2 24,0 13,8 10,2

1 Inkl. ADA:s filial i Umeå. 2 Någon uppdelning mellan grossist- och fabrikationsdel föreligger inte, varför värdena gäller hela fastigheten Franzéngatan 7—9 i Stockholm.

värdet på av droghandlarna disponerade byggnader, maskiner och inventarier.

7.3 Lagerdepåer för importerade läkemedel

De utländska läkemedlen svarar för värde- mässigt ca 40 % av läkemedelsförsäljningen i landet. Droghandlarna säljer inte läkemedel bara till apotek och sjukhus utan är också leverantörer åt varandra i den mån de im- porterar läkemedel som säljs vidare till apo- teken genom flera kanaler.

Utländska läkemedelsfabrikanter repre- senteras i Sverige av agenter. Det finns fö- retag med agenturverksamhet i samma kon- cern som en droghandlare. Agenten brukar anlita droghandlaren för den fysiska varu- hanteringen.

Det finns fler importörer än droghand- larna. Alla är partihandlare med läkeme- del. Både försäljningen av läkemedel till apoteken och till de tidigare distributions- leden täcks av det juridiska partihandelsbe- greppet.

I syfte att få utrönt vissa förhållanden i partihandelsledet före droghandeln utsän— de läkemedelsförsörjningsutredningen på sommaren 1968 ett intervjuformulär till des- sa partihandlare. Socialstyrelsens tillstånds— givning omfattade vid denna tidpunkt ut— över de 5 droghandlarna 96 partihandlare varav 73 visade sig verksamma som parti- handlare.

Flertalet partihandlare är importörer av läkemedel. Beträffande antalet lagerdepåer finnes inte alltid lokalmässigt skarpa grän- ser mellan partihandlarna. Vissa partihand-

Tabell 7:5 Droghandelns personal 1967 Källa: Droghandlarna

Antal anställda omräknat till

Droghandlare heltidstjänster ADA 398 Kronan ] 15 Vitrum 204 Astra D. 154 Läkemedels-D. 57

S: 3 928

lare har gemensamma lagerlokaler. Inte hel- ler kan likhetstecken sättas mellan antal partihandlare med tillstånd och antalet äga- re till lagren. Importörerna håller till viss del läkemedel i konsignation åt fabrikan- terna.

Partihandlarna har i flertalet fall endast ett lagerställe i landet. Av undersöknings- materialet att döma torde det sammanlagda antalet lagerdepåer uppgå till minst 60. När droghandlarnas distributionscentraler med- räknas erhålles ca 75 lagerdepåer för läke- medel i partihandelsledet mellan fabrikan- ter och apotek.

7.4 Personal

Sammansättningen av den personal som droghandeln sysselsätter torde inte skilja sig från den inom annan partihandel. Drog— handlarna behöver administratörer, ekono— mer, systemmän och programmerare, lager— arbetare, chaufförer, försäljare, kontorsper- sonal, telefonister m. fl.

Totalt hade droghandeln ca 1000 an- ställda 1967. Omräkning av antal anställda till heltidstjänster för varje droghandelsfö— retag har gjorts i tabellerna 7: 5 och 7: 6. Liksom i tabellerna över försäljning och lokalyta har ADA:s Umeåfilial som började den 1 januari 1968 inräknats. I Umeå är 12 personer anställda vilket föranlett en viss reduktion av personalstyrkan på ADA:s fi- lial i Stockholm.

Droghandlarnas uppgifter om både loka- ler och personal avser företagen som hel- het således förutom distributionen av läke— medel till apoteken också försäljningen av fria handelsvaror, lagerhållning och even- tuellt inköpsarbete beträffande agenturpro- dukter rn. m.

Det sammanlagda personalantalet hos droghandeln har hållit sig tämligen konstant under 1960-talet. Däremot kan det enskilda droghandelsföretaget uppvisa förändringar i personalstyrkan från det ena året till det andra.

7.5 Lager

Antalet artiklar eller förpackningsvarianter

i droghandlarnas lager framgår av tabell 7: 7.

ADA, Kronan och Vitrum är sortirnents- droghandlare till sin natur. Kronan har emellertid börjat med viss ensamrättförsälj- ning till apoteken. Läkemedels-Distribution är enbart enkanalsdistributör medan Astra Distribution vid sidan av sin ensamrättsför— säljning också saluför vissa läkemedel i kon- kurrens med de tre sortimentsdroghandlarna.

I partihandelsledet kan läkemedlen lager- föras både på fabrikslager och grossistla- ger. Alternativt förekommer att fabrikan- ten låtit överflytta till droghandeln den del av fabrikslagret som är avsedd för den svenska marknaden ävensom att fabrikan- ten utnyttjar droghandlare med enkanals- distribution som lagerhållare för hela Nor- den.

Inom droghandeln förekommer både kon- signationslager och köp i fast räkning.

ADA är importör och handhar bl. a. la- gerhållningen av koncemföretagen Scanme- das och Famacos agenturprodukter. Dessa lager finns i Göteborg och Stockholm. ADA:s lager av läkemedel är till viss del konsignationslager.

Kronan räknar med Övertagande av im- porten på de läkemedel som Kronan bör- jar distribuera till apoteken med ensamrätt. Kronan köper hela sitt sortiment i fast räk- ning utom en enda artikel som hålls i kon- signation.

Droghandlaren Vitrum svarar för central- lager dels åt läkemedelsfabrikanten Vitrum och dels åt några utländska fabrikanter. Vit-

Tabell 7.7 Antal förpackningsstorlekar i drog- handelns lager 1968 Källa: Droghandlarna

Förpackningsstorlekar Farmacevtiska Övriga Droghandlare specialiteter artiklar ADA 5 000 9 050 Kronan 5 300 2 000 Vitrum 5 000 6 500 Astra D. 4 800 900 Läkemedels-D. 900 20

rum äger hela sitt lager.

Astra-koncernens fabrikslager av läke— medel i Södertälje är också centrallager för koncemföretagen Hässles och Imecos agen- turprodukter. Lagret i Södertälje flyttas på våren 1969 till Astra Distributions Stock- holmsfilial. Samtidigt övertar Astra Distri- bution all export av koncernens läkemedel. I de fall Astra Distribution är enkanalsdi— stributör åt utländska läkemedelsfabrikanter skall all import ske direkt till droghandla- ren. Astra Distribution håller hela sitt lager av läkemedel i konsignation åt fabrikanterna.

Av Läkemedels-Distribution importerade läkemedel passerar droghandlarens buffert- lager i Hälsingborg. Läkemedels-Distribu— tion köper i princip hela sortimentet i fast räkning.

7.6 ADB

Droghandelns situation 1968 vad gäller da- tamaskiner framgår av uppställningen på nästa sida.

7:6. Droghandelns personal med uppdelning på distributionscentraler

Källa: Droghandlarna

Distributiouscentraler

Droghandlare Summa Stockholm Göteborg Malmö Umeå ADA 398 115 197 74 12 Kronan 115 42 50 23 Vitrum 204 204 Astra D. 154 881 26 26 14 Läkemedels-D. 57 22 10 20, 5 Summa 928 471 283 143 31

1 Inkl. huvudkontoret i Södertälje. ' Inkl. huvudkontoret i Hälsingborg. SOU 1969: 46 63

Företag Maskin ADA IBM 1440 hyrd finns på företaget i Göteborg Kronan hålkortsavdelning Vitrum hyr in sig på servicebyrå (förut hålkort) Astra D. IBM 1401/1311

hyrd finns hos Astra

utnyttjas till 90% av Astra D. IBM 360/20

hyrd

finns hos Leo

Läkemedels-D.

Till droghandelns ADB-rutiner hör fram- tagning av försäljnings- och marknadsstatis— tik som läkemedelsfabrikanterna får del av. Hur denna statistik är sammansatt m.m. redovisas i kapitel 16.

Datamaskinerna är viktiga som hjälpme- del för lagerkontroll. Men även manuell lagerbevakning förekommer.

En kort beskrivning av Astrakoncernens och ADA:s ADB-system lämnas i det föl- jande.

Astrakoncernens ADB—system

Astrakoncernens ADB-system innebär en sammanknytning mellan de olika funktio- nerna produktion, distribution, marknads- föring och nyproduktfunktionen.

I systemet har integrerats Astrakoncer- nens svenska enheter omfattande läkeme- delsföretag samt tillverknings- och försälj- ningsbolag på den kemisk-tekniska sidan. Inom en nära framtid kommer även verk- samheten i de övriga nordiska länderna att integreras i datasystemet. Vidare finns pla- ner på att inlemma även Astra Interna- tional i systemet.

Den enskilda orderraden som registreras främst på Astra-Distributions filialer i och med ordermottagningen utgör primärdata i datasystemet. Av de enskilda orderraderna byggs upp en för de olika funktionerna ge- mensam prognOS för planering och styr- ning av verksamheten. Underlaget till prog— nosen kan dagligen fångas upp vid apotek,

sjukhus, varuhus, industrier, laboratorier etc.

Den integrerade databehandlingen leder till en effektivare lagerstyrning för filialer, centrallager inkl. exportlager och lager i ut- landet. Vidare eftersträvas optimala tillverk- ningskvantiteter och beordringspunkter.

På sikt ger Astras datasystem möjlighe- ter till ett styrande av koncernens totala resurser innebärande optimering av de fi- nansiella, personella och materiella resurser- na.

ADA :s ADB-system

ADA:s ADB-rutiner omfattar lagerbokfö- ring, fakturering och personalredovisning.

Ute vid varorna i lagren ligger förstan— sade artikelhålkort. Samtidigt med varorna plockas ett hålkort för varje rad. Den plockade kvantiteten noteras på hålkorten som sedan bearbetas i datacentralen. Samt- liga transaktioner under en vecka samlas för maskinell framställning av fakturor och statistiska rapporter.

Alla transaktioner överförs löpande till magnetband för arkivering. Härigenom möj- liggörs senare statistiska bearbetningar av önskad omfattning. Parallellt med denna överföring framtas ett magnetband inne- hållande uppgifter som skall lämnas till Lä- kemedelsstatistik AB.

Tack vare den information som ADA:s datamaskin lämnar har bl. a. en integrering bakåt kommit till stånd innebärande auto- matisk påfyllning av ADA:s lager.

Kostnaden för dataavdelningen inkl. lö- pande utvecklingsarbeten är idag något över 1 milj. kr. per år. En lagerminskning med 4 milj. kr. vid en lagerhållningskostnad av 20 % innebär en minskad kostnad av 800000 kr. per år. Utöver denna reduk- tion i lagerhållningskostnad får man en stor mängd information vars värde är svårt att mäta i reda pengar.

ADA arbetar på att ersätta det nuvaran- de systemet med ett nytt system om några år. Planerna går bl. a. ut på att få en fas- tare central styrning av företagets totala la- ger som är uppdelat på fyra regionalkontor.

7.7 H iälpmedel i droghandlarnas orderrutin

Astra Distribution, Läkemedels-Distribution och ADA styr centralt sina lagerdepåer. Respektive företags dataanläggning matas med information från filialerna som sedan får lagerpåfyllning på signal från huvud- kontoret. Även centrallagren är eller av— ses bli integrerade i datasystemen.

Kronan har manuell lagerbevakning och decentraliserad ordergivning. Defektkort (la- gerkort), används i princip som på apote- ken. Initiativet till lagerpåfyllning tas av orderkontoren som själva kontaktar leve- rantörerna.

Vitrum har all lagerhållning förlagd till Stockholm. Lagerbevakningen sker manuellt och med hjälp av defektkort. Vitrum pla- nerar att under 1969 gå över till maskinell lagerstyrning. Vissa maskinella rutiner före- kommer redan nu beträffande läkemedel som tenderar att bli liggande för länge i lager.

Enkanalsdistributörernas lagerredovisning- ar är ett led i avräkningen mellan läkeme- delsfabrikanter och droghandlare. Astra Di— stribution som säljer alla läkemedel i kon— signation redovisar i regel lagret den siste i varje månad. Datamaskinen skriver ut in- gående Och utgående kvantiteter vid ifråga— varande tidpunkter m. m.

7.8 H iälpmedel i apotekens orderrutin

Apoteken har manuell lagerbevakning. På defektkortet som brukar upprättas för var— je lagerförd artikel på apoteket, anges till vilken nivå lagret får sjunka innan varan på nytt behöver inköpas.

Apoteken är i sin orderrutin inte bundna av några avtal med droghandeln. Man föl- jer praxis med kort leveranstid från drog- handelns sida och täta leveranser. Till apo- tek på nederlagsort har droghandeln ofta le- veranser två gånger per dag och till övri- ga apotek en gång per dag. Apoteken får hem varorna samma dag eller senast dagen efter beställningen.

I regel håller sig apoteket med huvudle- verantörer och bileverantörer. Tendensen finns till att överenskommelse träffas mel- lan leverantörer och apotek om en fast tid på dagen när leverantören kan ringa upp apoteket. Order mottages per telefon och med post.

Alla droghandlarna ger rabatt på inköp av läkemedel enligt vissa villkor. Enbart kassarabatt lämnas av Astra Distribution. De övriga droghandlarnas hjälpmedel till apoteken i beställningsarbetet sammanhäng- er med deras rabatter. Apoteken får sig till- sänt orderblanketter och orderlistor. Alla orderkontor inom en droghandel skickar ut samma material till apoteken.

Apoteken beställer alltid efter varunamn. Detta gäller samtliga droghandlare. Det till apoteken översända beställningsmaterialet upptar inte någon kolumn för artikelnum- mer. Droghandlarna har inte heller tillställt apoteken någon varunummerkod som skul- le kunna användas vid beställning per tele- fon. All överföring av varunamn till num- mer sker hos droghandeln. Droghandlarna tillämpar en gemensam nummerkod på far- macevtiska specialiteter.

ADA ger apoteken viss rabatt på större order vars nedre gräns sätts i förhållande till apotekens årsomsättning. Brevorderbo- nus tillkommer på premieorder utskriven med maskin på ADA:s orderset. Detta or- derset består av framplockningsorder med följesedel och tre lagerkopior.

Kronan lämnar viss rabatt på de artiklar som finns upptagna i Kronans favörlista. En viss minimikvantitet per artikel måste be- ställas. Apoteken kan notera antalet för- packningar på listan men vanligtvis ges or- dern per telefon.

Vitrums inköpsbonus beräknas på värdet av varje orderrad. I tryckta listor över vis— sa artiklar noterar apoteket antalet förpack- ningar som beställs av varje läkemedel. Or- derna sänds per post eller rings in.

Läkemedels-Distribution ger brevorderra- batt. För beställning per post kan apoteken använda sig av droghandlarens brevorder— blanketter.

8.1 Inledning

Koncentrationsutredningen har nyligen av- gett sitt betänkande »Läkemedelsindustrin» (SOU 1969: 36). I detta lämnas en utför— lig redogörelse för och analys av både den svenska och utländska läkemedelsproduktio- nen. För sammanhangets skull lämnas här vissa uppgifter ur detta betänkande, i förs- ta hand beträffande de svenska företagen på området.

8.2 F öretagsstrukturen på läkemedels— området

År 1965 var 217 företag företrädda på den svenska marknaden varav nära hälften eta-

Industriell läkemedelstillverkning

blerats efter 1955.

Som framgår av tabell 8: l fanns år 1966 totalt 41 läkemedelsföretag med produk— tion i Sverige. Av dessa hade drygt hälf- ten en försäljning om högst 1 milj. kr.

Vid sidan av de till apotekarsocieteten anknutna företagen ACO och Vitrum finns sex större tillverkande läkemedelsföretag i landet, nämligen Astra, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan och Bofors Nobel-Pharma.1

Dessa företag jämte vissa av deras dot- terbolag är medlemmar av branschorgani- sationen Läkemedelsindustriföreningen (LIF). LIF-företagens sammanlagda andel

1 Ang. statens förvärv av Kabi, ACO och Vitrum se prop. 1969: 142.

Tabell &] . Storleksmässig fördelning år 1966 av i Sverige för den svenska marknaden pro-

ducerande läkemedelsföretag2

Försäljning i milj. kr. Antal Antal anställda inom läkemedels- Antal av läkemedel företag tillverkning i Sverige företag 0—1 23 0—49 29 1—-—2 1 50—99 3 2—3 3 100—149 1 3—4 1 150—199 —— 4—5 — 200—299 2 5—10 3 300—399 1 10—15 2 400—499 1 15—20 2 500—599 1 20—30 1 600—699 2 30—50 4 — — 50— 1 1 400—1 500 1 Summa 41 Summa 41

” De 14 s. k. distriktslaboratorierna inom ACO har räknats som ett företag. I övrigt har ej räknats

på koncernnivå.

Tabell 8:2 Individuella LIF-företags läkemedelsförsäljning 1958, 1965 och 1968 Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

1958 1965 1968 Andel Andel Andel Andel egna agen- egna agen- Total prep. Andel tur- Total prep. Andel tur- Total läkeme- +li- licens- för- läkeme- +li- licens- för- läkeme- delsför- cens- prepa- sälj- delsför- cens- prepa- sälj- delsför- säljning intäk- rat ning säljning intäk- rat ning säljning Företag mkr1 ter % % % mkr1 ter % % % mkr1 Astrakoncernen 86,5 76 14 10 248,5 57 19 24 365,3 Pharmacia 19,9 77 23 — 68,7 83 17 — 95,4 Kabi 20,4 44 56 -— 39,1 60 40 -— 68,6 Leo 18,1 63 35 2 36,3 60 39 1 55,5 Ferrosan 15,1 61 17 22 25,0 40 27 33 39,0 Bofors 3,3 65 35 — 15,7 100 -—- — 19,1 Summa 163,3 642 302 62 433,13 672 232 102 642,9

1 Droghandelns inköpspris (i fabrikspris för exportdelen). 2 Ovägt genomsnitt.

av läkemedelsförsäljningen i Sverige upp- gick år 1965 till 44 %. Apotekskollektivet svarade för ca 15 %. Övriga privatägda, svenska företag svarade tillsammans för en- dast 2 % av totalförsäljningen.

Samtliga svenska läkemedelsföretag utom Bofors är huvudsakligen inriktade på läke- medelsområdet. Astrakoncernen och Fer- rosan har dock en icke obetydlig andel av försäljningen inriktad på kemisk—tekniska produkter utanför läkemedelsområdet. Kabi har genom Grummebolagen etablerat sig även på det kosmetiska området. ACO har likaså en viss kosmetisk tillverkning. Phar- macia har till följd av sin läkemedelsforsk- ning kommit att tillverka produkter inom näraliggande varuområden.

En särställning intar statens bakteriolo- giska laboratorium genom ensamrätt på im- port av humanbakteriologiska preparat. La- boratoriet bedriver även tillverkning av dy- lika läkemedel.

De större, svenska företagen har expan- derat mycket snabbt under senare år. Un- der perioden 1960—65 ökade LIF-företa- gens försäljning med i genomsnitt 16 % per år, räknat i löpande priser. Antalet anställ- da ökade under samma period med 8 % per år. Av totalt 5 805 anställda 1965 föll 1 830 på dotterbolagen i utlandet.

Som framgår av tabell 8: 2 är Astrakon-

cemen överlägset störst av LIF-företagen och svarar för mer än hälften av dessa fö- retags sammanlagda läkemedelsförsäljning.

Tillverkningen vid distriktslaboratorier- na (ursprungligen 25 st., 13 st. år 1968) uppgick år 1968 till 36,7 milj. kr. jämfört med 25 milj. kr. år 1965 och 16,2 milj. kr. år 1958. Läkemedelstillverkningen vid Vit- rum uppgick till ca 18 milj. kr. år 1968.

Som framgår av tabell 8: 3 har den ut- ländska läkemedelsindustrin kraftigt ökat sin andel av den svenska läkemedelsmarknaden sedan början av 50-talet. Andelen är nu närmare 40 %. Andelen för apotekskollekti- vets produktion har reducerats kraftigt me- dan andelen för »övriga företag» (främst LIF—företagens försäljning i Sverige) är täm- ligen oförändrad.

8.3 De svenska Iäkemedelsföretagen

I det följande redovisas vissa uppgifter om organisatorisk uppbyggnad m. ut. hos Astra, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan och Bofors samt vissa upplysningar om Vitrum och ACO.

Astrakoncernen. Astrakoncernen är Nor- dens största läkemedelsföretag. Moderbolag är AB Astra, som är beläget i Södertälje.

Av Astrakoncernens svenska dotterbolag är följande verksamma på läkemedelsområ-

Tabell 8:3 Andelar för olika slags läkemedelsföretag åren 1952, 1965 och 1967 Källa: Uppgifter erhållna från Läkemedelsindustriföreningen.

Andel svensktillverkade läke- medel (%)2

Därav Försäljning av läkemedel i Apotekskol— _ Sverige, Utländska företags lektivets vriga År AUP, milj. kr. andel (%)1 Totalt produktion3 företag 1952 180 11 89 41 48 1965 670 39 61 15 46 1967 840 39 61 14 47

1 Utländska företag företrädda genom egna dotterbolag eller ombud. ” Inkl. produktion och försäljning på basis av licenser från utländska läkemedelsföretag. ” Avser produktion vid ACO samt enskilda apotek. Den starka nedgången i apotekskollektivets produktion beror på att användningen av extemporeberedda läkemedel numera nästan helt upphört.

det, nämligen AB Hässle, Mölndal, AB Dra- co, Lund, AB Tika, Umeå och Imeco, Astra Agency Company, Stockholm AB.

Astra hade år 1967 dotterbolag i 16 län- der utanför Sverige. Koncernen är dessutom representerad på utländska marknader ge— nom sammanlagt ett sjuttiotal agenter och licenstagare. Av de utländska dotterbola- gen är bolaget i USA störst med bl. a. en betydande produktion av lokalbedövnings- medlet Xylocain.

Huvudfabrikerna i Södertälje tillverkar samtliga läkemedel, som saluförs av Astra Läkemedel AB, Hässle, Draco och Tika på den skandinaviska marknaden samt även lä- kemedel, som exporteras till andra län- der. I Södertälje tillverkas dessutom läke- medelssubstanser för flertalet utländska dot- terbolag och licenstagare. Hässles, Dracos och Tikas lokalisering är betingad av beho- vet att bedriva ett nära forskningssamarbe- te med universiteten.

År 1967 hade Astrakoncernen 4 240 an- ställda varav 1708 vid moderbolaget, 682 vid svenska dotterbolag och 1850 vid ut- ländska dotterbolag. Under perioden 1959— 68 har försäljningen drygt tredubblats.

År 1967 uppgick Astrakoncernens totala försäljning till 445 milj.kr. Härav svarade läkemedel för ca 75 %. 36 % av försäljning- en avsattes utomlands.

Pharmacia. Fram till år 1965 var Phar- macia AB dotterbolag till landets näst stör- sta droghandelsföretag, Apotekarnes Drog-

handel AB (ADA). Droghandelsverksamhe- ten överfördes detta år till ett nybildat dot- terbolag (som gavs namnet Apotekarnes Droghandel AB ADA). Moderbolagets namn ändrades till AB Portia, vilket nume- ra är förvaltningsbolag för både Pharmacia och ADA.

Pharmacia AB försäljer självt sina egna läkemedel för humanbruk i Sverige. Övri- ga produkter på den svenska marknaden omhänderhas av dotterbolag.

År 1967 hade Pharmacia åtta utländska dotterbolag varav flertalet för läkemedels- försäljning. På övriga marknader sker för- säljningen genom agenter eller licenstaga- re, sammanlagt ett 80-tal.

År 1967 hade Pharmacia-koncernen ca 1100 anställda. Företaget har expanderat utomordentligt starkt under 1960-talet. Kon- cernens försäljning uppgick till 105 milj. kr. år 1967 mot 26 milj.kr. år 1960. År 1967 svarade utlandsförsäljningen för 64 % av to- tala försäljningen.

Kabi. AB Kabi är moderföretag inom Kabigruppen. Denna består förutom av Kabi av läkemedelsföretaget Recip samt Grummebolagen med kemisk-teknisk till- verkning. Kabi ägs till 65 % av staten och i övrigt av Pripp-Bryggerierna. Kabi med dotterbolag hade ca 800 anställda i Sverige år 1967. Företagens försäljning detta år uppgick till 68,4 milj. kr. varav läkemedels- försäljningen svarade för 56,6 milj. kr. Ut- landsförsäljningen utgjorde 29 % av Kabis

Tabell 8:4 Världens 10 största läkemedelsföretag år 1965 (ungefärliga värden i milj. sv. kronor).

Totalför- Läkemedels- säljning försäljning Företag Land 1965 1965 1 Hoffman-La Roche & Co AG Schweiz 3 600 3 500 2 American Home Products USA 3 900 2 400 3 Pfizer & Co USA 2 800 1 700 4 E Lilly & Co USA 1 700 1 500 5 Merck & Co USA 1 700 1 400 6 Sterling Drug Inc USA 1 600 1 200 7 Warner-Lambert USA 2 000 1 200 8 J R Geigy AG Schweiz 2 100 1 200 9 Takeda Chem. Japan 1 400 1 200 10 Smith, Kline & French USA 1 300 1 100

läkemedelsförsäljning år 1967.

I Kabis tillverkning och forskning ligger tyngdpunkten på antibiotika- och blodom- rådcna. Tuberkulosmedlet Cykloserin tillver- kas av Kabi enligt licensavtal med Merck, Sharp&Dohme (MSD) i USA. Kabi har emellertid utvecklat nya industriella fram- ställningsmetoder för preparatet, vilket främst säljs till öststaterna. På blodområdet är Gammaglobulin och Albumin de viktigas- te preparaten.

Lco. Fyra femtedelar av aktierna i AB Leo innehas av det danska investmentbola- get Kefalas A/S. Samma ägarintressen står även bakom det danska läkemedelsbolaget Lundbeck&Co A/S i Köpenhamn. Leo har ett dotterbolag, AB Mekos, som lika- ledes marknadsför läkemedel. Leos dotter- bolag AB Läkemedcls-Distribution bedriver uteslutande grosshandel i form av enkanal- distribution till apoteken i Sverige av ett antal fabrikanters produkter, främst koncer- nens egna produkter. Som framgår av ta- bell 8: 2 uppgick företagets läkemedelsför- säljning 1968 till drygt 55 milj. kr.

Ferrosan. Ferrosan-gruppen är främst verksam inom läkemedelsområdet. Verk- samheten omfattar därutöver områdena för veterinärmedicin, fodermedel, växtskydds- preparat, desinfektionsmedel rn. m. Gruppen har omkring 1 000 anställda, varav ca 40 % i Sverige. Försäljningen uppgick 1968 till 39 milj. kr.

Bofors Nobel-Pharma. AB Bofors, No- bel-Pharma är en avdelning av AB Bofors, som är ett av Sveriges största företag med

ett mycket brett produktsortiment. Tyngre metallvaruindustri och tyngre maskinindu— stri svarar för huvuddelen av verksamhe- ten. Företaget har dock även en betydan- de tillverkning av kemiska produkter — däribland läkemedel — vid Bofors Nobel- krut. Den totala läkemedelsförsäljningen var 1968 drygt 19 milj. kr.

ACO Läkemedel. 1 kap. 1 har en kort- fattad redovisning lämnats beträffande ACO. Vidare redovisas i bil. 8 den överenskom- melse som träffats mellan staten och apo- tekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem, vilken bl.a. innebär att staten förvärvar de tillverknings- enheter inom apoteksväsendet som produ- cerar läkemedel under varumärket ACO. Överenskommelsen innebär också att den verksamhet som nu utövas av apotekarso- cietetens tekniska huvudavdelning och ACO under en minimitid av två år räknat från den 1 januari 1971 skall drivas i form av ett särskilt dotterbolag till det apoteksbolag som överenskommelsen förutsätter skall bil- das. Slutligen kommer kap. 14 att innehål- la en redogörelse för ACO-verksamhetens fortsatta utövning. Med hänsyn härtill skall här endast erinras om att ACO år 1965 ha- de ca 560 anställda varav 500 på distrikts- laboratorier och 60 inom den centrala led- ningen. Försäljningen uppgick 1968 till drygt 36 milj. kr.

Vitrum. Apotekarsocieteten övertog år 1959 aktiemajoriteten i Apoteksvarucentra- len Vitrum. Detta företag bedriver främst droghandel men tillverkar även ett litet an-

tal preparat. Av dessa är Insulin och Hepa— rin på hormonområdet samt Aminosol och Intralipid på nutritionsområdet resultatet av egen forskning i samarbete med forskare på universitet och högskolor. De två sistnämn- da preparaten säljs även utomlands.

Den i det tidigare nämnda överenskom- melsen mellan staten och apotekarsociete- ten innebär att staten, under förutsättning av höstriksdagens godkännande, övertar Vit- rum den 1 januari 1970.

8.4 De utländska läkemedels/öretagen

För jämförelsens skull redovisas i tabell 8: 4 världens tio största läkemedelsföretag år 1965 . Av dessa var sju amerikanska.

9. Prissättning och kostnader

9.1 Prissättning

9.1.1 Inledning

En reglering av apotekens priser går tillbaka ända till 1688 års medicinalordningar. Där omtalas »en skälig och lidlig taxa» som skulle tillämpas vid försäljning av läkemedel från apotek och som inte fick överskridas. I 1739 års medicinaltaxa föreskrevs enhet- liga läkemedelspriser för hela riket.

Den taxa som utfärdades 1819 i samband med att ett nytt apotekarreglemente kom till var uppbyggd efter regler som gällde ända till 1925.

Nu gällande medicinaltaxegrunder är så konstruerade att apotekens priser beräknas efter tre olika taxor:

Taxa I: Kemikalier och droger Taxa ll: Farmacevtiska specialiteter Taxa III: Arbetet på apoteket med tillredning av extemporeläkemedel.

Med ledning av de sålunda fastställda grunderna har apotekarsocietetens direktion att räkna ut läkemedlens utförsäljningspri- ser och införa dem i en medicinaltaxa som skall tillämpas av apoteken. En grundläg- gande regel är att apoteken vid försäljningen inte får ta ut högre priser än vad som anges i medicinaltaxan.

Medicinaltaxegrundernas mest detaljerade regler hänför sig till apotekens avans på olika varuslag samt till ersättningen för det arbete som utförs på apotek vid tillredning av sådana läkemedel som skall beredas för

tillfället (extempore). Även beträffande apo- tekens inköp finns emellertid bestämmelser som syftar till en viss priskontroll. Dessa korresponderar med det allmänna stadgan- det i läkemedelsförordningens 6 & som så- ger att priset på läkemedel skall vara skäligt. Socialstyrelsen skall varje år före den 1 september, efter att ha hört apotekarsocie- teten, lägga fram så noggrann beräkning som möjligt av apoteksväsendets intäkter och kostnader under närmast följande ka- lenderår. Samtidigt skall styrelsen fram- ställa förslag om den jämkning i medici- naltaxegrunderna som beräkningen ger an- ledning till. Härefter fastställs medicinal- taxegrunderna av Kungl. Maj: t. Ändringar i medicinaltaxegrunderna kungörs i samling av författningar och cirkulär m.m. ang. medicinalväsendet (MF). Apotekskollektivets kostnadskalkyl utar- betas på basis av föreliggande uppgifter från apoteken och den centrala organisationen. Vissa beräknade kostnader är normalisera- de med hänsyn till det omfattande statistiska material som finns om samtliga apotek. Medicinaltaxegrunderna är sammankopp- lade med apotekens avgiftssystem. En av avgiftssystemets funktioner är att reglera apoteksinnehavarnas inkomster som i sin tur sammanhänger med apotekens försälj- ningspriser. Eventuella överskottsmedel för kollektivets gemensamma ändamål bildar fonden för reglering av läkemedelsprisen. Fonden tjänar som en buffert och har tagits

i anspråk de år apotekskollektivet gått med förlust.

Den årliga översynen av medicinaltaxe- grunderna föreskrivs som nämnts i gällan- de bestämmelser. Det inträffar emellertid att myndigheterna mer än en gång på året begär beräkningar över apotekskollektivets intäkter och kostnader och även att apote- karsocieteten tar initiativet till en ändring av priserna före kalenderårets utgång.

9.1.2 Producentpris och droghandelspålägg

De kemikalier och droger som apoteken an- vänder vid framställning av extemporeläke- medel har ett pris i medicinaltaxan som grundar sig på ett normalinköpspris som finns infört i en hos socialstyrelsen förd medicinaltaxeliggare. Detta normalinköps- pris erhålles med ledning av inhämtade pris- noteringar från droghandlarna. Av de in- hämtade priserna väljs det lägsta som nor- malinköpspris om det bedöms att leverans i erforderlig utsträckning kan ske till detta pris. Till bedömning av normalinköpspri- serna skall socialstyrelsen i möjligaste mån hålla sig underrättad om prisutvecklingen på läkemedel i in- och utlandet.

Då det gäller farmacevtiska specialiteter skall det i taxeliggaren för varje specialitet finnas antecknat senast godkända pris för försäljning till apotek. Prisgranskningen av farmacevtiska specialiteter är ett led i re- gistreringsproceduren. Denna granskning berörs något närmare i kap. 17. Här må endast nämnas att koncentrationsutredning- en som i SOU 1969: 36 redovisar en rela- tivt ingående studie av läkemedelspriserna konstaterat att denna granskning är av be- gränsad betydelse.

9.1 .3 Apotekens avans

Apotekens påslag på farmacevtiska specia- liteter sker enligt regler i taxa II. Enligt denna skall utförsäljningspriset på en farma- cevtisk specialitet beräknas så, att till det fastställda inköpspriset lägges dels 21 pro- cent av nämnda pris, dels ock ett fast be- lopp av 110 öre per förpackning, dock att

påläggen sammanlagt inte får överstiga sum- man av 30 öre och 80 procent av inköps- priset.

För kemikalier och droger erhålls utför- säljningspriset genom att man till normal- inköpspriset lägger ett tillägg som finns när- mare angivet i taxa I.

Slutligen må nämnas att taxebestämmel- serna inrymmer föreskrift om en viss ex- peditionsavgift, olika vid recepturexpedition och annan expedition.

9.2 Läkemedelskostnaderna

9.2.1 Totalkostnadema

Värdet på den sammanlagda försäljningen av läkemedel till förbrukarna i landet ut- trycker de totala läkemedelskostnaderna. Allmänheten är för inköp av läkemedel hänvisad till apoteken. För leveranser av läkemedel till sjukhusen svarar apoteken men också i viss utsträckning fabrikanter och grossister.

Apotekskollektivet bestående av alla pri- vata apotek i landet omsätter nu totalt för över 1000 milj. kr. årligen. Denna siffra ger storleksordningen på de totala läkemedelskostnaderna. Apotekens försälj- ning av kemisk-tekniska artiklar m.m. är inte av sådan omfattning att totalornsätt- ningen blir obrukbar som ett mått enbart på läkemedelskostnaderna.

Apotekskollektivets omsättning ökade un- der 1952—1962 från 195 milj.kr. till 501,6 milj. kr. Den årliga utvecklingen från 1962 framgår av tabell 9: 1.

Som framgår av tabell 9: 2 ökar för varje år både antalet recipen (recipezpost på ett recept) och medelpriset per recipe.

Orsaken till de ökade kostnaderna kan vara direkta prisändringar, som i sin tur be— ror på ändrade råvaru- eller industripriser eller på ändring i medicinaltaxegrundema.

Kostnadsökningen kan också bero på att ändrad mängd av läkemedlen förskrivs eller på en förskjutning av förskrivningsvanorna till andra preparat.

Studier rörande de farmacevtiska specia— liteterna och medelpriset per recipe finns

Tabell 9:1. Utvecklingen av apotekskollekti- vets totalomsättning 1962—1968 Källa: Apotekarsocieteten.

Total- omsättning Ökning År milj. kr. år från år i % 1962 501,6 1963 553,2 + 10 % 1964 613,3 + 11 % 1965 702,6 + 15 % 1966 772,6 + 10 % 1967 876,8 + 14 % 1968 1011,7 +15% redovisade i Läkemedelsförmånen, SOU 1966: 38, sid. 136—139.

9.2.2 Receptur — handköp

Apotekens totalomsättning finns uppdelad på receptur och handköp. I handköpsför- säljningen ingår både läkemedel utan re- cept och fria handelsvaror.

Som framgår av tabell 9: 3 utgör läkeme- del utlämnade mot recept nu ca 75 % av apotekens totala försäljning.

Recepturförsäljnjngen sammansätts av snabbreceptur och extemporereceptur. Snabbrecepturen avser de standardförpacka- de läkemedlen eller de farmacevtiska specia- litetema som nu svarar för mer än 95 % av recepturförsäljningen. Extemporerecep- turen har under 1960-talet minskat kon- tinuerligt såväl relativt som beträffande det absoluta antalet läkemedelsexpeditioner.

Av recepturförsäljningen går årligen ca 85 % till allmänheten och 15 % till sjukhu- sen. (Jfr tabell 9: 4).

Sjukhusen har också viss del i apotekens

handköpsförsäljning. Under t. ex. 1966 köpte sjukhusen totalt för ca 110 milj. kr. från apotekskollektivet varav ca 25 milj. kr. gick vid sidan av recepturförsäljningen. All- mänhetens handköp kan framräknas till ca 200 milj. kr 1966.

9.2.3 Sjukhusens läkemedelskostnader

Med sjukhus avses en rad olika sjukvårds- inrättningar nämligen lasarett, mentalsjuk- hus, andra specialsjukhus, sjukstugor samt sjukhem av olika slag.

Sjukhusens läkemedelskostnader är av- hängiga av

1) köp från apotekskollektivet när sjukhuset saknar huvudmannaägt sjukhusapotek

2) köp från droghandeln när huvudmanna- ägt sjukhusapotek finns

3) köp av vissa läkemedel direkt från gros- sister och fabrikanter som tillåts även när huvudmannaägt sjukhusapotek saknas.

Sjukhus med huvudmannaägda apotek köper läkemedel direkt av fabrikanter och droghandlare. Övriga sjukhus vilka anlitar vanliga apotek erhåller rabatt enligt avtal som slutits vid förhandlingar mellan sjuk- vårdshuvudmännen och företrädare för apo- teksväsendet. De centrala besluten rörande sjukhusleveranser är bindande för apoteken.

Vid årsskiftet 1968/ 69 fanns fem huvud— mannaägda sjukhusapotek nämligen på tre av Stockholms stads större lasarett, ett i Västerås sedan 1 september 1968 samt det statliga militärapoteket. De fyra förstnämn- da sjukhusapoteken omsatte 1968 för 11,4 milj. kr. Samtidigt omsatte militärapote- ket totalt för 20,5 milj. kr. Härav avser

Tabell 9:2. Recepturexpeditioner 1955 och 1962—1967 , samtliga kundgrupper Källa: Apotekarsocieteten.

Antal recipen Relativ Medelpris per Ökning år

Är i milj. förändring recipe i kr från år i % 1955 20,4 7,50 1962 28,5 12,21 1963 29,7 +4% 13,02 +6% 1964 31,2 +5% 13,91 +7% 1965 33,4 +7% 14,97 +8% 1966 33,8 +1 % 16,30 +9% 1967 35,6 +5% 17,79 +9%

Tabell 9: 3. Receptur — handköp 1962—1968 Källa: Apotekarsocieteten.

Totalt Receptur Handköp År milj. kr % milj. kr % milj. kr. % 1962 501,6 100 347,5 69 154,1 31 1963 53,2 100 386,2 70 167,0 30 1964 613,3 100 433,5 71 179,13 29 1965 702,6 100 500,4 71 202,2 29 1966 772,6 100 551,2 71 221,4 29 1967 876,8 100 633,5 72 243,3 28 1968 1 011,7 100 750,1 74 26],6 26

8,2 milj.kr. karolinska sjukhuset och Bo- dens lasarett. Till krigsmaktens sjukhus och beredskapslager gick 7,2 milj. kr. samt resterande 5,1 milj. kr. till enskilda apotek, forskningsinstitut m. fl.

De huvudmannaägda sjukhusapotekens omsättning hänför sig till största delen till sjukhusens slutna vård.

Enligt tabell 9: 5 svarar de privata apote- ken för 80 % av apotekens omsättning av seende läkemedel till sjukhus. Huvudre- geln för sjukhusens upphandling av läke- medel är att läkemedel skall levereras ge- nom apotek. Socialstyrelsen äger medgiva vissa undantag från denna regel. Sålunda får till sjukvårdsinrättning av partihandlare försäljas läkemedel som företrädesvis an— vänds vid sjukvårdsinrättning och i allmän- het levereras i förpackning av mera avse- värd tyngd eller skrymmande volym.

Infusionslösningar och spolvätskor bru- kar höra till de läkemedel som sjukhusen till- låts köpa direkt från grossister och fabrikan— ter även när eget apotek saknas. »Övriga lä-

kemedel» i tabell 9:6 torde avse dylika direktinköp.

Av totalt 115 lasarett är sju stora och åtta små lasarett utelämnade i tabellen på grund av redovisningstekniska skillnader i källma- terialet.

Att döma av tabellen går lasarettens in- köp av läkemedel och läkemedel närståen- de varor till ca 25 % vid sidan av apoteken. Det är inte säkert att denna siffra är rele- vant även för andra slag av sjukhus. Tro— ligen har lasaretten med sin akutsjukvård och många kliniker större behov av infu— sionslösningar, blod och medicinska gaser än t. ex. sjukhus för långvård.

9.2.4 Kostnader för läkemedelsförmånerna inom sjukförsäkringen

En närmare redogörelse för läkemedelsför- månerna har lämnats i avsnitt 2.3. Som där påpekades har samhällets kostnader för läkemedelsförmånerna ökat från 39,4 milj. kr. 1955 till 396 milj. kr. 1968. Den

Tabell 9:4. Recepturförsåljning i öppen och sluten vård 1962—1968 Källa: Apotekarsocieteten.

Totalt Öppenvård Sluten vård År milj. kr. % milj. kr. % milj. kr. % 1962 347,5 100 293,1 84 54,4 16 1963 386,2 100 325,6 84 60,6 16 1964 433,5 100 365,1 84 68,4 16 1965 500,4 100 424,6 85 75,8 15 1966 551,2 100 467,5 85 83,7 15 1967 633,5 100 537,6 85 95,9 15 1968 750,1 100 644,0 86 106,1 14 74 SOU 1969: 46

Tabell 9: 5. Sjukhusens kostnader avseende läkemedel genom apotek 1968 Källa: Apotekarsocieteten, militärapoteket, Stockholms stads sjukvårdsförvaltning, sjukhusapoteket vid centrallasarettet i Västerås. Milj. kr %

Sjukhus utan huvudmanna- ägda apotek 106,l 80 Sjukhus med huvudmanna- ägda apotek 19,6 15 Krigsmakten 7,2 5 Summa 132,9 100

Tabell 9.6. Kostnader för läkemedel m. m. avseende 100 lasarett 1965 Källa: Landstingsböckerna eller motsvarande

1966 milj. kr % Varor från apotek 47,6 - 73 Blod och blodplasma, medicinska gaser, övriga läkemedel 17,6 & Summa 65,2 100

Tabell 9: 7. Utvecklingen av kostnaderna för läkemedelsförmånerna 1962—1968 Källa: Riksförsäkringsverket.

Ökning år från

År milj. kr. år i % 1962 122,3 1963 137,9 + 1 % 1964 157,2 + 14 % 1965 183,0 +16 % 1966 206,9 + 13 % 1967 239,0 + 16 % 1968 396,0 +66 % SOU 1969: 46

Tabell 9:8. Relativ fördelning riksförsäk- ringsverket- övriga kunder avseende allmän- hetens läkemedelsinköp på recept 1962—1968

Källa: Apotekarsocieteten och riksförsäkrings-

verket

Apotekens _

receptur RFV Övriga År % % kunder % 1962 100 42 58 1963 100 42 58 1964 100 43 57 1965 100 43 57 1966 100 44 56 1967 100 44 56 1968 100 62 38

årliga utveckling från 1962 visas i tabell 9: 7.

Den kraftiga höjningen 1968 av läkeme- delskostnaderna inom ramen för sjukför— säkringen avspeglar sig också i en markant ökning av riksförsäkringsverkets andel av läkemedelsförsäljningen på recept i öppen vård (Jfr tabell 9: 8).

10 arbetets bedrivande

10.1 Inledning

Direktiven för läkemedelsförsörjningsutred- ningen meddelades i ett anförande till stats- rådsprotokollet över inrikesärenden den 19 april 1963. De återges in extenso i bilaga 10. I detta kapitel refereras de under rubri- ker som anger de väsentligaste delområdena för utredningen. Samtidigt lämnas viss in- formation om utredningens bedrivande.

Redan här måste emellertid framhållas att utredningsuppdraget i sitt avslutande skede partiellt övergick till ett förhandlings- uppdrag. En närmare redogörelse härför lämnas i kap. 12 samt i bilaga 8. Här må endast erinras om att en överenskommelse ingåtts mellan staten och apotekarsociete- ten enligt vilken bl. a. a) staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse skall ge- nom ett bolag, där staten har majoritet, över- ta ansvaret för apoteksväsendet från 1971, b) staten skall överta apotekarsocietetens majoritetsintresse i läkemedelsföretaget Vit- rum (fabrik och partihandelsföretag) från 1970 samt c) avkastningen av den omnämn— da stiftelsens aktier i apoteksbolaget skall tillfalla en organisationsenhet för informa- tion och statistik på läkemedelsområdet.

I direktiven erinras om att läkemedelsför- sörjningens organisation och därmed sam- manhängande frågor länge varit föremål för prövning av skilda utredningar. Därefter lämnas en redogörelse för huvuddragen av

Läkemedelsförsörjningsutredningen — direktiv och

de förslag som framlagts av 1946 års läke- medelsutredning och 1953 års läkemedels- kommitté. Vid remissbehandlingen av des— sa förslag hade så vägande invändningar gjorts att förslagen inte kunnat läggas till grund för önskvärda reformer. Det påpe- kas att under den tid utredningarna på- gått har en utveckling och modernisering skett inom såväl läkemedelsindustri som droghandel och apoteksväsendc. Därefter heter det.

När det gäller att tillgodose de samhälleliga intressena, såväl av ekonomisk som annan art kvarstår däremot problemen i allt väsentligt olösta.

Det sägs därför vara angeläget att läke- medelsförsörjningens organisation ytterliga- re reformeras i riktning mot ett större sam- hällsengagemang. Vissa riktlinjer anges som den nya utredningen i första hand bör föl- ja. Dessa berörs närmare under skilda av- snitt i fortsättningen. Det framhålls slut- ligen att om en lösning'enligt de angivna principiella linjerna inte kan förordas, se- dan de erforderliga detaljundersökningarna gjorts, bör andra vägar prövas att ge sam- hället ökat grepp om de betydelsefulla frå- gorna på läkemedelsförsörjningens område. Det sägs också att den kartläggning av om- rådet som redan skett i stor utsträckning borde kunna tjäna som underlag för nya re- formförslag.

10.2 Läkemedelsproduktionen och dess villkor

I direktiven påpekas att den långt övervä— gande delen av de nu använda läkemedlen är industriellt tillverkade. Flertalet är fram- ställda inom privat läkemedelsindustri, svensk eller utländsk. En mindre del till- verkas under industrimässiga förhållanden vid distriktslaboratorier, knutna till vissa apotek.

Det framhålles att läkemedelsindustrin i hög grad är beroende av forsknings- och utvecklingsarbete, som bedrivs i konkurrens mellan flera självständiga enheter. Vad den svenska industrin beträffar är det med hän- syn till de stora kostnaderna för detta ar— bete väsentligt att den kan avsätta sina pro- dukter på en större marknad än den sven— ska. I direktiven omnämns att inemot hälf- ten av industrins inkomster beräknades kom- ma från utlandet. Under den tid utredning- en arbetat har den svenska industrins ut- ländska verksamhet ökat. Samtidigt har emellertid den utländska industrins andel av den svenska marknaden ökat. I stort sett råder f. n. balans mellan svensk export och utländsk import på läkemedelsområdet.

I utredningens uppdrag ingår inte att prö- va frågan om ett förstatligande av läkeme— delsindustrin. Däremot bör undersökas »om inte från konkurrenssynpunkt en viss läke- medelstillverkning utöver vad som nu före- kommer bör ske i allmän regi».

Läkemedelsförsörjningsutredningens befatt- ning med produktionsfrågoma har skett ef- ter flera olika linjer. Innan detta närmare berörs bör emellertid nämnas att en om- fattande kartläggning av den svenska läke— medelsindustrins förhållanden gjorts av kon- centrationsutredningen. Arbetet har nyligen redovisats i betänkandet Läkemedelsindu- strin (SOU 1969: 36).

I olika faser av de båda utredningamas arbete har kontakt ägt rum. Härigenom har dubbelarbete undvikits. Då det vidare för- håller sig så att koncentrationsutredningen inte haft i uppdrag att framlägga förslag till åtgärder men vissa utredningsresultat klart pekat på behovet av en del av de

åtgärder läkemedelsförsörjningsutredningen från delvis andra utgångspunkter också fun- nit erforderliga har utredningarna komp- letterat varandra.

Den i direktiven omnämnda industriella läkemedelstillverkningen inom apoteksvä— sendet (ACO) har med bl. a. hänsyn till lön- samhet studerats av koncentrationsutred- ningen. Läkemedelsförsörjningsutredningen har för sin del granskat behovet och lämp- ligheten av att ACO-tillverkningen bibehål- les. Granskningen har resulterat i förslag om att ACO—verksamheten överföres till ett särskilt tillverkningsbolag. Denna fråga be- handlas i kap. 14. Genom överenskommel- sen med apotekarsocieteten har utredningen medverkat till att läkemedelsföretaget Vit- rum med dess tillverkningsdel övergår i sta— tens ägo vid kommande årsskifte.

Bedömningen av huruvida ett visst läke- medel skall tas upp på ett tillverkningspro- gram, om ett medel skall vidareutvecklas el- ler om ett befintligt läkemedel skall tas bort ur sortimentet är i hög grad beroende av information om behovet och efterfrågan. Omvänt är användningen av ett visst medel starkt beroende av vilken information som lämnas om det. Dessa frågor har delvis be- rörts av koncentrationsutredningen. I andra avseenden har de behandlats av läkemedels- försörjningsutredningen. Påtagligt är att det finns ett behov av såväl en bättre läkeme- delsstatistik som en utvidgad objektiv läke- medelsinformation. Frågorna har ett nära samband och behandlas i kap. 16.

Som framhålles i direktiven är läkeme— delsindustrin i hög grad beroende av forsk- nings- och utvecklingsarbete. Denna fråga har studerats av koncentrationsutredningen.

10.3 Grosshandelsfunktionen

Grosshandeln med läkemedel omhänderhas av droghandelsföretag ägda av eller förena- de med läkemedelsindustrier. Omfattande undersökningar av droghandeln gjordes av 1953 års läkemedelskommitté som redovisa— de sitt arbete genom betänkandet SOU 1959: 5. Kommitténs ståndpunkt i drog-

handelsfrågan skildras på följande sätt i di- rektiven.

Förhållandena vid grosshandeln med läkeme- del ansåg kommittén otillfredsställande från det allmännas synpunkt. Droghandeln känneteck- nades sålunda enligt kommitténs mening av en kostnadskrävande servicekonkurrens och försäljningspolitik samt av en dyrbar admini- strations- och lagerhållningsapparat. Två alter— nativa lösningar diskuterades för att avhjälpa konstaterade brister. Den ena innebar en cen- tralisering till ett enda företag, ägt antingen av staten eller av läkemedelsindustrien och apote- ken gemensamt. Det andra alternativet skulle vara att inrätta ett droghandelsföretag, helt eller till övervägande delen ägt av apotekarso- cieteten och avsett att bli ett komplement och en konkurrent till de övriga företagen på området. Kommittén förordade det senare al- ternativet. Innan kommittén framlade sitt för- slag hade den förändringen inträtt, att apo- tekarsocieteten förvärvat aktiemajoriteten i ett av de existerande droghandelsföretagen, näm- ligen Apoteksvarucentralen Vitrum. Kommit- tén uttalade, att det gjorda förvärvet samman- föll med kommitténs förslag endast under för— utsättning, att företagets tillverkningsdel och utländska försäljningsorganisation avskildes.

Några åtgärder beträffande droghandeln vidtogs inte med anledning av läkemedels- kommitténs betänkande. Det har ålagts lä- kemedelsförsörjningsutredningen att ytterli- gare penetrera frågan och framlägga de för- slag vartill utredningen kan föranleda. Här- om heter det i direktiven.

Droghandelns läkemedelsleveranser sker framför allt till apoteken. Det ojämförligt stör- sta antalet varor utgörs av farmacevtiska spe- cialiteter på vilka prisema är fasta. Konkurren- sen inom branschen är därför närmast en ser- vicekonkurrens, vars samhälleliga värde oftast torde vara ringa. Detta och andra skäl har lä- kemedelskommittén ansett tala för en centrali- serad droghandel. Kommittén har dock som nämnts förordat inrättande av ett särskilt, av apotekarsocieteten ägt eller dominerat droghan- delsföretag som komplement till de övriga. I viss mån har detta alternativ förverkligats ge— nom apotekarsocietetens förvärv av Vitrum. Med den erfarenhet som nu vunnits synes det emellertid allvarligt böra övervägas att som också redan två reservanter inom läkemedelsut- redningen förordade centralisera droghandels- verksamheten till ett statsägt monopolföretag. Det synes sannolikt, att ett sådant företag skulle bli ett värdefullt instrument för att hålla läke- medelskostnadema under bättre kontroll.

Vid utredningens arbete med droghan- delsfrågoma har det av 195 3 års läkemedels- kommitté samlade materialet och remissytt- randena över kommitténs betänkande ut- gjort ett Värdefullt initialmaterial. En del av detta material är en under ledning av pro- fessorn Ulf af Trolle för kommitténs räk- ning gjord undersökning beträffande drog- handeln. En uppföljning av arbetet har skett genom en studie av produktivitets- och ef- fektivitetsutvecklingen under 1954—64 in- om fyra av de befintliga fem droghandels- företagen. Studien som redovisats som num- mer 196613 1 Handeishögskolans i Göte- borg skriftserie berörs närmare i kap. 15. Den har utgjort underlag för överläggningar mellan utredningen och företrädare för droghandeln vilka överläggningar i sin tur lett till att branschföretagen medverkat till vissa specialundersökningar som utredning- en hemställt om. Den mest omfattande av dessa avser s. k. enkanaldistribution av läke— medel och har utförts av civilekonomen Holger Formgren. Undersökningen redovi— sas i bilaga 7 vid betänkandet.

Utredningen har ingående studerat drog- handelsverksamheten i Norge vilken är fö— remål för statsmonopol och utövas av Norsk medisinaldepot. En redogörelse för denna verksamhet lämnas i bilaga 5 .

För att få belyst hur distributions- och orderrutinen fungerar inom andra, men från vissa synpunkter jämförbara verksamhets— grenar, har en intervjuundersökning berö— rande åtta skilda områden genomförts. Den— na redovisas i bilaga 6.

10.4 A poteksväsendet

Detaljhandeln med läkemedel är med få un— dantag monopoliserad till apoteken. Dessa är privatägda. Innehavama av de f.n. om— kring 375 självständiga apoteken utnämns emellertid av Kungl. Maj:t. Ekonomiskt är apotekarna underkastade bestämmelser om s.k. allmänna avgifter. Genom avgiftssyste— met utjämnas olikheter i de skilda apotekens ekonomiska förhållanden. Därigenom blir det möjligt att driva apotek på en ort, trots att apoteket på grund av otillräckligt be-

folkningsunderlag och dylikt inte är ekono- miskt bärkraftigt. Genom det kollektiva sy- stemet regleras vidare apoteksinnehavarnas inkomster.

Efter ett omnämnande av dessa förhål- landen konstateras i direktiven att apote— karna inte blott i farmacevtiskt utan även i ekonomiskt hänseende i viss utsträckning står under statlig tillsyn och kontroll. Där- efter fortsätter direktiven.

De står emellertid också under ekonomiskt inseende av den organisation de obligatoriskt tillhör, nämligen apotekarsocieteten. Som ex- empel härpå kan nämnas att enligt apotekarso- cietetens stadgar åligger det societetens direk- tion att följa de enskilda apotekens ekonomiska skötsel samt att därvid vid behov ingripa med råd och anvisningar och i yttersta fall även föranstalta om ålägganden eller vidtagande av direkta åtgärder rörande driften. Medlem är enligt stadgarna förpliktad att själv vidtaga el- ler tåla de åtgärder, som direktionen kan fin- na erforderligt att besluta om. Ytterligare ett exempel på apotekarsocietetens starka realin- flytande över apoteksväsendets funktioner är, att det enligt stadgarna tillkommer direktionen att besluta om inrättande och nedläggande av distriktslaboratorium, Det sagda ger vid han- den att apotekarsocieteten genom sin direk- tion påtagit sig företagsledande funktioner för det samlade apoteksväsendet. Apotekarsociete- ten lämnar också medlemmarna en omfattande service. Bl.a. genom att inrätta och driva kontroll- och utvecklingslaboratorier samt and- ra centrala organ har societeten bidragit till att rationalisera apoteksväsendet.

Det stora inflytande myndigheterna har över apoteksväsendet är enligt uttalande i direktiven naturligt med hänsyn till att de privatägda apoteken i stort sett tillförsäk- rats monopolrätt. Det system som utbil- dats för att utjämna driftsresultaten mellan de olika apoteken och för att — trots de starkt varierande förutsättningarna — upp- rätthålla enhetliga läkemedelspriser i landet har emellertid blivit alltmer artificiellt och komplicerat. Systemet karakteriseras av att apoteksinnehavarna endast i ringa utsträck— ning själva får vidkännas kostnadsökning- ar, vilket medför att dessa inte såsom eljest är fallet behöver frammana rationalisering- ar, heter det vidare i direktiven. Därefter görs följande uttalande.

Enligt min mening bör nu en ny ordning för läkemedelsförsörjningen på detaljhandelsplanet övervägas. Mycket torde därvid tala för att de samhälleliga organ som nu är huvudmän för sjukvården också får ett ökat ansvar för läke- medelsförsörjningen. Detta skulle i så fall va— ra att gå vidare på den väg, som anvisades i prop. 1962: 184 i fråga om läkemedelsförsörj- ningen vid vissa sjukhus. En sådan ordning torde dock inte böra utesluta att läkemedel ock- så tillhandahålles genom privatägda apotek. Därest nu skisserade ordning icke skulle visa sig ändamålsenlig, kan som ett alternativ för- tjäna övervägas ett system med apoteken an- knutna till ett statligt företag. Oavsett vilket system som väljes bör tillses att allmänhetens behov av service på förevarande område blir väl tillgodosett även i en ny organisation.

Ingen erinran har i direktiven gjorts mot apotekens tekniska standard eller deras sätt att fungera. Tvärtom framgår indirekt av ett uttalande beträffande allmänhetens behov av service på läkemedelsområdet att detta behov är väl tillgodosett i det rådande sy- stemet. Kritiken gäller främst apoteksväsen- dets organisation som bedömts komplicerad och orationell. Apotekarsocietetens egenar- tade ställning bidrar till att göra den en- skilde av Kungl. Maj:t utnämnda inneha- varens ansvarsställning oklar.

För utredningen har det varit angeläget att få till stånd ett system som medger kla- ra ansvars- och kontraktsförhållanden. Vid valet av organisationsform har det gällt att säkra ett nära samarbete med andra grenar inom hälso- och sjukvården, att trygga all- mänhetens behov av service på området samt att få garantier för en företagsekono- miskt rationell ordning. Den i direktiven diskuterade utvägen att låta sjukvårdens huvudmän få ett ökat ansvar för läkemedels- försörjningen har inte visat sig framkomlig. Däremot är den i direktiven alternativt framförda tanken om apoteken anknutna till ett statligt företag väl realiserbar.

Som ytterligare en möjlighet har utred- ningen låtit utreda en ordning där apotekar- societeten som organisation skulle ges kon- cession att driva ett bolag med ansvar för apoteksverksamheten i landet. Den gjorda utredningen redovisas i bilaga 3. Av olika skäl kan en lösning enligt en sådan linje inte

komma i fråga. Åtskilligt av utredningsma- terialet kan emellertid nyttiggöras vid upp- byggandet av det apoteksbolag som enligt överenskommelsen mellan staten och apo- tekarsocieteten skall komma till stånd. Så synes även kunna bli fallet med det utred- ningsmaterial om ett apoteksbolag som Sve- riges farmacevtförbund i början av oktober 1969 överlämnat till läkemedelsförsörjnings- utredningen. Sistnämnda material har in- tagits som bilaga 9 vid betänkandet. Frå- gan om apoteksbolagets organisation och funktion behandlas i kap. 13.

10.5 Prisbildning och kostnader

Läkemedelspriserna är administrativt regle- rade. Sålunda gäller beträffande de farma- cevtiska specialiteterna dit de fabriksbered- da originalförpackade medlen hör, att so- cialstyrelsens läkemedelsnämnd i samband med godkännande av medlen skall pröva att priset är skäligt. Vidare är grunderna för prissättningen av apotekens substanser och beredningar meddelade av Kungl. Maj:t som även fastställer apotekens avans på samtliga läkemedel.

Då läkemedelsförsörjningsutredningen till- kallades 1963 var kostnaderna för den to- tala läkemedelskonsumtionen i Sverige ca 500 milj. kr. om året. Härav betalades om- kring 200 milj. kr. av sjukförsäkringsmedel eller av stat och kommun. Nu är värdet av den årliga förbrukningen mer än 1 000 milj. kr. varav det allmänna i olika former står för ca 600 milj. kr.

Det framhålles i direktiven att det är väsentligt av hänsyn både till den enskilda konsumenten och till samhällsekonomin, att kostnaderna inte blir högre än vad som kan anses nödvändigt. Direktiven fortsätter.

Visa på läkemedelspriserna inverkande fak- torer står dock utanför det allmännas kontroll. Detta gäller även detaljhandelsledet, något som är särskilt otillfredsställande med tanke på att den eljest prisreglerande konkurrensfaktorn här av säkerhetsskäl satts ur spel.

Beträffande prisbildningen i industrile- det sägs att man torde som tidigare närmast få inrikta sig på en prövning av prisernas

skälighet. Därefter kommer det tidigare re- fererade uttalandet att det bör undersökas om inte från konkurrenssynpunkt en ökning av läkemedelstillverkningen i allmän regi borde komma till stånd. Även den i direk- tiven framförda tanken att eventuellt cen- tralisera droghandelsverksamheten till ett, statsägt monopolföretag är förestavad av en förmodan att man härigenom skulle få ett instrument för att hålla läkemedelskostna- derna under bättre kontroll. I samband med att vissa förhållanden inom apoteksväsen- det diskuteras betonas ytterligare en omstän- dighet som gör det angeläget att samhället har bästa möjliga grepp om prisbildning och kostnader på läkemedelsområdet. Det heter sålunda.

Att alla möjligheter tillvaratages för att in- te ökande kostnader mer än nödvändigt slår igenom i läkemedelspriserna är särskilt ange- läget eftersom allmänheten när det gäller läke- medel i stort sett saknar valfrihet beträffande inriktning och omfattning av konsumtionen.

Som framgår av den lämnade redogörel- sen gäller det att få till stånd en sådan ord- ning för läkemedelsförsörjningen att det all- männas grepp om prisbildning och kostna- der blir så fast som möjligt. Däremot har det inte uppdragits åt utredningen att utar- beta nya tekniska regler för prissättningen av läkemedel. Varje led i utredningens för- slag är tillkommet med tanke på att ratio- nalitet och effektivitet skall befrämjas. Av stor betydelse på sikt anser utredningen det vara att man genom en detaljerad läkeme- delsstatistik och en effektiviserad läkeme- delsinformation får gynnsamma förutsätt- ningar för en mer rationell läkemedelsan- vändning.

I kap. 17 behandlas det nya systemets di- rekta möjligheter att påverka kostnaderna.

10.6 Övriga frågor

Det understryks i direktiven att pågående internationella integrationssträvanden kan komma att slå igenom även på läkemedels- området. Under utredningsarbetet borde un— dersökas vilka konsekvenser, som kunde föl— ja därav. Det borde även uppmärksammas,

huruvida apotekssystem i andra länder in- rymde moment av förenklingar som kunde nyttiggöras vid en omorganisation. Denna del av utredningsuppdraget har fullgjorts ge- nom internationella kontakter av olika slag.

Sålunda har utredningsmannen i egen- skap av svensk delegat i och ordförande för en arbetsgrupp inom EFTA skaffat sig in- gående kännedom om rådande förhållan- den och utvecklingslinjcr på läkemedelsom- rådet såväl inom EFTA- som EEC-länder- na. Inom ramen för Nordisk läkemedels— kommitté där utredningsmannen varit le- damot har motsvarande frågor penetrerats än mera ingående såvitt berör förhållan- dena i de nordiska länderna. I övrigt har erfarenhet om utländska farmacevtiska frå— gor och apotekssystem inhämtats i sam- band med flera speciella uppdrag som un- der utredningstiden föranlett utrikes resor. Förutom europeiska länder har dessa berört Canada, USA och Argentina. I sistnämnda fall hade utredningsmannen tillfälle till kon- takt med företrädare för läkemedelsbran- schen från praktiskt taget samtliga länder på de amerikanska kontinenterna.

Beträffande allmänhetens behov av servi- ce betonas i direktiven vikten av att detta blir väl tillgodosett även i en ny organi— sation. Hänsyn har tagits härtill vid utar- betandet av förslagen till åtgärder. En sär- skild garanti för att de förtjänster som kan känneteckna det hittillsvarande systemet in- te går förlorade i det nya torde ligga däri att huvudmännen för dagens apoteksväsen— de enligt den med apotekarsocieteten in- gångna överenskommelsen skall ha ett med- inflytande i ledningen för den nya organi— sationen.

I fråga om farmacevtisk utbildning och forskning har utredningsmannen så långt det vid den tidpunkten var möjligt i egenskap av ledamot av farmacevtutbildningskommit- tén sökt bevaka att förslagen i det under hösten 1964 avgivna betänkandet SOU 1964: 48 skulle leda till en från vidare läke— medelsförsörjningsaspekter ändamålsenlig organisation. Uppbyggnaden av den farma- cevtiska fakulteten i Uppsala, som i allt väsentligt sker enligt de linjer som drogs upp

i det nämnda betänkandet, synes på ett till— fredsställande sätt ge förutsättningar för att tillgodose de krav på området som kan ak— tualiseras om förslagen i detta betänkande förverkligas. Vad angår utbildningen av re— ceptarier och apotekstekniker väntas för— slag inom kort från yrkesutbildningsbered— ningen. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 juni 1966 skulle beredningen i samråd med läkemedelsförsörjningsutredningen övervä— ga, om den nuvarande utbildningskapacite— ten i fråga om receptarier kunde behöva ökas inom de närmaste åren med hänsyn till bl.a. yrkesområdets successiva utvidg- ning. Sådana gemensamma överväganden har ägt rum och även i övrigt har samråd skett mellan de båda utredningarna. Huvud- linjerna i beredningens förslag synes väl tillgodose det kommande apoteksbolagets behov av flexibilitet mellan olika personal- gruppers funktioner samt önskvärdheten av vidgade möjligheter till fortsatt utbildning och befordran.

Såvitt angår läkemedlens kvalitet bör den kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet som nu finns principiellt inte ändras med hänsyn till de åtgärder utredningen före- slår. Däremot blir flera av socialstyrelsens tillsynsuppgifter gentemot apoteksväsendet på det ekonomiska och administrativa pla- net inte aktuella efter ett förverkligande av utredningens förslag. Härigenom tangeras frågan om läkemedelskontrollens framtida organisation. För att önskvärd rationalise- ring skall uppnås, krävs en förstärkning och koncentration av nu tillgängliga resur- ser. Denna fråga har utredningen haft att befatta sig med till följd av Kungl. Maj:ts uppdrag enligt vilket socialstyrelsen i sam- råd med läkemedelsförsörjningsutredningen och statskontoret skulle utreda vissa frå- gor angående verksamheten vid statens far— macevtiska laboratorium. Uppdraget som redovisas särskilt till Kungl. Maj:t berörs i kap. 19.

ll Allmän bakgrund till utredningens förslag

11.1 Tillbakablick

Läkemedelsfrågorna har i vårt land varit föremål för en intensiv och nästan oavbru- ten utredningsverksamhet sedan början av 1930-talet. Som resultat härav har en rad reformer successivt genomförts men likväl finns det fog för påståendet att de mest orn- fattande reformerna alltjämt återstår att ge- nomföra. Av allt att döma föreligger emel- lertid nu förutsättningar för att genomföra åtgärder av sådan innebörd och omfattning att man i fortsättningen mera kan ägna sig åt produktivt arbete i sjukvårdens tjänst än åt ytterligare tidsödande och arbetskrävande analyser och diskussioner rörande behovet av förändringar och deras innebörd. Innan läkemedelsförsörjningsutredningen går att teckna bakgrunden till de reformförslag det— ta betänkande innehåller kanske det [kan vara av värde att rekapitulera huvuddragen av de utredningsaktiviteter som sålunda fö- rekommit.

Mot slutet av 1920-talet gjordes åtskil- liga framstötar i riksdagen om att läke- medelspriserna var orimligt höga och att man borde vidta åtgärder för att sänka dem. Till följd härav till-kallades apoteks- sakkunniga av år 1931 med uppgift att efter utredning föreslå åtgärder för ned- bringande av läkemedelspriserna m.m. De sakkunniga lade fram två betänkanden. Det första som kom redan 1932 innehöll förslag om en specialreglering av formerna för han-

deln med farmacevtiska specialiteter, dvs. sådana originalförpackade 'fabriksberedda läkemedel som vid den tidpunkten började bli ett visst komplement till de klassiska helt dominerande mediciner som läkarna då förskrev och som bereddes extempore (för tillfället) i det enskilda fallet. Resultatet blev att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande 1934 utfärdade en kungörelse om handeln med farmacevtiska specialiteter. Utredning- ens andra betänkande som presenterades 1934 ledde endast delvis till att förordade reformer genomfördes. Det mest påtagliga resultatet blev att Kungl. Maj:t genom be- slut 1936 lade grunden till den sedermera alltmer utvecklade och fortfarande beståen- de kollektiviseringen av apoteksväsendet. Genom det införda systemet med s.k. all- männa avgifter från apoteken skapades möj— lighet att med bibehållande av enhetliga läkemedelspriser i hela landet genomföra en utjämning av apoteksinnehavarnas inkoms— ter och främja en teknisk upprustning av apoteken och formerna för deras verksam- het.

Förslag från utredningens sida till re- formering av den allmänna läkemedelslag- stiftningen ledde inte till något resultat lik- som ej heller förslag om en rationaliserad tillverkning av apoteksberedningar, en cent- raliserad inköpsverksamhet m. m. Det andra världskrigets utbrott förde med sig att man inom läkemedelsområdet liksom inom alla andra sektorer av samhällslivet främst fick

koncentrera sig på att lösa de komplicerade dagsaktuella frågorna. Behandlingen av de mera långsiktiga problemen avstannade dock inte helt. Bl.a. ledde arbeten inom medi- cinalstyrelsen till att Kungl. Maj:t 1943 utfärdade en ny giftstadga och först genom denna legaliserades grosshandeln med gif- tiga läkemedel. Sådan hade visserligen länge ägt rum utanför apoteksväsendet men hade kunnat ske endast genom ett bulvanför- farande från vissa apoteksinnehavares sida. Medicinalstyrelsens ansträngningar att ge- nom överarbetning av apotekssakkunnigas förslag till reformerad läkemedelslagstift- ning i övrigt ledde till att ett förslag till läkemedelsstadga lades fram 1945. Försla- get ledde dock ej till positiva åtgärder.

Närmast till följd av en motion i riks- dagen 1944 tillkallades två år senare 1946 års läkemedelsutredning. Denna hade ett omfattande mandat och lade fram sina för- slag i två betänkanden, det ena 1951 och det andra 1955. Huvudförslaget i det första betänkandet var att apoteksväsendet skulle ombildas och samlas i ett statligt aktie- bolag. Förslaget utsattes för häftig kritik och ledde inte till något resultat. Det andra betänkandet berörde lagstiftningen och in- nehöll förslag till en läkemedelsförordning. Utredningen påpekade själv att en av förut- sättningarna för att förslaget skulle kunna genomföras var att giftlagstiftningen revi- derades. En översyn av denna lagstiftning kom också till stånd genom den år 1957 tillkallade giftstadgeutredningen. Utredning- ens år 1961 framlagda förslag liksom ett inom inrikesdepartementet överarbetat för- slag till läkemedelsförordning föranledde proposition till 1962 års riksdag rörande moderniserad lagstiftning om läkemedel, hälsofarliga varor, bekämpningsmedel och narkotika.

Parallellt med att det skildrade lagstift- ningsarbetet bedrevs hade 1953 års läke- medelskommitté arbetat vidare med att söka reformera formerna för handeln med läke— medel. Kommitténs betänkande lades fram 1959 och berörde huvudsakligen apotekens avgiftssystem och droghandelsfrågorna. Det innehöll även förslag om inrättande av en

apoteksnämnd. Förslagen ledde inte till någ- ra positiva beslut.

Två andra problemkomplex som, ehuru sidoordnade de hittills berörda frågorna, är av största betydelse för läkemedelsförsörj- ningen, har också varit föremål för livlig utredningsverksamhet under den avhandlade perioden. Det ena är frågan om läkeme- delsersättning som en försäkringsförmån, det andra rör frågan om den farmacevtiska utbildningen och forskningen. Vad den se— nare frågan beträffar utreddes den av far— macevtutbildningssakkunniga som föreslog för den tiden långtgående reformer i ett betänkande 1948. Förslagen ledde inte till några omedelbara resultat. Vissa förbätt- ringar och förstärkningar kom dock till stånd 1952, varigenom grunden till en mo- derniserad farmacevtutbildning lades. En basal forskningsorganisation vid dåvarande farmacevtiska institutet erhölls dock inte förrän 1958 och då till följd av förslag från den året innan tillkallade farmacevt- utbildningskammittén. Samma kommitté la- de senare fram de förslag som lett till att den farmacevtiska forskningen och utbild- ningen funnit nya former inom den till Upp- sala universitet anknutna farmacevtiska fa- kulteten. Där integreras den nu med den medicinska fakulteten och naturvetenskap— lig mikrobiologi, varigenom man kunnat skapa ett biomedicinskt centrum, för vilket helt nya institutionslokaler är under uppfö- rande i Uppsala. Ett av farmacevtutbild- ningskommittén framlagt förslag om en tre— formerad receptarieutbildning ledde inte till något omedelbart resultat. Frågan har lagts i händerna på yrkesutbildningsberedningen som inom kort väntas lägga fram förslag i ämnet.

Vad angår läkemedelsförmånerna inom sjukförsäkringens ram framlades grundläg- gande förslag av socialvårdskommittén i dess 1944 avlämnade betänkande. Sedan ett tekniskt mer detaljutformat förslag fram- lagts året därpå i den s.k. läkemedelspro- memorian, fattade 1946 års riksdag prin- cipbeslut om huvudgrunderna för den läke- medelsförmån som sedermera skulle infö— ras. En jämkning av principbeslutet kom

till stånd vid 1953 års riksdag, varefter en särskild utredningsman mot slutet av 1953 framlade detaljförslag om läkemedelsförmå- nens utformning. Förmånen infördes från 1955. Redan två år senare tillkallades ut— redningen om läkemedelsrabatteringen som 1959 föreslog en väsentligt ändrad kon— struktion av läkemedelsförmånen. Försla- get lades inte till grund för någon proposi— tion utan det uppdrogs åt 196] års sjuk- försäkringsutredning att ytterligare bearbeta frågan. Sedan utredningen 1966 avgivit be- tänkande med förslag i ämnet beslöt riks- dagen påföljande år att en väsentligt ut— vidgad läkemedelsförmån skulle utgå från 1968.

I och med att läkemedelsförsörjningsut- redningen avlämnar detta betänkande av- slutas dess arbete. Det sker vid en tidpunkt då koncentrationsutredningen nyligen av- lämnat sitt betänkande med en ingående analys av läkemedelsindustrins förhållanden och ungefär samtidigt med att socialsty— relsens kontrollarganisationsutredning slut- fört sitt uppdrag att överse läkemedelskon- trollens organisation.

Då man ser tillbaka på de skildrade nära 40 årens utredningsverksamhet får man ovillkorligen det intrycket att läkemedelsom— rådet länge har betraktats som en betydelse— full sektor där det allmänna haft anledning att söka modernisera, dirigera och koordi- nera. Det är också påtagligt hur trögt det va- rit att få till stånd erforderliga reformer. Be- traktar man var företeelse som en isolerad faktor är det lätt att förledas tro att försla- gen varit mycket orealistiska och krävt djup— gående modifieringar och omarbetningar. Emellertid visar det sig om man ser till hel- heten att det i stort sett varit en tämligen rät linje efter vilken reformsträvandena sökt sig fram. Det är dock uppenbart att det krävts tid för att dessa skulle resultera i positiva beslut. Antingen man ser till lag- stiftning, forsknings- och utbildningsorgani- sation, läkemedelsförmån eller läkemedels- hanteringens organisation har vid ett till- fälle refuserade förslag kommit tillbaka i nya versioner och så småningom har för- ändringar genomförts i nära överensstäm-

Läkemedelsförsörjningsutredningen har funnit särskild anledning att erinra om detta förhållande, eftersom det nu ifråga om flera av de bärande delarna av utredningens för- slag föreligger en betydande enighet om lämpligheten att de genomföres.

Eftersom det vidare förhåller sig så att de tre samtidigt föreliggande betänkandena från koncentrationsutredningcn, läkeme- delsförsörjningsutredningen och kontrollor— ganisationsutredningen tillsammans belyser praktiskt taget hela läkemedelsområdet bort- sett från de delområden som nyligen om- fattats av genomgripande reformer vill det synas som om man nu står vid slutet av ett osedvanligt långt skede av grundläggande utredningsverksamhet. För alla dem som är verksamma inom läkemedelsområdet borde det vara tillfredsställande om krafterna nu i ökad utsträckning kunde ägnas åt produk- tivt utvecklingsarbete,

11.2 Motiv för förändringar 11.2.1 Allmänna synpunkter

Det egentliga läkemedlets uppgift är att förebygga, lindra eller bota sjukdom och sjukdomssymtom. Frågor om läkemedel måste sålunda ses som delproblem av sam- hällets strävanden att bekämpa sjukdom och att tillförsäkra medborgarna hälsa. Medi- cinska och socialmedicinska synpunkter får därför starkt inflytande på bedömningarna, men ytterst är det dock alltid fråga om vilken ekonomisk ram som tillmäts och vidare är det en självklarhet att man alltid måste eftersträva största möjliga effekt av en bestämd ekonomisk satsning.

Nya sjukdomssituationer skapar nya läke- medelsbehov — nya läkemedel skapar nya hälsoproblem. Det är därför väsentligt att det finns goda kontakter mellan det prak- tiska sjukvårdsarbetet på fältet och den centrala planeringen för forskning och pro- duktion på läkemedelsområdet. Denna syn- punkt måste vara central vid planeringen av hela läkemedelsförsörjningsorganisatio- nen. Med hänsyn härtill har det för läke-

medelsförsörjningsutredningen tett sig na- turligt för att inte säga nödvändigt att bidra till största möjliga integration mellan läke- medelsförsörjningens olika led. Totalområ- det uppfattas därvid så vidsträckt att det inbegriper inte bara produktion och distri- bution utan täcker även forskningsplanering och rapportering om effekter på läkeme- delskonsumenterna.

Vid ett sådant betraktelsesätt ger händel- sekedjans ändpunkter upphov till de intres- santaste medicinska och farmacevtiska dis- kussionerna, medan det i fråga om de mel- lanliggande länkarna mer blir fråga om att tillgodose krav på obrutna kommunikationer samt effektivitet och stabilitet i varje led. Man måste alltså ge ett nytt apotekssystem en sådan konstruktion att det får stora kontaktytor med den praktiska sjukvårdens läkemedelsproblem. Det skall genom sina informationer befrämja en samhälleligt önskvärd produktion och bidra till att spåra upp och förebygga ogynnsamma verkning- ar av läkemedel.

Enligt direktiven för utredningen skall den industriella läkemedelsproduktionen icke djupare penetreras. Inom ramen för vad som ålagts utredningen är den slutsat- sen klar, att staten bör engagera sig i läke- medelsproduktionen. Ett par bärande skäl är härvid att man måste ha garantier för att en tillräcklig arsenal av basläkemedel står till förfogande till lägsta möjliga pris, att forskningsinsatsernas optimala utnyttjande kräver ett ökat offentligt risktagande och att man utan det allmännas direkta med- verkan i industriell läkemedelstillverkning icke kan påräkna de nödvändiga erfaren- heterna för att rationellt bedöma frågor om priskalkyler på läkemedelsområdet.

Målet bör vara en så stor statlig läke- medelsproduktion att den blir en reell kon- kurrensfaktor till den privata industrin. An- geläget är att den får så lika villkor som möjligt som den privata och att en sund konkurrens stimuleras.

Läkemedelsgrosshandeln spelar på läke- medelsområdet en jämförelsevis underord- nad roll då det gäller prisbildningen. Den har däremot haft viktiga funktioner att fylla

vad angår den fysiska varuhanteringen. Pro- blematiken beträffande grosshandeln är en— ligt utredningens mening främst beroende av hur man kan tillgodose kravet på att det finns en väl fungerande distributionsappa- rat samtidigt som man har ett sådant grepp om prisfrågolrna att intet led i kedjan blir obevakat. Uppenbart är att statsmonopol in- te är det enda alternativet till den nuvarande situationen. En viss integration även i drog— handelsledet är en annan möjlighet. Kan konkurrensen mellan företagen ytterligare stimuleras är även detta ett framsteg jäm— fört med nuläget.

Apoteken är inom ramen för nuvarande organisation mycket välskötta. Det är därför icke frågan om att ingripa mot oefterrätt— liga brister utan det gäller att skapa en or- ganisation som ger större möjligheter till ökad anpassning till dagens samhälle än vad den nuvarande organisationen kan ge. Bland annat gäller det att säkra förutsätt- ningama för ökat samarbete mellan läke- medelssektorn och sjukvården i övrigt. Det är fråga om att skapa möjlighet för ett maximalt utnyttjande av vad modern data- teknik kan ge. Vidare är det angeläget att apoteksväsendet blir ett instrument för en rationell prispolitik på läkemedelsområdet.

11.2.2 Några speciella synpunkter

Stora läkemedelskostnader medför krav på ökad samhällelig insyn

Under det att större delen av landets hälso- och sjukvård tillhandahålles av det allmän- na, sker praktiskt taget all produktion och distribution av läkemedel i privat regi. Vis- serligen är icke kostnaderna för läkemedel någon dominerande post i de samlade kost- naderna för hälso- och sjukvård, men det absoluta beloppet — över en miljard kro- nor — är av sådan storleksordning att det ter sig som en anomali att samhället icke har ett fastare grepp om de förhållanden som bestämmer läkemedelskostnaderna. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bak- grunden av att det allmänna genom sjuk- kassorna och sjukvårdens huvudmän beta-

lar mer än hälften av totalkostnaden eller f. n. minst 600 milj. kr./ år. Härtill kommer, och i det långa loppet är det kanske det allra väsentligaste, att nuvarande förhållan- den inte medger en tillfredsställande sam- ordning av samhällets insatser och behov å den ena sidan och läkemedelsbranschens re— surser och möjligheter å den andra. Detta gäller såväl på den praktiska sjukvårdens fält som inom ramen för forskning och ut- veckling på läkemedelsområdet.

Nuvarande system för prisövervakning ineffektivt

Formellt är läkemedelspriserna offentligt kontrollerade, men i praktiken ger det nu- varande systemet mycket begränsade möj- ligheter till effektiv priskontroll. Priset på en farmacevtisk specialitet skall enligt läke- medelsförordningen vara skäligt och på ba- sis av denna regel fastställer läkemedels- nämnden ett maximipris att gälla vid för— säljning till apotek. Pålägget i apoteksledet bestäms genom de av Kungl. Maj:t fast- ställda medicinaltaxegrunderna. Ordningen kan synas betryggande men är i praktiken behäftad med stora svagheter. Sålunda ut- talar koncentrationsutredningen som stude- rat bl.a. prisfrågan att prisövervakningen har begränsade effekter. Vad medicinaltaxe- grunderna beträffar medger prövningen att inga oskäliga vinster uppstår i apoteksledet. Däremot har man för att endast nämna en omständighet av betydelse ingen möjlighet att pröva om personalkostnadema är lämp- ligt avvägda.

Rationellt samhälleligt handlande inom läke- medelssektorn kräver ökade möjligheter att få och ge information

En egenhet för läkemedelsområdet är att varken konsument eller producent har det avgörande inflytande på vilka läkemedel som får den största efterfrågan. En tredje part, läkaren, bestämmer ytterst konsum- tionsmönstrets utseende. Detta har lett till att läkemedelsindustrin satsat mycket hårt på reklam och information till läkaren.

Om objektiva medicinska och ekonomiska skäl skall dominera läkemedelsvalet måste läkemedelsinformationen bli bättre. För att detta skall vara möjligt behövs ökad kun- skap om den nuvarande läkemedelskonsum- tionens struktur samt om de nu tillgängliga läkemedlens fördelar och risker. Här anmä- ler sig stora möjligheter om man effektivt tar datatekniken till hjälp. Utöver vad som kan nås inom ramen för den redan existe- rande litteraturdoknmentationen kan man, som senare skall något närmare beröras, till låg kostnad få en uttömmande kunskap om läkemedelsvanor och därmed förbättrade möjligheter att studera bl.a. biverkningar om automatisk databehandling integreras i apotekens expeditionsrutiner. Härigenom fås även aktuell information som på ett avgö- rande sätt kan användas i förhandlingar om läkemedelspriserna.

Om en samhällelig läkemedelsinformation blir högklassig undanrycks motiven för en stor del av industrins nuvarande dyrbara informationsverksamhet. Får man samti- digt instrument för en effektiv prispolitik från samhällets sida kommer reklamkost— nadernas inverkan på läkemedelspriserna att minska.

Apoteken — varken typiska företag eller institutioner

Apoteken framstår i flera avseenden som institutioner i hälso- och sjukvårdens tjänst. Begreppsmässigt är emellertid de ca 375 apoteksrörelserna privata företag. De sak- nar dock i allt väsentligt de kännetecken man förbinder med sådana utan att äga de offentliga institutionernas karakteristika. Några exempel må lämnas.

Priserna på läkemedel fastställs inte av apotekarna utan av myndigheterna (Kungl. Maj:t, socialstyrelsen). Enhetliga priser gäl— ler för hela landet.

Lönerna för praktiskt tagct all apoteks— personal är fastlagda i kollektivavtal där personalorganisationema är den ena avtals- slutande parten. Den andra är inte apote— karsocieteten utan statens avtalsverk som enligt den s. k. ställföreträdarlagen förhand-

lar för arbetsgivarpartens räkning. Lönerna fastställs med andra ord enligt samma pro- cedur och även i nära reell anslutning till vad som gäller för statstjänstemän.

Investeringar betalas av apotekaren men kräver socialstyrelsens medgivande, vilket delvis givits i generell forrn delvis kräver prövning i det enskilda fallet.

Apoteksinnehavaren som själv skall finan- siera sitt apotek, utnämns av Kungl. Maj:t efter ett ansökningsförfarande. De primära befordringsgrunderna är förtjänst och skick- lighet. Procedurens såväl form som dess in— nehåll är sålunda en direkt parallell till vad som gäller för allmän tjänst. Apotekama skall lämna sina rörelser vid 67 års ålder och erhåller tjänstepension.

Apoteken får inte driva en aktiv försälj— ningspolitik genom reklam eller andra me- del. Kriteriet på en god apoteksskötsel är inte heller största möjliga omsättning. En god lönsamhet som tecken på en rationell drift borde vara ett sådant kriterium. Eko- nomiskt premierar den emellertid inte nämn- värt rörelseidkarna. Detta beror på att apo- teksinnehavarnas inkomst fastställs enligt ett avgiftssystem som syftar till att begränsa innehavamas inkomster och utjämna resul- taten mellan de olika apoteken. Genom av— giftssystemet är också risktagandet i allt vä- sentligt eliminerat.

Ytterligare rationaliseringar av väsentlig betydelse inom apoteksväsendet förutsätter ändrad organisationsform

Under efterkrigstiden har det svenska apo- teksväsendet rationaliserats avsevärt. Detta har underlättats av de organisatoriska för- hållanden som rått. Dessa kan i korthet karakteriseras så att det rört sig om en offentlig förvaltning genom enskilda, där ett ekonomiskt utjämningssystem i hög grad eliminerat det enskilda risktagandet och vinstintresset. Samtidigt har emellertid de reella ekonomiska faktorernas betydelse un- danskymts.

De rationaliseringar som gjorts innebär bl. a. att den lokalmässiga och tekniska standarden på apoteken höjts och att en rad

lednings-, planerings- och interna kontroll- funktioner centraliserats. Det mest påtag- liga uttrycket härför är att det inom ra- men för apotekarsocietetens verksamhet vuxit upp en centraladministration som f. n. sysselsätter omkring 200 tjänstemän. Då apoteksväsendet formellt alltjämt är upp- byggt av ca 375 ekonomiskt fristående apo— teksrörelser föreligger bestämda begräns- ningar för möjligheten att effektivt utnyttja denna tjänstemannastab och samtidigt hålla vid liv ett aktivt rationaliseringsintresse på fältet. De större möjligheter som eljest skulle föreligga att använda automatisk da- tabehandling för lagerstyrning och redovis- ning kan sannolikt inte tillnärmelsevis helt tillvaratas i och med att apoteksväsendet icke är en sammanhållen ekonomisk enhet. Förutsättningen för ett djupare ekonomiskt och socialmedicinskt samarbete med sjuk- vårdens huvudmän saknas, så länge apo- teksväsendets ledning inte kan planera och förhandla som företrädare för en samman- hållen enhet med en av statsmakterna for- mulerad samhällsinriktad målsättning.

En rad speciella företeelser som ytterli- gare belyser begränsningarna och olägenhe— terna hos det nuvarande systemet skulle kunna anföras. Anledning saknas emellertid härtill, då det redan föreligger en överens— kommelse mellan staten och apotekarsocie- teten om organisationsförändring.

Aktiebolagsformen lämplig

Någon annan organisationsform än aktie- bolaget torde knappast kunna komma i frå- ga vid en omorganisation av apoteksväsen- det. Till den uppfattningen har även Sveri- ges farmacevtförbund kommit i den under- sökning som överlämnats till utredningen (bil. 9). I denna företagsform kan enligt för— bundet en stabil organisation förenas med en fortsatt flexibel administration. I ett aktie- bolag kan vidare en central styrning i grund- läggande policyfrågor angående svensk lä— kemedelsdistribution kombineras med en de- centraliserad beslutsrätt till lokala enheter i enlighet med lokala distributionsbehov. De positiva delarna i det nuvarande systemet

behöver inte gå förlorade i ett aktiebolag. Datarutinen får bättre genomslagskraft och de nuvarande individuella finansieringspro- blemen försvinner. Ett aktiebolag kommer dessutom, framhåller förbundet, förmodli- gen att utmärkas av ett enhetligare system för befordran och tjänstetillsättning samt en bättre användning av kvalificerad perso- nal i kvalificerade uppgifter.

11.3 Viss avgränsning av förslagens räck- vidd

Läkemedelsförsörjningsutredningens upp— drag har inte innefattat det militära apoteks— väsendet. Därför berör inte utredningens för- slag detta och ej heller den till militärapo- teket knutna försörjningen av Karolinska sjukhuset. Enligt utredningens mening är det emellertid angeläget att man efter tillkoms- ten av apoteksbolaget tar upp frågan om en samordning av det civila och det militära apoteksväsendet, vilka båda kommer att dri— vas i statlig regi. I detta sammanhang tor- de få erinras om att chefen för industride- partementet i prop. 1969:142 uttalat att fördelar torde kunna uppnås genom en sam- ordning av läkemedelstillverkningen vid SBL och SVA samt militärapotekets och försvarets fabriksverks tillverkning av läke— medel. Industrirninistern säger sig ha för av- sikt att snarast ta upp dessa frågor till när— mare prövning med tonvikt på hur myn- dighetsfunktionerna måste avskiljas vid eventuell inordning i en statlig läkemedels- koncern.

För översiktens skull har läkemedelsför- sörjningsutredningen i kap. 6 lämnat en redogörelse för totalförsvarets läkemedels- försörjning. I anslutning till denna redogö— relse och till vad här anförts vill utredning- en allmänt endast framhålla att tillkomsten av apoteksbolaget bör öppna nya möjlighe- ter att lösa beredskapsfrågorna på läkeme- delsområdet.

12 Överenskommelse mellan staten och

apotekarsocieteten om formerna för avlösning av

nuvarande apotekssystem

12.1 Förhandlingarna

Genom beslut den 11 april 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningsmannen samt kanslirådet i industridepartementet Tony Hagström, budgetchefen i finansdeparte- mentet Bo Jonas Sjönander och expeditions- chefen i socialdepartementet Bengt Söder— qvist att i anslutning till utredningen om läkemedelsförsörjningen uppta de förhand- lingar rörande organisationen m. m. av lä- kemedelsförsörjningen som kunde påkallas med anledning av utredningens arbete. Till följd av detta beslut har förhandlingar ägt rum med apotekarsocieteten som därvid företrätts av sin ordförande medicinalrådet Sven Söderlundh samt apotekaren Sven Ek- lund och juris doktorn Göran Linden. Förhandlingarna resulterade i en den 17 september 1969 dagtecknad överenskommel— se mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande apo- tekssystem. Texten till överenskommelsen återges i bilaga 8. Vid överenskommelsen är fogad tre bilagor, nämligen 1) prome— moria angående apoteksinnehavarnas löne- och andra anställningsförhållanden vid av- lösning av nuvarande apotekssystem, 2) kö- peavtal avseende statens förvärv av Vitrum samt 3) vissa protokollsanteckningar. Des- sa bilagor har inte intagits i betänkandet. Överenskommelsen har slutits under för-

n

utsättning av godkännande a ena sidan av Kungl. Maj:t och riksdagen samt a den andra av apotekarsocietetens fullmäktige.

Genom beslut den 20 september 1969 har apotekarsocietetens fullmäktige för sin del godkänt överenskommelsen. Frågan om statens förvärv av Vitrum har förelagts riks- dagen genom proposition 19691142. Vad avser överenskommelsen i övrigt har man utgått från att den skall föreläggas 1970 års vårriksdag.

12.2 Allmän förutsättning

Som allmän förutsättning för överenskom- melsen gäller att staten genom lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat apoteksbolag.

Läkernedelsförsörjningsutredningen lägger i detta betänkande fram ett förslag till lag om ensamrätt för staten att driva detaljhan- del med läkemedel. Om statsmakterna an- tar en lag av den innebörd förslaget avser, måste vissa ändringar göras i läkemedels- förordningen. Även härom läggs förslag fram.

Det i den allmänna förutsättningen om- nämnda apoteksbolaget avhandlas närmare i kap. 13. Redan här må emellertid nämnas att utredningen 1 kap. 20 lämnar ett förslag till bolagsordning för Apoteksbolaget AB och att ett förslag till avtal mellan staten och detta bolag utarbetats. Genom ett dy- likt avtal kan staten på apoteksbolaget över- låta sin ensamrätt till detaljhandel med läke- medel.

12.3 Samägt apoteksbolag

De grundläggande reglerna för apoteksbo- laget är enligt Överenskommelsen att detta skall svara för att en god läkemedelsför- sörjning upprätthålls i landet, att bolaget skall bildas av staten och en av apotekar- societeten grundad stiftelse, att staten skall ha majoritet i bolaget och att det skall ge skälig förräntning av insatt kapital.

Stiftelsen grundas av apotekarsocieteten som avsätter 15 milj. kr. av sitt kapital till främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning. Hela stiftelsens kapital används för att teckna aktier i apo- teksbolaget. Stiftelsen skall vara represen— terad i apoteksbolagets styrelse genom 1/3 av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer.

Överenskommelsen innehåller inte någon föreskrift om hur stort apoteksbolagets ak- tiekapital skall vara. Av det hittills sagda torde emellertid framgå att avsikten varit att staten skall svara för 30 milj. kr. och att sammanlagt 45 milj. kr. alltså skulle teck- nas. Denna uppgift lämnades även i den av social- och industridepartementen samt apo- tekarsocieteten den 22 september 1969 ut— färdade presskommunikén.

Frågan om till vilken kurs aktier skall tecknas berörs ej i överenskommelsen. Un- der hand och även vid den presskonferens som hölls i samband med att den nyssnämn— da kom-munikén utfärdades har dock ut— talats att det är lämpligt att aktierna teck- nas till en viss överkurs. Syftet härmed är att apoteksbolaget redan vid starten erhåller en reservfond. Avkastningen under en följd

Apoteksbolagets eget kapital (Milj. kr.) Tecknat av Apotekar- societeten Staten (via stiftelse) Totalt Aktiekapital 25 12,5 37,5 Reservfond 5 2,5 7,5 Summa 30 15 45

av år måste annars avsättas för detta ända- mål. En kurs av 120% synes lämplig. Vid sådant förhållande skulle den situation före- ligga som anges i tablån nederst på sidan.

Enligt överenskommelsen skall frågan om stiftelsens medverkan i apoteksbolaget om- prövas 1985. Därvid har såväl staten som stiftelsen möjlighet att påfordra att samar— betet skall upphöra. Skyldighet föreligger för staten att på begäran lösa in stiftelsens aktier samtidigt som stiftelsen på begäran av staten är skyldig att låta sina aktier in- lösas.

12.4 Inlösen av apoteken

Alla apoteksrörelser inlöses vid årsskiftet 1970—71. Härvid övertar apoteksbolaget lager och inventarier samt ingångna anställ- ningsavtal ävensom till rörelserna knutna hyresavtal och övriga förpliktelser.

Det har överenskommits att de f.n. inom apoteksväsendet tillämpade värde- ringsnormerna i huvudsak skall följas. Bindningen till nuvarande värderingsnormer avser att praxis i frågan om prissättning skall tillämpas. Med uttrycket »i huvud- sak» har — enligt en vid överenskommel- sens ingående gjord protokollsanteckning — parterna velat markera att hinder inte skall föreligga för sådana jämkningar i procedu— ren och schabloniseringar som kan vara be- tingade av de speciella omständigheterna.

Fastställande av lager— och inventarievär- de för omkring 600 apotek per en och sam— ma dag (31.12.1970) kan erbjuda vissa tek- niska svårigheter. Med den stora erfarenhet och med de väl etablerade normer som finns på området bör det dock vara fullt möjligt att lösa uppgiften. Det är dock nöd- vändigt att köpare och säljare väl utnyttjar den tid som står till buds för att genom lämplig försöksverksamhet pröva fram er- forderliga tekniska hjälpmedel och gemen- samt noggrant fastlägga den erforderliga proceduren.

Vid en f.n. förekommande apoteksöver- låtelse upprättas preliminärt köpekontrakt, enligt vilket köparen har att till säljaren er- lägga det belopp, vartill värderingsmännen i avbidan på det slutliga fastställandet av

omfattningen och priset på inventarier och varulager preliminärt uppskattat desamma. Slutuppgörelsen sker sedan beloppen slut— giltigt fastställts.

Även vid de överlåtelser som skall ske till apoteksbolaget torde det bli nödvändigt med preliminära uppgörelser. Däremot bör det övervägas om inte bolaget vid dessa över- låtelser lämpligen övertar samtliga tillgång- en och skulder inbegripet de lån som före— kommer.

Till utredningen har från apotekarsocie- tetens kameralavdelning överlämnats en ba- lansmässig sammanställning för samtliga apotek per den 31.12.1968. Denna har föl— jande utseende.

Balansräkning per 31.12.1968 (samtliga apotek)

Tillgångar milj. kr. Inventarier 49,0 Varulager 85,8 Kundfordringar 65,7 Avgiftsfordringar 4,7 Övriga fordringar 3,1 Likvida medel 11,1 219,4 Skulder och eget kapital Lån och checkkrediter 103,6 Leverantörskulder 59,4 Avgiftsskulder 6,8 Latenta avgiftsskulder 16,1 22,9 Övriga skulder 13,0 Eget kapital (därav del i dold reserv 1,6) 20,5 219,4

Vid beräkning av det erforderliga kapi— talet för inlösen bör bortses från skulder och fordringar som avser all-männa avgif- ter. Detta är nämligen mellanhavanden di- rekt mellan den avgående apotekaren och avgiftsberedningen. Borträknas vidare pos- ten likvida medel återstår på tillgångssidan för inventarier, lager och fordringar (49,0 + 85,8 + 65,7 + 3,1 :) 203,6 milj. kr. och på skuldsidan för lån- och checkkre- diter, leverantörsskulder och vissa andra skulder (103,6 + 59,4 + 13,0 :) 176,0 milj. kr. Differensen är sålunda 27,6 milj. kr. Eftersom apotekarnas nettoskulder hos avgiftsberedningen är beräknade till 18,2

milj. kr. innebär detta att det egna kon- tantillskottet i rörelserna stannar vid 9,4 milj. kr. utöver de 11,1 milj. kr. som en- ligt balansräkningen föreligger som likvida medel.

Övertagandet av ingångna anställningsav- tal berörs i avsnitt 12.6. Vad angår hyres- avtalen är att notera att sammanlagda hy- reskostnaderna för apotekslokaler under 1968 var 18,8 milj. kr. eller 1,7 % av om- sättningssumman. De flesta hyresavtalen torde vara slutna direkt mellan apoteksinne- havaren och fastighetsägaren. I viss ut- sträckning, särskilt då det gäller långtids- kontrakt, hyr emellertid apotekaren i andra hand, varvid primärkontraktet är slutet mellan apotekarsocieteten och fastighetsäga- ren. Numera är det ytterst sällan som apo— teksinnehavaren äger den fastighet, där hans apotek är inrymt. Om så emellertid är fallet och fastigheten uteslutande eller till huvudsaklig del används för rörelsen äger apotekaren påfordra att fastigheten inlöses av staten.

12.5 Huvuddelen av apotekarsocietetens centrala organisation övergår till bolaget

Av kapitel 3 framgår att apotekarsocieteten byggt upp en omfattande central organisa- tion, som i många avseenden fungerar som ledningsorgan för dagens apoteksväsende. Mindre delar av de förefintliga resurserna kommer att behållas av apotekarsocieteten för föreningens fortsatta verksamhet (jfr av- snitt 12.9). I övrigt övertas organisationen av apoteksbolaget.

Genom övertagandet förvärvar bolaget hela den tekniska huvudavdelningen (central organisation för ACO) inbegripet apotekens centrallaboratorium samt större delen av den adminstrativa huvudavdelningen. I för- värvet ingår bl. a. hyresrätten till c:a 700 m2 kontorslokaler och 1800 m2 laboratorie- lokaler. Vidare har genom överenskom- melsen staten för tiden 1971—1975 tillför- säkrats förtursrätt att förhyra de relativt omfattande kontorslokaler i apotekarsocie- tetens fastigheter som inte kommer att be- hövas för societetens egen verksamhet.

12.6 Alla befattningshavare inom apoteks- väsendet erbjuds anställning hos bolaget

I samband med att apoteken inlöses erbjuds alla apotekare som lämnar sin rörelse an- ställning hos bolaget. Därvid skall de i förs- ta hand ha rätt att begära att bli förestån- dare för det apotek de förut innehaft. Som ett led i överenskommelsen har lämnats ga- ranti att de i princip skall bibehållas vid oförändrad inkomstnivå, dock med viss ut- jämning och schablonisering. Det förutsätts att anställningsvillkoren skall fastställas efter förhandlingar mellan bolaget och de apo- teksinnehavare som övergår i bolagets tjänst. En relativt detaljerad promemoria om hur begreppet oförändrad inkomstnivå skall tolkas har utarbetats och fogats som bilaga vid den undertecknade överenskom- melsen. Man har förutsatt att de i prome- morian angivna riktlinjerna skall följas vid de avsedda förhandlingarna.

All personal som nu är anställd hos apo- tekarsocieteten och som sedermera inte er- fordras för den ombildade föreningens verk- samhet garanteras anställning hos apoteks- bolaget, dess dotterbolag eller den speciella organisationsenhet för information och sta- tistik på läkemedelsområdet, som skall stödjas av apotekarsocietetens stiftelse. Per- sonal som sålunda övergår från societetens tjänst skall inte vidkännas försämringar i innehavda löne- eller andra anställningsvill- kor.

I samband med inlösen av apoteken över- tar bolaget bl.a. föreliggande anställnings- avtal. Detta innebär att all personal som arbetar på apoteken är garanterad fortsatt anställning. Praktiskt taget all personal på apoteken har sina anställningsvillkor reg- lerade genom kollektivavtal. Mellan vart och ett av Sveriges farmacevtförbund, Apo- teksteknikerförbundet och Apoteksstäderske- förbundet å ena sidan samt statens avtals- verk som företrädare för apotekarsociete- ten å den andra har avtal slutits om an- ställningsvillkoren vid tjänstgöring på apo- tek. De nu gällande avtalen utlöper i och med utgången av 1970. Detta innebär att all personal på apoteken är garanterad fort- satt tjänst hos bolaget men att villkoren för

anställning måste bli föremål för förhand- lingar mellan bolaget och personalorganisa- tionerna. Självfallet är det av vikt att såda- na förhandlingar tas upp i god tid före 1971.

12.7 Staten övertar Vitrum

Apotekarsocieteten äger drygt 87 % av ak- tierna i Apoteksvarucentralen Vitrum Apo- tekareaktiebolaget. Vitrum bedriver gross- handel med och tillverkning av läkemedel. Om Vitrums grosshandelsdel lämnas närma- re uppgifter i kap. 7. Av den totala om- sättningen som 1968 var 152,1 milj. kr. hän- förde sig 134,4 milj. kr. till grosshandeln och 17,7 milj. kr. till fabriksdelen.

Enligt överenskommelsen skall staten per den 1 januari 1970 förvärva apotekarsocie- tetens aktieinnehav i Vitrum för 24,4 milj. kr. enligt närmare regler i ett i samband med överenskommelsen träffat köpeavtal. Det har varit ett gemensamt intresse för säl- jare och köpare att kontinuitet i företagets utveckling bevaras. I detta syfte garanteras att säljaren även under 1970 skall vara rep- resenterad i Vitrums styrelse. Därefter skall företaget under två år drivas som dotter- företag till apoteksbolaget, varvid apote- karsocietetens stiftelse som har 1/3 av sty- relseposterna i apoteksbolaget jämte statens representanter har att tillse att stiftelsen blir företrädd jämväl i dotterbolagets styrel- se.

Proposition om Vitrumförvärvet har som nämnts förelagts 1969 års höstriksdag. I samma proposition behandlas frågan om förvärv av aktiemajoriteten i Kabi. Det framgår av propositionen att avsikten är att fabriksdelen efter 1972 skall införlivas med Kabikoncernen medan grosshandelsdelen även därefter skall anknytas till apoteksbo- laget.

12.8 ACO-verksamheten överförs till ett separat bolag

Redan i det inledande avsnittet (1.6) har lämnats vissa uppgifter om tillverkningen vid apotekens distriktslaboratorier, den s.k. ACO-verksamheten. I kapitel 3 (av-

snitten 3.3.8—10) ges vissa upplysningar om den centrala samordningen av distrikts- laboratoriernas arbete. Ytterligare informa- tion om ACO återfinns i kap. 14. Här skall endast nämnas att vid ingången av 1971 skulle enligt planer som apotekarso- cieteten tidigare stadfäst åtta distriktslabora- torier finnas. Dessa skulle vara förbundna med följande apotek, nämligen Sälen och Vita Björnen i Stockholm, Kvarnen i Sol- na, Vasen i Linköping, Lejonet i Malmö, Kronan i Göteborg, Lejonet i Sundsvall samt Järven i Umeå (endast för distribu- tion). Samtliga dessa distriktslaboratorier har lokaler helt avskilda från apoteksverk- samheten i övrigt.

Vid inlösningen av apoteken i landet kommer distriktslaboratoriernas inventarier och lager att överföras till apoteksbolaget. Enligt överenskommelsen skall emellertid denna egendom avskiljas och tillsammans med de från apotekarsocieteten övertagna resurserna vid den tekniska huvudavdelning- en samlas inom ett särskilt dotterföretag till apoteksbolaget. ACO skall drivas som dotterbolag under minst två år. Enligt vad som framgår av propositionen om för- värvet av Kabi och Vitrum är avsikten att tillverkningen sedermera skall inordnas i Kabikoncernen. Det synes t. v. böra hållas öppet huruvida apotekens centrallaborato— rium skall ingå i ACO-bolaget eller direkt i apoteksbolaget. Laboratoriet har nämligen en betydande verksamhet som inte avser ACO och det synes sannolikt att denna del även framdeles kommer att behövas för apoteksbolagets räkning. Oavsett vilken konstruktion som väljes för de närmaste åren måste man givetvis göra interna debi— teringar så att kostnaderna belastar den verksamhet dit de rätteligen hör.

Utöver vad som redan skildrats finns i överenskommelsen två punkter som har samband med distriktslaboratoriema. Den ena avser ett fastighetsförvärv. Sålunda är apotekarsocieteten ägare till den fastighet i vilken det distriktslaboratorium är inrymt, som är anknutet till apoteket Lejonet i Sundsvall. Denna fastighet övertas av staten. Den andra punkten av intresse i samman- hanget berör viss övergångsersättning till

apoteksinnehavare som frånträtt eller från- träder ledningen av distriktslaboratorium i samband med omorganisation.

12.9 A patekarsocieteten ombildas

Vid apoteksbolagets tillkomst ändras radi- kalt förutsättningarna för apotekarsociete— tens verksamhet.

Sålunda rycks grunden undan för det obligatoriska medlemskapet — innehav av apotek — och de omfattande företagsledan- de funktionerna övertas av apoteksbolaget. Genom överenskommelsen har riktlinjer dragits upp för societetens fortsatta verk— samhet i nya former och under nya förut- sättningar.

Apotekarsocieteten skall ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlem- skap. Föreningen skall främja apoteksvä- sendets och farmacins utveckling samt en hög farmacevtisk yrkesstandard bl.a. ge— nom att stödja farmacevtisk forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verksamhet på det farmacevtis- ka området, hålla ett farmacevtiskt biblio- tek samt främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Däremot skall föreningen inte befatta sig med löne- och anställnings— frågor eller dylikt och inte heller bedriva verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana aktiviteter som i övrigt berörs i överenskommelsen. Under de förhand- lingar som resulterade i överenskommelsen framgick det bl. a. att apotekarsocieteten skulle fortsätta att ge ut de båda högklas- siga tidskrifterna Svensk farmaceutisk tid- skrift och Acta pharmaceutica suecica. Vi- dare avsåg man att även fortsättningsvrs satsa på kursverksamhet för vidareutbild- ning av farmacevter. Det ytterst förnäm- liga biblioteket skulle vidmakthållas och förstärkas.

Enligt utredningens mening föreligger gynnsamma förutsättningar för att den fort- satta utvecklingen på ett värdefullt sätt skall befrämjas av societeten. Härtill kommer säkert att bidra att man förklarat sig äm— na eftersträva en breddning av medlems- underlaget, så att allsidig expertis på lä— kemedelsområdet blir företrädd i förenin-

gen. Sålunda skall till medlemmar i före- ningen kunna antas, förutom nuvarande apoteksinnehavare, jämväl andra personer, som är verksamma i kvalificerade funktio- ner inom läkemedelsområdet och som kan förväntas som medlemmar främja förening- ens ändamål.

Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess ändamål och upplösning skall faststäl- las av Kungl. Maj: t.

12.10 Stöd till information och statistik på läkemedelsområdet

Den stiftelse apotekarsocieteten skall grun- da skall som redan nämnts använda hela sitt kapital för att teckna aktier i apoteks- bolaget. Enligt överenskommelsen skall av— kastningen, förutom för att täcka kostna- derna för stiftelsens förvaltning, tillföras en organisationsenhet med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkeme- delsområdet. Apotekarsocieteten skall vara representerad i verksamheten.

Under förhandlingarna har den närmare utformningen av den angivna organisations- enheten inte diskuterats men full enighet har förelegat om ändamålet. I kap. 16 läg- ger utredningen fram förslag om att ett lä- kemedelsinstitut inrättas. Detta skall bedri- va sådan verksamhet som förutsattes i över- enskommelsen.

12.11 Tidpunkten för avläsningen

Som angivits redan i den allmänna förut- sättningen för överenskommelsen har par- terna varit ense om att avlösningen av nu- varande apotekssystem skall ske den 1 ja- nuari 1971. En fråga som inte tagits upp under förhandlingarna men som för undan- röjande av ev. oklarhet något bör beröras är huruvida utdelandc av apoteksprivilegier bör fortsätta ända fram till tiden för av- lösningen.

Enligt gällande pensionsordning skall 13 innehavare avgå med pension under 1970. Den yngsta av dessa skall pensioneras i och med utgången av oktober månad nämn- da år. I överensstämmelse med tillämpade

regler skulle ifrågavarande apoteksprivile- gium annonseras ledigt till ansökan den 30 maj 1970. Av 1970 års pensioneringsapo- tek har tre redan utannonserats och det återstår alltså tio. Utredningen kan inte fin- na att det finns anledning att införa några speciella regler för dessa få apotek. Samt— liga under 1970 ledigblivande pensionerings- apotek bör alltså återbesättas i vanlig ord- ning. Om däremot något apoteksprivile— gium skulle bli ledigt efter maj månad till följd av dödsfall eller transport till annat apotek synes man inte böra vidta några för— beredelser för att återbesätta det. I ett så— dant fall skulle nämligen risk föreligga att den nye apotekaren nätt och jämt hinner tillträda apoteket innan det skall inlösas.

13. Apoteksväsendet ombildas till ett riksomfattande

bolag

13.1 Nuvarande detaljdistribution av läkemedel

13.1.1 Inledning

Då det nya apoteksbolaget börjar sin verk- samhet den 1 januari 1971 sker detta genom att det övertar en i dag fungerande organi- sation för läkemedelsdistributionen. Denna organisation omfattar 391 självständiga apo- tek och till dessa knutna filialapotek samt 22 sjukhusapotek (siffrorna avser 1968 års utgång). För att underlätta distributionen finns vidare tre typer av läkemedelsförråd betecknade A, B och C samt distribution genom medicinlådor och kommissionärer. I det följande ges en översikt över denna dis- tributionsapparat till belysning av vad det nya bolaget övertar.

Figuren på nästa sida ger en överblick av apoteksväsendets olika distributionsenheter.

13.1.2 Apotek

Basenheter i distributionssystemet är de självständiga apoteken som vid utgången av år 1968 uppgick till 391 st. Tabell 13: 1 vi- sar antalet huvudapotek och filialapotek un- der visst antal år. Ett självständigt apotek har ansetts kräva ett genomsnittligt befolk- ningsunderlag av minst 20 000 personer. Omsättningssiffrorna för dessa apotek varie— rar mellan 400 000 och 6 milj. kr. och man

sysselsätter mellan 5 och 50 personer på varje apotek.

Personalen på ett medelstort apotek, som omsätter ca 1,5 milj. kr. uppgår till ca 15 anställda varav 1—2 apotekare, tre recep— tarier, åtta apotekstekniker samt tre övriga befattningshavare.

Tabell 13.-I Apotekens antal och status Källa: Svensk farmacevtisk matrikel 1969.

Själv- År ständiga Filialer Summa 1955 414 93 507 1960 417 126 543 1961 417 131 548 1962 416 136 552 1963 415 143 558 1964 413 148 561 1965 413 160 573 1966 405 167 572 1967 397 177 574 1968 391 189 580

Tabell 13.-2 Apotekens fördelning på städer och landsbygd Källa: Svensk farmacevtisk matrikel 1967.

Antal Antal inv.] År apotek apotek Städer 1955 264 13 500 1960 289 13 000 1965 303 13 500 Landsbygd 1955 243 15 000 1960 254 14 500 1965 270 13 500 95

Självständiga apoiek

39.1

%

/ x Filialapotek Sjukhusapotek' Centra/förråd / ' ' 'x , ' 238 *. 22 A Järråd ca 40 B-fdrrad C-färråd ca 500 ca 170

Medicinlåda 1 400

Kammisionär

50

Det kan i detta sammanhang också vara av intresse att visa hur apoteken fördelar sig mellan städer och landsbygd. Detta framgår av tabell 13: 2.

Ett annat sätt att illustrera koncentra- tionsgraden för apoteken återges i följande översikt som avser årsskiftet 1966—67.

Stockholmsområdet 97 Göteborgsområdet 30 Malmöområdet 16 33 större städer med flera apotek 104 329 orter med ett apotek 329

Summa 576

Nästa enhet i storleksordning är filialapote- ket som lyder under ett självständigt apotek. Det senare kan ha flera filialer. Utåt funge- rar ett filialapotek på samma sätt som ett självständigt. Ofta är emellertid tillverk— ningsuppgifter, administrativa funktioner och viss lagerhållning centraliserad till mo- derapoteket. Filialapotek inrättas när be— folkningsunderlaget uppgår till 5 000— 15 000 personer. Av de filialapotek som var i drift i slutet av 1968 förestods ca 50 av apo-

tekare och övriga av receptarier. Omsätt- ningen varierar mellan 150000 och 1,5 milj. kr. Allt vanligare blir filialapotek av förenklad typ med reducerade möjligheter till beredning av läkemedel eller med redu- cerat öppethållande.

13 . 1 .3 Läkemedelsförråd

Läkemedelsförråd finns som nämnts av tre typer betecknade A, B och C. Typ A som tidigare benämndes apoteksfilial och nu även apoteksförråd har formen av en mind— re butik i en särskild av apoteksinnehavaren hyrd lokal och med av denne anställd före— ståndare. Apoteksförråd inrättas där till- räckligt underlag för filialapotek saknas. Det brukar då hålla sig kring 3 OOO—4 000 per- soner. Föreståndare är en av socialstyrelsen förordnad apotekstekniker.

Endast standardförpackade läkemedel el- ler på apoteken färdigställda förpackningar av lösviktsvaror får lagerhållas. Förutom handköpsläkemedel och tekniska artiklar finns färdigberedda receptbelagda läkeme-

del till ett antal av högst 125 st. i enlighet med en förteckning som upprättats i samråd med läkare på platsen. Övriga läkemedel le- vereras efter rekvisition från moderapote- ket. Det finns ett 40-tal apoteksförråd i lan- det och omsättningsgenomsnittet är ca 120 000 kr./ år. Läkemedelsförråd typ B inrättas efter social— styrelsens medgivande av apotekare hos därför lämpade personer t. ex. handlare, distriktssköterskor, poststationsföreståndare o.s.v.

Ett B-förråd får lagerföra högst 50 recept- fria läkemedel samt andra handköpsvaror efter behov. Dessutom kan receptbelagda läkemedel enligt särskilda bestämmelser till- handahållas. Dessa skall på samma sätt som för A-förråd vara upptagna på en särskild förteckning, upprättad efter samråd med lä- kare.

Som minimiunderlag för inrättande av B- förråd har ansetts krävas 400 personer, men upp till flera tusen personer kan försörjas genom ett B-förråd. Omsättningen varierar inom vida gränser kring ett genomsnitt av ca 9 000 kr.

Totalt finns över 500 B-förråd i landet. Den minsta fasta enheten utgöres av lä- kemedelsförråd typ C som inrättas i orter med stort avstånd till eller dåliga förbindel- ser med närmaste apotek. Förrådet består av en transportabel låda som utbytes av apo- teket varje månad, varvid översyn och kom- plettering av förrådet sker.

Sortimentet begränsas till 20 receptfria lä— kemedel. Dessutom brukar förrådsförestån- daren tillhandahålla förbands— och sjuk- vårdsartiklar. Förordnande av föreståndare sker på samma sätt som för B-förråd.

C-förråd finns till ett antal av 170 st. Ge- nomsnittligt omsätts ca 2 500 kr. per år ge- nom varje C-förråd.

13.1.4 Medicinlådor och kommissionärer

Läkemedelsförsörjningen till många mindre orter ombesörjes genom medicinlådor och kommissionärer. Lådoma sänds i regel en gång per dag mellan apoteket och en person (kommissionären) i den ort som medicinlå-

dan skall betjäna. Varorna expedieras i lå- dan i separat emballage för varje enskild kund efter lämnat recept eller rekvisition. Genom regelbunden samsändning i medi- cinlådan reduceras fraktkostnaderna. Frakt- kostnaderna betalas av apoteket.

Antalet medicinlådor uppgår till nära 1 500 och antalet paket som sändes därigenom är ca 1,3 milj. per år.

13.1.5 Sjukhusapotek, sjukhusleveranser m. m.

Sjukhusapoteken och sjukhusleveranser från apotek beskrivs på annan plats i betänkan- det. Här skall endast erinras om de distribu- tionsformer som förekommer.

Bortsett från de fåtaliga fristående sjuk- husapotek som drivs av sjukhusens huvud- män finns ett 20—tal sjukhusapotek som är anknutna till självständiga apotek och fun- gerar som filialapotek med speciella uppgif- ter. De flesta sjukhusapoteken har ingen för- säljning till allmänheten. På senare år har man emellertid i några fall försöksvis arran- gerat sjukhusapotek med begränsad försälj— ning till allmänheten, främst till hemgående patienter. Givetvis krävs i sådana fall att lokalerna är belägna så att de lätt kan nås av allmänheten och att tillräckligt utrymme kan ordnas för denna.

Utöver sjukhusapotek förekommer s.k. centralförråd, som kan sägas vara starkt förenklade sjukhusapotek med i regel en receptarie som föreståndare. Centralförråd finns vid vissa centrallasarett och vid nor- mallasaretten.

En tredje möjlighet har i ett mindre antal fall prövats, nämligen direktleveranser från självständigt apotek till lasarettets avdel- ningsförråd. Denna form är vanlig då det gäller små enheter, ålderdomshem och kon- valescenthem.

Totalt finns således i landet ca 600 enhe- ter med kvalificerad personal och omfattan- de lagerhållning samt ytterligare 700 utläm- ningsställen för läkemedel och ca 1 500 me- dicinlådor. Vissa personaluppgifter framgår av tabell 13: 3.

Tabell I3:3 Antal anställda farmacevter och tekniker inom apoteksväsendet 1967 Källa: Apotekarsocieteten

Män Kvinnor S:a S:a Heltid Deltid Heltid Deltid Heltid Deltid Totalt Apotekare 268 15 143 67 41 1 82 493 Receptarier 85 70 825 858 910 928 1 838 Tekniker 397 36 3 867 1 863 4 264 1 899 6 163

750 121 4 835 2 788 5 585 2 909 8 494

13.1.6 Arbetsorganisation m. ut.

En gemensam huvuduppgift för apoteken är detaljdistribution av läkemedel. Häri infat- tas en god lagerhållning såväl kvalitativt som kvantitativt, snabb anskaffning av lä- kemedel, en säker hantering så att rätt läke- medel levereras vid rätt tidpunkt till rätt pa- tient samt en sakkunnig och vederhäftig in— formation.

Genom att apoteken har en mycket va- rierande storlek — från 0,4 milj. kr. till 5—6 milj. kr. i omsättning — varierar gi- vetvis också arbetsorganisationen från apo- tek till apotek. Den dominerande delen av arbetet gäller receptexpedition. Denna om- fattar kontroll av att receptet är utskrivet av behörig person, prissättning, utskrift av eti- kett, debitering av utgående läkemedelsför- mån m.m., samt framtagning eller i vissa fall beredning av läkemedlet, varefter för- packningen iordningställs och utlämnas. Flertalet av dessa moment ombesörjs av apotekstekniker, men efter gjord kontroll skall en farmacevt uppbära ansvaret för att expeditionen skett korrekt. Expeditionen in- nefattar en rimlighetskontroll av doseringen — varvid bl. a. patientens ålder observeras — okulärbesiktning av läkemedlet, kontroll av att hållbarhetsdatum ej överskridits och att ev. anvisningar och varningar påsatts. Emellanåt finns behov av att en anvisning eller annan information ges till kunden vid utlämnandet av medicinen. Ansvaret för att sådan information lämnas åvilar den expe- dierande farmacevten.

Drygt var tjugonde recept upptar sådan medicin som inte finns färdig s.k. extem- poreläkemedel. Beredningen av extempore-

läkemedel sker i regel av farmacevt i vissa fall med biträde av apotekstekniker. Recep- turförsäljningens fördelning framgår av ta- bell 13: 4.

Åtskilliga recept (10—30 %) intelefoneras av receptutfärdaren. Mottagande av sådant recept skall ske av farmacevt. Särskilt ofta används telefonförskrivning på landsbygden.

En betydande del av apoteksarbetet be- står i att expediera receptfria läkemedel, kemiskt-tekniska varor och liknande s.k. handköpsvaror. Huvudparten av detta ar- bete omhänderhas av apotekstekniker. I samband med handköpsförsäljning sker ock- så en viss varuupplysning och rådgivning be— träffande varornas användning.

Även utan direkt samband med läkeme- delsexpeditionen fullgör apoteken en viss informationsverksamhet främst gentemot läkare och andra receptutfärdare. Det kan gälla läkemedlens sammansättning och no- menklatur, förekomst av synonympreparat, bl. a. till i Sverige ej marknadsförda läke- medel, upplysningar om dosering, biverk- ningar m.m. För att underlätta och för- bättra denna service från apoteken har en omfattande central informationstjänst byggts upp hos apotekarsocieteten. Denna har pro- ducerat informationsmaterial till de olika medarbetarna och medverkat till att lösa svårare frågor som slussats till de lämpliga instanserna från apoteken.

För att expeditionsarbetet .skall fungera krävs ett välordnat varutillflöde. Tillräck- liga buffertlager måste finnas, hållbarhets- tider och riktiga förvaringsbetingelser måste iakttas. Av väsentlig betydelse är att va- ruinköpen och lagervården sker med iakt- tagande av såväl farmacevtiska som ekono-

miska synpunkter. Det är många faktorer som spelar in i detta sammanhang. För- brukningen av läkemedel dirigeras i hög grad av receptutfärdama, vilkas val av läkeme- del direkt påverkar apotekets inköpskvan- titeter av en viss vara. I många fall har läkemedlen hållbarhetstider, som ibland kan vara relativt korta. Inköpskvantiteter och lagernivåer påverkas även av grossistens olika försäljningsvillkor och av apotekets lagerkapacitet.

Genom att många apotek har mindre distributionsenheter knutna till sig förekom- mer i olika utsträckning leveranser och va- rusändningar till sådana enheter. Vanligt är också att apoteken distribuerar läkemedel i medicinlåda eller som paket direkt till enskilda kunder samt till sjukhus och andra vårdanstalter. Denna funktion skötes av apotekstekniker.

Tillverkningsverksamheten på det enskil- da apoteket är numera huvudsakligen knu- ten till extemporeberedningar som tidigare berörts. Fortfarande har emellertid vissa apotek lagertillverkning av t. ex. desinfek- tionslösningar, bamsalva m. m. Sådana be- redningar skall ske under analytisk kontroll. Tillverkningen utförs av laboratorietekni- ker under överinseende av farmacevt.

Recepturförsäljningens procentuella för- delning under vissa år framgår av tabell 13: 4.

På grund av en stor andel kreditförsälj- ning, främst föranledd av de rabatterade och kostnadsfria läkemedlen men även av leveranser till sjukhus, vårdinrättningar av olika slag, kommunanställda o.s.v. före- kommer ett ej obetydligt kontorsarbete som handhas av särskild kontorspersonal eller apotekstekniker, utbildade för sådana upp- gifter.

Med hänsyn till de speciella krav man stäl- ler på läkemedels kvalitet och hantering måste apotekslokalema inredas och utrustas på särskilt sätt. När det gäller beredning av läkemedel t. ex. för injektion, för app— licering på ögon och i öron samt vissa salvor, måste denna ske i särskilt rum eller skåp där en bakteriefri miljö eftersträvas. Även övrig läkemedelsberedning bör vara avskild från annan verksamhet så att infek- tionsrisken reduceras till ett minimum. På senare år har man prövat sig fram till en organisation där dessa dyrbara anläggningar kan avvaras genom att viss extemporetill- verkning överförs från filialapotek till mo- derapotek.

En betydande del av läkemedlen måste av hållbarhetsskäl förvaras svalt (under 15”) vilket kräver betydande utrymmen som av rationella skäl måste ligga i nära anslutning till expeditionslokalerna. Vissa läkemedel kräver vidare kylförvaring (2— 8”).

Det är inte bara hygieniska skäl utan också det förhållandet att läkemedlen ofta har karaktär av gifter eller hälsofarliga va- ror, som har gjort att en distinkt åtskill- nad mellan kundutrymmet och varorna har måst göras. Rationaliseringsvinster genom självbetjäning som är vanlig inom detalj- handel har således ej kunnat göras på apo- teken. I stället har personalbesparande åt- gärder fått vidtagas genom utnyttjande av en optimalt arbetsbesparande arbetsrutin. Försök med t.ex. transportband, kompak- ta förvaringsskåp och andra tekniska arran- gemang har därvid varit av stort intresse.

Ett stort antal av de existerande apoteken har tillkommit under efterkrigstiden och.

Tabell I3:4 Procentuell fördelning av recepturförsäljningen* 1952 och 1962—1967

1952 1962 1963 1964 1965 1966 1967 Farm.spec. 59,1 90,5 91,8 93,1 94,0 94,9 95,6 Extemp. 29,9 8,7 7,4 6,3 5,4 4,6 3,9 Lösvikt 11,0 0,8 0,7 0,6 0,6 0,5 0,5

" Beräknat på s. k. vanlig försäljning, m. a. o. ej sjukhusleveranser.

praktiskt taget alla de övriga har samtidigt undergått mer eller mindre genomgripande omändringar. I allt väsentligt måste lokal- st'andarden på apoteken anses som hög.

13.1.8 Rationaliseringssträvanden

Rationalisering av verksamheten har pågått kontinuerligt i större eller mindre utsträck- ning beroende på de lokala förhållandena. Under senare år har apotekens centrala or- ganisation även bedrivit systematiska ratio- naliseringsutredningar. Man har exempelvis gjort analyser av organisation och olika arbetsmetoder. Det har utarbetats förslag till normalrutiner för receptexpedition, mo- deller för avvägningen mellan belastning och bemanning samt modeller för optime- ring av inköps— och lagerhållningsnivåer.

En annan typ av rationalisering är om- vandling av vissa självständiga apotek till filialapotek. Sedan en tid sker en sådan om- vandling systematiskt. Besluten fattas där- vid av Kungl. Maj:t. Förslag till åtgärderna har kommit från apotekarkåren. Till grund har därvid legat en inom apotekarsocieteten särskilt gjord utredning rörande landsbyg- dens läkemedelsförsörjning (referat intaget i bilaga 2). Enligt denna utredning borde ca 140 apotek förändra status och antalet filialapotek öka med drygt 160. Den be— räknade årliga besparingen är av storleks- ordningen fem milj. kr.

13.2 A poteksbolag bildas

13.2.1 Inledning

Utredningen har i föregående kapitel redo- visat den överenskommelse som träffats mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande apo- tekssystem. Som förutsättning för denna överenskommelse gäller att staten genom lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat aktiebolag. Förslag till sådan lag läggs

Det förutsätts att staten inlöser samtliga apotek och erbjuder all befintlig apoteks- personal anställning inom bolaget. Apoteks- innehavaren garanteras tjänst hos bolaget i första hand som föreståndare för det apo- tek han innehaft.

Enligt överenskommelsen skall staten ock- så överta stora delar av apotekarsocietetens centrala förvaltningsapparat. Staten skall vidare medverka till att personal, som nu är anställd hos societeten, och som inte erfordras för den ombildade societetens verksamhet får anställning inom apoteks- bolaget, dess dotterbolag eller det av ut- redningen föreslagna läkemedelsinstitutet.

Som underlag för sin bedömning av hur ett apoteksbolag lämpligen bör organiseras har utredningen bl.a. haft ett inom apo— tekarsocieteten — på initiativ av läkemedels— försörjningsutredningen — utarbetat förslag till organisation och funktion hos ett apo— teksbolag. Förslaget är i sin helhet inta- get som bilaga 3 till betänkandet. Med hänsyn till att den nya organisationen bl. a. förutsätter att staten övertar stora delar av apotekarsocieteten har särskild anled- ning funnits att noggrant studera detta för- slag.

Vidare har utredningen i sitt slutskede fått ta del av ett av Sveriges farmacevt— förbund utarbetat förslag till apoteksorga- nisation i bolagsform. Detta förslag har tagits in som bilaga 9 till betänkandet. Även detta förslag innehåller värdefulla synpunkter på hur en rationell läkemedels- distribution bör vara orgLniserad. Båda ut- redningarna räknar med att apoteksbolagets organisation skall växa fram successivt. Det- ta synes vara en realistisk bedömning.

I den av apotekarsocieteten gjorda utred- ningen uttalas att ett apoteksbolcg i princip måste ha samma friheter och befogenheter att leda apoteksväsendets drift och utveck- ling som varje annat aktisbolag har på sitt område. Detta innebär, fortsätter man i ut— talandet, att apoteksväsendet skall skötas ef- ter affärsmässiga grunder endast med de in- skränkningar som kan ifrågxkomma med hänsyn till områdets karaktär; bl. a. bör

inte bolaget arbeta med största möjliga vinst som huvudsyfte. Bolaget måste emellertid drivas så att full ersättning erhålles för ut- förda prestationer och de totala kostnader- na måste täckas av de samlade intäkterna. Möjlighet måste också givas bolaget att med ianspråktagande av vinstmedel utvecklas på ett såväl ekonomiskt som organisatoriskt sunt sätt. Läkemedelsförsörjningsutredning- en instämmer i det gjorda uttalandet.

I kap. 20 lägger läkemedelsförsörjnings- utredningen fram ett utarbetat förslag till avtal mellan staten och apoteksbolaget. Där- av framgår hur bolagets skyldigheter och rättigheter enligt utredningens mening bör gestalta sig. Härutöver görs ett antal utta- landen i skilda sammanhang i betänkandet som ytterligare preciserar utredningens ståndpunkt. Det har däremot inte synts vara behov av någon samlad diskussion om alla de synpunkter och uttalanden som förekom- mer i apotekarsocietetens och farmacevt— förbundets utredningar. I och med att de in extenso tagits in som bilagor finns möjlighet för envar att bedöma i vad mån beaktans— värda synpunkter inte tillgodosetts i utred— ningens förslag.

13.2.2 Bolagsbildningen och förberedelser för bolagets verksamhet

Genomförandet av den tidsplan som före- ligger i överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten förutsätter att proposi— tion om apoteksväsendets ombildning före- läggs vårriksdagen 1970. Det tilltänkta apo- teksbolaget skall träda i funktion den 1 januari 1971 men bör bildas dessförinnan.

Konstruktionen av bolaget måste givet- vis följa de regler som 1944 års aktiebo- lagslag föreskriver. Utkast till bolagsordning för apoteksbolaget presenteras i kap. 20.

Som framgår av kapitel 12.3 räknar utredningen med att bolagets aktiekapital skall vara 37,5 milj. kr. och att en reserv- fond av 7,5 milj. kr. skall finnas från början. Balansomslutningen kan beräknas till omkring 220 milj. kr. Ytterligare om bolagsbildningen och finansieringen åter- finns i kap. 21.

Den 1 januari 1971 skall det nya bolaget börja sin verksamhet. För att detta skall vara möjligt utan att friktioner uppstår måste bearbetning av åtskilliga praktiska problem påbörjas snarast.

De organisationsplaner som presenteras i betänkandet bör främst betraktas som modeller utgörande underlag för den när— maste tidens diskussion. Bolagsledningen måste ha frihet och skyldighet att ge bo- laget den interna organisation som ledning- en finner mest ändamålsenlig för att nå de uppställda målen. Före den 1 juli 1970 bör bolagsstyrelsen ha i allt väsentligt fast- ställt den organisationsplan som skall till- lämpas vid starten. Senast den 1 septem- ber bör de ledande befattningshavarna vara utsedda och åtminstone partiellt i verksam- het. Successivt måste fastläggas hur den verksamhet som skall flyttas från apotekar- societeten skall gestalta sig hos bolaget. Allt detta förutsätter ett aktivt arbete un- der 1970.

Även om bolaget genom överenskommel— sen är tillförsäkrad en hel del av de loka- ler som nu disponeras av apotekarsociete- ten uppstår säkert åtskilliga lokalproblem. Redan planering av hur de delvis splittrade lokaler som övertas skall disponeras för de nya uppgifterna tar sin tid. Härtill kom- mer att man måste räkna med att ytterli- gare lokaler behöver anskaffas. Dessa upp- gifter bör vara lösta i god tid före 1971.

Utredningen föreslår att ett avancerat datasystem skall betjäna apoteksbolaget. Ett idéförslag till ett sådant läggs fram.

Innan man kan ta slutgiltig ställning till frågans alla detaljer krävs emellertid en mycket omfattande detaljutredning av sär- skilda experter. En sådan bör påbörjas sna- rast för att minska den ofrånkomliga och under alla omständigheter alltför långa vän- tetiden, innan datautrustning kan varai praktiskt bruk inom apoteksväsendet. Fort- löpande kontakt måste hållas mellan exper- terna och talesmän för bolaget.

Enligt överenskommelsen skall staten den 31 december 1970 inlösa apotekens lager och inventarier. Då det rör sig om ca 600 apotek, vilkas lager- och inventarie-

värde skall fastställas per en och samma dag (31.12.1970) måste den tekniska pro— ceduren snarast börja diskuteras.

ACO-verksamheten skall från den 1 janu— ari 1971 drivas i bolagsform och det bilda- de bolaget blir dotterföretag till apoteksbo— laget. Från 1973 räknar man med att till- verkningen skall inordnas i Kabikoncernen. Som uttalas av chefen för industrideparte- mentet i prop. 1969:142 måste det sna— rast inledas överläggningar om hur ACO:s verksamhet skall utformas efter 1972.

Personalen i det nya bolaget måste lik- som apotekspersonalen hittills har gjort kun— na ge klara och definitiva besked åt all— mänheten. För att man skall lyckas här- vidlag måste flera olika vägar beträdas. Instruktioner om exempelvis beslutsfunktio— nernas fördelning, varuanskaffning och re- dovisning måste utarbetas och delges i god tid. Informationsmaterial måste spridas och informationsmöten hållas. Sådan verksam- het bör förberedas snarast.

På ett tidigt stadium bör kontakt tas med berörda organisationer och apotekens huvudleverantörer för att man skall få del av olika parters förmodade problem. Häri- genom kommer säkert ett flertal mer eller mindre svårlösta frågor att aktualiseras.

Som framgår av den här lämnade exem- plifieringen är det fråga om dels att starta och hålla samman olika expertgrupper, dels att successivt fatta beslut med i praktiken bindande verkan för apoteksbolaget, dels att bedriva informationsverksamhet.

Vid undertecknandet av överenskommel- sen mellan staten och apotekarsocieteten gjordes en protokollsanteckning om att verk- samheten vid societetens tekniska huvud- avdelning och de delar av den administra- tiva huvudavdelningen som skall övertas av staten inte väsentligt skall ändras under tiden fram till den 1 januari 1971. Endast för verksamheten normala åtgärder skall vidtagas under denna tid. Åtgärder av stör- re räckvidd eller av väsentlig betydelse för den framtida verksamheten, t. ex. nyan- ställningar på ledande poster och större investeringar, skulle underställas en sam- arbetsdelegation, som enligt parternas upp-

fattning snarast borde komma till stånd. De frågor som avsågs i denna protokolls- anteckning är av begränsad räckvidd jäm- fört med flertalet övriga frågor som här antytts. I regel föreligger emellertid ett nära samband mellan frågorna.

Till slut bör nämnas att även vissa eko- nomiska och finansiella frågor som sam- manhänger med avlösningen måste pene- treras i särskild ordning.

13.3. Apoteksbolaget i starten

Läkemedelsförsörjningsutredningen behand- lar i nästa avsnitt frågan om apoteksbola— gets blivande organisation. Utredningen vill emellertid här kraftigt understryka att den- na organisation bör byggas upp successivt och att man på allt sätt bör undvika tvära kast. I allt väsentligt fungerar apoteken i dag på ett utmärkt sätt gentemot allmän- heten. De organisatoriska förändringar som nu av flera skäl är nödvändiga får inte genomföras på ett sådant sätt att apotekens serviceroll på något sätt försämras. Det gäller i stället att kontinuerligt ta i bruk nya hjälpmedel och nya organisationsfor— mer så att denna service kan bibehållas och om möjligt ytterligare förbättras, detta trots de ständigt ökade kostnader som på alla områden är ett hot mot bibehållen servicestandard.

Flera omständigheter bidrar till att om- ställningen till det nya systemet bör kunna ske mjukt. Av särskild betydelse härvid- lag är att formerna för avlösningen skall ske enligt regler som redan överenskom- mits mellan staten och apoteksinnehavarna. Detta bör borga för en positiv attityd från apotekarnas sida. Även från personalorga- nisationernas sida, är man enligt gjorda uttalanden positivt inställd till de kom- mande förändringarna. På ett alldeles sär- skilt sätt har detta manifesterats av Sve- riges farmacevtförbund. Sålunda har, som redan omnämnts, farmacevtförbundet klart uttalat sig till förmån för en bolagsbild- ning och även gjort en ingående studie av hur ett apoteksbolag enligt förbundets me- ning borde organiseras. Det framgår vis-

serligen klart av utredningen (bilaga 9) att den gjorts till stor del i syfte att klarlägga hur förbundets medlemmar genom rand- utbildning och annan aktivitet med fram- gång skulle kunna konkurrera om tillkom- mande tjänster inom bolaget. Detta syfte är emellertid vällovligt för ett fackförbund och förtar på intet sätt värdet av den gjorda utredningen och det löfte den ger om en positiv medverkan från medlemmar- nas sida att ge apoteksbolaget en gynnsam start och växande möjligheter att lösa sina uppgifter.

Även om apoteksväsendet består av in— emot 400 apoteksrörelser med var sin ägare är det i många avseenden så starkt inrät- tat efter ett centraliserat system att om- läggningen till en rörelse med mångfilial- organisation inte bör innebära särskilt sto- ra förändringar i det dagliga arbetet. Så- lunda har alla apotek redan nu skyldighet att tillhandahålla samma läkemedel. Des— sa betingar enhetliga priser i hela landet. Samma expeditionsrutiner — grundande sig på socialstyrelsens långtgående detaljregle— ring — tillämpas överallt. Alla apotek får sina varor från ett litet antal leverantörer, som blir desamma i fortsättningen, låt vara att man kan vänta sig vissa strukturomvand- lingar vad angår sortirnentets fördelning mellan dessa leverantörer.

Det bör vidare tilläggas att de centrala serviceorganen hos apotekarsocieteten redan nu förser apoteken inte bara med hand— böcker och annan hjälplitteratur utan också med långtgående detaljanvisningar för hand- landet i det enskilda fallet. Dessa service— organ skall överföras till bolagets verksam- het.

Slutligen kan framhållas att den nuva- rande personalen inte bara har enhetliga anställningsvillkor enligt kollektivavtal till- lämpliga för samtliga apotek utan avlöning- arna till praktiskt taget all personal betalas också redan nu ut centralt.

13.4.1 Mångfilialföretag med regional in— delning

De f.n. fler än 600 apoteken med till- hörande läkemedelsförråd (ca 750) m.m. blir alla enheter inom apoteksbolaget. Det är tämligen uppenbart att ett mångfilial- företag med så många lokala enheter skul— le bli tungrott och i sig rymma betydande risker för byråkrati om man inte får till stånd en lämplig balans mellan de centrala och lokala funktionerna.

Vid en bedömning ifråga om apoteks- väsendet av den problematik som ryms i det sagda har det för läkemedelsförsörj- ningsutredningen varit fundamentalt att ett apotek i sina normala funktioner, fram- för allt expedition av recept och utlämnan- de av läkemedel i övrigt, har fackutbildad personal som skall handla självständigt in- om ramen för givna författningar och före- skrifter. Detta innebär att apoteket i sitt normala arbete inte har behov av kontakter med vare sig regionala eller centrala or- gan. Däremot föreligger behov av repli- punkter och överordnade beslutsorgan i komplicerade eller helt oförutsedda situa- tioner samt då det gäller mera generella beslut av organisatorisk eller funktionell art, vissa personalärenden etc. Det bör vidare framhållas att ett organiserat sam- arbete på ett decentraliserat plan kan vara av särskilt värde då det gäller mera syste- matiska kontakter med sjukvården och dess organ, läkarkåren etc.

Från dessa utgångspunkter har utredning- en ansett det naturligt att regional organi- sation av apoteksbolaget kommer till stånd. Enligt utredningens mening är landets sju sjukvårdsregioner lämpliga områden för en indelning regionvis även vad apoteken be- träffar. Genom att välja dessa som orga- nisationsenheter bör man få särskilt goda möjligheter till aktivering av samarbetet mel- lan apotek och sjukvårdens utövare.

Områdena har vidare den storleksord- ningen att de ger utrymme för ett kvalifi- cerat och meningsfyllt samordningsarbete.

0

De är a andra sidan inte så stora att de

Organisatrbnsplan för apoteksbolaget.

Styrelse Huvudkontor Stock- Upp- Linkö— Låt:? Göte- Öre- Ume å holm sala ping Malmö borg bro

|__| IL! [][] DD

lI—l ||| ||| | |__| DD DE DE DE DE!

Apotek och kommissionsförsäljning.

är svåra att överblicka eller omöjliggör go- da personliga kontakter mellan regionled- ningen och alla apoteken inom området.

Vid en regional indelning av föreslagen art skulle apoteksbolagets organisation i stort få den utformning som åskådliggöres av ovanstående figur.

Det må framhållas att den föreslagna regionindelningen överensstämmer med vad som skisserats i apotekarsocietetens utred- ning återgiven i bilaga 3. Även i farma- cevtförbundets utredning har man räknat med en regional indelning. Därvid har kom- munblocken fått ligga till grund för indel- ningen och man har stannat för att föror- da ett 40-tal regioner. Uppenbarligen är syftet med denna indelning ett annat än det utredningen ansett böra komma i fråga. Enligt utredningens mening innebär farma— cevtförbundets förslag en risk för att de separata apoteken på ett för allmänheten olyckligt sätt blir alltför osjälvständiga. Trots detta är det sannolikt att vid full utbyggnad en lösning enligt farmacevtför- bundets linje skulle bli dyrare än utred- ningens. För undvikande av varje miss- förstånd vill läkemedelsförsörjningsutred- ningen betona att den självfallet menar att alla näraliggande apotek skall hålla god kontakt med varandra, vilket bör kunna

ske utan att de sammankopplats i en spe- ciell organisatorisk enhet.

13.4.2 Huvudkontor och central förvalt- ningsapparat

Till huvudkontoret centraliseras en rad funk- tioner. Förslagsvis får huvudkontoret fem enheter (driftsenhet, ekonomienhet, infor- mationsenhet, personalenhet, organisations- enhet). Härtill kommer laboratorierna samt en datasektion med ställning som service— organ för hela verksamheten. Vidare finns ett kansli för verkställande direktör och direktion.

Apotekarsocieteten fungerar idag som cen- tralt ledningsorgan för apoteksväsendet. Hu— vudparten av dess personal — omkring 200 personer (jfr tabell 3:4) — kommer enligt överenskommelsen att övergå i bo- lagets tjänst. Utredningen räknar med att personalen vid centrallaboratoriet, omkring 75 personer, skall kvarbliva i innehavda befattningar, att laboratoriet skall ankny- tas direkt till apoteksbolaget men att tjäns- ter som levereras till dotterbolaget ACO (jfr kap. 14) debiteras detta bolag. Vidare utgår utredningen från att personalen vid den tekniska huvudavdelningen (omkring 25 personer) kommer att få anställning

Styrelse

VD — | | | — — — Kansli | Direktion ' Datasektion Laboratorium Ekonomienhet Informations- _ _ Löner €"th Organisations- Driftsenhet Pensioner Iåkemedels- Personalenhet ”':' kl k Varuinköp Redovisning information Rekrytering lisää; so a- Intendentur Finansiering Stanstrk Anställning Utredåin Inspektion Fastighets- _Personal- Utbildning R _ rg och instruktion a_trona l- hyresårenden Extern PR sering

inom ACO. Övrig personal som beräknas övergå till apoteksbolaget (inemot 100 per— soner) har f.n. arbetsuppgifter som till väsentlig del kommer att ha sin motsvarig— het inom bolagets huvudkontor.

Den tänkta organisationen av apoteksbo- lagets huvudkontor framgår av ovanstående figur.

Bolagets ledning skall på sedvanligt sätt handhas av en verkställande direktör. Vid hans sida bör finnas en direktion om ytter- ligare fem personer. Var och en av dessa ha ställning som chefstjänsteman inom bo- laget. En av dem bör tillika vara vice verk- ställande direktör.

Driftsenheten är bolagets organ för kon- takter med läkemedelsfabrikanter och läke- medelsgrossister samt med leverantörer av övriga varor som lämpar sig för försäljning på apoteken. Utöver den inköpande verk- samheten handhar driftsenheten distribu- tions- och lagerhållningsfrågor samt bered- skapsfrågor. Till enheten hänförs även in- köp av kontorsutrustning, apparater och utensilier m.m. för apotekens, distrikts- kontorens och den centrala organisationens behov. Huvudansvaret för erforderlig in- spektionsverksamhet skall också åvila den- na enhet.

Ekonomienheten handhar finansierings-

frågor, kassarörelse, helt centraliserade lö— neutbetalningar och andra utbetalningar, fakturering, fastighetsfrågor samt bokfö- ring. Andra uppgifter för enheten blir viss räkenskapskontroll av apoteken samt budget- och prognosarbete.

Informationsenheten skall svara för all in- tern information inom bolaget, inbegripet produktion av prislistor, handledningar och annat dylikt hjälpmateriel. Det blir också enhetens uppgift att handha bolagets PR- verksamhet och annan extern information. Bolagets befattning med förbrukningsstati- stik bör också föras till denna enhet.

Personalenheten. Apoteksbolaget kommer att ha ca 9000 anställda. Det blir därför en omfattande uppgift för personalenheten att svara för rekrytering, anställning och intern utbildning av bolagets personal. På enheten bör också ansvaret för en perso- naltidning ligga.

Organisationsenheten skall fortlöpande verkställa utredningar rörande läkemedels- distributionens utformning inom bolaget. Även frågor om erforderliga rationaliserings- åtgärder hänförs till denna enhet.

Laboratoriet svarar för kontroll av råva- ror för extemporeläkemedlen samt andra fö- rekommande laboratoriegöromål. En del av dess verksamhet innebär direkt service till

Tabell I3:5 Vissa jämförelser mellan regionerna i 1966 års siffror Källor: Apotekarsocieteten, Svensk farmacevtisk matrikel 1966.

Apotek Omsättning Farmacevtisk personal

Region Antal % milj. kr % Antal % Stockholm 119 21 170,2 22 854 27 Uppsala 101 18 122,6 15 491 15 Linköping 69 12 90,9 12 314 10 Lund—Malmö 87 15 139,9 18 530 17 Göteborg 88 15 136,5 17 520 16 Örebro 59 10 73,7 9 272 9 Umeå 53 9 58,9 7 1 84 6

Summa 576 100 792,7 100 3 165 100

det blivande ACO-företaget. Denna del måste noggrant särskiljas för att kunna de- biteras detta företag, som närmare presen- teras i nästa kapitel.

Gjorda beräkningar har givit vid handen att huvudkontoret inberäknat laboratoriet skulle komma att sysselsätta omkring 200 personer. Detta är ca 25 personer mer än vad som finns hos apotekarsocieteten. (Kor- rigering har gjorts för 25 personer vid tek- niska huvudavdelningen som beräknas över- gå till dotterbolaget ACO).

Societetens lönekostnader för annan per- sonal än den som i fortsättningen redovisas över ACO uppgick 1968 till ca 5,5 milj. kr. Beräkningen för bolagets personal vid huvudkontoret stannar vid 6,3 milj. kr dvs. en ökning med 0,8 milj. kr. Denna kommer att motverkas bl. a. av lägre ad- ministrationskostnader på apoteken.

13.4.3 Bolagets styrelse m. m.

Bolaget kommer att få en årsomsättning, som redan från starten avsevärt överstiger en miljard kr, och det blir därmed ett av landets största handelsföretag. Styrelsen måste givetvis därför tillförsäkras kvalifi- cerad ekonomisk sakkunskap. Vidare bör finnas representation som säkerställer nära samverkan med sjukvården och sjukvårdens planering. Önskvärt är att medicinsk sak- kunskap ingår. Den med apotekarsocieteten träffade överenskommelsen förutsätter att societeten grundar en särskild stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning. Enligt överens-

kommelsen skall stiftelsen vara represente- rad i apoteksbolagets styrelse med en tredje- del av antalet ledamöter dock minst två personer. Antalet styrelseledamöter föreslås bli sju. Detta innebär att stiftelsen får två representanter. Styrelsen utser utom eller inom sig verkställande direktör.

Som förut nämnts bör finnas en direk- tion som biträder verkställande direktören vid den omedelbara ledningen av bolagets hela verksamhet.

13.4.4 Regional administrativ instans (re— gionkontor)

Som tidigare nämnts erfordras en regional organisation. Utredningen har därvid för— ordat en anknytning till de sju sjukvårds- regionerna i landet. Det förutses sålunda ett regionkontor i var och en av städerna Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund/ Malmö, Göteborg, Örebro och Umeå. Regionkontoren skall i första hand fun— gera som konsult- och serviceorgan åt apo- teken med uppgift att underlätta och effek- tivisera deras arbete. Det bör också vara regionkontorens uppgift att intensifiera kon- takter mellan apoteken och läkarna. Bland uppgifter som bör läggas på regionkontoren hör vissa kontroll— och övervakningsfunk- tioner av såväl ekonomisk som farmacevtisk art, utredningsarbete om förändringar av distributionsnätet inom regionen samt sam- ordnade uppgifter i allmänhet, såsom hand- havande av vissa personalfrågor, vissa kon- takter med landsting och kommuner m.m. När det gäller personalfrågor bör apoteks- föreståndare förordnas av huvudkontoret.

Detta bör också fastställa personalramar för apoteken efter förslag från dessa och efter granskning av vederbörande region- chef.

Antal apotek m.m. per region framgår av tabell 13: 5.

Sammanlagt torde regionkontorens per— sonalbehov uppgå till ca 60 personer, var— av 7 regionchefer, 23 konsulenter och 30 övriga. Stockholms- och Uppsalaregioner— na som skulle få över 100 apotek beräknas vardera behöva fyra konsulenter. För vart och ett av de övriga regionkontoren före- slås tre konsulenter.

Det är av avgörande betydelse att inte arbetet på regionkontoren stelnar i former- na. Kontoren bör bli levande centra för apoteken inom regionen. Personalen på regionkontoren skall vara strängt begränsad och i stor utsträckning använda sin tid till besök på apoteken. Härigenom skapas god kontakt mellan apotekspersonalen och befattningshavarna vid kontoret vilket är en förutsättning för att kontoret snabbt skall kunna bispringa apoteken med till— fällig hjälp, lokalt betonade insatser etc. Bl.a. bör det vara en uppgift för region- kontoret att medverka till att personal från ett apotek tillfälligt ställs till förfogande vid ett annat vid sjukdomsfall, hastigt påkom- mande vakanser etc.

Personalkostnaderna för regionkontoren uppskattas totalt till 2,3 milj. kr. K05t- nader för resor och traktamenten blir re- lativt betydande och beräknas uppgå till ca 0,5 milj. kr. per år. Sedvanliga omkost— nader beräknas till samma belopp. Totalt beräknas därför regionkontorens årliga kost- nad vid full utbyggnad till ca 3,3 milj. kr.

Den föreslagna regionorganisationen tor- de inte behöva genomföras omedelbart i samband med omorganisationen av apoteks- väsendet utan kan ske successivt. Till att börja med torde de första kontoren kunna sammankopplas med något av de större apo- teken i regionen. Vederbörande apoteks- föreståndare torde då, under förutsättning att han får personalförstärknin-g i övrigt på apoteket, kunna tjänstgöra som region— chef.

Under senare år har allt fler små själv- ständiga apotek förändrats till filialapotek. Förändringarna har ansetts vara företags- ekonomiskt motiverade. Riktlinjer för en sådan utveckling återfinns i den förut om- nämnda inom apotekarsocieteten gjorda ut- redningen rörande landsbygdens läkemedels- försörjning, varav ett referat intagits i be- tänkandet som bilaga 2. Riktpunkten har varit att skapa större administrativa apo- teksenheter under ledning av en apoteks- innehavare.

I den nya organisationen kommer samt- liga apotek att ha ställning av filialer inom ett sammanhållet företag. Detta innebär vissa förändringar beträffande det nuvaran- de förhållandet mellan moderapotek och filialapotek. Detta kan övergångsvis mcd- föra vissa olägenheter för i första hand nuvarande filialapotek, som vant sig att kunna vända sig till moderapoteket i olika frågor. Läkemedelsförsörjningsutredningen är angelägen om att även härvidlag få till stånd en mjuk övergång till det nya systemet. Under en övergångstid bör en viss bindning kunna bestå mellan här av- sedda apotek i avvaktan på ytterligare er- farenheter.

När apoteksbolaget börjar sin verksam- het torde omkring 9 000 personer vara sys- selsatta på apoteken. Det framtida perso- nalbehovet på apoteken blir beroende av förändringar i omsättning och kundstruktur, av rationaliseringsåtgärder och servicedif- ferentiering. Den kapacitet i fråga om per- sonal som apoteken har idag tyder emel- lertid på att bolaget till att börja med bör gå in för viss restriktivitet vid nyan- ställningar. Motiveringen härtill är bl.a. centralisering av vissa uppgifter som nu faller på apoteken samt översyn av apo- tekens arbetsrutiner i samband med över— gång till ADB.

13.4.6 Anställnings— och löneförhållanden m.m.

Statens avtalsverk har sedan 1965 behö- righet att förhandla om apoteksanställdas

löner. Apoteksväsendet har därvid likställts med allmän inrättning och avtalsverket in- träder som avtalsslutande part. När det gäller statliga bolag skall verket dock en- dast på begäran biträda bolagsstyrelsen vid förhandlingar.

En fri och rörlig lönepolitik är av störs- ta betydelse för ett progressivt arbetande företag. Härigenom ges möjlighet att kon- kurrera om värdefull personal. Det är därför nödvändigt att bolaget självt för- [handlar med resp. personalorganisation, eventuellt med biträde av statens avtals- verk.

Apoteksföreståndama bör enligt läkeme- delsförsörjningsutredningens mening tillsät- tas centralt av apoteksbolaget. Det är där- vid av största vikt att en aktiv befordrings- politik förs och att dessa tjänster besätts med dugliga och initiativrika personer. And- ra farmacevter än apoteksföreståndare samt övrig personal bör tillsättas av regionkon— toren när det gäller permanent personal. Extra personal och vikarier bör föreståndar- na själva få tillsätta.

Det kan här upprepas att den mellan staten och apotekarsocieteten träffade över- enskommelsen bl. a. innebär att staten över- tar ansvaret för ingångna anställningsavtal. Detta betyder, att apotekspersonalen från den 1 januari 1971 fortsätter att tjänst- göra på i princip oförändrade anställnings— villkor.

13.5 Den nya organisationens ökade möi- ligheter till rationell Iäkemedelsdistribution m. m.

13.5.1 Nytt system för expediering och registrering av recept vid apoteken

För utredningen har det från början stått klart att vissa av apotekens rutiner i ett sammanhållet företag skulle kunna automa- tiseras och att samhället borde tillföras en officiell fortlöpande läkemedelsstatistik. Ut- redningen har därför låtit utarbeta förslag till ett nytt system för expediering och re- gistrering av recept. Detta har skett genom medverkan av statskontoret. Utredningen

har gjorts av pol. mag. Ivar Ekman. Hans promemoria återges i sin helhet som bilaga 4 till betänkandet.

Promemorian innehåller ett principförslag som innebär reelltidsbearbetning av recepten via terminaler. Förslaget har utformats med god »framhållning» dvs. att det skall vara tekniskt enkelt och ekonomiskt gynnsamt då det tas i bruk en bit in på 1970-talet.

Samtliga apotek eller alla av en viss minsta storleksordning utrustas med termi- naler av skrivmaskintyp förbundna »on— line» med en central datamaskin (central- maskin). Kommunikation mellan termina- lema och centralmaskinen sker dels vid expediering av recept dels för information i lagerfrågor och annan frågeverksamhet. Kommunikation sker i bägge riktningarna men ej terminalema sinsemellan.

Via apotekens terminaler inmatas uppgif- ter om varje recept (29 tecken/ recept). Strax därefter utmatas pris och etikett på apotekets terminal. Patientens namn skrivs manuellt på etiketten.

I centralmaskinen lagras för varje recept uppgifter om recepttyp, receptutfärdare, preparatnummer, ordinationsföreskrifter samt patientens personnummer. Informa- tionen bearbetas sedan för framtagning av önskad statistik.

Systemet kontrollerar lagemivån vid apo- teken, informerar om nödvändiga inköp och sköter kontakten med droghandeln, som utan insatser från apoteken levererar erforderliga varor. Systemet avses också bl. a. ombesörja utbetalning av läkarersätt- ningar och produktion av fakturor som dis- tribueras till apotekens kreditkunder (riks- försäkringsverket, sjukhus m. fl.).

Receptbelagda läkemedel samt de even- tuella receptfria läkemedel som ofta köps på recept omfattas av systemet och således av den maskinella lagerbevakningen. Apo- teken behåller lagerbevakningen med hjälp av defektkorten för övriga icke receptbe— lagda läkemedel samt för fria handelsvaror. För detta sortiment återstår att finna en smidig lösning så att order etc. produce- ras maskinellt.

Om samtliga apotek i Stockholm, Göte-

borg och Malmö (105 st.) och alla övriga med minst 501 recipen per vecka (10 re- cipen per öppethållandetimma) utrustas med terminaler blir 436 av landets totalt 574 anotek anslutna till systemet. Detta motsva- rar omkring 628 000 recipen per vecka eller 92% av den totala receptvolymen. För år 1967 innebär detta att omkring 32 miljoner recipen skulle ha expedierats med hjälp av terminalsystemet.

En expediering på i medeltal ca 12 000— 13 000 recipen per öppethållandetimma motsvaras av 1,22 miljoner tecken under samma tid. Alternativt erhålls för ca 10 000 recipen en överföringsvolym om 0,94 mil- joner tecken per öppethållandetimma.

Övriga apoteks (dvs. de som ej utrustas med terminaler) transaktioner fångas upp i systemet vid den månadsvisa databehand- lingen. Således stansas detta material upp (2,75 miljoner recipen från sammanlagt 138 apotek år 1967) förslagsvis centralt och bearbetas tillsammans med ackumulerade uppgifter från »on-line»-applikationen i fakturerings-, läkarersättnings- och statistik- rutinerna.

Den totala årskostnaden för systemet för- delad på 5 år uppskattas till 14 milj. kr.

assa kostnader uppdelas på systemutveck- ling, datamaskinutrustning (centralmaskin), terminalutrustning, övrig transmissionsut— rustning (modem, koncentratorer m.m.), driftsorganisation, dataöverföring, stansning och utbildning.

Denna kostnad torde mer än väl mot- svaras redan av de personalbesparingar som genom systemet blir möjliga på apoteken. Härtill kommer en rad olika besparingar som systemet möjliggör. Sålunda medför den rationellare varuanskaffningen och lager- hållningen såväl i apoteks- som grosshan- delsledet betydande kostnadsreduktioner. Vidare möjliggör systemet en detaljerad kon- sumtionsstatistik som i sin tur kan bidra till ett rationellare utnyttjande av läkemedels— behandlingens möjligheter.

Sammanfattande kan konstateras att det föreslagna datasystemet är flexibelt och ut- byggbart. För apotekens del torde konse- kvenserna av datasystemet bli

a) personalbesparingar genom mekanisering av rutinerna och taxering och etikettutskriv— ning, genom centralisering och mekanisering av orderarbete och utbetalningar,

b) optimal lagerhållning,

c) kontroll av svinn genom framräkning av apotekens lager med åtföljande avstäm- ning med verkliga inventeringsvärden,

d) snabbare expedition.

Det maskinella orderarbetet innebär också fördelar för nuvarande leverantörer genom en mer planmässig beställningsrutin. Läke- medelstillverkaren får ett bättre prognosun- derlag för sin tillverkning, läkemedelsgros— sisten får med ett bättre prognosunderlag lägre kostnader för orderbehandling, varu- hantering, transport och lagerinvestering.

För apoteksbolagets ledning innebär data- systemet att man får ett instrument för prognoser och styrning av lagerhållningen. Detta medför möjligheter till kostnadsbe— sparingar. Man kan vidare följa upp för- säljningen genom rapportering av adekvat information till chefer på olika nivåer. And- ra möjligheter systemet ger är simulering av utfall av olika tänkbara åtgärder, framtag- ning av statistik som ger underlag för kost- nadsberäkningar och lönsamhetskalkyler.

13.5.2 Koncentrering av vissa arbetsupp- gifter

Det ligger i sakens natur att det samman- hållna företaget möjliggör en koncentration och därmed rationalisering av vissa arbets- uppgifter. Hit hör det kamerala arbztet som med datasystemets hjälp helt koncentreras till huvudkontoret.

Vad angår det rent farmacevtiska arbe- tet bör de redan pågående rationaliserings- undersökningarna intensifieras och de nya möjligheterna effektivt utnyttjas. Ansträng— ningar bör göras att få till stånd en viss centralisering av extemporeberedningen utan att allmänhetens möjlighet till god service eftersätts. I sammanhanget bör påpekas att de möjliga rationaliseringsvinsterna inte så mycket har att gör med beredningen av det enskilda läkemedlet. I stället sammanhänger de med att man inte behöver upprätthålla

samma lagerhållning av råvaror, vårda in- strument och utensilier etc.

I samband med att datasystemet defini- tivt utformas bör man undersöka möjlighe- ten och lämpligheten av att särskilt för stor- stadsområdenas vidkommande skapa spe- ciella mottagningscentraler för telefonrecept, från vilka de av läkarna inringda recepten kan matas in på vederbörande apoteks ter- minal. Självfallet skall man även beakta möj— ligheterna att skapa direkta datakontakter mellan läkare och apotek.

Vad här anförts är givetvis endast exem- pel på nära till hands liggande rationalise- ringsmöjligheter. Det bör vara bolagsled- ningens uppgift att i nära samarbete med apotekens personal pröva sig fram till nya lösningar.

13.5.3 Ökad flexibilitet ifråga om apoteks- typer och apotekslokalisering.

Under efterkrigstiden har vissa nya typer av distributionsorgan för läkemedel kommit fram. Sådana är filialapoteket med förenk- lad utrustning och läkemedelsförråd typ A (apoteksförråd). Det är angeläget att man i ökad utsträckning söker sig fram till varie- rade apotekstyper allt efter de lokala be— hoven.

Läkemedelsshop på sjukhus

För att närmare kartlägga varifrån de på apoteken expedierade recepten emanerar har läkemedelsförsörjningsutredningen ge- nomfört en speciell undersökning, vecka 16- undersökningen 1966. Utförlig undersök- ningsrapport återfinns i bil. 1. Undersök- ningen pågick under tiden 18—23 april och omfattade samtliga 596 apotek i landet.

För varje expedierat recept skulle apo- teken på härför avsedd blankett anteckna receptutfärdarens namn, typ av expedition, receptutfärdarkategori och var receptutfär- daren var stationerad. Till varje fråga hörde ett antal svarsalternativ av vilka det till- lämpliga skulle markeras. Beträffande typ av expedition delades originalrecepten upp i förstagångsexpeditioner och iterationer för

att undersöka i vilken utsträckning patien- ten önskar hämta sin medicin i direkt an- slutning till förskrivningen.

Av totalantalet expeditioner för de 596 apoteken var ca 30 % att hänföra till varde- ra grupperna »sjukhusläkare» och »provin- sialläkare el. motsv.» samt ca 35 % till »andra läkare».

Vecka 16-undersökningen visar vidare att av alla på apoteken expedierade recept av- såg ungefär vart sjätte ett av sjukhusläkare utskrivet originalrecept.

Som en serviceåtgärd främst med tanke på poliklinikpatienter och hemgående pa- tienter bör vid varje större sjukhus inrättas ett särskilt utlämningsställe för läkemedel, en läkemedelsshop. En sådan bör vara helt skild från den enhet som avser läkemedels- försörjningen för sjukhusets interna behov. Apoteksbolaget bör i samarbete med sjuk- husets huvudman inrätta och därefter driva ett dylikt serviceapotek.

Drugstores :" modifierad form

Det synes vidare vara skäl att undersöka om inte vissa tendenser ifråga om lokali— sering av detaljhandel i allmänhet bör av- spegla sig i en flexiblare politik beträffande apotekens lokalisering. Av säkerhetsskäl måste man hålla fast vid principen att läke- medelsförsäljning endast kan ske under be- hörig personals ledning och oftast torde starka skäl tala för att hålla verksamheten samlad i speciella apotekslokaler. Om det emellertid skulle befrämja allmänhetens ser- vice och även kunna ske till väsentligt lägre kostnad bör det dock i och för sig inte före- ligga hinder för att ett enklare expeditions- apotek inryms inom en stormarknad eller liknande kommersiellt centrum. Bolagsled- ningen bör hålla blicken öppen för sådana möjligheter.

13.6 A poteksbolagets ekonomi

Apoteksbolaget kommer att överta hela den verksamhet som nu bedrivs inom apoteks- väsendet. Enligt överenskommelsen skall all nu befintlig personal beredas anställning in-

Tabeli 13: 6. Apotekens kostnader 1968 Källa: Apotekarsocieteten.

milj. kr. % Varukostnader 741 69 Löner 223 21 Socialförsäkringar, pensioner 28 3 Hyror 19 2 Räntor 10 l Avskrivningar 8 1 Övriga kostnader 34 3

1 063 100

om bolaget, lager och inventarier skall in- lösas, hyreskontrakt skall övertas etc. Till en början kommer bolaget därför att be- lastas med alla de kostnader som apoteken nu har. Storleken och relativa fördelningen av dessa kostnader 1968 framgår av tabell 13: 6.

Med ledning av bokslutet 1968 för det samlade apoteksväsendet har apotekarsocie- teten i oktober 1969 gjort prognoser för 1969 och 1970. En översikt av föreliggande siffermaterial lämnas i tabell 13: 7.

Tabell 13: 7. Apotekens bokslut 1968 och prognoser för 1969 och 1970

Bokslut Prognos Prognos 1968 1969 1970 Omsättning 1 075 1 180 1 300 Varukostnader 741 843 939 Bruttovinst 334 337 361 Omkostnader Löner: apoteksinnehavare 28 27 27 farm. personal 74 79 84 tekn. personal 96 103 110 övrig personal 25 27 28 Summa löner 223 236 249 Andra omkostnader socialförsäkringar 16 21 24 pensioner 12 12 14 hyror 19 21 22 räntor 10 12 14 avskrivningar 8 —- 9 9 övriga kostnader 34 38 42

Summa andra _ omkostnader 99 113 125

322 349 374 + 12 — 12 — 13

Summa omkostnader Resultat

Det framgår att apoteksväsendet gick med vinst under 1968 och att det beräknas gå med förlust under såväl 1969 som 1970. En taxejustcring har därför begärts. Huru- vida den prisjustering som kan komma att fastställas blir tillräcklig för att häva under- skottet och motverka ytterligare förluster under 1971 kan ännu inte överblickas. Klart är emellertid att bolaget kommer att ställas inför hårda rationaliseringskrav redan från starten. Med hänsyn till de förpliktelser sta- ten iklätt sig i överenskommelsen med apo- tekarsocieteten är det uppenbart att det före— ligger starkt begränsade möjligheter till kost- nadsreduktioner i initialskedet. Till detta kommer att datasystemet och andra åtgär- der som behövs för att man på sikt skall kunna ekonomisera rörelsen kommer att för- orsaka ökade kostnader i början.

Målsättningen kan därför inte vara några omedelbara sänkningar av läkemedelspriser- na. Såväl kortsiktigt som långsiktigt måste man däremot inrikta sig på en politik som ger en maximal läkemedelsservice inom ra- men för de belopp som kan vara disponibla för läkemedelskonsumtion.

14. ACO-verksamheten samlas i separat bolag

14.1 ACO och distriktslaboratorierna

14.1.1 ACO som varumärke

Patent- och registreringsverket beviljade den 27 november 1939 registrering såsom varu- märke (föreningsmärke) av bokstäverna ACO i visst inbördes läge jämte apoteks- emblem avsett att användas av apotekar- societetens medlemmar för läkemedel och andra apotekspreparat.

ACO-märket är inregistrerat av apotekar- societetens direktion som för medlemmarna utfärdat följande bindande beslut:

1. Varumärket får endast användas vid försäljning av vara som överensstämmer med givna föreskrifter angående mängd, emballage och utstyrsel.

2. Varumärket får endast användas för vara som genomgått en kontroll vilken apo- tekarsocietetens direktion må hava före- skrivit och som tillverkas på säljarens apo- tek eller anskaffas från apotek med distrikts- laboratorium.

3. Varumärket får endast påsättas för- packningar som försetts med kontrollnum- mer möjliggörande efterkontroll av prepa- ratet. Sedan koncentreringen av apotekens läke- medelstillverkning började i mitten av 40- talet har ACO allt mer kommit att bli ett begrepp synonymt med distriktslaboratorie- organisationen och dess centrala lednings- organ. ACO kommer i det följande att an- vändas i denna betydelse.

14.1 .2 Distriktslaboratoriernas och utveckling

uppkomst

Apotekarsocieteten fattade 1945 beslut om att inrätta distriktslaboratorier i enlighet med av direktionen uppdragna riktlinjer för en rationalisering av apotekens s.k. pre- parandatillverkning. Distriktslaboratoriema skulle tillverka framför allt sådana bered- ningar som fordrade dyrbar apparatur eller omständligt arbete.

Societeten uppdrog åt 25 apoteksinneha- vare att driva distriktslaboratorium inom sin apoteksrörelse. Detta antal bestämdes till att börja med inte av mera ingående företags- ekonomiska överväganden utan mot bak- grund av att organisationen i utgångsläget i stort sett skulle få tillräcklig kapacitet utan stora nyinvesteringar i lokaler och appara- tur.

Medicinalstyrelsen förklarade efter fram- ställning från societeten hinder inte möta att dels på apotek med distriktslaboratorium framställa beredningar för regelmässig för- säljning till andra apotek dels ock annorstä- des än från apotek inköpa beredningar un- der förutsättning att dessa på ett betryggan- de sätt undersöks till sammansättning och kvalitet.

Då det principiella beslutet fattades att inrätta distriktslaboratorier ansåg societeten att tvång att köpa vissa preparat inte borde införas. Apoteken skulle själva även i fort- sättningen tillverka enklare beredningar men det angavs också att en övergång till obli—

gatoriskt köp av preparanda från distrikts— laboratorierna kunde bli aktuell vid senare tidpunkt när verksamheten stabliliserats.

Några beslut som inskränkt apotekens rätt till tillverkning av läkemedelsberedningar har inte heller senare fattats utom vad av- ser registrerade preparat vilkas tillverkning begränsats till vissa distriktslaboratorier. Där- emot har till följd av läkemedelsförordnin- gens tillverkningsbegrepp (tillverkning bl. a. : förpackning) och de alltmer skärpta kra- ven på tillverkningskontroll i praktiken en stark inskränkning skett i flertalet apoteks tillverkning.

Successivt har antalet distriktslaborato- rier minskats från ursprungligen 25 till f.n. mindre än hälften. Enligt fattat beslut skall minskningen fortsätta så att antalet vid års- skiftet 1970—71 är nere i åtta. De då kvar— varande distriktslaboratorierna skulle vara anknutna till följande apotek, nämligen Sä- len och Vita Björnen i Stockholm, Kvarnen i Solna, Vasen i Linköping, Lejonet i Mal- mö, Kronan i Göteborg, Lejonet i Sunds- vall samt Järven i Umeå. Det sistnämnda skulle ha enbart distribuerande uppgifter och Kvarnen i Solna ha starkt specialiserade uppgifter, nämligen att finfördela kemikalier och droger.

] 4.1.3 Organisation

ACO-verksamheten leds ytterst av apotekar- societetens direktion. Detta framgår av 5 24 stadgarna för apotekarsocieteten, som åter- givits på sid. 37. Närmast under direktionen ankommer ledningen på en särskild pro- duktionsnämnd. I sin tur har denna ansvaret för societetens tekniska huvudavdelning in— om vilken ACO-verksamheten hålls sam- man. Den tekniska huvudavdelningen om- fattar ekonomi—, marknads—, produktions-, forsknings- och kontrollavdelningarna. Led- ningen för dessa utövas av den tekniske di— rektören som närmast biträds av en labora- toriechef. Denne har det omedelbara an- svaret för apotekens centrallaboratorier inom vilket forsknings- och kontrollavdel- ningama är inrymda.

Vart och ett av distriktslaboratorierna är

anknutet till ett självständigt apotek. Inne- havaren av detta är således chef för det tillhörande distriktslaboratoriet. Till sitt för- fogande för driftsledning har han i regel minst två apotekare, den ene med ansvar för tillverkningen och den andre för kontrollen. Förekommande funktioner i övrigt är främst administration och engrosexpedition.

14.2 Personella och materiella resurser

1421 Personal

Som framgår av det sagda finns ACO:s personal dels inom den tekniska huvudav- delningen dels vid distriktslaboratorierna.

Vid början av 1969 fanns vid den cen- trala tekniska huvudavdelningen i det när- maste 100 personer anställda. Av dessa tjänstgjorde omkring 70 personer vid cen- trallaboratoriet av vilka i sin tur omkring 30 fullgjorde andra uppgifter än sådana som avsåg ACO. Den centralt verksamma ACO- personalen uppgick alltså till omkring 70 personer.

Personalen på distriktslaboratorierna var 1966, då antalet laboratorier var 14, om— kring 850 personer. Ett betydande an*al var emellertid deltidstjänstgörande. Omräknat till heltidstjänstgörande rörde det sig om ca 550 personer fördelade på följ inde sätt.

Apoteksinnehavare 14 Andra apotekare 32 Receptarier 12 Apotekstekniker 2l4 Städerskor 57 Övrig personal 226

555

Vid slutet av 1970 då ACO—verksamheten i sin nuvarande form skall upphöra beräknas personalen uppgå till omkring 450 p.rsoner.

14.2.2 Lokaler

Den tekniska huvudavdelningen är inrymd dels i kontorslokaler om ca 700 in2 vid Döb_lnsgatan i Stockholm dels i laborato— rielokaler om ca 1 800 ut2 vid Gårdsvägen i Solna. Hyresrätten till dessa lokaler skall

övertas av staten enligt överenskommelsen med apotekarsocieteten.

Lokalerna för de sju producerande distriktslaboratorier som finns kvar vid ut- gången av 1970 omfattar drygt 15 000 in2 enligt följande sammanställning.

Stockholm, Sälen 2 600 Stockholm, Vita Björnen 2 100 Solna, Kvarnen ] 300 Linköping, Vasen ] 000 Malmö, Lejonet 2 300 Göteborg, Kronan 2 200 Sundsvall, Lejonet 3 600

15 100

Av lokalerna fördelar sig 4000 m2 på försäljningsavdelningarna, 3 500 m2 för em- ballagelager samt 7600 rn2 på övriga 10- kaler. Samtliga de angivna lokalerna är helt avskilda från de egentliga apotekslokalerna. I flertalet fall är de belägna i särskilda fas- tigheter i industriområden. Den fastighet i vilken laboratoriet i Sundsvall är inrymt ägs av apotekarsocieteten och skall förvärvas av staten enligt den träffade överenskommel- sen.

14.2.3 Apparatur

Den apparatur som finns på de distrikts— laboratorier som beräknas fortsätta sin verk- samhet under 1970 torde i stort sett få an- ses modern och ändamålsenlig. Värdet torde inte överstiga fyra milj. kr.

Det centrala laboratoriet får anses väl ut- rustat med såväl högklassig forsknings- och laboratorieapparatur som utensilier och glasutrustning. Standarden på laboratoriein- redningen är förhållandevis hög.

Distriktslaboratoriernas inredning och ut— rustning ingår formellt som delar av de apo- tek de tillhör. Den kommer sålunda att för- värvas av apoteksbolaget i samband med inlösningen av apoteken. Centrallaborato— riets samtliga resurser skall förvärvas av sta- ten enligt överenskommelsen.

14.3 Sortiment, produktion m. m.

14.3.1 Karakteristik av sortimentet

Historiskt har ACO-produktionen utvecklat sig ur apotekens preparandatillverkning av

sammansatta preparat som antingen är läke- medel eller utgör halvfabrikat för framställ- ning av läkemedel. Sådana medel sätter fort- farande sin prägel på ACO-produktionen. Parallellt härmed har emellertid utvecklats en rad mera specifika preparat. Främst har ACO vid utvecklingen av sådana sökt finna nya läkemedelsformer som bättre än de klassiska skall ge ett högt utnyttjande av in- gående substanser.

Generellt kan sägas att ACO-preparaten söker vara lågprisläkemedel. Omkring 2/ 5 av produktionen hänför sig till handköpspre— parat.

14.3.2 Sortimentets sammansättning

ACO-produktionen omfattar framför allt standardpreparat av sådan typ som finns angivna i allmänt tillgängliga handböcker. Av de 1965 tillhandahållna läkemedlen van sålunda 200 upptagna i Nordiska farma- kopén och 150 i medicinalstyrelsens förteck- ning över läkemedel jämförbara med farma— kopépreparat. Därutöver fanns 44 läkeme— del registrerade som farmacevtiska speciali- teter. Slutligen såldes ett 50—tal medel, un- dantagna från läkemedelsförordningens be- stämmelser samt några hudvårdspreparat.

De mest betydande ACO-läkemedlen är Magnecyl- och Magnecyl-kodeintabletter, några vitaminpreparat samt några medel in- nehållande välkända standardsubstanser så- dana som pentymal, meprobamat och papa— verin.

De ACO-preparat som finns upptagna i Apotekens specialitetsregister och FASS är till antalet drygt 200 fördelade på ca 750 förpackningsstorlekar. Emellertid tillhanda- håller ACO därutöver ett stort antal varor. Sålunda upptar distriktslaboratoriernas en- grosprislista 1968 inte mindre än inemot 3 200 förpackningar fördelade på följande produktgrupper

Standardläkemedel 975 Finfördelade droger, kemikalier och blandningar av dessa 775 Kryddförpackningar 35 Reagenser 425 Preparanda 975 Summa 3 _185 SOU 1969: 46

Tabell 14:] ACO:s tablettsortiment Sortimentsstorlek i relation till produktionens omfattning år 1965

Tillverkning år 1965 Antal Ackumulerat Tillverkning tusental beredningar antal % tusental ackumulerat % — 50 26 26 14,4 741 741 0,1 50— 100 26 52 28,9 2 174 2 915 0,4 100— 250 21 73 40,6 3 332 6 246 0,8 250—— 500 27 100 55,6 10 462 16 708 2,2 500— 1 000 26 126 70,0 19 404 36 112 4,8 1 000— 5 000 28 154 85,6 56 295 92 407 12,3 5 000—10 000 13 167 92,8 101 579 193 986 25,8 10 000— 13 180 100,0 558 993 752 969 100,0

14.3.3 Produktion och distribution

De olika distrikslaboratorierna har fördelat produktionen mellan sig så att i regel ett visst preparat tillverkas på endast ett labo- ratorium i landet. Varje laboratorium dis- tribuerar däremot principiell-t samtliga labo- ratoriers produkter till de apotek som an- litar ett visst distriktslaboratorium.

Tillverkningsvärdet 1968 var 39 milj. kr. Alla typer av läkemedelsformer ingår i till- verkningen. Tabletter, salvor och infusions- lösningar är de volymmässigt utan jämförel- se dominerande.

Tillverkningen är splittrad på ett stort an- tal preparat av vilka de flesta har liten åt- gång. Detta illustreras av tabell 14: 1 som vi— sar hur tablettillverkningens omfattning för- delar sig på antal beredningar. Av tabellen framgår bl. a. att 100 av de 180 tablettsor- tema svar-ar för bara 2,2% av tillverknings- volymen och att i det närmaste 75% av vo- lymen motsvaras av blott 13 tablettsorter.

14.4 Marknadsföring och marknadsandel

Fram till början av 1960-talet förekom ingen central marknadsföringsaktivitet för ACO- produktionen. Numera finns en sådan en- ligt samma mönster som tillämpas av annan läkemedelsindustri. Sålunda sker annonse— ring i medicinsk fackpress och för vissa handköpspreparat även i annan press. Lä- karbesökare förekommer och läkarprover tillhandahålls. Från och med tredje årgången av FASS (1968) finns ACO-preparat med idenna.

ACO:s marknadsandel av apotekens to- tala försäljning är f. n. omkring 10 %.

14.5 Finansiering, ekonomi och lönsamhet

ACO-verksamheten är en del av apoteks- väsendet och har helt finansierats inom ra- men för detta. Sålunda har distrikslabora- toriema successivt byggts ut från klassiska apotekslaboratorier med anlitande av de fi- nansieringsvägar som angivits i kap. 3. _

Tidigare har angivits att värdet av dis- triktslaboratoriernas inventarier inte torde överstiga fyra milj. kr. Värdet av vam- lagret kan beräknas till drygt tio milj. kr.

Den centrala organisationen för ACO, dvs. centrallaboratoriet och den tekniska huvudavdelningen i övrigt har byggts upp och drivits med anlitande av sådana avgifter som apotekarsocieteten som organisation kunnat uttaxera från apoteken. Under åren 1960—69 har på detta sätt influtit 22,2 milj. kr. från distriktslaboratorieapoteken. Härav har 15,5 milj. kr använts för forsknings- och utvecklingsarbete samt 6,7 milj. kr till marknadsföring. För inredning och utrust- ning av centrallaboratoriet, som inte bara betjänar ACO, torde därutöver ytterligare avgiftsmedel ha anlitats.

Den ekonomiska utvecklingen för ACO' under 1960-talet har i stort sett varit vikan— de. Detta framgår av följande tablå

1960 1964 1968 Försäljning 21,8 26,5 43,6 Varukostnader 7,9 9,3 15,3 Bruttovinst 13,9 17,2 28,3 Omkostnader 9,4 15,8 26,2 Nettoresultat 4,5 1,4 2,1

Förklaringen synes till stor del vara att betydligt ökade belopp lagts ner på forsk- ning, utveckling och marknadsföring. Det synes inte osannolikt att dessa satsningar i förening med de rationaliseringar som är möjliga så småningom skall leda till att lön- samheten åter ökar.

En mer ingående lönsamhetsundersökning av ACO har gjorts av koncentrationsutred- ningen.

Denna redovisas i kapitel 9 i utredningens betänkande Läkemedelsindustrin, betitlat Läkemedelsföretagens vinster och räntabili- tet. Därom må anföras följande såvitt angår lönsamheten hos ACO.

Utredningen visar att ACO under samt- liga studerade år dvs. 1958—1965 gått med vinst. En gjord jämförelse mellan ACO:s och LIF-företagens räntabilitet på totalt kapital före skatt redovisas på följande sätt

ACO LIF 1958 20 15 59 19 16 60 26 13 61 26 13 62 24 12 63 13 15 64 11 13 65 || 12

Koncentrationsutredningen framhåller att man vid bedömning av de redovisade lön- samhetsskillnaderna måste beakta att ACO:s verksamhet i flera avseenden radikalt skil- jer sig från övriga företags. Som läkemedels- försörjningsutredningen redan framhållit be- står sortimentet huvudsakligen av väl kända standardpreparat, vilket innebär att varken utvecklings— eller marknadsföringskostnader- na blir särskilt stora. Vidare är 40 % av sortimentet handköpspreparat. Dessa för- orsakar ej heller särskilt stora försäljnings- kostnader. Det betonas att priskonkurrensen i vissa fall lönat sig genom att ACO kunnat hålla ett 10—30% lägre pris utan att behöva riskera en sänkning av konkurrenternas pri- ser.

Som förklaring till att lönsamheten sjun-

kit framhålles — liksom läkemedelsförsörj- ningsutredningen redan gjort i det före- gående — att ACO:s politik beträffande forskning och reklam undergått en ändring som lett till en stor procentuell höjning av kostnaderna härför. Som en ytterligare tänk- bar förklaring till den försämrade lönsam- heten skulle kunna anföras hypotesen att ACO övertagit olönsamma produktgrupper från enskilda apotek. Det påpekas emeller- tid att det är först 1968 som en betydande överföring av sådan produktion sket-t. Koncentrationsutredningen framhåller att ACO skulle ha kunnat driva priskonkur— rensen ännu hårdare. Härom heter det:

Det har påvisats att felkällor kan föreligga vid en särredovisning av distriktslaboratoriernas verksamhet på grund av att vissa produktions- faktorer utnyttjas gemensamt i produktions- och apoteksleden. Utredningens räntabilitetsberäk- ningar av ACO:s verksamhet för perioden 1958— 1965 visar dock klart, att företagets läkeme- delspriser medgivit ett överskott på rörelsen. Fö- retagets priskonkurrens skulle med andra ord ha kunnat drivas ännu intensivare utan att för- luster skulle ha uppstått.

Slutligen erinrar utredningen om att apo- teksväsendet som helhet buffrar ACO:s ekonomiska situation. Om verksamheten går med vinst kommer det den samlade apoteks- verksamheten till godo. Går den däremot med förlust tas denna upp av reg'erings- fonden (jfr sid. 34). Detta betyder, fram- håller koncentrationsutredningen, att ACO- verksamheten i sin risksituation skiljer sig radikalt från övriga studerade företag.

14.6 ACO i överenskommelsen

Av den i kap. 12 lämnade redogörelsen för överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten framgår att ACO under minst två år räknat från den 1 januari 1971 skall drivas som dotterföretag till apoteks- bolaget. Den av apotekarsocieteten grun- dade stiftelsen skall vara representerad i dotterbolagets styrelse. Staten skall för 7,5 milj. kr förvärva bl.a. apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inklusive inrett laboratorium (ACL) med apparatur och in- ventarier, patent- och varumärkesrätter samt

hyresrättema till de av laboratoriet och företagsledningen för ACO disponerade lo- kalerna ävensom den fastighet i vilken dis- triktslaboratoriet i Sundsvall är inrymt. Det framgår också att staten förvärvar distrikts- laboratoriernas egna resurser i samband med inlösningen av apoteken. Slutligen må erin- ras om att staten övertar betalningsansva- ret för vissa ersättningar till apoteksinne- havare som drivit distriktslaboratorier.

14.7 AC O:s framtid och utveckling

Läkemedelsförsörjningsutredningens med- verkan till att överenskommelsens klausuler som berör ACO utformats på det sätt som skett grundar sig på utredningens övertygel- se om lämpligheten och önskvärdheten av att ACO fortlever och utvecklas men att det- ta skcr helt avskilt från apoteksverksamhe- ten. Sammanfattande får läkemedelsförsörj- ningsutredningen som stöd för denna sin uppfattning anföra följande:

Distriktslaboratoricverksamheten kom ur- sprungligen till stånd som en service med uppgift att underlätta för apoteken att upp- fylla sin skyldighet att tillhandahålla alla efterfrågade läkemedel. Från en relativ blygsam omfattning vid sta-rten har verksam- heten numera fått en avsevärd omfattning. ACO har under sin verksamhetstid funge- rat som ett komplement och i vissa fall som ett alternativ till läkemedelsindustrin. Särskilt framträdande har dess prispolitik varit. En viktig målsättning har således varit att hålla låga priser på de enskilda läkemedlen. Av stor betydelse har därvid distriktslaboratoriernas allsidiga tillverk- ningssortiment varit. Som alternativ till. industritillverkade preparat finns därför ofta ACO-läkemedel med lägre och ibland avse- värt lägre prise-r än de förra.

För att distriktslaboratorieorganisationen redan från starten skulle få tillräcklig kapa- citet utan omfattande investeringar gjordes antalet distriktslaboratorier ganska stort, nämligen ett drygt tjugotal. Ett utmärkande drag för verksamheten särskilt under senare år har varit strävanden att genomföra en fullständig produktionsfördelning så att

samtliga i distriktslaboratoriernas ordinarie tillverkningssortiment upptagna beredningar endast skall tillverkas på ett eller undantags- vis två distriktslaboratorier. I samband här- med har också en specialisering av de en- skilda laboratoriernas verksamhet till vissa preparatgrupper ägt rum. Koncentreringen av verksamheten är avsedd att minska an- talet distriktslaboratorier till åtta under 1970;

Läkemedelsförsörjningsutredningen anser att en del av den tillverkning som centra- liserats till distriktslaboratorierna varit nöd- vändig för en fullgod läkemedelsförsörjning.

Vissa läkemedel är således till sina kvan- titeter för små för att den enskilda läke- medelsindustrin skall vara intresserad av att tillverka dessa. Samtidigt har de haft så stor åtgång eller har tillverkningen varit så komplicerad, att en hantverksmässig till- verkning vid de enskilda apoteken, skulle ha varit orationell. ,

Här måste emellertid tilläggas att ACO:s sortiment varit orimligt stort och splittrat delvis beroende av de historiskt betingade reglerna om apotekens långtgående skyldig- het att tillhandahålla medel som formellt är läkemedel men som medicinskt framstår som obsoleta. Enligt läkemedelsförsörjnings- utredningens förslag till modernare regler härvidlag bortfaller incitamentet för ACO att bibehålla dylika produkter.

Av koncentrationsutredningens redovis- ning av lönsamheten beträffande ACO-verk- samheten framgår att den fram till 1963 varit betydligt högre än för de s.k. LIF- företagen. Efter denna tidpunkt har lönsam- heten visat sig vara nedåtgående men allt- jämt försvarlig. Nedgången torde bl. a. bero på betydligt ökade forskningsinsatser i förhållande till de närmast föregående åren.

Läkemedelsförsörjningsutredningen anser således, att tillverkningen på distriktslabo- ratorierna fyller en önskvärd funktion inom läkemedelsförsörjningen och att lönsamhe- ten måste betraktas som godtagbar. Av des- sa skäl anser utredningen att en nedlägg- ning av distrikslaboratorieverksamheten inte kan komma i fråga. Det skulle för övrigt innebära en inte godtagbar kapitalförstö-

ring. I samband med att apoteksbolaget inlöser de nuvarande apotekens lager och inventarier avskiljs de kvarvarande distrikts- laboratorierna och samlas i ett tillverk- ningsföretag som till att börja med blir dotterbolag till apoteksbolaget. Sedermera bör det överföras till den under uppbygg— nad varande statliga tillverkningskoncernen. Företaget bör enligt utredningen syfta till att utgöra en konkurrensfaktor inom läke- medelstillverkningen genom att särskilt ha till uppgift att säkra tillgången på neutrala basläkemedel till låga priser. Genom att inarbeta ACO-verksamheten i ett statligt tillverkningsföretag elimineras också huvud- delen av den kritik som under årens lopp riktats mot verksamheten. Den allvarligaste invändningen mot den har varit att verk- samheten ekonomiskt inte kunnat helt skil- jas från den allmänna apoteksrörelsen samt att verksamheten finansieras av några enskil- da apoteksinnehavare, som var och en dri- ver sin rörelse medan planering i stort och central ledning sköts av apotekarsocieteten som organisation. Vidare har det ansetts vara principiellt betänkligt, att de apoteka- re, som har monopol på att sälja fabri- kemas produkter, samtidigt tillverkar kon- kurrerande preparat.

Till en början skulle verksamheten drivas i Stockholm, Solna, Linköping, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Det är dock osan- nolikt, att det kan vara rationellt att i längden ha tillverkningen uppdelad på så många enheter. Största möjliga koncentre- ring av verksamheten bör därför eftersträ- vas på sikt. Självfallet måste verksamheten också samordnas med den statliga tillverk- ningen i övrigt. Det bör ankomma på led- ningen för det nya företaget att beakta alla möjligheter till en sådan utveckling i fram- tiden.

15 ' Droghandelns ställning i det nya systemet

15.1 Inledning

I direktiven för utredningen uttalas att det allvarligt borde övervägas att centralisera droghandelsverksamheten till ett statsägt monopolföretag. Detta uttalande görs sedan det erinrats om att såväl 1946 års läke- medelsutredning som 1953 års läkemedels- kommitté behandlat droghandelsfrågan. Inga åtgärder beträffande droghandeln har vidtagits till följd av förslag från dessa ut- redningar. Det av utredningarna presterade materialet, särskilt det som förebragts av 1953 års läkemedelskommitté, är emellertid alltjämt av värde vid en bedömning av pro- blemkomplexet. En kortare redogörelse för delar av detta lämnas därför i det följande.

Inom ramen för läkemedelskommitténs arbete hade en omfattande undersökning om centralisering av läkemedelsgrosshandeln gjorts av professorn Ulf af Trolle och medarbetare. Även denna undersökning be- rörs i det följande.

Av övrigt material som utredningen haft till sitt förfogande må nämnas en undersök- ning om produktivitets- och effektivitetsut— vecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedelsgrosshandeln. Vidare kan näm- nas studier av enkanaldistribution av läke- medel utförda av civilekonomen Holger Formgren.

De ovan angivna utredningarna har kom- pletterats med vissa uppgifter direkt från droghandlarna. Norges monopoldroghandel,

Norsk Medisinaldepot, den enda statliga droghandeln i västvärlden, har besökts un— der utredningsarbetet. Redogörelse för den— na lämnas dels i bilaga 5 dels i ett av- snitt i detta kapitel.

Genom intervjuer med åtta företag inom andra branscher, har material för studium av andra företags distributions- och order- rutiner m. m. insamlats.

15 .2 1 94 6 års Iäkemedelsutredning

15.2.1 Droghandelns sortiment, service m. rn.

Till droghandlarna räknar 1946 års läke— medelsutredning ADA, Kronan, Vitrum och Distra (nu Astra Distribution). Dessa före- tag är fortfarande leverantörer till apoteken.

Droghandelns sortiment har efter hand ändrat karaktär genom att de farmacevtiska specialiteterna nu till mer än 95 % domi- nerar apotekens läkemedelsförsörjning. Vid tiden för läkemedelsutredningens arbete var försäljningen av farmacevtiska specialiteter omkring hälften av apotekens omsättning.

Beträffande apotekens orderrutin påpeka- de läkemedelsutredningen att apoteken när som helst kunde telefonera in sina order till leverantörerna. Utredningen menade att det stundom kunde vara nödvändigt att ett apotek kom i direkt kontakt med leveran- tören för att efterhöra varupriser m. m. Apo- tekens behov av att dagligen orientera sig

om varupriserna var visserligen betydligt större under en tid då droger och kemika- lier spelade en väsentligt större roll än nu för normalapoteket. Som droghandelns ser- vice hade utvecklat sig befarades emellertid att den genomsnittliga storleken av apote— kens order ofta inte stod i rimlig proportion till kostnaden för deras införskaffande och effektuerande.

Droghandelns handlingsmönster ansågs sammanhänga med den bristande offentliga kontrollen av engrospriserna. Läkemedels- utredningen skrev (sid. 302).

Bland bristerna i läkemedelsförsörjningens nuvarande organisation må här även nämnas det sätt, på vilket varuförsörjningen av apo— teken nu sker via läkemedelsgrosshandeln. Bristerna härutinnan äro i huvudsak alltjämt desamma som då apotekssakkunniga av år 1931 avgåvo sitt förslag till droghandelns förstat— ligande. Sålunda finns det fortfarande prak- tiskt taget ingen möjlighet för det allmänna till betryggande kontroll av prissättningen i gross- handelsledet. Vad särskilt prissättningen av de farmacevtiska specialiteterna beträffar, bör så- som ett anmärkningsvärt faktum framhållas frånvaron av en differentiering av apotekens inköpspris efter orderstorlek. Om ett apotek köper ett eller flera rör av en tablettsort, är sålunda priset per rör i båda fallen detsamma.

Det allmänna saknar fortfarande i allt väsentligt insyn beträffande prisbildningen i partihandelsledet.

15.2.2 Ett statligt apoteksbolag och privat droghandel.

1946 års läkemedelsutredning föreslog att apoteksväsendet skulle ombildas till ett hel- statligt aktiebolag med monopolställning. Beträffande droghandelns ställning ansåg en majoritet inom utredningen att denna frå— ga tills vidare skulle lämnas öppen. Med bolaget skulle skapas förutsättningar för apoteken att vid lämplig tidpunkt inrätta en egen inköpscentral med faktisk monopol- ställning. Genom att inte förstatliga drog- handeln skulle man undvika de startkostna- der som måste uppstå vid en tvångsmono— polisering.

Beträffande apoteksbolagets lagerhållning anförde läkemedelsutredningen bl.a. (sid. 412—413).

I fråga om apoteksbolagets lagerhållning är att framhålla, att även om det torde bli möj- ligt för ledningen att förskaffa sig fortlöpande kännedom om det huvudsakliga varubehovet inom företaget i sin helhet, får man räkna med växlingar av mer eller mindre tillfällig karaktär, varför apoteksbolaget alltid bör hålla vissa egna förråd (stötlager). Till dessa skola apoteken kunna översända varor, som de själ- va icke ha behov av men som kunna vara efterfrågade på andra håll eller som hör av- skrivas. Centralförråd och depåer kunna dess- utom vara omsättningscentraler för varor som vederbörande myndigheter (främst de militära) icke själva kunna omsätta i sin verksamhet, och likaså för varor, som ha begränsad hållbarhet men som alltid måste finnas i reserv för olika ändamål.

Läkemedelsutredningen tangerar här det ständigt aktuella bristorderproblemet. För många läkemedel gäller idag att efterfrågan är liten och ryckig. Även dessa läkemedel måste apoteken kunna tillhandahålla utan onödig tidsutdräkt.

Två reservanter inom läkemedelsutred- ningen förordade 'att även droghandeln skul- le förstatligas. Reservantema anförde (sid. 374).

I motsats till vad fallet var vid tobaks- och spritmonopolens införande är det alltså här fråga endast om en monopolisering av detalj- handeln; någon ensamrätt för ett statligt apo- teksföretag att bedriva tillverkning av eller grosshandel med apoteksvaror åsyftas däremot icke. Nu visar emellertid erfarenheten från de båda andra statsmonopolen, att ett dylikt s. k. partiellt monopol tenderar att inverka även på de grenar av hanteringen, som vid starten lämnats utanför det centraliserande ingripandet.

Reservantema ville inte underlåta att för droghandlarnas del räkna med möjligheten av en avsevärd nedgång i deras totala om- sättning. I vilket fall som helst skulle med apotekens förstatligande ett osäkerhetsmo— ment tillkomma i droghandlarnas verksam- het. Reservanterna menade att en inlösning av droghandeln kunde bli aktuell efter ett förstatligande av apoteken. I sitt remissvar anmälde droghandlarna att de ville bli in- lösta till den del som avsåg distributionen av läkemedel till apotek.

15.3 1953 års Iäkemedelskommitté 15.3.1 Apoteksägd droghandel

När 1953 års läkemedelskommitté lade fram sitt betänkande (SOU 1959:5) fanns lik- som tidigare tre sortimentsdroghandlare (ADA, Kronan och Vitrum). Dessutom före- kom fortfarande direktdistribution till apo— teken 'av Astrakoncernens produkter samt numera också av Leos läkemedel.

Kommittén undersökte droghandelns kost- nadsstruktur och konstaterade att droghan- deln hade en kostnadskrävande servicekon— kurrens och försäljningspolitik samt en dyr- bar administrations- och lagerhållningsappa- rat. '

Två alternativ uppställdes till den rådan— de droghandelsstrukturen. Det ena innebar en centralisering till ett enda företag ägt antingen -av staten eller av läkemedelsin- dustrin och apoteken gemensamt. Det andra alternativet skulle vara att inrätta en kol- lektiv droghandel eller inköpscentral ägd av apotekskollektivet och avsedd att bli ett komplement och en konkurrent till de övri- ga droghandlarna.

Kommittén förordade det sistnämnda al- ternativet. En kollektiv droghandel motive- rades sammanfattningsvis på följande sätt (sid. 229).

Genom en dylik skulle man få garanti att sortimentsdroghandeln kommer att bestå och ge småindustri, nya tillverkningsföretag samt den utländska industrien samma möjligheter till kontakt med apoteken som de större, inhemska tillverkarna har. En av apotekskollektivet helt eller till övervägande del ägd droghandel kan förutsättas ha intresse av priskonkurrens och effektivisering i distributionen, varigenom en ökad priskonkurrens och förbättrade kostnads- förhållanden inom droghandeln i dess helhet skulle ernås.

Den lämpligaste formen för en kollektiv droghandel knuten till apoteksväsendet an- sågs av kommittén vara ett aktiebolag med apotekarsocieteten som dominerande aktie- ägare.

Innan kommittén i maj 1959 framlade sitt förslag offentliggjordes den 18 mars 1959 att apotekarsocieteten förvärvat aktiemajori- teten i droghandelsföretaget Vitrum. Kom-

mittén uttalade att det gjorda förvärvet sam-.- manföll med kommitténs förslag endast un— der förutsättning att Vitrums tillverknings- del och utländska försäljningsorganisation avskildes. Så har ej skett.

15.3.2 Konkurrensen mellan droghandlarna

1953 års läkemedelskommitté förutsatte att den apoteksägda droghandeln skulle ha in- tresse av priskonkurrens. Det kan påpekas att kommittén framlade ett detaljerat för- slag till nytt avgiftssystem för apoteken som syftade till ett större ekonomiskt utbyte för apoteksinnehavarna vid ökning av rörelse- resultatet. Kommitténs avgiftssystem genom.-K fördes aldrig.

Vitrum har numera varit i apotekarsocie- tetens ägo i tio år. Några radikala föränd- ringar inom droghandeln har inte skett un- der denna tid. Apoteken fördelar sina in- köp på flera sortimentsdroghandlare liksom tidigare. Vitrum har inte gjorts till ett apo- tekens instrument för en prispress på de tidigare distributionsleden.

En reducering av droghandelsmarginalen från 15 till 10 procentenheter har skett un- der de senaste tio åren. Kanhända spelade tillkomsten av en av apotekarsocieteten ägd droghandel en roll för denna pressning av droghandelsmarginalen men initiativet kom inte från Vitrum.

Vinsten i droghandelsledet har inte slagit igenom i det pris konsumenten får betala för läkemedel.

Apotekens bristande möjligheter att eko- nomiskt utnyttja konkurrensen mellan drog- handlarna är bl.a. beroende av det sätt på vilket den offentliga kontrollen över lä- kemedelspriserna är utformad. Kommittén lade inte fram något alternativ till det allt- jämt gällande prissättningsförfarandet som innebär att myndigheterna fastställer apote- kens högsta inköpspris.

Kommittén ansåg sortimentsdroghandeln önskvärd. En apoteksägd droghandel skulle bli en garanti för sortimentsdroghandelns bestående. Nu tio år senare har det visat sig att ensamrättsförsäljning, s. k. enkanals- distribution, vinner terräng inom branschen.

15.4.1 Inledning

Frågan om vilka effekter som ernås vid en centralisering av droghandeln har varit central för läkemedelsförsörjningsutredning- en. Så var fallet även för 1953 års läke- medelskommitté. Denna beställde en sär- skild utredning angående kostnadsförhållan— dena inom den fungerande droghandeln jäm- fört med ett alternativ där droghandelsdist- ributionen tänktes koncentrerad till ett enda företag. Utredningen utfördes av Institutet för distributionsekonomisk och administra- tiv forskning vid handelshögskolan i Göte- borg under ledning av professorn Ulf af Trolle. Utredningsrapporten som omfattar 277 sidor är publicerad som meddelande 1958: 13 i institutets skriftserie. I fortsätt— ningen ges ett referat av vissa delar av ut- redningen.

15.4.2 Frågeställningar, förutsättningar m.m.

I utgångsläget för specialutredningen fanns fyra droghandelsföretag. Vid en centralise- ring av droghandeln till ett enda företag (centrala droghandelsföretaget eller CDI-I) skulle omedelbart följa vissa kortsiktiga verkningar för apoteken, droghandeln och läkemedelsindustrin. Apoteken skulle få en enda leverantör och droghandelns leveran- törer i sin tur en enda kund. Som huvud- frågeställning hade utredningen att klarläg— ga de uppkommande kortsiktiga kostnads- förändringarna med tyngdpunkten lagd på droghandelsledet.

Bland övriga frågeställningar i uppdraget kan nämnas att institutet skulle söka belysa de långsiktiga följderna av en centralisering. Institutet hade däremot inte fått i uppdrag att göra någon avvägning mellan kortsik- tiga och långsiktiga konsekvenser och inte heller att framlägga något förslag.

Utredningen uppdelade de kortsiktiga för- ändringarna vid en centralisering av drog- handeln i ändringar till följd av den änd- rade orderstrukturen och ändringar sam- manhängande med stordriftsfördelar.

Förutsättningarna på vilka de kortsiktiga kostnadsberäkningama baserar sig kan in— delas i förutsättningar enligt centrala beslut och förutsättningar som uppstår som en följd av centraliseringen. Till de förra hör CDH:s monopolrätt och till de senare an- talet order vid övergång till CDI-I.

Även om utredningen utgick från att en minskning av antalet order blir en följd av centraliseringen har utredningen berört möjligheten att minska antalet order utan centralisering. Det ansågs otänkbart att det- ta skulle kunna ske genom någon form av överenskommelse mellan droghandlarna. Konkurrensen bygger i så väsentlig grad på tillräcklig täthet och snabbhet i leveranserna att en »kartellöverenskommelse» inte skulle ha några möjligheter att upprätthållas. Vi- dare sägs (sid. 67):

Däremot är det tänkbart att man skulle kun- na uppnå en ökning av orderstorleken genom ett orderpremieringssystem, varvid det dock först måste förutsättas att avgiftssystemet änd— ras på ett sådant sätt att det lönar sig för en apotekare att koncentrera sina inköp. Ett pre— mieringssystern skulle under nuvarande förhål— landen sannolikt bli helt verkningslöst.

Bland de av utredningens förutsättningar som hänför sig speciellt till stordriftsunder— sökningen kan nämnas förutsättningen om vissa centrala funktioner för CDH, främst en högsta ledning och därtill knuten stab samt inköpsfunktionen.

Utredningen kom för både order- och stordriftsundersökningen fram till en arbets— metod kallad ändringskalkylmetoden. Föl— jande formulering av frågan om de kort- siktiga besparingarnas storlek med centra— liserad droghandel beskriver metoden (sid. 53).

Vilken utbyggnad skulle behöva ske av det största företaget inom branschen (ADA) om det finge övertaga hela distributionen till apoteken och vilka kostnadsminskningar skulle därvid uppstå inom de övriga företagen?

Empiriska studier, som innebar att kost- nadssiffror insamlades för olika funktioner och att arbetsorganisationen studerades vid personliga besök på företagen, utfördes. En- dast den del av droghandelns verksamhet som utgjordes av distribution till apoteken

Droghandlarna arbetade under delvis skif— tande betingelser framför allt med hänsyn till sortimentets storlek. Det framkom bl. a. att Distra hade den enklaste organisationen och de lägsta kostnaderna medan de tre sor- timentsföretagen i stort sett hade samma totala kostnadsnivå.

För beräkningen av den ändrade order- strukturens inverkan på kostnaderna kunde ADA:s Göteborgskontor betraktas som re- presentativt för branschen. Stordriftsunder- sökningen omfattade däremot samtliga före- tag varvid ökade kostnader för ADA vid en ökning av omsättningen motsvarande de övriga företagens försäljning till apotek ställ- des mot det kostnadsbortfall, som samtidigt skulle uppstå vid de övriga företagen.

15.4.3 Kortsiktiga kostnadsbesparingar vid en centralisering

Den detaljerade analysen avseende de kort— siktiga kostnadsbesparingama i droghandeln genom minskning av antalet order ledde fram till en beräknad besparing på ca 1 milj. kr. i 1954 års kostnadsnivå. Bespa- ringarna hänför sig till orderupptagning och orderbehandling, lagerarbete, transporter m.m.

Utredningen indelade de kortsiktiga per- sonalbesparingarna genom stordriftsfördelar efter funktionerna allmän ledning, inköp, försäljning och orderupptagning, varuhante- ring, ekonomi- och personalfunktioner, or- ganisationskontroll och diverse servicefunk- tioner. De kortsiktiga besparingarna genom stordriftsfördelar i andra kostnader än per- sonalkostnader avser ränte- och lokalkost- nader, reklam och representation m. m.

Besparingarna genom stordriftsfördelar beräknas i 1954 års kostnadsnivå till 1—3 milj. kr. Till detta kan läggas de i det före- gående nämnda besparingarna i orderbero- ende kostnader på ca en milj. kr. De totalt uppskattade kortsiktiga besparingarna inom droghandeln vid en centralisering blir så- ledes 2—4 milj. kr. i 1954 års kostnads- nivå.

15.4.4 Långsiktiga konsekvenser av en centralisering

De långsiktiga konsekvenserna av en cen- tralisering kan inte mätas. På lång sikt känner man inte tillräckligt noga hur bl. a. omsättning, sortiment och rationaliserings— takt utvecklar sig och hur dessa faktorer samverkar.

När konkurrensen elimineras försvinner den press till rationalisering som är ett ut- slag av konkurrensen. Om problemet att avgöra vad som är effektivt i en monopol- situation skriver utredningen bl. a. (sid. 203 —204) att en faktor som talar mot centra- lisering, gäller det stora problemet vid all rationalise- ring utan konkurrens nämligen svårigheten att finna standards för vad som är effektivt, att veta huruvida en vald metod är rationell eller ej. Under konkurrens prövas många olika me— toder samtidigt av de olika företagen och om- sättnings- och vinstutvecklingen för de enskilda företagen ger vägledning. Effektivare metoder sprides och andra utmönstras. Konkurrensen medger en jämförelse som monopolställningen icke ger.

15.5 Produktivitets- och effektivitetsutveckå lingen inom droghandeln

15.5.1 Droghandeln som bransch

Den i det föregående omnämnda utredning- en, som gjordes för läkemedelskommitténs räkning avsåg förhållandena 1954. På upp— drag av ADA, Distra (numera distributions— enhet inom Astra), Kronan och Leo-Distri— bution har under af Trolles ledning en undersökning gjorts av produktivitets— och effektivitetsutvecklingen 1954—1964. Undersökningsrapporten presenterades i Handelshögskolans i Göteborg skriftserie nummer 1966: 3 och omfattar 59 sidor. Utredningen knyter produktiviteten till arbetskraftsinsatsen. Effektiviteten definie- ras efter en mer allsidig belysning av ut- vecklingen varvid totalkostnaderna fått re- presentera insatta resurser. Som mått på prestationerna används omsättningen i fast penningvärde och antalet orderrader. Penningvärdesförsämring har pågått un-

det den aktuella perioden. Omsättningen och kostnaderna måste därför omvandlas till användbara volymbegrepp. Då något enty— digt mått på prisstegringen på läkemedels- området inte stått att erhålla har man på anförda skäl räknat med två alternativ, näm- ligen 15 % och 25 %.

Antalet orderrrader per årsverke och kost- nadskrona ger utslag i en årlig förbättring för de fyra droghandelsföretagen på ca 4,5 %. Med produktivitetsmåttet omsättning per årsverke och 'effektivitetsmåttet omsätt- ning per kostnadskrona framkommer en är— lig förbättring om 7—8 % .

Det kunde ligga nära till hands att för- klara en gynnsam utveckling med att un— dermåliga förhållanden förelegat i utgångs- läget. Undersökningarna 1955—1958 ansågs emellertid inte ge vid handen att droghan—

Utredningen berör även förhållanden som påverkat droghandelns utveckling. Man skil- jer mellan automatiskt verkande omständig- heter och medvetna rationaliseringsåtgärder. Till de förstnämnda hör bl. a. att företa— gens omsättning stigit under perioden. Där- för har man bättre kunnat utnyttja stor— driftens fördelar. Medvetna rationaliserings- åtgärder är bl. a. anställning av mer per- sonal för deltidsarbete vid toppbelastning, modernisering av lokaler och införande av ADB-system för lagerplanering och lager- kontroll.

Även i jämförelse med andra branscher visar sig droghandeln ligga väl framme i fråga om utvecklingstakt. Detta framgår av följande tabell som hämtats ur undersök- ningsrapporten.

Droghandeln (4 företag) Större partihandel, alla branscher (406 resp. 421 företag) Livsmedelsgrosshandel (57 resp. 41 företag)

15.5.2 De speciella företagen

Av den refererade undersökningen framgår att droghandelns effektivitet stigit under den observerade perioden. Den redovisade ök- ningen i effektivitet avser branschen tagen som helhet. Mellan de olika företagen före- ligger emellertid betydande skillnader, vil— ket framgår av följande uppgifter som lä- kemedelsförsörjningsutredningen samman- ställt av tillgängligt material. Det måste emellertid betonas att siffrorna bör tolkas med stor försiktighet. Även med hänsyn tagen härtill är dock differenserna så stora att klara olikheter måste föreligga ifråga om uppnådd effektivitetsgrad.

Effektivitet uttryckt i omsättning per an— ställd (heltidstjänst) 1967 är som följer.

Kostnader/omsättning (%) Förändring

1954 1964 Absolut %

12,3 8,2 ./.4,_1 ' 32,8

12,7 16.2 3,5 27,4 11,5 11,3 ./.0,2 ./.l,6

Kronor/anställd

Företag A 595 000 » B 920 000 » C 460 000 » D 460 000 » E 1 510 000

Omsättningen per rna lokalyta 1967 Kronor/m* lokalyta Företag A 12 900 » B 16 600 » C 8 700 » D 9 000 » E 18 700

De gjorda beräkningarna pekar på att även om droghandeln som bransch betrak— tad visat en god effektivitetsutveckling, finns det alltjämt ett inte obetydligt utrymme för rationaliseringar.

Tabell 15 : ]. Distributionskanaler 1968. Källor: FASS 1968. Specialitetsregistret 1967—1968, Synonymregistret 1968—1969

Därav Flerkanals- Totalt Enkanalsdistribution distribution antal % antal % antal % Fabrikanter 204 100 39 19 I 65 81 Förpackningsstorlekar 6 679" 100 2 188 33 4 49! 67

' Den 1 januari 1968 exkl. de som utgår ur handeln 1.1.1968—31.3.l968.

15.6 Enkanaldistribution av läkemedel 15 .6.1 Förberedande studie

Som framgår av tidigare redogörelser före- kommer sedan länge distribution av läke- medel antingen enligt enkanalsystern (ett visst läkemedel tillhandahålls apoteken en- dast genom en droghandel) eller flerkanal- system (tillhandahålls genom fler droghand- lare). För att få en viss uppfattning om hur dessa system utnyttjas har läkemedelsför- sörjningsutredningen företagit en studie av fabrikanternas förpackningsstorlekar och de- ras förekomst i olika droghandelssystem. Tabellerna 1511, 15:12 och 15:3 visar sambandet mellan antalet fabrikanter, för- packningsstorlekar och distributionskanaler. Läkemedel som säljs med ensamrätt expe- dieras till apotekzn från 3—4 droghandels— lager. När flera droghandlare säljer samma läkemedel används 8—12 droghandelslager fördelade på 3—4 lagerställen i Stockholm,

Tabell 15: 2. Enkanalsdistribution 1968.

2—3 i resp. Göteborg och Malmö och 1—2 i Umeå.

Enkanalsdistribution har valts av åtta svenska och 31 utländska läkemedelsfabri- kanter. I klassen 201—500 förpacknings- storlekar är båda fabrikantema svenska, i den näst största klassen är två fabrikanter svenska och två utländska.

Distribution genom mer än en droghand— lare tillämpas av 29 svenska och 136 ut- ländska läkemedelsfabrikanter. ] samtliga klasser i tabellen finns både svenska och utländska fabrikanter.

Uppdelning på flera distributionskanaler synes vara mindre lämplig när en fabrikant endast saluför 1 ä 2 förpackningar. Trots detta återfinns 50 fabrikanter i de båda minsta förpackningsklassema. De tre första klasserna i tabellen innehåller tillsammans 50% av fabrikanterna men inte mer än S% av de förpackningar som är föremål för flerkanalsdistribution.

Källor: FASS 1968, Specialitetsregistret 1967—1968. Synonymregistret 1968-1969

Fabrikanter

S:a förpackningsstorlekar

Antal förpackningsstorlekar Antal % Antal % 1 3 8 3 — 2 7 18 14 l 3— 5 4 10 16 1 6— 10 4 10 35 2 11— 50 7 18 139 6 51—100 8 21 548 25 ]0l—200 4 10 562 25 201—500 2 5 87l 40 Summa 39 100 2 188 100 SOU 1969: 46 125

Källor: FASS 1968, Specialitetsregistret 1967—1968, Synonymregistret 1968—1969.

Fabrikanter S:a förpackningsstorlekar

Antal förpackningsstorlekar Antal % Antal % 1 27 16 27 1 2 23 14 46 l

3— 5 34 21 121 3 6— 10 27 16 206 4 l 1— 50 28 17 690 15 51—100 14 9 1 132 25 101—200 8 5 1 119 25 201—500 4 2 1 150 26 Summa 165 100 4 491 100

15.6.2 Producentens motiv för val av distributionssystem

I en i mars 1968 publicerad uppsats om enkanalsdistribution av läkemedel tar civil- ekonom Holger Formgren upp producentens motiv för val av distributionsform i grossist- ledet och skriver bl. a.:

Valet av distributionskanal kan som regel icke isoleras från producentens marknadsfö- ringsbeslut i övrigt. Valet av distributionskanal är beroende av t. ex. de beslut företagsledningen fattar ifråga om sortimentets sammansättning och reklamens allmänna utformning. Prispoli- tiken och önskemålet att uppnå viss företags- profil kan också ha betydelse. Valet av distri- butionskanal måste härför som regel grundas på vissa förutsättningar i fråga om marknads- föringspolitiken i stort.

Vid övergång till enkanalsdistribution (EKD) svänger konkurrensen i grossistledet om från konkurrens om kunderna till kon- kurrens om leverantörerna. EKD uppfyller enligt författaren kraven på önskvärd kon- kurrens enligt konkurrensbegränsningslagen ty '

endast grossister som kan distribuera till låga kostnader och uppfylla de rationaliseringsåt- gärder fabrikanterna kräver kan bli framgångs— rika i denna konkurrens.

Faktorer att analysera i samband med en allmän övergång till EKD är bl. a. antalet grossister efter omfördelningen av leverans- vägama, genomsnittligt lager av läkemedel till följd av sortimentsomfördelningen samt enkanalsdistributionen och apotekens rabat- ter.

Författaren menar att förekomsten av konkurrens, stordriften i grossistledet i nu- läget och det förhållandet att tre grossister nu har EKD helt eller delvis troligen leder till att antalet grossister i framtiden blir oförändrat eller lägre än i dag.

Den saudade lagerhållningen av läkeme- del i grossistledet kan nedbringas vid oför- ändrad servicegrad när all efterfrågan på en viss artikel samlas hos en enda grossist.

Nuvarande köptrohetsrabatter till apotek torde utgå vid omgestaltningen av konkur— rensen. De rabatter som behålls vid EKD torde enbart bli distributionsekonomiskt mo- tiverade.

Läkemedelsförsörjningsutredningen har ansett det vara av stort intresse att få en bild av vilka konsekvenser en mer allmän övergång till EKD skulle få.

Utredningen har därför tagit initiativ till att en undersökning skulle göras härom. Denna har bekostats av de fem droghan- delsföretagen, letts av professorn Ulf af Trolle och utförts av civilekonomen Holger Formgren (bilaga 7).

Enligt vad som överenskommits skulle undersökningen omfatta två led: 1) Förut- sättningarna för EKD och de kostnadsför- ändringar man på basis av dessa kan för- vänta vid en allmän övergång till EKD. 2) Förutsättningarna för CDH och vilka ytterligare kostnadsförändringar denna dist- ributionsform kan väntas leda till i förhål- lande till EKD.

Hela distributionskedjan med tyngdpunk- ten lagd på grossistledet skulle beaktas vid

undersökningen. Endast distributionen av farmacevtiska specialiteter till apotek avsågs. ' Som nuläge skulle gälla 1967 eller därmed jämförligt räkenskapsår.

15.6.3 Kostnadsförändringar genom över- gång till EKD

Utredningsmannen ger en översikt av distri- butionsled, distributionsfunktioner och kost- nadspåverkade faktorer. Exempel på de se- nare är omsättning, antal expedierade or- der och orderrader, distribuerad vikt och volym. Sekundärstatistiskt material har va- rit till hjälp för att få fram de faktorer som ur kostnadssynpunkt är av största be- tydelse vid en allmän övergång till EKD.

Kalkylerna i utredningen baserar sig på en rad förutsättningar. En allmän övergång till EKD antages innebära vissa samarbets- avtal mellan grossister och producenter, mellan grossistema inbördes och mellan grossister och apotek dock utan att det är möjligt att ange i vilken takt dylikt samar- bete kan komma till stånd. Några exempel på de rent siffermässiga förutsättningarna är totalantalet order från apoteken om 840 000 per år eller obetydligt färre än det verkliga antalet i nuläget, 15 lagerställen i grossistledet samt en omsättning per drog- handlare motsvarande den nuvarande.

EKD uppskattas på kort sikt ge en årlig kostnadsbesparing om 11,4 milj. kr. varav 7,7 milj. kr. hänför sig till grossistledet och 3,7 milj. kr. till producentledet. I utredning- en ingår inga särskilda beräkningar av sam- bandet mellan kostnadspåverkande faktorer och kostnader i apoteksledet. Kostnaderna för teknisk utrustning på apoteken vid en tänkt mekanisering av beställningsrutinema har lagts på grossistledet. Utan denna me- kanisering reduceras kostnadsbesparingama från 11,4 milj. kr. till 10,5 milj. kr.

15.6.4 Jämförelse mellan EKD och CDH

De kortsiktiga kostnadsförändringarna vid

CDH blir i princip av samma karaktär som

kostnadsförändringama vid EKD. Utredningen bygger vidare på de vid EKD

uppskattade kostnadsbesparingama. Det för- utsätts bl. a. att grossistledets lagerställen är tre vid CDH samt att totalantalet order från apoteken blir 250 000 per år. Det har inte i denna utredning varit möjligt att i detalj gå in på CDH:s uppbyggnad. Möjlig- het till en uppskattning av administrations- kostnaderna vid CDH ges emellertid utifrån den tidigare större undersökningen om CDH på 1950—talet.

Utredningen kommer fram till en årlig kortsiktig kostnadsbesparing om ca 4 milj. kr. för CDH jämfört med EKD. Denna siffra är en maximibesparing, varvid bl. a. har medräknats de fördelar ur kostnads- synpunkt som den integrerade lagerhållning- en i producent- och droghandelsleden ger.

På längre sikt kan emellertid CDH: s kortsiktiga kostnadsfördel absorberas av en lägre utvecklingstakt jämfört med EKD.

Vid CDH försvinner den med konkurren- sen förbundna pressen på rationalisering.

15 .7 Varudistribution branscher

inom några andra

15.7.1 Inledning

Läkemedelsförsörjningsutredningen har lå- tit intervjua företrädare för åtta företag i andra branscher för att få närmare känne- dom om dessas distributions- och orderru— tiner m.m. Dessa är KF:s lagercentral i Södertälje, Margarinbolaget AB, AB Seelig & Co, AB Svenska Pressbyrån, Svenska To- baks AB, Torssell & Lundberg AB (avser Volvos reservdelar), AB Turitz&Co samt Åhlén & Holm AB.

Valet av Turitz resp. Åhléns med bl.a. de båda varuhuskedjorna Epa och Tempo samt Pressbyrån betingades av att de är mångfilialföretag med egna centrallager. Detta betyder att såväl detaljist- som gros- sistverksamheten styrs av samstämmiga in- tressen.

Konsumentkooperationens varudistribu— tion har alltmer kommit att ske enligt typen mångfilialföretag. KF: 5 lagercentral i Söder- tälje får här representera denna verksamhet.

Från det intervjuade företaget Seelig &

Företag Producent M argarinbolaget AB _ Stockholm fabriker Svenska Tobaks AB . Stockholm fabriker

AB Seelig & Co Solna

KF:s lagercentral i Södertälje

AB Turitz & Co Göteborg

Åhlén & Holm AB Stockholm

AB Svenska Press- byrån Stockholm

Torssell & Lundberg AB Vällingby

Co får bokhandeln sina sändningar. Bok- handeln har i likhet med apoteken en lång tradition karakteriserad av monopolställning för sin varudistribution.

Margarinbolaget och Tobaksbolaget be- driver riksomfattande distribution och båda har dessutom egen tillverkning. Integratio- nen sträcker sig inte till detaljistledet.

Handeln med reservdelar till bilar är här särskilt intressant därför att bilverksta- den förväntas på kort tid kunna skaffa er- forderliga reservdelar. För intervjun föll va- let på Volvo som har ett fullständigt ge— nomfört datasystem för beställningarna. Volvo och dess återförsäljare är fristående från varandra. Intervjun gjordes med åter- försäljaren Torssell & Lundberg.

Intervjuerna har avsett lagringsbara kon- sumtionsvaror. Färskvaror och kapitalvaror (möbler, motorbåtar o.dyl.) är inte aktu— ella i detta sammanhang.

Ovanstående skiss visar företagen med hänsyn till deras placering i distributions- kedjan.

I det följande grupperas företagen efter vissa likheter och olikheter.

Det fullständiga intervjumaterialet är samlat i bilaga 6.

Grossist Detaljist depåer distributions- centraler »Bokens Hus» lagercentral varuhusen centrallager Epa och Grand varuhusen centrallager Åhléns och Tempo centrallager kiosker bilverkstad, Volvo

15.7.2 Tre distributionsvarianter i grossistledet

Epa, Tempo, Pressbyrån och KF har storlager Turitz & Co med ca 100 Epa-varuhus och 3 Grandvaruhus har huvudkontor och central- lager i Göteborg. Åhlén & Holm med Tem- po har ca 75 varuhus över hela landet samt huvudkontor i Stockholm och centrallager i Jordbro söder om Stockholm.

I varuhuskedjoma är inköpsverksamhetcn centraliserad. Varuhusen måste följa en fastställd sortimentslista.

Importerade varor går över respektive centrallager liksom vissa svenska varor. Sändning r direkt från säljaren till varuhu- s;n förekommcr i den omfattning som är fördel..ktigast för varuhuskedjoma.

Antalet leverantörer är stort. Av Turitz' 10 000 leverantörer kan 3 000 betecknas som stora och 7 000 som små. Regeln är att Turitz för en viss artikel aldrig har mer än en leverantör. Pressbyrån har huvudkontor i Stockholm och centrallager i en av förorterna. Distri— butionen av pressalster sker till ca 15 000 återförsäljare utöver de 1 200 egna försälj-

ningsställena. Tidnings- och tidskriftsförsälj— ningen har sin speciella karaktär eftersom utgivningsdagen är bestämd. Intresset riktar sig därför här mot övriga varor i kioskernas sortiment.

Pressbyrån fastställer också centralt en sortimentslista, men till skillnad från varu- husen i det föregående görs ingen klassifi- cering av kioskerna med hänsyn till sorti- mentet. Konsumtionsföreningarna har slagit in på vägen med gemensamma lagercentraler. F. n. finns 20 lagercentraler mot 38 år 1960. Härtill kommer några lager för frukt, grön— saker och djupfryst.

Kooperativa förbundet är lagercentraler- nas juridiska ägare. Styrelsen för en lager- central är däremot utsedd av konsumtions- föreningarna inom centralens område.

KF sluter avtal med lagercentralernas le- verantörer. Då avgörs inköpspriser och and- ra leveransvillkor. Lagercentralerna beställer sedan utifrån de uppgjorda villkoren.

Föreningarna är inte bundna till att köpa varor från sin lagercentral, men butikerna vill troligen inte splittra sig på flera inköps- källor.

Tobaksbolaget är flerkanalsdistributör

Tobaksbolaget distribuerar såväl egna som importerade tobaksvaror över hela landet. Huvudparten av de 10600 kunderna är detaljister men försäljning sker också till partihandlare t. ex. detaljhandelsblockens in- köpscentraler.

Distributionscentraler finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. I slutet på 1950-talet fanns tio distributionscentraler.

Distributionsfunktionen är renodlad och inbegriper inte aktiv försäljning i samband med varuavlämningen. Marknadsföringen av Tobaksbolagets egna märken sköts ge- nom andra kanaler.

Margarinbolaget, Seelig och Volvos reserv- delsavdelning är enkanalsdistributörer

Margarinbolagets produkter distribueras till detaljhandeln endast genom egna kanaler.

Kunder är livsmedelsbutiker samt restau- ranger, bagerier och andra storförbrukare. Totalt har företaget 16 000—17 000 kunder.

Margarinbolagets produkter passerar all- tid en depå på vägen från fabrikant till kund. Under de sista 20 åren har Marga- rinbolagets depåer minskat från ca 70 till 21.

I tätbefolkade områden prövar Marga- rinbolaget en form av satellitdistribution. Från en centraldepå körs på kvällar och nätter stora kvantiteter ut med långtradare till bestämda uppställningsplatser för om— lastning till nya distributionsbilar.

Bokhandelsbranschen har ett enda före- tag, Seelig & Co, som förbindelselänk mel- lan bokförlagen och den s. k. A-bokhandeln. För böcker tillåts samma priser i hela lan- det.

Seeligs verksamhet kan grovt uppdelas på bokspedition och bokdistribution. Till spe- ditionsavdelningen kommer färdiga paket från förlagen för vidare befordran till de 325 fullsortimentsboklådoma. Seelig för- medlar också returer och rekvisitioner från bokhandeln till företagen. Distribution av böcker innebär försäljning till bokhandeln från ett lager hos Seelig. Antalet kontrakt med förlag m.fl. bokutgivare för distribu- tionsverksamheten uppgår f.n. till ca 500. Bokspedition däremot ombesörjs åt alla bok- förlag som vill anlita Seelig.

All verksamhet är förlagd till Seeligs Bo— kens Hus i Solna. De flesta bokförlagen finns i Stockholmsområdet. Seeligs gods går till 75 % ut till landsorten. Volvos distribution av reservdelar till åter- försäljarna går helt i egen regi. Centrallager finns hos Volvo i Göteborg. Vissa artiklar t. ex. avgasrör distribueras till återförsäljarna från Volvos fabrik på annan plats i landet utan att passera centrallagret.

15.7.3 Datamaskiner

För mångfilialföretagen Epa, Tempo och Pressbyrån finns centrala dataanläggningar. I de övriga intervjuade branscherna finns datamaskinerna hos grossistema. I större el- ler mindre utsträckning säljs dataservice till

Volvos beställningssystem för reservdelar är baserat på ADB-rutiner. Härvid fungerar Volvos datacentral som servicebyrå åt bil- verkstäderna.

Genom varuhuskedjomas datamaskiner har leverantörerna avlastats arbetet med fakturautskrivning, vilket ger beställaren möjligheter att pressa inköpspriserna.

Bokförlagen kan hos Seelig abonnera på månadsstatistik utvisande försäljningsvärde och antal sålda exemplar på förlagets böc— ker. Specialstatistik kan beställas avseende fördelningen av Seeligs distribution till de olika boklådorna. Som hjälpmedel i bok- handelns årliga inventeringsarbete får bok- handeln en tryckt lista över alla böcker som ligger ute i kommission.

Det kan slutligen nämnas att dataavdel- ningarna i vissa fall också utarbetar pro- gnoser till ledning för uppgörande av nya order.

15.7.4 Orderrutinen i normalfallet

E pa, Tempo och Pressbyrån

ADB-rutin ingår i Epa-varuhusens orderar- bete. Varuhusen lämnar vissa uppgifter till huvudkontoret där datamaskinen räknar ut ordern. Hos Åhléns med Tempo samt i frå- ga om Pressbyrån meddelar varuhusen och kioskerna behovet av lagerpåfyllning. Be- ställningarna går via huvudkontoret (exkl. färskvaror m.m. som köps av lokala leve- rantörer).

Leveranserna är tidsbundna. Pressbyrå- kioskerna, Epa- och Tempovaruhusen måste följa det centralt uppgjorda tidsschemat för orderarbetet.

Varje artikel i Epa-varuhusets sortiment underkastas inventering fem gånger om året. På fastställd dag skickar huvudkontoret en katalog som utgör beställningsunderlag. Va- ruhusets svar på beställningsunderlaget in- nehåller lagerstorlek vid ifrågavarande tid- punkt samt försäljningsprognos för den kommande 2- eller 3-månadersperioden. Svaret stansas och skickas i form av hål- remsa per post till huvudkontoret. Varuhu-

sen är uppdelade i södra och norra gruppen. För varje varuhusgrupp och artikel sker be- ställning upp till fem gånger om året. Be- ställningama kan uppdelas på flera leve- ranstillfällen.

Åhléns varuhus får varje vecka en sänd- ning från centrallagret. Varje avdelning på ett varuhus får sin speciella orderbok. Den- na innehåller bl. a. beställningsremsor som skickas på fastställd veckodag med posten till huvudkontoret.

Pressbyråkioskernas ordergivning sker med hjälp av hålkort. Ett hålkort används för varje artikel. Hålkorten skickas per post till centrallagret varifrån leverans sker var 14:e dag till varje kiosk.

Leverantör och kund samråder om order- storlek

Margarinbolagets orderchaufförer gör in- ventering av margarinlagret i butiken. För en vara som margarin kan man göra goda försäljningsprognoser. Försäljningen följer ett visst beteendemönster och det är inte fråga om stora variationer. Orderchauffö- rerna har fått utbildning i att anpassa de in- dividuella leveranserna efter behovet. Kun- derna besöks en gång i veckan, i Norrland dock bara varannan vecka. I de fasta kör- turema är samtliga kunder inprickade.

Det finns 150 återförsäljare för Volvo i Sverige varav flertalet, representerande 90 % av volymen, använder sig av det nya systemet för beställning av reservdelar.

Försäljningsavräkning sker löpande på bilverkstäderna. Uppgifterna om försäljning- en stansas in på hålremsor. Det intervjuade företaget Torssell & Lundberg skickar varje vecka hålremsor till Volvo.

Varje bilverkstad får på fastställd dag en gång i månaden ett köpförslag som fram- ställts av Volvos datamaskin. Kunden god- tar köpförslaget eller gör justeringar. Hela månadsordern sänds vid ett enda leverans- tillfälle och sker fritt mottagarens lager. Le- veranstiden som räknas från det att köp- förslaget framställts till det att reservdelarna ligger på sin plats hos återförsäljaren är ca sju veckor.

Kunden avgör orderstorlek utan samråd med leverantören

KF:s lagercentral i Södertälje, Tobaksbola- get och Seelig tillämpar också tidsbunden distribution. Överenskommelse om leverans- dagar har träffats med kunderna som be- ställer per post och per telefon.

Konsumbutikerna i Södertäljecentralens område har tilldelats en eller i allmänhet två bestämda leveransdagar i veckan. Kun- derna använder sig av lagercentralens order- förteckningar för skriftliga beställningar.

Södertäljecentralens prispålägg fastställs efter ett poängsystem för varje vara. Poäng- sättningen görs upp på lagercentralen. Ju större hanteringskostnader, transportkostna- der etc. desto högre kostnadspoäng får va- ran. Systemet tar inte hänsyn till hur många förpackningar som köps på en gång eller kombinationen varor inom en och samma order.

Tobaksbolagets kunder får leverans en gång per vecka. Särskild expeditionsavgift uttas. Skriftliga beställningar till distribu- tionscentralerna skickas in på beställnings- blanketter som Tobaksbolaget tillhandahål- ler.

För alla sändningar från Seelig betalar bokhandlarna frakten. Större boklådor vill ha sändningar varje dag medan de små kanske nöjer sig med en gång i veckan. Be- ställningar kan gälla endast ett eller två exemplar av en bok och det färdiga paketet innehåller kanske bara 4—5 böcker.

15 .7.5 Bristorder

Normalrutinen hos de intervjuade företagen utesluter inte bristorder.

Av totalt 80 000 artiklar i gruppen reserv- delar och tillbehör enbart för Volvo svarar ett litet antal för en stor del av omsätt- ningen. Bilverkstädernas dagorder görs per telefon. Till Torssell och Lundberg kommer reservdelarna enligt dagordern med flyg från Göteborg. På dagorder blir rabatten lägre än på månadsorder. Mottagaren betalar frak- ten för dagorder.

Kunderna hos KF:s Södertäljecentral de-

Bokhandeln kan per post begära särskilt brådskande korsband från Seelig till betyd- ligt ökade sändningskostnader för mottaga- ren.

Tobaksbolaget expedierat ca 20000 ex- traorder per år av totalt 284000 order. Extraordern är inte föremål för någon till- läggsavgift.

15.8 Droghandeln och andra branscher — synpunkter och jämförelser

15.8.1 Grossistfunktionen

I den klassiska bilden av läkemedelsdistri- butionen framträder droghandeln som ett fristående handelsled, men även läkemedels- företag med »direkt distribution» till apo— teken har grossistens alla funktioner som ordermottagning, lagerhållning och expedi- tion av läkemedel. Attributet »direkt» är därför något missvisande eftersom grossist- funktionen inte försvinner. Grossistfunktio- nen skulle också kunna skjutas framåt i dis- tributionskedjan och fullgöras av t.ex. in- köpsavdelningen inom en apotekskoncern.

De följande tre modellerna illustrerar det sagda, kompletterat med parallella förhål- landen inom andra branscher.

I modell 1 styrs grossistfunktionen av till- verkaren. Detta gäller på läkemedelsområ- det om Astra-koncernens och Leos läkeme- del. Motsvarande distributionsmönster kan hämtas från bilbranschen med Volvo som ensam leverantör av sina reservdelar till bilverkstäderna.

I modell 2 är läkemedelsfabrikanten, drog- handlaren ADA och apoteket en illustration till den klassiska uppdelningen av distribu- tionskedjan i olika led. Från andra branscher passar t. ex. distributionen av utländska ci- garretter via Tobaksbolaget in i den tradi- tionella bilden av handelsvägarna.

I modell 3 är grossistfunktionen inbyggd hos detaljisten. Varuhuskedjorna passar in här. Motsvarigheten på läkemedelsområdet är alternativet med apoteksbolagets central- lager.

Droghandelns distribution är i nuläget

Volvo __ __ ' | bilverkstad | tillverkn. reservdelsavd __ Astra __ _ | apotek | tillverkn. | Astra D. __ Mode112 fabrikant j_] Tobaksbolaget _| tobaksaffär | | fabrikant |—— ADA ———| apotek | Modell 3 __ Epa | fabrikant I ___—_ centrallager varuhus _. Apoteksbolaget | fabrikant ___—. centrallager _— apotek

satt i system efter resp. läkemedelsfabrikants totala utbud på den svenska marknaden. Fabrikantens alla artiklar distribueras an- tingen av en enda eller av flera droghand— lare. Alternativt skulle t. ex. fabrikanterna kunna saluföra vissa av sina produkter via en viss droghandlare och resten av sortirnen- tet via en annan droghandlare.

Apoteken fördelar sina. order på flera sor- timentsdroghandlare. Det anses vara fördel- aktigt att ha kontakter med flera droghand- lare vid särskilt brådskande leveranser. Om- Vänt kan emellertid sägas att det kan be- faras att varorna tar slut hos en droghand— lare till följd av uppsplittringen på flera grossister.

Försäljningen med ensamrätt har ökat. Detta synes inte ha medfört att leveransbe- redskapen blivit sämre trots att apoteken inte kan välja leverantör utan måste köpa av den droghandlare som för den önskade varan. Både Astra-Distribution (Distra) och Läkemedels-Distribution (Leo-Distribution) har sålt med ensamrätt i många år utan att

såvitt känt några allvarliga anmärkningar riktats mot deras service.

15 .8.2 Integrationsförhållanden

Med integration avses här ett närmare sam- arbete mellan två eller flera länkar i en dis- tributionskedja.

Mellan läkemedelsfabrikanter och drog- handlare föreligger integrationssträvanden av olika slag. Dessa båda distributionsled är i sina mellanhavanden inte bundna vid fasta priser eller vinstutjämningssystem. Både droghandlare och läkemedelsfabrikanter har ekonomiska motiv för att använda moderna lagerstyrningssystem som förutsätter goda kommunikationer och planlagt samarbete. En del läkemedelsfabrikanter har även an— förtrott sin centrallagerhållning åt droghand- laren-specialisten på engrosdistribution. Till området integrerad distribution hör också att läkemedelsfabrikanterna systematiskt delges uppgifter rörande droghandlarnas försäljning av de enskilda preparaten. Läke-

medelsfabrikanternas och droghandlamas integration sträcker sig inte till apoteken.

Som förhållandena i andra branscher vi- sar behöver ett systematiskt samarbete mel- lan detaljist-grossist inte förutsätta att båda leden styrs av samma ägarintressen. Det vä- sentliga är att båda leden ser med sin fördel förenligt att gå in för ett planmässigt hand- lande med bättre kommunikationer och att balansen mellan de olika intressenterna är sådan att en önskad integrering kan genom- föras.

Genomgående för de åtta intervjuade fö- retagen gäller en standardisering av order- rutinen detaljist-grossist (modell 1, 2 och 3). Särskilda bristordermtiner finns. Volvo ger ADB-service åt bilverkstädema i deras or- derarbete (modell 1). Mekaniserade order- rutiner utmärker också varuhuskedjoma (modell 3). Vissa ADB-tjänster utanför det direkta orderarbetet utförs också av grossis— ten för detaljistens räkning. KF:s lagercent- ral i Södertälje visar i detaljerade rapporter hur butikerna gör sina inköp (modell 2). Från Seelig får bokhandeln för det årliga inventeringsarbetet en tryckt lista över alla böcker som ligger ute i kommission (modell 2).

15.8.3 Orderrutin

I det föregående avsnittet har berörts att strikta orderrutiner utformats i många and- ra branscher och att man genom eko- nomiska regler sökt stimulera till en opti— mering. Apoteken är inte bundna till någon strikt orderrutin. De har sålunda möjlighet att för leverans med kort varsel beställa även små kvantiteter. Droghandelns pris på en farmacevtisk specialitet är det av regist- reringsmyndigheten fastställda maximipriset vid försäljning till apotek oavsett order- storlek.

Det bör dock nämnas att droghandeln in- fört vissa prestationsrabatter, som beskrivs närmare i kapitel 7.

Enligt en av Distra (Astra Distribution) utförd och till läkemedelsförsörjningsutred- ningen överlämnad undersökning över 23 apoteks inköp under andra halvåret 1964

skulle en mer ekonomisk lagerhållning kun- na åstadkommas på apoteken genom ändrad orderrutin.

Inköpsrutinen har också uppmärksam- mats av apotekens rationaliseringskommitté

i apotekarsocietetens skriftserie 1967: 3. Bl. a. sägs att en-månadsmodellen, vilken används vid många apotek, medför vid strikt tillämpning väsentligt flera orderkontakter och orderrader. Rent matematiskt är modellen inte anpassad till variationer i efterfrågan och dess tillämpning leder i åtskilliga fall till kompletteringsköp.

Tidsbunden distribution har inte införts, Ej heller har expeditionsavgifter eller sär— skild debitering för extra snabba leveranser införts. Möjligen kan det senare samman- hänga med avgiftssystemets konstruktion som till stor del förtar verkan av såväl rabat- ter som extra påslag.

Det synes mer än sannolikt att apotekens order- och distributionsrutiner avseende lä- kemedel kan rationaliseras utan att apote- kens service till allmänheten blir lidande.

15.8.4 Antal distributionscentraler

Genomgående för de intervjuade företagen med partihandelsrörelse är att i den mån antalet distributionscentraler ändrats har det rört sig om en minskning. Man kan härav dra slutsatsen att längre transporter och in— vesteringar i personal och teknik med sikte på stordrift mer än väl kompenseras av de minskade kapitalkostnaderna för lagerhåll- ningen. Lagernivån, framräknad som me- delvärdet av samtliga lager, kan nämligen vid oförändrad bristrisk och efterfrågan sän- kas när lagret koncentreras till färre punk- ter.

Antalet droghandelslager i förhållande till antalet grossistlager i andra jämförda bran- scher är stort. Medan t.ex. Tobaksbolaget med 10 600 kunder nu är nere i tre distri- butionscentraler har droghandeln som leve- rerar till 600 apotek 16 distributionscentra- ler.

Den droghandlare som har det största läkemedelssortimentet eller ca 5 300 artik- lar från ca 170 fabrikanter distribuerar des-

sa genom tre lagercentraler. Som jämförelse kan nämnas Seeligs bokdistribution som ute- slutande sker från Bokens Hus i Solna. See- lig som är kontrakterad av 500 bokutgivare har ca 9 000 boktitlar i lager.

Den läkemedelsdistributör som har det lägsta antalet artiklar, 900, låter dessa pas- sera ett buffertlager för att sedan distribue- ras från fyra centraler. Volvo med 80000 reservdelar och biltillbehör har en enda or- dercentral.

De gjorda jämförelserna får givetvis inte pressas men de låter ana att en ökad ratio- nalisering av droghandeln genom en minsk- ning av antalet distributionscentraler borde vara möjlig utan att leveransberedskapen minskas.

15.9 Den statliga droghandeln i Norge

15.9.1 Den norska droghandelns utform— ning

Karakteristik

Norsk Medisinaldepot (NMD) skildras ut- förligt i bilaga 5. Den norska droghandeln är föremål för statsmonopol sedan 1957.

NMD säljer med ensamrätt läkemedel och råvaror för apotekens läkemedelstillverkning till apoteken. NMD har också monopol på import av läkemedel. I praktiken förekom- mer emellertid import av läkemedel i privat regi efter avtal med NMD. För närvarande svarar de utländska läkemedlen för 63 % av NMD:s omsättning på farmacevtiska specialiteter.

NMD är ett självständigt rättssubjekt. I ledningen för NMD står verkställande di- rektören och en styrelse på sju personer.

Sosialdepartementet skall godkänna NMD:s budget. Driftsöverskottet kan en— dast avsättas till reservfond, prisreglerings— fond eller andra fonder till främjandet av NMD:s verksamhet.

NMD och avvecklingen av den tidigare droghandeln

Rätten att driva handel med läkemedel kun— de enligt norsk lag fråntagas de existerande

droghandelsföretagen. I Apotekelov av den 4 augusti 1909 stadgas i 19 %: »Hvis der ef- ter offentlig foranstaltning blir oprettet et :entralkjöp for apotekens forsyning med legemidler, skal enhver apoteker vaere for- pligtet til alene fra dette at indkjöpe de le- gemidler, som depotet forhandlet».

I och med att NMD upprättades yrkade de förutvarande droghandlarna på ersätt- ning för överflödiga inventarier m.m. samt för merkostnader till följd av att droghand- larna ombesörjde läkemedelsgrosshandeln ända fram till den dag då NMD övertog verksamheten. Vidare yrkade droghandlarna ersättning för mistad good-will.

Stortinget beslöt om billighetsersättningar till droghandeln och NMD ålades att betala de fastställda ersättningarna.

NMD:s omsättning, sortiment, kunder m. m.

NMD:s totala omsättning uppgick till 171,6 milj. kr. 1967 varav 167,8 milj. kr. avser försäljningen till apoteken. De farmacevtiska specialiteternas andel av försäljningen till apotek är 94%. NMD: s råvaruförsäljning till apoteken håller sig konstant på ca 1 000 ton årligen men minskar relativt sett. Viss försäljning av kemisk-tekniska artiklar o. dyl. förekommer också.

NMD:s kundregister upptar 280 apotek, 100 sjukhus och några hundra övriga namn som hänför sig till laboratorier, färghandlare rn. fl. Antalet apotek har i stort sett varit oförändrat under NMD:s tid.

NMD hade 312 anställda 1967 mot 191 vid starten 1957. Avdelningar har inrättats i Oslo, Bergen, Trondheim och Harstad.

Stortinget anvisade medel för upprättande av NMD som startade med ett eget kapital på 10 milj. kr. och ett långfristigt lån på 17,5 milj. kr. Under åren har det egna kapi— talet vuxit och var vid utgången av 1967 33 milj. kr. En del av NMD:s driftsöver- skott har också avsatts i form av långfris— tiga skulder bl.a. till en fond för klinisk farmakologi.

NMD har i växande utsträckning påtagit sig uppgifter på läkemedelsområdet utanför den egentliga varudistributionen. Dessa akti—

viteter sammanhänger tydligt med att NMD har egen datamaskin och en analysavdelning med bibliotek och farmacevtisk expertis.

Apotekens orderrutin

De norska apoteken är liksom de nuvarande svenska förankrade i ett privilegiesystem med monopol på detaljhandeln med läkeme- del.

Apoteken har skyldighet att tillhandahålla efterfrågade läkemedel. NMD ser som sin uppgift att fullgöra sina åtaganden som apo— tekens enda läkemedelsleverantör på ett för apoteken tillfredsställande sätt.

Apoteken påtvingas inte en bestämd or- derrutin. NMD arbetar dock för en stan- dardisering av apotekens orderrutin och har hittills kunnat genomföra frivilliga veckoor- der eller rabattorder varvid NMD fått apo- teken att något öka sin lagerhållning. Alter- nativt finns dagorder utan rabatt.

NMD:s datamaskin

NMD har infört elektronisk databehandling som utnyttjas i det rutinmässiga inköps- och försäljningsarbetet. Oslo-avdelningens lager styrs automatiskt och fortsatt automatisering planeras.

Som monopoldroghandel intar NMD en central ställning ifråga om framtagning av läkemedelsstatistik. Fabrikanterna får köpa information om NMD:s försäljning av varje eget preparat. Beträffande konkurrenternas försäljning tillhandahåller NMD enbart sta- tistik över grupper av olika preparat.

NMD ger på anmodan myndigheterna in- formation om försäljningen av olika läke- medel.

Apoteken köper inte någon statistik men får gratis NMD:s inventeringslistor, en för farmacevtiska specialiteter och en för övriga varor i NMD:s sortiment. På begäran taxe- ras apotekens varubehållning av datamaski- nen. Apoteken erhåller också defektkort (la— gerkort) förtryckta med varunamn, förpack- ningsstorlek och NMD:s varunummer.

NMD övertog i början av 1968 Spesiali- tetskontrollens uppgift med tryckning av lis-

tan över apotekens försäljningspriser på lä- kemedel (Spesialitetsprisliste) och har sedan dess kört fram en ny upplaga av prislistan varje kvartal.

Slutligen kan nämnas att Sosialdeparte- mentet fr.o.m. 1968 låter NMD:s data- maskin bearbeta de årsräkenskaper som apoteken är skyldiga att avlämna för resul- tatutjämningen mellan apoteken.

15.9.2 Några jämförelser mellan den svens— ka och norska droghandeln

Droghandelns läkemedelssortiment

I Norge är antalet farmacevtiska specialite- ter inte lika stort som i Sverige, beroende på att en specialitet inte registreras i Norge om indikationsområdet redan är täckt.

NMD lagerhåller 4 800 registrerade för— packningsstorlekar av farmacevtiska specia— liteter. I Sverige har fyra av droghandlarna i lager 4 800—5 300 förpackningsstorlekar av farmacevtiska specialiteter. Delvis rör det sig om samma artiklar. Den femte droghand— laren har 900 förpackningsstorlekar.

Även icke registrerade specialiteter säljs i Norge med Spesialitetskontrollens tillåtelse. NMD expedierar dagligen ca 30 sådana spe- cialbeställningar. Härvid intar NMD en ko- ordinerande ställning mellan apoteken och registreringsmyndigheten.

NMD använder inte sortimentsbegräns— ning som ett instrument för att påverka lön- samheten. I själva verket har NMD ett stör- re sortiment av produkter som står på grän— sen till läkemedel än den tidigare privata droghandeln.

Läkemedelsindustrin, droghandeln, apoteken

Det ligger i sakens natur att en droghandel som arbetar under konkurrensförhållanden på olika sätt söker upprätthålla så goda rela- tioner som möjligt till såväl läkemedelsin— dustri som apotek. Ett uttryck härför är att den svenska droghandeln i motsats till andra branscher inte söker styra kundens val av produkter. Droghandlarna har där-

för inte gett sig in på att påverka utveck- lingen såsom den kommer till uttryck i fa- brikanternas produktpolitik och apotekens inköpspolitik.

Så är ej heller fallet i Norge. Även den statliga monopoldroghandeln bemödar sig att inta en neutral ställning i förhållandet industri — apotek. Av apotekens skyldighet att stå till tjänst med efterfrågade läkemedel följer indirekt samma skyldighet för den statliga droghandeln gentemot apoteken.

Droghandeln och läkemedelsstatistiken

Både från Sverige och Norge delges drog- handelns försäljningsdata läkemedelsfabri- kanterna enligt fastställda rutiner.

Droghandlarna kan ta fram fullständig läkemedelsstatistik över vad varje apotek köper. Exempel från Norge visar att också apoteken har användning för sådana upp- gifter, men de norska apoteken köper inte systematiskt någon statistik. NMD har en- dast enstaka förfrågningar vid speciella till- fällen. De svenska apoteken kan inte ta del av droghandelns försäljningsstatistik.

De privata företagen som handlar med läkemedel är inte ålagda att förse myndighe- terna med information och försäljningen av enskilda preparat.

I Norge finns andra möjligheter. Där kan myndigheterna begära detaljerade försälj- ningsuppgifter av NMD och denna informa- tion lämnas också. Officiell publicering har hittills inte förekommit utan uppgifterna stannar hos myndigheterna.

Omsättning per anställd

Ett försök till jämförelse av effektivitetsgra- den hos den norska monopoldroghandeln och den svenska erbjuder stora svårigheter. Det är många andra förhållanden än orga- nisationsformen som inte är likartade. Detta gäller t. ex. antal kunder, avstånd till kun- derna och aktiviteter utöver läkemedelsför- säljning till apoteken. Trots detta anges här sifferserier som visar omsättningsutveck- lingen per anställd. Siffrorna ger inte vid handen att monopoldroghandeln är effek- tivare.

Tabell 15:4. Omsättning svenska droghandeln. Källa: Droghandlarna

per anställd i

Omsättning __ per anställd Andring år från Är i skr år i % 1962 355 000 1963 415 000 + 17 1964 455 000 + 10 1965 525 000 + 15 1966 595 000 + 13 1967 690 000 + 16

15.10 Utredningens överväganden och för— slag

Frågan om läkemedelsgrosshandelns upp— gifter och ställning har varit föremål för ett flertal utredningar och undersökningar se- dan 1930-talet. Av det material som f.n. föreligger kan utläsas att droghandeln un- der det senaste årtiondet väl hävdat sig jäm— fört med andra partihandelsföretag. Det bör dock tas med i bilden då man konstaterar detta att droghandeln i flera avseenden haft en särskilt gynnsam position. Omsättnings— volymen har stigit mycket kraftigt utan att detta på något sätt haft något samband med en aktiv försäljningspolitik från droghan— delns sida. Apotekens fortgående rationali- sering har inneburit att droghandeln mer och mer torde ha fått motta beställningar som även från droghandelns synpunkt va- rit rationellare. Slutligen har den fortgåen— de minskningen av drogernas och kemika- liemas andel av försäljningsvolymen till för- män för de farmacevtiska specialiteterna in-

Tabell 15: 5. Omsättning per anställd i Norsk Medisinaldepot. Källa: Norsk Medisinaldepots årsberättelser

Omsättning "

per anställd Andring år från Är i nkr år i % 1962 345 000 1963 365 000 + 6 1964 390 000 + 7 1965 435 000 + 12 1966 490 000 + 13 1967 550 000 + 12

neburit att automatiskt verkande rationali- seringsvinster kunnat tas hem.

Det utredningsmaterial som läkemedels- försörjningsutredningen framlägger, ger vid handen att det alltjämt finns utrymme för icke obetydliga rationaliseringar. Sådana bör snarast komma till stånd och rationalise- ringsvinstema bör komma läkemedelskon- sumenterna till godo. En verksam möjlighet att kortsiktigt uppnå detta vore utan tvivel att nu ombilda droghandeln till ett monopol- företag anknutet till apoteksbolaget. Det synes emellertid sannolikt att man kan uppnå goda resultat, och från vissa syn- punkter bättre resultat, genom mindre ge- nomgripande åtgärder.

Innan utredningen övergår till att disku- tera detta bör det understrykas att droghan- delns huvudsakliga uppgift på läkemedels— området är att ombesörja fysisk distribution av varorna. Den inom annan grosshandels- rörelse väl så väsentliga uppgiften nämligen att genom kommersiella medel pressa pris— sättningen och därigenom vinna kunder saknar här i stort sett relevans till följd av det system som gäller för den offentliga prisgranskningen av farmacevtiska specia- liteter.

Framlagt utredningsmaterial visar att övergång till enkanalsystem kan medföra betydande besparingar. En förutsättning är emellertid att inte antalet grosshandelsföre- tag ökar och att inte något företag blir så litet att det distribuerar endast ett litet an- tal icke försumbara preparat. Skulle utveck- lingen bli sådan att denna förutsättning inte kommer att föreligga, kan de nu beräknade vinsterna förbytas i kostnadsökningar för apoteken till följd av att antalet kontakter apotek—grosshandel skulle öka oproportio- nerligt mycket. Ingenting talar emellertid för att en sådan utveckling skulle ske efter det att apoteksbolaget etablerats.

En övergång till enkanalsystem innebär att ett nytt konkurrensmedel införs. Det blir en konkurrens från droghandlarnas sida att få distribuera en viss producents preparat och producenterna får ökat intresse av att veta vilket droghandelsföretag som är ef- fektivast. I relationen droghandel—apotek

innebär enkanalsystemet i sig ingen garanti för att det nya konkurrensmedlet skulle ha någon ekonomisk effekt. Utan ändringar i övrigt av systemet för läkemedelsdistribu- tionen skulle därför en ökad övergång till enkanalsdistribution mycket väl kunna in- nebära att rationaliseringsvinsterna helt kom att fördelas mellan producent och drog- handlare. Detta vore en för samhället icke acceptabel utveckling. Med tillkomsten av apoteksbolaget uppstår emellertid en helt ny situation.

I kapitel 17 föreslås att apoteksbolaget skall fastställa utförsäljningspriset på sina varor. Detta pris kommer att bli beroende av dels till vilket pris bolaget kan förvärva sina varor, dels vilken kostnad bolaget kom- mer att få för sin egen verksamhet med att distribuera varorna och i övrigt fullgöra sina uppgifter. Skall bolaget få verklig be- tydelse för prisbildningen måste det ges till- fälle att påverka sina inköpspriser. Det kan därför inte längre komma i fråga att ett apotekens högsta inköpspris, inberäknat droghandelsavans, fastställs av registrerings- myndigheten, utan om ett pris överhuvudta- get skall fastställas vid registreringen bör detta vara ett producentens högsta utför- säljningspris. Om så sker kommer följande mönster att föreligga.

En producent som önskar marknadsföra en specialitet tar kontakt med apoteksbola- get för att diskutera till vilket pris hans vara bör kunna säljas till konsumenten. Förhållanden som påverkar detta pris är bl. a. försäljningsvolym, storleksordningen av producentpriset, beräknade variationer i efterfrågan etc. samt varans faktiska väg från producent till konsument. I diskussio- nen kommer sålunda bl. a. in frågan huru- vida ett visst partihandelsföretag har sär- skilt gynnsamma förutsättningar att distri- buera just denna vara. Om så antas vara fallet och sålunda av intresse för såväl pro- ducent som konsument är det rimligt att det partihandelsföretag som var konkur- renskraftigast i detta fall blir enkanals- distributör för varan. Apoteksbolaget följer sedan försäljningens utveckling och kan ta initiativ till prisjusteringar.

Självfallet förutsätter en förhandling av antydd typ att goda kontakter finns såväl mellan producent—droghandel, mellan pro- ducent—apoteksbolaget och mellan apoteks- bolaget—droghandeln. Den nya situationen kommer därför att i sig befrämja att all— männa ekonomiska regler får ökad genom- slagskraft även på läkemedelsområdet.

Givetvis kommer apoteksbolagets besitt- ning av Vitrum att innebära en styrka vid bolagets strävanden att påverka prisbild- ningen. Alternativet att använda den egna apparaten för engrosdistributionen kommer alltid att finnas och bolaget behöver inte riskera att komma i ett tvångsläge till följd av kartellbildningar eller andra åtgärder från de få utomstående droghandelsföreta- gen. Det bör emellertid framhållas att bola- get i sitt agerande måste söka se till helhe- ten. I vissa lägen kanske det för producen- ten kan vara förenat med särskilt stora för— delar att den fysiska distributionen sker en viss väg. Om detta övertygande visas och totalkostnadema för läkemedlet härigenom minskar bör detta bestämma distributions- vägen. Inte minst då det gäller de stora sjukhusens förvärv av stapelläkemedel kan sådana synpunkter komma in med särskild styrka.

Vad som här anförts har endast haft till avsikt att exemplifiera hur det nya systemet innebär nya utvecklingslinjer. Enligt utred- ningens mening är dessa så många och så intressanta att det finns all anledning att nu pröva vilka effekter som kan uppnås utan ytterligare ingripanden i droghandelsledet. Utredningen anser det sålunda icke påkallat att nu införa ett statsmonopol på grosshan- deln med läkemedel.

16 Svenska läkemedelsinstitutet —— ett samordnings-

organ för information

16.1 Information om läkemedlens egenskaper

16.1.1 Nuvarande förhållanden

Läkemedelsindustrins aktiviteter

Den ojämförligt mest omfattande verksam- heten på läkemedelsinformationens område utövas av läkemedelsindustrin. En översikt- lig redogörelse härför såvitt angår det nor- diska planet lämnas av Nordisk läkeme- delskommitté i betänkandet NU 1968: 7. Kommittén framhåller därvid inledningsvis att huvudparten av industrins information samtidigt har karaktär av reklam, vilket måste tas med i beräkningen vid en be- dömning av värdet av denna information. Koncentrationsutredningen som kartlagt in- dustrins kostnader i Sverige för denna verk- samhet gör inget försök att skilja mellan industrins information och reklam utan be- traktar dessa aktiviteter som en helhet, ef- tersom gränsen i många fall är diffus. Koncentrationsutredningen visar att de fem största läkemedel—sföretagen i Sverige ökade sina kostnader för information och reklam i absoluta tal under perioden 1958 —1965, nämligen från 23,6 milj. kr. till 80,3 milj. kr. Inom Norden ökade kostna- derna för information och reklam under perioden från 13,7 milj. kr. till 45,3 milj. kr. och utanför Norden från 9,8 milj. kr. till 35,0 milj. kr. Utredningen har ej haft tillgång till data om de totala utgifterna för information och reklam på den svenska läkemedelsmarknaden men har gjort vissa

uppskattningar. Härom anför koncentra- tionsutredningen följande.

Om andra säljare än LIF-företagen avdelade relativt sett lika stora resurser på information och reklam, skulle totala kostnaderna härför på den svenska marknaden uppgå till ca 65 milj. kr. Om de utländska säljarna i Sverige avdelade relativt sett lika stora resurser på in- formation och reklam som de svenska före- tagen på utomnordiska marknader skulle LIF- och RUFI-företagens sammanlagda kostnader härför på den svenska marknaden år 1965 uppgå till ca 80 milj. kr.

Enligt de riktlinjer för läkemedelsindu- strins information till läkarkåren som fast- ställts av LIF och RUFI är industrins vik- tigaste informationsformer gentemot läkar- kåren följande, nämligen

1. Läkemedelskonsulenter a) för enskild information b) för gruppinformation . Produktinformation i FASS . Trycksaker . Annonser Läkemedelsprover Undervisningsfilmer . Symposier . Utställningar; vetenskapliga — kommer- siella Litteraturservice 10. Hjälpmedel ED

FASS (farmacevtiska specialiteter i Sve- rige) är en läkemedelsförteckning utgiven av Läkemedelsinformation AB, bakom vil- ket bolag står LIF och RUFI. Boken inne—

håller, ordnade fabrikantvis, samtliga spe- cialiteter på den svenska marknaden med förhållandevis utförliga uppgifter om varje preparat. Varje fabrikant svarar själv för riktigheten av sin text men redaktionen ver- kar för att de olika preparaten presenteras på ett enhetligt och sakligt sätt i överens- stämmelse med lämnade anvisningar. 1969 års upplaga av FASS omfattar 719 sidor i formatet 18 X 25 cm. Tillkomsten av FASS har inneburit en betydande rationali- sering eftersom den i ett band ersätter ett stort antal fabrikanters separata kataloger.

I koncentrationsutredningens studie ingår en undersökning av hur information och reklamkostnader för fem LIF-företag på den nordiska marknaden fördelar sig på kostnadsslag. Det visar sig att de tyngsta posterna avser konsulenter (28 %), basorga— nisation (20 %), annonser (17 %) och tryck- saker (15 %). De samlade kostnaderna för dessa aktiviteter 1965 var 46,9 milj. kr.

Antalet läkemedelskonsulenter har ökat under senare år. Sammanlagt fanns 1968 omkring 400 konsulenter som representera- de de företag som saluför läkemedel på den svenska marknaden. LIF och RUFI har nyligen antagit en studieplan för utbild- ning av konsulenter. Ett tillsatt utbildnings- råd kontrollerar att överenskommen grund- utbildning inhämtats på ett tillfredsställan- de sätt. I fråga om LIF-företagen sker även genom utbildningsrådet kontroll av konsulenternas kunskap i produktkännedom. LIF:s utbildningsråd meddelar auktorisa- tion av konsulenter som genomgått god- kända prov och har praktisk erfarenhet från informationsarbete under minst åtta måna- der.

I ett debattinslag, från LIF hösten 1969 med titeln »Skriftlig läkemedelsinformation — det kommer faktiskt mer än påminnelse- reklam», lämnas vissa upplysningar om fö— retagens trycksaker och skrifter m.m. Av denna framgår att de nio företagen under åren 1964—69 gett ut 115 allmänna publi- kationer, 102 skrifter med preparatinfor- mation och 31 med patientråd. De har givit ut åtta periodica, producerat sex filmer och anordnat 21 symposier.

Förutom svenska och utländska läroböcker och specialarbeten om läkemedel finns någ- ra särskilda handböcker att tillgå för en överblick av de läkemedel som är tillgäng- liga i vårt land.

Standardverket som uttömmande redovi- sar för försäljning tillåtna farmacevtiska specialiteter är Apotekens specialitetsregis- ter som ges ut av apotekarsocieteten. Det innehåller bl. a. uppgifter om sammansätt- ning, förpackningsstorlek, priser och tillver- kare. Societeten ger också ut Synonymre- gister över farmacevtiska specialiteter. Det— ta register är uppställt efter ett farmakolo— giskt-kliniskt system. Bl. a. innehåller det kortfattade uppgifter om innehåll av vikti- gare beståndsdelar, normaldoseringar, far— makologiska data, biverkningar och kontra— indikationer samt priser.

Handboken Pharmaconomia Svecica (NOM) ges ut av Sveriges läkarförbund ge- nom en särskild fondstyrelse. Boken kom- mer ut med långa mellanrum. De två se- naste utgåvorna är från 1953 resp. 1967. Enligt gällande regler fastställs de allmän— na riktlinjerna för utgivningen av NOM av den nämnda fondstyrelsen och socialstyrel- sen. Manuskriptet utarbetas av en expert- grupp, utsedd av socialstyrelsen och fond- styrelsen gemensamt och underställs social- styrelsen för granskning genom dess veten- skapliga råd och för auktorisation. Läke- medlen är grupperade på samma sätt i Pharmaconomia Svecica 1967 och i Apote- kens synonymregister. Som handbok i läke- medlens användning ger NOM utförligare medicinska data än synonymregistret.

F ackpressen

In- och utländska fackpressen innehåller självfallet ett stort utbud av artiklar om läkemedel. Svårigheten att utnyttja mate— rialet sammanhänger med dess väldiga om- fång.

Ett initiativ att med specialnummer av Läkartidningen informera läkarna om ut- vecklingen på läkemedelsområdet togs 1965

och denna verksamhet har sedan utvidgats. Läkartidningens läkemedelsnummer utkom- mer nu fyra gånger om året. I regel är ett preparatområde huvudtema för ett nummer. Artiklarna kompletteras med presentationer av nyheter. Vidare innehåller läkemedels- numren artiklar som speglar den aktuella debatten i läkemedelsfrågor.

Sjukhusens läkemedelskommittéer

Läkemedelskommittéer på sjukhusen ver- kar för att underlätta för den enskilde lä- karen vid val av läkemedel och för att ra— tionalisera läkemedelshanteringen på sjuk- husen. Resultatet av arbetet mynnar ut i rekommendationer för preparatval i rutin— sjukvård.

Läkemedelskommittéerna sammansätts av läkare, sjukhusapotekare och farmakologer. Den första läkemedelskommittén i vårt land tillsattes 1961 vid Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet. Sedan dess har läkeme- delskommittéer inrättats vid ett flertal sjuk- hus särskilt vid sådana som har sjukhus- apotek.

En redogörelse för arbetet inom Karo- linska sjukhusets och Serafimerlasarettets lä- kemedelskommitté finns i Läkartidningen 1966: 26. Enligt det beskrivna arbetssättet väljer kommittén först ut en viss läkeme- delsgrupp som skall bearbetas. Därefter kontaktas sakkunniga läkare för samråd, kompletterande statistik inhämtas från sjuk- husapoteket, litteratur samt uppgifter som på begäran lämnats av läkemedelsindustrin studeras. Den rekommendation som kom- mitténs arbete resulterar i sänds ut på re- miss till sjukhusens klinikchefer. Därefter görs den definitiva rekommendationen.

Socialstyrelsens kommitté för läkemedels- information

Sedan Kungl. Maj:t ställt särskilda medel till förfogande för ändamålet finns från den 1 oktober 1968 Kommittén för läkemedels- information, tillsatt av socialstyrelsen. Le-

damöter är professorn Lars Thorén, Upp- sala, ordförande, docenten Håkan Ljung- gren, Halmstad, laboratorn Per Lundgren, Stockholm, och docenten Anders Rosén, Stockholm, den sistnämnda tillika kommit- téns sekreterare. Kommittén avser att ge ut en skriftserie som skall »ge en bred och objektiv läkemedelsinformation baserad på aktuella farmakologiska och kliniska forsk- ningsresultat och erfarenheter». Skrifterna skall tillställas samtliga läkare, apotekare och andra farmacevter. Vissa häften skall även tillställas tandläkare och veterinärer.

Varje nummer i skriftserien består av två häften. Det första innehåller en far- makologisk och klinisk översiktsartikel över den aktuella läkemedelsgruppen, författad av erkänd expertis. Det andra häftet inne— håller en av kommittén gjord sammanfatt- ning av översiktsartikeln i det första häf— tet samt vidare biofarmacevtiska kommen- tarer och kommitténs synpunkter på val av preparat. Dessa synpunkter baseras på den i häftena presenterade informationen och är avsedd att uppmärksamma likheter och väsentliga skillnader i läkemedlens me— dicinska ändamålsenlighet och priser.

Det första numret i serien har utkom- mit i september 1969. Ytterligare tre num- mer beräknas utkomma under hösten 1969 och därutöver är ett lO-tal nummer plane- rade f.n. Arbetet med skriftserien beteck- nas av kommittén som en försöksverksam- het.

I förordet till det utkomna numret utta- lar kommittén att om den lämnade infor— mationen skall leda till en rationell läke— medelsförskrivning är det önskvärt, att den anpassas till lokala förhållanden genom förmedling av lokala läkemedelskommit- téer. Man har därför kontaktat landets lä- kemedelskommittéer för ett samarbete på informationsområdet.

Kommentarerna till det arbete som so- cialstyrelsens läkemedelskommitté nu börjat redovisa har varit positiva. Sålunda uttalas i en ledare i Svensk farmacevtisk tidskrift den 30 september 1969 bl. a. följande.

Det omedelbara intrycket är att kommittén löst sin svåra uppgift på ett sätt som bådar

gott för det fortsatta arbetet. Kommittén har också övertygat om att den har en uppgift att fylla.

Även Läkartidningen, som också behand- lar kommitténs första nummer på ledande plats (15 oktober 1969), anser att social- styrelsen löst sin uppgift bra, men, tillägger tidningen, inte bättre än någon annan som söker ge »objektiv» läkemedelsinformation. Ledaren slutar på följande sätt.

Det skall bli intressant att se om läkarkåren anser att socialstyrelsens läkemedelsinforma— tion ger något väsentligt utöver den vi själva erbjuder och kommer att erbjuda. Efter den nu inledda försöksverksamheten — socialsty- relsen är angelägen att betona att det rör sig om en sådan — bör man kunna tänka sig en diskussion om samarbete mellan alla berörda parter för att nå maximalt utbyte. Från vår sida vill vi anmäla vårt intresse för detta.

16.1.2 Synpunkter på läkemedelsinformatio- nen framförda i svensk fackpress

Vid flera tillfällen under de senaste två åren har förekommit debattinlägg i Läkar- tidningen om läkemedelsinformationen. Upp- takten kom i och med utgivandet av den fjärde upplagan av Pharmaconomia Svecica (NOM 4) som 1967 presenterades av ord- föranden i farmakonomikommittén profes- sor Gunnar Lindgren. Han ger samtidigt en översikt över läkemedelsinformationen i Sverige sådan den bedrivs av olika in- tressenter och anser att en framtida sam- ordning av de skilda informationsaktivite- terna är önskvärd.

Påföljande år (1968) ställde docenten Sune Rosell frågan huruvida FASS är till- räckligt objektiv. Han är tveksam huru- vida så är fallet, men finner att FASS ändå är värdefull. Författaren anser att Synonym- registret, NOM och FASS inte komplette— rar varandra särskilt väl enär de i den principiella utformningen är mycket likar— tade. En effektiv läkemedelsinformation skulle kunna skapas genom konstellationen FASS—Läkartidningens läkemedelsnummer —läkemedelskommittéer vid alla större sjuk— hus. Läkemedelskommittéerna kan vaska

fram de värdefulla preparaten av det stora utbudet i FASS menar författaren och fort- sätter att både socialstyrelsen och läkaror- ganisationerna på olika sätt borde stimule- ra till bildandet av läkemedelskommittéer på alla större sjukhus i landet.

En ledare i Läkartidningen 64,3496 (1967) behandlar läkemedelsindustrins påminnelse- reklam. Tidningen skriver att det är ingen överdrift att påstå att det just är påminnel- sereklamen som för läkarna är den främsta källan till irritation och när läkemedelsre- klamen diskuteras är det ofta denna reklam— typ man egentligen avser med sin kritik. I samma ledare får Hässle gott betyg för sitt initiativ att slopa sin påminnelsereklam. En del andra läkemedelsfirmor har följt Hässles exempel och sökt begränsa påmin- nelsereklamen genom att ersätta den med periodiska skrifter. Påminnelsereklamens ef- fekt på försäljningen är diskutabel hävdar chefen för Draco, apotekare Carl-Gustav Ljunggren i Läkartidningen 65,433 (1968). Samtidigt nämner han bl. a. att under lan— seringsperioden har även de enklaste tryck— saker sin betydelse genom att de bidrar till att preparatets namn blir känt.

En annan företrädare för producenterna, apotekare Rune Casslén i Läkemedelsindu— striföreningen, poängterar att både läkarna och industrin behöver ett instrument för att introducera nyheter. Författaren vill i sin artikel i Läkartidningen 64,5011 (1967) bl. a. framhålla att industrin inte kan avstå från den personliga kontakten med läkar- na. All erfarenhet visar enligt författaren att läkemedelsinformationen från läkarna till industrin bäst — i de flesta fall ute— slutande — kommer till stånd vid person- liga besök. Beträffande gruppinformation eller individuell information omtalar Cass— lén att denna fråga diskuterats mycket på senare tid och har aktualitet särskilt vid sjukhusklinikerna. Industrins uppfattning är, fortsätter han, att det inte är fråga om ett antingen/eller utan om ett både/ och.

En undersökning över läkemedelsinfor- mationen genom konsulenter har genom- förts vid regionsjukhuset i Linköping under ca 1/2 år. Resultatet redovisas i Läkartid-

ningen 66,2068 (1969) av docent Ragnar Berlin på regionsjukhuset tillsammans med apotekare Karl Meynert och civilekonom Stefan Kronvall vid AB Ferrosan. Totalt inkom svarsformulär från 30 enskilda be- sök och 41 gruppinformationsbesök. Man frågade om värdet av erhållen information, om tidpunkten för besöket var lämplig eller olämplig m.m. Resultatet av undersökning- en anses inte i nämnvärd grad ge belägg för att den många gånger bistra kritik som riktats mot konsulentverksamheten kan ges generell innebörd. Det påpekas att tidigare publicerade undersökningar — T. Hjortsjö; Svensk läkemedelsreklam, Lund University, Department of Anatomy Communications No 7 1964, samt N. Bejerot och J. Örten— gren: Läkarkårens syn på läkemedelsinfor- mation, Läkartidningen 62, 3756 (1965) — inte i samma utsträckning visar en så positiv uppfattning bland läkarna till konsulentverk- samheten. Författarna till undersökningen i Linköping tror emellertid att det enstaka besöket som värderingsenhet ger en mer rättvisande bild av verkligheten än tidigare undersökningars generella värderingar.

16.1.3 Förslag av Nordisk läkemedels- kommitté

I .det betänkande Nordisk samarbejde om laegemidler (NU 1968: 7) som framlagts av Nordisk läkemedelskommitté har ett kapitel ägnats åt upplysning om läkemedel. Kom- mittén redovisar därvid en inventering av existerande upplysningskällor på området i Norden och finner att det förhandenvaran- de informationsmaterialet är så stort och så varierande i kvalitetsmässigt hänseende att det för den enskilda läkaren eller far- makologen är mycket vanskligt att få en samlad bild av de i handeln förekomman- de läkemedlen och på ett tillfreds-ställande sätt värdera de skilda upplysningarna i för- hållande till varandra.

Kommittén betecknar situationen som otillfredsställande även om den medger att det offras mycket pengar och arbetskraft på försök att täcka behovet av information på läkemedelsområdet. Den upplysnings-

verksamhet som det är särskilt behov av enligt kommitténs uppfattning kräver till- gång till

1) handböcker, som innehåller jämföran- de och objektiva värderingar av de på mark- naden tillgängliga läkemedlen,

2) översiktsartiklar som ger mera djup- gående information om förhållandena inom de skilda läkemedelsgrupperna, samt

3) systematisk vidareutbildning av 'medi- cinalpersonal.

I fråga om handböcker uttalar sig kom- mittén positivt om den av American Medi- cal Association årligen utgivna boken New Drugs men konstaterar att den används i ringa utsträckning av praktiserande läkare i de nordiska länderna. Skälen härtill antas vara att preparaturvalet delvis är ett annat än det som förekommer i de nordiska län- derna och att medlen förekommer under andra nanm än de som används här. En- ligt kommitténs mening finns det ännu inte resurser — vare sig personella eller eko- nomiska — att ens med gemensamma nor- diska insatser utarbeta ett motsvarande verk för de i Norden förekommande läkemed- len.

Vad beträffar översiktsartiklar finner kommittén det vara viktigt att man söker stimulera en verksamhet för att skapa så- dana i ökad omfattning. Även här är knapp— heten på kompetenta personer ett besväran- de hinder men kommittén ställer stora för- väntningar på den personalförstärkning som skulle komma till stånd om en av kom— mittén föreslagen nordisk läkemedelsfond skapas. Om denna fond må anföras föl- jande.

Fonden skulle tillföras en milj. svens- ka kr. årligen genom bidrag av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget skulle vara 400000 kr. per år. Av fondens medel skulle anslag beviljas dels till farmakologiska undersökningar, särskilt klinisk-farmakologiska undersök— ningar på nordisk bas beträffande läkemed- lens säkerhet och effektivitet, dels till sti- pendier åt nordiska forskare för utbildning och verksamhet inom i första hand den kli- niska farmakologins område. I motiven för

särskilt stöd åt den kliniska farmakologin anför kommittén bl. a. följande.

En af grundene til, at der specielt på dette område er et så stort behov for en foroget forskningsindsats, er, at den endelige bedöm- melse af et lzegemiddels effektivitet afvejet mod dets bivirkninger — som tidligere påpe- get — ofte först kan foretages, efter at lage- midlet i längere tid har vazret overgivet til almindelig anvendelse i sygdomsbehandlingen. Det kan ikke forventes, at industrien fortsatt- ter kostbare underspgelser af denne art for de praeparaters vedkommende, der allerede er accepteret af det offentlige.

Herudover er der i hoj grad et behov for sammenlignende underscigelser over mere eller mindre nazrtbeslmgtede przeparater med sam- me indikation, dvs. beregnet til behandling af den samme sygdom, og sådanne undersogelser bor foretages uafhaengigt af industrien. Sam- menligningeme må, specielt for så vidt an- går sygdomme af mere langvarig art, fore- tages mellem flere forskellige przeparater, med forskellige doseringer og på et meget stort patientmateriale. Opgaven er ikke blot at re— gistrere laegemidlernes effektivitet over for den pågazldende sygdom, men også bivirk- ningsfrekvensen og arten af de bivirkninger, der optrazder. Underssögelser af denna art er en del af den kliniske farmakologs arbejdsom- råde, og behovet for disse undersogelser un- derstreger igen en almindelig anerkendt nad- vendighed af en udbygning af den kliniske farmakologi.

Vad angår vidareutbildningen av medi- cinalpersonal påpekar kommittén att beho- vet för läkarna i fråga om läkemedel främst rör sig om nya kliniska iakttagelser och slutledningar. Det framhålles beträffande apotekarna att dessa bör sättas i stånd att ge läkarna en objektiv och ständigt aktuell läkemedelsinformation. Särskilt understryks Vikten av att det vid sjukhus där nya läke— medel först kommer i bruk, finns väl ut— bildad farmacevtisk personal som säkrar kontakten läkare—apotekare.

Nordisk läkemedelskommitté avslutar sin redogörelse för läkemedelsinformationens problem med att nämna att man under ar- betet diskuterat om man kunde samla till- gängliga nordiska krafter i en sammanslut- ning för nordisk läkemedelsinformation. De parter man därvid haft i åtanke är bl.a. medicinalmyndigheterna, yrkesorganisationer

för läkare, tandläkare, veterinärer och far- macevter samt läkemedelsproducenterna. Kommittén hade emellertid inte bedömt det som realistiskt att nu få till stånd en sam— nordisk koordinering av de många intres— senterna. I stället uttalar kommittén en re- kommendation till organisationer som nu ut— ger publikationen om läkemedel att i sam— arbete med fabrikanter, myndigheter och universitetsinstitutioner söka först på det nationella och så småningom på det nor- diska planet få till stånd litteratur med jämförande upplysningar om de i handeln tillgängliga läkemedlen.

16.1.4 Koncentrationsutredningens syn-

punkter på informationsproblemet

I det avslutande kapitlet Normativa aspek- ter i SOU 1969: 36 ger koncentrationsut- redningen sina synpunkter på läkemedels- företagens information och reklam. Härvid uttalas inledningsvis att det säkert från det enskilda företagets synpunkt är rationellt dvs. vinstgivande att ha så stora kostnader som fallet är för information och reklam, men att det är en annan fråga om det är rationellt även från samhällets synpunkt. Därefter förs ett mera allmänt resonemang om näringslivets reklam och dess följdverk— ningar, varefter utredningen (sid. 190) mera speciellt behandlar läkemedelsindustrins in- formation och reklam. Det hävdas att den— na har vissa värden som gör att man inte kan se den som en variant, vilken som helst, av reklam i allmänhet. Härom skri— ver utredningen:

För det första får behovet av korrekt och uttömmande information förutsättas väga tyng- re i fråga om läkemedel än i fråga om de flesta andra varor. Felaktiga val av andra va- ror, betingade av bristfällig information, har som regel mindre allvarliga konsekvenser än felaktiga val av läkemedel. Samtidigt som det sålunda är särskilt viktigt att välja rätt läke- medel, är likväl — och just på grund därav — valsituationen enklare för läkemedel än för de flesta andra varor i åtminstone ett hån— seende: Priset spelar nämligen, och bör också spela, en förhållandevis sekundär roll för lä— kemedelsvalet (nämligen oavsett om konsu- mentpriserna är optimala eller ej). Detta gör

att kardinalsvårigheten för nästan all, till ob- jektivitet syftande konsumentupplysning - att väga kvalitet mot pris — är mindre besväran- de i fallet läkemedel.

Det påpekas att prisfrågan naturligtvis inte är betydelselös utan att den rent av kan vara avgörande t. ex. i fall där två lä- kemedel ter sig medicinskt likvärda. Där- efter fortsätter utredningen:

Ett annat särdrag hos läkemedelsmarkna- den, av betydelse för bedömningen av rekla- men, är läkarens roll som konsumtionsdirigent. Läkarna är en högt kvalificerad yrkesgrupp, utbildad för att mottaga kvalificerad informa- tion och (får man antaga) utrustad med en mer än normalt utvecklad resistens mot per— suasiv reklam. Förmodligen är det här man har att finna huvudorsaken till att läkemedels- reklamen är kvalitativt överlägsen mycken an— nan reklam.

Det framhålles att även om läkemedels— reklamen är relativt högtstående har den vissa brister från mottagarens synpunkt. Så- lunda ger den endast partiell information. Enligt koncentrationsutredningen kan det inte råda någon tvekan om att det finns ett stort och växande behov av direkt jäm- förande information om läkemedel. Efter en skildring av den verksamhet som skall bedrivas av socialstyrelsens läkemedelskom- mitté, till vilken utredningen är positiv, stäl- ler kommittén frågan hur läkemedelsindua strins reklam och information kommer att utvecklas efterhand som samhällets apparat för läkemedelsinformation växer i omfatt- ning och betydelse. Det sägs att svaret mås— te bli beroende av hur i detalj och i vilken takt samhällets läkemedelsinformation kom- mer att utvecklas. Därefter uttalar utred— ningen:

I den mån de förväntningar infrias, som sy- nes kunna på goda grunder ställas på densam- ma, kommer industrins aktiviteter på detta om- råde icke bara att te sig alltmer obehövliga utan rimligtvis också att faktiskt reduceras — utan att några särskilda, diskriminerande åt- gärder behöver vidtagas.

På tal om läkemedelskonsulenterna fram- håller koncentrationsutredningen att även samhället kan, om så skulle befinnas önsk-

värt, använda konsulenter i sin verksam- het, och även samhället borde kunna vidare- befordra läkarnas erfarenheter till företa- gen. Utredningen fortsätter:

Vissa stordriftsfördelar borde finnas i en så- dan, av samhället bedriven konsulentverksam- het — informationerna i båda riktningarna skulle icke begränsas till ett företags preparat — förutom den, rimligtvis mera tungt vägan— de fördelen att informationen skulle, liksom de ovan berörda informationsformerna, kunna innehålla komparativa inslag.

Till slut betonar utredningen att det sy- nes vara önskvärt och möjligt att effektivi— sera de kliniska prövningarnas arbetsfor- mer, bl.a. genom att bättre utnyttja den regionalt organiserade sjukvårdens möjlig- heter. Den form av central registrering som finns inom varje regionssjukhus ger under- lag för systematiska studier av även låg— frekventa sjukdomar.

16.2 Information om Iäkemedelskonsumtion 16.2.1 Allmän statistik

Av de årligen utkommande publikationer som ingår i Sveriges officiella statistik inne- håller åtminstone fyra uppgifter om läke- medel. Dessa är

1) Allmän hälso— och sjukvård 2) Allmän försäkring 3) Utrikeshandel 4) Industri De två sistnämnda ger emellertid ganska summariska upplysningar om läkemedlen. Farmacevtiska produkter ingår i Utrikes— handel som en undergrupp till »Produkter av kemiska och närstående industrier». De farmacevtiska produkterna indelas i sin tur i varuposter. Den mest detaljerade statisti- ken i »Utrikeshandel» avser införsel och utförsel fördelad på varuposter och ur- sprungsländer respektive förbrukningsländer. Siffrorna anger dels kvantitet och dels vär- de. I publikationen »Industri» ingår läke- medelsfabriker som en undergrupp under huvudgruppen kemisk-teknisk industri. Upp- gifter lämnas om arbetsställen, personal, förbrukad elektrisk kraft o. dyl. Vad gäller produktion av läkemedel redovisas denna

efter samma indelning i varugrupper som i »Utrikeshandel».

Uppgifter som mera direkt ger vissa upp- lysningar om läkemedelskonsumtionen finns i Allmän hälso- och sjukvård samt i Allmän försäkring.

Allmän hälso- och sjukvård ges ut av socialstyrelsen. Här finns viss statistik av- seende apoteken, läkemedelsförmånen och registrerade farmacevtiska specialiteter. Apo— tekens antal och försäljning anges med upp- delning på län. Recepturförsäljningen som en del av den totala försäljningen redovi- sas separat. Även antalet recepturexpeditio- ner under ifrågavarande år redovisas. Apo- tekens försäljning har vidare brutits ned i en tabell utvisande läkemedelsförbrukning per invånare. Antalet apotek vid viss tid- punkt redovisas länsvis och för hela riket. Vissa uppgifter om apotekens status och om apotekens personal finns också. Beträffan— de registrerade farmacevtiska specialiteter finns uppgifter dels om det totala antalet och dels om hur stor del härav som hän— för sig till utländska preparat. Vidare an— ges i indextal hur antalet registreringar ut— vecklats under de senaste åren.

Riksförsäkringsverket svarar för publika- tionen Allmän försäkring. I denna lämnas information om läkemedelsförmånen. I 1965 års utgåva finns bl.a. följande uppgifter, dels i absoluta tal dels utvisande utveckling- en ] indextal under den senaste tioårsperio- den:

Kostnaderna för läkemedelsförmånen Antalet läkemedelsverifikationer Medelkostnad per läkemedelsverifikation.

Totalkostnaden för läkemedelsförmånen kan uppdelas på de allmänna försäkrings- kassornas utgifter och på statsbidrag. I All- män försäkring redovisas varje försäkrings- kassas läkemedelsutgifter.

16.2.2 Swedish Drug Market

Den mest detaljerade läkemedelsstatistiken produceras av företaget Läkemedelsstatistik AB, som ägs av vissa läkemedelsföretag an-

Läkemedelsstatistik AB sammanställer för- säljningsstatistik och marknadsstatistik på basis av droghandlarnas försäljningsuppgif— ter. Försäljningsstatistiken utarbetas månat- ligen och avser de läkemedel som säljs till apoteken av flera droghandlare. Astra Dis- tribution och Läkemedels-Distribution tar själva fram försäljningsstatistik över läkeme- del som säljs med ensamrätt. De primär— data Läkemedelsstatistik mottar är lagrade på magnettape el. dyl. För varje orderrad (förpackning och antal sålda enheter) finns uppgift om kund och försäljningsdag. Drog- handlarna använder enhetliga varu- och kundnummer. Läkemedelsstatistik AB kör samman droghandlamas material i datama- skin. Försäljningsstatistiken täcker således droghandelns totala försäljning. Datamaski- nen skriver ut statistiken på tabulatorpap- per som tillställs fabrikanterna två veckor efter månadsslutet.

Fabrikanten kan köpa försäljningsstatistik över hela eller valda delar av sitt sortiment.

Marknadsstatistiken produceras varje kvartal. Leverans av den bundna rapporten Swedish Drug Market sker 6—7 veckor ef- ter kvartalsslutet. Abonnenter är svenska och utländska läkemedelsfabrikanter. Swedish Drug Market är inte offentlig.

Swedish Drug Market visar totalförsälj- ningen i pengar i hela landet. Jämförelser görs mellan olika tidsperioder. Förpack- ningsstorlekama är de minsta enheterna. De sammanställs i farmacevtiska specialiteter vilka i sin tur bildar farmakologiska grupper uppställda efter en inom European Pharma— ceutical Marketing Research Association ut- arbetad kod (EPhaMRAkoden). Omsättning- en för varje företag redovisas. Var sitt av- snitt har också de största företagen, de störs- ta produkterna och nyintroducerade pro- dukter.

Till marknadsstatistiken används försälj— ningsstatistikens summaband för varje må- nad samt till Läkemedelsstatistik AB insänt kompletterande material avseende dels Astra Distributions och Läkemedels-Distributions enkanalsförsäljning och dels droghandlarnas direktförsäljning till sjukhusen.

En för internt bruk inom apotekens avgifts— nämnd och apotekens avgiftsberedning gjord sammanställning om de olika apotekens eko- nomiska förhållanden ger upplysningar om apotekens årliga inköps- och försäljnings- summor samt därjämte flera detaljerade uppgifter av företagsekonomisk art.

I apotekarsocietetens årsberättelser finns bl.a. uppgifter om apotekens försäljnings- summor dels uttryckta i bruttoomsättning dels fördelade på recepturförsäljning och annan försäljning. Vidare visas recepturens sammansättning på extemporeläkemedel och standardförpackningar såväl Värdemässigt som antalsmässigt. Apotekens kostnader re- dovisas med uppdelning på vissa kostnads- poster. Såväl för försäljningen som för kost- naderna beskrivs utvecklingen med hjälp av indextal.

Den av Farmacevtiska föreningen utgivna Svensk farmacevtisk matrikel ger inga upp- lysningar om läkemedelsförbrukningen. Där- emot lämnas omfattande personuppgifter och personalstatistik. Siffrorna avseende apotekens antal och status i matrikeln går tillbaka med vissa intervall till år 1865. Det— ta år är också utgångsåret för uppgifter om nyanläggningar av apotek i Sverige. Apo- tekstätheten under vissa år beskrivs på så sätt att antalet invånare anges per apotek i städer, på landsbygden och i hela riket.

16.2.4 Speciella undersökningar

Vid farmacevtiska institutets (numera far- macevtiska fakulteten) avdelning för social— och rättsfarmaci har utförts flera delvis ganska omfattande undersökningar rörande läkemedelskonsumtionens omfattning och struktur. De har genomgående byggt på re- presentativa urval av recept som expedierats på apoteken. Syftet med undersökningarna har varit dels att kontinuerligt studera effek- ten av den 1955 införda läkemedelsförmå— nen dels att kartlägga läkemedelskonsum- tionen i stort. Bl. a. har materialet bearbe- tats med avseende på enskilda grupper av läkemedel, varvid varje grupp studerats med

hänsyn till konsumenternas ålder och kön. En undersökning som utförts av farm. lic. Ulla Swarén på uppdrag av 1961 års sjuk- försäkringsutredning och publicerats som bl- laga till SOU 1966: 28 bygger på det om- fattande material som samlats vid avdel- ningen för social- och rättsfarmaci.

Sedan läkemedelsförmånen väsentligt ut- vidgats från den 1 januari 1968 bedrivs en undersökning av liknande typ, som de här angivna, vid avdelningen under medverkan av socialstyrelsen och apotekarsocieteten.

I sjukförsäkringsutredningzns betänkande II redovisas också en receptundersökning utförd av med. lic. Björn Smedby vid social- medicinska institutionen i Uppsala. Recept- undersökningens syfte har varit att med individen som utgångåspunkt studera för— brukningen under hela är 1963 av sådana läkemedel som omfattas av de med sjukför- säkringen sammankopplade läkemedelsför- månerna, dvs. prisnedsatta och kostnadsfria läkemedel. Resultatet anges i tabeller som belyser skillnader mellan olika grupper av personer beträffande konsumtionen av och kostnaderna för sådana läkemedel som om- fattas av läkemedelsförmånerna. Personerna i receptundersökningen 1963 har indelats efter kön, ålder, hemvist i städer eller på landsbygden, samt efter socio-ekonomiska grupper. Inom ramen för denna personin- delning redovisas läkemedelsförmånerna ef- ter olika slag av förmåner, genomsnittligt antal prisnedsatta recipen, andelen personer med egenkostnad uppgående till visst belopp osv. Undersökningen ingår i ett större so- cialmedicinskt arbete som Smedby bedriver.

Med stöd av medel som ställts till förfo- gande av Jämtlands läns landsting pågår inom länet vissa undersökningar angående läkemedelskonsumtionen i länet. Syftet är att få detaljerad information om ordinerade läkemedel korrelerade till patienter och or- dinerande läkare.

16.2.5 Utländska förhållanden

Kommersiellt tillgängliga sammanställningar av läkemedelsförsäljningen görs på flera

håll i världen. I regel grundar de sig på stickprovsundersökningar, intervjuer och andra marknadsundersökningar av traditio- nell typ. Särskilt i USA finns en omfattan- de erfarenhet av dylikt arbete.

Totalstatistik grundad på helt tillförlitligt material är sällsynt. Länder där sådan fö- rekommer är Norge och England. I redo- görelsen för Norsk Medisinaldepot (Bilaga 5, avsnitt 5.11) lämnas upplysningar om NMD:s läkemedelsstatistik, varav framgår att en detaljerad försäljningsstatistik finns. Denna innehåller inte bara kommersiella upplysningar utan ger också besked av far- makologiskt-kliniskt intresse. Statistiken är tillgänglig för medicinalmyndigheterna och — under vissa förutsättningar — för fabri- kanter. Vissa gruppvis sammanfattade upp- gifter har nyligen frisläppts för försäljning till alla intresserade.

Liksom fallet är i Sverige omfattar läke- medelsförmånen i England alla läkemedel. Alla recept som avsett läkemedel vilka er- satts av National Health Service bearbetas. Bl.a. gör man fortlöpande kostnadsjämfö- relser för förskrivningen "av skilda läkeme- del med likartad verkan.

' En organisation av ett visst intresse i det- ta sammanhang är Office of Health Eco- nomics i England. Den grundades 1962 av the Association of the British Pharmaceu- tical Industry. Den har till uppgift att be- driva ekonomisk forskning på hälso- och sjukvårdens område, att studera andra när- liggande sociala problem, att insamla data av intresse från andra länder samt att publi- cera resultaten av sitt arbete. Anställda hos organisationen är endast ca fem personer med självständiga utrednings- och forsk- ningsuppdrag, hämtade bland väl kvalifice- rade sociologer, statistiker m.fl. Office of Health Economics har dessutom en redak- tionell styrelse samt ett vetenskapligt råd. Budgeten uppgår till 60000 pund per år varav 7000 pund går till beställningsupp- drag huvudsakligen vid universiteten. Det går att kombinera forskningsuppgifter åt Office of Health Economics med studier för högre examen. Organisationen ger ut två skriftserier: allmänna serien och serien för

läkare. Som exempel på titlar i den allmän- na serien kan nämnas Pneumonia in De- cline, Obecity and Disease, The Costs of Medical Care och The Pharmacist in Soci- ety. Den allmänna serien tillställs 20 000— 30 000 adressater, både engelska och ut- ländska och i allmänhet gratis. Innehållet i serien för läkare bygger på föredrag vid medicinska kongresser o. dyl. Dessa artiklar författas huvudsakligen av läkare.

16.3 Utredningens överväganden och förslag

16.3.1 Behovet av åtgärder och deras hu— vudsakliga innebörd -

Av den lämnade redogörelsen framgår att det förekommer omfattande aktiviteter på läkemedelsinformationens område men att det är en betydande brist på samordning. Någon för myndigheterna tillgänglig mera detaljerad konsumtionsstatistik finns inte.

i Ett nytt inslag i bilden är tillkomsten av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsin- formation. Även den ringa erfarenhet som hittills finns av dess verksamhet ger klart vid handen att den fyller ett behov. Enligt utredningens uppfattning bör verksamheten permanentas och föras över i fastare for- mer. Även om så blir fallet är det emeller- tid uppenbart att läget i fråga om läkeme- delsinformationen i stort inte blir i grunden förändrat. Kvar står att det allmänna lägger ned några hundra tusen kronor på läkeme- delsinformation medan läkemedelsindustrins satsningar på information och reklam redan 1965 var av storleksordningen 80 milj. kr.

Självfallet kan man inte sätta effekten av satsningar på information i direkt rela- tion till det insatta kapitalet. Säkert finns det anledning att tro att det blir en pro- portionsvis stor utdelning på de belopp som bekostar läkemedelskommitténs verksamhet. Men om den inte förstärks genom kom- pletterande åtgärder är det fara värt att ef- fekten blir av kortvarig natur.

Som Nordisk läkemedelskommitté närma- re utvecklat krävs en rad åtgärder för att säkra en riskfri, rationell och effektiv läke- medelsbehandling. En sådan åtgärd är att

producera information av den typ som ge- nom socialstyrelsens initiativ nu blir till- gänglig. En annan är stöd åt vissa typer av forskning och ytterligare en är stipendiering av läkare, apotekare och andra, bl. a. för att främja tillkomsten av personalgrupper som ägnar sig åt hithörande verksamhet. Ytterligare åtgärder som bör komma till stånd är anordnande av symposier och lik- nande konferenser som kan ske utan någon som helst intressentpåverkan. Särskilt ange- läget är vidare att man får till stånd en sam- ordning av nu föreliggande aktiviteter och att nya initiativ planmässigt kan inordnas i ett mönster som gagnar helheten. Det mås- te också beaktas att information om ett lä— kemedels egenskaper och information om i vilken utsträckning och under vilka förhål- landen det används ofta kompletterar var- andra på ett sådant sätt att endast kunskap om samtliga dessa förhållanden ger en klar bild. De här antydda linjerna efter vilka man borde angripa problemet att rationali- sera läkemedelsinformationen sammanfaller nära med utvecklingslinjer som koncentra- tionsutredningen bejakat.

Det behov som föreligger skulle tillgodo- ses om man skapar ett läkemedelsinstitut som blir ett samarbetsorgan för informa- tion och statistik på läkemedelsområdet. Ut- redningen förordar att ett sådant läkeme- delsinstitut kommer till stånd och ger i det följande en närmare redogörelse för det föreslagna institutets uppgifter, organisation och finansiering.

16.3.2 Ekonomisk grund för ett läkemedels- institut

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall avkastningen av den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen, dvs. det kapital som sätts in i apoteksbola- get, tillföras en organisationsenhet med upp- gift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet. Denna enhet bör bli identisk med det läkemedelsinstitut ut- redningen förordat i närmast föregående av- snitt. Under förutsättning att de insatta med— len förräntas efter 6 % blir den årliga utdel- ningen 0,75 milj. kr.

Om staten och apotekarsocietetens sär- skilda stiftelse gemensamt grundar läkeme- delsinstitutet blir tillkomstsättet analogt med det som tillämpades då Spri kom till stånd.

Läkemedelsinstitutets verksamhet kommer att främja en ändamålsenlig användning av läkemedlen. Att så blir fallet måste vara ett intresse även för de seriösa läkemedelspro- ducenterna. Utredningen har också särskilt hos den svenska läkemedelsindustrin mött ett stort intresse för tanken på ett läkeme- delsinstitut. Intresset har i själva verket va- rit så stort att utredningen inte håller det för osannolikt att många producenter gärna skulle ha samtyckt till en medfinansiering från industrins sida på frivillig grund.

Eftersom emellertid en fullständig anslut- ning inte kan förväntas på frivillig väg och då varje producent bör bära sin del av bör- dan anser läkemedelsförsörjningsutredning- en att det bidrag som bör lämnas av indu- strin måste komma i form av obligatoriska avgifter.

Utredningen föreslår att föreskrift om en avgift till främjande av en ändamålsenlig användning av läkemedel som är farmacev- tiska specialiteter tas in i läkemedelsförord- ningen. Med hänsyn till den eljest förelig- gande risken för onödiga biverkningar och andra icke önskvärda effekter vid en olämp- lig användning av läkemedel synes det näm- ligen vara ett säkerhetsintresse att effektiva åtgärder sätts in för att trygga att läkemed- len används på ett ändamålsenligt sätt. Avgiften bör sättas i relation till en pro- ducents försäljning av hans specialiteter. Med hänsyn till de f.n. föreliggande be- hoven, som närmare preciseras i fortsätt- ningen förordar utredningen att avgiften t.v. kommer att uppgå till 0,7 procent av försäljningssumman. Avgiften bör inkasse- ras av socialstyrelsen och ställas till läke- medelsinstitutets disposition.

Omsättningen av farmacevtiska speciali— teter uttryckt i apoteksbolagets försäljnings- priser kan beräknas bli 1000 milj. kr. år 1971. Producentbidraget till läkemedelsin- stitutet skulle alltså bli 7 milj. kr. Totalt skulle institutet sålunda vid starten dispo- nera inemot 8 milj. kr. för sin verksamhet.

16.3.3 Institutet bör bekosta speciella pro- fessurer

Nordisk läkemedelskommitté har kraftigt understrukit behovet av stöd åt den kliniska farmakologiska forskningen. Man har ock- så framhållit vikten av ett samhälleligt stöd åt forskning som syftar till jämförelser mel- lan olika preparat med likaitade indika- tionsområden. I de i vårt land framförda kraven på samhälleliga insatser för en bätt- re läkemedelsinformation har också frågan om jämförelser mellan olika preparat varit central.

För att rättvisande jämförelser skall kun- na göras är det givetvis nödvändigt att till- räckligt exakta metoder finns inte bara för att mäta de enskilda medlens effekter vid klinisk användning utan också för att korre- lera effekterna till varandra. Över huvud ta- get måste man ha metoder som säkerställer att medlens samtliga för- och nackdelar skall bli beaktade. Ofta torde det här röra sig om avancerade kombinationer av mätteknik och statistik. Det är givetvis de många me- dicinska disciplinernas uppgift att var och en inom sitt område sörja för att läkemed- lens användning sker under så optimala be- tingelser som möjligt. Att utveckla metodik av den generella art som här antytts torde emellertid falla på den kliniska farmakolo- gin.

Då det är ett vitalt intresse för den ade- kvata läkemedelsanvändningen att denna del av den kliniska farmakologin utvecklas och får sin egen talesman i landet synes det an- geläget att institutet ställer medel till för- fogande för en speciell professur i ämnet. Förslagsvis bör den benämnas professur i komparativ farmakoterapi. Den bör place- ras vid lämplig medicinsk fakultet.

Tidigare har förordats att apoteksbolaget tar i anspråk avancerad datateknik för styr- ning av lagerhållning, för expeditions— och debiteringsarbeten m. rn. samt för att kunna bidra till en individualiserad konsumtions- statistik. Utvecklingen och utnyttjandet av den erforderliga tekniken kommer att ställa många nya krav. Med all sannolikhet står vi här i början av ett skede där tvärveten-

skapliga forskningsinsatser blir särskilt ange- lägna. För att statistiken skall till fullo kun— na ställas i läkemedelsupplysningens tjänst erfordras speciell forskning och möjlighet till kvalificerad utbildning av ett antal per- soner inom läkemedelsområdet. Det synes nödvändigt att en särskild professur snarast kommer till stånd för ändamålet. Utred- ningen föreslår att den benämnes professur i farmacevtisk informationsbehandling. Pro- fessuren bör bekostas av läkemedelsinstitu- tet och placeras vid farmacevtiska fakulte- ten i Uppsala.

För var och en av de förordade profes- surema räknar utredningen med ett medels- behov av 500000 kr. per år. Beloppet är avsett att täcka avlöningskostnadema för professurerna, hjälpkrafter och materiel.

16.3.4 Konsulter i läkemedelsfrågor ställs till sjukhusens förfogande

Nordisk läkemedelskommitté har framhållit behovet av stipendier för medicinalpersonal för utbildning inom klinisk farmakologi. Lä- kemedelsförsörjningsutredningen vill under- stryka detta behov. Enligt utredningens me- ning är det emellertid helt otillräckligt att begränsa sig till utbildningstipendier i snäv bemärkelse. Här föreligger ett stort behov av att kvalificerade läkare och apotekare får möjlighet att under daglig verksamhet på sjukhus medverka till att överföra funna forskningsresultat om rationell läkemedels- användning till praktisk sjukvård. Man kan inte räkna med att sådan verksamhet skall te sig omedelbart ekonomiskt intressant för sjukvårdshuvudmännen. Under en följd av år bör därför tjänster placerade på under- visnings- och regionsjukhus samt andra stör- re sjukhus bekostas av läkemedelsinstitutet. Innehavama av dessa tjänster bör åläggas att hålla nära kontakt med läkemedelsin- stitutet och apoteksbolagets regionkontor. Härigenom bör de kunna medverka till att initiativ till samarbete och utveckling ömse- sidigt tas inom centrala och regionala organ och i det praktiska sjukvårdsarbetet. De bör också upprätthålla goda kontakter med in- dustrin och dit framföra synpunkter och

önskemål från fältet. Dessa befattningsha- vare, konsulter i läkemedelsfrågor, bör re- gelmässigt delta i överläggningar inom sjuk- huset rörande läkemedel.

Det torde vara lämpligt att ungefär halva antalet stipendiater är läkare och halva an- talet apotekare. Till en början torde ett be— lopp av 1,5 milj. kr. vara tillräckligt men allteftersom tillgången på lämplig personal ökar måste högre belopp ställas till förfo- gande. 0,2 milj. kr. beräknas för stipendier i klinisk farmakologi.

16.3.5 Centrala läkemedelskommitténs verk— samhet bekostas av institutet

Den redan lämnade skildringen av den av socialstyrelsen startade kommittén för läke- medelsinformation ger vid handen att dess verksamhet helt faller inom ramen för de uppgifter institutet skall främja. Det synes sålunda naturligt att institutet övertar kost- naderna för denna verksamhet som beräk- nas till 0,8 milj. kr.

16.3.6 Symposier och kurser anordnas och stöds

Ett oundgängligt komplement till den tryck- ta översiktsinformationen är sådan som kan erhållas vid mera specialiserade symposier. Sådana anordnas även i viss utsträckning av läkemedelsfabrikanterna. Det är angelä- get att läkemedelsinstitutet med sin obund- na ställning kan arrangera och stödja sym- posier som bedöms värdefulla. Särskild vikt bör läggas vid att erkänd utländsk expertis inbjuds liksom att svenska fackmän får möj- lighet att medverka vid symposier och lik- nande i utlandet. Även kursverksamhet be- träffande läkemedel för vidareutbildning av läkare och apotekare bör stödjas av institu- tet. För ändamålet beräknas ett medelsbe— hov av 0,4 milj. kr. årligen.

16.3.7 Bidrag lämnas till framtagning och bearbetning av medicinskt betydelsefull läke— medelsstatistik

Apoteksbolagets dataanläggning är för bola- get primärt av värde från rent ekonomisk

synpunkt. Emellertid kommer den att möj- liggöra framtagning och bearbetning av åt- skillig statistik av stort medicinskt värde. Bidrag bör lämnas till bolaget i den mån det åtar sig att utföra speciella tjänster på detta område. I avvaktan på närmare utred- ning beräknas bidraget till 2 milj. kr. årligen.

16.3.8 Läkemedelsinstitutets organisation

Institutet bör ledas av en styrelse med bred förankring inom läkemedelsområdet. Sålun- da bör företrädare finnas för socialstyrel- sen, statens läkemedelskontroll (jfr kap. 19), universiteten, apoteksbolaget, sjukvårdens huvudmän, läkarkåren, apotekarsocieteten, andra yrkessammanslutningar och läkeme— delsindustrin. Då i flera fall mer än en före- trädare bör ingå om en tillräckligt allsidig representation skall komma till stånd torde antalet styrelseledamöter komma att uppgå till minst 15. Den dagliga ledningen av institutet bör handhas av en befattningsha- vare med professors ställning. Till sin typ torde chefen närmast böra motsvara vad man kräver av en forskningsadministratör. Han skall sålunda äga vetenskaplig utbild- ning och ha god överblick över det stora verksamhetsfältet. Han skall vara initiativ- rik och ha förmåga att i stort följa arbe- ten även utanför det egna området. I styrel- sen skall han fungera som föredragande. Som ett beredande organ åt styrelsen och som ett koordinationsorgan för institutets verksamhet bör finnas en permanent arbets- grupp med högkvalificerad kompetens på läkemedelsområdet. Gruppen som föreslås arbeta under benämningen institutskollegium bör förutom institutets chef inrymma de av institutet avlönade professorerna i kompara- tiv farmakoterapi samt farmacevtisk infor- mationsbehandling, chefen för statens läke- medelskontroll samt företrädare för sjuk- vårdshuvudmännen och för apoteksbolaget. Institutets egen personal bör vara starkt begränsad. Den modell man följt i den för- ut beskrivna Office of Health Economics synes sålunda beträffande organisationen böra tjäna som en förebild. Fem till sju egna befattningshavare synes vara lämpligt.

Huvuduppgiften för institutet självt skall vara att initiera och samordna. Mera omfat- tande arbeten bör läggas ut som beställ— ningsuppdrag hos universiteten, apoteksbo- laget m. fl.

För arvoden och andra ersättningar samt till förberedande utredningar och omkost— nader inom institutet beräknas 0,6 milj. kr. Vidare beräknas ett belopp av 1,5 milj. kr. för tillfälliga undersökningar och åtgärder som beslutas av institutets styrelse.

Om läkemedelsinstitutet byggs upp enligt de riktlinjer utredningen förordat skulle dess organisation och uppgifter schematiskt te sig på följande sätt.

Styrelse

Professor och chef

Institutskallegium

Institutets chef Professorn i komparativ farmakoterapi Professorn i farmacevtisk informations- behandling Chefen för statens läkemedelskontroll Företrädare för sjukvårdshuvudmännen Företrädare för apoteksbolaget

V

Rådgivning, samarbete och annan koma/(Werk- samhet

Myndigheter

Universiteten Sjukhusen Läkare, farmacevter, tandläkare, veterinärer m.fl. Låkemedelsindustrin Apoteksbolaget Yrkesorganisationer Press och andra massmedia Allmänheten

17. Den nya prispolitiken

17.1 Nuvarande förhållanden

I kap. 9 har utredningen relativt ingående redogjort för de nu gällande bestämmelser- na om priskontroll på läkemedel. Därav framgår att apotekens utförsäljningspriser är fastställda enligt grunder som givits av Kungl. Maj:t. Innebörden av bestämmel- serna är följande.

1. För farmacevtiska specialiteter fast- ställer socialstyrelsen i samband med re- gistreringen ett högsta pris som leverantö- ren får betinga sig vid försäljning till apo- tek. I praktiken blir detta maximipris apo— tekets normala inköpspris. Apotekens ut- försäljningspris erhålles genom tillägg av ett visst belopp enligt generella regler.

2. För läkemedel och läkemedelssubstan— ser som produceras av mer än en tillver- kare fastställs ett apotekens utförsäljnings— pris. Detta är framräknat med ledning av ett kalkylerat medelinköpspris vartill lagts skälig avans för apoteken.

3. För arbetsoperationer som utförs på apotek vid tillredning av läkemedel utgår ersättning enligt en fastställd taxa.

17.2 F ramförda synpunkter beträffande taxefrågorna

De nuvarande medicinaltaxegrunderna fast- ställdes 1954 och har sedermera justerats vid ett flertal tillfällen. Därvid har rikt- punkten alltid varit att apotekens avanser skall vara stora nog för att apoteksväsendet skall kunna bära sina egna kostnader, men

de skall inte ge några överskott. De i prak- tiken ofrånkomliga svängningarna fångas upp av regleringsfonden.

Numera förs mera sällan någon diskus- sion om huruvida medicinaltaxegrunderna är lämpligt utformade rent tekniskt. Före 1955 då de nuvarande reglerna träddei kraft var detta ett ofta återkommande dis- kussionsämne. Förklaringen torde vara att eventuella anomalier i konstruktionen har ganska obetydligt inflytande på de samlade läkemedelskostnaderna. Den avgörande fråf gan är vilket pris de farmacevtiska speciali- teterna betingar. Härvid är i sin tur kar- dinalfrågan huruvida producentpriset är rim- ligt med hänsyn till alla de omständigheter som bör beaktas.

I sitt betänkande om läkemedelsindustrin behandlar koncentrationsutredningen frågan om priser på läkemedel på sid. 78-95. På basis av sin undersökning konstaterar ut- redningen att prisgranskningen har måttliga effekter. Rådande prisövervakning kan i vis- sa fall ha medfört att medicinskt sett starkt substituerbara preparat kommit att ligga när- mare varandra i pris än om prisövervak- ning inte funnits. Utredningen understryker emellertid, att även när prisdifferenser mel- lan synonyma preparat föranleder en åt- gärd från socialstyrelsens sida, saknas säkra kunskaper om det lägre prisets skälighet. Det uppges av utredningen att några pro- duktkalkyler aldrig krävts in av socialsty- relsen från något företag utom i vissa fall från ACO. Anledningen hade uppgivits vara en betänksamhet inför svårigheterna att ut-

ifrån de givna normerna ta ställning till hu- ruvida en redovisad kalkyl kan godtas el- ler ej.

17.3 Befogenhet att fastställa apoteks- bolagets taxor

17.3.1 Taxor hos affärsverken

Frågan om de affärsdrivande verkens pris- och taxepolitik har behandlats bl.a. av före- tagsformsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1960: 32). Senare har den bedömts av affärsverksutredningen som redovisat sina överväganden härom i SOU 1968: 45.

Företagsformsutredningen menade att statsmakterna borde fastlägga principerna för verkens taxe- och prispolitik och därvid särskilt ta ställning till om verket bör ge överskott, drivas enligt självkostnadsprinci— pen eller subventioneras med statsmedel. Sedan så skett borde verken få befogenhet att fastställa sina taxor på grundval av stats- makternas principiella ståndpunktstaganden.

Läget beträffande affärsverkens taxor an- ges kortfattat i det följande varvid uppgif- terna huvudsakligen hämtats från affärs— verksutredningens betänkande.

Postverket: Postmedlen beslutas grundlagsen- ligt av riksdagen som emellertid numera över- låtit på Kungl. Maj:t att bestämma såväl samt- liga avgifter i den utrikes som vissa avgifter i den inrikes rörelsen. Bemyndiganden för Kungl. Maj:t att besluta om dessa avgifter brukar lämnas för viss tid. Kungl. Maj:t har i sin tur överlåtit åt poststyrelsen att bestäm-' ma vissa avgifter.

Televerket: Telefon- och telegraftaxor fast- ställs delvis av Kungl. Maj:t och delvis av ver- ket. Kungl. Maj:t fastställer maximibeloppet av inträdesavgiften, markeringsavgiften för te— lefonsamtal m. m. Televerket bestämmer abon- nemangsavgifter t.ex. för växlar. Licens för radio och TV fastställs av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande.

Statens Järnvägar: Taxor för såväl person- som godstrafik fastställs i väsentliga delar av Kungl. Maj:t. Hit hör avgiftsgrundema för bl.a. enkla biljetter och tur- och returbilietter. Av Kungl. Maj:t beslutade taxor är maximi- taxor. SJ fastställer bl.a. månadsbiljetter, ra- batt— och årskort.

Luftfartsverket: Taxa för begagnande av sta- tens civila flygplatser fastställs av Kungl. Maj:t

Vattenfallsverket: Verket bestämmer självt sina priser och taxor. Vattenfallsverket drivs i konkurrens med enskilda företag.

Domänverket: Verket bestämmer självt sina priser och taxor. Domänverket är för sin pris- sättning beroende av den internationella mark- naden för skogsprodukter.

Försvarets fabriksverk: Verket bestämmer självt sina priser och taxor. Fabriksverket ar- betar också till större delen under konkurrens och har viss export både på den militära och den civila sidan.

Affärsverksutredningen framhåller för egen del i fråga om befogenhetsfördelningen beträffande priser att det system för ekono- misk styrning som utredningen föreslår är ägnat att medge en större delegering av be— fogenheter till verken själva. Detta gäller även frågan om fastställande av priser och taxor. Motivet för en ökad delegering till verken är enligt affärsverksutredningen att främja deras känsla av ansvar för sin eko- nomi och servicepolitik. Utredningen menar vidare att man vid bedömandet av dessa frå- gor måste beakta den olika marknadssitua- tion i vilken respektive affärsverk arbetar. Tendensen i utredningens förslag som hel- het är att öppna möjlighet till en ökad dele- gering av ekonomiska befogenheter. Slut— satsen blir att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall pröva förutsätt- ningarna för en befogenhetsdelegering. I samband med en sådan delegering förelig- ger givetvis möjlighet för Kungl. Maj:t att ange allmänna principer för ifrågavarande verks taxe- och prissättning, slutar affärs- verksutredningen sitt uttalande.

Den principiella sidan av befogenhetsför- delningen har nyligen prövats av riksdagen i och med att riksdagen 1969 antagit för— slag till grundlagsändring avseende upphä— vande av postmedlens egenskap av bevill- ning. Samtidigt lämnade riksdagen utan er- inran förslag om att det i princip skall till- komma Kungl. Maj:t att fastställa postavgif— terna men att Kungl. Maj:t skall kunna de- legera sin befogenhet till postverket.

17.3.2 Taxor hos statliga aktiebolag

Av de statliga aktiebolagen torde endast Nya systembolaget vara av intresse med hän-

syn till dess monopolställning. För system- bolagets verksamhet gäller f.n. ett 1967 upprättat avtal mellan staten och Nya Sy- stembolaget. Enligt & 3 av detta avtal åligger det bolaget bl. a.

att vid försäljning av rusdrycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att behörig hän- syn tages till allmänheten,

att vid försäljning av rusdrycker tillämpa så- dana prissättningsgrunder, att allmänheten skyd— das mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som bolaget erhåller täckning för sina omkostnader samt skälig inkomst av rö- relsen, under beaktande jämväl av den i pro— positionen nr 152 till riksdagen år 1954 an- givna synpunkten att de besparingar som kan uppnås till följd av motbokssystemets slopande och omorganisationen av detaljhandeln med rusdrycker skall komma statsverket tillgodo,

samt att, för vinnande av största möjliga be- sparing av omkostnader, utöva verksamheten på det mest rationella och effektiva sätt.

Nya systembolaget fastställer sålunda självt sina priser och har endast bundits av regler om att verksamheten skall bedrivas rationellt och effektivt.

17.3.3 Apoteksbolagets taxor

Konklusionen av den lämnade redogörelsen beträffande affärsverkens taxor och priser samt prissättningen hos monopolföretaget Nya systembolaget torde bli att apoteksbola- get bör ges befogenhet att självt fastställa sina taxor. En sådan befogenhet föreslogs även av 1946 års läkemedelsutredning för det av utredningen föreslagna svenska apo- teksaktiebolaget. Sålunda hette det i försla- get till 5 4 i avtalet mellan staten och bola- get bl. a. att det skulle åligga bolaget att vid varornas försäljning tillämpa sådana pris- sättningsgrunder att den köpande allmänhe- ten tillförsäkrades lägsta möjliga pris och att bolaget inte bereddes större inkomst av rörelsen än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder kunde lämna ve- derbörlig utdelning på aktiekapitalet. Det föreskrevs också i avtalsförslaget att bolaget för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna på alla områden av sin verksamhet skulle handha rörelsen på det

Läkemedelsförsörjningsutredningen före- slår att apoteksbolaget får rätt att fastställa sina taxor och priser. I det i kap. 21 pre- senterade förslaget till avtal beträffande bo- lagets verksamhet har en regel intagits här- om. Det har vidare föreskrivits att bolaget skall tillämpa enhetliga priser över hela lan- det och att bolaget skall erhålla täckning för sina kostnader och kunna förränta in- satt kapital.

17.4. Producentpriset på farmacevtiska specialiteter

17.4.1. Fri prissättning eller reglering

Påståendet att läkemedelspriserna i vårt land ända sedan 1600-talet varit föremål för stat— lig kontroll är endast såtillvida sant som att apotekens prispålägg alltid varit maxi- merat genom administrativa beslut.

En granskning av producentpriset har däremot inte förekommit särskilt länge. För- söket att genom vissa bestämmelser i 1913 års apoteksvarustadga påverka prisbildning- en fick aldrig någon praktiskt betydelse, utan en priskontroll i producentledet intro- ducerades först i och med tillkomsten av 1934 års kungörelse om handeln med far- macevtiska specialiteter. Eftersom dessa nu- mera helt dominerar bilden är det av största betydelse för totalkostnadernas begränsning att specialitetsprisema är skäliga. En före- skrift om att så skall vara fallet finns också i läkemedelsförordningen. I samband med att registrering söks för en farmacevtisk specialitet skall sökanden uppge det pris varan är tänkt att betinga. I samband med prövningen av hela registreringsfrågan sker sedan en bedömning.

I och för sig är det givetvis inte nödvän- digt att koppla samman registreringspröv- ning och prisgranskning. Det är överhuvud- taget en öppen fråga huruvida prisregle- ring skall förekomma. Det torde knappast vara påkallat att från svenska utgångspunk- ter genomföra en diskussion härom, efter- som en så dominerande del av läkemedlen helt eller delvis betalas inom ramen för

sjukförsäkringen. Överallt torde gälla att man har någon form av prisövervakning i varje fall av den del av läkemedelskostna- dema som betalas av sjukkassor, sjukför- säkringar eller dylikt. Det torde råda stor enighet om att det varit en social och me— dicinsk tillgång av betydande värde att i vårt land varje läkemedel kan omfattas av läkemedelsförmånen. En konsekvens torde vara att en prisreglering är nödvändig. Det återstår sålunda hur prisgranskningen skall ske för att bli så effektiv som möjligt.

17.4.2 Prisreglering utan samband med registrering

Ett argument som ibland framförs är att statens farmacevtiska laboratorium och so- cialstyrelsens läkemedelsnämnd har alltför begränsad kompetens att handha en pris- granskning. Man menar att denna typ av prövning är alltför olika de övriga pröv- ningsmoment som skall förekomma och för vilka dessa organ har exklusiv kompetens.

Om man inte önskar ha prisgranskningen förlagd till socialstyrelsen torde i stort sett två helt olika vägar stå till buds om man på annat sätt vill få garantier för att läke- medelspriserna är skäliga.

En möjlighet är att granskningen omhän- derhas — formellt eller reellt — av annan myndighet med en för ända-målet mera obe- stridd kompetens. Utredningen återkommer härtill. En annan möjlighet är att en spe- cialitet registreras utan hänsynstagande till priset men att apoteksbolagets skyldighet att tillhandahålla specialiteten blir beroende av huruvida bolaget kan inköpa den till ett pris som bolaget bedömer rimligt.

Om man valde vägen att låta leverans- skyldigheten bli beroende av prisets skäl-ig- het skulle detta säkert leda till en ökad kon- kurrens särskilt mellan specialiteter av lik- artad eller nära besläktad typ. Det måste emellertid befaras att apoteksbolaget skulle utsättas för en stark press och ett misstänk- liggörande för partiskhet som skulle vara hämmande för dess aktiviteter i övrigt om bolaget vägrade att i sitt sortiment ta upp produkter som en svensk kompetent myn-

dighet bedömt ändamålsenlig från medicinsk synpunkt. Med hänsyn härtill kan läkeme- delsförsörjningsutredningen inte tillstyrka att man beträder en sådan väg.

17.4.3. Förstärkt kompetens vid prövningen av prisets skälighet

Redan i föregående avsnitt har utredningen berört frågan att man kunde föra in ökad sakkunskap vid prövningen av huruvida pri- set på en farmacevtisk specialitet är skäligt. Bland de nu befintliga myndigheterna skulle i så fall närmast statens pris- och kartell- nämnd vara den som bör komma ifråga. Den tveksamhet som kan finnas inför en sådan anordning sammanhänger bl. a. med att det kanske är mindre tilltalande att sam- tidigt som man nu söker samla de på många händer splittrade läkemedelsfrågorna man skulle föra in ett nytt verk i bilden. Det må även erinras om att man i England, där frågan nyligen prövats efter förslag av den s.k. Sainsburykommittén, avstått från att införa ett nytt priskalkyleringssystem som bl.a. skulle ge granskningsmyndighe— ten rätt att infordra detaljerade produkt- kalkyler från fabrikanterna för att jämföras med kalkyler uppgjorda inom myndighe— ten. Förslaget föll på grund av de befarade höga administrationskostnaderna.

Ytterligare ett sätt att tillföra gransk- ningsmomentet ökad sakkunskap vore att på lämpligt sätt koppla in apoteksbolaget i prisprövningen. Bolaget kan förväntas få stor erfarenhet av prisbildning på det far- macevtiska området. Det bör bli utrustat med framstående ekonomisk expertis och ha tillgång till relativt stora resurser för kalkylmässiga och andra ekonomiska be- dömningar. Enligt utredningens uppfattning bör det bli en måttligt kostnadskrävande och relativt effektiv metod att föra in bolaget som remissorgan innan läkemedelsnämnden avgör om det anmälda priset är skäligt. Utredningen föreslår att denna åtgärd ge- nomförs men förmenar att den inte kan praktiseras förrän tillverkningsbolagen Vit- rum och ACO upphört att vara dotterföre- tag till apoteksbolaget.

17.4.4. Producent- och ej grossistpris bör fastställas

I kapitlet om droghandelns ställning i det nya systemet har utredningen i avsnitt 15 .10 hävdat att om ett pris skall fastställas vid registreringen bör detta vara producentens högsta medgivna utförsäljningspris. Om den ändringen jämfört med nuvarande ordning inte vidtas, blir effekten av det förordade enkanalsystemet i droghandelsledet alltför begränsad. Med en ändring i linje med vad här föreslås, ökar konkurrensen i droghan- delsledet. Förhoppningen om att ökad kon- kurrens skall komma till stånd är ett bäran- de motiv för att inte införa en monopol- droghandel i Sverige.

Utredningen föreslår sålunda att prisets skälighet alltjämt skall prövas före registre- ring men att vad som fastställs som maximi- pris är producentens utförsäljningspris eller med andra ord partihandelns inköpspris.

17.5 Sammanfattning

I samband med granskning av registrerings— ansökningen beträffande farmacevtiska spe- cialiteter skall läkemedelsnämnden pröva skäligheten av det anmälda priset. Innan så sker bör yttrande ha inhämtats från apo- teksbolaget. Det pris som fastställs är pro- ducentens utförsäljningspris. , Apoteksbolaget fastställer sina utförsälj- ningspriser som skall vara enhetliga över hela landet och ge full kostnadstäckning. Prispålägget i grosshandelsledet bestäms enligt affärsmässiga grunder och blir i prak- tiken ofta beroende av överläggningar mel- lan producent, grossist och apoteksbolaget. För introducerade farmacevtiska specia- liteter följer apoteksbolaget försäljningsut- vecklingen och tar — då anledning syns före- ligga därtill — initiativ till förhandlingar med producenten om prissänkningar.

18. Sjukvården och läkemedelshanteringen

18.1. Inledning

Den enligt statsmakternas beslut pågående omorganisationen av den farmacevtiska ut— bildningen syftar till att ge farmacevterna väsentligt bättre baskunskaper för deras medverkan i hälso- och sjukvården. Den farmacevtiska forskningen har fått en vä- sentligt förstärkt ställning och integratio- nen med den medicinska fakulteten i Upp- sala inom det biomedicinska centret har skapat nya förutsättningar för ett aktivt samarbete mellan medicin och farmacii såväl forskning som undervisning. Vid planeringen av farmacins framtida ställ- ning inom sjukvården måste målet vara ett optimalt utnyttjande av de ökade farma- cevtiska resurserna i sjukvårdens tjänst. Det är självfallet viktigt att inte föråldrade or- ganisatoriska anordningar hindrar en an- passning till dagens möjligheter.

Sjukvården är under ständig utbyggnad och sjukvårdskostnaderna stiger. Såvitt an- går läkemedlen gäller det att information och samordning fungerar på ett sådant sätt att såväl det medicinska som det ekonomiska utbytet blir det bästa. I stort sett kan far- macevten härvid verka, efter två linjer. Den ena är att biträda med farmacevtiska och farmakologiska synpunkter vid val av läke- medel generellt och i det enskilda fallet. Det andra är att medverka till att resurser för produktion, distribution och informa- tion utnyttjas så att samhällets kostnader

för läkemedel inte blir högre än nödvän- digt.

Utvecklingslinjerna inom den slutna vår- den innebär koncentrering av akutsjukvår- den till stora specialiserade sjukhus samt ut- byggnad av vårdenheter för långtidssjuka och konvalescenter. Den öppna vården knyts i allt högre grad till särskilda centra, dessa må vara anslutna till sjukhusen genom poliklinker och dylikt, till flerläkarstationer i speciellt inredda mottagningslokaler, till privata läkarhus etc.

I stort sett torde man kunna säga att in- om sjukhusen, dvs. vad beträffar den slutna vården, bör farmacevtisk sakkunskap ingå i serviceorganisationen men också så långt det är möjligt i vårdteamet. Då det gäller den öppna sjukvården är farmacevternas uppgift framför allt att medverka till att pa— tienterna på ett bekvämt sätt får de läkeme- del som ordinerats.

18.2 Tidigare utredningars behandling av frågan om sjukhusens läkemedelsförsörjning

Före den nya läkemedelslagstiftningens ge- nomförande den 1 januari 1964 kunde fler- talet läkemedel förvärvas av sjukhusen en- dast via apotek. Förslag om förändringar i fråga om formerna för sjukhusens läkeme- delsförsörjning hade emellertid i olika sam- manhang förts fram. Förslagen berörde han- delsvägarna för de för sjukhusen erforderli- ga läkemedlen, frågan om huvudmannaska-

pet för sjukhusapoteken samt omfattningen av läkemedelsberedningen på sjukhusen m.m.

Frågan om ändrade handelsvägar för de för sjukhusen erforderliga läkemedlen be- handlades av läkemedelsutredningen i dess andra betänkande (SOU 1955:44). I ut- redningens förslag till läkemedelsförordning föreslogs bl. a. att tillverkare och gross- handlare skulle få sälja apoteksvara direkt till sjukvårdsinrättning eller anstalt för vård av djur efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

Utredningen hade därvid inte gått in på de ekonomiska spörsmål, som var förknip- pade med denna fråga, då dessa enligt utredningen ansågs tillhöra det problemkom- plex, som 1953 års läkemedelskommitté ha- de att behandla. Utredningen sade sig emel- lertid vara väl medveten om att direktför— säljning av specialiteter från fabriker och grosshandelsföretag till sjukhus innebär ett ingrepp i apotekens ekonomi. Vidare fram— höll utredningen, att om en direktförsälj— ning kom till stånd, torde sjukhusen visser- ligen göra bespaningar till följd av lägre inköpspriser, men å andra sidan skulle de åsamkas nya kostnader bland annat genom att sjukhusen förlorade den service, som er- hållits från apoteken i samband med leve- ranserna. Lagringskostnaderna skulle säker- ligen också bli en icke oväsentlig post.

Från säkerhetssynpunkt ansåg utredning- en att den föreslagna ordningen var möjlig, under förutsättning att läkemedlen på sjuk- husen mottogs och omhänderhades av till- räckligt kompetent personal.

1953 års läkemedelskommitté diskuterade i sitt betänkande ang. läkemedelsförsörj— ningens organisation (SOU 1959: 5) frågan om sjukhusens läkemedelsförsörjning från rent ekonomiska utgångspunkter. Kommit- tén fann därvid, att från apotekskollekti- vet borde endast få avskiljas sådan försälj— ning som var ekonomiskt försvarbar och som till lägre kostnader kunde drivas av sjukhu- sen själva. Sjukhusapotek borde dock inte få avskiljas, om detta medförde mindre vinst för sjukhuset än den förlust som kunde upp- stå för apotekskollektivet.

Med denna utgångspunkt och med stöd

av en av kommittén utförd ekonomisk ut- redning föreslogs, att sjukhusapotek skall få inrättas i de fall då sjukhusets inköp av lä- kemedel uppgick till minst 800000 kr. ut- tryckt i 1956 års prisnivå. Då förslaget la- des fram, var detta fallet vid sex sjukhus i landet.

När det gällde genomförandet av kom- mitténs förslag, framhöll kommittén, att ett lösbrytande av ett sjukhusapotek från dess moderapotek om möjligt inte borde ske an- nat än vid innehavareskifte, därför att ett ingrepp av detta slag i det enskilda fallet väsentligt ändrade de förutsättningar under vilka apoteksprivilegiet sökts och erhållits.

18.3 Utvecklingen efter 1962

I proposition 1962: 184 med förslag till lä- kemedelsförordning m.m. togs frågan om sjukhusens läkemedelsförsörjning upp till ganska ingående diskussion. Härvid anför- de föredragande departementschefen,stats- rådet Johansson bl. a. följande.

Vid ett bedömande av frågan hur sjukhu- sens läkemedelsförsörjning för framtiden skall ordnas torde man först ha att ta ställning till huruvida spörsmålet bör bedömas uteslutande från ekonomiska utgångspunkter. Den frågan sammanhänger i sin tur med om det är be- rättigat att betrakta läkemedelsförsörjningen på sjukhusen blott och bart som en fråga om la- gerhållning och distribution. Enligt min me- ning kan så inte vara fallet. De senaste är- tiondenas utveckling på läkemedelsområdet har visat vad effektivare medel betyder för individ och samhälle men har också uppdagat tidigare okända risker vid läkemedelsbehandling. Det är av största betydelse från allmänmänsklig och samhällsekonomisk synpunkt, att ett intensi- fierat forskningsarbete kommer till stånd för att ytterligare öka läkemedelsterapins möjlig— heter och minska dess risker. Ett sådant ar- bete kan inte bedrivas med framgång utan ak- tiv medverkan från sjukhusens sida. Vid ett sådant arbete måste en samverkan äga rum mellan företrädare för olika ämnesområden och därvid inte minst farmacin. Jag anser det därför lämpligt att de större sjukhusen, främst undervisnings- och regionsjukhusen, utrustas med farmacevtiska avdelningar, som inte blott har att förse klinikerna med läkemedel för den dagliga sjukvården utan också har resurser att från farmacevtiska utgångspunkter deltaga i forskningsarbetet på läkemedelsområdet och

i övrigt medverka vid lösning av sjukhus- problem, som står läkemedelsfrågorna nära. Som exempel på sådana vill jag blott nämna de mångskiftande problemställningama på ste- riliseringsteknikens område. Även för den prak- tiska sjukvården är omedelbar tillgång till far- macevtisk sakkunskap av stort värde. En så- dan samordning mellan medicin och farmaci, som den jag hir skisserat, existerar sedan mer än tjugu år vid karolinska sjukhuset, där det statliga militärapoteket är sjukhusapotek. En- ligt vad jag erfarit från såväl sjukhusledning som läkare och apotekare har systemet varit till stor båtnad för alla parter. Även utom- lands, där huvudmannaägda sjukhusapotek är regel, har man de bästa erfarenheter av hur en progressiv sjukhusfarmaci kuggat in i de övriga verksamhetsgrenama på sjukhusen. Gi- vetvis är förutsättningen att sjukhusapoteken har tillräckliga personella, lokalmässiga och instrumentella resurser.

Departementschefen sade sig vidare anse att även om ekonomiska synpunkter inte främst bör påverka ställningstagandet i den- na fråga, kan de givetvis inte helt lämnas åt sidan. De delvis ganska omfattande eko- nomiska utredningar som gjorts visar emel- lertid, fortsatte uttalandet, hur vanskliga teoretiska beräkningar på området är. Sedan huvudmannaägda sjukhusapotek inrättats vid ett mindre antal sådana sjukhus, där de eko- nomiska synpunkterna på frågan i särskilt hög grad måste förbli sekundära, torde be- tydligt säkrare underlag erhållas för fram- tida bedömningar. Därefter uttalades föl- jande.

Jag anser mig sålunda böra tillstyrka, att sjukhusen i viss utsträckning och på vissa vill- kor efter Kungl. Maj:ts prövning i varje sär- skilt fall medges rätt att genom egna sjuk- husapotek svara för sin läkemedelsförsörjning. Som allmänna förutsättningar bör gälla, att sjukhuset har tillräcklig storlek och att apote- ket ges erforderliga resurser. Jag utgår ifrån att befattning som chefsapotekare vid sjukhus, apotek tillsättes efter ansökningsförfarande och att apotekaren liksom chefen för militärapo- teket och innehavarna av de självständiga apo- teken förordnas av Kungl. Maj:t.

Där förhållandena inte motiverar att huvud- mannaägda sjukhusapotek inrättas bör sjukhu- sen liksom nu förvärva sina läkemedel från apotek på orten. Härigenom torde sjukhusets behov av direkt farmacevtisk kontakt bäst till- godoses och de samlade farmacevtiska resur- serna på en viss ort bli bäst tillvaratagna.

Endast få sjukhus har utnyttjat rätten att själva få driva sjukhusapotek. Stockholms stad gjorde redan 1963 en framställning om att få driva apotek vid fyra av stadens sjuk— hus och 1965 övertogs sjukhusapoteken vid Södersjukhuset och Sabbatsbergs sjukhus av Stockholms stad. Kungl. Maj:t har sederme- ra beslutat om inrättande av fristående sjuk- husapotek vid ytterligare tre av Stockholms stads sjukhus, nämligen S:t Erik, S:t Göran och Serafimerlasarettet, samt dessutom vid Centrallasarettet i Västerås och Lillhagens sjukhus i Göteborg.

De ökade kraven på den sjukhusfarma- cevtiska verksamheten, som kom till synes i den citerade propositionen, medförde att utredningar tillsattes av dels centrala sjuk- vårdsberedningen, dels apotekarsocieteten. Den av centrala sjukvårdsberedningen gjor- da undersökningen avsåg särskilt lokalbe- hovet.

Apotekarsocietetens utredning »Svensk sjukhusfarmacis uppgifter och resurser» pu- blicerades 1963. I utredningen tar man un- der hänvisning till prop. 1962:184 bl.a. upp frågan om farmacevtiska avdelningar och deras uppgifter i forskningsarbetet på läkemedelsområdet. Beträffande forsknings- uppgiftema skriver utredningen:

Man kan emellertid inte räkna med att spe- cialister inom farmacins alla delar skall finnas på varje sjukhusapotek. En samordning mellan sjukhusapoteken och en repliering på en cen- tral organisation torde därför vara nödvändig om man skall kunna fylla de krav på farma- cevtisk forskning som ett sjukhus i våra dagar ställer.

Utredningen yrkade på ökade resurser för den sjukhusfarmacevtiska verksamheten. Detta resulterade i att sjukhusfarmacin i slutet av 1963 fick en egen avdelning inom apotekens centrala organisation. Den sjuk— husfarmacevtiska avdelningen sysselsätter fyra apotekare och en receptarie samt apo- tekstekniker och sekreterare. Avdelningens arbetsuppgifter har närmare beskrivits i kap. 3.3.7. _

Även lokalfrågan behandlades av utred- ningen. Lokalbehovet angavs till 600— 900 rn2 för sjukhusapotek vid undervisnings-

sjukhus, som har moderapotek och som ut- nyttjar centrala resurser, samt till 1400— 1600 rn2 för självständigt sjukhusapotek utan tillgång till centrala resurser.

Personalbehovet för ett sjukhusapotek vid undervisningssjukhus uppskattades till ca fem apotekare och lika många receptarier samt ca 20 övriga personer. Motsvarande siffror för sjukhusapotek vid centrallasarett om ca 750 vårdplatser anges till två apote- kare, två receptarier och ca tio övriga. So- cietetens utredning bygger emellertid i vis- sa alternativ på att sjukhusapoteket vid stör- re lasarett skall utgöra del av apotek i or- ten.

18.4 Sjukhusens Iäkemedelssituation och lä- kemedelsförsörjningen i övrigt

I allt väsentligt är det samma läkemedels- substanser som används inom sluten och öppen vård, även om tyngdpunkten i an— vändningen är förskjuten än till den ena än till den andra sidan. Många diagnostiska läkemedel och medel som är förutsättningar för eller komplement till kirurgiska ingrepp och andra tekniskt krävande behandlingar återfinns givetvis främst inom den slutna vården. Vad angår förekommande typer av läkemedelsberedningar ligger det i sakens natur att vissa sådana t.ex. injektionsme- del, infusionslösningar och spolvätskor an- vänds i mycket större utsträckning i den slutna vården än i den öppna. Då det gäller frågan om läkemedels/örpackningar kan konstateras att man på sjukhusen torde ha ett större behov av endos— och engångsför- packningar än i den öppna vården. Vidare kan den enskilda patientens egen använd- ning av ett medel i hemmet skapa vissa speciella behov på förpackningssidan me- dan läkarens eller sköterskans användning av ett medel vid behandlingen på sjukhuset kan kräva andra hänsynstaganden.

Antingen de färdiga läkemedlen skall an- vändas i öppen eller i sluten vård kräver tillkomsten av nya medel ett omfattande forskningsarbete, där den allmänna och den privata sektorns samverkan för ett mera op- timalt utnyttjande av resurserna säkerligen

kan bli mer effektiv än nu. Då det gäller att på basis av vunna forskningsresultat pro- ducera läkemedel, oavsett var de skall an- vändas, är standardisering och långa serier nödvändiga förutsättningar om kostnaderna för tillverkning och kontroll skall kunna hål- las nere så långt som möjligt. Valet av lämp— ligt läkemedel befrämjas av tillgång till en saklig och aktuell läkemedelsinformation. Självfallet gäller detta för både d;n slutna och den öppna vården. Användningen i det enskilda fallet förutsätter en snabbt och så- kert arbetande läkemedelsdistribution. Här krävs emellertid olika tekniska lösningar be- roende på de olika förhållanden under vilka öppen och sluten sjukvård bedrivs.

Konklusionen av det anförda måste bli att det är väsentligt mer som enar än som skiljer då det gäller den öppna och den slut— na vårdens läkemedelsförsörjning. Det måste vara väsentligt att de särarter som förekommer tillgodoses på ett sådant sätt att helheten befrämjas.

Läkemedelsförsörjningsutredningen tar i följande aVsnitt upp några frågor som rör distribution och information inom sjukhu- sen. I allt väsentligt är den målsättning allt- jämt ouppnådd vilken skisserades i det ci- terade departementschefsyttrandet. Här be- hövs enligt utredningens uppfattning ökade insatser från huvudmännens sida. En vä- sentlig förbättring bör uppnås gznom de i 18.7 omnämnda konsulentema som skall bekostas av det i kap. 16 föreslagna läke- medelsinstitutet.

Då det gäller produktion av läkemedel har trenden länge varit en ökad övergång till industriell tillverkning. Detta gäller icke minst de läkemedel som används på sjuk- husen och likväl synes det uppenbart att man här ännu inte kunnat dra full fördel av industrialiseringen på läkemedelsområdet. Detta synes bl. a. bero på att de speciella behoven inom den slutna vård 11, som dock är begränsade till en del av ett totalbehov, som även det är ganska litet jämfört med den öppna vårdens (jfr kap. 5), inte varit tillräckligt intressanta obj kt för läkeme- delsindustrin. En annan förklaring kan del- vis vara att den svenska sjukhusfarmacin i

viss mån byggts upp under inflytande av utländska erfarenheter. Detta har varit ut- märkt exempelvis då det gällt informationen men i arbetsfördelningen sjukhus-industri- apotek har redan de hittillsvarande förhål- landena i Sverige ofta inneburit möjligheter till ett mer rationellt handlande än i många andra länder. I fortsättningen bör det bli än mer naturligt att få till stånd lösningar, där de samlade resurserna vid sjukhusen och inom den privata och statliga industrin till- varats på det för helheten bästa sättet. Apo- teksbolaget, läkemedelsinstitutet och Spri bör samverka i denna riktning. I avvaktan på att mönstret utbildar sig bör enligt utred- ningens mening största återhållsamhet iakt- tas beträffande ytterligare utbyggnad av pro- duktionsenheter inom sjukhusen.

Vad angår varuanskaffningen kommer denna i ett helt annat läge efter tillkomsten av apoteksbolaget. Ingen köpare kan för- väntas erhålla bättre ekonomiska villkor av producenterna än den största uppköparen på området, apoteksbolaget. De ekonomis- ka skäl som tidigare funnits för att sjukhu- sen vid sidan av apoteken skulle bedriva upphandling med läkemedel bortfaller så- lunda nu. Enligt läkemedelsförsörjningsu-t- redningens mening bör därför sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen ske via apoteksbolaget. Därvid är det en självklar sak att speciella inköpsavtal bör komma till stånd mellan sjukhusen och bolaget.

18.5 Läkemedelskonsulenter vid sjukhusen

I kap. 16 har läkemedelsförsörjningsutred- ningen lagt fram förslag om att ett läkeme- delsinstitut inrättas. Detta skall främst va- ra ett samordningsorgan för läkemedelsin— formation. Bland förslagen märks att medel skall finnas för anställande av kvalificerade läkare och apotekare som konsulenter för läkemedelsfrågor. Dessa konsulenter skall utan kostnad för sjukhushuvudmännen pla— ceras vid vissa sjukhus i landet. Konsulen- terna skall delta i diskussioner om den dagliga sjukvårdens läkemedelsproblern vid de sjukhus, där de tjänstgör, de bör delta i arbetet i läkemedelskc "'nittéema och bi-

träda med föredrag, kursverksamhet etc. även vid andra sjukhus inom den räjong där de verkar. '

18.6 Den slutna vården och läkemedelsdis- tributionen

18.6.1. Farmacevtiska avdelningar vid stora sjukhus

De riktlinjer som d-rogs upp i prop. 1962: 184 är fortfarande tillämpliga. Vid under- visnings- och regionsjukhus bör farrnacev- tiska avdelningar, som utgör del i sjukvårds- inrättningen, inrättas för att tillgodose den slutna vårdens behov av läkemedel. Progres- siv sjukhusfarmaci kan inte bedrivas annat än i intimt samarbete med medicinsk ex- pertis. Om den farmacevtiska enheten är en av sjukhusets avdelningar torde kontakten med övriga avdelningar underlättas och ar- betsfältet på ett naturligt sätt vidgas.

Vid undervisnings- och regionssjukhus, där farmacevtiska avdelningar i första hand bör finnas, får man räkna med att det ock- så kommer att finnas en klinisk farmakolog. I samarbete mellan denne, den specielle lä- kemedelskonsulenten och chefsapotekaren bör serviceenheter för farmakologi och far- maci växa fram och utvecklas på ett för sjukhusen ändamålsenligt sätt.

Föreståndaren för den farmacevtiska av- delningen, chefsapotekaren, bör — som fallet hittills varit beträffande chefsapotekare vid fristående sjukhusapotek — utses enligt sam- ma ordning som överläkare, dvs. för när- varande av Kungl. Maj:t.

18.6.2. Sjukhusapotek vid mindre sjukhus

Det stora flertalet sjukhus är 'i dag utrus— tade med sjukhusapotek som är filialer till apotek i orten eller med centralförråd. Sjuk— husapoteken förestås av apotekare, medan centralförråden i regel förestås av recepta- rier. Enligt utredningens uppfattning saknas anledning att i fortsättningen upprätthål- la distinktionen sjukhusapotek—centralför- råd. I båda fallen rör det sig om att ha en distributionscentral för utsändning av läke-

medel till avdelningarna. Den formella ex- peditionskompetensen är vidare densamma för apotekare och receptarier. Vad angår de informativa uppgifterna bör dessa fullgöras i så stor utsträckning och så djupgående som de tillgängliga personella resurserna möjlig- gör.

Genom samarbete mellan apoteksbolaget och sjukhushuvudmännen bör de personel- la frågorna lösas på ett sätt som är så smi- digt som möjligt för båda parter. Ofta tor- de det vara lättare för bolaget än för sjuk- hushuvudmännen att sköta rekrytering, fyl- la tillfälliga vakanser etc. För helheten kan det säkerligen vara till gagn att man genom personalunioner får nära förbindelser mel- lan sjukhuset och ett apotek i orten. Det synes med andra ord böra övervägas att apoteksbolaget i större utsträckning än vad apoteken kunnat göra hittills förmedlar så- väl läkemedel som farmacevtiska tjänster.

18.6.3. Avdelningsförråden

Även om patienternas läkemedel skall iord- ningställas vid de farmacevtiska avdelning— arna och sjukhusapoteken måste man på av- delningarna ha mindre lager av läkemedel för att tillgodose behov av mera tillfällig art. Läkemedlen skall som tidigare vara in- rymda i ett avdelningsförråd för vilket av- delningssköterskan ansvarar.

18.7 Rationaliseringsmöiligheter

Inom sjukhusen genomförs rationaliseringar för att effektivisera uttagen från medicin- skåpen och utdelningen av läkemedel till patienterna. Dispensrar för uttag av läke- medel samt olika typer av medicinbägare och brickor kommer till användning. Även standardisering av läkemedelssortimentet har medfört tidsvinster.

Läkemedelsarbetet vid avdelningarna — uppdelning av läkemedlen och utdelning av dessa till patientema—utförsiallmänhet av avdelningssköterskan. Detta arbete uppskat— tas ta ca 2 tim/ dag i anspråk. Undersök- ningar utförda i England och USA har vi- sat att den uppdrivna arbetstakten på av- delningarna kan förorsaka medicinerings-

fel ex. patienten får fel läkemedel, tidpunk- ten för medioineringen är fel osv.

Av säkerhetsskäl bör farmacevtisk per- sonal sköta läkemedelshanteringen fram till den tidpunkt då läkemedlet skall överläm- nas til-l patienten. Det är även önskvärt att sjukvårdspersonalen avlastas arbetet med distribution av läkemedel till förmån för de utpräglat vårdande arbetsuppgifterna.

] framtiden torde de endosförpackade lä- kemedlen vinna terräng. Läkemedelsfabri- kanterna övertar alltså en del av dispen- seringsarbetet och förser förpackningarna med nödvändiga uppgifter om läkemedlet. Dispensering av läkemedel som ej är en— dosförpackade bör naturligtvis ske vid de farmacevtiska avdelningarna där också brickor el. dyl. med läkemedel för de olika patienterna iordningställes. Brickoma levere- ras till avdelningarna. _

För närvarande transporteras läkemedlen vanligen i låsta lådor till avdelningarna. I samband med att sjukhusens interna trans- portsystem utbyggs och inrymmer rörpost, olika typer av transportband, rälsbanor etc. bör dessa om möjligt utformas så att de även kan utnyttjas för transport av läke- medel.

Införande av datarutiner kommer att be- tyda stora rationaliseringsvinster. Vid ensta- ka större sjukhus har ADB-teknik redan börjat utnyttjas på läkemedelsområdet. Ra- tionaliseringsvinster har kunnat göras och en omfattande läkemedelsstatistik erhålls.

Från apoteksbolagets synpunkt är det nöd— vändigt att införa standardiserad orderrutin och tidsbundna leveranser. Avvägningen av lagret vid farmacevtiska avdelningar och sjukhusapotek kommer att förenklas då da- tarutiner används i beställningsarbetet och personal frigöres för mera kvalificerade ar— betsuppgifter.

För patienter i öppen vård och hemgåen- de patienter bör som tidigare nämnts i ökad utsträckning inrättas utlämningsställen, för-- enklade apotek, som drivs av apoteksbola— get.

19. Apoteksbolaget och kontrollmyndigheterna

19.1. Socialstyrelsens kontrollorganisations- utredning

19.1.1. Inledning

Utredningen har i kap. 2.2 redogjort för den nuvarande läkemedelskontrollen. Av denna framgår bl.a. den betydelsefulla roll som statens farmacevtiska laboratorium (SFL) därvid spelar. Vidare framgick att den nu- varande kontrollorganisationen var splittrad på ett flertal mer eller mindre självständi- ga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas således av socialstyrelsens lä- kemedelsbyrå, läkemedelsnämnd och läke— medelsbiverkningsnämnd samt dess kom— mitté för läkemedelsinformation, SFL, sta- tens kontrollanter för bakteriologiska pre- parat, svenska farmakopékommittén samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens institut för folkhälsan och statens bakteriologiska laboratorium i kontrollarbe- tet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 maj 1968 pekade socialstyrelsen på att SFL un- der 1960—talet i takt med utvecklingen på läkemedelsområdet fått ständigt utvidgade arbetsuppgifter och större ansvar. Enligt sty- relsen måste laboratoriets samtliga tre av- delningar få ökad kapacitet för att kunna svara mot samhällets krav på detsamma. Styrelsen pekade i sin skrivelse även på att läkemedelsindustrin fann det besvärande att handläggningen av ärenden som rörde registrering av farmacevtiska specialiteter tog så lång tid.

Med anledning av dessa förhållanden ha- de laboratoriets chef hos socialstyrelsen be- gärt en organisationsutredning av styrelsen och laboratoriets handläggning av registre- ringsärenden.

Socialstyrelsen framhöll i sin skrivelse att den ansåg en sådan utredning, kombinerad med en inventering av resurserna vara nöd- vändig och en absolut förutsättning för var— je vidare åtgärd till komplettering och ut- byggnad av laboratoriet.

I juli 1968 ställde Kungl. Maj:t medel till socialstyrelsens förfogande för den öns- kade organisationsutredningen vid SFL. Ut- redningen skulle ske i samråd med statskon- toret och läkemedelsförsörjningsutredningen.

Utredningen har bedrivits så att en av socialstyrelsen utsedd mindre expertgrupp, som under arbetet haft underhandskontakter med bl. a. läkemedelsförsörjningsutred- ningen, haft det direkta ansvaret för kart- läggning, problemanalys och uppgörande av förslag till åtgärder. Sedan gruppen un- der oktober 1969 avgivit en stencilerad rap- port över sitt arbete har socialstyrelsen be- gärt samråd i frågan med statskontoret och läkemedelsförsörjningsutredningen. Denna har avgivit sitt yttrande den 31 oktober 1969.

19.1.2. Problem i nuvarande kontrollorgani- sation m. m.

För att antyda vilka väsentliga problem

Bristande resurser

.)

Bristande forsk- ___.) ningsmöjligheter 1—

Bristande anknyt- ning till akademi

Få tjänster

Dåliga löner

rekrytera personal

Bristande merite- ringsmöjligheter

Brister i 508 kun- ___) skap om kontroll- organisation

Figur 19: 1.Problemöversikt

Ingen total chef ___,

(ledarresurser)

J- Bristeri inne- hållsdiskussion och formulering

Behov av admini- ___.) Brister i resursför- strativ personal delningsmetoder

Fackavdelnings— __, Brister i samord- tänkande ning av tackresur- i ser

1. + Svårigheter att -— > Brist på personal _a .,

T

Fristående fackor- __ Brister i resurs- gan —_*”—') utnyttjande

Normoklarhet ___,

Brister i info till ___+ Brister i ansök- industrin ningshandlingar

Brister i administ- rativa rutiner och arbetsformer

Kvalitativa ofull- komllgheter SFL

För lång hand- läggningstid SFL Krav på ytter- ligare arbetsupp- gifter

kontrollorganisationen har och hur dessa problem relaterar till varandra presenterades omstående problemöversikt.

Som framgår av översikten anser utred- ningen följande förhållanden vara otillfreds- ställande hos SFL.

1. Kvalitativa ofullkomligheter i SFL:s utredningsprodukter.

2. Lång handläggningstid av specialitets- ärenden.

3. Krav på att SFL borde kunna utföra ytterligare arbetsuppgifter, vilka man nu in- te har möjlighet att utföra. En av orsakerna till dessa brister är att kontrollorganisationen — i varje fall vissa delar av den — har en uppenbar brist på personal. Detta beror på att man har få tjänster men också på att man har svårt att få de tjänster som finns besatta. Det sist- nämnda problemet hänger samman med att de löner som erbjuds inte är konkurrens- kraftiga, och att arbetet i kontrollorganisa- tionen inte ger möjlighet till den typ av me- ritering som söks av de personalkategorier som det vore önskvärt att knyta till kontroll- organisationen. De bristande meriterings- möjligheterna är i sin tur beroende av de bristande forskningsmöjligheterna inom kon- trollorganisationen samt av att kontrollor- ganisationen inte har tillräckliga kontakter med akademiska institutioner, där forsk- ningsresultat oftast bedöms, bl.a. i meri— teringssammanhang. Av översikten framgår vidare att utred- ningen kommit fram till att kontrollorgani- sationen inte heller utnyttjar tillgängliga re- surser på ett maximalt sätt. Detta beror på bl.a. följande faktorer, nämligen

1. brister i samordning av fackresurser

2. brister i industrins ansökningshand- lingar

3. brister i administrativa rutiner.

Anledningen til-l dessa faktorer utvecklas närmare av utredningen. När det först gäl— ler bristen i samordning av fackresurser har denna flera orsaker. En sådan orsak är att inom hela kontrollorganisationen — således inte bara inom SFL — råder ett utpräglat fackavdelningstänkande, vilket tar sig ut—

tryck i att befattningshavare tenderat att på ett inte tillräckligt uttalat sätt se den egna avdelningen integrerad i ett större samman- hang. En annan orsak är att läkemedelskon- trollens innehåll och därmed målsättningen för kontrollorganisationens olika delar inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Ytter- ligare en annan orsak är att den totala kon- trollorganisationen består av några friståen- de fackorgan, vilka inte är tillräckligt in- tegrerade. En sista orsak är att man i kon- trollorganisationen inte behärskar de resurs- fördelnings- och administrativa metoder, vil- ka skulle behövas för att åstadkomma en samordning av fackresurserna.

Fackavdelningstänkandet är i sin tur be- roende på att såväl kontrollorganisationen i dess helhet som SFL inte har någon en- hetlig, »total» chef. Frånvaron av denna chef påverkar också bristerna på målformu- leringen liksom det förhållandet att social- styrelsen inte har tillräckliga kunskaper om kontrollorganisationen och dess verksam- het.

Bristerna i resursfördelningsmetoder be- ror på att man inom kontrollorganisationen inte har tillgång på administrativt kunnig personal i den utsträckning som vore önsk- värt.

Beträffande bristerna i ansökningshand— lingarna beror dessa bl. a. på att industrin inte är tillräckligt väl informerad om de krav som man från kontrollorganisationens sida ställer på ansökningshandlingarnas in- nehåll och utformning. Detta beror i sin tur på att en viss oklarhet råder inom kon- trollorganisationen beträffande vilka normer som skall tillämpas vis—å—vis industrin och dess produkter.

Vad slutligen gäller brister i administra— tiva rutiner och arbetsformer förekommer dessa framför allt i fråga om den kontors- tekniska samordningen mellan kontrollorga- nisationens olika delar.

19.1.3. Förslag till ny organisation (inom i huvudsak nuvarande resursmängd)

Efter den utförliga diskussionen av de på— pekade bristema i den nuvarande kontroll—

organisationens resursutnyttjande föreslår utredningen en genomgripande omorgani- sation av densamma.

Förslaget innebär att en ny organisation skapas genom sammanslagning av SFL, far- makopélaboratoriet och biverkningsnämn- dens verkställande del. Till denna nya orga- nisation överförs också en del av läkeme- delsinspektionen samt huvuddelen av före- dragandena i läkemedelsärenden i social— styrelsen..Vidare överförs den del av läke- medelsbyrån, som i dag utför kansliuppgif- ter åt läkemedelsnämnden, samt byråns pris- kontrollgrupp. Vidare föreslås att den nya organisationen ställs under en enhetlig led- ning med en »totalchef». Den nya organi— sationen kallas Statens Läkemedelskontroll (SLK)—

Till denna organisation knyts såsom ex- pertorgan den hittills försöksvis inrättade biverkningsnämnden samt en av socialsty- relsen planerad p-piller kommitté.

SLK föreslås organiserad såsom en s.k. matrisorganisation, vilket innebär att SLK organiseras i två dimensioner, nämligen re- sursavdelningar och funktioner. SLK får fyra resursavdelningar, nämligen en farma- cevtisk (nuvarande kemiska avdelningen vid SFL, farmakopélaboratoriet och den far- macevtiska föredraganden i läkemedelsären- den i socialstyrelsen), en farmakologisk (nu- varande biologiska avdelningen vid SFL), en klinisk-farmakologisk (nuvarande farma- koterapevtiska avdelningen vid SFL, bi- verkningsnämndens verkställande del och den medicinska föredraganden i läkeme- delsärenden i socialstyrelsen) och en inspek- tionsavdelning (nuvarande läkemedelsinspek- tionen och statens kontrollanter för bakte- riologiska preparat). Inom SLK inrättas vi- dare tre funktioner, vilka »går över» dessa resursavdelningar. De tre funktionerna är a) registreringsfunktionen, b) kontrollfunk- tionen och c) standardiserings— och utveck- lingsfunktionen.

Såväl resursavdelningarna som funktio- nerna ställs under ledning av separata che- fer. Chefemas för resursavdelningarna vik- tigaste uppgifter är att slå vakt om och ut— veckla sinaavdelningars professionella kun-

nande och att ställa sina resurser till funk- tionschefernas förfogande. Funktionschefer— nas viktigaste uppgifter är att ha ansvaret för att det arbete som faller inom respekti- ve funktion blir utfört i enlighet med mål- sättningen för funktionen och att skaffa sig resurser för detta arbete från resursavdel- ningscheferna.

Samspelet mellan SLK:s resursavdelning- ar och funktioner kan också uttryckas på det sättet, att SLK:s resurser för läkeme- delskontroll finns samlade i de olika re— sursavdelningarna, vilka har egna lokaler, arbetsplatser, apparatur etc. Resurserna skall dock användas inom de olika funktionerna. Detta innebär således, att varje resursav- delningschef får ställa sina fackresurser till de olika funktionschefernas förfogande.

Med hänsyn till att det föreslagna funk- tionstänkandet också ger möjlighet att på sikt införa mer avancerade former för mål- formulering och resursfördelning och resurs- kontroll föreslås också att programbudgete- ring införs vid SLK.

Utredningen föreslår att SLK får en »to- tal» chef, som inte skall vara chef för vare sig resursavdelning eller funktion inom SLK. SLK:s chef skall ansvara för och övervaka resursfördelningen, företräda SLK utåt mot industrin, andra myndigheter etc samt del- ta i kontrollrådets arbete. Befattningen som chef för SLK föreslås förenad med be- fattningen såsom föredragande i läkemedels- ärenden i socialstyrelsen.

Vidare föreslås att ett speciellt registre- ringskansli skapas genom sammanslagning av delar av SFL:s nuvarande kansli och lä- kemedelsnämndens kansli inom läkemedels- byrån i socialstyrelsen samt priskontroll- gruppen inom läkemedelsbyrån i socialsty- relsen. Aktarkivet skall överflyttas till SLK, vilket kommer att förbättra accesstiden till akterna.

Slutligen föreslås att ett allmänt kansli — direkt underställt chefen för SLK — in- rättas. Dess arbetsuppgifter skall vara fram- för allt ekonomisk redovisning och personal— frågor. Kansliet bör också biträda chefen i framför allt uppföljning av resursfördelning- en inom SLK. Kansliet skall byggas upp

med grund från den del av SFL:s nuvaran- de kansli, som inte kommer att ingå i re- gistreringskansliet. Kansliet bör ledas av en administratör med erfarenhet av program- budgetering.

19.1.4. Socialstyrelsens uppgifter inom läke- medelsområdet efter förslagets genomföran- de m. m.

Socialstyrelsen och dess läkemedelsbyrå skall enligt förslaget utföra de arbetsuppgif- ter som hänger samman med författnings- funktionerna, hanteringskontroll- och han- teringsstandardfunktionerna samt konsum- tions- och förskrivningsvanekontrollfunktio- en. Dessa funktioner är de som i dag synes ha mest samhörighet med socialstyrelsens verksamhet i övrigt. Socialstyrelsens kanske mest betydelsefulla uppgift i detta samman- hang blir dock att vara ansvarig för att en kontinuerlig diskussion sker av läkemedels- kontrollens innehåll och att i samband med denna formulera mål för SLK.

Den föreslagna organisationsförändringen innebär först och främst att så gott som he- la läkemedelsnämndsgruppen med läkeme- delsnämndens nuvarande kansli samt arkiv överförs till SLK. Kvar blir endast en del- tidsföredragande läkare för allmänna, me- dicinska frågor. Kontrollgruppen minskas med den del av läkemedelsinspektionen, som överförs till kontrollorganisationen. Den all- männa gruppen bibehålls i nuvarande skick »till dess vissa apoteksärenden kan komma att överföras till någon ny apoteksorganisa- tion». De härigenom lösgjorda resurserna måste då med nödvändighet komma att an- vändas för det utredningsarbete som byrån bedriver, men som f.n. är eftersatt, samt till en intensifierad genomgång av de för— fattningar som reglerar läkemedelshantering- en.

För läkemedelsnämnden innebär den fö- reslagna organisationen att den övertar be- slutsfunktionen i farmakopéfrågor. Detta in- nebär också att farmakopékommittén upp- går i läkemedelsnämnden.

För att avhjälpa bristen på information

till läkemedelsindustrin beträffande läkeme- delsnämndens bedömningsgrunder vid beslut om registrering föreslås att läkemedelsnämn- den exempelvis en gång om året inbjuder representanter från industrin till ett sym- posium, där aktuella bedömningsproblem diskuteras. Vidare föreslås, att läkemedels- nämnden tillsammans med SLK ombesörjer att råd och anvisningar vid registrering av farmacevtiska specialiteter kontinuerligt ges ut i ny upplaga, så att ev. ändringar av re- gistreringsnormerna snarast meddelas in- dustriföretagen.

Även om läkemedelsnämnden upprättar direkta kommunikationer med industrin finns fortfarande behov av ytterligare dis- kussion mellan kontrollorganisationen och industrin men även mellan kontrollorgani- sationen och övriga intressenter i denna. Därför föreslås att det inrättas ett organ för utbyte av information på läkemedelsområ- det, kallat socialstyrelsens kontrollråd. I detta bör ingå representanter för socialsty- relsen, läkemedelsnämnden, SLK, veteri- närstyrelsen, läkemedelsindustrin, apote- teken, läkarförbundet, statens institut för folkhälsan, giftnämnden och allmänheten.

Utredningen konstaterar att den föreslag— na nya organisationen medför behov av förstärkning av ledningsresursema. I första hand måste således förstärkning ske för så- dana arbetsuppgifter som planering, styr- ning, kontroll och uppföljning. Följande befattningar erfordras för detta, nämligen en chef för SLK, en administrativ chef, tillika chef för SLK:s kansli samt funktions- chefer. De två förstnämnda befattningarna har tidigare berörts. Beträfande funktions- chefsbefattningama måste framför allt chefs- befattningen inom registreringsfuktionen bli en heltidstjänst. Befattningama som chefer för de två övriga funktionerna däremot kan tillsvidare kombineras med andra befatt- ningar inom SLK.

Sammanfattningen föreslår således att följande tjänster inrättas, nämligen en som »totalchef», en som administrativ chef och en som registreringsfunktionschef. De båda andra funktionscheferna föreslås få särskilt funktionschefsarvode. Kostnaderna för den-

na förstärkning av ledningsresurserna be- räknas till 450 000 kr.

19.1.5. Erforderlig resursförstärkning

Enligt den gjorda utredningen är kontrollor— ganisationens resurser klart otillräckliga och det föreligger därför en säkerhetsrisk som måste förebyggas, vilket endast anses kunna ske genom att organisationens totala kapa- citets- och kvalitetsnivå höjs.

En kontrollorganisation måste enligt ut- redningen vara flexibel och resurserna måste kunna omfördelas inom organisationen med hänsyn till det mål organisationen har vid en viss tidpunkt. Utredningen anser det där- för viktigt att organisationen får ett resurs- tillskott som kan sättas in dels med hänsyn till den typ av personal som kommer att behövas dels — och framför allt — med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att läggas på den. Därför föreslås att kon- trollorganisationen under den tid som om- organisationen pågår och fram till det att programbudgetering är helt genomförd er- håller att extra anslag av 750000 kr. fr. o. m. budgetåret 1970/ 71 utöver den to- tala kostnadsramen för budgetåret 1969/ 70 för de nu fungerande olika enheterna och utöver de i det tidigare beräknade kostna- derna för ökade ledningsresurser. Beloppet skall disponeras för en permanent chef för den farmakologiska (nuvarande biologiska) resursavdelningen, för laboratorsbefattning- ar eller motsvarande i galenisk farmaci, i toxikologi och i mikrobiologi samt dess- utom för teknisk förstärkning av resursav- delningarna. Även kostnaderna för tillfäl- liga experter och beställningsarbeten skall bestridas med detta anslag.

1 9.1.6 Rekryteringsproblem

För att avhjälpa kontrollorganisationens svå- righeter att rekrytera kvalificerad personal föreslås, att SLK får möjlighet att kontrakts- anställa personal och att till nu löneplace- rad personal betala individuella lönetillägg allt efter vars och ens »marknadsvärde».

Härigenom kan man för duktiga befattnings- havare skapa en karriärväg inom organisa- tionen.

Vad gäller meriteringsmöjlighetema fram- hålls, att SLK måste kunna erbjuda sina anställda större möjligheter till forskning för att dels kunna attrahera kvalificerad per- sonal, dels garantera att den vetenskapliga standarden inom organisationen hålls på en tillfredställande nivå. En möjlighet att upp- nå detta är att personal av kategori labora- torieläkare och -apotekare anställs såsom forskarassistenter under en viss tidsperiod. I varje enskilt fall görs överenskommelse om hur stor del av arbetstiden som får äg- nas åt forskning. Det framhålles att det för- modligen råder en viss substituerbarhet mellan lön och forskningsmöjligheter.

En annan möjlighet är enligt utredningen att en del av den forskningsverksamhet som SLK:s personal ägnar sig åt får bedrivas vid akademiska institutioner. Härigenom skulle SLK också knytas närmare till dem.

Vidare framhåller utredningen vikten av att resursavdelningscheferna har god kontakt med de akademiska institutionerna på sitt område. Dessa chefer borde därför mycket väl samtidigt kunna uppehålla något slag av forsknings- eller lärarebefattning vid en akademisk institution. De har då också möj- lighet att tjänstgöra som akademisk hand- ledare åt den personal inom SLK som me- riterar sig vetenskapligt.

19.1.7. Finansiering

Beträffande finansieringen av kostnadshöj- ningarna framhålls att denna kan ske genom en höjning av årsavgiften på registrerade farmacevtiska specialiteter. Från industri- håll har nämligen förklarats, att om labo- ratoriets resurser kunde ökas och handlägg- ningstiden därigenom förkortas t. ex. genom en höjning av avgifterna för registrering så skulle detta innebära en vinst för industrin och därigenom i praktiken ett förbilligande av registreringsförfarandet, bl. a. genom att räntekostnaden blir mindre för det kapital som lagts ner i registreringsprojekten. Efter- som lansering av ett nytt läkemedel är myc-

ket dyrbart anser man att även en kraftig avgiftshöjning mer än väl kan kompenseras av en kortare handläggningstid och att en avgiftshöjning därför inte behöver medföra ett högre läkcmedelspris. En med 350 kr. höjd årsavgift skulle ge ca en milj. kr., me- dan däremot en höjning av registreringsav- giften skulle behöva göras högst betydande för att ge några egentliga pengar.

Kontrollen bör enligt nuvarande princi- per vara självbärande med kostnadstäckning via avgifter. Detta system förordas även i fortsättningen, vilket innebär att avgifter- na bör höjas så mycket att kostnadstäckning uppnås för hela den nya kontrollorganisatio- nen och dessutom för de tjänster som nu ut- förs inom kontrollområdet av statens bak- teriologiska laboratorium.

19.1.8. Tidsplan för omorganisation

Utredningen har inte i detalj beskrivit hur omorganisationsarbetet skall ske men har velat peka på några betydelsefulla tidpunk- ter och delprocesser. Tidpunktema är:

1. Den 1.7.1970 skapas formellt SLK samt utnämns de föreslagna cheferna: chef för SLK, funktionschefer och administrativ chef.

2. Den formella sammanslagningen av de enheter som skall ingå i SLK sker naturligt- vis vid samma tidpunkt men torde i reali— teten kunna ske först i början på hösten 1970 efter sommarsemestrama.

3. Under början av 1971 påbörjas förbe- redelser för programbudgetering och vid pe- titaavlämnandet hösten 1971 är SLK:s pe- tita utformad såsom programbudget. Utredningen föreslår vidare att vissa ak- tiviteter - delprocesser — redan nu på- börjas. De aktiviteter som anses väsentliga är

1. Explicit diskussion om läkemedelskon- trollens innehåll

2. Chefsutveckling i form av problem- diskussioner och problemlösning i grupp

3. Förändring och utredning av resurs- fördelnings- och resursuppföljningsmetoder

4. Översyn och utveckling av övriga ad-

ministrativa rutiner och hjälpmedel samt kontorsteknisk översyn .

5. Planering för lokalutnyttjande och lo- kalexpansion

19.1 .9 Läkemedelsförsörjningsutredningens ståndpunkt

Läkemedelsförsörjningsutredningen har här lämnat en relativt utförlig redogörelse av den utredning som socialstyrelsens kontroll- organisationsutredning genomfört. Detta kan synas onödigt med hänsyn till att so- cialstyrelsen inom kort torde presentera ut- redningen för Kungl. Maj:t. Det finns emel- lertid flera skäl härtill. Undersökningen har således skett i samråd med läkemedelsför- sörjningsutredningen, som under utredning- ens gång haft tillfälle att närmare utveckla och få gehör för de synpunkter som varit angelägna att anlägga med hänsyn till den genomgripande omorganisation av hela lä- kemedelsförsörjningen som i det tidigare fö- reslagits. Då utredningen i stort delar de synpunkter som kommit fram i kontroll- organisationsutredningen är det också na- turligt att huvuddragen av dessa återges i betänkandet. För de remissorgan som skall yttra sig över läkemedelsförsörjningsutred- ningens betänkande men inte behöver avge utlåtande över kontrollorganisationsutred— ningens förslag torde det för helhetsbilden vara av värde att få kännedom om huvud- dragen av dessa.

Som nyss nämnts delar läkemedelsför- sörjningsutredningen i allt väsentligt kon- trollorganisationsutredningens slutsatser. Sär- skilt vill utredningen understryka att den kraftigt ökade aktivitet på läkemedelsför- sörjningens område som kan förväntas ef- ter tillkomsten av apoteksbolaget och lä- kemedelsinstitutet inte får hämmas av att läkemedelskontrollen i brist på resurser in- te i tid kan fullgöra sina uppgifter.

Vidare vill läkemedelsförsörjningsutred- ningen betona vikten av att befattningsha- vare inom läkemedelskontrollen får ökade möjligheter att aktivt delta i forskningsar- bete. Självfallet är det därvid angeläget att intim kontakt hålls med akademiska insti-

tutioner med besläktade arbetsområden. Där- emot ställer sig utredningen tveksam till ett mera långtgående organisatoriskt sam- gående mellan universitetsorganisationen och läkemedelskontrollen. I detta sammanhang måste läkemedelsförsörjningsutredningen också framhålla att en radikal lösning av den utbyggda läkemedelskontrollens lokal- frågor nödvändigtvis måste komma till stånd. Skall de föreslagna organisatoriska åtgärderna få avsedd effekt måste samtliga aktiviteter på ett konsekvent sätt samordnas även lokalmässigt. Utredningen betvivlar att detta kan ske utan att en nybyggnad kom- mer till stånd för läkemedelskontrollens räk- ning. I så fall bör det vara naturligt att över- väga en lokalisering till Uppsala. Härigenom skulle läkemedelskontrollen få tillgång till alla de resurser som kommer att finnas vid den farmacevtiska fakulteten och det under uppbyggnad varande biomedicinska centret i Uppsala.

19.2 Ansvarsfördelningen mellan socialsty- relsen, läkemedelskontrollen och apoteksbo- laget

Som framgått av föregående avsnitt skall statens läkemedelskontroll svara för erfor- derlig läkemedelskontroll. Det framgår också att det blir socialstyrelsens uppgift att formulera kontrollens målsättning.

Socialstyrelsen har f.n. inte bara an- svaret för läkemedelskontrollen utan har även i övrigt många åligganden på läkeme- delsområdet. Flera av dessa blir i det nya läget inaktuella. Andra synes böra över- flyttas på apoteksbolaget. Riktpunkten bör därvid vara att bolaget får ansvaret för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls medan socialstyrelsen fullgör kontrollfunk- tioner, särskilt vad angår förhållanden som kan påverka läkemedlens kvalitet. En till- lämpning av denna huvudregel innebär i huvudsak följande.

Frågor om apoteks inrättande eller upp- hörande, statusförändringar etc. liksom frå- gor rörande inrättande av eller förändring- ar beträffande övriga typer av försäljnings- ställen skall skötas av apoteksbolaget.

Avgöranden som rör apotekens lokaler, inredning och utrustning faller på bolaget. Kontrollen av apotekens skick och skötsel kommer emellertid som tidigare att utföras av läkemedelsinspektörerna.

De frågor rörande apotekens personal som skall handläggas hos socialstyrelsen är dels avstängning av farmacevt från tjänst- göring och dels ärenden rörande legitimation av apotekare och meddelande av behörighet som receptarie. Övriga ärenden rörande apotekspersonalen såsom tillsättande av fö- reståndare behandlas av apoteksbolaget.

Den i samband med registrering av far- macevtiska specialiteter förekommande prisgranskningen föreslås bli kvar hos so- cialstyrelsen, ehuru granskningen delvis får ändrat innehåll. Andra pris- och taxefrågor flyttas till apoteksbolaget.

Frågor om receptbeläggning och dylikt handläggs av socialstyrelsen.

20. Lagstiftning, avtal m. m.

20.1. Inledning

Läkemedelsförsörjningsutredningen vill i det- ta avsnitt redovisa vilka författningsändring- ar m.m. som måste göras i samband med den nya organisationens genomförande. Grundläggande för omorganisationen är en lag om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel. Förslag till så- dan lag återfinns i det följande, liksom för- slag till erforderliga ändringar i läkemedels- förordningen den 14 december 1962 (nr 701). Vissa ändringar måste också göras i kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701). De erfor- derliga ändringarna berör bestämmelserna om handel med läkemedel samt vissa före- skrifter om registrering av specialiteter. I sistnämnda fall blir det tex inaktuellt att apotekarsocieteten skall kunna ansöka om registrering. Det blir också inaktuellt med anmälningar om prissänkningar, eftersom socialstyrelsen endast skall godkänna ett högstpris. Erforderliga ändringar om han-

del med läkemedel är direkta konsekvenser av monopollagen. Det har inte ansetts er- forderligt att utarbeta förslag till den be- hövliga ändringen av kungörelsen.

Kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 440) ang. läkemedelsförsörjningen vid sjukvårds- inrättningarna bör ersättas med ny kun- görelse. Förslag härtill läggs fram.

Ytterligare ett antal författningar m.m. måste på grund av omorganisationen änd- ras eller upphävas. Dessa redovisas i detta avsnitt.

Slutligen presenterar utredningen i detta avsnitt ett utkast till bolagsordning för det nya apoteksbolaget samt ett förslag till av- tal mellan staten och apoteksbolaget vari- genom staten på apoteksbolaget upplåter sin ensamrätt att driva detaljhandel.

20.2 Lag om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel

20.2.1. Lagtext

Förslag till Lag

om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel.

15

Med detaljhandel förstås i denna lag allt saluhållande som icke avser försäljning till tillverkare av läkemedel för dennes rörelse eller till återförsäljare. Med läkemedel avses vara på vilken läkemedelsförordningen äger tillämpning.

25

Detaljhandel med läkemedel må drivas endast av staten.

35

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma hur statens ensamrätt att driva de- taljhandel med läkemedel skall utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

20.2.2. Kommentar

Som förutsättning för den med apotekarsocieteten träffade överenskommelsen om av- lösning av nuvarande apotekssystem gäller att staten före den 1 januari 1971 skall in- föra ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel.

Bestämmelser härom bör tas in i en särskild lag. Som framgår av betänkandet är avsikten att statens ensamrätt beträffande läke- medelshandel skall avse den verksamhet som nu utövas av apoteken samt sådan för- säljning till sjukhusen som i begränsad utsträckning kan ske vid sidan av privata apo- tek. Vid uppgörandet av lagförslaget har läkemedelsförordningens terminologi i möj- ligaste mån följts. Förordningen skiljer mellan partihandel och detaljhandel. Därvid förstås med partihandel försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återför- säljare eller apotek medan annan handel är detaljhandel. Uttrycket »eller apotek» sam- manhänger med att ett huvudmannaägt sjukhusapotek utan försäljning till allmänheten inte är återförsäljare vilket alla andra apotek är. ] lagförslagets definition på partihan- del har orden »eller apotek» utgått eftersom apoteksbolaget är återförsäljare. En kon— sekvens härav är att bolagets försäljning även till större avnämare som exempelvis sjukhus definitionsmässigt blir detaljhandel.

20.3 Förordning om ändring i läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701) 20.3.1 Författningstext

Förslag till

Förordning

om ändring i läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701).

Härigenom förordnas, att 10—12 && läkemedelsförordningen den 14 december 1962 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

105

Med partihandel förstås i denna för- ordning försäljning till tillverkare för den- nes rörelse eller till återförsäljare eller apo- tek. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

(Föreslagen lydelse)

Med partihandel förstås i denna förord- ning försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare. Med detalj- handel "förstås annan försäljning.

11 & Partihandel med läkemedel må drivas endast av

a) den som behörigen tillverkat medlet; b) apoteksföreståndare; samt

e) den som innehar tillstånd att idka parti- handel med läkemedel.

a) den som behörigen tillverkat medlet;

b) den till vilken staten upplåtit sin en- samrätt att driva detaljhandel med lä- kemedel; samt

e) den som innehar tillstånd att idka parti- handel med läkemedel.

125

Detaljhandel med läkemedel må bedri- vas endast av apoteksföreståndare.

Utan hinder av vad i första stycket stad- gas må den som äger idka partihandel med läkemedel, i den utsträckning och på de villkor som särskilt stadgas, försälja lä- kemedel till sjukvårdsinrättning samt, så- vitt angår bakteriologiska preparat, jäm- väl till läkare och veterinär.

Om ensamrätt för staten att driva de- taljhandel med läkemedel finns särskilt stadgat.

165

För att täcka statens kostnader för kon- trollen av farmacevtiska specialiteter skall den som söker eller erhållit registrering erlägga särskilda avgifter.

För att täcka statens kostnader för kon- troll av farmacevtiska specialiteter och för främjande av en ändamålsenlig använd- ning av sådana skall den som söker eller erhållit registrering erlägga särskilda av- gifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 ja- nuari 1971.

20.3.2. Kommentar

10—1255

Ändringarna är direkta konsekvenser av bestämmelserna i monopollagen (20. 2. 2).

16 &

Nuvarande bestämmelser om avgifter för registrering och kontroll av farmacevtiska specialiteter återfinns i Kungl. brev den 28 juni 1968. Detta måste ändras på grund av utredningens förslag till ändring av denna paragraf. Utredningen har i kap. 16 föror- dat att en särskild avgift tas ut för främjan- de av en ändamålsenlig användning av far- macevtiska specialiteter samt att denna av- gift sätts i relation till en producents för- säljning (jfr även 21.2.3).

20.4 Kungörelse om läkemedelsförsörjning- en på sjukvårdsinrättningarna

20.4.1. Författningstext Förslag till

Kungörelse angående läkemedelsförsörjningen vid sjuk- vårdsinrättningama.

1 5.

Vid sjukvårdsinrättning skall finnas sär- skilda anordningar för att tillgodose läke- medelsförsörjningen inom inrättningen.

Är verksamheten vid sjukvårdsinrättning uppdelad på flera avdelningar skall, såvida icke socialstyrelsen bestämmer annat, fin- nas dels avdelningsförråd med läkemedel för den dagliga sjukvården inom avdelni-ng- en, dels farmacevtisk avdelning eller sjuk- husapotek för avdelningsförrådens gemen- samma behov.

2 &

Farmacevtisk avdelning skall förfoga över personal, utrustning och lokaler som med- ger att den icke blott kan förse vårdavdel- ningarna med läkemedel för den dagliga sjukvårdens behov utan även aktivt kan medverka till att en rationell läkemedels- terapi tillämpa-s inom sjukhuset.

Sjukhusapotek skall distribuera läkeme-

del inom sjukhuset och i övrigt på ett efter förhållandena lämpat sätt biträda beträf- fande sjukhusets läkemedelsförsörjning.

3 &

Farmacevtisk avdelning förestås av en chefsapotekare. I fråga om tillsättande av tjänst som chefsapotekare skall sjukvårdsla- gens bestämmelser om tillsättande av över- läkartjänst äga motsvarande tillämpning.

Sjukhusapotek förestås av apotekare eller receptarie som förordnas av direktionen för sjukhuset.

4 5 Närmare bestämmelser om verksamheten vid farmacevtiska avdelningar, sjukhusapo- tek och avdelningsförråd meddelas av so- cialstyrelsen som även har att utöva tillsyn och kontroll av läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 ja- nuari 1971, då kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 440) angående läkemedelsförsörj- ningen vid sjukvårdsinrättningama upphör att gälla.

20.4.2. Kommentar

Kungörelsen ersätter kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 440) angående läkemedelsför- sörjningen vid sjukvårdsinrättningarna. I allt väsentligt torde motiven till de föreslagna ändringarna framgå av kap. 18. Ändringar- nas innebörd är all-mänt att den nya kun- görelsen starkare betonar servicefunktionen. hos de olika enheterna för sjukhusens läke- medelsförsörjning. Begreppet centralförråd föreslås försvinna och konsumeras av ter- men sjukhusapotek. Som nytt begrepp in- föres termen farmacevtisk avdelning.

Av 3 5 andra stycket framgår att före— ståndaren för sjukhusapotek skall förorda nas av sjukhusets direktion. Föreståndaren kan vara avlönad antingen av sjukhuset el- ler apoteksbolaget.

20.5 Författningsrum och föreskrifter som berörs av utredningens förslag

20.5.1. Förteckningar

I det tidigare har angetts de författningar som är av grundläggande betydelse för ett genomförande av omorganisationen.

Nedan upptas en förteckning över vissa förordningar och kungörelser m.m. som måste ändras eller upphävas i samband med omorganisationen.

1) KF 1938: 569 med vissa bestämmelser

angående fosterfördrivande medel.

2) KK 1939: 461 angående kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn. 3) KK 1944z397 angående kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor, lidande av havandeskapssjuk- domar, m. m. 4) KF 1954:519 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. 5) KK 1954: 735 med tillämpningsföre- skrifter till förordningen 1954: 519 angående kostnadsfria eller prisned— satta läkemedel. 6) KK 1955: 666 angående anvisningslä- kare m. m. 7) KF 1962: 701 Kungl. Maj:ts läkeme- delsförordning. 8) KF 1962: 702 om gifter och andra häl- sofarliga varor (giftförordning). 9) KF 1962: 704 Kungl. Maj:ts narkotika- förordning. 10) KK 1966: 192 antagning och utbildning av apotekselever. ll) Cirkulär 1966: 736 med anvisningar om regleringen av sjuklöne- och sjukvårds— förmåner m. ni. som utgå till statstjäns— temän m. fl. 12) KF 1968: 70 med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler. 13) Lag 1941:331 om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare eller farma— cevt från tjänstgöring på apot-ksinrätt- ning. 14) KK 1931z342 med vissa föreskrifter betr. ordningen för övertagande av apotek m. m.

15) K 1935: 508 om föreståndarskap å apotek. 16) Kbr. 30/ 12 1935 angående meddelande av allmän föreskrift om skyldighet för apoteksinnehavare att underkasta sig vissa bestämmelser. 17) Kbr. 7/2 1936 angående avgifter från apoteken för vissa gemensamma ända- mål m. m.

18) Kbr. 30/12 1936 angående dels — — — dels ock reglemente för fonden för reglering av läkemedelsprisen m.m.

19) Kbr. 30/6 1947 i vad avser ordningen för tilldelande av personligt privilegium å apotek, m. m. 20) Kbr. 15/ 10 1948 angående ändrade be- stämmelser rörande driftbidrag till vis- sa apotek. 21) Kbr. 22/10 1954 angående fastställan- de av medicinaltaxegrunder. 22) Beslut den 3 maj 1963 angående be- myndigande för medicinalstyrelsen att meddela bestämmelser om apotekens öppethållande. 23) Kungl. brev den 28 juni 1963 angåen- de apoteksföreståndares skyldighet att tillhandahålla läkemedel och gifter.

20.5.2. Kommentar

Gemensamt för under 1—12 angivna författ- ningar m.m. är att de inrymmer författ- ningsrum som anger uppgifter för apotekare eller apoteksföreståndare. vilkas uppgifter i den nya organisationen skall övertas av apo- teksbolaget. Förutom ändring i detta av- seende behöver flera av dem genomgå en allmän modernisering. Den under 7 upptag- na läkemedelsförordningen har tidigare kommenterats i annat avseende.

I den under 13 angivna lagen föreskrivs att socialstyrelsen ofördröjlig n skrll avstänga apoteksinnehavare eller receptarie som på grund av sinnessjukdom eller annan rubb- ning är ur stånd att tjänstgöra på apoteks- inrättning. Om man alltjämt vill special- reglera just detta område måste lagen fin- nas kvar men den bör då moderniseras. De under 14—23 angivna författningarna m.m. blir genom omorganisationen inaktu-

I detta sammanhang kan också nämnas att vissa organ i den nuvarande organisa- tionen inte är erforderliga efter omorgani- sationen, nämligen apotekarbefordrings- nämnden, avgiftsberedningzn och avgifts- nämnden. Det bör dock påpekas att av- giftsnämndens verksamhet inte kan avslutas förrän det med avlösning av nuvarande apo- tekssystem erforderliga arbetet är klart.

20.6. Bolagsordning 20.6.1 Text

Utkast till bolagsordning för apoteksbolaget

1 5 Bolagets firma är Apoteksbolaget AB.

25

Bolaget har till ändamål att tillhandahålla varor och tjänster inom läkemedelsområdet samt att bedriva annan därmed förenlig verksamhet.

35

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

45

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 35 milj. kronor och högst 50 miljoner kro- nor.

5 5 Aktie skall lyda å 1 000 kronor. 6 5

Bolagets styrelse skall bestå av sju leda- möter samt tre suppleanter.

Ledamöter och suppleanter utses på or- dinarie bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits.

Styrelsen utser inom eller utom sig verk- ställande direktör för bolaget.

7 5 Bolagets firma tecknas av den eller dem, inom eller utom styrelsen, som styrelsen ut- ser därtill. SOU 1969: 46

Granskningen av styrelsens och verkstäl- lande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper skall verkställas av tre reviso— rer, för vilka lika antal suppleanter skall finnas.

Revisorerna jämte deras suppleanter ut- ses för tiden intill dess nästa ordinarie bo— lagsstämma hållits.

95

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång årligen i maj eller juni månad. Därvid skall följande ärenden före- komma:

1) val av ordförande vid stämma; 2) upprättande och godkännande av röst- längd;

3) val av två justeringsmän; 4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;

5) föredragning av förvaltningsberättel- sen, balansräkningen, vinst— och förlusträk- ningen samt fråga om fastställande av ba- lansräkningen;

6) fråga om ansvarsfrihet för styrelsele- damöterna och verkställande direktören;

7) beslut angående bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräk- ningen;

8) fastställande av arvoden åt styrelsen och revisorerna;

9) val av styrelseledamöter, styrelsesupp- leanter, revisorer och revisorssuppleanter',

10) övriga ärenden, som i behörig ordning hänskjutits till stämman.

105

Av till utdelning tillgängliga vinstmedel må årligen utdelas till aktieägarna högst sex procent av aktiekapitalet; dock må aktie- ägare, därest under ett eller flera år den angivna högsta tillåtna utdelningen ej kun- nat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst erhålla, vad som tidigare ej kunnat ut- delas.

llå

Kallelse till bolagsstämma och andra med- delanden till aktieägarna skall ske genom

rekommenderade brev till aktieägarna. Kallelse till ordinarie bolagsstämma skall ske senast två veckor och till extra bolags-

stämma senast en vecka före stämman.

20.6.2. Kommentar

Bolagsordningen måste givetvis följa de be- stämmelser som finns i 1944 års aktiebo- lagslag.

Aktiekapitalet har satts till lägst 35 och högst 50 milj. kr. med hänsyn till den över- enskommelse som träffats mellan staten och apotekarsocieteten, enligt vilken aktier skall tecknas i aktiebolaget med 45 milj. kr.

Som framgår av kap. 12 räknar utred- ningen med att av tecknade 45 milj. kr. kommer 37,5 milj. kr. att utgöra aktiekapi- tal och resten reservfond.

20.7 Förslag till avtal angående apoteksbolagets verksamhet

20.7.1 Text

15

Kungl. Maj:t upplåter för en tid av fem- ton år räknat från den 1 januari 1971 till Apoteksbolaget AB den staten tillkommande ensamrätten att bedriva detaljhandel med läkemedel med de rättigheter och skyldig- heter som följer därmed enligt lag och för- fattning samt på följande villkor i övrigt.

25

Apoteksbolaget fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter som tillkommer staten enligt den mellan staten och apote- karsocieteten den 17 september 1969 träf- fade överenskommelsen om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem.

35

Det åligger apoteksbolaget att svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätt- hålles i landet. Verksamheten skall därvid bedrivas så att möjligheterna att utnyttja läkemedelsutvecklingens resultat främjas samtidigt som så låga läkemedelskostnader som möjligt upprätthålls.

Bolaget skall eftersträva ett intimt sam- arbete med sjukvårdens huvudmän och med medicinalpersonal av olika kategorier som har att ta befattning med läkemedelsfrågor.

55

Bolaget bestämmer i vilken utsträckning apotek och andra försäljningsställen för lä- kemedel skall finnas och var de skall vara belägna. Som apotek må betecknas sådant utlämningsställe för läkemedel som med hänsyn till personella och övriga resurser kan ge en läkemedelsservice av mera all- män art och omfattning.

Vid avvägning av försäljningsställenas valör och placering skall bolaget eftersträva en god service till allmänhet och sjukvår- dens organ samtidigt som hänsyn tas till kravet på att läkemedelskostnaderna hålls på en försvarlig nivå.

65

Det åligger apoteksbolaget att på begäran snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla läkemedel som behörigen förordnats av lä- kare, tandläkare eller veterinär. I övrigt är bolaget skyldigt att tillhandahålla för för- säljning tillåtna farmacevtiska specialiteter samt läkemedel intagna i officiella läkeme— delshandböcker.

Vid avvägningen av sin lagerhållning av varor på apotek och andra försäljningsstäl- len för läkemedel skall bolaget eftersträva att tillgodose de behov som en rationell och effektiv hälso- och sjukvård kräver.

75

Bolaget skall hålla sina utlämningsställen för läkemedel tillgängliga i sådan utsträck— ning att sjukvårdens behöriga krav inte ef- tersätts.

85

Bolagets priser på läkemedel skall vara enhetliga för hela landet. Sådana normer för prissättning av tillhandahållna varor och tjänster skall tillämpas att bolaget erhåller täckning för sina kostnader och kan bereda

skälig förräntning av det i bolaget insatta kapitalet.

9 5 Bolaget skall medverka till att statistik över läkemedelsförbrukningens art och om- fattning fortlöpande produceras. Härvid har bolaget att samarbeta med svenska läkeme- delsinstitutet.

105

Bolaget skall — efter överlåtelse på bolaget av samtliga av socialstyrelsen förvaltade fon- der för apoteksinnehavamas och apotekens farmacevtiska personals pensionering nämli- gen apotekens pensions- och subventione- ringsfond, apotekarnas pensioneringsfond samt farmacevternas pensioneringsfond — svara för uppfyllande av de pensionsför- pliktelser som grundar sig på av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser avseende apo- teksinnehavare och apoteksanställda samt deras efterlevande ävensom statens pensions- åtagande enligt överenskommelse den 17 september 1969 mellan staten och apotekar— societeten.

20.7.2 Kommentar 1 &

Oktrojtiden 15 år har föreslagits med hän- syn till att den i överenskommelsen avtalade konstruktionen om samgående mellan sta- ten och apotekarsocietetens stiftelse i varje fall skall bestå till 1985. Nämnda år skall frågan om stiftelsens medverkan i bolaget kunna omprövas.

3—5 55

Beslut om inrättande och lokalisering av apotek meddelas f.n. av Kungl. Maj:t då det gäller självständiga apotek. I fråga om filialapotek och läkemedelsförråd är social- styrelsen beslutande organ. Om bolaget skall kunna bedriva en aktiv politik dels för att ge farmacevtisk service dels för att hålla läkemedelskostnadema under kontroll måste bolaget ges i uppdrag att framdeles svara för distributionsnätets utformning.

Det kan synas obehövligt med ett stad—

gande om att bolaget skall ha ett gott sam- arbete med sjukvårdens huvudmän och me- dicinalpersonalen. Att det likväl intagits i förslaget till avtal sammanhänger med att det enligt utredningens mening bör betonas att bolaget har betydande socialmedicinska och socialfarmacevtiska uppgifter. Av lik- nande skäl har betonats att bolaget skall främja utnyttjandet av läkemedelsutveck- lingens resultat. Detta kan exempelvis ske genom att bolaget samverkar med läkeme- delsinstitut i dess informativa verksamhet.

Begreppet apotek finns inte närmare de- finierat i någon av Kungl. Maj:t utfärdad författning utan ordet används traditions- mässigt. Om bolaget har olika typer av dis- tributionsorgan bör det tillkomma bolaget att benämna dessa. En viss ministandard bör emellertid gälla för att ordet apotek lämpligen skall användas. Det ankommer givetvis på socialstyrelsen att ge erforder- liga säkerhetsföreskrifterna.

65

Apoteksföreståndare har tidigare enligt KBr. den 28 juni 1963 varit skyldig att till- handahålla läkemedel som förordnats av be- hörig receptutfärdare. Detta stadgande har sin motsvarighet i avtalet mellan staten och apoteksbolaget. Beträffande övriga läkeme- del har hittills gällt att läkemedel på vilka läkemedelsförordningen kan tillämpas skall tillhandahållas på apotek. Enligt avtalet skall den ovillkorliga expeditionsskyldigheten be- gränsas till att gälla farmacevtiska specia- liteter och övriga officiellt godtagna medel.

Ändringen sammanhänger med att den nuvarande skyldigheten som går tillbaka på äldre rätt kan leda till rent orimliga kon— sekvenser. På grund av läkemedelsbegrep- pets uppbyggnad kan skyldigheten omfatta medel som nu anses medicinskt förkastliga. Så som skyldigheten utformats — officiel— la läkemedelshandböcker bör f. n. innefatta den nordiska farmakopén och Pharmaco- nomia Svecica — tillgodoser den mer än väl alla rimliga krav. En motsvarande jämk- ning av expeditionsskyldigheten föreslogs redan 1955 i läkemedelsutredningens betän-

kande med förslag till läkemedelsförord— ning.

Apotekens lagerhållning av varor har reglerats av medicinalstyrelsens kungörelse den 26 april 1966, den s.k. utrustningskun- görelsen. Där stadgas att varje apotek skall hålla i förråd dels i farmakopén upptagna varor ävensom farmacevtiska specialiteter, allt i den mån de erfordras för att tillgodo— se efterfrågan som ej är av tillfällig art, dels ock övriga läkemedel varom överens- kommelse må ha träffats med i orten verk— sam läkare, tandläkare eller veterinär, dels ock sjukvårds- och förbandsartiklar i efter åtgången lämpad mängd. Beträffande lager- hållning av preventivmedel är särskilt stad- gat.

Enligt 6 5 i avtalet skall apoteksbolaget anpassa lagerhållningen till efterfrågan, vilket torde motsvara vad, som nu gäller i praktiken.

75

Enligt nuvarande ordning bestämmer so- cialstyrelsen om tiderna för apotekens öp- pethållande. I en av medicinalstyrelsen den 2 juli 1963 utfärdad kungörelse är apoteken indelade i grupper med hänsyn till geogra- fisk belägenhet och befolkningstäthet. För dessa grupper anger kungörelsen detaljerat vilka tider apoteken skall vara tillgängliga för expedition. Sedermera har bestämmel— s'ema delvis uppmjukats och apoteksinne- havarna har vissa möjligheter att jämka ti- derna.

85

Frågan om prissättning behandlas i kap. 17. Apotekens pris på läkemedel regleras nu av KBr ang. fastställande av medicinal- taxegrunder.

Genom att medicinaltaxegrundema upp- hävs bortfaller skyldigheten för socialstyrel- sen att föra medicinaltaxeliggare samt för apotekaresocieteten att producera medici- naltaxa.

9 5 Det datasystem som omnämns i kap. 13

medger en omfattande statistikproduktion. Läkemedelsinstitutet och bolaget skall sam- arbeta så att statistik av lämplig omfatt— ning och utformning framkommer. Denna kan bli av stort värde för att mäta infor- mationens effekter, för att ligga som grund för planering av utvecklings- och forsknings- projekt, för studier av biverkningsrisker m. m. Den kan också bli ett värdefullt kom— plement till annan sjukvårdsstatistik.

105

Pensionsfrågan för de inom apoteksvä- sendet verksamma behandlades i prop. 1963: 157. Enligt uppgift i nämnda propo— sition uppgick de för tryggande av sådana pensioner särskilt avsatta fonderna till om- kring 60 milj. kr. Enligt departementsche- fen borde ytterligare fondering inte ske. I stället borde en statsgaranti beslutas. Vid lämnande av sådan garanti borde förutsät- tas att staten inträdde som avtalsslutande part i fråga om både löne- och pensions- förmåner. Frågan om den närmare utform— ningen av de statliga åtgärderna skulle sena- re underställas riksdagen. Vad sålunda an- fördes godkändes av riksdagen.

Statens avtalsverk har sedermera inträtt som avtalsslutande part för apotekarsocie- teten gentemot personalorganisationerna och har med dem träffat överenskommelse rö— rande denna personals pensionsförmåner.

Apoteksinnehavamas pensioner har inte omreglerats, men en uppräkning av nu ut- gående belopp är enligt överenskommelsen den 17 september 1969 avsedd att ske för innehavare som övergår i bolagets tjänst. Sedan avsättning till pensionsfonderna upp— hört bestrids pensionsutgifterna i växande grad av löpande inkomster från apoteken. Efter tillkomsten av apoteksbolaget bör detta åläggas att svara för fullgörandet av befintliga och tillkommande pensionsut— fästelser på området. En konsekvens är att pensionsfonderna överförs till bolaget.

21. Förslagets genomförande

21.1. Erforderliga åtgärder och tidsplan

I betänkandet har i anslutning till de olika huvudfrågorna framlagts förslag till åtgär- der och angivits vid vilken tidpunkt de oli- ka åtgärderna borde vidtas.

Med utgångspunkt från överenskommel— sen har utredningen räknat med att pro— position ang. omorganisation av läkeme- delsförsörjningen skall föreläggas vårriks- dagen 1970. Utredningen erinrar om att den del av överenskommelsen som avsåg statens förvärv av Vitrum enligt överens- kommelsen redan förelagts 1969 års höst- riksdag (prop. 1969: 142). I propositionen till vårriksdagen bör framläggas huvuddra- gen av den föreslagna omorganisationen av läkemedelsförsörjningen inbegripet förslag till lag om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel. Bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj:t att teckna aktier till ett belopp av 30 milj.kr. i apo- teksbolaget. Vidare bör huvuddragen av lä- kemedelsinstitutets organisation och verk- samhet föreläggas riksdagen, som även un- derställs frågan om institutets finansiering. Riksdagens yttrande över förordning med förslag till ändringar i läkemedelsförordning- en inhämtas. Slutligen bör förslag till viss omorganisation av läkemedelskontrollens or- ganisation framläggas i propositionen.

Avsikten är att apoteksbolaget skall träda i funktion den 1 januari 1971. För att detta skall kunna ske utan störningar bör bolaget bildas och svara för organisations-

arbete betydligt tidigare. Till att börja med kan en särskild organisationskommitté hand- ha sådana uppgifter. Snarast möjligt efter riksdagsbeslutet bör emellertid bolagsstyrel- sen vara i funktion och avtal slutas mellan staten och apoteksbolaget om bolagets verk- samhet.

Det föreslagna läkemedelsinstitutet bör träda i verksamhet senast den 1 juli 1971. Önskvärt vore att det kunde börja fungera tidigare men den finansieringsmetod utred- ningen föreslagit — avkastning av stiftelsens medel samt avgifter beräknade i relation till omsättningen av farmacevtiska specialiteter — kommer inte att tillföra institutet några medel förrän en bit in på 1971. (Stiftelsen har medel tillgängliga första gången efter det att apoteksbolaget hållit ordinarie bo- lagsstämma 1972. Avgifterna på försålda specialiteter inkasseras i efterskott och den kortaste beräkningstiden torde vara ett kvar— tal.) Om läkemedelsinstitutet skall träda i funktion under 1971 bör en särskild orga- nisationskommitté börja förbereda verksam- heten senast den 1 juli 1970.

Det sagda innebär att följande tidtabell bör tillämpas.

1969 November—December Organisations- kommitté för apoteksbolaget tillsätts. 1970 Mars Proposition föreläggs riksda- gen. A pril-Maj Riksdagsbeslut fattas. Apoteks— bolaget bildas.

Juli Organisationskommitté för läkeme- delsinstitutet tillsätts

December 31 Apoteken inlöses. Egendom förvärvas av apotekarsocieteten.

1971 Januari 1 Apoteksbolaget börjar sin verksamhet. Juli Läkemedelsinstitutet börjar sin verk- samhet.

21 .2. F inansieringsfrågor

21 .2.1 Apoteksbolaget

Bolagsbildningen, inlösningsförfarandet m. m.

I kap 12 har utredningen angivit att en ut- gångspunkt vid överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten varit att sta- ten skulle teckna aktier i apoteksbolaget för 30 milj. kr. För bolagsbildningen erfordras sålunda detta belopp, vilket torde anvisas över kapitalbudgeten.

Apoteksbolaget skall enligt det förslag till avtal mellan staten och bolaget som presen— teras i kap. 20 fullgöra de skyldigheter som tillkommer staten enligt överenskommelsen med apotekarsocieteten den 17 september 1969. Detta innebär att bolaget skall inlö- sa apotekens varulager och inventarier rn. m. samt till apotekarsocieteten betala 31,9 milj. kr. för de i överenskommelsen angivna för- värven från societeten.

I kap. 12.4. har frågan om inlösen av apoteken illustrerats. Därav framgår att — under förutsättning att apoteksbolaget över— tar samtliga tillgångar och skulder i apoteks- rörelsema — det erfordras 27,6 milj. kr. Den- na beräkning hänför sig till den 31.12.1968 och det är svårbedömt hur stort motsvaran— de belopp är den 31.12.1970. Några större fluktuationer torde man dock inte behöva räkna med.

Under första halvåret 1971 äger minori- tetsägare i Vitrum påfordra inlösen av sina aktier till samma kurs staten betalar enligt överenskommelsen. Detta motsvarar ett be— talningsansvar för apoteksbolaget av högst 3,6 milj. kr. Bolaget skall vidare enligt vad som framgår av prop. 1969: 142 erlägga den för 1970 upplupna räntan å riksgälds—

kontorets reverser, vilka utges som likvid för statens förvärv av Vitrumaktier. Denna ränta beräknas till 2,2 milj. kr.

Bolagets omedelbara kapitalbehov synes sålunda vara (31,9 + 27,6 + 3,6 + 2,2 :) 65,3 milj. kr. Härtill kommer behov av likvida medel av storleksordningen 10 milj. kr. Mot det samlade kapitalbehovet av ca 75 milj. kr. svarar 45 milj. kr. som satsats av aktieägarna. Ett lånebebov av 30 milj. kr. föreligger sålunda.

I kap. 20.7. har utredningen berört pen- sionsfondernas ställning och deras över— lämnande till bolaget. Härtill kan ytterliga- re läggas att deras bokförda värde den 30.6.1969 var 59,7 milj.kr. Härav arbe- tade 13,4 milj. kr. som kapital inom apo— teksväsendet i det att detta belopp utlånats till apotekarkårens kreditkassa. Utredning- en utgår från att förutsättningar skapas för att pensionsfondernas totala kapital skall kunna arbeta inom apoteksbolaget och fin— ner sålunda att några omedelbara svårighe- ter inte bör föreligga för bolagets kapital— försörjning.

Bolagets fortsatta kapitalbehov Utredningen har inte gjort några mera in- gående beräkningar av apoteksbolagets ka- pitalbehov på längre sikt. Här må endast framhållas att de största investeringarna un- der de första åren av bolagets verksamhet torde sammanhänga med installationen av datasystemet. Detta torde nära sammanfal- la i tiden med avyttrandet av ACO-verk- samheten och Vitrums tillverkningsdel.

21 .2.2 Läkemedelsinstitutet

I kap. 16 har utredningen föreslagit att ett särskilt läkemedelsinstitut bildas som ett samarbetsorgan för information och stati- stik på läkemedelsområdet. För finansie- ring av detta institut har utredningen före- slagit en särskild avgift på farmacevtiska specialiteter med hänsyn till att institutet skall främja en ändamålsenlig användning av farmacevtiska specialiteter. Enligt försla- get borde denna avgift uppgå till 0,7 pro- cent av specialiteternas försäljningsvärde.

Med denna utgångspunkt beräknas avgif- terna uppgå till ca 7 milj. kr. under år 1970. Vidare skall avkastningen av det kapital som den av apotekarsocieteten grun- dade stiftelsen skall sätta in i apoteksbola- get, tillföras institutet. Avkastningen kan beräknas till ca 0,75 milj. kr. Samman- lagt kommer institutet således att förfoga över ca 7,8 milj. kr. per år.

Vad angår formerna för inkasseringen av producentavgiftema synes man lämpli— gen böra förfara på följande sätt. Apoteks- bolaget rapporterar periodiskt till socialsty- relsen försäljningens storlek för varje spe- cialitet. Räkning på producentbidragen till- ställs därefter registreringshavarna. Influtna medel ställs till läkemedelsinstitutets förfo- gande.

21 .2.3 Läkemedelskontrollen

I kap. 19 har utredningen ställt sig bakom det av socialstyrelsens kontrollorganisations- utredning framlagda förslaget till omorga- nisation av läkemedelskontrollen. Utred- ningen har inte haft möjlighet att i detalj bedöma det erforderliga anslagsbehovet men utgår från att de ganska avsevärda förstärk— ningar som utan tvivel behövs kommer att finansieras med höjda avgifter för speciali- tetskontrollen. Härvid synes höjningen helt böra falla på årsavgifterna.

21.3 Regleringxfonden efter 1970

Som omnämnts i kap. 3 finns sedan 1936 en speciell fond för reglering av läkeme- delspriserna. Fondens medel är ackumule- rade överskott av influtna allmänna avgif- ter som inte behövt tas i anspråk för såda— na apoteksväsendets gemensamma ändamål som anges i bilaga till 1936 års avgifts- brev. Fonden förvaltas av socialstyrelsen och dispositionsrättcn tillkommer Kungl. Maj:t. Enligt Kungl. Maj:ts beslut dett 15 december 1955 skall fondens medel upp- gå till 15 milj. kr., innan fonden får an- vändas till reglering av läkemedelspriser på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. I praktiken har fonden fungerat som en reservfond

för apoteksväsendet. Har den tenderat att understiga 15 milj. kr. har Kungl. Maj:t fattat beslut om sådan uppjustering av läke- medelspriserna att fonden i varje fall hål- lit sig kring det fastställda beloppet. Om fonden däremot stigit har läkemedelspriser- na sänkts. Till följd av dessa regler kan antas att regleringsfonden mot slutet av 1970 inte kommer att understiga 15 milj. kr. Dessa medel inte bara kvarstår, de kommer också att öka väsentligt i sam- band med inlösningen av apoteken. Man kan nämligen beräkna att till följd av ned- skrivningar ett latent kapital av ca 18 milj. kr. finns i apoteksrörelsema. Detta belopp kommer fram vid värderingen och inlösen av apotekens lager och inventarier vid års- skiftet 1970—71. Emellertid kommer i en- lighet med avgiftsreglema omkring 90 % av detta belopp att via allmänna avgifter till- föras regleringsfonden. Fonden kan sålunda beräknas uppgå till minst 30 milj. kr. vid den tidpunkt under Våren 1971 då inlös- ningsförfarandets detaljreglering i allt vä— sentligt slutförts. Då apoteksväsendet i sin gamla form upphört finns inte längre något behov av fonden för de tidigare syftena. Läkemedelsförsörjningsutredningen har inte funnit skäl att gå närmare in på hur regle- ringsfondens medel skall användas efter 1970. Det synes emellertid ligga i sakens natur att de på lämpligt sätt tas i anspråk uteslutande för uppgifter som kan betecknas som apoteksändamål och syftar till att hål- la läkemedelspriserna under kontroll.

22. Sammanfattning

22.1 N uläget

Huvudparten av alla läkemedel som an- vänds i Sverige tillhandahålls genom apo- teken. De drygt 600 apoteken är fördelade på ca 375 apoteksrörelser, som var och en ägs av en apoteksinnehavare som av Kungl. Maj:t erhållit personligt privilegium på apoteksrörelsen. Vid omkring 25 sjuk- hus finns särskilda sjukhusapotek. Sju sjuk- husapotek drivs av huvudmän för sjukvår- den, i övrigt är sjukhusapoteken filialer till vanliga apotek.

Omkring 95 % av alla förbrukade läke- medel utgörs av farmacevtiska specialiteter dvs. standardiserade läkemedel som tillhan- dahålls i producentens originalförpackning. Ca 45 svenska och 175 utländska läkeme- delsproducenter är representerade på den svenska marknaden. Av dessa svarar ett 20- tal för 80 % av den totala marknaden. De inom apoteksväsendet vid ett tiotal s.k. distriktslaboratorier producerade specialite- terna lanceras under varumärket ACO. Des- sa svarar för omkring 10 % av den totala läkemedelsförbrukningen.

De fabriksberedda läkemedlen samt läke- medelsråvaror levereras till apoteken av fem grosshandelsföretag ofta benämnda drog- handlare. Samtliga är integrerade med pro- ducentföretag.

Apoteksväsendets totalomsättning var 1968 ca 1,1 miljard kronor. Balansomslut- ningen uppgick till ca 220 milj. kr. Värdet

av apotekens lager och inventarier kan be- räknas till 135 milj. kr. Mot utestående fordringar om ca 70 milj. kr. svarade le- verantörskulder m.m. uppgående till unge— fär samma belopp. Lån, checkkrediter m.m. uppgick till ca 120 milj. kr. medan apotekarnas i rörelserna satsade eget kapi- tal stannade vid ca 20 milj. kr.

Apoteksinnehavarna är förenade i en sam- manslutning, apotekarsocieteten, vars topp- organ numera i hög grad framstår som samordnande och ledande för apoteksväsen- det. Societetens kansli och övriga centrala organ har en personal av ca 200 personer. Inkomsterna för apoteksinnehavarna är lik- som läkemedelsprisema reglerade av Kungl. Maj:t. Innebörden av bestämmelserna är bl. a. att enhetliga läkemedelspriser skall hållas i hela landet, att mindre bärkraf- tiga apotek stöds av mer bärkraftiga och att apoteksinnehavarnas behållna inkomster är reglerade så att de i normalfallet varierar inom ganska snäva gränser trots stora skill- nader i apotekens omsättningsbelopp.

Apoteksväsendets inemot 9000 anställ- da avlönas enligt kollektivavtal som slutits mellan statens avtalsverk som företrädare för apotekarsocieteten å den ena sidan samt Sveriges farmacevtförbund, Apotekstekni- kerförbundet resp. Apoteksstäderskeförbun- det å den andra.

Information om läkemedel omhänderhas nästan helt av läkemedelsindustrin. Kon- centrationsutredningen har i det nyligen av-

givna betänkandet om läkemedelsindustrin (SOU 1969: 36) lämnat uppgifter som ger vid handen att industrins kostnader för in- formation och reklam på den svenska mark- naden är av storleksordningen 80 milj. kr per år. Den största kostnaden faller på industrins läkemedelskonsulenter som besö- ker läkare och annan medicinalpersonal för att informera om företagens produkter. Det finns över 400 konsulenter i verksamhet f.n. Informationen i övrigt till läkarna inskränker sig till att läkartidningen ägnar fyra specialnummer årligen åt läkemedel samt att socialstyrelsen startat en försöks- verksamhet med skrifter med objektiv upp- lysning om läkemedel. Det första num- ret av denna skriftserie har just utkommit. En närmare redogörelse för nuvarande förhållanden lämnas i kap. 1—9. Ytter- ligare upplysningar om nuläget lämnas i vissa andra kapitel som bakgrund till fram- lagda förslag. Detta gäller särskilt kap. 13 och 14, där kompletterande information ges om apoteken och distriktslaboratorierna samt kap. 16 med uppgifter om läkeme- delsinformation och statistik.

22.2 Direktiven för utredningen

Utredningen har haft i uppdrag att överse stora delar av läkemedelsförsörjningens or- ganisation. Sålunda skulle förslag fram- läggas om en ny ordning på detaljhandels- planet, som skulle ge samhället ett ökat grepp om de betydelsefulla frågorna på lä- kemedelsförsörjningens område. Etableran- de av ett statsägt monopolföretag för gross- handel med läkemedel skulle övervägas. Det skulle undersökas om inte från kon- kurrenssynpunkt en ökad läkemedelstillverk- ning i allmän regi borde komma till stånd. Direktiven för utredningen återges in ex- tenso i bil. 10 och refereras i anslutning till en redogörelse för arbetets bedrivande ikap 10.

22.3 Överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten

Inom ramen för läkemedelsförsörjningens arbete har enligt särskilt uppdrag förhand-

lingar förts som lett till en mellan staten och apotekarsocieteten under vissa förut- sättningar träffad överenskommelse om for- merna för avlösning av nuvarande apoteks- system. Överenskommelsen för vilken en redogörelse lämnas i kap. 12 innebär i hu- vudsak följande.

All apoteksrörelse överförs till ett av sta- ten och apotekarna gemensamt bildat apo- teksbolag, där staten skall ha aktiemajori- teten. Staten förvärvar vissa centrala led- ningsenheter inom apoteksväsendet, de till- verkningsenheter inom apoteksväsendet som producerar läkemedel under varumärket ACO samt aktiemajoriteten i läkemedels- företaget Vitrum.

Överenskommelsen förutsätter att det ge- nom lagstiftning införs ensamrätt för sta- ten att från 1971 driva detaljhandel med läkemedel. Ensamrätten skall upplåtas på det nya apoteksbolaget. Bolaget inlöser den 1 januari 1971 de nuvarande apoteken och garanterar att apoteksinnehavarna och apo- tekens personal bereds anställning i det nya bolaget.

Apotekamas medverkan i apoteksbolaget sker genom att apotekarsocieteten avsätter 15 milj.kr. till en stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läke- medelsförsörjning, varefter stiftelsens hela kapital används för aktieteckning i bolaget. Stiftelsens avkastning av aktier i apoteks- bolaget skall tillföras en organisationsenhet för främjande av information och statistik på läkemedelsområdet.

Apotekarsocieteten skall ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlem- skap. Den skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling samt en hög far- macevtisk yrkesstandard, bl.a. genom att stödja farmacevtisk forskning och utbild- ning, bedriva publicistisk och annan infor- mativ verksamhet på det farmacevtiska om- rådet, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt främja kollegiala kontakter inom och utom landet.

22.4 Apoteksväsendet uppgår i ett riksom- fattande apoteksbolag.

Enligt överenskommelsen skall samtliga apo- tek inlösas och uppgå i ett riksomfattande apoteksbolag. Apotekarsocietetens centrala ledningsorgan för apoteksväsendet övertas också. Det nya apoteksbolaget får om- kring 9000 anställda och beräknas få en årsomsättning av ca 1,2 miljarder kronor.

Aktier i apoteksbolaget tecknas för 45 milj. kr., varav 30 milj. kr. sätts in av sta- ten och 15 milj. kr. tillskjuts av apotekar- societeten genom den särskilda stiftelsen.

Apoteksbolagets åligganden och befogen- heter skall fastläggas i ett avtal mellan sta- ten och bolaget (kap. 20). Enligt detta skall bolaget tillämpa sådana normer för prissättningen att bolaget blir självbärande men inte vinstgivande. Enhetliga läkeme— delspriser skall hållas i landet. Grundläg- gande för verksamheten skall vara att bo- laget eftersträvar en god service till all- mänhet och sjukvårdens organ samtidigt som det tillses att läkemedelskostnadema hålls på en försvarlig nivå.

22.5 A poteksbolagets organisation och funk- tion.

En närmare redogörelse för apoteksväsen— dets ombildning till ett riksomfattande apo- teksbolag lämnas i kap 13. Därav fram- går bl. a. att bolaget blir organiserat som ett mångfilialföretag med regional indel- ning. Apoteksbolagets regioner samman- faller med de sju sjukvårdsregionerna i lan— det. Regionkontoren skall fungera som kon- sult- och serviceorgan åt apoteken med upp- gift att underlätta och effektivisera dessas arbete. Det bör också vara regionkontorens uppgift att intensifiera kontakten mellan apo— teken och läkarna. Bolagsledningen får till sitt förfogande ett huvudkontor med fem enheter (driftsenhet, ckonomienhet, infor- mationsenhet, personalenhet, organisations- enhet). Härtill kommer centrallaboratorium samt en datasektion med ställning som ser- viceorgan för hela verksamheten. Bolagets styrelse som föreslås få sju ledamöter bör

bl. a. inrymma farmacevtisk, medicinsk och ekonomisk sakkunskap. Vidare bör inom styrelsen finnas representation som säkerställer nära samverkan med sjukvården och dess planering.

Apoteken får självfallet gentemot allmän— heten samma uppgifter som de har i dag. Dock kommer ökade möjligheter till ratio- nell läkemedelsdistribution att föreligga.

Inom bolaget skall införas ett avance- rat datasystem. Apoteken utrustas med ter- minaler av skrivmaskinstyp förbundna med en central datamaskin. Härigenom blir det möjligt att i detalj följa läkemedelskonsum- tionens utveckling såväl från kostnadssyn- punkt som från medicinska och sociala syn- punkter. Datasystemet skall kontrollera la- gemivån vid varje apotek, informera om nödvändiga varuanskaffningar samt sköta kontakten med leverantörerna som därige- nom kan förse apoteken med varor utan några personalinsatser från apotekens sida. Även för apotekens kamerala verksamhet blir datasystemet starkt personalbesparan- de. Det förordas att bolaget skall utbygga distributionsnätet genom att i ökad utsträck- ning inrätta mindre expeditionsapotek i an- slutning till sjukhus, läkarcentraler o.dyl. Även en modifierad form av drugstores bör prövas genom att bolaget för läkeme- delsexpedition hyr utrymmen i stormarkna— der etc.

22.6 Tillverkningen hos ACO och Vitrum inlemmas i Kabikoncernen

Genom att apoteksbolaget inlöser landets apotek och enligt överenskommelsen för- värvar apotekarsocietetens tekniska huvud- avdelning kommer den verksamhet som nu bedrivs under namnet ACO att tillföras bolaget. Det föreslås att denna tills vidare fortsätts vid distriktslaboratorier i Stock- holm, Solna, Linköping, Malmö, Göteborg och Sundsvall. Verksamheten som hittills bedrivits under skilda firmor men samman— hållits av societetens tekniska huvudavdel- ning skall samlas inom ett företag. Under en tvåårig övergångstid skall detta vara dotterbolag till apoteksbolaget men bör där— efter överföras till den under uppbyggnad

varande statliga läkemedelskoncernen Kabi (kap. 14).

Enligt överenskommelsen skall apoteks- bolaget förvärva Vitrum som är dels en läkemedelsfabrik dels ett partihandelsföre- tag för läkemedel. Även Vitrums verk- samhet skall under 1971—72 bedrivas i form av dotterföretag till apoteksbolaget. Utredningen har räknat med att, som fram- går av särskild proposition till höstriksda- gen, Vitrums tillverkningsdel därefter skall överföras till Kabikoncernen men att gross- handelsdelen skall förbli nära anknuten till apoteksbolaget.

Genom statens förvärv av ACO och Vit- rum och överförande av tillverkningen som bedrivs där till Kabikoncernen åstadkoms en betydande strukturrationalisering.

22.7 Enkanalsystem sänker kostnaderna i grosshandelsledet.

Genom tillkomsten av apoteksbolaget kom- mer ett nytt mönster för distribution av läkemedel från producent till konsument att utbilda sig. Bolaget som enda kund kommer att få ett betydande inflytande även över grosshandelsfunktionen, helst som bolaget genom statens förvärv av Vitrum får ett väl fungerande distributionsföretag som dotterbolag. En i samråd med bran- schen gjord utredning visar att den s.k. enkanalsdistributionen, som blir en naturlig konsekvens av apoteksbolagets tillkomst, kommer att medföra stora besparingar. Dessa bör genom apoteksbolagets medver- kan komma konsumentema tillgodo. En- kanalssystemet kommer att leda till en in- tensivare konkurrens mellan grosshandels- företagen. Som nämnts uppstår också nya möjligheter till inflytande i grosshandelsle- det. Med hänsyn till dessa omständighe- ter föreslås inget statsmonopol beträffande droghandeln (kap. 15, bil. 5—7).

22.8. Effektivare prisövervakning

I samband med att socialstyrelsens läke- medelsnämnd bedömer en ansökan om re-

gistrering av ett läkemedel som farmacev- tisk specialitet skall nämnden granska om producentpriset på specialiteten är skäligt. Denna granskning skall enligt utredningens förslag fortfarande ske hos socialstyrelsen, men bör effektiviseras. Bl.a. genom apo- teksbolagets medverkan kan man få ett fas- tare grepp om prisfrågoma. I motsats till vad nu är fallet skall granskningen avse producentens utförsäljningspris medan man nu fastställer ett högsta partihandelspris vid försäljning till apotek. Alla med distribu- tionen sammanhängande pålägg bestäms yt- terst av apoteksbolaget. Detta får till följd att en producent som önskar marknadsföra en viss specialitet tar kontakt med apoteks- bolaget för att diskutera till vilket pris hans vara bör kunna säljas till konsumenten. För— hållanden som påverkar detta pris är för- utom producentpriset bl.a. försäljningsvo- lymen, variationer i efterfrågan, prepara- tets hållbarhet, varans faktiska väg från producent till konsument m.m. Sedan bo- laget med beaktande av alla relevanta om- ständigheter fastställt sitt utförsäljningspris följer bolaget i detalj försäljningens utveck— ling. Vid behov kan bolaget ta initiativ till prisjusteringar. I regel torde sådana kunna uppnås genom överenskommelser mellan producenten och bolaget, men om så inte visar sig möjligt bör bolaget på- kalla rcgistreringsmyndighetens ingripande.

Prisfrågorna behandlas huvudsakligen i kap. 17, men deras samband med enka- nalsystemet i droghandelsledet gör att de även berörs i kap. 15.

22.9 Ett läkemedelsinstitut samordnar och utvecklar läkemedelsinformationen

Läkemedelsförsörjningsutredningen föreslår i kap. 16 att ett läkemedelsinstitut inrättas för att tjäna som samordningsorgan för läkemedelsinformationen. Denna omhän- derhas f.n. nästan helt av läkemedelsindu— strin. Medel till institutets verksamhet er- hålls genom avgifter på farmacevtiska spe- cialiteter som skall betalas av tillverkar- na samt från den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen som är delägare i apo-

teksbolaget. För första året beräknas nära 8 milj. kr. stå till institutets förfogande.

En central uppgift för läkemedelsinsti- tutet blir att fortsätta och vidareutveckla den produktion av objektiva informations- skrifter rörande läkemedel som nyligen på försök startats av socialstyrelsen. Institutet skall anställa kvalificerade läkare och apo- tekare som utan kostnad för sjukhusen skall placeras vid större sjukhus för att biträ- da i arbetet med att man så rationellt som möjligt utnyttjar tillgängliga läkemedel. Två professurer föreslås bli inrättade och bekostade av läkemedelsinstitutet, nämligen en i komparativ farmakoterapi (jämförande forskning om läkemedelsbehandling) och en i farmacevtisk informationsbehandling. Kur- ser och symposieverksamhet på läkemedels- området skall kunna bekostas eller stödjas av läkemedelsinstitutet.

Styrelsen för läkemedelsinstitutet före- slås få en bred förankring. Sålunda bör ingå representanter för socialstyrelsen, sta- tens läkemedelskontroll, apoteksbolaget, universiteten, sjukvårdens huvudmän, medi- cinska, farmacevtiska, veterinära och odon— tologiska yrkessammanslutningar, läkeme- delsindustrin m. fl. Chefen för institutet skall ha professors ställning. I sin ledning av institutets verksamhet skall han biträ- das av ett institutskollegium i vilket skall ingå innehavarna av de förut nämnda pro- fessurema, chefen för statens läkemedels- kontroll, för apoteksbolaget samt företrä- dare för sjukvårdens huvudmän.

22.10. Ökad säkerhet och effektivitet i sjukhusens läkemedelsförsörjning.

Förslag läggs fram om ny kungörelse an- gående läkemedelsförsörjningen vid sjuk- vårdsinrättningarna. Enligt denna skall ökad vikt läggas vid att en effektiv sam- verkan kommer till stånd mellan den farma- cevtiska expertisen samt läkare och övrig sjukvårdspersonal. I normalfallet skall vid ett sjukhus finnas antingen en farmacevtisk avdelning eller ett sjukhusapotek för att betjäna sjukvårdsavdelningarna. Den far- macevtiska avdelningen skall förfoga över

personal, utrustning och lokaler som med— ger att den inte bara kan förse vårdav- delningarna med läkemedel för den dagliga sjukvårdens behov utan också kan med— verka till att en rationell läkemedelstera- pi tillämpas inom sjukhuset. Chefsapoteka— ren som skall förestå den farmacevtiska av— delningen skall utses på motsvarande sätt som gäller för överläkare.

Vid sjukhus som inte har farmacevtiska avdelningar skall finnas sjukhusapotek. Des- sa skall distribuera läkemedel inom sjukhu— set och i övrigt på ett efter förhållandena lämpat sätt biträda beträffande sjukhusets läkemedelsförsörjning. Sjukhusapotek skall förestås av apotekare eller receptarie som förordnas av direktionen för sjukhuset. De kan vara avlönade antingen av sjuk- huset eller apoteksbolaget beroende av vil- ka överenskommclscr som träffats mellan bolaget och sjukhuset i fråga om läkeme- delsleveranserna dit. Sjukhusets resurser och den farmacevtiska personalens tid kan mera odelat ägnas åt läkemedelsfrågorna inom sjukhuset (läkemedelsval, intern di- stribution, säkerhetsfrågor, rådgivning och uppföljning) i och med att de kommersiella frågorna helt åvilar bolaget. Dessa frågor behandlas i kap. 18.

22.11 Läkemedelskontrollen upprustas

Genom läkemedelsförordningen som trädde i kraft 1964 erhölls en modern läkeme— delslagstiftning. Effekten härav har emeller- tid inte varit den maximala då de statliga organen för kontroll och tillsyn haft otill- räckliga resurser och delvis varit splittrade. Detta har varit till men såväl för sjukvår- den som för producenterna. Efter initiativ av socialstyrelsen har Kungl. Maj:t föran- staltat om en utredning om kontrollens or- ganisation. Denna skulle fullgöras av so- cialstyrelsen i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörjningsutredningen. Organi- sationsutredningen som i särskild ordning överlämnas till Kungl. Maj:t refereras i kap. 20. Läkemedelsförsörjningsutredning- en ger starkt stöd åt förslaget att samla statens farmacevtiska laboratorium, svenska

farmakopékommittén, biverkningsnämnden m.m. inom en sammanhållen organisation benämnd statens läkemedelskontroll. Den- na bör få väsentligt förstärkta resurser. En omlokalisering till Uppsala föreslås, vari- genom intimare kontakter kan etableras med det biomedicinska centret i Uppsala i vil— ket bl. a. ingår den nya farmacevtiska fakul- teten.

22.12. Läkemedelsförsörjning i samverkan

Ett bifall till utredningens förslag innebär att läkemedelsförsörjningen i ökad utsträck- ning kommer att ske i samverkan mellan berörda parter. Apoteksbolaget skall bil- das och drivas i samverkan av staten och apotekarsocieteten. I samverkan mellan apo- teksbolaget, droghandeln och läkemedels- industrin skall tillverkningsprogram, distri- butionsvägar och kostnader optimeras. Lä- kemedelsinstitutet skall ledas av en sty- relse i vilken representanter för ett stort antal myndigheter, institutioner, organisa- tioner och företag i samverkan skall ut- forma programmet. Institutets ledning hand- has av en chef som arbetar i samverkan med företrädare för vetenskap, praktisk sjukvård, läkemedelskontroll och läkeme- delsdistribution. I samverkan med specialis- ter som anställs av läkemedelsinstitutet skall sjukhusläkama få ökade möjligheter att be- driva en från både medicinska och ekono- miska synpunkter adekvat läkemedelstera- pi. Orginisationen av sjukhusens läkeme- delsförsörjning utformas så att samverkan mellan medicinsk, farmacevtisk och eko- nomisk sakkunskap bättre än nu tillgodo- ser sjukvårdens behov. Samverkan mellan alla apotek inom ett och samma företag skall ge alla medborgare samma tillgång till de samlade resurserna på läkemedels- området.

"41: |' ' |J_j _j'lm "31 mat- ”11:53 611 1.31 '.'-|

" , . . sub-m.... . '..545 RÅM mm....." ”'i" " bufi—_me I.i'ii'1"l.l|'|.'l!".r:"'1|'w.q..j|

:. # man. ....» ams-... ......

"'" 'Ww .. .'ll, " rfl..'151".l_e_:| ' Id m.fl

" ' .ru... ?

' .H'I. ' '. I.. . ' "ul

PUH' .amå Lägsta mini,—$'”: Mif-Walt tl W klå...

ia. "Mtg:"..a ..... m.. -.-.i-...|i. 'ii. |.. '-I.| ,L. 41. "Jb k.! '1' .'|i_1-'- "Tev-lzanl'tllll |:.l.'. _| EAL" itll? 'ru'! i'wfg 'Ql ||; 'm.l .; . . "" M. se!» .....

.:.Ti'i #91 1.3 ||| ' nl" I'- 'izi. ' Limå $U _a. lui Wulf" im] ;. 'ui_=.'».i_.'f1. i” :Jquå' Juul?! d'!” dui ." ..]I'flglj 'n. 5le ' åhh" 'fu 11— fan!!-LL Willi få»; |..' man. -- 'l' mean-king... m.m-"Iwan www.—. .u.- . .I _- _:I. i'J .ru "'...J'M ”'..is d....nmnnlnaa'J ha... mine] Meänmaa? s. 1 c;!- . 'N' J'aafh' JM l:!!! -||n. furu] mp..

nh! ' '" ..: #*; #3 |,” anus] .... '1h.| L” Mi. |.4_J.l l||9|' . anamn. u.."l'w'l .”!aUIhr .u. '...'m' law: Light)-I "" I .'i

|| ' - 'if-|| 1:21..qu- .' 15: ÖHEF'JH, han), '5' .1. är?-',? elul thai "..-II.. Mir.. ...—väst.. ' H..'.-.. ':i' I av han. l'z-"twwm '( ... .mm...r...u.

..| muut-n. 'mnf- 'nrgvdä'q, .luu...- rm " "NÅ Bl |M£lflh '" . '&olw. "|| .Äillunåurr la!-Op 'I'J'IIFMFM 'nqll'h'. '|'!hf9ll81r. |!" . . Jung. :. ... &%%'. man? ..1. &%%'m &”.LJIW—CHJThum "l..”. J..-lä? '&'-MV WIJ-.; |'| !.J|_|'|. hm |:... .i-.| "...l'g'. " 'in'-3 |..' ' .]! qall. ##]Hån . ik" '|' ||' .ht'h. :(. 'mh. maj-;få'ii. #33 'p'?” JW #91. !# 'MM' 'm) MTLIFREI' mh. .|". A*... Ha HE lj m...$a'$m|m.w itne" '"I 'ta:

uk '" 4 '. ' | H 2. ' .'|'! '.'dl'. ' . 5. .'11- . || | * a "I - .? - .. ' '— ' . _ 'l'ti . i ' |. | "|. |." .. &" ni". __ | | :q' =*- | 'l'| .V. 1l1l'

BILAGOR

.f " (';?le '|'-"

Av fil. kand. Kerstin Swarén

1.1 Undersökningens uppläggning och genomförande

1.1.1 Undersökningens planering och syfte

Det är givetvis av väsentlig betydelse för såväl en rationell apotekslokalisering som för en god planering av det enskilda apo- teket att känna till varifrån de på apote- ken expedierade recepten emanerar, hur stor del som skrivits ut på sjukhus och läkar- centraler, andelen telefonrecept och beställ- ningsblanketter m.m. Utredningen har där- för genomfört en speciell undersökning för att få svar på dessa och närliggande frågor.

På apoteken arkiveras visst receptmate- rial, som i någon mån kan förväntas ge svar på. sådana frågor. Recept eller viss form av receptkopia skall förvaras tre år på apo- teket som verifikation till riksförsäkringsver- ket för kostnadsfritt eller prisnedsatt läke- medel. De enligt bestämmelserna arkiverade recepten och receptkopiorna på apoteken ger emellertid inte en fullständig bild av samt- liga läkemedelsexpeditioner. Inköp på re- cept, för vilka betalningen inte överstiger ett av läkemedelsförmånen stipulerat belopp bortfaller. I de fall verifikationema inte ut- görs av recept utan av etikettsavskrifter och beställningsblanketter kan man bl.a. inte utläsa receptutfärdarens adress eller vil— ken tur i ordningen som kunden hämtar ut läkemedel på samma recept.

Ett fullständigare material skulle kunna erhållas om man i stället för att använda

Vecka 16 — undersökningen 1966

verifikationerna gick direkt på recepten och antecknade vissa uppgifter i samband med att medicinen expedieras. På ett recept åter- finns, förutom utfärdarens namn, ofta även dennes adress. Av receptet kan man också utläsa vilken gång i ordningen, som kunden hämtar ut läkemedlet.

1.1.2 Undersökningens omfattning

Undersökningen pågick sex dagar under ti- den 18—23 april 1966 (vecka 16) och om- fattade hela landet. För att den skulle bli så representativ som möjligt omfattade under- sökningen samtliga apotek eller 596 stycken. Av dessa var 22 sjukhusapotek. I Stockholms stad och län återfanns 7 av sjukhusapoteken. Apoteket på Södersjukhuset har förutom av— delningen för sjukhusets eget behov av läke- medel ett utlämningsställe i entréhallen. Bland sjukhusapoteken ingår militärapo- teket i Stockholm, som också är sjukhusapo- tek vid Karolinska sjukhuset, veterinärhög- skolans apotek samt militärapoteket i Karls- krona. Inom lasarettsområdet i Karlskrona har nyligen öppnats ett apotek, som både svarar för leveranserna till lasarettet och fungerar som ett vanligt försäljningsställe för allmänheten. Detta apotek har hänförts till gruppen »cityapotek».

Till cityapoteken räknas alla apotek, som inte klassificeras som sjukhusapotek. Ett cityapotek är ett försäljningsställe för all- mänheten. Några ytterligare inskränkningar

läggs inte i ordet, utan dessa apotek kan vara belägna såväl i köpcentrum som i ut- kanterna av en ort och både i större städer och i små samhällen.

Antal cityapotek i undersökningen 574 Antal sjukhusapotek i undersökningen iz

Summa apotek 596

Vecka 16 var en vanlig arbetsvecka utan helgdagar. Tidigare receptundersökningar har visat att under april månad har läke- medelsförsäljningen i allmänhet inte börjat avta inför sommaren. Det sagda gäller inte generellt för alla apotek. Vissa apotek på t.ex. badorter kan ha sin största försälj- ning under sommaren. Tidpunkten för er- hållandet av blankettmaterialet från trycke- riet och andra tekniska arrangemang spela— de givetvis också in för beslutet om tid- punkt för undersökningens genomförande. Vilken vecka som än väljs för en sådan här undersökning, kan för några apotek inne- bära vissa onormala förhållanden. Apo- teket kan vara under ombyggnad, provin- sialläkaren kan vara bortrest, tillfälliga tra- fikhinder kan återverka på läkemedelsför- säljningen osv.

Läkarbesöksdagen behöver inte samman- falla med dagen för läkemedelsinköpet. Den öppna vårdens patienter torde inte besöka läkaren på lördagarna mer än i särskilt brådskande fall. Däremot kan lördagen vara en stor apoteksdag. Antagandet att antal läkemedelsexpeditioner under viss tid är lika stort som antalet förskrivningar under samma tid håller inte för en undersöknings- period på endast en dag.

Undersökningen avsåg endast recept som härrörde från den öppna vården. Patienter som intagits på sjukhus får sin medicin dit. Ålderdomshem och dylika inrättningar har utredningen också betraktat som en form av sluten vård.

I skrivelsen till samtliga apoteksförestån- dare sades bl.a. följande: »Expeditioner till sjukvårdsinrättningar och därmed jämställda förbrukare (läkarmottagningar, tandpolikli- niker, ålderdomshem m.m.) berörs icke av undersökningen. Vidare undantags expe—

ditioner på läkemedelsförråd av läkemedel enligt förteckning II. I övrigt omfattar den alla expeditioner, som sker enligt recept ut- färdade av behöriga personer.»

Läkemedelsförråden lagerhåller vissa lä- kemedel, som utlämnas på recept. Över des— sa läkemedel upprättas en förteckning av apotekaren efter samråd med vederbörande läkare. Det författningsenliga namnet på denna lista är förteckning II. När läkeme- del enligt förteckning II levereras från apo- teket till förrådet är de i förväg signerade av farmacevt. De s.k. medicinlådorna var däremot inte undantagna från undersök- ningen. Allmänheten kan lämna sina recept antingen direkt till apoteket eller också till den som har hand om medicinlådan och sedan hämta sina läkemedel hos denne. Va— rorna packas på apoteket separat för varje kund och lämnas ut från lådan utan att paketet öppnats.

En receptblankett kan uppta flera olika läkemedel (flera recipen). Det var inte an- talet receptblanketter utan antalet recipen, som avsågs i undersökningen. Varje recipe är en expedition. Förpackningsstorleken på ett visst läkemedel inverkar däremot inte, när antalet expeditioner skall anges. Om en läkare t. ex. ordinerar 200 tabletter av visst slag och dessa tabletter endast finns i för- packningar om 100 stycken, så är två askar =en expedition=ett recipe. Om däremot läkaren vid samma tillfälle förskriver såväl tabletter som t.ex. ögondroppar, så upptar denna receptblankett två recipen: två ex- peditioner.

1.1.3 Undersökningens genomförande

Utredningen ville ha svar på vilken typ av recept som expedierats, receptutfärdar- kategori m.m. För varje expedierat recept skulle apoteken fylla i blankett 1 (bifogas), som tog upp fyra frågor. Receptutfärda— rens namn efterfrågades för varje recept. Övriga tre frågor avsåg typ av expedition, receptutfärdarkategori samt var receptut- färdaren var stationerad. Dessa frågor inne- höll olika alternativ, där ett alternativ inom varje fråga skulle passa för den aktuella

expeditionen. Det tillämpliga alternativet skulle markeras med ett kryss.

Det fanns fyra alternativ att välja mel- lan vad gäller typ av recept. Originalrecep- ten delades upp på förstagångsexpeditioner och iterationsexpeditioner. En tanke bakom denna uppdelning var att patienten kunde vara intresserad av att få hämta sin medi- cin i direkt anslutning till förskrivningen. När läkemedelskonsumenten gör ett itera— tionsköp, dvs. handlar på samma recept för andra, tredje eller fjärde gången kan det ha gått en viss tid mellan förskrivnings- tillfället och läkemedelshämtningen. Då fö- refaller inte längre avståndet mellan recept— utfärdare och apotek att vara av intresse för kunden. Som tredje alternativ har upp- satts telefonrecept och som fjärde beställ- ningsblankett. En patient, som ordinerats ett kostnadsfritt läkemedel, kunde 1966 inte gå direkt från läkaren till apoteket utan måste ta vägen via försäkringskassan för erhållan- de av beställningsblanketter.

Receptutfärdarna indelades i sex katego- rier. Sjukhusläkarna bildade en kategori. En annan grupp läkare var praktikerna i läkar— husen. Främst med tanke på dessa läkare tillkom alternativet »receptutfärdaren är verksam vid läkarcentral». Provinsial- och stadsdistriktsläkarna bildade en grupp. För privatpraktikerna utanför läkarhusen passa- de lämpligen alternativet »annan läkare». De två resterande receptutfärdarkategoriema var tandläkare och veterinärer.

De fyra alternativ, som avsåg receptut- färdarens stationeringsplats korresponderade mot de tidigare angivna läkarkategorierna. Ett av dessa alternativ var också tillämpligt för tandläkare och veterinärer. En tandlä- kare kan t. ex. vara stationerad vid sjukhus.

Av utredningens anvisningar för under- sökningens genomförande framgick bl. a. att för varje recept, som expedierades till all— mänheten, skulle blankett 1 användas. Om receptet upptog flera recipen skulle antalet antecknas nedtill till höger på blanketten. Blanketten 1 avsågs tjänstgöra som hjälp- blankett för redovisningen av undersök-

ningen på sammanfattningsblanketterna 2,

3 och 4 (bifogas).

Antalet recipen, som expedierats till all- mänheten under de sista åren, har uppgått till cirka 30 miljoner per år. Man kunde därför uppskatta grundmaterialet i under— sökningen till cirka 600 000 blanketter. Det- ta råmaterial skulle ligga till grund för apo- tekens redovisning av undersökningen på sammanfattningsblanketterna 2, 3 och 4, vilka skulle sändas in till utredningen i ett exemplar. Apoteken anmodades förvara hjälpblanketterna ] till den 1 september 1966 för att de vid behov skulle kunna till- ställas utredningen. Om detta grundmate- rial inte infordrats före nyss nämnda datum kunde det förstöras.

Det kan ibland föreligga sådana skillna— der mellan apoteken att en viss kategori- indelning av receptutfärdama på blankett 1 hade varit den mest lämpliga för en grupp av apotek, medan andra apotek skulle ha funnit en annan indelningsgrund bättre. I anvisningarna sades därför, att i de fall alltför knapphändiga data förelåg eller då uppgifterna på recepten inte var entydiga skulle det alternativ väljas, som apoteket ansåg vara det mest adekvata för expedi- tionen i fråga. Gränsfall kunde givetvis tän- kas även när det gällde att bedöma vilken receptutfärdarkategori en viss läkare tillhör- de. Som exempel på sådana gränsfall kan nämnas att en provinsialläkare, som är sta- tionerad i anslutning till sjukstuga el. dyl. samtidigt är sjukstugeläkare. Ett annat gränsfall är stadsdistriktsläkarens mottag- ning i läkarhus. Frågor av detta och lik- nande slag kom in till utredningen dels in- nan undersökningen började och dels un- der pågående undersökning. 1 sistnämnda fall hade frågorna mer karaktär av upp- lysning för vederbörande apotek. Eljest lämnades åt apoteken att själva bedöma gränsfallen. '

1.2 Undersökningens resultat 1.2.1 Inledning

De resultat, som här läggs fram, hänför sig till förhållandena under undersöknings- veckan. Tack vare en" 100-procentig med-

Antal S:a exp. under Antal S:a exp. under

Län cityapotek 6 dagar Län cityapotek 6 dagar A 67 86 233 0 42 55 396 B 37 35 786 P 24 30 102 C 13 17 718 R 18 20 402 D 20 20 839 S 23 23 608 E 29 33 402 T 22 20 704 F 21 22 839 U 19 18 681 G 13 13 076 W 24 22 543 H 19 20 544 X 24 24 475 I 5 4 574 Y 20 20 389 K 8 12 694 Z 15 10 569 L 22 19 436 AC 24 16 460 M 38 57175 BD 18 18 363 N 9 15 285

S:a 574 641 293

verkan från apotekens sida täcker under- sökningsmaterialet hela landet.

Sammanfattningsblanketten 2 ligger till grund för redovisningen av totalantalet ex- peditioner i varje län m.m. Därefter speci- ficeras olika sjukhus med hänsyn till dels antalet förstagångsexpeditioner enligt ori- ginalrecept och dels antalet apotek, som redovisar recept från sjukhuset i fråga.

I det därpå följande avsnittet samman- ställs uppgifter från undersökningsmateria- let beträffande läkarhusen.

Till sist studeras gruppen »provinsiallä- kare eller motsvarande».

1.2.2 Totalantalet läkemedelsexpeditioner

Fördelningen på län och apotek av total— antalet expeditioner

Länsindelningen i det följande har gjorts med hänsyn till var de olika försäljnings- ställena är belägna. Moderapotek och fi- lialapotek ligger inte alltid inom samma län.

Det totala antalet expeditioner till all- mänheten under vecka 16 uppgick till 644161. Härav svarade sjukhusapoteken för 0,5 % eller 2 868 expeditioner. Hur totalantalet expeditioner till allmänheten

Tabell 2. Sammanfattning av antalet expeditioner för samtliga 596 apotek.

Summa expeditioner under 6 dagar

Original- Original- Beställ- recept: recept: nings- första- iterations- Telefon- blan- Receptutfärdare gångsexp. exp. recept kett Totalt sjukhusläkare 113 750 36 329 11 145 22 074 183 298 Provinsialläkare el. motsv. 113 093 24 061 60 322 11 424 208 900 Läkare verksamma vid läkarcentraler 11 381 1 571 2 157 613 15 722 Andra läkare 133 821 37 246 40 293 11 260 222 620 Summa 372 045 99 207 113 917 45 371 630 540 Tandläkare 3 125 10 1 097 9 4 241 Veterinärer 1 999 87 7 264 30 9 380 Summa 5 124 97 8 361 39 13 621 Totalt 377 169 99 304 122 278 45 410 644 161 196 SOU 1969: 46

Tabell 3. Cityapoteken i hela landet.

Apotek

Antal expeditioner Antal % — 100 3 —- 101— 300 25 4 301— 500 116 20 501—1 000 175 31 1 001—2 000 166 29 2 001—3 000 72 13 3 001— 17 3 S:a 574 100

på Cityapoteken fördelar sig på län fram- går av tabell 1, medan tabell 2 ger en sam- manfattning av antalet expeditioner för samtliga 596 apotek.

Lasarettsläkarna i öppen vård på sjuk— husen torde inte ha vållat några svårighe- ter vad avser grupptillhörighet. Gränsfal- len inom lasarettsläkargruppen har förmod- ligen främst avsett sådana läkare, som ock- så har privatpraktik. Här har valet stått mellan »sjukhusläkare» och »andra läkare» (ev. »läkare verksamma vid läkarcentra- ler»).

Det framstår inte heller som diskutabelt hur läkare vid mentalsjukhus, sanatorier och dylika sjukvårdsinrättningar skall klassi- ficeras. Däremot kan olikheter i redovis- ningen apoteken emellan föreligga i fråga om sjukstugoma. Provinsialläkarna på vissa orter är även sjukstugeläkare. Därför har dessa antingen redovisats som sjukhusläkare eller som provinsialläkare.

Läkare vid mödravårdscentraler har ibland klassificerats sOm »provinsialläkare el. motsv.», ibland som »läkare verksam vid läkarcentral». De kan också finnas med bland »andra läkare».

Tabell 4. Sjukhusapoteken i hela landet.

Apotek Antal expeditioner (till personal etc.) Antal % — 50 6 27 51—100 8 37 101—300 4 18 301— 4 1 8 S:a 22 100

Med läkarcentral avsågs främst de s.k. läkarhusen. Men hit har också förts läkare vid från sjukhusen fristående polikliniker, dispensärläkare, verksläkare m. fl. Vissa apotek har valt att redovisa dylika läkare som »provinsialläkare el. motsv.». Det kan också vara så, att de, i den mån de före— kommer, har klassificerats som »andra lä— kare».

Expeditionernas fördelning på cityapotek resp. sjukhusapotek framgår av tabell 3 och 4.

Fördelning på receptutfärdargrupper och län av totalantalet expeditioner

Av totalantalet expeditioner på de 596 apo— teken var ca 30 % att hänföra till vardera grupperna »sjukhusläkare» och »provinsial- läkare el. motsv.» samt ca 35 % till »and— ra läkare». På sjukhusapoteken svarade sjukhusläkarna för drygt 80 % av antalet expeditioner i öppen vård på sjukhusapo- teken.

Tabell 5 bygger på redovisningen från cityapoteken i varje län. Tabellen återger

en procentuella fördelningen inom varje län vad avser de tre största receptutfär- dargrupperna.

Läkare verksamma vid läkarcentral var en liten grupp vad gällde antalet recept möjligen med undantag för Stockholms stad där deras andel av totalantalet expe- ditioner uppgick till 9 %.

Tandläkare och veterinärer var också små grupper. På Gotland hade veterinä- rerna en andel på 5 % av totalantalet ex- peditioner i länet. I övriga län svarade ve— terinärerna för högst 3 % .

Tabell 5 har sammanställts enligt apo- tekens redovisning på sammanfattningsblan- ketten 2. Av tabellen framgår att gruppen »andra läkare» dominerar i städerna Stock- holm och Göteborg samt i Malmöhus län. Provinsialläkare och stadsdistriktsläkare har ej någon större andel av totalantalet expe- ditioner i dessa tättbebyggda områden. Med undantag för Stockholms stad och län samt Norrbottens län uppgår sjukhusläkarnas an- del av totalantalet expeditioner i länet till

Tabell 5 a—c. Andelen läkemedelsexpeditioner avseende olika receptutfärdargrupper inom varje län.

a) sjukhusläkare

% av totalantalet exp. inom länet län

20—29 A, B, E, F, G, H, K, L, , (exkl Gbg , R, W, X, Z, AC, 30—39 C, D, 1, M, G g stad, P, S, T, U, Y 40—49 BD

b) provinsialläkare eller motsv.

% av totalantalet exp. inom länet län

1— 9 A 10—19 M, Gbg stad 20—29 B, C, N 30—39 D, E, I, L, 0 (exkl. Gbg), P, T, U 40—49 F, K, R, S, X, Y, BD 50—59 G, H, W, Z 60—69 AC

c) andra läkare

% av totalantalet exp. inom länet län

1— 9 AC, BD 10—19 H, W, Y 20—29 D, F, G, I, R, S, U, X, Z 30—39 C, E, K, L, N, (exkl. Gbg), P7 TD 40—49 B 50—59 M, Gbg stad 60—69 A

mellan 25 och 35 %. I fråga om de två nordligaste länen kan här påpekas olikhe- ter i redovisningen vad gäller provinsial- läkare på sjukstugorna. Vissa apotek har re- dovisat dessa som sjukhusläkare medan andra apotek har klassificerat dem som provinsialläkare.

Receptexpeditionernas fördelning på recept- utfärdargrupper

Tabellen 5 visar enbart olika receptutfär- dargruppers procentuella andel av totalan- talet expeditioner. Betraktas däremot det absoluta antalet expeditioner och en järn- förelse görs mellan länen har Cityapoteken i Stockholms stad sammanlagt de flesta sjukhusläkarrecepten. För Stockholms stad uppgick denna siffra till över 18 000 expe- ditioner, för Malmöhus län till drygt 17 000 och för Göteborgs och Bohus län till drygt 16 000 expeditioner.

I Stockholms stad svarade »andra läka— re» för ca 50 000 expeditioner, medan mot- svarande siffra i de två nyssnämnda länen uppgick till mellan 25 000 och 30 000. Av expeditionerna i hela landet avseende »lä- kare verksamma vid läkarcentraler» kom hälften eller cirka 7500 expeditioner på Cityapoteken i Stockholms stad. Det största receptantalet från >>provinsialläkare el. motsv.» enligt redovisningen på blanketten 2 hade Östergötlands län med 13 000 expe- ditioner. Gävleborgs län kom därnäst med

Tabell 6. Totalantalet läkemedelsexpeditioner fördelade på. receptutfärdare i Stockholms stad och Västerbottens län.

Stockholms stad AC län

Receptutfärdare Antal % Antal % Sjukhusläkare 18 452 21 4 636 28 Provinsialläkare eller motsvarande 6 926 8 10 725 65 Läkareverksamma vid läkar- centraler 7 632 9 20 —— Andra läkare 51 901 60 647 4 Tandläkare 796 1 65 1 Veterinärer 526 1 367 2

S:a 86 233 100 16 460 100

Tabell 7. Andelen telefonrecept etc. inom olika receptutfärdargrupper. Hela landet.

Recepttyp i %

Original- Original- recept: recept: Beställ— första- itera- Telefon- nings- Receptutfärdargrupp gångsexp. tionsexp. recept blankett Totalt sjukhusläkare 62 20 6 12 100 Provinsialläkare el. motsv. 54 12 29 5 100 Läkare verksamma vid låkarcentraler 72 10 14 4 100 Andra läkare 60 17 18 5 100

12000 expeditioner. Tabell 6 har tagits in här för att belysa skillnaden mellan Stock- holms stad och Västerbottens län i fråga om receptutfärdare.

Recepttyper och receptutfärdargrupper

När man först ser på varje recepttyp utan att ta hänsyn till receptutfärdarkategori konstateras att originalrecepten, förstagångs- expeditioner, utgjorde minst hälften av to- talantalet expeditioner i samtliga län. På cityapoteken i Stockholms stad hade första- gångsexpeditionerna enligt originalrecepten 70 % av totalantalet. För cityapoteken i Göteborgs stad var motsvarande siffra 65 %. Den lägsta siffra, som erhölls vid jäm- förelse mellan länen vad avser denna re-

eepttyp, var 50 % för respektive Kalmar, Kristianstads och Jämtlands län.

I tabell 7 betraktas både recepttyp och receptutfärdargrupp.

Procentsiffrorna i tabellen har framräk- nats från tabell 2. Motsvarande uppställ- ningar vad avser cityapoteken i de olika länen visar inte några påfallande skillnader i jämförelse med tabell 7. Andelen beställ- ningsblanketter, som grundar sig på sjuk- husläkarnas förskrivningar, sjunker inte un- der 10 % i något län. En av orsakerna till att andelen beställningsblanketter är större för sjukhusläkarna än för de andra recept- utfärdargrupperna torde vara den, att det på sjukhusen finns en hel del specialister på sådana sjukdomar, för vilka det finns kostnadsfria läkemedel.

Tabell 8. Totalantalet originalrecept, förstagångsexpeditioner för samtliga grupper av sjukhus.

Originalrecept:

_ förstagångsexp. Sjukhus S:a 6 dagar Antal sjukhus 1) Lasarett a) landstingsägda etc. 101 104 118 b) sjukhem av lasarettskaraktär 1 520 11 Summa 102 624 129 2) sjukstugor 6 418 44 3) Mentalsjukhus 4434 34 4) Sanatorier 806 20 5) Epidemisjukhus 262 7 6) Spec. sjukvårdsinrättningar: a) fristående ortopediska 112 6 b) riksförsäkringsverkets 187 3 c) epilepsi 77 3 7) Övriga sjukhus 1 894 50 Totalt 116 864 296

TabellQ a—b. Antalet originalrecept, första- gångsexpeditioner från olika sjukhus.

a) Specificering av sjukhus med det största receptantalet.

Originalrecept, förstagångsexp. 5:3 6 dagar Sjukhus 5 908 Sahlgrenska sjukhuset, Gbg 4 730 Malmö allmänna sjukhus (inkl. Flensburgska barn- sjukhuset) 4 312 Karolinska sjukhuset, Sthlm 3 547 Södersjukhuset, Sthlm (inkl. Sachsska barnsjukhuset) 3 233 Lunds lasarett 3 207 Akademiska sjukhuset, Uppsala 2 655 Regionsjukhuset i Örebro 2 303 Regionsjukhuset i Linkö- ping 2 278 Borås lasarett 2 241 Karlstads lasarett 2 094 Västerås lasarett 1 793 Eskilstuna lasarett 1 730 Falu lasarett 1 716 Umeå lasarett 1 687 Uddevalla lasarett 1 649 S:t Göran, Sthlm 1 640 Sabbatsberg, Sthlm 1 637 Halmstads lasarett 1 633 Danderyds sjukhus 1 548 Jönköpings lasarett S:a 51 541 20 sjukhus

b) ej specificering av sjukhus, från vilka emane- rar mindre än 1 500 originalrecept, första- gångsexp.

Originalrecept: förstagångsexp. S:a 6 dagar Antal sjukhus 1 OOO—1 499 14 500— 999 20 300—_ 499 36 100— 299 88 1— 99 118

S:a 276

Andelen telefonrecept för provinsial- och stadsdistriktsläkarna var lägst i Stockholms stad, 15 %, och högst i Jämtlands län, där motsvarande siffra uppgick till 47 %. Des- sa uppgifter har hämtats från sammanställ- ningar av typ tabell 7 för varje län. Det kan vara så att provinsialläkarna på lands- bygden gör fler hembesök än kollegerna i storstäderna och att provinsialläkaren ef—

ter hembesöken samlar ihop alla ordina— tioner och ringer in recepten.

Provinsial- och stadsdistriktsläkarnas re- cept på Cityapoteken i Stockholms stad be- stod till 76 % av förstagångsexpeditioner enligt originalrecept. Motsvarande siffra för Jämtlands län var 41 % .

1.2.3 Originalrecept, ner från sjukhusen

förstagångsexpeditio—

Fördelning av recepten efter sjukhus

Den indelning av sjukhusen i olika grup- per, som används i tabell 8 och i det föl- jande, bygger delvis på dåvarande medi- cinalstyrelsens matrikel över läkare och tand- läkare. Till grund för redovisningen ligger blankett 3 och 4.

De uppgifter, som redovisas i tabell 9 nedan, har sammanställts enligt materialet från samtliga 596 apotek.

Sjukhusen, från vilka härrör 500—1499 originalrecept, förstagångsexpeditioner, be- står av 33 lasarett och 1 sjukstuga. I klas— sen 300 till 499 expeditioner fördelar sig sjukhusen på 30 lasarett, 2 mentalsjukhus, 2 sjukstugor samt 2 sjukhem. Av sjukhusen i den lägsta klassen, 1—99 expeditioner, ut- görs största delen av sjukhem.

I Stockholms stad och län finns 6 lasa- rett, för vilka antalet expeditioner enligt ta- bell 9 uppgick till minst 1 000 från respek— tive sjukhus. Förutom lasaretten i Malmö och Lund hade Hälsingborgs lasarett i Malmöhus län över 1 000 expeditioner. De två största lasaretten i Södermanlands, Ös— tergötlands och Älvsborgs län samt i Göte- borgs och Bohus län hade också över 1 000 expeditioner. Med undantag för Gotlands län redovisades minst 1000 förstagångsex- peditioner enligt originalrecept från det största lasarettet i varje län.

Spridning av originalrecepten, förstagångs- expeditioner på vissa apotek

Recept från de stora lasaretten i Stockholm har expedierats på ett hundratal apotek. Som framgår av tabell 10 har 210 apo- tek tagit emot originalrecept, förstagångs—

expeditioner från Karolinska sjukhuset. Bland dessa apotek ingår samtliga cityapotek i Stockholms stad och län samt 4 sjukhus- apotek inom samma område. Karolinska sjukhuset är det enda sjukhuset, vilket redo- visas av apotek över hela landet. Att även recept från undervisningssjukhus utanför Stockholm expedierats på apoteken i åt- skilliga län, torde kunna förklaras med att patienterna kommer dit för att söka en specialist. Recept från Akademiska sjukhu- set förekom på minst ett apotek i 20 län. Lasarettet i Lund har besökts av patien— ter från 16 län varav det nordligaste är Kopparbergs län.

Apotekens originalrecept, förstagångsexpe- ditioner från lasarett på orten

1 Stockholms stad och län fanns 8 lasarett, där antalet förstagångsexpeditioner enligt originalrecept översteg 500 under vecka 16. Recepten från de stora lasaretten i Stock— holms stad med förorter sprids till så gott som alla apotek i detta område. Det be- tyder att många apotek får recept från flera sjukhus. I Stockholm med förorter finns inte något apotek, där antalet expe- ditioner från ett och samma sjukhus upp- gick till 500 under vecka 16. För de allra flesta apoteken gällde att man från ett och samma sjukhus hade högst 99 förstagångs- expeditioner enligt originalrecept. Apoteken i Göteborg uppvisar inte som apoteken i Stockholm ett ungefärligt lika antal expeditioner från flera sjukhus. I Göteborg finns ett stort lasarett plus flera mindre (vad receptantalet beträffar). För 23 av de 25 apoteken i Göteborgs stad låg antalet förstagångsexpeditioner enligt origi— nalrecept från Sahlgrenska sjukhuset på mellan 100 och 499. I Malmö finns inte något apotek för vilket motsvarande siffra från Malmö allmänna sjukhus var lägre än 100. I andra städer hade 26 cityapotek var- dera haft minst 500 förstagångsexpeditio— ner enligt originalrecept från lasarettet i staden. Dessa expeditioner svarade för en andel på omkring 35 % av totalantalet ex-

Tabell 10. Sjukhusen i ordning efter förekomst på antal apotek (city- och sjukhusapotek).

Antal apotek som redovisat original- recept, första-

gångsexp. Sjukhus 210 Karolinska sjukhuset, Stockholm 123 Akademiska sjukhuset, Uppsala 119 Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg 116 Lunds lasarett 113 Södersjukhuset, Stockholm 105 S:t Erik, Stockholm 101 S:t Göran, Stockholm 94 Danderyds sjukhus 93 Serafimerlasarettet, Stock- holm 86 Sabbatsbergs sjukhus, Stockholm 67 Allmänna BB, Stockholm 59 Umeå lasarett 58 Regionsjukhuset i Linkö- pins 57 Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, Stockholm 55 Epidemiska sjukhuset, Stockholm (numera Roslagstulls sjukhus) 55 Malmö allmänna sjukhus 54 Ersta sjukhus, Stockholm 50 Regionsjukhuset i Örebro 40—49 11 sjukhus 30—39 18 » 20—29 29 » 10—19 56 » 1-— 9 164 »

peditioner på 3 apotek. För 13 av apote— ken framräknades motsvarande siffra till 25—30 %. Endast ett apotek finns på många lasarettsorter. Ett tiotal sådana apo- tek hade över 500 förstagångsexpeditioner enligt originalrecept från lasarettet i fråga.

Omkring 60 ensamma apotek på lasa— rettsorter redovisar 100—499 originalre— cept, förstagångsexpeditioner från lasarettet på orten. Minst ett av apoteken i städer som Jönköping, Västerås och Kalmar har 100—499 recept från lasarettet.

Spridningen av sjukhusens originalrecept, förstagångsexpeditioner på olika län

Vid jämförelse mellan lasaretten vad avser spridningen av originalrecept, förstagångs- expeditioner på olika län konstateras att

av samtliga landstingsägda lasarett etc. fanns endast 4 lasarett i landet för vilka an- delen expeditioner i hemmalänet var min- dre än 90 %. Stockholms stad och län har härvid betraktats som ett län. Lasaretten i Borås, Säffle och Ängelholm ligger alla tre i utkanten av sitt län. I omkringlig- gande län har expedierats 15—20 % av an- talet förstagångsexpeditioner från respektive sjukhus. Vad avser det fjärde lasarettet, Akademiska sjukhuset i Uppsala, hade apo— teken i hemmalänet likaså cirka 85 % av antalet förstagångsexpeditioner.

Det finns fem lasarett för psykiatrisk vård, för vilka andelen originalrecept, första- gångsexpeditioner, är mindre än 90 % i hem- malänet. Av dessa ligger två på gränsen till annat län och recepten fördelar sig i huvud- sak på dessa båda län. Recept från S:a Ma- ria sjukhus i Hälsingborg och S:t Lars sjuk— hus i Lund förekom på apotek i 6 län för- utom Malmöhus län. För dessa båda lasa- rett uppgick andelen förstagångsexpeditio- ner i hemmalänet till mellan 70 och 85 %. Detsamma gäller för S:ta Birgittas sjukhus iVadstena.

Utöver de nyss nämnda lasaretten finns det endast ett tiotal sjukhus i undersöknings- materialet, för vilka gäller att andelen ori- ginalrecept, förstagångsexpeditioner är läg- re än 90 % i hemmalänet. Riksförsäkrings- verkets sjukhus i Nynäshamn, Tranås och Åre hör till denna grupp. Recept från sjuk- huset i Nynäshamn redovisas av apotek i 5 län, från Tranås i 10 län samt från Åre i 9 län.

Reumatikersjukhuset i Strängnäs och Spenshults reumatikersjukhus i Halland, vilka båda klassificeras som sjukhem av la- sarettskaraktär, uppvisar en siffra på mel- lan 60 och 75 % vad gäller andelen första- gångsexpeditioner i hemmalänet. Av un- dersökningsmaterialet att döma har Spens- hults reumatikersjukhus besökts av patien— ter från Skåne i söder till Dalarna i norr. Bland de privata sjukhemmen från vilka recept har inlämnats på apoteken i flera län kan nämnas Hultafors sanatorium utan- för Borås.

Vid undersökning av fördelningen på län

av det absoluta antalet förstagångsexpedi- tioner från sjukhusen med en andel på minst 90 % i hemmalänet, visar det sig att endast lasaretten i Lund och Uddevalla har bidragit med mer än 100 förstagångsexpe- ditioner på ett och samma apotek i annat län.

1.2.4 Originalrecept, förstagångsexpeditio-

ner från läkarhusen

Som läkarhus har här 16 läkarmottagningar klassificerats. Av dessa finns 13 i Stock- holms stad och län. Förutom läkarhusen i Vällingby och Solna centrum samt Läkar- gruppen i Näsby Park har hit räknats Lä— karmottagningen Björkhagens centrum, Lä- karmottagningen Farsta centrum osv. I Uppsala finns ett samt i Malmö två läkarhus.

I de fall tjänsteläkarmottagningar såsom mödravårdscentraler och stadsdistriktslä- karnas mottagning förlagts till läkarhus har recepten från dessa läkare enligt specifice— ring på blanketten 4 adderats till det antal expeditioner, som av apoteken redovisats på blanketten 3.

Totalt uppgick antalet förstagångsexpedi- tioner enligt originalrecept från de 16 lä- karhusen till cirka 10 000.

Läkarhuset Indalsbacken 17 i Vällingby och Läkarmottagningen Vällingbyplan 1 svarar tillsammans för drygt 1 300 original- recept, förstagångsexpeditioner. Motsvaran- de siffra för Läkarmottagningen Högdalens centrum och Läkarmottagningen Odenplan är ca 1 200. Denna siffra är lika stor som från poliklinikmottagningarna på lasarett av storlek Växjö lasarett.

Läkarhuset i Uppsala finns med i mate— rialet från samtliga apotek i staden. I Malmö förekommer recept från Slottssta- dens läkargrupp och Läkargruppen Arkaden på de flesta apoteken. I Stockholm och Stockholms län varierar antalet apotek från ett tiotal för Läkarmottagningen Riddarga— tan 12 till omkring åttio apotek för Läkar- mottagningen Odenplan. Från läkarhusen har också förekommit enstaka recept på några apotek ute ilandet.

1.2.5 Läkemedelsexpeditioner avseende provinsialläkare eller motsvarande

Fördelning av provinsialläkare el. motsv. efter antal recept

I de fall apoteken valt att redovisa poli- klinikmottagningar, läkarmottagningar i lä- karhus och sjukstugor på blanketten 4, er- hålles också antalet originalrecept, första- gångsexpeditioner samt telefonrecept för var och en av dessa läkare. Däremot fram- går inte om samma läkare kommer igen på de apotek, som redovisar de nyss nämnda mottagningarna på blanketten 3.

Antalet provinsialläkare och stadsdistrikts- läkare uppgick till 1485. Dessa läkare är inte alla ordinarie tjänsteläkare. Vikarier och före detta provinsial- eller stadsdistrikts- läkare ingår också.

Minst lika många originalrecept, första- gångsexpeditioner, som telefonrecept har 1 267 av tabellens 1 485 läkare. På mindre

orter är den proportionella andelen tele- ' fonrecept för en läkare större än för lä- karna i storstäderna.

Expeditioner från en och samma provinsial- läkare

De procentsiffror, som anges i detta av- snitt, har framräknats från blanketterna 2 och 4. Bland de 574 cityapoteken har 91 apotek haft så många läkemedelsexpeditio- ner från »provinsialläkare el. motsv.», att dessa läkare svarade för minst 75 % av to- talantalet expeditioner. De 91 apoteken

ligger huvudsakligen på orter, som inte är städer. Ett eller flera av dessa apotek åter- finns i samtliga län utom iStockholms stad, Blekinge län samt Malmöhus län.

Av blanketten 4 erhålls antalet original- recept, förstagångsexpeditioner, samt tele- fonrecept från en och samma läkare. På 55 av de nyss nämnda 91 apoteken samt på ytterligare 20 apotek, alla på mindre orter, utgjorde antalet förstagångsexpeditioner en- ligt originalrecept och antalet telefonrecept från en och samma läkare tillhopa minst 50 % av totalantalet expeditioner på ifråga- varande apotek.

1.3 Sammanfattning

I syfte att få utrönt varifrån recepten på apoteken emanerar anmodades apoteken medverka i en totalundersökning under ti— den 18—23 april 1966 (vecka 16). Samtliga 596 apotek genomförde undersökningen. Av blankettmaterialet från undersökningen framgår hur stor del av de på apoteken expedierade recepten, som utskrivits på sjukhus och läkarcentraler, andelen telefon- recept och beställningsblanketter m. m. Undersökningen omfattade alla expedi- tioner enligt recept med undantag för ex- peditioner till sjukvårdsinrättningar och där- med jämställda förbrukare. Antalet läke- medelsexpeditioner till allmänheten uppgick under veckan till ca 650000. För var- dera omkring 1/3 av totalantalet svarade de tre grupperna »sjukhusläkare» (i öppen vård), »provinsialläkare el. motsv.» samt

Tabell 1]. Provinsial- och stadsdistriktsläkare utanför sjukhus och läkarhus med hänsyn till

antalet recept från en och samma läkare.

Originalrecept förstagångsexp. Antal Telefonrecept Antal S:a 6 dagar läkare S:a 6 dagar läkare — 9 594 — 9 716 10— 24 92 10— 24 156 25— 49 78 25— 49 194 50— 99 212 50— 99 227 100—149 261 100—149 105 150—199 139 150—199 45 200—299 83 200—299 32 300— 26 300— 10 Summa 1 485 1 485 SOU 1969: 46 203

»andra läkare».

Telefonreceptens andel av samtliga re— cept från provinsial- och stadsdistriktslä- kare i hela landet uppgick till 29 %. För »andra läkare» var motsvarande siffra 18 % och för »sjukhusläkare» 6 %.

På apoteken i Stockholm dominerar san- dra läkare». Men om en jämförelse görs mellan olika län vad avser totalantalet ex— peditioner enligt recept från sjukhusläkarna konstateras, att apoteken i Stockholms stad sammanlagt redovisar det högsta antalet dylika expeditioner eller drygt 18 000.

Sjukhus och läkarcentraler finns speci- ficerade i den mån förstagångsexpeditioner enligt originalrecept därifrån förekommit på apoteket ifråga. Vad gäller sjukhusen upp- gick antalet dylika expeditioner till ca 115 000. Härav svarade 20 lasarett för näs— tan hälften. Det största av dem är Sahl- grenska sjukhuset med ca 6000 första- gångsexpeditioner enligt originalrecept. När däremot antalet apotek räknas, som redo- visar ett visst sjukhus, framgår det att re- cepten från Karolinska sjukhuset är de mest spridda. På flertalet apotek i Stockholm med förorter inlämnas recept från de stora lasaretten inom detta område. I andra stä- der, varav de flesta med få apotek, redo- visar en rad apotek minst 500 förstagångs- expeditioner enligt originalrecept från lasa- rettet på orten.

Med läkarcentral avsåg utredningen främst de s.k. läkarhusen. Det fanns lä- karhus med bortåt 1200 förstagångsexpe- ditioner enligt originalrecept under en vecka.

Beträffande provinsialläkarna framkom att på 75 apotek emanerade minst 50 % av apotekets samtliga expeditioner från ortens provinsialläkare.

Läkemedelsförsörjningsutrednlngen Blankett 1

Apotekets stämpel

Till grund för expedltlonen ligger:

originalrecept, tidigare ej exp. D (förstagångsexp)

|:] orlglnalrecept. tldlgure exp. (iterationsexp)

E] telefonrecept

Ej bestöllnlngsblenkett

Reeeptutfördurei

(namn) Receptutfärduren är: B sjukhusläkare [] tandläkare D provlnsiullöque el. motsv. [:] veterinär [] verksam vid tökurcentral Ej annan läkare Receptutfärduren är stationerad vid: [:] sjukhus

(numn)

D läkarcentrul

(namn)

I:] provlnslalläkurmottagnlng el. motsv.

(adress)

D unnun mottagnlng

Lökemedelsförsör]nlngsutrednlngen Blankett 2

Apotek: .

SAMMANFATTNING AV ANTALET EXPEDlTlONER

Summa expeditioner under 6 dagar

Receptuttdrdure Orlginqlrecept: Originalrecept: Telefon- Beställnings- Totalt förstagångsexp. iterutlensexp. recept blankett

Sjukhuslökure

Provtnsiulläkore et. motsvarande

Läkare verksamma vid läkarcentroler

And ro läkare

Summa Tandläkare Veterlnörer Summa Totalt

Läkemedelsförsör]ningsutredningen Apotek: __

SAMMANFATTNING AV FÖREKOMMANDE SJUKHUS OCH LÄKARCENTRALER

lnröttnlngens namn

Ort

Origlnalrecept: förstagångsexp. S:a 6 dagar

För utredningens anteckningar

Totalt

Lökemedelsförsörjningsutredningen Blankett 4 Apotek: __ ____________________ SAMMANFATTNING AV FÖREKOMMANDE PROVINSIALLÄKARE EL. MOTSVARANDE Summa expeditioner under 6 dagar För Läkarens namn Adress ut. 4 ' .,

Originalrecept: Telefon- förstagängsexp. recept

anteckningar

Totalt

försörjning

Utredning rörande landsbygdens läkemedels-

Referat av en inom apotekarsocieteten gjord utredning

Landsbygdens läkemedelsförsörjning har på uppdrag av apotekarsocietetens direktion va- rit föremål för en omfattande utredning, den s.k. landsbygdsutredningen, vilken om- fattat hela landet med undantag av stor- stadsregionema Stockholm, Göteborg och Malmö. Utredningen har därmed omfat- tat läkemedelsförsörjningens distributions- organisation för ca 5,7 milj. invånare.

I det följande ges en sammanfattning av utredningen.

2.1 Nuvarande förhållanden 2.1.1 Samhällsplaneringen

En riksomfattande apotekslokalisering kan inte genomföras utan att hänsyn tas till den allmänna samhällsplaneringen. Denna sker i nära samverkan mellan stat, kommun och näringsliv och vill åstadkomma en effektiv samhällsinriktad servicestruktur, där skol- väsende, sjuk- och åldringsvård, kommu- nikationsförhållanden och allmän offentlig service är de väsentligaste hörnstenarna.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är ett centralt organ i fråga om näringslivets lo- kalisering.

År 1961 företog AMS en utredning som avsågs läggas till grund vid bedömningar rörande näringslivets lokalisering. Landet indelades i regioner av tre olika storleks- ordningar, som gavs beteckningarna A, B

och C. Varje sådan region skulle ha mini- miunderlag av resp. 30000, 15000 och 7 500 invånare. Syftet med indelningen var bl.a. att åstadkomma ett statistiskt under- lag för ställningstaganden ifråga om ser— vice- och produktionsföretagens lokalise— ring. Centrumklassificeringen gjordes på grundval av befolkningsunderlaget och det härmed sammanhängande servicebehovet.

Enligt utredningen borde ett A—centrum ha följande serviceorgan för att kunna göra anspråk på att vara fullständigt utrustat, nämligen gymnasium, differentierad yrkes- utbildning, lasarett, daglig tidning, goda kommunikationer, omfattande detaljhandel med flera varuhus, apotek och domsage— kansli. Antalet A—centra uppgick till 98.

Ett B-centrum skall vara väl utvecklat ifråga om skolväsen och antalet detaljhan- delsföretag. Här borde också finnas odelat lasarett eller sjukstuga med flerläkarstation, apotek, systembolag och postkontor. Varje A-centrum är tillika B-centrum och sam- manlagt uppgick antalet B-centra till 155.

Den ursprungliga C-regionindelningen har i stort sett slopats och ersatts med den av riksdagen år 1963 beslutade kommun- blocksindelningen. Centralorterna kallas här kommunblockscentra. Här förläggs ad- ministration, hälso- och sjukvård m.m. och dessa orter får i regel även en bety- dande uppsättning detaljhandelsföretag. Tillskapandet av 1-2 läkarstationer i kom-

munblockcentra har också medfört, att ett antal filialapotek under senare år förlagts till dessa orter.

I dagens läge är det sålunda A-regio- nerna och kommunblocken, som år av be- tydelse för lokaliseringspolitikens inrikt- ning. Föreliggande förslag till apotekslo- kalisering bygger därför i hög grad på de statistiska uppgifter, som är grundläggande för näringslivets allmänna lokalisering.

2.1.2 Drag i strukturomvandlingen inom apoteksväsendet

Under de senaste decennierna har apoteks- väsendet förändrats i flera väsentliga av- seenden.

Distriktslaboratoriema har exempelvis ta- git hand om huvudparten av apotekens la- gertillverkning och inläggningsverksamhet. Apotekens tillverkningsfunktioner är i da- gens läge nästan helt begränsade till extem- poreberedningar och även dessa är i avta- gande. Således uppgick extemporevärdet år 1956 till 16,5 procent av det totala re- cepturvärdet. Motsvarande siffra år 1965 var 4,2 procent. Antalet s.k. handköps- uppvägningar har minskat på motsvarande sätt.

Å andra sidan har distributionen av stan- dardförpackningarna ökat. Recepturomsätt- ningen har ökat mer än 200 procent under den senaste IO-årsperioden, medan däremot handköpets värdemässiga andel av omsätt— ningen minskar.

Flera faktorer påverkar ökningen av recep— turomsättningen. Recipeantalet har t. ex. ökat 45 procent under nämnda period. Den väsentligaste ökningen hänger dock samman med trenden mot mer högaktiva och dyra läkemedel. Det rikt varierande sortimentet och läkemedlens många gånger komplicerade natur har successivt framska- pat ett starkt uttalat behov av information, och farmacevternas aktivitet i detta sam- manhang kan väntas få stor betydelse.

Allmänheten har även krav på att apo- teksväsendet skall lämna sådan service som samhällslivet i övrigt ger. Inom detaljhan- deln tillgodoses detta krav genom fri kon—

kurrens. Konkurrensen inom detaljhandeln framtvingar rationaliseringar, som leder till lägsta möjliga priser. Detta förhållande har lett till strukturrationaliseringar inom vissa branscher, som gått ut över allmänheten i form av försämrad service. För att tillgodose läkemedelskonsumenternas krav på lägsta möjliga läkemedelspriser är det nödvändigt att rationaliseringar genomförs även inom läkemedelshanteringens detaljistled. Åtgär- derna får emellertid inte innebära minskad säkerhet och ej heller att den rimliga ser- vicenivån åsidosätts. Självfallet kan man inte komma ifrån att olika servicenivåer måste finnas i ett system, som omfattar ca 550 försäljningsenheter. I storstäderna fin- ner man i vissa fall en tendens till överser- vice, medan tendenser i motsatt riktning kan förmärkas på platser, där ogynnsamma distributionsförhållanden föreligger. En dif- ferentiering av servicen synes i vissa avseen- den vara ofrånkomlig inom ett rationellt system. Det är t. ex. möjligt att extempore- beredningar i framtiden måste koncentreras till vissa apotek. Skälen härför kan antingen vara att beredningama måste utföras vid så stränga hygieniska betingelser, att det inte blir ekonomiskt rimligt att skapa erforder- liga förutsättningar på varje apotek, eller att omfattningen blir så ringa att lagerhåll- ning av råvaror o.dyl. lämpligen bör be- gränsas till ett mindre antal enheter. Detta kommer att innebära, att man för ifrågava— rande recept kan få längre väntetider än för närvarande, men i gengäld kan arbetsupp- gifterna renodlas för den övriga verksam— heten på sådant sätt, att man totalt får kortare väntetider.

Samtidigt med förskjutningen på de en- skilda apoteken från produktion till distri- bution äger en successiv strukturrationali- sering rum. Självständiga mindre apotek förändras till filialapotek, och man får apo- teksgrupper som allt vanligare omfattar mer än två enheter. Samhällslivet i övrigt har ge- nomgått motsvarande ändringar. Lands— bygdsutredningens förslag innebär ett upp- följande av utvecklingen mot större apoteks- grupper.

2.1 .3 Utvecklingstendenser

Konsumtionsökning Läkemedelskonsumtio- nen förväntas öka i ungefär samma takt som hitintills. Medelsförbrukningen per individ och är låg 1957 något under 40 kr. Mot- svarande siffra för 1965 var ca 80 kr. An- ledningen till stegringen har bl. a. varit den successivt höjda levnadsstandarden liksom även resultatet av den medicinska forsk- ningen.

Fortfarande finns dock stora sjukdomsom- råden, där farmaka används i liten utsträck- ning. Vidare kommer under den närmaste lS-årsperioden åldersgruppen »över 65 år» att öka från 1 milj. till 1,5 milj. personer. Denna åldersgrupp har ungefär tre gånger så stor läkemedelsförbrukning som genom- snittet, och ökningen av gruppen betyder en märkbar ökning av den totala läkeme— delskonsumtionen.

Befolkningsfördelningen Under hela 1900- talet har glesbygdsbefolkningen minskat. År- 1930 bodde hälften av landets befolkning i glesbygden (gränsen mellan begreppen gles- bygd och tätort går vid 200 inv.). 20 år se- nare utgjorde glesbygdens befolkning endast 35 procent av landets befolkning. Denna urbanisering fortsätter och år 1980 beräk- nas endast 19 procent bo i glesbygd medan 64 procent av befolkningen då är koncen- trerad till A-centra.

Denna utveckling för med sig, att järn- vägar läggs ned och antalet bussförbindelser skärs ned. Å andra sidan ökar biltätheten, och de som har tillgång till bil förlägger ofta inköpen till den centralort, som är bekvä- mast att uppsöka. Landsortsbutikerna för- svinner och äldre personer får inte den ser- vice som behövs för att leva kvar i glesbyg- den, och många måste helt enkelt flytta till »serviceort». De apotek, som är belägna i utglesningsområden, har av naturliga skäl haft svårigheter att anpassa kostnaderna i takt till det vikande underlaget och har måst förändras till filialapotek. Ett annat resultat av utglesningen är att förutsätt- ningarna för läkemedelsförråd och medicin- lådor i glesbygderna har minskat.

2.1.4 Jämförelser mellan apotekens och några andra serviceorgans lokalisering

En orts centralitet är givetvis av största be- tydelse för affärslivet. I centra, där man har varuhus och en fullständig uppsättning spe- cialbutiker, kan man i regel räkna med att det även finns postkontor, systembolag, sjukkassa m. m. När en ort har denna cen- tralitet, råder det ingen tvekan om att en apoteksinrättning med centralt läge skall finnas i citykärnan och vanligen finns i dessa fall underlag för självständigt apotek. Postverkets distribution är baserad på en- heten postkontor, som deltar i postverkets samtliga rörelsegrenar, och för närvarande finns 184 st. av denna typ. Underlaget för postkontor varierar mellan 1 100 och 35 000 hushåll och underlaget är minst i glesbyg- derna och störst i storstäderna. Postkontoren har tre olika typer av underlydande enheter, nämligen postexpeditioner, poststationer och postombud. Postexpeditionerna, som är om- kring 1 300 till antalet, betjänar mellan 200 och 3 000 hushåll. Skillnaden mellan post- kontor och postexpedition är den, att i det senare fallet kan servicen minskas ifråga om postdelgivning, utväxling och utbetalning av telegrampostanvisningar, expressutdelning. Även kortare öppethållandetider är vanliga. Postexpeditionerna deltar dock som regel i postverkets samtliga rörelsegrenar och dess ställning kan närmast jämföras med filial— apoteken inom apoteksväsendet. Poststatio- nerna, som är ca 1 700 st., betjänar upp till 500 hushåll och servicenivån är här lägre än beträffande postexpeditionerna, enär ovan nämnda inskränkningar i dessa fall drivits längre. Inom apoteksväsendet torde man ha en motsvarighet i typen förenklade filialapo- tek. Om jämförelsen mellan postverket och apoteksväsendet ytterligare utvecklas, torde postombnden motsvaras av läkemedelsförrå- den. ' Inom systembolagets organisation finns ca 290 butiker. Vid nyetablering är befolk- ningsunderlagets storlek och prognosen för utvecklingen de faktorer, som har den största betydelsen. I princip inrättas ingen ny butik om underlaget understiger 20 000 personer,

Prognos Förhållandet 1965 nov. 1966 1-läkarstat. 400 415 2- » 125 109 fler- » 75 37 S:a 900tj.1 750 tj.

1 År 1968 räknade man med 1 000 tjänster.

och på landsbygden tages hänsyn till av- ståndet till närliggande butik, vilket van- ligen inte bör vara mindre än 2 mil. I storstadsregionema ligger emellertid buti- kerna ganska tätt, och de har där förlagts till själva stadskärnan eller till stora för— ortsområden. Om butiker skall etableras i förortscentra anses det nödvändigt att un- derlaget blir större än 20 000 personer. Un- der den senaste tioårsperioden har 31 bu- tiker etablerats, varav 9 i stockholmsområ- det och 8 st. inom områden, där avståndet till närmaste butik varit mer än 10 mil.

En systembutik får upprätta utlämnings- ställen, varav för närvarande finns ca 550 st. Dessa upprättas på orter belägna på ett av- stånd av minst 2—3 mil till närmaste sys- tembutik och där underlaget utgöres av minst 2 000 personer. Föreståndaren får ca 1 kr/paket i provision, och denna avgift behöver inte betalas av köparen. Till orter som saknar utlämningsställen, belägna på minst 2—3 mils avstånd från systembutik, sändes även paket fraktfritt med järnväg el- ler post.

2.1.5 Tjänsteläkarorganisationen

Den successiva utbyggnaden av tjänstelä- karsystemet följer en av medicinalstyrelsen upprättad stomplan. Landstingen bestäm- mer var stationsorten skall förläggas. Det är en allmän strävan från landstingens sida att skapa två- eller fler-läkarstationer och man räknar med att två-läkarstationer nor- malt kommer att inrättas i kommunblocks- centra (genomsnittsunderlag = 8 000 perso— ner). Ett läkardistrikt har ungefär 4 000 in- vånare. Enligt en utredning rörande den öppna sjukvården räknade man med att ca

900 provinsialläkartjänster skulle finnas år 1965, vilket framgår av nedanstående ta- bell.

Som synes av tabellen föreligger en viss eftersläpning av antalet läkartjänster inom den öppna sjukvården. Den pågående kon- centreringen av läkarstationer till kommun- blockcentra kommer att ha betydelse för etableringen av filialapotek.

2.2 Motiven för ändringar inom distribu- tionssystemet

2.2.1 Nuvarande förhållanden

De självständiga apotekens omsättning år 1965 varierade mellan 164 och 10 870 tkr.

Under senare år har en tendens förmärkts att de minsta apoteken nästan undantags- löst förändrats till filialapotek i samband med innehavarskifte. Under åren 1963— 1966 har således 13 apotek ändrats till filial— apotek och l nedlagts. Den främsta an- ledningen till statusändringama har varit att de områden, där apoteken ifråga varit belägna, undergått en fortlöpande befolk- ningsminskning, vilket haft till följd att om- sättningarna inte ökat i takt med kollekti— vets genomsnittliga utveckling.

Andra faktorer som talar för en utveck- ling mot ett färre antal självständiga en- heter är att de mindre orternas centralitet minskar. Åtskilliga serviceinrättningar över- flyttas kontinuerligt till närliggande större orter och som exempel kan nämnas de för- ändringar som sker inom den öppna sjuk- vården. Provinsialläkarna lokaliseras till fler- läkarstationer i de fall så är lämpligt. Mind- re sjukvårdsinrättningar nedlägges ofta, och apotek som drabbas av dessa åtgärder stagnerar. Trenden att koncentrera admi— nistration och skolväsende till regioncentra har blivit allt mera märkbar, vilket givet- vis går ut över tätorter med mindre utveck— lad centralitet.

2.2.2 Förutsättningarna för organisations- ändringar

Vid behandling av frågor rörande apote- kens status spelar givetvis strukturändring-

arna inom yrket stor roll. Normalapote- kens tillverkningsfunktion är som nämnts numera nästan helt begränsad till extempore- beredning, och denna är desslikes i avta- gande. Detaljdistributionen av läkemedel har blivit den väsentligaste uppgiften, och p. g. a. det ständigt ökande antalet nya lä- kemedel har apotekspersonalens specialkun- skaper alltmer börjat utnyttjas för informa- tion till personer, verksamma inom hälso- och sjukvården samt till allmänheten.

Apoteksinnehavarnas uppgift i dagens samhälle är att dels vara organisatoriska ledare för apoteksrörelser och dels ansva— ra för att farmacevtisk sakkunskap finns tillgänglig inom räjonger, omfattande dist- ributionsenheter, som kan variera till art och omfattning. Innehavarnas tjänsteställ- ning är författningsmässigt fastställd. De främsta skälen till att en chef för en apo- teksrörelse bör vara en farmacevtiskt ut- bildad person är att denne genom sin ut- bildning har förutsättningar för att orga- nisera och övervaka ett effektivt kontroll- system samt att en seriös information i alla avseenden lämnas från apoteket.

Resurserna inom apotekarsocietetens cen- trala organisation har under senare år för- stärkts i väsentlig omfattning. Man har nu— mera möjlighet att inom organisationen an— lita sakkunnig personal för olika uppgifter, t. ex. beträffande lokal- och inredningspla- nering, kontorsrationalisering, läkemedelsin- formation m. m.

För olika arbetsuppgifter inom apoteks- rörelsen kan det vara en fördel att utnytt- ja specialutbildad personal t.ex. för ad- ministrativa göromål. Man kan även fram- hålla möjligheterna att använda sig av oli- ka tekniska hjälpmedel i större utsträck- ning än som för närvarande sker.

Innehavarnas arbetsuppgifter har sålun- da genom olika vidtagna åtgärder föränd- rats, och förutsättningarna att utnyttja apo- teksinnehavarnas kapacitet inom en större sektor får anses ha vidgats.

2.2.3 Landsbygdsutredningens princip— förslag

Kriterier för självständigt apotek. Ett själv- ständigt apotek bör enligt utredningens upp- fattning betjäna minst tre tjänsteläkare, vil- ket motsvarar ett underlag av ca 12000 personer. Med utgångspunkt från per capi- tavärdet för år 1966, som var 86 kr., kan omsättningen beräknas till ca 1 mkr. Ar- betsvolymen för denna omsättning motsva- rar 50—60 000 recipen per år, vilket an- tal kräver en bemanning av minst två far— macevter. Anknyter man till arbetsmark- nadsstyrelsens regionindelning kan kriterier- na för en »apoteksort» närmast jämföras med dem som skisserats för ett B-centrum.

Otvivelaktigt krävs större resurser -— främst beträffande personaltillgång — för sådant apotek, som har omsättningen splitt- rad på filialapotek, sjukhusleveranser och annan personalkrävande service. Omsätt— ningen bör enligt kommitténs mening för dylika moderapotek ökas i relation till den stigande belastningen upp till en gräns av 1,2. mkr. Över denna gräns, som svarar mot 3—4 anställda farmacevter, torde pro- blemen knappast föreligga att vid behov förse underlydande enheter med vikarier och avbytare.

140 apotek berörs. Om ovan angivna prin- ciper strängt följes, skulle resultatet bli att ca 190 självständiga apotek (storstadsre- gionema ej inräknade) förändrades till fi- lialapotek. Efter en bedömning av de olika räjongernas utvecklingsgrad m. ni. har kom— mittén funnit det rimligt att som en första etapp föreslå förändring av ca 140 apotek. Det är sannolikt att ett antal andra apo- tek utvecklas på sådant sätt att statusänd— ring blir aktuell.

Förslaget betyder besparingar för apoteks— väsendet i stort och därmed för läkemedels- konsumentema. En jämförelse mellan kost- naderna för självständigt apotek ochfilial- apotek visar, att den senare enheten kan i genomsnitt drivas ca 40000 kr. billigare per år.

Om man analyserar de rationaliserings—

incitament, som förslaget innehåller, finner man:

att personalkostnaderna kan minskas ge- nom ett effektivare utnyttjande av personal- resurserna, '

att kontorsarbete, extemporeberedning m.m. kan centraliseras till moderapoteket,

att hyres- och inventariekostnaderna kan nedbringas,

att varulagret totalt kan minskas genom att moderapoteket fungerar som lager för mindre frekventa preparat,

att en effektiv transportorganisation kan byggas upp för en räjong, om skickningar i rimlig omfattning koncentreras till ett ställe.

Organisationsplan för ett mångfilialapotek

Inom vissa regioner blir filialapotekens an- tal ganska stort. I de flesta fall kan filial- apoteken fördelas på flera apoteksräjonger. Emellertid finns det några regioner, där en- dast ett moderapotek är möjligt och där filialapotekens antal kan bli upp till 10 st. Organisationen av ett sådant mångfilial- apotek är för närvarande föremål för spe- cialstudier. Inget av de aktuella filialapote- ken har mer än 25 000 recipen, och enligt kommitténs uppfattning kan dessa filialer skötas av en receptarie och 1—3 tekniker. En apotekare på moderapoteket bör dock av- delas som filialapotekschef med uppgifter att handlägga filialapotekens personal- och samordningsfrågor. Han skall också organi- sera informationsgivningen och ombesörja att transportfunktionen utnyttjas rätt. Officinchefen kan vara antingen apoteka- re eller receptarie med uppgift att svara för arbetsledningen i officinen. När rörelsen har den omfattning det här är frågan om, kan det vara befogat att anställa en kamrer, som avlastar innehavarens kontorsarbete.

Regioner med flera självständiga apotek

I de större städerna finns för närvarande två eller flera självständiga apotek. Förutom stadsbefolkningen är det ett större eller mindre uppland, som utnyttjar stadens ser- vicefunktioner. Vanligen råder det förhål—

landet att upplandet utglesas, och här be— fintliga apotek förändras successivt till fi- lialapotek. Inom regionen har man vanligen lasarett och ett antal sjukvårdsinrättningar, som enligt en viss ordning är »rättvist» för- delade mellan ortens apotek.

En samordning av sjukhusleveranserna in- nebär fördelar ur såväl farmacevtisk som ekonomisk synpunkt, och dessa bör därför läggas under ett och samma apotek. Regio- nens filialapotek kan å andra sidan fördelas på återstående apotek och indelas i räjong- er, som ur kommunikationssynpunkt etc. är de mest lämpliga. I regioner med flera själv- ständiga närliggande apotek bör också det verkliga rörelseresultatet vara positivt. I an- nat fall bör apoteket förändras till filial— apotek. Ortens behov av farmacevtisk sak- kunskap tillgodoses nämligen av de övriga apoteken, och friställda resurser kan i stäl- let nyttiggöras inom områden, där de bättre behövs.

A poteksgruppens storlek

Erfarenheten har visat, att när ett apotek kommit upp i en storleksordning av 200 000 recipen per år eller mer, uppstår vissa pro— blem under sådana tider på dagen när kund- tillströmningen är stor, och inte ens med olika rationaliseringsåtgärder kan långa vän- tetider undvikas. Man bör då överväga olika avlastningsåtgärder genom att exempelvis antingen inrätta filialapotek eller kanske t.o.m. ett nytt apotek, där så kan vara be- fogat.

En apoteksgrupp har också sitt optimum ifråga om storleken. Det totala recipeanta- let för en apoteksgrupp synes böra begrän- sas till ca 300 000 per år, så att man inte riskerar att organisationen blir alltför otymp-

lig.

2.2.4 Filialapotek

För inrättande av ett filialapotek erfordras enligt utredningens uppfattning ett befolk— ningsunderlag av minst 4 000 personer, vil- ket kan beräknas motsvara en omsättning av ca 300 tkr (1965 års uppgifter, pc—värde :

78 kr). Förutsättningen för att denna om- sättning skall uppnås är att filialapoteket inte har konkurrens från annan närliggande apo— teksinrättning. För filialapotek inom områ- den som ligger i närheten av större tätor- ter fordras större befolkningsunderlag, och i städer bör influensområdet omfatta minst 8 000 invånare. Vid inrättande av filialapo— tek på landsbygden bör i första hand hänsyn tagas till olika sociala faktorer, medan man i städerna kan fästa större avseende vid att bärigheten blir tillfredsställande. Vid inrät- tande av ett filialapotek bör diskuteras om man kan räkna med en expedition av minst 12 000 recipen per år, vilket bl. a. torde in- nebära att tjänsteläkare finns stationerad på orten. Kommitterade har också diskuterat olika varianter av filialapotek. Sedan 1950— talet har i vissa städer ett antal så kallade förenklade filialapotek fungerat med bra re- sultat, och förenklingen har främst inne- burit, att extemporerecepturen helt eller del- vis utförts på moderapoteket. Investerings— behovet har härvid kunnat begränsas p. g. a. att kraven på utrustning och lagerhållning minskat. Den nuvarande utrustningskungö- relsen ger apoteken möjligheter att taga kon— sekvenserna av de vunna erfarenheterna. Olika förenklingar kan numera vidtagas utan särskilt tillstånd från medicinalstyrelsen, och lagerhållning m.m. får anpassas efter rå- dande förhållanden. Kan ett väl fungeran- de transportsystem organiseras inom en apo- teksgrupp, synes filialerna kunna skötas av liten personalstyrka och på ett sådant sätt, att allmänhetens servicebehov inte behöver eftersättas. De mindre filialerna bör ha möj- ligheter att anpassa öppethållandetiden ef- ter de lokala förhållandena, och som exem- pel på dylika kan nämnas avgångstider för samfärdsmedlen, läkares mottagningstid m. m. På de mindre filialapoteken kan arbe- tet vanligen skötas av en receptarie. När det årliga recipeantalet överstiger 30000 torde ytterligare en receptarie behöva anställas, såvida inte kraftiga rationaliseringar genom- föres. De större filialapoteken bör ha apote- kare som föreståndare. Enligt utredningens förslag ökar antalet filialapotek med 139 förändrade självständiga apotek och 24 för-

ändrade läkemedelsförråd typ A eller helt nyinrättade filialapotek, och antalet kom- mer då att sammanlagt uppgå till 300 st. utöver dem, som finns inom de tre stor- stadsregionerna.

Ett 25-tal filialapotek som har mindre än 300 tkr i omsättning år 1965 bedöms inte kunna ge en receptarie full sysselsättning. En regressiv befolkningsutveckling är dess- utom betecknande för de områden dylika filialapotek betjänar, och den sannolika ut— vecklingen är att befintliga läkare på or- terna i fråga kommer att överflyttas till läkarstationer i kommunblockscentra. Filial— apoteken kan då flyttas, avvecklas eller änd- ras till apoteksförråd eller läkemedelsför- råd.

Läkardislriktens läkemedelsförsörjning

Läkardistriktsindelningen håller för närva- rande på att omorganiseras, och man kon- centrerar tjänsterna till läkarstationer. Me- dicinalstyrelsen har upprättat en s.k. stom- plan som anvisar hur resurserna bör för- delas, och man räknar med att antalet lä- kare successivt skall öka så att tjänsteläkar- systemet kan utbyggas. Den nuvarande dis- triktsindelningen ger vid handen att apo- teksinrättning saknas på 168 läkarstations- orter. I de flesta av dessa distrikt finns inga förutsättningar för att kunna inrätta en så kvalificerad distributionsform som fi- lialapotek. Läkemedelsförråd typ A före— kommer på 24 läkarstationsorter, och 8 av dessa föreslås förändras till filialapotek. Ut- vecklingen väntas leda till att flertalet av ifrågavarande distrikt överföres till större orter (kommunblockscentra). Undantagen från denna utveckling torde återfinnas inom de norrländska glesbygdsområdena och i några fall finner kommitterade befogat att här inrätta filialapotek för att möjliggöra snabbare expedition av läkemedel.

Försäljning av läkemedel från sjukhusapotek

Vid de större sjukhusen sker en omfattan- de receptförskrivning, vilken kan uppskat- tas till ca 1/a-del av totalantalet recept.

Många sjukhus är belägna utanför de egent- liga tätortema, och det kan då vara en olä- genhet för patienterna att uppsöka närmas- te apotek.

Det är också angeläget att en god kontakt alltid upprätthålles mellan det levererande apoteket och lasarettets läkarkår. Vid vissa lasarett har inrättande av självständiga apo- tek föreslagits, och i flera andra fall torde filialapotek i kombination med sjukhusapo- tek vara önskvärda.

En vid Södersjukhuset i Stockholm gjord undersökning om i vilken omfattning all- mänheten utnyttjar möjligheten att få re— cepten expedierade från sjukhusapoteket, visar emellertid att försäljningen är låg i för- hållande till kundunderlaget.

Anledningarna till den låga omsättningen beträffande sjukhusapotekets försäljning till allmänheten torde vara att patienterna ef— ter väntan på poliklinikema inte vill riske— ra att på sjukhuset få vänta ytterligare, att apoteket endast har öppet under tiden kl. 9—15 samt att vissa extemporerecept inte expedieras.

2.2.5 Glesbygdens läkemedelsförsörjning

Som glesbygd definieras sådana områden, där befolkningskoncentrationerna understi- ger 200 personer. En apoteksinrättning krä- ver i regel ett underlag av minst 4 000 per- soner, och när dessa förutsättningar saknas, får läkemedelsförsörjningen vid behov ord— nas på annat sätt. De distributionsformer som då står till buds är läkemedelsförråd, medicinlådor eller paketleveranser.

Apoteksförråd

Kommitterade har konstaterat, att det fort- farande finns behov av apoteksförråd och föreslår, att denna typ med vissa modifi- kationer bibehålls.

Apoteksförråden bör framförallt anläg- gas på orter som tillsammans med intillig— gande område har ett befolkningsunderlag av omkring 3-4 000 personer. Avståndet till närmaste apoteksinrättning bör vara minst 2 mil. Exempel på platser där apoteksför-

råd kan inrättas är sådana läkarstations— orter som är för små för filialapotek.

Läkemedelsförråd

År 1964 företogs en inventering av läke— medelsförråden. Denna visade att 231 apo— tek hade sammanlagt 712 läkemedelsför- råd, varav 534 typ B och 178 typ C. Den sammanlagda omsättningen uppgår till ca 10 mkr (år 1966). Under den senaste 10- årsperioden visar försäljningen genom lä- kemedelsförråd endast en hälften så stor ökning som handköpsförsäljningen på apo- tek.

Detta förhållande beror i första hand på att befolkningen i glesbygderna, där biltät— heten är stor, i större utsträckning än förr gör inköpen i centralorterna. Den starka utglesningen på landsbygden är också en bidragande orsak till läkemedelsförrådens regress.

Undersökningar har visat, att egentliga skäl inte föreligger för en differentiering av förråden i två olika typer. Lämpligare synes vara att låta varornas försäljnings— frekvens avgöra, huruvida lagerhållning skall ske på förrådet. Om förrådet växer och antalet förpackningar ökar, när man en gräns, då en mer kvalificerad distributions- form måste åstadkommas.

Vid inrättande av ett läkemedelsförråd bör avståndet till närmaste apoteksinrätt— ning inte understiga en mil. Befolknings- underlaget bör vara minst 300 personer, och kommunikationsförhållandena spelar också en väsentlig roll för ställningstagan- det. Minimigränsen för antalet försålda för- packningar har föreslagits till 1 200 st. per år.

En undersökning av merkostnaden vid försäljning från läkemedelsförråd visar att det är 8 % dyrare för apoteket att sälja en vara via förråd än över apoteksdisken.

Medicinlådor

Enligt utredningen måste glesbygdens läke- medelsförsörjning ske från apoteksinrätt— ningarna i tätorterna. Leverans genom me-

Tätorter med

Gles— 200— 500— 1 000— 2 000— > 10 000 bygd 500 1 000 2 000 10 000 inv Antal orter —— 881 401 225 231 76 Folkmängd l OOO-tal 2 000 281 280 320 977 3 595 Apotek 5 6 17 40 137 197 Filialapotek 9 9 18 31 42 83 Apoteksförråd —- 2 3 15 10 11 Läkemedelsförråd 1 240 150 160 94 48 10 Medicinlådor 630 253 123 ”

1 till ca 350 förråd sänds även medicinlådor ' till orter >1 000 inv. sänds sammanlagt ca 100 medicinlådor förutom dem som sänds till förråd

dicinlådor är därför en viktig och nödvändig del av distributionsnätet. Fraktkostnaderna stiger emellertid ständigt, vilket i första hand drabbar de prisbilliga handköpsläkemedlen.

En stor del av medicinlådorna bör därför kombineras med förråd. Merkostnaden för apoteken vid leverans genom medicinlåda har beräknats till tre procent.

2.2.6 Distributionsenheternas fördelning över landet

Landets invånare indelas i tätortsbefolkning - d. v. 5. personer bosatta på orter med 200 invånare eller mer -— och glesbygdsbefolk— ning. År 1965 uppgick tätortsbefolkningen till ca 5,5 milj. och glesbygdsbefolkningen till ca 2 milj. Fördelningen kommer att vara annorlunda år 1980, då man räknar med 7,1 milj. i tätorterna och 1,6 milj. i gles— bygderna. Nedanstående tabell visar hur lan— det f.n. täcks av de olika distributionsfor- merna.

läkemedelsförsörjningen synes i stort sett vara Välplanerad över hela landet. Den ut- ökning av antalet distributionsenheter, som kan vara befogad, torde finnas inom tätorts- gruppen 200-500 invånare.

Strukturförändringarna i sin helhet inom samhället måste emellertid även återverka på apotekskollektivet. Om 10—15 år torde glesbygden ha minskat med ca 400 000 in- vånare och gruppen med mer än 10 000 in- vånare torde å andra sidan ha ökat. Detta får till följd, att ca 140 självständiga apotek inom sektorn »glesbygd — ca 6000 inv.» förändras till filialapotek, och att antalet

filialapotek minskar på de mindre orterna men ökar i de större tätorterna. Apoteksför- rådens antal förblir sannolikt ganska oför— ändrat men återfinns inom tätortsgruppema 2 OOO—4 000 invånare. Vidare kommer med största sannolikhet antalet läkemedelsförråd att minska i glesbygden, vilket kanske även kommer att drabba medicinlådorna.

2.2.7 Lönsamheten i förändring för själv— ständigt apotek till filialapotek

Utredningens förslag innebär att ett stort an- tal självständiga apotek förändras till filial- apotek. Strukturförändringen medför stora organisatoriska ändringar främst på den ad- ministrativa sidan. Distributionsfunktionen, läkemedelsinformationen och hälsovårds- upplysningen blir de väsentligaste och mest arbetskrävande uppgifterna. Tillverkningen av läkemedel inom apotekskollektivet kom- mer till övervägande del att äga rum på distriktslaboratorierna, förutom den extem— poreberedning som kommer att finnas kvar på enskilda apotek.

En förändring till filialapotek innebär att man allmänt kan sänka kostnadsnivån, ge- nom att vissa uppgifter kan överföras på ett större apotek som har resurser i olika avse- enden. Härmed menas att det finns perso- nal, som kan rycka in vid vakanser, sjuk- domsfall, semestrar och annan ledighet.

Administrativa uppgifter av olika slag kan med fördel koncentreras till den större enhe- ten, och som exempel härpå anförs kontors- arbete och information. Inom en apoteks- grupp kan extemporeverksamheten enkelt

koncentreras till ett apotek, och även skick- ningar kan många gånger göras effektivare, om man får förutsättningar att samordna transporterna. På filialapotek kan hyres- och inventariekostnaderna hållas lägre än på apotek av motsvarande storleksordning och samma sak gäller även lagerkostnaderna.

Ett genomförande av utredningens förslag som innebär att ca 140 apotek förändras till filialapotek skulle enligt gjorda beräkningar minska kollektivets årliga kostnad med om- kring 5 milj. kr. Sannolikt kan ytterligare kostnadssänkningar åstadkommas genom olika rationaliseringsåtgärder.

2.3 Sammanfattning

Utredningen omfattar i stort sett läkeme- delsförsörjningen för hela riket med undan- tag för storstadsregionerna Stockholm, Gö- teborg och Malmö.

Följande faktorer har bedömts vara av stor betydelse för läkemedelsförsörjningens framtida organisering.

1) Samhällsplaneringens organisation. 2) Förändringarna inom apoteksväsendet har till stor del varit en följd av att lagertill- verkningen starkt avtagit genom distriktsla- boratoriernas verksamhet. Även extempore- tillverkningens omfattning har minskat. De- taljdistributionen har fått ökad betydelse och till följd härav har kraven på informa- tion och hälsovårdsupplysning blivit starka- re.

3) Läkemedelsförbrukningens kraftiga ökning. Värdet av handköpsförsäljningen ut- vecklas långsammare än recepturförsäljning— en. Percapitavärdet har ökat från 52 kr. år 1961 till 78 kr. år 1965.

4) Befolkningsutvecklingen ökar väsent- ligt inom de större städerna, och i viss om- fattning kan man spåra samma utveckling även för mindre tätorter. På sikt kommer dessa emellertid åter att minska. Anledning— en härtill är den samhällsstyrda utvecklingen av näringslivet till servicemässigt välutrusta- de A-regioner samt till kommunblockscent- ra, vilka i första hand skall fungera som ad- ministrativa enheter. Minskningen inom glesbygden är markant och denna trend ut-

mynnar i att försäljningen via läkemedels— förråd och medicinlådor stagnerar.

5) Apoteksinrättningarnas lokalisering sammanhänger självfallet intimt med sjuk- vårdens organisation. Lasarett och andra sjukvårdsinrättningar replierar med några få undantag på apotekskollektivets enheter. Dessa måste sålunda ha resurser i olika av- seenden så att rimliga krav, som ställs av sjukhusvårdens huvudman kan uppfyllas. Strävan har varit att apoteksinrättning skall finnas där tjänsteläkare är stationerad. I da- gens läge har man inte förutsättningar för att genomföra ett sådant program. På sikt kommer emellertid tjänsteläkarna att statio— neras i kommunblockscentra och där kom- mer apoteksinrättningar undantagslöst att finnas.

Apotekslokaliseringen bör ske i samklang med det övriga näringslivets lokalisering. Man kan inom näringslivet märka en allmän trend mot större enheter och anledningen till denna utveckling är strävan efter en ökad effektivitet samt lägre kostnader. Pågående strukturändringar inom apotekskollektivet leder successivt till ett minskat kostnadstryck som delvis kommer att kompensera apote- kens allmänna kostnadsökning. En struktur- rationalisering till ett avsevärt minskat antal självständiga apotek skapar förutsättningar för långtgående detaljrationaliseringar utan att kraven på service och säkerhet behöver minskas. Apoteksinnehavarnas arbetsuppgif- ter har genom olika åtgärder ändrats i sådan riktning att apoteksrörelsernas storlek vä- sentligt kan ökas utan att skötseln eftersät- tes.

Apoteksinrättningar måste förläggas i så- dant läge att allmänhetens servicebehov kan tillfredsställas på ett rimligt sätt. Förutsätt— ningar för en rationell skötsel skall finnas, vilken emellertid kan bli olika kostnadskrä- vande beroende på apotekets struktur. Man måste nämligen av servicemässiga skäl driva underlydande enheter såsom filialapotek, lä— kemedelsförråd och kommissionärer. Denna försäljning blir självfallet mera kostnadskrä- vande än direktförsäljningen.

Arbetsmarknadsstyrelsens centrumklassi- ficering är uppbyggd på orternas centralitet

d.v.s. serviceförmåga. Kommitterade har funnit att kriterierna för ett B-centrum stäm- mer väl överens med det minimiunderlag som kan anses vara lämpligt för självständigt apotek. Den omsättning, som svarar mot ifrågavarande underlag (ca 15 000 inv.) kan beräknas till ca 800 tkr (1964 års förhållan- de). Denna storleksordning kräver två recep- tarier enär recipeantalet uppgår till 50— 60000 per år. Om resurser behövs för att betjäna underlydande enheter (filialapotek, sjukhusapotek, apoteksförråd, KLM-försälj- ning), torde det vara nödvändigt att basom- sättningen är högre eller upp till ca 1,2 mkr alltefter den ökande belastningen. Självstän- digt apotek bör betjäna minst tre tjänstelä- kare (motsv. 12 000 inv.).

Enligt kommitterades bedömande bör ca 140 apotek förändra status.

Filialapotekens antal ökas enligt förslaget med drygt 160 st. Omsättningen bör vara minst 300 tkr. vilket svarar mot 4000 in- vånare och ett recipeantal av ca 12 000 per år. Ett antal filialapotek uppfyller för när- varande inte dessa kriterier och dessa före- slås avvecklas vid lämplig tidpunkt. Filial— apoteken kommer i första hand att inrättas i kommunblockscentra dit även läkarstatio- ner lokaliseras.

Serviceförmågan beträffande hemvändan- de patienter och poliklinikpatienter vid sjuk- hus har berörts. Kommitterade anser att be- hov föreligger att vid större lasarett inrätta filialapotek eller motsvarande. Detta behov får inte negligeras av den anledningen att erfarenheten visat att dylik försäljning från sjukhus har ringa omfattning.

Apoteksförråden (läkemedelsförråd typ A) föreslås bibehållas med vissa modifika- tioner.

En utredning rörande merkostnaden vid försäljning från läkemedelsförråd har visat att densamma är omkring 8 % av försälj- ningsvärdet.

Glesbygdens läkemedelsförsörjning måste ske från apoteksinrättningarna i tätorterna. Medicinlådeleveranserna är med anledning härav en nödvändig del av distributionsnä- tet, men utredning har visat att vissa medi- cinlådor borde indragas. Den totala merkost-

naden för apoteken vid nuvarande leverans- sätt har beräknats till omkring 3 % per pa- ket (omsättning inkl. Rfv).

Utredningen har visat att distributionsen- heterna synes vara väl fördelade över hela landet kanske med undantag för tätorts- gruppen 200—500 inv.

Företagna beräkningar för att utröna den ekonomiska vinsten av att driva en enhet som filialapotek i stället för som självstän- digt apotek pekar på att en årli g inbesparing av storleksordning 5 milj. kr. kan erhållas vid ett genomförande av utredningens för- slag.

Bilaga 3 Omorganisation till ett apoteksbolag

Av särskilt tillsatt kommitté inom apotekarsocieteten

3.1 Målsättning och förutsättningar för detaljdistribution av läkemedel

Så sent som i början av 1900-talet skedde alltjämt beredning av bruksfärdiga läke- medel praktiskt taget enbart på apotek. Apoteken handhade såväl parti— som detalj- handel med läkemedelsråvaror och med läkemedel. Legala förutsättningar för en läkemedelstillverkning utanför apoteken till- kom genom 1913 års apoteksvarustadga som också öppnade möjlighet för andra än apo- tek att idka grosshandel med läkemedel. Ut— vecklingen har sedan lett till att den helt dominerande delen av landets läkemedels- produktion sker inom läkemedelsindustrin och på särskilda tillverkningsapotek och att partihandeln med läkemedel koncentrerats till särskilda grosshandelsföretag. Den domi- nerande uppgiften för de enskilda apoteken är därför numera att handha detaljdistribu— tionen av läkemedel, vartill kommer en viss beredningsverksamhet, huvudsakligen ex- temporetillverkning, vars omfattning dock länge visat en vikande tendens.

Kommittén har i sitt utredningsarbete förutsatt att apotekens primära uppgift ock- så framdeles skall vara detaljdistribution av läkemedel. Våra överväganden rörande apo- teksväsendets framtida organisation sker mot bakgrund av en precisering av de krav som bör ställas på denna funktion.

I den målsättning för apoteksväsendet,

som fastställdes av apotekarsocietetens full- mäktige 1958 anges de grundläggande krav på apoteksverksamheten och dess relatio— ner till individ och samhälle vilka apotekar- kåren ansett böra tillgodoses.

Det är framför allt tre krav, som under- strykes i målsättningen, nämligen kraven på säkerhet, service och prisbillighet.

Säkerhetskravet förutsätter garanterad kvalitet, vilket bl. a. är en funktion av det farmacevtiska kunnandet i detaljistledet. För att tillgodose detta krav finns en kedja av kontrollmoment inom apoteket. Dessa kon- troller syftar till att ge kunden garanti för att han erhåller läkemedel som står i över- ensstämmelse med den ordinerandes inten- tioner. Av avgörande betydelse härvidlag är det självständiga ansvar som åvilar den expe- dierande och som förutsätter god farmacev- tisk sakkunskap hos denne. Säkerheten krä- ver därför tillgång på välutbildad farmacev- tisk arbetskraft på varje apotek.

Läkemedel skall vid behov finnas lätt till- gängliga, så att insättandet av läkemedels- behandlingen av en patient ej fördröjs. Det- ta servicekrav måste gälla överallt i landet och apoteksväsendet måste därför kunna ombesörja en tillfredsställande läkemedels— försörjning även inom glesbygdema. Härav följer att det måste accepteras att utbyggna- den av distributionsnätet sker utan avgöran— de hänsynstagande i det enskilda fallet till enhetens ekonomiska förhållanden.

Det tredje kravet innebär att en enhetlig och låg prissättning på läkemedlen skall upprätthållas. Om apoteken skulle drivas som helt självständiga företag skulle de var för sig icke kunna prestera detta. Antingen finge då varierande prisnivå godtagas eller också skulle prisnivån genomsnittligt sett bli onödigt hög. Det skulle också föra med sig risk för en hård kommersialisering av verk- samheten och varusortirnentets sammansätt- ning skulle sannolikt förändras på ett ur all- männa synpunkter icke önskvärt sätt. Detta är skälen till att apoteken accepterat att sam— arbeta i ett ekonomiskt kollektiv, inom vil- ket ett system av avgifter och bidrag utjäm- nar skiftande förhållanden och kostnader apoteken emellan.

Kommittén har i sin utredning utgått ifrån att här behandlade grundläggande krav skall ingå i målsättningen också för ett fram- tida apoteksväsende och bygger i det följan- de på

att kravet på säkerhet skall tillgodoses ge- nom särskild skyddslagstiftning, statlig läke— medelskontroll och särskilt utbildad personal i detaljdistributionsledet

att kravet på service inte får åsidosättas t. ex. därhän att landsbygdens försörjnings- problem försummas

att prissättningen skall vara låg och en- hetlig

och att läkemedelshandeln skall hållas på ett etiskt högtstående plan.

Om dessa förutsättningar skall kunna gäl- la synes det emellertid vara ofrånkomligt att en mera vittgående uppspaltning av apoteks— väsendet systematiskt undvikes och att apo- teksväsendets ensamrätt till försäljning av de kvalificerade läkemedlen upprätthålles. Härom anföres i apotekarkårens målsätt- ning:

>Apotekarkåren ser i ett strikt upprätt- hållande av ensamrätten en oundgänglig för- utsättning för erforderlig säkerhet, effektivi- tet och stabilitet hos läkemedelsförsörjning- en. Kåren är samtidigt medveten om det be- rättigade i samhällets krav på högklassig, smidig och rationell skötsel av verksamhe- ten.)

Sedan denna målsättning skrevs har bl. a.

den förändringen skett att sjukhusen under vissa förutsättningar kan medges rätt att genom egna sjukhusapotek svara för sin lä- kemedelsförsörjning (prop. 1962:184). En- samrätten är därmed icke längre intakt. Propositionen åsyftar endast de större sjuk- husen, främst undervisnings- och region- sjukhusen, och det framgår att sjukhusen i de fall, där förhållandena inte motiverar att huvudmannaägda sjukhusapotek inrättas, liksom nu bör förvärva sina läkemedel från apotek på orten.

Skulle emellertid en mera väsentlig ök- ning av antalet sjukhusägda apotek komma till stånd skulle förutsättningarna för att upprätthålla en tillfredsställande funktion hos apoteksväsendet i övrigt starkt påverkas. Kommittén vill understryka att ett upprätt— hållande i stora drag av apoteksväsendets enhet torde vara av avgörande betydelse för dess praktiska utformning i framtiden.

Kommittén anser att alla sjukhusapotek bör ha rätt att försälja läkemedel till polikli- nikpatienter och hemgående patienter. För att de av kommittén tidigare angivna kraven på apoteksväsendet skall kunna upprätthål- las måste emellertid rätten för sjukhusens huvudmän att försälja läkemedel genom eg- na apotek begränsas till sjukhusområdena. Att låta sjukhushuvudmännen efter eget val övertaga annan ekonomiskt mer givande läkemedelsförsäljning men lämna den övriga delen åt det allmänna apoteksväsendet vore en högst oklok politik. Den skulle snabbt kunna leda till både en allvarlig kvalitativ försämring och en fördyring av läkemedels— handeln. Vad detta praktiskt skulle kunna innebära skall här inte närmare utredas då exempel på en ur allmänna synpunkter ogynnsam utveckling av apoteksväsendet inte saknas utomlands. Vill man undvika att medvetet försämra den ordning på apoteks- området som f.n. råder här i landet, där god säkerhet och god service tillhandahålles under rationella former och till jämförelse- vis låga kostnader, får man inte förbise att en fortgående uppsplittring av apoteksvä— sendet allvarligt kan skada dess möjligheter att på ett fullgott sätt fullgöra sina uppgif- ter.

3.2 Det nuvarande apoteksväsendet, karak- täristik och problemställningar.

Som bakgrund till sin diskussion rörande apoteksväsendets eventuella omorganisation har kommittén ingående diskuterat nuva- rande system och de problemställningar, som på nytt torde ha aktualiserat en offent- lig organisationsutredning.

3.2.1 Kommitténs karaktäristik av det nuvarande apoteksväsendet

Apoteksväsendet består f.n. i första hand av 412 i väsentliga avseenden självständiga enheter av högst varierande storlek. Varje apoteksenhet ägs av resp. apoteksinneha- vare, som också har ansvaret för dess funk- tioner.

Apoteksinnehavarens självbestämmande- rätt är emellertid begränsad i flera betydel- sefulla avseenden. Apotekaren har att följa de direktiv i professionellt avseende som lämnas främst genom lagstiftningen på lä- kemedelsområdet och genom medicinalsty- relsens reglerande och övervakande verk- samhet. Myndigheterna har vidare ett långt- gående inflytande över apotekens ekono- miska förhållanden. Sålunda regleras i sär— skild ordning prissättningen, innehavarnas inkomster, investeringsmöjligheterna samt numera även personalens lönevillkor av stat— liga organ. Slutligen måste apotekaren även följa de anvisningar och beslut som utfärdas av apotekarkårens egen ledning. Dessa be- slut avser i huvudsak normering av verk- samheten och fördelning av gemensamma resurser.

Genom centralisering till apotekarkårens ledning av vissa gemensamma angelägenhe- ter har bl.a. åstadkommits att apotekens omkostnader kunnat hållas lägre än vad el- jest varit möjligt. Detta har krävt uppbyg- gandet av en central serviceorganisation, som efter hand blivit relativt omfattande. Dess verksamhet finansieras huvudsakligen genom uttag av differentierade, obligato- riska avgifter från resp. apotek. Den koope- rativa samverkan mellan de enskilda apo- teken har sålunda möjliggjort skapandet av

gemensamma centrala specialorgan och där— med utnyttjandet av nya tekniska landvin- ningar inom t. ex. produktion, läkemedels- kontroll och administration. Den centrala organisationen har dessutom efter hand på- tagit sig alltmer av företagsledande uppgif- ter och fungerar numera i betydande grad som apotekens ledningsorgan.

För att kunna vidmakthålla en god läke- medelsförsörjning även i landets glesbygds- områden bygger man på ett resultatutjäm- ningssystem, som möjliggör drift av enheter med ringa omsättning. Prissättningen på lä- kemedlen är densamma över hela landet och avpassad så att den samlade apoteksrö- relsen i princip inte skall lämna vare sig överskott eller underskott.

Internationella jämförelser visar på ett slående sätt att svenskt apoteksväsende ef- ter dessa för ifrågavarande verksamhet nya kollektiva principer utvecklats snabbt och väl lyckats bemästra de starkt ökade krav i olika avseenden, som dels den kraftiga ut- vecklingen på läkemedelsområdet, dels den allmänna samhällsutvecklingen medfört.

Prismarginalerna i apoteksledet är låga, vilket framgår vid jämförelser med andra länder och även med många detaljhandels- branscher inom det svenska samhället — ett förhållande som förtjänar att särskilt beak- tas då upprätthållandet av säkerheten i läke- medelshanteringen fordrar att apoteken har tillgång till välutbildad och därmed högt betald personal.

Det bör inte heller glömmas att genom samverkan mellan organisationerna inom apoteksväsendet hittills inte i något fall nå- got enda apotek — ens för en enda dag - har behövt inställa sin verksamhet, trots att man även inom detta område haft att brot— tas med en tidvis mycket besvärande per- sonalbrist. Ej heller har några inskränk- ningar av servicen behövt ske, vilket inte har varit ovanligt inom andra monopolföre- tag, där kort öppethållandetid och långa köer vissa tider synes ha blivit normala förhållanden.

Vid ifrågasatta förändringar av självstän- diga apotek till enklare distributionsenheter, synes meningsyttringar från kommuner och

allmänhet visa att man högt uppskattar den effektivitet och smidighet, som är en följd av att beslutanderätten på apoteken i be— tydande utsträckning utövas lokalt. Den mycket ringa kritik från allmänheten (tid- ningsinsändare etc.), som riktats mot »mono— polföretaget svenska apotek», torde visa samma sak.

3.2.2 Problemställningar

De två avslutade stora utredningarna på läkemedelsområdet under den senaste 20- årspzrioden har endast i mycket begränsad omfattning resulterat i några statsmakter- nas beslut rörande läkemedelsförsörjningens organisation. En ny utredning, läkemedels- försörjningsutredningen, har nu tillsatts. Ut- redningen skall särskilt granska partihan- dels- och detaljistleden.

Skälen till att utredningen tillsatts har icke preciserats och synes, i vad det gäller detaljhandelsledet, inte vara att finna i nå- gon konkret kritik mot apoteksväsendets funktioner. Vid en internationell jämförelse är det, som nyss anförts, lätt att konstatera att det svenska apoteksväsendet karaktäri- seras av synnerligen hög standard. Kommit— tén har antagit att huvudorsaken till utred- ningens tillsättande i stället är att man inte är helt övertygad om att kostnaderna för lä- kemedlen är så låga som möjligt.

Det är då här angeläget att inskjuta att hela kedjan av led från tillverkare till kon- sument alltid påverkar en varas pris. Det är också uppenbart att — när det gäller läke- medel — statens övervakning av prissätt- ningen i producentledet är klart underut- vecklad i jämförelse med vad som gäller de- taljdisn'ibutionsledet. Brister härvidlag botas inte genom att på nytt studera detaljdistribu- tionens kostnadsförhållanden.

Enligt de direktiv som lämnats läkeme- delsförsörjningsutredningen bör sådana åt— gärder övervägas som ökar samhällets infly- tande över apoteksväsendet. Därmed torde åsyftas ökade möjligheter att ingripa i apo- teksväsendets planeringsarbete, företagspoli— tik, ekonomi etc. Emellertid har staten re— dan nu vittgående både formella och reella

möjligheter härvidlag. Kommittén vill dock slå fast att, sett ur företagsorganisatoriska synpunkter, det mesta av de olägenheter, som är förknippade med nuvarande ord- ning på detta område, ligger i apoteksvä— sendets relationer till staten. Det statliga överinseendet är organisatoriskt splittrat och någon rationell kompetens- och uppgiftsför- delning har inte skett mellan exempelvis de- partement, medicinalstyrelse och avgifts— nämnd. Sannolikt skulle det mesta av de nuvarande påtagliga nackdelarna härav kunna undanröjas om detta statliga infly- tande för framtiden i största möjliga ut- sträckning samlades hos ett organ som ut— rustades med erforderliga befogenheter.

Det är påfallande att de statliga besluten beträffande apoteksväsendet i väsentlig ut- sträckning haft karaktär av ett kortsiktigt detaljreglerande, som inte tagit hänsyn till de större, ekonomiskt betydelsefulla sam- manhangen. Större effekt och bättre resultat skulle säkert ha kunnat erhållas om rege- ringsbesluten mera än nu kunnat utgöras av rambeslut och avsett längre tidsperioder.

I kapitel IV diskuteras vilka åtgärder som är tänkbara för att undanröja här nämnda olägenheter och andra nackdelar inom det nu fungerande systemet.

3.3 Skiss till organisation av ett av apotekarsocieteten ägt apoteksbolag

3.3.1 Äganderättsförhållanden

Kommitténs huvuduppdrag är att utreda or- ganisation och funktion hos ett aktiebolag, ägt av apotekarsocieteten och med konces— sion att svara för den verksamhet som nu utövas av landets apoteksinnehavare. En av de givna förutsättningama är sålunda att apotekarsocieteten skall teckna minst 51 % av bolagets aktier.

Som framgår av det följande vill kommit- tén föreslå att i ett sådant bolag såväl staten som sjukhushuvudmännen blir represente- rade i bolagsstyrelsen. Det är teoretiskt tänk- bart att en minoritetspost aktier i bolaget skulle kunna tecknas av dessa intressenter, men kommittén anser det mindre troligt att

en sådan lösning i verkligheten skulle accep- teras av dem.

Det är däremot inte uteslutet att läkeme- delsindustrin skulle vilja engagera sig i apo- teksbolaget. Med hänsyn till den uppenbara risken för att detta skulle förstärka de kom- mersialiseringstendenser inom läkemedels— försörjningen i dess helhet, som nu är starkt uttalade i industriledet, bör detta dock ej komma ifråga.

Kommittén har vidare diskuterat del- ägande i bolaget från apoteksföreståndar- nas sida. Komplikationer skulle dock kunna uppstå när föreståndarna av olika anled- ningar lämnar sin verksamhet.

Kommittén har därför utgått ifrån att i den konstruktion, som utredningsuppdraget behandlar, bör apotekarsocieteten stå som ensam aktieägare. Kommittén har låtit ex— pertis från Sveriges kreditbank utföra en särskild utredning rörande kapitalbehov och finansiering därav inom ett apoteksbolag. Experternas utlåtande kan kortfattat sam- manfattas på följande sätt.

Finansieringsförslaget hänföres till prog- nostiserade förhållanden 1969, då omsätt- ningen antages uppgå till ca 1 miljard kro- nor. Samtliga apotek förutsättes ingå i den nybildade företagsenheten, som beräknas vid denna tidpunkt ha en balansomslutning på ca 220 mkr. Värdet av leverantörskre- diterna kan beräknas uppgå till 75—100 mkr. Det egna kapitalet bör — menar man — i detta läge uppgå till 50 år 70 mkr.

Resterande kapitalbehov måste tillgodo- ses genom upplåning. Eftersom inga fastighe- ter finnes bland tillgångarna bortfaller möj- ligheten till obligationslån. På kreditmark- naden måste ca 70 mkr upplånas. Då för- slaget om företagsinteckningar vunnit laga kraft, vilket väntas ske 1967, borde det vara möjligt att erhålla ett lån på ca 50 mkr mot säkerhet i lager och inventarier. Man torde dock inte kunna räkna med ett amorte- ringsfritt lån, menar experterna, utan det torde snarast bli aktuth med ett tioårigt amorteringslån. För de ca 20 mkr som åter- står att upplåna på kreditmarknaden måste man räkna med kompletterande säkerheter utöver vad som kan framtagas ur rörelsen,

och därvid borde någon form av statlig ga- ranti vara lämplig.

På den viktiga frågan hur det egna kapi- talet, 50—70 mkr, skall framskaffas har inget förslag givits. Experterna konstaterar att det från apotekarsocieteten och därtill hörande fonder och stiftelser ej tycks gå att få fram några större belopp. En placering av pengar i ett företag av här diskuterad typ förmodar man dessutom vara föga attraktiv med hän- syn till den förväntade låga direktavkast- ningen och värdetillväxten. 1

Kommittén har för sin del inte ingått i närmare prövning av dessa experternas slut- satser men apotekarsocieteten saknar uppen- barligen möjlighet att utan vissa speciella ar- rangemang framskaffa för ändamålet erfor- derli gt eget kapital. En tänkbar lösning vore emellertid att det i koncessionsavtalet mel- lan staten och apoteksbolaget intogs en överenskommelse att apoteksväsendets nu- varande pensionsfonder finge disponeras av apotekarsocieteten för här aVsett ändamål. Vidare bör regleringsfonden ställas till det tänkta företagets förfogande som en reserv- fond. Om dessa förutsättningar uppfylles — vilket således kräver medverkan från Kungl. Maj:ts sida — synes finansieringen inte möta oöverstigliga svårigheter.

3.3.2 Bolagsbildning

Bolagets konstruktion i stort måste själv- fallet följa de regler, som föreskrives i 1944 års aktiebolagslag. Ett på vissa punkter ofull— ständigt utkast till bolagsordning bilägges. Kommittén finner ej anledning att närmare diskutera de formella detaljerna i bolags- ordningen utan övergår till att något be— röra de lagstiftningsåtgärder, som kommer att erfordras vid bolagets tillblivelse, och till de överenskommelser och avtal, som kan komma att erfordras i samband där- med.

En förutsättning för bolagets verksamhet är att beslut om koncession för bolaget att driva apoteksrörelse fattas av statsmakterna. Detta beslut, som med hänsyn till bolagets behov av långsiktig planering och ostörd utveckling ej bör givas kortare varaktighet

än tjugo år, måste sammankopplas dels med avtal om avlösning av nuvarande apoteks- innehavare, dels med ett avtal mellan staten och apoteksbolaget i vilket vissa grundläg- gande regler intages rörande bolagets verk- samhet. I detta senare avtal skall bolaget förbinda sig att bedriva apoteksverksamhe- ten på sådant sätt att berättigade krav på säkerhet i expedition och på service gent— emot allmänhet och samhällsorgan uppfyl- les, att prissättningen på läkemedel skall ske i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda grunder, att distributionsnätet ut- formas på sätt som beslutas av statliga myn- digheter men också att verksamheten skall bedrivas på ekonomiskt rationellt sätt. Bola- gets verksamhet bör i vissa avseenden un- derställas en statlig apoteksnämnds och me- dicinalstyrelsens kontroll. Apoteksnämndens ställning bör dels beröras i avtalet med sta— ten och dels närmare fastläggas i en instruk- tion för nämnden.

Kommittén vill betona vikten av att det statliga inflytandet över apoteksbolaget se- dan nyssnämnda avtal slutits i allt väsent- ligt samlas hos apoteksnämnden, som måste få härför erforderliga befogenheter.

Avtalet med staten bör också garantera bolaget möjlighet till ekonomisk konsolide- ring och utveckling och bl. a. innehålla reg- ler för fondering. Det bör således innefatta bestämmelser om fondering för pensionsän- damål eller innehålla utfästelse från statens sida att lämna garanti för bolagets pensions- åtaganden gentemot den anställda perso- nalen. En sådan garanti bör under alla för- hållanden utfärdas för pensionsutfästelser som hänför sig till tid före bolagets bildande. (Angående apoteksbolagets uppbyggnad se fig. 1).

I samband med avlösningen av apoteks- innehavarna måste normer fastställas rö- rande ersättning till innehavarna vid inlösen av apoteken. Inlösningsvillkoren bör i prin- cip fastställas av Kungl. Maj:t efter för- handlingar med apotekarsocieteten men de- taljerna kan lämpligen utformas i avtal mel— lan bolaget och de enskilda innehavarna. I detta intages innehavarens rätt till ersättning för inventarier och varulager, rätt att erhålla

tjänst i första hand på det apotek som han överlåtit, viss övergångsersättning samt rätt till förtidspensionering om överenskommelse om accepterbar anställning i bolaget ej kan träffas. Förhandlingar om löner för apo- teksinnehavarna i deras nya funktion måste vara slutförda före övertagandet. Detta bör gälla även annan personal.

3.3.3 Bolagsstyrelsen

Kommittén anser som redan nämnts att apoteksbolagets arbete med säkerhet skulle underlättas om de stora köparna, staten och landstingen, blev företrädda i styrelsen med vardera en representant. Liksom alla större aktiebolag kommer apoteksbolaget att i sty- relsen ha behov av tillgång till särskild eko- nomisk expertis, t. ex. en högt kvalificerad företrädare för näringslivet, och eventuellt en bankman. De återstående posterna i sty- relsen — däribland ordförande- och vice ord- förandeposterna — besättes av representanter för apotekarsocieteten.

3.3.4 Produktionen inom apoteksväsendet

Från att tidigare all tillverkning skett inom apoteksväsendet har, som tidigare berörts, utvecklingen under de senare årtiondena lett därhän att läkemedelsproduktionen numera till största delen äger rum inom läkemedels- industrins ram.

En icke oväsentlig tillverkning av läke- medel försiggår dock alltjämt på de svenska apoteken. Det gäller dels extemporebered— ning, främst efter läkarrecept, som avhand- las senare i detta kapitel, dels ock framför allt den regionalt centraliserade läkemedels- tillverkning, som avser att tillgodose apote kens behov av såväl halvfabrikat för ex temporeberedningar som standardpreparat i bruksfärdigt skick. Denna senare grupp ut- göres till största delen av farmakopéprepa- rat och därmed jämförbara läkemedel.

Ett viktigt led i rationaliseringen av apo- tekens produktionsverksamhet var distrikts- laboratorieorganisationens (dlaborganisatiOa nen) tillkomst 1945. Kvaliteten hos produk— tema och tillverkningskontrollen kunde där-

| Kungl. Maj:t | | Apoteksnämnden Medicinalstyrelsen | APOTEKSBOLAGET Arbets— utskott Styrelse VD ] Kansli Central förvaltning Ev. "45:07"! för- 7 avdelningar man;?)g Huvudapatek ca 200—250 st, (därav ett antal beredningsapotek) . . . .. Medicinlådor och Filialapotek Läkemedelsforråd . . - ca 300 st. ca 650 st. kogniuissigrgarer

igenom förbättras med bibehållen läg pris- nivå. Den fortsatta rationaliseringen har där- efter skett under ständigt iakttagande av i första hand dessa krav. Preparaten har så- lunda successivt kommit att tillverkas av allt färre producenter och under 1965 har be- slutats att tillverkningen av enskilda produk- ter med några få undantag skall vara hel- centraliserad till ett enda tillverknings- ställe.

Under senare år har en omorganisation genomförts av apotekarsocietetens centrala förvaltningsapparat. Denna har uppdelats på två huvudavdelningar, en administrativ och

en teknisk. Den senare innefattar produk- tions- och laboratorieavdelningarna och ut- gör numera under direktionen och produk- tionsnämnden dlabverksamhetens lednings- organ.

Dlabverksamheten utgör en betydelsequ del av den svenska läkemedelsproduktionen framför allt genom sin speciella sociala in- riktning, där produktion av de i farmako- pén kodifierade basläkemedlen intar en vik— tig plats. Ansvaret för att dessa läkemedel finnas tillgängliga har bedömts även fram- deles komma att åvila apoteken. Det är där- för nödvändigt att apoteksväsendet har en

egen produktionsapparat eller kontrollerar en sådan. Ur samhällets synvinkel synes det värdefullt att denna produktion utövar pris- konkurrens på läkemedelsområdet. Det är slutligen angeläget att i nära anknytning till apoteksväsendet ha tillgång till den sakkun— skap som en produktionsverksamhet förut- sätter.

Kommittén har, som framgått av tidigare till direktionen överlämnad utredning funnit att dlabverksamheten förr eller senare torde komma att behöva omorganiseras och sam— manföras till ett företag.

Skälen till detta ställningstagande från kommitténs sida har främst varit att utveck- lingen inom läkemedelsområdet under se- nare år lett fram till starkt ökade krav på kvalitet och finish hos läkemedlen. För att kunna tillgodose dessa krav i tillräcklig ut- sträckning erfordras nu dels omfattande in- vesteringar i apparatur och lokaler, dels en ytterligare förstärkt ledningsfunktion. För att kunna åstadkomma nödvändiga rationa- liseringar och en på längre sikt bättre lön- samhet måste vidare skapas förbättrade för- utsättningar för en långsiktig investerings- politik.

Som ägare till produktionsföretaget tän- kes därvid apotekarsocieteten inträda. Den inriktning av produktionsapparaten som här skisserats, torde emellertid i stora drag överensstämma med de tankegångar om in— flytande över läkemedelstillverkning, som kommit till uttryck i direktiven till läkeme- delsförsörjningsutredningen och som även på sina håll synes intressera sjukhushuvud- männen. Självklart vore det olyckligt om parallella företag uppbyggdes. Det har där- för synts kommittén naturligt, att även dis- kutera ett delat ägande i vilket apotekar- societeten och sjukhushuvudmännen skulle vara parterna. Produktionsapparaten med dess tekniska och vetenskapliga resurser skulle då betjäna såväl det allmänna apo— teksväsendet som de kommunala sjukhus- apoteken.

Om apoteksväsendet skulle organsieras som ett av apotekarsocieteten ägt bolag eli— minerar detta ej behovet av att organisera produktionen i ett särskilt företag. Produk-

tionen är absolut beroende av att ha en egen ledning, inriktad på företagets progressiva utveckling. Inriktning och företagspolitik måste ibland bli en annan än distributions- bolagets eftersom både arbetsuppgifternas art och en rad övriga förutsättningar för verksamheten är helt olika. Det är också ofrånkomligt att de båda ledens ekonomi helt skiljes åt. Om de båda företagen ägs av apotekarsocieteten ensam, bör måhända produktionsföretaget organiseras som ett dotterföretag till distributionsbolaget.

Eftersom sålunda kommittén funnit att ett apoteksbolag inte direkt inom företaget bör inrymma industriellt betonade tillverk- ningsresurser har produktionsfunktionen ej ytterligare behandlats i denna promemoria. Det innebär Också att funktionerna för led- ning, utveckling och kontroll av produktio- nen, som nu inrymmes inom apotekarsocie- tetens centrala förvaltningsapparat inte medtagits i kommitténs skiss till ett apoteks- bolag. Det är emellertid av vikt att fram- hålla att kommittén förutsatt att apoteksbo» laget skall kunna utnyttja produktionsföre- tagets kontroll- och utvecklingslaboratorier bl.a. för fullgörandet av viss läkemedels- kontroll och för utredningar om och samråd rörande vetenskapligt betonade frågeställ- ningar.

Några problem i samarbetet mellan de båda företagen torde ej behöva befaras, om båda har samma ägare. Skulle emellertid ett apoteksbolag bildas utan möjligheter att rep- liera på ACO-produktionen och dess veten— skapliga resurser, synes det ofrånkomligt att komplettera den centrala organisationen för bolaget, som skisseras i det följande, med ett vetenskapligt laboratorium med relativt betydande personella och materiella resur— ser.

3.3 .5 Partihandel

Inköp av varor kan till en början ske i stort sett som för närvarande, m.a.o. direkt av apoteken hos droghandelsföretagen. Det skulle enligt kommitténs mening inte inne- bära några fördelar för apoteksbolaget att centralisera inköpsfunktionen om nuvarande

droghandelsstruktur bibehålles . Undantag från denna regel bör ev. göras för vissa dyr- barare, mindre frekventa varor.

Det är angeläget att understryka att någon kritik mot droghandelns nuvarande funktion inte med fog kan anföras. Tvärtom känne- tecknas denna av stor kapacitet, stor snabb- het i leveranser samt en god servicekänsla. Möjligheterna till rationaliseringsvinster ge- nom centralisering av droghandeln har re- lativt nyligen på 1953 års läkemedelskom— mittés uppdrag undersökts av professor Ulf af Trolle. Sedan denna utredning genom- fördes har emellertid droghandeln till följd av en skärpt konkurrenssituation pressat ned sina kostnader ytterligare och möjligheterna till vinster genom centralisering torde nu vara synnerligen små.

Med ett enda detaljdistributionsföretag för läkemedel i landet torde det trots detta på sikt vara naturligt att en centralisering av grossistledet genomföres. Läget för den pri- vata grosshandeln skulle snabbt kunna bli ohållbart om den enda kunden -— apoteks- bolaget — skulle spela ut de olika grossis- terna mot varandra. Centraliseringen bör kunna genomföras på så sätt att apoteks- bolaget erbjuder sig att lösa in de nuvarande droghandelsföretagen.

En centralisering av droghandeln får emellertid under inga förhållanden medföra en försämrad service och leveransberedskap. Apotekens möjligheter att till låga kostna- der hålla en god service är starkt beroende av en väl fungerande grosshandel.

3.3.6 Distributionsnätets uppbyggnad

Innan en radikal omorganisation av detalj- distributionen av läkemedel sker synes en detaljerad utredning av de enskilda apoteks- enheternas struktur och förhållanden böra genomföras. Någon sådan har inte gjorts av kommittén. Societeten har emellertid fortlöpande i samband med behandlingen av olika apoteksärenden samlat en omfat- tande kunskap på området. Vidare pågår f.n. en utredning inom societeten, bedriven av den s.k. »landsbygdskommittén», som har till uppgift att studera dessa frågor.

Bolagskommittén har ansett sig med led- ning av den samlade erfarenhet som redan finns och vad som hittills redovisats av »landsbygdskommittén» kunna föreslå vissa grundläggande principer för distributionsnä- tets fortsatta uppbyggnad mot bakgrund av de förutsättningar för apoteksväsendets funk- tionssätt som anförts under 3.1.

En tydlig tendens i direktionens politik under senare år har varit att befrämja för- ändring av små självständiga apotek till fi— lialapotek. Kommittén anser att denna ut— veckling är både företags- och nationaleko- nomiskt motiverad och att den bör drivas betydligt längre än vad hittills gjorts. Rikt- punkten bör vara att skapa större administ- rativa apoteksenheter, vilka har att svara för läkemedelsförsörjningen inom ett visst geografiskt område. Avgörande för områ- denas storlek bör vara befolkningsstruktur, kommunikationsförhållanden och omsätt- ningens storlek. Vinsterna av att åstad— komma större enheter — apoteksgrupper — ligger i bl. a. ett bättre utnyttjande av apo- tekarnas specialkunskaper och av en perso- nalreserv samt i viss mån i utnyttjandet av en gemensam administrativ apparat. Det är sannolikt att den närmare analys av distri- butionsnätets uppbyggnad och arbetssätt som nu är under utarbetande kommer att initiera prövning av ytterligare kostnadsbe- sparande varianter av apoteksinrättningar.

I bolagets startskede skulle emellertid knappast några genomgripande strukturänd- ringar behöva genomföras. Den nya före- tagsformen nödvändiggör i och för sig inte att förändringar vidtages. Det bör ankomma på bolagsstyrelsen att utreda detaljerna i frågekomplexct samt att successivt vidtaga erforderliga åtgärder. Måhända kan antalet huvudapotek (motsvarande nuvarande själv- ständiga apotek) efter hand reduceras till 200—250. Flertalet huvudapotek kommer då att under sig ha en eller flera mindre enhe- ter, i vissa fall sannolikt ända upp till ett lO-tal filialer.

Trots att extemporeberedda läkemedel ut- gör en för varje år allt mindre del av totala antalet recept kommer säkerligen också i framtiden relativt stora krav att ställas på

apotekens möjligheter att tillmötesgå recept- förskrivarnas önskemål om speciella läke- medelsberedningar. Eftersom distriktslabo- ratorierna nu i viss utsträckning tillhanda— går apoteken med mera arbetskrävande ex- temporeberedningar skärpes kraven på apo— teken, om ACO-verksamheten skiljes från distributionsapparaten och ytterligare ratio- naliseras. Beredningen av extemporeläkeme- del bör i huvudsak kunna centraliseras till huvudapoteken inom grupperna.

Kommittén anser emellertid att service- beredskapen, självfallet inom rimliga grän- ser, bör upprätthållas även för sådana ex- temporepreparat som fordrar en mer omfat- tande teknisk utrustning. En lösning på detta problem synes vara att vissa större apotek t. ex. sådana med sjukhusleveranser eller de som f. n. har distriktslaboratorier förses med eller bibehåller viss laboratorieutrust- ning för extemporetillverkning även för kringliggande apoteks räkning. Av bl. a. transporttekniska skäl torde det knappast vara lämpligt att för detta ändamål begränsa sig till det antal apotek som nuvarande di- striktslaboratorieorganisation representerar. Troligen skulle erfordras ytterligare ett an- tal beredningsapotek med en sådan utrust- ning och med lämplig geografisk och kom- munikationsmässig spridning. Berednings— apoteken skulle i här beskrivet hänseende täcka var sitt serviceområde. En närmare utredning i detta ämne torde emellertid be- höva företagas, innan organisatoriska åtgär— der vidtages. Också detta utredningsarbete bör lämpligen ske i bolagets egen regi.

Inte minst för upprätthållandet av en all- sidig kunskapsstandard inom apoteksväsen- det är det väsentligt att sjukhusfarmacev- tiska enheter finns inom organisationen. Det synes naturligt att låta sjukhusapotek inom större sjukhus utgöra huvudapotek.

På mindre orter bör sjukvårdsinrätt- ningarnas läkemedelsbehov i enlighet med tankegångarna i proposition 1962:184 till- godoses genom apotek på orten. I fall då flera mindre sjukvårdsinrättningar finns på samma ort bör de samtliga repliera på sam- ma apotek, vilket ger möjlighet till speciali- sering i olika avseenden.

3.3.7 Apoteksgruppens organisation

Varje apoteksgrupp bestående av huvudapo- tek Och filialer bör förestås av en leg. apo- tekare, kallad chefsapotekare. Han skall till sitt förfogande ha en eller flera leg. apote- kare och annan kvalificerad personal till ett antal som bedöms erforderligt för gruppen som helhet. För varje mindre enhet skall finnas en föreståndare. I vissa fall bör denne vara leg. apotekare men annars kvalificerad receptarie.

Chefsapotekaren skall ansvara för apo- teksgruppens drift, skötsel och för samver- kan mellan gruppens enheter inbördes. I princip bör han övertaga nuvarande apo- teksinnehavares uppgifter. Vissa ändringar måste emellertid ske. Det torde vara till- fyllest att här ange de huvudfunktioner som tillkommer resp. bortfaller i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Genom privilegiesystemets slopande bort- faller givetvis den enskilda investeringen av kapital i apoteksrörelsens lager och inven- tarier. Inte heller kommer chefsapotekaren att teckna hyreskontrakt för apotekslokaler- na. Vidare måste planeringsarbetet för nya eller renoveringen av äldre lokaler ske un- der mera direkt ledning av den centrala or- ganisationens specialistorgan. Löner bör ut- betalas centralt. Det bör närmare undersö- kas i vilken utsträckning det är lönsamt eller eljest önskvärt att centralisera fakture- ring och bokföringsarbete. Bokföringsarbe— tet på huvudapotek och filialer kan möjli- gen reduceras till kassarapporter samt enkel redovisning för handkassa, kreditförsäljning och influtna medel.

Chefsapotekaren bör äga rätt att inom ramen för tilldelad kvot få anställa perso- nal. Apotekare bör dock anställas av bolaget på förslag av chefsapotekaren. I övrigt bör chefsapotekaren helt fylla innehavarens nu- varande åligganden med arbetsledning, till- syn och administration som huvuduppgif- ter. Genom det tilltänkta ökade filialsyste- met tillkommer givetvis en ökad inspek- tions- och rådgivningsverksamhet inom apo- teksgruppen.

Centralisering av vissa rutinuppgifter samt

koncentrering av kvalificerad personal till huvudapoteket bör kunna frigöra viss så- dan personal för kvalificerade uppgifter så- som inspektions- och rådgivningsverksamhet vid sjukvårdsinrättningar av olika slag, in- formativa uppgifter gentemot läkare och all- mänhet, intern utbildning av personal m. m.

3.3.8 Regional administrativ instans

Kommittén har diskuterat behovet av en regional administrativ instans men konsta- terat att en sådan ej bör vara aktuell i ett startskede. Kommittén har således i det föl— jande inte räknat med en sådan instans i organisationen. Kommittén anser emellertid att ytterligare undersökningar i denna fråga är motiverade för att ev. på sikt läggas till grund för åtgärder. Apoteksbolaget skul- le komma att bli ett av landets största han- delsföretag och administrationen av den starkt splittrade perifera organisationen kan komma att kräva en sådan regional mel- laninstans.

De uppgifter man lämpligen skulle kun—- na hänföra till det regionala organet skulle vara kontroll— och övervakningsfunktianer av såväl ekonomisk (enkel räkenskapskon- troll) som farmacevtisk art, utredningsar- bete om förändringar av distributionsnätet inom regionen samt samordnande uppgifter i allmänhet såsom handhavande av en per- sonalreserv, vissa kontakter med landsting och kommuner m. m.

Den regionala instansen borde sannolikt ges i huvudsak rådgivande, kontrollerande samt utredande funktioner med rapport- skyldighet till bolagsledningen. Den borde i princip ej utrustas med beslutande befo— genheter över chefsapotekarna.

Regionsorganisationen skulle sannolikt kräva 1—2 leg. apotekare samt ytterligare 2—3 personer per region. Chefen för den regionala instansen skulle vara en väl kva- lificerad apotekare med allsidig erfarenhet av apoteksverksamhet.

Den indelning som kan komma ifråga vid en regional planläggning synes vara sjuk- vårdsregioner (7 st.) eller annan indelning med 3—4 landstingsområden per region.

3.3.9 Den centrala förvaltningsapparaten

Sedan flera år och i ökande grad har apo- tekarsocieteten påtagit sig uppgiften som centralt ledningsorgan för apoteksväsendet. Den befintliga centrala förvaltningsappara- ten är därför uppbyggd så att den i många avseenden torde kunna motsvara de krav som kan ställas på ett apoteksbolags centra- la ledningsorganisation. Men genom att vis- sa funktioner redan vid starten skulle be- höva helcentraliseras och genom att kon- trollfunktionen avsevärt måste utbyggas be— höver vissa förändringar planeras före ett övertagande. Det är givetvis oundvikligt att den förbättrade centrala ledningsfunktionen kommer att kräva ökade resurser. Detta måste medföra ökningar av personalen re- dan i samband med övertagandet. Organi— sationsschema för den centrala förvaltning- en framgår av fig. 2 och en exemplifiering av de centrala funktionerna på olika avdel— ningar anges i bil. 3.1 Successivt bör san— nolikt organisationen få en delvis annan struktur, vilket beröres längre fram i det- ta avsnitt.

Verkställande organ för den löpande för— valtningen inom bolaget är styrelsen. Om den föreslagna sammansättningen av styrel- sen realiseras, kan man knappast tänka sig att annat än de viktigaste frågorna behand- las av styrelsen in pleno. I aktiebolagslagen finns bolagsstyrelsens obligatoriska åliggan- den angivna. Utöver dessa bör styrelsen in pleno avgöra framför allt följande ärenden: Viktigare remisser från statliga organ, viktigare frågor rörande organisation, arbets—

ordning och tjänsteföreskrifter, ekonomiska frågor av större vikt, såsom rikt-

linjer för bolagets långtidsplanerin g, pröv- ning av budgetförslag och budgetutfall samt frågor rörande större investerings- objekt. personalfrågor av principiell natur samt andra ärenden av större vikt.

Ett styrelsens arbetsutskott torde böra till- skapas för att mera löpande följa verksam- heten. Det bör bestå av styrelsens ordföran—

1 Ej avtryckt här.

Figur 2. Organisationsschema för aktiebolagets centrala förvaltning.

Arbets-

Styrelse

VD

utskott

Kansli

Vice VD J ur.-ombudsman PR—ombudsman

| Driftsavdeln.

| Ekonomiavd. lllnformationsavd.

l Kameralavd.

l Personalavd. | ISjukhusfarm. avd.

Utvecklingsavd. |

de, VD samt ytterligare några styrelseleda- möter.

Den direkta driftsledningen åvilar en VD, som behöver biträdas av en vice VD med hänsyn till den stora arbetsbörda och den differentierade verksamhet som kan förut- ses. VD skall vidare till sin hjälp ha specia- lister inom ifrågakommande områden. För- utom cheferna för resp. verksamhetsgrenar bör VD i sitt kansli ha att tillgå bl. a. juri- disk sakkunskap. Det torde vidare vara lämpligt att knyta en PR-funktion till kans- liet.

Den långsiktiga planeringen (utveck- Iingsfrågor) och samordnandet av de olika avdelningarnas fortlöpande rationaliserings- verksamhet synes böra ledas av en person, lämpligen vice VD. Möjligen bör också den interna revisionen knytas till kansliet.

Av societetens nu befintliga avdelningar torde informations— och personalavdelning- ama i initialskedet knappast behöva ändras mera väsentligt. Det föreligger ett behov av att apotekens farmacevtiska personal i ökande omfattning ägnar sig åt läkemedels- information, främst till sjukhus och läkare men också till allmänheten. Förbättrade lo- kala resurser kan skapas genom samman- förandet av apoteksenheter till apoteksgrup- per men ett ökat centralt stöd för verksam- heten är också nödvändigt. Detta synes kräva en icke oväsentlig personalförstärk- ning på informationsavdelningen. Utbild- ningsfunktionen bör, som närmare motive- ras i det följande, överföras till personal— avdelningen vilket också för denna avdel- ning synes medföra ökat personalbehov.

Den sjukhusfarmacevtiska avdelningens uppgifter omfattar f. n. läkemedelsinforma- tion, lokal- och utrustningsplanering av sjukhusapotek samt organisationsplanlägg- ning beträffande andra sjukhusleveranser. Dessa funktioner kan synas vara täckta av informations- resp. planeringsavdelningarna. Ett samarbete med dessa förekommer själv- fallet också, men med hänsyn till det priori— terade intresse som de sjukhusfarmacevtiska frågorna ägnats under senare tid och säker- ligen kommer att ägnas framdeles synes en sjukhusfarmacevtisk avdelning böra bibehål-

las som självständig t.v. Behovet av råd- givande verksamhet inom avdelningens om- råde är mycket stort och en ökning av den kvalificerade personalen med ytterligare apo- tekare är i hög grad önskvärd. För fullgö- rande av sina vetenskapligt betonade ser— viceuppgifter gentemot sjukvårdsinrättning- arna har avdelningen dessutom behov av vissa laboratorieresurser. Möjlighet måste därför finnas för apoteksbolaget att bl. a. för detta ändamål köpa vissa tjänster hos apotekens centrallaboratorium om detta laboratorium vid ett avskiljande av ACO— produktionen från apoteksbolaget medföljer denna till det speciella produktionsföretaget.

Kameralavdelningen handhar societetens fastighets- och fondförvaltning, löneutbetal- ning till societetens och huvudparten av apotekens personal samt avgiftsmedelsupp- börden. Avdelningens uppgifter måste bli delvis förändrade och utökade med bl. a. utvidgad kassarörelse, helt centraliserad lö— neutbetalning, eventuell fakturering, bok- föring samt viss räkenskapskontroll av apo- teken. De ökade arbetsuppgifterna medför med säkerhet en betydande ökning av per- sonal även under förutsättning att maski- nell behandling av inkommande data ut- nyttjas i största möjliga utsträckning. Av- delningens benämning bör eventuellt för- ändras till finansavdelning.

Planeringsavdelningen, eller med föränd- rad benämning driftsavdelningen, måste få väsentligt utökade personalresurser. Avdel— ningen bör fortlöpande utarbeta förslag till rationaliseringsåtgärder med avseende på lokaler, inredning, inventarier samt arbets- organisation på apoteken. Avdelningen skall vidare ha till uppgift att handlägga distri- butionsärenden såväl inom apoteksgrupper- na som inom apoteksbolaget i dess helhet. Därvid måste kontakt hållas med samhäl- lets långtidsplanering rörande hälso— och sjukvård, näringslivets utveckling och and- ra faktorer av betydelse för apoteksväsen- dets utformning. Experimentell verksamhet med nya distributionsformer för läkemedel bör ledas av avdelningen.

Till driftsavdelningen kan också lämp- ligen hänföras inköp av kontorsutrustning,

apparatur och utensilier m.m. för apote- kens och den centrala organisationens be- hov.

Med tanke på att i genomsnitt ett 40- tal apoteksenheter per år genomgår ny— byggnad eller genomgripande renoveringar måste arbetsbelastningen på avdelningens byggnadssektion vid en centralisering av verksamheten komma att öka avsevärt. Det- ta kräver en betydande personalökning, sä— kerligen minst en dubblering av nuvarande personalstyrka. Kommittén räknar ändå med att samarbete med utomstående arkitekter fortsätter i betydande utsträckning. Möj- ligheterna till kostnadsbesparande standar- disering bör emellertid tillvaratagas, varför sektionen måste medverka vid all lokal- och inredningsplanering. Vid sektionens ar- bete med planering av lokaler förutsättes ett intimt samarbete med driftsavdelningen i övrigt, som kan bidraga med farmacev- tiska och arbetstekniska synpunkter på 10- kalernas utformning.

Den nuvarande produktionsavdelningen överföres till det tänkta särskilda produk- tionsföretaget. Avdelningen handhar emel- lertid f.n. apotekarsocietetens taxearbete och utarbetar försäljningsstatistik m.m. Dessa funktioner bör i apoteksbolaget ingå i en ekonomisk avdelning, vars övriga hu— vuduppgifter blir budgetarbete, prognosar- bete, beräkning av tantiem, driftskostnads- jämförelser och annan ekonomisk planeran- de och utredande verksamhet. Den perso- nal som nu handhar dylika ärenden bör förstärkas med ytterligare en kvalificerad befattningshavare samt biträdespersonal. Avdelningen bör i taxearbetet biträdas av en taxenämnd bestående av tre erfarna leg. apotekare med verksamhet på apotek. Me— dicinalstyrelsen kan därvid helt frikopplas från dylika frågor eller möjligen utöva en viss övervakande funktion.

Interna utbildningsfrågor ledes f.n. vad farmacevtisk personal beträffar av en sam- arbetsnämnd med personalorganisationen. Sekretariatet ombesörjes av informations- avdelningen. Den tekniska personalens ut- bildningsfrågor handhas av personalavdel— ningen. Oberoende av hur den farmacev-

tiska utbildningen inklusive farmacevtiska fakultetens resurser för fortbildning kom- mer att gestalta sig i framtiden bör ut- bildningsfunktionerna sammanföras till en enhet. Denna bör t. v. läggas som en sek— tion inom personalavdelningen. Härvid för— utsättes ett intimt samarbete med infor- mationsavdelningen vad gäller den fortlö- pande interna informationen. En personal- ökning till det dubbla torde krävas för att utbildningsfunktionen skall kunna full- göra sina viktiga arbetsuppgifter.

På sikt kan ytterligare en del väsentliga förändringar i organisationen bli aktuella. Den sjukhusfarmacevtiska avdelningens lo— kalplaneringsfrågor kan troligen överföras till driftsavdelningen och dess informations- verksamhet sannolikt till informationsavdel— ningen. Det torde vara lämpligt att ekonomi- och kameralavdelningarna efter hand sam- manföres under en gemensam ekonomichef.

Avdelningscheferna bör ha direktörs titel.

3.3.10 Personalens storlek inom apoteks- bolaget

Någon siffra på ändringar i personalens storlek, centralt och perifert inom apoteks, bolaget, är omöjlig att prestera på grund- val av hittills gjorda skisser. Det kan emel- lertid framhållas att en specialistutredning om arbetsrationaliserande åtgärder på apo- teken f.n. pågår. Resultatet av denna kom- mer att ge en uppfattning om eventuellt möjliga personalbesparingar. Det bör fram— hållas att bespararingar av detta slag är oberoende av vilken organisationsform apo- teksväsendet har. Givetvis kan ytterligare personalminskningar åstadkommas om man släpper efter på kraven på standard, ser- vice och säkerhet. Som framgår av tidigare avsnitt anser inte kommittén en sådan för- utsättning böra diskuteras.

Genom centraliseringsåtgärder synes viss besparing kunna ske ute på apoteken dels genom att bokföring, fakturering och löne- utbetalning helt eller delvis centraliseras, dels genom att sammanslagningen i apo- teksgrupper kan minska den personalreserv, som nu måste finnas på vissa apotek. Be—

sparingar på grund av centraliseringen till huvudapotek av vissa funktioner motver- kas i någon mån genom tillkomst av vissa för apoteksgruppen gemensamma göromål som kräver personalökning på dessa apotek.

Antalet apotekare kommer att minska på de små enheterna (filialerna). En del av de friställda apotekarna kommer därvid att överföras till huvudapotek och berednings- apotek för att handha gemensamma upp- gifter inom apoteksgruppen resp. service- området. På de små enheterna ersättes apotekarna av kvalificerade receptarier. Det råder för närvarande en uttalad brist på apotekare och den besparing som kan ske genom centralisering av kvalificerade ar- betsuppgifter torde därför först så småning- om realiseras genom minskad nyrekrytering. Någon påtaglig nettominskning av antalet apotekare kan alltså ej beräknas. Antalet receptarier får å andra sidan beräknas öka.

Den centrala organisationen inom bola- get måste utbyggas väsentligt. Det ökade personalbehovet kan till en början mycket grovt uppskattas till omkring 15 apotekare och andra akademiker, ett 20-tal recepta- rier och liknande, minst lika många kansli- biträden och slutligen omkring 5 vaktmäs- tare och övrigt personal.

Totalt kan man uppskatta att en om- organisation av apoteksväsendet till bolags- form skulle medföra ett något minskat be- hov av apotekare, medan behovet av re- ceptarier ökar. Antalet tekniska biträden och kontorsbiträden kommer måhända att kunna minskas. Dessa förändringar torde emellertid icke slå igenom förrän efter en tids verksamhet och då snarast innebära att eljest nödvändiga personalökningar delvis kan undvikas. '

3.3.11 Anställnings- och löneförhållanden

I och med ikraftträdandet av den nya la- gen om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. (SFS 576: 1965) har statens avtalsverk fått behörig— het att förhandla om apoteksanställdas lö- ner. Apoteksväsendet har härvid likställts med allmän inrättning och avtalsverket in-

träder som avtalsslutande part. Av instruk- tionen för avtalsverket framgår emellertid att när det gäller statliga bolag verket en- dast skall biträda bolagsstyrelsen vid för- handlingar -— och detta endast när bola- get så begär. Avtalsverkets åligganden bor- de här i vart fall inte sträcka sig längre.

En fri och rörlig lönepolitik utgör onek— ligen ett av de viktigaste instrumenten för ett progressivt arbetande företag. Möjlig- het ges därmed att stimulera de anställda och att konkurrera om välmeriterad och värdefull personal. Det synes därför nöd- vändigt att bolaget självt förhandlar med personalens organisationer, eventuellt med biträde av statens avtalsverk.

Tillsättandet av chefsapotekarna bör en- ligt kommitténs mening ske på i tillämpliga delar samma sätt som tillsättandet av över- läkare på sjukhus. Medicinalstyrelsen skul- le då upprätta förslag, bolaget förorda och Kungl. Maj:t utse dessa befattningshavare. Skäl som talar för en sådan ordning är att chefsapotekaren i sitt farmacevtiska handlande är ansvarig inför medicinalsty- relsen och det bör understrykas att han i sin yrkesutövning måste handla under ämbetsansvar.

För att stimulera chefsapotekama till ak- tiva insatser borde deras lön i viss mån göras rörlig genom ett tantiemsystem. Av- vägningen av löneförmånernas storlek blir givetvis en förhandlingsfråga. Nuvarande apoteksinnehavare måste i samband med överlåtelsen av apoteken erhålla betryggan- de garantier för att organisationsföränd- ringen ej skall medföra negativa verkning- ar för deras arbets- och inkomstförhållanden

Leg. apotekare och övriga tjänstemän i de centrala organen bör utses av bolaget. Perifera apotekare- och föreståndartjänster bör tillsättas av bolaget på förslag av ve- derbörande chefsapotekare. Övrig personal bör tillsättas av chefsapotekaren inom ra- men för tilldelad personal- eller lönekvot.

För att få en rationell personalplacering borde bolagstyrelsen ha rätt att i trängan- de fall ändra tjänsteort och tjänsteställning för personalen.

3.3.12 Lokaler för bolagets centrala organisation

Genom bildandet av ett apoteksbolag skul- le apotekarsocietetens funktioner och där- med lokalbehov bli mycket starkt reduce- rade. Det skulle därför kunna vara lämpligt att överflödiga lokaler uthyrdes eller för- såldes till apoteksbolaget. Den nuvarande centrala organisationen är emellertid ytterst trångbodd. Eftersom vid en företagsföränd— ring en kraftig utökning av denna får be- räknas ske syncs i vart fall en komplettering av lokalresurserna vara nödvändig redan i samband med att den nya organisationen träder i funktion. En eventuell avflyttning av produktionsavdelningen kommer inte att frigöra tillräckligt stor lokalyta.

3.3.1 3 Apotekarsocieteten

Medlemmar i apotekarsocieteten är f. n. samtliga apoteksinnehavare i riket. Orga- nisationsförändringen till ett apoteksbolag, ägt av apotekarsocieteten innebär att inne- havarskapet avskaffas. Den naturliga pa- rallellen till innehavarna blir i apoteksbo— laget chefsapotekarna. Dessa skulle då kom- ma att utgöra stommen i apotekarsociete- ten och bl.a. ha den viktiga uppgiften att bland sig välja ledamöter i apoteksbolagets styrelse. Det bör till förekommande av olä— genheter föreskrivas att dessa styrelseleda- möter inte skulle äga rätt att inneha för- troendeposter i den personalorganisation, som förhandlar med bolaget om löner.

En utvidgning av medlemskapet i apo- tekarsocieteten till att gälla även förestånda- re för underordnade apoteksenheter skulle vara tänkbar. Fordringarna för inträde som medlem i apotekarsocieteten skulle som ett tredje alternativ kunna sättas vid apo- tekarexamen eller legitimation som apote- kare. Medlemskap med rösträtt vid val av ledamöter och revisorer i apoteksbolagets styrelse borde emellertid inte givas andra än anställda i apoteksbolaget.

Övriga av societetens verksamhet intres- serade och personer, som skulle kunna tän- kas tillföra societeten värdefull kunskap

el. dyl., t. ex. vetenskapsmän, representan- ter för den offentliga förvaltningen och in- dustrifarmacevter borde kunna inväljas i apotekarsocieteten som associerade med- lemmar.

Apotekarsocietetens nuvarande huvudsyf— te är

att befordra farmaciens och apoteksvä- sendets utveckling,

att tillvarataga samma intressen,

att understödja och uppmuntra farma- cevtisk forskning,

att uppmuntra dem som ägnar sig åt farmacevtiska studier,

att lämna understöd åt behövande apo- tekare och deras änkor och barn.

Detta torde i stora drag kunna bibehål— las. Medlemmarnas intressen torde emeller- tid i detta sammanhang inte böra innefatta löneförhållanden m.m., vilka angelägenhe- ter borde kunna handläggas av facklig or- ganisation.

Societetens återstående uppgifter kommer att i huvudsak bli följande:

att följa och främja utvecklingen på far- maciens område,

att utge Acta Pharmaceutica Suecica, att hålla bibliotek och klubblokaler, ar- rangera föreläsningsverksamhet osv.,

att förvalta sina tillgångar samt utse sty- relseledamöter och revisorer i apoteksbola- get, i Vitrum och i ett eventuellt ACO- bolag,

att förvalta vissa fonder. Societeten skulle i den tänkta situationen transformeras till en farmacevtisk akademi vars huvudsakliga verksamhet skulle bestå i att stödja och uppmuntra farmacevtisk och annan läkemedelsforskning och utbild— ning.

Genom begränsning av uppgifterna kan en förenkling av organisationen företagas. Den centrala förvaltningsapparaten ställes på överenskomna villkor till allra största delen till apoteksbolagets förfogande. Socie- tetens kretsar torde kunna minskas avsevärt till antalet eller måhända helt slopas. Dy- lika frågor får emellertid utredas i särskild ordning.

medlemmarnas gemen-

3.3.14 Vissa organ i nuvarande organisation

Apotekarbefordringsnämnden består av en ordförande, som utses av Kungl. Maj:t samt två ledamöter som utses av apotekarsocie- tetens fullmäktige och två av farmacevt— förbundets fullmäktige.

Att tillämpa samma ordning för tillsät- tande av chefsapotekarna i apoteksbolaget som nu gäller för erhållande av apotekspri— vilegium skulle alltför starkt inskränka ak- tiebolagets frihet. I likhet med vad fallet är beträffande överläkar- och tjänsteläkar— befattningar synes det emellertid vara mo— tiverat att Kungl. Maj:t utser chefsapote- karna. Sedan medicinalstyrelsen upprättat förslag bör bolaget avge förord. Beford— ringsnämnden bör ges en sådan samman— sättning att den kan biträda medicinalsty— relsen med ifrågavarande uppgifter.

Apotekens löne- och skiljenämnd torde komma under diskussion vid avtalsförhand— lingarna där avtalsverket inträtt som av- talsslutande part. Något motsvarande organ synes dock vara erforderligt även efter en omorganisation av apoteksväsendet.

Apotekens personalnämnd är också i viss mån beroende av avtalsfrågornas lösning. Kommittén kan därför ej diskutera frågan f.n. Personalbyrån bör hänföras till per- sonalavdelningen och fungera även som platsbyrå.

A potekarkårens värderingsnämnd kommer att helt förlora sin funktion i det nya sys- temet.

Samarbetsnämnden för sjukhusleveranser. En representant för sjukhushuvudmännen föreslås ingå i bolagsstyrelsen men det kom- mer ändå att finnas behov av samarbets- nänmdens funktion. Från apoteksbolagets sida bör denna kontakt upprätthållas av sjukhusfarmacevtiska avdelningen.

Behovet av en studienämnd som samar- betsorgan med personalorganisationerna tor- de komma att kvarstå även om apoteks— bolaget naturligen kommer att påtaga sig samtliga kostnader för verksamheten. Nämn— den bör eventuellt utvidgas med represen- tanter för teknikerorganisationerna och få rådgivande karaktär.

Apotekens avgiftsberedning upphör då avgiftssystemet bortfaller.

Apotekarsocietetens förtroenderåd kom- mer inte att ha någon funktion efter över— gången till bolagsorganisation.

Svensk farmaceutisk tidskrift. Apoteksbo- laget synes ha behov av egen utåtriktad tidskrift. Möjligen kan en särskild intern informationstidskrift också vara motiverad. Dessa organ bör skötas av PR—ombudsman- nen.

Acta Pharm. Suecica bör utgivas separat av societeten.

Apotekarkårens Iivränte- och pensionskas— sa torde kunna avvecklas i och med att pensionsfrågan blir löst.

3.4 Synpunkter på en eventuell omorganisation av apoteksväsendet

Kommittén har i enlighet med läkemedels- försörjningsutredningens uttalade önskemål sökt utreda förutsättningarna för apoteks— verksamhetens organiserande i form av ett aktiebolag, ägt av apotekarsocieteten. I fö— regående kapitel av denna redogörelse har kommittén skisserat uppbyggnaden av ett dylikt bolag.

Kommittén har därvid även, inom ramen för givna förutsättningar, diskuterat åtgär- der ägnade att i största möjliga mån eli— minera de olägenheter som enligt vår me- ning vidlåder nuvarande system. En över- gång till en ny organisationsform medför givetvis i vissa avseenden genomgripande förändringar, vilka på förhand inte går att överblicka i detalj. Kommitténs organisa— tionsbeskrivning är därför att se som en principskiss, där detaljfrågorna i stort sett uteslutits. Det bör ses som en naturlig sak att en ny organisation successivt får växa fram genom en tillsatt företagslednings åt- gärder.

Den här aktuella organisationsformen, ak- tiebolag, måste givetvis i princip ha samma frihet och befogenheter att leda apoteks- väsendets drift och utveckling som varje annat aktiebolag har på sitt område. Detta innebär att apoteksväsendet skall skötas ef— ter affärsmässiga grunder endast med de

inskränkningar som kan ifrågakomma med hänsyn till områdets karaktär; bl. a. bör inte bolaget arbeta med största möjliga vinst som huvudsyfte. Bolaget måste emel- lertid drivas så att full ersättning erhålles för utförda prestationer och de totala kost— naderna måste täckas av de samlade intäk- terna. Möjlighet måste också givas bolaget att med ianspråktagande av vinstmedel ut- vecklas på ett såväl ekonomiskt som orga- nisatoriskt sunt sätt.

Kommittén har kommit till den uppfatt- ningen att detaljdistribution av läkemedel i och för sig skulle kunna bedrivas i bo- lagsform. Detta innebär emellertid inte att kommittén funnit sig böra förorda genom— förandet av en så radikal omorganisation av apoteksväsendet. Före ett ställningstagan- de i denna fråga måste bolagsformens för- och nackdelar noga vägas mot ett alter- nativ, som i princip innebär bibehållande av nuvarande system, men där givetvis vis- sa förändringar Och förbättringar borde ge- nomföras. Kommittén har därför i det föl- jande ansett sig böra taga upp vissa pro- blemställningar som synes belasta det nu- varande apoteksväsendet och har därvid, jämsides med bolagsaltemativet, diskuterat också mindre ingripande åtgärder, ägnade att undanröja de brister som gör sig gällan- de i nuvarande system.

3.4.1 Apoteksväsendets relationer till staten

Kommittén har redan framhållit att läke- medelsförsörjningsutredningens direktiv do- mineras av kravet på ökat samhälleligt in- flytande över läkemedelsförsörjningen och har också konstaterat att man för att kom- ma tillrätta med de förmenta bristerna i detta avseende måste tillse att relationerna mellan staten och apoteksväsendet ges andra former än de nuvarande. Societeten anför— de i sitt remissyttrande över Läkemedels- kommitténs betänkande (SOU 1959:5, LK 53) att klara gränsdragningar mellan de olika, på läkemedelsområdet verkande beslutande instansernas kompetens var nöd- vändiga. Kommittén vill starkt understryka denna uppfattning. De myndigheter, som

har att handlägga frågor som rör läke- medelsförsörjningen är för många och synes i vissa fall ej ha ett klart intresse av att medverka till apoteksväsendets utveckling. I stället har där ofta bedrivits en allmänt återhållande och kortsiktig politik somi många fall förhindrat genomförandet av på- kallade och föreslagna organisatoriska åt- gärder av företagsledande art. Det är där- för högst angeläget att vid tillskapandet av en ny organisation supremati— och befogen- hetsfrågorna görs klara. Lika angeläget är att överorganisation undvikes.

Apotekarsocieteten föreslog 1952 att sta- tens befogenheter med avseende på den ekonomiska tillsynen över apoteksväsendet borde i huvudsak samlas hos ett organ, statens apoteksnämnd. LK 53 tog fasta på detta förslag i sitt betänkande. Apotekarso— cieteten uttalade vid remissbehandlingen av denna utrednings resultat att en sådan nämnd borde sortera under medicinalsty- relsen. Man förutskickade därvid att en fastare övervakning av de enskilda apo— teksenheternas ekonomiska skötsel skulle ske från apotekarsocietetens sida. Detta senare har förverkligats, men många andra önsk— värda åtgärder har inte kunnat genomfö- ras på grund av att en alltför tungt arbe- tande, splittrad statlig tillsynsorganisation bibehållits. Det finns därför mycket starka motiv för att på nytt framhålla att statens befogenheter inom området för apoteksvä- sendets ekonomiska förhållanden bör samlas hos ett kompetent och progressivt inställt organ — en apoteksnämnd.

Det sagda gäller oavsett om apoteks- väsendet omorganiseras till ett bolag eller ej. Apoteksnämndens arbetsuppgifter och befogenheter blir givetvis något olika be- roende på apoteksväsendets organisations- form men i stora drag måste gälla att apo- teksnämnden bör ha till huvuduppgift att noga följa apoteksväsendets ekonomiska ut- veckling och vid behov ta initiativ till ef- fektiviserande och stimulerande åtgärder. Den bör sålunda inte låsas vid enbart kon- trollerande uppgifter och den bör eftersträ- va en god positiv samverkan med företags- ledningen — bolagsstyrelsen eller alterna-

tivt apotekarsocietetens direktion. Den bör äga beslutande befogenheter i vissa för apo— teksväsendet principiellt viktiga ekonomiska frågor. Hit bör således föras prissättnings— frågor, nedläggande och inrättande av apo- tek etc. Nämnden bör äga att genom före- tagsledningen erhålla de uppgifter som nämnden finner erforderliga för fullgöran- det av sitt uppdrag. Organisatoriskt bör apoteksnämnden anknytas till medicinalsty- relsen. Därigenom skapas de bästa förutsätt- ningarna för ett nödvändigt intimt samar- bete mellan de båda organ, som skall ut- öva tillsynen över apoteksväsendet.

Medicinalstyrelsen skulle genom inrättan- det av apoteksnämnden vad apoteksväsen- det beträffar kunna begränsa sin tillsyns— verksamhet till vissa principiellt viktiga far- macevtiska områden. Hit hör naturligen hygienfrågor, säkerhetsfrågor, frågor om re— ceptbeläggning, narkotikakontroll, tillsättan- de av chefsapotekartjänster, disciplinären- den samt farmacevtiskt-tekniska frågor i all— mänhet. Medicinalstyrelsen bör regelmässigt yttra sig, eventuellt deltaga i beslut i frå- gor rörande inrättande och nedläggande av apotek.

Kommittén vill erinra om att direktionen i sitt yttrande över socialstyrelseutredning- ens och MCA-utredningens betänkande »Hälso- och sjukvårdens centrala admini- stration» (SOU 1965: 49) föreslog att man borde undersöka möjligheterna att tillskapa en motsvarighet till den amerikanska Food and Drug Administration. Apoteksnämnden skulle i så fall, liksom den kontroll m.m., sOm nu utövas av medicinalstyrelsen, na— turligen höra hemma i en sådan organi- sation.

För att samhällets insyn i, inflytande över samt kontakt med apoteksväsendet ytterli— gare skall förbättras föreslår kommittén, som framgår av kapitel III, att en even- tuell bolagsstyrelse skall innefatta bl. a. rep- resentanter för staten och för sjukhushu- vudmännen. Härigenom skulle vinnas att endast de mest betydelsefulla frågorna av ekonomisk art kom att kräva behandling av det statliga organet, apoteksnämnden.

Det är emellertid inte kommittén främ—

mande att vid ett bibehållande av nuva- rande organisation av apoteksväsendet en likartad förstärkning av företagsledningen — direktionen — genomföres. Representan- ter för stat och landsting skulle således kunna ingå i direktionen och därmed skapa förutsättningar för en ökad insyn från sam- hällets sida i verksamheten. Kanske kunde därvid ökad förståelse och ökad uppskatt— ning också vinnas för den klart samhälls- solidariska inriktning som det moderna apo— teksväsendet givit sina strävanden.

Även om en förenklad och effektivare beslutandeprocess åsyftas genom inrättandet av en apoteksnämnd kan sannolikt inte alla frågor rörande apoteksväsendet undandras Kungl. Maj:ts prövning. De frågor som allt- jämt torde böra falla under Kungl. Maj:ts bedömande synes vara att utse en ledamot i apoteksföretagets centrala ledningsorgan, att utse ordförande och fem ledamöter i apoteksnämnden, varav två ledamöter på förslag av apoteksväsendets ledning och en på förslag av medicinalstyrelsen samt att fastställa instruktion för apoteksnämnden. Härtill kommer att Kungl. Maj:t i sam- band med genomförandet av en eventuellt ändrad ordning för apoteksväsendet måste fastslå vissa grundläggande förutsättningar för apoteksdriften såsom hållande av lika priser över hela landet, principer för gles- bygdens läkemedelsförsörjning, grunder för läkemedlens prissättning i apoteksledet. Kon- troll av efterlevnaden av dessa regler bör sedan åvila apoteksnämnden.

3.4.2 Samordningen av apotekens ekonomi

För hållande av enhetliga läkemedelspriser på apoteken i riket, för reglering av pris— nivån samt för bestridande av vissa för apo— teksväsendet gemensamma ändamål såsom vissa löneförmåner m.m. har sedan mitten av 1930-talet apoteksinnehavarna varit skyl— diga att erlägga s.k. allmän avgift. Kon- struktionen av detta avgiftssystem (MF 1936/13 med senare ändringar) fastställes av Kungl. Maj:t och riktlinjerna för dess praktiska tillämpning dras upp av apotekens avgiftsnämnd. i vilken av Kungl. Maj:t ut-

sedda ledamöter har majoritet. Avgiftssys- temet har genom åren undergått ett flertal ändringar. Konstruktionen är emellertid så- dan att den andel av de anställdas lön, som apoteksrörelsen belastats med, i takt med penningvärdesutvecklingen blivit allt mindre. Ett viktigt rationaliseringsincitament har därmed försvagats. Denna utveckling har visserligen ägt rum under en tid då uttalad brist på personal rått, och nämn- värda olägenheter torde därför ej ha upp— stått i praktiken, men ordningen är från fö— retagsekonomisk synpunkt olämplig. Det är av vikt att notera att apoteksväsendets led- ning vid flera tillfällen tagit initiativ till för- ändringar i syfte att anpassa systemets verk- ningar till den ekonomiska utvecklingen. Denna tanke har emellertid hittills rönt föga framgång hos myndigheterna.

Med bibehållande av de förutsättningar och den målsättning för apoteksväsendet som berörts i kapitel 1 är det nödvändigt att apotekssystemet även i framtiden in— rymmer möjlighet till subventionering av icke bärkraftiga enheter. Konstruktionen av ett mera tillfredsställande avgiftssystem, där även detta är beaktat, är emellertid ingen omöjlighet. En av direktionen tillsatt kom- mitté har nyligen lagt fram ett preliminärt förslag till ett dylikt system, som i huvud— sak synes lösa nuvarande problem i detta och andra aktuella avseenden. Det skall också framhållas att konstruktionen av ett fullgott avgiftssystem tekniskt underlättas om distriktslaboratorieverksamheten avskil— jes från distributionsorganisationen och om de nuvarande enheterna i distributionsappa- raten i enlighet med aktuella tankegångar sammanföras till större enheter.

Organiseras apoteken som delar av ett bolag bortfaller givetvis behovet av ett av- giftssystem. Däremot blir det fortfarande aktuellt med en individuell resultatredovis- ning för de enskilda enheterna, både som underlag för bedömningen av verksamhe- ten och för konstruktion av ett tantiemsys- tem för chefsapotekarna, som kommittén anser vara en betydelsefull konstruktions— detalj i en bolagsorganisation. Detta tan— tiemsystem kommer sannolikt att i mycket

I samband med frågan om avgiftssystem bör något beröras reglerna för det årliga bestämmandet av prispåläggen i apoteksle- det (medicinaltaxan). Som tidigare nämnts har allmänna avgifter som inte förbrukats i den löpande verksamheten avsatts i en prisregleringsfond. Denna har under senare år trots apotekarsocietetens upprepade var- ningar och protester genom Kungl. Maj:ts beslut bringats att successivt minska så att den under innevarande år torde komma att bli i det närmaste tömd. Oavsett apo- teksväsendets framtida organisationsform måste en annan taxepolitik tillämpas. Såväl nuvarande apoteksorganisation som ett bo- lag måste kunna konsolidera sin ställning och ha möjligheter att arbeta utan ett stän- digt hot om likviditetssvårigheter.

3.4.3 Apotekens centrala organisation

Från olika håll har då och då anförts att apotekarsocietetens uttag av avgifter från medlemmarna utgör en faktor som fördyrar läkemedlen. I själva verket är förhållandet det rakt motsatta. Centralisering av funk— tioner sker generellt i syfte att åstadkom- ma kostnadsminskningar totalt sett. Under åren har åtskilliga starkt kostnadsbesparan- de centraliseringsåtgärder vidtagits inom apoteksväsendet. Här behöver endast visas på formerna för läkemedelsproduktionen, rå- varukontrollen, den kvalificerade produkt- kontrollen, informationsverksamheten, per- sonalregleringen och lokalplaneringen för att detta påstående skall stå utom diskussion. Under senare år har ekonomisk övervak— ning av de enskilda apoteken tillkommit. Det skall vidare framhållas att apotekarso- cieteten sedan länge arbetat för att åstad- komma förenklingar inom detaljdistributio- nen av läkemedel. Detta arbete pågår allt- jämt och f.n. bearbetar en kommitté frå- gor rörande framför allt landsbygdens för— sörjningsorganisation. Dess rapport, som väntas under året, kommer att innehålla förslag om en redan berörd, långtgående sammanslagning av olika distributionsstäl- len till större enheter. Vidare pågår en an—

nan utredning i syfte att söka rationalisera arbetsrutiner på apoteken.

Av det här sagda torde framgå hur apo— tekens centrala organisation i betydande ut- sträckning fungerar som en företagsledning för apoteken. För att ytterligare rationali- sera och förbilliga läkemedelsförsörjningen kommer sannolikt ytterligare någon utbygg- nad av den centrala organisationen att bli aktuell. Härvidlag vägs dock alltid förvän- tade vinster mot beräknade kostnader.

I 3.3.9 skisseras hur den centrala orga- nisationen i ett bolag i stora drag bör vara uppbyggd. Det framgår av skissen att beho- vet av en central organisation till vissa de— lar är oberoende av apoteksväsendets orga- nisation. I bolagsformen tillkommer dock en del funktioner, som nu ej synes lika nöd- vändiga, t. ex. vissa kontrollorgan.

3.4.4 Bör omorganisation till bolagsform genomföras?

I det föregående har en del väsentliga pro- blem, som ofta vållat kritik mot nuvarande apoteksorganisation, behandlats. Kommittén har därvid funnit att invändningar som med fog kan anföras mot nu rådande förhållan- den skulle kunna undanröjas genom åtgär- der av betydligt mindre genomgripande art än en ombildning till bolagsform.

Här har också nämnts en rad fortsatta rationaliseringsåtgärder rörande apoteksvä- sendets drift. De eventuella personalbespa— ringar som inom ett aktiebolag kan göras genom vissa mera långtgående administra- tiva centraliseringsåtgärder såsom centrali- serad bokföring och måhända fakturering, torde vara tämligen begränsade och sanno- likt till övervägande del kostnadsmässigt uppvägas av det kontroll- och inspektions— system som måste tillkomma.

Möjligen skulle vissa rationaliseringsåt- gärder snabbare kunna genomföras över hela linjen i ett bolag genom den oinskränkta di- rektivrätt, som där skulle komma att till— lämpas. Detta är dock en faktor, som får vägas mot vissa betydande fördelar i nu- varande system. Den nuvarande företags- formen med ett personligt ekonomiskt enga-

gemang i varje apoteksenhet har en starkt självkontrollerande verkan och är bl. a. per- sonalbesparande genom att det uppnådda driftsresultatet påtagligt återverkar på inne- havarens egna inkomster. Den egna arbets- insatsen kan, när det så erfordras, bli av sådan omfattning, att det knappast är tänk- bart att en anställd person utan särskild kompensation skulle prestera den. Den suc— cessiva befordran till större enheter och det starka inflytande som skötseln av den inne— havda tjänsten har i befordringssamman— hang (läkemedelsinspektionen, befordringS- nämnden) sporrar också i nuvarande system företagsledare och anställda apotekare till stora ansträngningar.

Tillsyn av den ekonomiska skötseln av sådana enskilda apoteksenheter, som visat svaghetstecken, har sedan länge kunnat ske. I och med stadgeändring 1959 har apo— tekarsocieteten också fått möjlighet att in- gripa vid eventuell oskicklig ekonomisk sköt- sel. Kontrollorganisationen härvidlag har dock kunnat hållas inom mycket måttliga gränser.

Lokal- och apparaturplanering sker som redan i korthet antytts i allt högre grad under medverkan av apotekens centrala or- gan. En vidareutveckling av detta är själv- klart möjlig. Bl.a. kan övervägas att apo- tekarsocieteten övertog samtliga apotekslo- kalkontrakt och inlöste inredningarna i apo- tekslokalerna. Apoteksinnehavaren skulle i så fall få arrendera lokalerna med inred- ning. Däremot borde övriga inventarier lik- som också varulagret även framgent vara apoteksinnehavarens egendom. En fördel med ett sådant system skulle vara möjlig— het till rationalisering genom ökad centrali- sering av lokalplaneringsarbetet. Vidare skulle den enskildes finansieringsproblem vä- sentligt förenklas.

Till detta skall slutligen läggas några synpunkter av annan art än den i första hand ekonomiska, vilka berör apolekarens farmacevtiska integritet och sociala ansvar.

Som tidigare berörts har det svenska apo- teksväsendet under senare år inom fack- mannakretsar i utlandet tilldragit sig en alltmer ökad uppmärksamhet för sin särart,

sin målmedvetna sociala inriktning och sin snabba utveckling. Ostridigt och allmänt känt är också den säkerhet varmed det ar- betar, dess uttalade serviceanda och pris- billigheten av dess tjänster.

Apotekaren är nu inte bara en detaljist inom läkemedelsbranschen. Hans uppgift är en socialt och kunskapsmässigt betingad verksamhet inom ett specialområde, som bl. a. karakteriseras därav att kunden-köpa- ren i regel inte alls kan bedöma sin köpta vara, dvs. vare sig dess innehåll, egenska- per, tillstånd eller pris. Därtill kommer att praktiskt taget varje läkemedel är farligt vid oriktig användning. Vissa läkemedel krä- ver en exakt kunskap om användningen för att inte skada, skador som i vissa fall kan framkomma först efter lång tids använd- ning.

En sådan verksamhet kräver självklart att ett särskilt ansvar lägges på vederböran- de yrkesutövare. Det är ur dessa synpunkter också självklart att detta ansvar för apote- karen kompletterats med en ensamrätt att tillhandahålla den kvalificerade varugrupp, som läkemedel utgör. Apoteksmonopolet är därför ur dessa synpunkter en naturlig sak - en samhällets egen åtgärd till medbor- garnas skydd.

Vad som emellertid givit det svenska apoteksväsendet dess profil är dess kollek- tivisering med en stark såväl ekonomisk som funktionell kooperation mellan apoteks- enheterna och dess social-etiska inriktning, uttryckt framför allt i apoteksväsendets mål- sättning (se bil. 1).1

Det kan vara belysande att ge några ex— empel på hur detta ansvar tar sig uttryck i arbetet på apoteket.

Det är t. ex. nödvändigt för apotekaren att ibland kunna säga mej» även om detta ur kommersiella synpunkter kan vara otjän- ligt. Det kan gälla expedition av ett recept- fritt läkemedel, men även då ett recept fö- religger kan det vara riktigt att neka expe- dition. Givetvis måste detta ske om recep- tet är otydligt, felaktigt eller förfalskat el— ler om receptutfärdaren saknar legitima- tion, men också om läkemedelsmissbruk fö— religger eller befaras. Här kan apotekaren

i samarbete med läkaren göra en insats och genom att tidigt mobilisera samhällets re- surser förhindra att enskilda människor ge- nom överkonsumtion av läkemedel (narko- tika, barbiturater) störta sig själva och sina anhöriga i olycka. Apotekaren måste stän- digt vara uppmärksam och medkännande, villig att ge råd och vägledning. Hans råd måste vara objektiva, hans upplysningar sanna.

Kanske blir den mest betydelsefulla frå- gan vid en eventuell omorganisation av det svenska apoteksväsendet inte den ena eller andra formen för ägande och huvudmanna- skap utan om det vid en förändring är möj- ligt att i nya former överföra det sociala ansvar och den yrkesmässiga integritet som i det nuvarande systemet utmärker apote— karens handlande.

Kommittén har här inte något recept att ge men har ansett sig böra peka på proble— met som något av det viktigaste inom hela det åt utredningen anförtrodda komplexet.

Klart är att apotekarens ställning under alla förhållanden måste tryggas, så att hans yrkesmässiga integritet inte förloras eller försvagas vid en organisationsförändring. Hans ställning i ett bolag får sålunda inte bli en affärsföreståndares med ansvar endast gentemot bolaget. Skulle hans rätt till själv- ständig prövning av förhållandena i de en- skilda fallen försvinna, då har man vållat varken mer eller mindre än en social olycka på detta område.

Hans förpliktelser och ansvar gentemot patienten, läkaren och samhället får inte rubbas. Dessa lojaliteter måste därför vara fast grundade även i ett förändrat system, om detta skall kunna godtagas som en en sättning för det nuvarande.

Kommittén finner det svårt att bedöma hur mycket av dessa immateriella tillgångar i nuvarande apotekssystem som kan föras över i bolagsorganisation. Sannolikt skulle åtskilligt försvinna i den mån det person- liga resp. det korporativa ansvaret överflyt- tades på en bolagsstyrelse. Jämförelser med statsägda detaljistföretag och monopolinrätt-

1 Ej avtryckt här.

ningar stärker kommittén i uppfattningen att det personliga engagemanget har stor betydelse.

Vad gäller de praktiskt-organisatoriska frågorna har kommittén inte funnit några avgörande hinder för ett omstöpande av apoteksväsendet till bolagsform. Under för— utsättning att bolaget ges tillräcklig rörelse- frihet och resurser torde även en kvalitativt högtstående service och säkerhet kunna presteras. Men kommittén har inte funnit det troligt att några väsentliga fördelar ur allmänna synpunkter skulle vinnas genom omorganisationen, som inte lika väl skulle kunna uppnås i nuvarande organisation. Denna synes dessutom inrymma vissa syn- nerligen starka positiva drag som kan vara svåra att åstadkomma i någon annan form av distributionsorganisation. Beslut om bo- lagsbildning måste därför ur vidare syn- punkter betraktas som ett inte endast onö- digt utan även betänkligt steg. Till detta kommer betydande finansieringsproblem, som apotekarsocieteten ställs inför vid in- lösandet av apoteksrörelsema.

3.4.5 Försök till bedömning av ett apoteks- aktiebolags framtidsmöjligheter

Kommittén har i det tidigare påpekat att det synes vara funktionella brister som väckt statsmakternas intresse för ytterliga- re insyn och kontroll över apoteksväsen- det. Det torde i stället vara på det eko- nomiska planet man vill ha ökat grepp. Möjligheterna för apoteksväsendet att i detta avseende agera med frihet är emeller- tid som nämnts redan så kringskuma av statliga restriktioner och kontroller att för- väntningar om besparingar knappast ensamt kan ge motiv nog för det ihållande intresset från statsmaktemas sida. Orsaken måste en- ligt kommitténs mening i väsentlig mån vara att finna i ett politiskt idéprogram i vilket man strävar mot ett fullständigt övertagan- de från det allmännas sida av hälso— och sjukvården inklusive läkemedelsförsörjning- en. En lösning av frågan om apoteksväsen- dets organisation med bibehållande av en- skilda intressen i apoteksväsendet kan —

även om det ges formen av ett av apotekar- societeten ägt aktiebolag — mot bakgrun- den härav befaras gå mot en osäker fram- tid.

Om dessa farhågor skulle visa sig befoga- de finns det enligt kommitténs mening an- ledning att överväga möjligheten att söka åstadkomma en kombination i företagsmäs- siga former av sjukhushuvudmännens in- tressen på området och apotekarsocietetens. Ett företag av här diskuterad art, som bygg- de på gemensamt och lika ägande av des- sa två parter skulle kanske kunna få den ytterligare tillgång i politisk stabilitet, som synes så betydelsefull. Apotekarsocieteten skulle därvid självklart bidraga med sin uppbyggda centrala organisation, sin sak- kunskap och sin specialiststab. Landstingens engagemang skulle framför allt bestå i en ekonomisk investering i företaget och en ak— tiv medverkan i dess ledning. Kommittén anser detta alternativ böra övervägas som en konstruktion vilken, med hänsyn tagen till alla omständigheter som påverkar frå- gan, skulle kunna garantera en god fram- tida läkemedelsförsörjning i landet.

Avslutningsvis vill kommittén framhålla att några vägande skäl till en förändring av nuvarande system till aktiebolagsform inte föreligger ur funktionell synpunkt. De rationaliseringsåtgärder som kan vidtagas inom ett aktiebolag kan i allt väsentligt ge- nomföras även utan organisationsförändring. Gemensamt för varje tänkbar företagsre- form är ett trängande behov att få statens befogenheter samlade huvudsakligen hos ett kompetent och progressivt inställt organ, en apoteksnämnd, med beslutanderätt i pris- frågor och etableringsfrågor samt med upp- gift att följa apoteksväsendets ekonomiska utveckling och vid behov ta initiativ till effektiviserande och stimulerande åtgärder.

Bilaga 4 av recept

Av pol. mag. Ivar Ekman

4.1 Inledning

Läkemedelsförbrukningens snabba tillväxt och de i läkemedlen ingående aktiva sub- stansernas ökade antal och styrka aktuali- serar behovet att kontinuerligt följa förbruk- ningsutvecklingen. Antalet nya preparat som får användning i Sverige stiger samtidigt som dess genomsnittliga varaktighet på marknaden sjunker.

Det sociala reformarbetet på hälsovårdens område har medfört att det alhnännas kost- nader för läkemedelshanteringen ökat dels genom att distributionen och därmed sam- manhängande rutiner komplicerats dels ge— nom statens ökade ekonomiska åtaganden.

Man upplever på ansvarigt håll ett stort behov av att kunna kartlägga svenska folkets konsumtionsvanor på läkemedelsområdet och att kunna förhindra skadeverkningar p. g. a. ej förutsedda effekter hos läkemedel.

Med den moderna datateknikens tillkomst Och snabba utveckling har förutsättningar skapats att rationellt tillmötesgå de önske- mål som omnämnts och dessutom hejda el- ler åtminstone begränsa den snabba ök- ningen av det allmännas kostnader för läke- medel.

Denna framställning innehåller ett prin- cipförslag till hur ett framtida distributions- system för läkemedel skulle kunna utformas. Med tanke dels på den avsevärda tid det skulle ta att få till stånd genomgripande förändringar på detta område dels på den snabba utvecklingen på datateknikens om—

Nytt system för expediering och registrering

råde samt i beaktande av att ett nytt system när det genomförs skall vara livskraftigt i många år, har förslaget utformats med god »framförhållning» d.v.s. att det skall vara tekniskt enkelt och ekonomiskt gynnsamt då det tas i bruk, förmodligen tidigast i mitten av 1970-talet. Ett alternativt förslag av mer konventionell typ skisseras kortfattat i av- snitt 4.3. Detta mer som en jämförelse då ett genomförande efter denna princip ej torde bli aktuellt.

4.2 Reelltidsbrarbetning av terminaler'

recepten via

4.2.1 Grundtanke

Samtliga apotek eller alla av en viss minsta storleksordning utrustas med terminaler av skrivmaskintyp förbundna »on-line» med en central datamaskin (centralmaskin) se ap- pendix figur 1. Kommunikation mellan ter- minalema och centralmaskinen sker dels vid expediering av recept dels för information i lagerfrågor och annan frågeverksamhet. Kommunikation sker i bägge riktningarna men ej apoteken sinsemellan.

4.2.2 Systemets utdata

Systemet avses producera följande tjänster åt apoteket:

1 Sist i rapporten finns ordlista med förklar- ingar till några datatekniska termer.

— kontrollerar receptets riktighet och lämplighet bland annat vad avser doserings- föreskrifter,

—- taxerar receptet,

— producerar etiketter som medföljer lä- kemedlet vid utlämning,

— kontrollerar lagemivån vid varje apo— tek och informerar om nödvändiga inköp,

-— sköter kontakten med droghandeln som utan insatser från apoteken levererar erforderliga varor,

— producerar fakturor som distribueras till apotekets kreditkunder (RFV, sjukhus m. fl.),

— ombesörjer utbetalning av läkarersätt- ningar,

— producerar statistik, bl.a. försäljnings- statistik och förbrukningsstatistik.

Möjligheter ges för läkemedelsforskningen att bl.a. studera avsedda och ej avsedda effekter hos läkemedel samt spåra de perso- ner som ordineras ett speciellt preparat.

4.2.3 Systembeskrivning

(En grafisk systembeskrivning finns i appen- dix figur 2). Reelltidsbearbetning av recepten. Vid expe- dition av ett recipel matas uppgifter om detta in till centralmaskinen via apotekets terminal. Reelltidsbearbetningen i datama— skinen sker i två steg.

Steg 1:

—- Recipet rimlighetskontrolleras mot ett preparatregister som innehåller information om varje preparat såsom t. ex. maximala re- kommenderade doser, priser, hanteringsföre— skrifter m. m.,

— recipet taxeras, —- eventuella avgifter (läkararvoden och dylikt) beräknas,

— uppgifter som skall finnas på prepa- raten vid utlämning sammanställs,

— etiketter och kundens pris utmatas på apotekets terminal endast några sekunder efter inmatningen av recipet från termina- len.

— Läkare gottskrivs inringningsarvoden, — uppgifter för statistik lagras på mass— minnen,

— recipet lagras på. massminnen och ar- kiveras,

- försålda kvantiteter lagras på mass- minnen.

Eventuellt sammanfaller flera av dessa moment till ett. Satsvis bearbetning av recepten. Dagligen beräknas aktuell lagemivå vid alla till sys- temet anslutna apotek med ledning av da- gens försäljning. Systemet kontrollerar om lagret behöver kompletteras och med led- ning av denna information skrivs beställ- ningslistor ut och distribueras till droghan- deln för leverans2. Det är dock tekniskt möjligt för de enskilda apoteken att inom systemets ram, via terminalerna, beordra eventuella ändringar i inköpspolitiken (t. ex. byte av leverantör, ny vara i sortimentet, ändrad inköpskvantitet).

De icke receptbelagda läkemedlen och fria handelsvaror kan byggas in i systemet på så sätt att apoteken informerar systemet om nödvändiga inköp. Apoteken svarar för lagerbevakningen för dessa preparat men befrias från inköpen. Eventuellt kan dessa transaktioner registreras i samband med be- talningen (hålremsa i kassaapparaten) och bearbetas satsvis t.ex. varje vecka varvid även lagerbevakningen kan övertas av sys- temet.

Varje månad produceras fakturor till kre- ditkunder, utbetalningskort till läkare (in— ringningsarvoden) och statistik.

Årligen tas statistik och kompletta lager- förteckningar fram. De senare kan användas för inventering och ger då uppgifter om svinn och andra avvikelser mellan teore- tiskt och fysiskt lager.

Vid behov kan man med speciella »fråge-

1 Recipe(-n)=post på ett recept. D. v. 5. ett recept kan innehålla ett eller flera recipen. * Här finns utrymme för integration med drog- handeln. Systemet kan bli självreglerande vilket in- nebär att handlingsparametramas värden automa- tiskt uppdateras vid ändrade vården på systemets målparametrar och exogena variabler.

programs söka ut och analysera valfri re- gisterinformation, en inte minst för forsk- ningen värdefull metod att studera läkemed- lens terapevtiska effekt, biverkningar m. m. Dä personnummer registreras för varje recipe kan enskilda personers läkemedels- konsumtion under valfri tidsperiod studeras.

4.2.4 Systemets indata

Recepten, vars innehåll utgör underlag för inmatning till systemet bör, för varje recipe innehålla följande information:

Antal tecken1

Utskrivningsdatum 6 Recepttyp (ev olika blanketter) i Receptutfårdare, namn, num- mer2 20 Preparatnamn 25 Ordinationsföreskrifter (dos och tid) Patientens efternamn, initialer 15 Patientens personnummer 10

Summa 87 tecken

Av dessa uppgifter inmatas följande via terminalerna:

Antal tecken recepttyp 1 (kod) receptutfärdare 6 (kod) preparatnummer 6 (kod) ordinationsföreskrifter 6 (kod) patientens personnummer 10

Summa 29 tecken

' Mycket lösa antaganden ' Ev kan läkarnas personnummer eller post- gironr användas, helst dock att spec. läkar- numrner introduceras

Expedieringsdatum tillordnas recipen cen- tralt. Patientens namn skrivs manuellt på terminalen men överförs ej till centralma- skinen.

En viss omkodning i samband med in- matningen till systemet torde bli nödvändig under en övergångstid då preparatnamnet ej är lämpligt ur registrerings- och bearbet— ningssynpunkt. Den av läkemedelsbranschen gemensamt accepterade varunummerserien för läkemedel bör överföras på recepten och

Tabell 1. Apoteken uppdelade i receptfre- kvensklasser (antal recipen vecka 16: 66):

Apotek Antal recipen

Antal recipen Antal % Totalt % — 3001 28 4 8 400 301— 500 116 20 46 400 501—1000 175 31 131250 1001—2 000 166 29 249 000 2 001—3 000 72 13 180 000 3 001— ' 17 3 68 000

Summa 574 100 683 050 '

1 Genomsnittligt antal = 200 * Genomsnittligt antal = 4 000

användas vid kommunikation med central- maskinen. *

De blanketter som f.n. används av lä- kare för läkemedelsfö'rskrivning bör omar- betas och göras läsvänligare. Detta kan ske genom att på blanketten disponera utrymme för de olika uppgifterna som skall skrivas och förse fälten med ledtext. Därigenom kan man uppnå ett standardiserat skrivsätt vilket reducerar tolkningsfel och onödigt extraarbete för apoteket.

4.2.5 Systemets omfattning

Receptvolym, underlag för systemavgräns- ning. På initiativ av läkemedelsförsörjnings- utredningen utfördes en receptundersökning under vecka 16 1966. Syftet med undersök- ningen var att få receptens fördelning i olika avseenden kartlagd. Samtliga apotek deltog. Uppgifterna i tabell 1—3 härrör delvis från denna utredning.

683 050 recipen under vecka 16 1966 (se tabell 1) motsvarar för hela året (50 veckor) 34 152 500 vilket jämfört med hela 1966 års siffra 32 miljoner visar i detta sammanhang acceptabel överensstämmelser. Vi antar för detta ändamål även att fördelningen i om- sättningsklasser är representativ för hela året.

Av tabellen framgår att apotek med mer än 500 receptexpeditioner per vecka mot- svarar 76 % av alla apotek och omkring 92 prOcent av den totala årliga receptvo- lymen.

Apotek Recipen Antal % av % av Omsättning" % av recipen Antal samtliga Antal1 samtliga ] OOO-tal kr samtliga 500 —— 430 76 628 92 10 236 92 1 000— 255 45 497 73 8 101 73 2 001) —— 89 16 248 36 4 042 36 0— 574 683 11 1335 1 1 OOO-tal

' Medelpris per recipe år 1966 var kr 16: 30 (ökar med ca 10 % per år) och under antagande att

medelpriset ej varierar mellan omsättningsklassema. ” Denna siffra stiger med omkring 15—20 % per år.

Tabell 3. Fördelning av små apotek (ej sjukhusapotek).

Storstädema (Sthlm, Gbg, Malmö) Sverige

Övriga södra

Norrland Hela landet

Antal recipen Antal %av alla Antal % av alla Antal % av alla Antal per vecka apotek i reg apotek i reg apotek i reg apotek — 500 6 5 103 28 35 35 144 —- 1 000 30 28 215 58 74 73 319 0— 105 3681 10] 574

* Varav 36 stycken inom storstädernas B-region (högst 8 av dessa hade mindre än 500 recipen per vecka).

Arsomsättningen för apotek med 500 re- cipen per vecka, motsvarar omkring 570 000 krl.

Alternativ 1:

Om samtliga apotek i Stockholm, Göteborg och Malmö (105 st.) och alla övriga med minst 501 recipen per vecka (10 recipen per öppethållandetimma) utrustas med ter- minaler blir 436 av landets totalt 574 apo— tek anslutna till systemet. Detta motsvarar omkring 628000 recipen per vecka eller 92 % av den totala receptvolymen. För år 1967 innebär detta att omkring 32 milj. reci- pen skulle ha klarats och expedierats med hjälp av terminalsystemet.

Alternativ 2:

Om gränsen för apoteken utanför storstä- derna sätts vid minst 1000 recipen per vecka (20 per öppenhållandetimma), motsv. en årlig omsättning av 1,140 milj. kr beräk- nad enligt not 1 ansluts 285 apotek eller hälften av samtliga. Receptvolymen blir då

517000 recipen per vecka och 25 milj. per år vilket motsvarar 76 % av landets totala receptvolym.

Belastningsvariutioner. Enligt Rationalise- ringsutredningen (apotekarsocietetens skrift— serie nr 3 1967) föreligger stora belastnings— variationer på apoteken. Högst är belast- ningen under sista kvartalet och under ja- nuari och april medan sommarmånaderna juni—augusti har betydligt lägre värden. Antalet recipen under juli månad har vid mätningar visat sig vara mindre än hälften av antalet under t. ex. december. Diagram— met i figur 3 visar mycket approximativt belastningen under året.

Vad gäller belastningsvariationen inom en vecka kan fönnodas att belastningstopparna ligger i anslutning till veckosluten.

Skillnaderna i belastning under dagen är

100 100 1 500 X 50 X 16,30 771— (? =l966 års förhål-

totalförs. )

lande recepturer

Procenf av top belastning

4 Kvar- 3=e lre tal.

Figur 3. Belastningsvariationen på apoteken under året

l=a 2=a

avsevärda. Av figur 4 ovan framgår ap- proximativt belastningsvariationen under da- gen. Amplituden mellan hög- och lågbelast- ning varierar givetvis och figuren avser en- dast åskådliggöra ett typiskt fall.

Enligt alternativ 1 skall systemet i ge- nomsnitt klara 12-13 tusen recipen per timme vilket betyder att en transaktion i genomsnitt inmatas i systemet var 300:de millisekund. Enligt alternativ 2 blir mot- svarande värden 10—11 tusen respektive var 3601de millisekund.

Systemet måste dock dimensioneras för att kunna ta emot betydligt fler transaktio- ner än de ovan nämnda, förmodligen minst det dubbla för att ej olösbara köproblem skall uppstå. Eventuellt måste kravet på en central datamaskin utbytas mot krav på ett mindre antal regionala datamaskiner.

Förväntad utveckling. Antalet recipen som systemet skulle ta emot 1967 blev enl. alt. 1 32 milj. och enl. alt 2 25 milj. Den fort- satta strukturrationaliseringen inom apoteks— väsendet medför att koncentration till större apotek kan väntas i framtiden vilket ökar antalet recipen som skulle komma att falla inom terminalsystemets ram.

Antalet recipen har under 60-talet ökat med omkring 5 % årligen och de nya läke- medelsersättningsreformerna tenderar att påskynda ökningstakten. Man måste med tanke på dessa faktorer räkna med att an- talet recipen som tillförs systemet de när- maste åren kommer att uppgå till i det när- maste 2 milj. per år.

Procent av tappbelastning

| 1 | _.

s 11 13 15 17 19 K lockslag

Figur 4. Belastningsvariationen på apoteken under dagen

4.2.6 Överföring av recepten, data- transmission

Val av överföringsmetod. Valet av terminal— utrustning och överföringsmetoder i en »on- line» applikation beror på ett flertal faktorer varav följande kan nämnas:

— transaktionsvolymen per tidsenhet, —— hur stor del av dygnet, månaden etc. som linjen används,

— hur många stationer SOm är knutna till systemet,

— om »message-switching» skall tilläm- pas,

— systemets geografiska spridning, -— hur snabb genomsnittlig svarstid som krävs,

— belastningsvariationerna, — hur informationen vid skall matas in resp. ut,

— om kommunikation skall ske i bägge riktningarna samtidigt (full duplex) i bägge riktningarna men endast en i taget (half duplex), eller om förbindelsen är enkelrik- tad (simplex förbindelse),

— acceptabel felfrekvens (krav på linjekva- litet) m. m.

terminalema

Uppskattning av överföringsvolym. I avsnitt 4.2.4 beräknades att antalet tecken som be- höver inmatas via terminalerna är omkring 29 per recipe. För varje inmatat recipe ut- matas en etikett på terminalen vid apoteket. Denna innehåller förutom patientens namn och personnummer som redan registrerats och apotekets namn som finns förtryckt föl-

Antal recipen Antal överförda

Överfört antal tecken

per timme1 tecken per recipe per timme' per sekund Alt 1 indata 13 000 29 390 000 110 utdata 13 000 65 845 000 240 Alt 2 indata 10 000 29 300 000 80 utdata 10 000 65 650 000 180 ' Öppethållandetimme (50 tim/vecka)

jande information som utmatas från cen- tralmaskinen.

Antal tecken (ca)

Expedieringsdatum 10 Receptutfärdare (namn) 15 Preparatnamn 20 Ordinationsföreskrifter 15 Övriga föreskrifter 5

Summa tecken 65

Dessutom tillkommer överföring av övrig information (lagerdata m. ut.).

De stora belastningsvariationema kräver att systemet dimensioneras för att klara be- tydligt fler transaktioner per tidsenhet än ovan angivna medeltal. Om man grovt räk- nar med att toppbelastningen motsvarar om— kring dubbla medelbelastningen måste man kräva en effektiv central in-/utmatnings- kapacitet av minst 1 000 tecken per sekund i alt. 1 och 25 % lägre i alt. 2 (se tabell 4).

Den genomsnittliga överföringssträckan per meddelande beror på centralmaskinens placering och nätets struktur. Med hänsyn till den stora transaktionsvolymen och att överföringar sker under ca 9 timmar per dag måste alternativet med fast uppkopplade linjer övervägas. Ett problem är den låga arbetshastigheten hos terminalutrustning av det slag det kan bli frågan om. Genom att ansluta ett antal terminaler till en s. k. kon- centrator (se appendix figur 1)kan sändnings- kapaciteten per uppkopplad linje avsevärt ökas.1 Koncentratorn fungerar så att ett an— tal terminaler ansluts till koncentratom som vidarebefordrar alla inkommande meddelan- den på en linje. Vinsten med detta förfa-

rande är att linjenätets kapacitet som avse— värt överstiger tenninalernas kan utnyttjas bättre samt att ledningsnätet blir kortare. Fördelen med fast uppkopplade linjer är att kvaliteten blir jämnare och högre. Kapacite- ten kan därvid höjas till det dubbla (2 400 baud mot 600—1200 baud, se ordlistan).

Vilka apotek som bör anslutas till syste- met fordrar naturligtvis en ingående analys men förmodligen skulle det fullt utbyggt bli mellan 300 och 450 apotek. En av svårighe- terna med att fastställa detta antal är att sär- kostnaden för varje »marginell» terminal varierar beroende på att nätstrukturen och överföringsmetoderna endast förändras steg- vis (»språngmarginalkostnader»). Central- maskinens kapacitet sätter en övre gräns för systemets kapacitet.

Överföring mellan terminaler och central— maskin skall kunna ske i bägge riktningarna (half duplex'l), medan kommunikation mel- lan terminalerna (»message switching») ej är motiverad. ,

Terminalutrustningen bör vara så enkel och lätt att handha som möjligt och lämpli— gaste utrustning torde därför vara skriv- maskinterminaler bestående av elektrisk skrivmaskin, kontrollenhet och modemut- rustning. Skrivmaskinernas skrivhastighet ligger i dag omkring 12—14 tecken per se- kund. En i terminalen inbyggd buffert som förmår lagra en transaktion (recipe) ökar den effektiva sändningshastigheten men ock— så kostnaden per terminal.

En annan lösning är att utrusta koncen— tratorerna med buffertar. Överföringen från

' Förutsätter fast uppkopplade förbindelser. ' Vändbar förbindelse.

terminalen till koncentratorn och vice versa går då visserligen långsamt men man har fördelen att slippa utrusta de enskilda termi— nalerna med buffertar (ev. kan en till skri- varen ansluten hålremsstans användas som buffert vilket dock avsevärt fördyrar ter- minalutrustningen.)

Man bör också överväga om det är lämp- ligt att differentiera utrustningarna och över- föringsmetoderna t. ex. så att man låter apo- tek med relativt låg transaktionsfrekvens sän- da över det automatiserade telefonnätet me- dan med övriga etableras fast förbindelse. För sändning över det automatiserade nätet utgår taxa som för vanliga samtal, medan man för fasta linjer debiteras en fast årsav- gift, f.n. 128 kr. per km kabel (i det när- maste lika med »fågelvägen»).

Vid ett fåtal mycket stora apotek kan det vara nödvändigt att installera mer än en terminal. Vid valet av utrustning får man också ta hänsyn till den troliga kostnads- utvecklingen för terminaler och sändning.

4.2.7 Krav på svarsstid

Generellt gäller att ju kortare svarsstid man kräver av systemet desto dyrare och mer komplicerad blir centralmaskinen både i frå— ga om maskinvara och programmeringssys— tem.

Maskinvara. Terminalerna ansluts till data- maskinen via en kommunikationsväxel (se appendix figur 5.1—5.3) Antalet terminaler som simultant kan kommunicera med data- maskinen beror på antalet linjer från kom- munikationsväxeln. Flera terminaler kan se- dan dela på en linje. Linjebehovet beror på sändningstider till och från varje terminal och den svarstid man högst kan tolerera. Svarstiden varierar med belastningen och frågan gäller vilket krav man ställer i det ogynnsammaste fallet d. v. s. när belastning— en är störst.

Reelltidsbearbetning av recepten kräver kort åtkomsttid för registerinformation vil- ket nödvändiggör snabba direktåtkomstmin- nen av typen trum- och skivminnen. I ma- skinens primärminne skall finnas plats för

styrprogram, användarprogram och ett Spe- ciellt transmissionskontrollprogram (se ne- dan).

Programvara. Förutom bearbetande pro— gram och ett sofistikerat operativsystem kräVS ett transmissionskontrollprogram som blir ganska omfattande, i synnerhet om man kräver god hantering av köer.

4.2.8 Kmtnaderl

Kostnader för systemutveckling. Systemarbe- tet kan grovt uppdelas i 3 huvudfaser

l. förstudie

2. huvudstudie

3. genomförande och uppföljning. I förstudien bör framkomma: alternativa lösningar, kostnader för dessa, förväntade intäkter,

— lönsamhetsbedömning och riktlinjer för huvudstudien,

— resursbehov för huvudstudien, -— resursbehov för igångsättning och drift, — erforderliga organisatoriska förändring- ar,

— tidsplan fram till och med igångsätt- ning. '—

I huvudstudien bör ingå: granskning av förstudien, reviderad tidsplan, ytterligare faktainsamling, specifikation av registerdata, — kravanalys, datamaskin och övrig ut— rustning,

—- utvärdering av utrustning — maskinval, -— uppläggning av registerdata,

— planering och initiering av systemom- läggning,

— programmering och test, — information och utbildning,

— installation,

— igångsättning och uppföljning. Att uppskatta kostnaderna för systemut- vecklingen är uppenbarligen mycket vansk- ligt. En uppfattning om storleksordningen erhålls om man antar att sex utredare sys-

* Se även tabell 5.

1

Tabe! 5. Kostnader för förslaget »reelltidsbearbetning av recepten via terminaler». (Tusental kronor).

Alternativ 1 Alternativ 2

Engångs- Fördelad1 Engångs- Fördelad1

Kostnadsslag kostn Årskostn årskostn kostn Årskostn årskostn 2.8.1 Systemutveckling 7 000 1 400 6 000 1 200 2.8.2 Datamaskinutrustning

(Centralmaskin) ] 500 3 000" 3 300 1 200 2 4002 2 640 2.8.4 Terminalutrustning 8 500 1 700 6 000 1 200 2.8.4 Övrig transmissions-

utrustning (Modem, ] 600 1 000 koncentratorer m m) 900 + 500 2 280 600 + 500 1 620 2.8.3 Driftsorganisation ] 500 1 500 1 500 1 500 2.8.5 Dataöverföringa 3 000 3 000 2 000 2 000 2.9 Stansning 400 400 1 150 1 150 2.10 Utbildning 2 000 400 1 500 300

Summa 19 900 10 000 13 980 15 300 8 550 11 610

* Fördelad över 5 år (ingen hänsyn är tagen till räntekostnader). ' 2/3 av totalhyran. ” Fast uppkopplade förbindelser.

selsätts på heltid, i ca 5 år. Detta ger en ungefärlig kostnad av 2 milj. kr.1 Program— mering, test och igångsättning kräver upp- skattningsvis lika mycket. Kostnaden för in- samling och registrering av registerdata2 (ca 400 milj. tecken i alt. 1 och 300 milj. tecken i alt. 2) ligger förmodligen i intervallet 2,5— 3,5 milj. kr. Den totala ntvecklingskostna- den blir i så fall en 7 milj. kr. i alt. 1 och ca 6 mil. kr. i alt. 2. Kostnad för datamaskinutrustning. Med tanke på kravet på driftsäkerhet torde kon- figurationsprincipen enligt alt. 3 (appendix figur 5.3) vara ett absolut minimikrav. Antalet transaktioner som i genomsnitt skall behandlas i systemet uppgår till ca 12 000 per timme vilket kräver komplicera- de och utrymmeskrävande styrprogram. Ut- rymmeskravet varierar dock mellan olika maskinleverantörer. De reelltidsbearbetande användarprogrammen blir sannolikt relativt små medan lagerkontroll- och fakturerings- program blir större. Kravet på multikör— ningsmöjligheter för att optimalt utnyttja kapaciteten gör att primärminnesstorleken förmodligen måste vara minst 250 000 ka- raktärer (250 K karaktärer). Hur stor del av den användbara maskinkapaciteten som »blir över» går ej att uppskatta men en viss del

av maskinhyran torde kunna återvinnas ge- nom uthyrning av maskintid.

Kostnaden för perifer maskinutrustning blir sannolikt hög p. g. a. att reelltidsbear- betningen kräver mycket snabb åtkomst av registerdata. Driftsäkerhetskravet medför att kritiska program och register måste dubble- ras och lagras på åtskilda minnesenheter. Det största registret, lagerregistret,3 lagras enligt förslaget på magnetband. Om man kräver direkt åtkomst till lagerinforrnation blir maskinkostnaden ca 0,5 milj. kronor högre per år.

Totalhyran för en central datamaskin skul- le i alt. 1 förmodligen inte understiga 3 milj. kr. per år. Dessutom tillkommer import- och andra avgifter om ca en halv årshyra.

Kostnader för driftsorganisationen. Vid överslagsmässiga beräkningar brukar man schablonmässigt räkna med att den totala driftskostnaden vid en datacentral är lika med dubbla maskinhyran. Vid stora anlägg- ningar blir denna siffra för hög. Drifts-

' 30 manår å 70000 kr. ' Lagerregister, preparatregister, läkarregister, handregister, leverantörregister, statistikregister m. 11.

' Alt 1 3 000x436x 250 = 350 milj tecken. Alt 2 3 000x 285 x 250 = 225 milj tecken.

kostnaderna omfattar förutOm maskinhyran löner till driftspersonal, chefspersonal, un— derhållsprogrammerare, systemprogramme- rare m.fl., lokalhyra, viss service och för- brukningsmaterial. 1,5 milj. per år för dessa ändamål är en icke alltför optimistisk upp- skattning.

Kostnad för terminalutrusming. Termina- lerna sades ovan bestå av en elektrisk skriv- maskin med kontrollenhet, ev. med en in- byggd buffert som förmår lagra en transak- tion. Kostnaden för en sådan uppgår f.n. till omkring 20 000 kr. För alt. 1 motsvarar detta ca 8—9 milj. kr. i inköpskostnad och för alt. 2 omkring 6 milj. kr.

För modemutrustningen utgår en inträ- desavgift i storleksordningen 2 000 kr. per modern och en hyreskostnad omkring 300 kr. per månad (prisuppgifter genom televerket). Från telefonabonnemangsavgiften bortses här. Kostnaden för modemutrustningarna vid terminalerna blir således:

i alt. 1 engångsavg. 0,9 milj. kr., årshyra 1,6 milj. kr.,

i alt. 2 engångsavg. 0,6 milj. kr., årshyra 1,0 milj. kr.

Kostnad för dataöverföring. 4 alternativa överföringsvägar.

[. Över det allmänna telefonnätet

2. Över fast uppkopplade abonnerade te- lefonförbindelser

3. En kombination av dessa metoder

4. Överföring via telexnätet Här behandlas endast punkt 1 och 2 för alternativ 2 ovan (285 terminaler). Antalet recipen per år var 1967 25 milj. i alt. 2.

l . Allm. telefonnätet

Varje »uppringning» skall inom ett antal sekunder ge upphov till ett svarsmeddelan— de. Om denna tidsrymd är kort bör linjen stå öppen under hela tiden tills svar erhållits. Om möjligheter finns att lagra meddelan- dena i en buffert i anslutning till terminalen så att inmatning och utmatning kan ske »off line» kommer den totala överföringstiden

att bli kanske omkring 20 sekunder per meddelande. Detta kommer att kosta ca 5 milj. kr. per år i samtalsavgifter.1 Nackdelar med sändning över det allmänna telefon- nätet är att varje ökning av transaktionsvo- lymen ger en motsvarande kostnadsökning, samt att kvaliteten på linjenätet varierar av- sevärt. Det senare gäller speciellt under be- lastningstoppar som delvis sammanfaller med apotekens belastningstoppar.

Terminaler och kommunikationsväxlar kan utrustas med automatiska uppringnings- och svarsanordn'mgar.

2. Fast uppkopplade förbindelser

Med fast uppkopplade förbindelser upp- nås fördelar i fråga om överföringskapacitet men medför å andra sidan större kostnader för linjeutrustning (koncentratorer). Figur 1 (se appendix) visar principen för överföring enligt denna metod då många terminaler är anslutna till systemet. Sändningskapaciteten på ett fast uppkopplat nät är 2400 band vilket motsvarar ca 300 tecken per sekund.2 Figur 6 (se appendix) visar ett tänkbart nät utbyggt enligt denna princip.

Varje linjes kapacitet motsvarar maximalt 8 000 recipen per timme. Under belastnings- toppar kommer åtminstone 30 000 transak- tioner per timme att inrapporteras till data- centralen. Med tanke på den kraftiga ex— pansionen bör varje linje betjäna högst 4 000 recipen per timme vilket per vecka motsva- rar omkring 200 000 recipen. Linjenätet bör därför omfatta minst 7 ingående linjer. En- ligt dessa förutsättningar kan ett fast upp- kopplat nät få följande grovstruktur. Fast uppkopplade linjer mellan koncentratorer och centralmaskin enl. det mönster som fi- gur 6 (se appendix) visar kräver ett led- ningsnät på mellan 2 500—3 000 km till en kostnad av f. n. 128 kr. per km och år. Det- ta ger en årlig totalkostnad av ca 0,4 milj. kr. Fast uppkopplade förbindelser mellan

* Härvid bortses ifrån att man i dag inom stockholmsområdet i själva verket kan etablera fast förbindelse för 10 öre per dag eller om man så vill per vecka.

' Varierar något beroende på vilket kodsystem som används.

Kostnad för stansning Alt 1 Alt 2 Antal recipen per år 2,75 milj 8,30 milj Antal stansade tecken per recipe 40 40 Totalt antal stansade tecken 110 milj 332 milj Kostnad för hålremsstansning av 10 000 numeriska tecken 25 kr 25 kr Stanskostnad per år ca 275 000 kr 830 000 kr Kontrollsummering och övriga kontrollerl 110 000 kr 332 000 kr Total stanskostnad per år 385 000 kr 1 162 000 kr

' Ca 40 % av stanskostnaden.

koncentratorer och terminaler drar ytterli- gare ca 1,5 milj. kr. per år i kostnader (vid ett medelavstånd om ca 40 km mellan ter- minal och koncentrator).

Sedan tillkommer kostnad för koncentra- torer och mer komplicerad adressering. Den- na kostnad är mycket svår att ens grovt upp— skatta, men torde röra sig om ca en halv milj. kr. årligen. Man kan även tänka sig ett otal kombinationer av fast uppkopplade nät till vilket det allmänna telefonnätet är anslutet.

Denna rapsodiska behandling av ett tek— niskt och ekonomiskt svårbemästrat problem får naturligtvis tas för vad det är, en grov uppskattning och frågor om nätets struktur beror på ett otal andra faktorer, t. ex. loka- liseringen av televerkets lokala telestationer, kravet på svarstid, ställda kriterier för vilka apotek som skall tas med m.m. Allt detta kräver kvalificerad analys t.ex. med hjälp av simulering i datamaskin.

4.2.9 Övriga apotek

Övriga apoteks (dvs. de som ej utrustas med terminaler) transaktioner fångas upp i systemet vid den månadsvisa databehand- lingen. Således stansas detta material upp (alt. 1 2,75 milj. recipen, alt. 2 8,30 milj. recipen 1967) förslagsvis centralt och be- arbetas tillsammans med accumulerade upp- gifter från »on-line»-applikationen i faktu— rerings-, läkarersättnings— och statistikruti— nerna. Kostnaden för stansning av ovanstå- ende volym framgår av tabell 6.

4.2.10 Utbildning och upplysnings- verksamhet

De anslutna apotekens personal måste ge- nomgå utbildning vid övergång till ett nytt system. Utbildningsbehovet varierar mellan olika befattningshavare och beror på den organisation och arbetsfördelning som fast- ställs vid övergången. All personal som kom— mer att betjäna terminalerna behöver utbild- ning i handhavandet av dessa. All personal behöver orienteras om det nya systemets arbetssätt och syfte, och för viss personal i ansvarig ställning krävs fördjupade kunska- per om systemets möjligheter till rationellare drift vid apoteken. Även övriga intressenter som direkt berörs av omläggningen t. ex. lä- karna, droghandeln, allmänheten m.fl. be— höver informeras om denna.

Även här är kostnaderna svåra att ens grovt uppskatta men om den genomsnittliga utbildningstiden för apoteksanställda är 2 dagar innebär detta ett produktionsbortfall som grovt kan värderas till ca 1 milj. kr. Kostnaden för produktion och distribution av informationen (instruktörer, produktion av broschyrer och instruktioner m. m.) kos- tar ytterligare några hundratusen kr.

4.3 Satsvis bearbetning av recepten 4.3.1 Indata

36 milj. recipen per år registreras löpande centralt t. ex. på hålremsa och databehand- las varje vecka. För varje recipe stansas ca 40 tecken vilket ger en total årlig stansvo— lym av ca 1 440 milj. tecken.

Recepten transporteras till stanscentralen per post, varifrån hålremsa eller annan databärare produceras och inmatas i det centrala datasystemet.

4.3.2 Utdata

I stort sett fås samma information som vid de satsvisa bearbetningarna enl. avsnitt 2.

— Lagerkontroll. Leverans av receptbe- lagda läkemedel sker utan insatser från apo- teken. Övriga läkemedel rekvireras på an— nat sätt. Lagernivån vid apoteken måste dock vara avsevärt högre då precisionen i lagerkontrollen p. g. a. längre prognosperio- der blir sämre.

Fakturor till kreditkunder Utbetalningskort till läkare m.fl. Försäljningsstatistik Inköpsstatistik Övrig förbrukningsstatistik Inventering -— avvikelsekontroll Registeranalys (forskning).

i

l

l

1

4.3.3 Kostnader

Årliga driftskostnader: Stansning' 5,0 milj kr Transp. av recept och rapporter 0,5 milj kr Administration. lokaler, skriv-

material m m 1,0 milj kr Datamaskintid', programunder- håll, systemunderhåll 1,7 milj kr

Summa 8,2 milj kr

Investeringskostnader: Systemutveckling Fördelad drskostnad”

3,0 milj kr 8,8 milj. kr

1 Samma beräkningsprincip somi avsnitt 4.2.9. ' 1 500 timmar per år. ' Fördelad på 5 år.

4.4 Sammanfattning

4.4.1 Reelltidsbearbetning av recepten via terminaler

Systemet

Via terminaler på apoteken inmatas upp- gifter om varje recipe (29 tecken/recipe). Kommunikation mellan operatör på apote-

ket och centralmaskinen sker via elektrisk skrivmaskinsterminal.

Datamaskiner:

— kontrollerar recipet — taxerar recipet producerar uppgifter för etiketten utmatar etiketter och kundens pris på apotekets terminal.

Behandlingen av ett recipe tar totalt ca en halv minut.

Dagligen

kontrolleras lagret vid samtliga anslutna apotek. Erforderliga varor levereras till apoteket.

Varje månad produceras

— fakturor till kreditkunder — utbetalningskort till läkare m.fl. (in- ringningsarvoden)

— försäljningsstatistik — inköpsstatistik

— övrig förbrukningsstatistik (narkotika- bokföring).

Arligen produceras

— statistik

— lagerförteckningar — inventeringsun- derlag

— databehandlad inventering Vid behov: Åtkomst och analys av valfri registerinformation (frågeprograrn).

Systemets omfattning

Alternativ 1:

436 apotek (totalt: 574) 628 000 recipen per vecka (totalt 683 000) 32 milj. recipen per år (1967) (totalt 36 milj.)

Alternativ 2:

285 apotek 517 000 recipen per vecka 25 milj. recipen per år (1967)

Förväntad ökning inom systemets ram ca 2 milj. recipen per år. För 1967 gäller att för:

Alternativ ] matas ett recipe in till sys- temet i genomsnitt var 300-de millisekund, vilket innebär att i medeltal ca 12 000— 13 000 recipen skall expedieras av systemet per öppethållandetimme;

Alternativ 2 matas ett recipe in till sys- temet i genomsnitt var 360-de millisekund, vilket innebär att i medeltal ca 10000 re- cipen skall expedieras av systemet per öp— pethållandetimme.

Genomsnittlig över/öringsvolym:

Alt. 1: 1,22 milj. tecken per öppethållande- timme Alt. 2: 0,94 milj. tecken per öppethållande- timme

Dessutom tillkommer överföring av övrig information:

— inköpsorder övriga varor, leveransmeddelanden, registerändringar,

— priser, ., repetitionssändning av ej recept,

-— övrig fråge- och informationsverksam- het m. m.

godkända

Dataöverföring — 4 överföringsmetoder

1. Över det allmänna telefonnätet (600— 1 200 baudl).

2. Över fast uppkopplade telefonförbindelser (2 400—3 600 band).

3. Kombination av 1 och 2.

4. Över telexnätct (50 band).

Övriga apotek

Övriga apoteks recepturförsäljning (138 apotek i alt. 1 och 289 i alt. 2 stansas cen- tralt eller regionalt. Hålremsorna eller andra databärare transporteras till centralmaskinen och databehandlas satsvis.

Apoteken off-line måste själva taxera och skriva ut etiketter.

Överföringskostnad per överfört recipe: Överföringsmetod 1 (allm. telefonnätet) alt. 1: 0,24 kr.

alt. 2: 0,24 kr.

Överföringsmetod 2 (fast uppkoppl. förb.) alt. 1: 0,14 kr.

alt. 2: 0,17 kr. Totalkostnad per bearbetat recipe enligt Överföringsmetod 2 (fast uppkoppl. förb.): alt. 1: 0,43 kr. alt. 2: 0,47 kr. total årskostnad fördelad på 5 år alt. 1: 14 milj. kr. alt. 2: 12 milj. kr.

4.4.2 Satsvis bearbetning av recepten Systemet

Alla recept stansas centralt eller regionalt och databehandlas satsvis centralt t. ex. var— je vecka.

Systemet producerar i stort sett samma information som vid de satsvisa bearbet— ningarna i förslaget »reelltidsbearbetning av recepten via terminaler». Lagerkontrol- len blir dock mindre exakt vilket nödvän- diggör större buffertlager på apoteken.

Kostnader

Total årskostnad fördelad på 5 år ca 9 milj. kr.

Liten ordlista över några datatekniska ter- mer m. m.

baud används inom teletekniken och är ett mått på överföringskapacitet på en »datalinje». Baud står för överförda binära bitar (: biniter, bitar) per sekund. multikörning (: multiprogrammering),

mer än ett

* Baud = antal överförda linära bitar per sekund. Ett tecken kräver 5—9 binära bitar, beroende på vilket kodsystem som används.

* Inklusive investeringskostnader (även ut- vecklingskostnader fördelade på 5 år).

program befinner sig i datamaskinens pri- märminne och den centralenhetstid som ej kan utnyttjas av ett program tilldelas ett annat.

on—line i detta fall en kommunikationsförbindelse där åtminstone dess ena ände slutar i en datamaskins primärminne. off-line i detta fall en förbindelse som ej i någon ände slutar i datamaskinens primärmin- ne. För bearbetning i datamaskinen krävs en separat inläsning av överförda data.

recept 1) blanketten på vilken läkare och motsv. föreskriver medicin till en patient. 2) det dokument där förskriven medicin till en patient finns påtecknad. recipe(—n) post på recept i 2:a betydelsen ovan, dvs. varje ordinerat läkemedel på recep- tet utgör var för sig ett recipe. reelltidsbearbetning mottagande, bearbetning och distribution av information tillräckligt snabbt för att kunna påverka omgivningens beteende vid tidpunkten i fråga. satsvis bearbetning motsatsen till reelltidsbearbetning. Inkom- mande data bearbetas periodiskt. terminal avlägsna, till ett huvudsystem hörande, enheter och delsystem. Här: in-/utmat- ningsenhet till den centrala datamaski— nen, och som ej är lokaliserad i direkt anslutning till denna.

TERMINAL

_——_'"—

In— Utmoi— Kontroll— ningsenhel' enhet"

Modem

600-2400 baud

Figur ]. Principskiss över fast uppkopplat datatrans- missionsnät med många anslutningar (terminaler).

Appendix

Mode-m

Honeenirator

ZÖOO— ?) 600 band Modem

Modem

Homer-traini—

| |

| . ca 40 000 baud M Modem Kommuni—

Modem | Modem koiions— DATAMASHlN

växel

Modem

lioncentrotor

Modem

cocoa-..oontonobou

|/ ,K /| | I |

'# | ' l___

Flid mycket s'l'ora supl

Item kon koncenirc—l 'lorer' byggas in på lfler- nivåer |

I_ _______ _.I

r reelltidsbearbetning av recept m m via ter-

Ku nd ' potek

Rece pi"

Fakturor, siat-i sti k mm

Satsvis bearbetning

Luger-just Frö qeverk— samhet mm

Direktbearbeininq

nmui'ning Terminal

Lager-kan'rroll

Far—son ——-———Duqliqen—-———

Leveransorder

U ppdoierinq Lager Fas 3

Levercn uppgifter

Fas 11»

-1 : Etiketter-

Central bearbetning Fas 1 Central bearbetning ——> ___—Dagligen———— Fas 2 . Bond- fiåpt urkiv

L ——————————— Va rje vecko (eveniuell't) ——————————— J

imutning Terminal

Fo k'luror ' Fu 5 5

Ulbef kort

alnings— _ Fas 5

Statistik Fas 7

+ma+ninq Terminal Defekt

. Leveranslisiu

I)Ej nödv. Olika fysiska minnesenheter—

Månciiigen ' Heelltidsbea rboining'. | " =": 1

Fas 1

Kontroll Taxering Etiketter — utmatning.

Fas 2

Registrering av fakturaunderlag RFV, sjuk- hus, övr. kreditkunder. Registrering av läkartillgodohavanden (tfn- recept). Registrering av statistikuppgifter. Registrering av lagerändringsdata (lager— trans). Registrering av recept för arkivering.

Fas 3

Dagligen (för apoteken utanför terminal- systemet veckovis) uppdateras lagerreg. för samtliga apotek. Leverans sker genom drog-

handelns försorg. Systemet är självuppdate— rande för inköp. Apoteket meddelas om best. kvantiteter.

Fas 4

Dagligen erhåller apoteken rapporter om gjorda best. m. m.

Fas 5

Månatligen skickas fakturor till kreditkun- der (samt till berörda apotek).

Fas 6

Läkarnas tfn-receptavgifter m. m. utbetalas från resp. apoteks postgiro (varje månad) samt erhåller apoteken debiteringsspecifika- tioner.

Fas 7

Vid best. tidpunkter (månad, kvartal el. an— nat) bearbetas periodens och ev. tidigare pe- rioders recipen i statistikrutiner.

Figur 5.1—5.3. Tänkbara alternativa maskinkonfigurationer vid reelltidsbearbetning av recept via terminaler på apoteken.

Rökne- och atg rorgon

Q Q QSekvensminnen

IU

. .. . Läsare Primal-minne

Skrivare

Stans etc

Kommuniko— tionsenhei

Direktminnen

Datolinjer till terminaler

(koncentratorer)

Figur 5.1. Tänkbar maskinkonfiguration alternativ 1 (simplexsystem).

Kommentarer: De läsare, skrivare och stansar som är lokalt anslutna till maskinen är nödvändiga för programin- körning och programunderhåll men om operativsystem, primårminne m m tillåter kan de även an- vändas för satsvisa bearbetningar. Ett problem hos denna konfiguration är driftsäkerheten. Vid oförutsedda driftsavbrott hos någon del av systemet är hela systemet ut funktion. Särskilt reservsystem erfordras.

L" 'VEJÖMGSkin

Rökne— och sig? orgc ?:

Q ) ) QSekvensminnen

63 © mm......

I U Primörminne Lösore ' Skrivare ) Sinne eh: .it Bryt- 50+elli+maskin x Signaler Rökne— och sigt-organ

Direktminnen

/ tu ( )

Primörminne

i'ionsenhet

Kommuniko- ,

Datolinjer till terminaler

Figur 5 .2 Tänkbar maskinkonfiguration alternativ 2 (funktionsdifferentierad konfiguration).

Kommentarer: Systemet består av två datamaskiner varav en är en relativt liten satellitmaskin. Alla terminaler är anslutna till den mindre maskinen som ombesörje r alla datatrans porter. I satellitmaskinen görs er- forderliga kontroller och endast godkända transaktioner behandlas i huvudmaskinen som i övrigt utför andra satsvisa arbeten. Genom den stora överföringshastigheten mellan huvudmaskin och satellitmaskin kan den förra i större utsträckning användas för annat produktivt arbete. Driftsäker- heten ökar något i och med att möjligheter finns att i begränsad utsträckning utföra bearbetning i satellitmaskinen och att man i denna kan lagra inkommande transaktioner, men kan ej betraktas

som tillfredställande.

Rökne— och stgrorqon

Läsare skrivare etc

Sekvensminnen

Kommuniko—

IU _ honsen he+ Primörmirme Direktminnen Dubblemde Sotellitmoskin register Rökne— och Reg A styr-organ Lösore [ U skrivare etc Primär-minne Kommuni ko- tionsenhet Dotolinjer 'till

termineier

Figur 5.3. Tånkbar maskinkonfiguration alternativ 3 (partiellt dubblerat maskinsystem).

Kommentar: Krav på driftsäkerhet har i denna konfiguration tillgodosetts genom att viktiga register duplicerats så att bägge maskinerna i händelse av partiellt driftstopp enskilt kan fungera tillfredsställande. Alternativt kan samma effekt åstadkommas genom att göra kritiska register omkopplingsbara mellan de två maskinenheterna.

FIGUR 6 TÄHKBART DATATRAHS— mssronsnA'T Fast uppkopplade telefon— förbindelser

"76 05000

LEDNINGSNÄTETS UPPSKATTADE STORLEK-' Mellan koncentratorer och central datamaskin: ca 5000 km Mellan__koncentrotorer och terminal- anslutningarwa 11000 km

Antal koncentratorer - 20

Antal ingående linjer-7 Ovanstående gäller om samtliga storstadsapotek (Sthlm, thg och Malmö) samt alla övriga apotek med mer än 1000recipen/vecko ansluts.

FÖRKLARIHGAR TILL KARTAW Färvarjelön anges antal anslutna apotek samt antal expidierade

recipen/vecka. Exempel(Örebro lån):

T 7 = antal anslutna apotek "14 000 = antal recipen/ vecka E = koncentrator

= central datamaskin

=transmissionslinje

Antal anslutna apotek (exklusive sjukhusapotek 254 st.

Norsk medisinaldepot (NMD)

A v fil. kand. Kerstin Swarén

5.1 NMD i lagstiftningen

Lov om Norsk Medisinaldepot antogs av Stortinget den 27 februari 1953. Stortingets beslut innebar i princip ett förstatligande av läkemedelsgrosshandeln i Norge som vid denna tidpunkt var företrädd av ett flertal privata företag. Efter några års förberedel- searbete kunde Norsk Medisinaldepot börja sin verksamhet den 1 november 1957 med avdelningar i Oslo, Bergen, Trondheim och Harstad. Då upphörde de privata drog- handlarnas försäljning till apoteken.

NMD har ensamrätt på försäljningen till apotek av läkemedel och råvaror för apo- tekens läkemedelstillverkning. Monopolrät- ten omfattar också import och export av läkemedel. Vederbörande departement dvs. Sosialdepartementet kan föreskriva om un- dantag i monopolrätten när särskilda skäl föreligger.

NMD har tillåtelse att sälja infusions- lösningar direkt till sjukhusen. I övrigt är apoteken sjukhusens läkemedelsleverantörer.

NMD har vidare rätt att sälja andra va- ror som vanligtvis förekommer i apotekens sortiment.

Norska läkemedelsindustrier kan efter samtycke från NMD köpa direktimportera- de råvaror eller råvaror genom NMD. Med NMD:s samtycke kan export av läkemedel ske. Laboratorier o.dyl. avnämare av gif- ter berörs inte av NMD:s monopolrätt.

Av lagtekniska skäl har bestämmelserna om NMD:s monopolrätt överflyttats från

Lov om Norsk Medisinaldepot till Lov om legemidler og gifter av den 20 juni 1964.

NMD är ett självständigt rättsubjekt som leds av en verkställande direktör och en styrelse på 7 personer. Stortinget utser 4 och Konungen 3 medlemmar. Styrelsen skall varje verksamhetsperiod sända utdrag ur räkenskaperna och årsberättelse till de— partementet. Årsberättelse skall föreläggas Stortinget. Räkenskaperna revideras av Riks- revisjonen som är Stortingets organ.

NMD har den faktiska beslutanderätten ifråga om sin avans och beräkningsgrun— derna härför. Budgeten skall dock godkän- nas av Sosialdepartementet. Driftsöverskott kan efter 9 & Lov om Norsk Medisinaldepot endast avsättas till reservfond, prisregle- ringsfond eller andra fonder till främjandet av NMD:s verksamhet.

I frågor rörande NMD fungerar Sosial- departementet i praktiken som expeditions- departement. Sosialdepartementet skall t. ex. godkänna NMD:s löner vilket går till så att NMD:s löneförslag skickas vidare till Pris- og lönedepartementet.

NMD:s juridiska ställning är under dis- kussion. Det finns anledning att tro att NMD kommer att gå in under Lov om visse statsbedrifter m.m. av den 25 juni 1965. Enligt denna lag blir Sosialdeparte- mentets statsråd NMD:s generalförsamling. De anställda har rätt att bli representerade i styrelsen. Vidare skulle NMD själv kom- ma att utse sina revisorer och inte längre förelägga Stortinget sin årsberättelse.

NMD kan ges kungligt privilegium på apotek när särskilda skäl föreligger. Enligt Lov om drift av apotek av den 21 juni 1963 kan inte bara apotekare utan också vissa statliga och kommunala institutioner få driva apotek.

I samband med ledigförklarandet av pri- vilegiet på apoteket St. Olav i Trondheim 1965 kungjordes att apoteket kunde bli ålagt att tillverka infusions- och injektions- lösningar. Först anmälde sig inga sökan- den. När privilegiet för andra gången ut- lystes sökte NMD samt två apotekare. NMD fick inte apoteket.

Några privata apoteksfilialer på sjukhusen finns inte i Norge. Befintliga sjukhusapotek drivs av huvudmännen.

5.2 Bakgrunden till NMD:s tillkomst

Frågan om centralisering av läkemedels- grosshandeln har flera gånger dryftats i Norge särskilt under och efter krigstider.

En statlig medicinalvarudepå fanns i Norge under 1809—1815. Det var Napo- leonkrigen som den gången aktualiserade försäljning i statlig regi.

Ett förslag år 1860 om att staten skulle hålla ett lager av opium blev aldrig för- verkligat. I slutet av 1800-talet var frågan om ett statsmonopol under utredning men flertalet i kommittén uttalade sig mot ett sådant monopol. Ett nytt betänkande i sa- ken avlämnades 1915 och ytterligare ett 1926. Men förslaget att centralisera drog- handeln fick inte majoritet i någon av ut- redningarna. Även apotekens förstatligande var ibland uppe till debatt i samband med de nämnda utredningarna. Inte heller den- na sak fick majoriteten på sin sida.

När den sydliga delen av Norge ockupe- rades i april 1940 kom den nordliga delen att stå utan någon läkemedelsgrosshandel. Något droghandelslager fanns inte norr om Trondheim. Därför upprättades en statlig medicinalvarudepå i Tromsö. När norra delen kapitulerade några månader senare måste depån upphöra. I England upprätta- des 1941 en medicinaldepå med uppgift att förse det civila norska medicinalväsen-

det, armén, flottan och flyget med läke- medel. Denna depå flyttades till Tromsö och Oslo efter frigörelsen och kunde till viss del fylla varubehovet hos de privata droghandlarna som under kriget huvudsak- ligen fått leveranser från Tyskland.

En ny utredning om droghandeln tillsat- tes 1947. Betänkandet avlämnades ett år se- nare. Utredningen hade delat sig på två lika stora fraktioner varav den ena föror- dade och den andra avstyrkte monopolet. Sosialdepartementet följde den fraktion som förordade monopol och lade fram proposi- tion 1949. Behandlingen av saken i Stor- tinget uppsköts emellertid till början av 1953. Departementet hade då lagt fram en ny proposition (1952: 29). Denna skiljde sig inte i sak från den föregående utan en- dast genom något utvidgat innehåll. Apo- teksväsendet behandlades inte i den före- liggande propositionen.

Lagförslaget debatterades i Odelstinget den 27 januari 1953. Utlåtande förelåg då från Sosialkomitén. Regeringspartiet dvs. Arbeiderpartiet anförde i huvudsak socia- la, ekonomiska och beredskapsmässiga skäl till att droghandeln borde förstatligas. Som framgått godkände Stortinget regeringens förslag.

Med en folkmängd på 3,5 miljoner är Norge en liten marknad. Flertalet läke— medel importeras. NMD förväntades få god överblick över den utländska marknaden och priserna där. Därför skulle NMD kom- ma att disponera den nödvändiga valutan på bästa sätt. Motståndarna till NMD me- nade emellertid att privata firmor kunde göra billigare inköp än en medicinaldepå. Privata firmor handlar snabbt för att säkra sig om viktiga varupartier till rimliga pri- ser.

NMD:s förespråkare såg i NMD en ga- ranti för att läkemedel levereras till samma pris till alla apotek. Som motargument an- fördes att de privata droghandlarna på det hela taget tog ut samma priser av apote- ken till följd av konkurrensen.

I propositionen talas bl. a. om monopo- let som ett led i arbetet för ett mer ända- målsenligt bruk av läkemedel. Ett statsmo-

nopol torde inte på samma sätt som ett privat företag ha intresse av en ständig expansion utan kan driva sin verksamhet ur ett vidare samhällsperspektiv.

I propositionen uttalas att NMD:s priser skulle kunna sättas så att viss prisutjämning mellan olika läkemedel kom till stånd. Det sägs i detta sammanhang ingenting om en alternativ lösning av den enskildes läkeme- delskostnader inom ramen för en social- försäkring.

Som ett motiv till droghandelns förstat- ligande angavs att NMD skulle komma in som ett naturligt led i beredskapsarbetet. I propositionen påpekas att de privata gros- sistema beredvilligt medverkat till en lös- ning men att beredskapsfrågan på intet sätt kunde anses vara löst med de lagar som då fanns. Vidare hade man erfarit un- der kriget att fördelningen av vissa farma- cevtiska specialiteter blev ojämn p. g. a. att en del apotek fick tillförsel både från drog- handlare och industrier. Med NMD torde sådan ojämn tillförsel undvikas.

5.3 NMD och avvecklingen av den tidigare droghandeln

Rätten att driva handel med läkemedel kun- de enligt norsk lag fråntagas de existerande droghandelsföretagen. I Apotekelov av den 4 augusti 1909 stadgas i 19 &: »Hvis der efter offentlig foranstaltning blir oprettet et centralkjöp for apotekenes forsyning med legemidler, skal enhver apoteker vzere for- pligtet til alene fra dette at indkjöpe de le- gemidler, som depotet forhandlet.»

Apoteken hade tidigare egen införsel di- rekt från utländska droghandelshus Och de— ras agenter i Norge. Under mellankrigsti- den övertogs importen av läkemedel helt av de norska droghandlarna.

När NMD inrättades fanns åtta drog- handlare av vilka de två största svarade för sammanlagt ca 80 % av apoteksvaruom- sättningen. Dessa företag var A/S Tollef Bredal och A/S Apotekemes Fallesindkjöp. Distribution med ensamrätt tillämpades inte i Norge inom den privata droghandeln utan enbart flerkanalsdistribution. Alla drog-

handlarna var dock inte fullsortimentsgros- sister.

NMD kom överens med droghandlarna om övertagande av varulager och vissa in- ventarier. Med Vestlandets Drogeforretning A/S i Bergen ingicks ett avtal om att drog- handlaren skulle distribuera varor åt NMD till apoteken efter en fastställd gottgörelse. När NMD:s nybygge i Bergen stod färdigt 1963 upphörde avtalet.

Flertalet arbetstagare inom den tidigare droghandeln som önskade övergå till NMD anställdes från början. De som då inte kun- de placeras erbjöds anställning vid senare tidpunkt.

Det kunde förväntas att droghandlarna skulle begära ersättning för den förlorade verksamheten. Under förberedelsearbetet med lagen om NMD framkom inom de be- rörda statliga instanserna att frågan om ekonomisk gottgörelse i sista hand måste avgöras genom domstolsbeslut.

I och med att NMD upprättades yrka— de de förutvarande droghandlarna på er- sättning. Dessa krav togs upp till förhand— lingar mellan staten och droghandlarna. För- handlingarna slutfördes under loppet av 1960.

Grossisterna framhöll att vissa inventa— rier blivit överflödiga och kasserats eller sålts med förlust, kostnader uppstod vid om— ändringar av lokaler OSV. Genom att de privata droghandlarna ombesörjde läkeme— delsgrosshandeln ända fram till den dag då NMD övertog verksamheten uppstod mer— kostnader för vilka kompensation begärdes.

Droghandelsföretagen ställde också krav på ersättning för mistad good-will genom att deras handel med läkemedel måste upp- höra. Firmorna framlade ett förlikningsför- slag som innebar att staten skulle gå med på att beskatta ersättningsbeloppet efter en VISS prooentsats enligt lagbestämmelserna om expropriation av fast egendom m.m. Stortinget godkände dessa skattevillkor.

Billighetsersättningar i anledning av upp- rättandet av Norsk Medisinaldepot behand- las i proposition nr 23 för 1960—61. Det var inte självklart att billighetsersättningar skulle utbetalas eftersom statsmakterna för-

Tabell 5 :1 . Personalen 1962—1967. Källa: NMD:s årsberättelser

År Antal personer , . 1962 2761 1963 287 1964 296 1965 298 1966 304 1967 312

* härav 30 i Vestlandets Drogeforretning A/S. NMD:s egen avdelning i Bergen var klar 1963.

utsett en centraliserad droghandel med 19 5 i 1909 års Apotekelov.

Stortinget ålade NMD att betala de fast— ställda billighetsersättningarna. Avveckling— en av den tidigare droghandeln kostade NMD sammanlagt 1791125 kronor. Be- loppet som i resultatredovisningen fördelats på flera räkenskapsperioder hade vid ut- gången av 1963 helt avskrivits.

Ersättningen till droghandeln samman— kopplades med räntan på den grundfond som skulle finansiera NMD från starten. Finansdepartementet hade inte något att invända mot att NMD nyttjade på grund- fonden beräknat räntebelopp till täckning av utbetalningarna till droghandeln. Efter— som ersättningssumman inte representerade någon reell post på aktivsidan ansågs en snabb avskrivning riktig.

De åtta inlösta droghandlarna lever alla kvar som företag bl.a. som agenter för ut- ländska läkemedelsindustrier.

NMD har aldrig i praktiken utnyttjat monopolrätten på införsel av läkemedel. lm-

port av läkemedel sker i privat regi men i NMD:s namn. Dessa varor lagerhålls av privata firmor efter avtal med NMD och kan bara säljas vidare till NMD. De privata importlagren hålls i konsignation åt fabri- kanterna. När NMD inrättades hade and— ra importörer än de åtta droghandlarna lager av läkemedel i landet till ett värde av 15 milj. kr. Dessa lager inlöstes aldrig utan NMD ingick avtal med importörerna om lagerhållning för NMD:s räkning. Överta- gandet av dessa lager var dels ett finan- siellt spörsmål och dels ett spörsmål om stor- leken på det totala lagret av läkemedel i landet.

5.4 NMD:s organisation, personal och lokaler

NMD har kontor i Oslo, Bergen, Trond— heim och Harstad. Den sistnämnda filialen hade ingen föregångare i norra Norge hos den privata droghandeln.

Huvudkontoret i Oslo som också är or- derkontor för apoteken i området är in- delat efter funktionerna inköp, varuanalys, försäljning, drift och ekonomi.

Fortbildningskurscr anordnas för perso- nalen. NMD har också stipendier för korre- spondentkurser o.dyl. som kan sökas av anställda med minst två års tjänst.

NMD disponerar totalt 15 095 rn2 golv- yta. I Bergen stod NMD:s nybygge inflytt- ningsklart 1963. På övriga orter befinner sig NMD i förhyrda lokaler men skall bygga både i Oslo och Trondheim. I Oslo har NMD f. n. lager på fyra ställen.

Tabell 5 :2. Personalen efter kategorier och nederlagsort 1968.

Källa: NMD S:a Oslo Bergen Trondh. Harstad

Apotekare 23 17 2 2 2 Lab.ass m ti 7 7 Kontorspersonal 109 841 10 11 4 Lager, transport 181 130 19 25 7 Städning, kantin 10 42 2 2 2

Summa 330 242 33 40 15

1 Inkl 3 ekonomer * För städning anlitas Städfirma

NMD började 1957 med 191 anställda. Verksamheten expanderar och antalet an— ställda är nu drygt 300.

Tabell 5 .'3. NMD:s lokalyta 1968. Källa: NMD m2 golvyta Oslo 9 820 Bergen 2 320 Trondheim 1 605 Harstad 1 350 S:a 15 095

5.5 NMD:s omsättning, sortiment, kunder och leverantörer

NMD:s kundregister upptar 280 apotek, 100 sjukhus och några hundra övriga namn. I sistnämnda grupp ingår laboratorier, indu— strier som kontinuerligt eller tillfälligt köper råvaror i små mängder, färghandlare m.fl. NMD brukar dock hänvisa till apoteken när det är fråga om köp i mycket små kvanti- teter.

De farmacevtiska specialiteterna domine- rar NMD:s försäljning till apoteken.

Farmacevtiska specialiteter finns i årsbe- rättelserna 1962—1965 uppdelad på »spe- sialiteter, spes. m/neds. avanse och insu- lin».

NMD:s sortiment fördelar sig på ca 4 800 förpackningsstorlekar av farma- cevtiska specialiteter

ca 500 handelsvaror

ca 2100 råvaror för läkemedelsproduk- tion

Dessutom har NMD i lager ca 100 läke- medel som inte är registrerade men som brukar säljas efter särskilt tillstånd från Spesialitetskontrollen. Antalet registrerade farmacevtiska specialiteter är färre i Norge än i Sverige bl. a. beroende på vissa olikhe- ter i lagstiftningen för registrering.

NMD:s sortiment av handelsvaror dikte- ras av vad apoteken vill ha. NMD har inte gått in aktivt för dessa varor. Apoteken har främst två andra leverantörer i den kemisk- tekniska branschen.

NMD säljer ca 1 000 ton råvaror per år. Råvaruförsäljningen till apoteken håller sig konstant i absoluta tal men minskar rela- tivt sett. Apotekens läkemedelsproduktion går mot centralisering och NMD får färre men större apotekskunder för råvarorna.

NMD väger upp råvarorna i serier och delar upp dem på standardförpackningar. Vissa råvaror köper NMD redan i mindre förpackningar.

NMD svarar för råvarukontrollen. Årli- gen analyseras 2 500—3 000 varupartier. Tillbud uppträder på ca 100 analyser per år. Analysavdelningen tänker öka antalet stickprov därför att en ny och mer automa- tiserad utrustning anskaffats.

Sosialdepartementet har beslutat att sjuk- hus med över 50 sängar får köpa infusions— lösningar direkt från NMD. Mindre sjuk- hus är hänvisade till apoteken. Sjukhusen köper också fria handelsvaror t. ex. desin-

Tabell 5 :4. Omsättningen efter kundgrupp 1962—1967.

Källa: NMD:s årsberättelser

Därav till Totalt

apotek andra kunder År milj. nkr % milj. nkr % milj. nkr % 1962 95,2 100 93,6 98 1,6 2 1963 104,9 100 103,7 99 1,2 1 1964 115,5 100 113,7 98 1,8 2 1965 130,1 100 127,2 98 2,9 2 1966 149,6 100 146,6 98 3,0 2 1967 171,6 100 167,8 98 3,8 2 Drygt hälften av landets apotek eller ca 150 hör till Oslo-distriktet. 266 SOU 1969: 46

Tabell 5 :5. Försäljningen till apotek efter ne- derlagsort 1967. Källa: NMD:s årsberättelse 1967.

Till apotek milj. nkr % Oslo 101,9 61 Bergen 30,5 18 Trondheim 24,8 15 Harstad 10,6 6 S:a 167,8 100

fektionsmedel från NMD.

NMD säljer fabrikstillverkade infusions- lösningar. Från filialen i Harstad säljs även apotekstillverkade infusionsvätskor efter på- tryckningar från sjukhusen i norr.

Det finns planer på att NMD skall ta över hela distributionen av de läkemedel som nu tillverkas under industrimässiga förhål- landen av de norska produktionsapoteken (Norges »ACO»). Hittills har det norska apoteksväsendet i egen regi distribuerat sina läkemedel.

I NMD:s leverantörsregister finns 700 namn varav 200 står för farmacevtiska spe- cialiteter. Det faktiska antalet leverantörer vid en viss tidpunkt är inte lika stort. NMD har inte samtidigt flera leverantörer för ett och samma läkemedel eller för samma rå- vara utan inköpen sker selektivt.

NMD lagerhåller inte droger med liten efterfrågan. Men de köps in på begäran, för NMD anskaffar vad apoteken vill ha och bedömer inte om medicinskt värde före- ligger.

NMD:s omsättning av farmacevtiska spe-' cialiteter fördelar sig med 37 % på norska och 63 % på utländska preparat. Råvaror (kemikalier och droger) importeras till över- vägande del.

NMD är inkopplad på all import av läke- medel. Konsignationsavtal har upprättats med ca 50 leverantörer av farmacevtiska specialiteter varför det i praktiken före- kommer import av läkemedel i privat regi.

Konsignationslagrcn ägs av fabrikanterna men det juridiska ansvaret för lagren ligger hos NMD. Lagren inspekteras av NMD som också godkänner föreståndaren för resp. im- portrörelse.

Importörerna skickar en gång i månaden in uppgifter till NMD om förändringar i lagret under månaden samt behållningen vid månadens slut. Konsignationslagrens vär— de den 31.12.1967 var kalkylerat till 17 milj. kr. som motsvarar över 4 månaders försäljning av ifrågavarande varor.

Narkotika kan inte omfattas av konsigna- tionsordningen.

NMD köper sina varor i fast räkning.

5.7 Export av läkemedel

NMD utövar inte sin monopolrätt på ex- port av läkemedel från de norska producen- terna ty de har fått exporträtt på sina egna produkter.

Tabell 5 :6. Försäljningen till apoteken efter varugrupp 1962—1967.

Källa: NMD:s årsberättelse

Därav på Totalt farm. spec. andra varor År milj. nkr % milj. nkr % milj. nkr % 1962 93,6 100 85,9 92 7,7 8 1963 103,7 100 95,3 92 8,4 8 1964 113,7 100 104,9 92 8,8 8 1965 127,2 100 117,9 93 9,3 7 1966 146,6 100 137,0 93 9,6 7 1967 167,8 100 158,5 94 9,3 6

NMD har export bl. a. till Island men exporten är av mindre omfattning.

5.8 Orderrutiner 5.8.1 NMD:s orderrutin

På farmacevtiska specialiteter fastställer Spesialitetskontrollen det pris som högst får tas ut vid försäljning till NMD. Något tillägg betalas inte för varor som tas ut från konsignationslagren.

NMD förhandlar med leverantörerna om leveransvillkor, betalningsvillkor, returbe- stämmelser, konsignationslager m. in.

För inköp av kemikalier och droger tar NMD in anbud från flera leverantörer i syfte att kunna göra fördelaktiga inköp vad kvalitet, pris och kvantiteter angår.

NMD utnyttjar sin ADB—anläggning i det rutinmässiga inköpsarbetet. Oslo-avdelning- ens lager styrs maskinellt. Fortsatt automa- tisering planeras så att också lagerpåfyll- ningen vid de andra tre avdelningarna in- tegreras i totalsystemet.

Avdelningarna i Bergen, Trondheim och Harstad har defektkort utplacerade i lagret vid varorna. Hjälpmedel i filialernas order- arbete är också försäljnings- och lagerlis- tor som utarbetats av datamaskinen i Oslo. Filialernas inköp av varor från norska le- verantörer är decentraliserade men order— manuskript (varunummer och orderkvanti— tet anges) går via huvudkontoret i Oslo för utskrivning av orderna i datamaskinen.

5.8.2 Apotekens orderrutin m. m. NÅID:s försäljningspriser

NMD bestämmer själv sitt prispålägg. Priset vid försäljning till NMD dvs. det av Spe- sialitetskontrollen fastställda maximipriset har lagts till grund för NMD:s prissättning på farmacevtiska specialiteter. F.n. beräk- nas prispålägget efter

15 % på inköpspriset när detta är högst 7 kr.

12,5 % på inköpspriset när detta ligger mellan 7 och 50 kr.

10 % på inköpspriset när detta är minst 50 kr.

Apotekens utförsäljningspriser som skall godkännas av myndigheterna baserar sig i sin tur på NMD:s försäljningspriser exkl. frakttillägg el. dyl.

I Oslo, Bergen och Trondheim har införts körrouter och NMD kör ut varorna med egna bilar. Dessa leveranser är fraktfria. NMD ringer upp Oslo-apoteken i en ord- ning som sammanhänger med dagens kör- route.

Till landsortsapoteken går varorna med tåg och buss. NMD anlitar också privata åkerier. Landsortsapoteken får tre frakt— fria försändelser per vecka.

På NMD:s försäljning till sjukhus, la- boratorier o. dyl. tillkommer varuskatt även på läkemedel. NMD står här som sista distributionsled eftersom sjukhusen är för- brukare och inte återförsäljare.

Apotekens betalningsvillkor är fri leve— ransmånad + 30 dagar. Kontantrabatt om 1 % lämnas.

Apoteken och även NMD får skicka lä- kemedel i retur. Principerna härför kan va- riera men gäller på det hela taget samtliga preparat med begränsad hållbarhet.

Hjälpmedel i apotekens beställningsarbete

NMD:s hjälpmedel till apoteken i beställ- ningsarbetet är

]) defektkort 2) inventeringslistor 3) orderblanketter Defektkorten överlämnas förtryckta med varunamn, förpackningsstorlek och NMD:s varunummer. Datamaskinen gör trycknings- arbetet.

NMD:s inventeringslistor, en för specia- liteter och en för övriga varor i NMD:s sortiment får apoteken gratis. De kan få sin varubehållning taxerad av NMD till ett pris av 300 kr. I priset ingår bearbetning av apotekens inventeringsuppgifter i NMD:s datamaskin med bl. a. upplysningar om in- köpt kvantitet av varje artikel under året och antal köp under året av varje artikel.

NMD:s orderblanketter är 1) vanlig orderblankett 2) orderblankett med varunummer och

3) orderblankett samma som 1) men med fyra kopior som ger faktureringsunderlag, packsedel och varuframploekningslista

4) beställningslista för veckoorder upp- tagande ca 1 500 vanliga läkemedel.

Dagarder och veckoorder Oslo-avdelningens dagorder eller vanlig or- der behöver inte uppta varans namn utan enbart varunumret som finns på defektkor- tet. Det är emellertid vanligt att namnet och inte numret anges vid beställning på telefon. Apoteken som hör till avdelningar- na i Bergen, Trondheim och Harstad anger varunamnet.

Varje apotek har tilldelats en bestämd veckodag för veckoordern eller rabatter- dern, som alltid är skriftlig och har två da- gars leveranstid. Rabatten är 1 % på total- värdet. Veckoordema svarar för 65 % av NMD:s försäljning till apoteken.

Varje dag får NMD från apoteken ca 30 beställningar på läkemedel som inte är re- gistrerade. Då måste NMD först vända sig till Spesialitetskontrollen som i regel till- låter expediering. Dessa specialbeställningar kan till viss del expedieras från NMD:s lager. När läkemedlen ifråga inte hålls i la- ger måste de i varje enskilt fall beställas hem från utlandet.

[förfakturering av Oslo-avdelningens order Oslo-avdelningens order stansas och inma- tas i datamaskinen som producerar faktura och andra erforderliga handlingar för or- derns expediering. Alternativt visar data- maskinen om beställda varor inte finns i lager, anger restorder m. m.

På förfakturering går 95 % av Oslo-av- delningens försäljning. Resterande order ef- terfaktureras.

Fakturering av Bergen-, Trondheim- och Harstadavdelningamas order Filialerna i Bergen, Trondheim och Harstad stansar inkomna order på hålkort. Fortlö— pande skickas hålkorten till huvudkontoret där fakturering sker.

Eftersom filialerna inte har datamaski-

ner som producerar packsedlar etc. brukar apoteken tilldelas orderblanketter i 4 exemp- lar som ger packsedel, faktureringsunderlag och varuframplockningslista.

Kan apotekens inköpsverksamhet standar- diseras? NMD påtvingar inte apoteken en bestämd orderrutin.

Representanter från NMD reser runt i landet och sammanträffar med apoteksin- nehavare som ett led i arbetet på en stan- dardisering av orderrutinen. Resultatet hit- tills är främst veckoordern varvid NMD fått apoteken att gå in för en rationellare lagerhållning än förut.

NMD skickade för sex år sedan ut indi- viduella veckoorderlistor med statistik över föregående månaders köp av varje artikel. Men denna ordning blev så dåligt utnytt- jad att NMD frångick den. Med NMD:s datamaskin skall det vara möjligt att ge apoteken köpförslag för varje artikel men NMD har hittills inte lanserat ett sådant ordersystem.

Sjukhusens orderrutin NMD:s övriga kunder tillämpar en odiffe- rentierad orderrutin. Leveranserna till sjuk- hus, laboratorier o.dyl. går i regel samma dag som beställningen kommer in.

NMD tillhandahåller sjukhusen tre or- derlistor över vanliga varor. En lista upp- tar infusionslösningar. De båda andra lis- torna används för beställning av reagenser respektive desinfektionsmedel. NMD säljer inte reagenser med ensamrätt.

5.9 Tillverkning

De s. k. sjukhusinfektionerna var upprinnel- sen till att NMD för något år sedan tog upp tillverkningen av desinfektionsmedlet fenyl- fenol. Sjukhusen köper fenyl-fenol direkt från NMD. Försäljningen sker i konkur- rens med andra desinfektionsmedel.

NMD:s sterilavdelning späder ut aller- genextrakter för terapevtiskt bruk efter lä- karnas önskemål. Aseptisk dispensering av kemikalier företas. Sterilavdelningen arbe-

tar också med råvaror så att dessa kommer att uppfylla vissa kvalitetskrav när dylika godtagbara råvaror inte kan anskaffas på världsmarknaden.

5.10 Beredskapslager

NMD har sett som sin uppgift att säkra lan- dets försörjning med läkemedel också under perioder när leveranser utifrån är avskurna på grund av civila eller militära konflik— ter.

Arbetet på detta område har delvis ägt rum i nära samarbete med hälso-myndig— heterna och delvis för NMD:s räkning.

I samarbete med NMD har Sosialdepar- tementet köpt in farmacevtiska specialite— ter och råvaror som är fördelade på ett stort antal lager runt om i landet. Lagren administreras av NMD som sörjer för om- sättning när så är lämpligt eller analytisk kontroll.

N MD har hela tiden haft stora lager med tanke på krissituationer. I samband med aktuella konflikter t. ex. krisen i mellersta östern 1967 gjorde NMD betydande till- läggsköp av råvaror som lagrades utanför centrala befolkningscentra. Den periodvisa förstärkningen av beredskapen är nu perma- nent då det finns relativt stora lager av både viktiga specialiteter och råvaror.

Dessa lager ingår i och omsättes via handelslagren som är uppdelade och delvis förlagda till platser som anses trygga under en konflikt.

NMD menar att man med denna bered- skap skall kunna säkra landets behov av vik— tiga läkemedel under flera månader.

5.11 NMD:s läkemedelsstatistik 5.ll.1 Inledning

Självklart har NMD en central ställning ifråga om framtagning av läkemedelsstatis— tik. NMD lämnar också detaljerade upp- lysningar om sin försäljning. AH statistik sammanställs inom NMD och skickas ut direkt därifrån till kunderna.

NMD producerar statistik efter orderkon-

tor och efter handelsområden med de en- skilda preparaten som indelningsgrund. Sta- tistik över kombinationer av olika preparat föreligger också.

Fabrikanter och myndigheter är avnäma— re av NMD:s läkemedelsstatistik. De först— nämnda återfinns främst som abonnenter på den fortlöpande statistiken. NMD ger på anmodan myndigheterna information om försäljningen av läkemedel. Apoteken köper överhuvud taget inte någon statistik.

NMD säljer Också lagerredovisningar till fabrikanterna.

NMD är inte lagligen förhindrad att ge ut detaljerad försäljningsstatistik. Tills vi- dare lämnar NMD inte ut uppgifter om konkurrerande fabrikanters försäljning av enskilda preparat.

NMD sålde statistik för 90 000 kr under första halvåret 1968.

5.1 l .2 Statistikens uppläggning

Statistiken efter orderkontor Statistiken efter orderkontor utkommer må- natligen och kvartalsvis och är uppställd dels efter leverantör och dels efter ETC- nummer som är hämtade från en farmako- logisk kod (ETC=European Therapeutic Classification).

Fabrikanterna köper hela eller delar av sitt sortiment. NMD har 34 abonnenter på månadsstatistiken. Priset är 3 kronor per varunummer och informationsgång både för månads- och kvartalsstatistiken. Abonne- mang måste tecknas på alla preparat från en leverantör under minst ett år för att pri— set skall bli 3 kronor.

Tillfällig statistik säljs varje månad och kvartal och kan avse antingen detaljerade uppgifter motsvarande statistiken till abon- nenterna eller enbart vissa summor.

Fabrikanterna kan också få köpa kom— binationer av minst två av konkurrenternas preparat. Priset är 10 kr per varunummer.

Hela ETC-statistiken består av 272 grup— per. Nytt för år 1968 är ETC-gruppsummor som vem som helst kan få köpa. Informa- tionsbrev har gått ut till reklambyråer m. fl. tänkbara kunder.

NMD har också själv användning för statistiken efter orderkontor.

Statistiken efter handelsområden

Norge är indelat i 25 områden i den offi- ciella statistiken. Vissa av dessa områden har NMD slagit ihop i sin statistik som om- fattar 18 handelsområden.

Statistiken efter handelsområden löper kvartalsvis. Några leverantörer har haft önskemålet att få statistiken per apotek men NMD har hittills sagt nej. NMD har 28 abonnenter på handelsområdesstatistiken. Priset är 8 kronor per varunummer och in- formationsgång.

NMD behöver inte handelsområdesstatis- tiken för eget bruk. Den produceras enbart för försäljning.

5.1 1.3 Mer om statistiken

Myndigheterna och Iäkemedelsstatistiken NMD informerar myndigheterna, närmast Helsodirektoratet, om försäljningen på oli- ka läkemedel. Uppgifterna lämnas gratis. Även forskare kan få specialuppgifter utan kostnad för mottagaren.

Myndigheterna i Norge har tack vare NMD:s statistik överblick över läkemedels- fabrikanternas försäljningsvolym. Det mås- te finnas samband mellan produktionskost- nader och produktionsvolym. Ännu har emellertid inte myndigheterna företagit pris- sänkningar på läkemedel som visat sig ha stor efterfrågan.

Patientstatistik särskilt narkotikastatistik har diskuterats med NMD. Funderingar finns också på en särskild dosstatistik när- mast för sjukhusen. NMD har inte omedel- bar tillgång till nödvändigt basmaterial ef- tersom NMD befinner sig en bit bort i distributionskedjan.

Apoteken och läkemedelsstatistiken

Det finns apotek som vid enstaka tillfällen begärt statistik över apotekets inköp från NMD. Ett exempel är en nytillträdande apoteksinnehavare som med ledning av sta-

tistiken placerade högfrekventa läkemedel nära disken osv.

Lagerredovisningar

NMD har en fabrikant som köper lagerredo- visningar veckovis. Lagret efter preparat och orderkontor redovisas. Några andra fabri- kanter vill ha lagerredovisning från NMD varje månad. NMD lämnar också på begä- ran tillfälliga uppgifter t. ex. vid årsskifte.

Priset för lagerredovisningar går inte ef— ter varunummer. Ett runt belopp per abon— nent fastställs.

5.12 Övrig serviceverksamhet

5.12.l Lista över apotekens försäljningspri- ser på läkemedel (Spesialitetsprisliste)

NMD satte ner sin avans den 1 januari 1968. Då fick Spesialitetskontrollen pro- blem med att snabbt få en omtryckning av prislistan för apoteken. I detta läge åtog sig NMD att köra fram en ny prislista på sin datamaskin. Sedan dess har NMD gett ut en ny upplaga varje kvartal. Prislistan får apoteken gratis.

För varje artikel i specialitetsprislistan an- ges förutom namn, förpackningsstorlek och pris också NMD:s varunummer, ETC-num— mer och kod för expeditionsbestämmelser, narkotika. förvaringssätt och hållbarhet.

5.12.2 Analys av apotekens årsräkenskaper

Apoteken är skyldiga att varje år skicka in sina räkenskaper på fastställt formulär till Sosialdepartementet. Det svenska avgifts- systemet har principiell motsvarighet i Nor- ge och apotekens deklarationer behövs för resultatutjämningen mellan apoteken.

Sosialdepartementet låter fr.o.m. 1968 NMD bearbeta apotekens årsräkenskaper med hjälp av depåns datamaskin.

5.123 Läkemedelskartotek

NMD bekostar fortlöpande tryckning och distribution av »farmakologisk kjemisk kar-

Tabell 5 .'7. NMD: skulder och eget kapital den 31.12.1967.

Källa: NMD:s årsberättelse 1967

Milj. nkr

Kortfristiga skulder Leverantörer ] 1,3 Övrigt 3,5 14,8 Långfristiga skulder Startkapital 17,5 Fond för klinisk farmako—

logi 2,3 Övriga fonder och avsätt-

ningar 1,3 21,1 Eget kapital Startkapital 10,0 Byggfond 15,5 Övriga fonder 7,6 33,1

S:a 69,0

totek» som utarbetas av Komitén for far- masöytis etterutdannelse.

Kartoteket innehåller två typer av kort, huvudkort efter substans och hänvisnings— kort efter preparat.

Korten går gratis ut till de 280 apoteken och även till de läkemedelsindustrier som vill ha denna information.

5.12.4 Svar på frågor m. m.

NMD åtar sig att gratis besvara frågor i olika läkemedelsärenden. Främst utnyttjas analysavdelningen med NMD:s bibliotek. Apotek och sjukhus har börjat vända sig till NMD när ett läkemedel inte visar sig vara bra. »Drug recalls» har i allt hög- re grad blivit en uppgift för analysavdelning- en som därmed påtagit sig en koordinerande roll inom läkemedelskontrollen. Under för- sta halvåret 1968 registrerades 33 återkal- lelser av farmacevtiska specialiteter. Åter- kallelsen gällde viss tillverkningsserie el. dyl.

5.13 Finansiering

Stortinget anvisade medel för upprättandet av NMD.

NMD:s grundfond på 10 milj. kr. kan jämställas med aktiekapital. Detta belopp

överfördes från Apotekavgiftsfondet. Som startkapital fick NMD vidare ett långfristigt lån på 17,5 milj. kr, även detta belopp från Apotekavgiftsfondet. På bägge beloppen be- talas 4,5 % ränta. För planläggningsarbetet beviljades ett lån om 0,1 milj. kr. till 3 %, ränta. Detta lån blev återbetalat 1955.

Apotekavgiftsfondet byggs upp av av— gifter som Stortinget årligen pålägger apo- teken efter förslag från Sosialdepartementet. Olönsamma apotek ansöker varje år om att få slippa avgifter och anhåller istället om att få hjälp från fonden. Placering av en del av Apotekavgiftsfondet i NMD har inte orsakat förändrade finansieringsmöjligheter för apoteken.

Det totala kapitalet i NMD har efter hand ökat. Avsättningar har gjorts till eget kapital och i form av långfristiga skulder. Under NMD:s tioåriga tillvaro har det egna kapitalet vuxit från 10 till 33 milj. kr.

NMD:s konkreta tillgångar består av tomter, byggnader, lager, inventarier, lik- vida medel m. m.

NMD instiftade 1962 en fond för klinisk farmakologi. Universiteten i Oslo och Ber- gen har sammanlagt fått 2,4 milj. kr. från denna fond. Tack vare bidragen från NMD har vid Oslo-Universitetet upprättats »Insti- tutt for Farmakoterapi» med egen professur.

NMD åtnjuter skattefrihet. För de kom- muner där den tidigare droghandeln betala- de skatt har droghandelns förstatligande in- neburit ett skatteavbräck.

Läkemedelsförbrukningen ökar i Norge. Därför expanderar NMD varvid krävs ökat

Tabell 5 :8. Disponibelt överskott 1962—1967. Källa: NMD:s årsberättelser

Därav avsättning till fond för klinisk övriga farmakologi fonder År Totalt milj. nkr milj.nkr 1962 2,5 0,2 2,3 1963 3,6 0,5 3,1 1964 4,3 0,6 3,7 1965 5,6 1,2 4,4 1966 6,6 1,0 5,6 1967 8,1 1,2 6,9 SOU 1969: 46

kapital i varulager och utestående fordring- ar. NMD måste ha Sosialdepartementets tillstånd till köp av fast egendom. NMD får emellertid själv besluta om investeringar skall finansieras med egna medel eller med lån.

NMD har hittills varit självfinansierande med undantag för det tidigare nämnda lå- net från Apotekavgiftsfondet. Men för upp- förandet av de nya driftsbyggnadema i Oslo och Trondheim kommer NMD troligen att ta upp ytterligare lån.

Bilaga 6 Distributions-

inom åtta företag

och orderrutiner m.m.

Av jur. kand. Lars Erik Andersson och fil. kand. Kerstin Swarén

Intervjuade företag: KF:s lagercentral i Sö- dertälje, Margarinbolaget AB, AB Seelig & Co, AB Svenska Pressbyrån, Svenska To- baks AB, Torssell & Lundberg AB, Välling- by (avser Volvos reservdelar), AB Turitz & Co och Åhlén & Holm AB.

6.1 Konsumentkooperaiionen med lager— centralen i Södertälje som exempel

6.1.1 Något om konsumentkooperationen

Konsumtionsföreningarnas medlemmar är de enskilda hushållen. De är genom sitt med- lemskap delägare i föreningarnas butiker och varuhus.

I föreningsangelägenheter gäller en per- son — en röst.

Konsumentkooperationen har i allt hög- re grad fått karaktären av ett mångfilial- företag. Ekonomisk samverkan mellan för- eningarna har etablerats. Föreningarna har slagit in på vägen med gemensamma lager- centraler. Vissa funktioner inom konsument- rörelsen har centraliserats till kooperativa förbundet. Från varje ort antas i princip endast en konsumtionsförening som med- lem i KF.

Integrationen inom konsumentrörelsen fortsätter också till tillverkningsledet. De producerande enheterna är mestadels orga— niserade såsom aktiebolag och KF innehar aktierna.

Antalet konsumentkooperativa butiker var 6 500 år 1960 men är nu nere i 3 000.

Motsvarande siffror för varuhusen är 70 mot 140 idag.

Antalet lagercentraler har minskat från 38 år 1960 till 20 idag. Härutöver finns tre lagercentraler för djupfryst mat och två la- ger för frukt och grönsaker.

Konsumentkooperationen omsatte 1965 för 5 miljarder kr. som utgjorde 17 % av den totala svenska detaljhandeln. Enbart livsmedel såldes samma år av konsument- kooperationen för 3,5 miljarder kr. motsva— rande 25 7, av detaljhandelns livsmedels- försäljning.1

Medlemsantalet ökade under perioden 1960—1967 med ca 20 % och är nu uppe i 1,4 milj. hushåll.

6.1.2 Data om lagercentralen i Södertälje

Södertäljecentralen har främst livsmedel dock ej färskvaror. Härtill kommer ca 1 500 artiklar utgörande kemisk-tekniska varor, husgeråd m. m. Artiklar som skor och klä- der, vilka framför allt finns på varuhusen. har inte Södertäljecentralen.

Södertäljecentralen betjänar konsumbuti- kerna i Stockholms län. Gotland ingår ock— så i Södertäljecentralens område när det gäller s.k. specialvaror. Varorna till Got- land lastas på båt i Nynäshamn.

Antalet butiker uppgår till 110. Södertäljecentralen omsätter ca 70 milj.

1 Detaljhandelns utredningsinstitut, Omsätt- ning och butiksantal inom olika distributions- former år 1965, Stockholm 1966.

kr. per år. Centralen har 40 anställda exkl. chaufförer.

6.1.3 Södertäljecentralen ägs av KF

KF är lagercentralens juridiska ägare. La- gercentralen förvaltar de medel som är in- vesterade i byggnader, maskiner osv.

Södertäljecentralens styrelse är däremot utsedd av konsumtionsföreningarna inom centralens område.

KF fastställer ett rikssortiment. Inom ra- men för denna lista bestämmer föreningarna sitt sortiment. Föreningarna är inte bundna till att köpa varor från KF. Men butikerna torde i allt större utsträckning anlita la- gercentralen för att undvika splittring på flera inköpskällor.

KF sluter avtal med lagercentralernas le- verantörer. Då avgörs inköpspriser och andra leveransvillkor. Lagercentralema beställer sedan utifrån de uppgjorda villkoren.

6.1.4 Gemensam transportcentral för lager- centralerna i Stockholm, Södertälje och Uppsala

För lagercentralerna i Stockholm, (Marie- häll samt färskvarucentralen i Årsta), Söder- tälje och Uppsala har bildats en gemen- sam transportcentral.

För närvarande har transportcentralen 25 chaufförer anställda. Bilarna står inte upp- ställda vid transportcentralen utan de har fördelats på lagercentralerna. Chaufförerna får vara beredda på att vid behov rycka in på de andra ställena inom transportcentra- lens område.

För de tider i veckan som utmärkes av toppbelastning anlitar transportcentralen dessutom hyrda chaufförer. Man har kom- mit överens med privata åkerier som vet att de regelbundet kan räkna med att ar— beta åt transportcentralen på vissa tider i veckan.

6.1.5 Södertäljecentralens kunder får leve- rans en eller två dagar i veckan

Varje butik tilldelas en eller två bestämda leveransdagar i veckan. Leveranserna sker

Priserna på de olika varorna finner buti- ken i Södertäljecentralens prisbok. Varje va- ras namn och nummer står utsatt i pris- boken. På beställningssedeln noteras endast varans nummer. Endast jämn multipel (10, 50 etc. i en hel sats) av en artikel får be- ställas. Ordern insänds per post.

Avtalade leveransvillkor innebär att den skriftliga ordern insänds en gång i veckan och den skall vara Södertäljecentralen till- handa två dagar före leveransdagen.

Härutöver har butiken möjlighet att läm- na en extraorder före kl. 10.00 dagen före leveransdag. Denna order kan tas emot av en automatisk telefonsvarare.

Ordern kommer till Södertäljecentralens hålkortsavdelning där den plockas. Varje hålkort motsvarar en artikel. Ordern läggs in i fack för den dag butiken får leverans.

Ackordskort sätts fast vid ordern innan den lämnas till expediering. I ackordskortet finns stansat fakturanummer, antal rader och kg. Varje man på lagret arbetar på in- dividuellt ackord.

Södertäljecentralen har 2 IBM tabulato- rer, den ena för inleveranser och den andra för försäljning. Båda matas med hålkort och skriver ut i klartext fakturor och in- köpslistor.

6.1.6 Södertäljecentralens prispålägg fast- ställs efter ett poängsystem för varje vara

Lagercentralens kostnader består av varu- kostnader + omkostnader. De senare be- stäms för varje vara efter ett poängsystem. Ju större hanteringskostnader, transport- kostnader etc. ju högre k0stnadspoäng får varan. Poängsättningen görs upp på lager- centralen.

Poängsystemet tar inte hänsyn till hur många förpackningar som köps på samma gång eller kombinationen varor inom en och samma order. Däremot får varan en högre poäng om beställningen är sådan att lagercentralen måste dela på en kartong t. ex. en kartong med konserver. Butiker- na har fått information i prisboken om hur många förpackningar varje kartong inne-. håller.

Extraorder debiteras särskilt. De kan be- ställas direkt per telefon eller via automa- tisk telefonsvarare.

6.1.7 Betalningstransaktionerna mellan kon- sumentkooperationens olika enheter sker ge- nom ett clearingförfarande

KF fungerar som en enda »stor bank» för hela konsumentkooperationen.

Södertäljecentralens fakturor går till KF som i sin tur debiterar föreningarna genom KF:s kontokurant. Föreningarna insätter dagskassorna på KF:s konto för månads- avräkningar. Fakturakopior sänds från la- gercentralen till respektive föreningskontor en gång i månaden.

En bank i Södertälje har sådana avtal med KF som gör att Södertäljecentralen får hämta ut löner etc. i den lokala banken.

Lagercentralerna drivs så att intäkter och kostnader skall gå jämnt ut. Eventuellt över— skott på en lagercentral delas ut till för- eningarna. Varje nyår startar Södertäljecen- tralen från »noll».

6.1.8 Södertäljecentralen står till tjänst med viss reklam o. dyl.

Centralen står även till föreningarnas tjänst med bl. a. reklam som butikerna får köpa. Riksreklamen framställs hos KF. Södertäl— jecentralens Säljledare har hand om regional och lokal reklam, försäljningsplanering, bu- tiksradio och broschyren Säljinfo, som sänds till butikerna en gång i veckan. Butiksra— dion går över Nackasändaren. Varje dag lämnas här meddelanden till alla butiker om priser samt information från Annons Svea.

6.2 Margarinbolaget AB 6.2.1 Presentation av företaget

Ett antal margarinfabriker bildade 1926 ett gemensamt företag för försäljning och di- stribution, Margarinfabrikernas försäljnings AB. Namnet ändrades till Margarinbolaget AB år 1946.

Produktionen av det margarin som en- dast försäljs till detaljhandeln genom Marga- rinbolaget är sedan 1968 koncentrerad till två fabriker. Genom sammanslagningar har antalet delägare i Margarinbolaget nedbring- ats till två -— Unilever som till största delen äger AB Liva Fabriker på Lidingö och AB Aritmos som äger AB Pellerin/ Zenith i Häl- singborg.

Den svenska margarinindustrin tillverkar ca 120 000 ton margarin per år, därav hus- hållsmargarin 99 000 ton och bagerimar- garin 21 000 ton. Margarinbolagets andel är 84000 ton varav 70000 hushålls- och 14000 ton bagerimargarin. I Margarinbo- lagets sortiment ingår bl.a. märkesvarorna Flora och Milda.

Margarinbolagets huvudsakliga uppgift är att marknadsföra sina varor vilket sker ge- nom försäljning, säljfrämjande åtgärder, pro- duktutformning, information till opinionsle- dare, teknisk information och service.

Margarinbolaget har f.n. ca 26 000 kun- der varav 15 000 detaljister och 11 000 stor- förbrukare.

Huvudkontoret ligger i Stockholm. Ett antal nederlag finns runt om i landet. Före- taget har i runt tal 475 anställda och om- sättningen 1967 uppgick till 315 milj. kr.

6.2.2 Orderchaufförcn är den direkta länken mellan företaget och kunden

Margarinbolagets orderchaufförer levererar varorna till butiker och storförbrukare. I genomsnitt hinner en orderchaufför med ett 40—tal kunder per dag och han distribuerar varje dag 5 000—6 000 kg margarin. I re- gel vet han hur mycket margarin och vilka sorter som varje butik skall ha. Till butiker- na kommer orderchaufförerna varje eller varannan vecka.

Margarin är en känslig färskvara. Moder- na fabrikationsmetoder och skyddande em— ballage är en garanti för att göra det håll- bart. För att vara på den absolut säkra si- dan ser dock Margarinbolaget till att allt margarin blir utbytt om det legat i butiken längre tid än fem veckor efter tillverkning— en. Orderchauffören svarar för att detta

system följs och dessutom tas stickprov ute i butikerna för kontrollens skull.

6.2.3 Distributionen är baserad på depåer och satellit-stationer

Under de sista 20 åren har Margarinbola- gets depåer minskats från ca 70 till 16.

Depåerna är dimensionerade för att ta emot margarin som kommer från fabriker- na i hela järnvägsvagnar och de kan lagra upp till två—tre dagars behov. Depåerna för- fogar vidare över 3—15 distributionsbilar och har dessutom kontor för administra- tiv personal, redovisningsrum för chauffö- rer etc.

Tidigare var distributionen helt baserad på depåer men successivt har Margarinbo— laget prövat en form av satellitdistribution, som innebär att depåsystemet slopas inom vissa tätbefolkade områden. Från en central stordepå körs körturlassen ut med långtra- dare, som under kvällen och natten passe- rar satellitstationerna dvs. uppställningsplat— ser för nya distributionsbilar. Dessa bilar kan i princip stå nästan var som helst, men i regel hyrs parkeringsutrymme i anslutning till någon åkericentral med tillgång till mo- torvärmare och redovisningsrum för chauf— förerna.

När orderchauffören kommer till satellit- stationen kan han sätta sig i sin fullastade bil och omedelbart börja distributionen. En storstadsvariant av satellitsystemet tillämpas speciellt i Stockholm innebärande ett steg mot skift då bilarna får rulla även på kvälls- tid. Härigenom undviks stillastående i tra- fikköer.

Satellitdistrlbution kan dock inte använ- das över hela landet. Avstånd och klimat- svårigheter gör att systemet knappast är aktuellt utanför en radie av 10—12 mil från depån.

6.3 AB Seelig & Co

6.3.1 Seelig är en länk mellan bokförlag och bokhandel

Bokspedition är Seeligs äldsta uppgift. Fö- retaget grundades för 120 år sedan i syfte

att samordna leveranserna av paket från de många förlagen i Stockholm till bokhandlar— na i landsorten. Den 1 januari 1918 startade Aktiebolaget Seelig & Co sin verksamhet som helt bokhandelsägt företag.

Seeligs verksamhet kan nu grovt delas upp i två grupper. Bokspedition m.fl. tjäns- ter utför Seelig åt samtliga förlag utan att särskild överenskommelse härom träffas. Inom den andra gruppen faller distribution av böcker till bokhandeln från ett lager hos Seelig och övrig verksamhet som utförs ef- ter avtal med vederbörande förlag eller an- nat företag.

Seelig sänder paket till och förmedlar re- turer och bokrekvisitioner från de ca 325 fullsortimentsboklådorna, de s.k. A—kom- missionärerna. Bokdistributionen i Sverige karaktäriseras av ett kommissionsförfaran- de som innebär att bokhandeln har fri re- turrätt på kommissionsexemplar men också skyldighet att ta emot och saluföra de böc- ker som förläggarna skickar dem. Den helt dominerande delen av de böcker bokhan— deln säljer har dock köpts in i fast räkning.

Även Seelig är kommissionär. Böcker i Seeligs lager som inte blir sålda går tillbaka i retur till förläggaren. Vissa pocketböcker köps dock av Seelig men på sådana villkor att Seelig får byta till en annan bok om den först inköpta inte går bra att sälja.

Seelig hanterar uteslutande svenska böc- ker. Det är endast de svenska böckerna som berörs av kommissionssystemet.

Kommissionssystemet behandlas närmare i avsnitt 6.3.12.

6.3.2 Lokaler och personal

Seelig flyttade på våren 1968 in i sitt nya »Bokens Hus» i Solna. All verksamhet är förlagd dit och några filialer finns inte.

I spetsen för företaget står verkställande direktören. Närmast under honom sorterar den administrative chefen, informationsche- fen och tekniske chefen.

Antalet anställda uppgår till ca 110 per- soner.

Förlagen lämnar sina paket hos Seelig för sampackning till större enheter. Seelig vet inte vilka böcker som ligger i paketen. På speditionsavdelningen passerade 8 000 ton böcker 1967.

Som en spedition i omvänd riktning funge- rar Seeligs returavdelning som tar emot och fördelar bokhandlarnas retursändningar till förlagen. Av det gods som skickas till bokhandeln genom Seeligs speditionsavdel- ning kommer ca 11 % tillbaka till förlagen via Seeligs returavdelning.

6.3.4 Bokdistribution

Kontrakt

I fråga om distributionen av böcker fungerar Seelig som förläggarnas distributionsavdel- ning. Seelig svarar för ordermottagning, la- gerhållning, fakturering och expedition av böckerna.

Verksamheten regleras av kontrakt som Seelig tecknat med förlag, med olika företag och organisationer såsom statliga verk och muséer som då och då ger ut en bok samt med enskilda personer, i allmänhet författa- re, som ger ut böcker på eget förlag när etablerat förlag inte vill ge ut boken.

Antalet kontrakt uppgår f. n. till ca 500.

Sortiment

Totalt finns ca 30000 svenska boktitlar i marknaden. Av dessa lagerhåller Seelig f. 11. 9000 för försäljning i fast räkning. Seelig säljer således med ensamrätt till A-bokhan- deln ca 30 % av alla de titlar som finns till- gängliga på svenska förlag.

Det är oftast små och medelstora förlag som överlåter försäljningen med ensamrätt till Seelig av hela eller en del av sortimen- tet. Men även några större förlag har valt Seelig som distributör.

Om utgivaren så önskar ombesörjer See- lig även kommissionsutsändning till A-bok- handeln av boknyheter.

Bland de 9000 titlarna finns både hög— och lågfrekventa böcker. Seelig ställer som villkor för att ta hand om försäljningen att

provisionen uppgår till minst 50 kronor per titel och år. Blir inte boken såld skall See- lig ha dessa pengar ändå.

Ett centrallager är under uppbyggnad på Seelig. Från centrallagret skall man i en framtid kunna expediera småorder på alla aktuella böcker. När det gäller pocketböcker är Seeligs centrallager redan komplett.

Seeligs lagerhållning har nyligen utökats med bokstöd, bokhyllor och jordglober och en vidare utveckling planeras.

Orderrutin

Bokhandeln får kontinuerligt förteckningar från Seelig på de böcker som distribueras därifrån.

Order inkommer per telefon, per post och via automatisk telefonsvarare. Intensiteten beträffande telefonorder är under jul och realisation 90—100 samtal per timme.

Mottagen order går vidare för kodifiering och stansning. Ordern skall bli hålkort och därefter komma på faktura. Från datacen- tralen går fakturan ner till lager och pack— bord.

All fakturering från Seeligs lager görs med datamaskin liksom lagerbokföring och redovisningar till förlagen. Om beställd bok för tillfället skulle vara slut i lager kommer detta fram på fakturan.

Påfyllningen av lagret sker också med hjälp av datamaskin. Efter varje dags fak- tureringar skriver datamaskinen ut beställ- ningssedlar till förlagen. Den bedömer också på basis av tidigare försäljning hur många exemplar som behöver beställas av varje titel.

6.3.5 Sambindningen eller avdelningen för biblioteksböcker

Seeligs sambindningsavdelning ombesörjer en distribution av ca en miljon biblioteks- bundna böcker årligen till folk— och skol— biblioteken. Böcker lämpade för bibliotek väljs ut och presenteras för biblioteken av Bibliotekstjänst i Lund. Böckerna beställs i ark från förlagen och binds upp i särskilt starka biblioteksband. Böckerna levereras till biblioteken via Seelig och den lokala bok-

Biblioteken betalar bokhandeln, som i sin tur betalar Seelig för erhållna böcker. See- lig betalar förlagen för böckerna och Biblio- tekstjänst för banden. På detta sätt finan- sierar Seelig lagerhållningen av sambind- ningsböckerna medan Bibliotekstjänst tar den slutliga ekonomiska risken, t. ex. ned- sättning av priser på grund av realisation, utgallring o. dyl.

Sambindningen fungerar enligt ett avtal mellan Bibliotekstjänst, Svenska Bokhand- lareföreningen och Seeli g.

Seelig har en bibliotekarie och en kon- sulent för informations- och rådgivnings- verksamhet i bokhandeln både beträffande sambindningsförsäljningen och annan biblio- teksförsäljning.

6.3.6 Den fysiska varuhanteringen

Genom Seeligs speditionsavdelning passerar flertalet av de böcker som säljs i bokhan- deln.

Småpaket både utifrån och från Seeligs lager samlas efter bandtransport på ett sor- teringsbord. Paketen sorteras ut i bokhan- delns fack där de förvaras till dess bok- handeln har sändningsdag. Då stoppas de i en säck som försluts och via transport— band skickas till den centrala våganlägg- ningen för vägning och utsortering.

Stora kollin vidarebefordras utan uppe- håll och de går direkt via transportban- det till våganläggningen.

Böcker från Seeligs lager packas vid en lång rad packbord. Utmed packborden lö- per två transportband. De mynnar i två spiralstörtar som för paketen till speditions- avdelningen i våningen under. Transport— banden startas och stoppas med fotoceller så att kollina ordnas in i kö före vågen.

Våganläggningen som sköts av en enda man består av väg och manöverbord. Fraktsedeln sätts in på sin plats i manö- verbordet och vågskötaren trycker på tan- genter. Varje invägning går på tre sekun- der. Då har följande registrerats: — bokhandelns kundnummer — det avsändande förlagets nummer

— typ av kolli (kartong, låda, rulle) — vikt som anges automatiskt på fraktsedeln och noteras i hålremsa som används för da- tamässig debitering av bokhandelns frakter och för uträkning av personalens ackord. Efter vägningen glider kollit vidare på utsorteringsbandet. Genom elektroniska im- pulser från vågen sker automatisk utsorte- ring av kollina på 16 sorteringsstationer be- roende på lämpligaste transportväg till kun- den.

6.3.7 Bokhandeln betalar frakten

Bokhandeln betalar frakten för alla paket således även för kommissionsexemplaren. Ingenting hindrar därför att kommissions- exemplar och beställda böcker sampackas.

Seelig gör upp med boklådoma om leve- ransdagar. Större boklådor vill ha sänd— ningar varje dag medan de små kanske nöjer sig med en gång i veckan.

Särskilt brådskande korsband och paket kan bokhandeln begära per post till betyd- ligt ökade sändningskostnader.

Bokhandeln betalar också frakten för re- tursändningarna till Seelig.

För små beställningar dvs. små paket lämnas mindre rabatt av Seelig. Det är van— ligt att beställningarna inte är på mer än ett eller två exemplar av en viss bok och det färdiga paketet kanske inte kommer att innehålla mer än 4—5 böcker.

6.3.8 Transport

Seeligs gods går till 75 % ut till landsor- ten, resterande 25 % till Stockholm.

Merparten av det gods som hanteras på Seeligs speditionsavdelning vidarebefordras genom ASG och Bilspedition till bokhan- deln. ASG och Bilspedition transporterar först godset till sina terminaler i utkanten av Stockholm.

Seelig kör med egna bilar till vissa bok- handlare i stockholmsområdet. Det finns också större bokhandlare i Stockholm som själva varje dag hämtar sina paket hos See- lig.

Seeligs returavdelning tar emot bokhan- delns returpaket och sorterar dem förlags-

vis. De skickas sedan till förlagen med sam- ma bilar s0m lämnat speditionsgods hos See-

lig.

6.3.9 Förmedling av bokhandlamas rekvisitioner

Vid sidan av paketspeditionen utvecklades tidigt en avdelning för förmedling av bok- handlarnas rekvisitioner. F.n. rör det sig om 20000 titlar som A-bokhandeln måste beställa direkt från förlagen.

Bokhandeln skickar dagligen alla sina rek- visitioner i ett kuvert till Seelig där de sor- teras och fördelas på de olika förlagen.

De flesta förlagen finns i Stockholm. Deras rekvisitioner placeras i fack där för— lagens varubud kan hämta dem.

6.3.10 Seelig står till tjänst med statistik åt förläggare och bokhandlare

Seeligs datamaskin är f. n. en IBM 1440.

Bokhandelns årliga inventering i mars da- tabehandlas av Seelig. Som hjälpmedel i inventeringsarbetet får bokhandeln en tryckt lista över alla böcker som ligger ute i kom- mission. I listan finns särskilda markeringar för titlar som förlagen begär i retur. Bok- handeln fyller i sina inventeringssiffror ef- ter genomgången av lagret och samtidigt markeras vilka titlar som bokhandeln kom- mer att returnera. Listorna skickas in till Seelig för databehandling. Man får fram antals- och värdelistor, redovisningar och returfakturor dvs. ett komplett och färdig- uträknat underlag för den årliga avräkning- en mellan varje enskilt förlag och varje enskild bokhandel.

Seelig förlägger och distribuerar bok- branschens gemensamma kataloger. Med datamaskinens hjälp framställs två gånger om året en ämnesordnad lista över alla pocketböcker som finns att köpa.

Förlagen kan abonnera på månadsstatis— tik utvisande antalet sålda exemplar och försäljningsvärdet på varje bok som kommer från förlaget ifråga. Om ett förlag också vill veta fördelningen av Seeligs distribution till de olika boklådorna kan specialstatistik

6.3.11 Övrig service

Seelig har tre resanderepresentanter som an- litas främst av mindre förläggare. De stora förlagen har sina egna resande.

Förlagen betalar 55 kronor till Seelig för att få ut reklam och andra meddelanden till bokhandeln med Seeligs ordinarie sänd— ningar.

Seclig står till tjänst med att svara på bokhandelns frågor om nyutkomna böcker m. m. Frågeställaren faktureras 2 kronor per informationsgång.

6.3.12 Något om bokdistributionen i Sverige

A- och B-kommissionärer. Svenska böcker säljs delvis i kommission, vilket innebär att förläggarna tar risken med att böckerna inte blir sålda. Bokhandlarna är å sin sida skyl- diga att ta emot och saluföra de böcker som förläggarna skickar dem. Under viss tid föreligger returrätt. Varje bokhandel får numera oftast bara ett enda kommissions— exemplar av varje titel. Övriga böcker distri- bueras i fast räkning.

Nyetableringskontroll är en naturlig följd av kommissionssystemet. Ansökan om kom- missionärskap görs hos Svenska bokförläg- gareföreningen. För att bli kommissionär fordras bl.a. att boklådan har en av bok- förläggareföreningen godkänd föreståndare.

A-kommissionärskap innebär i princip att kommissionärerna skall ha full sortering av böcker. B-bokhandeln tillkom i mitten på 40—talet. En B-kommissionärs sortiment be- står till stor del av andra varor än böcker t. ex. leksaker och pappersvaror.

Seelig & Co levererar böcker till de cirka 325 A-kommissionärema. Bokcentralens för- ening u. p. a. i Stockholm förser de cirka 225 B-kommissionärema med böcker. Det kan nämnas att Pressbyrån som har ett antal kiosker med fullständiga A-bokhan- dels- eller B—bokhandelsrättigheter räknas som en kund i de angivna siffrorna.

Bokhandelns ensamrätt Bokhandelns ensamrätt omfattar böcker som

kostar minst 19 kronor för häftat exemplar utan omsättningsskatt. För några år sedan var prisgränsen 12 kronor och en förskjut- ning uppåt successivt alltefter bokhandels- prisernas utveckling har således skett.

Det förekommer dock att bokförläggare- föreningen efter samråd med bokhandlare- föreningen lämnar dispens för försäljning genom specialaffärer utanför bokhandeln av vissa böcker som är dyrare än 19 kro- nor.

Även försäljningen av en del av de dyra- re böckerna går utanför bokhandeln t.ex. genom förlagens agenter. Ca 50 % av bok- försäljningen i Sverige beräknas ske genom bokhandeln.

Fasta bokpriser

Bruttoprissystemet på böcker som tillämpas i de flesta kulturländer innebär att de av bokförläggama åsatta bokpriserna inte får under- eller överskridas vid försäljning till konsument. Särskilda rabatter har fastställts vid försäljning till bibliotek och skolor. Bokbranschens dispens från bruttopris- förbudet gick ut 1965. Näringsfrihetsrådet beslutade vid denna tidpunkt inte om ny dispens. I praktiken skall bruttoprissyste— met vara upphävt från 1 april 1970 vilket innebär att priserna på böcker då blir fria.

Bokdistributionen under omprövning

Protester mot fria bokpriser och krav på ny bokutredning har rests.

I en skrivelse till utbildningsminister Pal- me lade bokhandlarna fram ett alternativ innebärande att man liberaliserar själva bok- handelssystemet men behåller de fasta pri- serna. Liberaliseringen skulle innebära even- tuell avveckling av den nuvarande etable- ringskontrollen och bokhandelns ensamrätt att sälja vissa böcker. Avvecklingen skulle möjliggöra inrättandet av specialboklådor i större samhällen m. m.

Statsrådet Palme tillsatte på våren 1968 en utredning rörande litteraturstöd m.m. med riksdagsman Kaj Björk som ordför- ande. Beträffande bokdistributionen sägs bl.a. i direktiven att »syftet med. detta av-

snitt i utredningsarbetet skall vara att klar- lägga vad som från samhällets sida kan gö- ras för att underlätta spridningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut».

6.4 AB Svenska Pressbyrån 6.4.1 Presentation av företaget

AB Svenska Pressbyrån idkar handel med tidningar och tidskrifter samt med andra varor för att stödja tidningsförsäljningen. Företaget ägs av svenska pressen. Organisatoriskt består företaget av ett hu- vudkontor, nio distriktskontor samt 1 200 egna försäljningsställen över hela landet. Pressalster distribueras till ca 15 000 återför- säljare utöver de egna kioskerna. Bruttoomsättningen 1967 var för tidning- ar och tidskrifter 582 milj. kr., för böcker 38 milj. kr. och för andra varor 430 milj. kr. vilket totalt ger 1 050 milj. kr. Antalet anställda i företaget är ca 6 200. Tidnings- och tidskriftsförsäljningen har sin speciella karaktär eftersom utgivningsda- gen är bestämd. Redogörelsen för order- och leveransrutinen i det följande avser övriga varor i kioskernas sortiment.

6.4.2 Kioskerna tilldelas lokala leverantö- rer för vissa varor men beställer i övrigt från eget centrallager

Från Pressbyråns centrallager i Spånga be- ställer kioskema chokladkakor och choklad— askar, kexpaket, pappersvaror m. m. , Vissa varor levereras direkt till kiosken från säljaren. Det gäller särskilt färskvaror där leverantör i närheten anlitas. Endast i Stockholm och Göteborg har Pressbyrån egna fruktlager. Läskedrycker och glass le— vereras också direkt till kiosken. Distriktskontoren avtalar med lokala _.le- verantörer om leveranser till kioskerna. KiOsken får sig också tilldelad en bestämd dag för ordergivning och leverans. Avtalen med de lokala leverantörerna tar hänsyn till att kioskerna skall passa in ivdessa le-, verantörers körturer. Det gäller att få för-

månliga inköpsvillkor. Mot dessa står de kostnader som faller på Pressbyrån.

Kioskerna får en varuförteckning och in- om ramen för denna bestämmer kioskens föreståndare sortimentet. I förväg görs ing- en klassificering av kioskerna med hänsyn till varusortimentet. Med tidningar och tid- skrifter kan en kiosks hela sortiment gå upp till ca 1 000 artiklar.

6.4.3 Centrallagret tar emot order på hålkort

När kiosken beställer av centrallagret skall ett hålkort användas för varje artikel. Kios- kens nummer är förstansat på kortet. Be- ställningen görs på så sätt att den beställ— da varans nummer streckmarkeras på kor- tet. Kioskföreståndaren finner varans num— mer i en varulista. Vidare stryks på kortet den siffra som anger önskat antal av va- ran ifråga.

Hålkorten skickas per post på uppgjord dag till huvudkontoret där korten sedan bearbetas i datamaskin. Generellt gäller för alla kiosker att leverans sker var 14:e dag från centrallagret.

6.4.4 Distriktskontoren håller den löpande kontakten med kioskerna

I nio större landsortsstäder har Pressbyrån distriktskontor. Före 1958 hade Pressbyrån landet indelat i 27 distrikt.

Kioskernas lokala leverantörer skickar fakturan till distriktskontoret och kiosker- na får en följesedel. Kontorschefen på di- striktskontoret svarar inför huvudkontoret för dessa betalningstransaktioner.

Distriktskontoret betalar ut lönerna till de anställda inom distriktet. Anställningar i kioskerna görs upp i samråd med distrikts- kontoret.

Till distriktskontoret är en kioskchef (kioskintendent) knuten. Han svarar för att kioskerna inspekteras.

Huvudkontoret gör lönsamhetsutredning- ar för kioskerna i samarbete med distrikts— kontoren som har lokalkännedom.

6.5 Svenska T obaks AB 6.5.1 Presentation av företaget

Svenska Tobaks AB idkar tillverkning och handel med tobaksvaror. Företaget har sta- ten som helt dominerande aktieägare.

Tobaksbolaget konkurrerar med utländska tillverkare. Det tidigare monopolet på till- verkning och import har slopats. Inom lan— det har inte några med Tobaksbolaget kon- kurrerande fabrikanter etablerat sig. Flera importörer finns däremot.

Tobaksbolaget säljer både egna och andra tillverkares produkter. Huvudparten kunder är detaljister. Men Tobaksbolaget tillåter även att andra tar över försäljningen till detaljisterna ty Tobaksbolaget har också kunder bland butikskedjornas lagercentra- ler och andra grossister.

Tobaksbolaget har en enda egen butik belägen vid Norrmalmstorg i Stockholm.

År 1965 uppgick den expedierade vikten till 19000 ton brutto fördelad på 284000 order.

6.5.2 Tobaksbolaget har 10 600 kunder

Den 1 januari 1960 trädde nya försäljnings- bestämmelser för tobakshandeln i kraft. Nyetableringskontrollen upphörde, tobaks- varorna kunde få säljas utom vanlig affärs- tid m.m. För Tobaksbolaget innebar allt detta en förändring av distributionsstruktu- ren. Antalet kunder gick ned från 27100 är 1959 till 13 200 två år senare och uppgick 1967 till 10 600. Förskjutning mot försäljning till grossister har ägt rum. Antalet order minskade. Den expedierade vikten har där- emot ökat fortlöpande.

Tabellen på nästa sida visar kunder och försäljningsandelar 1965.

6.5.3 Överenskommelse träffas med kunden om en bestämd leveransdag i veckan.

Ett system med tidsbundna leveranser till- lämpas fullständigt. Målsättningen är att var- je kund skall få leverans en gång i veckan. Införandet av tidsbundna leveranser är så-

% av för-

Kunder Antal säljn. Tobaksaffärer 2 561 18,5 Livsmedelsatiärer etc 2 507 7,2 Varuhus (privata) 185 4,2 Kiosker 3 709 26,8 Större restauranter, ho- tell, kafe'er, konditorier, marketenterier, mässar, lunchrum 2 049 4,6 KF:s lagercentraler och konsumtionsföreningar 45 9,5 Grossister 248 29,2

Summa 11 304 100,0

väl ett detaljhandelns önskemål som Tobaks- bolagets egen strävan att ordna en effektiv distribution.

Tobaksbolaget behöver ha ordern viss tid i förväg för att systemet med tidsbundna le- veranser skall hålla. Exakt på dagen dvs. 2 dagar innan leverans kommer ca 65 % av orderna. 20 % kommer in en eller två da- gar för tidigt och resterande 15 % så sent att en särskilt snabb behandling måste vid— tas för att varorna skall komma fram i tid. Leveransschema utsänds i förväg till varje kund.

I regel skickar kunderna in skriftliga be— ställningar till distributionscentralerna. To- baksbolaget tillhandahåller en tryckt be- ställningsblankett upptagande alla artiklar och där kunden alltså bara har att fylla i beställningskvantitet.

Tobaksbolagets försäljningsvillkor är ]) expeditionsavgift på fem kr. för varje order

2) leverans fritt mottagarens lager eller mottagarens ort. De allra flesta kunderna får varorna hem med bil

3) årsbonus lämnas med 0,7 % till kund vars genomsnittliga order utgör minst 3 000 kr och med ca 0,35 % om genomsnittsor- dern ligger på 1 500—2 999 kr.

Systemet med tidsbunden distribution utesluter inte extra order. Av totalt 284 000 order expedierar Tobaksbolaget ca 20000 extraorder per år. De är inte föremål för någon »straffavgift».

Distributionsfunktionen är renodlad och skall inte inbegripa aktiv försäljning i sam-

band med varuavlämningen. Marknadsfö- ringen av Tobaksbolagets egna varor sköts genom andra kanaler.

Förutsättningama för distributionen skif- tar och den ursprungliga planeringen följs upp kontinuerligt. Planeringen syftar till att få fram en allt rationellare distribution för såväl leverantör sem kund. Tobaksbolaget har fortlöpande statistik över antalet sänd- ningar och antalet kollin med varje biltur. Vidare görs fältstudier.

6.5.4 Tobaksbolagets artiklar efterfrågas i olika utsträckning

Tobaksbolaget säljer cigaretter, cigarrer, pip- tobak, tuggtobak och snus. Sortimentet in- nehåller 265 artiklar därav 151 egna och 114 utländska.

Artiklarnas förekomst på orderna är som följer:

på varje order 5 artiklar på en order av 2—5 46 » på en order av 6—10 22 » mera sällan & » S:a 265 » Den genomsnittliga beställningskvantiteten per gång är mer än 21 detaljistförpackningar ] artikel 11—20 5 artiklar 3—10 75 » 1-2 l_8_4_ » S:a 265 »

6.5.5 Tobaksbolaget har tre distributions- centraler

Tobaksbolaget har försäljning över hela landet. Distributionscentraler finns i Stock- holm, Göteborg och Malmö. I slutet på 1950-talet fanns tio distributionscentraler som först nedbringades till fyra. Kontoret för detta fjärde försäljningsdistrikt låg i Härnösand men tidigt år 1967 överfördes hela Norrland från Härnösand till distribu- tionscentralen i Stockholm.

De tre distributionscentralema har kapa- citet för att klara nära två månaders lager- hållning. De tidigare tio enheterna klarade knappt en månads lagerhållning.

Koncentrationen av distributionscentra- lerna har medfört minskade lönekostnader. Besparingar har också uppstått p. g. a. att orderantalet minskat och p. g. a. att arbets— metoderna rationaliserats under årens lopp. Å andra sidan har kostnaderna för kontors- maskiner och andra hjälpmedel ökat lik- som fastighetskostnaderna.

Till kunder i distributionscentralens när— het kommer företagets bilar som lastas di- rekt vid lagret.

I fråga om mera avlägsna distributions- områden används ett system med spridnings- vagnar. Godset lastas i en järnvägsvagn som rullar under natten och som dirigeras till huvudorten inom distributionsområdet. Där möter en bil. En järnvägsvagn rymmer mer varor än bilen varför flera bilturer övertar godset i vagnen för spridning dels lokalt till huvudorten och dels i omgivande or- ter. Man räknar med att en järnvägsvagn medför minst 400 kollin och det i sin tur innebär att distributionsområden med en försäljningspotential av minst 20000 kolli per år får veckoleverans.

Med SLAB och ASG som är statliga last— bilsföretag har Tobaksbolaget avtal på ett år. Avtalet avser dels beställningsbilar som på speciellt upplagda rutter enbart medför tobaksvaror, dels regionsforslingsbilar el. dyl. som på sina ordinarie turer medför tobaksvaror bland andra varor. Privata åke- rier anlitas också på motsvarande sätt.

Distributionscentralcrna skall bevaka att leveranserna betalas i rätt tid. Kredittiden är 10 dagar. Kunderna betalar till distribu— tionscentralerna som sedan svarar inför hu- vudkontoret.

6.6 Torssell & Lundberg AB 6.6.1 Presentation av företaget

Torssell & Lundberg AB har bilverkstä- der och försäljning av Volvobilar på tre ställen i Stockholmsområdet. Huvudkonto- ret ligger i Vällingby.

Återförsäljarna för Volvo i stockholms- området har beslutat om samgående som kommer att nedbringa det nuvarande anta—

let återförsäljare till fyra företag. Samtidigt delas marknaden mellan företagen upp på lastbilar och personbilar. Torssell & Lund- berg skall ingå i det nya företaget AB Bilia som får försäljningen av personbilar i norra Stockholm. AB Bilia skall vid starten ha 12 lagerplatser.

I denna redogörelse skall emellertid inte bilförsäljningen behandlas utan uteslutan- de orderrutinen för Volvos reservdelar.

Två betingelser för utformningen av ett beställningssystem för Volvos reservdelar måste omnämnas:

1) Volvo och dess återförsäljare är fri- stående från varandra. Detaljist— och gros- sistfunktionerna styrs av företag med olika ägare

2) Enkanalsdistribution föreligger. Vol- vos återförsäljare köper reservdelar från centrallagret vid Volvos reservdelsavdelning iGöteborg.

Torssell & Lundberg säljer reservdelar till bilägarna — konsumenterna samt till ben— sinstationer — återförsäljare.

6.6.2 För Volvo reservdelar gäller 80/207 regeln

Antalet artiklar i gruppen reservdelar och tillbehör uppgår enbart för Volvo till 80 000. För närvarande lagerför Torssell & Lund- berg 7 500 av dessa artiklar.

Alla reservdelar som är nödvändiga för att en bil skall fungera lagerförs. För öv- riga artiklar gäller att lönsamheten avgör sortimentsgränsen.

Ett litet antal reservdelar svarar för en stor del av omsättningen. För högfrekventa artiklar kan man göra goda försäljnings- prognoser. Försäljningen av den långa ra- den av reservdelar med liten efterfrågan är slumpmässig och ryckig.

Torssell & Lundberg lagerför också ca 1000 reservdelar som inte kommer från Volvo men som är av sådant slag att de passar till olika bilmärken.

6.6.3 Integrerad distribution — ett av da— gens aktuella problem

Vid Volvo har utvecklats ett system för automatisk påfyllning av återförsäljarnas la- ger av reservdelar. Systemet presenteras i svenska civilekonomföreningens tidskrift Ekonomen 1967: 5. Systemkonstruktörerna Sven Käll och Olof Dahl rubricerar sin ar- tikel >Så kan vi integrera distributionen».

Författarna behandlar lagerstyrningsas- pekten vid integration inom distributionen och skriver bl.a: »Systemet ger återförsäl- jarna möjlighet att styra sina egna lager ef- fektivare. Därvid används Volvos datacen- tral som servicebyrå vid återförsäljarnas au- tomatiska databehandling.

VoIVOs reservdelsavdelning får å sin sida ett bättre informationssystem och en stan— dardisering av orderrutinerna, vilket i sin tur leder till bättre leveranssäkerhet gent- emot återförsäljarna. Tack vare en snabb information om återförsäljarnas försäljning får man ett bättre prognosunderlag på Vol- vos reservdelsavdelning. Dessutom har man numera möjlighet att detaljerat följa struk— turförändringar i försäljningen.»

6.6.4 Hos Torssell & Lundberg infördes det nya beställningssystemet etappvis med bör- jan i november 1966

Volvos beställningssystem har internationell räckvidd. Det kan tillämpas oberoende av i vilket land återförsäljaren bor.

Det nya systemet har införts etappvis hos Torssell & Lundberg med början i novem- ber 1966. Idag är det helt genomfört. Före— taget har mycket positiva erfarenheter av hur det hela fungerar.

Det finns 150 återförsäljare för Volvo i Sverige. Idag har cirka 80 % av återför- säljarna representerande 90 % av volymen infört systemet. Det ligger i sakens natur att det först varit de stora återförsäljarna som varit intresserade av mer information för en effektivare lagerstyrning och av att gå över till automatiska rutiner från manu- ella.

Vid inköp av reservdelar skiljer man mel—

lan månadsorder och dagorder. Den auto- matiska orderrutinen gäller för månadsor- dern. Dagorder utlöses först i en bristsitua- tion.

Månadsorderna följer ett tidsbundet sche- ma. Vid på förhand fastställda tidpunkter skall avgöras om en viss artikel skall be- ställas och i så fall hur mycket.

6.6.5 Till Volvo skickar återförsäljaren löpande försäljningsuppgifter på hålremsa

Torssell & Lundberg har två stansmaskiner och 1 1h: personer sysselsatta med stans- ning. Uppgifter om försäljningen stansas in på hålremsor. Samtidigt skriver stansma- skinen ut kundnotan i klartext.

Så fort en remsa är full skickas den till AB Volvo-Data som är Volvos serviceföre- tag i Göteborg för beställningssystemet. Fle— ra gånger varje vecka skickar Torssell & Lundberg iväg remsor.

På remsan stansas följande uppgifter: 1) reservdelens nummer som bestäms av AB Volvo

2) antal försålda enheter av artikeln i fråga

3) cirka pris (rekommenderas av Volvo) 4) rabatt 5) notans nummer (för revisionen) 6) expeditnummer (för ackordunderlag för plockare)

7) kundkategori (för försäljningsstatistik)

6.6.6 Återförsäljarna abonnerar på infor- mation från Volvo om den egna reserv- delsförsäljningen

I Volvos datamaskin körs uppgifterna från varje återförsäljare och dessa avstäms mot de uppgifter om tidigare försäljning som finns på. varje återförsäljares maskinband.

Maskinen skriver ut listor i klartext som skickas till återförsäljarna. Uppgifterna gäl— ler bara den egna verksamheten. Några marknadsrapporter där en återförsäljare får se vad konkurrenterna har sålt har man inte.

Beslutsunderlag beträffande orderrutinen föreligger på tre olika listor nämligen

]) var 14:e dag en rörelselista

2) var 4:e vecka en rörelselista med köp— förslag

3) var 12:e vecka en saldolista. Rörelselistorna visar det av maskinen framräknade lagersaldot för återförsäljaren. Rörelselistorna upprättas per lägerplats och visar lagersaldot på den platsen. Vidare finns försäljningsstatistik för de sju senaste 4-veckorsperioderna.

Saldolistan var 12:e vecka visar lagersal- dot uppdelat på Torssell & Lundbergs tre försäljningsställen. Man behöver göra en manuell kontroll ibland av maskinens infor- mation. Det kan ha blivit något stansfel eller något annat fel som gör att maskinen arbetar med en orimlig siffra och då måste denna justeras.

6.6.7 Volvos datamaskin gör köpförslag på basis av återförsäljarens individuella lager- politik

At varje återförsäljare som använder sig av det nya beställningssystemet räknar data- maskinen fram köpförslag enligt »prognos- metoden exponentiell glättning utan trend». Aterförsäljaren godtar detta köpförslag el- ler gör justeringar.

Vissa undantag görs från förslaget på grund av å ena sidan inkuransrisken och å andra sidan risken för ökat antal dagorder. Det är 4 veckor mellan varje ordergivning i normalrutinen.

Aterförsäljarna är fristående från Volvo och beställningssystemet är så utformat att den enskilde återförsäljaren själv bestämmer sitt lager.

Aterförsäljarens lagerstyrningsregler ut— trycks i siffror i maskinprogrammet. För att göra köpförslaget behövs värden för bristkostnad och lagerkostnad per enhet. Dessa kostnader bestäms av återförsäljaren.

Volvos prisändringar justeras i maskinen på varje återförsäljares lagerband.

Den enskilde återförsäljarens sortirnents- gräns prövas av datamaskinen varje månad samtidigt som köpförslaget framställs. Ma- skinen har programmerats att väga kostna- derna för lagerhållning mot kostnaderna för dagorder på ett riktigt sätt.

Aterförsäl'are. granskar datamaskinens köpförslag. Av olika orsaker som inte ma- skinen kan veta görs erforderliga justering- ar av köpförslaget.

I rörelselistan med köpförslag finns bl. a. en spärrkolumn. Varje reservdel har åsatts ett spärrnummer beroende på hur pass all- varligt man ser på frågan om att artikeln finns i lager. Vissa artiklar har inte något spärrnummer alls. Det betyder att återför- säljaren anser att tid inte behöver ödslas på granskning utan maskinens köpförslag godtas automatiskt.

6.6.8 Hos Volvo framställs ordern på magnetband

Samtidigt som maskinen skriver ut återför— säljarens köpförslag i klartext framställes ett magnetband för Volvos bruk. Endast för reservdelar som saknar spärrnummer framställs magnetband.

Sedan återförsäljaren granskat köpför- slaget på spärrade detaljer och meddelat att han önskar dessa, stansas hålkort på var— je detalj.

Om nya reservdelar som inte är med i köpförslaget beställs, måste ytterligare hål- kort stansas upp. De poster som finns på magnetbandet men som återförsäljaren inte vill ha med i ifrågavarande beställningstill- fälle, annulleras.

Magnetbandet och hålkorten matas in i maskinen och ut kommer fakturor, plock- ningsunderlag och övriga papper som Vol- vo behöver för att kunna effektuera ordern.

6.6.9 Leveranstiden är cirka sju veckor

Leveranstiden räknas från det att köpför— slaget framställts till det att reservdelarna ligger på sin plats hos återförsäljaren.

Leveranstiden används som följer: 1) köpförslaget skickas med post till åter— försäljaren

2) återförsäljaren granskar köpförslaget och gör eventuella justeringar

3) återförsäljaren framställer sin beställ- ning (Torssell & Lundberg kommer itt in- föra hålremsa som medium härför)

4) ordern går med post till Volvo 5) beställningen körs i datamaskinen (ba- ra två dagar i veckan används för reserv- delsbeställningama)

6) Volvo vill ha två veckor på sig att le- verera

7) återförsäljaren har en veckas arbete med inplockning av reservdelarna på sina platser.

Hela ordern sänds vid ett enda leverans- tillfålle från Volvos centrallager. Större kvantiteter av vissa artiklar skickas dock direkt från fabriken till återförsäljaren. T. ex. avgasrör distribueras från Volvos leveran— tör i Torsås utan att passera centrallagret. Bilverkstädernas orderrutin ändras inte. Återförsäljaren har inte kontakt med Torsås utan ordern går till Göteborg.

Leveranser av månadsorder sker fritt mottagarens lager.

6.6.10 Dagorderleveranser flygs upp från Göteborg till Stockholm

Föremål för dagorder är artiklar som an- tingen inte hålls i lager eller också är till- fälligt slut.

I stort sett varje dag lämnar Torssell & Lundberg en dagorder som för deras del brukar uppta 1—15 detaljnummer.

Torssell & Lundberg tar hem alla reserv- delar som behövs när en bil är under re- paration. Kunden vill ha sin bil så fort som möjligt. Erforderliga reservdelar som inte finns i lager kräver snabb leverans för att bilen skall kunna vara klar vid utlovad tidpunkt.

Dagordern görs per telefon och varorna går samma dag upp med flyg till Stock- holm. Volvo har förmånliga fraktavtal med SAS.

Återförsäljaren får lägre rabatt på dag— order än på månadsorder. Vidare betalar mottagaren frakten av dagorder.

6.6.11 Det nya beställningssystemet har gett återförsäljaren en effektivare lagerstyrning

Torssell & Lundberg hade tidigare ett ma- nuellt system för att hålla reda på lagret.

På manuell väg gick det inte att få ut så mycket information som behövs för den lagerstyrning som sker idag.

För Torssell & Lundberg har det nya sys- temet haft följande effekt:

]) förhållandet försäljning —- lagerkostnad har blivit gynnsammare. Det ligger i syste- met att detta verkar till ett lägre lagervårde och ett smalare sortiment

2) trots att stansning och vissa andra uppgifter tillkommit och en icke oväsentlig omsättningsökning skett, bedömer man att systemet medfört en minskning med en per- son på heltid

3) servicegraden har ökat

6.6.12 Det nya beställningssystemet är till fördel även för leverantören

Systemet har utarbetats av Volvo. Återför- säljarna som anslutit sig till systemet får be- tala för att de utnyttjar ADB hos leveran- tören.

De fördelar Volvo fått av den integrera- de distributionen har ännu inte slagit igenom i återförsäljarnas inköpspriser. Kanske åter- försäljarna kommer att kunna pressa pri- serna när nu allt fler av dem gått över till det nya beställningssystemet och när man nu börjar få erfarenheter av hur systemet fungerar.

6.7 AB Turitz & Co 6.7.1 Presentation av företaget

Turitz och Co har för närvarande 104 Epa-varuhus och tre Grand-varuhus. Om- sättningen utgjorde 1478 milj. kr. 1968. Huvudkontoret ligger vid Gamlestadsvägen i Göteborg. Organisationsplanen uppvisar sex funktioner nämligen inköpsfunktion, för- säljningsfunktion, teknisk funktion, perso- nalfunktion, ekonomifunktion och organi- sationsfunktion.

Varuhuskedjans centrallager finns också iGöteborg.

Turitz har ca 10000 leverantörer. Härav kan 3 000 betecknas som stora och 7000 som små.

Regeln är att Turitz för en viss artikel aldrig har mer än en leverantör. Det kan dock inträffa att utländska artiklar ibland måste köpas från någon annan än den ordi— narie leverantören. För utländska varor står antingen fabrikanten eller fabrikantens om- bud i Sverige som leverantör. Vem som skall räknas som leverantör och som därför åsätts ett leverantörsnummer är beroende av vart Turitz skall skicka order och betal- ningen för varorna.

Varuhusen har inte några kontakter med leverantörerna. Undantagna från denna re- gel är färskvarorna. Varje Epavaruhus får på sin ort själv bestämma färskvaruleveran- törer. Men inköparna på huvudkontoret måste få reda på vilka dessa leverantörer är samt inköpsvillkoren. Om man inte är nöjd med varuhusens val av färskvaruleverantö— rer kan huvudkontoret ingripa. Redogörel- sen i det följande avser dock inte färskva- ror utan alla de artiklar som kan lagerhål- las.

6.7.3 Inköpsverksamheten är koncentrerad till huvudkontoret

Varuhusen har ett fastställt bassortiment. Sortimentet utöver detta bassortiment kan sedan variera mellan varuhusen beroende på konkurrensförhållanden m. m.

AB Turitz&Co var det företag, som installerade världens första datamaskin ut- rustad för multiprogrammering. I maskinen Orion, inköpt från England, kunde samti— digt köras upp till 16 olika av varandra helt oberoende program. Vanligtvis körs dock endast tre program. Orion installerades 1963. På våren 1967 installerades företagets andra anläggning, ICT 1904 E, ett maskinsystem som bygger vidare på de med Orion vunna erfarenheterna.

Varuhusen har uppdelats i två geografiska grupper, nämligen södra och norra grup- pen. För varje varuhusgrupp görs lagerob-

servation med omsättningsmätning och prog— nos fem gånger om året. För ordergivningen har året nämligen indelats i fem perioder, varav två perioder om tre månader (jul och sommar) samt tre perioder om två må- nader. Antalet leveranstillfällen för vissa varuhus är således minst fem, som regel dock tio.

Ordergivningen föregås av en orderprog— nos för perioden i fråga. Varuhusen gör inventering och bedömer försäljningen un- der den kommande 2- resp. 3-månaderspe- rioden. Dataanläggningen räknar fram or- derkvantiteten på basis av varuhusens för— säljningsprognos och historiska data, som finns lagrade i maskinens minne. Maskinen skriver i klartext ut ordern, som stoppas i ett kuvert och går till leverantören. På or- dern finns också angivet antalet leverans- tillfällen samt leveransdagarna, allt uträk— nat av maskinen.

Utan ADB-systemet skulle den nuvaran- de orderrutinen inte vara möjlig. På huvud- kontoret och på varuhusen har man kunnat reducera personalstyrkan.

Turitz har ett eget centrallager. Dessa la- gerutrymmen är till viss del belägna i an- slutning till huvudkontoret och i övrigt i Mölndal. Underdepåer finns vid Norra sta— tionen i Stockholm samt vid järnvägsstatio- nen i Lund men dessa depåer gör inte skäl för namnet centrallager. Till dessa två statio- ner kommer varorna med järnväg antingen från centrallagret eller direkt från t. ex. svensk fabrikant och där möter Epas egna bilar som sedan kör varorna vidare ut till varuhusen.

I centrallagret finns huvudsakligen im- porterade varor. Visserligen utgör dessa en- dast ca 10 % av varuhusens omsättning men det kan ändå bli fråga om ett stort an- tal artiklar. Nya och större lokaler för cen- trallagret planeras i Backa i Göteborg.

6.7.4 Beställningsunderlag (BU) går till varuhusen från huvudkontoret

BU är en katalog som upptar 1/ 16 av va- ruhusens sortiment. Man har skurit ut 1/ 16 av sortimentet från varje avdelning, detta

i syfte att få en jämn belastning på perso- nalen i inventeringsarbetet.

En BU-katalog har ca 100 sidor. Varu- förteckningen görs i klartext. För varje vara anges försäljningen under de närmast föregående 5 orderperioderna, dvs. för ett helt år. Dessa historiska data serveras av dataanläggningen. Vidare anges för varje artikel en av maskinen gjord försäljnings- prognos för de närmaste 2 eller 3 måna- derna.

Biträdena på varuhusen inventerar och man får på detta sätt fram kvarvarande la- ger. Vidare gör varuhuset en prognos för orderperioden ifråga. Prognosen baserar sig på säsong, konkurrenssituationen på orten, fabrikanternas kampanjer etc.

Varuhusens BU—svar stansas. På varje va- ruhus finns en ADDO programstyrd stans- maskin. En sådan maskin kostade i inköp 12 000 kronor. Givetvis skulle huvudkonto- ret kunna göra stansarbetet. Men då skulle ordergivningen bli fördröjd någon dag.

BU-svaren skickas från varuhusen per post till huvudkontoret.

Den automatiska beräkningen av order- kvantiteten sker på basis av:

1) beräknad försäljning enligt varuhusets bedömning

2) kvarvarande lager enligt varuhusets in— ventering

3) olevererade order som finns i maski- nens minne.

I samband med behandlingen av BU- svaren utskrivs sortimentsrapporter, som ut- gör en del av inköparens beslutsunderlag vad gäller sortimentssammansättning och sortimentsförnyelse.

Varuhusen vet exakt på dagen när BU anländer från huvudkontoret. Varuhusen vet också vilken del av sortimentet som ifrå- gavarande BU avser. På BU anges vilken dag inventeringen skall ske. Då inventering- arna skall genomlöpa hela sortimentet på en 2- eller 3-månadersperiod och eftersom varje BU upptar 1/ 16 av sortimentet kom- mer BU 2 år 3 gånger i veckan till varu- husen. Varuhusen i södra gruppen får all- tid samma dag ett BU som avser exakt sam- ma sextondel av sortimentet. Varuhusen i

norra gruppen får också ett och samma BU men detta BU upptar en annan sextondel av sortimentet. Varuhusen är ålagda att in- sända BU-svaren en bestämd dag. Turitz gör upp ett helt år i förväg ett schema för leverans av BU från huvudkontoret, inven- teringsdag och BU-svarsdag.

6.7.5 Datamaskinen räknar ut antalet leveranstillfällen under en orderperiod

Om leveranstid, rabatter m. m. som finns i maskinens minne har beslutats i överens- kommelse med leverantören. Dataanläggningen läser varje dag 3—5 ki- lometer hålremsa, utgörande varuhusens BU-svar. Så fort BU-svaren kommer in räk- nas orderkvantiteten fram för två eller tre månader. Maskinen räknar också fram an- talet leveranstillfällen och leveranstidpunk- terna. För högfrekventa varor är det vanligt med 2—4 leveranstillfällen under orderperio- den i fråga. Antalet leveranstillfällen är be- roende på rabatter och andra inköpsvillkor.

6.7.6 Med ADB-systemet kontrolleras att leverantörerna håller utlovad leveranstid

Huvudkontoret skickar orderkopia till varu- huset och härigenom informeras varuhuset om orderkvantitet, leveransdag etc. Varu- husen är ålagda att genast efter mottagan- det av varorna insända en varuingångsrap- port till huvudkontoret. På denna rapport anges eventuella avvikelser mellan order- kopian och leveransen.

Om inte varorna kommer bör varuhuset observera detta och meddela förseningen till huvudkontoret. Inköparna där påmin- ner då leverantören om ordern.

Med datamaskinens hjälp kontrolleras också kontinuerligt att leverantörerna leve- rerar i enlighet med fastställd leveranstid.

Den långsiktiga ordergivningen för en period om 2 år 3 månader i taget bedöms av Turitz som ett gott hjälpmedel för leveran- törens planering med distributionen och kanske också för hans produktionsplane- ring. Med tanke på produktionsplaneringen kan tillfogas att ordern skulle vara av än

större värde om den dessutom gav uppgifter om förväntad order under nästkommande beställningsperiod. En sådan orderprognos diskuteras för närvarande i samband med att prognosinstrumenten förfinas.

6.7.7 För lågfrekventa varor är det svårt att göra goda försäljningsprognoser

För Epa gäller 80/ 20-regeln. De lågfrekven- ta varorna är besvärliga att tackla i order- rutinsammanhang. Men man saluför dem p. g. a. serviceskäl ty en vara hjälper till att sälja en annan vara.

De lågfrekventa varorna går in i den normala orderrutinen. För vissa av dessa artiklar kan det bli fråga om en längre prognos än 2 resp. 3 månader. Datamaski- nen räknar nämligen ut om det är fördel- aktigare med att varorna ligger längre än 2 resp. 3 månader ute på varuhusen. Ju längre varorna kan ligga i lager has Turitz ju större kvantiteter kan inköpas och ju bättre bli inköpsvillkoren. Mot detta står lagerkostnaderna.

Bristsituationen möter Turitz för närva- rande med stora säkerhetslager ute på va- ruhusen. De stora säkerhetslagren utesluter inte helt Specialorder.

6.7.8 Nästa ADB-fas: kapital och resurser utnyttjas optimalt

Turitz befinner sig nu i en fas som inne- bär att optimala orderkvantiteten för en artikel kan bestämmas med ADB-systemets hjälp. Man siktar på att gå längre. Nästa system skall ge möjligheter till beslut på en nivå, som innebär ett bättre styrande av företagets totala resurser.

6.8 Åhlen & Holm AB 6.8.1 Presentation av företaget

Åhlén&Holm har sitt ursprung från post— orderfirman i Insjön. Nu har företaget hu— vudkontor i Stockholm samt varuhus över hela landet.

Ett antal centralpaketeringar betjänar

flertalet varuhus med färdigpackade färsk- varor.

I Jordbro söder om Stockholm ligger va- ruhuskedjans centrallager.

Varuhuskedjan i Sverige omfattar 2 Åh— lénsvaruhus, 2 Meethsvaruhus, 71 Tempo- varuhus och 6 livsmedelsaffärer med en sammanlagd omsättning 1968 på 1 400 milj. kr. I Danmark har Åhlén&Holm etable- rat sig med 5 Tempovaruhus.

Åhlén&Holm har 11000 anställda be— räknat på heltidsbasis.

6.8.2 Centrallagrets yta har byggts ut med 75%

Centrallagret i Jordbro har byggts ut un- der 1968 med 75 % från 40000 rn= till 70 000 ni?.

Veckans affärer 16 mars 1967 skriver i en artikel om Åhlén&Holm bl.a. följan- de: »Man experimenterar med centrala upp— köp i allt större kvantiteter från fabrikerna till centrallagret för vidare befordran till affärerna landet runt. Genom detta förfa- rande räknar man med vinster genom de stora köpens och de stora transporternas ekonomi. Nätet av transporter direkt från de många fabrikanterna till affärerna skul- le minska, överblicken bli bättre, riskerna för osålda överskottslager ute i affärerna bli mindre.

Det rör sig om avsevärda kvantiteter: I Jordbro töms 6—8 järnvägsvagnar dagligen (och tullas in på platsen). Den yttre distri- butionen sköts genom avtal med SJ och dess dotterföretag ASG — endast i Stor— stockholm sköter Åhlén&Holm distribu— tionen själv.»

6.8.3 Inköpscheferna fastställer det sorti- ment som varuhusen skall föra

För varuhuskedjan i sin helhet finns ett av huvudkontoret fastställt sortiment. Hu— vudkontorets inköpschefer gör gemensamt upp sortimentslistan. Inköpscheferna får förslag till nyheter vid sina kontakter med leverantörerna, från varuhuspersonalen, från mässor, utlandsresor samt från eget diff. sortiment.

Inom ramen för den totala sortiments- listan avgör den centrala varuhusledningen sortimentet för varje varuhus (sortgrupp 1—4), beroende på försäljningslokalernas storlek, kundtyp m. m.

Varor som lagerförs i Jordbro beställs från huvudkontoret. Order avseende direkt- sändningar till varuhusen beställs därifrån och går via huvudkontoret.

Huvudkontoret hindrar inte besök av fab- rikantemas representanter ute på varuhu- sen. De är välkomna dit som kunder och det ligger inte i linje med detta tänkande att mota ut dem, när de samtidigt eller en- bart vill informera och göra reklam för vissa varor. Varuhuscheferna har dock inte tillåtelse att direkt lämna order till dessa representanter.

För färskvaror till vanlhusen och central— paketeringarna anlitas lokala leverantörer.

6.8.4 Varukort och orderbok används i varuhusens beställningsarbete

Beställningsarbetet hos varuhuset utförs av förste försäljare eller avdelningschef som till sin hjälp har varnkort och orderbok.

För varje ny artikel framställs ett varu- kort till varje varuhus. Inköpskontoret no- terar alla uppgifter om en ny artikel i en nyhetsbok som skickas till EDB-avdelning- en för stansning av hålkort och inmatning i datamaskinerna. Vid ändring av pris eller andra uppgifter om en artikel skickar in- köpskontoret ett ändringsmeddelande till samtliga varuhus och EDB—avdelningen.

Ungefär varannan månad framställer EDB-avdelningen för samtliga varuhus en s. k. orderbok. Varje avdelning inom ett va- ruhus får sin speciella orderbok som är en aktuell förteckning över det för avdelningen ifråga tillgängliga sortimentet med priser, artikelbeskrivningar m. m. Orderboken är dessutom utformad som ett beställningsin— strument med 5 st. remsor i högra kanten vilka kan rivas av och användas för be- ställningarna.

De önskade kvantiteterna noteras för res- pektive artikel i första lediga remsa i or- derboken. Artikelns beställningsnummer är

förtryckt på varje remsa och endast önskad kvantitet samt önskad leveransvecka (för artiklar som inte distribueras via Jordbro) behöver ifyllas.

Beställningsremsorna förses med varuhus— nummer nedtill och häftas ihop avdelnings- vis varefter de på rätt köpdag skickas i sär- skild påse med posten till EDB-avdelning- en.

EDB-avdelningens expedition registrerar den post som mottagits och förbereder da- tabehandlingen av varuhusens beställningar samt order av nya artiklar som respektive inköpskontor fördelar ut till varuhusen.

Varje varuhus får en sändning från Jord- bro en bestämd dag i veckan. Denna nor- malrutin utesluter inte extraorder t. ex. till ju], när en vara tar slut på varuhusen och det bedöms som önskvärt, att den levere- ras till varuhuset ifråga innan det är tid för den ordinarie veckosändningen. Anting- en anlitas lokala grossister eller också kom— mer extraleverans från Jordbro.

I de brådskande fallen ringer varuhusen upp ifrågavarande inköpskontor som fattar beslut. För extraorder fyller inköpskontoret i ett speciellt koncept, vilket även detta lämnas till EDB-avdelningens expedition för behandling.

6.8.5 Huvudkontorets dataanläggning ger lagerredovisning för Jordbro men inte" för varuhusen ' '

För varje beställning av centrallagerartiklar stansas ett hålkort innehållande varuhus- nummer, avdelningsnummer, beställnings- nummer samt beställt antal.

Hålkorten matas in i datamaskinen som med hjälp av hålkortets beställningsnummer letar fram de uppgifter som finns lagrade för den aktuella artikeln. Huvudkontorets dataanläggning kommuniserar med central,- lagret, där man tar emot ordern. Om begärd kvantitet inte finns på centrallagret talar maskinen om detta.

Varuingång, varuutgång och differenser på centrallagret rapporteras till datamaski- nen varför maskinens lagersaldo avspeglar det fysiska lagret i Jordbro. Detta gör det

möjligt att redan när ordern kommer till datamaskinen konstatera om leverans kan ske, om lagret nu är så lågt att inköpsavdel- ningen skall påminnas om ny beställning till centrallagret eller om centrallagret bör kontrollinventera artikeln.

Däremot är systemet ännu inte upplagt så att varuhusens beställningar kan fungera som underlag för en lagerredovisning på va— ruhusen. En gång om året gör varuhusens personal en inventering som ligger till grund för den årliga lagerredovisningen på varu- husen.

6.8.6 Datamaskinerna framställer order till leverantörerna och uppackningsfakturor till varuhusen

Varuhusens beställningsremsor ligger till grund för stansning av hålkort som sedan matas in i datamaskinen. Genom en se- rie bearbetningar i datamaskinerna fram- ställs order till leverantörerna och uppack- ningsfakturor till varuhusen. Här är det fråga om de svenska leverantörer som lå- ter transportera sina varor direkt till varu- husen och inte via Jordbro.

Order skickas till leverantörerna och upp- packningsfakturor till varuhusen.

Orderna är helt prissatta med hänsyn även tagen till rabatter och varuskatter. Det- ta görs för att orderna skall kunna bilda underlag för s.k. fakturalös redovisning, där uppackningsfakturan utgör varuhusens inrapporteringsmedium. Vid orderskrivning— en bildas även underlag för inköpskontorens statistik och leveransbevakning.

6.8.7 Hur kommer inköpen till Jordbro att ske under 1969?

Sedan drygt ett år tillbaka pågår utveck- lingen av ett »nytt» varuförsörjningssystem, som under senare delen av 1969 kommer att avlösa det nuvarande lager-, inköps- och rapportsystemet, vilket använts sedan star- ten maj -67.

Målet med det nya systemet är — bättre, riktigare, snabbare information till varuhusen, IS (inköpssektionerna) m. fl.

— möjlighet att fatta flera och mer avan- cerade inköpsbeslut, vilket medför minskat lager på Jordbro, fördelaktigare inköps- villkor samt ökad omsättningshastighet

— överföra rutinmässigt beslutsfattande till datamaskinen och därmed frigöra kva- lificerad personal för andra arbetsuppgifter.

Inköpsbesluten kommer att grundas på de veckovisa defekteringarna från varuhu— sen (försäljningen) samt på uppgifter om förestående aktiviteter o.dyl. Dessa upp- gifter kommer sedan att bearbetas med hjälp av det s.k. IMPACT-systemet (som alltså är en del av totalsystemet), ett ma- skinellt lagerstyrningssystem som med hjälp av matematisk-statistiska metoder bestäm- mer när och hur mycket som skall bestäl- las. Svaren på dessa frågor reglerar inleve- ranserna såväl i tid som till kvantitet och styr m.a.o. lagrets dimensionering på ett sådant sätt att summan av kostnaderna för brist, lagerhållning, inköp samt utlägg till leverantör minimeras.

Vid beräkningarna tages hänsyn till bl. a.

— prognos (förväntad försäljning) prognososäkerhet leveranstid leveranstidsvariation aktuell lagersituation ilorder lämplig beställningskvantitet (trans- portförpackning o. dyl.)

— artikel- resp. ordervärdesrabatter — servicegrad m.m.

Systemet producerar slutligen ett förslag till inköpsorder.

Systemet kommer i korthet att arbeta en- ligt följande:

tre typer av ingångsdata kräves

1) leverantörsdata 2) artikeldata 3) efterfrågestatistik

Leverantörs- och artikeldata lämnas av IS såväl vid upptagandet av en ny leveran- tör/ artikel, som vid förändringar av pri- ser m. rn.

Efterfrågestatistiken hopsamlas var 4:e vecka totalt per artikel, varvid prognosde—

|

len av IMPACT-systemet beräknar den kommande 4-veckorsperiodens prognos, varvid hänsyn alltså tages till total efterfrå- gan, leveranstid och säkerhetslager (: osä- kerhet i efterfrågan resp. leveranstid). Hän- syn tas därvid även till om artikeln har en jämn försäljning eller om säsongtoppar finns.

Med hjälp av den erhållna prognosen kan sedan systemet dagligen under den kom- mande perioden övervaka, när en beställ- ning skall ske. Då systemet finner att en viss artikel h0s en leverantör skall bestäl- las sker också en bedömning av om ev. andra artiklar samtidigt skall beställas för att ev. erhålla bättre inköpsvillkor. Syste- met utskriver beställningarna i form av fär- diga order (orderförslag), vilka tillställes IS för godkännande.

Vid ett fullt utbyggt inköpssystem (1970— 71) kommer ca 1 200 inköpsbeslut (orderra- der) att dagligen fattas av systemet.

Enkanaldistribution av läkemedel—EKD

Av civilekonom Holger Formgren med förord av professor Ulf af Trolle

7.1 Förord

Under åren 1955—1958 verkställde en ar- betsgrupp under min ledning vid Institutet för Distributionsekonomisk och Administra- tiv Forskning vid Handelshögskolan i Göte- borg en ingående analys av läkemedelsgross- handelns struktur och kostnader. Denna tjä— nade i sin tur såsom underlag för en beräk- ning av de ekonomiska konsekvenserna av en centralisering av läkemedelsgrosshandeln till ett centralt statligt monopolföretag, ett CDH som det betecknats i den allmänna diskussionen. Undersökningen avsåg endast distributionen av farmacevtiska specialite- ter. Såsom basår för undersökningen valdes år 1954.

Undersökningen visade, att de totala kost- naderna inom droghandeln för distributio- nen av specialiteter vid den tidpunkten upp- gick till ca 13,4 mkr vid en omsättning av ca 107 mkr, dvs. till ca 12,6 procent av om— sättningen. Undersökningen visade även, att man vid en centralisering till ett CDH skulle kunna uppnå en kortsiktig besparing av 2—4 mkr, dvs. ca 15—30 procent av de to— tala kostnaderna.

I och för sig är det en självklarhet, att en eliminering av konkurrensen medför kort- siktiga besparingar. Konkurrens kan på kort sikt alltid betraktas som ett slöseri. Dess ekonomiska värde ligger i dess effekt på framstegstakten. Det visades i utred— ningen, att det endast krävdes en obetydlig

minskning i den årliga utvecklingstakten för att den kortsiktiga besparingen skulle ätas upp på 10 år 15 år, varefter monopolföre— taget skulle ha högre kostnader än vad som skulle uppnås vid konkurrens. Det bör ob— serveras, att i dessa kalkyler ingen hänsyn tagits till de betydande övergångskostnader, som en centralisering av droghandeln skulle medföra. Resultatet kan sammanfattas på så sätt, att i den mån frågan om ett förstatli- gande av droghandeln skulle avgöras enbart på grundval av ekonomiska överväganden, borde något förstatligande inte ske.

I samband med den nu pågående nya utredningen om läkemedelsdistributionens utformning har på nytt ställts frågan vilka ekonomiska konsekvenser som en centrali- sering av droghandeln skulle medföra. Även om frågan huruvida ett förstatligande skall äga rum inte endast är en fråga om ekono- miska konsekvenser, måste sådana spela stor roll. Frågan kan därvid närmast formuleras på följande sätt: Gäller fortfarande de re- sultat som uppnåddes i undersökningen för år 1954?

Under hösten 1968 blev jag ombedd att leda en utredning i denna fråga. Såsom basår för den nya undersökningen valdes år 1967. Till utredningsman utsågs civileko- nom Holger Formgren. Hans utredning pre— senteras i det följande. Han har arbetat mycket självständigt i utredningen och även skrivit rapporten, men då alla metoder och delundersökningar godkänts av mig liksom

Svaret på den ställda frågan huruvida 1954 års resultat även är tillämpligt på år 1967 är ej självklart. Under de 13 åren har förutsättningarna förändrats i åtskilliga av- seenden med återverkningar i olika rikt— ningar. De viktigaste förändringarna synes vara följande:

1. Genom inflationen men även genom den stora ökningen av förbrukningen av läkemedel har kostnaderna för distributio- nen av farmacevtiska specialiteter ökat vä- sentligt, från tidigare 13,4 mkr till ca 40 mkr. Genom denna ökning bör under i öv- rigt lika omständigheter även storleken på de möjliga kortsiktiga besparingarna ten- dera att öka, mätt i absoluta tal.

2. Samtidigt har emellertid skett en myc- ket stark rationalisering inom denna bransch. De relativa kostnaderna har därigenom minskat väsentligt. Medan de år 1954 upp- gick till ca 12,6 procent, var motsvarande procenttal år 1967 inte mer än ca 7,1 pro- cent. Rationaliseringsutvecklingen synes f. 6. ha varit särskilt gynnsam inom läkemedels- grosshandeln, jämfört med inom andra grosshandelsbranscher. Denna fråga har be- handlats i en särskild studie, som publicerats i Handelshögskolans i Göteborg skriftserie såsom nr 1966: 3 med titeln »Produktivitets- och effektivitetsutvecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedelsgrosshan- deln». Rationaliseringen har bl. a. innebu— rit, att man inom ramen för den fristående läkemedelsgrosshandeln har kunnat uppnå åtskilliga av de rationaliseringsvinster som enligt 1954 års utredning skulle uppnås ge- nom en centralisering av droghandeln. Så- som exempel härpå kan nämnas, att cen- traliseringen av droghandeln beräknades medföra en betydande ökning av orderstor- leken och en därav följande minskning av kostnaderna. En sådan har nu kunnat upp- nås utan någon centralisering, bl. a. såsom följd av den ökade volymen. SåsOm är väl bekant för den som studerar kostnadskurvor för order av olika storlek, innebär varje ök- ning av orderstorleken, att det kvarstående utrymmet för kostnadsminskningar genom ytterligare ökning blir allt mindre. Kostnads-

kurvan blir allt flackare, ju större ordern redan är. Den mycket positiva rationalise- ringsutvecklingen inom läkemedelsgrosshan- deln innebär under i övrigt lika omständig- heter att möjligheterna till konsiktiga be- sparingar genom centralisering har minskats, uttryckt i form av relativa tal.

3. Nästa ändring av förutsättningarna ta- lar emellertid i motsatt riktning. Sedan år 1954 har den avancerade datatekniken vun- nit inträde och därmed skapat helt andra möjligheter än tidigare att uppnå minsk- ningar i lagerstorlek och därmed minsk— ningar i räntekostnader genom en rationell samordning av producent— och grossistlag- ren. Samtidigt har räntenivån stigit starkt. Medan möjligheterna att åstadkomma minskningar av räntekostnaderna år 1954 bedömdes såsom relativt små, måste de nu betraktas som väsentliga. Här har alltså inkommit ett nytt moment i avvägningen, vilket inte kunde förutses år 1954.

4. Såsom en fjärde ändring i förutsätt- ningarna bör nämnas, att vi sedan år 1954 fått väsentligt större möjligheter att verkli- gen bedöma vilken effekt som en hård kon- kurrens kan ha på rationaliseringstakten. När man efter åren 1966—1968 bedömer konkurrensförhållandena under 1950-talet, förefaller dessa närmast idylliska. Det är knappast för mycket sagt, att det inom många branscher först är efter 1965 som man verkligen fått erfara vad hård konkur- rens innebär, och som man också kunnat konstatera vilka stora rationaliseringsvinster som kan åstadkommas, när man verkligen är tvungen att rationalisera för att överleva. Redan ovanstående fyra ändringar i för- utsättningarna innebär, att man inte utan vidare kan överföra 1954 års resultat till 1967. Därtill kommer emellertid en annan ändring i förutsättningarna, som har ännu större betydelse. Under senare år har man i allt högre grad ställt frågan, huruvida den traditionella fullt—sortimentsgrosshandeln in- om läkemedelsdistributionen utgör den ra- tionellaste grosshandelsformen. Såsom ett al- ternativ till denna distributionsform har man ställt en s.k. enkanalsgrosshandel (EKD), vilken innebär att varje producent

endast distribuerar en viss produkt genom en enda grossist. Preliminära kalkyler har tytt på att man skulle kunna uppnå högst betydande kostnadsbesparingar genom en övergång till en konsekvent enkanalsdistri- bution från producent via grossist till apo- tek. Av betydelse i detta sammanhang är därvid det förhållandet, att dessa kostnads- minskningar till betydande del är princi- piellt likartade med de kostnadsminskningar som man skulle uppnå vid en centralisering av droghandeln till ett monopolföretag. Ge- nom en övergång till enkanalsdistribution skulle man — såsom de preliminära under- sökningarna har antytt — kunna uppnå be- tydande delar av de kortsiktiga kostnads- besparingar som man eljest skulle kunna uppnå vid en övergång till ett centralt drog- handelsbolag, samtidigt som den vid enka— nalsdistribution bevarade konkurrensen mel- lan grossisterna skulle innebära, att man undvek de risker för minskning av den långsiktiga utvecklingstakten som en mono- polisering alltid innebär.

Civilekonom Holger Formgrens utredning har sålunda i motsats till IDAFzs undersök ning, avseende år 1954, inte endast omfattat en jämförelse mellan kotnaderna för nuva- rande distribution av farmacevtiska speciali- teter genom läkemedelsgrosshandeln och kostnaderna vid en centraliserad läkemedels- grosshandel utan även en beräkning av de kostnadsbesparingar som skulle uppnås vid en övergång till enkanalsdistribution.

I den nya utredningen har det därför inte endast varit av intresse att beräkna de kort- siktiga besparingarna genom övergång från nuvarande struktur på grosshandeln till ett centraliserat droghandelsbolag utan även i vilken utsträckning man skulle kunna uppnå kortsiktiga besparingar genom en förvand- ling av den nuvarande läkemedelsgrosshan- deln till enkanalsdistribution, med bibehål- len konkurrens mellan de olika företagen.

Resultaten av Formgrens utredning kan sammanfattas på följande sätt:

1. En övergång till enkanalsdistribution skulle medföra en total kostnadsminskning med ca 11,4 mkr. Av detta belopp skulle ca 7,7 mkr utgöras av kostnadsbesparingar

inom grossistledet och ca 3,7 mkr av be- sparingar i producentledet.

2. De kortsiktiga kostnadsbesparingarna vid en övergång till CDH har beräknats en- ligt två alternativ. I ett minimialternativ har den totala k0stnadsbesparingen beräknats till 9,4 mkr och i ett maximialternativ till 15,3 mkr. Jag har ansett, att minimibelop- pet är orealistiskt lågt, och att den verkliga besparingen snarast skulle ligga närmare maximisiffran. Skillnaden mellan gränsbe- loppen ligger dels i en osäkerhet i beräk- ningen av kostnadsbesparingarna i den all- männa administrationen, dels i en osäkerhet

eträffande möjligheterna att samordna la- gerhållningen i CDH med industrins la- gerhållning, dvs. i möjligheterna att uppnå en total optimering. Det har i olika sam- manhang hävdats att det måste vara svå- rare att uppnå en sådan total optimering i förhållandet mellan privata läkemedelsin- dustrier och ett statligt droghandelsbolag än i förhållandet mellan privata läkemedelsin- dustrier och privata, sinsemellan konkurre— rande distributionsföretag. Även om det skulle vara svårare att uppnå dessa bespa- ringar vid införandet av ett CDH, anser jag det vara realistiskt att räkna därmed.

Jag utgår därför i mitt resonemang från maximisiffran, dvs. 15,3 mkr. Denna för- delas med 11,6 mkr i grossistledet och 3,7 mkr i producentledet. Besparingssiffran för grossistledet utgör ca 29 procent av totala kostnaden i grossistledet, vilket sålunda är någorlunda jämförbart med de ca 30 pro- cent i maximialternativet som beräknades uppstå vid övergång till CDH i undersök- ningen för år 1954.

Den väsentliga jämförelsen avser emeller- tid inte CDH i förhållande till nuvarande läkemedelsgrosshandel utan CDH i förhål- lande till enkanalsdistributionen. CDH med- för då en kortsiktig merbesparing på ca 4 mkr, vilken då helt faller på grossistledet och där utgör ca 10 procent av de totala kostnaderna i grossistledet.

Mot denna kortsiktiga besparing står de långsiktiga konsekvenserna på utvecklings- takten vid en övergång till CDH, dvs. vid en monopolisering. Redan en minskning av

utvecklingstakten från t. ex. 4 till 3 procent medför att den kortsiktiga besparingen ätits upp på 12 år och att CDH därefter medför högre kostnader än en enkanalsdistribution.

Det är inte möjligt att med några som helst krav på vetenskaplighet söka beräkna utvecklingstakten inom CDH såsom jämfört med motsvarande inom enkanalsdistribution. Man kan endast uttala en rent personlig uppfattning, grundad på erfarenhet av ut- vecklingen inom monopolföretag jämfört med utvecklingen i konkurrerande enheter. I synnerhet efter de senaste årens erfaren- heter av den effekt som en hård konkurrens kan ge, är det för mig en självklarhet, att en övergång till CDH måste få en klart negativ verkan på utvecklingstakten. Jag kan inte föreställa mig, att det ens under bästa tänk- bara omständigheter överhuvud taget skulle vara möjligt att hålla samma utvecklings- takt i ett monopolföretag som i ett antal företag, vilka konkurrerar om rätten att få distribuera producenternas produkter, och som därvid endast har ett verkligt effektivt konkurrensmedel, nämligen att kunna er- bjuda låga kostnader.

I den mån ekonomiska överväganden skall läggas till grund för ett val mellan olika al- ternativ, är det sålunda enligt min uppfatt- ning självklart, att man bör välja en en- kanalsdistribution genom ett antal konkur- rerande grossistföretag framför en övergång till en central droghandel.

Jag vill avslutningsvis betona, att min be- dömning endast omfattat ekonomiska konse- kvenser. Jag har däremot inte gått in på den rent politiska värderingsfrågan huruvida va— let skall göras på grundval av ekonomiska bedömningar eller om även andra förhållan- den skall inverka och därvid kanske till— mätas större vikt än ekonomiska bedöm- ningar.

7.2 U tredningsu ppdraget

Utredningsuppdraget har i första hand in- nefattat att skissera en distributionsmodell för enkanaldistribution av läkemedel (EKD) samt att uppskatta storleksordningen av de

kostnadsförändringar en övergång till denna distributionsform kan innebära i förhållande till nuläget. I andra hand har det därutöver innefattat att jämföra de sålunda beräknade kostnadsförhållandena vid EKD med de be- räknade kostnaderna vid ett centralt drog— handelsbolag (CDH).

Distributionsmodellen och kostnadsberäk- ningarna skulle vidare avse branschen i dess helhet och inte enskilda företag eller distri— butionskanaler för vissa artiklar. Undersök- ningarna skulle koncentreras till grossistle- det, i vilket de största förändringarna be- dömes äga rum. Som nuläge skulle räknas kalenderåret 1967 eller därmed jämförligt räkenskapsår.

Eftersom relativt knapp tid stått till för- fogande för utredningen, skulle utredningen ges karaktären av snabbutredning. I möj- ligaste mån skulle utredningen bygga på redan tillgängliga uppgifter inom berörda företag. Tonvikten skulle läggas vid sådana distributionsfunktioner som från kostnads- synpunkt är av störst betydelse vid en all- män övergång till enkanaldistribution inom läkemedelsbranschen. Sådana funktioner är t. ex. lagerhållning, transporter och beställ- ningsrutiner.

Utredningen skulle slutligen endast avse distribution av farmacevtiska specialiteter till apotek, dvs. läkemedel som finns upp- tagna i det s. k. specialitetsregistret.

7.3 Rapportens disposition

Rapporten omfattar två delar. I den första av dessa behandlas förutsättningarna för EKD och de kostnadsförändringar man på basis av dessa kan förvänta vid en allmän övergång till EKD. I den andra delen be- handlas förutsättningarna för CDH och vilka ytterligare kostnadsförändringar denna distributionsform kan väntas leda till i för— hållande till EKD.

Del 11 inleds med en definition av ter— men enkanaldistribution och av uttrycket >>en allmän övergång till enkanaldistribu-

1 Här avsnitt 7.4.

tion». Därefter följer en kort översikt över läkemedelsgrosshandelns nuvarande struktur och kostnader. Denna översikt utgör grun- den för den följande problemanalysen.

I problemanalysen göres ett antagande om hur en allmän övergång till EKD ge- nomföres. Vidare diskuteras olika metoder att beräkna storleken av de kostnadsföränd- ringar som följer av EKD samt val av me- tod för den fortsatta analysen.

Efter problemanalysen följer en redogö- relse för sådana kostnadspåverkande fakto- rer som antas vara av betydelse vid en all- män övergång till EKD. Denna redogörelse behandlar bland annat hur de kostnadspå- verkande faktorerna samvarierar med totala kostnader av olika slag samt en bedömning av hur de kostnadspåverkande faktorerna kommer att förändras efter övergången till EKD.

På grundval av problemanalysen och re- dogörelsen för de kostnadspåverkande fak- torerna genomföres slutligen en beräkning av de totala kostnadsförändringarna vid en allmän övergång till EKD.

Del II2 bygger på analysen i del I samt vissa uppgifter som hämtats ur IDAF:s ut- redning 1958 (U-58). Först presenteras de allmänna förutsättningarna för CDH:s verk- samhet. Därefter genomförs en jämförelse av förutsättningarna för EKD med förut- sättningama för CDH. Med utgångspunkt från denna jämförelse uppskattas storleks- ordningen av de ytterligare kostnadsför- ändringar CDH innebär i förhållande till EKD.

7.4 Kostnadsförändringar genom EKD 7.4.1 Definitioner

Med enkanaldistribution (EKD) förstås helt allmänt att en leverantör väljer endast en distributör för att nå en given kundkrets med sina varor eller meddelanden. I denna utredning användes termen enkanaldistribu— tion för det förhållandet att en läkemedels- producent väljer endast en grossist för den fysiska distributionen av läkemedel till apo— tek.

Med en allmän övergång till enkanaldis- tribution förstås i denna utredning det för- hållandet att alla eller så gott som alla läkemedelsproducenter, svenska såväl som utländska, beslutar tillämpa enkanaldistribu- tion, varvid varje producent väljer att sam- arbeta med det grossistföretag, som bäst till- godoser producentens önskemål om t.ex. service och låga distributionskostnader. Pro- ducentema har således valfrihet att välja mellan olika grossistföretag och att även var för sig eller gemensamt bygga upp egna grossistföretag, vilka övertar den fysiska di- stributionen till apotek. Det antas härvid för enkelhetens skull att producenten väljer samma kanal för hela sitt sortiment. De approximationer som detta antagande inne- bär är av ringa betydelse för de genomförda kalkylerna.

I en allmän övergång till EKD innefattas även följande former av samarbete mellan de olika distributionsleden:

Samarbete grossist-producent

Grossisten övertar helt eller delvis produ- centens huvudlager för den svenska mark- naden och ingår samtidigt avtal om att alla varor sändes i konsignation till grossistens laget'.

Grossisten förser producenten med så— dana data över försäljning och lagerbehåll- ning som kan ligga till grund för en total- optimering av produktion och lagerhåll- ning.

Grossisten åtager sig all lagervård och lagerkontroll av producentens varor.

Samarbete grossist-grossist

Grossisterna genomför en samplanering av transporter till apotek från olika grossistfö- retags nederlag.

Samarbete grossist-apotek

Samtliga apotek och grossistföretag genom- för en samordning och mekanisering av be- ställningsrutinerna mellan apotek och gros-

2 Här avsnitt 7.5.

sist. Sådana rutiner kan även läggas till grund för fakturerings- och betalningsruti- nerna.

7.4.2 Läkemedelsgrosshandelns nuvarande struktur och kostnader

Läkemedelsgrosshandeln handhar idag hu- vuddelen av alla leveranser av specialiteter till apotek. Dessas andel av apotekens totala försäljning av läkemedel har successivt ökat och uppgår för närvarande till ca 90 pro- cent.

Antalet specialiteter är för närvarande ca 3 000, men då dessa förekommer i ca 7 000 olika förpackningsformer, kan man räkna med att sortimentet totalt omfattar 7 000 artiklar. Många av dessa artiklar säljs med mycket liten frekvens. En översiktsberäkning visar sålunda att 20 procent av artiklarna svarar för minst 80 procent av försäljningen.

Den totala försäljningen av specialiteter uppgick år 1967 till 542 mkr enligt från Läkemedelsindustriföreningen (LIF) inhäm— tade uppgifter. Närmare hälften därav hän- för sig till importerade varor (tabell 1 å s. 18).

Enkanaldistribution förekommer redan i stor utsträckning. Det har sålunda beräk- nats att 31,2 procent av antalet artiklar, motsvarande ett försäljningsvärde av 221 mkr (40,7 procent av totala försäljnings- värdet), distribueras genom endast en kanal. Av totalt 205 producenter tillämpar 31 pro- ducenter (15,1 procent) enkanaldistribution, medan 58 tillämpar distribution genom tre kanaler och 116 distribution genom fyra kanaler (28,3 respektive 56,6 procent).

EKD förekommer framför allt ifråga om Astra-koncernens produkter, vilka distribue- ras genom Astra-Distribution (Distra), res- pektive Leo-produkter, vilka jämte en del andra fabrikanters produkter distribueras ge- nom AB Läkemedels-Distribution. På senarp år har även Kronans Droghandel påbörjat viss distribution med ensamrätt. ADA och Vitrum har övertagit ett antal fabrikanters centrallager i landet och sköter leveranserna från dessa till övriga grossister. Denna di- stribution utgör på sitt sätt en form av

EKD men har inte räknats som sådan i denna utredning, då den inte avser distri— bution från grossist till apotek.

Antalet lagercentraler från vilka speciali— teter distribueras till apotek är 16. En av dessa tillkom den 1 januari 1968 och ingår därför inte i utredningen, som baseras på år 1967 som utgångsläge. Lagercentralernas lokalisering framgår av tabell 7: 2.

Läkemedelsgrosshandelns struktur och kostnader redovisas i tabellerna 3 och 4. Dessa tabeller grundar sig på en i slutet av 1968 företagen undersökning av varje läkemedelsgrOSsists verksamhet under ett år. Kostnaderna är genomgående beräknade ef- ter vedertagna företagsekonomiska princi- per och innefattar bland annat marknads- mässiga lokalhyror och kalkylmässig ränta på det i rörelsen investerade kapitalet. Kal- kylräntefoten är 8 procent. Skattekostnader och andra i denna utredning neutrala kost- nader såsom låneräntor och rabatter ingår ej i beräkningarna. Vissa jämförelser och av- stämningar har gjorts med förhållandena 1954 och 1964 enligt tidigare distributions- kostnadsundersökningar.

De totala distributionskostnaderna upp- går i denna utredning till 7,6 procent av omsättningen. I förhållande till 1964 års utredning (DU 65) innebär detta procent- tal en mindre minskning. En sådan direkt jämförelse av procenttal är dock inte kor- rekt, eftersom utredningarnas beräknings— principer skiljer sig åt i vissa väsentliga av- seenden. I denna utredning räknas sålunda med 8 procent kalkylränta mot 5 procent i DU 65. Underlaget för ränteberäkningar- na skiljer sig också åt. I denna utredning räknas varulagret till standardpris (AIP minus gr05sistmarginal), medan man i DU 65 räknar med verkliga inköpsvärden. Kal- kylränta på inventarier redovisas ej i DU 65 och ej heller kalkylmässiga lagerförluster, vilka i denna utredning upptagits till 0,2 procent. Lokalkostnaderna har i DU 65 be- räknats enligt redovisningsmässiga grunder. Sammanfattningsvis bör man därför göra följande justeringar av de procentuella k0st- naderna för att en jämförelse skall bli möj-

lig:

Denna Diffe- DU 65 utredn. rens Kalkylräntor 0,5 0,7 — 0,2 Kalkylmässiga Lagerförluster 0 0,2 — 0,2 Lokalkostnader 0,6 0,7 — 0,1 Summa 1,1 1,6 — 0,5

En jämförelse mellan DU 65 och denna utredning bör således ske med utgångspunkt från 8,2 procent i DU 65 och 7,6 procent minus ovanstående skillnad, dvs. med 7,1 procent i denna utredning. Siffermaterialet tyder sålunda på att de relativa distribu- tionskostnaderna har minskat med 1,1 pro- cent. (Beräkningsprinciperna i DU 65 ba— serade på IDAF:s utredning 195 8.)

7.4.3 Problemanalys

En allmän övergång till EKD får givetvis återverkningar inte bara i grossistledet utan även i tidigare och efterföljande distribu- tionsled. Omfattningen av dessa beror på hur allmän övergången är samt på vilket sätt denna genomföres. I föreliggande ut- redning har det ansetts lämpligt att antaga att övergången till EKD sker stegvis utan närmare angivande av hur snabbt varje steg genomföres.

Ett första steg antas innefatta förhand- lingar mellan producenter och grOSsister om ensamrätten till den fysiska distributionen av specialiteter till apotek. Resultatet av dessa förhandlingar blir att det totala sor- timentet av specialiteter uppdelas på nu befintliga grossistföretag på så sätt att en och samma artikel endast förekommer inom ett och samma grossistföretag. Någon för- ändring i respektive grossistföretags total- försäljning antas därvid inte uppstå (steg 1 a). Vidare antas det första steget inne- fatta ett åtagande av samtliga grossister att i kommission överta hela eller delar av pro- ducentens huvudlager samt att medverka till en totaloptimering av produktion och lagerhållning (steg 1 b).

Ett andra steg antas innefatta förhand— lingar mellan grossisterna inbördes i syfte

att åstadkomma samplanering av transpor- terna mellan grossistnederlag och apotek. Denna samplanering innebär i korthet att ett antal omlastningscentraler tillskapas, från vilka fasta körturer utgår till alla apotek inom ett givet område. Denna samplanering antas framför allt ha betydelse för leveran- serna till landsortsapotek, men gäller i stor utsträckning även stadsapoteken (steg 2).

Ett tredje och sista steg antas innefatta förhandlingar mellan grossister och apotek i syfte att åstadkomma en samordning och mekanisering av beställningsrutinerna mel- lan apotek och grossistnederlag. I dag sker alla beställningar per telefon eller brev. Or- derna mottages och behandlas manuellt, vil- ket vid stigande löner blir allt dyrare (steg 3).

En samordning av beställningsrutinerna beräknas kunna ske med anlitande av telex eller telefonlinjer, vilka kopplas till data- maskiner på mottagarsidan. Dessa rutiner kan läggas upp på många olika sätt, be- roende på vilka krav man ställer på snabb- het och säkerhet i databehandlingen.

Beställningsrutinerna berör inte endast gr05sistföretagens verksamhet utan även apo- tekens. Det är därför inte möjligt att i den- na utredning föreslå några lösningar till hur beställningsrutinerna skall organiseras. Frå- gan om beställningsrutinernas definitiva ut- formning kan endast lösas genom förhand- lingar mellan alla berörda parter. I denna utredning aktualiseras endast frågan huru- vida det är tekniskt möjligt att under för— utsättning av EKD genomföra en rationa- lisering av beställningsrutinerna och av vil- ken storleksordning rationaliseringsvinsten är. I samband härmed bör även framgå av vilket slag rationaliseringen är i form av inbesparade personalkostnader och sakkost- nader, friställande av kapacitet för vissa ändamål etc.

, Verkningarna av EKD är troligen av så- väl kortsiktig som långsiktig natur. På kort sikt förändras de totala lagren och order- strukturen samt kapacitetsanspråken för la- gerhållning och orderbehandling. På lång sikt påverkas organisationens struktur i stort på grund av förändringar i konkurrenssitua-

tionen. I denna utredning begränsas dock problemet att avse endast de kortsiktiga verkningarna av EKD. Detta problem sön- derfaller i följande delproblem:

1 Vilka distributionsled påverkas och på vilket sätt sker denna påverkan? 2 Vilka funktioner påverkas i varje distri- butionsled? 3 Vilka kostnadspåverkande faktorer på- verkas inom varje berörd funktion? 4 Vilka samband råder mellan kostnader och berörda kostnadspåverkande faktorer? Man kan närma sig dessa delproblem på många olika sätt, beroende på vilka krav man ställer ifråga om noggrannheten i gjor- da beräkningar och på de resurser som står till utredarens förfogande. En metod att lösa de olika delproblemen är att undersöka samtliga funktioner inom ett antal företag i varje distributionsled för att utröna i vilken mån dessa påverkas samt att beräkna den kostnadsmässiga effek- ten härav. I grossistledet skulle sålunda var- je företags nuvarande struktur och kostna- der jämföras med kostnaderna enligt EKD, steg 1—3. Vissa antaganden skulle härvid få göras ifråga om sortimentets fördelning mellan olika grossistföretag och ifråga om den närmare utformningen av de olika ste- gen. Dessa antaganden skulle också ligga till grund för kostnadsundersökningar inorn apo- teksledet och fabrikantledet. Denna metod är relativt noggrann och fullt genomförbar men tidskrävande, delvis beroende på att ett stort antal företag måste engageras i un- dersökningar av olika slag. På grund härav har den inte ansetts lämplig i en snabbut- redning. En annan metod är att samla in uppgifter om branschens struktur och kostnader i dess helhet med en relativt grov specificering på betydelsefulla distributionsfunktionef. Med utgångspunkt från denna totalbild och olika modeller för lageruppbyggnad, transporter och beställningsrutiner göres därefter en be- dömning av kostnadsförändringarna vid EKD. Metoden innehåller i korthet följande fyra faser: 1 Ett antal kostnadspåverkande faktorer identifieras, vilka anses vara av störst bety-

2 Sambandet mellan kostnadspåverkande faktorer och kostnader fastställes genom in- samling av sekundärstatistiskt material. 3 En bedömning göres av de kostnads- påverkande faktorernas utveckling vid över- gång till EKD. 4 Bedömningarna enligt 3 kopplas sam- man med kostnadsberäkningarna enligt 2 för branschen i dess helhet. Noggrannheten i denna metod är inte lika stor som noggrannheten i den förstnämnda metoden. Metoden har dock klara fördelar från tidssynpunkt samtidigt som den ger uppslag till framtida noggrannare studier av olika delproblem. Noggrannheten i be- räkningarna kan anses fullt tillfredsställan- de för de diskussioner som för närvarande är aktuella. Av dessa skäl har den sistnämn- da metoden valts som utgångspunkt för kost— nadsberäkningarna i denna utredning. Me— todens olika faser genomgås i de följande fyra avsnitten.

7.4.4 Kostnadspåverkande faktorer

För den följande diskussionen göres först en distinktion mellan kapacitetsanspråk och kostnader. Med kapacitetsanspråk förstås an- språk på arbetstid, maskintid, lokalyta, transportvolym, kapital m.m. Sådana an- språk kan t. ex. förekomma i samband med att varor lagerföras, att en order mottages av en kund eller att varor levereras till kunder. Med kostnader förstås de utgifter företaget har för ifrågavarande kapacitet, avgränsade till viss redovisningsperiod, el- ler det alternativvärde kapaciteten har i bäs- ta möjliga alternativa användning. I det förra fallet brukar kostnaderna benämnas redovisningsmässiga kostnader, i det senare alternativkostnader. De redovisningsmässiga kostnaderna utgör ofta en acceptabel app- roximation till alternativkostnaderna som från ekonomisk synpunkt är det relevanta kostnadsbegreppet.

När det i denna utredning talas om kost- naderna för en viss prestation, t. ex. kost- naderna för lagerhållning, avses alltid pres- tationens kapacitetsanspråk. Som mått på

kapacitetsanspråk användes nästan uteslu- tande kronor eller lämplig multipel därav såsom tusen kronor (tkr) och miljoner kro- nor (mkr). Då fråga uppstår om nyttiggö- rande av friställda kapacitetsanspråk antas att dessa antingen leder till bortfall av ut- gifter i företagens redovisning eller att an- nars ofrånkomliga utgiftsökningar kan und- vikas. Frågan om nyttiggörande av friställd kapacitet är givetvis av utomordentligt stor betydelse, t.ex. ifråga om friställd arbets- kraft och friställda lagerlokaler, men har ansetts ligga utom ramen för den här pre— senterade snabbutredningen.

Med kostnadspåverkande faktorer förstås sådana faktorer som samvarierar med fö- retagets kostnader av olika slag. Exempel på sådana faktorer är omsättningen, antal expedierade order och orderrader, genom— snittlig lagervolym, distribuerad vikt och antal inköpsorder till olika leverantörer. De i denna utredning mest aktuella faktorerna antas vara följande:

7.4.5 Samband mellan kostnadspåverkande faktorer och kostnader

Sambanden mellan kostnadspåverkande fak- torer och k0stnader kan i de flesta funktio- ner antas vara linjära, dvs. kostnaderna ökar proportionth med de k0stnadspåver— kande faktorernas värde. Kostnadsökning- en per enhet är med andra ord konstant. Men även icke-linjära samband torde före- ligga, t.ex. mellan antalet lagerförda artik- lar och de totala lagerhållningskostnaderna.

Det har inte varit möjligt att klarlägga sambanden mellan alla uppräknade fakto- rer och kostnaderna i olika distributionsled. Detta sammanhänger framför allt med att erfarenheterna från så stora strukturella för- ändringar som det här är fråga om i stort sett saknas. Ett visst underlag för bedöm- ningen föreligger dock genom att vissa av grossistföretagen i dag arbetar med relativt begränsat sortiment och hög omsättning per lagerförd artikel. Jämförelser mellan dessa

Distributionsled/distributionsfunktion Producentledet: Kostnadspåverkande faktorer

l Produktion 2 Lagerhållning

3 Ordermottagning och expedition 4 Transporter

5 Samordning och kontroll

Grossist/eder: 1 Inköp

2 Lagerhållning

3 Ordermottagning och expedition

4 Transporter 5 Kundinformation 6 Samordning och kontroll

Apoteksledet: 1 Inköp 2 Lagerhållning

3 Expedition 4 Samordning och kontroll

Satsstorlek

Storleken på genomsnittligt omloppslager och säkerhetslager Antal order och leveranser Antal leveranser, transporterad vikt och volym Antal anställda, kunder och leverantörer, omsättningen

Antal inköpsorder och inköpsorderrader, Antal leverantörer Storleken på genomsnittligt omloppslager och säkerhetslager Antalet artiklar i sortiment Antal order och orderrader från apotek, Antal artiklar i sortimentet Antal leveranser, transporterad vikt och volym Antal kundbesök Antal anställda, kunder och leverantörer, omsättningen

Antal inköpsorder och inköpsorderrader Storleken på genomsnittligt omloppslager och säkerhetslager Antal kundbesök Antal anställda, kunder och leverantörer, omsättningen

och övriga företag kommer därför att ske där så är möjligt.

De kostnadssamband som kunnat faststäl- las är i sammandrag följande:

Lagerhållningssärkostnader Lagerhållningssärkostnader beräknas utgöra 18 procent av lagervårdet. De fördelar sig på följande sätt:

Kalkylränta 8 Lokalkostnader 5 Lagervård 2 Lagerförluster 2 Inventarier 1

Summa 1 8

Kostnader för orderbehandling och expedi- tion i producentledet Order- och expeditionskostander i produ- centledet har endast kunnat uppskattas med ledning av ungefärliga uppgifter, inhämtade från ett fåtal producentföretag. Dessa upp- gifter tyder dock inte på att det skulle före- ligga några väsentliga skillnader i admi- nistrativt arbete och varuhantering mellan leverantör och varumottagare. Kostnaderna i producentledet har därför kunnat beräk- nas med ledning av kostnaderna för en in- köpsorder i grossistledet. I detta led utgör de fasta inköpssärkostnaderna för en order ca 3 kr, varav ca 1 kr Och 70 öre för ad- ministrativt arbete och ca 1 kr och 30 öre för hanteringen av varorna på lagret.

T ransportkostnader

Transportkostnaderna mellan producent och grossist och mellan grossist och apotek beror dels på antalet leveranser (: antalet stopp), dels på transporterade vikten och volymen. I förhållandet mellan producent och grossist är det troligt, att vikten och volymen har en helt dominerande betydelse, eftersom antalet leveranser är förhållandevis ringa och kvan- titeten per leverans stor. En övergång till EKD kan därför väntas få så ringa inverkan på dessa transportkostnader, att den kan negligeras. Däremot har antalet leveranser stor betydelse för kOStnaderna i förhållandet mellan grossister och apotek. En minskning av antalet leveranser i samband med en ök-

ning av dessas storlek kan därför väntas medföra en klar minskning av transportkost- naderna. Av tidsskäl har det hittills endast varit möjligt att låta verkställa en över- slagsberäkning av den kostnadsminskning som skulle uppstå vid en övergång till EKD. Denna överslagsberäkning kommer senare att följas av en mer ingående analys.

Överslagsberäkningen grundar sig på av fraktkonsult verkställd utredning av kost- nadsminskningarna vid en samordning av transporterna mellan droghandel och apo- tek. Enligt denna utredning skulle transport- kostnaderna minska med 15-20 procent vid en samordning av alla transporter mel- lan droghandel och apotek. Vissa uppgifter från de i studien ingående företagen tyder dock på att 15—20 procent är en under- skattning av de verkliga kostnadsförändring- arna.

Kostnader för samordning och kontroll i grossistledet

Kostnaderna för samordning och kontroll av verksamheten i grossistledet har vid en analys av det insamlade materialet visat sig samvariera med företagens omsättning. Vidare har kostnadsskillnader kunnat iakt- tagas mellan sådana företag vars huvud- sakliga omsättning avser EKD och sådana företag vars huvudsakliga omsättning avser flerkanaldistribuerade artiklar. Dessa kOSt— nadsskillnader avser dock endast distrikts- kontoren men däremot inte den centrala administrationen.

För den centrala administrationen har administrationskostnaderna visat stor sam— variation med den totala omsättningen inom respektive företag. Några stordriftsfördelar synes inte föreligga i de aktuella storleksin- tervallen. De procentuella kostnaderna är därför ungefär lika stora för de minsta fö— retagen som för de största, eller ca en pro- cent.

För den lokala administrationen är sam- variationen mellan administrationskostnader- na och omsättningen också stor, men här föreligger en tydlig skillnad mellan å ena sidan enkanalsföretagen och å andra sidan flerkanalsföretagen. Av anonymitetsskäl kan

detaljerade uppgifter om de enskilda enhe- terna inte anges, men man får en klar bild av skillnaden ur följande uppgifter. Det för- utsättes, att kostnaderna för den lokala ad- ministrationen uttryckes i procent av om- sättningen. Den genomsnittliga kostnaden för enkanalsenheterna är endast 0,44 pro- cent, medan motsvarande genomsnittliga kostnad för flerkanalsenheterna är 1,67 pro- cent. Om uppgifterna för de olika enheter- na inprickas i ett diagram, där kostnaderna anges efter den vertikala axeln och omsätt- ningen efter den horisontella, finner man att de enskilda enheternas köstnader i båda fallen ligger nästan exakt på var sin räta linje. Den undre av dessa representerar då enkanalsföretagen och den övre flerkanals- företagen. Lutningen på linjerna är också helt olika. För enkanalsföretagen ökar kost- naderna med 0,4 procent av omsättningen och för flerkanalsföretagen med 1,25 pro- cent av omsättningen.

De konstaterade kostnadsskillnaderna mel- lan lokaladministration i enkanal- och fler- kanaldroghandel torde till största delen bero på olikheter ifråga om sortirnentssamman- sättningen men kan även bero på andra omständigheter, som helt eller delvis sam— manhänger med själva distributionsformen.

(1) Med ett brett sortiment blir rutiner- na under i övrigt lika omständigheter mera komplicerade än med ett smalt sortiment. Sålunda torde t. ex. tiden för framplockning av en varupost vara större i ett företag med brett sortiment än i ett företag med smalt sortiment. Vidare blir sortimentet svårare att överblicka, vilket ökar kraven på sam- ordning och kontroll av alla förekommande rutiner.

(2) Vid flerkanaldroghandel riktar sig konkurrensen mot apoteksledet, vid enka- naldroghandel mot producenterna och des- sas agenter. Konkurrensmedlen skiljer sig därför åt. I konkurrensen om apotekens in- köp består konkurrensmedlen i väsentlig ut- sträckning av personliga besök och olika former av distributionsrabatter. I den sena- re konkurrenssituationen är det främsta konkurrensmedlet en rationell distributions— apparat med låga totala distributionskost-

nader. Flerkanaldroghandel kan därför an- tas leda till högre försäljningskostnader och till högre kostnader för samordning och kontroll av de olika konkurrensaktiviteterna än enkanaldroghandel.

(3) Då totalt endast 14 observationer från 4 företag föreligger kan kostnadsskill- naderna mycket Väl bero på faktorer som inte alls eller endast delvis sammanhänger med distributionsformen utan i stället med olikheter i företagens allmänna företagspo- litik. Dessa olikheter kan t.ex. gälla inves— teringar i byggnader och maskiner samt per- sonalpolitiken.

Kostnader för ordermottagning och expedi- tion i grossistledet Ordermottagnings- och expeditionskostna- der i grossistledet antas främst bero på an- talet expedierade order och orderrader samt på sortimentets sammansättning. Sambandet mellan dessa faktorer och kostnaderna har tidigare endast delvis undersökts i berörda företag. Man har således kunnat konstatera att orderberoende kostnader är ca 3 kr per order, oberoende av orderns storlek, och att radberoende kostnader är ca 45 öre per rad. Uppgifterna härrör sig från tidsstudier i samband med ackordsprissättning i ett av de i studien ingående grossistföretagen. Kost- naderna är uppbyggda av följande kompo- tienter:

Orderberoende Radberoende kostnad kostnad

Funktion kr/order kr/rad Ordermottagning och utskrift 1,100 0,140 Telefonväxel 0,050 Plockning och kontroll 0,062 0,166 Packning 0,110 0,020 Fakturering 0,300 0,054 Telefonavgifter 0,550 0,074 Orderset 0,350 Emballage (endast med kollektivt transportmedel) i genomsnitt 0,480

Summa 3,002 0,454

Huruvida ordermottagnings- och varuban- teringskostnaderna varierar med sortimen-

tets sammansättning har inte tidigare varit föremål för några studier. En jämförande analys har därför genomförts inom de i studien ingående företagen. Denna analys tyder på vissa skillnader ifråga om rad- beroende kostnader, medan inga skillnader synes föreligga beträffande de orderberoen- de kostnaderna. I enkanalgrosshandeln är således radkostnaderna i genomsnitt ca 25 procent lägre än i flerkanalgrosshandeln. Bakgrunden till denna kostnadsskillnad är delvis densamma som ifråga om administra- tionskostnaderna. Ju mera komplicerad en verksamhet är desto högre är kostnaden per distribuerad enhet.

Apoteksledets kostnader I utredningen ingår inga särskilda beräk- ningar av sambandet mellan kostnadspå- verkande faktorer och kostnader i apoteks- ledet.

7.4.6 De kostnadspåverkande faktorernas utveckling vid EKD

Av största betydelse för en analys av de totala kostnadsförändringama vid EKD är en bedömning av de kostnadspåverkande faktorernas utveckling vid EKD. Progno- ser måste göras för åtminstone följande faktorer:

l. Antalet order och leveranser mellan producenter och grossistnederlag.

2. Storleken av omloppslager och säker— hetslager i såväl producent- som grossistled.

3. Antalet order från apotek.

4. Antalet orderrader från apotek.

5. Antalet leveranser till apotek.

6. Beställningsrutinerna mellan droghan- del och apotek. Dessa faktorer kan hänföras till två grupper av faktorer. Den första av dessa innehåller faktorer med anknytning till grossistens lagerpolitik (vid producentintegration pro- ducentens och grossistens lagerpolitik) och den andra sådana faktorer som samman- hänger med apotekens inköpsvanor. Till den förra gruppen hör de två första och till den senare de fyra återstående fakto- rerna. Antalet order och leveranser påver-

kas dessutom av grossisternas system för or- dermottagning och transporter. Förändringar i lager- och inköpsruliner i grossistledet. Genom koncentration av la- gerhållningen till ett färre antal lagerpunk- ter ökar försäljningen av varje lagerförd en- het, vilket under i övrigt lika omständighe- ter medger en reduktion av de totala lagren. Detta förklaras bland annat av alla lager- optimeringsteorier enligt vilka lagerbehovet ökar i långsammare takt än omsättningen.

Beräkningen av det totala lagerbehovet vid en allmän övergång till EKD kompli- ceras av att vissa företag redan i utgångs- läget tillämpar EKD. Således förekommer EKD till 100 procent i AB Läkemedels- Distribution och till mellan 80 och 90 pro- cent i Astra-Distribution (Distra). Samman- lagt svarar EKD för ca 40 procent av den totala försäljningen av specialiteter till apo- tek (tabell 1). Under dessa omständigheter synes det lämpligt att försöka uppskatta rela- tionen mellan lagerbehov och försäljning vid olika antal distributionskanaler och att därefter använda denna relation för om- räkning av det lagerbehov som idag hänför sig till flerkanaldistribuerade artiklar. Den modell som användes för beräkningen av det totala lagerbehovet blir således följan- de:

1. Beräknas försäljningsvärde och lager- behov i utgångsläget (1967) för artiklar med en- respektive flerkanaldistribution.

2. Beräknas den relativa lagerbehovs- minskningen vid en begränsning av antalet distributionskanaler enligt traditionella mo- deller för lageroptimering.

3. Appliceras lagerbehovsminskningen en- ligt 2 på utgångsläget enligt 1. I denna modell bortses från att lagret i utgångsläge kan vara större än det optimala. Om så är fallet kommer det även efter en omräkning enligt ovan att vara över det optimala. Modellen innebär därigenom tro- ligen en underskattning av lagerförändring- arna, eftersom det är realistiskt att tro att ett starkt reducerat sortiment erbjuder större möjligheter till effektiv lagerkontroll. Beräkningarna av antalet inköpsorder i grossistledet följer i stort sett samma prin-

ciper som lagerbehovsberäkningarna. Anta- let inköpsorder är beroende av den förda lagerpolitiken. Stora omloppslager innebär att man köper i stora poster och därmed ett mindre antal gånger per år.

Samtliga beräkningar av lagerbehov och inköpsorder i grossistledet redovisas i appen- dix A. Resultatet av dessa beräkningar är att lagerbehovet vid EKD minskar med ca 9 mkr i steg la och med ytterligare ca 15 mkr i steg lb. Antalet leveranser minskar med ca 140 000 i steg 1 a och med ytterli- gare ca 130000 i steg lb. Antalet leveran- ser i steg lb utgör delvis en subjektiv be- dömning eftersom detta antal blir beroen— de av de överenskommelser som träffas mellan producenter och grossister om för- delningen av det totala lagret på grossis- ternas distributionslager.

Förändringar i orderstrukturen i grossistle- det.

Förändringar i orderstrukturen genom EKD kan vara av tre slag, förändringar i radantal, orderantal och antal leveranser. Dessa egen- skaper i orderstrukturen skall i det följande granskas var för sig.

Antalet orderrader mellan apotek och droghandel påverkas bland annat av apo- tekens inköps— och lagerpolitik, vilken i sin tur påverkas av konsumenternas efterfrå- gan och apotekens kostnader för inköp och lagerhållning. Ingen av dessa faktorer på- verkas i väsentlig grad av EKD. Det finns därför ingen anledning att räkna med någ— ra förändringar i antalet avgivna orderrader.

Orderantalet påverkas i stor utsträckning av apotekens möjligheter att erhålla snabba och täta leveranser. Dessa möjligheter är idag relativt väl tillgodosedda genom att samma sortiment återfinns hos upptill fyra grossister inom samma ort. Insamlade upp— gifter visar således att apoteken under ett år inkom med 899 000 order, vilket mot— svarar 6,1 order per apotek och dag. Anta- let leveranser var dock endast 737 000, vilket motsvarar 4,9 leveranser per apotek och dag. Varje grossistföretag erhåller såle- des i genomsnitt per apotek och dag 1,22

order, vilka leder till i genomsnitt 0,98 le- veranser. (I dessa beräkningar antas att anta- let apotek är 600 och att antalet orderdagar är 250 per år.)

Antalet order vid EKD kan inte med sä- kerhet fastställas. Såväl ökningar som minsk- ningar är tänkbara. För en ökning talar det förhållandet att apoteken i större ut- sträckning än tidigare måste vända sig till fem droghandlare i stället för till maximalt fyra. Inköpen blir också troligen jämnare fördelade mellan de olika droghandlarna än tidigare. För en minskning talar det för- hållandet att enkanaldroghandeln idag er- håller betydligt färre order per dag än flerkanaldroghandeln. Vid ett av de i stu- dien ingående droghandelsföretagen med utpräglat enkanalsortiment är orderantalet sålunda endast 1,07 per apotek och dag, medan motsvarande antal i ett annat drog— handelsföretag med utpräglat flerkanalsorti- ment är 1,44. I det förra fallet innehåller sortimentet ca 840 artiklar, i det senare ca 4 700 artiklar. Även om andra faktorer än sortimentet påverkar orderantalet kan man på goda grunder anta att sortimentet har den avgörande betydelsen för skillnaden i det genomsnittliga orderantalet.

Genom en allmän övergång till EKD för- delas ca 7 000 artiklar på fem droghandels- företag. Det genomsnittliga antalet artiklar per droghandelsföretag blir då 1 400, d. v. s. något större än det antal artiklar som ovan- nämnda iakttagelse grundar sig på. Det ge- nomsnittliga orderantalet kan följaktligen beräknas överstiga 1,07 order per apotek och dag men å andra sidan väsentligt under- stiga l,44 order per apotek och dag, som avser ett sortiment av ca 4700 artiklar. En linjär interpolering mellan 1,07 och 1,44 resulterar i ett genomsnittligt orderantal av 1,12 order per apotek och dag. För fem droghandelsföretag uppskattas därför det totala orderantalet till 5X600X250Xl,l2= 840000 order per år, vilket innebär en minskning i förhållande till nuläget med ca 60 000 order per år. Det har förefallit tro- ligt att en sådan minskning uppstår.

Antalet leveranser mellan droghandel och apotek påverkas genom samlastning och

samdistribution. Ett mindre antal leveran- ser tillkommer mellan varje lagerställe och samlastningscentralerna, men å andra sidan minskar antalet leveranser till apo- teken. Hur stort antalet leveranser blir efter övergången till samdistribution är del- därför kalkylen över transportkostnadernas utveckling efter övergången till EKD på den vis en policyfråga. I utredningen grundas i föregående avsnitt nämnda överslagsbe- räkningen. Enligt denna minskar transport- kostnaderna med 15—20 procent.

Slutligen är ordermottagnings- och expe— ditionskostnaderna beroende av hur beställ- ningsrutinerna mellan apotek och droghan- del organiseras. En samordning och meka- nisering av dessa rutiner skulle troligen leda till att kostnaderna kunde reduceras ytter- ligare. Detaljerna i en sådan samordning och mekanisering har ansetts ligga utanför uppdragets ram. Detta hindrar emellertid inte att man genom enkla skisser visar hur ett datasystem i princip kan byggas upp och vilka ungefärliga kostnadsförändringar ett sådant system leder till.

Av appendix C framgår i grova drag hur ett mekaniserat beställningssystem mellan apotek och droghandel kan konstrueras. Huvuddragen i detta system är följande:

(1) Apoteken lämnar in sina order till respektive grossists ordercentral före kloc- kan 16.00 (eller annan överenskommen tid- punkt), varvid ordern levereras samma dag.

(2) Ordern inlämnas via telex. Först slås ordern in på en hålremsa. Därefter upp- ringes grossistens ordercentral och remsan inmatas automatiskt. Detta förfarande le- der till att sändningstiden blir så kort som möjligt.

(3) På grossistens ordercentral mottages telexordern på en för ändamålet speciellt avpassad datamaskin med ett relativt stort antal ingående linjer,1 som kontrollerar och bearbetar ordern på önskvärt sätt. Maski- nen sänder därefter automatiskt ordern vi- dare — eventuellt efter nödvändiga komplet- teringar —— till rätt lagercentral. Överförings- medlet är här på grund av större datamängd telefon.

(4) På lagercentralen skrives ordern ut

Maximala genomloppstiden för en rätt avgiven order är två minuter (genomsnitts- order med 9,2 rader). Någon köbildning uppstår inte på grund av maskinens stora kapacitet.

Enligt kalkylen över det nu skisserade systemet skulle en omläggning innebära kostnadsbesparingar av ca 880 tkr per år.

Kostnadsbesparingen har sin grund i att kostnaderna för de personalanspråk som bortfaller i och med införandet av det nya systemet överstiger de kostnader som till- kommer på grund av maskinanskaffningar och nyanställningar av datautbildad perso— nal. Det största kostnadsbortfallet är hänför- ligt till ordermottagningsfunktionen. Ett hundratal ordermottagare kan reduceras till ca 35, d. v. 5. med ca 65 procent.

Det bör framhållas att det föreslagna systemet inte innebär en fullständig meka- nisering av beställningsrutinerna. En sådan anses vara omöjlig att genomföra mot bak- grund av att antalet förfrågningar från apo- tek är mycket stort. I genomsnitt antas ca tre ordermottagare behöva vara verksamma vid var och en av datacentralerna och två vid vart och ett av de återstående lager- ställena, d.v.s. tillsammans 35 ordermotta— gare. Dessa skall framför allt svara på för- frågningar om varorna och andra distribu- tionsförhållanden, men även kunna ta emot order som av olika skäl inte avges på telex. I deras arbetsuppgifter ingår även att be- handla sådana fall i den automatiska or- derrutinen som kräver manuell insats.

7.4.7 Analys av de totala kostnadsföränd- ringarna genom övergång till EKD

Tidigare återgivna studier över de kostnads- påverkande faktorernas förändringar har le- gat till grund för en beräkning av de totala kostnadsförändringar som skulle uppstå vid en övergång till EKD. De detaljerade be- räkningarna återges i appendix B. Nedan återges endast det sammanfattande resulta- tet jämte några kortfattade kommentarer.

1 Kalkylen är baserad på en maskin med 16 ingående linjer (ICL 1902 A).

En övergång till EKD har sålunda för branschen i dess helhet beräknats medföra totala kostnadsminskningar på ca 11,4 mkr per år. Av detta belopp hänför sig ca 7,7 mkr till grossistledet och ca 3,7 mkr till producentledet. Den totala kOStnadsminsk- ningen uppnås stegvis på följande sätt:

Ordermottagnings- och varuhanterings- kostnaderna beräknas minska med samman- lagt 3 200 tkr. Av detta belopp hänför sig 2 390 tkr till grossistledet och resten till producentledet.

Kostnadsminskningarna i grossistledet be- ror på att apoteksorderna väntas minska

Steg 1 a EKD före producentintegration ./. ca 5,9 mkr Steg 1 b EKD efter producentintegration ./ . ca 9,5 mkr Steg 2 EKD efter producentintegration och samordning av

transporterna till apotek /. ca 10,5 mkr Steg 3 EKD efter producentintegration samt samordning av

transporterna och beställningsrutinerna mellan apotek och droghandel ./. ca 11,4 mkr

De största kostnadsförändringarna genom EKD är en följd av förändringarna i lager- situationen. I steg 1 a beräknas sålunda lag- ren minska med 9 mkr och i steg 1 b med ytterligare 15 mkr. Med lagerhållningssär— kostnader av 18 procent på lagervårdet in- nebär denna lagerminskning att kostnader- na reduceras med 1,6 mkr i steg la och ytterligare 2,7 mkr i steg lb, d.v.s. med totalt 4,3 mkr. Liksom i det följande antas härvid att samtliga producenter väljer EKD med totaloptimering av lagerhållningen.

Utöver lagerhållningssärkostnaderna är för- säljningskostnader, transportkostnader och ordermottagningskostnader av relativt stor betydelse. Försäljningskostnaderna uppgår i nuläget till ca 2 mkr. Härav beräknas en- dast en mindre del kvarstå motsvarande den del av kundkontaktkostnaderna som inte be- tingas av konkurrensen. Kostnader för di- stributionsrabatter och kassarabatter ingår ej i försäljningskostnaderna. Dessa kostna- der har i utredningen räknats som intäkts- avdrag och som betydelselösa för en be— räkning av de totala kostnadsförändringarna vid EKD. Totalt beräknas försäljningskost- naderna minska med 1,5 mkr.

Transportkostnaderna beräknas minska med ca 1,2 mkr, beroende på dels att trans- porterna till grossisternas distriktslager min- skar, dels att transporterna till apotek sam— ordnas för alla grossistföretag. Beräkning- arna bygger delvis på en av fraktkonsult ge— nomförd utredning om kostnadsbesparing- ar vid samlastning och samdistribution.

med ca 60 000 (= 180 tkr) och att antalet beställningar från producenterna väntas minska med 140000 i steg 1 a och ytter- ligare 130000 i steg 1 b (= 810 tkr). Vi- dare antas varuhanteringskostnaderna per orderrad minska med ca 25 procent vid en övergång till EKD. Denna minskning antas dock endast beröra flerkanaldroghandeln, vars totala radantal uppgår till ca 4,6 mil- joner rader. Totalt beräknas de radberoende kostnaderna minska med 520 tkr. Slutligen har en uppskattning gjorts av kostnadsbe- sparingarna vid en allmän övergång till me- kaniserade beställningsrutiner mellan apotek och droghandel. Effekten av en sådan över- gång har beräknats bli ca 880 tkr.

Kostnadsminskningarna i producentledet har beräknats till 810 tkr beroende på att antalet orderrader från grossistledet minskar med 270 000. Utöver denna kostnadsminsk- ning är även andra kostnadsminskningar tänkbara som följd av att order- och lager- rutinerna förenklas genom EKD. Av tidsskäl har dock inte några beräkningar av dessa ytterligare kostnadsminskningar kunnat gö- ras.

Slutligen har de lokala administrations- kostnaderna antagits minska med ca 25 pro- cent av kostnaderna i nuläget, d.v.s. med ca 1200 tkr. Detta antagande grundar sig på diskussionen i ett tidigare avsnitt av den- na rapport samt på en bedömning av det in- samlade materialet. Antagandet innebär tro- ligen en underskattning av den totala kost- nadsminskningen, i varje fall på längre sikt.

7.5 Kostnadsförändringar genom övergång tillCDH

7.5.1 Förutsättningar för CDH

CDH antas vara ett inköpsorgan för samt- liga apotek genom vilket all försäljning till apoteken kanaliseras. CDH blir därigenom en form av EKD, nämligen EKD med en enda distributör som är gemensam för alla leverantörer av varor (och tjänster) till apo- tek. Härav följer att kostnadsförändringarna vid CDH i princip blir av samma karaktär som kostnadsförändringarna vid EKD en- ligt del I av denna rapport. Vissa väsent— liga skillnader föreligger dock mellan CDH och EKD.

För det första koncentreras lagerhåll- ningen och beställningsrutinema till tre la- gerställen vid CDH, medan antalet lager- ställen vid EKD är femton. Denna förut— sättning innebär att man vid CDH måste räkna med ett mindre antal apoteksorder än vid EKD samt att mindre anspråk ställs på samordning och kontroll av den totala verk- samheten. CDH skulle av denna anledning leda till lägre totala distributionskostnader än EKD.

För det andra begränsas producentemas valfrihet ifråga om distributionskanaler till en enda kanal, vilket kan påverka produ- centernas beslut att integrera sin lagerhåll- ning med lagerhållningen i efterföljande led (EKD steg 1 b). Redan i nuläget är en sådan integration genomförd för 40 procent av omsättningen. Teoretiskt sett torde CDH kunna utföra samma grossistfunktioner som EKD-droghandeln, men konkurrenssituatio- nen i producentledet jämte praktiska svårig- heter för CDH att tillgodose olika önske- mål ifråga om utformningen av integratio— nen kan göra att den integrerade lagerhåll— ningen har bättre förutsättningar att ge- nomföras vid EKD än vid CDH.

För det tredje innebär CDH att konkur- rensen mellan olika företag i samma distri- butionsled elimineras, vilket på längre sikt kan leda till lägre rationaliseringstakt än vid EKD.

Vad nu nämnda skillnader i förutsätt-

ningarna mellan CDH och EKD innebär från kostnadssynpunkt skall närmare be- handlas i den följande kostnadsanalysen.

7.5.2 Analys av mer- och mindre kostnader för CDH i förhållande till EKD

Utgångspunkten i kostnadsanalysen för CDH är den totala kostnadsminskningen vid EKD, 11,4 mkr. Frågeställningen är vilka posi— tiva eller negativa kostnadsförändringar CDH innebär i förhållande till EKD.

Kostnadsförändringar på grund av skillna— der i orderstrukturen

Orderantalet vid CDH är i avsaknad av em- piriskt material relativt svårt att fixera. Gi- vetvis kan man göra antaganden om hur många gånger varje apotek skall ringas upp per dag och utifrån dessa antaganden beräk- na det totala orderantalet. Härvid tar man dock inte hänsyn till att apoteken kan be- höva göra extrabeställningar, vars antal tro- ligen står i ett visst förhållande till storleken av leverantörens sortiment. Ju flera artiklar leverantörens sortiment omfattar desto flera extrabeställningar ger detta sannolikt upp— hov till.

CDH:s sortiment antas omfatta samtliga specialiteter, d. v. 5. ca 7 000 artiklar, vilket är ett betydligt större sortiment än genom- snittssortimentet vid EKD. Vid EKD be- räknas varje grossist i genomsnitt föra 1 400 artiklar. Det finns därför anledning att an- ta, att orderantalet vid CDH blir större än orderantalet för ett enskilt grossistföretag vid EKD. Det finns också anledning att anta att det blir större än det som idag före- kommer vid ett enskilt grossistföretag inom flerkanaldroghandeln.

Ett rimligt antagande beträffande CDH:s orderantal synes vara att utgå ifrån det em- piriska material som redovisats för EKD i ett tidigare avsnitt av denna rapport. En- ligt detta material ökar orderantalet per apotek och dag med 0,096 för varje 1 000- tal artiklar som sortimentet ökar med. Om således sortimentet ökar från ca 1400 ar- tiklar enligt EKD till ca 7 000 artiklar en- ligt CDH, skulle orderantalet per apotek

och dag öka från 1,12 till 1,66. Med detta antagande blir orderantalet vid CDH 600 >( 250 )( 1,66 : ca 250000 order per år, d.v.s. 590000 order mindre än totalt för samtliga företag enligt EKD. Denna minsk- ning i orderantalet motsvarar en ytterligare kostnadsminskning av 1 770 tkr (590 000 )( 3 kr per order).

Antalet leveranser mellan CDH och apo- tek beräknas bli detsamma som vid EKD. Från kostnadssynpunkt skiljer sig CDH och EKD därför åt endast ifråga om sättet att åstadkomma samlastning och samdistribu- tion. Vid CDH uppnås fördelen av sam- lastning och samdistribution automatiskt i och med att varorna lagras på samma la— gerställe. Vid EKD måste varorna transpor- teras till en samlastningscentral, där de blir föremål för omlastning. Kostnaderna för denna omlastning har av fraktkonsult be— räknats uppgå till 170 tkr, vilka upptagits som ytterligare kostnadsminskning vid över— gång till CDH.

Antalet orderrader antas inte påverkas av övergången till CDH. Motivet härtill över— ensstämmer med motivet enligt EKD. Där- emot påverkas kapacitetsanspråken för varje orderrad. Vid EKD beräknas dessa minska på grund av att sortimentsstrukturen för— ändras inom flerkanaldroghandeln. Vid CDH kan utvecklingen beräknas bli den motsatta. CDH innebär en sortimentsbredd av ca 7 000 artiklar, d.v.s. 2 300 artiklar mera än vad som idag förekommer inom flerkanaldroghandeln. Den kostnadsmässiga effekten härav uppskattas till 5 öre per or- derrad för de artiklar som i nuläget distri- bueras genom flera kanaler och 15 öre per orderrad för de artiklar som i nuläget pas- serar endast en kanal, d.v.s. 4,6 milj. or- derrader respektive 3,7 milj. orderrader. Totalt innebär detta en merkostnad för CDH av ca 780 tkr i förhållandet till nu- läget och ca 1,3 mkr i förhållandet till EKD.

Kostnadsförändringar på grund av skillna- der i kapacitetsanspråken för samordning och kontroll av den totala verksamheten.

Vid en sammandragning av den totala verk-

samheten till ett företag med tre lagerstäl- len är det rimligt att antaga att vissa admi- nistrationskostnader inbesparas. Storleken av dessa är dock relativt svår att förutsäga. Enligt företagsekonomisk teori är mycket stora organisationer förenade med såväl för- delar som nackdelar. Till fördelarna räknas därvid rationaliseringsvinster på grund av specialisering och mekanisering och till nackdelarna att samordningen och kontrol- len blir mera omfattande och komplicerad. Komplikationerna leder ofta till relativt by- råkratiska organisationer, vilka är mindre flexibla i anpassningen till företagets miljö än mindre organisationer som arbetar un— der trycket av konkurrens.

I utredningen har det inte varit möjligt att i detalj undersöka hur CDH:s organisa- tion borde vara uppbyggd för att klara de krav som dagens distribution ställer ifråga om samordning och kontroll av de olika di- stributionsfunktionerna. Otvivelaktigt ställs idag mycket större krav på administrations— apparaten än för t. ex. tio år sedan, delvis beroende på den snabba utvecklingstakten ifråga om produkter och tekniska hjälpme- del för varuhantering och databehandling. Den enda möjligheten till en kvantitativ uppskattning av adminstrationskostnaderna vid CDH har därför ansetts vara att utgå från IDAF:s utredning 1958. I denna ut— redning beräknades efter en noggrann ge- nomgång av de administrativa funktionerna i ett av de undersökta företagen, att de to— tala administrationskostnaderna, som 1955 var 1,69 procent av omsättningen, skulle minska med lägst 20 procent och högst 40 procent till 1,35 respektive 1,02 procent av omsättningen. Dessa proportioner kan an- tas gälla även vid en nedräkning av admini- strationskostnaderna i nuläget. De totala ad- ministrationskostnaderna, som i nuläget ut- gör 2,1 procent av omsättningen skulle så- ledes minska med 20 procent i ett mini- mialternativ och 40 procent i ett maximial- ternativ till 1,7 respektive 1,3 procent av omsättningen. De absoluta kostnadsminsk- ningarna blir med ledning härav 2,2 mkr respektive 4,4 mkr. I förhållande till EKD innebär detta en ytterligare kostnadsredu-

Källa: Läkemedelsindustriföreningen

Antal distributionskanaler

1 3 4 Summa Antal producenter (st) Svenska 8 14 13 35 Utländska 23 44 103 170 Totalt 31 58 116 205 Antal marknadsförda förpackningar (st) 1) Svenska 1 671 935 544 3 150 Utländska 678 553 3 155 4 386 Totalt 2 349 1 488 3 699 7 536 Försäljningsvärde AIP (tkr) Svenska 175 949 89 450 28 420 293 819 Utländska 44 739 21 914 181 444 248 097 Totalt 220 688 111 364 209 864 541 916 Antal producenter (procent) Svenska 3,9 6,8 6,4 17,1 Utländska 1,2 21,5 50,2 82,9 Totalt 15,1 28,3 56,6 100,0 Antal marknadsförda förpackningar (procent) Svenska 22,2 12,4 7,2 41,8 Utländska 9,0 7,3 41,9 58,2 Totalt 31,2 19,7 49,1 100,0 Försäljningsvärde (procent) Svenska 32,5 16,5 5,2 54,2 Utländska 8,2 4,1 33,5 45,8 Totalt 40,7 20,6 38,7 100,0 Antal marknadsförda förpackningar per producent (st) Svenska 209 67 42 90 Utländska 29 13 31 26 Totalt 76 26 32 37 Försäljningsvärde per marknadsförd för- packning AIP (tkr) Svenska 105,3 95,7 52,2 93,3 Utländska 66,0 39,6 57,6 56,6 Totalt 94,0 74,8 56,7 71,9

1 Inkluderar även ca 500 artiklar, som avregistrerats men som varit föremål för försäljning under 1967.

cering av ca 1 mkr respektive ca 3,2 mkr.

Kostnadsförändringar på grund av integre- rad Iagerhållning Vid EKD antas samar- betet mellan droghandel och producenter bland annat ta sig uttryck i en integrerad lagerhållning, vilket beräknas leda till att

de totala lagren av läkemedel minskar med 15 mkr och att antalet leveranser mellan producentledet och distributionslagren mins- kar med 130 000 utöver vad som åstadkom- mes utan denna integration. Den totala kOStnadseffekten härav har uppskattats till 3 680 tkr enligt kalkyl 1: b i appendix B.

Distributionslager Företag Stockholm Göteborg Malmö Umeå Summa ADA 1 l 1 1 1 4 AD ] 1 1 1 4 AV 1 1 KD 1 1 1 3 LD 1 1 1 4 Summa 5 4 4 3 16

1 Tillkom 1.1.1968.

Huruvida det är realistiskt att anta att en sådan integrerad lagerhållning även kom- mer till stånd vid CDH är mycket svårt att bedöma, liksom att bestämma hur omfat- tande integrationen blir. Att helt utesluta fördelen av integrerad lagerhållning vid CDH synes emellertid inte vara korrekt, ef- tersom den teoretiskt sett kan genomföras oavsett vilken distributionsformen än är. Det har därför ansetts riktigt att öppet redo- visa hela integrationsfördelen och att intaga densamma i ett maximialternativ för kost- nadsminskningar vid övergång till CDH. Sammanfattningsvis beräknas CDH:s kostnader bli ca 2 mkr högre än EKD i mi- nimialternativet och 3,8 mkr lägre än EKD i maximialternativet, vilket motsvarar + 18 procent respektive — 34 procent. Skillnaden mellan minimi- och maximialternativen hän- för sig dels till skillnader i besparingar i administrationskostnaderna, dels till skillna- der i besparingar som följd av integrerad

lagerhållning i producent- och droghandels- leden. En uppställning över beräkningarna återfinns i appendix B, kalkyl IV.

Kostnads/örändringar på grund av lägre ut- vecklingstakt vid CDH än vid EKD Ifråga om den tredje skillnaden mellan CDH och EKD — utvecklingstakten — är endast subjektiva bedömningar möjliga. Utveck- lingstakten har hittills varit mycket hög. Hur mycket lägre denna takt skulle vara vid CDH på grund av att konkurrensen elimi- neras är mycket svårt att bedöma. I likhet med IDAF:s utredning 1958 skall därför endast med hjälp av ett räkneexempel visas hur snabbt en kortsiktig kostnadsfördel ab- sorberas av en lägre utvecklingstakt.

Antag att de totala distributionskostna- derna vid EKD uppgår till 29 mkr (40.4 mkr—11,4 mkr) och att samma kostnader vid CDH uppgår till 27 mkr (29 mkr—2 mkr) i ett alternativ och 25 mkr (29 mkr—

Tabell 7:3. Statistiska uppgifter avseende läkemedelsdistributionen år 1967, jämfört med åren 1954 och 1964. 1954 1964 1967

Antal apotek 510 600 Antal leveranser till apotek (1 OOO—tal) 737 Antal order från apotek (I OOO-tal) 320 660 899 Antal orderrader från apotek (1 OOO-tal) 3 319 7 531 8 303 Bruttoomsättningen, AIP före returer, mkr 92 315 532 Lagervärde, mkr 42 Distribuerad vikt, ton 15 000 Antal artiklar 7 500 7 000 Omsättningshastighet, ggr/år 11,3 Genomsnittligt ordervärde (kr) 286 475 592 Genomsnittligt radvärde (kr) 27,6 41,8 64 Genomsnittligt radantal pr order 10,4 11,4 9,2 Antal orderrader till leverantörer (1 OOO-tal) 400 312 SOU 1969: 46

Kostnadsfunktioner Central Lokal Lager- Order- Varu- Kund- admini- admini— håll- mot- hante- Trans- informa- Kostnadsslag stration stration Inköp ning tagning ring porter tion mm S:a Kapitalkostnader1 Lagerräntor 3 3605 3 360 Lagerförluster 1 060 1 060 Personalkostnader 3 180 2 830 510 840 3 040 4 940 1 750 1 480 18 570 Lokalkostnaderss 400 470 50 2 370 250 50 50 3 640 Inventariekostnader” 100 220 10 420 100 310 290 10 1 460 Fraktkostnader 5 230 5 230 Tele- och portokostn. 170 160 70 1 030 50 20 1 500 Div. främmande tjänster 2 350 1 100 40 300 870 480 460 5 600 Summa 6 200 4 780 680 8 050 4 720 6 120 7 850 2 020 40 420 Kostnader/omsättning4 1,2 0,9 0,1 1,5 0,9 1,1 1,5 0,4 7,6

1 Kalkylränta 8 %, lagerförluster 0,2 % ” Marknadshyra 150 kr/m2 för kontorslokaler och 120 kr/mi för lagerlokaler ” Avskrivningar å inventarier 20 % jämte kalkylränta 8 % ' Totala omsättningen i grossistledet (AIP) 532,4 miljoner kronor 5 8 % av 42 mkr = 3 360 tkr. Viss del av denna lagerränta hänför sig till fa som på grund av EKD överförts till grossistledet (EKD, steg lb)

4 mkr) i ett annat. Antag vidare att ut— vecklingstakten skiljer sig för EKD och CDH t. ex. sådan att de totala kostnaderna i EKD minskar med fyra procent per år, me- dan samma kostnader i CDH minskar med endast tre procent per år. Omsättningen antas för enkelhetens skull vara oförändrad. Man kan då visa att de totala distributions- kostnaderna vid EKD och CDH trots skill- naderna i utgångsläget är lika stora efter 7 respektive 15 år och att det därefter upp— står kostnadsskillnader till förmån för EKD som blir större för varje år.

brikanters huvudlager,

Appendix A Prognosmodell för beräkning av lagerbehov och inköpsrutiner vid EKD

Syfte

Syftet med följande prognosmodell är att skapa ett underlag för en bedömning av storleksordningen av de förändringar ifråga om lagerbehov och inköpsrutiner, vilka är en följd av en övergång till enkanaldistribu- tion.

Modellen är endast avsedd att användas på branschnivå, d. v. 5. för en grupp av före- tag. Inom varje enskilt företag måste en an— passning ske av de olika modellförutsätt- ningarna till de speciella förhållanden som där kan råda ifråga om kostnader, efterfrå- geförhållanden, beställningsrutiner etc.

Definitioner

Artikel: Varje vara eller variant av vara, såsom förpackningsstorlek

Lagerförd enhet : Artikel, lagerförd på viss plats. En artikel, som lagerförs på t. ex. tre olika lagerställen, ger upphov till tre lagerförda enheter. Ledtid : Verklig leveranstid från fabrikan— tens huvudlager till grossistens distribu- tionslager. LeveransberedskapzDen fraktion av den totala efterfrågan som kan levereras från lager utan dröjsmål. Prognosfel : Skillnaden mellan verklig och förväntad försäljning för viss period, t. ex. månad.

Använda symboler

M = prognosfelets standardavvikelse P = leveransberedskap Q = fast order- eller tillverkningskvantitet S = totala försäljningen för ett år och

alla lagerförda enheter

genomsnittlig försäljning per lager-

förd artikel och år

NL = antal lagerställen N A = antal artiklar NE = antal lagerförda enheter N , = antal inköpstillfällen per år NU = antal uppsättningar per år C1 = fast inköpssärkostnad per orderrad (kr) C2 = rörlig lagerhållningssärkostnad (% av lagervärdet)

S =

10 = genomsnittligt lagervärde för om- loppslagret [S = genomsnittligt lagervärde för säker- hetslagret I = genomsnittligt lagervärde totalt: 1, + Is

! = ledtid

k = säkerhetsfaktor för bestämmande av

säkerhetslagrets storlek* f(k) = servicefunktionen, ur vilken k be- stäms r = standardkvoten, d. v. 5. den kvot som * R.G. Brown, Statistical Forecasting for Inven- tory Control, Mc Graw-Hill Book Company, 1959 sid. 110 ff.

anger förhållandet mellan antalet ar- tiklar i sortimentet och den omsätt- ning dessa svarar för (Brown, sid. 207 ff) omräkningsfaktor för omräkning av lager för artikel med genomsnittlig omsättning till genomsnittligt lager per artikel i ett sortiment (Brown, sid. 206)

d. f.= dagars försäljning

Modellförursättningar

40 procent av omsättningen distribueras ge- nom endast en kanal, d.v.s. EKD. Vidare distribueras 20 procent av omsättningen ge- nom tre kanaler och 40 procent genom fyra kanaler. Sammanlagt förekommer distribu- tion från femton lagerställen. Antalet lager- ställen för enkanal- och flerkanaldistribue- rade artiklar är följande:

En kanal Tre kanaler Fyra kanaler

Antal lagerställen 4 7 11

Genom övergången till EKD kommer an— talet lagerställen per artikel att reduceras till i genomsnitt tre per grossist med varia— tioner från ett enda lagerställe till fyra. Som en följd härav kommer omsättningen per lagerförd enhet att öka, liksom lagervärdet. Lagervärdet kommer dock enligt allmänna principer för lageroptimering inte att öka i samma takt som omsättningen. Som en ytterligare följd av att antalet lagerställen per artikel reduceras kommer antalet leve- ranser mellan huvudlager och distributions- lager att minska (EKD steg 1 a).

För den del av omsättningen som är före- mål för flerkanaldistribution, finns dels di— stributionslager vid sju respektive elva lager— ställen, dels huvudlager hos fabrikanten. Vart och ett av dessa lager antas vara dimen- sionerade med hänsyn till efterfrågan samt lagrings- och inköpskostnader i varje särskilt led. Någon totaloptimering av summa hu- vudlager och distributionslager antas inte förekomma.

Vid en övergång till EKD ändras förut-

sättningarna beträffande lageroptimeringen. Det antas då att producenten och grossisten ingår ett samarbete för åstadkommande av en optimal produktions- och lagerplanering för distributionen i sin helhet. Producenten bestämmer då liksom tidigare vilken till- verkningskvantitet som är mest ekonomisk med hänsyn till den totala efterfrågan samt kostnader för lagerhållning och uppsättning totalt sett. Därefter fördelas den tillverkade kvantiteten på distributionslagren i konsig- nation. Det tidigare inköpsmönstret apotek- grossist-fabrikant har därigenom förändrats. Inköpsledet grossistfabrikant faller bort och därmed också det grossistlager som var en följd av det gamla inköpsmönstret. Det ti- digare grossistlagret ersätts i det nya in- köpsmönstret med fabrikantens huvudlager, vilket på grund av fabrikantens kostnads- förhållanden är betydligt större än det förra (EKD steg 1 b).

För beräkning av förändringarna vid EKD tillämpas följande lagermodell, kostna- der m. m.:

]) Lageroptimeringsmodell:

S S::—

NE

'2—s—E—

= V 1 Q

Io=f+T+NA

varvid k erhålles ur figur f(k) = —(1 — 1”) A/l for olika värden påf(k)

=(kxstxNA)/250 NI=(SXNA)/Q

NLI=NI

2) En modellsituation konstrueras, på vil- ken ovanstående modell tillämpas. De lager- förändringar som konstateras i denna mo- dellsituation, omräknas till branschnivå via

Service— funktionen f (k) 0 lt 0,3 0,2

0,|

0,05 0,05 0,02

0,0! _—

0.005: 0.003 —- 0,002 "'

""”" | | | | |

0 0,5 1,0 |,5 2,0 2,5 3,0 Säkerhetsfakforn k

Figur AI . Service-funktioner.

Källa: R. G. Brown, Statistical forecasting for Inventory [Control, McGraw-Hill Book Com- pany, 1959, sid. 109.

försäljningsvärdena.* Rimligheten av de la- gervården som framkommer i modellsitua- tionen granskas genom jämförelser med kända förhållanden inom företag som över- gått från flerkanal- till enkanaldistribution. Modellsituationen är följande:

a) En producent av läkemedel antas till- verka 200 artiklar, vilka distribueras genom 4 alternativt 3 kanaler med 11 respektive 7 lagercentraler. Varje lagercentral lagerför samtliga artiklar. Den totala omsättningen utgör 18 miljoner kronor (GIP), varav 80 procent faller på de 20 procent mest sålda artiklarna.

b) Uppsättningskostnader per tillverk— ningssats för analys 250 kr för nedtagning och rengöring 50 kr för diverse administration 60 kr Summa 360 kr

c) Fast inköpssärkostnad per orderrad i grossistledet vid leverans från fabrikantens huvudlager till grossistens distributionslager:

för administration 1,70 kr för varuhantering 1,30 kr Summa 3,00 kr

d) Lagerhållningssärkostnader (% av la- gervärdet) för såväl huvudlager som distri- butionslager:

för ränta 8 för lagerförluster 2 för lokalhyror 5 för lagervård 2 för utrustning 1

Summa 18

e) Ledtid för påfyllning av huvudlager 30 dagar och av distributionslager 14 dagar.”

f) Leveransberedskap 99 procent.

g) Prognosfelets standardavvikelse (M) är före övergången till EKD 50 procent av försäljningen. Vid 14 dagars ledtid är så- ledes variationen kring prognOsvärdet plus/ minus 7 dagar i cirka 68 procent av prog- nosfallen. När försäljningen koncentreras till färre lagerställen ökar precisionen i prog- noserna. Prognosfelet antas då sjunka till 30 procent av försäljningen, d. v. 5. 4,2 dagar.

h) Omräkningsfaktorn (f) varierar med standardkvoten, d. v. 5. med försäljningens relativa fördelning på olika artiklar. För en 20/ 80-fördelning är standardkvoten 5,5 och omräkningsfaktorn 0,695 (Brown, sid. 206).

Kalkyl avseende fyra kanaler och elva lager- ställen:

a) distributionslager

18.000.000 11 x 200 8

N = 5,77 V 8.200 = 522

10 = 0,695 X £? x 200 = 36.300

* Ett noggrannare tillvägagångssätt hade varit att konstruera ett flertal modellsituationer för t. ex. företag med olika hög omsättning. Några för denna utredning väsentliga skillnader i uppskattade lagervården beräknas dock icke uppstå, om man använder detta något noggran— nare tillvägagångssätt.

"' Normal ledtid för påfyllning av distribu- tionslager är enligt samstämmiga uppgifter 7 dagar med variation upp till 14 dagar. Med en ledtid av 14 dagar tas således hänsyn till maximal leveranstidspridning.

522 x 250 = = d. . 8 ——2————00 15,9 f M= 7 d.f. P =0,99 15, 9 f(k)— — —'(10,99)=0,023

k = 1,6 förf(k) =0,023

1,6X5XSZOOXZ00

1 = = . s 250 58 000 8200 x 200 NI=T =3140 b) huvudlager 18.000.000 =———= .000 200 90 /2 x 90. 000 x 360 Q= V—-——— 0 18 =19.000

I, = 0,695 x19 000 x 200 = 1.320.000

19.000 X 250 Q =W — 60 d.f. M= 15 d.f. P =0,99

f(k) = %) (1 — 0.99) = 0,04

h = 1,3 för f(k) = 0,04

1,3 x 15 x 90.000 x 200 ,———25—0———=1.400.000

90.000 x 200 N = __ = ” 19.000 950

Kalkyl avseende tre kanaler och sju lager- ställen

a) distributionslager

_ 18.000.000

7 x200 =12900

Q = 5,77x/12900 = 655

65 I,, =0,695x Ts-x200= 45.500

655 x 250 = = 12 . . 12900 '8 df M= 7 d.f. P =0,99

f(k) = 30 — 0,99) = 0,018

k = 1,75 för f(k) =0,018

175x5x12900x200 1='—————=90.000 * 250

12900x200 N =——— = , 655 3940

b) huvudlager Ingen förändring

Kalkyl avseende en kanal och tre lagerstäl- len

a) distributionslager

_ 18.000.000

3 x 200 =30.000

Q = 5,77 V30.0w=1-000

[, = 0,695 x 1 000 x 200 =69.500

_ 1.000 X 250 k = 1,5 för/(k) =0,03

_ _ = d. . Q 30.000 8'3 f 19x3x30000X200 1. = '___25(')_ = 144.000 M = 4,2 d.f. 30.000 )( 200 ,, = 0,99 NI— ”Too" = 6900

b) huvudlager

8 3 k == _ 9 = , _ f( ) 4,2 (1 0,9 ) 00198 Ingen förändring

Tabell A /I . Sammanställning av lagerförändringar och inköpsorder enligt modellen.

Antal lagerställen (LS)

11 + 11 7+l 3 + 1 3 + 0

a) distrJager lo pr LS 36 300 45 500 69 500 ls pr LS 58 000 90 000 144 000 Io+Is pr LS 94 300 135 500 213 500 Io+Is totalt 1 037 300 948 500 640 500 Index 1 100 91 62 Index 2 109 100 67,5

b) huvudlager 10 1 320 000 1 320 000 1 320 000 Is 1 400 000 1 400 000 1 400 000 Ia+Is 2 720 000 2 720 000 2 720 000 Index 100 100 100

e) tat. lager Io+Is 3 757 300 3 668 500 3 360 500 2 720 000 Index 1 100 98 89 72 Index 2 102 100 92 74 NI per LS 3 140 3 940 6 000 895 NI totalt 34 540 27 580 18 000 2 685 Index 1 100 80 52 (8) Index 2 125 100 65 (10) NU 950 950 950 950

1 »11+1» anger 11 lagerställen för distributionslager och ett lagerställe för huvudlager.

Tabell A/2. Förändringar på branschnivå inom lager- och inköpsfunktioncrna genom EKD (avrundade belopp).

EKD FKD 31 FKD 4 S:A Nuläge! (1967) Omsättning (mkr) 220 110 210 540 Grossistlager utöver huvudlager (mkr) 0 8 16 24 Orderantal (Nl) 90 000 80 000 230 000 400 000 EKD Steg 1 a (3+1) LS Omsättning (mkr) 220 110 210 540 Grossistlager utöver huvudlager (mkr) 0 5 10 15 Orderantal (Nl) 90 000 50 000 120 000 260 000 EKD Steg 1 b (3+0) LS Omsättning (mkr) 220 110 210 540 Grossistlager utöver huvudlager (mkr) 0 0 0 0 Orderantal (NI) 45 000 25 000 60 000 130 0002

1 FKD 3 betyder »derkanaldistribution med 3 kanaler». ” Antalet leveranser från producent till distributör beräknas på grund av producentintegrationen minska till hälften.

Appendix B Kalkyler över totala kostnadsförändringar genom EKD samt mer- och mindrekostnader vid CDH i förhållande till EKD

Kalkyl I:a—Enkanaldistribution före producentintegration

Förutsättningar:

1 Totala antalet lagerställen i grossistledet är femton. 2 Varje artikel kan förekomma på högst fyra lagerställen och lägst ett lagerställe. I genomsnitt är antalet lagerställen per artikel tre. 3 Det totala lagerbehovet minskar med 9 mkr enligt appendix A, tabell A/2. 4 Antalet orderrader från grossister till producenter minskar från 400000 till 260 000, d.v.s. med 140 000, enligt appendix A, tabell A/2. 5 Antalet apoteksorder minskar med 100 000.

Kostnadsanalys Kostnadsförändring

1 Producentledet a Ordermottagning och expedition 140 000 orderrader ä 3 kr ./ . 420 tkr 2 Grossistledet a Inköp och varumottagning 140 000 orderrader ä 3 kr b Lagerhållning 18 % ä 9 000 tkr c Ordermottagning och expedition

/ 420 tkr /

orderberoende kostnader 60 000 order ä 3 kr . / . 180 tkr /

: 21620 tkr

radberoende kostnader 4,6 miljoner orderrader FKD å 25 % av 45 öre, d.v.s. 11,25 öre d Kundkontaktkostnader betingade av konkurrensen vid flerkanal-

520 tkr

distribution 75 % av ca 2 000 tkr ./. 1500 tkr e Samordning och kontroll av distriktskontorens verksamhet =

25 procent av ca 4 800 tkr . / . 1 200 tkr

3 Apoteksledet a Omfördelning av nuvarande antal order och orderrader mellan olika droghandlare 0

Summa kostnadsförändring enligt kalkyl Ira ./ . 5 860 tkr

Kalkyl I :b = Enkanaldistribution efter producentintegration

Förutsättningar:

1 Enligt kalkyl Iza 2 Enligt kalkyl l:a 3 Det totala lagerbehovet minskar med 24 mkr enligt appendix A tabell A/2. 4 Antalet order från grossister till producenter minskar från 400 000 till cirka 130 000, d.v.s. med 270 000 enligt appendix A, tabell A/2. 5 Enligt kalkyl l:a

Kostnadsanalys Kostnadsförändring 1 Summa kostnadsförändring enligt kalkyl l:a . / . 5 860 tkr 2 Avgår för ordermottagning och expedition i producentledet

(260 000—130 000) orderrader 21 kr . / . 390 tkr 3 Avgår för inköp och varumottagning i grossistledet

(260 000—130 000) orderrader ä 3 kr . / . 390 tkr 4 Avgår för minskade filialtransporter på grund av att utländska leveran-

törer kan sända varorna direkt till grossistens distriktslager ./. 200 tkr 5 Avgår för lagerhållning i grossistledet och producentledet gemensamt

18 procent av (24—9) mkr ./ . 2 700 tkr

Summa kostnadsförändring enligt kalkyl I:b ./. 9 540 tkr

Kalkyl ]] — Enkanaldistribution efter producentintegration och samordning av transporterna till apatekl.

Förutsättningar:

1—5 Enligt kalkyl I:b 6 Varorna transporteras från grossisternas distriktslager till ett antal

distributionsterminaler för samlastning och vidaretransport till apotek. Antalet distributionsterminaler = 4 stycken.

7 Transporterna från fabrikanternas huvudlager till grossisternas distriktslager och från dessa till distributionsterminalema beräknas ske med samma transportmedel som idag användes för motsvarande distribution. Transporter från distributionsterminaler till apotek antas ske genom anlitande av utomstående transport- eller speditionsföretag. 8 Distribuerad vikt ca 15 000 ton

Kostnadsanalys Kostnadsförändring 1 Summa kostnadsförändring enligt kalkyl 1: b ./. 9 540 tkr 2 Kostnadsförändring p g a samdistribution

a Beräknade kostnader i nuläget för Filialtransporter' ] 050 tkr Kunddistribution (enl. tabell 4) 7 850 » 8 900 tkr b Beräknade kostnader vid samdistribution Filialtransporter som ovan 1 050 tkr Transporter till samlastningscentral enligt SLF normaltaxa inkl. lastning/lossning 70 tkr Samlastningscentraler, hyra 25 tkr per central exkl. hanteringskostn. 100 tkr Kunddistribution 15—20 % reduktion av kostnaderna vid samdistribution, inkl. last- ning vid samlastningscentral 85 procent av 7 850 tkr 6 680 tkr 7 900 tkr ./. 1 000 tkr Summa kostnadsförändring enligt kalkyl II . / . 10 540 tkr

1 Uppgifterna i denna kalkyl bygger delvis på en av transportkonsult genomförd utredning rörande olika alternativ för samdistribution under förutsättning av EKD: »Utkast till transportmodell vid enkanaldistribution från droghandel till apotek» av Lennart Palm AB, Konsulterande Ingenjörs- byrå 1968. ' Bestrides av producenterna.

Kalkyl III — Enkanaldistribution efter producentintegration samt samordning av transporter och bestöllningsrutiner.1

Förutsättningar: 1—8 Enligt kalkyl II.

9 T elexutrustning för ordergivning på varje apotek. 10 En stor datamaskin (IBM 360/40, ICL 1902A eller motsvarande) på varje grossistföretag. 11 En skrivutrustning på varje distriktsnederlag. 12 Huvuddelen av apotekens order avlämnas över telex till grossisternas ordercentraler, en ordercentral för varje grossist. 13 Alla förfrågningar och extraordinära beställningar sker som för närvarande på telefon. 14 Den kapacitet i datamaskinen som icke utnyttjas för orderrutinen kan nyttiggöras för lager- redovisning, fakturering, bokföring, statistik etc. Maskinen antas vara så stor att den kan tillgodose det totala behovet av databehandling i grossistledet. Kostnader för tilläggsutrust- ning med anledning av andra rutiner än orderrutinen redovisas ej. 15 Teleöverföring mellan grossistens ordercentral och distriktsnederlagen. 16 Antalet ordermottagare minskar till 35, varav 3 på varje ordercentral och 2 på varje filial- lager. Detta antal motsvarar cirka 35 % av nuläget. 17 Se vidare appendix C.

Kostnadsanalys Kostnadsförändring

1 Summa kostnadsförändring enligt kalkyl II ./ . 10 540 tkr 2 Kostnadsförändring p g a samkommunikation a Nuvarande kostnader för ordermottagning (4 720 tkr) b Tillkommande poster i apoteksledet 600 telex år 3,69 tkr inkl. sändningskostnader 2 215 tkr c Tillkommande poster i grossistledet för fem ordercentraler—l—lager:

datamaskin a 450 varav 40 % = 180 sändarmodem 1 operatör 30 sändningskostnader & 5 ordercentraler a 241 1 205 tkr för 10 fliliallager: 2 skrivmaskiner ä 2 500, varav en i reserv 5 mottagarmodem 4 10 filiallager ä 9 90 tkr + 3 510 tkr

d Avgående postera

Ordermottagning: 65 % av 4 720 tkr 3 070 tkr Uppdatering av grunddata ] 100 tkr Reproducering av hålkort 100 tkr Stansning, hyra 120 » J. 4 390 tkr

Summa kostnadsförändring enligt kalkyl III . / . 11 420 tkr

1 Kalkyl III har uppgjorts i samråd med dataexperter från LM Ericsson Data AB. 9 Det bortses i detta sammanhang från att vissa ordermottagningskostnader bortfallit i tidigare kalkyler.

Kalkyl I V— Central droghandel (CDH )

Förutsättningar:

U: & (»Nr—-

Antalet order från apotek minskar med 590 000 i förhållande till EKD Transportkostnaderna minskar med kostnader för samlastning enligt kalkyl II ovan. De radberoende kostnaderna ökar på grund av ökade kostnader per rad vid bredare sortiment ån EKD. Administrationskostnaderna minskar i förhållande till EKD på grund av att antalet företags— enheter och lagerställen minskar. Integrerad lagerhållning i producent- och droghandelsleden förekommer eventuellt i samma ut- sträckning vid CDH som vid EKD. På grund av osäkerhet i bedömningen härav redovisas kost- nadsfördelen av integrerad lagerhållning endast under maximialternativet.

Merkostnader (+) och mindrekostnader (—) i förhållande till EKD.

1 Enligt punkt 1 ovan 590 000x 3 = — 1 770 tkr 2 Enligt punkt 2 ovan — 170 tkr 3 Enligt punkt 3 ovan 4,6 milj. orderrader ä 5 öre + 230 tkr 3,7 milj. orderrader a 15 öre + 550 tkr 4,6 milj. orderrader å 11,25 öre1 + 520 tkr + 1 300 tkr 4 Enligt punkt 4 ovan minimum — 20 % x 11 mkr — 2 200 tkr Avgår minskning enligt EKD + 1 200 tkr —- 1 000 tkr

Enligt punkt 4 ovan maximum — 40 % x 11 mkr — 4 400 tkr Avgår minskning enligt EKD + 1 200 tkr -— 3 200 tkr 5 Enligt punkt 5 ovan minimum — 0 tkr

Avgår enligt EKD + 3 680 tkr + 3 680 tkr

Enligt punkt 5 ovan maximum —— 3 680 tkr Avgår enligt EKD + 3 680 tkr + 0 tkr Summa merkostnad i förhållande till EKD, minimialternativet + 2 040 tkr Summa mindrekostnad i förhållande till EKD, maximialternativet — 3 840 tkr

1 minskning enligt EKD 322 SOU 1969: 46

Appendix C Beställningssystem för apoteksorder till

droghandeln via telex

15 å "ä TELEFON '; Förfrågningar % och extraordi- Xarumot— 15 nurie order ognmg %, Ordinarie "5 order D. ( Svar på för- frågningar-, Varuingöng order &? '5 .E 5 0 F o % * Rest '$ DATAMASHIN order 8 (D Luger—kontroll Fakturor Modem Statistik m.m. Svar på förfråg— Leveransorder inklusi- ninqor, viss Modem ve resfnoterude varor ? ordermottagning som inkommit på lager 'ö' .! E & !- .?! L 0» U' E "5 E Order-blankett M i 3 exemplar Expedition

Överenskommelse mellan staten och apotekar- societeten om formerna för avlösning [av nuvarande apotekssystem

Under förutsättning av godkännande å ena sidan av Kungl. Maj:t och riksdagen samt å andra av apotekarsocietetens fullmäktige har innevarande dag träffats följande över- enskommelse.

Som allmän fönitsättning för överenskom- melsen gäller att staten genom lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat apoteksbolag.

A. 1. Apoteksbolaget skall svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i lan- det. Bolaget, i vilket staten skall äga majo- ritet, bildas av staten och en av apotekar- societeten grundad stiftelse. Det skall bereda skälig förräntning av insatt kapital.

2. Staten inlöser av apoteksinnehavare, som den 31 december 1970 driver apoteks- rörelse, apotekets lager och inventarier samt övertar i apoteksrörelsen ingångna anställ- ningsavtal ävensom till rörelsen knutna hy- resavtal och övriga förpliktelser. Härvid skall de f.n. inom apoteksväsendet tilläm- pade värderingsnormerna i huvudsak följas. Apoteksinnehavare skall äga påfordra, att staten inlöser fastighet, som vid tidpunkten för överlåtelsen av apoteket till staten är i hans ägo och som uteslutande eller till hu- vudsaklig del används i hans apoteksrö- relse. Vid tvist om priset på sådan fastig- het avgörs detta enligt lagen om skiljemän.

3. Staten garanterar att apoteksinnehava-

re, som driver apoteksrörelse den 31 decem- ber 1970, bereds anställning inom apoteks- bolaget, i första hand som föreståndare för sitt då innehavda apotek. Anställningsvillko- ren fastställs efter förhandlingar mellan apo— teksbolaget och apoteksinnehavarna, varvid riktlinjer i en vid överenskommelsen fogad _ promemoria (Bil. 1) skall följas.

4. Apotekarsocieteten förbinder sig att vidta erforderliga åtgärder för att i samband med att systemet med apoteksprivilegier upphör, apotekarsocieteten ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlem- skap. Föreningen skall främja apoteksvä- sendets och farmacins utveckling samt en hög farmacevtisk yrkesstandard, bl.a. ge— nom att stödja farmacevtisk forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verksamhet på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Föreningen skall icke befatta sig med lönc- och anställningsfrågor eller dylikt och ej heller bedriva verksamhet som kan an— ses konkurrerande med sådana aktiviteter som i övrigt berörs i denna överenskommel- se. Till medlemmar i föreningen skall kunna antas, förutom nuvarande apoteksinnehavare, jämväl andra personer, som är verksamma i kavlificerade funktioner inom läkemedels- området och som kan förväntas som med- lemmar främja föreningens ändamål. En breddning av medlemsunderlaget skall efter- strävas, så att allsidig expertis på läkeme-

delsområdet blir företrädd i föreningen. Be- stämmelserna i föreningens stadgar om dess ändamål och upplösning fastställs av Kungl. Maj:t.

B. 1. Staten förvärvar per den 1 januari 1970 apotekarsocietetens aktieinnehav i Apoteksvarucentralen Vitrum Apotekareak- tiebolaget för 24,4 miljoner kronor enligt ett vid denna överenskommelse fogat köpeav- tal (Bil. 2).

2. Staten förvärvar per den 1 januari 1971 av apotekarsocieteten för 7,5 miljoner kronor:

a) apotekarsocietetens tekniska huvudav- delning, inklusive inrett laboratorium (ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkesrätter samt hyresrätterna till de av apotekarsocieteten disponerade lokalerna med adress Döbelnsgatan 58 i Stockholm och Gårdsvägen 10 i Solna;

b) delar av apotekarsocietetens admini- strativa huvudavdelning jämte tillhörande lösa inventarier enligt vad som närmare framgår av en till socialdepartementet över- lämnad förteckning;

c) fastigheten Sköle 2: 31 i Matfors kom- mun i Västernorrlands län, varvid värdet av fastigheten beräknats till 1,6 miljoner kro- nor.

3. Staten övertar betalningsansvaret för apotekarsocietetens utfästelser till apoteks- innehavare vilkas distriktslaboratorier ned- lagts förc den 1 januari 1971 samt förbin- der sig att bereda kvarstående innehavare av distriktslaboratorier som så önskar mot— svarande ersättningar, beräknade på ena- handa sätt. Värdet av statens sålunda gjorda åtagande är beräknat till cirka 1 miljon kronor. Härtill har hänsyn tagits vid fast- ställande av beloppet 7,5 miljoner kronor under B. 2. C. 1. Apotekarsocieteten överför 15 mil- joner kronor till en av societeten grundad stiftelse för främjande av farmacins utveck- ling och en god läkemedelsförsörjning. Stif- telsens stadgar antas av apotekarsocieteten och fastställs av Kungl. Maj:t. Stiftelsens styrelse utses av apotekarsocieteten.

2. Stiftelsens kapital används för att per den 1 januari 1971 teckna aktier i apoteks-

3. Avkastningen av stiftelsens egendom skall — sedan avdrag gjorts för vad som åtgår för stiftelsens förvaltning — tillföras en organisationsenhet med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkeme- delsområdet. Apotekarsocieteten skall vara representerad i denna verksamhet. D. 1. Staten medverkar till att personal som nu är anställd hos apotekarsociete- ten och som sedermera icke erfordras för den ombildade apotekarsocietetens verk— samhet bereds anställning inom apoteksbo- laget, dess dotterbolag eller den under C. 3. avsedda oragnisationsenheten. Personal som sålunda övergått från societetens tjänst skall icke vidkännas försämringar i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.

2. Staten skall äga rätt att till utgången av 1975 av apotekarsocieteten till gängse marknadshyra förhyra de lokaler inom kvar- teret Rörstrand i Stockholm som icke be— hövs för societetens egen verksamhet eller icke redan disponeras av andra hyresgäster. E. 1. Under en minimitid av två år räk— nat från den 1 januari 1971 skall apoteks- bolaget i form av särskilda dotterbolag be— driva den verksamhet som utövas av Vitrum och den som nu utövas genom apotekar- societetens tekniska huvudavdelning och ditriktslaboratorierna (ACO).

2. Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse genom 1/3 av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer. Så länge Vitrum och ACO är dotterbolag till apoteksbolaget skall apoteks- bolagets styrelse tillse att såväl staten som stiftelsen är representerade i styrelserna för dotterbolagen.

3. År 1985 skall frågan om stiftelsens fortsatta medverkan i apoteksbolaget om- prövas. Om stiftelsen önskar frånhända sig sina aktier i apoteksbolaget har staten skyl- dighet att förvärva dessa aktier. Om staten önskar inlösa stiftelsens aktier är stiftelsen skyldig låta staten förvärva dessa. Värdet av aktierna skall därvid fastställas med led- ning av det insatta kapitalet och den pen- ningvärdesförändring som kan ha skett sedan aktierna utgavs.

Vid upprättandet av denna överenskommel- se har vissa protokollsanteckningar gjorts. Dessa fogas till överenskommelsen som Bil. 3. Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar varav parterna tagit var sitt. Stockholm den 17 september 1969.

För staten: För apotekarsocieteten: Rune Lönngren Sven Söderlundh Tony Hagström Sven Eklund Bo Jonas Sjönander Göran Linden

Bengt Söderqvist

Sveriges Farmacevtförbunds förslag 1969 till apoteksorganisation i bolagsform

9.1 Inledning

Samhället har under de senaste decennier- na utökat sitt engagemang inom hälso- och sjukvården. Denna utveckling med stigan- de statlig finansiering av sjukvården gör att samhället inte oväntat fått ett ökat intres- se även av rent organisatoriska frågor be- träffande läkemedelsförsörjningen. I ett fler- tal utredningar allt ifrån 1930-talet har lä- kemedelshanteringens organisation — i sin helhet eller delar därav — kartlagts av olika officiella utredningar. Hittills har de för- slag som framlagts antingen underkänts vid remissbehandling eller blott lett till margi- nella ändringar i organisationen. Även nu pågår en utredning, den s.k. Läkemedels- försörjningsutredningen. Den tillsattes 1963 och fick i uppgift att undersöka lämplighe- ten och möjligheten av

en ur konkurrenssynpunkt i allmän regi driven läkemedelstillverkning

en centraliserad droghandelsverksamhet förlagd till ett statsägt monopolföretag samt

en ny ordning för läkemedelsdistributio- nen i detaljhandelsledet.

Den övervägande delen av farmacevtför- bundets medlemmar är på ett eller annat sätt sysselsatta i läkemedelstillverkning och lä- kemedelsdistribution. Eftersom farmacevt- förbundet har till ändamål att tillvarata medlemmarnas intressen och verka för far- macevtyrkets utveckling bör det vara för- bundets uppgift att förbereda sig på de

eventuella förändringar i läkemedelshante- ringen som kan komma att föreslås av den snart slutförda läkemedelsförsörjningsutred- ningen. Förbundet måste med hänsyn till ändrade arbetsvillkor och en framtida om- disponering av personal inom läkemedels- hanteringen undersöka möjligheten till och förbereda randutbildning för farmacevtkå- ren.

I en probleminventering som den följan- de bör även undersökas om nya arbetsupp- gifter för farmacevterna kan skisseras och i så fall vilka. Efter en kartläggning bör sådana möjligheter påpekas för farmacev- tema, som i förekommande fall även bör få hjälp att förbereda sig för dessa.

Farmacevtförbundet anser sig emellertid kunna göra mer än enbart tillvarataga sina medlemmars intressen. Förbundet har en ställning utan ekonomisk läsning och tror sig om att objektivt kunna göra en bedöm- ning av det nuvarande systemet och sam- tidigt föreslå förändringar i riktning mot för- bättrad läkemedelshantering och läkemedels- distribution. Ett arbete av ovanstående ka- raktär bör därför också kunna vara till nytta när det gäller att kartlägga farmacins del i sjukvården och läkemedelsdistributio- nen. Genom att penetrera de organisatoris- ka problemen och genom att anvisa vägar att nyttja den arbetskraft som utbildats på läkemedelsområdet tror sig farmacevtför— bundet kunna bidraga till en praktisk sam- hällspolitik.

Det är en given förutsättning att organi- sationsändringar av den omfattning det här är fråga om, ej kan genomföras under nå- gon kortare tidrymd. I stället måste det va- ra naturligt att pröva sig fram och härvid även arbeta med olika modeller.

För att meningsfyllt kunna diskutera or— ganisationsfrågor är det dock nödvändigt att följa vissa givna förutsättningar. Det är därför angeläget att framhålla att det här framlagda förslaget skall betraktas som en slutmodell av detaljhandelsledet, inom vilken det finns möjlighet att kunna uppfyl- la farmacevtförbundets tidigare nämnda in- tentioner.

9.2 Läkemedelscirkeln

Läkemedelshanteringen har i Sverige sedan lång tid varit författningsmässigt reglerad i lagar, förordningar, kungörelser m.m. Bakom dessa författningar ligger ett fler- tal motiv. Samhället har en målsättning att allmänheten — trots de svårigheter den de- mografiska strukturen medför — överallt skall kunna få tillgång till läkemedel med rimlig snabbhet. Oberoende av var läkemed- let inhandlas skall det kosta lika mycket. Prisnivån på läkemedel överhuvud skall hål- las skälig. Av påtaglig betydelse har det dessutom varit att tillgodose säkerheten, för— utse de risker som en felaktig hantering av läkemedel kan innebära och nedbringa even- tuella skadeverkningar.

I detta syfte har man fastställt stränga fö- reskrifter angående läkemedelsproduktema, deras kvalitet, framställning och kontroll. Man har vidare fastlagt kompetenskrav för rätten att yrkesmässigt framställa och han— tera läkemedel. Man har till sist utstakat speciella handelsvägar och angett tämligen detaljerade expeditionsföreskrifter för läke- medlen.

Det vore önskvärt att i några enkla bil- der kunna åskådliggöra det tekniska för- loppet inom läkemedelsförsörjningen, de parter som är involverade och hur det hela kontrolleras. Att i en formel eller ett dia- gram fånga allt lär inte gå, men med en bild som i det följande kallas »Läkemedels—

cirkeln» skulle man nå en viss överskådlig- het och förenkla resonemanget.

Läkemedelscirkeln består av fyra sekto- rer:

Produktion

Förskrivning Expedition Användning

Utanför cirkeln anges vilka kategorier av personer som främst är ansvariga nämli- gen:

Fabrikanter, grossister Läkare, tandläkare, veterinärer Apoteksfarmacevter Konsumenter 1. Fabrikanten

grossister

Produktion

Användning

2. Läkare Tandläkare Veterinärer

4. Konsumenter

Expedition

3. Apoteksvarmacevter

Den skuggade delen av de olika sekto- rerna symboliserar de kontrollsystem me- delst vilka myndigheterna fullgör sin roll av övervakare på olika områden i enlighet med de författningsföreskrifter som faststäl- ler deras uppgifter och befogenheter.

Produktion:

Registrering av produkter Tillstånd till fabrikation Inspektion av anläggningar Förskrivning: Kompetensmonopol Receptpliktighet Formella receptföreskrifter

Expedition: Kompetensmonopol

Formella expeditionsföreskrifter Inspektion av apotek Användning: Öppen vård: Ingen övervakning

Förvaringsföreskrifter Utdelningsföreskrifter Inspektion

Det torde inte vara fel att säga att ur en synvinkel sett är tillverkning, förskriv- ning och expedition endast förberedande moment —- givetvis ytterst viktiga sådana _ för det ur samhällets synpunkt viktigas- te momentet, nämligen användningen. An- vändningen av läkemedel är emellertid ett moment som för närvarande mycket litet — praktiskt taget inte alls — går att kon- trollera. Det är inte svårt att förklara var- för det är så och det kan förvisso finnas många uppfattningar om huruvida den en- skildes integritet skall inskränkas i detta fall. Förhållandet förtjänar emellertid att under- strykas.

I det följande ges en översikt av några viktiga förhållanden inom de fyra sekto- rerna. Därefter följer en mera djupgående genomgång av vissa säkerhetssynpunkter och serviceproblem beträffande läkemedels- området.

9.2.1 Produktion

Tillverkningen av läkemedel är numera till största delen industrialiserad. Det måste emellertid understrykas att produktionssek- torn, när det gäller läkemedel, omfattar mer än den rent tekniska produktionen.

Produktion omfattar:

Produktutveckling Teknisk produktion Marknadsföring

Varje tillverkare måste registrera sina lä- kemedel hos socialstyrelsen. Denna regis- trering är ett godkännande av preparatet för medicinskt bruk. Den medför samtidigt en möjlighet för myndigheterna att öva in- flytande dels på prissättningen, dels på lä- kemedelssortimentet — i första hand den enskilde fabrikantens men därigenom också samhällets totala läkemedelssortiment.

Registrering förutsätter till en del att

myndigheterna gjort egna analyser och pröv- ningar men torde till största delen grunda sig på en genomgång och bedömning av att tillverkaren kan dokumentera experimen- tella, laboratoriemässiga och kliniska pröv- ningar beträffande läkemedlets farmakolo- giska och toxikologiska egenskaper. Där- utöver sker även en kontroll av produktens kemiska och farmacevtiska egenskaper samt hur dessa påverkar produktens hållbarhet och praktiska hantering.

Den snabba innovationstakten på läkeme- delsområdet gör att tillverkaren — för att nyttiggöra nya resultat inom forskningsav- delningar och utvecklingslaboratorier — måste föra en aktiv information vid intro— duktion av nya produkter och beträffande utveckling av äldre produkter. Detta in- formationsflödc är att betrakta som en del i fortbildningen av de personalkategorier — läkare, tandläkare, veterinärer och farma- cevter — som har att förmedla läkemedlen till dem som skall använda dem.

Produktionen är av lättförklarliga skäl den mest tekniskt betingade av läkemedels- försörjningens olika moment. Inom denna sektor är det dock egentligen bara den tek- niska produktionen och grossistfunktionen som i någon högre grad kan automatiseras. Framför allt när det gäller produktutveck- ling och information måste verksamheten i hög grad bygga på väl utbildad perso- nal.

9.2.2 Förskrivning

När den öppna eller slutna sjukvården be- handlar patienter resulterar detta i flerta— let fall på ett eller annat sätt i läkemedels- terapi. Rätten att förskriva läkemedel är i författning förbehållen läkare, tandläkare och veterinärer. Själva ordinationsförfaran- det är fastställt genom snäva regler. Över- vägande delen av läkemedelsförskrivning- arna utgörs idag av registrerade farmacev- tiska specialiteter. S. k. extempore-förskriv- ning — dvs. individuellt komponerade lä- kemedel — förekommer numera i begränsad utsträckning.

Trots den ökade användningen av stan-

dardläkemedel kan diagnos och behandling av patienter aldrig bli något automatiserat förfarande, utan måste bygga på använd- ning av väl utbildad personal.

Det stigande antalet farmacevtiska spe- cialiteter ger ökade möjligheter till adekvat preparatval, men ställer samtidigt ökade krav på förskrivama. En god kontakt mel- lan olika sektorer i läkemedelshanteringen kan avsevärt underlätta förskrivarens möj- ligheter att överblicka läkemedelsfloran och följa den snabba innovationstakten på om- rådet.

9.2.3 Expedition

Expedition av läkemedel är förbehållen apo- teken. Det civilrättsliga ansvaret åvilar apo- tekets ägare. Det tekniska arbetet är givet- vis fördelat på olika kategorier av special— utbildad personal av vilka några — farma- cevtema — vid färdigställande av recept ar- betar under tjänstemannaansvar, som tillde- lats vederbörande av socialstyrelsen.

Begreppet expedition omfattar här apo- tekens hela verksamhet i vidaste bemärkel- se, från inköp, lagerhållning, receptbehand- ling till överlämnande av en vara vid dis- ken. Två expeditionsvägar finns för läke- medel, en för receptförskrivna och en för av kunden direktbeställda. Vid utlämnandet av varan är här apotekets uppgift densam- ma. Kunden skall veta hur, när och var- för läkemedlet skall användas.

9.2.4 Användning

Användningen av ett läkemedel bör vara preciserad för varje individ som får det. Det kan ske genom ordination av läkaren eller via rådgivning av farmacevten. Effek- ten är emellertid beroende på individens sätt att reagera för ett läkemedel. Detta kan gö- ra det nödvändigt med personlig och diffe- rentierad dosering, vilket kan medföra spe— cifika effekter i enskilda fall.

Ett läkemedels effekt kan också vara be- roende av en regelbunden användning. För patienten kan den föreskrivna dosen före- falla för stor om vissa biverkningar uppträ-

der. Är de förutsebara bör de meddelas patienten. Å andra sidan kan patienten tro att doseringen är för liten om symptomen ej genast försvinner. Ibland kan det vara nödvändigt för patienten att fullfölja en medicinering under lång tid även sedan symptomen försvunnit. Flera exempel skulle kunna anföras på behovet av att någon in- stans klargör för patienterna hur läkemed- len rätt skall användas. Det är därför be- tydelsefullt att härför utbildad personal finns till hands på apoteken.

Det konsumeras årligen läkemedel för över en miljard kronor i vårt land. Hur myc- ket av denna konsumtion är felaktig eller mindre effektiv än den kunde vara? Utan att våga tro på ett tillstånd där läkemedel aldrig används fel — vilket säkerligen är en utopi — kan ändå sägas att genom ett bättre utnyttjande av den farmacevtiska sakkunskapen kan mycket göras till en rim- lig kostnad.

9.2.5 Säkerhet

Läkemedelslagstiftningen kan ses som en del av vår allmänna säkerhetslagstiftning. Sä- kerhet är här lika litet som inom andra samhällssektorer något absolut begrepp. Till- fredsställande säkerhet uppnår vi när läke- medel och läkemedelshantering fyller sam- hällets upställda krav.

Dessa krav kan i sammanfattning formu- leras på följande sätt beträffande läkeme- del. Produkten skall

ha den nettoeffekt som dokumenterats och godkänts vid registrering

vara rätt tillverkad motsvara patientens behov och vara rik- tigt förskriven

vara rätt expedierad användas på rätt sätt.

Ansvaret för att ett läkemedel registre- rats och att därvid erforderliga kontroller och analyser utförts åvilar en särskild läke- medelsnämnd. När en produkt är godkänd är det däremot huvudintressenterna inom varje sektor i läkemedelscirkeln som bär ansvaret för säkerheten.

Det är en truism att verksamhet inom ett komplicerat område endast kan drivas av personer som har fått speciell utbildning och har en viss kunskapsnivå. Detta är emeller- tid inte tillräckligt utan säkerhet kräver ock- så att det etableras ett kontrollsystem med inbyggda kontrollpunkter.

Själva planerandet och upprättandet av ett kontrollsystem kräver naturligtvis omfat- tande kunskaper och höga kvalifikationer. Inom varje välutvecklat verksamhetsområ- de försöker man emellertid automatisera själva kontrollarbetet, antingen i form av teknisk registrering med speciell apparatur eller medelst enkla rutinkontroller på stra— tegiska punkter (där kontrollmomentet av- ser en i och för sig enkel fas i arbetet, som emellertid ger en indikation om brister i slutresultatet). Teknisk kontrollautomatik— som har den fördelen att den utesluter den felkälla en mänsklig kontrollfaktor alltid ut- gör — är uppenbarligen möjlig enbart i högt utvecklad teknisk verksamhet. När den mänskliga arbetskraften inte kan ersättas av maskiner gäller det att finna såvitt möj- ligt vattentäta kontrollrutiner för personligt utförd kontroll. I vissa fall är inte heller detta möjligt. Då återstår bara att anlita per- sonal med så omfattande utbildning att sä- kerheten i primärarbetet kan bli acceptabel trots omöjligheten att bygga in kontrollmo- ment.

Inom läkemedelsområdet förekommer en så mångskiftande verksamhet att alla typer av ovan nämnda säkerhetssystem måste komma till användning. Varje sektor inom läkemedelscirkeln har därvid helt olika pro- blem. Teknisk kontrollautomatik torde va- ra begränsad till produktionen, där även väl utvecklade rutiner för personlig kon- troll kan upprättas.

Inom expeditionssektorn förekommer na- turligtvis rutiner för personligt insatt kon- troll vid vissa punkter. En omfattande del av verksamheten är emellertid sådan att man måste bygga på väl utbildad personal, som kan arbeta självständigt utan inbygg- da kontrollmoment.

Beträffande förskrivning torde man helt få utgå från att väl utbildad personal utför

sitt arbete riktigt och säkert.

Mycket tyder på att en utveckling av datatekniken kan leda till nya tillämpnings- system, vilka inom såväl förskrivning som expedition kan öka säkerheten. Dit har vi emellertid inte hunnit ännu. Inom det om- råde där farmacevtförbundets medlemmar främst är sysselsatta torde man fortfarande under lång tid komma att vara utan kon- trollsystem som kan ersätta höga krav på kunnande i primärstadiet.

Om vi återgår till läkemedelscirkeln kan vi där rita in hur säkerhetskravet inom oli— ka sektorer måste tillgodoses genom

teknisk kontrollautomatik personliga inbyggda kontrollrutiner ----- högt primärkunnande — — —

I läkemedelscirkeln har införts en ny fi- gur nämligen en triangel som skall söka åskådliggöra apotekens influensområde. Den täcker givetvis hela expeditionssektorn men även i viss mån angränsande sektorer. Den sträcker sig in på tillverkningssektorn för att beteckna den extemporeberedning och be- gränsade lagertillverkning av enkla lösning- ar m. m., som apoteken alltid lär komma att bedriva. Att den även täcker angränsande delar av förskrivnings- och användnings- sektorerna är ett uttryck för tanken att apo- tekens farmacevter genom kontakt över gränserna, samarbete och påverkan skall kunna bidraga till att öka säkerheten i lä- kemedelshanteringen i dess vidaste mening.

Säkerhetskravet är naturligtvis ett och odelbart även om arbetet fullgöres inom olika delar av läkemedelscirkeln. Kravet på säkerhet är fullständigt uppfyllt först när en patient tagit in rätt läkemedel för rätt åkomma vid den tidpunkt han behöver det. Ser man på bilden är det slående hur alla författningsmässigt bestämda eller or- ganisatoriskt betingade säkerhetsåtgärder upphör vid gränsen till användningssektom. Vid expeditionen av ett läkemedel har den organiserade delen av läkemedelshantering- en sin sista kontakt med konsumenten. Det är därför inte ologiskt att tänka sig att skall säkerhetssystemet inom läkemedelsom- rådet utsträckas även in på användningssek-

1. Fabrikanten grossister

71. Konsumenter Användning

Registrering

Produktion

3. Apoteksfarmacevter

2. Läkare Tandläkare Veterinärer

Jeöuluneilqå

torn bör detta främst ske med hjälp av farmacevterna på apoteken (givetvis i före- kommande fall i samförstånd med den sju- kes läkare).

Säkerhetsfrågorna inom expeditionssektorn är som ovan sagts blott en del av ett odel- bart säkerhetssystem. Varje sektor komplet- terar de andra. Detaljdistributionens ome- delbara anknytning till konsumtionen borde innebära ett krav att personalen inom denna sektor känner ansvaret för säkerhetsfrågorna speciellt stort. Sålunda torde inte »säker— hetslinjerna» i läkemedelscirkeln kunna hål- las intakta om apoteksfarmacevterna inte har kunskap om arbetsformerna och vil- koren vid utveckling, dokumentation och re- gistrering av läkemedel eller gällande regler för ordination, förskrivning och dosering m.m.

Lika betydelsefull är kontakten mellan detaljhandelsenheten å ena sidan samt till- verkningssektorn och förskrivningssektorn å

den andra vad gäller information. Ett in- tensifierat samarbete bör öka möjligheterna till en säkrare läkemedelshantering. Närmast till hands ligger därvid att informationsut- bytet mellan läkare och farmacevter vid or- dinationstillfället uppövas och vidgas.

Apoteken förmedlar årligen till allmän— heten 40 miljoner recipe, utskrivna eller in- telefonerade av läkare, tandläkare och ve- terinärer. Vilken form av automatik datatek— niken i framtiden kan leda till på detta om- råde är omöjligt att sia om. Att transfor- mera en läkares intentioner vid förskrivning till ett rätt använt läkemedel hos en patient torde emellertid även i framtiden komma att kräva personliga insatser av välutbildad per- sonal.

Om ett läkemedel med full säkerhet skall kunna expedieras efter en förskrivning mås— te kunskapsnivån vara sådan inom detaljist- ledet att information om läkemedlens sam- mansättning, användning, verkningar och i

förekommande fall biverkningar kan ges till såväl förskrivaren som kunden. Även på en expedition som sådan måste läggas säker— hetssynpunkter. Förutom ett rent tekniskt arbetsmoment kommer här en viss kontroll av varan, priset, ordinationens rimlighet samt överensstämmelse med gällande social- och läkemedelslagstiftning. Här kan ingen automatisk kontroll läggas in. Ansvar förut- sätter kunskap och farmacevtens signum an- ger att han accepterat detta ansvar. Säkerhetssystemet på läkemedelsområdet borde byggas ut så att det explicit klargörs att det ligger inom detaljhandelsenhetens och farmacevtens ansvarsområde att kon- trollera att kunden känner till de försiktig- hetsåtgärder som är förknippade med bruk av ett visst läkemedel. Expedition till kun- den borde innehålla ett moment av aktiv information om läkemedelsbeteende. Kontakten mellan kund och farmacevt vid expeditionen skulle på så sätt kunna bi- draga till en riktigare läkemedelshantering även utanför apotekets influensområde. All- mänhetens läkemedelsvanor är den osäkras— te variabeln inom säkerhetsområdet. Utan en aktiv läkemedelsinformation till den en- skilde förbrukaren kan därför säkerhetssys- temet vara utan reellt värde. Erfarenheten synes ha visat att konsumentens självbeva- relsedrift inte i tillräcklig utsträckning kan ersätta kunskap hos patienten om läkemed- lens rätta användning. För att realisera säkerhetskravet kan många typer av ytterligare engagemang av detalj— handelsenheten gentemot kunden tänkas. Optimal effekt — och därmed säkerhet — vid användningen av läkemedel uppnås egentligen först när en individuell dosför- skrivning kan genomföras. Apoteken skulle beträffande vissa patienter och vissa läke— medel kunna biträda den ordinerande lä- karen med att utprova de doser som ger den enskilde individen den effekt som för ho- nom är optimal. Detta skulle i vissa fall kunna undanröja riskerna med alltför schab- lonartad dosering av häftigt verkande läke- medel.

Service vid detaljdistribution av läkemedel innebär — utöver det självklara kravet på säkerhet — leveranssnabbhet och tjänstvillig- het.

En godtagbar läkemedelsdistribution för- utsätter en viss servicenivå inom alla sek- torer av läkemedelshanteringen. Det är emellertid i kontakten apotek-konsument som service eller brist på service får de mest påtagliga konsekvenserna. Nivån på den ser- vice apoteken kan lämna måste givetvis all- tid bli en kompromiss mellan de krav sam- hället anser att sjukvård och patienter bör få ställa och de resurser samhället vill av- dela för läkemedelsdistribution. Kostnader- na för läkemedelsdistributionen bör förvis— so inte vara högre än nödvändigt. Vid vägning av service och kostnader torde emellertid även de indirekta kostnaderna för samhället, när det gäller sjukvård, tagas med i beräkningen.

Statens institut för folkhälsan har nyligen uppgivit att samhällets kostnader för sjuk- dom är cirka 15 miljarder kronor per år, varav mer än hälften beror på frånvaro från produktivt arbete. Det är inte otroligt att läkemedelsdistributionen är dyrast i de fall servicenivån är så låg att ett läkemedel inte finns till hands när det behövs.

I begreppet service ligger emellertid även beredvillighet och möjlighet att erbjuda en viss kunskapspotential och informationska- pacitet till tjänst för konsumenter och sjuk- vård. Exempel på angelägna områden för rådgivning är läkemedelsbeteende (säkerhet i användning), sjuk- och hälsovårdens funk- tion, läkemedelssociala förmåner, använd- ning av sjukvårdsmaterial, gällande läkeme- dels— och sjukvårdslagstiftning samt allmän läkemedelsinformation.

I detaljhandelsenhetens serviceåtagande in- går även att tillhandahålla sådan kvalifice- rad personal som direkt kan genomföra el- ler i varje fall underlätta kontakterna mel- lan läkare och patienter.

I framtiden synes även en medverkan vid individuell dosförskrivning och dosutdelning i öppen Vård kunna komma att falla inom apotekens serviceområde.

9.3 Läkemedelsdistribution och samhälls- politik

9.3.1 Allmän målsättning

Läkemedelsdistribution förekommer både som grossist- och detaljistfunktion. När det i det följande inte speciellt anges att det är grossistfunktionen (droghandeln) som avses, hänför sig termen distribution till detaljist- ledet (apoteken).

Läkemedelsdistributionens uppgift är prin- cipiellt enkel att ange. Den skall förse varje sjuk patient med läkemedel vid det tillfälle han eller hon behöver det. Så allmänna for- muleringar kan dock inte i längden räcka till som policy för den praktiska verksamhe— ten. Krav på service och säkerhet måste vä— gas mot samhällsekonomiska synpunkter i dess vidaste mening.

I utredningen har inte närmare penetre- rats lämplig målsättning för läkemedelsdist- ributionen när det gäller service-, säkerhets- och kostnadsnivå utan man har nöjt sig med den förutsättningen

att service och säkerhet inte får försämras att distributionen får en så flexibel organi- sation att service och säkerhet snabbt — utan försämring för patienten — kan anpassas till fortgående urbanisering och ny transporttek- nik

att organisationen kan byggas ut i takt med sjuk—, hälso- och åldringsvård.

Ovanstående förutsättning kan — även med utgångspunkt från att läkemedelsdistributio- nen skall vara så billig som möjligt — leda till att kostnaderna för distributionen totalt blir högre och inte lägre.

Det finns vidare inte tillräckliga motiv för att frångå principen om enhetlig pris- sättning på läkemedel över hela landet. Även i fortsättningen bör alltså en farmacevtisk specialitet ha samma pris över apoteksdis- ken oberoende av var den säljs.

Det är i olika former av speciallagstift- ning klargjort att läkemedel är en varugrupp som av olika anledningar kräver speciell hantering. Det är därför logiskt att kom- mersiell handel med läkemedel sker avskilt från andra varor.

Vad som menas med läkemedel finns defi— nierat i läkemedelsförordningens & 1, mom. 1. För att enklare beskriva den handels— verksamhet som skall förekomma kan sä- gas att detaljdistributionen skall omfatta:

Grupp ]: farmacevtiska specialiteter

övriga standardförpackningar

droger och kemikalier vilka obearbetade an- vänds som läkemedel extemporepreparat och råvaror till dessa. Utan att vara läkemedel bör följande va- ror obligatoriskt tillhandahållas tillsammans med läkemedel:

Grupp 2:

hjälpmedel eller produkter som är direkt eller indirekt nödvändiga för ett riktigt bruk av läkemedel.

Det måste anses rimligt att — såsom även för närvarande är förhållandet — patienter och sjukvårdsinrättningar som inhandlar lä- kemedel samtidigt skall kunna få tillgång till:

Grupp 3:

läkemedel närstående varor, såsom dietmat, hygieniska artiklar m. m. sjukvårdsartiklar.

Huruvida läkemedel vid distribution skall kombineras med varor i grupp 3 ovan måste emellertid avgöras från fall till fall beroende på lokala förhållanden.

Det har tidigare belysts att det finns ett samband mellan sjukvård och läkemedels- hantering. Det är nödvändigt att läkemedels- distributionen byggs ut i takt med den egent- liga sjukvården. Den omständigheten att det allmänna driver och betalar större delen av sjukvården behöver inte innebära att det är en bra utväg vare sig att sammanföra sjuk- vård och distribution till samma organisa- tion eller att organisera dem efter samma principer. Det bör understrykas att läke- medelsdistributionen har sina specifika svå- righeter som kräver en organisation vid si— dan av den egentliga sjukvården och fri— stående från denna. Den slutna vården har bl.a. av kostnadsskäl måst fördela sina re-

surser på så sätt att patienten stegvis inom organisationen erhåller allt mer specialiserad vård. Den sjuke i öppen vård och som kund till apoteket skall däremot redan lokalt kun- na erhålla sitt läkemedel på högsta säker- hets- och servicenivå.

Oberoende av hur denna detaljhandels- organisation kommer att se ut måste dess prestationer kunna bedömas. Detta skulle inom en stor sektor av distributionen — näm- ligen där det allmänna betalar — kunna tänkas ske genom någon form av avräk- ningssystem. Det är viktigt att detaljdistri— butionen även i framtiden organiseras som en handelsrörelse, där varorna prissätts.

Så länge det finns behov av öppen för- säljning av läkemedel bör distributionens kostnader täckas genom en prissättning som medger tillräckliga pålägg. Detaljhandeln med läkemedel bör oberoende av organisa- tion, tillsarnmantagen vara ekonomiskt bär- kraftig. När subventionering i samband med läkemedel skall förekomma bör kunden, ej apoteken, subventioneras.

9.3.2 Detaljistrnonopol bibehålles

Detaljdistributionen med läkemedel drivs för närvarande som ett monopol inom apoteks- väsendets ram. De svenska apoteken har

dels ett försäljningsmonopol dels ett kompetensmonopol. Båda bör principiellt bibehållas.

Försäljningsmonopal. Ett avskaffande av försäljningsmonopolet skulle kunna motive- ras med att ökad konkurrens i detaljistledet skulle höja effektiviteten och sänka kostna- derna. Apoteken skulle generellt kunna sä- gas konkurrera med varans kvalitet, varans pris och den service som erbjuds. Vad be- träffar såväl varans kvalitet som varans pris har detaljistledet idag liten möjlighet att på- verka dessa båda faktorer i en konkurrens- situation. Vad beträffar service kan en ut- talad konkurrens knappast upprätthållas utan att priskonkurrens finns med i bilden, även om rationaliseringar kan — till en be- gränsad omfattning — utveckla en viss ser- vicekonkurrens. De konkurrensbefrämjande

faktorernas betydelse begränsas ytterligare, om den allmänna målsättning för läkeme- delsdistributionen, som berörts i föregående avsnitt i alla avseenden skall uppfyllas. De demografiska förhållanden som råder i lan- det förstärker ett sådant antagande. Om Sverige av tradition haft ett konkurrens- system inom detta område skulle det säker- ligen kuunat fylla många av de krav som ett modernt samhälle ställer. När denna tradi- tion nu saknas är det föga troligt att ett av- steg från ett inarbetat system bättre skulle tillgodose målsättningen än ett bibehållande av försäljningsmonopolet.

Kompetensmonopol. Vi _har för närva- rande en riklig läkemedelsarsenal där en klar trend finns att den blir allt mer kom- plicerad för varje år. Flera häftigt verkande läkemedel introduceras, vilka i sin använd— ning blir allt mera specialiserade. Det har visat sig att riskerna för missbruk av vissa typer substanser framträtt klarare och anta- let missbrukare har ökat. Att under sådana omständigheter ändra kompetenskravet på den personal som skall ansvara för distribu- tionen av och en viktig del av informationen om läkemedel skulle vara en olycklig ut- veckling. Det måste därför vara i överens— stämmelse med samhällets behov att kom- petensmonopolet bibehålls.

9.3.3 Relationer till industri och grosshandel

De tre leden inom läkemedelshanteringen — producent-, grossist- och detaljistled — arbe- tar under så olika tekniska betingelser att det inte finns några organisatoriska skäl för att de inte skulle arbeta åtskilda.

Om detaljistledet bibehålls såsom mono- pol — vilket enligt ovan kan anses ändamåls- enligt — blir detta en så stor administration att en ytterligare förstoring inte kan inne- bära några fördelar. I dagens läge är integre- rat samarbete vad gäller utveckling av ge- mensamma rutiner mellan apoteksmonopo- let och tidigare led obetydligt. Ytterligare ut- veckling av datatekniken kan givetvis leda till utbyggnad av sådana rutiner. Detta kan dock ske mellan fristående företag.

Detaljistmonopolet bör därför strikt be- gränsas till detaljdistribution. Detta innebär

att droghandeln, oberoende av vilken or- ganisation den kan komma att få, drivs av- skilt från detaljistmonopolet

att det nuvarande apoteksväsendets till- verkningsdel avskiljs från detaljistdelen i vad avser industriell produktion.

Det bör understrykas att framställning av extemporeberedningar enligt individuellt komponerade recept inte skall beröras av vad som sägs ovan.

Det ligger utom ramen för denna skrift att närmare diskutera vad som skall göras med apoteksväsendets tillverkningsdel. Vis- sa svårigheter föreligger naturligtvis att av— gränsa vad som är industriell tillverkning inom apoteksväsendet och vad som är lager- tillverkning av enkla kompositioner, vilka enskild-a apotek av praktiska skäl kan be- höva göra. Det bör i detta sammanhang un- derstrykas att någon särbehandling eller fa- vorisering inte får ske inom detaljistmono- polet

vare sig av de typer av egna beredningar som där kan komma att framställas

eller av ACO-preparat som av tradition uppfattas som »apotekens egna produkter».

Inte heller droghandelsproblemen ligger inom ramen för detta arbete. Farmacevt- förbundet vill emellertid framhålla att man beträffande grossistledet inte kan se några fördelar med en centraliserad utan konkur- rens arbetande grossistfunktion. Vägledande för detaljistmonopolet borde vara att gynna en organisation inom grossistledet som där skapar konkurrensförhållande.

Huruvida konkurrensen i grossistledet skall baseras på fullsortimentsföretag eller 5. k. enkanaldistribution är likgiltigt om blott syftet med konkurrens uppnås. Likgiltigt är det däremot inte för monopolet att finna vägar att bevaka

att samarbete etableras mellan monopolet och grosshandeln så att datarutiner kan ut- nyttjas maximalt

att konkurrensen är levande inom gross- sistledet och serviceviljan hålles på en så

hög nivå som detaljhandeln och därmed konsumenterna rimligen kan kräva .

En rationell droghandel måste motsva- ras av ett rationellt inköpssystem hos mono- polet. Ny datateknik kan leda till en viss central handläggning av inköpsfrågor. Det skulle emellertid vara en olycklig utveckling om monopolets inköpsorgan tenderade att bli en central grossistverksamhet.

9.3.4 Detaljistmonopolet och den slutna sjukvården

Den alltmera ökade insikten om vad ur- valet av läkemedel kan betyda för sjuk- vården har medfört att sjukhusens huvud- män visat ökat intresse för läkemedelshan- teringen. Detta har i vissa fall lett till att sjukhusen inom den egna organisationen byggt upp en farmacevtisk funktion för att internt befrämja kraven på service, säkerhet och riktig användning av läkemedel och att de börjat driva apotek i egen regi med för- säljning till allmänheten.

Att den slutna sjukvården kan ställa spe- ciella krav på läkemedelshanteringen behö- ver ej diskuteras. Det finns inom sjukhusen en farmacevtisk funktion, som på de flesta håll behöver byggas ut. Det kan däremot ifrågasättas om det innebär några samhälls- ekonomiska fördelar att sjukhusen driver egna apotek. Det borde i stället vara desto mer angeläget för landstingen att satsa sina resurser på den direkta sjukvården och så mycket som möjligt utnyttja den rationella specialistfunktion som detaljistmonopol in- nebär. Sjukhusen bör således inrätta särskil- da farmacevtiska avdelningar och med kon- trakt försäkra sig om läkemedelsleveranser från detaljistbolaget.

Finns ett monopol för läkemedelsdistribu- tion bör det innebära att monopolet ombe- sörjer all distribution, oberoende av om kun- den är enskild person eller sjukvårdsinrätt- ning.

Den föreslagna ordningen innebär givet- vis att monopolet vid lokalisering av sina apoteksenheter måste ta ökad hänsyn till sjukvårdens utbyggnad. Ett intimt samarbete mellan distribution och sjukvård kan dock

förekomma utan att de sorterar under sam- ma huvudman. I dagens läge är det ju ock- så så att endast vissa större sjukhus reflek- terat över att starta egna apotek. De flesta sjukhusen är för sina läkemedelsleveranser beroende av detaljistmonopolet. Det är svårt att se hur vare sig landstingen eller läkeme- delsdistributionen skulle vara betjänt av ett dubbelsystem för läkemedelsdistribution till den slutna vården. Ett sådant skulle i varje fall leda till ett underutnyttjande av detal- jistmonopolet.

9.3.5 Organisationsform för detaljistmono- polet

Redan i det föregående har anförts att ett detaljistmonopol beträffande läkemedel bör utgöras av såväl försäljnings— som kompe- tensmonopol. Eftersom fri etablering med enskilt ägande endast tillgodoser ett kom- petensmonopol har detta tidigare avförts ur diskussionen. Innan överenskommelsen mel- lan staten och apotekarsocieteten angående samverkan om det framtida apoteksväsendet förelåg fanns således följande alternativa former för apoteksmonopolet att ta ställ- ning till.

1. Bibehållande av privilegiesystemet men begränsat till enbart distribution.

2. Ett kooperativt system med enskilt ägande utvecklat ur det nuvarande apoteks— kollektivet men med en central ledning som har befogenheter att påtala och ändra fel- aktigheter.

3. Aktiebolag.

1. Det nuvarande systemet har varit före- mål för ett flertal statliga utredningar. Re- dan detta är en antydan om att systemet som sådant inte fungerar i enlighet med samhällets intentioner. Det kunde redan ti- digt konstateras att det är såväl praktiskt som politiskt omöjligt att bibehålla apoteks- väsendet med nuvarande organisation.

2. Ett rationaliserat apotekskollektiv av denna typ hade sannolikt varit fungibelt och kunnat motsvara samhällets krav om det med konsekvent kraft genomförts för några decennier sedan. Stora fördelar finns med ett sådant system men även det är omöj-

3. I aktiebolagsformen som är en genom- prövad företagsform kan ett uttalat önske- mål om en stabil organisation förenas med en fortsatt flexibel administration. I ett ak- tiebolag kan en central styrning i grund- läggande policyfrågor, angående svensk lä- kemedelsdistribution kombineras med en de- centraliserad beslutsrätt till lokala enheter i enlighet med lokala distributionsbehov. De positiva delarna i det nuvarande syste- met behöver inte gå förlorade i ett aktie- bolag. Datarutiner får bättre genomslags- kraft och de nuvarande individuella finansi- eringsproblemen försvinner. Ett aktiebolag kommer dessutom förmodligen att utmärkas av

ett enhetligare system för befordran och tjänstetillsättning

en bättre användning av kvalificerad per- sonal i kvalificerade uppgifter.

Som framgår av ovanstående, och som läget idag är inom läkemedelsbranschen, är det uteslutet att för ett framtida detaljist- monopol tänka sig en organisation som är identisk med den nuvarande eller en variant av denna som skulle kunna uppfattas som en halvmesyr. Sedan nu överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten träf- fats, bör farmacevtförbundet medverka till att bolagets utformning blir så invändnings- fri som möjligt ur såväl praktiska som prin- cipiella synpunkter. Bolaget bör begränsa sin verksamhet till detaljdistribution av lä- kemedel. Tillverkning och grossistverksam- het bör äga rum i från detaljistmonopolet separata företag.

9.3.6 Ansvarsfördelning mellan olika sam— hällsorgan

För närvarande sorterar apoteksväsendet under socialstyrelsen. När detaljistmonopo- let i framtiden organiseras som ett av staten dominerat aktiebolag bör detta sortera un- der Industridepartementet. Läkemedelsdis- tributionen är inte bara en viktig social fråga utan även en distributionsteknisk och merkan-til verksamhet. Sociala krav och eko- nomiska avväganden torde på ett för sam-

hället tillfredsställande sätt kunna balanseras om ansvaret för dem fördelas på olika de- partement.

Socialstyrelsen bör därvid inte vara i över- ordnad position i förhållande till apoteks- bolagets ledning. Synpunkter på apoteksbo- lagets styrelse lämnas scnare där det fram- går att de sociala myndigheterna bör ha språkrör i styrelsen men ej majoritet. Social- styrelsen bör i stället fungera enbart som kontrollorgan. Distributionspålägg och be— fordringsärenden bör däremot överföras till apoteksbolagets ledning.

En klar gräns mellan å ena sidan apo- teksbolaget som ekonomisk organisation och socialstyrelsen som social institution bör kunna markeras. Nedanstående skiss kan ge en uppfattning om arbetsfördelningen.

A poteksbolagets styrelse

sorterande under Industridepartementet: Apotekslokalisering Distributionspålägg Personalutnämningar Reell servicenivå Utformning av policy för detaljdistributionen

Socialstyrelsen

sorterande under Socialdepartementet: Registrering av läkemedel Prisbedömning av farm. spec. Inspektion av apotek Säkerhetsförfattningar Läkemedelssociala åtgärder

Det har i olika sammanhang framskymtat att den pågående läkemedelsförsörjningsut- redningen planerar en organisationsenhet för läkemedelsfrågor, som ytterligare skall sam- ordna samhällets ekonomiska och sociala intressen på läkemedelsområdet. Denna skall givetvis även syssla med distributionen. Man skulle kunna tänka sig följande arbetsfält, som en komplettering till den uppdelning av arbetsuppgifterna mellan apoteksbolaget och socialstyrelsen som gjorts ovan, nämligen: Allmän branschinformation

Internationella läkemedelsfrågor Konsumtionsstatistik betr. läkemedel Centrala läkemedelskommittén Metodikfrågor, studier och utredningar betr. t. ex. sjukhusfarmaci klinisk prövning Viss fort- och vidareutbildning.

9.3.7 Läkemedelsdistribution och läkeme- delspolitik

Som tidigare framförts bör detaljistmonopo- let renodla sin verksamhet att endast om- fatta distribution av läkemedel. Därvid har även poängterats att grosshandel och pro- duktion bör äga rum i från detaljistmono- polet separata företag.

Dessa synpunkter får ökad styrka om de- taljistmonopolet övertages av ett statligt apo— teksbolag.

Det har i detta arbete flera gånger under- strukits att staten har ett legitimt intresse att reglera en mängd frågor när det gäller läkemedelshanteringen. Det är emellertid för såväl patienter, läkare, anställda och övriga intressenter av största betydelse att staten inte använder ett servicebetonat distribu- tionsföretag som skall stödja sjukvården att genomföra korrigeringar av läkemedelshan- teringen.

Sålunda anser farmacevtförbundet att det . ex. inte är apoteksbolagets uppgift Fv-

att värdera läkemedel att inskränka läkemedelssortimentet

att dirigera läkemedelsförbrukningen

att utöva ekonomisk kontroll av läkarna

att bedöma läkemedelspriser att göra ingrepp i marknadsföring av lä- kemedel.

Apoteksbolaget skall givetvis bevaka att gällande författningar följs. Det skall även förse staten med det grundmaterial som går att finna beträffande läkemedelsdistributio- nens och läkemedelskonsumtionens struktur. Bearbetning, bedömning och ingrepp kan däremot inte vara apoteksbolagets uppgift. För detta har staten andra användbara in- strument.

9.4 Principer vid organisationen av ett apoteksbolag

9.4.1 Grundläggande synpunkter

Det måste förutsättas att apoteksbolaget kommer att grunda sin verksamhet på en oktroj av staten att med ensamrätt driva de- taljdistribution av läkemedel. Oktrojen kom- mer att ge de allmänna ramar inom vilka bolaget får arbeta. Vidare måste förutsättas att apoteksbolaget i princip skall administ- reras — och därmed även i huvudlinjerna organiseras — enligt de regler som gäller för ett svenskt aktiebolag.

Ett landsomfattande apoteksbolag blir en organisation av den storleksordningen att det uppenbarligen måste finnas risker för byråkratisering. Detta skulle kunna leda till ett tungrott och ineffektivt arbete som inte skulle stämma med målsättningen om god service inom läkemedelsdistributionen. De stora företagens byråkratiseringsproblem skulle i detta fall kunna accentueras. Apo- teksbolaget skulle inte ha någon konkur- rens och det yttre trycket till rationellt ar— bete skulle kunna bli minimalt.

Det bästa sättet att undvika byråkrati och främja rationellt arbete erbjuder sig om man vid organisationen av apoteksbolaget strävar efter största möjliga decentralisering utan att detta äventyrar den centrala led- ningens möjligheter att styra när det gäller viktiga policyfrågor.

Farmacevtförbundet vill hävda att det be— träffande en landsomfattande organisation för läkemedelsdistribution — avsedd att tjäna sjukvården med snabbt växlande och variab- la behov — är mera angeläget än eljest att balanseringen mellan centrala och lokala be- fogenheter blir klart fastställd.

När det gällt att väga centralisering och decentralisering mot varandra inom apoteks- bolaget har följande tankegångar ansetts vara av betydelse:

Centralisering ger större möjligheter till överblick och samordning.

Centralisering är nödvändig vad gäller prioritering av resursanspråk.

Centralisering kan underlätta vid skapan- det av rekryterings- och utbildningsprogram

Centralisering ger större möjligheter att följa med den tekniska utvecklingen på oli- ka verksamhetsfält och att samla expertis som mindre enheter inte ekonomiskt kan motivera.

Decentralisering gör det lättare att anpas- sa verksamheten till lokala behov.

Deccntralisering skulle medföra överens- stämmelse mellan formell organisation och reellt arbete genom att ansvaret för beslut förläggs till den nivå i organisationen där de personliga insatserna i verkligheten har det avgörande inflytandet över verksamhe- tens bedrivande.

Decentralisering underlättar snabbhet i lä- kemedelsdistributionen genom att närheten till de lokala problemen påskyndar besluten.

Decentralisering friställer den centrala ledningen för långsiktiga uppgifter och för- hindrar uppkomsten av en övertung topp på apoteksbolaget.

Decentralisering påverkar positivt arbets— effektiviteten genom en ökad motivation hos perifert arbetande personal att finna snabba lösningar på de lokala problemen.

Genom decentralisering säkras tillgången på farmacevtisk sakkunskap på de lokala enheterna.

Det har tidigare redovisats att ett detalj- handelsmonopol, när det gäller läkemedel, inte kan fungera utan en viss centralstyr- ning. Detta kan ske genom säkerhetslagstift- ning och expeditionsföreskrifter. I ett läge där konkurrens saknas kan en viss dirigering även i ekonomiska och rationaliseringsfrå— gor vara till fördel. I det föregående har upprepade gånger uttalats att en sådan cen- traldirigering endast bör gå till en viss gräns och i första hand omfatta frågor beträffande grundläggande policy, rutiner för moderna datasystem osv.

Ansvaret och motsvarande befogenheter för den löpande distributionen av läkemedel bör decentraliseras så att bolaget får en flexibel fältorganisation som kan ta hänsyn till lokala behov och inrätta sig efter lokala svårigheter. Beslut i löpande frågor bör gö- ras av den som har direkta lokala kontakter och som har möjlighet att personligen »kän-

na slagets puls». Endast i de fall ett beslut kan kollidera med fastställd policy eller av- viker från fastställd budget skall VD be- höva tillfrågas.

En lämplig avvägning mellan kravet på en stark central ledning för policystyming och behovet av en decentraliserad besluts- funktion i apoteksbolagets organisation kan åstadkommas genom inrättande av ett antal apoteksregioner.

Dessa regioners storlek bör bestämmas av den demografiska strukturen i landet, re- gionernas öppna och slutna sjukvård, nä- ringsliv samt kommunikationer, men även av möjligheten för regionchefen att över- blicka sin organisation administrativt och kommunikationstekniskt. Grundläggande vid regionsuppdelningen bör vara att re- gionchefens arbetsuppgifter inte får vara så omfattande att centrala eller lokala kontak- ter inom organisationen måste upprätthål— las av ombud. Apoteksregionerna skulle lämpligen kunna bestämmas av ett eller fle- ra kommunblocksregioners gränser.

Hur stora skall då dessa regionala an- svarsområden bli? De bör ha den omfatt— ningen att de ur företagsekonomisk syn- punkt kalkylmässigt kan drivas som själv- ständiga företag. Endast i ett sådant fall blir långtidsplanering, budgetering, kalky- lering och bokslutsanalys meningsfylld. Sam- tidigt bör betonas att genom att ge region- cheferna meningsfyllda arbetsuppgifter och viss frihet till enskilda initiativ kommer det att finnas ett levande intresse att lösa re- gionala problem på ett effektivt sätt.

Som tidigare nämnts kan den modell som nedan skisseras kanske inte momentant in- föras som apoteksbolagets organisation. Det är farmacevtförbundets mening att man un- der den inväxningsperiod som förestår bo- laget arbetar med den föreslagna organisa- tionsuppbyggnaden som ett slutmål. Redan från början borde man försöksvis organisera några delar av landet efter det förslag som här presenteras. Praktiska erfarenheter av försöksverksamheten får sedan visa om den uppställda modellen kan ligga till grund för bolagets slutliga utformning.

För att underlätta diskussionen har gjorts

ett principschema över apoteksbolagets or- ganisation. Detta återfinns sist i rapporten och kommer i det följande att behandlas i detalj. Av schemat kan utläsas att apoteks- bolaget — i analogi med de flesta aktiebolag inom besläktade verksamhetsområden — har följande principorganisation:

Styrelse

Verkställande direktör (V D) Centralstabsorganisation Geografiskt strukturerad linjeorganisation.

9.4.2 Apoteket

Apoteken kommer liksom nu att vara käm— punkten i den organisation som här skis- seras. Genom förslaget med regionsvisa administrativa enheter kan vissa rutiner centraliseras samtidigt som kvalificerad far- macevtisk sakkunskap frigörs för mera di— rekta kontakter med patienter och sjukvård.

Genom apoteken får konsumenten den direkta kontakten med läkemedlen. Det syns därvid vara uppenbart att det ligger inom apotekens och farmacevternas ansvarsom- råde att kontrollera att kunden vid expedi- tionstillfället känner till de åtgärder som är förknippade med bruk av ett visst läkemedel. Härigenom kommer det att finnas möjlighet till ökade kontakter mellan kunden och far- macevten. Detta kommer att bidra till en riktigare läkemedelsanvändning utanför apo- tekets influensområde. Som tidigare påpe- kats är allmänhetens läkemedelsvanor en osäker variabel på det i övrigt så hårt regle- rade läkemedelsområdet. En angelägen upp- gift för apoteken blir således i framtiden att lära allmänheten ett adekvat läkemedelsbe- teende.

För att kunna ge varje kund den indivi— duella behandling och upplysning som krävs måste apoteksfarmacevterna upprätthålla kontakt med läkemedelsproducenter, läkare, tandläkare och veterinärer. Möjligheten att ytterligare intensifiera detta samarbete före- ligger. Framför allt mellan läkaren och farmacevten bör informationsutbytet kunna uppövas och vidgas. Ett öppnare och inten- sivare samarbete vad gäller läkemedelsfrå- gorna på lokalplanet bl.a. genom läkeme—

delskommittéarbete och konferenser måste vara önskvärt.

Största säkerhet vid användningen av lä- kemedel uppnås först när en individuell dosförskrivning kan genomföras. Apoteken skulle beträffande vissa patienter och vissa läkemedel kunna biträda den ordinerande läkaren med att utprova de doser som ger den enskilde individen en optimal effekt.

Som tidigare nämnts bör det ingå i apo— teksbolagets målsättning att servicen till all- mänheten inte får försämras. Det kommer att bli apotekens attityd gentemot kunder- na som blir värdemätare. I begreppet ser- vice ligger förutom leveranssnabbhet även tjänstvillighet med möjlighet att erbjuda en viss kunskapspotential och informationska- pacitet. Apotekens rådgivning skall kunna omfatta läkemedelsbeteende (säkerhet i an- vändningen) sjuk- och hälsovårdsfrågor, lä- kemedelssociala regler, användning av sjuk- vårdsmaterial, gällande läkemedels- och sjuk- vårdslagstiftning och allmän läkemedelsin- formation.

För att tillgodose säkerhetskraven före- slår farmacevtförbundet att endast enheter med farmacevtisk personal bör förekomma. I de flesta fall torde befintliga läkemedels- förråd typ A kunna omvandlas till apoteks- inrättningar. Då så ej är möjligt bör det undersökas om inte de moderna transport— förhållandena kan kompensera kunderna för förlusten av ett läkemedelsförråd genom att närmaste apotek inför direktleveranser.

9.4.3 Regional organisation

Farmacevtförbundet föreslår att apoteksbo- laget organiseras i apoteksregioner, vars an- tal ej bör överstiga 40.

Regionchefen bör vara direkt under- ställd VD och ha s.k. farmacevtiskt ansvar (: säkerhetsansvar) för verksamheten inom sin region. Regionchefema skulle sålunda bli de verkliga driftsledarna, när det gäller det praktiska löpande distributionsarbetet.

Regionerna blir av två olika typer med problem som är ganska skiljaktiga, i varje fall för närvarande, nämligen storstadsregioner i Stockholm, Göteborg,

Malmö landsbygdsregioner.

Antalet apoteksinrättnin gar (: expeditions- apotek) beräknas bli av samma storleksord- ning som nu, dock naturligtvis med viss anpassning till samhällsutvecklingen och till att ett antal läkemedelsförråd förändras till apotek.

9.4.4 Regionchefen och apoteksförestån- daren

Regionchefens kontor och stab bör vara helt fristående från regionens apotek. I prakti- ken kommer regionchefen säkerligen att hålla till i någon av centralorterna inom re- gionen. Rent kostnadsmässigt torde det i så fall kunna vara praktiskt med lokal anknyt- ning till något av apoteken men detta bör i så fall inte innebära att regionchefen själv förestår något apotek.

För varje apoteksregion skall det finnas en mindre stab för vilken regionchefen är ansvarig. Detta får naturligtvis inte och be- höver ej heller innebära att han organiserar ett regionskontor som är identiskt med den centrala administration ett självständigt fö- retag har. Likaväl som ett dotterbolag in- om en koncern får vissa arbetsuppgifter — t. ex. bokföring, kassatjänst, statistikpro- duktion, inköp — centralt utförda vid moder- bolaget (mot debitering) kan naturligtvis re— gionchefen köpa tjänster från VD:s stab.

Regionchefen kan även utöva sin funk- tion utan att kräva att alla kontakter från apoteksföreståndaren går tjänstevägen via regionskontoret. Ett apotek kan sålunda ha direkt samarbete med VD:s centraladmini- stration när det gäller kassa— och kravären- den och med grossister beträffande inköp av varor.

Regionchefen har en synnerligen viktig uppgift som regional representant för apo- teksbolaget. Ett försök har gjorts att skis- sera ett externt kontaktschema för regionens centrala ledning.

1. Statliga myndigheter såsom socialstyrelsen länsstyrelser etc.

2. Kommunal förvaltning för sjukvård samhällsplanering försäkringskassa Rch + ——> 3. Regionala läkarorganisationer stab (1— » sjukhusehefer

4. Läkemedelsindustrier

Läkemedelsgrossister

5. Skolväsendet

9. Det lokala näringslivet Press Allmänhet

Av de arbetsuppgifter som ovan skisse- rats för regionchefen framgår att denne mås- te vara fackkunnig när det gäller läkemedel och specialist på läkemedelsdistribution.

Av det externa kontaktschemat framgår att regionchefen är bolagets representant i en mängd kontakter där han skall före- träda den farmacevtiska sakkunskapen.

Regionchefen skall vidare för bolagets ledning tolka de distributionstekniska pro- blem som finns inom regionen och söka finna gehör för en praktisk policy.

Regionchefen skall till personalen på apo- teksenheterna föra vidare de intentioner bo- lagsledningen eller han själv finner riktiga för läkemedelsdistributionens bedrivande. Han måste kunna föra en farmacevtisk fackkonversation.

Regionchefen har ett >>farmacevtiskt» an- svar för verksamheten inom sin region.

En granskning av dessa arbetsuppgifter leder till slutsatsen att en regionchef bör ha avlagt apotekarexamen eller på annat sätt dokumenterat motsvarande kunskaper. Far- macevtisk fackutbildning räcker dock inte för en regionchef. Randutbildning inom om- rådet företagsekonomi är nödvändig.

Apoteksföreståndaren skall lokalt orga- nisera och leda läkemedelsdistributionen. Han har inom sin enhet »farmacevtiskt» ansvar för verksamheten.

I likhet med regionchefen kommer apo- teksföreståndaren att vara bolagets repre- sentant vid en mängd lokala aktiviteter, där han är den farmacevtiske experten.

Följande tabell ger en bild av det om- fattande extema kontaktarbete apoteksföre— ståndaren skall fullgöra:

Sociala myndigheter Personal inom hälso- och sjukvård Kommunala förtroendemän Lokala affärslivet Läkemedelskonsulenter Droghandelsrepresentanter Kunder/ Patienter Försäkringskassa Transportföretag Polis

Skola Press Allmänhet

En genomgång av apoteksföreståndarens externa och de i det följande redovisade interna arbetsuppgiftema måste leda till slutsatsen att denne skall ha farmacevtisk examen, som även bör kompletteras med kunskaper i arbetsledning och personalad- ministration.

9.4.5 Styrelse och VD

Bolagsstyrelsens primära uppgift är att om- sätta oktrojtexten i praktisk policy för distri- butionsverksamheten. De grundläggande po- licybesluten kommer därvid med stor san- nolikhet att omfatta problem som får stor betydelse för samhälle och allmänhet t. ex.:

Prispolitik

Avgränsning av sortiment Servicenivå Kompetenskrav hos ledande personal Arbetsfördelning sjukvård—apoteksbolag.

Det är farmacevtförbundets uppfattning att sådana frågor — trots att de till sin karaktär är grundläggande samhällsekono- miska och samhällspolitiska problem — för att på ett smidigt sätt kunna översättas i praktisk verksamhet bör beslutas i bolagets styrelse.

En konsekvens blir givetvis då att styrel- sen måste ha förankring inom berörda de- partement, inom den sjukvårdspolitiska sam- hällssektorn och hos läkemedelskonsumen- terna. Viktigt är emellertid även att styrel— sen erhåller en tung representation av fack— män inom administration, ekonomi och lä- kemedelshantering.

Även om det är av betydelse att styrel- sens samhälls— och fackrepresentanter kan täcka så stora områden som möjligt skulle det vara en stor nackdel för apoteksbola- get om dess styrelse inte blev en arbetande styrelse med ett begränsat antal medlemmar. Alla samhällsgrupper som eventuellt kan anse sig vara intressentgrupper i ett stat- ligt apoteksbolag behöver ej vara represen- terade i styrelsen. Det förutsätts att de kommer att få möjlighet att studera och kritisera verksamheten i samband med att bolagets årsberättelse publiceras.

I konsekvens härmed är det ett allmänt intresse att apoteksbolagets årsredovisning och årsberättelse göres speciellt fyllig och detaljerad så att verklig insyn blir möjlig.

Apoteksbolaget kommer att bedriva af- färsverksamhet men måste även i sina am- bitioner komma nära den aktiva sjukvården. Apoteksbolaget kommer därför även i sina ekonomiska bedömningar att bygga på så- dana specifika värderingar att det inte finns några fördelar med att bolaget anknyts till ett statligt förvaltningsbolag. Extra instan- ser mellan styrelsen och de politiska makt- havarna i departementen kan endast göra verksamheten mera tungrodd.

Det har tidigare uttalats att det farmacev- tiska kompetensmonopolet bör bibehållas för ansvariga poster inom den direkta läke- medelsdistributionen. Inom den centrala led- ningen däremot kommer att finnas vissa specialfunktioner, vilka inte kräver farma— civtisk utan annan specialistkompetens.

VD skall i första hand vara en erfaren administratör. Utbildning i övrigt är en sekundär fråga, bara VD har förutsättning- ar att sätta sig in i de medicinskt sociala problem apoteksbolaget kommer att få. Det direkta farmacevtiska ansvaret för verksam- heten inom apoteksbolaget bör inte ligga hos VD utan en nivå lägre, nämligen hos regionchefen.

9.5 Delfunktioner inom ett apoteksbolag 9.5.1 Allmänna synpunkter

Det har varit denna undersöknings syfte att söka analysera de konsekvenser bildandet av

ett statligt apoteksbolag skulle kunna få för farmacevtförbundets medlemmar. Farma- cevtemas framtida plats i ett sådant apoteks- bolag kan inte klart redovisas utan att man först går igenom de olika delfunktionema inom bolaget.

Det är naturligtvis så att varje handels- företag — oberoende av ägare och eventuel- la vinstkrav — i stort sett måste fullgöra samma funktioner. Lika klart är att bero- ende på företagets verksamhet och målsätt- ning olik—a funktioner tillmätes olika bety- delse och får varierande placering och/eller utformning inom organisationen.

Det centrala inom ett apoteksbolag skulle enligt tidigare resonemang vara detaljdistri- bution av läkemedel och närbesläktade va- ror. Detta är driften inom företaget. Det är en definitionsfråga vad man vill innefatta i begreppet distribution. Med tanke på den följande diskussionen är det ändamålsenligt att särskilja ett par arbetsområden, som kan anses speciellt viktiga. Man får då tre drifts— funktioner inom apoteksbolaget, nämligen:

Distribution Inköp Information

Övriga funktioner, vilka då skulle kunna anses ha karaktären av stödfunktioner för driften, blir:

Organisation Personal Ekonomi

Data

Inspektion Kommunikation

Någon klar gräns mellan drifts- och stöd- funktioner går inte att dra. Såväl personal- som ekonomifunktionerna omfattar arbets- uppgifter som kan tyckas ligga mycket nära den direkta driften. Skillnaden mellan olika typer av funktioner får alltså inte överbeto- nas. Likväl bör framhållas vad som är apo- teksbolagets centrala verksamhet (: drift). Apoteksbolagets fungibilitet bygger nämli— gen i mycket hög grad på en uppdelning av ansvaret (under styrelse och VD) för den egentliga driften till fältorganisationen och

för övriga funktioner till en mer eller mindre centraliserad stab.

Konkret uttryckt bör alltså — som tidi— gare även framhållits — ansvaret

a) för distribution

inköp information ligga hos regionchefer och apoteksförestån— dare

b) för ekonomi personal data organisation inspektion kommunikation ligga hos chefen för resp. stabsavdelningar

Den genomgång av olika funktioner som följer utgör ingen totalinventering av arbets- uppgifter. Däremot ger den en uppfattning om hur funktionerna avgränsas mot varand- ra. Framför allt kan det visa hur man kan göra en balansering mellan centralisering och decentralisering inom olika delfunktio- ner i företaget.

En av de viktigaste faktorerna när det gäller fungibiliteten av ett så stort företag som apoteksbolaget är fullständig klarhet i beslutsprocesserna. Detta är ingen originell tanke. Det kommer inom apoteksbolaget att finnas tre beslutscentra (verkställighetscen- tra), som det är viktigt att avgränsa, nämli- gen:

VD-stab Regionchef (Rch) Apoteksföreståndare (Apf)

Det är uppenbart att praktiskt taget varje delfunktion i någon form är berörd av alla tre beslutscentra. Särskiljes däremot inom de olika funktionerna policyfrågor och lö- pande verksamhet blir bilden klarare, därför att det ofta förekommer att policyfrågoma hänförs till ett beslutscentrum medan den löpande verksamheten dirigeras från ett an- nat.

VD-srab

a) Utredningar och

b) Metodutveckling betr. varuhantering lagerskötsel säkerhetskontroll lokalanvändning expeditionsrutiner

Rch

a) Löpande distribution inom regionen b) Genomförande och kontroll av policy betr. inköp lagring sortiment expedition c) Rapportering och förslag till VD

Apf

a) Löpande apoteksskötsel b) Genomförande och kontroll av rutiner betr. inköp lagring expedition c) Rapportering och förslag till Rch

Beträffande VD-stabens utvecklingsarbete måste det uppenbarligen bli ganska god- tyckligt var gränsen drages gentemot orga- nisationsfunktionen.

9.5.3 Inköpsfunktionen VD-stab

a) Sortimentsnämnd

b) Råvarukontroll

c) Bevakning av droghandelns funktionssätt d) Utarbetande av inköpsrutiner

e) Utveckling av integrerat ADB-system

f) Koordination industri-droghandel-apotek

Rch

a) Sortimentspolicy inom regionen

b) Ekonomisk lagerbedömning

c) Genomförande av rutiner och ADB-sys- tern

a) Löpande inköpsverksamhet b) Rapportering och förslag till Rch

Inköpsfunktionens flödesschema

VD-stab

Penningtlöde

Grosshandel

lcke frekventa varor

Flch Buttertlager Huvudflöde A Med automatisk Pf lagerpåfyllning

Betalning av varufakturor sker centralt. Om varubeställning sker datamässigt kan fakturakontrollen förenklas.

Det blir VD-stabens uppgift att i nära samarbete främst med distributionsteknik- och ekonomifunktionerna utarbeta och ut— veckla inköpsrutiner för detaljhandelsbola- gets varusortiment. Därav följer att en del av kontakterna utåt gentemot intressenter som grossister, centralt förhandlande stor- förbrukare etc. skötes av staben.

Rch ansvarar för sin regions anpassning av inköpsrutinema.

Apf har ansvaret för den lokala inköps- verksamheten och för att hans enhet har ett lager som motsvarar det lokala behovet.

Apf har att verkställa beordrade föränd- ringar i rutinerna samt att aktivt verka för en rationell utveckling i rutinerna.

Ett skisserat buffertlager inom varje apo- teksregion kan tänkas vara placerat an- tingen på det största apoteket eller det mest centralt belägna ur kommunikationssyn- punkt.

Sortimentsnämnden avgör i sista hand bo- lagets sortiment inom de ram-ar som pre- ciseras av statsmakterna och bolagets sty- relse, speciellt när det gäller ett utökande av varor utöver rena läkemedel.

Ett centralt laboratorium bör även fram- deles svara för råvarukontrollen.

VD-stab

Intormationsbank

Läkemedelsindustrl och myndigheter .

Internintormation Externlntormation Trycksaksproduktion

Rch Informations- central

Apf Läkare

Den centrala informationsfunktionen skall samordna och vidarebefordra den centrala ledningens och stabemas informationsma- terial till företagets intressenter. Informa- tionsverksamheten skall bedrivas internt och externt.

Den interna informationen som i första hand koncentreras på produktinformation och företagsinformation bör utnyttja en rad media som intern TV, seriemeddelanden, tidskrift, konferenser, kurser, film osv. Till den externa informationen, som i första hand koncentreras på service- och säker- hetsinformation men även på information om företaget, bör utnyttjas trycksaker, broschyrer, kampanjer, filmer osv. På cen- tral nivå bör även upprättas en informations- bank för referattjänst. Denna bör stå i kontakt med större dokumentationssystem som Medlars och Index medicus.

På regionsplanet bör finnas en informa- tionscentral. Uppgiften för denna bör i förs- ta hand bli att samordna det informations- material som kommer från läkemedelsindu- strier, myndigheter och andra organisatio- ner.

Genom att lägga en kvalificerad informa- tionsfunktion på regionsplanet kan lokala och regionala aktiviteter underlättas samti- digt som kontakten med regionens medici- nalpersonal i informationsfrågor kan intensi- fieras och samordnas. Det ger också möjlig- het till ett organiserat samarbete i informa- tionsfrågor mellan apoteken i regionen.

Genom informationscentralen har region- chefen möjlighet att initiera, systematisera och bevaka apotekens informationsflöde. In- formationscentralen bör ansvara för doku- mentation av informationsmaterial och fun- gera som rådgivare för apoteken. Apotekens informationspotential uppövas genom regio- nal kursverksamhet som administreras och initieras av informationscentralen.

9.5.5 Organisationsfunktionen

VD-srab .a) Utarbeta organisationspolitik

b) Utarbeta organisationsplan

c) Utredningar inom administrativ rationa— lisering (AR)

d) Utredningar betr. kontorsrationalisering (KR)

e) Utredningar betr. inredning av apotek

f) Utredningar betr. lokalisering

Rch

a) Införa en organisationsplan b) Genomföra organisationspolicy c) Planera apoteksenheter

Apf

a) Genomföra administrativa rutiner b) Genomföra arbetsrutiner

Inom organisationspolitik uppställs de principer som bör ligga som grund i en vi- dare utveckling av organisationen.

Inom organisationsplanering upprättas be- fattnings- och arbetsbeskrivningar, utarbetas policy och arbetsuppgifter för de olika av- delningarna.

AR sysslar med uppläggning och rationa- lisering av de stora rutinerna för hela bola- get, såsom databehandling för handeln med grossister, löneutbetalning, avstämning mel- lan de olika avdelningarna inom staben etc.

KR har att anpassa arbetsordningen inom de små enheterna till de stora administra— tionsrutinerna samt att föreslå rationalise- ring av de enskilda arbetsplatserna, ex. ARK-rutin.

VD-stab

a) Löpande personalfrågor: rekrytering löner statistik b) Utbildning: policy program kurser c) Personalvård: policy d) Förhandlingsverksamhet: avtalsfrågor central företagsnämndsverksamhet

Rch

a) Löpande personalfrågor: anställning av personal aktiv rekrytering personalreserv

b) Utbildning: aktivt genomförande

c) Personalvård: aktivt genomförande företagsnämnder arbetarskyddsfrågor

Apf

a) Löpande personalfrågor: arbetsledning samråd tjänstgöringsschema

Utbildning

Större företag och statliga verk har egna ut- bildningsfunktioner i regel placerade inom personalavdelningama. Där planeras cen- tralt en utbildningsverksamhet som antingen kan innebära en systematisk användning av i marknaden befintliga färdiga kurser eller färdigställande av egna skräddarsydda kur- ser.

Ett apoteksbolag torde helt eller delvis behöva ta hand om a) viss grund- och vidareutbildning b) fortbildning av alla personalkategorier c) utbildning beträffande företagets egen

Den under c) nämnda utbildningen torde bli särskilt intensiv när bolaget startas, men kommer att behövas även fortlöpande vid bolagets utveckling.

T jänstetillsäzming

Bolagets styrelse bör tillsätta VD, avdel— ningschefer inom staben, regionchefer och apoteksföreståndare.

All övrig personal inom regionen tillsät- tes av regionchefen. Betr. apoteksförestån- dare och befordringstjänster bör förslag upp— rättas inom den centrala personalavdelning- en, vilka skall tjäna till ledning för bolags- styrelsen resp. regionchefen. Beträffande öv- rig personal på apoteken upprättar apoteks- föreståndaren ett förslag.

Varje regionchef skall ha ansvar för in- rättande av en personalreserv. I denna skall finnas ersättare för samtliga befattningsty- per inom regionen. En tänkbar organisation är att regionchefen tillförsäkrar sig Vikariats- tjänstgöring från ett antal farmacevter, apo- tekstekniker och städerskor som i normala fall inte är yrkesverksamma. Dessutom ut- ses ställföreträdare för föreståndare och för befordringstjänster bland yrkesverksamma farmacevter i närmast underliggande karriär. Tillfälliga omflyttningar vid akuta vakanser är därvid möjliga.

Meritvärdering

Inom bolaget bör utarbetas normer för me— ritvärdering och fordringar för kompetens på olika tjänster med självständigt ansvar.

Löne principer

Avdelningschefer och regionchefer bör an- ställas med fri lönesättning. Anställningsvill- kor för övrig personal bör däremot regleras genom kollektivavtal.

9.5.7 Ekonomifunktionen

VD-stab

a) Redovisning med bokslutsanalyser

c) Budgetering

d) Långtidsplanering

e) Kostnadskontroll D Finansierings- och likviditetsfrågor

Rch

a) Budgetering : årsplanering

b) Ekonomisk långtidsplan

c) Redovisning : insamling av grunddata d) Kostnadskontroll

Apf

a) Kassafunktion b) Anslagsäskanden till Rch

En ekonomifunktion enligt ovan kommer att bli starkt centraliserad. Med moderna datasystem bör såväl bokförings- och kal- kyleringsrutiner som betalningsmtiner kun- na koncentreras till huvudkontoret. I detta fall är en centralisering motiverad.

Ekonomiska redovisningsuppgifter — för- utom budgeteringsarbete, långtidsplanering och kostnadskontroll — skulle således inte läggas på regionchefen. Denne ansvarar dock för att insamling och vidarebefordran av data fungerar regionalt och lokalt.

Budgetering, ekonomisk planering och kostnadskontroll på regionchefens kansli ba- seras helt på rapporter sammanställda inom den centrala ekonomiavdelningen. Region— chefen ansvarar för att verksamheten hålles inom de ekonomiska ramar som godkänts i hans budget.

Det förefaller naturligt att större investe- ringsanslag alltid godkänns av styrelsen me- dan mindre investeringar bör kunna ingå i den årsbudget, som varje år skall godkän— nas för regionchefen.

9.5.8 Datafunktionen

VD-stab

a) Maskincentral

b) Programmering

c) Uppläggande av datarutiner i samarbete med AR

d) Produktion av datalistor

a) Lägga upp insamling av grunddata b) Bearbeta datalistor

Apf a) Insamla och vidarebefordra grunddata

9.5.9 Inspektionsfunktionen

VD-stab

&) Teknisk inspektion

b) Intern revision

c) Säkerhetsinspektion (förvaring narkotika, gifter, lager osv.)

Rch

Apf

Regionchefen som ansvarig för sin region utför givetvis viss inspektion inom regionen. Den centrala inspektionen inriktas på såväl regionen som direkt på apoteken, t. ex. in— spektionen beträffande narkotikaförvaring.

9.5 . 10 Kommunikationsfunktionen

VD—slab

a) Kontakter med centrala samhällsorgan betr.

samhällsplanering beredskapsplanering lagstiftning allmänna sociala frågor sjukvårdsfrågor

b) Internationella kontakter

c) Bearbetning av viss samhällsstatistik (1) Allmän PR-kontakt med opinionsbildare

Rch

Motsvarande regionala kontakter

Apf Motsvarande lokala kontakter

Kommunikationsfunktionen upptar de kontakter som verkställande direktören för distributionsbolaget måste ta, men som inte

kan inrangeras under någon av de övriga funktionerna, beroende på den heterogena karaktären. Funktionen kan karaktäriseras som en »korsfunktion» dvs. en funktion som korsar övriga funktioner inom distri- butionsbolaget. På lång sikt skall den leda till infångande av policyskapande synpunk- ter, informell kontaktverksamhet, ett spri- dande av bolagets policy nationellt och in- ternationellt som en del i samhällsfunktio- nen vid läkemedelshanteringen. Dessa upp- gifter åligger även regionchefema och apo- teksföreståndama på sina respektive nivåer.

9.6 Hur kan apoteksbolaget använda farmecevterna

9.6.1 Allmänna synpunkter

Apoteksväsendet i Sverige har av tradition varit ett kompetensmonopol förbehållet far— macevterna. Tidigare har i denna skrift framhållits att ett kompetensmonopol i prin- cip bör bibehållas. Man bör naturligtvis vara medveten om att detta endast kan gälla de funktioner där farmacevtisk utbildning är ett grundvillkor för att ett godtagbart ar- bete överhuvud taget skall kunna utföras.

De svenska apoteken har redan byggt upp en central organisation som omfattar spe- cialister av flera andra slag än farmacevter. Ett apoteksbolag skulle få en betydligt större och fastare organiserad central administra- tion. Detta kommer att accentuera behovet av ytterligare specialister.

Det har flera gånger i det föregående sagts att denna utrednings uppgift är att dels studera konsekvenserna för farmacevt- förbundets medlemmar om ett statligt apo- teksbolag bildas, dels undersöka hur och var farmacevterna skulle kunna fmgera i en ny organisation för apoteksdistributionen. Det har med andra ord gällt att se hur man inom farmacevtförbundet skall kunna till- godose ett rent kårintresse.

Man kan emellertid inte tilngdose ett — i och för sig högst legitimt — kåiintresse _ge- nom att falla tillbaka på gamla traditioner. De senaste decenniernas utvecklhg har med- fört så många nyheter på adminstrationens,

dataproduktionens och distributionstekni- kens område att farmacevterna gör bäst i att studera sin egen ställning från scratch.

Det skall understrykas att det är farma- cevtiska kunskaper, som behövs inom det framtida apoteksbolaget, och i och för sig alltså inte primärt farmacevter. I den mån andra specialistkategorier tillägnar sig far- macevtiska kunskaper kan de alltså tänkas bli konkurrenter till farmacevterna när det gäller intressanta arbetsuppgifter. Ett sådant konstaterande kan verka nedslående för far- macevtförbundets medlemmar men det prin- cipiella synsätt som ligger bakom, innebär även fördelar för farmacevterna.

Inom andra specialistområden är det en bestämd uppfattning att det inte är ingen- jörer, civilekonomer, programmerare m.m. som behövs utan tekniska och ekonomiska kunskaper, programmeringsteknik osv. Det- ta måste kunna öppna nya vägar inom apo- teksbolaget för farmacevter intresserade av rand- och vidareutbildning.

Det är en allmän erfarenhet från handel och distribution att det centrala kunskaps- området är produktkunskap. Detta är en re- gel som borde gälla i allt högre grad ju mera komplicerad och farlig produkten är. Det finns givetvis personal — t.ex. på bokfö- ringssidan — som kan göra ett utmärkt ar- bete utan produktkunskap. Å andra sidan finns det inom olika funktioner, som inte är direkt farmacevtiska, många arbetsupp- gifter där produkt- och/eller branschkänne- dom är en fördel. Man har då möjlighet att ge en icke-famacevt undervisning i produkt- kännedom eller en farmacevt randutbildning för specialuppgifter. Båda vägarna är fram- komliga.

Det bör ligga i samhällets intresse att an- vända läkemedelskunnig personal i så stor utsträckning som möjligt i en tid då läke- medelsområdet blir allt mera komplext för varje år som går. Vill man nu snabbt bygga upp ett apoteksbolag är det säkerligen enk- lare att ge speciell randutbildning åt farma- cevter än att lita till specialister som saknar känsla för läkemedel.

Det måste emellertid kraftigt understrykas att ett sådant resonemang blir hållbart en-

dast om farmacevterna själva visar intresse för saken. Den omställningsprocess, där far- macevterna genom randutbildning av olika slag söker vidga sitt verksamhetsfält, kan bli mycket krävande, speciellt som antalet befordringstjänster måste bli begränsat.

Som tidigare framförts bör man för re- gionchefer kräva apotekarutbildning och för apoteksföreståndare farmacevtisk examen av något slag.

Det kan dessutom anses självklart att apoteksinrättningarna också i framtiden kommer att bygga på farmacevtiskt utbildad arbetskraft.

Det är främst inom VD:s stab och region- chefens stabsfunktioner som det skapas nya avdelningar där farmacevterna kommer att få konkurrera med andra specialister. Nå- got detaljerat förslag på hur dessa avdel- ningar bör vara organiserade ges inte här.

Nedan redovisas endast ett försök att be— döma

dels vilka personalkategorier som bör fin- nas där dels om det farmacevtiska kunnandet skall tillmätas sådan betydelse att det vore en fördel att chefen vore farmacevt med kompletterande specialutbildning.

Lämpliga utbildningskombinationer har också inventerats.

9.6.2 Distributionsteknisk funktion

Chefen: Farmacevt

Motivering: Avdelningen skall utveckla ru- tiner och teknik för varuhantering (i dess mest vidsträckta betydelse), planera lokalin- redning m.m. och därvid tillgodose säker- hetskravet. För detta är grundlig produkt- kännedom ett villkor. Ny teknik skall inar- betas, vilket kräver kännedom om och för- ståelse för de lokala apoteksproblemen. En- dast en farmacevt torde kunna föra diskus- sioner i rationaliseringsfrågor med de regio- nala och lokala enheterna.

Övrig personal:

Ingenjörer för rent tekniska problem och

Farmacevter för analys av lagringspro— blem, expeditionsrutiner m. m. samt bedöm— ning av författnings- och säkerhetsfrågor

Kompletterande utbildning för farmacev- terna

distributionsekonomi och -teknik ergonomi arbetsstudier datateknik

nätplanering

9.6.3 Inköpsfunktion

Chef: Farmacevt eller ekonom

Motivering: Inköpsfunktionen kan komma att bli starkt automatiserad genom utnytt- jande av datateknik. Inköpsavdelningen kommer i första hand i samarbete med den distributionstekniska avdelningen och eko- nomiavdelningen att utarbeta och vidareut- veckla inköpsrutiner för läkemedelssorti- mentet. En farmacevt med ekonomisk rand- utbildning skulle därför väl kunna fylla den- na plats. Avdelningens arbete kan dock komma att präglas av avancerade ekono- miska ställningstaganden, varför en ekonom med lång praktik från läkemedelsområdet även är tänkbar för denna befattning.

Övrig personal: Ekonomer och farmacevter Kompletterande utbildning för farmacevter: allmän handelslära inköpsteknik varukalkylering , datateknik , sammanträdesteknik

9.6.4 Informationsfunktion

Chef: Farmacevt

Motivering: Informationen kommer att 'om- fatta apoteksbolagets hela verksamhetsom- råde, varvid problem angående produkterna, företagets organisation och målsättning, lä— kemedelsbranschen och allmän servicenivå kommer att vara centrala. Endast en chef, som har farmacevtisk utbildning, kan lägga upp arbetet för hela detta fält.

Farmacevter för framställning av manu- skript och annat informationsmaterial Journalister för redigering Faktorer för trycksaksproduktion Kompletterande utbildning för farmacevter: informationsteknik trycksaksproduktion dokumentation journalistik.

9.6.5 Organisationsfunktion

Chef: Farmacevt Motivering: Organisationsavdelningen är jämte den distributionstekniska avdelningen företagets viktigaste rationaliseringsinstru- ment. Rationaliseringssträvandena måste i första hand byggas upp kring det centrala i verksamheten: distribution av läkemedel. Därför synes grundlig produktkunskap även här vara det mest väsentliga. Organisations- chefen bör vidare tillhöra den specialistka- tegori hos vilken han skall introducera alla rationaliseringsidéer. Omfattande kunskaper i administration, organisationsplanering och datateknik fordras dock även hos den far- macevt som här skall komm-a i åtanke.

Övrig personal:

Ingenjörer för arbetsstudier m. m. AR-specialister

KR—specialister

Farmacevter

Kompletterande utbildning för farmacevter:

AR-teknik KR-teknik datateknik administrativ teknik, t. ex. utformande av befattningsbeskrivningar, organisationspla- ner, arbetsföreskrifter m. m.

9.6.6 Personalfunktion

Chef: Farmacevt

Motivering: Det finns för närvarande ingen speciell utbildningsgren för personalchefer i Sverige. De rekryteras huvudsakligen två

vägar. Antingen kan de vara företagstekni— ker som utbildar sig inom personaladminis— tration, psykologi, avtalsteknik eller socio— nomer, jurister m.fl. som har erfarenhet från arbetsmarknadens centrala organisatio- ner eller avancerar från specialfunktioner inom personalavdelningama. Chefen för personalavdelningen, vars viktigaste uppgift är att utforma policy för personaladminis— tration, personalvård, utbildning, förhand- lingsverksamhet m.m. bör i grunden känna till den verksamhet som bolaget bedriver. Därför är en farmacevt med ovan nämnd randutbildning att föredra.

Övrig personal: För löpande personalfrågor: farmacevter, socionomer, samhällsvetare

För utbildning: pedagoger, farmacevter För personalvård: psykologer, läkare, far- macevter För förhandlingar: jurister, farmacevter

Kompletterande utbildning för farmacevter: pedagogik statistik personaladministration psykologi sociologi miljöanpassning arbetsrätt propedeutisk kurs i juridik

9.6.7 Ekonomifunktion

Chef: Civilekonom

Motivering: Högspecialiserad funktion där randutbildning inte räcker till för chefen.

Övrig personal:

Personer med längre eller kortare utbildning inom olika delar av ekonomiområdet. En- dast när det gäller de ekonomiska plane- ringsfunktionerna på regionchefsplanet sy- nes det kunna erbjuda vissa fördelar att an- vända farmacevtisk personal.

9.6.8 Datafunktion Chef: Datatekniker

Motivering: Högspecialiserad funktion där randutbildning inte räcker till för chefen.

Övrig personal:

I huvudsak specialutbildade datatekniker. Såsom kontaktpersonal mellan distributions- och inköpsavdelningar å ena sidan och data- avdelningen å den andra, synes dock farma- cevten kunna få betydelse.

Kompletterande utbildning för farmacevter: datateknik

9.6.9 Inspektionsfunktion

Chef: Farmacevt Motivering: Inspektionsverksamheten kom- mer i första hand att avse säkerhet samt tekniskt handhavande av läkemedel. In— gående kännedom om produkter och expe- ditionsrutiner fordras i första hand.

Övrig personal:

Farmacevter för de lokala inspektionerna Ekonomer för internrevision Kompletterande utbildning för farmacevter:

sociallagstiftning

centrala arbetsmarknadsavtal

byggnadsbestämmelser redovisningsteknik

Erfarenheter från den fungerande läke- medelsinspektionens verksamhet bör tillva- ratagas.

9.6.10 Kommunikationsfunktion

Chef: Farmacevt

Motivering: Avdelningen är bolagets kon- taktmedium gentemot myndigheter, politi- ker, allmänhet och press. Av chefen måste fordras en ingående kännedom om bola- gets verksamhet och produkter samt om hela läkemedelsbranschen.

Övrig personal:

Farmacevter för kontaktverksamhet på olika

nivå, för framställning av informationsma- terial till pressen och för behandling av klagomål PR-män för kontakter med massmedia och planering av kampanjer Journalister för redigering av material till massmedia och allmänhet.

Kompletterande utbildning för farmacevter:

konferensteknik PR—teknik språk

9.7 Avslutning

Det är viktigt att farmacevtförbundet även i framtiden noga följer utvecklingen inom läkemedelsområdet. Vilken form en ny or- ganisation än får så behöver den en rela— tivt lång uppbyggnads- och inväxningspe- riod. Kortsiktiga provisoriska lösningar har ofta en tendens att bli permanenta. Det måste vara angeläget för yrkesorganisatio- nerna att bevaka att sämre sådana lösningar så snabbt som möjligt ersätts av ändamåls— enliga och tidsenliga organisationsformer. Farmacevtförbundet har och kommer allt- fort att ha en viktig uppgift att bevaka att denna utveckling tar vägar som är accep- tabla såväl för samhället som för yrkesut- övarna.

STYRELSE

_— Inköpsfunktion VD Datakontor Personalfunktion Kommittéer för Ekonomifunktion sjukhusfrågor sortimentsfrågor utbildningsfrågor _ ' _ meritvärdering Orgamsatronsfunktion företagsnämnder mm Inspektionsfunktion Informationsfunktion Kommunikationsfunktion Distrib tekn funktion regioner Rch Stab Apotek Inköp _ Lager _ Receptur _ Expedition.— SOU1969:46 353

Bilaga 10 Direktiven

Utdrag av protokoll över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats- rådet å Stockholms slott den 19 april 1963. Efter gemensam beredning med statsrå7 dets övriga ledamöter anför chefen för in- rikesdepartementet, statsrådet Johansson. Under århundraden har läkemedelshan- teringen i vårt land varit noggrant regle- rad. Vad man härvid främst velat trygga är att de med läkemedel förenade risker- na nedbringas till ett minimum, att allmän- heten vid behov skall kunna få erforder- liga läkemedel utan onödig omgång och att läkemedlen finns att tillgå till skäliga priser. Säkerhetssynpunktema har tillgodo- setts genom särskild lagstiftning. Däri har upptagits kompetensvillkor för rätten att yr- kesmässigt framställa och hantera läkeme- del och stränga kontrollföreskrifter i fråga om läkemedlens kvalitet. I kontrollsyfte har vidare utstakats speciella handelsvägar för läkemedel. Denna lagstiftning har nyligen från grunden reviderats och efter nutida krav anpassade bestämmelser på området träder i kraft vid nästkommande årsskifte. Den långt övervägande delen av de nu använda läkemedlen är industriellt tillverka- de. Flertalet är framställda inom privat lä- kemedelsindustri, svensk eller utländsk. En mindre del tillverkas under industrimässiga förhållanden vid distriktslaboratorier, knut- na till vissa apotek. Grosshandeln med lä- kemedel omhänderhas av droghandelsföre- tag, ägda av eller förenade med läkemedels-

industrier. Detaljhandeln är med få undan- tag monopoliserad till apoteken. Dessa är privatägda. Innehavama av de drygt 400 självständiga apoteken utnämns emellertid av Kungl. Maj:t. Ekonomiskt är apotekar- na underkastade bestämmelser om s.k. all- männa avgifter. Genom avgiftssystemet ut- jämnas olikheter i de skilda apotekens eko— nomiska förhållanden. Därigenom blir det möjligt att driva apotek på en ort, trots att apoteket på grund av otillräckligt befolk- ningsunderlag och dylikt inte är ekonomiskt bärkraftigt. Genom det kollektiva systemet regleras vidare apoteksinnehavarnas inkoms- ter. Inte blott i farmacevtiskt utan även i ekonomiskt hänseende står sålunda apote— karna i viss utsträckning under statlig till- syn och kontroll. De står emellertid också under ekonomiskt inseende av den organi- sation de obligatoriskt tillhör, nämligen apo- tekarsocieteten. Som exempel härpå kan nämnas att enligt apotekarsocietetens stad— gar åligger det societetens direktion att föl- ja de enskilda apotekens ekonomiska sköt- sel samt att därvid vid behov ingripa med råd och anvisningar och i yttersta fall även föranstalta om ålägganden eller vidtagande av direkta åtgärder rörande driften. Med- lem är enligt stadgarna förpliktad att själv vidtaga eller tåla de åtgärder, som direktio- nen kan finna erforderligt att besluta om. Ytterligare ett exempel på apotekarsociete- tens starka realinflytande över apoteksvä- sendets funktioner är, att det enligt stadgar-

na tillkommer direktionen att besluta om inrättande och nedläggande av distriktsla- boratorium. Det sagda ger vid handen att apotekarsocieteten genom sin direktion på- tagit sig företagsledande funktioner för det samlade apoteksväsendet. Apotekarsociete- ten lämnar också medlemmarna en omfat- tande service. Bl. a. genom att inrätta och driva kontroll- och utvecklingslaboratorier samt andra centrala organ har societeten bidragit till att rationalisera apoteksväsendet.

Läkemedelspriserna är administrativt reg- lerade. Sålunda gäller beträffande de farma- cevtiska specialiteterna, dit de fabriksbered- da originalförpackade medlen hör, att me- dicinalstyrelsen i samband med godkännan- de av medlen skall pröva att priset är skä- ligt. Vidare är grunderna för prissättningen av apotekens substanser och beredningar meddelade av Kungl. Maj:t som även fast- ställt apotekens avans på samtliga läkeme- del.

Läkemedelsförsörjningens organisation och därmed sammanhängande frågor har under lång tid varit föremål för prövning av skilda utredningar, främst 1946 års läke- medelsutredning och 1953 års läkemedels- kommitté. En del av detta arbete har legat till grund för den omnämnda, nyligen ge- nomförda omläggningen av säkerhetslag- stiftningen. Vad beträffar utredningsmate- rialet i övrigt liksom det samlade resultatet av remissbehandlingen lämnar det rikhalti— ga upplysningar om förhållandena inom lä- kemedelssektom. Det ger en god bild av så- väl förtjänster som svagheter hos den nu- varande organisationen.

1946 års läkemedelsutredning framlade förslag till en omorganisation av apoteksvä- sendet. Förslaget innebar att statsmonopol på apoteksrörelse skulle införas och att mo- nopolrättens utövande skulle överlåtas till ett helstatligt aktiebolag. Härigenom skulle enligt utredningen förutsättningar skapas för att nedbringa läkemedelskostnaderna för så- väl den enskilde som samhället. Vidare skul- le möjligheterna öka för det allmänna att öva nöjaktigt inflytande på prissättningen in- om läkemedelsgrosshandeln och läkemedels- industrin. Vid remissbehandlingen av de

sakkunnigas betänkande blev detta föremål för stark kritik. Det övervägande antalet instanser avstyrkte att apoteksväsendet för- statligades. I flera yttranden förordades i stället partiella reformer inom ramen för den befintliga organisationen. Medicinalsty- relsen och apotekamas organisationer an— gav mera allmänt arten och omfattningen av sådana reformer.

I detta läge tillkallades 1953 års läke- medelskommitté med uppdrag att förutsätt- ningslöst pröva och mot varandra väga då redan framlagda och eventuellt andra för- slag till åtgärder. Kommitténs arbete har till största delen format sig till en företagseko- nomisk studie av läkemedelsförsörjningens organisation. Bland annat har omfattande specialutredningar ägnats läkemedelsgross- handeln och apotekens avgiftssystem.

Läkemedelskommittén ansåg, att i en ra- tionell läkemedelsorganisation borde apote- ken behålla sin ställning som enskilda före- tag men inordnas under en gemensam led- ning, vars målsättning inrymmer ett klart tillgodoseende av samhällsekonomiska in- tressen i fråga om läkemedelsförsörjningen. En sådan ledning måste också ha möjlighe- ter att genomföra behövliga åtgärder för att nå ett dylikt mål. Man kunde då behål- la vinstintresset såsom drivande faktor för den enskilde apoteksinnehavaren och sam- tidigt inrikta hans strävanden i positiv sam- hällsekonomisk riktning. Kommittén före- slog att en halvstatlig nämnd, apoteksnämn- den, skulle inrättas med uppgift att under Kungl. Maj:t i ekonomiskt hänseende ha överinseendet över apoteksväsendet. Nämn- den skulle enligt förslaget bl. a. besluta om medicinaltaxegrunderna samt om grunderna för fastställande av apotekens rörelsevins- ter och därmed sammanhängande ekonomis- ka frågor.

Förhållandena vid grosshandeln med läke- medel ansåg kommittén otillfredsställande från det allmännas synpunkt. Droghandeln kännetecknades sålunda enligt kommitténs mening av en kostnadskrävande servicekon— kurrens och försäljningspolitik samt av en dyrbar administrations- och lagerhållnings- apparat. Två alternativa lösningar diskute-

rades för att avhjälpa konstaterade brister. Den ena innebar en centralisering till ett enda företag, ägt antingen av staten eller av läkemedelsindustrien och apoteken ge- mensamt. Det andra alternativet skulle va- ra att inrätta ett droghandelsföretag, helt eller till övervägande delen ägt av apotekar- societeten och avsett att bli ett komplement och en konkurrent till de övriga företagen på området. Kommittén förordade det se- nare alternativet. Innan kommittén lade fram sitt förslag hade den förändringen in- trätt, att apotekarsocieteten förvärvat aktie- majoriteten i ett av de existerande droghan- delsföretagen, nämligen Apoteksvarucentra- len Vitrum. Kommittén uttalade, att det gjorda förvärvet sammanföll med kommit- téns förslag endast under förutsättning, att företagets tillverkningsdel och utländska för— säljningsorganisation avskildes.

Läkemedelskommitténs utredning beträf- fande avgiftssystemet föranledde kommit- tén att föreslå ett helt nytt system. Främsta syftet med detta anges vara att ge apotekar- na ett direkt ekonomiskt intresse av ratio- nell och kostnadsbesparande skötsel av apo- teken.

Inställningen hos remissinstansema till lä- kemedelskommitténs här berörda förslag är oenhetlig. Bland dem som tillstyrkt inrät- tande av en apoteksnämnd råder delade me- ningar såväl om nämndens uppgifter som om dess sammansättning och organisation. Beträffande avgiftssystemet är man ense om att det nuvarande inte längre är ändamåls- enligt. De som mera ingående granskat kom- mitténs förslag till nytt system anser, att det inte bör förverkligas utan väsentliga mo- difikationer. Meningarna går isär, då det gäller frågan hur modifikationerna skall gö- ras. Vad slutligen angår frågan om drog- handeln har remissbehandlingen i betydan- de grad präglats av det fullbordade faktum, som förelegat genom apotekarsocietetens förvärv av Vitrum. En principiell erinran som förekommit från näringslivets sida är att Vitrum genom apotekarsocietetens in- syn i de enskilda apotekens förhållanden skulle inta en gynnad ställning gentemot konkurrenterna. Till följd av apotekarsocie-

tetens speciella karaktär har det gjorts gäl- lande, att den gynnade ställningen i viss mån är offentligt sanktionerad. Sedermera har också gjorts gällande, att avgifter som apotekarsocieteten uttaxerar av sina med- lemmar — och som belastar de skilda apo— teken och därmed i sista hand påverkar lä- kemedelspriserna — har använts till eko- nomiska konsolideringar av societeten och därmed i varje fall indirekt av Vitrum. Under den tid som utredningarna pågått har en utveckling och modernisering skett inom såväl läkemedelsindustri som drog- handel och apoteksväsende. När det gäller att tillgodose de samhälleliga intressena, så- väl av ekonomisk som annan art, kvarstår däremot problemen i allt väsentligt olösta. I detta hänseende kan förhållandena på lä- kemedelsområdet inte anses tillfredsställan- de. Kostnaderna för den totala läkemedels- konsumtionen i vårt land uppgår redan idag till ca 500 milj. kr. om året, varav omkring 200 milj. kr. betalas av sjukförsäkringsme— del eller av stat och kommun. Av hänsyn både till den enskilde konsumenten och till samhällsekonomien är det väsentligt, att kostnaderna inte blir högre än vad som kan anses nödvändigt. Vissa på läkemedelspri- serna inverkande faktorer står dock utan- för det allmännas kontroll. Detta gäller även detaljhandelsledet, något som är särskilt otillfredsställande med tanke på att den eljest prisreglerande konkurrensfaktom här av säkerhetsskäl satts ur spel. Även andra synpunkter kan anföras för att samhället bör erhålla ett fastare grepp över läkemedelsför— sörjningen. I prop. 1962:184 föreslogs så- lunda att sjukhusen i vissa fall skall kunna medges rätt att svara för läkemedelsförsörj- ningen till sina patienter genom egna sjuk- husapotek och detta förslag motiverades bl. a. med att ett intensifierat forskningsar- bete för att öka läkemedelsterapins möjlig- heter och minska dess risker inte kan bedri— vas utan aktiv medverkan från sjukhusens sida, varvid sjukhusen också bör vara ut- rustade med egen farmacevtisk expertis. Principiellt innebär en lösning med sådana sjukhusapotek att det nuvarande apoteks— monopolet brytes och att viss del av läke-

medelsförsörjningen ställs under sjukvårdens samhälleliga organ.

Enligt min mening är det angeläget att läkemedelsförsörjningens organisation ytter— ligare reformeras i riktning mot ett större samhällsengagemang. De förslag som fram- lagts av de förut nämnda utredningarna kan inte läggas till grund för önskvärda refor- mer. En ny utredning bör därför komma till stånd, varvid dock den kartläggning av området som skett i stor utsträckning bör kunna tjäna som underlag för nya reform- förslag.

Vid bedömningen av lämpligheten och möjligheterna att öka samhällets inflytande i de olika leden i läkemedelsförsörjningen synes i övrigt följande synpunkter böra va- ra vägledande.

Läkemedelsindustrin spelar numera en dominerande roll i fråga om produktion av läkemedel och vidareutveckling av områ- det. Denna industri är i hög grad beroende av forsknings- och utvecklingsarbete, som bedrivs i konkurrens mellan flera självstän- diga enheter. Vad den svenska industrin be- träffar är det med hänsyn till de stora forsknings- och utvecklingskostnadema vä- sentligt att den kan avsätta sina produkter på en större marknad än den svenska. I kon- kurrensen på den utländska marknaden har den svenska industrin hittills varit förhållan- devis framgångsrik. Inemot hälften av lä- kemedelsindustrins inkomster kommer i dag från utlandet. Vad jag här anfört om läke- medelsindustrin torde tala för att den bör få fortsätta att utvecklas under samma for- mer som nu. Bärande skäl för att nu aktuali- sera ett förstatligande av läkemedelsindu- strin saknas sålunda enligt min mening. Nå- gon sådan åtgärd har ej heller föreslagits va- re sig av läkemedelsutredningen eller läke- medelskommittén. I fråga om insyn i läke- medelsindustrins verksamhet och kontroll av produkternas beskaffenhet och ändamåls- enlighet ger den nya läkemedelslagstiftning- en goda möjligheter. Beträffande prisbild- ningen i industriledet torde man som nu närmast få inrikta sig på en prövning av prisernas skälighet men det bör undersökas om inte från konkurrenssynpunkt en viss

läkemedelstillverkning utöver vad som nu förekommer bör ske i allmän regi.

Droghandelns läkemedelsleveranser sker framför allt till apoteken. Det ojämförligt största antalet varor utgörs av farmacevtis- ka specialiteter på vilka priserna är fasta. Konkurrensen inom branschen är därför närmast en servicekonkurrens, vars samhäl- leliga värde oftast torde vara ringa. Detta och andra skäl har läkemedelskommittén ansett tala för en centraliserad droghan- del. Kommittén har dock som nämnts för- ordat inrättande av ett särskilt, av apotekar- societeten ägt eller dominerat droghandels- företag som komplement till de övriga. I viss mån har detta alternativ förverkligats genom apotekarsocietetens förvärv av Vit- rum. Med den erfarenhet som nu vunnits synes det emellertid allvarligt böra övervä- gas att som också redan två reservanter in- om läkemedelsutredningen förordade centra— lisera droghandelsverksamheten till ett stats- ägt monopolföretag. Det synes sannolikt, att ett sådant företag skulle bli ett värde- fullt instrument för att hålla läkemedels- kostnaderna under bättre kontroll.

Som förut nämnts har myndigheterna ett stort inflytande över apoteksväsendet. Det- ta är naturligt med hänsyn till att de pri- vatägda apoteken i stort sett tillförsäkrats monopolrätt. Det system som utbildats för att utjämna driftsresultaten mellan de oli- ka apoteken och för att — trots de starkt varierande förutsättningarna — upprätthål- la enhetliga läkemedelspriser i landet har emellertid blivit alltmer artificiellt och kom- plicerat. Systemet karakteriseras av att apo- teksinnehavarna endast i ringa utsträckning själva får vidkännas kostnadsökningar, vil- ket medför att dessa inte såsom eljest är fallet behöver frammana rationaliseringar. Att alla möjligheter tillvaratages för att inte ökande kostnader mer än nödvändigt slår igenom i läkemedelspriserna är särskilt an- geläget eftersom allmänheten när det gäller läkemedel i stort sett saknar valfrihet be- träffande inriktning och omfattning av kon- sumtionen.

Enligt min mening bör nu en ny ordning för läkemedelsförsörjningen på detaljhan—

delsplanet övervägas. Mycket torde därvid tala för att de samhälleliga organ som nu är huvudmän för sjukvården också får ett ökat ansvar för läkemedelsförsörjningen. Detta skulle i så fall vara att gå vidare på den väg, som anvisades i prop. 1962:184 i fråga om läkemedelsförsörjningen vid vis- sa sjukhus. En sådan ordning torde dock inte böra utesluta att läkemedel också till- handahålles genom privatägda apotek. Där- est nu skisserade ordning icke skulle visa sig ändamålsenlig, kan som ett alternativ förtjäna övervägas ett system med apoteken anknutna till ett statligt företag. Oavsett vil- ket system som väljes bör tillses att allmän- hetens behov av service på förevarande om- råde blir väl tillgodosett även i en ny or- ganisation.

Vid övervägandena rörande handeln med läkemedel bör beaktas, att pågående inter- nationella integrationssträvanden kan kom- ma att slå igenom även på läkemedelsområ- det. Under utredningsarbetet bör undersö- kas vilka konsekvenser, som kan följa här- av. I det sammanhanget bör också uppmärk- sammas, huruvida apotekssystem i andra länder inrymmer moment av förenkling, som kan nyttiggöras vid en omorganisation.

Skulle en lösning enligt här angivna prin- cipiella linjer inte kunna förordas, sedan de erforderliga detaljundersökningarna gjorts, bör prövas andra vägar att ge samhället ökat grepp om de betydelsefulla frågorna på lä- kemedelsförsörjningens område.

Det av mig förordade utredningsarbetet bör anförtros åt en sakkunnig som i erfor- derlig utsträckning bör biträdas av experter. Om droghandel och den väsentliga delen av apoteksväsendet skall drivas i allmän re- gi torde detta påkalla nya former för bl.a. den tillsyn och kontroll som nu utövas av medicinalstyrelsen. I denna del har utred- ningsuppdraget anknytning till vissa delar av MCA-utredningens arbete, varför nära kon- takt bör hållas med denna utredning. Stor betydelse för ifrågavarande utredning har vidare den översyn av bestämmelserna om läkemedelsförmånerna i anslutning till sjuk- försäkringen, som sker inom 1961 års sjuk-

försäkringsutredning. Samråd måste därför också ske med denna utredning.

klordilisk udredningsserie (Nu) 1969

(roncologisk förteckning

1. Utvidggat nordiskt ekonomiskt samarbete

2. Laajerennettu pohjoismainen talloudellinen yhteinyö.

3. Nordfcforsks miliövårdsutredning.

4. Förslarag rill utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för jouurnalister.

5. Konsuaumentoplysning i undervisningen.

6. Sjätte & nordiska samakonferensen i Hetta.

7. Nordisisk gyldighet av forerkort.

8. Nordisiskt sjukhusfysikersamarbete.

9. Nordisiskt ämbetsmannamöte i Storlien.

0. Nordidisk sjömansskattefördelning.

1. Udvid det nordisk ekonomisk samarbejde.

2. Oresunndsregionen.

Statens offentliga * utredningar 1 96.9

Systematisk "förteckning

Justitie'departementot

Faktisk brottslighet bland *akolb'am. :[1] Bostadsrätt. [4] 'Utsökning'srätt IX. [5] Kungöre'lseannonaering.£9] ADB inom inskrivningsv ndet. .[9] Ny gruvlag. 110 International a' ,optionaritt. [11] Ny valteknlk. [19. . Ambebe'nevariet. 20] Yttrandefrihetene gränser. 1 383 Domstolsväserfdet lll. Full öl] av talanmm. [41]

FörsVarsdepartementet

Ekonomisystem för försvaret. [24] . Planering _och progrembudgetering inom försvaret. [25] . Militära tiånstgöringsåldersutredningen. 1. Militära tjänst- görin såldrar. [33]2._Medicinska och psykologiska aspekter på ål rande mm. [34] Frivilligförsvaret 2. Hemvärnet- [40]

Socialdepartementet

Ett renare samhälle. [18] . Bättre utbildning för handikappade. [351 Läkemedelsförsörjning i samverkan, 46

|_(ommunikationsdeparte'mentet

Ny sjöanbetstidsleg. [3] , Femnugååiningo'n. 11. De svenska hamnarna. [22] 2. Bi- eger.

Skolsk _utsarng och trafiksäkerheten. [26] Taxesystemeti Postverkets tidningsrorelsa. [39]

Finanedepa'rtementet

Förenklad obligatlonahantering. [13]

Lagstiftning omvärdepappers'fonder m.m. och om stltnpelekett på värdepapper. [16]

Nya mynt. [17] Skogsbeskettningen. '[30] Läkemedelsindustrin. [36] Skattebrotten. [42] Fordonsbeskattningen. [45]

Utbildningsdepertem'entet

Om sexuallivet i Sverige. [2] Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. [8] ,Regionm'uaik. [12 Filmen- censur eo ansvar. [14] Sexualkunskapen igym'n'asiet. [28] Utbildning för bibliotek, arkiv och informatik. [37] Eexraläpnskapen på grundskolans högstadium ll. Läraren.- at.

Jordbruksdeparte'mentet

Vixtförädlarrätt. [15] Skogstillstånd och skogstiårdsåtgärder. [32]

Anm. Siffrornai nom klammer betecknar utredningarnas nummer | den kronologiska förteckninge

Hendeledeparteimentet'

;ldrottjt alla. [29] , Olla'i beredskap. [31]

lnrikesdepertementet '

Skogsindustri I södra Sverige.'[21] Länsplanerin'g 1967. [27]

Civildepartementet

Offentliga tjänstemins bisysslor. [6] Nytt lantmäteri, [43] '

- " *S*.!k GW&.W.&WMW