SOU 1970:31

Militära straff och disciplinmedel

Till statsrådet och chefen för kur gl. justitiedep momentet

Genom beslut den 15 december 1961 be- myndigade Kungl. Maj:t chefen för justi- tiedepartementet att tillkalla högst tre sak- kunniga för utredning rörande straff- och disciplinmedlen mot krigsmän m. m.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade dåvarande chefen för departementet, stats- rådet Herman Kling den 16 januari 1962 såsom sakkunniga dåvarande hovrättsrådet, numera justitieombudsmannen Gunnar Thy- resson, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare socialvårdsassistenten Per Jacobsson och ledamoten av riksdagens and- ra kammare förste postiljonen Svante Lund- kvist. Sedan Lundkvist utnämnts till stats- råd entledigades han på egen begäran från sitt uppdrag den 9 september 1965 och sam— ma dag förordnades ledamoten av riksda- gens första kammare ombudsmannen Bengt Gustavsson såsom sakkunnig i hans ställe.

Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 20 februari 1962 förval- taren Hans Friberg, rustmästaren Erik Magnusson, rättschefen Stig Marcus och översten Fritz-Ivar Virgin.

Till sekreterare förordnades den 10 mars 1964 dåvarande t. f. assessorn, numera extra rådmannen i Stockholms rådhusrätt Fred- rik Boström.

De sakkunniga har antagit namnet mili- tärstraffsakkunniga.

Med anledning av remisser från justitie- departernentet har de sakkunniga avgett ett flertal yttranden.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts får de sakkunniga härmed vördsamt överlämna sitt betänkande.

Särskilda yttranden har avgivits av ex- perterna, dels gemensamt av Friberg och Virgin dels var för sig av Magnusson och Marcus. Yttrandena har fogats vid betänk- andet. Stockholm i februari 1970.

Gunnar Thyresson

Bengt Gustavsson /Fredrik Boström

Per Jacobsson

i "ur m. famnar. at u:.h llliw'll . w. _cl-E'i'lti —___ I#.=!_.'ll lin-lll "Ft 33% Hål ';. '..lt '.Jlll- .l'l | .. _ " F an....n 331». -i sll- w u.. ' .1—..z.it.'_.|.l' .

". " ". ' 'I' gamla.»?! 'I' m.m... "er ur.-'n. f'. ”all. . m.m-.hmral '-"n...n nu..-.niirllr. .. _ "le. m. ...... .. .. - :4 _Ä—e '” mamma...... - m:. .. . . 'r '; 455345. ';...»in - ' - ' ' ..... » : - " ' ". _ , ....il' . . .! _)... . _ ;. ,' ' '&'—Ill! "ll ” ":|er I 'wl'lll lf. 'll lg .:umm. ( . nudå?—Ju grn 't! #* '.L.|" ' 'n ' . ". |, * . .l'll'li'l'” 'l-lll"' '.' .l. .m... .' .=||

F'llitlclxxll'Vr-H nun! .,r "- Ju .. - . __|:

Små:. wldbf'fw "". = '35 "I " ' ull FWW | r.|,'..:'..l nm.? mu xl%.tf""ll9ät1. mag.. ir. |.....- '. .u.'- lim- 'if'lf' "'|'-f * . . ;ipl ”Pl rutinerna-a ' 1.1.1: limiting” IN _ *, ...till '... i. min; :.".öri'i ml. .-rh _;,.__"1_,ru._l(' fil' .xlme me...! ..är. nu.., | alllt'lrl. sfl'lål'lllii Illd'lillijfllllltr m'qlm .|..i'_i.. [mill '.' .erilnmfla. ' ut. :...arld .. .r. m.. nru' . nr " väta,—p ' ':E'" :|. ..."ldilri "U:: ' ' du.|.f!lrtu1".l' Jr uh...."riim4m r' *in'i'lr "rull . mm.. 'det. minimalt-'l- wifi, utan.: 'ta. ,'r' _...rtuli! "#11pr mau-ls rl Fl una-ruin, -. lng-mr: lll tr " uh.—nimet" anmälarna I'll'l' 'nam- ' 'Human; wenn .! IOLNELHÖ mer Tiki”! "sen..". '! .mlhnhnia' ». fia-nm.:rvm'n :"lulfJ '" th' Emir.” "unfun !:..l nqiruunu... .G_. ' ' .nu mlluMm' "' . lt nllnl Endura—I m:. änliubs'l't " .lMl'

551185— .Lli ull mir-.nu. xupi,__

minut-ung 113.191]-

Förkortningar BrB Brottsbalken (1962) DL Lag den 30 juni straff för krigsmän

MRL Militär rättegångslag den 30 juni 1948 MRK Kungörelse den 19 november 1948 an-

gående den militära rättsvården Svensk författningssamling Strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 Statens offentliga utredningar

om disciplin-

SFS SLK

SOU

U tredningsdirektiven

1 Begäran om utredning

Framställningar till Kungl. Maj:t om änd- ringar i gällande lagstiftning om militära straff— och disciplinmedel har gjorts av försvarsväsendets underbefälsförbund i un— derdånig skrivelse den 1 april 1958 och av överbefälhavaren i underdånig skrivelse den 28 februari 1961. Underbefälsförbundet an— höll om utredning angående möjligheterna att avskaffa arreststraffets användning i fredstid beträffande den inom försvaret an- ställda personalen och hemställde vidare att det skulle vidtagas sådan ändring av be— stämmelserna om behörigheten att meddela tillrättavisning, att det fast anställda under- befälet med vederlikar, såvitt angår tillrät— tavisningsrättens användande mot denna personalkategori, blir likställt med office- rare och underofficerare. Överbefälhavaren anhöll om utredning rörande utformningen i krigstid av de militära straff— och disciplin— medlen.

Dessa framställningar föranledde tillkal- landet av de sakkunniga för utredning av angivna frågor.

2 Direktiven

Direktiven för utredningen är lämnade i ett anförande till statsrådsprotokollet den 15 december 1961 av dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Herman Kling. Däri anföres till en början följande:

Försvarsväsendets personal är underkastad särskild strafflagstiftning. Huvudändamålet med denna är att säkerställa försvarsmaktens effektivitet. Det har ansetts erforderligt att upp- rätthålla en särskild straffordning för att säkra fullgörandet av de tiänsteplikter som måste åläggas den militära personalen. Eftersom nämnda lagstiftning avser endast vissa med- borgare, utgör den i viss mån en undantags- lagstiftning, likartad med exempelvis reglerna om särskilt straffansvar för ämbetsmän.

Vid den genomgripande reform av den mi- litära strafflagstiftm'ngen som skedde år 1948 underströks att denna lagstiftning med hänsyn till sin undantagskaraktär bör begränsas till vad som verkligen kräves för att dess syfte skall tillgodoses. Med denna utgångspunkt skedde genom 1948 års reform en begräns- ning och humanisering av den miIitära straff- lagstiftningen. Det kan nämnas, att under för- arbetena till reformen övervägdes huruvida det över huvud taget vore erforderligt att beträf- fande krigsmän ha särskilda disciplinstraff ut- över förefintliga allmänna straffarter.

Sedan i anförandet härefter kortfattat re- dogjorts för gällande lagstiftning samt un- derbefälsförbundets och överbefälhavarens framställningar, fortsätter departementsche- fen:

Det är utan tvekan ett viktigt intresse, att likställighet inför lagen i görligaste mån upp- rätthålles inom krigsmakten. Såsom betonades vid genomförandet av 1948 års reform av den militära strafflagstiftningen är detta angeläget ur allmänt demokratisk synpunkt, och det är jämväl i krigsmaktens eget intresse att all dess personal är underkastad en ensartad straff— rättslig reglering så långt detta är möjligt. Det finns emellertid även skäl för den av under-

befälsförbundet framförda åsikten, att likstäl- lighet mellan den vid försvaret anställda per- sonalen och de civila statstjänstemännen bör eftersträvas. Här föreligger tydligtvis motstri- diga intressen, som är svåra att förena. Jag anser emellertid att det bör närmare utredas i vad mån det finns möjlighet att för fredsför— hållanden åstadkomma en förskjutning i n'kt- ning mot större likställighet mellan den vid för- svaret anställda personalen och övriga stats- tjänstemän. Härmed torde få förutsättas, att det för disciplinens upprätthållande är nöd— vändigt att bibehålla särskilda disciplinstraff för de värnpliktiga. Vid utredningen bör så- ledes undersökas vilka möjligheter som kan finnas att utan men för försvarsmaktens effek- tivitet och utan eftersättande av andra ange- lägna intressen helt eller delvis slopa de sär- skilda disciplinstraffen, främst arreststraffet, enbart för den fast anställda personalen.

Utredningen synes dock icke böra begränsas till frågan om utformningen av strafflagstift- ningen för den vid försvaret anställda perso- nalen. 1948 års reform av den militära straff- lagstiftningen innebar, som i det föregående antytts, beträffande disciplinstraffen en om- läggning, som bl.a. syftade till att minska användningen av arreststraffet. Sedan den nya lagstiftningen nu har varit i kraft drygt tio år, synes det vara lämpligt att närmare undersöka verkningarna av denna omläggning. Enligt före- liggande uppgifter ådömes alltjämt ett förhål- landevis stort antal arreststraff varje år, vilket bl.a. medför den olägenheten att många ut— bildningsdagar för värnpliktiga går till spillo. Det bör övervägas, om det går att ytterligare begränsa arreststraffets användande i fredstid, exempelvis genom att utvidga och effektivisera tillämpandet av disciplinbotsstraffet eller de former av tillrättavisning som nu står till buds. I den mån erfarenheterna av den nuvarande lagstiftningens tillämpning föranleder det bör även andra jämkningar av gällande regler före- slås.

Vad jag hittills anfört avser förhållandena under fredstid. Minst lika viktig är emellertid straffordningen för krigsmän under krigsför— hållanden. Mot vad som f.n. gäller i detta hänseende kan emellertid, såsom framhållits i överbefälhavarens förut omnämnda skrivelse, göras erinringar med hänsyn såväl till straff- ordningens effektivitet som till dess lämplighet under krigsförhållanden. Detta gäller såväl de olika formerna av tillrättavisning och disciplin- straffen som de allmänna bötes- och frihets— straffen. Redan erfarenheterna från vår för- svarsberedskap under andra världskriget visar detta. Av tillrättavisningsformerna synes knap- past någon annan kunna komma till nämnvärd användning under krig än extratjänst. Disciplin- bot och bötesstraff torde i krig komma att sak—

na praktisk betydelse som korrektionsmedel. Om avtjänandet av arreststraff eller annat fri— hetsstraff ger den dömde möjlighet att undan— draga sig risker och påfrestningar, som livet vid de militära förbanden innebär, minskas i krig också användbarheten av dessa straff- former. Mot bakgrunden av nu antydda för- hållanden bör utredningen även upptaga frågan om utformningen i krigstid och under bered- skapsförhållanden av straff- och disciplinmed- len mot krigsmän.

I Allmän del

1. Huvuddragen av gällande rätt

1.1. Lag och jörjattning

Sin nuvarande utformning erhöll straff- och disciplinmedlen för krigsmän vid den ge- nomgripande reform av militärstrafflag— stiftningen som skedde år 1948. Nu gäl- lande grundläggande bestämmelser om des- sa straff- och disciplinmedel är sedan den 1 januari 1965 intagna i brottsbalken (BrB). Närmare bestämmelser om disciplinstraffen finns i lagen den 30 juni 1948 om disci- plinstraff för krigsmän (DL). Processuella regler för handläggningen av militära mål samt bestämmelser om tvångsmedel och om verkställighet av disciplinstraff är intagna i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (MRL) och kungörelsen den 19 november 1948 angående den militära rättsvården (MRK).

1.2. Begreppet krigsmakten

De militära straff— och disciplinmedlen är — åtminstone vad beträffar förhållandena under fred _ tillämpliga endast på per- sonal inom krigsmakten och där begränsad till att avse sådan personal som är att hän- föra till krigsmän. Vad som menas med krigsmakten är angivet i kungörelsen den 28 maj 1968 om innebörden i rättsligt hän- seende av begreppen krigsmakten och krigs— man. I 1 & kungörelsen stadgas att vid tillämpning av brottsbalken och militära rät- tegångslagen krigsmakten skall anses ha den

omfattning som anges i kungörelsen den 16 juni 1966 om krigsmaktens indelning i fred och Sveriges militärterritoriella indelning samt anses omfatta de kungliga staberna och svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst.

Enligt 1966 års kungörelse ingår i krigs- makten överbefälhavaren med försvarssta- ben, försvarsgrenarna, krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, krigsmaktens ge- mensamma institutioner, utbildningsanstal- ter och personalkårer samt militärbefälha- varna och chefen för Gotlands militärkom— mando med staber och förvaltningar.

Försvarsgrenama är armén, marinen och flygvapnet.

Krigsmaktens centrala förvaltningsmyn- digheter är försvarets civilförvaltning, för— svarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvalt- ningen och försvarets materielverk. Under vissa myndigheter lyder anstalter.

Krigsmaktens gzmensamma institutioner är försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket, militärpsyko- logiska institutet, krigsarkivet, armémuseum samt marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona.

Krigsmaktens gemensamma utbildnings— anstalter är försvarshögskolan, militärhög- skolan, försvarets läroverk, intendenturför- valtningsskolan och försvarets brevskola.

I armén ingår chefen för armén med arméstaben, försvarsområdesbefälhavarna med staber utom de försvarsområdesbefäl- havare som även är kustartilleriförsvarsche-

fer samt förband, utbildningsanstalter och personalkårer som lyder under chefen för armén. Till armén hör även hemvärnet.

I marinen ingår chefen för marinen med marinstaben. cheferna för örlogsbaser, kust— artilleriförsvar och marina bevakningsområ- den med staber samt förband, utbildnings- anstalter och personalkårer som lyder un- der chefen för marinen. Till marinen hör även vissa örlogsdepåer och Sjövärnskåren.

I flygvapnet ingår chefen för flygvapnet med flygstaben, chefen för första flygeska- dern med stab, cheferna för luftförsvarssek- torer samt förband och utbildningsanstalter som lyder under chefen för flygvapnet.

Försvarsgrenamas förband och utbild- ningsanstalter anges särskilt i en vid 1966 års kungörelse fogad bilaga, vilken ändrats genom kungörelse den 6 juni 1968 (SFS 1968: 339).

1 .3 Begreppet krigsman

Såsom förut nämnts är det endast den per- sonal inom krigsmakten vilken är att hän- föra till krigsmän som är underkastad de militära straff- och disciplinmedlen. Vilka som är krigsmän anges i 21 kap. 20 å och 22 kap. 14 & BrB samt 2 5 nämnda kun- görelse den 28 maj 1968 om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmak- ten och krigsman.

1 21 kap. 20 5 första stycket första punk- ten BrB stadgas att officerare, underoffice- rare, underbefäl och meniga som är an- ställda vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd till vapenfri tjänst samt hem- vämsmän och hemvärnsrekryter är krigsa män under den tid de är tjänstgöringsskyl- diga i sådan egenskap. I den mån Kungl. Maj:t så förordnar är enligt andra punkten i samma stycke de som eljest är anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att så- som frivilliga fullgöra krigstjänst krigsmän när de i sådan egenskap är tjänstgörings- skyldiga. Förordnande därom har givits i 1968 års kungörelse. Tjänstgöringsskyldig- het anses enligt 21 kap. 20 5 första stycket BrB icke åligga den som åtnjuter ledighet, vilken inte är begränsad till kortare tid än

Genom 21 kap. 20 5 andra stycket BrB utsträcks krigsmannaansvaret att gälla i vis- sa fall när tjänstgöringsskyldighet ej före- ligger. Sålunda skall enligt denna bestäm- melse de som avses i paragrafens första stycke, förutom under tid då de är tjänst- göringsskyldiga, anses såsom krigsmän när de i anslutning till sådan tid vårdas å mili- tärsjukhus, när de är intagna i militärhäkte, när de inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offent— ligen uppträder i militär tjänstedräkt, och när fråga är om fullgörandet av dem ålig- gande anmälningsskyldighet eller annan sär- skild tjänsteplikt.

Förutom de personer som anges i 21 kap. 20 5 första stycket första punkten BrB är enligt 2 & 1968 års kungörelse per- soner tillhörande följande personalkatego- rier krigsmän enligt brottsbalken, nämligen (1) civilmilitär personal; (2) personal som genom krigsfrivilligavtal, annat särskilt av- tal eller annan särskild överenskommelse åtagit sig att frivilligt tjänstgöra i befatt- ning inom krigsorganisationen; (3) civil per- sonal i kustbevaknings-, luftbevaknings- el- ler stridsledningstjänst; (4) civil trafiktek- nisk personal i signaltjänst, med undantag av personal vid försvarets radioanstalt, samt meteorologassistenter; (5) civil perso- nal som är anställd för tjänstgöring på krigsmaktens fartyg eller luftfartyg eller som tjänstgör på annat fartyg eller luftfar- tyg under militärt befäl; (6) personal som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, om Kungl. Maj:t cj bestämmer annat. Egenskap av krigsman har personer tillhörande de uppräknade personalkatego- rierna under den tid då de på grund av an- ställning eller särskilt avtal är skyldiga att tjänstgöra vid krigsmakten eller då sådan omständighet föreligger som anges i 21 kap. 20 å andra stycket BrB.

Enligt övergångsbestämmelse till 1968 års kungörelse med hänvisning till äldre bestäm- melser är under nyssnämnda förutsättning även meteorologpersonal som tillhör krigs- makten, trafikledarpersonal vid flygvapnet som inte övergått till civilmilitär tjänst och

fortifikationskassör tillhör fortifika- tionskåren att anse såsom krigsmän. De äldre bestämmelser som det hänvisas till återfinns i kungörelsen den 19 november 1948 om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman. Vid utformningen av 20 kap. 20 & BrB och 2 5 1968 års kungörelse har förutsatts att största delen av krigsmaktens civila per- sonal inte skall ställas under de militär- straffrättsliga bestämmelserna. Under be- redskapstillstånd och då riket är i krig bör emellertid även denna personal i princip vara underkastad dessa bestämmelser. (SOU 1946: 83 s. 168 och prop. 1948: 144 s. 170 och 175.) Genom 22 kap. 14 & BrB är krigs— mannabegreppet utvidgat i detta syfte. Förs- ta stycket i paragrafen har följande inne- håll. Under beredskapstillstånd och då ri- ket är i krig skall, förutom den som på grund av 21 kap. 20 & BrB eller med stöd därav givna bestämmelser är krigsman, järn- väl envar annan som är tjänstgöringsskyl- dig vid krigsmakten anses såsom krigsman, i den mån ej Kungl. Maj:t annorlunda för- ordnar. Vad som sägs om krigsman skall, då riket är i krig, äga motsvarande tillämpa ning å polisman vilken, utan att vara tjänst- göringsskyldig vid krigsmakten, är skyldig att deltaga i rikets försvar, å den som har att fullgöra för bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet och därvid en- ligt Kungl. Maj:ts förordnande tillhör krigs- makten ävensom å den som tillhör sådan tjänstegren inom civilförsvaret, vars perso- nal jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande är skyldig att utöva verksamhet som åvilar krigsmakten. I andra stycket av paragrafen stadgas att den som eljest under beredskaps— tillstånd eller då riket är i krig vistas vid avdelning av krigsmakten, som är i fält el- ler tjänstgör under liknande förhållanden, också skall anses såsom krigsman. Enligt paragrafens tredje stycke — som inte är in- skränkt att gälla endast under beredskaps- tillstånd eller då riket är i krig — skall krigsfånge, krigsdeltagare som internerats vid krig under vilket riket är neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att ut-

öVa sjukvård eller andlig vård vara under— kastade vad som är stadgat för krigsman i den mån det är tillämpligt. — Innebörden av begreppet beredskapstillstånd anges i la- gen den 3 juni 1960 om beredskapstillstånd.

1.4. Brottspå följder

Vid brott av krigsmän kan förekomma de i 1 kap. 3 & BrB angivna påföljderna. Dessa är

böter och fängelse (de allmänna straffen), suspension och avsättning för innehavare av befattning varmed ämbetsansvar är för- enat (ämbetsstraffen),

disciplinstraff för krigsmän samt villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdoms— fängelse, internering och överlämnande till särskild vård.

De krigsmän, som är underkastade äm— betsansvar och följaktligen kan erhålla äm- betsstraff, är enligt 21 kap. 21 5 BrB officerare, underofficerare och annat befäl av lägst furirs grad samt de som innehar motsvarande tjänsteställning.

Disciplinstraff för krigsmän förekommer i gällande lagstiftning i form av arrest och disciplinbot (32 kap. 6 & BrB). Dessa straff är tillämpliga beträffande alla krigsmän utan avseende å grad och oavsett om ve- derbörande är vid försvaret fast anställd el- ler värnpliktig. l svårhetshänseende är disci- plinstraffen, såsom framgår av 6 & MRL, att anse som jämställda med böter. Under förutsättning att strängare straff ej skall ådömas får enligt 2 och 3 åå DL disciplin- straff användas i fråga om samtliga av krigsmän begångna brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas som mili— tärt brottmål. (Vilka mål som anses såsom militära brottmål anges i det följande i p. 6.) Disciplinstraff är emellertid inte obll- gatoriskt inom det angivna tillämpningsom- rådet. Även böter kan komma i fråga. Be— träffande valet mellan disciplinstraff och böter skall den i varje särskilt fall lämp- ligaste straffarten tillämpas. I fråga om va— let mellan arrest och disciplinbot — arrest är en svårare strafform än disciplinbot — finns inte någon annan bestämmelse än

den i 15 5 DL intagna föreskriften att det skall särskilt beaktas om den felande i öv- rigt förhållit sig väl i tjänsten eller om han är under 18 år.

De nämnda brottspåföljderna är tillämp- liga såväl i fred som i krig. Om landet skul- le komma i krig kan även dödsstraff bli tillämpligt (22 kap. 19 & BrB). Särskilda bestämmelser härom är intagna i lagen den 30 juni 1948 om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig.

1.4.1. Arrest

Arrest kan enligt 32 kap. 6 & BrB ådömas i minst tre och högst trettio dagar. Varje dag skall räknas till 24 timmar. Förekom- mer på en gång till verkställighet flera sär- skilda arreststraff skall straffen jämlikt 9 & DL sammanläggas med varandra. Den sammanlagda strafftiden får då ej överstiga 40 dagar. I 4 & DL stadgas att arrest skall verkställas utan tjänstgöring i den mån strafftiden inte överstiger tio dagar. Över- stiger straffet tio dagar deltager arrestanten från och med elfte dagen i tjänstgöring. Då tjänsten det kräver eller eljest särskilda skäl föranleder därtill kan i straffbeslutet förordnas att den straffskyldige skall del- taga i tjänstgöring även under de första tio dagarna av straffet (45 DL). Skulle arrest utan tjänstgöring medföra fara för arre— stantens hälsa skall han enligt uttrycklig be- stämmelse i 4 & DL deltaga i tjänstgöring under hela strafftiden eller vad som åter- står därav. Under den tid straffskyldig un— dergår arrest skall han, vare sig verkställig- heten sker med eller utan tjänstgöring, vid— kännas löneavdrag med belopp som Kungl. Maj:t bestämmer. För värnpliktiga gäller att de går förlustiga hela det på arrestti- den belöpande penningbidraget. Vid försva- ret fast anställd personal får vidkännas ett löneavdrag som bestämmes för dag med be- lopp motsvarande viss procent av dagslönen.

1.4.2. Disciplinbot

Disciplinbot ådöms enligt 32 kap. 6 & BrB för minst en och högst tjugo dagar och

utgörs av löneavdrag för dag med i all- mänhet samma belopp som den straffskyl— dige skulle ha avstått för dag om han av- tjänat arrest.

1.5. T illrättavisning

För mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför enligt 7—10 åå MRL kan åläggas i disciplinmål får i stället för dis- ciplinär bestraffning användas tillrättavis- ning. (Vilka mål som anses såsom discip- plinmål anges i det följande i p. 7.) Till- rättavisning är liksom straff ett disciplinme— del men inte ett straff i egentlig mening. Så- som tillrättavisning kan ifrågakomma var— ning, extratjänst och utegångsförbud eller (för den som är förlagd ombord å fartyg) landgångsförbud (14 & DL).

Varning kan meddelas muntligen eller skriftligen.

Extratjänsr innebär åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss be- stämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift.

Utegångsförbud innebär för den som är förlagd inom kasernområde, läger eller mot- svarande områdc, förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom sådant område eller del därav som är upp- låten åt viss avdelning, och för den, som inte är förlagd såsom angivits och ej hel— ler ombord å fartyg, förbud att under bc- stämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom bostaden.

Lundgångsförbud (motsvarigheten till ute- gångsförbud för den som är förlagd om— bord å fartyg) innebär förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, eller under bestämt antal särskilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget.

1.6 Militära brottmål

Vilka mål angående krigsmän som skall an— ses som militära brottmål anges i 3 & MRL. Till militära mål räknas till en bör- jan mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som avses i 16 kap. 15 och

16 55 brottsbalken (fylleri och förargelse- väckande beteende) om den felande vid gär— ningens begående var iklädd militär tjäns- tedräkt. Dit räknas vidare mål om ansvar för brott, som krigsman begått och som upptages i 8, 9, 10, 12 och 13 kap. BrB (förmögenhetsbrott, skadegörelse m. m.) om brottet angått krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, eller som upptages i 20 kap. 1—4 och 10 55 (äm- betsbrotten) samt 21 och 22 kap. BrB (brott av krigsmän). Till militära mål är även hänförliga mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigs- man förövat med anledning av den förför- delades eller sin egen tjänst vid krigsmak- ten eller mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten. Såvitt avser av krigsman begånget brott räknas till militära mål slutligen med visst undantag mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt.

Under beredskapstillstånd eller då riket är i krig skall enligt 4 & MRL, i den om- fattning Kungl. Maj:t bestämmer, till mili- tära brottmål hänföras också mål om an- svar å krigsman för annat än i 3 & MRL omförmält brott av vad beskaffenhet det vara må.

1.7. Disciplinmål

I vissa militära brottmål får straff för brot— tet åläggas av befattningshavare vid krigs- makten. Sådana mål benämns disciplin— mål. Enligt 8 & MRL får straff åläggas i disciplinmål endast om den misstänkte står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till arrest i högst 15 da- gar eller disciplinbot. Den som tillhör hem- värnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst får dock be- straffas i disciplinmål även om han vid ti- den för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl. För att straff skall få åläggas i disciplinmål fordras utöver vad nyss sagts att fråga är om brott som anges i 9 & MRL. De brott som kan komma i fråga är enligt detta lagrum dels fylleri och förargelseväckande beteende enligt 16 kap.

15 och 16 %% BrB, om den felande vid gämingens begående var iklädd militär tjänstedräkt; dels undandräkt, olovligt för- fogande och olovligt brukande (10 kap. 2, 4 och 7 %& BrB) samt åverkan (12 kap. 2 & BrB) under förutsättning att fråga är om krigsmakten tillhörig eller för dess be— hov avsedd egendom och — såvitt angår de nämnda i 10 kap. upptagna brotten -— att egendom lämnats åt den brottslige för begagnande; dels — med visst undantag — tjänstefelsbrotten i 20 kap. 4 5 och 21 kap. 18 å BrB; dels vissa i 21 kap. BrB upptagna brott av krigsmän. nämligen lyd- nadsbrott, ohörsamhet mot vakt, våld eller hot mot krigsman, missfirmelse mot krigs- man, oskickligt beteende, undanhållande, rymning, övergivande av post och onykter- het i tjänsten samt fylleri och förargelse- väckande beteende som begåtts inom ut— rymme som nyttjas av krigsmakten; dels samröre med fienden (22 kap. 4 & BrB). Även om fråga är om något brott som nu angivits får emellertid enligt 10 & MRL straff för brottet inte åläggas i disciplin- mål om det också är fråga om förverkan— de av egendom och denna fråga ej får prö- vas i disciplinmål eller om kronan är måls- ägande och ersättningsskyldighet för den genom brottet uppkomna förlusten eller skadan ej får åläggas i disciplinmål. För- verkandefråga får inte prövas i disciplin- mål om den egendom det är fråga om har ett värde överstigande 200 kronor. Ersätt- ningsskyldighet i disciplinmål får ej åläggas till högre belopp än 500 kronor. En prak- tiskt betydelsefull förutsättning för att straff skall få åläggas i disciplinmål är slutligen att annan målsägande än kronan ej finns eller att, om sådan finns, denne förklarar att han inte ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet eller ej el- jest påfordrar att målet handläggs vid dom- stol (10 5 2. MRL).

1.8. Bestraffningsrätt i disciplinmål

Bestraffningsrätten i disciplinmål är i prin- cip förbehållen sådana befattningshavare vid krigsmakten som har lägst regements-

officers grad eller tjänsteklass. De grund- läggande bestämmelserna om vilka militära chefer som har bestraffningsrätt är intag- na i 12 och 13 Så MRL. Chef som äger bestraffningsrätt får i regel utöva denna endast i fråga om personal som står un- der hans befäl. Regelmässigt utövas be- straffningsrätten av chef för regemente el- ler motsvarande förband eller av högre mi- litär chef.

För att biträda bestraffningsberättigade chefer vid handläggning av disciplinmål finns auditörer (18 & MRL). Dessa är så- vitt angår tjänstgöring vid krigsmaktens fredsorganisation och vid svensk bered- skapsstyrka i FN-tjänst förordnade av Kungl. Maj:t, eljest av överbefälhavaren. Endast den som uppfyller villkoren för ut- övande av domarämbete och har avlagt domared får tjänstgöra som auditör (19 & MRL). Bestraffningsberättigad chef är — med undantag för några särskilt angivna fall — skyldig inhämta auditörens yttran— de innan han ålägger någon disciplinstraff (38 och 39 %% MRL). Auditörens stånd— punktstagande skall framgå av det proto— koll som skall föras i disciplinmålet (41 & MRL). Auditören handlar under tjänste- mannaansvar och är enligt 20 & MRL jäm- te den bestraffningsberättigade ansvarig för beslut som denne fattar på tillstyrkan av auditören.

Mot beslut i disciplinmål får föras ta- lan vid domstol (43 å MRL). Om disci— plinbot ålagts genom beslutet får dock detta verkställas utan hinder av att beslutet över- klagats (53 & MRL). Har arrest ålagts får beslutet däremot i regel ej verkställas förr— än klagotiden för den straffskyldige gått till ända, dvs. inte förrän två dagar förflu— tit från det han fått del av beslutet (43 5 2 st. och 54 & MRL). Undantag från regeln är medgivet endast i det fall då den straff- skyldige förklarat att han avstår från talan mot beslutet och medger att det får ome- delbart verkställas (nöjdförklaring) elleri det alldeles speciella fallet där det befinns vara av synnerlig vikt att arreststraffet omedelbart verkställs (55 och 56 åå MRL). Regelmässigt fordras i de senare fallen

auditörens tillstyrkande till förordnande om omedelbar verkställighet.

1.9. Tillrättavisningsrätt

Om rätten att ålägga tillrättavisning ges bestämmelser i 66 & MRL. Enligt första stycket i lagrummet tillkommer rätt att ålägga tillrättavisning befattningshavare som äger bestraffningsrätt i disciplinmål, var och en i fråga om den personal över vil— ken han har sådan rätt. Tillrättavisnings- rätt mot underlydande tillkommer enligt andra stycket även den, som utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehari 13 & första stycket MRL omförmäld be— fattning (exempelvis skolchef och fartygs- chef) och har lägst underofficers grad eller tjänsteklass, ävensom chef för bataljon el- ler däremot svarande avdelning. Såvitt an— går underlydande underbefäl och meniga får tillrättavisning enligt 66 & tredje stycket också åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för ut- bildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst regementsofficers grad och i de fall Kungl. Maj:t bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad som sålunda stadgas i 66 & tredje stycket äger dock inte tillämpning på hemvärnet.

En ålagd tillrättavisning kan efter fram- ställning omprövas av den i förhållande till den som ålagt tillrättavisningen närmaste högre befattningshavaren med bestraffnings- rätt (68 å MRL). Om klagomålen inte bi- falles av denne kan framställningen full- följas hos högre chefer. Ålagd tillrättavis— ning går emellertid omedelbart i verkstäl- lighet oberoende av om klagan förts mot tillrättavisningsbeslutet (69 å MRL).

2.1. Inledning

Den officiella statistiken innehåller inte nå— gon fullständig redovisning av användningen av militära straff— och disciplinmedel. Där saknas sålunda helt och hållet uppgifter om disciplinstraff som ålagts i disciplinmål och uppgifter om tillrättavisningar. De sakkun— niga har därför varit hänvisade till att själ- va upprätta statistik. Denna statistik av- ser såväl tiden före som tiden efter ikraft- trädandet av nu gällande lagstiftning den 1 januari 1949. Till största delen bygger statistiken på uppgifter som genom för- svarsstabens försorg införskaffats från krigs- maktens samtliga förband med bestraff— ningsberättigad chef.

För att inte belasta förbanden med ett alltför tidskrävande uppgiftslämnande har uppgifter om samtliga straff av olika slag och uppgifter om tillrättavisningar begärts endast i fråga om åren 1954 och 1964. Be- träffande år 1948, året innan den gällan- de lagstiftningen började tillämpas, har upp- giftslämnandet inskränkts till att endast av- se användningen av arreststraff. De uppgif- ter som de sakkunnigas statistik i övrigt in— nehåller angående tiden före ikraftträdan- det av den gällande lagstiftningen — näm- ligen uppgifter från åren 1937 och 1942 — härrör från förarbetena till denna lag- stiftning (SOU 1946: 83, Bilaga B). Såvitt angår tiden efter 1964 har uppgifter om fängelse- och bötesstraff under åren 1965

Rättstillämpningen i statistisk belysning

och 1966 hämtats från den offentliga sta- tistiken samt uppgifter om arreststraff un- der sistnämnda båda år och åren 1967 och 1968 från de vid förbanden upprättade ar- restantkorten beträffande verkställda arrest— straff.

Det material som de sakkunniga sålun- da grundat sin statistik på är i vissa av- seenden bristfälligt. Bristerna torde dock inte vara större än att de fel som därigenom kan vidlåda statistiken får betraktas vara tämligen oväsentliga. Den torde därför trots materialets brister kunna anses vara på det hela taget rättvisande, ehuru ej fullt exakt.

Statistiken har redovisats i tolv tabel— ler fogade vid betänkandet. De fyra första tabellerna avser straff över huvud taget i militära mål. Femte t.o.m. elfte tabellen innefattar uppgifter endast beträffande ar- reststraff. Den tolfte tabellen avser tillrät- tavisningar.

Av de fyra tabellerna som angår straff över huvud taget i militära mål lämnar ta— bell 1 uppgifter om användningen av olika straff under åren 1937, 1942, 1948, 1954 och 1964—1968. I tabell 2 anges hur straf- fen åren 1954 och 1964 fördelade sig på olika personalkategorier inom krigsmakten. Tabell 3 innehåller uppgifter angående fre- kvensen av tillämpningen av vissa lagrum på olika personalkategorier sistnämnda bå- da år. I tabell 4 finnes en uppdelning av de under åren 1954 och 1964—1968 i militä— ra mål meddelade straffen allteftersom de

meddelats av domstol eller av bestraffnings- berättigad militär befattningshavare. Tyngdpunkten i den statistiska undersök- ningen ligger på arreststraffets tillämpnings- område. I tabell 5 anges antalet arreststraff fördelade på värnpliktiga och fast anställda krigsmän under åren 1948, 1954 och 1964— 1968. Uppgifter om hur de arreststraff som sagda år drabbade fast anställda fördelade sig på olika kategorier av de anställda läm- nas i tabell 6. De personalkategorier som det här räknas med är officerare, underoffi- cerare, underbefäl fr.o.m. furirer samt övrigt underbefäl och meniga. Uppgifterna i tabell 6 kommenteras närmare i bilaga 1 till betänkandet såvitt de avser åren 1965— 1968. Där lämnas närmare redogörelse för karaktären av den brottslighet som medför- de arreststraff för de anställda. I tabell 7 finns uppgifter om hur arreststraffen förde- lar sig på de olika försvarsgrenarna armén, marinen (flottan och kustartilleriet) och flygvapnet under åren 1965—1968. Tabell 8 innehåller uppgifter om de samma år verk- ställda arreststraffens längd. I tabell 9 har i fråga om de under åren 1954 och 1965— 1968 verkställda arreststraffen gjorts en uppdelning av arreststraffen allteftersom strafftiden uppgår till högst 7 dagar eller lägst 8 dagar. Tabellema 10 och 11 av- ser arreststraff för fylleri. I tabell 10 görs en fördelning av sådana straff på olika per- sonalkategorier under åren 1954 och 1964-— 1968. I tabell 11 uppdelas straffen under åren 1965—1968 efter strafftidens längd.

Tabell 12 slutligen innehåller uppgifter om användningen av de olika slagen av till- rättavisningar -— varning, extratjänst och ute- gångs- (1andgångs—) förbud — på skilda per- sonalkategorier under åren 1954 och 1964.

Uppgifterna i tabellerna avser antalet år— ligen verkställda straff och tillrättavisning- ar, inte antalet personer som under ett år drabbats av sådana påföljder. Det sistnämn- da antalet är något lägre än det förstnämn- da eftersom det i viss utsträckning förekom- mer att personer underkastats straff eller tillrättavisning flera gånger under ett och samma år.

Till belysning av relationen mellan an-

talet årligen verkställda straff och tillrätta- visningar och antalet under ett år tjänstgö- rande krigsmän har uppgifter om krigsmak- tens årliga personalstyrka i fråga om krigs- män — värnpliktiga och fast anställda — in- tagits i tabellerna ], 5 och 7. Av de an- ställda har dock redovisats endast de som är på aktiv stat, ej de som tillhör reserven. Orsaken till att personal av den senare ka- tegorin inte medtagits är att straff och till— rättavisningar endast mycket sällan före- kommer beträffande denna personal och dess tjänstgöring är av så tillfällig art och växlande, oftast kortvarig längd att uppgif- ter beträffande den saknar intresse i före- varande sammanhang.

I det följande lämnas en översiktlig re- dogörelse för vad tabellerna i huvudsak ut- visar. Antalet krigsmän, straff etc. anges i redogörelsen i avrundade tal.

2.2. Krigsmaktens personalstyrka

År 1948, det sista året den äldre militära strafflagstiftningen tillämpades, utgjordes krigsmaktens personalstyrka, såvitt avser värnpliktiga och anställd militär personal, av 57 000 man. De följande åren som sta- tistiken omfattar, 1954 och 1964—1968, va- rierade den årliga styrkan mellan 113 000 och 164 500 man. Antalet värnpliktiga i förs- ta tjänstgöring (grundutbildning) uppgick 1948 till 35 500 man, ökade 1954 till 43 000 och var åren 1964—1968 mellan 51 000 och 53000. Från och med 1954 tjänstgjorde värnpliktiga dessutom i repetitionsutbild- ning, 93000 år 1954 och 81 OOO—90000 årligen 1964—1966 samt 37000 år 1967 och 86000 år 1968. Repetitionsutbildning— en omfattade enligt värnpliktslagen, med vis- sa undantag beträffande flottan och flyg- vapnet, regelmässigt 18 dagar för meniga värnpliktiga, 25 dagar för värnpliktiga i un- derbefälsbefattningar och 32 dagar för väm— pliktiga i underofficers- och officersbefatt- ningar. Antalet anställda har under åren från och med 1948 varierat mellan 21 500 och 23 000.

Antalet fängelsestraff (straffarbete) uppgick 1948 till 300, steg 1954 till nära 500, men har därefter sjunkit, åren 1964—1965 till 400, år 1966 till 300, år 1967 till 200 och år 1968 till 150. Flertalet straff drabbade väm- pliktsvägrare.

2.4 Böter

År 1948 förekom endast ett hundratal bö- tesstraff. Antalet sådana straff har därefter stigit. År 1954 var antalet 800 och under åren 1964—1968 mellan 1 000 och 1 500 år— ligen.

2.5. Arrest

Det vanligast förekommande straffet be- träffande krigsmän är arrest. År 1948 verk- ställdes 5 500 arreststraff. Antalet arrest— straff sjönk därefter år 1954 till 5 000. Rela- tivt sett var minskningen mera markant om man tar hänsyn till den ökning av personal- styrkan som skedde från år 1948 till år 1954; såvitt angår värnpliktiga i första tjänstgöring med 7 500 man. Efter år 1954 har antalet årligen verkställda arreststraff ytterligare sjunkit. Under åren 1964—1968 sjönk sålunda antalet från 4000 till 3 000.

De flesta arreststraffen föranleddes av undanhållande och fylleri. I stort sett kan sägas att en tredjedel av straffen orsakades av undanhållande, en tredjedel av fylleri och den återstående tredjedelen huvudsakligen av tjänstefel, lydnadsbrott, övergivande av post och onykterhet i tjänsten.

Fram till år 1968 av ungefär halva anta- let arreststraff kortare än 8 dagar. En ten- dens till minskning av arresttidens längd har emellertid kunnat förmärkas under denna tid. År 1968 var ungefär två tredjedelar av straffen kortare än 8 dagar. Den vanligast förekommande längden av arreststraffet är 6 och 8 dagar. Mestadels har dessa straff föranletts av undanhållande eller fylleri.

Vad angår arreststraffens fördelning på olika personalkategorier är att notera en avsevärd nedgång i straffets tillämpning på

anställda. Av de 5500 arreststraff som verkställdes 1948 drabbade 1000 anställ— da och 4 500 värnpliktiga. Redan 1954 ned- gick antalet arreststraff för anställda till 400 och därefter har skett en successiv minskning så att av de 3 000 arreststraff som verkställdes vart och ett av åren 1967 och 1968 endast ett 40-tal ålagts anställ- da. Under dessa år erhöll ingen officer arreststraff. År 1967 drabbades 3 underoffi- cerare av arreststraff medan år 1968 in- te förekom något sådant straff för underof- ficer. I fråga om underbefäl med minst fu- rirs tjänsteställning förekom 12 arreststraff år 1967 och 9 år 1968. Beträffande övrigt underbefäl och meniga var antalet arrest- straff 26 år 1967 och 27 år 1968.

Man torde kunna räkna med att under senare år inemot 30 000 tjänstgöringsdagar gått förlorade årligen på grund av verk- ställda arreststraff.

2.6. Disciplinbot

Straffet disciplinbot, som infördes genom 1948 års reform av den militära strafflag- stiftningen, tillämpades i 1 500 fall år 1954. Därefter har skett endast en obetydlig ök- ning av användningen av denna strafform. Under åren 1964—1968 har förekommit ungefär 1 800 sådana straff årligen.

2.7. Tillrättavisning

Antalet tillrättavisningar har stigit under åren efter 1954. Förklaringen till ökning— en kan i viss mån vara att tillrättavisning i större utsträckning än tidigare kommit att användas i stället för disciplinstraff, framför allt arrest. År 1964 ålades enligt den utför- liga undersökning som avser detta år om- kring 20000 tillrättavisningar. Stickprovs- vis gjorda undersökningar gör det troligt att antalet hållit sig däromkring även un- der senare år. Den oftast tillämpade tillrät- tavisningsformen är utegångs-(landgångs-) förbud. Numera förekommer omkring 13 500 sådana förbud årligen. Därnäst till- lämpas extratjänst, som förekommer iunge- fär 4 000 fall per år. Varning slutligen före- kommer i omkring 2 500 fall.

3. Anmärkningar angående utländsk rätt

I bilaga 2 lämnas en översiktlig framställ- ning över militära disciplinstraff och andra militära disciplinmedel i Danmark, Norge, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz, Frankrike, England, Amerikas för- enta stater och Sovjetunionen.

Av framställningen framgår att i dessa länder i stort sett förekommer samma for- mer av straff och disciplinmedel som i vårt land. De påföljder som därutöver finns i dessa länder, t. ex. villkorligt ålagt arrest- straff (Danmark) och degradering, fördröjd befordran m.m. såsom karriärstraff (För- budsrepubliken Tyskland m. fl.), synes inte vara lämpade att införa hos oss.

Särskilt skall anmärkas att arreststraff fö- rekommer i samtliga nu nämnda länder och att dödsstraff är tillämpligt i alla länderna vid krig.

Före 1948 års militära strafflagstiftning fanns bestämmelser om straff— och disci- plinmedel för krigsmän i den genom denna lagstiftning upphävda strafflagen för krigs— makten den 23 oktober 1914 (SLK).

4.1. Disci plinstraj fen

Disciplinstraffen utgjordes enligt SLK av arrest av fyra olika slag, nämligen arrest utan bevakning, vaktarrest, skärpt arrest och sträng arrest. De två förstnämnda straffarterna kunde åläggas i minst en dag och högst femton dagar, skärpt arresti minst en dag och högst tio dagar samt sträng arrest i minst en dag och högst sex dagar. Arrest utan bevakning verkställdes, om den straffskyldige var officer eller underofficer, i eget rum eller tält och, om han tillhörde manskapet (: underbefäl och meniga),i kasernrum eller tält. Straffet innebar förbud för den arresterade att under strafftiden utan tillstånd lämna det rum eller tält, vari straffet verkställdes. Vaktarrest verkställdes under bevakning i låst ljust rum eller tält eller, om straffet skulle verkställas å far- tyg och för ändamålet lämpligt rum där saknades, under bevakning å tjänligt ställe. Skärpt arrest verkställdes under bevakning i låst ljust rum samt med hårt nattläger. Sträng arrest verkställdes i mörkt enrum. Då straffet pågått i tre dagar, skulle en dags uppehåll göras i bestraffningen. Den

Äldre lagstiftning om militära disciplinmedel

dag då avbrott skedde hölls den arresterade under bevakning i låst ljust rum, men da- gen inräknades inte i strafftiden. Verkstäl- lighet av sträng arrest fick inte ske förrän vederbörande läkare efter gjord undersök- ning förklarat att den straffskyldige kun— de utan våda för hälsan undergå straffet.

4.2 A rreststraff

Arreststraff av skilda slag fanns hos oss redan före tillkomsten av SLK. Under för- arbetena till lagen ställdes arreststraffet så- som sådant inte under debatt. Den år 1901 tillsatta kommittén, som utarbetade det grundläggande förslaget till SLK, ansåg att bötesstraffet i allmänhet inte lämpade sig särskilt bra såsom militärt straff och an- förde att det för bestraffande av mindre för- seelser i tjänsten och andra ringare militära förseelser behövdes mera likformigt ver- kande och mera effektiva straff, som kun— de utan omgång omedelbart verkställas. Enligt kommitténs mening visade erfaren— heten att de militära arreststraffen var väl ägnade att fylla detta behov. Kommittén fann därför inte någon anledning att ut- byta arreststraffen mot andra straffarter. (1905 års betänkande II s. 49.) Vad kom- mittén i övrigt anförde om arreststraffen avsåg endast frågan om lämpligaste sättet att anordna straffen.

Tillrättavisning i stället för disciplinstraff kunde enligt SLK användas för mindre för- seelser och fel mot tukt och ordning. De olika slagen av tillrättavisningar var a) var- ning, meddelad enskilt eller i närvaro av några den felandes överordnade eller med honom likställda, b) vägran ombord å far- tyg av landpermission för viss bestämd tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar, samt för manskap dessutom c) åläggande för visst antal gång— er, högst sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ord- ning förrätta handräckningsarbeten, och d) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas utom kasernområde, läger eller däremot svarande område eller åt kompani eller likställt truppförband upp- låten del av dylikt område.

Ut Förarbetena till gällande lagstiftning om

militära disciplinmedel

Den utredning som föregick den nu gällan- de lagstiftningen om militära disciplinme- del innefattas i ett den 16 november 1946 avlämnat betänkande med förslag till straff— lagstiftning för krigsmakten (SOU 1946: 83). Efter sedvanligt remissförfarande förelades ärendet riksdagen genom proposition den 27 februari 1948, nr 144. Första lagut— skottet avgav utlåtande den 3 juni 1948, nr 39. Ärendet förekom i riksdagens kam- rar den 17 juni 1948 (FK prot. nr 24 s. 88 och AK prot. nr 24 s. 81), varefter riksdagens beslut anmäldes genom skrivelse den 26 juni 1948, nr 379.

5.1 Behovet av särlagstiftning

Såväl utredningen som departementschefen och första lagutskottet underströk behovet av en särskild lagstiftning om disciplinme- del beträffande försvarsväsendets personal.

5.1.1. Utredningen

Utredningen anförde följande (bet. s. 41).

Den militära strafflagstiftningens grund är behovet av särskilda straffbestämmelser för att framtvinga fullgörandet av de plikter som med hänsyn till krigsmaktens effektivitet måste åläg- gas dess personal. Det ligger i sakens natur att en dylik särlagstiftning är nödvändig i samma mån som straff kräves för att upprätthålla de särskilda tjänsteplikter som äro betingade av tjänsten inom krigsmakten och endast kunna avse dennas personal, på samma sätt som sär-

skilda föreskrifter meddelats för andra grup- per av medborgare vilkas verksamhet ålägger dem särskilda tjänsteplikter, såsom framför allt ämbetsmän.

Det förhållandet att krigslagama i denna mening utgöra en undantagslagstiftning för en viss grupp medborgare är därför icke i och för sig anmärkningsvärt. Av denna karaktär hos särbestämmelserna följer likväl att de 'ej böra avvika från allmän lag i vidare mån än som är nödvändigt för lagstiftningens ändamål, skyddet av krigsmaktens effektivitet.

Med hänvisnng till det anförda uttalade utredningen att den militära strafflagstift— ningen bör begränsas till 'vad som är. nöd- vändigt med hänsyn till lagstiftningensylän— damål. ' '

I fråga om möjligheten att humaniscra krigslagstiftningen framhöll utredningen att läget var avsevärt mera gynnsamt än vid tillkomsten av SLK och anförde (bet. s. 41):

Upprätthållandet av den disciplin som är nödvändig beror i väsentlig mån på andra fak- torer än strafflagen och dess tillämpning. I främsta rummet må framhållas betydelsen av att försvarsviljan är levande och allmänt omfat- tad bland de värnpliktiga. Till följd av den po— litiska utvecklingen utgör försvarsfrågan icke på samma sätt som tidigare ett politiskt tviste— ämne, och någon försvarsfientlig stämning tor- de numera icke göra sig gällande. Av betydelse såsom stöd för disciplinen är vidare den ut— veckling som under senare år ägt rum i fråga om den sociala omvårdnaden av de värnplik- tiga, bland annat genom organisering av per— sonalvården och förbättring av de ekonomiska villkoren under tjänstgöringen, liksom även den upplysningsverksamhet och utbildning i allmänt

medborgerliga ämnen som numera bedrives inom krigsmakten. Det torde ej heller råda tvi- vel om att även i andra avseenden tjänstgö- ringsförhållandena äro mera tillfredsställande än tidigare. Ytterligare åtgärder i denna rikt- ning torde kunna förväntas såsom resultat av den utredning rörande förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m.m. som utförts av 1945 års militärutredning (SOU 1946: 75).

5.1.2. Departementschefen

I propositionen (s. 57) gav departements- chefen uttryck åt samma synpunkter som utredningen angående den militära straff— lagstiftningens begränsning och humanise- ring. I fråga om önskvärdheten av att be- gränsa lagstiftningen framhöll departements- chefen särskilt att sådana inskränkningar i de allmänt medborgerliga fri- och rättighe— terna som ej är oundgängligen nödvändiga inte bör få förekomma. I den mån de i allmänna strafflagen upptagna bestämmel- serna är tillräckliga, borde inte heller sär- bestämmelser för militära förhållanden till- låtas. Vad angår möjligheten att humani- sera krigslagstiftningen underströk departe— mentschefen betydelsen av det förändrade läget i försvarsfrågan, som medfört en helt annan inställning till militärtjänsten än för- ut. Departementschefen anförde (prop. s. 58):

Särskilt erfarenheterna från det andra världs- krigets tid ha bidragit till att undanröja för- svarsfientliga stämningar och skapa insikt om försvarets nödvändighet såsom det yttersta vär- net för vårt folks siälvbestämningsrätt. Dessa omständigheter giva förbättrade möjligheter att tillgodose kravet på humanisering inom detta straffrättsområde. Uppenbart är nämligen att en lindring av straffsatser och straffmetoder i enlighet med det nutida rättsmedvetandets krav lättare kan förverkligas i samma mån som försvar-sviljan är allmän och krigsmaktens effektivitet sålunda blir säkerställd på andra vägar.

I propositionen framhölls vidare att det vid utformningen av den militära strafflag— stiftningen var nödvändigt att tillse att lik- ställighct inför lagen i görligaste mån upp- rätthålls. Departementschefen anförde (prop. s. 57 f.):

Visserligen kan ett brott, begånget av någon som tillhör en viss personalkategori, vara all— varligare än enahanda brott, förövat av en gärningsman tillhörande en annan kategori. Det är emellertid icke blott av väsentlig be— tydelse ur allmänt demokratisk synpunkt utan jämväl i krigsmaktens eget intresse att alla inom denna är underkastade en ensartad straff- rättslig reglering så långt detta är möjligt. Utan att denna förutsättning uppfyllts synas nämli— gen militära straffbestämmelser icke vara äg— nade att grundlägga en i egentlig mening god disciplin.

5 . 1.3 Utskottet

Utskottet anslöt sig till förut anförda syn— punkter och underströk särskilt vad som sagts därom att de militära straffbestämmel- serna med hänsyn till sin karaktär av sär- lagstiftning ej bör innefatta avvikelser från motsvarande allmänna bestämmelser i vida- re mån än som betingas av deras syfte. Enligt utskottets mening var detta av stor vikt inte blott med tanke på krigsmännens medborgerliga ställning utan även i avse- ende å skyddet av krigsmaktens effektivitet. Endast om den militära lagstiftningen ej tillerkändes större utrymme än erforderligt kunde den nämligen få det fäste i allmän- na rättsmedvetandet, som är nödvändigt för att lagbestämmelser skall vara till verkligt gagn (utl. s. 45).

5.1.4. Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att den gäl- lande strafflagstiftningen för krigsmakten bygger på förutsättningen att lagstiftning- ens huvudändamål är att skydda krigsmak- tens effektivitet, och att lagstiftningen ut— formats med denna förutsättning som ut- gångspunkt under iakttagande av de tidigare nämnda tre huvudprinciperna, nämligen lag- stiftningens begränsning, likställighct inför lagen och humanisering. Lagstiftningen ut- gör således resultatet av en avvägning mel- lan behovet av särskilda militära straffbe— stämmelser å ena sidan och intresset av att upprätthålla de angivna huvudprinciperna å den andra.

Vad angår påföljderna för brott begångna av krigsmän uttalade utredningen att det syntes vara ofrånkomligt att särskilda straff— former erfordrades för disciplinär bestraff- ning (bet. s. 51). Efter att ha erinrat om att det vid tillkomsten av SLK ansågs att bötesstraffet inte var lämpligt såsom mili— tärt straff anförde utredningen (bet. s. 178):

Sedan SLK tillkom har genom bötesstraf— fets utveckling, främst införandet av dagsbots- systemet, en förändrad uppfattning kommit att råda om detta straffs användbarhet. Det oak- tat synes det alltjämt icke vara möjligt att er- sätta de militära disciplinstraffen med böter enligt allmän lag. Väl synes det böra antagas att, åtminstone under fredstid, böter skulle kun- na vara ett i och för sig verksamt straffmedel såvitt gäller vid krigsmakten anställda befatt- ningshavare av olika slag, likaväl som beträf- fande befattningshavare i den civila statsför- valtningen. I fråga om krigsmakten måste emel- lertid frågan om lämpligheten av bötesstraff i första hand bedömas med hänsyn till de me- niga värnpliktiga som utgöra huvudmassan av dess personal. På grund av dessa värnpliktigas ekonomiska ställning under tjänstgöringen tor- de det vara uppenbart att de vanliga bötes- straffen icke kunna användas utan en avse— värd nedsättning av maximibeloppen. För att böter skulle kunna tillämpas gentemot värn— pliktiga bleve det även nödvändigt att i and- ra avseenden införa särregler. Sålunda måste verkställigheten effektiviseras samt rätten till anstånd och avbetalning inskränkas. Med hän- syn till utbildningen skulle frågan om förvand- ling av oguldna böter till annat straff svårligen kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Beträffande dagsbotssystemet är vidare att erinra att dagsbötens bestämmande ofta är en ömtålig uppgift och det synes knappast vara lämpligt att denna prövning må ske i disci- plinmål som avgöras av militär befälhavare. Därjämte märkes att man vid dagsbotens be- stämmande för en värnpliktig ej skulle kunna lämna obeaktade hans hemförhållanden, och det torde med hänsyn till brottens natur vara föga tilltalande att polisutredning i hemorten skulle behöva ske för inhämtande av upplys- ningar därom. Systemet med böter ådömda di- rekt i penningar är olämpligt med hänsyn till att det verkar mycket ojämnt, ett förhållande som på ifrågavarande område skulle framträda starkare än eljest.

Av huvudsakligen de skäl som nu angivits synes det vara ofrånkomligt att bibehålla sär- skilda disciplinstraff såsom lindrigare straff— arter än fängelse. Vad som anförts om bötes—

straffet utesluter dock icke att ett på annat sätt anordnat penningstraff införes såsom dis- ciplinstraff. De begränsade möjligheterna att begagna dylikt straff på ifrågavarande områ- de föranleda emellertid att även en svårare art av disciplinstraff måste anses behövlig. Ut- redningen föreslår därför att arrest alltjämt skall upptagas såsom disciplinstraff för krigs— man.

5.3 A rrest

Enligt SLK förekom såsom förut nämnts arreststraff i fyra former, nämligen arrest utan bevakning, vaktarrest, skärpt arrest och sträng arrest.

5.3.1 Utredningen

Av utredningen föreslogs att endast vakt- arrest — under benämningen arrest -— skulle bibehållas. Såsom skäl för avskaf- fande av de övriga arrestformema anförde utredningen (bet. s. 181 f.):

Sträng arrest och skärpt arrest innefatta otvivelaktigt vissa affliktiva moment, i det att straffen medföra lidande utöver det som själva frihetsförlusten innebär. Beträffande den stränga arresten är detta moment så kraftigt att det säkerligen är berättigat att antaga att straffet i många fall medför skadliga verkningar i fy- siskt eller psykiskt avseende. Av de statistiska uppgifterna framgår att denna arrestform till- lämpas i mycket ringa utsträckning. Medan vaktarrest användes år 1937 i 2412 fall och år 1942 i 20 258 fall, ådömdes sträng arrest förstnämnda år i intet fall och sistnämnda år i 17 fall. Redan det nu anförda lärer giva vid handen att den för rättskänslan stötande straff- form, som den stränga arresten utgör, icke bör bibehållas. Den skärpta arresten, som icke på långt när medför samma olägenhet som sträng arrest, har visserligen i praxis ansetts behövlig i något större omfattning än den stränga ar- resten; till skärpt arrest dömdes år 1937 i 118 fall och år 1942 i 1017 fall. Men det synes likväl finnas skäl att ifrågasätta borttagande av även denna straffart. Under beredskapstill- stånd och krig, då behovet av effektiva straff- medel tydligen kan göra sig särskilt gällande, saknar det hårda nattlägret nästan varje vär— de, eftersom krigsmän i fält i allmänhet icke kunna påräkna eljest bruklig bekvämlighet. Men även i fredstid måste den skärpta arres- ten anses ha ringa betydelse. Hårt nattläger torde, frånsett att det kan verka olika på olika individer, vara ett obehag som på grund av

tillvänjning är av snabbt övergående natur. Mot tillämpningen av arrest utan bevakning har riktats den anmärkningen, att denna straff- form i praktiken så gott som uteslutande an- vänts beträffande officerare och underoffice- rare. Enligt de statistiska uppgifterna ha av samtliga utdömda dylika straff, år 1937 93 och år 1942 590, det övervägande antalet ådömts officerare och underofficerare, nämli- gen år 1937 85 och år 1942 522. Förklaringen till denna rättstillämpning kan möjligen till en del ligga i beskaffenheten av de brott, för vilka straffen ålagts, men att arrest utan be- vakning icke tillämpas å manskapet torde främst bero på att straffet anses sakna effekti- vitet beträffande dylik personal. Med hänsyn till önskvärdheten att undvika olikheter i be- straffningshänseende mellan skilda grupper av krigsmaktens personal synes därför också ar- rest utan bevakning böra borttagas.

I enlighet med det anförda har av de nu- varande arterna av disciplinstraff endast bibe- hållits en, nämligen vanlig arrest.

Strafftiden för vaktarrest var enligt SLK minst en dag och högst femton dagar. En- ligt utredningens förslag skulle arrest kun- na ådömas i minst tre och högst tjugu da- gar. Höjningen av minimitiden föreslogs med hänsyn till att samtidigt förordades in- förandet av en ny disciplinstrafform, pen- ningstraffet disciplinbot. I fråga om höj- ningen av maximitiden anförde utredning- en i huvudsak följande (bet. s. 187 f.). För— hållandet mellan vaktarrestens maximitid och minimitiden för fängelse — en månad —— hade i rättstillämpningen kommit att uppfattas som en kännbar lucka. Denna skulle med utredningens förslag om bort— tagande av såväl sträng som skärpt arrest komma att framträda med i viss mån stör- re skärpa. Hittills hade nämligen möjlighe- ten att ådöma straff i nämnda strafformer till en del utfyllt luckan. När fängelse- straff ådömts krigsmän hade straffen i stor utsträckning bestämts till endast en månad. Uppenbarligen skulle det i och för sig vara i hög grad tillfredsställande om dessa kor- ta fängelsestraff kunde i avsevärd mån ersättas av arrest. Det fick därför anses föreligga mycket starka skäl för att bestäm- ma maximitiden för arrest till högre dag- antal än som stadgades i SLK. Emellertid syntes det inge betänkligheter att faststäl-

la maximitiden så högt som till trettio da- gar. En sådan skärpning syntes strida mot disciplinstraffets natur. Det var av vikt att arrest i den allmänna uppfattningen fram- stod såsom ett straff av annan och lindri— gare art än fängelse. Med hänsyn härtill var det önskvärt att maximum för arrest ej motsvarade minimum. En så avsevärd höjning av maximistraffet som till trettio dagar syntes vidare i och för sig vara äg- nad att kunna medföra en genomgående skärpning av de i praktiken tillämpade straffmåtten för arrest. Det var av huvud- sakligen nu angivna skäl som utredningen föreslog att maximitiden skulle bestämmas till tjugu dagar.

5.3.2 Departementschefen

Departementschefen delade utredningens uppfattning att det borde finnas endast en form av arrest (prop. s. 186 f.). I likhet med utredningen ansåg departementschefcn att minimitiden för arrest borde vara tre dagar eftersom det var lämpligt att förbe— hållas så lindriga brottsfall att de skulle ha bedömts med en eller två dagars arrest för disciplinbotens tillämpning. Departements- chefen tillade att arreststraff av denna kort— varighet för övrigt torde vara tämligen me- ningslösa. Vad angår maximitiden för arrest ansåg departementschefen, i motsats till ut- redningen, att tiden borde sättas till trettio dagar. Såsom skäl härför åberopades att till- lämpning av fängelsestraff borde såvitt möj— ligt undvikas vid militära brott. Emedan det inte syntes lämpligt att bestraffningsberät- tigad militär chef, som ju ej får döma till fängelse, skulle kunna ålägga längre tids arrest än, liksom tidigare, femton dagar, intogs en begränsning av detta innehåll i 8 & MRL (prop. s. 197).

5.3.3 Utskottet

Utskottet anknöt till synpunkten om önsk- värdheten att undvika fängelsestraff vid mi— litära brott och anförde (utl. s. 49):

Förutom att sådant straff i många fall är olämpligt med hänsyn till de militära brot-

tens särart, bör beaktas att arreststraffet, som till stor del verkställes genom tjänstgöring, in- verkar mindre hindrande på utbildningen än fängelsestraff. Med hänsyn härtill finner ut— skottet det vara konsekvent och riktigt att möj- lighet öppnats att utdöma arreststraff upp till den tid som utgör fängelsestraffets minimum, en månad. Att höjningen av arreststraffets maximum skall leda till allmän skärpning av straff i denna straffart, anser utskottet icke vara att befara, eftersom enligt vad i propo- sitionen förutsatts längre tids arrest än femton dagar skall få ådömas endast av domstol.

5.4 Verkställighet av arreststraff

Bestämmelser om verkställighet av arrest- straff är meddelade bl. a. i 4 och 5 55 DL.

5.4.1 Utredningen

Beträffande 4 & DL anförde utredningen bl. a. följande (bet. s. 189):

Betydelsen av ett arreststraff såväl i fråga om den brottslige själv som med avseende å andra har synts till stor del ligga däri. att den brottslige under någon tid hålles isolerad från sin omgivning. Den i tidigare samman- hang framställda invändningen om bristande effekt hos ett kort arreststraff utan tjänstgö- ring torde vara av mindre vikt om minimi- tiden såsom föreslagits höjes till tre dagar. Å andra sidan har det icke synts lämpligt att en arrestant under någon längre tid hålles i sysslolöshet. Väl föreslår utredningen, såsom vid nästföljande paragraf omförmäles, att ar- restant skall kunna beredas tillfälle till lämp- ligt arbete i häktet men det torde icke kunna förutsättas att så alltid kan ske. Framför allt med hänsyn till angelägenheten att tillvarataga de värnpliktigas utbildningstid är det önskvärt att, därest arbete utom häktet skall förekom- ma, detta består i deltagande i tjänstgöring. Av nu angivna skäl har därför lagstadgan- det synts böra innebära, att arrest i tio dagar eller därunder skall verkställas utan tjänstgö- ring samt att längre arreststraff skola vara förenade med tjänstgöring under den del av strafftiden som överstiger tio dagar. Då det ej sällan lärer förekomma, att arresterade ha svårt att uthärda med isoleringen i arrest, har dock ansetts böra stadgas att, om arrest utan tjänstgöring finnes medföra fara för arrestan— tens hälsa, han skall under hela strafftiden el- ler vad därav återstår deltaga i tjänstgöring. — — — Tjänstgöringen under arresttid skall givetvis i princip vara densamma som eljest skolat fullgöras av arrestanten. Om hinder där-

emot möter, t.ex. då arrestantens avdelning befinner sig på annat ort, bör han kunna sät- tas till annat lämpligt arbete.

Utredningen anförde beträffande föresla- gen bestämmelse om löneavdrag under ar— rest (4 5 DL) att löneminskningcn med hän- syn bl. a. till det sätt varpå disciplinboten utformats borde gälla hela strafftiden och ej endast den tid varunder tjänstgöring inte fullgjordes.

I 5 € DL har intagits viss detaljreglering av arreststraffet. Där stadgas följande. Den som undergår arrest får inte åtnjuta an- nan kost eller bekvämlighet än som bestås vid häktet. Arrestant som ej deltager i tjänst- göring skall beredas tillfälle att dagligen vis- tas utomhus minst en timme samt får i häkte utföra lämpligt arbete som anvisas honom. Arrestant äger rätt till läsning och brev- skrivning i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer. Han får mottaga besök endast då det i särskilt fall medges. Avbrott i eller uppskov med verkställigheten av arrest får ske i den mån det finnes nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då synnerliga skäl därtill eljest föreligger. Som sådant synnerligt skäl skall anses att under tjänstgöringsperiod, vilken ej överstiger fyrtio dagar, verkställighet inte kan ske utan olägenhet för utbildningen.1

Under förarbetena anförde utredningen beträffande 5 & DL bl.a. följande (bet. s. 191 f.).

Något skäl att bibehålla den tidigare gäl- lande rätten för arrestant att i vissa fall på egen bekostnad bereda sig bättre kost och be- kvämlighet än som eljest bestås i häktet syn- tes icke föreligga. Vidare borde förhindras att någon får avtjäna arreststraff i arrestlokal, som i fråga om inredning, möblering och beskaf— fenhet i övrigt har en mera komfortabel ka- raktär än vanliga arrestlokaler. Utredningen åsyftade härmed de tidigare brukliga s.k. of- ficersarresterna. Beträffande arrestants rätt att sysselsätta sig med läsning och brevskrivning syntes det, särskilt såvitt angår rätten till läs- ning, med hänsyn till den relativt korta tid varunder arrest må verkställas utan tjänstgö- ring och till önskvärdheten att upprätthålla

1 Bestämmelsen tillkom genom lagändring den 30 april 1953 och avser framför allt förhål- landena under repetitionsövningar.

arreststraffets effekt föreligga skäl till åter- hållsamhet.

5.4.2 Departementschefen

I fråga om det tidigare bruket av särskilda officersarrester instämde departementsche- fen i utredningens uttalande och anförde (prop. s. 202):

Även enligt min mening måste det vara ett förkastligt system att vissa krigsmän få av- tjäna arreststraff under förhållanden som med- giva större bekvämlighet än andra arrestan- ter kommer i åtnjutande av. Såsom i vissa re- missyttranden understrukits är det emellertid å andra sidan nödvändigt att verkställigheten av arrest anordnas så att den icke inverkar menligt på disciplinen. Om en militär chef skall undergå arrest, kan det sålunda icke vara lämpligt att han bevakas av sina underlydan- de. För att undvika sådana konsekvenser synes det vara tillräckligt att ändamålsenliga före- skrifter meddelas om bevakningen vid militär- häktena. Möjligen kan det dessutom visa sig erforderligt att för vissa fall medgiva verk- ställighet i särskilda arrestlokaler, men dessa böra då givetvis icke skilja sig från vanliga sådana lokaler med avseende å inredning, möblering och beskaffenhet i övrigt, liksom arrestant ej heller bör erhålla speciella för- måner i fråga om kost och dylikt.

5.4.3 Utskottet

Angående arrestants sysselsättning i häktet anförde utskottet:

Även om det enligt vad nu sagts synes vara anledning att begränsa arrestants rätt till för- ströelse, torde det icke därför vara nödvändigt att han skall tillbringa strafftiden under sysslo- löshet, i den mån han ej skall deltaga i tjänst- göring. Det synes icke vara ägnat att förringa arreststraffets verkan om arrestant i häktet sys- selsätter sig med lämpligt arbete som tillhanda- hålles av de militära myndigheterna. Vid för- banden torde förekomma allehanda rengörings-, putsnings- och skrivarbeten som utan svårighet kunna utföras i häktet. En bestämmelse om sysselsättning med arbete torde dock ej böra innebära mera än att arrestant äger utföra lämpligt arbete; någon skyldighet därtill bör alltså icke kunna åläggas honom.

Om arrestants rätt till läsning anförde utskottet (utl. s. 49 f.):

Av utredningen har framhållits att återhåll- samhet borde iakttagas i fråga om arrestants rätt till läsning och under remissbehandlingen har i anslutning därtill hävdats att arrestant endast borde ha tillgång till bibel, psalmbok, militära reglementen osv. — -— — Med an- ledning härav vill utskottet uttala att åter- hållsamhet i förevarande hänseende icke bör drivas för långt. Givet är visserligen att ar- restant, som undergår helt kort tids arrest, icke kan medgivas nämnvärda förmåner utan att straffet får viss karaktär av rekreation. [ var- je fall då fråga är om arreststraff på längre tid, synes det emellertid icke vara nödvändigt att inskränka rätten till läsning i så hög grad som under remissbehandlingen ifrågasatts. Up- penbarligen får dock förmåner icke beviljas i den utsträckning att straffets effektivitet även- tyras.

5.5 Disciplinbot

Såsom förut angivits infördes disciplinbot som ett nytt militärt disciplinstraff genom 1948 års lagstiftning.

5.5.1 Utredningen

I fråga om disciplinbot yttrade utredningen (s. 51), att den funnit det angeläget att an- vändandet av arreststraff undvikes då fråga är om ringare förseelser. Även borttagan- det av arrest utan bevakning påkallade in— förandet av en lindrigare form av disciplin- straff än arrest. Skälen för införandet av den nya strafformen utvecklades av utred- ningen närmare sålunda (bet. s. 182):

Arrest är — — — en förhållandevis hård strafform. För en stor mängd mera bagatell- anade förseelser som förekomma under den militära tjänsten synes det vara både onödigt och olämpligt att tillgripa ett frihetsstraff. Och jämväl vid allvarligare förseelser torde det ofta vara tillräckligt att åtminstone den som första gången förbrutit sig erhåller ett straff av mind- re ingripande slag. Med hänsyn härtill har det ansetts angeläget att söka tillskapa en mildare form av disciplinstraff vid sidan av arrest.

I de för den civila statsförvaltningen i in- struktioner och annorledes meddelade bestäm— melserna om disciplinär bestraffning upptages i allmänhet såsom strafform av lindrigare att än suspension förlust av lön under viss tid, i regel högst trettio dagar. Ett sådant disci- plinstraff synes användbart även på det militära området. Om maximitiden på lämpligt sätt av-

väges, kan det användas även mot värnplikti- ga. Genom att straffet står i förhållande till den brottsliges avlöning vinnes att det erhåller en likformig verkan mot personer i olika löne- lägen på liknande sätt som dagsbotssystemet. Det är däremot enklare att tillämpa än dags— botssystemet, i det att någon särskild prövning icke erfordras för fastställande av det för var- je dag utgående beloppet, utan blir prövning- en begränsad till bestämmande av antalet da- gar. Även i fråga om verkställigheten innebär denna strafform avsevärda fördelar i jämfö- relse med vanliga bötesstraff. Med hänsyn till att flertalet av krigsmaktens personal åtnjuter förutom kontant lön även vissa andra förmå— ner, såsom beklädnad, kost och logi m.m., synes visserligen ifrågavarande civila disciplin— straff icke utan modifikationer kunna tilläm- pas såsom militärt disciplinstraff. De jämk- ningar som erfordras torde dock icke vara så— dana att lämpligheten av strafformen i nämn- värd mån förminskas. Utredningen föreslår därför att vid sidan av arrest såsom disciplin- straff för krigsmän upptages ett penningstraff, benämnt disciplinbot.

Utredningen framhöll att disciplinbots- straffet sålunda i vissa hänseenden erinra- de om dagsbotsstraffet och i andra om de i den civila statsförvaltningen tillämpade disciplinstraffen i form av mistning av lön samt uttalade sammanfattningsvis (bet. s. Sl):

Genom införande av denna straffart avses att skapa ett beträffande alla personalkatego— rier tillämpligt och likformigt verkande rättel- semedel. Principiellt skall det anses lindrigare än arrest och avsikten är att genom detsamma användningen av arrest skall kunna minskas avsevärt. I fråga om användningen av disci- plinbot eller arrest bör enligt utredningens me- ning i synnerhet beaktas, huru den som gjort sig skyldig till förseelse i stort sett uppfört sig i tjänsten. När det gäller enstaka förseel- ser måste det ofta vara onödigt att tillgripa arrest, framför allt där fråga är om skolför- seelser utan något verkligt indisciplinärt in— slag.

5.5.2 Departementschefen

Om disciplinbotsstraffet anförde departe- mentschefen (prop. s. 187):

I en del remissyttranden har — — — ut— tryckts farhågor för att disciplinbotsstraffet skall komma att verka orättvist. Uppenbarli- gen kan en sådan invändning icke frånkännas varje berättigande. Särskilt om man tager hän-

syn till samtliga ekonomiska omständigheter och övriga personliga förhållanden som röra de bestraffade måste det givetvis visa sig att straffet drabbar olika tungt i skilda fall. Det- ta gäller dock även alla andra straffarter. Bland annat medför människors olika psykiska konstitution att fängelsestraff fördrages sämre i ett fall än i ett annat. Enligt min mening få i fråga om disciplinbot, liksom förhållan- det är beträffande det civila disciplinstraffet mistning av lön, de olägenheter, som äro för- enade med straffet, anses väl uppvägas av fördelarna med detsamma. Då det gäller att bestämma lämpligt straff för viss förseelse, måste det vara värdefullt att jämväl ha disci- plinbot att tillgå. Även om man bör fasthålla vid att disciplinbot är en i princip lindrigare straffart än arrest, torde vid valet mellan straffarterna i viss mån hänsyn kunna tagas till den brottsliges ekonomiska förhållanden. Sålunda kunna omständigheterna vara sådana att ett mindre arreststraff bör åläggas i stället för ett relativt högt disciplinbotsstraff. Jag vill alltså förorda att disciplinbot införes.

Någon ytterligare art av disciplinstraff sy- nes ej behövlig. Jag har alltså i departements- förslaget vid sidan av arrest endast upptagit disciplinbot.

5.5.3 Utskottet

Från utskottets sida gjordes inte något när- mare uttalande om disciplinbotsstraffet.

5.6 Disciplinbotsstrafjets utformning

Bestämmelser om disciplinbot är intagna i 6 & DL. Där stadgas såsom förut angivits att disciplinbot ådöms för minst en och högst tjugu dagar. Straffet utgörs av löne- avdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som i 4 & sägs. alltså samma löneavdrag för dag som vid arreststraff.

5.6.1 Utredningen

Under förarbetena uttalade utredningen att man vid utformningen vid disciplinbotsstraf- fet lämpligen borde utgå från de värnplik- tigas ställning i lönehänseende, eftersom de värnpliktiga utgör huvuddelen av krigsmak- tens personal (bet. s. 193).

Såvitt angår löneavdragets storlek redo- gjorde utredningen till en början för de

värnpliktigas förmåner. Härefter anförde ut- redningen (bet. s. 193):

Av förmånerna synas endast penningbidra- get i fredstid och terminslönen i krigstid böra tagas i betraktande vid utformningen av regler- na rörande disciplinbot. Övriga löneförmåner ha antingen karaktär av naturaförmåner eller utgå endast under speciella förutsättningar och lämpa sig därför icke i detta hänseende. Att familjebidraget, som huvudsakligen avser att säkerställa de värnpliktigas hemmavarande, icke bör komma i fråga torde vara uppenbart.

Om sålunda för de värnpliktigas del disci- plinbotsstraffet utformas så att det endast av- ser förlust av vissa utgående förmåner, bör tydligen en motsvarande begränsning göras för övriga krigsmän som uppbära avlöning från krigsmakten. Medan såsom ovan — — — om— nämnts det eljest inom statsförvaltningen före- kommande disciplinära bestraffningsmedlet i form av lönemistning avser förlust av hela lönen för viss tid, bör sålunda ifrågavarande straff endast innebära partiell lönemistning.

Disciplinbot bör därför utgöras av löneav- drag för visst antal dagar. Eftersom värnplik- tigas penningbidrag och terminslön äro de för- måner vilka —— — — skola avstås vid under- gående av arrest, synes en tillfredsställande ord- ning uppnås, om löneavdraget för all personal bestämmes till det belopp som skall avstås un— der arresttid.

Under hänvisning till lämnade exempel på avdragsbelopp vid arreststraff enligt de vid tillkomsten av 1948 års lagstiftning gäl- lande avlöningsbestämmelsema anförde ut— redningen vidare (bct. s. 194):

Enligt de beträffande fredstid gällande av— dragsbestämmelserna är förhållandet mellan avdraget för varje dag och årslönen sådant att avdraget ungefär synes motsvara ett skä- ligt dagsbotsbelopp, därest detta bestämmes på grundval av lönen. Denna nära överensstäm— melse mellan disciplinbot och dagsbotsstraffet synes fördelaktig. Det är även förenat med betydande praktisk fördel att löneavdraget vid disciplinbot och löneminskningen vid arrest- straffs undergående överensstämma. Dessutom följer därav, att förhållandet mellan de båda arterna av disciplinstraff blir otvetydigt, i det att skillnaden dem emellan i allmänhet endast kommer att bestå i den med arresten förenade frihetsförlusten. På grund av det anförda har därför stadgats att disciplinbot utgöres av löne- avdrag med belopp som enligt gällande av- löningsföreskrifter skall innehållas vid arrest- straffs undergående.

Beträffande dagantalet för disciplinbot ut— talade utredningen (bet. s. 194):

I fråga om det dagantal, för vilket disci- plinbot skall kunna ådömas, bör uppmärksam— mas att även om löneavdraget för värnpliktiga i allmänhet icke uppgår till högre belopp än en krona för dag, detta dock i de flesta fall utgör allt vad en värnpliktig har att disponera för sina personliga behov. Maximitiden bör därför sättas lägre än ur andra synpunkter måhända kunde anses önskvärt. Med hänsyn härtill och då även i nu ifrågavarande avseen— de en viss parallellitet med arreststraffet tor- de vara fördelaktig, men högre minimum än en dag icke synes vara motiverat, har före— slagits att disciplinbot skall ådömas för minst en och högst tjugu dagar.

I detta sammanhang bör man hålla i min- net att utredningen föreslog en maximitid av tjugu dagar för arreststraffet.

I vissa fall är löneavdrag ej tillämpligt. Beträffande dessa fall ges i 6 & DL en kompletterande regel angående disciplinbots- straffet. Utredningen anför härom följande (bet. s. 194):

Vissa krigsmän åtnjuta överhuvud icke lön eller annan ersättning från krigsmakten. Så är fallet med personer som under beredskapstill- stånd eller då riket är i krig åtfölja avdelning av krigsmakten som är i fält eller tjänstgör under liknande förhållanden. Men även i van- lig fredstid förekommer att krigsmän icke er— hålla ersättning, från vilken löneavdrag kan göras. Exempel härpå äro hemvärnsmän un- der tjänstgöring av kortare varaktighet än tre dagar i följd (SFS 1946: 72). (Anm. SFS 1946: 72 har ersatts av SFS 1947: 673.) Då det emel- lertid torde vara värdefullt att kunna använda disciplinbot också beträffande krigsmän å vil— ka löneavdrag ej är tillämpligt, har såsom en kompletterande regel föreslagits, att i dylika fall åläggandet av disciplinbot skall ske genom att den brottslige förpliktas att under viss tid för varje dag gälda ett belopp ipenningar, vilket fastställes efter ty prövas skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i mot- svarande ställning.

Förutom denna regel innehåller 6 & DL slutligen bestämmelser om verkställighet av disciplinbotsstraffet. I andra styck-ct av pa- ragrafen föreskrivs att verkställighet av lö— neavdrag får fördelas på flera avlönings— tillfällen. I tredje stycket stadgas följande. Kan disciplinbot som ålagts i form av löne— avdrag ej verkställas, skall i stället motsva—

rande belopp gäldas. Sådant belopp även- som disciplinbot som ådömes i penningar tillfaller kronan. Förvandling av oguldet be- lopp till frihetsstraff skall ej äga rum. I öv— rigt skall i nu avsedda fall rörande verk- ställigheten gälla vad som är stadgat be- träffande bötesstraff.

Om reglerna i 6 & DL anförde utredning- en (bet. s. 194):

Vad angår verkställigheten av disciplinbot är det tydligt att, då straffet utgöres av löne- avdrag, särskilda föreskrifter om verkställig- hetssättet i allmänhet ej äro erforderliga. Verk- ställigheten sker helt enkelt genom innehållan— de av lön för det antal dagar som i straff— beslutet angivits. Till värnpliktiga utbetalas penningbidrag och terminslön tre gånger i må- naden. För att den som ådömts disciplinbot för exempelvis tjugu dagar icke skall bliva helt utan lön vid två på varandra följande utbe- talningstillfällen torde det vara lämpligt att, såsom viss motsvarighet till avbetalningssyste- met vid vanligt bötesstraff, tillåta att verk- ställigheten av löneavdrag kan fördelas på flera avlöningstillfällen. Härom har en bestämmel- se intagits i paragrafens andra stycke. Även den som erhåller lön månadsvis kan enligt bestämmelsen, då skäl därtill finnes, få straffet fördelat, så att t.ex. halva löneavdraget göres vid ett avlöningstillfälle och återstoden vid det närmast följande.

Då disciplinbot som ålagts i form av löne- avdrag skall verkställas, kan det inträffa att den dömde icke längre är berättigad till lön, varå avdraget kan göras. I sådana fall bör den dömde i stället vara skyldig att gälda mot- svarande belopp. Såväl dylikt belopp som dis- ciplinbot, som ådömts i penningar, hör till- falla kronan. Beträffande betalning och in- drivning av disciplinbot i dessa fall synes vad som är stadgat i fråga om bötesstraff kunna gälla. Sålunda bör anstånd och avbetalning kunna medgivas samt utmätning och införsel användas för uttagande av belopp som är för— fallet till betalning men icke erlagts. Däremot torde det, med hänsyn till beskaffenheten i all- mänhet av de förseelser för vilka disciplinbot är avsedd att tillämpas, icke böra ifrågakom- ma att oguldet belopp förvandlas till fängelse, och det torde ej heller vara lämpligt att an- ordna förvandling till arrest. Ett stadgande i enlighet med det nu anförda har intagits i tred— je stycket av förevarande paragraf.

5.6.2 Departementschefen och utskottet

Varken departemmtschefen ellzr utskottet hade något i sak att tillägga till vad utred-

ningen anfört om disciplinbotsstraffet (prop. s. 206 och utl. s. 50).

5.7 Disciplinstraffens användningsområde

Beträffande disciplinstraffens användnings- område i förhållande till bötesstraffets är allmänna bestämmelser meddelade i 2 och 3 55 DL.

5.7.1 Utredningen

I fråga om principerna för gränsdragning— en mellan disciplinstraffen och böter anför- de utredningen (bet. s. 183), att grunden för tillämpligheten av disciplinstraffen (ar- rest eller disciplinbot) inte bör vara endast huruvida dessa straff är effektivare än bö- ter. Med en sådan utgångspunkt skulle be- träffande de värnpliktiga, som allmänt ta— get får förutsättas ha svag betalningsförmå- ga, disciplinstraff alltid vara lämpligare än böter, detta inte minst med hänsyn till att tjänstgöring enligt värnpliktslagen inte får avbrytas för avtjänande av förvandlings- straff. Avgränsningen måste därför även byggas på andra grunder. Utredningen an— såg att den avgörande grunden vid bestäm- mande av disciplinstraffens tillämplighets— område bör vara brottens anknytning till krigsmakten, dvs. brottens inre sammanhang med tjänsten eller deras lokala bakgrund, såsom exempelvis vid fylleri å förläggnings— ort. Vid uppställandet av allmänna regler till ledning vid valet mellan disciplinstraff och böter var det enligt utredningens me- ning lämpligt att uppdela av krigsmän be- gångna brott i två huvudgrupper. Utred- ningen ansåg det nämligen vara lämpligt att beträffande vissa brott låta dylika regler innehålla presumtion för disciplinstraffens tillämplighet och beträffande övriga brott låta en motsvarande presumtion gälla till förmån för bötesstraffet. Om denna upp— delning av brotten anförde utredningen -vi- dare (bet. s. 184):

Beträffande den första gruppen är till en början att märka att disciplinstraff i åtskilli- ga fall ingår i straffskalan för visst brott. Så är förhållandet i fråga om flertalet av straff-

bestämmelserna i 26 kap. enligt strafflagen (numera 21 kap. BrB). — — — Med dessa brott böra i förevarande hänseende jämställas de i 26 och 27 kap. strafflagen (numera 21 och 22 kap, BrB) upptagna straffbestämmelser, i vilka såsom straffskala angivits högst straff- arbete på viss tid, eftersom enligt dessa be- stämmelser även fängelse och lindrigare straff kunna tillämpas. Då vidare krigsmän, som ha ämbetsansvar, skola vara underkastade stad- gandena i 25 kap. strafflagen i stället för straff- bestämmelserna i 26 kap. 17 och 18 59 sam- ma lag, böra tydligen också brott av krigs- män mot detta kapitel medtagas i denna grupp. Dit synas slutligen även böra hänföras andra av krigsmän förövade brott som äro sådana att straff därför kan åläggas av militär befälhava- re. Eftersom befälhavare icke får tillämpa an— nat straff än disciplinstraff — — -— vore det knappast tillfredsställande om domstol för ena- handa slag av brott skulle äga full frihet att ådöma böter.

5.7.2 Presumtion för disciplinstraff

I första stycket av 2 & föreskrevs i enlig- het med det sagda att disciplinstraff — för- utsatt givetvis att den brottslige icke för- skyller svårare straff — skall ådömas, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, även i stället för böter såsom straff för brott av krigsman mot 25—27 kap. strafflagen (numera 20—22 kap. BrB) samt för annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläg- gas i disciplinmål.

Undantag från presumtionen för disciplinstraffs tillämplighet

Från den nu nämnda regeln om disciplin- straffens användning finns undantag stad- gat i 2 5 andra stycket första punkten i dess ursprungliga lydelse DL.

Utredningen

Om detta undantag anförde utredningen (bet. s. 184).

I olika fall kan användningen av disciplin- straff i stället för böter framstå såsom direkt olämplig. Särskilt gäller detta beträffande ar- rest. Uppenbarligen bör man söka undvika att använda arrest då den brottslige icke fullgör tjänstgöring vid krigsmakten, t.ex. då fråga är om hemförlovade eller hempermitterade värnpliktiga, officerare i rent civil tjänst, tjäns-

tefri reservofficer, vapenfria värnpliktiga med civilt arbete o.s.v. Likaledes är användningen av arrest oläglig om den brottsliges tjänstgöring är av tillfällig art, så att verkställighet icke kan ske förrän efter tjänstgöringens slut. Det- ta är ofta fallet med hemvärnsmän och andra frivilliga som deltaga i militära övningar. Att helt utesluta arreststraff i nu avsedda fall sy- nes dock icke böra ifrågasättas; i fall av upp- repad ensartad brottslighet eller om den brotts- lige kan beräknas snart bli återkallad i tjänst bör arreststraff kunna få användas.

Såsom undantag från huvudregeln i 2 5 första stycket DL stadgades därför i andra stycket första punkten i dess ursprungliga lydelse att, där någon som icke fullgör tjänstgöring vid krigsmakten eller vilkens tjänstgöring är av tillfällig art finnes för— skylla arrest, skall i stället dömas till böter om ej särskilda skäl till annat föranleder.

Kritik från militär sida mot

undantagsregeln

Kort efter DL:s ikraftträdande riktades från militärt håll kritik mot sagda undantagsre— gel. Det framhölls att underrätterna mera sällan tillämpade arreststraff i fråga om brott som begåtts i slutet av en tjänstgö- ringsperiod eller vid kortare tjänstgöringar, t.ex. repetitionsövningar. Detta förhållande utgjorde en disciplinupplösande faktor och uppmuntrade till okynnesöverklaganden av beslut om arrest meddelade av bestraff- ningsberättigad befälhavare. Vetskapen om att straffet för ett under militärtjänsten be— gånget brott ändrades från arrest till böter om klagomålen prövades sedan den brottsli- ge ryckt ut medförde att straffet saknade all preventiv verkan. De värnpliktiga vän- tade sig nämligen att komma i ett från ekonomisk synpunkt betydligt gynnsammare läge efter tjänstgöringens slut och ansåg sig därför lätt kunna bära en sådan ekonomisk uppoffring som bötesstraffet utgjorde. Det- ta förhållandc kunde medföra vådor för disciplinen inom krigsmakten.

Lagändring på grund av kritiken

Med anledning av kritiken ändrades un— dantagsregeln genom en den 4 april 1952 utfärdad lag. Förarbetena till denna utgjor-

des av en inom justitiedepartementet i juni 1952 utarbetad promemoria. Förslaget till lagändringen förelades 1952 års riksdag ge- nom proposition (nr 9) och på hemställan av första lagutskottet (utl. nr 11) godkän- des förslaget av riksdagen (FK 11. 26; AK 11, 29; jfr riksdagens skrivelse nr 108). Genom lagändringen erhöll undantagsregeln följande lydelse. Där någon som icke fullgör tjänstgöring vid krigsmakten eller vilkens tjänstgöring är av tillfällig art finnes för- skylla arrest, dömes dock i stället till bö- ter, om det med hänsyn till brottets art och övriga omständigheter kan ske utan fara för disciplinen och särskilda skäl ej föranleda till annat.

I departementspromemorian bl. a. följande.

anfördes

Undantagsregeln innefattade onekligen i sin ursprungliga lydelse en stark presumtion för att i där avsedda fall ådöma böter i stället för arrest. Bakom presumtionsregeln ligger tan- kegången, att det med hänsyn till den enskil- de individens intressen och arbetsmarknadens behov måste te sig i princip olämpligt att låta någon som icke fullgör tjänstgöring vid krigs- makten avbryta sin civila gärning för att av- tjäna ett kortvarigt frihetsstraff, som han för- skyllt i sin egenskap av krigsman. Stadgandet innefattade dock som sagt endast en presum- tion, och detsamma medgav ju redan enligt sin ursprungliga lydelse att arrest likväl an- vändes, om särskilda skäl föranledde dänill. Det var emellertid obestridligt att vissa dom- stolar tillämpat stadgandet på det från mili— tärt håll kritiserade sättet, och alltså ansett ar- rest praktiskt taget aldrig böra användas be- träffande den som ej fullgjorde militärtjänst. Om en sådan praxis blev allmänt rådande, skulle den obestridligen kunna medföra vissa vådor för disciplinen inom krigsmakten. Det syntes därför lämpligt att jämka stadgandet så, att däri uttryckligen angavs att böter ej bör användas, om det av hänsyn till discipli- nens upprätthållande finnes påkallat att i stäl- let ålägga arrest. Med lagändringen avsågs att tydligare än dittills skett låta gränsdrag- ningen mellan arrest och böter bli beroende av en avvägning mellan de intressen som enligt vad förut nämnts dikterat stadgandet i dess ursprungliga utformning, å ena sidan, samt hänsyn till disciplinen inom krigsmakten, å den andra. Vid den närmare prövningen av sistnämnda faktor kan det föreligga anledning att beakta både brottstypen som sådan och den brottsliges allmänna vandel som krigs- man, liksom det kan vara motiverat att fästa

avseende vid om brottet förövats vid en tid- punkt eller eljest undcr förhållanden då sträng disciplin varit särskilt påkallad. Liksom dittills syntes böra gälla, att arrest skall väljas fram- för böter även i vissa andra fall då särskilda skäl därtill föranleda, exempelvis då fråga är om upprepad ensartad brottslighet som icke i och för sig kan anses disciplinupplösande eller om den brottslige snart skall återkallas itjänst.

Ytterligare undantag från presumtion för disciplinstraffs tillämplighet

Under förarbetena till 1948 års lagstiftning ansågs det påkallat att vid sidan av den tidigare nämnda särskilda undantagsregeln rörande arrest även upptaga ett mera all- mänt hållet undantagsstadgande. I 2 5 and- ra stycket andra punkten DL infördcs där- för en bestämmelse att böter också i andra fall får ådömas om med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art bötesstraff finnes lämpligare än disciplinstraff.

Utredningen

Om denna undantagsbestämmelse anförde utredningen (bet. s. 185):

Även sistnämnda stadgande avser i främsta rummet att medgiva tillämpning av böter i stäl- let för arrest. Såsom exempel på fall då böter kunna vara att föredraga framför arrest må nämnas att den brottsliges tjänstgöring är av mer civil natur och att brottet utgöres av en försummelse i denna tjänst. Därest den brotts- lige skall sluta sin militärtjänst innan arrest- straff kan beräknas förekomma till verkställig- het, torde detta utgöra ett starkt skäl att i stället använda böter, även om brottet i och för sig icke giver anledning därtill. Enligt bestämmel- sen kan emellertid bötesstraff tillämpas även i stället för disciplinbot. Med hänsyn till likhe- ten mellan dessa straff torde det visserligen mera sällan föreligga skäl att anse böter vara lämpligare. Om den brottslige icke är i tjänst- göring vid krigsmakten och brottet ej utgör tjänstefel eller annorledes har nära samband med krigstjänsten, utan t. ex. består i fylleri el- ler annat sådant allmänt brott, synes det dock vara anledning att icke tillämpa disciplinbot. Denna strafform är nämligen liksom arrest i princip avsedd att användas gentemot tjänst- görande krigsmän för fel i tjänsten.

I 2 5 andra stycket tredje punkten DL var ursprungligen infört ett stadgande avseende de fall då jämlikt undantagsregeln i första eller andra punkten böter skulle ådömas för brott beträffande vilka disciplinstraff var ut- satt i brottsbestämmelserna. Böterna skulle i dessa fall ådömas i dagsböter. Såvitt frå— ga var om brott mot 26 kap. 15 eller 16 & (fylleri eller förargelseväckande beteende) skulle dock böterna, utan hinder av vad i lag eljest fanns stadgat, ådömas omedel— bart i penningar, högst femhundra kronor. Motsvarande stadgande upptages numera i ett tredje stycke i paragrafen.

5.7.3 Presumtion för bötesstraff

Vad som sagts avser den huvudgrupp av brott beträffande vilken det ansetts böra uppställas presumtion för disciplinstraffets tillämplighet. Angående den andra huvud— gruppen av brott, där presumtionen ansetts böra gälla till förmån för bötesstraffet, finns bestämmelse i 3 & DL. Denna grupp omfat— tar andra än i 2 & avsedda, av krigsmän be- gångna brott som är av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom militära mål.

Utredningen

Härom anförde utredningen (bet. s. 185):

För dessa brott bör, då fängelse eller svå- rare straff ej ifrågakommer, i regel ådömas böter. Endast om det med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brot- tets art synes vara lämpligare bör i dessa fall disciplinstraff kunna tillämpas i stället för bö- ter. För tillämpning av disciplinstraff bör så- lunda i allmänhet förutsättas att den brottslige är i tjänstgöring och att brottet har nära an- knytning till krigsmakten, t. ex. på det sätt att den brottslige såsom vid simulation åsidosatt tjänsteplikt eller förgått sig mot ordningen in- om krigsmakten.

Stadgandet i 3 & DL, som utformats som utredningen föreslagit, har följande lydelse. I fråga om annat än i 2 & avsett, av krigs— man begånget brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom militärt mål

må i stället för böter ådömas disciplinstraff därest sådant straff finnes lämpligare med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsför- hållanden och brottets art.

5.8 Uttalanden av lagrådet och departementschefen om böter och disciplinbot

5.8.1 Lagrådet

Beträffande 2 och 3 55 DL hemställde lag— rådet, såvitt angår fall som avses i 2 %$, att böter skulle få ådömas endast i stället för arrest, samt såvitt angår de i 3 & av- sedda fallen, att bötesstraff skulle få utby- tas allenast mot arrest. Det borde nämligen enligt lagrådets mening aldrig vara möjligt att låta böter och disciplinbot gå i utbyte mot varandra. Till stöd för sin uppfattning åberopade lagrådet bl.a. att en sådan möj— lighet skulle ge utrymme för godtycke. (Prop. s. 288 f.).

5.8.2 Departementschefen

Departementschefen ansåg emellertid att lag- rådets hemställan icke borde efterkommas och anförde härom följande (prop. s. 300 f.):

Den särskilda art av penningstraff som dis- ciplinboten utgör har tillskapats, enär de van— liga bötesstraffen i regel icke kunna anses vara lämpliga reaktionsmedel beträffande hu- vudmassan av krigsmännen, värnpliktiga utan annan inkomst än från krigsmakten. Det ut- märkande för disciplinboten är dels att straf- fet står i relation till den brottsliges inkomster av tjänsten och dels att verkställigheten i prin- cip sker genom löneavdrag. Även i fall som avses i 3 & måste uppenbarligen ett så beskaf- fat straff kunna vara lämpligare än böter. Ef- tersom brottet i allmänhet, då fråga är om bötcrs-utbytande mot disciplinbot, lär förskyl- la endast ett ganska lågt bötesstraff, kommer väl anledning till sådant utbyte att föreligga mindre ofta än eljest. Att helt borttaga möj- ligheten till utbyte kan dock icke vara rik- tigt; en stötande ojämnhet vid bestraffningen av olika krigsmän skulle stundom svårligen kunna undvikas. Jämväl då det gäller fall som avses i 2 5 synes man icke böra alltför hårt binda bestraffningsmyndigheterna. Disciplinbo- ten är nämligen liksom arrest i princip avsedd att användas gentemot tjänstgörande krigsmän

för förseelser med anknytning till krigstjäns- ten. Om den obligatoriskt skulle tillämpas ä krigsmän även eljest, kunde en krigsman opå- kallat komma i särställning i förhållande till vanliga medborgare. De av lagrådet uttalade farhågorna för godtycke synas mig icke väga särdeles tungt. Domstolarna ha jämväl i andra fall att efter lämplighetsprövning välja mellan skilda straffarter. Då — — — befälhavare icke kan ådöma böter och åklagare äger över- klaga befälhavares beslut om åläggande av disciplinstraff, kan frågan om valet mellan bö- ter och disciplinstraff alltid bringas under dom- stols prövning.

5.9 Tillrättavisning

Bestämmelserna om tillrättavisning i 1948 års lagstiftning innebar inte något princi- piellt nytt i förhållande till det tidigare en- ligt SLK gällande tillrättavisningssystemet.

5.9.1 Redogörelse för förarbetena till SLK

Den av utredningen lämnade redogörelsen innehåller till en början följande (bet. s. 202 f.):

Under förarbetena till SLK anförde depar- tementschefen beträffande behovet av särskil- da tillrättavisningsmedel bland annat, att till- rättavisningarna, riktigt använda, i många hän- seenden kunde vara av stor betydelse både såsom uppfostringsmedel och medel för krigs- tuktens upprätthållande. Det saknades icke an- ledning att befara, att arreststraffet skulle för- lora en del av sin verkan såsom straffmedel, om man vore nödsakad att använda det även för de mest lindriga förseelser. Då det ifråga- satts att överflytta tillrättavisningarna till dis— ciplinstraffen, vore att framhålla, att tillrätta- visningsrätt men icke disciplinär bestraffnings- rätt tillkomme kompanichefer och liknande läg- re befälhavare. Eftersom dessa till skillnad från de högre befälhavarna ägde en större indivi— duell kännedom om manskapet, bleve det ofta möjligt för dem att genom användande av till- rättavisningar redan i början kväva indiscipli- nära yttringar. Om tillrättavisningarna icke skil- des från de vanliga disciplinstraffen, kunde det dessutom svårligen undvikas att låta även dem inflyta i straffregistret. Lagutskottet framhöll, att tillrättavisningarna icke vore straff i egent- lig mening. Från disciplinstraffen skilde de sig däri, att meddelad tillrättavisning icke finge överklagas hos domstol men väl underställas högre befälhavare för prövning, att tillrätta- visning kunde givas utan iakttagande av for-

merna för disciplinmäls behandling samt att tillrättavisning icke antecknades i straffjournal. Enligt utskottets mening vore det uppenbart att tillrättavisningarna måste anses ha mycket stor betydelse för upprätthållandet av en god anda och disciplin inom krigsmakten.

Tillrättavisningsformerna var enligt 210 & SLK, såsom förut nämnts, a) varning med— delad enskilt eller i närvaro av några den felaktiges överordnade eller med honom likställda, b) vägran, ombord å fartyg, av landpermission för viss bestämd tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landper— missionsdagar, samt för manskap dessutom c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning förrätta handräckningsarbeten, och d) förbud att un- der viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas utom kasernområde, läger eller där— emot svarande område eller åt kompani el- ler likställt truppförband upplåten del av dylikt område.

Utredningens redogörelse för förarbetena till SLK innehåller följande angående till— rättavisningsformerna (bet. s. 203 f.).

Såsom olika slag av tillrättavisningar upp- togos i 1901 års kommittéförslag, förutom de tillrättavisningsformer som för närvarande an— gives i 210 & SLK, tillika vägran av tjänst- ledighet för viss bestämd tid, högst trettio da- gar, vaktgöring utom vanlig ordning, mistning av dagavlöning eller avlöningstillägg till ett sammanlagt belopp av högst fyra kronor och indragning av ölportion. Den under d) i 210 & SLK angivna tillrättavisningsformen innefatta- de dock icke i kommittéförslaget förbud att vis— tas utanför åt kompani eller likställt trupp— förband upplåten del av kasernområde, läger eller däremot svarande område. I det förslag som år 1906 remitterades till högsta domstolen för granskning uteslötos vägran av tjänstledig- het, vaktgöring utom vanlig ordning och in- dragning av ölportion. Departementschefen an- förde bland annat, att det syntes mindre lämp- ligt att tillrättavisa någon medelst vägran av tjänstledighet innan han ifrågasatt att erhålla ledighet. Att vaktgöring utom vanlig ordning borttagits vore endast en konsekvens av bort- tagandet av den s.k. straffexercisen och sam- manhängde därmed, att den slags vaktgöring, som här uteslutande torde åsyftas, eller vakt— göring såsom skiltvakt, utgjorde en del av den rent militära tjänsten. Men de skäl, som talade för att vad som tillhörde den rent militära

tjänsten icke borde användas såsom tillrätta- visning, syntes icke äga tillämpning beträffan- de s.k. handräckningsarbetena. I det till lagrå- det år 1913 remitterade förslaget upptogos så- som tillrättavisningar endast varning och land- gångsförbud samt för manskapet dessutom för- bud att vistas utom kasernområde, läger eller däremot svarande område. Departementschefen framhöll att samma skäl som kunde anföras till stöd för att vaktgöring utom vanlig ord- ning icke skulle få användas, eller att denna tillrättavisning i tillämpningen verkade ojämnt och lätt kunde missbrukas, syntes vara till- lämpligt även i fråga om åläggande att utom tur förrätta handräcknings- eller andra arbe- ten, varför detta slag av tillrättavisning fått utgå ur förslaget. Likaså syntes mistning av dagavlöning eller avlöningstillägg utan olägen- het kunna uteslutas. Här förelåge i själva ver- ket ett bötesstraff, för vars åläggande mera betryggande former syntes vara erforderliga. Lagrådet anmärkte att tillrättavisningsrätten i sistnämnda förslag givits ett så reducerat in- nehåll att några egentliga fördelar av anord- ningen icke vore att förvänta. De skäl som anförts för borttagande av dels åläggande att utom tur förrätta handräcknings- och andra arbeten och dels mistning av dagavlöning el- ler avlöningstillägg vore icke övertygande. De- partementschefen förklarade i propositionen till 1914 års riksdag, att han delade den uppfatt- ning lagrådet i denna del uttalat men att be- rättigade invändningar kunde göras mot att bibehålla mistning av dagavlöning såsom till- rättavisning. Lagutskottet ansåg vägande skäl föreligga för att mistning av dagavlöning och vaktgöring utom vanlig ordning liksom dittills skulle få användas såsom tillrättavisning samt fann därjämte nödigt, att rätten att såsom till- rättavisning meddela förbud att lämna kasern- område, läger eller däremot svarande område så bestämdes, att förbudet kunde avse även åt kompani eller liknande truppförband upp- låten del av ett dylikt område. Sin slutliga avfattning erhöll 210 5 SLK efter samman- jämkning av de båda kamrarnas i denna del skiljaktiga beslut.

5.9.2 Utredningen

Utredningen uttalade för egen del följande angående behovet av särskilda tillrättavis— ningsmedel (bet. s. 204):

Såsom vid tillkomsten av SLK anfördes är det av stor betydelse för disciplinens upprätt- hållande att även lägre befälhavare än de som äga bestraffningsrätt i disciplinmål ha möjlig- het att vid mindre förseelser inskrida med lämpliga medel. Jämväl eljest är det värdefullt

att befälet har till sitt förfogande lindriga rät- telsemedel, vilka kunna tillämpas mera form- löst än de egentliga straffmedlen och icke ge- nom anteckning i straffregister medföra verk— ningar i framtiden. Att tillrättavisningar i prak- tiken tillämpas i stor omfattning framgår av vissa i militieombudsmannens berättelse år 1937 (s. 216—217) intagna uppgifter. Medan sammanlagda antalet av krigsrätt och befäl- havare ådömda bestraffningar under åren 1931 —1936 uppgått till ungefär 18000, hade till— rättavisningar under samma tid använts i nära 32000 fall. Systemet med särskilda tillrätta— visningar synes därför böra bibehållas.

5.9.3 Tillämplighetsområdet för tillrättavisningar

Tillrättavisning borde enligt utredningen, så— som dittills, tillämpas endast vid mindre för- seelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål. Den grundläggande bestämmelsen om tillrättavisningar i 14 & DL utformades i enlighet härmed.

5.9.4 Formerna av tillrättavisningar

Tillrättavisningsformerna är enligt denna paragraf, såsom förut angivits, varning, ext- ratjänst samt utegångs- och landgångsför- bud.

5.9.5 Extratjänst

Extratjänst innebär åläggande för visst an- tal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ord- ning utföra handräckningstjänst eller annan särskild uppgift.

Utredningen

Utredningen anförde följande om extra- tjänst (bet. s. 204 f.).

Denna tillrättavisningsform motsvarar den under e) i 210 & SLK omförmälda. De däri angivna maxima torde dock böra nedsättas från sex gånger resp. femton dagar till fyra gånger resp. sju dagar. Vidare torde denna form av tillrättavisning icke böra begränsas till handräckningsarbete. Andra liknande sär- skilda arbetsuppgifter, framför allt vakttjänst, kunna ofta vara lika lämpliga. Det synes i vart fall icke vara befogat att anse den för krigs- makten nödvändiga handräckningstjänsten vara i och för sig mer passande i förevarande hän-

seende än övriga nyssnämnda slag av tjänst- göring. För att den i varje särskilt fall mest lämpade tillrättavisningen skall kunna använ- das är det uppenbarligen angeläget att möjlig— heten att ålägga extra tjänstgöring icke onödigt- vis inskränkes. Genom utvidgning av rätten att ålägga extra tjänstgöring vinner man vidare att denna tillrättavisningsform kan göras till— lämplig även beträffande officerare och un- derofficerare, mot vilka för närvarande i all- mänhet endast kan tillämpas varning. För officerare och underofficerare torde åläggande av extra tjänstgöring såsom dagbefäl ofta kun- na vara ändamålsenligt. Av nu anförda skäl har ifrågavarande tillrättavisning -— — — an- setts böra innefatta åläggande att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete, vakttjänst eller annan sådan särskild uppgift. Av formu— leringen torde framgå att s.k. straffexercis och liknande tjänstgöring icke må användas såsom tillrättavisning.

Departementschefen

Departementschefen anslöt sig till vad ut- redningen yttrat och anförde mot vissa un- der remissbehandlingen av utredningens för— slag gjorda uttalanden som gick ut på att extratjänst var en olämplig tillrättavisnings— form (prop. s. 218 f.):

Att extratjänst skulle nedsätta aktningen för de tjänsteuppgifter som åläggas såsom tillrät- tavisning, torde knappast behöva befaras. Inne- börden av sådan tillrättavisning ligger väl främst däri att den felande måste fullgöra viss uppgift ett större antal gånger eller under en längre tid än han enligt bruklig turordning haft skyldighet till. Det ligger i sakens natur att huvudsakligen endast rutinmässiga uppgif- ter kunna komma i fråga. Något hinder mot att använda vakttjänst för detta ändamål tor- de därför ej böra stadgas men det kan å andra sidan synas mindre önskvärt att särskilt fram- häva vakttjänst. På grund härav har stadgan— det om extratjänst jämkats. Den i ett par ytt- randen framhållna faran för att extratjänst för officerare och underofficerare skulle inverka menligt på disciplinen synes mig ej innefatta större riskmoment än som alltid måste följa med disciplinära åtgärder mot befälspersonal. Ett undantag för dessa kategorier skulle uppen- barligen strida mot principen om största möj- liga likhet inför lagen.

5.9.6 Utegångsförbud och landgångsförbud

Utegångsförbud innefattar enligt 14 & DL förbud att under viss bestämd tid, högst

sju dagar, på fritid vistas utom kasernom— råde, läger eller däremot svarande områ— de eller åt viss avdelning upplåten del där- av eller, såvitt avser den som icke är så- lunda förlagd, utom bostaden. Landgångsd förbud innebär enligt samma paragraf för— bud, ombord å fartyg, att under viss be— stämd tid, högst sju dagar, eller för visst antal särskilda dagar, högst fyra, på fri- tid lämna fartyget. Dessa tillrättavisningar motsvarar förbuden i 210 & a) och d) SLK. Även här skedde nedsättning av tidigare gällande maxima, beträffande utegångsför- bud från femton dagar och beträffande landgångsförbud från trettio respektive sex dagar. Vidare gjordes landgångsförbud till skillnad mot tidigare även tillämpligt på officerare och underofficerare.

Utredningen

Om de vidtagna ändringarna rörande utc- gångs- och landgångsförbud anförde ut- redningen (bet. s. 205):

Anledningen till nedsättningen av maxima är främst att förbudet icke ansetts böra omfat— ta så lång sammanhängande tid att däri kan ingå mer än en veckohelg. Det torde icke före- ligga tillräckliga skäl att såsom i gällande rätt inskränka tillämpningen av utegångsförbud till manskap, utan synes sådan tillrättavisning ofta med fördel kunna användas även beträffande officerare och underofficerare. Att så ej för närvarande kan ske torde särskilt ha framstått såsom en brist vid militära skolor, vilkas ele- ver äro officerare eller underofficerare.

Departementschefen

Under remissbehandlingen av utredningens förslag hävdades i en del yttranden att max- irnigränserna såväl beträffande utegångs- och landgångsförbuden som beträffande ext-. ratjänst satts för lågt. Departementschefen fann emellertid att utredningens förslag var grundat på en lämplig avvägning och ut- talade att fastställandet av maximigrän- serna måste ske så att en tillrättavisning inte kan te sig väsentligt strängare än de lägsta disciplinstraffen.

5.9.7 Särskilda föreskrifter om användning av tillrättavisning

Utöver vad som angivits stadgas i 14 & DL att det inte för samma förseelse eller eljest på en gång får åläggas mer än ett slag av tillrättavisning och att ej heller extratjänst får användas så att genom över- ansträngning eller av annan orsak uppkom- mer men för den felandes hälsa eller tjänst- barhet.

5.9.8 Tillrättavisningsförteckning

Vissa detaljföreskrifter om tillrättavisning är meddelade i 47—50 åå 1948 års RK. Enligt 50 5 skall fortlöpande anteckningar över meddelade tillrättavisningar verkstäl- las i särskild förteckning (tillrättavisnings- förteckning). Sådan förteckning föres, så- vitt angår underbefäl och meniga samt där— med jämställd personal, av vederbörande närmaste tillrättavisningsberättigad befatt- ningshavare, dvs. kompanichefer och lik- nande, samt, såvitt angår officerare, under- officerare och därmed jämställda, av be- fattningshavare som försvarsgrenschefen be- stämmer, d.v.s. regelmässigt chef för rege- mente och därmed likställt förband. Enligt den ordning som gällde före tillkomsten av RK gjordes anteckningar beträffande fast anställd personal och på sina håll även beträffande värnpliktiga inte i kronologisk ordning utan för varje särskild person.

Utredningen

Utredningen ansåg att denna ordning, som i verkligheten innebar en motsvarighet till straffregistrering, inte borde bibehållas och anförde (bet. s. 206):

Med hänsyn till såväl beskaffenheten av de förseelser för vilka tillrättavisningar användas som den ordning vari de åläggas synes det icke tillfredsställande att registrering därav sker på sådant sätt att tillrättavisningarna för någon längre tid belasta de felande. Över tillrätta- visningar böra blott föras kronologiska an— teckningar, innehållande sådana uppgifter att kontroll kan utövas över det sätt varpå till- rättavisningar meddelas.

Utredningens uppfattning delades av de— partementschefen (prop. s. 219).

5.10 Valet mellan arrest, disciplinbot och tillrättavisning

I 15 & DL föreskrives att i fråga om an- vändande i visst fall av någon av dessa påföljder särskilt skall beaktas om den fe— lande i övrigt i tjänsten förhållit sig väl eller om han är under aderton år.

5.10.1 Utredningen

Om denna föreskrift anförde utredningen följande (bet. s. 206 f.):

Enligt 1 5 i disciplinlagen äro disciplin- straffen av två olika arter, arrest och disciplin— bot. Då någon för ett visst brott förskyller disciplinstraff, skall alltså straffet bestämmas i endera av dessa arter eller också kan järn- likt 14 å i lagen i stället meddelas tillrätta- visning. Beträffande tillrättavisningar är angi- vet, att de få användas endast för mindre för- seelser av viss beskaffenhet. Men i fråga om valet mellan arrest och disciplinbot har något liknande stadgande icke givits och, eftersom användande av tillrättavisning icke är obligato- riskt vid de åsyftade mindre förseelserna, kan det även sägas, att man i viss mån saknar uttrycklig ledning vid valet mellan disciplin— straff och tillrättavisning. Av det sätt varpå arrest och disciplinbot anordnats framgår emel- lertid att arrest är en svårare strafform än disciplinbot, och att tillrättavisning, som icke utgör ett egentligt straff, är ett lindrigare rät- telsemcdel än disciplinbot, är likaledes uppen- bart. Vid valet i visst fall mellan arrest, dis- ciplinbot och tillrättavisning, då dessa rättelse- medel kunna ifrågakomma, böra självfallet samtliga omständigheter vid brottet och samt- liga omständigheter som röra den felandes person komma i betraktande. Eftersom disci- plinstraffen och tillrättavisningarna ha till än- damål att understödja upprätthållandet av en god disciplin inom krigsmakten, måste dock den brottsliges uppförande under tjänstgöring— en tillmätas relativt större betydelse för valet av reaktionsmedel än hans förhållande i det civila livet. Särskilt med hänsyn till den befäl- havare tillkommande bestraffnings- och till- rättavisningsrätten synes det vara påkallat att understryka detta förhållande. I samband här- med torde det vara lämpligt att framhålla den betydelse för valet av rättelsemedel som bör

fästas vid om den felande är sådan underårig som avses i 5 kap. 2 5 strafflagen och lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga. [ förevarande paragraf har därför intagits stadgande, att i fråga om an- vändande i viSSt fall av arrest, disciplinbot eller tillrättavisning i synnerhet skall beaktas, om den felande i övrigt i tjänsten förhållit sig väl eller om han är under aderton år.

För en fullt följdriktig tillämpning av den- na bestämmelse skulle erfordras att uppgifter om tidigare bestraffningar och tillrättavisning- ar alltid funnes att tillgå. I fråga om disciplin- straff kunna upplysningar erhållas från det mi- litära straffregistret. Beträffande tillrättavisning- ar förutsättes däremot, såsom förut anmärkts, att någon liknande registrering icke skall äga rum. I den mån förseelse som föranlett till- rättavisning begåtts så nyligen att den skäligen bör beaktas torde emellertid vederbörande be- fälhavare regelmässigt ha kännedom därom.

5 .10.2 Lagrådet

Mot den av utredningen föreslagna be- stämmelsen i 15 & disciplinlagen invände lagrådet (prop. s. 292):

Utredningen förutsätter såsom självfallet, att samtliga omständigheter vid brottet och samt- liga omständigheter som röra den felandes per- son skola komma i betraktande vid valet mel- lan arrest, disciplinbot och tillrättavisning. Vad förevarande paragraf stadgar skulle följaktli- gen vara att iakttaga även utan uttrycklig före- skrift. Att det oaktat bestämmelsen upptagits har berott på att man, särskilt med hänsyn till den befattningshavare vid krigsmakten till- kommande bestraffnings- och tillrättavisnings- rätten, ansett lämpligt understryka betydelsen för valet av reaktionsmedel utav dels den fe- landes uppförande under tjänstgöringen dels det förhållandet huruvida han är sådan under— årig som avses i 5 kap. 2 & strafflagen och 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Av den föreslagna avfattningen framgår knappast, att stadgandet har endast denna begränsade innebörd. Svårigheter möta ock mot att utan tyngande vidlyftighet på ett fullt tillfredsställande sätt i lagtext uttrycka den här avsedda principen. Vid sådant för- hållande och då stadgandet synes kunna utan olägenhet undvaras hemställer lagrådet, att pa— ragrafen måtte få utgå.

5.103 Departementschefen

Departementschefen ansåg emellertid att pa- ragrafen borde bibehållas och anförde (prop. s. 301):

Såsom redan i remissen till lagrådet fram- hållits skola givetvis samtliga föreliggande om- ständigheter komma i betraktande vid valet mellan arrest, disciplinbot och tillrättavisning. 1 och för sig erfordras därför intet stadgande som erinrar om betydelsen av den felandes ungdom och tidigare välförhållande i tjänsten. Med hänsyn till den befälhavare tillkomman- de bestraffnings- och tillrättavisningsrätten sy— nes det dock vara av värde att särskilt fram- hålla nämnda omständigheter.

5.11 Domslol kan ej använda tillrättavis- ning

Enligt 66 å MRL får endast militära be- fattningshavare ålägga tillrättavisning. Dom- stol är betagen denna rätt.

5 . l 1 .1 Justitiekanslersämbetet

I sitt yttrande över utredningens förslag till disciplinlag (prop. s. 216) framhöll justi- tiekanslersämbetet att den vid domstol i ett disciplinmål förebragta utredningen ej sällan gav vid handen, att tillrättavisning skulle vara ett bättre rättelsemedel än nå- got av disciplinstraffen. Att domstol i så- dana och likartade fall skulle vara betagen möjligheten att använda lämplig tillrätta— visning i stället för disciplinstraff var en- ligt ämbetets uppfattning ej lyckligt.

5.1 1.2 Departementschefen

Departementschefen ansåg däremot att möj- lighet för domstol att använda tillrättavis- ning inte skulle stå i överensstämmelse med tillrättavisningens natur att vara ett för befälet lätthanterligt rättelsemedel (prop. s. 218). Departementschefen tillade att det knappast finns något mera påtagligt behov för domstolarna att kunna tillämpa till- rättavisning, i all synnerhet inte efter in- förande av disciplinbotsstraffet. Liksom domstol vid åtal mot civil tjänsteman för tjänstefel ibland finner att felaktigt förfa— rande ej bör föranleda straff, syntes även beträffande krigsmän en sådan praxis kun- na tillämpas i vissa fall.

6. Aktuella reformkrav

Såsom framgår av utredningsdirektiven l'ör militärstraffsakkunniga är det närmast. framställningar till Kungl. Maj:t från för- svarsväsendets underbefälsförbund och över- befälhavaren som föranlett de sakkunni- gas utredningsuppdrag. Underbefälsförbun- det framförde frågan om arreststraffets till— lämpning på försvarets fast anställda per- sonal och frågan om behörigheten att åläg- ga underbefäl tillrättavisning. Överbefälha- varen aktualiserade spörsmålet om militära straff och disciplinmedel under krig.

6.1. Underbefälsförbundet

I sin framställning anförde underbefälsför- bundet i huvudsak följande. Det kan må- hända förr i tiden — då den militära tjäns- ten var starkt särpräglad och i de flesta hänseenden skilde sig från civil verksamhet och då för försvarets personal i stor ut- sträckning gällde särskilda villkor på snart sagt alla områden — ha tett sig naturligt att i den särskilda strafflagstiftning som gällde för den militära personalen inklu- derades bestämmelser om ett sådant straff som arreststraffet, vilket saknade motsva- righet med avseende å personer i civil verk- samhet inom samhället. Numera är emel— lertid läget ett annat och det är med an- ledning därav som förbundet aktualiserar spörsmålet om arreststraffets avskaffande. Förbundet ger emellertid akt endast på den situation, vari den vid försvaret an-

ställda, d.v.s. den i den militära tjänsten frivilligt engagerade och däri yrkesverk- samma personalen befinner sig, och vill in- te taga ställning till frågan om skäl kan anföras för bibehållande av arreststraffet för värnpliktiga med hänsyn till att des- sa med tvång tagas i anspråk för militär tjänst. Visserligen har de militära och el— vilmilitära beställningshavama självfallet även nu för tiden speciella av den mili- tära tjänsten och dess natur betingade ar— betsuppgifter och delvis också rätt säregna tjänstgöringsförhållanden, men uppgifter och villkor synes allmänt taget dock nu- mera för denna grupp inte avvika mer från det normala än för många andra special- yrken inom det moderna samhället. I vart fall är avvikelserna så länge fred råder in— te särskilt stora. Nämnda beställningsha- vare har i stort sett samma arbetsrättsliga ställning som andra statstjänstemän. Med hänsyn till angivna omständigheter är det svårt att förstå att de skall för mindre förseelser i eller för sin tjänst vara under— kastade straffbestämmelser, som innebär att de riskerar att berövas friheten, medan civilt anställda statstjänstemäns frihetsbe- rövande är uteslutet för motsvarande för- seelser. Det förefaller ej antagligt att den militära disciplinen kräver en sådan sär- behandling av de militärt anställda tjänste- männen. Vidare är att framhålla att, även om det kan göras gällande att straffar- ten av disciplinära skäl måste bibehållas

beträffande de värnpliktiga, det under hän— visning därtill dock knappast synes kun- na med fog hävdas att »likheten inför la- gen» kräver arreststraffets bibehållande också för den vid försvaret anställda per— sonalen. Varje jämförelse mellan denna och de värnpliktiga i förevarande hänseende måste bli haltande. Naturligare och rikti- gare är förut angivna jämförelse mellan de militärt anställda och de civila tjänstemän- nen. En sådan jämförelse måste leda till ett konstaterande att arreststraffet bör av- skaffas för det militära befälet. För den vid försvaret anställda personalen bör rim- ligen korrigeringsmedel motsvarande dem som jämlikt allmänna verksstadgan tilläm- pas för civila tjänstemän kunna förutsättas ge erforderlig effekt.

Vad angår den i förbundets framställning upptagna frågan om tillrättavisningsrätten innebär bestämmelserna i 66 & MRL att beträffande underbefäl och meniga _ i paragrafen gemensamt benämnda manskap —— tillrättavisning får åläggas av chef för kompani eller motsvarande avdelning me- dan i fråga om annan personal inom krigs- makten tillrättavisningsrätten tillkommer chef som äger bestraffningsrätt i disciplin- mål, d.v.s. i normalfallet regementschef (motsvarande). Att underbefälet — till vil- ket räknas bland andra de fast anställda rustmästarna, överfurirerna och furirerna — är i nu angivna hänseende likställt med de meniga bör ses mot bakgrund av ti- digare rådande förhållanden, då i under- befälskadern, med den s.k. volontärinsti- tutionen såsom organisatorisk grund, in— gick enbart korttidsengagerade, kontrakts- anställda beställningshavare, som i många avseenden delade de värnpliktigas villkor. Med avskaffandet av manskapsbegreppet såsom kollektivbenämning på underbefäl och meniga och med introducerandet av den nya underbefälsorganisationen, enligt vilken underbefälet i största utsträckning utgöres av beställningshavare som har an- ställningsförhållanden och villkor princi— piellt överensstämmande med dem som gäl- ler för officerare och underofficerare, sy- nes det kunna betecknas såsom självklart

att angivna tillrättavisningsbestämmelser bör ändras så att det fast anställda under- befälet jämställes med officerare och un— derofficerare i fråga om tillrättavisningar. Underbefälet synes numera i alldeles sam- ma mån som officerare och underofficera- re kunna kräva den »seriösare» behand— ling som det otvivelaktigt innebär att alle- nast den i disciplinmål bestraffningsberätti— gade chefen kan meddela tillrättavisning.

6.2. Riksdagsmotioner

Vid 1961 års riksdag föreslogs i två likaly- dande motioner (herrar Torsten Larsson och Eric Carlsson i första samt Elmvall och Fälldin i andra kammaren) att riks- dagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla »om skyndsam prövning av frågan om avskaf— fande av arreststraff i fredstid för i för- sta hand försvarsväsendets fast anställda personal och i andra hand de värnpliktiga». För att ett arreststraff kunde undvaras be- träffande all försvarets personal anförde motionärerna följande skäl.

Arreststraffet är ett särskilt frihetsberövande för personal inom försvaret utan motsvarighet bland de strafformer, som gäller för civila människor, och det har länge hävdats att detta speciella frihetsstraff, som kan utdömas för relativt bagatellartade förseelser och fortfa— rande tillämpas i ganska stor omfattning, icke står i överensstämmelse med våra dagars hu- manitära grundsyn och straffrättsliga principer. Från flera håll har också ifrågasatts om arrest- straffet numera kan anses effektivt ur vare sig avskräckande eller tillrättaförande syn- punkt. — Man bör enligt motionärernas me- ning utreda möjligheterna att helt avskaffa det otidsenliga och ineffektiva arreststraffet, dvs. även för värnpliktig personal åstadkomma en mera effektiv strafform, som är i bättre nivå med vår tids straffrättsliga tankegångar. Arreststraffet har uppenbarligen numera ganska ringa psykologisk effekt på de värnpliktiga. Det avskräcker ej från försumlighet och slarv på samma sätt som exempelvis permissions- förbud och förlust av penningersättning kan göra. Däremot innebär arreststraffet en icke önskvärd förlust av utbildningstid. Varje år utdömes ett förhållandevis stort antal arrest- straff, och detta utgör ett starkt kännbart av- bräck i den militära utbildningen. Enligt upp- gifter, som lämnats av riksdagens militieom— budsman, avtjänades under t.ex. vart och ett

av åren 1953, 1954 och 1955 cirka 5500 ar- reststraff och under vart och ett av åren 1956 och 1957 cirka 6500 arreststraff. De därmed förlorade utbildningsdagarna torde grovt räk- nat kunna uppskattas till minst cirka 50000 per år. Förhållandet är anmärkningsvärt med hänsyn till de dryga kostnader varje utbild- ningsdag representerar. Det vore naturligtvis ej heller bättre om vederbörande tvangs att fullgöra arreststraffen efter utryckningen från militärtjänsten. Nationalekonomiskt vore då förlusten av 50000 arbetsdagar per år mycket kännbar.

Riksdagens första lagutskott hemställde om avslag på de båda angivna motionerna under hänvisning till den utredning som var att förvänta med anledning av under- befälsförbundets berörda framställning i samma ämne. Motionerna avslogs även i enlighet härmed.

Även under senare riksdagar har tid ct"- ter annan väckts motioner i ämnet, men de har likaledes avslagits av samma skäl.

6.3. Överbefälhavaren

I överbefälhavarens förenämnda framställ- ning anfördes huvudsakligen följande. För upprätthållande av krigslydnad erfordras under krig tillgång till ändamålsenliga strafformer och möjlighet att vidtaga lämp- liga disciplinära åtgärder. Den gällande lag- stiftningen, enligt vilken påföljderna för brott är desamma i krig som i fred, är i detta hänseende otillfredsställande. Straf- fen disciplinbot och böter torde av natur- liga skäl knappast bli av praktisk betydel- se som korrektionsmedel. Även arreststraf- fet kommer under krigsförhållanden i många fall sannolikt att visa sig vara in- effektivt eller rent av olämpligt. Det före— ligger nämligen stor risk att arreststraf- fet för många kommer att framstå som ett mindre ont än fältlivet med dess svåra levnadsförhållanden, strapatser och livsfa- ra. Vidare kan omständigheterna i fält omöj- liggöra de praktiska anordningar som är föreskrivna för straffets avtjänande. I det- ta sammanhang bör också uppmärksam— mas frågan om den straffskyldiges rätt att fullfölja talan mot beslut i disciplinmål,

varigenom arrest ålagts. Enligt 54 & mili— tära rättegångslagen må sådant beslut i re- gel ej verkställas om talan däremot full— följts. Det finnes anledning att överväga om straffets uppskjutande är lämpligt un— der krigsförhållanden och om icke andra utvägar bör väljas för att tillgodose den enskildes rätt. Vad som sagts om arrest- straffets ineffektivitet och olämplighet ivis- sa fall torde vara tillämpligt även på det egentliga frihetsstraffet, då ju också av- tjänande av sådant straff ger möjlighet att komma bort från risker och påfrestningar som livet vid militära förband för med sig. Straffets längre varaktighet gör det ej i och för sig effektivare. Visserligen torde- lagen den 21 december 1945 om verkstäl- lighet av frihetsstraff m.m. (anm: nume- ra ersatt av lagen den 6 maj 1964 om be- handling i fångvårdsanstalt) medge en åt- stramning i fråga om de intagnas förmå- ner och bekvämlighet under krig, men det synes likväl påkallat att särskilda anvis- ningar utfärdas därom. Beträffande döds— straffet saknas närmare bestämmelser om dess verkställighet. Sådana bestämmelser förutsättes i 5 & lagen om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig skola medde— las av Kungl. Maj:t. Vad angår tillrätta- visningar under krig torde utegångsförbud och landgångsförbud komma i fråga en— dast då rätten att vistas utom läger och liknande förläggning eller att lämna fartyg kan anses vara av större värde för veder- börande. Av de olika tillrättavisningsfor- merna torde under krig knappast någon annan form än extratjänst kunna komma till användning. Det kan emellertid ifråga— sättas om gällande bestämmelse angående extratjänst är lämpligt utformad för till— lämpning under krigsförhållanden.

7. Arreststraff för värnpliktiga

7.1. Militärstraffsakkunm'gas utgångspunk— ter

Ett ställningstagande i frågan om arreststraf- fet i fortsättningen helt kan undvaras är till en början beroende av om övriga nu tillgängliga rättelsemedel kan antagas va— ra tillfyllest eller — om detta inte kan förutsättas — vilka andra realistiska dis— ciplinmedel man kan tänka sig att sätta i stället för arreststraffet. Av betydelse är givetvis även vilka påföljder som jämte dis- ciplinstraff ingår i strafflatituderna för de särskilda brotten, eftersom den dömande myndigheten i avsaknad av lämpligt dis- ciplinstraff kan tvingas tillgripa en till buds stående påföljd, som med hänsyn till gär- ningen är onödigt sträng. Exempelvis kan ett militärt brott vara så förhållandevis gravt att disciplinbot eller böter inte lämpli- gen bör komma i fråga som påföljd, medan däremot 20—30 dagars arrest väl skulle svara mot gärningen. Om i strafflatituden ingår disciplinstraff och fängelse kan följ— den av ett avskaffande av arreststraffet, utan att något till svårhetsgraden likvärdigt straff sättes i dess ställe, bli att gärningen bestraffas med fängelse.

I de militärstraffsakkunnigas uppdrag in- går ej att verkställa översyn av bestäm- melserna angående de militära brotten.l De sakkunniga har följaktligen att utgå från att i BrB upptagna gärningsbeskrivningar och strafflatituder för militära brott tills

vidare skall bli oförändrade. På samtliga de i 21 kap. BrB (om brott av krigsmän) upptagna brotten2 kan — jämte disciplin- straff utom i vad avser grovt lydnadsbrott — fängelse följa med undantag för när det gäller brotten oskickligt beteende, fyl- leri och förargelseväckande beteende. För dessa tre brott är disciplinstraff stadgat och arrest 30 dagar utgör följaktligen det maximala straff som kan följa å ettvart av dem. Nämnas kan också att tjänstefel begånget av den som ej är underkastad ämbetsansvar (21:18 BrB) kan föranleda endast disciplinstraff såvida brottet ej är grovt.

1 Militära brott kan vara rent militära brott eller militärt kvalificerade brott. Med rent mili- tära brott förstås sådana brott som innefattar åsidosättande av de speciellt militära tjänsteför- pliktelserna. Med militärt kvalificerade brott förstås sådana brott som visserligen är belagda med straff i den allmänna lagstiftningen men som, när de begås av militär personal, på grund av gärningsmannens särskilda tjänsteställning eller de speciellt militära intressen som sätts i fara, erhåller en särskild karaktär som anses betinga att de straffas annorlunda än om de be- gåtts av en annan person — exempelvis misshan- del av förman eller underlydande i eller för tjäns- ten.

2 Lydnadsbrott (1 5), grovt lydnadsbrott (2 5), myteri (3 5), ohörsamhet mot vakt (4 5), miss- bruk av förmanskap (5 5), obehörig befälsutöv- ning (6 5), våld eller hot mot krigsman (7 9), missfirmelse mot krigsman (8 5), oskickligt bete- ende (9 5), uppvigling av krigsmän (10 5), undan— hållande (11 5), rymning (12 å), övergivande av post (13 5). onykterhet i tjänsten (14 å), fylleri (15 å), förargelseväckande beteende (16 5), tjäns- temissbruk (17 å). och tjänstefel (18 5).

7.2 Tänkbara alternativ till arrest

Utgår man från de former av disciplin— straff, som står till buds enligt gällande lagstiftning, finns till arreststraffet inget annat alternativ än disciplinboten. Enligt de sakkunnigas mening är det inte tänk- bart att avskaffa arreststraffet för att i fortsättningen som disciplinstraff och som alternativ till fängelse ha tillgång endast till disciplinbotsstraffet. Detsamma gäller även för det fall att disciplinbotsstraffet skulle utökas eller omvandlas efter möns- ter av det civila bötesstraffet. Skälen för detta ställningstagande är många och mes- tadels uppenbara men följande kan näm- nas.

Under den tid de värnpliktiga är tagna i anspråk för första tjänstgöring är deras betalningsförmåga i regel mycket begrän- sad. Penningstraff kan uppenbarligen inte anordnas så att de värnpliktiga inte förmår fullgöra straffen. Vid utarbetande av civila straffstadganden har lagstiftarna dessutom förutsett att utdömda bötesstraff kan tän- kas inte respekteras av den dömde. Detta har medfört att regler uppställts om civila bötesstraffs förvandling till fängelse.1 Sam- hället har sålunda inte frånhänt sig möjlig- heten av att vid uppenbar vårdslöshet eller tredska i fråga om betalning av böter häv- da rättsreglema genom att beröva den tredskande friheten ens för s.k. småbö- ter. Oförmåga att betala böterna utgör ej heller i och för sig något hinder för att böterna förvandlas.2 Enligt gällande rätt kan disciplinbot, i de fall den ej verkställs ge- nom löneavdrag, inte förvandlas till fäng- else, ej ens till arrest. Om penningstraff skulle utgöra den enda alternativa straff- formen till fängelse måste man tänka sig att förvandling skulle kunna ske. Förvand- ling av militärt penningstraff till fängelse måste med nödvändighet anordnas så att förvandlingsstraffet följde någorlunda i an- slutning till brottet. Att låta förvandlings— straffet anstå till dess militärtjänstgöring- en upphört framstår som otänkbart. Enligt de sakkunnigas mening föreligger inget rimligt skäl varför man under angivna för-

utsättningar skulle anordna ett frihetsbe- rövande i form av fängelse. Bl. a. skulle komplikationer uppstå för den felande på grund av bestämmelserna om hemförlov- ning. Tänker man sig att penningstraffet i stället skulle kunna förvandlas till ar- rest blir ju denna strafform i praktiken kvarstående och förvandlingen har, i de fall sådan kommer i fråga, inneburit en omgång. Då ett dagsbotssystem efter mönsw ter av den civila dagsboten av skilda skäl är mindre lämpligt för militära förhållan- den — åtminstone såvitt gäller vämplik- tiga — skulle för övrigt den straffskyldi- ges förmögenhetsförhållanden bli avgöran— de för straffets kännbarhet. En välsituerad värnpliktig skulle, trots att han genom- gående bröt mot den militära ordningen, kunna undgå frihetsberövande genom att han hade förmåga att betala utdömda pen- ningstraff medan en ekonomiskt mindre väl lottad skulle nödgas undergå förvandlings— straff.

Militärsakkunniga har såsom alternativ till arreststraff övervägt ett antal andra mer eller mindre realistiska rättelsemedel och därvid gjort jämförelser med andra länders militärlagstiftning. Några av alter— nativen har bedömts som kränkande för in- dividen medan andra av praktiska skäl an- setts verklighetsfrämmande. De sakkunni- ga har stannat för att ett alternativ till arreststraffet i princip måste utformas som en inskränkning för den värnpliktige att fritt råda över sin fritid.

7.3. Arrest med full tjänstgöring under hela strafftiden

Det nuvarande arreststraffet utgör givet- vis en effektiv inskränkning i arrestantens möjligheter att tillgodogöra sig den fritid som eljest skulle ha tillkommit honom.

1 1964 års lag om verkställighet av bötesstraff, som förutsätter att bötesstraff överstigande 5 dagsböter eller 50 kronor omedelbart i pengar skall kunna förvandlas till fängelse minst 10 dagar.

2 Möjligheten att avskaffa bötesförvandling utreds f. n. av förvandlingsstraffutredningen, till— satt den 15 augusti 1969.

Men det mest framträdande momentet i det nuvarande arreststraffet är inte att ar- restantcn går miste om fritid utan att han tillfogas det lidande, som inspärrningen och isoleringen från omgivningen innebär. Ar- reststraffet skall i den mån det ej över- stiger tio dagar verkställas utan tjänstgö- ring. Kortvariga arreststraff, som ej verk- ställs under veckoslut. lär inte vara alltför kännbara om man menar att det kännbara skulle bestå i att arrestanten går miste om möjligheten att utnyttja sin fritid. Mot bakgrunden av det anförda skulle man kun- na tänka sig att avskaffa arreststraffet i dess nuvarande form och i fortsättningen låta arreststraff alltid — såvida sjukdom ej lägger hinder i vägen — vara förbundet med full tjänstgöring. Den felande skulle berövas friheten endast under fritid och straffet skulle följaktligen inte inverka på vederbörandes utbildning. De sakkunniga anser att en sådan strafform — arrest— straff med full tjänstgöring under hela strafftiden — från många synpunkter är till- talande. Värdefullt är givetvis att med en sådan anordning någon utbildningstid inte skulle gå till spillo. Verkställighetssystemet är redan utvecklat och en övergång till ar- reststraff med tjänstgöring skulle lagtekniskt sett medföra obetydliga ändringar.

Mot arreststraff med tjänstgöring som en— då alternativ till disciplinbotsstraff kan emellertid göras vissa invändningar. Man måste räkna med att ett på detta sätt ut- format arreststraff skulle tillgripas i minst lika stor utsträckning som tidigare skett med arreststraff utan tjänstgöring. Det finns anledning att antaga att arreststraff skulle utmätas för förhållandevis obetydli- ga förseelser eftersom — möjligen bort— sett från mycket kortvariga arreststraff — arrest med tjänstgöring med fog skulle be- traktas som lindrigare än arrest utan tjänst- göring. Av samma skäl skulle i princip längre arreststraff komma att utmätas än vad som är fallet. Förutom nackdelar av mera principiell natur, vilka skall redogö- ras för i det följande, skulle dessa förhål— landen kunna medföra en ökad belastning på militärmyndighetema i vad avser bl.a.

personal till bevakning av arrestlokaler. Detta skulle i sin tur — bortsett från rent ekonomiska frågor — vara till nackdel med hänsyn till att den fast anställda per— sonalen är begränsad och att den i princip skall ha reglerad arbetstid.

Inspärrning och isolering i enrum bör, även om det sker endast på den felandes fritid, enligt de sakkunnigas mening inte tillgripas annat än om man inte kan kom- ma till rätta med den felande på annat sätt. I själva frihetsberövandet ligger något kränkande. som bör undvikas i alla de fall där inte förseelsen av en eller annan anledning betraktas som så grav att en intresseavvägning mellan förseelse och på- följd medför att den felandes intressen i nu angivet hänseende bör vika. Flertalet arreststraff åläggs för förseelser vilka från angiven synpunkt med hänsyn till svårhets- graden inte motiverar ett frihetsberövande. Alltför ringa vikt tillmäts också fortfaran— de det förhållandet att den felande säkerli- gen kommer att låta sig rätta utan att han blir föremål för frihetsberövande.

Under förarbetena till 1948 års militär- lagstiftning övervägdes frågan i vilken ut- sträckning arrest borde vara förenad med tjänstgöring. Som skäl för att arrest i tio dagar eller därunder skulle verkställas utan tjänstgöring angavs att betydelsen av ett arreststraff såväl individualpreventivt som allmänpreventivt sett syntes ligga däri att den felande under någon tid hölls isole— rad från sin omgivning. Den främsta an- ledningen till att tjänstgöring från elfte dagen av strafftiden förordades var att det var angeläget att tillvarataga de värnplik- tigas tjänstgöringstid. Militärstraffsakkun- niga anser att vad som uttalades under för- arbetena till 1948 års lagstiftning om be- tydels'en av arreststraff har fog för sig om arreststraffet ålagts för en grov förseelse som påtagligt varit ägnad att äventyra dis- ciplinen inom ett förband. Detta talar för att arreststraff, i den mån det bör kom- ma till användning, åtminstone under förs- ta delen av strafftiden skall avtjänas utan tjänstgöring.

7.4 Begränsning i rörelsefriheten i form av- » permissionsförbud»

Sedan lång tid har i form av tillrättavis- ning (ej straff) som militärt rättelsemedel tillämpats utegångsförbud och landgångs— förbud. Dessa tillrättavisningsformers bety- delse ligger just i inskränkningen för den felande att fritt råda över sin fritid och rättelsemedlet har av militära bedömare ansetts ändamålsenligt och verksamt. Från militärt håll har uttalats önskemål om möj— ligheter att kunna i stället för åtminstone kortvariga arreststraff ålägga utegångsför- bud (landgångsförbud) av längre varaktig- het än sju dagar eller, såvitt avser land- gångsförbud under visst antal särskilda da- gar, mer än fyra dagar. Allmänt torde inte ett utegångsförbud — det brukar av de värnpliktiga kallas permissionsförbud — uppfattas nedsättande för den felande på samma sätt som det frihetsberövande ar- reststraffet. Å andra sidan anser de värn- pliktiga ofta att ett »permissionsförbud», som sträcker sig över ett veckoslut, är en kännbar påföljd, betydligt kännbarare än ett kortvarigt arreststraff som avtjänas mellan två veckoslut. Möjligheterna att utdöma kännbara påföljder, som innebär begräns- ningar i de värnpliktigas möjligheter att ut- nyttja sin fritid, ökas givetvis i den mån de värnpliktigas fritid i samband med vecko- siuten kommer att ökas. Militärstraffsak- kunniga har som realistiskt alternativ till arreststraff stannat för ett förlängt ute- gångsförbud, uppbyggt helt efter mönster av de beprövade tillrättavisningsformerna utegångsförbud och landgångsförbud. De sakkunniga har benämnt denna nya disci- plinstrafform fritidsstraff. Detta straff skall innebära förbud att under viss bestämd tid, minst 8 dagar och högst 15 dagar, på fritid vistas utom kasernområde eller lämna far- tyg eller, såvitt avser den som inte är sålun- da förlagd, vistas utom bostaden. För den som är förlagd ombord på fartyg skall straf- fet kunna avse förbud att under ett bestämt antal särskilda dagar lämna fartyget. Fri— tidsstraffet kan tänkas kombineras med dis— ciplinbot visst antal dagar. Från det nu

som tillrättavisning tillämpade utegångs- förbudet skiljer sig fritidsstraffet formellt främst därigenom att fritidsstraffet är ett egentligt disciplinstraff och inte en tillrät- tavisningsform. Fritidsstraffet kommer att beröras närmare i det följande (se s. 62).

Om vid sidan av disciplinbot som dis- ciplinstraff införs fritidsstraff kvarstår frå- gan huruvida arreststraffet ändock helt kan undvaras. Vid prövningen av denna fråga har militärstraffsakkunniga rent principiellt utgått från att ett totalt avskaffande av arreststraffet skulle vara ett eftersträvans- värt framsteg i den svenska strafflagstift- ningen.

7.5 Arrest på grund av brottets art och svårhetsgrad

Såsom tidigare framhållits måste man räkna med att krigsman begår brott, som rent militärt och även civilt sett är så kvalifi- cerade att fängelse kan tänkas komma i frå- ga som påföljd, exempelvis vissa lydnads- och våldsbrott samt rymning av allvarliga- re slag. Det är uppenbart att det föreslagna fritidsstraffet, även om det kombineras med disciplinbot, inte är till fyllest som påföljd för sådana brott ens om dessa straff skulle utnyttjas till sina maxima. Avsaknaden av arreststraff skulle då vara ägnad att med- föra att den brottslige ådömdes fängelse, vilket från skilda synpunkter skulle vara olyckligt. Om brottet begåtts inom den militära miljön och under det att den brotts— lige av tvång är tagen i anspråk av krigs- makten, synes det önskvärt från såväl den brottsliges som det allmännas synpunkt att påföljdsfrågan om möjligt »stannar inom krigsmakten». Inte ens ett långvarigt arrest- straff tillmäts formellt annan betydelse än ett bötesstraff och det står klart att ett un- dergånget arreststraff inte i någon högre grad läggs den felande till last sedan han återgått till civil verksamhet. För den fe- landes del tillkommer att — i motsats till vad gäller fängelse — inte ens ett långva- rigt arreststraff medför hans hemförlov- ning då en viss del av straffet skall avtjä- nas med tjänstgöring. Av samma anled-

ning inkräktar ett arreststraff ej i nämn- värd grad på hans militära utbildning.

Det anförda ger vid handen att behov av arreststraff föreligger i vissa fall re- dan på grund av brottets art och svårhets- grad.

7.6. Arrest för upprätthållandet av ordning- en och disciplinen

Såväl i Sverige som i andra länder har ar- reststraff ansetts vara ett verksamt medel för upprätthållande av disciplinen och ord- ningen inom krigsmakten. Någon allmän- giltig definition av detta begrepp lär inte kunna ges. Emellertid tager såväl disci- plinen som ordningen inom krigsmakten yt- terst sikte på skapandet och bibehållandet av en effektiv krigsmakt. Den som har an- svaret för att detta syfte nås har att över4 vinna svårigheter främst bestående däri att huvuddelen av krigsmaktens personal re- dan under fredstid verkar av tvång och in- te av fri vilja. Därtill kommer att krigsmak- ten i krig skall fullgöra sina uppgifter un- der förhållanden, som i jämförelse med ci- vil verksamhet är helt extraordinära och för den deltagande enskilde individen mot- bjudande och skrämmande, samt att krigs- maktens uppgifter i krig nödvändiggör ian- språktagande av personella resurser vilka ej har någon motsvarighet under civila för» hållanden. Inte i något land har ifrågasatts att erforderlig effektivitet hos landets krigs- makt kräver att bland krigsmaktens perso- nal råder högt utvecklad disciplin och ord- ning. Som företeelser hänförliga till disci- plinen och ordningen brukar i första hand nämnas ovillkorlig lydnad, obetingad loja- litet i fullgörandet av förelagd uppgift, för- måga att reflexmässigt handla efter ett in- lärt mönster, maximalt utnyttjande av pre— stationsförmågan, vaksamhet etc. Stundom hävdas att en god disciplin, rätt uppbyggd, skall utgöras av en »inre disciplin», d.v.s. ingå i soldatens psyke, och att en sådan disciplin skall skapas genom tillvänjandet vid en yttre minutiös ordning i beteende och förhållande till omgivningen. Upprätt- hållandet av disciplin och ordning inom

krigsmakten har ansetts så viktigt att in- disciplinärt beteende och brott mot ord— ningen regelmässigt bestraffas på ett sätt, som väsentligt skiljer sig från vad som är brukligt inom civila förhållanden. Såsom redan framhållits har arreststraff ansetts va- ra ett verksamt medel för upprätthållan- det av disciplinen och ordningen inom krigsmakten.

Oavsett vilken innebörd disciplinbegrep- pet kan ges gäller enligt militärstraffsak— kunnigas mening den av 1946 års mili- tärutredning uttalade uppfattningen att »upprätthållandet av den disciplin, som är nödvändig, beror i väsentlig män på andra faktorer än strafflagen och dess tillämp- ning». Detta uttalande är givetvis inte oför- enligt med uppfattningen att arreststraffet i en del fall ej kan undvaras. Någon ut— redning angående arreststraffets psykolo— giska effekt på värnpliktiga föreligger vis- serligen inte såvitt är känt. De myndigheter som uttalat sig i frågan och som har visst erfarenhetsunderlag att stödja sig på — de militära myndigheterna — förefaller dock överlag vara av den uppfattningen att ar— reststraffet som disciplinmedel har en god psykologisk och avskräckande effekt. Även om det ställer sig svårgenomförbart att över huvud taget utforska vilken brottsav- hållande och disciplinfrämjande effekt ar- restraffet har — resultat av värde förutsätt- ter ju utredning av hur många som inte be— gått brott på grund av arreststraffets före- komst — vågar militärstraffsakkunniga för sin del antaga att förekomsten av arrest— straff har en till graden för närvarande obestämd men inte obetydlig brottsavhål— lande och disciplinfrämjande effekt.

Att de militära myndigheternas krav på straffmedel för disciplinens upprätthållan— de inte helt kan tillgodoses av det av mi- litärstraffsakkunniga föreslagna fritidsstraf— fet kan belysas med följande exempel. En värnpliktig har ålagts maximalt fritids- straff — 15 dagar — kombinerat med max- imalt disciplinbotsstraff. Fritidsstraffets ut- formning gör att den straffskyldige inte helt kan förhindras att avvika. Effektivitet i detta hänseende kan nås endast genom att

nan berövas friheten. Den straffskyldige av- viker till hemorten vid först infallande vec- koslut men inställer sig till tjänstgöring vid tjänstetidens början påföljande mån- dag. Avvikandet lär inte kunna bedömas annat än som undanhållande, således ej som rymning. Vederbörande kan då för detta undanhållande åläggas ett nytt maxi- malt fritidsstraff jämte disciplinbot. Om så skulle ske måste man räkna med att det får en mindre god verkan på truppen i övrigt i disciplinärt hänseende. Förutsät- tes emellertid att den värnpliktige i allt fall erhåller ett nytt fritidsstraff uppkom- mer frågan hur man skall förfara med honom om han ånyo avviker och gör sig skyldig till undanhållande. Ytterligare ett fritidsstraff skulle uppenbarligen inte kun— na åläggas honom, vare sig från discipli- när synpunkt eller straffmätningssynpunkt. Finns ej arreststraff att tillgå skulle de disciplinära medlen vara uttömda och man skulle nödgas att för det sista undanhål- landet ådöma den felande fängelse. Att det- ta, bortsett från straffmätningssynpunkter, skulle vara olyckligt, bl.a. med hänsyn till att den dömde måste hemförlovas på grund av straffverkställigheten, har tidiga- re framhållits. Om i stället i det angivna exemplet ett arreststraff kan tillgripas med- för det för den odisciplinerade ett effektivt brytande av den onda cirkel han råkat i utan att han drabbas av de nackdelar, som är förenade med fängelsestraff. Från mili- tär synpunkt är arreststraffet inte endast till fyllest för att hävda efterlevnaden av de disciplinära reglerna utan det är också av flera skäl att föredraga framför fängelse.

Det anförda ger vid handen att arrest- straffet är motiverat i vissa fall för upp- rätthållandet av disciplinen och ordningen inom krigsmakten.

7.7. Arrest på grund av den brottsliges tjänstgöringsförhållanden

Arreststraffet kan enligt militärstraffsakkun- nigas mening anses erforderligt även av andra skäl än de förut nämnda. Den fe- landes tjänstgöringsförhållanden kan vara sådana att de ibland motiverar tillgripan-

det av arreststraff trots att från andra syn— punkter ett fritidsstraff möjligen skulle kun— na vara tillfyllest. Vederbörandes möjlighe- ter att vistas utom förläggningen kan på grund av exempelvis förläggningsorten un- der längre tid vara utan värde. Om en för- hållandevis allvarlig förseelse, som påkal- lade omedelbart beivrande och straffverk— ställighet, då skulle föranleda fritidsstraff skulle straffet bli helt verkningslöst. Åläg- gande av verkningslösa straff måste anta- gas verka disciplinupplösande på såväl den felande som den övriga truppen. Om dis- ciplinbotsstraff anses otillräckligt återstår under angivna förhållanden intet annat än att ålägga vederbörande arreststraff.

7.8 Vissa skäl för och mot förekomsten av arrest

Mot förekomsten av arrest som militärt disciplinmedel och straff har från skilda håll gjorts olika invändningar. En invänd- ning har gått ut på att användningen av arreststraff är inhuman och föga överens- stämmande med våra dagars humanitära grundsyn och straffrättsliga principer. Mot detta påstående kan invändas att korta fri- hetsberövanden inte är främmande för strafflagstiftningen på det civila området och att denna lagstiftning är av sent da- tum. Såsom tidigare framhållits kan på det civila området förvandling av böter till fängelse medföra frihetsberövanden för för- hållandevis bagatellartade förseelser. Näm- nas kan att enligt 1964 års lag om be- handling i fångvårdsanstalt kriminalvårds— nämnden får såsom disciplinär påföljd för brott mot anbefalld ordning eller klander- värt uppförande i övrigt ålägga intagen, som undergår fängelse viss tid, förlängd verkställighet med högst 14 dagar. Upp- repade förlängningar kan under vissa för- hållanden medföra att verkställighetstiden förlänges med sammanlagt tre månader. Behandlingslagen ger även möjlighet till inneslutning i enrum under högst 30 da- gar som disciplinär påföljd.1 Genevekonven-

1 Bestraffning av disciplinära förseelser under behandling i fångvårdsanstalt utreds f. 11. av kommittén för anstaltsbehandling inom kriminal— vården, tillsatt den 13 januari 1967.

tionen den 12 augusti 1949 angående krigs- fångars behandling, som uttryckligen tagit humaniteten till riktmärke, medger att krigsfångar som disciplinstraff ådöms ar— rest i högst 30 dagar.

Enligt militärstraffsakkunnigas mening ligger risken för en inte önskad utveckling däri att det militära straffsystemet urhol- kas så att fängelse måste tillgripas i brist på speciella militära disciplinmedel. En så- dan utveckling skulle med fog kunna be- tecknas som inhuman och den skulle up— penbarligen vara utan stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Behovet av ett militärt arreststraff dikteras inte av beteendet hos majoriteten av de värnpliktiga, som är sköt— sam. Bland de värnpliktiga finns — liksom på det civila området — en minoritet som inte vill underkasta sig ordning över huvud taget och än mindre militär ordning, och som äventyrar andan inom krigsmakten och ytterst dess effektivitet. Det är denna mino- ritet som skapar behovet av sådana sär- skilda disciplinmedel som arreststraffet.

Då militärstraffsakkunniga — på skäl som närmare anges i det följande under punkt 7.9 — stannat för att arreststraff tillsvidare inte bör avskaffas för de värnpliktiga har utgångspunkten varit att erfarenheter av en ordning, i vilken arreststraff saknas och där ett annat slag korrektionsmedel funnits, in— te stått till buds. Samtliga länder, vilkas rättsordningar kan tjäna till ledning, till- lämpar arreststraff. Vilka verkningar ett av- skaffande av arreststraffen skulle få måste med nödvändighet bli antaganden utan er- farenhetsmässigt stöd. I detta sammanhang föreligger anledning erinra om det av lag— rådet år 1961 gjorda uttalandet att »otill- räckligt underbyggda och förberedda re- formåtgärder kan få långvariga följder, som svårligen låter sig upphäva». Av ett arrest- straff i tillämpning föreligger däremot lång- varig erfarenhet. Denna erfarenhet är en- ligt en samlad militär expertis — militär- personer i framskjuten och ansvarig ställ- ning som har det direkta ansvaret för dis- ciplinförhållandena inom krigsmakten och dennas effektivitet — goda. Mot bakgrun- den härav synes arreststraffet inte helt kun-

na avskaffas utan att synnerligen goda skäl anföres för avskaffandet.

Ett av huvudargumenten för bibehål— landet av arreststraffet har varit att straff- formen är ett verksamt medel genom vilket man kan skilja den felande från truppen och omedelbart reagera mot hans uppträ- dande. Det kan knappast bestridas att det under vissa förutsättningar, exempelvis då brottet är ägnat att framkalla ohörsamhet och trots hos den övriga truppen, är nöd— vändigt eller åtminstone av värde att kunna skilja oroskällan från truppen och förebyg- ga ytterligare disciplinupplösning. Inte hel- ler kan det bestridas att - då ett mer långvarigt avskiljande är önskvärt — ar- reststraffet är ett tjänligt medel för att nå detta syfte. För att ett omedelbart avskil- jande i anslutning till brottet — innan ar- rest kan åläggas skall ju det ifrågasatta brottet utredas — lär dock de särskilda mi— litära tvångsmedlen — förvarsarrest och tagande i förvar (30—36 55 MRL) — ha större betydelse än arreststraffet. Förden- skull skall dessa militära tvångsmedel nå- got beröras.

Till en början bör framhållas att krigs- man, mot vilken förekommer skäl till an- hållande, får gripas efter förordnande där- om av befattningshavare som äger bestraff- ningsrätt över honom (29 & MRL). Om så sker skall anmälan om gripandet skyndsamt göras till anhållningsmyndigheten och den gripne skall vidare så snart ske kan för förhör inställas för anhållningsmyndigheten. Denna möjlighet till omhändertagande av krigsman är av mindre intresse såvitt nu är ifråga eftersom krigsman i detta avseende inte intar någon särställning i förhållande till andra medborgare bortsett från att mi- litär chef äger förordna om gripandet. Där- emot är tvångsmedlen tagande i förvar och förvarsarrest något för den militära rätte- gångsordningen unikt även om vid exem- pelvis fylleri också andra medborgare än krigsmän kan bli föremål för frihetsberö- vande, som svarar mot det som drabbar en i förvar tagen krigsman. Vad som när— mast är av intresse beträffande dessa tvångsmedel är just att de tager sikte på

bl.a. att skilja krigsman vars uppträdande är till påtaglig fara för disciplinen eller krigsman som stör ordningen inom krigs- makten eller allmän ordning från truppen i övrigt. Tvångsmedlen ger också möjlig- het till en omedelbar reaktion på indiscipli- närt uppträdande trots att de inte har for- men av bestraffning. Argumentet att det är nödvändigt att ha tillgång till arrest- straff för att kunna skilja den felande från truppen förlorar följaktligen i viss män i värde genom konstaterandet av att samma effekt och en snabbare sådan nås genom tillämpning av de militära tvångsmedlen (förutsatt att förutsättningarna för deras ianspråktagande föreligger). Det måste dock beaktas att, såsom tidigare antytts, även ett varaktigare avskiljande kan vara erforder- ligt eller av värde samt att de militära tvångsmedlen syftar endast till kortvariga avskiljanden. Av tvångsmedlen ger för öv— rigt endast förvarsarrest möjlighet till ett tidsmässigt något mer avsevärt frihetsberö- vande. I princip kan den i förvarsarrest tag- ne inte såsom förvarsarrestant vara berövad friheten längre tid än fem dagar från det han togs i förvarsarrest. Har den bestraff- ningsberättigade inte vid utgången av den- na frist avgjort målet eller hänskjutit det- ta till åklagare skall den arresterade fri- ges. Åläggs förvarsarrestanten av den be- straffningsberättigade arrest kan emellertid den bestraffningsberättigade, om det med hänsyn till de omständigheter som föran- lett arresteringen befinns vara av synner- lig vikt att straffet verkställs omedelbart, med auditörens tillstyrkande förordna om omedelbar verkställighet utan avvaktande av klagotidens utgång. Denna möjlighet att med eftertryck mer varaktigt reagera mot den felande och hålla honom skild från truppen den tid varunder straffet verk- ställs bortfaller givetvis om arreststraffet avskaffas, eftersom den felande i sådant fall — om fråga är om disciplinstraff — måste friges senast vid straffbeslutets med- delande. I mål, som hänskjutits till åklaga- re och därefter prövas av domstol, skulle möjligheterna att hålla vederbörande i för-

varsarrest tidsmässigt ökas. Då domstolen avgjorde målet måste dock förvarsarrestan- ten, om han förskyllt endast disciplinstraff, friges. Enligt nuvarande ordning får dom- stols dom eller beslut, varigenom någon ålagts arreststraff, verkställas utan hin- der av att domen eller beslutet ej vunnit la- ga kraft såvida domstolen ej annorlunda förordnat. I praktiken förfares nu beträf- fande förvarsarrestanter på det sättet att de, sedan domstolen dömt dem till ar- rest, omedelbart får avtjäna arreststraf- fet. Någon >>lucka>> mellan förvarsarres- ten och straffavtjänandet förekommer så- lunda ej.

I detta sammanhang bör framhållas att det i ett flertal av de remissyttranden, som föregått Kungl. Maj:ts beslut om militär- straffsakkunnigas utredning, uttalats att de militära tvångsmedlen måste bibehållas oav- sett vad som beslutas beträffande använ- dande av arreststraff. Att tvångsmedlen bör bibehållas torde heller inte behöva bli fö- remål för diskussion. En berusad värn- pliktig, som väcker uppseende på militärt område, bör givetvis kunna omhänderta- gas utan tidsutdräkt. Vidare måste en väm— pliktig, som inför trupp sätter sig upp mot sitt befäl, omgående kunna skiljas från truppen.

7.9. M ilitärstraffsakkunnigas ställnings- tagande

Av det anförda framgår att från vissa ut- gångspunkter behov av arreststraff för värn- pliktiga föreligger och att skälen härför är flera och av varierande styrka. Att behov av arreststraff kan påvisas behöver emel- lertid inte med nödvändighet leda till att arreststraffet skall bibehållas. Skälen för ett avskaffande av straffet skulle ju kunna bedömas ha sådan styrka att behovssyn- punkterna fick vika vid en intresseavväg- ning. Såsom tidigare antytts har militär- straffsakkunniga rent principiellt sympa- tier för den uppfattning, som går ut på att arreststraffet bör avskaffas helt och hållet, och de sakkunniga har också allvarligt över- vägt att — med bortseende från behovs—

synpunkter och andra skäl för bibehållan- det — föreslå arreststraffets avskaffande. Svårigheterna att förutsäga styrkan av de negativa verkningar, som måste vara före- nade med ett avskaffande och farhågorna för de menliga konsekvenser ett avskaf- fande skulle kunna få, har emellertid lett till att de sakkunniga slutligen valt att inte taga steget fullt ut mot ett omedelbart av- skaffande av arreststraffet. I stället har de sakkunniga stannat för att som en första etapp på vägen mot ett i och för sig efter- strävansvärt mål att avskaffa arreststraf- fet föreslå att möjligheterna att tillämpa straffet mycket kraftigt beskärs. Om de sak- kunnigas förslag antages bör, sedan de fö- reslagna reglerna tillämpats någon tid, un- derlag föreligga för att pröva om steget mot ett avskaffande kan tagas fullt ut. De sakkunniga har inte kunnat bortse från att, om arreststraffet nu utan en sådan prövo- tid med ens avskaffas, det finns risk för att utvecklingen skulle göra det nödvändigt att sedermera ånyo införa straffet, ett enligt de sakkunnigas mening högst olyckligt fram- tidsperspektiv.

7.10 I vilken omfattning bör arrest använ- das?

Arreststraffet bör av skäl som nyss angi— vits tillsvidare bibehållas för de värnplik- tiga. Frågan i vad mån det är erforderligt att i fortsättningen ha tillgång till arrest— straff för fast anställda behandlas här ne- dan i annat sammanhang (se s. 50). Den om- ständigheten att arreststraff för värnplik- tiga ej kan undvaras i speciella situationer innebär givetvis inte att de militärstraff- sakkunniga anser att det är erforderligt att använda arreststraff i den utsträckning som nu sker. Såsom framgår av vad tidigare an- förts anser de sakkunniga att arreststraff bör komma till användning endast då det är särskilt påkallat på grund av brottets art, disciplinen och ordningen inom krigsmak- ten eller den felandes tjänstgöringsförhål- landen. Bestämmelser, som på angivet sätt reglerar användningen av arreststraff, upp- tages i de sakkunnigas förslag till ny ly-

delse av 4 & disciplinlagen. När förutsätt- ningarna för användning av arreststraff en- ligt det föreslagna lagrummet skall anses föreligga framgår närmare av specialmoti— veringen till lagrummet här nedan (se 5. 94). Enligt de sakkunnigas uppfattning kommer en tillämpning av de föreslagna bestäm- melserna att nedbringa antalet arreststraff till ungefär en tredjedel av det antal, som för närvarande utdöms. I utbildningsdagar räknat kommer detta att medföra en vinst på inemot 20 000 dagar.

8. Arreststraif för fast anställda

8.1. Motiveringen för 1948 års lagstiftning

1948 års reform av den militära strafflag- stiftningen tog sikte på att begränsa un- dantagslagstiftningen till vad som verkli- gen krävdes för att lagstiftningens syfte skulle tillgodoses. Det betonades även vid genomförandet av reformen att det var angeläget ur allmänt demokratisk synpunkt att all krigsmaktens personal underkasta- des en ensartad straffrättslig reglering så långt detta var möjligt och departements- chefen anförde därom med instämmande av utskottet följande.

Det är icke blott av väsentlig betydelse ur allmänt demokratisk synpunkt utan jämväl i krigsmaktens eget intresse att alla inom den- na är underkastade en ensartad straffrättslig reglering så långt detta är möjligt. Utan att denna förutsättning uppfyllts synes nämligen militära straffbestämmelser icke vara ägnade att grundlägga en i egentlig mening god dis- ciplin.

Denna strävan att åstadkomma enhetli- ga bestämmelser för alla krigsmän med- förde bl.a. att genom 1948 års militär- lagstiftning avskaffades den tidigare använ- da disciplinstrafformen arrest utan bevak— ning. Som skäl för avskaffandet av denna strafform anfördes att den i praktiken så gott som uteslutande använts beträffande officerare och underofficerare och att det var önskvärt att undvika olikheter i be- straffningshänseende mellan skilda grupper

av krigsmaktens personal. Vidare påtala- des att i de fall, då befälspersoner ålades vaktarrest (motsvarigheten till arrest en- ligt 1948 års reform), dessa fick avtjäna straffen i s.k. officersarrester, vilka i frå- ga "om inredning, möblering och beskaf— fenhet i övrigt hade en mera komfortabel karaktär än vanliga arrestlokaler. Depar— tementschefen uttalade för sin del beträf- fande officersarrestema att det måste vara ett förkastligt system att vissa krigsmän fick avtjäna arreststraff under förhållan- den, som medgav större bekvämlighet än andra arrestanter kom i åtnjutande av.

Den bärande tanken i 1948 års straff- lagstiftning var följaktligen att alla krigs- män i bestraffningshänseende skulle behand- las lika, oavsett grad och oberoende av om den felande var fast anställd eller väm- pliktig, och reformsträvandena grundades på uttalad vilja att åstadkomma en demo— kratisk ordning inom krigsmakten.

8.2. Reformkrav

Såsom framgår av vad tidigare anförts (s. 39) har försvarsväsendets underbefäls- förbund framhållit att principen »likheten inför lagen» bör leda till en jämförelse främst mellan militärt fast anställda och de civila tjänstemännen och inte till en jämförelse mellan militärt fast anställda och värnpliktiga. En sådan jämförelse måste, en- ligt förbundet, leda till ett konstaterande

att arreststraffet bör avskaffas för det mi- litära befälet. Enligt förbundets mening bör för den vid försvaret fast anställda persona- len samtliga korrigeringsmedel motsvaran- de dem, som tillämpas för civila tjäns- temän, kunna förutsättas ge erforderlig ef— fekt.

I bl. a. förenämnda riksdagsmotioner år 1961 (s. 39) har anförts att arreststraffet ter sig antikverat och olämpligt som kor- rigeringsmedel när det gäller enklare för- seelser, framför allt då fråga är om vid försvaret fast anställd personal. Vidare hävdades att befälsgrupperna inom försva- ret knappast kan sägas numera under fred verka under förhållanden, som avsevärt skiljer sig från betingelser inom samhäl— let i övrigt och i alla händelser inte från andra grenar inom den statliga verksamhe- ten. Former och villkor för såväl anställ- ning som lön och övriga ekonomiska för- måner, den arbetsrättsliga ställningen m. m., ansluter sig numera, framhöll motionärer— na, helt till vad som gäller för andra stats— tjänstemän.

8.3 Bestämmelser angående civila stats- tjänstemän

Bestämmelser om bl. a. åtal mot och disci- plinär bestraffning av civila statstjänstemän finns i statstjänstemannalagen den 3 ju- ni 1965, som trädde i kraft den 1 janua- ri 1966. Lagen äger tillämpning på anställ- ning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare. Helt undan- tagna från dess tillämpning är dock stats- råd, högsta domstolens och regeringsrät- tens ledamöter, justitiekanslern och riksda- gens ombudsmän samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I vad gäl- ler bestämmelserna om åtal och discipli- när bestraffning är vidare tjänsteman som är krigsman undantagen. För krigsmän gäl- ler i detta hänseende de särskilda bestäm- melser för vilka tidigare redogjorts.

8.3.1. Åtal

Brott i tjänsten av den som är underkas- tad bestämmelserna i statstjänstemannala-

gen och som innehar eller uppehåller ordi- narie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement, central förvaltningsmyn- dighet eller länsstyrelse skall beivras efter åtal. Samma bestämmelser gäller även för annan tjänsteman i den mån Kungl. Maj:t så föreskriver.

Övriga tjänstemän, som är underkastade bestämmelserna i statstjänstemannalagen, skall anmälas till åtal om de är skäligen misstänkta för tjänstemissbruk (BrB 20: 1), tagande av mutor eller av otillbörlig belö— ning (BrB 20: 2), brott mot tystnadsplikt (BrB 20: 3) eller — såvitt är fråga om tjänsteman som är anställd med fullmakt — grovt tjänstefel (BrB 20: 4 andra stycket). Till åtal skall vidare anmälas annat brott i tjänsten om fängelse är stadgat för brot- tet. Även brott i tjänsten i annat fall skall anmälas till åtal om det finns anledning antaga att talan om enskilt anspråk kom- mer att föras eller tjänstemannen bestrider vad som läggs honom till last och till— fredsställande utredning ej kan åstadkom- mas hos den myndighet under vilka tjänste- männen lyder.

8.3.2. Disciplinär bestraffning

Åsidosätter eljest tjänsteman, som är un- derkastad bestämmelserna i statstjänsteman— nalagen men inte innehar eller uppehåller byråchefstjänst eller någon av de andra förenämnda högre tjänsterna, av försum- melse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt-lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, kan han dömas till disciplinstraff. Sådant straff kan förekom— ma i form av varning, löneavdrag under högst 30 dagar, suspension i högst tre må- nader och — för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt — avsättning. Av- sättning får tillgripas endast om tjänsteman- nen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Ej heller får mer än ett disciplinstraff ådö- mas samtidigt.

Storleken av löneavdrag som disciplin- straff bestäms av Kungl. Maj:t. Avdra- get beräknas för dag med viss i progressiv skala efter månadslönens storlek bestämd procent av tjänstemannens lön för dag i 30-dagarsmånad. För närvarande är det högsta procenttalet — avseende månads- löner överstigande 6 050 kronor _ 22 pro- cent.

Beträffande förfarandet när fråga om disciplinär bestraffning uppkommer stadgar tjänstemannalagen (24 &) följande. Tjänste- mannen skall beredas tillfälle att skriftligen eller, om han påfordrar det eller det eljest befinnes lämpligt, vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han har därvid rätt att för sitt försvar anlita biträde som med hänsyn till redbarhet, in- sikter och tidigare verksamhet är lämplig för uppdraget.

8.3.3. Ämbetsansvarskommittén

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1966 tillkallade chefen för justitiede- partementet sakkunniga för utredning av frågor om ämbetsansvar och disciplinärt an- svar i offentlig tjänst. Utredningen har an- tagit namnet ämbetsansvarskommittén. I di- rektiven för utredningen anförde departe- mentschefen bl. a. följande: I princip vilar den offentliga tjänstemannens anställnings— villkor numera på avtalsmässig grund. Från avtalsområdet har dock undantagits vissa frågor, bl. a. disciplinär bestraffning och tjänstemannens skiljande från tjänsten. För den statliga sektorns del har materiella reg- ler i dessa ämnen intagits i den grundläg- gande författningen, tjänstemannalagen. Den nya tjänstemannalagstiftningen innebär emellertid inte i alla delar en slutlig lös- ning på de problem som aktualiseras av en ny tids syn på den offentliga tjänsten. I propositionen till 1965 års riksdag an- gående denna lagstiftning framhölls att de valda lösningarna på vissa punkter måste betraktas som provisoriska. Bl.a. pekades på behovet av en allmän översyn av äm- betsansvaret och den offentliga tjänsteman-

narättens sanktionssystem i övrigt. Före- dragande departementschefen ansåg det önskvärt att så småningom få ett mera enhet— ligt sanktionssystem än det föreslagna för olika kategorier av tjänstemän och olika typer av förpliktelser. Riksdagen hemställ- de om allsidig och förutsättningslös utred- ning om ämbetsansvarets innebörd och ut- formning. Ämbetsansvaret bör bedömas i sammanhang med de sanktioner som står den offentlige arbetsgivaren till buds inom ramen för anställningsförhållandet. Sank- tionssystemet inom den offentliga tjänste- mannasektorn företer ett splittrat mönster. Somliga tjänstemän har enbart ämbetsan- svar, andra har både ämbetsansvar och disciplinärt ansvar. Dessutom inverkar an— ställningsformer. Beträffande en del tjänste- män kan avsättning användas som disci- plinstraff, beträffande andra inte. Att nå fram till ett mera enhetligt och konsekvent uppbyggt sanktionssystem är en av de ange- lägnaste uppgifterna i samband med detta utredningsuppdrag. De sakkunnigas över- syn bör omfatta även den militära sektorn.

Ämbetsansvarskommittén lade den 30 ju— ni 1969 fram ett principbetänkande (SOU 1969: 20). Kommittén föreslår att till det straffbara området för fel eller försummel- se i tjänsten hänföres vad som med en ny brottsbenämning har kallats maktmissbruk — d. s. v. missbruk av sådan offentlig myn- dighet som offentliga funktionärer äger ut- öva över medborgarna — samt tagande av muta och brott mot tystnadsplikt. Övriga fel och försummelser i tjänsten bör enligt kommitténs förslag beivras på disciplinär väg. Straffansvar för vanliga tjänstefel fö- reslås således avskaffat. I sistnämnda hän- seende görs dock undantag för tjänstemän som är krigsmän. För dessa skall alltså en- ligt kommitténs förslag straffansvar för tjänstefel bibehållas. Enligt förslaget bör emellertid Kungl. Maj:t tilläggas rätt att i fråga om anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter förordna att det fö— reslagna civila regelsystemet skall ersätta det militära.

8.4 Jämförelse av nuvarande bestämmelser för fast anställda krigsmän och för övriga statstjänstemän

Civila statstjänstemän med ämbetsansvar kan för de i 20 kap. BrB angivna ämbets— brotten — tjänstcmissbruk, tagande av mu- ta eller av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel — ådömas äm- betsstraffen suspension och avsättning för- utom de påföljder, vilka kan tillämpas på andra medborgare. Om ämbetsman genom annat brott, alltså inte tjänstebrott, visat sig uppenbarligen ej vara skickad att inne- ha sin befattning skall han dömas till av- sättning. Om han genom brottet i avse- värd mån skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga skall han suspen- deras från befattningen för den händelse han ej blir avsatt. Vissa civila statstjänste- män, såväl sådana med ämbetsansvar som sådana utan sådant ansvar, kan vidare en- ligt statstjänstemannalagens bestämmelser för försummelse, oförstånd eller oskicklig- het i tjänsten bestraffas disciplinärt med varning, löneavdrag, suspension eller av- sättning.

Fast anställd krigsman med ämbetsan- svar —- varmed avses befäl av lägst furirs grad och dem som innehar motsvarande tjänsteställning — skall för de i 20 kap. BrB upptagna ämbetsbrotten ådömas sam- ma påföljder som den civile statstjänste- mannen med det undantaget att den fast anställde krigsmannen får ådömas disci- plinstraff — arrest eller disciplinbot — i stället för böter (2 & DL). Sistnämnda undantagsbestämmelse ger den fast anställ- de krigsmannen en särställning i förhål- lande till övriga statstjänstemän med äm- betsansvar. Emellertid intar krigsmannen även i andra hänseenden en särställning. Han kan i fredstid i sin egenskap av krigs- man straffas för ett stort antal speciellt mi- litära brott, nämligen de i 21 kap. 1—16åå BrB upptagna brotten av krigsmän, på vil- ka brott i princip kan följa disciplinstraff och fängelse.1 Vissa av de i 21 kap. BrB upptagna brotten har sin motsvarighet i

lagrum, som är tillämpliga på samtliga med- borgare och sålunda även på civila stats— tjänstemän, exempelvis våld eller hot mot krigsman (våld eller hot mot tjänsteman; 17 kap. 1 & BrB) och missfirmelse mot krigsman (missfirmelse mot tjänsteman; 17 kap. 5 & BrB). Civila statstjänstemän kan tänkas begå även andra brott motsvaran- de dem, som upptages i 21 kap. BrB, ex- empelvis lydnadsbrott, undanhållande från tjänstgöring och onykterhet i tjänsten. Så- dana brott begångna av civila statstjänste- män bedöms i avsaknad av särskilda straff- stadganden som tjänstefel. Ytterligare en särställning intar den fast anställde krigs— mannen därigenom att han kan åläggas disciplinstraff även för andra brott för- utsatt att brottet är av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål (2 & DL).2 Han kan sålunda under vissa förutsättningar åläggas disciplinstraff för exempelvis fylleri och förargelseväckande beteende utom militärt område, undan- dräkt och åverkan.

Av vad som anförts framgår att den fast anställde krigsmannen intar en särställning i förhållande till övriga statstjänstemän inte endast därigenom att han kan ådömas ar- reststraff utan även därigenom att för ho- nom uppställts ett antal särskilda straff- stadganden, i vilka som påföljd upptages bl.a. disciplinstraff. Uppmärksammas bör fördenskull att ett avskaffande av arrest- straffet för fast anställda krigsmän synes kunna ske endast enligt något av följan- de alternativ. De fast anställda krigsmän- nen skulle kunna helt jämställas med öv- riga statstjänstemän. I så fall bör de så— vitt nu är ifråga i fredstid endast vara un- derkastade bestämmelserna i 20 kap. BrB om ämbetsbrott samt statstjänstemannala- gens bestämmelser om åtal och discipli- när bestraffning. Bestämmelserna i 21 kap. BrB om brott av krigsmän skulle följakt- ligen icke äga tillämpning utan i stället skulle brott av där avsett slag bestraffas

1 Uppräkning av de i 21 kap. BrB upptagna brotten förekommer ä 5. 41. 2 Angående brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål, se 5. 13.

som tjänstefel i den mån brottet ej eljest var straffbelagt. Ett annat och till synes rimligare alternativ är att för fast anställda krigsmän tillämpas samma straffbestäm- melser som för Värnpliktiga med ämbets— ansvar med det undantaget att som disci— plinstraff för fast anställda förekommer en- dast ett ekonomiskt straff som i möjligas- te mån motsvarar det för den civile stats- tjänstemannen gällande bötesstraffet.

8.5 Behovet av arrest för fast anställda

Militärstraffsakkunniga har, såsom tidigare anförts, funnit att arreststraffet tillsvidare bör behållas för de värnpliktiga i vissa spe- ciella situationer och de sakkunniga har att utgå från detta förhållande vid övervägan- det av frågan om arreststraff kan undva- ras då det gäller de fast anställda.

Enligt de sakkunnigas mening bör fråge- ställningen när det gäller de fast anställda i möjligaste mån motsvara den som upp- ställts beträffande de värnpliktiga. Följakt— ligen bör först undersökas huruvida det är nödvändigt att ha tillgång till arreststraff för att förhindra att fast anställda krigs— män gör sig skyldiga till brott, som kan medföra disciplinstraff, eller förhindra att den minoritet, som gjort sig skyldig till så- dana brott, ånyo felar eller för att ha en tillräckligt verkningsfull disciplinär påföljd till förfogande. Om något behov av arrest- straff för fast anställda inte skulle finnas med utgångspunkt från dessa angivna för- utsättningar föreligger då något annat skäl att tillämpa arreststraff beträffande denna personalkategori? En analys av frågeställ— ningen bör kompletteras med synpunkter föranledda av det förhållandet att den in— om försvaret anställda personalen består även av kategorier, som inte är krigsmän och på vilka följaktligen statstjänstemanna- lagens bestämmelser om åtal och discipli- när bestraffning är tillämpliga, trots att dessa kategorier inom försvaret ofta utför tjänsteuppgifter som inte alls eller i ringa grad skiljer sig från dem som brukar ut- föras av krigsmän. Frågan hur fast anställ—

da krigsmän skall behandlas i disciplinärt hänseende bör vidare sammankopplas med frågan om vissa värnpliktiga personalkate— gorier — exempelvis värnpliktiga officera- re och underofficerare —— i något avseen- de skall jämställas med de fast anställda. Slutligen bör övervägas huruvida de mili— tära tvångsmedlen skall vara tillämpliga på fast anställda krigsmän för den händelse de i disciplinärt hänseende skulle jämstäl— las med civila statstjänstemän.

Militärstraffsakkunniga anser sig kunna besvara den första frågan — om arrest- straffet behövs för att avhålla fast anställ- da från att göra sig skyldiga till tjänsteför- summelser eller andra brott — nekande. Inhämtade statistiska uppgifter beträffan- de brottsfrekvens, brottens art och före- komsten av arreststraff hos olika personal— kategorier ger — mot bakgrunden av att den fast anställde inte är tagen i anspråk med tvång utan är verksam inom krigsmak- ten på grund av ett tjänsteavtal — enligt de sakkunnigas mening klart vid handen att det från angivna utgångspunkt skulle vara till fyllest om de fast anställda krigsmännen var underkastade samma strafformer som civila statstjänstemän i motsvarande tjäns- teställning. I detta sammanhang bör man dock inte bortse från att arreststraff i vis- sa undantagsfall kan tänkas framstå som en förmån för den fast anställde liksom fallet kan vara för den värnpliktige. Så- som tidigare framhållits måste man räk- na med att krigsman — fast anställd såväl som värnpliktig — kan begå ett brott, som rent militärt och även civilt sett är så kva- lificerat att fängelse närmast bör övervägas som påföljd, exempelvis ett lydnads- eller våldsbrott. Tillgång till arreststraff medför kanske att den brottslige i stället för fängel- se ådöms ett långvarigt arreststraff och på- följdsfrågan »stannar inorn krigsmakten». vilket — bortsett från att arrest formellt jäm- ställs med böter — kan vara fördelaktigt in- te endast ur den brottsliges synvinkel utan även från det allmännas synpunkt. Skälet för att det allmänna väl skulle kunna nöja sig med en sådan ordning är att brottet blivit

kvalificerat kanske just med hänsyn till den rent militära tjänsteplikten och de värdering- ar, som råder inom den militära miljön.

8.6. Likheten inför lagen

Huruvida begreppet »likheten inför lagen» utgör något vägande skäl för att avskaffa arreststraffet för de fast anställda beror givetvis på om det är mer befogat att som utgångspunkt för en jämförelse taga an— nan i statlig verksamhet anställd personal än värnpliktig personal eller åtminstone meniga värnpliktiga. Vid 1948 års reform av militärlagstiftningen ansåg man det vara mest väsentligt att inte göra någon skill- nad mellan olika kategorier av krigsmän medan det för underbefälsförbundet tett sig väsentligare att inte göra någon skillnad mellan militärt och civilt anställda. Redan det anförda ger vid handen att begreppet »likhet inför lagen» ingalunda är entydigt utan att det kan ses ur skilda aspekter be- roende på vad som för betraktaren ter sig mest väsentligt. Förekomsten av ämbets— straff och av disciplinär bestraffning inom det allmännas verksamhet kan sägas i sig själv utgöra ett avsteg från principen om likhet inför lagen. Den i enskild tjänst an- ställde är med vissa nedan berörda undan- tag för sitt förhållande i tjänsten underkas- tad endast allmänna straffrättsliga regler — brottsbalken och specialstraffrättsliga författningar — eller samma regler som gäller för envar medborgare. Han står så- lunda härutöver inte i något särskilt an- svar för gärningar som kan kränka ar— betsgivaren och hans intressen. Drager man den yttersta konsekvensen av likhetsprin- cipen borde tjänstemän i offentlig tjänst få bestraffas -— judiciellt eller disciplinärt — endast då straff är stadgat för medborgare i övrigt för gärning av aktuellt slag. Hit- tills har denna konsekvens, ehuru diskute- rad,1 ansetts inte kunna tagas utan det har ansetts ofrånkomligt att tjänster och an- ställningar måste för deras innehavare i vissa hänseenden medföra skyldigheter eller plikter — liksom rättigheter — vilka be-

tingas just av tjänsten eller anställningen samt att extraordinära medel för att häv- da fullgörandet av dessa plikter måste fin- nas. Helt främmande för behovet av spe- ciella ansvarsregler är, såsom antytts, inte ens den privata sektorn. Även fria företa— gare och i enskild tjänst anställda kan va- ra underkastade speciella ansvarsregler på grund av att de tillhör en viss yrkesgrupp, exempelvis läkare, veterinärer och advoka- ter. Frågan om en viss grupp av offent- liga tjänstemän skall vara underkastad and— ra speciella ansvarsregler än övriga offent- liga tjänstemän måste enligt de sakkunni- gas mening vara beroende av om det för gruppen på grund av dess verksamhet el- ler andra omständigheter föreligger något behov av särbestämmelser. Även om det är önskvärt att få ett så enhetligt sanktions- system som möjligt kan förekomsten av särbestämmelser för en viss grupp i och för sig inte anses stötande om särbestäm— melsema är dikterade av ett påtagligt be— hov. Att det i vad gäller åtal och discipli- när bestraffning inte föreligger något be- hov av bestämmelser, som avviker från statstjänstemannalagens, för att få fast an- ställda krigsmän att avhålla sig från att göra sig skyldiga till tjänsteförsummelser el- ler andra brott har redan tidigare fram- hållits av de sakkunniga. För riktigheten av denna uppfattning talar det förhållan— det att redan nu en förhållandevis stor ka- tegori inom försvaret fast anställda inte är att anse som krigsmän och följaktligen un- derkastad statstjänstemannalagens bestäm- melser, samt att något behov av särbestäm- melser inte gjort sig gällande för denna ka- tegori trots att den utför tjänsteuppgifter som inte skiljer sig från dem som brukar utföras av krigsmän.

Principen om likhet inför lagen måste emellertid även övervägas från de värnplik- tigas synpunkt. Såsom redan framhållits uttalades i motiveringen till 1948 års lag- stiftning att det var väsentligt såväl ur all-

1 Ämbetsansvaret och den offentliga tjänste- mannarättens sanktionssystem är såsom förut nämnts f.n. föremål för utredning av ämbets— ansvarskommitte'n.

mänt demokratisk synvinkel som i krigs- maktens intresse att alla inom krigsmakten blev underkastade en ensartad straffrättslig reglering så långt detta var möjligt. Enligt de sakkunnigas mening bör tillsvidare arrest- straffet bibehållas för de värnpliktiga och tillämpas på dem i vissa särskilda fall. Om de fast anställda krigsmännen skulle under- kastas de ansvarsbestämmelser, som uppta- ges i statstjänstemannalagen, eller om för dem skulle införas ett discpilinstraff av en- dast ekonomisk natur, skulle det kunna upp- komma situationer vilka från de värnplikti- gas sida skulle kunna betraktas såsom stö- tande. Om en fast anställd och en värnplik- tig gjorde sig skyldiga — kanske tillsam- mans och iförda uniform — till identiskt lika förseelser och förseelsen för den värn- pliktige förskyllde arrest, skulle resultatet bli att den värnpliktige bestraffades med arrest medan den fast anställde erhöll ett ekonomiskt verkande straff. Från militie- ombudsmannens — numera justitieombuds- mannens _ verksamhet är väl känt att de värnpliktiga är mycket lyhörda för för- hållanden, som för dem kan te sig som mannamån i ansvarsfrågor. Särskilt har detta varit fallet om den värnpliktige fått den uppfattningen att ett befäl i ansvars- hänseende behandlats förmånligare än en värnpliktig på grund av att han haft be- fälsställning. Det är fördenskull inte ute- slutet att blotta vetskapen om att befäl och värnpliktiga i ansvarshänseende kunde be- handlas olika skulle kunna försämra för- hållandet mellan befäl och värnpliktiga och. såvitt gäller de värnpliktiga, i viss mån äventyra andan inom krigsmakten. Om de stränga villkor för användningen av arrest- straff som de sakkunniga föreslagit godta- ges, är det å andra sidan högst antagligt att fast anställda inte kommer att göra sig skyldiga till brott som måste bestraffas med arrest eller att detta i vart fall kommer att ske endast i en utsträckning som ej är beaktansvärd. Underlag för detta antagan— de föreligger i det statistiska material, som avser arten och omfattningen av de brott, som hittills föranlett arrest för fast anställ- da. Om det sålunda kan förväntas att i

praktiken arreststraff av angivna skäl inte kommer att tillämpas såvitt avser fast an- ställda, synes det från deras synpunkt va— ra egalt om de författningsmässigt är un— derkastade bestämmelser om arreststraff el- ler inte. I den mån arreststraff undantagsvis skulle komma att tillämpas mot fast an— ställd får det antagas att omständigheter- na vid brottet varit sådana att arreststraffet måste betraktas som en förmån enär brot- tet skulle ha bestraffats med fängelse om arreststraff ej funnits att tillgå.

Ett aVSkaffande av arreststraffet för fast anställda krigsmän skulle aktualisera frå- gan om värnpliktiga officerare, underoffi- cerare och underbefäl av furirs grad i det— ta hänseende skulle jämställas med de fast anställda eller med de övriga värnpliktiga. Mycket talar för att värnpliktigt befäl med ämbetsansvar då skulle jämställas med fast anställda. Å andra sidan skulle därmed ha åstadkommits den ordningen att graden skulle vara avgörande för vilka straffrätts- liga bestämmelser vederbörande skulle va- ra underkastad. Från demokratisk synpunkt skulle en sådan ordning kunna hävdas vara mindre tillfredsställande.

8.7 M ilitärstraffsakkunnigas slutsatser

Något påtagligt behov av arreststraff för fast anställda krigsmän föreligger enligt de sakkunnigas mening inte. Även om de fast anställda i fortsättningen skulle vara un- derkastade samma straffbestämmelser som de värnpliktiga, måste det, såsom tidigare framhållits, antagas att arreststraff i prak— tiken inte kommer att tillämpas gentemot fast anställda under förutsättning att de stränga villkor för användningen av arrest- straff, som de sakkunniga föreslagit, kom- mer att godtagas. Ett jämställande tills vi- dare i straffrättsligt hänseende av de fast anställda med övriga krigsmän bör förden- skull inte medföra några beaktansvärda olä- genheter för de fast anställda. Slutlig ställ- ning till hur de fast anställda krigsmännen skall behandlas i straffhänseende bör ta— gas först sedan slutresultatet av ämbetsan- svarskommitténs utredning om ämbetsan-

svar och disciplinärt ansvar föreligger.1 I kommitténs uppgifter ingår bl. a. att verka för åstadkommandet av ett mera enhetligt och konsekvent uppbyggt sanktionssystem i offentlig tjänst och kommittén skall en- ligt direktiven även överse den militära sek- torn. Det bör i detta sammanhang ihågkomf mas att ämbetsansvarskommittén i sitt prin- cipbetänkande föreslagit att Kungl. Maj:t skall tilläggas rätt att i fråga om anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter förordna att det av kommittén föreslagna ci- vila regelsystemet skall ersätta det militära.

Skäl att för närvarande vidtaga några ändringar i bestämmelserna om militära tvångsmedel beträffande fast anställda krigsmän föreligger enligt de sakkunnigas mening inte.

1 Angående kommitténs principbetånkande, se SOU 1969: 20.

9. Frågor om arresttidens längd samt om tjänstgöring

och löneavdrag under arresttiden

9.1 Maximi— och minimitid för arrest

Om arreststraff får användas endast under de förutsättningar, som militärstraffsakkun- niga föreslagit, föreligger inte längre något utrymme för mycket kortvariga arreststraff. Är de i 4 & förslaget till disciplinlag före- slagna förutsättningarna för handen kan gärningen knappast förskylla ett så lind- rigt disciplinstraff som arrest understigan- de åtta dagar. Det föreslagna fritidsstraf- fet och disciplinbotsstraffet _ eventuellt i kombination — är avsedda att ersätta de kortvariga arreststraffen. Mot bakgrunden härav anser militärstraffsakkunniga att mi- nimitiden för arrest bör vara åtta dagar i stället för tre dagar. Maximitiden har upptagits i de sakkunnigas förslag till ny lydelse av 32 kap. 7 & BrB.

9.2 Tiänstgöring under arrest

Såsom framgår av det tidigare anförda har militärstraffsakkunniga övervägt om inte ett arreststraff i dess helhet borde verkstäl— las med tjänstgöring men stannat för att åtminstone första delen av straffet bör verk- ställas utan tjänstgöring. Ett vägande skäl för arreststraff med tjänstgöring är såsom tidigare framhållits att värnpliktiga inte skulle gå miste om utbildning till följd av att de nödgades undergå arrest. Andra om- ständigheter talar emellertid mot en sådan ordning. Förslagets bestämmelser om när

arreststraff får tillgripas och om arrest- straffets minimilängd förväntas medföra att arreststraff skall användas i förhållandevis liten utsträckning och endast i fall, som på ett eller annat sätt är särskilt kvalifice- rade, i synnerhet med hänsyn till discipli- nen och ordningen inom krigsmakten. Re— dan denna omständighet gör det angeläget i högre grad än tidigare att den straff- skyldige åtminstone under första delen av strafftiden effektivt avskiljes från den övri- ga truppen. Det föreslagna fritidsstraffet utgör ytterligare ett skäl för att verkställig- het av arrest till en början skall ske utan tjänstgöring. Om arrestant under hela straff- tiden skulle deltaga i tjänstgöringen skulle arreststraff inte komma att i önskvärd grad skilja sig från fritidsstraff. Enda skillna- den — om än från vissa synpunkter beak- tansvärd — skulle bli att arrestanten un- der sin fritid nödgades uppehålla sig i ar- restlokal i stället för inom ett annat be- gränsat område. Under sådana förhållan- den torde ett arreststraff på åtta dagar, för vars åläggande alldeles särskilda för— utsättningar skulle föreligga, regelmässigt av straffskyldiga komma att betraktas som lindrigare än ett fritidsstraff på femton da— gar och omspännande två veckoslut. Så- som redan framhållits torde därjämte en ordning, innebärande att arreststraff un- der hela strafftiden skall avtjänas med tjänstgöring, naturligt nog komma att le— da till en flitigare tillämpning av arrest-

straff och dessutom utmätande av betyd- ligt längre arreststraff än vad som nu sker. Syftet att arreststraff skall komma till användning endast i särskilt kvalificerade fall skulle säkerligen också motverkas av bestämmelser av innehåll att arreststraff re— gelmässigt skulle verkställas med tjänst— göring.

En avvägning mellan hänsynen till de värnpliktigas utbildning och de hänsyn. som ansetts kräva att arrest verkställes utan tjänstgöring, har medfört att de sakkunni— ga föreslagit att gränsen mellan arrest utan tjänstgöring och arrest med tjänstgöring skall sammankopplas med den föreslagna minimitiden för arrest. Förslag om att ar- restant i princip skall deltaga i tjänstgöring endast i den mån strafftiden överstiger åt- ta dagar har upptagits i förslag till ny ly- delse av 5 % disciplinlagen.

9.3 Löneavdrag under arrest

Andra stycket i 4 & i gällande disciplin- lag stadgar att den som åtnjuter avlöning från krigsmakten skall vidkännas löneav- drag under det han avtjänar arrest vare sig verkställigheten sker med tjänstgöring eller inte.

Före den 1 januari 1949 gällde att löne— avdrag inte skulle ske för tid under vilken arrestant deltog i tjänstgöring. Under för— arbetena till nu gällande disciplinlag var det en omstridd fråga om och i vad mån löneavdrag borde ske under arresttiden och det var endast med tvekan som departe- mentschefen föreslog den ändringen att löneavdrag skulle ske under tid då arre- stant deltog i tjänstgöring (SOU 1946: 83 s. 189 f samt prop. 1949: 144 s. 196 f och 198). Mot den dittills tillämpade principen att full lön alltid skulle utgå under tjänst— göring invändes att arrestanter tidigare kun- nat — även under tid då arreststraff verk- ställdes utan tjänstgöring — åläggas att ut- föra varje slag av lämpligt arbete på lik- nande sätt som fängelsefångar tvingades arbeta under strafftiden, samt att arrestant i allmänhet måste uppfatta tjänstgöringen som en lindring i straffet. Bestämmelsen

att löneavdrag skulle ske under hela straff- tiden tillkom under hänsynstagande bl.a. till det sätt varpå bestämmelserna om dis- ciplinbot utformats. Skyldigheten för ar- restant att deltaga i tjänstgöring utan full lönekompensation ansågs vara ett av mo- menten i bestraffningen.

På militärt håll uppfattas allmänt löneav- drag under arrest som en dubbelbestraff— ning, åtminstone i vad avser strafftid, då arrestant deltager i tjänstgöring. Militär— straffsakkunniga anser att fog icke sak— nas att se saken så. Såvitt angår fångvår- den torde det också bli en alltmer utbredd uppfattning att interner bör erhålla sin lön för utfört arbete. De förut anförda skälen för att löneavdrag skall ske även under den del av strafftiden, då arrestant delta— ger i tjänstgöring, synes på grund bl. a. här- av inte längre ha samma tyngd som tidi- gare. De sakkunniga anser därför att en ändring bör genomföras. En bestämmelse av innebörd att löneavdrag ej skall ske då arrestant deltager i tjänstgöring får vis- serligen till följd att arrestanter, som med stöd av undantagsbestämmelser avseende tjänstens krav, fara för arrestantens hälsa m.m. avtjänar jämväl de första åtta da- garna av straffet med tjänstgöring, kommer i ett bättre läge än övriga arrestanter. Då enligt de sakkunnigas mening straff och löneavdrag i detta sammanhang bör hål- las isär, synes det mest konsekvent att inte göra något undantag från den angivna hu- vudregeln om löneavdrag.

Förslag att endast den, som till följd av arreststraff inte deltager i tjänstgöring, skall vidkännas löneavdrag upptages i försla- get till ny lydelse av 5 5 andra stycket dis— ciplinlagen.

10. Disciplinbot

Militära bedömare har uttalat att de i prin- cip har goda erfarenheter av disciplinbots— straffet när det gäller mindre allvarliga för- seelser. Några genomgripande förändringar av denna strafform krävs heller inte enligt de sakkunnigas bedömande. Emellertid kom- mer såsom tidigare antytts användningen av disciplinbotsstraffet i ett något annat läge genom införandet av den nya disciplin- strafformen fritidsstraff. Begränsningen i möjligheten att tillämpa arreststraff kom- mer även i viss mån att beröra användning- en av disciplinbot.

Såsom framhållits har de sakkunnigas syfte varit att arreststraff skall tillgripas i princip endast i fall då man inte kan komma till rätta med den felande på annat sätt och minimitiden för arreststraff har i anslutning till detta syfte satts till åtta da- gar. Emellertid kan det föreslagna fritids- straffet, som ju avses skola ersätta de kort- variga arreststraffen, inte antagas vara lämpligt och verksamt under alla tjänst— göringsförhållanden. För att undvika att den bestraffningsberättigade alltid i sådana fall nödgas tillgripa arreststraff, trots att han är tveksam om huruvida gärningen förskyller frihetsberövande under så lång tid som åtta dagar, kan det vara lämpligt att ett sträng- are disciplinbotsstraff än det nuvarande står till buds. Särskilt när det gäller de fast an- ställda krigsmännen, för vilka arreststraff antagits skola i praktiken komma till an- vändning endast i sällsynta undantagsfall

och beträffande vilka fritidsstraffet över huvud taget aldrig lär komma att tilläm- pas, måste det vara av värde att kunna ut- döma disciplinbot för mer än tjugu dagar. För att skapa utrymme för en mycket re- striktiv tillämpning av arreststraffet har de sakkunniga övervägt att föreslå en mycket hög maximitid för disciplinbot. Med hän- syn främst till att den ekonomiska ställ- ningen hos huvuddelen av de värnpliktiga kan antagas inte vara särskilt stark har de sakkunniga dock stannat för att föreslå maximitiden för disciplinbot höjd till tret- tio dagar. Till ställningstagandet har bidra- git att de sakkunniga samtidigt föreslår att ett disciplinbotsstraff skall kunna kombine— ras med ett fritidsstraff. Redogörelse för sistnämnda förslag lämnas i det följande.

På den allmänna straffrättens område har det befunnits lämpligt att kunna ådöma penningstraff vid sidan av andra påfölj- der. Sådan möjlighet föreligger vid ådö- mande av villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Suspension och avsättning kan också ådömas vid si- dan av annan påföljd, även vid sidan av böter. För närvarande förekommer som disciplinstraff endast arrest och disciplin- bot. Något påtagligt behov att kunna ådö- ma disciplinbot vid sidan av arrest före- ligger inte. Genom att fritidsstraffet före- slås som en ny disciplinstrafform upp- kommer ett behov av att kunna ådöma ekonomiskt straff vid sidan av annan disci—

plinär påföljd, nämligen vid sidan av fri- tidsstraffet.

Möjligheten att kunna ådöma disciplin- bot vid sidan av fritidsstraff möjliggör kan- ske att arreststraff i en del fall kan undvi— kas. En icke orealistisk situation är att man vid val av påföljd måste förutsätta att en värnpliktig på grund av förläggningsförhål- landen eller andra orsaker inte kommer att uppfatta enbart ett fritidsstraff som en till- räckligt allvarlig reaktion mot honom för den begångna förseelsen. Ovanligt är hel- ler inte att en värnpliktig gör sig skyldig till några timmars undanhållande för att tjäna pengar, exempelvis som diskare eller servitör på restaurang. Möjligheten att kun- na eliminera eller förringa den ekonomis- ka förtjänst han då haft av förseelsen ge- nom att vid sidan av fritidsstraff ådöma honom ett disciplinbotsstraff måste vara av värde.

Angående frågan när en kombination av fritidsstraff och disciplinbot bör komma till användning anser de sakkunniga att det bör överlämnas till den bestraffnings- berättigade att förhållandevis fritt bedöma om ett kombinationsstraff är påkallat eller inte. Detta torde överensstämma med den syn på användandet av påföljder, som kom— mit till uttryck i brottsbalken . Förutsätt- ningama för tillämpning av kombinations— straff bör fördenskull anges så att den be- straffningsberättigade har vida valmöjlig— heter. Tillräckligt är att ange att disciplin- bot får åläggas jämte fritidsstraff om det finnes påkallat för den tilltalades tillrätta- förande eller av hänsyn till disciplinen och ordningen inom krigsmakten. Av det sag- da framgår redan att, då det gäller att tillgripa kombinationsstraff med hänsyn till disciplinen och ordningen inom krigs— makten, man givetvis inte får uppställa samma stränga krav som bör råda för att ett arreststraff skall få tillgripas av samma anledning.

l l Fritidsstraff

Redan vid redogörelsen för de föreslagna ändringarna angående arreststraffet har för- utskickats att militärsakkunniga förordar införande av ett nytt disciplinstraff be- nämnt fritidsstraff. I det följande redovi- sas skälen härför närmare.

11.1 Behovet av en ny disciplinstrafform

Militärstraffsakkunnigas förslag om be- gränsning i användandet av arrest som dis— ciplinstraff så, att arrest får åläggas endast då det är särskilt påkallat av vissa angivna skäl, förväntas medföra att arrest kommer att åläggas i stort sett endast i undantags— fall. De sakkunniga är emellertid medvet- na om att dessa förväntningar knappast kommer att infrias för den händelse som al- ternativ till arreststraffet skulle erbjudas en- dast disciplinboten i nuvarande eller ut- ökad form eller annat disciplinstraff av blott ekonomisk art. Även förslaget om höjning av minimitiden för arrest från tre till åtta dagar medför att spännvidden mel- lan arrest och disciplinbot blir för stor. Bortsett från att ekonomiska straff i känn- barhetshänseende måste antagas verka myc- ket slumpmässigt bland de värnpliktiga —- civila förmögenhetsförhållanden blir i hög grad avgörande för kännbarheten — torde för allvarligare förseelser ekonomiska straff över huvud taget inte vara de mest till- fredsställande när det gäller värnpliktiga som på grund av tvång uppehåller sig i

den militära miljön. Det brottsavhållande och disciplinbefordrande momentet i straf- fet blir tidsmässigt för utspritt och tunt och ligger dessutom påtagligt utanför de mer eller mindre allvarliga konfliktsituationer, som den värnpliktige ständigt kan råka i just på grund av den militära miljöns egen- art. För mindre allvarliga förseelser där- emot synes enligt militär erfarenhet eko- nomiska straff i disciplinbotens form vara tjänliga. Det finns anledning antaga att ekonomiska straff skulle vara verknings- fullare som komplement till en ny disci- plinstrafform, som icke innebär frihetsbe- rövande.

Militärstraffsakkunniga har funnit det mindre välbetänkt att föreslå en sådan på- taglig begränsning i möjligheterna att till- lämpa arreststraff som skett, utan att sam— tidigt föreslå en ny disciplinstrafform, som verkningsmässigt kan förväntas accepteras såväl av militära myndigheter som av straff- skyldiga och i övrigt är tjänlig.

11.2 Valet av strafform och utformning av denna

Såsom tidigare framhållits har de sakkun- niga som alternativ till arreststraffet över- vägt ett antal mer eller mindre realistiska rättelsemedel och därvid gjort jämförelser med andra länders militärlagstiftning. Vis- sa alternativ har avfärdats emedan de be- dömts som kränkande för individen. Andra

alternativ har av praktiska skäl ansetts verk— lighetsfrämmande.

De sakkunniga har stannat för att ett alternativ till arreststraffet måste utformas som en inskränkning för felande att fritt råda över sin fritid. Väsentligt har varit att undvika att i strafformen ingår moment som uppfattas såsom kränkande, främst ett omhändertagande av den felandes per- son. Ett annat syfte har varit att straff- formen inte skall menligt inverka på de värnpliktigas utbildning. Vidare har efter- strävats att strafformen skall drabba alla straffskyldiga — åtminstone värnpliktiga så— dana — lika hårt oberoende av deras eko- nomiska förhållanden. Slutligen har det ansetts som angeläget att strafformen inte för verkställigheten skall kräva särskilda verkställighetslokaler eller stora personal- resurser för kontinuerlig övervakning. Å andra sidan har en väsentlig förutsättning varit att strafformen av straffskyldiga inte skulle komma att betraktas som alltför lindrig utan som en så pass kännbar på- följd att den kan antagas utan men för disciplinen och ordningen inom krigsmak- ten ersätta åtminstone de kortvarigare ar- reststraffen.

Från militärt håll har uttalats önskemål om möjligheter att i stället för kortvariga arreststraff kunna ålägga någon form av utegångsförbud (landgångsförbud) av längre varaktighet än sju dagar eller, såvitt av- ser landgångsförbud under ett visst an- tal särskilda dagar, mer än fyra dagar. Dessa önskemål har framställts från per- soner, som sagt sig ha goda erfarenheter av de redan nu tillämpade tillrättavisnings— formerna utegångsförbud och landgångs- förbud. Dessa tillrättavisningsformer har tillämpats under lång tid och det är för de sakkunniga känt att de av militära be- dömare överlag anses ändamålsenliga och verksamma. Ett utegångsförbud (landgångs- förbud), som är längre än sju dagar, skulle enligt de sakkunnigas mening uppfylla alla de krav, som enligt vad de sakkunniga ti- digare anfört måste ställas på en ny straff- form. De sakkunniga föreslår fördenskull att den nya disciplinstrafformen med bibe-

hållande av utegångsförbud och landgångs- förbud som tillrättavisningsformer konstrue- ras helt efter mönster av dessa tillrättavis— ningsformer med den skillnaden att den nya disciplinstrafformen ges längre varaktighet än tillrättavisningsformerna. Med hänsyn till att den föreslagna nya disciplinstraff- formen utgör en begränsning i den straff- skyldiges möjligheter att fritt förfoga över sin fritid har strafformen ansetts lämpligen kunna benämnas fritidsstraff. Därigenom vinner man också en klar terminologisk skillnad mellan strafformen och de former av utegångsförbud och landgångsförbud, som inte är straff utan endast tillrättavis— ningsformer.

De sakkunniga är medvetna om att en hel del mer eller mindre vägande anmärk- ningar kan göras mot att den nya disciplin- strafformen utformats på sätt som skett.

Den första invändningen, som kan gö— ras mot fritidsstraffet som disciplinstraff— form, har avseende på att den inte är lämp- lig för alla personalkategorier krigsmän. De sakkunniga har att utgå från att fritids- straffet — så länge fast anställda krigsmän i övrigt i straffhänseende jämställs med värnpliktiga — bör vara tillämpligt på så- väl fast anställda som värnpliktiga. De fast anställda krigsmännen är emellertid regelmässigt inte förlagda på samma sätt som huvuddelen av de värnpliktiga utan bor i civila bostäder. För fast anställd perso— nal, som inte är förlagd inom kasemom- råde, läger eller motsvarande område el- ler ombord på fartyg, är förbud att lämna bostaden den enda tänkbara formen av fri- tidsstraff. De sakkunniga är på det klara med att en sådan fritidsstrafform inte kom— mer att bli särskilt verkningsfull. Emeller- tid gäller för närvarande att fast anställ- da krigsmän är underkastade bestämmel- serna rörande den tillrättavisningsform, som innebär förbud att under viss tid på fritid lämna bostaden. Såvitt de sakkunniga kän- ner till tillämpas i praktiken aldrig till- rättavisningsformen utegångsförbud för fast anställda som bor utanför kasernområde eller motsvarande område. I och för sig är det följaktligen inte något anmärkningsvärt

att, om fritidsstraffet skulle betraktas som en olämplig strafform för fast anställda som har egen bostad, de ändock formellt är underkastade strafformen. Å andra si- dan förefaller det principiellt mindre väl- betänkt att för de fast anställda skapa en strafform, som på förhand kan sägas inte komma att tillämpas. Följdriktigast vore naturligtvis att undantaga de fast anställda från tillämpningen av fritidsstraffet om för deras del inte föreligger något behov av denna strafform. Enligt de sakkunnigas me- ning kan behov av fritidsstraff för fast anställda krigsmän yppa sig endast i un- dantagsfall. Med hänsyn till att hela kom- plexet om de fast anställdas ställning i ansvarshänseende för närvarande undergår översyn från ämbetsansvarskommitténs si- da bör de fast anställda inte ges någon särställning i fråga om fritidsstraff. Deras ansvarsställning bör lösas samtidigt som övriga av ämbetsansvarskommittén upptag- na frågor får sin definitiva lösning.

Det förekommer även att värnpliktiga till— låts att under hela vämpliktstjänstgöringen eller del därav bo i av dem eller annan för- hyrd bostad utom kasernområde, läger el- ler motsvarande område. Även när det gäller sådana värnpliktiga kan värdet av fritidsstraff ifrågasättas. De torde emeller- tid utgöra en så liten del av landets värn- pliktiga att de kan lämnas åsido vid ut- formningen av fritidsstraffet, vilket ju är avsett huvudsakligen för värnpliktiga som är förlagda inom kasernområde, läger eller motsvarande område eller ombord på far- tyg. De föreslagna nya bestämmelserna om arreststraff är för övrigt utformade så att arrest kan tillgripas just med hänsyn till den felandes tjänstgöringsförhållanden, var- med även avses förläggningsförhållanden.

Mot fritidsstraffet kan även riktas den anmärkningen att, då straffet är utformat helt efter mönster av de nu gällande till- rättavisningsformema utegångsförbud och landgångsförbud med den skillnaden att fritidsstraffet är varaktigare, det skulle va- ra enklare att blott höja maximigränserna för utegångsförbud och landgångsförbud i

tillrättavisningens form och därigenom und- gå att laborera med en ny strafform. Med anledning därav bör framhållas att en vä-a sentlig skillnad mellan fritidsstraff och till- rättavisning är att fritidsstraffet skall vara ett straff i juridisk-teknisk bemärkelse me— dan tillrättavisning inte är ett straff utan ett lindrigare disciplinmedel. Detta är en av orsakerna till att man ansett det för- enligt med rättssäkerheten att anförtro åläg- gandet av tillrättavisningar till kompanibe- fälet medan åläggandet av disciplinstraff är förbehållet regementschef och motsvaran- de efter hörande av juridisk expertis. Re- dan den utredningsprocedur, som föregår åläggandet av tillrättavisning, är i förhål- lande till den procedur, som föregår åläg- gandet av disciplinstraff, så enkel att den inte fyller de krav på rättssäkerhet som måste ställas på utredningar vilka skall ligga till grund för ådömande av straff. Framhållas bör att straff — även disciplin- straff — kan få betydelse för den straff- skyldige även utöver själva straffverkställig- heten, exempelvis i befordringsfrågor. Så är regelmässigt inte förhållandet med till- rättavisning. I rättssäkerhetens intresse an- såg man vid tillskapandet av det nu gäl- lande tillrättavisningsinstitutet att i tillrätta— visningsväg inte borde kunna åläggas läng- re utegångsförbud än sju dagar. Fritids- straffet avser ju inskränkningar i den straff- skyldiges fritidsmöjligheter under minst åt- ta dagar och, som de sakkunniga föreslagit, ända till och med femton dagar. Åläg- gande av fritidsstraff bör följaktligen om— gärdas med samma rättssäkerhetsgarantier som övriga militära disciplinstraff, och dis— ciplinmedlet bör ha karaktären av straff och inte tillrättavisning.

Verkställigheten av fritidsstraff avses byg- ga mindre på bevakning och kontroll än på förtroende för den straffskyldige. Även i detta hänseende är fritidsstraffet uppbyggt efter mönster av tillrättavisningsformerna utegångsförbud och landgångsförbud. Sam— ma möjligheter till kontroll av efterlevna- den av fritidsstraff som nu gäller för kon— troll av efterlevnaden av tillrättavisnings-

formerna utegångsförbud och landgångs- förbud bör tillskapas. I fråga om dessa till- rättavisningsformer gäller för närvarande (49 & MRK) att sådan kontroll skall ord— nas på lämpligt sätt. Kan kontrollen ej ord- nas på annat lämpligt sätt kan vederböran— de åläggas att anmäla sin närvaro eller full- göra annan sådan förpliktelse. Det får dock inte ske i sådan utsträckning att skyldig- heten medför väsentlig olägenhet för den tillrättavisade utöver vad själva tillrättavis- ningen innebär.

Från militärt håll har uttalats farhågor för att kontrollen av efterlevnaden av fri- tidsstraff skulle bli så personellt betungan— de att uppgiften inte skulle kunna klaras med nuvarande personella resurser. De sakkunniga anser dessa farhågor överdriv- na. Tillrättavisningsinstitutet i form av ute- gångsförbud och landgångsförbud har un- der lång tid tillämpats i mycket stor om— fattning — över 10000 fall per år — var- vid exakt samma kontrollproblem varit för handen. Enligt en — såvitt de sakkunniga kunnat bedöma — enig militär expertis har verkställigheten av tillrättavisningar i all- mänhet inte medfört några allvarligare kom- plikationer vare sig i kontrollhänseende el- ler eljest. Den ökning i kontrolluppgiftema, som fritidsstraffet kommer att medföra, kan inte antagas skapa sådana personella problem att fritidsstraffet endast på grund därav skulle vara olämpligt. Kontroll— och serviceuppgifterna beträffande arrestanter kommer ju i stället att avsevärt minska. Lösningen av kontrollproblemet torde lig— ga däri att envar förbandschef tillåts skapa ett så rationellt kontrollsystem som möjligt under hänsynstagande till varje speciellt för- bands särskilda förutsättningar i personellt och organisatoriskt hänseende. En sådan lösning möjliggörs med all säkerhet om bestämmelserna om kontrollen utformas på samma sätt som bestämmelserna om kon— troll av efterlevnaden av utegångsförbud och landgångsförbud är utformade.

Givetvis räknar de sakkunniga med 'att straffskyldiga i en del fall inte kommer att respektera ett ådömt fritidsstraff och att

dessa straffskyldiga på grund av kontroll- systemets utformning kommer att kunna avlägsna sig från det område, där de skolat uppehålla sig. Samma brister vidlåder till- rättavisningsinstitutet. Respekten för fritids- straffet kan emellertid upprätthållas genom att straffskyldiga, som bryter mot ålagt fritidsstraff och blir upptäckta, erhåller ett arreststraff; ett straff som åtminstone i kon- trollhänseende är acceptabelt. De fall, som undgår upptäckt, måste antagas till karak- tären och antalet vara sådana att de inte utgör något beaktansvärt skäl mot införan- det av fritidsstraff.

Fritidsstraffet är ju till sin natur en in- skränkning i den straffskyldiges möjligheter att fritt kunna utnyttja sin fritid. Därav följer att straffet inte kan verkställas som fritidsstraff sedan den straffskyldiges tjänst- göringsskyldighet upphört. Samma problem- ställning uppkommer om tjänstgöringsskyl- digheten för någon, som undergår tillrät- tavisning i form av utegångsförbud, upp— hör under verkställighetstiden. När det gäl- ler tillrättavisning förfaller vad som åter- står av tillrättavisningen då tjänstgörings— skyldigheten upphör. Så kan förhållandet rimligen inte få. bli med fritidsstraffet, som ju är ett straff i juridisk—teknisk bemärkel- se. Visserligen är ju varaktigheten av den tilltalades tjänstgöringsskyldighet regelmäs- sigt känd, då valet av påföljd sker. För— denskull kan det förväntas att den döman- de myndigheten inte väljer fritidsstraff som påföljd då tjänstgöringsskyldigheten kom- mer att upphöra under verkställighetstiden och problemet är följaktligen inte särskilt allvarligt praktiskt sett. Men det kan ju inträffa att verkställigheten av fritidsstraff fördröjs utöver vad som kunnat beräknas vid tidpunkten för straffbeslutet eller att verkställighetstiden eljest skulle komma att skjuta utöver tidpunkten för tjänstgörings- skyldighetens upphörande. Vad som då återstår av fritidsstraffet bör enligt de sak- kunnigas mening omräknas till penning- straff. Bestämmelser härom har upptagits i 7 5 andra stycket i förslaget till disciplin- lag. Beträffande sättet för omräkni'lg hän-.

visas till specialmotiveringen till nämnda lagrum.

11.3 F ritidsstraffets längd, kollisionssitua- tioner m. m.

De sakkunniga har föreslagit att minimiti- den för fritidsstraff då det gäller förbud att under bestämd tid vistas utom kasemom- råde, läger eller motsvarande område el- ler utom bostaden eller att lämna fartyg, skall bestämmas till åtta dagar. Att mini- mitiden bestämts på detta sätt beror givet- vis huvudsakligen på att maximitiden för tillrättavisningsformen utegångsförbud är sju dagar. Minimitiden för fritidsstraffet i form av förbud att under ett bestämt antal dagar lämna fartyg — fem dagar — anknyter också till tillrättavisningsformen landgångs- förbud, där maximitiden är fyra dagar. De sakkunniga har i det första fallet övervägt att sätta maximitiden till tjugoen dagar för att straffet skall kunna omfatta inte endast två utan tre veckoslut. Ett så långt fritids- straff skulle emellertid för den straffskyl- dige kunna te sig betydligt strängare än ett arreststraff av 8—10 dagars längd. Grän— serna mellan arrest och fritidsstraff — ar- rest skall anses svårare än fritidsstraff — skulle då kunna suddas ut. Det väsentli- gaste för de sakkunnigas ställningstagande har dock varit att, såsom tidigare fram- hållits, verkställigheten av fritidsstraff byg- ger mindre på bevakning och kontroll än på förtroende för den straffskyldige. Den- na uppfattning leder till antagandet att myc- ket långvariga fritidsstraff skulle kunna stäl- la den straffskyldiges lojalitet mot den mi- litära ordningen på alltför hårda prov med den följden, att han i större utsträckning än vid kortare fritidsstraff skulle bryta mot förbudet att lämna visst område. De sak- kunniga menar att, om strafformen skall falla väl ut, man skall undvika att ställa den straffskyldige i alltför svåra konflikt- situationer. När det gäller förbudet att un- der bestämt antal särskilda dagar lämna fartyg torde redan det föreslagna maximi- antalet åtta dagar i praktiken ibland te sig högt för den straffskyldige, nämligen i fall

då han har få tillfällen att gå i land och ti— den under vilken fartyget vid varje tillfälle ligger i hamn är kort.

Införandet av fritidsstraff medför ett an— tal situationer då verkställigheten av fritids- straff kolliderar med verkställigheten av yt— terligare ett fritidsstraff eller med annat disciplinstraff eller med annan påföljd. Nå- gon svårighet att reglera dessa kollisions- situationer föreligger enligt de sakkunnigas mening inte. Emellertid blir reglerna, som upptas i 12—14 55 förslaget till disci— plinlag, förhållandevis vidlyftiga.

Fritidsstraffets införande nödvändiggör även regler om hur det skall förfaras då den straffskyldige klagar och ändring sedan sker i straffbeslutet. Sådana regler upptas i 16—18 åå i förslaget till disciplinlag. Behovet dikteras närmast av att de sak- kunniga föreslagit (53 % MRL) att fritids— straffet — i motsats till vad gäller arrest — i princip skall få verkställas utan hinder av att straffbeslutet ej vunnit laga kraft. An- gående skälen till sistnämnda ställningsta- gande hänvisas till specialmotiveringen.

Regler om avbrott i eller uppskov med verkställigheten av fritidsstraff kan ges hu- vudsakligen efter mönster av de bestämmel- ser som gäller för arrest. Sådana regler upp- tas i 7 5 förslaget till disciplinlag.

Förslag till preskriptionsbestämmelser när det gäller fritidsstraff upptas i 20 & disci— plinlagen.

Införande av fritidsstraff nödvändiggör även en del nya processuella stadganden. Dessa upptas i 8, 22, 49 och 51 55 försla- get till ändring i MRL samt 28 & försla- get till ändring i MRK.

Vissa bestämmelser om verkställighet av fritidsstraff upptas i 40 5, 40 b 5 och 41 & förslaget till ändring av MRK.

12. Tillrättavisnin g

12.1 Utökning av möjligheten att använda tillrättavisning i stället för disciplinstraff

En granskning av hur tillrättavisningsinsti- tutet hittills tillämpats ger vid handen att det används huvudsakligen endast vid brott mot ordning och tjänsteföreskrifter. Anled- ningen synes vara att nu gällande bestäm- melser om tillrättavisning (14 & disciplin- lagen) föreskriver att tillrättavisning får an- vändas endast för »mindre» förseelser och att de flesta tillrättavisningsberättigade mili- tära befattningshavare anser att med »mind- re» förseelser menas rena bagatellsaker. Be- gränsningen i användningsområdet, som lig— ger i uttrycket »mindre» förseelser, har säkerligen medfört att tillrättavisningsberät- tigade befattningshavare på kompaniplanet ofta ansett sig förhindrade att meddela fe- lande personer tillrättavisning trots att de bedömt tillrättavisning vara lämpligare än disciplinstraff. Eftersom de bestraffnings— berättigade cheferna varit bundna av samma begränsning i fråga om förseelsens svårig- hetsgrad har felande kommit att erhålla dis— ciplinstraff — disciplinbot eller till och med arrest —- i sådana fall där tillrättavisning i påföljdshänseende skulle ha varit till fyl- lest. En sådan ordning överensstämmer föga med de grundläggande synpunkter på på- följdssystemet, som kommit till uttryck i brottsbalken och enligt vilka den felande i princip inte bör utsättas för mera ingri-

pande åtgärder än som erfordras för hans tillrättaförande. Kravet på att förseelsen skall vara att bedöma som »mindre» för att tillrättavisning skall kunna komma i fråga bör därför utgå. Avgörande för om till- rättavisning skall få användas i stället för disciplinär bestraffning bör vara att tillrätta- visning befinns vara lämpligare än straff. Om förutsättningarna för användandet av tillrättavisning utformas så som de sakkun- niga sålunda föreslagit, kan det möjligen befaras att tillrättavisning kommer att an- vändas i en inte önskad utsträckning. Far- hågoma torde dock vara överdrivna. Re- dan nu är en av förutsättningarna för att tillrättavisning över huvud taget skall kunna komma till användning att förseelsen är av sådan beskaffenhet att straff därför får åläg- gas i disciplinmål. Denna förutsättning, vars närmare innebörd framgår av 8 och 9 55 MRL, medför att det inte kan bli fråga om att ålägga tillrättavisning för några allvarligare förseelser. I de sakkunnigas för- slag kvarstår denna begränsning i möjlig- heterna att använda tillrättavisning. Försla- get leder dock till att prövningen av vilket disciplinmedel, som skall komma till an- vändning, i ett stort antal fall kommer att verkställas av kompanichef eller befattnings- havare i motsvarande tjänsteställning i stäl- let för — som nu — av bestraffningsbe- rättigad chef. Det kan synas vara i viss mån betänkligt med hänsyn till att tillrätta- visningsberättigad chef inte biträds av audi-

tör vid prövning av tillrättavisningsärende. Man bör emellertid hålla i minnet att för- slaget inte innebär att kompanichefer och likställda anförtros någon form av bestraff— ningsrätt — det är fortfarande fråga om ut- övande av tillrättavisningsrätt — och inte heller att dessa befattningshavare får möj- lighet att meddela mer kännbara tillrätta- visningar än som hittills varit fallet. Far- hågoma ligger däri att det kan antagas att till följd av den föreslagna ändringen felan- de vid missbedömning från den tillrättavis— ningsberättigades sida i något fall erhåller tillrättavisning där disciplinstraff varit lämp— ligare och med hänsyn till förseelsen moti— verat. Emellertid kan felbedömningar av åsyftat slag förekomma även med den ly— delse 14 ä disciplinlagen nu har och i allt fall lär de inte sätta den enskildes rättssäker- het i fara. En garanti mot att en felaktig praxis utvecklar sig utgör det förhållandet, att det åligger regementschef och chef för motsvarande förband att med biträde av auditör minst en gång varje halvår granska de tillrättavisningsförteckningar inom för— bandet, vilka ej förs hos honom. I sam- band med denna granskning kan för veder- börande tillrättavisningsberättigad chef på- pekas eventuella felaktigheter i tillämpning- en av tillrättavisningar.

Frågan om vilka förseelser, som bör bli föremål för tillrättavisning, berörs närmare i specialmotiveringen till 21 å i förslaget till disciplinlag (s. 107).

12.2. T illrättavisningsriitt beträffande fast anställt underbefäl m. fl.

Bestämmelser om vem som äger rätt att ålägga tillrättavisning finns i 66 % MRL. Bestämmelserna innebär i huvudsak att kom— panichef och motsvarande befattningshavare äger tillrättavisningsrätt beträffande under- lydande underbefäl o'ch meniga, att batal- jonschef. och motsvarande äger tillrättavis- ningsrätt beträffande underlydande" office— rare, underofficerare, underbefäl och me- niga samt att regementschef och motsva- rande äger tillrättavisningsrätt beträffande all personal inom förbandet över vilken han

har bestraffningsrätt i disciplinmål. Vidare har vissa chefer för enheter som inte regel- mässigt har en fast och varaktig anknytning till visst förband inom krigsmakten — exem— pelvis vissa skolchefer och chefer för fartyg — tillrättavisningsrätt mot underlydande förutsatt att cheferna har lägst underoffi- cers grad eller tjänsteklass.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har såsom förut angivits hemställt att behörig-' hetsbestämmelserna ändras så, att det fast anställda underbefälet och likar i vad av- ser tillrättavisningsrättens användande mot dem jämställs med officerare och underof- ficerare. Förbundet har därvid antagit att den önskade jämställdheten skulle leda till att underbefäl kunde tillrättavisas endast av den i disciplinmål bestraffningsberättigade chefen.

Från militärt håll har framställningen till övervägande del tillstyrkts under erinran om att officerare och underofficerare enligt gällande bestämmelser kan tillrättavisas inte endast av bestraffningsberättigad chef utan även av bataljonschef och exempelvis vissa fartygschefer.

Mot införande av en sådan ordning, som underbefälsförbundet föreslagit, har invänts att de bestraffningsberättigade cheferna, vil- ka i praktiken skulle komma att belastas med flertalet av de ärenden som genom änd- ringen skulle avlastas kompanichefema, skulle få sin arbetsbörda onödigt ökad. An- ledning till antagande att tillrättavisnings- ärendena beträffande underbefäl har så stor omfattning att deras handläggning har på- taglig betydelse för arbetsbördan föreligger enligt de sakkunnigas mening inte alls. Vä— sentligare synes vara att — om en ändring av bestämmelserna skall genomföras — den- na bör avse även värnpliktigt underbefäl och att då, särskilt under repetitionsövning- ar, ett stort antal korpraler och vicekor- praler (motsvarande) kommer att beröras av ändringen, vilket möjligen skulle göra den föreslagna ordningen opraktisk. Det kan ifrågasättas om den vid krigsförbandsöv- ningar över huvud-taget är ändamålsenlig i något avseende.

Även när det—gäller fast anställt under-

befäl, som har ställningen av skolelever, fö- refaller underbefälsförbundets förslag mind- re lämpligt. Framför allt bör man inte bortse från att tillrättavisningens betydelse som korrektionsmedel till stor del ligger i att reaktionen mot förseelsen kommer omedel— bart. Verkligt påtagliga praktiska olägenhe- ter skulle kunna uppstå beträffande perso— nal ombord på fartyg för den händelse be- stämmelserna skulle ändras på det sättet, att tillrättavisning i fråga om officerare, un- derofficerare och underbefäl skulle kunna meddelas endast av bestraffningsberättigad chef och inte, som nu är fallet, av fartygs— chefen.

Militärstraffsakkunniga anser att en prak- tisk och ändamålsenlig avvägning är att of— ficerare, underofficerare och underbefäl som är underkastade ämbetsansvar — såväl fast anställda som värnpliktiga — bör vara jämställda i fråga om vem som skall ha tillrättavisningsrätt över dem. Den tillrätta- visningsrätt, som nu tillkommer chef för kompani eller däremot svarande avdelning, föreslås följaktligen begränsad till att avse underlydande, som har högst korprals grad eller motsvarande tjänsteställning.

12.3. Verkställighet av ålagd tillrättavisning och klagan över tillrättavisningsbeslut

Frågan om verkställighet av tillrättavisning och klagan över tillrättavisningsbeslut har förts på tal vid kontakter som militärstraff- sakkunniga i olika sammanhang haft med militär personal och därvid har framför allt från de värnpliktigas sida ifrågasatts lämp- ligheten av den nuvarande ordningen att tillrättavisningar omedelbart skall verkstäl- las. Med anledning härav upptages denna fråga i det följande.

12.3.1. Gällande rätt

Enligt 69 & MRL skall ålagd tillrättavis- ning omedelbart gå i verkställighet. Att den tillrättavisade begär omprövning av tillrätta- visningsbeslutet inverkar inte på den ome- delbara verkställigheten.

Föreskrifter om hur den tillrättavisade

skall förfara om han vill ha tillrättavisnings- beslutet omprövat ges i 69 & MRL. Där stadgas att den, som vill begära omprövning av honom ålagd tillrättavisning, skriftligen eller muntligen skall göra framställning där- om hos närmast högre befattningshavare som har bestraffningsrätt. Framställningen kan sålunda göras formlöst och någon be- gränsning av klagotiden förekommer inte. Hur deti klagande skall förfara om han inte är nöjd med omprövningsbeslutet har vis- serligen icke angivits i lag. Han kan emel— lertid på samma sätt — muntligen eller skriftligen — vända sig till högre befatt— ningshavare med bestraffningsrätt och från denne till ännu högre.

I detta sammanhang bör framhållas att bestraffningsberättigad befattningshavare, utan att tillrättavisningsbeslut överklagats, äger ändra sådant beslut som meddelats av honom underordnad befattningshavare. Fin- ner han att den tillrättavisade i stället för- skyller disciplinstraff kan han ålägga sådant eller — om straff för gärningen ej får åläg- gas i disciplinmål —- hänskjuta målet till åklagaren. I 69 5 andra stycket MRL stad- gas att, om åtal väckes eller disciplinstraff ålägges för samma förseelse innan tillrätta- visning till fullo verkställts, verkställigheten skall upphöra.

Innan tillrättavisning får meddelas skall enligt 67 & MRL vid förhör med den fe— lande denne lämnas tillfälle att förklara sig. Därvid skall bl. a. konstateras huruvida den felande erkänner de faktiska omständighe— ter, som konstituerar det ifrågasatta brottet. Om sådant erkännande inte lämnas får till- rättavisning över huvud taget ej meddelas utan saken måste utredas såframt den inte får förfalla. Vad som förekommit vid för- hör enligt 67 å MRL skall inte protokolle- ras eller upptecknas. Tillrättavisning kom- mer inte till uttryck i skrift i vidare mån än att den skall införas i tillrättavisningsför- teckning som anges i 50 & MRL. Detta medför att det vid överklagande av tillrätta- visningsbeslut regelmässigt blir erforderligt att även den omprövande befattningshava- ren håller förhör med den tillrättavisade. Givetvis är det förutsatt att omprövningsför-

farandet skall ske med största skyndsarnhet och den överklagande bör kunna räkna med att — åtminstone i fall då kompanichefs el- ler motsvarandes tillrättavisningsbeslut skall omprövas av regementschef — ompröv- ningsbeslut meddelas samma dag som till- rättavisningsbeslutet. I de fall då ompröv- ning av någon anledning ej kan ske samma dag som tillrättavisningsbeslutet meddelats, bör den omprövande kunna besluta om in- hibition av verkställigheten i avvaktan på att han skall bli i tillfälle att verkställa om- prövningen. Att den omprövande har så— dan rätt har inte uttryckligen angivits i lag men det står klart att denna rätt följer re- dan av befälsförhållandet.

12.3.2. Förarbetena till gällande regler

Den utredning om revision av det militära rättegångsväsendet vars förslag ledde till den gällande lagstiftningen anförde i frågan om hur reglerna för omprövning och verkstäl- lighet av tillrättavisning skulle anordnas föl- jande (SOU 1946: 91 s. 176).

Det måste beaktas att syftemålet med till- rättavisningarna uppenbarligen skulle i väsent- lig mån förfelas därest icke verkställigheten. av meddelad tillrättavisning följde så snabbt som möjligt på den förseelse för vilken den- samma meddelats. Då det gäller dessa lindriga- re rättelsemedel synes icke heller på samma sätt som i fråga om arreststraffet från rätts- säkerhetens synpunkt vara påkallat att verk- ställigheten anstår i avbidan å begärd om- prövning. De önskvärda garantierna mot miss- bruk av tillrättavisningsrätten torde väsentli- gen kunna emås redan därigenom att en sär- skild ordning anvisas för omprövning av till- rättavisningsbesluten och att därmed det lägre befälet har att räkna med att en mindre om- sorgsfull prövning av tillrättavisningsärendena får till följd att saken på nytt upptages och utredes av högre chef.

Departementschefen (prop. 1948: 216 s. 178) underströk utredningens uttalande att syftet med tillrättavisningarna skulle i vä- sentlig mån förfelas om verkställigheten skulle anstå i avbidan på begärd ompröv- ning.

12.3.3. RefOrmförslag

Bl. a. meniga värnpliktiga har framfört önskemål om att den tillrättavisade skulle erhålla ett kortare rådrum efter tillrättavis- ningsbeslutet för att överväga om han skall begära omprövning av tillrättavisningsbeslu- tet och att — om han klagar inom fristen — verkställigheten skulle få anstå till dess omprövning skett.

12.3.4. De sakkunnigas överväganden

Såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt är det redan nu väl sörjt för att den som är missnöjd med ålagd tillrättavisning, skall få den skyndsamt omprövad. Enbart att klagan kan ske muntligen utan formella krav medför att omprövningen går snabbt. I det övervägande antalet fall där ompröv-* ning kan tänkas ske är det fråga om klagan över kompanichefs eller motsvarandes be- slut. Den som då har att verkställa ompröv- ningen — regementschef eller motsvarande -— måste i de flesta fall antagas vara till- gänglig nära nog omgående. I återstående fall torde han — eller ställföreträdare för honom — åtminstone utan större tidsut- dräkt kunna exempelvis vid telefonkontakt besluta om inhibition av verkställigheten till dess omprövning kan ske. Om tillrättavi- sade för närvarande skulle ha olägenheter av att tillrättavisningsbeslut går i verkstäl- lighet omedelbart torde detta inte bero på den nuvarande utformningen av bestämmel— serna utan på att omprövningarna inte i praktiken sker så snabbt som det är förut- satt och kan förväntas. Anledning finns då för tillämpande myndigheter att söka hand- la i enlighet med de gällande reglernas syf- ten. Skäl föreligger enligt de sakkunnigas mening inte att ändra bestämmelserna om att ålagd tillrättavisning omedelbart skall gå i verkställighet.

De sakkunniga har inhämtat att ompröv- ning av ålagd tillrättavisning begärs endast i sällsynta undantagsfall. Förklaringen här- till skulle kunna vara att tillrättavisad an- ser det meningslöst att klaga eftersom till- rättavisningen omedelbart går i verkställig—

het. Då av det tidigare anförda framgår att omprövning i regel kan erhållas samma dag som tillrättavisningen meddelats eller att åt- minstone inhibition av verkställigheten kan vinnas, är en sådan uppfattning felaktig för den händelse den tillrättavisade har fog för sin klagan. Förklaringen till att om- prövning så sällan begärs kan i stället en- ligt vad de sakkunniga erfarit sökas i ett annat förhållande, nämligen att värnplik- tiga vanligtvis inte känner till att de kan be- gära omprövning av tillrättavisningsbeslut. När det gäller beslut i disciplinmål, varige- nom disciplinstraff ålagts, skall beslutet ofördröjligen skriftligen delges den mot vil— ken det riktar sig och beslutet skall inne- hålla underrättelse om vad han har att iakt- taga om han vill klaga över beslutet (42 & MRL). Någon motsvarande skyldighet att underrätta tillrättavisad om omprövnings- möjligheten är inte stadgad och enligt vad de sakkunniga inhämtat underrättas de till- rättavisade regelmässigt inte heller härom då de erhåller tillrättavisningarna. Visser- ligen händer det på vissa förband att värn- pliktiga vid orienteringar, som lämnas en gång under första tjänstgöringen, får be- sked om att de kan överklaga en tillrätta- visning. I stort sett förefaller emellertid kän— nedomen härom vara beroende på en slump. Ett rättssäkerhetskrav bör vara att vid åläg- gande av tillrättavisning den tillrättavisade erhåller besked om att han kan överklaga tillrättavisningen och hur han då skall för- fara. Bestämmelse om sådan underrättelse- skyldighet kan lämpligen införas i 67 & MRL och ges följande innehåll: Tillrätta— visad skall genast underrättas om hur han skall förfara om han vill begära ompröv- ning av tillrättavisningsbeslutet.

13. Avskrivning av militära mål m. m.

13.1 Gällande rätt

Anmälan om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som mi- litärt mål kan enligt 21 & MRL göras så- väl hos åklagare och polismyndighet som hos den befattningshavare som i disciplin- mål närmast äger bestraffningsrätt över den misstänkte.

13.1.1 Åklagares och polismyndighets handläggning

Har anmälan skett hos åklagare eller polis- myndighet skall den som mottagit anmälan, om ej annan målsägande än kronan finns och saken synes kunna utredas och avgöras i disciplinmål, i stället för att verkställa förundersökning, jämlikt 80 & MRL över— lämna målet till den, som i disciplinmål när- mast äger bestraffningsrätt över den miss- tänkte. En förutsättning för överlämnande är dock att det inte föreligger synnerliga skäl för att målet handläggs vid domstol el- ler att den civila myndigheten ej har att verkställa utredning angående annat brott som den misstänkte antages ha begått.

Om åklagare, sedan han utrett ett mili- tärt brottmål, finner att den misstänkte för- skyller ansvar men att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål, skall han, där ej särskilda skäl föranleder till annat, jäm- likt 83 5 MRL underställa den bestraff- ningsberättigade frågan om denne vill av-

göra saken. Enligt 10 å MRL kan — även om förutsättningarna för straffs åläggande i disciplinmål i övrigt är för handen — straff för brottet ej åläggas i sådant mål om an- nan målsägande än kronan finnes och denne förklarar sig ämna föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet eller eljest påfordrar att målet handläggs vid domstol. I 83 & MRL föreskrivs fördenskull att åkla- garen, innan han underställer bestraffnings— berättigad frågan om denne vill avgöra sa— ken, skall i de fall där det finns annan måls— ägande än kronan tillfråga målsäganden om han ämnar föra talan om enskilt anspråk el- ler eljest påfordrar att målet handläggs vid domstol.

Åklagares möjligheter att meddela åtals- eftergift i militära mål är begränsade. En- ligt 20 kap. 7 & rättegångsbalken har åkla- garen en generell rätt att inte tala å brott under förutsättningar, som närmare anges i fyra iparagrafen upptagna punkter. Den första av dessa punkter — den som kan an- tagas vara av den största praktiska betydel- sen — medger åtalseftergift om det är up- penbart att i händelse av lagföring annan påföljd än böter inte skulle komma att ådö- mas och den misstänktes lagföring ej är påkallad ur allmän synpunkt. Emellertid föreskrives i 84 & MRL att vad som stad- gas i nyss angivna punkt i 20 kap. 7 & rät— tegångsbalken inte skall äga tillämpning om i det föreliggande fallet straff för brottet får åläggas i disciplinmål.

Om det är bestraffningsberättigad militär befattningshavare som först upptagit frå- gan om ansvar kan han av skäl, som när- mare anges i 22 5 första stycket MRL, va— ra skyldig att hänskjuta målet till åklagaren för vidare utredning. Skäl till hänskjutande är bl. a. att i målet finns annan målsägande än kronan. Att målsäganden ej har något enskilt anspråk och i övrigt saknar intresse av att målet handläggs vid domstol inverkar inte på den bestraffningsberättigades skyl— dighet att hänskjuta målet. Ett annat skäl för hänskjutande är att straff för brottet ej får åläggas i disciplinmål. Det kan fram- hållas att straff i disciplinmål inte får åläg— gas om det ej klarlagts att den misstänkte begått brottet, vilket torde innebära att straff ej får åläggas om den misstänkte inte erkänt de faktiska omständigheter som kon- stituerar brottet. Ytterligare ett skäl för hänskjutande är att det kan förutses att nöj- aktig utredning ej kan åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg. Om målet inte hänskjuts till åklagare och för- undersökning angående brottet ej ändock in— letts av civil myndighet skall jämlikt 22 & tredje stycket MRL utredning om brottet ske vid militärförhör. Om tillrättavisning befinns vara till fyllest erfordras ej sådant förhör men den felande skall jämlikt 67 & MRL beredas tillfälle att vid förhör förklara sig innan tillrättavisning får meddelas. Möj- ligheterna för den bestraffningsberättigade att utan vidare lägga ner saken finns an— givna i 22 å fjärde stycket MRL. Där stadgas att, om saken prövas vara av syn- nerligen ringa vikt, bestraffningsberättigad befattningsbehavare äger avskriva målet utan hinder av vad förut sägs i paragrafen, under förutsättning att i målet ej finns an- nan målsägande än kronan samt att straff för brottet får åläggas i disciplinmål.

13.2. Förarbetena till gällande avskrivnings— regel i MRL

13.2.1. Utredningen 1946

I 1946 års betänkande angående revision av det militära rättegångsväsendet (SOU 1946:

91) anges att vid utredningen beaktats en av militieombudsmannen den 2 april 1946 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse angående re- formering av utrednings- och förhörsväsen- det rörande militära brott och förseelser. I betänkandet (s. 80 ff) anföres följande beträffande mål vari finns målsägande.

Av militieombudsmannen har anmärkts, att det militära utredningsförfarandet icke inne- bure betryggande garantier för en tillfredsstäl— lande behandling av sådana vid militärför- banden förekommande ansvarsmål, som för- anleddes icke av vanliga tjänsterapporter utan av angivelse från målsägande. Militieombuds— mannen framhåller, att ifrågavarande ärenden ofta rörde påstådda övergrepp av officerare eller underofficerare mot underlydande samt att mot behandlingen av dylika ärenden i förs- ta hand kunde riktas den anmärkningen att enligt den rådande ordningen målsägandens anmälan skulle, om den avsåge någon som vore underställd kompanichef, ingivas till den- ne och även bliva föremål för förberedande handläggning av kompanichefen såtillvida att denne skulle inhämta de första upplysningar- na om förseelsen och den felandes person. Med en sådan ordning vore det att räkna med att den anmälde omedelbart finge kännedom om anmälans innehåll och att denne, långt innan något förhör hölles, kunde fatta stånd- punkt till anmälarens uppgifter och förbereda sitt försvar. Han hade också möjlighet att på- verka vittnen och till och med anmälaren själv. Enligt militieombudsmannens åsikt vore det verklighetsfrämmande att påstå att dessa möjligheter ej någonsin begagnades. Rättssä- kerheten syntes kräva, att i nu åsyftade fall anmälan finge ske på sådant sätt att icke ut- redningen försvårades och att utredningen an- förtroddes åt personer, vilka i förhållande till de hörda vore fullt obundna och opartiska. Anmälan borde därför få göras till åklagaren eller utan iakttagande av tjänsteväg direkt till den bestraffningsberättigade befälhavaren med skyldighet för denne att omedelbart överläm- na angivelsen till åklagaren för förundersök- ning. På grundval av åklagarens utredning finge bedömas, huruvida målet borde komma under behandling vid domstol eller av befäl- havaren avgöras i disciplinär ordning. Militie- ombudsmannen framhåller vidare, att även då det gällde tjänsterapporter, som av överord- nade avgåves mot underlydande, rapportgivn- ren kunde intaga ställning av målsägande i för- hållande till den anmälde; detta vore fallet då förseelsen innefattade en personlig kränk- ning mot 'rapportgivaren. Det kunde ifrågasät— tas, tillägger militieombudsmannen, om ej tjänsterapporter angående förseelser, beträffan-

de vilka målsägande funnes, borde erhålla sam- ma behandling som föreslagits beträffande an- givelser om övergrepp mot underordnade.

Enligt utredningens åsikt måste åtminstone då det gäller de av militieombudsmannen när- mast åsyftade fallen — påstådda övergrepp av officerare eller underofficerare mot underly- dande — såsom ett oeftergivligt krav uppstäl— las att möjlighet beredes anmälaren att få sa- ken handlagd i annan ordning än den nu till— lämpade. Skäl torde även föreligga att, såsom militieombudsmannen ock ifrågasatt, jämväl i andra fall bereda möjlighet härtill. Den av militieombudsmannen framförda kritiken mot den nuvarande ordningen är uppenbarligen —- om än i mindre grad — tillämplig jämväl då den 'som anmälts för övergrepp mot un: derlydande innehar lägre tjänsteställning än of- ficer eller underofficer, och det synes knap- past kunna vara föremål för någon tvekan att de ifrågavarande särbestämmelserna böra gäl- la även i sådana fall. De särskilda i militie- ombudsmannens kritik berörda omständighe- ter, som påkalla en särbehandling av ärenden rörande överordnads övergrepp mot underord- nad, torde visserligen icke på samma sätt göra sig gällande i fall där överordnad i tjänste- rapport anmäler av underordnad begången för- seelse, varigenom rapportgivaren blivit person- ligen kränkt. Övervägande skäl torde dock tala för att även i dessa fall anmälaren skall kun— na påkalla sakens behandling i särskild ord- ning. Det torde härvid endast behöva fram- hållas, att eljest skulle uppkomma en knap- past försvarlig olikställighet såtillvida att av den kränktes ställning i det särskilda fallet bleve beroende huruvida tillfälle skulle bere- das honom att få saken handlagd i en ord- ning, som ansetts mera betryggande än den vanligen förekommande.

I enlighet med vad nu angivits synas de ifrågavarande bestämmelserna böra avse fall där av krigsman begånget brott tillkommit un- der sådana omständigheter att annan krigs- man är målsägande beträffande brottet. I an- slutning till de av militieombudsmannen anvi- sade riktlinjerna torde bestämmelserna böra innehålla, att anmälan om brottet må göras hos åklagaren eller utan iakttagande av tjänste- väg hos vederbörande bestraffningsberättigade befälhavare; att då befälhavare som nu nämnts mottagit sådan anmälan det åligger denne att omedelbart överlämna densamma till åklaga- ren; samt att det i nu avsedda fall ankommer på åklagaren att verkställa förundersökning med iakttagande av i nya RB härom medde- lade föreskrifter. Det kan givetvis inträffa att i fall, då anmälan gjorts direkt hos åklaga- ren, den bestraffningsberättigade befälhavaren redan upptagit saken till handläggning. Då be- fälhavaren icke bör taga vidare befattning där-

med efter det anmälan gjorts hos åklagaren, bör vidare föreskrivas, att åklagaren har att omedelbart underrätta befälhavaren om sådan hos åklagaren gjord anmälan varom nu är frå- ga samt att, om saken i något avseende re- dan blivit föremål för åtgärd i disciplinär ord- ning, befälhavaren har att hänskjuta målet till åklagaren. I enlighet med tidigare föreslagna regler bör det åligga åklagaren att, om denne efter slutförd utredning finner den felande böra förskylla ansvar, efter omständigheterna antingen anställa åtal vid domstol eller för disciplinär bestraffning överlämna handlingar- na i målet till vederbörande befälhavare.

13.2.2. Departementschefen

I propositionen angående MRL (prop. 19481216 s. 128) anförde departements- chefen följande.

När det gäller de s.k. målsägandefallen, an- ser jag mig icke kunna helt biträda utred- ningens förslag. Jag anser nämligen att brotts- utredningen bör ankomma på civil myndig- het i alla de fall där krigsman är målsägande beträffande brottet. Den omständigheten att ett brott anmälts hos den bestraffningsberättigade med iakttagande av tjänstevägen bör sålunda enligt min mening icke medföra att det skul- le kunna utredas av militärbefälet. Målsägan- den kan ju, särskilt om han är en ung värn- pliktig, förbise möjligheten att anmäla brot- tet direkt hos den bestraffningsberättigade. Det kan också tänkas, att målsäganden av ett el- ler annat skäl icke anser det förenligt med sina intressen att alls göra någon personlig anmälan i saken. Helt uteslutet är härvid icke, att han utsättes för vissa påtryckningar att i varje fall icke göra en sådan anmälan, som skulle medföra att brottsutredningen måste överlåtas åt utomstående. Det torde vidare saknas skäl för att i förevarande hänseende göra någon skillnad mellan det fall att måls- äganden är krigsman och att han är civil. Jag anser följaktligen, att brottsutredningen bör ankomma på civil myndighet även då an— nan än krigsman är målsägande. Ett undantag från denna princip bör dock stadgas för det fall, att målsägandens anspråk kan prövas av den bestraffaingsberättigade. Såsom av det föl— jande framgår, ämnar jag föreslå att detta — liksom för närvarande — skall kunna ske, dä- rest kronan är målsägande och skadeståndet ej överstiger 200 kronor.

13.2.3. Avskrivningsregeln före tillkomsten av MRL

Före MRL:s ikraftträdande den 1 januari 1949 gällde beträffande bestraffningsberät-

tigad befälhavares möjligheter att avskriva mål följande. Om fråga var om förseelse av beskaffenhet att straff därför kunde åläg- gas i disciplinär ordning skulle — jämlikt 204 & strafflagen för krigsmakten — målet överlämnas till krigsdomstol bl.a. om er- forderlig utredning ej kunnat vinnas om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet, dock att befälhavaren kunde låta målet förfalla om saken prövades vara av synnerligen ringa vikt och målsägande ej påfordrade målets hänskjutande till dom- stol.

1324 Den geln i MRL

ursprungliga avskrivningsre-

Även i MRL i dess ursprungliga lydelse er— höll den bestraffningsberättigade rätt att lå- ta ett av honom upptaget disciplinmål för- falla. Denna rätt kom till uttryck i 22 & tredje stycket. Där stadgades till en början — liksom i nu gällande lydelse — att om hänskjutande till åklagaren ej skedde skulle utredning ske genom militärförhör eller, om tillrättavisning befanns till fyllest, genom tillrättavisningsförhör i enlighet med bestäm— melsen i 67 5 MRL. Stycket innehöll emellertid även följande stadgande: »Prö— vas saken vara av så ringa vikt, att den bör helt förfalla, är förhör ej erforderligt.»

13.2.5. Framställning av militieombuds- mannen 1948

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 decem- ber 1948 framhöll militieombudsmannen (se ämbetsberättelsen till 1949 års riksdag, s. 223 ff) att MRL:s bestämmelser avvek från de i strafflagen för krigsmakten upp- tagna i första hand så till vida att befälhava- ren undantagslöst skulle vara skyldig att hänskjuta ett disciplinmål till åklagaren om det kunde förutses att nöjaktig utredning om brottet ej kunde åstadkommas genom befäl- havarens försorg. Bestämmelsen i 204 & strafflagen för krigsmakten om möjlighet för befälhavaren att i sådant fall avskriva målet då saken prövades vara av synnerli- gen ringa vikt hade inte upptagits i MRL. Vi—

dare förelåg enligt militieombudsmannen den skiljaktigheten att före MRL:s ikraftträ— dande motsvarighet saknades till den befäl— havaren enligt 22 & tredje stycket MRL med- givna rätten att — då utredningssvårighe- ter inte mötte — avskriva ett disciplinmål där saken prövades vara av så ringa vikt att den borde helt förfalla. Militieombuds- mannen förklarade det vara önskvärt att den i 22 & första stycket MRL föreskrivna ovillkorliga skyldigheten att hänskjuta mål till åklagare för det fall nöjaktig utredning ej kunde åstadkommas genom den bestraff- ningsberättigades försorg begränsades på motsvarande sätt som gällde i 204 & straff- lagen för krigsmakten.

13 .2.6 Departementspromemoria 1951

I en inom justitiedepartementet 1951 upp- rättad promemoria beträffande bl.a. det av militieombudsmannen framlagda försla— get anfördes, att även om det måhända inte var uteslutet att också utan lagändring till- lämpa 22 5 första stycket MRL så, att militieombudsmannens önskemål blev i sak tillgodosedda, det för tydlighetens skull syn- tes bäst att en lagändring genomfördes. I promemorian framhölls vidare att avskriv- ningsrätt för den bestraffningsberättigade in— te borde föreligga i sådana fall då annan målsägande än kronan fanns.

13.2.7. Remissyttranden över förslaget i de- partementspromemorian

I yttranden över förslaget tillstyrktes un— dantagslöst den föreslagna utvidgningen av militär chefs avskrivningsrätt. Några in- stanser ville gå ännu längre. Svea hovrätt anmärkte sålunda på att såsom grundläg- gande förutsättning för tillämpning av av- skrivningsregeln i promemorians lagförslag upptagits att saken prövades vara av >syn— nerligen» ringa vikt och framhöll att det var fara värt att stadgandet förlorade prak- tisk betydelse om det skulle gälla endast med denna utomordentligt kraftiga begräns- ning. Enligt hovrättens mening skulle re— geln få en riktig och tillräckligt restriktiv

användning därest såsom inledande förut- sättning angavs att saken prövades vara av ringa vikt. Föreningen Sveriges auditörer ifrågasatte om inte möjlighet borde beredas bestraffningsberättigad att i saker av syn- nerligen ringa vikt avskriva målet även om däri fanns annan målsägande än kronan. Om i sådana fall målsäganden inför den bestraffningsberättigade förklarade sig inte ämna föra talan om enskilt anspråk eller eljest påfordra att målet handlades av dom— stol, syntes enligt föreningens mening den blotta omständigheten att målsägande fanns inte böra föranleda att saken hänsköts till åklagaren. Förslag av samma innehåll som auditörsföreningens framställdes även av tju- gufjärde avdelningen av Stockholms rådhus- rätt men däremot inte av rådhusrätten själv.

13.2.8. Departementschefen

Departementschefen fann att en uttrycklig regel borde ges om rätt för bestraffnings— berättigad att avskriva Vissa bagatellförseel- ser och uttalade som sin mening att en grundläggande förutsättning för denna av- skrivningsrätt borde vara att saken prövades vara av synnerligen ringa vikt. Som skäl för sin uppfattning angav departementsche- fen att en bestämmelse av detta innehåll ordagrant överensstämde med motsvarande bestämmelse i den förut gällande 204 & strafflagen för krigsmakten samt att erfaren- heten inte givit belägg för Svea hovrätts farhågor att regeln med denna innebörd skulle bli alltför restriktiv och därmed prak- tiskt betydelselös. Vad angick frågan om av- skrivningsrätt för den bestraffningsberätti- gade även i de fall annan målsägande än kronan fanns framhöll departementschefen att enligt 22 5 första stycket 1 MRL ut- redning genom militär chefs försorg aldrig fick äga rum om i målet fanns annan måls— ägande än kronan och att ett sådant mål undantagslöst måste hänskjutas till åklaga- ren för utredning av civil myndighet. Vis- serligen förhöll det sig så, anförde departe- mentschefen vidare, att sedan civil myn- dighet verkställt utredning militär chef kun- de få slutligen pröva målet, nämligen om

målsäganden inför åklagaren förklarade att han inte ämnade föra talan om enskilt an- språk eller eljest påfordrade att målet hand- lades vid domstol och åklagaren till följd därav jämlikt 83 & MRL underställde den bestraffningsberättigade frågan om denne ville avgöra saken. Emellertid borde det en- ligt departementschefens mening inte kom- ma i fråga att ändra regeln i 22 5 första stycket 1 MRL om den bestraffningsberät- tigades ovillkorliga skyldighet att för utred- ning hänskjuta målet till åklagaren i fall där i målet fanns annan målsägande än kronan. Ett skäl därför var att eljest följ- den skulle kunna bli att vissa ömtåliga mål rörande exempelvis påstått missbruk av för— manskap kom att avskrivas utan att någon som helst utredning ägde rum, nämligen av den anledningen att den bestraffnings- berättigade uppfattade anmälan såsom av- seende en ren bagatellförseelse.

13.2.9. Lagändring 1952

I enlighet med departementschefens förslag verkställdes den 4 april 1952 ändring av av- skrivningsregeln. Därvid upphävdes den dit- tills gällande bestämmelsen i 22 å tredje stycket om att förhör ej var erforderligt då saken prövades vara av så ringa vikt att den borde förfalla varjämte i samma paragraf infördes det nu gällande fjärde stycket om avskrivningsrätt för den bestraffningsberät- tigade då saken prövas vara av synnerligen ringa vikt.

13.3. Trafikmålskommittén (SOU 1967: 59)

Enligt 20 kap. 7 & rättegångsbalken får åklagare besluta att icke tala å brott (åtals- eftergift) om någon av de fyra skilda förut- sättningar, som anges i paragrafen, före- ligger. Den första förutsättningen, som an- ges i första stycket 1, är som tidigare sagts för handen om det är uppenbart att i hän- delse av lagföring annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur all- män synpunkt. Den andra förutsättningen, som anges i första stycket 2, föreligger om

brottet förövats innan den misstänkte dömts för annat av honom förövat brott eller till fullo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott och det är uppenbart att brottet i jämförelse med det andra brottet är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse. För tillämpning av bestämmelser— na om åtalseftergift har i praxis uppställts krav på erkännande eller att brottsligheten eljest är klarlagd.

Trafikmålskommittén har i sitt den 11 no- vember 1967 framlagda delbetänkande. Förundersökning, SOU 1967: 59 föreslagit att åklagare skall tilläggas rätt att under vissa förutsättningar besluta att förundersök- ning ej skall inledas och att nedlägga re- dan inledd förundersökning.1 Förslaget har upptagits som ett tredje stycke i 23 kap. l & rättegångsbalken, vilken paragraf hand— lar om åklagares skyldighet och rätt att inleda förundersökning. Det föreslagna tred- je stycket har följande lydelse: I fall som avses i 20 kap. 7 5 första stycket 1 och 2 må åklagaren, om särskilda skäl föreligga, besluta att förundersökning ej skall inledas. Har den redan inletts, må åklagaren ned- lägga förundersökningen.

Enligt 84 & MRL får åklagare, såsom förut angivits, inte meddela åtalseftergift jämlikt 20 kap. 7 5 första stycket 1 rätte- gångsbalken om i det föreliggande fallet straff för brottet må åläggas i disciplin- mål. Även den nyss berörda av trafikmåls— kommittén föreslagna rätten för åklagare att ej inleda förundersökning och att nedlägga redan inledd sådan har av kommittén genom ett tillägg till 84 & MRL föreslagits bli be- gränsad på samma sätt som gäller beträf- fande åtalseftergift. Åklagaren skall såle- des enligt förslaget icke få besluta vare sig att ej inleda förundersökning eller att ned- lägga undersökning som redan inletts om det föreliggande fallet får avgöras i disci- plinmål.

I sin motivering för förslaget om utvid- gade möjligheter för åklagare att inte in- leda eller att nedlägga förundersökning kon— staterar trafikmålskommittén att det för när- varande läggs ner utredningsarbete i fall där det starkt kan ifrågasättas om utredningen

inte utgör ett slöseri med rättsväsendets be- gränsade resurser. Kommittén exemplifie- rar sitt konstaterande med praktiska fall i vilka mer eller mindre omfattande utred- ning verkställs av det skälet att den miss- tänkte bestrider brott, vilket får till följd att åtalseftergift ej lagligen kan meddelas. Vidare framhåller kommittén — samtidigt som den uttalar att åtalsinstrumentet ej får användas godtyckligt — att det inte minst för allmänhetens förtroende för våra rätts- organ är av vikt att rättsväsendet ej utnytt— jas för uppgifter som från lekmannens syn- punkt ter sig meningslösa och att ett miss- bruk av rättsorganens resurser kan skada förtroendet för vårt rättsväsen. Beträffan— de målsägande anför kommittén att det får anses innebära en fördel om ett mot honom riktat brott blir utrett men att det numera inte så mycket beror på att målsäganden kan anses ha något mera uttalat anspråk på att samhället skall ingripa med straff trots att ett sådant ingripande i det sär- skilda fallet» inte är påkallat från allmän synpunkt utan att det mera är den synpunk— ten att samhället om möjligt bör medverka till att brottslingen ersätter målsäganden för den skada denne lidit som är värd beak- tande. Målsägandeintresset kan dock enligt kommittén inte bedömas så starkt att det kan anses motiverat att väcka åtal med i hu- vudsak den motiveringen att målsäganden härigenom får större möjligheter att få ut skadestånd. Kommittén poängterar att om starka intressen talar för att alla brott blir utredda så måste det understrykas att in- tresset är väsentligt mycket starkare vid de grova brotten än vid exempelvis bötesbrot- ten.2 I sitt betänkande har kommittén för- klarat vad den avsett med uttrycket »sär— skilda skäl» i lagtextförslaget. Med uttryc- ket har kommittén velat ange att i normal- fallet, d. v. s. om erkännande föreligger eller

1 I prop. 1969: 114 har departementschefen förklarat att kommitténs förslag skall bli före- mål för överarbetning i samband med pröv- ningen av en av riksåklagaren gjord framställ- ning om översyn av bestämmelserna i 20 kap. 7 & RB beträffande åtalsunderlåtelse. 2 Disciplinstraff skall anses lika med böter (MRL 6 5).

brottet eljest är klarlagt, förundersökningen skall fullföljas och liksom för närvarande åtalseftergiftsbeslut meddelas sedan utred- ningen är slutförd. Enligt kommittén har de nya bestämmelserna föreslagits för att lösa den konfliktsituation som uppkommer främst om utredningen kan beräknas bli för omfattande i förhållande till värdet av att utredning sker. Även synpunkter som talar emot att utredning underlåtes skall beaktas, exempelvis brottets svårhetsgrad och art ävensom om brottet skulle ha antecknats i körkortsregister eller annat register. Be- slut att ej inleda förundersökning enligt för- slaget innebär inte något ställningstagande i skuldfrågan. Beträffande förslaget att be- slut om att ej inleda förundersökning och att nedlägga sådan undersökning inte får meddelas om straff för brottet kan åläggas i disciplinmål hänvisar kommittén till nu gällande bestämmelser om åtalseftergift en— ligt 20 kap. 7 & första stycket 1 rättegångs- balken och konstaterar att syftet med be- stämmelsen om åtalseftergift tillgodoses genom att prövningen lämnas åt militär- myndigheten som kan låta bero vid en till- rättavisning eller låta saken förfalla.

13.4. Militärstraffsakkunnigas överväganden

Ett flertal stadganden i MRL förutsätter att militära mål skall handläggas skyndsamt. Vikten av att militära mål behandlas skynd- samt har också understrukits i ett år 1951 utsänt kungl cirkulärl, vari skyndsamhe— tens betydelse för upprätthållandet av disci- plinen inom krigsmakten betonats. Att cir- kulärets bestämmelser efterlevs kontrolleras kontinuerligt av den justitieombudsman som har tillsynen över försvarsväsendet, bl. a. vid granskningen av arrestantkort. Någon erinran kan givetvis inte göras mot att hand- läggningen sker skyndsamt. I den mån ut- redningar i militära mål berör civila utred- ningsorgan — polismyndigheter och åkla- gare — medför emellertid kravet på skynd- samhet att de militära målen måste ges för- tur. Sannolikt sker detta ofta på bekostnad av och till förfång för utredningar i andra och allvarligare mål. Detta antagande ter

sig särskilt befogat mot bakgrunden av det allmänt kända förhållandet att de civila ut- redningsmyndighetemas resurser är utnytt- jade till bristningsgränsen. Det är därför till en början angeläget att tillse att civila utredningsmyndigheter inte utnyttjas för ut- redning av saker som måste antagas kunna nöjaktigt utredas av militär myndighet. Vi- dare bör det förhindras att brottsutredning- ar, som i allmänhetens ögon ter sig onödi- ga, över huvud taget kommer till stånd.

13.4.1. Avskrivningsfallen

De sakkunniga har uppmärksammat att den bestraffningsberättigades möjligheter att läg- ga ner saken är mycket begränsade. Den grundläggande förutsättningen för bestraff- ningsberättigads möjligheter att avskriva må- let är — bortsett från att straff för brottet måste kunna åläggas i disciplinmål — att saken prövas vara av synnerligen ringa vikt. Såsom framgår av vad tidigare anförts fram- höll Svea hovrätt vid tillkomsten av 22 & fjärde stycket MRL att kravet på att saken skulle vara av »synnerligen» ringa vikt skulle medföra fara för att stadgandet för- lorade praktisk betydelse om det skulle gäl- la endast med denna enligt hovrättens me- ning utomordentligt kraftiga begränsning. Departementschefen uttalade häremot att er- farenheten inte givit belägg för hovrättens farhågor. Den erfarenhet, som departe- mentschefen därvid åsyftade, var huvudsak- ligen erfarenheten av tillämpningen av mot- svarande bestämmelse i 204 & strafflagen för krigsmakten, vilket sistnämnda stadgan- de medgav avskrivningsrätt i fall då erfor— derlig utredning ej kunde vinnas om brottets beskaffenhet eller den misstänktes straffbar- het men inte då utredning om att den miss- tänkte begått brottet förelåg.

Med hänsyn till de skilda förutsättningarna för avskrivning enligt 204 & strafflagen för krigsmakten och enligt 22 & fjärde stycket MRL får emellertid antagas att antalet fall

1 KCirk 11 maj 1951 till Domstolarna, åkla- garna och polismyndigheterna om vikten av att särskild skyndsamhet iakttages vid behand- lingen och avgörandet av vissa militära brottmål.

där fråga om avskrivning kan uppkomma numera är avsevärt mycket större än då strafflagen för krigsmakten gällde. Att över huvud taget erhålla besked om i hur stor ut— sträckning bestraffningsberättigad ansett sig vara förhindrad att avskriva mål till följd av att han tolkat förutsättningen »synnerli— gen ringa vikt» alltför restriktivt är mycket svårt, eftersom en sådan bedömning sällan lämnar några spår efter sig i handlingarna. Visserligen kan med fog antagas att den be- straffningsberättigade, om han tolkat förut- sättningen mycket restriktivt och ansett den utgöra hinder för avskrivning, tillgripit till- rättavisning i stället för disciplinstraff. Det måste emellertid erinras om att tillrättavis- ning liksom disciplinstraff kan åläggas en- dast om den misstänkte erkänt brottet eller de faktiska omständigheter, som konstitue- rar detta. Även om erkännande inte före— ligger kan avskrivning ske jämlikt 22 % fjärde stycket MRL.

Eftersom avskrivning dock ej kan komma till stånd av det skälet att brottet bedöms inte vara så ringa som lagrummet föreskri- ver och disciplinstraff eller tillrättavisning ej går att använda då brottet inte är erkänt, tvingas den bestraffningsberättigade säker- ligen i många fall att hänskjuta målet till åklagaren för utredning där ett hänskjutande ter sig ganska meningslöst. Därmed belastas den civila utredningsmyndigheten med ut- redningar av förhållandevis bagatellartade förseelser. Varje utredning genom polismyn- dighet av sådana bagatellförseelser torde ske på bekostnad av effektiviteten i utredningar av allvarligare saker och detta trots att nå- got egentligt intresse — vare sig allmänt eller speciellt militärt — av att utredning kommer till stånd ej föreligger. Trafikmåls- kommitténs tidigare berörda förslag om möj- lighet för åklagare att underlåta förunder- sökning eller nedlägga påbörjad sådan tar just sikte på förhindrandet av sådana onö- diga utredningar.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid kommitténs förslag att åklagaren ej skall äga underlåta förundersökning om straff för brottet får åläggas i disciplinmål. Detta ta- lar enligt de militärstraffsakkunnigas me-

ning för att den bestraffningsberättigades möjligheter att avskriva mål bör ökas genom att kravet på förseelsens ringhet minskas. Beträffande trafikmålskommitténs förslag måste dock konstateras att förslaget i vad avser militära mål inte helt kan få önskad verkan när det gäller brott, som anmäls hos åklagare eller polismyndighet. För att mål angående sådant brott skall kunna över- lämnas till den bestraffningsberättigade utan utredning från den civila myndighetens sida fordras enligt 805 MRL att saken synes nöjaktigt kunna utredas i disciplinmål. Så är inte fallet om den misstänkte förnekar gärningen. I de fall det redan av anmälan till åklagare eller polismyndighet framgår att den misstänkte förnekar brottsligt för- farande torde därför civil utredning inte kunna undvikas. Det har enligt vad som inhämtats ej varit trafikmålskommitténs av- sikt att sådana mål skulle avskrivas av åkla- garen under det att må] vari erkännande från den misstänkte kunde förutsättas, skul- le överlämnas till den bestraffningsberätti- gade för utredning. Det kan emellertid an- tagas att antalet mål, vari redan av anmälan till åklagaren eller polismyndighet kan slu- tas att den misstänkte ej erkänner brottet, inte är särskilt stort.

Ifrågasättas kan om det inte skulle vara ändamålsenligt att medge åklagaren rätt att underlåta förundersökning även i sådana militära mål där straff för brottet får åläg- gas i disciplinmål. Med hänsyn till att de militära myndigheterna bär ansvaret för ord- ningen inom krigsmakten synes det emeller- tid rimligt att deras uppfattning om vad som bör bli föremål för avskrivning eller ej blir avgörande för frågan om och på vilket sätt en förseelse skall beivras. Om utred= ningen angående brottet leder till att den misstänkte erkänner förseelsen kan den be— straffningsberättigade — förutom att av- skriva målet eller ålägga disciplinstraff — meddela tillrättavisning. Fördenskull synes trafikmålskommitténs förslag att åklagaren ej skall äga underlåta förundersökning i fall där straff för brottet får åläggas i disciplin- mål riktigt.

Däremot bör, såsom tidigareantytts, den

bestraffningsberättigades möjligheter att av- skriva mål vidgas genom att kravet på för- seelsens ringhet minskas. Förutsättningama för avskrivning skulle kunna ökas genom att medge den bestraffningsberättigade avskriv- ningsrätt om saken är av ringa vikt. Kra- vet på »synnerligen» ringa vikt skulle i så fall utgå. Emellertid anser militärstraffsak- kunniga det vara riktigare att vad som är lämpligt i det enskilda fallet blir avgörande i stället för huvudsakligen brottets svårhets- grad. Detta rimmar väl med brottsbalkens syn på användande av påföljdssystemet. För att ge den bestraffningsberättigade större ut- rymme för en lämplighetsprövning synes det ändamålsenligt att förutsättningen för av- skrivning anges vara att förseelsen är av »mindre vikt».

Även i fortsättningen bör ställas det kra- vet att avskrivning får ske endast om straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Så- som tidigare framhållits skall därvid inte krävas att det är klarlagt att den misstänkte begått förseelsen. Detta bör uttryckligen an- ges i lagtexten. Skälet härför är att i förut- sättningen att straff för brottet skall kunna åläggas i disciplinmål inrymmes krav på att brottet skall vara erkänt i den meningen att den misstänkte vidgår de faktiska omstän- digheter som konstituerar brottet. Visserli- gen kan av innehållet i övrigt i 22 & MRL utläsas att vid avskrivning enligt fjärde styc- ket inte krävs att förseelsen är erkänd, men med hänsyn till att paragrafen huvudsakli- gen skall tillämpas av icke rättsbildade be- fattningshavare vid krigsmakten bör uttryck- lig föreskrift härom meddelas. Därmed tor- de lagtexten inte heller lämna utrymme för tvivel om att det reformförslag i vad avser 22 5 första stycket ] MRL, som skall be- handlas i det följande, förutsätter att målet alltid hänskjuts till åklagaren då brottet inte är erkänt i tidigare angiven mening.

Anledning att för avskrivningsrätt upprätt- hålla kravet på att annan målsägande än kronan ej får finnas föreligger enligt de sak- kunnigas mening endast om målsäganden vill föra talan om enskilt anspråk eller el- jest påfordrar att målet skall handläggas vid domstol. Såsom tidigare angivits uttalades

samma uppfattning redan vid remissförfa— randet 1951 av auditörsföreningen och av en avdelning i Stockholms rådhusrätt. Reform- förslag i samma riktning förkastades 1952 av departementschefen av det skälet att i annat fall följden skulle kunna bli att vissa ömtåliga mål rörande exempelvis påstått missbruk av förmanskap kom att avskrivas utan att någon som helst utredning ägde rum, nämligen av den anledningen att den bestraffningsberättigade uppfattade anmälan såsom avseende en ren bagatellförseelse. Bortsett från att straff för missbruk av för- manskap över huvud taget inte kan åläggas i disciplinmål (se 9 å MRL och 21 kap. 5 & brottsbalken) och att mål angående så- dant brott följaktligen ej heller kan avskri- vas av bestraffningsberättigad militär chef, synes det svårförståeligt vilket målsägande— intresse som skall skyddas om målsäganden uttryckligen förklarar att han inte har nå- got intresse vare sig av att föra talan om en— skilt anspråk eller av att målet handläggs vid domstol. De brott, varom här kan bli frå- ga, är våld eller hot mot krigsman (BrB 21: 7), missfirmelse mot krigsman (BrB 21: 8), oskickligt beteende (BrB 21: 9) och möjligen förargelseväckande beteende (BrB 16: 16 och 21:16). Det måste antagas att målsäganden i samtliga fall, som kan kom- ma i fråga, förmår tillvarataga sin rätt, ävensom att militära bestraffningsberättiga- de chefer numera ägnar mål av ifrågava— rande beskaffenhet särskild omsorg. Fram- hållas bör att ett avskrivningsbeslut från bestraffningsberättigads sida inte hindrar målsäganden från att därefter göra anmä- lan om brottet hos åklagare eller polismyne dighet. Bestämmelser måste ges därom att den bestraffningsberättigade före avgörande av frågan om han skall hänskjuta målet el- ler inte skall tillfråga målsäganden om den- ne ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet eller eljest påfordrar att målet handläggs vid domstol. Några praktiska svårigheter för den bestraffnings- berättigade att inhämta sådant besked torde inte föreligga. Sist åsyftade bestämmelse bör lämpligen inflyta som ett nytt och sista stycke i 22 & MRL. Visserligen blir Paragra—

fen därigenom ur lagteknisk synpunkt i viss mån otymplig men åtgärden synes kunna försvaras med att bestämmelsen från prak- tisk synpunkt inte lämpligen torde kunna in- fogas någon annanstans i lagen.

13.4.2. Målsägandefallen i 22 5 första styc- ket 1 MRL

Vad som tidigare anförts tar huvudsakligen sikte på avskrivningsfallen. De skäl, som re- dovisats för att målsägandeanspråket skall få bli avgörande för om ett mål skall hän- skjutas till åklagaren eller inte, gör sig emel- lertid starkt gällande även i fall där dis- ciplinstraff kan förväntas åläggas för brot- tet. Stadgandet i 22 5 första stycket 1 MRL att målet ovillkorligen skall hänskju- tas till åklagaren om i målet finns annan målsägande än kronan kvarstår även om de sakkunnigas förslag beträffande avskriv- ningsfallen accepteras. Detta innebär att ci- vil myndighet alltid måste anlitas för ut- redning även om målsäganden inte har nå- got anspråk på att målet skall handläggas vid domstol och detta trots att åklagaren kan förväntas i ett stort antal fall efter ut— redning överlämna saken till den bestraff— ningsberättigade för avgörande. De betänk— ligheter, som anförts av 1946 års utred— ning och departementschefen (se 5. 73 och

74 här ovan) synes numera inte vara befoga- de, åtminstone inte om målsäganden erhåller rätt att påfordra att målet skall handläggas vid domstol. Redan de begränsningar i den bestraffningsberättigades möjligheter att ut- reda mål av ifrågavarande beskaffenhet som ligger i att straff för brottet skall kunna åläggas i disciplinmål — brottet måste vara erkänt i tidigare angiven mening och får ej antagas förskylla högre straff än 15 dagars arrest — minskar kraften i uttalade betänk- ligheter. Kravet på att nöjaktig utredning skall kunna åstadkommas genom den be- straffningsberättigades försorg och skyldig— heten för den bestraffningsberättigade att hänskjuta målet om på grund av sakens be- skaffenhet synnerliga skäl föreligger att må— let handläggs vid domstol, verkar i samma riktning. Därtill kommer att såväl målsägan-

den som den misstänkte i ett stort antal fall måste antagas önska att saken klaras upp utan onödig omgång och utan inblandning av civila myndigheter. De militärstraffsak— kunniga anser att det är möjligt att utan av- kall på rättssäkerheten anförtro utredningen av militära mål till militär myndighet även i fall där annan målsägande än kronan finns under förutsättning att straff för brottet eljest kan åläggas i disciplinmål och målsäganden förklarat sig inte ha något intresse av att saken handläggs vid domstol.

14. Verkställighet av domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts

I 91 & MRL föreskrivs att domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där domstolen ej annorlunda förord- nat, verkställas utan hinder av att domen eller beslutet inte vunnit laga kraft.

14.1 Kritik mot gällande bestämmelse

Det har ifrågasatts, bl. a. i en anmälan till militieombudsmannen (ärende dnr 515/ 1967), huruvida omedelbar verkställighet av arreststraff enligt 91 & MRL är förenlig med de krav den dömde med fog kan ställa på rättssäkerhet. Kritik har riktats mot att den dömde, då han vid klagan vinner be- frielse från eller nedsättning av ålagt arrest- straff eller i stället för arreststraff ådöms disciplinbot eller böter, kanske redan un- dergått hela eller större delen av det av un- derrätten ålagda arreststraffet, varför den vunna ändringen för honom ter sig närmast meningslös.

14.2 Uttalanden av departementschefen vid tillkomsten av gällande bestämmelse

Då bestämmelsen i 91 & MRL tillkom övervägdes dess berättigande i fråga om de två disciplinstraff, som då var aktuella, nämligen disciplinbot och arreststraff. Beträffande omedelbar verkställighet av domstols dom eller beslut om disciplinbot anförde departementschefen (prop. 1948: 216 s. 195) att de skäl, som föranlett be—

stämmelsen om att bestraffningsberättigad militär befattningshavares beslut om åläg- gande av disciplinbot skulle verkställas ome- delbart, gjorde sig gällande med samma styrka i de fall då disciplinbot ådömts av domstol. De skäl, som därvid åsyftades, är i första hand angelägenheten av att straffet följde så snart som möjligt i förhållande till förseelsen. Men även praktiska skäl åbero— pades, exempelvis att det i fall då den dömde skulle kvarstå i tjänst endast under en kortare tid var påkallat att löneavdrag skedde under tjänstgöringstiden. Framför allt framhölls emellertid att omedelbar verk- ställighet av disciplinbotsstraff inte medför- de några större betänkligheter eftersom, för den händelse straffet sedermera ändrades, rättelse kunde ske genom att innehållet eller erlagt belopp utbetalades till den dömde. Beträffande verkställighet av arreststraff framhöll departementschefen att det inte var lämpligt att verkställigheten uppehölls under längre tid och att tiden för klagan över straffbeslut, varigenom militär chef ålagt arrest, till följd härav bestämts till endast två dagar. Enligt departementschefen skulle syftet med denna bestämmelse i viss mån förfelas om den straffskyldige därefter kunde förhala verkställigheten av underrät- tens dom genom att fullfölja målet till högre rätt. Det framhölls vidare att en sådan ordning ej sällan skulle vara otillfredsstäl- lande från disciplinär synpunkt även då det var fråga om åtal utan föregående hand-

läggning i disciplinmål. Av angivna skäl borde enligt departementschefens mening domstols dom eller beslut å arreststraff kun- na verkställas genast om ej domstolen ut- tryckligen förbjöd detta. Från departements- chefens sida förutsattes att sådant förbud alltid skulle meddelas om saken var tveksam eller om dröjsmål med verkställigheten up- penbarligen saknade betydelse ur disciplinär synpunkt.

14.3 M ilitärstraffsakkunniga

Vid sina överväganden har militärstraffsak- kunniga haft att beakta att i de sakkunnigas förslag ingår bland disciplinstraffen — för- utom disciplinbot och arrest — även fri- tidsstraff.

14.3 .1 Disciplinboten

Vad först angår verkställigheten av disciplin- botsstraff, som ålagts av domstol, anser de sakkunniga att skäl ej föreligger för ändring av gällande bestämmelser. De fördelar som ligger i att straffverkställighet sker omedel- bart i det stora antalet fall, där ändring av straffbeslutet ej kommer i fråga, uppväger väl nackdelarna av att i ett fåtal fall verk- ställighet sker av straffbeslut, som seder- mera ändras till den dömdes förmån. Detta gäller särskilt som, enligt vad tidigare fram- hållits, rättelse alltid kan ske genom åter- betalning till den dömde. I den mån be- tänkligheter gör sig gällande är dessa huvud— sakligen att hänföra till straffbeslut, som rör fast anställd personal. Dessa straffbeslut är emellertid i förhållande till dem, som rör värnpliktiga, så få att de inte bör få in- verka på principen om omedelbar verkstäl- lighet av disciplinbotsstraff, vilken ju även gäller sådant straff meddelat i disciplinmål.

14.3.2 Fritidsstraffet

Då det gäller det av militärstraffsakkunniga föreslagna fritidsstraffet har de sakkunniga av skäl, som redovisas i annat sammanhang (se 53 & MRL), funnit att sådant straff ålagt av militär chef i disciplinmål i princip

bör verkställas utan hinder av att straffbe- slutet ej vunnit laga kraft. Än angelägnare är det att fritidsstraff, som ådömts av dom- stol, verkställs omedelbart. Fritidsstraffet bör följaktligen i verkställighetshänseende närmast jämställas med disciplinbotsstraffet.

14.3.3 Arreststraffet

Vad angår verkställighet av arreststraff, som ådömts av domstol, har de sakkunniga att utgå från sitt förslag om inskränkning i möjligheterna att använda arreststraff över huvud taget (4 & förslaget till disciplinlag). Om arreststraff såsom de sakkunniga före- slagit i fortsättningen endast får användas då det är särskilt påkallat på grund av brot- tets art, disciplinen och ordningen inom krigsmakten eller den tilltalades tjänstgö- ringsförhållanden, kommer ett mycket stort antal av de förseelser som för närvarande bestraffas med arrest att föranleda annan och som lindrigare betraktad påföljd.

Enligt de sakkunnigas mening föreligger för närvarande behov av omedelbar verk- ställighet endast i sådana fall där brottet och omständigheterna i övrigt är sådana att brot- tet även enligt de sakkunnigas förslag skulle ha medfört arreststraff. De krav, som för- slaget uppställer för att arreststraff skall få tillgripas, är av den art att — om kraven uppfylls och arreststraff ådöms — det utan vidare står klart att verkställigheten inte bör anstå under den förhållandevis långa tid som det tager innan överrätt omprövat un- derrätts dom eller beslut. Den dömdes be- rättigade krav på rättssäkerhet utöver den som ligger i själva domstolsförfarandet bör liksom tidigare tillgodoses på två sätt. För det första bör domstolen när skäl är därtill -— exempelvis om tvekan om den tilltalades skuld kommit till uttryck genom skiljaktig mening eller eljest vid överläggning till dom eller beslut — kunna förordna att omedel- bar verkställighet ej får ske. För det andra bör överrätt kunna utan hörande av part förordna om inhibition av verkställigheten i avvaktan på omprövning av saken.

De farhågor som med hänsyn till tidsut- dräkten vid klagan kan råda beträffande

möjligheterna att utverka inhibition av straffverkställigheten, ter sig inte särskilt beaktansvärda efterom det regelmässigt tor- de gå mycket snabbt att få ett inhibitionsyr- kande prövat. I detta sammanhang kan an— märkas att innan verkställigheten kan börja fordras ett skriftligt verkställighetsförord- nande från den, som har att befordra straf— fet till verkställighet (40 & MRK). Detta medför i praktiken viss tidsutdräkt till för— mån för den som söker inhibition av verk— ställigheten. Väsentligare synes emellertid vara att den, som har att befordra straffet till verkställighet, torde kunna med stöd av 6 5 andra stycket förslaget till disciplin- lag (nuvarande 5 5) förordna om uppskov med verkställigheten till dess framställt yr- kande om inhibition hunnit prövas. Över— vägandet av ett sådant uppskov förutsätter givetvis att det upplysts att inhibition be— gärts. För den händelse det sedermera vid omprövning av saken skulle befinnas att den dömde i allt fall till någon del oriktigt un- dergått arreststraff föreligger möjlighet att bereda honom åtminstone ekonomisk gott- görelse enligt lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade el- ler dömda m. fl.

14.3.4 Slutsats

Mot bakgrunden av det anförda finner de sakkunniga ej skäl föreslå någon ändring av bestämmelserna i 91 & MRL om verkstäl- lighet av domstols dom eller beslut varige— nom disciplinstraff ålagts.

Om de sakkunnigas förslag till 4 & dis— ciplinlagen, som är avsett att radikalt mins- ka användningen av arreststraff, inte skulle leda till lagstiftning på området och arrest- straff även i. fortsättningen skulle komma att användas i den utsträckning som skett hit- tills, bör i 91 & MRL införas en bestäm- melse som undantar domstols dom eller be- slut å arreststraff från omedelbar verkstäl- lighet. Sådant straff bör då få verkställas omedelbart endast i de fall domstolen så förordnar. Under angiven förutsättning bör även införas en bestämmelse om nöjdför- klaring från den dömdes sida efter mönster av bestämmelsen i 55 5 MRL.

15. Straff och disciplinmedel för krigsmän under krig

Såsom tidigare angivits har vi i vår lagstift- ning — med undantag för dödsstraffet — inga särskilda straff— och disciplinmedel av- sedda för krigsmän under krig. Frågan om tillämpligheten av fredstida straffsystem under krigstid är mycket svårlöst. Det är därför skäl att undersöka och belysa proble- met ur olika aspekter.

Ämnet kunde eventuellt indelas så, att man utreder under vilka olika förhållanden under krigstid man blir tvungen att ådöma och verkställa straff. Härvid skulle man skilt för sig ta som undersökningsobjekt 1) det av krigshandlingar icke berörda området, 2) det bakom fronten liggande området, och 3) den egentliga krigsskådeplatsen. En så- dan indelning har dock sina nackdelar. Vid ett modernt totalt krig kan nämligen knap- past dragas en skarp gräns mellan sådana olika områden. Man måste utgå ifrån, att vilken del av landet som helst och i värsta fall hela landet på samma sätt blir hemsökt av kriget. Under sådana förhållanden synes det lämpligt att indela ämnet efter de olika straff— och disciplinmedlen. Framställningen bygger i. det stora hela på upplysningar som erhållits från finskt håll om erfarenheterna från krigen mellan Sovjetunionen och Fin"- land under det senaste världskriget.

15.1. Allmänna synpunkter

De militära disciplinmedlen har utarbetats med tanke på fredstid". Disciplinens upp-

rätthållande under fred kan om det behövs till väsentlig del ske med tillhjälp av en riktig användning av lindrigare disciplinme- del. Likväl måste man anse, att utveckling- en av andra åtgärder än disciplinmedel är ägnad att i allt högre grad minska betydel- sen av disciplinmedlen såsom disciplinbeva- rande faktor. lngjutandet av rätt anda, psykologiskt riktiga fostringsmetoder samt befälets eget föredöme och personliga auk- ton'tet har fått en allt centralare betydelsei det framåtskridande samhället. Sålunda hål- ler kanske de militära disciplinmedlens be- tydelse i viss mån på att minska även under fredstid. Användning under krig av hela det fredstida disciplinsystemet lämpar sig en- dast på sådana fredliga områden, där livet även i övrigt påminner om fredstida gar- nisonstjänst. På de avsnitt där striderna förs måste disciplinen frammanas med andra åtgärder än användande av disciplinmedel.

15.2 A rreststraffet

Arreststraffets verkan grundar sig på att det starkt begränsar den bestraffades rörelsefri— het och möjligheter till utnyttjande av fri- tiden. Detta straff har således betydelse även under krigstid i sådana förhållanden, där den militära personalen har möjlighet att utanför tjänsten förfoga över fritiden; där arreststraffet berövar dem tillfälle till för- ströelse, att träffa vänner 0. s. v. Däremot är arreststraffet betydelselöst under frontför—

hållanden. Ju svårare situationer och primi- tivare förhållanden det dagliga livet fram- levs i, desto mindre är arreststraffets be- tydelse. Vid fronten kan dessutom verkstäl- ligheten av straffet i allmänhet arrangeras endast på ett relativt långt avstånd från linjerna. En sådan förpassning skulle för den i första linjen kämpande soldaten inne— bära en avsevärd lättnad. I allmänhet måste man väl utgå ifrån att de förhållanden straffet skall utstås i ej får framstå såsom bättre än de förhållanden den bestraffades skötsamma kamrater har att stå ut med un- der tjänstgöringen.

Den enda möjligheten att använda arrest- straffet i främsta linjen torde vara, att straf- fet visserligen ådömes omedelbart, men att verkställigheten uppskjuts till dess trupp- förbandet löses från sitt frontansvar och förflyttas till området bakom linjerna. Se- dan, när kamraterna beviljas permission rundhäntare än förut, när det finns möjlig- het att träffa andra människor och att roa sig, då är den rätta och effektiva tidpunk- ten kommen för verkställande av arrest— straffet. Under dessa förutsättningar kan arrest eventuellt komma i fråga även i av- seende å stridsförband.

15.3. F ritidsstraffet och utegångsförbud

Vad nu sagts om arreststraffet gäller givet- vis även det föreslagna fritidsstraffet och tillrättavisningen utegångsförbud (landgångs- förbud), vilka inskränker den felandes rö- relsefrihet.

15.4. Extratjänst

Bättre än arreststraff, fritidsstraff och ute— gångsförbud tycks, för frontförhållanden, den tillrättavisning lämpa sig, som utan att begränsa den bestraffades frihet innebär en ökning av arbete och plikter, nämligen extratjänsten. Denna tillrättavisningsform torde vara den enda, som ungefär lika ef- fektivt kan användas under alla förhållan- den. Den enda lyx, som mannen i främs- ta linjen kan njuta av, är vila. Att förkor- ta den till buds stående vilotiden genom ar-

bete eller tjänstgöring utom tur, känns i realiteten som ett straff, i synnerhet om ar- betet eller tjänstgöringen skall ske under samma farliga yttre förhållanden, som man- nen även i övrigt är försatt i. Den enda praktiska svårigheten vid tillämpningen av extratjänst är att finna lämpliga verkstäl- lighetsformer. Under krig kan vakttjänst knappast i nämnvärd mån användas, på grund av det stora ansvar, som därmed är förknippat. Olika slag av extra arbete är det däremot möjligt att arrangera. I Fin- land användes allmänt under senaste krig arbete utom tur och verkställigheten ord- nades ofta i form av ackordsarbete. När såsom straff sålunda ådömdes t.ex. fem gånger arbete utom tur, tillkännagavs samti- digt att en extra arbetstur motsvarar 1 m3 brännved. Hela straffet skulle således ut- stås genom att under fem dagar hugga 5 m3 brännved. Det berodde sålunda på den be- straffade själv om han för arbetet använde de tillåtna fem dagarna eller om han fick sitt beting färdigt t. ex. på tre dagar.

15.5. Disciplinbot

Under krig avlönas den militära personalen i olika former. Emedan krigsmakten till- handahåller personalen kläder, mat och bo- stad torde lönen under frontförhållanden ha mycket liten betydelse. Erfarenheterna från Finland visar att personalen nära nog un- dantagslöst lät den största delen av lönen gå till hemmavarande familjer eller släk- tingar. Under sådana förhållanden synes ett mot vederbörandes ekonomi riktat straff inte ha någon nämnvärd betydelse.

15.6. Slutsats angående disciplinmedlens användbarhet

Slutresultatet för disciplinmedlens vidkom— mande blir således, att endast extratjänst på ett motsvarande sätt som under fred sy- nes kunna användas även under krig och att arrest eventuellt kan komma i fråga, så- framt dess verkställighet sker vid lämplig tidpunkt. Resultatet är onekligen magert. Denna omständighet föranledde under kri-

get i Finland, att en del förmän försökte avhjälpa bristen på bestraffningsmedel ge- nom att hitta på specifika, för fältförhål- landen lämpade bestraffningsformer. Såda- na på egen hand uppfunna metoder är dock olagliga och förbjöds även på det strängas- te av den högsta militärledningen.

För att ge en möjligast fullständig bild av den krigstida disciplinfrågan må i detta sammanhang även hänvisas till tvenne fors- kare, som behandlat detta spörsmål.

I sin bok »latkosodan taistelut» (Stri- derna under fortsättningskriget) säger övers- te Y. A. Järvinen om den finska soldat- disciplinen bl. a. följande:

Den finska soldaten är en utpräglad indivi— dualist. Han vill, även då han uppfyller en annans order, veta dess syftemål, dess motiv och rättmätighet. Han vill tänka även med sin egen hjärna, är snabb till kritik, lätt kränkt och långsint, men å andra sidan känslig för vänskap, fastän långsam och stel då det gäller att synligt besvara den. En god och rättvis förman, som inte sparar på egna krafter, får honom att stå ut även med de hårdaste an- strängningar. Snubbor förtar honom lusten att försöka och illvilja kan bringa honom i raseri. En yttre tvångsdisciplin under hot om straff inverkar ej nämnvärt på honom, ej heller åberopande av heders- eller pliktkänsla om ej förmannen ifråga själv föregått med gott ex- empel. Ett tack sporrar honom endast då han själv verkligen känner att han är förtjänt där- av. Ett oförtjänt tack anser han som tomt smicker och inställsamhet.

I sin bok »Suomen Sota» (Finlands krig) berättar överste Wolf Halsti bl. a. följande om disciplinsvårighetema under kriget:

Varje förman var tvungen att komma till rätta med hjälp av sitt förstånd, sin naturliga fallenhet och tidigare tillägnade metoder. Det fanns två metoder. De aktiva officerarna hade under fredstiden tillägnat sig ett visst system. Detta var likväl avsett för helt andra förhål- landen och för ledning av tjugoåriga ynglingar. För att leda äldre män under kriget lämpade sig systemet synnerligen illa med sin formali- tet och sin oeftergivlighet. Mindre begåvade officerare tillämpade det som sådant och blev hatade, de mera begåvade åter försökte ut- veckla det, envar efter sin egen intuition. Re— servofficerama försökte reda sig med samma system, som de tillägnat sig i de fredstida truppförbanden eller också tillämpade de me- toder, som utvecklats inom det frivilliga lands— försvaret (skyddskårsorganisationen), på för—

hållanden, som var totalt avvikande. Då offi- cerarna dessutom oftast måste bo ihop med sitt manskap i samma tält eller >korsu» var uppnåendet av det avstånd till underlydande som prestigen påbjuder så svårt, att det grän- sade till omöjlighet och endast lyckades för personer med medfödda anlag för ledarskap och uppfostran.

Dessa uttalanden torde för sin del visa hur svårlöst och mångfasetterad frågan är om upprätthållande av disciplin under krig. Det må upprepas, att disciplinmedlens an- vändning endast utgör en liten del av det- ta problem.

15.7. Permission

En åtgärd som inte utgjorde vare sig straff eller disciplinmedel — men sakligt sett stod dem nära - nämligen regleringen av per- mission visade sig i Finland ha en anmärk- ningsvärd betydelse under krigen. Här av- ses ej de i Finland förekommande kvälls- permissionema och de 3. k. söndagspermis- sionema, som under krig saknar nämn- värd betydelse, utan de längre s.k. hem- permissionerna. Enligt Finlands värnplikts- lag kan permission beviljas antingen som s. k. duglighetspermission (belöning för utomordentligt god militär prestation) eller av tvingande personliga skäl. I Finland har man således inte i lagstiftningen gått fram på den linjen, att erhållande av permission skulle vara en rättighet, som tillkommer den värnpliktige, utan man anser, att per- mission i allmänhet beviljas som belöning för väl utförda prestationer, vilket bedöms av den, som är behörig att bevilja permis— sion.

Erhållandet av permission var under kri- get en synnerligen viktig sak. På grund där- av uppgjordes i praktiken, för undvikande av orättvisor, ett särskilt permissionsturssy- stem, varigenom den värnpliktige, således ofta flera månader på förhand, kunde räk- na ut när hans permissionstur skulle infal— la. Då man även under kriget i princip intog den ståndpunkten, att permission be- viljades som belöning för väl utförd tjänst- göring, ansågs det möjligt att vägra en per- son, som skött sig illa, erhållande av hem-

permission även i det fall att han stod i tur, med andra ord, hans permissionstur fram- sköts. Detta framskjutande av permission hade ur disciplinbevarande synpunkt avse- värt större betydelse än de egentliga disci- plinmedlen. Det utgjorde ett sådant skräm- mande hot, som mången gång fick veder- börande att tygla sig och noggrant iakttaga disciplinens krav.

15.8. F ängelsestra f fet

Då det gäller att bedöma användbarheten av fängelse på krigsmän under krig får man hålla i minnet att de vanligaste brot- ten under krig utgörs av de fall, då veder- börande på ett eller annat sätt söker undfly de plikter, som åvilar honom som soldat. Han gör sig skyldig till feghet, desertering, Självstympning, myteri etc. Om på ett dy- likt brott under krig följer ett långvarigt frihetsstraff, uppnår den brottslige genom straffet på sätt och vis just det han efter- strävat med brottet. Man må ha vilken åsikt som helst om huruvida det är ange- nämt eller oangenämt att »sitta inne», odiskutabelt är i varje fall, att vistelsen i straffanstalten är mera rofylld och skyddad än ute i eldlinjen. Som straff kvarstår så- lunda endast den skam, som vederböran- de har att utstå. Men erfarenheterna från Finland visar att många under kriget an- såg att den kroppsliga integriteten gick före den vanära de ådrog sig genom brotten. Det kan konstateras att man i Finland i början av kriget vid de nyssnämnda brot- ten ofta fällde domar, lydande på lång- variga tukthusstraff (från 8 år till livstid). Mycket snart insåg man dock, att detta kriminalpolitiskt sett ingalunda var någon lyckad lösning, varför man, genom att till nödvändiga delar ändra lagen, kom fram till ett slags uppskovssystem. Detta inne- bar, att, sedan krigsdomstolen ådömt den skyldige tukthus- eller fängelsestraff för viss tid, den militära förman som ansvarade för straffets verkställande — i allmänhet truppavdelningens kommendör — kunde förordna, att straffets verkställighet tills vidare skulle uppskjutas, med andra ord,

straffet skulle verkställas först efter kriget. Sålunda återvände den dömde omedelbart efter rättegången till fronten, till sitt förra truppförband, men var samtidigt medveten om, att verkställigheten av det ådömda straffet väntade honom framdeles, såframt han ej utmärkte sig i så hög grad att för- mannen gjorde framställning om straffets undanröjande genom benådning.

Under kriget i Finland vidtogs'även en annan åtgärd. De värnpliktiga, som under början av kriget ådömts långvariga frihets- straff och som utstod dem i olika straff— anstalter på hemorten, förflyttades till front- tjänstgöring, varvid straffverkställigheten tills vidare avbröts. Såframt de utförde sin tjänstgöring på ett berömvärt sätt, gjordes framställning om deras benådande i avseen- de å det resterande straffet. Vid de utred- ningar, som verkställdes efter kriget, be- traktades en oklanderlig fronttjänstgöring i varje fall som'en avkortning av strafftiden.

Angående effekten av den nyssnämnda metoden med uppskjuten verkställighet av frihetsstraff råder delade meningar. Å ena sidan har gjorts gällande, att straffets av- skräckande verkan på stridskamrater genom ett sådant förfarande skulle bli tämligen il- lusorisk. Andra åter omfattar inte denna ståndpunkt utan anser att straffets utåt- riktade verkan i det närmaste borde anses vara densamma oberoende av huruvida den dömde förpassas till straffanstalt eller åter- vänder till sitt förband i väntan på att verk- ställigheten skall ske först i det skede, då kamraterna hemförlovas efter krigets slut. Desom har denna uppfattning menar att just medvetandet om, att den dömde skall komma att utstå sitt straff när de övriga efter krigets slut' som fria män får återvän- da till hemmet och de sina, framhäver ver- kan av uppskovet för såväl den bestraf- fade själv som hans stridskamrater.

Det är en helt annan sak, att den all- männa benådning, som beviljades i Fin- land efter krigets slut, förändrade situatio- nen och att det sålunda bör anses tvivel underkastat, huruvida metoden med upp— skov med verkställighet kan ånyo effektivt användas där så länge man minns den nyss-

nämnda allmänna benådningen. Det bör dock påpekas, att den fullständiga benåd- ningen endast gällde straff upp till två år. Tukthus- eller fängelsestraff utöver två år berördes endast av vad man kunde kalla en 50 procents benådning, varför personer, som gjort sig skyldiga till grövre brott, i alla händelser kom att utstå en del av sitt straff efter hemförlovningen.

15.9. Dödsstraffet

I Finland liksom i andra länder som var invecklade i det senaste världskriget var dödsstraff tillämpligt. Om dess effektivitet rådde knappast mer än en åsikt. Straffet ansågs så verkningsfullt att det inte kunde undvaras. Å andra sidan måste man kom- ma ihåg, att man i allmänhet kan vara motståndare till dödsstraffet i princip av många olika skäl. Dess psykologiska ver- kan utåt kan även under en modern och upplyst tid vara synnerligen oberäknelig. Under sådana förhållanden måste man utgå ifrån, att dödsstraffet även under krig bör tas i bruk endast i de ytterst svåra fall, då inga andra medel hjälper. Det måste vara »ultima ratio», vars användning är berät- tigad endast i de situationer, då kanske hela nationens öde allvarligt hotas och en sådan chockverkan, som dödsstraffet all- tid kommer att innebära, utgör den enda lösningen.

Av de dödsdomar som fälldes i Finland under senaste krig gällde ca 95 procent spionage. De resterande 5 procenten ådöm- des för kvalificerade återfall, begången de- sertering eller därmed jämförliga brott.

15.10. Militärstraffsakkunniga

De sakkunniga har tagit intryck av de er- farenheter som redovisats från Finland. De har även beaktat att samtliga länder, vilkas militära strafflagstiftning de tagit del av (se bilagan 2), inte har några särskilda för krig avsedda militära straff och disciplinme— del. Samtliga dessa länder, utom Schweiz, har deltagit i det senaste världskriget och har haft anledning att noga överväga hit-

hörande frågor. De sakkunniga har för sin del inte kunnat finna på något nytt, för användning under krig lämpligare straff el- ler disciplinmedel än dem vi redan har för fredstid. Något förslag om särskilda straff och disciplinmedel för krig framlägges där- för inte.

Vad särskilt angår dödsstraffet, som en- dast är tillämpligt i krig, har de sakkunniga mycket allvarligt övervägt om det skulle kunna avskaffas. Länder med krigserfaren- het har emellertid ansett sig inte kunna und- vara dödsstraffet. Detta gör det svårt för de sakkunniga att hävda en annan stånd— punkt även om de inte vill underlåta att ut- tala att de principiellt är motståndare till detta straff. Stor risk torde föreligga att, om vi i vårt land skulle avskaffa dödsstraffet, vi i händelse landet drogs in i krig skulle bli nödsakade att ånyo införa det och då ge- nom en lagstiftning med retroaktiv verkan. Det senare skulle helt strida mot våra rätts- principer på strafflagstiftningens område. De sakkunniga föreslår därför inte någon ändring beträffande vår lagstiftning om dödsstraffet. Till detta ställningstagande har i hög grad bidragit att i Sverige såväl utdö- mandet av dödsstraff som verkställigheten därav kringgärdas av ett flertal från freds- tida rättegångsordning avvikande bestäm— melser till förekommande av missbruk. Fö— reskrifterna härom är givna i lagen den 30 juni 1948 om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig. För det första måste en underrätts dödsdom enligt denna lag underställas hov- rättens prövning. Vidare är det inte möjligt att ådöma någon dödsstraff utan att han i varje instans är personligen tillstädes och får tillfälle att försvara sig. Slutligen får inte dödsstraff verkställas utan att Kungl. Maj:t för varje särskilt fall lämnat sitt till- stånd till verkställigheten.

,, . __ _ Hm.. Mahir; .2' LI ' m.,, Hål ' 'J'F'MÖ'HWITIGI |"i ..ä'l'uhålk "flugit ' ' 1I.l|'l '3ih1vzle |I' M M " ' .','. W” " 'lvilji' CFI! f_lfld (litt fund '|"'|"'.I.. url '.- ' '._||_"|".'_"_ HiFi,—snmwngh'm-l |_.. | I'

"|.'|il|..1|u'. ."

" __.-||.___ lll'q'ti'flå" 'It-l:a" 'Wil-Iu _l I::wåll ." _ f**k-'%'- .lg'illif'h'lfhk'v unkna): lJl'. i ?!. .l . .it-träl . .__..__- ...a") tgjtrjmqlm |:-__ .|.. .. __er ,lm'l'). (tft— "' milt !isqutl'fllliJ '... '! aramis.” 1,15 Ilmenau... - £ 'the Milia-'N' ""—",'"'."5ll?""*"' al:. ..-. %I'JIHHLLEHR ijfl. . |. ..är - . .. _ db llitt uuwltrw. _ Pi.-ja..,"iäläpnliaifi lkilz, .: Lila trimm ' ifrån-;P]: rlt' lil...-m rut-'.' ..:: lil.....tfrut 74, jviqulä *:JIIMQR vill:: Du .: 'qup _|"_||'.ioåll'.jld_imlf'h'-lll:$if11 msk.-'. .: »” pi Å' ,_'n': 125.341er U '. .|...I'JJ ,. ___-. ,_' jämka-f.kr.: stund . se. i"|'"i1'.iwi..|_l!i't#f|| ”_l-[WIFI 11,35qu |.'|..'|||:..!':1. " ._j-|1_ *t'_|__..' Er_h'n: 'rIIiiyli'lth _Emv .f'fn'h' 'I m' .)I' lil— ' _ui|.________ 'JlJ_ | Mu Hum

ambra-| ulwi _allii' hwal'n'iadl -ml|å||

vika.-|| ||| ;l-lrmmml 1)" ' kl.?! _lrå.” ' 'm' Ludw- .it-%L r- _Si. __riignghi l-tjl. :.r. ut. 33:10”

*"...:....|....._............. alumin...! .öl .!

*. J:" ___-..er nwjmegbwd. vall.-.; aahhh—.- rf

magman.! |||. _l:

'ä'llvliflxvirnhlu BU ' glänta, äts-”FHI. - ' f

giillrlilrleaämmr mmm .',

H Specialmotiverin g

16. Brottsbalken 32 kap. Om ämbetsstraff och om disciplinstraff för krigsmän

Kapitlet innehåller endast två paragrafer, som rör disciplinstraff för krigsmän, 6 och 7 55. Förslaget syftar allenast till änd— ring av 6 &, vari det är nödvändigt att in- föra bestämmelser om den nya strafformen fritidsstraff. Emellertid måste åsyftade be- stämmelser bli förhållandevis omfattande. Intages de i 6 & jämte bestämmelser om ar- rest och disciplinbot blir paragrafen otymp— lig. Militärstraffsakkunniga anser det där- för tjänligt att inte blott upptaga bestäm- melser om fritidsstraff i en särskild para- graf utan även — i överskådlighetens in- tresse —- att uppdela bestämmelserna an- gående arrest och disciplinbot på två skil- da paragrafer. Kapitlets paragrafantal ut- ökas därmed till tio, varav 10 & helt mot- svarar 7 5 i nu gällande lydelse.

65.

Paragrafen förkortas så att däri anges en- dast vilka former av disciplinstraff för krigs- män som förekommer. Den motsvarar förs- ta stycket i 6 5 i gällande lag. Bland de sålunda angivna strafformema ingår den föreslagna nya strafformen fritidsstraff. Denna strafform är i princip att anse som svårare än disciplinbot men lindrigare än arrest.

75.

Paragrafen motsvarar 6 å andra stycket i gällande lag. Minimitiden för arrest har

satts till åtta i stället för tre dagar. Militär- straffsakkunnigas huvudsyfte har varit att minska användningen av arreststraff. Det- ta har lett till att de sakkunniga föreslagit införande av bestämmelser vari uppställts krav på särskilda förutsättningar för att arreststraff över huvud taget skall få tillgri- pas (4 5 förslaget till disciplinlag). Om så- dana särskilda förutsättningar är för handen torde gärningen knappast förskylla ett så lindrigt disciplinstraff som arrest understi- gande åtta dagar. Kortvariga arreststraff har vidare ansetts vara av tvivelaktigt vär- de, bl.a. av den anledningen att de — om de inte verkställs under veckoslut — av de straffskyldiga ofta betecknas som ett inte alltför obehagligt sätt att komma ifrån ansträngande tjänstgöring och som ett till— fälle att »vila upp sig». Därjämte avser det föreslagna fritidsstraffet att ersätta de kortvariga arreststraffen. Något utrymme för kortvariga arreststraff har följaktligen inte ansetts finnas.

85.

I denna paragraf ges den grundläggande bestämmelsen om den föreslagna nya disci- plinstrafformen fritidsstraff.

Angående straffets konstruktion hänvi- sas till s. 63.

Att särskilda bestämmelser erfordras för krigsmän, som är förlagda ombord å far- tyg, har sin grund däri att fartyg ofta inte

ligger i hamn någon längre sammanhäng- ande tid. Om ett fritidsstraff skall bli verk- samt för sådan personal måste möjligheter finnas att förlägga verkställigheten till ett antal särskilda dagar då fartyget befinner sig i hamn.

Fritidsstraff utgör en begränsning under bestämd tid eller under bestämt antal sär- skilda dagar i den straffskyldiges möjlighe- ter att fritt förfoga över sin fritid så till vida att han inte äger förflytta sig utanför visst område eller del därav. Verkställigheten av fritidsstraff får inte — bortsett från anmäl- ningsplikt i syfte att kontrollera att förbu- det efterlevs — för den straffskyldige med- föra andra inskränkningar i hans rätt att fritt förfoga över sin fritid än de, som föl- jer av själva förbudet att vistas utom visst område. Avser fritidsstraffet förbud att vis- tas utom kasernområde och finns inom ka- semområdet ett marketenteri skall den straffskyldige vara oförhindrad att besöka detta. Vad som generellt utgör fritid be- stämmes av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Bestämmelser om vad som utgör fritid finns för närvarande intagna i Tjänstereglemen- te för krigsmakten, 11 kap. 37 mom. Där- av framgår att fritid för meniga i regel är dels dag före söndag och annan helgdag eller dag före annan tjänstefri dag från tjänstens slut till klockan 24.00 dagen fö- re närmast följande tjänstgöringsdag, dels onsdagar efter tjänstens slut till klockan 24.00, dels övriga dagar efter tjänstens slut till klockan 22.00. Underbefäl av läg- re tjänstegrad än furirs, meniga vid flottan efter genomgången rekrytskola samt meni- ga som deltager i befäls- eller repetitions- övning har fritid alla dagar från tjänstens slut till klockan 24.00 dagen före närmast följande tjänstgöringsdag. Övriga krigsmän äger åtnjuta fritid alla dagar från tjänstens slut till tjänstens början närmast följande tjänstgöringsdag. Den tid varunder krigs- man åtnjuter tjänstledighet eller annan le- dighet räknas inte som fritid i nu angiven bemärkelse. Beviljas krigsman under verk- ställighet av— fritidsstraff ledighet (t. ex. in- träffar övningsuppehåll eller semester) skall därför verkställigheten avbrytas och åter-

Med del av område, som är upplåtet åt viss avdelning, avses företrädesvis kompa- ni— och batterilokaler eller motsvarande. Fritidsstraff i form av förbud att vistas utom sådana lokaler torde för den straff— skyldige framstå såsom strängare än ett för- bud att vistas utom kasemområdet enär han i det först åsyftade fallet regelmässigt tor— de vara förhindrad att under fritid besö- ka exempelvis förbandets marketenteri. Därest dagrum är inrättat inom kompani- lokalerna skall han dock äga uppehålla sig där.

Beträffande gränsdragningen när det gäl- ler bestämmandet av minimi— och maximi- tidema för fritidsstraff hänvisas till vad som anförts på s. 66.

95.

Paragrafens första stycke motsvarar 6 & tredje stycket i gällande lag. Endast den ändringen har vidtagits att maximitiden för disciplinbot har satts till trettio dagar i stället för tjugo dagar.

Vad som föranlett ändringen har redo— visats på s. 60.

Paragrafens andra stycke saknar motsva- righet i gällande lag och sammanhänger med förslaget om införande av fritidsstraff. Mi- litärstraffsakkunniga har funnit det vara av värde att disciplinbot kan ådömas vid sidan av fritidsstraff som påföljd för ett eller fle- ra brott. Förutsättningarna för när disci- plinbot må ådömas jämte fritidsstraff fin- nes angivna i 9 5 förslaget till disciplin- lag och behandlas i anslutning till nämnda lagrum.

10 %.

Denna paragraf motsvarar helt 7 5 'i gällande lag. ' - '

17. Lagen om diSCiplinstraff för krigsmän

De sakkunniga har övervägt huruvida de ändringar med avseende å innehållet i dis— ciplinlagen, som de sakkunniga har an- sett sig böra föreslå, lämpligen skall in— flyta som ändringar i nu gällande disciplin- lag eller om de bör föranleda en helt ny disciplinlag. Det har ansetts att införandet av erforderliga nya bestämmelser i redan befintliga paragrafer skulle medföra att fle- ra paragrafer skulle komma att innehålla fyra eller flera stycken, varav åtskilliga skulle bli omfattande. Väljer man det först— nämnda av förfaringssätten skulle disci- plinlagen — trots att 15 5 är avsedd att utgå såsom inte längre nödvändig1 —— komma att innehålla tjugotvå paragrafer. Sålunda skulle lagen komma att innehålla fem paragrafer, som betecknades som a 5 till paragraf med samma nummer, och två paragrafer, som betecknades som b 5 till paragraf med samma nummer. Detta skul- le från lagteknisk synpunkt vara otillfreds- ställande. Därmed har för de sakkunniga återstått endast en fullständig omnumre— ring av disciplinlagens paragrafer. Detta är anledningen till att de sakkunniga föreslagit en helt ny disciplinlag. Några av paragra- ferna i nu gällande lag kommer emellertid enligt förslaget att ingå i den nya lagen i så gott som oförändrat skick.

15.

Förslaget överensstämmer till sitt inne- håll helt med förslaget till 6 & BrB.

25.

Paragrafens första stycke, vari generellt anges vid vilka brott disciplinstraff företrä— desvis skall användas, överensstämmer helt med _2 5 första stycket i gällande disciplin- lag. Förslaget innebär följaktligen att dis- ciplinstraff även i fortsättningen skall ådö- mas, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, även i stället för böter när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. BrB eller om annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål.

Andra stycket i 2 5 i gällande lag upp— tager två undantag från första styckets hu- vudregel angående användande av disciplin- straff. Det första undantaget berör endast arreststraff och innebär att den, som inte fullgör tjänstgöring vid krigsmakten eller vilkens tjänstgöring är av tillfällig art, skall —- om han finnes förskylla arrest — dö- mas till böter i stället för arrest om det med hänsyn till brottets art och övriga omstän- digheter kan ske utan fara för disciplinen och särskilda skäl ej föranleder till annat. Det andra undantaget gäller såväl arrest som disciplinbot men torde så gott som uteslu- tande taga sikte på arrest. Detta undantag innebär att böter får ådömas även i andra fall än det berörda om med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art bötesstraff finnes vara lämpli-

1 Se härom s. 98

gare än disciplinstraff. Militärstraffsakkun- niga har i 4 & i förslaget till ny disciplin- lag upptagit bestämmelser, som medför att arrest får ådömas endast då det är särskilt påkallat på grund av brottets art, discipli- nen och ordningen inom krigsmakten eller den tilltalades tjänstgöringsförhållanden. Till följd härav blir det i 2 5 andra stycket gällande lag stipulerade första undantaget från huvudregeln i första stycket om ådö— mande av disciplinstraff överflödigt. De ge- nerella villkoren för att enligt förslaget ar- rest över huvud taget skall få ådömas beak- tar redan disciplinen och tjänstgöringsför- hållandena i sådan grad att de för det ifrå- gavarande undantaget uppställda förutsätt- ningarna inte kan leda till att böter ådöms i stället för arrest. Det andra undantaget från huvudregeln — böter må användas i stället för disciplinstraff om bötesstraff med hänsyn tillden brottsliges tjänstgöringsför- hållanden och brottets art finnes vara lämp- ligare än disciplinstraff — öppnar erfor- derliga möjligheter att ådöma böter i stäl- let för disciplinstraff. Detta undantag har behållits såsom andra stycke i förslaget med endast den ändringen att uttrycket »den brottsliges» utbytts mot »den tilltalades» för att nå överensstämmelse med brotts- balkens terminologi. Undantaget i försla- get medför att böter kan ådömas i stället för arrest, fritidsstraff och disciplinbot. Något mera påtagligt praktiskt intresse att kunna ådöma böter i stället för disciplin- bot torde inte föreligga. Däremot lärer möj— ligheten att kunna ådöma böter i stället för fritidsstraff vara av betydelse. Det må dock anmärkas att fritidsstraff kan åläggas krigsman endast då han är tjänstgöringsskyl- dig och under tjänstgöringsskyldigheten kan åtnjuta fritid. För krigsman, som inte läng- re är tjänstgöringsskyldig, kan givetvis bö- ter användas i stället för disciplinstraff men inte i stället för just strafformen fritids- straff, då denna strafform över huvud taget ej kan'förekomma för icke tjänstgörings- skyldig krigsman.

Ehuru böter inte kan åläggas av militär bestraffningsberättigad befattningshavare saknar fördenskull förslagets andra stycke,

som tager sikte på lämplighetsskäl. inte be- tydelse för sådan befattningshavare. Dä- rest han efter avslutat militärförhör finner att straffet bör bestämmas till böter skall han nämligen hänskjuta målet till åklaga— ren (27 å andra stycket MRL). Åklagare får ej meddela strafföreläggande som avser disciplinstraff. Han äger dock meddela krigsman strafföreläggande avseende böter i stället för disciplinstraff om målet hän- skjutits till honom på grund av att straffet ansetts böra bestämmas till böter ävensom eljest då den misstänktes tjänstgöring vid krigsmakten är av tillfällig art.

Den föreslagna paragrafens tredje stycke överensstämmer helt med 2 & tredje styc- ket i gällande lag.

35).

I 3 å i gällande disciplinlag stadgas föl- jande: I fråga om annat än i 2 & avsett, av krigsman begånget brott av beskaffen- het att mål därom skall handläggas som mi- litärt mål må i stället för böter ådömas disciplinstraff, därest sådant straff finnes utom så till vida att uttrycket »den brottsli- ges tjänstgöringsförhållanden och brottets art.

Den föreslagna paragrafen överensstäm— mer med den återgivna 3 5 i gällande lag utom så till vida att uttrycket »den brottsli- ges» utbytts mot »den tilltalades». Detta har skett för att överensstämmelse skall nås mellan terminologin i förslagets 2 5 och i brottsbalken.

45.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällan- de lag.

Såsom tidigare framhållits har militär- straffsakkunnigas syfte varit att inskränka användningen av strafformen arrest till en- bart sådana fall där arreststraffet inte kan undvaras med hänsyn till att brottet begåtts under de speciella förhållanden, som den militära samlevnaden innebär. Brottet kan sålunda vara att bedöma som särskilt kvali- ficerat på grund av dess art. Det kan ock- så finnas fall då brottet med hänsyn till

omständigheterna vid dess begående kan an- tagas verka påtagligt upplösande på discipli- nen och ordningen inom krigsmakten. Vi- dare är tänkbart att brottet i vissa fall ej kan verksamt bestraffas med annan discipli— när strafform på grund av att den tilltala- des tjänstgöringsförhållanden, varmed av- ses jämväl förläggningsförhållanden, lägger hinder i vägen. Med anledning härav har i förevarande paragraf föreslagits att arrest skall få åläggas endast då det är särskilt på— kallat på grund av brottets art, discipli- nen och ordningen inom krigsmakten eller den tilltalades tjänstgöringsförhållanden.

Lagrummet förutsätter att brottets art skall kunna göra ett arreststraff påkallat. Brottets art torde emellertid regelmässigt in— te kunna bedömas fristående utan måste ses mot bakgrunden av att brottet begåtts i den militära samlevnaden och innebär ett åsidosättande av den ordning, som är spe- ciell för militära förhållanden och erforder- lig för upprätthållandet av krigsmaktens ef- fektivitet. Just den omständigheten att ett förfarande innebär ett åsidosättande av den erforderliga militära ordningen gör för öv— rigt merendels att förfarandet blir ett brott. Därest en person, som inte är anställd i allmän tjänst, vägrar att lyda en av förman given rimlig befallning att utföra visst ar— bete, som det åligger honom att utföra, är vägran visserligen förkastlig och kan för den vägrande möjligen medföra konsekven- ser med avseende å hans anställningsförhål- lande men den är i allmänhet inte straff- bar. Att krigsman vägrar lyda förmans be- fallning i tjänsten är straffbelagt och förfa- randet anses allvarligt av den anledningen att krigsmaktens effektivitet samt discipli- nen och ordningen inom krigsmakten ritn- ligen inte kan tolerera sådant förfarande.

Vilka brott, som till sin art är sådana att arreststraff är påkallat, kan givetvis in- te generellt angivas då omständigheterna i det särskilda fallet konstituerar brottets svå- righetsgrad, vilken i sin tur är avgörande för om det är särskilt påkallat att arrest- straff tillgrips. Militärstraffsakkunniga har emellertid rent allmänt förutsatt att följan- de brott skall kunna medföra arreststraff i

viss utsträckning, nämligen lydnadsbrott, särskilt sådant lydnadsbrott som sker inför trupp eller eljest väcker uppseende, ohör- samhet mot vakt i mer flagranta fall, våld eller hot mot krigsman och missfirmelse mot krigsman, särskilt om denne är överordnad och brottet väcker uppseende och är disci- plinupplösande, uppvigling av krigsmän, upprepat undanhållande om andra former av disciplinstraff är uttömda, rymning, övergivande av post om brottet ej är för- hållandevis ringa, onykterhet i tjänsten om brottet kunnat medföra allvarliga konse- kvenser beträffande tjänsteutövningen eller väckt synnerligt uppseende, ringa tjänste- missbruk samt tjänstefel om brottet är sär- skilt kvalificerat.

Av särskilt intresse i detta hänseende är fylleribrottet. Till disciplinstraff för fylleri kan krigsman dömas jämlikt 21 kap. 15 & BrB om han uppträder berusad av alkohol- haltiga drycker inom område eller utrymme, som nyttjas av krigsmakten, oavsett om han är iklädd uniform eller inte. Även om ruset orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker, exempelvis tabletter, kan vederbörande dö- mas till disciplinstraff då emellertid själva brottsbeteckningen fylleri inte kommer till användning. Vidare kan krigsman dömas till disciplinstraff för fylleri, som är »be- gånget» utom krigsmaktens område, förut- satt att straff för fylleribrottet kan åläggas i disciplinmål. Detta är fallet med fylleri jämlikt 16 kap. 15 & BrB — brottet skall vara begånget å allmän plats — »därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt». Om vedebö— rande är civilklädd blir målet angående an- svar för fylleribrottet över huvud taget inte militärt mål och han kan endast ådömas böter, högst 500 kronor. Straffet varierar vanligtvis mellan 50 och 100 kronor. Under 1963, då inalles omkring 4 600 arreststraff förekom i riket, ålades drygt 1480 arrest- straff för fylleri, varav drygt 1 430 drabba- de värnpliktiga. Det övervägande flertalet av de för fylleri ålagda arreststraffen löd på 6-8 dagar. Huvuddelen av dem har ålagts för fylleri begånget utom militärt område. Under angivna år gick omkring

9 800 utbildningsdagar till spillo av den an- ledningen att värnpliktiga undergick arrest- straff för fylleri. Angående antalet arrest- straff för fylleri efter 1963 och deras varak- tighet, se vidare tabellerna 10 och 11.

Kriminaliseringen av ett uppträdande i berusat tillstånd är sedan någon tid ställd under debatt. Från skilda håll har, med stöd av vunna forskningsresultat och en allt- mera utbredd ny syn på alkoholproblemen, hävdats att kriminaliseringen av ett berus- ningstillstånd — om det inte föreligger då vederbörande förrättar viss tjänst eller fram— för motorfordon eller fartyg — är förlegad Beträffande detta hänvisas till fylleristraffut- redningens betänkande SOU 1968: 55 och 56. Denna utredning har föreslagit att fylle- riet — även det militära — avkriminalise- ras. (Se angående det militära fylleriet be- tänkandet nr 55 s. 320—329.)

För närvarande innebär ett arreststraff för fylleri att den straffskyldige — bortsett från att han förlorar ett antal utbildnings- dagar — vid sidan av det personliga lidan- de, som frihetsberövandet medför, under arresttiden går miste om avlöningsförmåner vilka till beloppet ungefär svarar mot vad en civilperson blir ådömd i böter för »ci- vilt» fylleri. Redan detta förhållande mo- tiverar frågan vad det föreligger för särskil- da militära omständigheter, som kräver att krigsman vid sidan av ekonomiska sanktio— ner skall berövas friheten ett visst antal da- gar som påföljd för fylleribrott. Vid fylleri- brott inom militärt område kan hävdas att brottet, även om vederbörande blott är berusad på sin fritid, stör ordningen inom området vilket förhållande inte kan tolere- ras vare sig han är iklädd uniform eller in— te. Tillgodoseendet av kravet på ordning- en kan å andra sidan anses i viss mån fyllt därigenom att den berusade kan tagas i för- var av militär personal enligt 36 & MRL. Omhändertagande av berusade anses erfor- derligt av bl. a. ordningshänsyn jämväl un- der civila förhållanden, där omhänderta- gande verkställes av polisen. Då krigsman, som är iklädd militär tjänstedräkt, på sin fritid gör sig skyldig till fylleri utom mili- tärt område, kan det i regel inte anses att

han stör ordningen inom krigsmakten eller att hans uppträdande utgör en påtaglig fara för disciplinen. Vad som hittills ansetts mo— tivera ett 6—8 dagar långt frihetsberövande vid sidan av ekonomiska sanktioner, torde beträffande sist åsyftade fall vara att veder- börande »kränkt uniformen». Krigsmaktens anseende kräver, har det ansetts, att krigs- män inte uppträder onyktert i uniform. Nyk- terhetskravet beträffande ett flertal skilda civila personalkategorier torde emellertid göra sig lika starkt gällande. Den första för- utsättningen för att arreststraff för militärt fylleri skall anses sakligt motiverat synes va- ra att det kan finnas grundad anledning att antaga att nykterhetsförhållandena bland krigsmaktens personal skulle bli sämre om arreststraff för fylleri inte längre tillämpa.- des. Några omständigheter på grund varav ett sådant antagande kan göras föreligger enligt militärstraffsakkunnigas mening inte för närvarande. Det är känt att inom vis- sa förband försök gjorts att förbättra nyk- terhetsförhållandena inom förbanden genom att utmäta längre arreststraff för fylleri än som skett tidigare (exempelvis 8—10 da— gars arrest i stället för 6 dagar) samt att åtgärderna från militärt håll ansetts ha med- fört en förbättring. Det statistiska material, som åberopats till stöd för sistnämnda slut- sats, torde emellertid inte ge något klart besked om huruvida förbättringen berott på den strängare straffmätningen eller på andra omständigheter. Ett förbands sammansätt- ning rent individuellt sett, trivselförhållan- dena, i nykterhetsvårdande syfte bedriven upplysningsverksamhet, en fortlöpande för- ändrad syn på nykterhetsfrågan och ett fler- tal andra faktorer torde ha större betydel- se för nykterhetstillståndet än straff för fyl- leri, vare sig straffet utgöres av penning- straff eller arreststraff. Betydligt mer verk- samma än straff torde även vara sådana in- direkta påföljder som underrättelse till kör- kortsregister och nykterhetsvårdande organ angående inträffat fylleri. Risken att på grund av fylleri gå förlustig redan förvär- vat körkort eller inte erhålla sådant torde vara mer återhållande i alkoholhänseende än risken att bli ådömd ett arreststraff.

Anledningen till att ett förhållandevis stort antal värnpliktiga under sin första tjänstgö- ring och under repetitionsövningar gör sig skyldigt till fylleriförseelser torde vara unge- fär densamma som den, vilken gör att civil ungdom gör sig skyldig till sådana förseel- ser. Därtill kommer avskildheten från an- höriga och hemförhållanden, den övervä- gande manligt betonade militära miljön samt de över huvud taget minskade möjligheter- na till trivsel, som den militära samlevna- den kan innebära. Dessa omständigheter, ej sällan i förening med ovana vid alkohol, är ofta orsak till förtäring av alkohol i över— mått. De flesta värnpliktiga som gör sig skyldiga till fylleri under militärtjänstgöring upprepar inte förseelsen under tjänstgöring- en. Det finns knappast anledning antaga att resultatet skulle bli väsentligt annorlunda om förstagångsfylleriet bestraffats på annat sätt än gznom arrest. Det fåtal fall där ren alkoholism föranlett fylleriförseelsen torde här kunna lämnas åsido. Att bestraffa en alkoholist för fylleri får under alla för- hållanden i regel anses verkningslöst.

Enligt militärstraffsakkunnigas mening bör på grund av det sagda arreststraff inte re- gelmässigt tillgripas som påföljd för fylleri. Ett gott nykterhetstillstånd bör åstadkom- mas med användande av andra medel än frihetsberövande straff. Därest den mili- tära samlevnaden, disciplinen och ordning— en inom krigsmakten med fog skulle an- ses kräva andra påföljder av straffkaraktär än rent ekonomiska sådana, synes kravet kunna tillgodoses genom att fritidsstraff — enbart eller tillsammans med disciplinbot — kommer till användning.

Enligt det föreslagna lagrummet skall ar- rest såsom förut nämnts kunna åläggas inte endast på grund av brottets art utan även när disciplinen och ordningen inom krigs— makten särskilt påkallar sådant straff. Att begreppet disciplinen och ordningen inom krigsmakten mestadels inte kan ses fristå— ende utan måste bedömas mot bakgrunden av brottets art har tidigare berörts. I regel är gärningen kriminaliserad just av den an- ledningen att disciplinen och ordningen in- om krigsmakten har ansetts kräva detta.

I vilka fall hänsynen till disciplinen och ordningen inom krigsmakten skall anses på- kalla arreststraff kan inte uttömmande an— ges. Militärstraffsakkunniga anser emellertid att arreststraff från angiven synpunkt skall tillgripas endast om det finns särskild an- ledning antaga att annat disciplinmedel inte skulle vara verksamt för upprätthållande av disciplin och ordning inom visst förband. Det måste exempelvis i regel anses nödvän- digt att en värnpliktig, som bryter mot det utegångsförbud som ett fritidsstraff innefat- tar, hålles till ordningen genom ett arrest- straff, vilket medför en effektivare begräns- ning av rörelsefriheten än fritidsstraffet. Att ålägga den värnpliktige ett nytt fritidsstraff måste, om det kan antagas att han inte hel- ler lojalt skulle ställa sig detta straff till ef- terrättelse, verka disciplinupplösande på öv- riga värnpliktiga. I det angivna fallet är ar- reststraff påkallat dels av att något annat disciplinmedel inte är ägnat att bryta det indisciplinära beteende som vederbörande fortlöpande gör sig skyldig till, dels av att underlåtenheten att hävda respekten för ålagt straff skulle inverka menligt på disci- plinen och ordningen inom förbandet. Till jämförelse må erinras om att samhället häv- dar respekten för ett ålagt bötesstraff på det sättet att en person, som av trots inte gäl- dar honom ådömda böter, får bötesstraffet förvandlat till fängelse.

Den tilltalades tjänstgöringsförhållanden har ansetts ibland kunna motivera tillgri— pandet av arreststraff ehuru från andra syn- punkter ett fritidsstraff möjligen kunnat vara till fyllest. En krigsman har exempelvis sin tjänstgöring så förlagd att, till följd av att förbandet under längre tid uppehåller sig å avsides belägen plats, möjligheterna att på fritid vistas utom förläggningen är utan värde. Om han begår en förhållandevis all- varlig förseelse, som påkallar omedelbart beivrande och straffverkställighet, och han för denna förseelse skulle erhålla ett fritids- straff, skulle straffet bli helt verkningslöst och skulle hos den straffskyldige och övriga inom förbandet blott framkalla löje. Därest då påföljden disciplinbot skulle anses otill- räcklig återstår endast att ålägga vederbö-

rande ett arreststraff. Även andra situatio- ner kan tänkas där den tilltalades tjänst- göringsförhållanden, sedda mot bakgrunden av brottets art och svårighetsgrad, motive- rar tillgripandet av arreststraff. I detta sam- manhang kan anmärkas att om arrest up- penbarligen är ett för strängt straff för en förseelse och fritidsstraff av förut angivna skäl inte kan tillämpas, disciplinbot får an- tagas kunna vara ett tillräckligt verksamt straff om, såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit, möjlighet öppnas att utdöma disciplinbotsstraff för maximalt trettio dagar i stället för tjugo dagar, som nu är fallet.

I 15 & av nu gällande disciplinlag före- kommer en bestämmelse av innehåll att ifråga om användandet i visst fall är arrest, disciplinbot eller tillrättavisning skall sär- skilt beaktas om den felande i övrigt i tjänsten förhållit sig" väl eller om han är under 18 år. Att en straffskyldigs skötsam- het och uppträdande i allmänhet skall be- aktas vid bestämmandet av påföljd är en så självklar sak att de sakkunniga inte funnit anledning att framhålla detta i sitt förslag till disciplinlag. Däremot bör na- turligtvis — om spörsmålet överhuvudtaget uppkommer beträffande personer under 18 år — vid prövningen av frågan om arrest skall tillgripas beaktas att den straffskyl- dige är under 18 år. Detta ligger väl redan i sakens natur men bör ske särskilt mot bakgrunden av att enligt 7 5 lagen den 20 mars 1964 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare den som är under 18 år ej får häktas med mindre synnerliga skäl talar därför. När det gäller fast an- ställda, värnpliktiga och frivilliga krigsmän kommer det i fredstid att bli så sällsynt att den straffskyldige är under 18 år att frågan överhuvudtaget inte behöver beak- tas i lagstiftningshänseende. När det gäller hemvärnets (driftvärnets) personal före- kommer väl inom denna under fredstid per— soner som är under 18 år. Dessa är emel- lertid, liksom övrig i 21 kap. 20 & BrB be— rörd personal, krigsmän i princip endast då de är tjänstgöringsskyldiga. Vanligtvis är hemvärnstjänstgöringen begränsad till en—

dast några timmar åt gången. Inhämtade statistiska upgifter ger också vid handen att arrest för hemvärnsmän är en så oprak- tisk företeelse, att det inte enbart för hem— värnets del föreligger skäl att i disciplin- lagen särskilt framhålla den berörda ålders- frågan. Skulle mot förmodan i praktiken uppkomma det spörsmålet att i fredstid ålägga person under 18 år arreststraff skall givetvis hans ungdom beaktas utan att det- ta behöver särskilt framhållas. Under be— redskapstillstånd och då riket är i krig ut— ökas kretsen av personer som skall betrak- tas som krigsman (22 kap. 14 & BrB). Avse- värd tjänstgöringsskyldighet kan under så— dana förhållanden också uppstå för hem- värnspersonal (10 & hemvärnskungörelsen). De sakkunniga anser inte att det för sådana exceptionella förhållanden erfordras särbe- stämmelser för personer under 18 år ut- över de bestämmelser, som enligt lag och författning skall gälla för envarl.

5 &.

Lagrummet motsvarar i huvudsak 4 5 i gällande disciplinlag. Nämnda paragraf innehåller bestämmelser om när och i vil- ken mån arreststraff skall verkställas med och utan tjänstgöring, om löneavdrag un- der strafftiden och om beräkningen av tid för arrest.

I första stycket i 4 å i gällande lag stad- gas till en början att den som undergår ar- rest deltager i tjänstgöring i den mån straff- tiden överstiger tio dagar. Detta stadgande har upptagits i första stycket av den före- slagna paragrafen utan annan ändring än att gränsen för arrest utan tjänstgöring satts vid åtta dagar i stället för som tidigare vid tio dagar. Beträffande militärstraffsakkun- nigas närmare överväganden hänvisas till 5. 58 och 59.

1 Jfr 33 kap. 4 & BrB vari stadgas att den, som begått brott innan han fyllt 18 år, får efter omständigheterna ådömas lindrigare straff är det som är stadgat för brottet; jfr vidare 28 kap. 3 & BrB som för behandling i anstalt i samband med skyddtillsyn förutsätter att ve- derbörande vid lagföringen fyllt 18 år; jfr slut- ligen 26 kap. 4 & BrB som föreskriver att den som är under 18 år inte får dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl talar därför.

I 4 5 första stycket i gällande lag stad- gas vissa undantag från huvudregeln an- gående tjänstgöring vid verkställighet av ar- reststraff. Verkställighet med tjänstgöring kan få ske om det på grund av tjänstens krav eller eljest föreliggande särskilda skäl är påkallat. Förordnande därom skall ingå i straffbeslutet. Om vidare arrest utan tjänst- göring skulle medföra fara för arrestantens hälsa skall han deltaga i tjänstgöring under hela strafftiden eller vad därav återstår. De sakkunniga har icke föreslagit någon änd- ring beträffande dessa undantag från hu- vudregeln. Undantagsbestämmelserna har intagits i den föreslagna paragrafens första stycke.

Andra stycket i 4 5 i gällande lag stad— gar att den som åtnjuter avlöning från krigs- makten skall vidkännas löneavdrag under strafftiden vare sig verkställigheten sker med tjänstgöring eller icke. Beträffande militär- straffsakkunnigas skäl för att en ändring bör komma till stånd hänvisas till s. 59.

Tredje stycket av det föreslagna lagrum- met motsvarar helt 4 & tredje stycket i gäl- lande lag, vilket stadgar att varje dag skall räknas till tjugofyra timmar vid beräkning av tid för arrest.

6 (5.

Den föreslagna paragrafen motsvarar helt 5 å i gällande lag. Dess första stycke upp- tager bestämmelser om arrestants kost och bekvämlighet, om hans rätt till utomhusvis- telse samt till läsning, brevskrivning och mottagande av besök. Andra stycket regle- rar när avbrott i eller uppskov med verk- ställighet av arrest får ske. Avbrott eller uppskov får meddelas då det finnes nöd- vändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då synnerliga skäl därtill eljest föreligger. Som sådant synner- ligt skäl skall enligt lagrummet anses att under tjänstgöringsperiod, vilken ej över- stiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan olägenhet för utbildningen.

7 €. Paragrafen saknar motsvarighet i gällan- de lag och upptager bestämmelser om be-

räkning av tid för fritidsstraff och om av- brott i eller uppskov med verkställighet av sådant straff rn. m.

Förslaget går ut på att fritidsstraff, i motsats till arrest där varje dag beräknas till tjugofyra timmar, skall beräknas efter kalenderdag. Detta har sin grund i att fri- tidsstraffet endast kan avse fritid och att fri— tid, åtminstone för huvuddelen av de värn- pliktiga, på vardagar åtnjutes regelmässigt endast under del av dygnets sista skede. Enahanda beräkning sker för närvarande vid verkställighet av tillrättavisning i form av utegångsförbud. Ett beslut om verkstäl- lighet av fritidSstraff "skall följaktligen avse ett visst antal fortlöpande kalenderdagar el-' ler, såvitt avser den som är förlagd ombord å fartyg och straffbeslutet medger detta, vissa särskilda kalenderdagar. Om ett fri- tidsstraff å exempelvis tio dagar bringas till verkställighet under tiden den 8—17 mars kan straffverkställigheten faktiskt taga sin början först vid den tidpunkt den 8 mars då vederbörandes fritid inträder. VerkstälL ligheten upphör i och med att hans fritid den 17 mars upphör, senast klockan 24;00 nämnda dag.

Bestämmelserna om uppskov med och avbrott i verkställighet av fritidsstraff har utformats efter mönster av bestämmelserna om uppskov med och avbrott i verkställig- het av arreststraff (se därom 6 & andra stycket i förslaget). Skillnader föreligger emellertid i ordvalet såvitt avser förutsätt- ningarna för uppskov och avbrott. Sålunda anges förutsättningen för uppskov och av- brott i verkställighet av arreststraff vara att det »finnes nödvändigt» med hänsyn till tjänsten etc., medan förutsättningen för uppskov med och avbrott i verkställighet av fritidsstraff är att det »finnes påkallat». Ordvalet har en reell bakgrund så till vida att militärstraffsakkunniga inte avsett att uppställa så stränga krav på förutsättningar— na för uppskov och avbrott i vad avser fritidsstraff som de, vilka för närvarande gäller beträffande arrest. Enahanda motiv är för handen bakom valet av uttrycket »då särskilda skäl därtill eljest föreligger» i förhållande till det i fråga om' arrest före-

kommande uttrycket »då synnerliga skäl därtill eljest föreligger». Medan det för av- brott i eller uppskov med verkställighet av arrest med hänsyn till tjänsten torde fordras att den person, som skall undergå eller un- dergår arrest utan tjänstgöring, är i det när- maste oumbärlig för utförandet av viss upp- gift, bör det för uppskov eller avbrott av tjänsteskäl i fråga om fritidsstraff fordras endast att det skulle inverka menligt på den planerade tjänsten att vederbörande inte deltog däri. Synnerliga skäl för uppskov med eller avbrott i verkställighet av arrest- straff anses föreligga — utom då hänsyn till tjänsten eller arrestantens hälsa nödvän- diggör detta — när arrestanten behöver be- söka närstående som är svårt sjuk eller bevista närståendes. begravning. Det är av- sett att uppskov med eller avbrott i verk- ställighet av fritidsstraff skall kunna ske utan att så ömmande omständigheter som de angivna föreligger. Närvaro på eXem- pelvis en närståendes högtidsdag torde så- lunda i vissa fall kunna utgöra skäl för upp- skov eller avbrott.

Beslut i disciplinmål varigenom fritids- straff ålagts får, enligt de sakkunnigas för- slag till ändring av 59 's” MRL, verkställas utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft där den bestraffningsberättigade inte i straffbeslutet annorlunda förordnat. Kla- gotiden beträffande sådant beslut är två veckor från den dag då klaganden erhöll del av beslutet (43 å andra stycket MRL). I förslaget till ändring av 40 & MRK stadgas att fritidsstraff skall taga sin början så snart ske kan, där ej uppskov finnes böra meddelas enligt vad därom är särskilt stad- gat, samt att den som har att befordra straffet till verkställighet bestämmer straff- tidens början och slut.

Av nyss återgivna bestämmelser framgår att ett ålagt fritidsstraff inte automatiskt och omedelbart går i verkställighet i och med straffbeslutets meddelande såsom fal- let i princip är med tillrättavisning i form av utegångsförbud (jfr. 69 & MRL). Be- slut om fritidsstraff måste bl.a. skriftligen delges den mot vilken beslutet riktar sig (42 % MRL) och det är inte ens antagligt att

den straffskyldige regelmässigt kommer att vara tillstädes då straffbeslutet meddelas, i motsats till vad som i regel torde vara för- hållandet beträffande beslut om tillrättavis- ning. Enär straffverkställigheten skall taga sin början så snart ske kan ges emellertid inte något större utrymme för dröjsmål. Även om av praktiska skäl ofta någon dag måste förflyta mellan straffbeslutet och verkställighetens början får dock inte den som har att befordra straffet till verkstäl- lighet förhala verkställigheten av den anled- ningen att han önskar att straffet genom dess förläggning i tiden skall drabba den straffskyldige hårdare. Om exempelvis ett fritidsstraff å tio dagar kan börja verkställas en måndag och avslutas onsdagen påföljan- de vecka, får inte straffbefordraren, utan att skäl föreligger för uppskov enligt vad därom är särskilt stadgat, fördröja straff- verkställighetens början till fredagen för att strafftiden skall omfatta två veckoslut. Ett uppskov enbart av angiven anledning är otillbörligt. '

Någon skyldighet att meddela uppskov med eller avbrott i verkställigheten av fri- tidsstraff så fort något hinder föreligger för verkställighet i ursprungligen avsedd ut- sträckning, bör inte föreligga. Därest den straffskyldige under någon kortare tid skul- le erhålla en tjänstgöring, som gör att hans fritid blir synnerligen begränsad eller helt upphör samt straffet till följd därav under denna tid ter sig så gott som verknings— löst, behöver inte uppskov med eller av- brott i verkställigheten ske om det inte i det enskilda fallet anses påkallat. Mycket kor- ta uppskov bör enligt militärstraffsakkunni- gas mening undvikas. När avbrott finnes påkallat får överlämnas till straffbefordra- rens bedömande. Om exempelvis en värn- pliktig, som ålagts fritidsstraff, blir sjuk och till följd av sjukdomen inte kan lämna kasemområdet ter sig straffet verkningslöst under den tid sjukdomen varar. Antages sjukdomen vara blott någon dag eller några dagar bör förordnande om avbrott i straff- verkställigheten inte meddelas. Förutses sjukdomen bli av längre varaktighet — an- ledning till sådant antagande kan uppstå

efter någon dags sjukdom _ bör avbrott ske och återstående strafftid bestämmas se— dan den straffskyldige tillfrisknat. Om straffskyldig skall deltaga i en längre fält- tjänstgöring, som omöjliggör normalt ut- nyttjande av fritid under exempelvis en vecka, bör avbrott likaledes ske eller, om verkställigheten inte hunnit taga sin början, uppskov meddelas. Huruvida avbrott i verk- ställigheten bör ske på grund av att straff- skyldig måste beredas tillfälle att närvara hos allvarligt sjuk anhörig eller bevista när- ståendes begravning bör bli beroende av hur lång ledighet som erfordras. Berör ledig— heten exempelvis allenast en kalenderdag må ledighet medges utan förordnande om avbrott. Inträffar exempelvis övningsuppe- håll, semester eller annan ledighet, varun- der straffskyldig inte kan ha fritid, skall an- stånd med eller avbrott i verkställigheten meddelas under förutsättning att ledigheten inte är så kortvarig att sådan åtgärd kan bedömas ej vara erforderlig.

Av det förut anförda framgår att tid, varunder avbrott enligt särskilt beslut därom äger rum, givetvis inte skall tillgodoräknas den straffskyldige som strafftid.

Med hänsyn till att tid för fritidsstraff beräknas, inte efter dag om tjugofyra tim- mar utan efter kalenderdag, erfordras en bestämmelse om hur det vid beräkningen skall förfaras därest beslut om avbrott med- delas vid tidpunkt på dagen då fritid re- dan inträtt för den straffskyldige. Militär- straffsakkunniga anser att den dag, varun- der avbrottsbeslut meddelas, skall tillgodo- räknas vederbörande som verkställd kalen- derdag. Bestämmelsen härom har utformats så att dag, varunder beslut om avbrott med- delas, skall tillgodoräknas den straffskyldi- ge såsom verkställd om fritid inträtt för honom före beslutet.

Andra stycket innehåller bestämmelser om hur det skall förfaras då straffskyldigs tjänstgöringsskyldighet upphör under verk- ställighet av fritidsstraff. Straffet kan då inte verkställas som fritidsstraff för tiden efter tjänstgöringsskyldighetens upphörande. Då straffet inte till återstående del rimli- gen kan få helt förfalla, anser militärstraff-

sakkunniga att vad som återstår av straf- fet bör omräknas till penningstraff. Om- räkningen bör ske på det sättet att löne- avdrag göres med belopp, som angivesi 5 Så, för varje dag under vilken verkstäl- lighet av straffet som fritidsstraff ej kan äga rum. Merendels lär straffskyldig vid tjänstgöringsskyldighetens upphörande ha ett visst lönebelopp att lyfta. Detta bör tagas i anspråk för löneavdrag så långt beloppet räcker. Räcker inte det innestående belop— pet eller har den straffskyldige intet belopp att uppbära, bör han gälda ett belopp som svarar mot det oguldna. Likartade bestäm- melser gäller redan i fråga om disciplin— bot, som inte kan gäldas genom löneavdrag.

8 €.

I 6 å i gällande disciplinlag stadgas till en början att disciplinbot utgörs av löne- avdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som i 4 & samma lag sägs samt att, om löneavdrag ej är tillämpligt, den brottslige skall förpliktas att för varje dag gälda ett belopp i penningar, vilket fastställes efter ty prövas skäligt med hänsyn till löneav- draget för löntagare i motsvarande ställ- ning. Vidare stadgas att — för den hän- delse disciplinbot som ålagts i form av löne- avdrag ej kan verkställas — i stället mot— svarande belopp skall gäldas. Nämnda pa- ragraf föreskriver slutligen att förvandling av oguldet belopp till frihetsstraff ej får ske, varjämte meddelas vissa detaljföreskrif- ter beträffande verkställigheten av disciplin- bot.

Den föreslagna paragrafen motsvarar till innehållet helt 6 å i gällande disciplinlag. Vid avfattningen av paragrafens lydelse har det tidigare förekommande uttrycket »den brottsliges» utbytts mot »den tilltalades» för att nå överensstämmelse med brottsbal- kens terminologi. Vidare har uttrycket »ef- ter ty prövas skäligt» utbytts mot »efter vad som prövas skäligt», varjämte »fängel- se» satts istället för termen »frihetsstraff».

9 &. Det föreslagna lagrummet innehåller be- stämmelser om åläggande av disciplinbot

jämte fritidsstraff och saknar motsvarighet i gällande lag. Beträffande de militärstraff- sakkunnigas skäl för den föreslagna änd— ringen hänvisas till s. 60 och 61.

10 &.

Den föreslagna paragrafen upptager en bestämmelse av innehåll att disciplinstraff såsom gemensamt straff för flera brott skall ådömas med tillämpning av de högsta och lägsta mått som anges i 32 kap. 7—9 ååå BrB. Paragrafen motsvarar 7 5 i gällande disciplinlag och avviker från innehållet i denna endast så till vida att hänvisning gö- res till 32 kap. 7—9 55 i BrB i stället för till 6 å i samma kapitel. Avvikelsen i detta avseende har föranletts av att i förslaget till ändring av 32 kap. BrB 6 5 i gällande lag uppdelats på fyra paragrafer.

11 &.

Lagrummet innehåller bestämmelser om när disciplinstraff får användas som gemen- samt straff för flera brott och om hur ge- mensamt straff för brott som finnes för- skylla diseiplinstraff och brott som finnes förskylla böter skall bestämmas. Lagrum- met motsvarar helt 8 5 i gällande disci- plinlag.

12 5.

Första stycket i 9 å i gällande disciplin- lag reglerar förfaringssättet då flera domar eller beslut, varigenom någon blivit fälld till särskilda arreststraff, på en gång förekom- mer till verkställighet. Straffen skall då sam- manläggas med varandra under beaktande av att sammanlagda strafftiden ej får över- stiga fyrtio dagar. De'nna bestämmelse an- gående arreststraff upptages till innehållet oförändrad i den föreslagna paragrafen. Därjämte föreslås i paragrafen regler om hur det skall förfaras då flera fritidsstraff på en gång förekommer till verkställighet. Tillika föreslås regler om maximering av strafftiden vid sammanläggning av fritids- straff i samband varmed bestämmelser om fritidsstraff och om arrest i detta hänseen- de sammanförts. Slutligen har det i och för sig självklara förhållandet att från sam- manlagd strafftid skall avräknas vad straff-

skyldig utstått av de i sammanläggningen in— gående straffen ansetts böra intagas i lag- texten.

Vad som är att förstå med uttrycket »fö— rekomma på en gång till verkställighet» har inte angivits i författning och innebörden av uttrycket har icke berörts under förar- betena till den gällande disciplinlagen. Tvek- samhet angående när arreststraff skall an- ses på en gång förekomma till verkställig- het har uppkommit vid tillämpningen av det lagrum (9 5), som i gällande disciplin- lag motsvarar det föreslagna. Militieom- budsmannen har i detta hänseende uttalat (1955 års ämbetsberättelse, s. 117 f.) att sammanläggning skall ske inte endast då två eller flera domar eller beslut samtidigt före- ligger till verkställighet i den meningen att verkställigheten ännu inte påbörjats beträf- fande något av straffen utan även när ett tidigare straffbeslut redan till någon del verkställts då ett senare beslut är klart för verkställighet. Militieombudsmannen hari nämnda ämbetsberättelse vidare anfört.

Emellertid måste iakttagas att såsom förut- sättning för att sammanläggning av arreststraff skall få ske gäller att det senare straffet är verkställbart innan det tidigare straffet till ful- lo avtjänats. I allmänhet erfordras alltså att tiden för talan mot det senare straffbeslutet utgått eller att den dömde genom nöjdförkla- ring avstått från talan mot straffbeslutet, in— nan det tidigare straffet är till fullo verkställt. Därest emellertid det senare arreststraffet ålagts av domstol, utan att förordnande därvid givits om att straffet icke må verkställas förrän dom- stolens straffbeslut vunnit laga kraft, torde för- utsättning för sammanläggning vara för han- den, därest författningsenligt meddelande om straffbeslutet ankommit till den som befordrat det tidigare straffbeslutet till verkställighet in- nan detta till fullo verkställts. Vid samman- läggning skall givetvis från det gemensamma straffet avräknas vad den dömde redan utstått av det tidigare straffet.

Beträffande fritidsstraff bör uttrycket »förekomma på en gång till verkställighet» rimligen ha samma innebörd som beträffan— de arrest. Med avseende å fritidsstraff är att märka att beslut om sådant straff är av- sett att få verkställas utan hinder av att be- slutet inte vunnit laga kraft i samtliga fall där den bestraffningsberättigade ej i straff- beslutet annorlunda förordnat.

Om flera fritidsstraff på en gång före- kommer till verkställighet i den mening, som ovan sagts, bör straffen sammanläggas med varandra och avtjänandet av det sam- manlagda straffet ske i en följd efter av- räkning av vad den straffskyldige kan ha utstått av de straff, som ingår i det sam- manlagda straffet. Fritidsstraffet bör dock aldrig omfatta längre sammanhängande tid än tjugofem dagar. Överskjutande dagan- tal bör bortfalla såsom förhållandet är vid arreststraff vilka vid sammanläggning skul- le komma att överstiga fyrtio dagar. An- ledningen till att strafftiden för samman- lagda fritidsstraff maximerats till tjugofem dagar är dels att det inte i och för sig är lämpligt att fritidsstraff verkställs i en följd till mer än angivna antal dagar, dels ock att det är angeläget att den straffskyldiges lojalitet mot straffet, som i kontrollhän— seende bygger på förtroende för den straff— skyldige, inte ställs på alltför hårda prov. I detta sammanhang må anmärkas att det kan tänkas inträffa att ett fritidsstraff på femton dagar förekommer till verkställighet redan dagen efter det verkställigheten av ett annat maximalt fritidsstraff upphört. Den som skall befordra straffet till verkställig- het bör då med stöd av 7 & andra stycket meddela uppskov med verkställigheten av det sist förekommande straffet någon eller några dagar eller möjligen, om särskild an- ledning föreligger därtill, meddela avbrott under samma tid efter det tio dagar verk- ställts av det sista straffet. Att låta två el- ler flera maximala fritidsstraff verkställas i omedelbar anslutning till varandra skulle strida mot grunderna för maximeringsbe- stämmelsen i fråga om sammanlagd straff- tid vid sammanläggning av fritidsstraff.

Ehuru det ej kan antagas att utståndet straff icke skulle avräknas från samman- lagd strafftid även om stadgande därom sak— nades, anser militärstraffsakkunniga dock att principen om avräkning, såsom tidigare framhållits, bör komma till uttryck i lag- texten.

13 &. Lagrummet saknar motsvarighet i gällan-

de disciplinlag och är betingat av förslaget om den nya disciplinstrafformen fritids- straff. Paragrafen tager sikte på att reglera förhållandena då arreststraff och fritidsstraff på en gång förekommer till verkställighet.

Om verkställigheten av ett arreststraff och ett fritidsstraff skulle kollidera är det tänk- bart att låta påbörja verkställigheten av ett av straffen i anslutning till att verkställig- heten av det andra upphör. Med hänsyn till bl.a. de stränga förutsättningar som i för— slaget uppställts för att arreststraff över hu- vud taget skall få ådömas — förutsättning- arna tager huvudsakligen sikte på upprätthål- landet av disciplinen och ordningen inom krigsmakten — är det enligt militärstraff- sakkunnigas mening inte tillrådligt att låta verkställigheten av ett arreststraff anstå i av- vaktan på att verkställigheten av ett fri- tidsstraff skall avslutas. Arreststraffet borde under sådant förhållande verkställas först. Även om arreststraffet skulle avse minimi- tiden, åtta dagar, och följas av ett fritids- straff på likaledes minimitid, åtta dagar, föreligger anledning till antagande att den straffskyldige, som genom arreststraffet hål- lits helt avspärrad från sin omgivning, un— der verkställigheten av fritidsstraffet i loja- litetshänseende skulle ställas på hårda prov. Då efterlevnaden av fritidsstraff från kon- trollsynpunkt, såsom förut nämnts, huvud- sakligen bygger på förtroende för den straff- skyldige, som inte är underkastad särskild bevakning, får det antagas att stora fres— telser för honom skulle uppstå att bryta mot det utegångsförbud, som fritidsstraffet innebär. Den sammanlagda strafftiden för två minimistraff av arrest och fritidsstraff skulle städse överstiga maximilatituden för ett fritidsstraff. Antagligt är även att den sammanlagda strafftiden i många fall skulle överstiga vad som maximalt tillåtes vid sammanläggning av fritidsstraff, tjugofem dagar. Om man i stället vid en kollisions- situation låter fritidsstraffet övergå till ar- rest och därvid tillämpar en för den straff— skyldige förhållandevis fördelaktig omräk- ningsregel, förfaller flertalet av angivna be- tänkligheter. Därtill förefaller en omräk- ning vara human mot den straffskyldige

i företrädesvis två hänseenden. Den sam- manlagda strafftiden blir till en början vä- sentligt kortare än om de skilda straffen skulle verkställas vart för sig. Vidare kom- mer den å fritidsstraffet belöpande delen av det nya arreststraffet alltid att verk- ställas med tjänstgöring och följaktligen på sätt och vis få karaktären av ett skärpt fritidsstraff. Angivna omständigheter utgör de huvudsakliga skälen till att militärstraff- sakkunniga föreslagit att, vid verkställighets— kollisioner mellan arrest och fritidsstraff, det sistnämnda straffet skall övergå till ar- rest och att därvid en dags fritidsstraff skall anses svara mot en halv dags arrest. Emel- lertid bör ges en bestämmelse av innehåll att fritidsstraff skall kunna förvandlas till arrest endast i den mån fritidsstraffet — om arreststraffet och fritidsstraffet skulle ha verkställts efter varandra i nämnd ordning — över huvud taget kunnat verkställas som fritidsstraff. Till den del fritidsstraffet skul- le ha fallit utanför den tid, som den straff- skyldige varit tjänstgöringsskyldig, skulle straffet inte ha kunnat verkställas som fri- tidsstraff. Om för en värnpliktig, som har tio dagar kvar att tjänstgöra, exempelvis på en gång förekommer till verkställighet ett arreststraff på åtta dagar och ett fri- tidsstraff på femton dagar, skulle efter verk- ställigheten av arreststraffet återstå två da- gar för verkställighet av fritidsstraffet. Öv- riga tretton dagar av fritidsstraffet skall jämlikt 7 5 verkställas i form av löneav- drag eller, om sådant avdrag ej kan till fullo göras, genom gäldande av oguldet be- lopp. De två dagar av fritidsstraffet, som faller inom tiden för vederbörandes tjänst- göringsskyldighet, omräknas till arrest var- vid resultatet blir arrest en dag. Den straff- skyldige har följaktligen att avtjäna arrest under sammanlagt nio dagar. Återstående tretton dagar av fritidsstraffet bör övergå till ekonomiskt straff i enlighet med vad som föreslås i lagrummets andra stycke. Angivna omräkningsregler medför visserli- gen i det berörda exemplet att den straff- skyldige sista dagen under tjänstgöringsskyl- digheten varken undergår arrest eller fri- tidsstraff, men detta synes vara följdriktigt

då den straffskyldige avtjänat det på sista tjänstgöringsdagen belöpande fritidsstraffet i form av arrest. Om man under de i exem- plet angivna förutsättningarna skulle omräk- na de dagar av fritidsstraffet, vilka vid om- räkningsdagen återstår till tjänstgöringsskyl- dighetens upphörande, skulle tio dagar av fritidsstraffet komma att övergå till arrest. Resultatet skulle bli att därav uppkom fem dagars arrest. Sammanräknades dessa fem dagar med de åtta dagar, som är hänförliga till det i arrest direkt ådömda straffet, skulle den straffskyldige få avtjäna arrest i tret- ton dagar. Tre av dessa arrestdagar skulle falla utom tjänstgöringsskyldigheten och komma att verkställas efter det den övriga truppen ryckt ut. Därigenom skulle den straffskyldige till följd av ett fritidsstraff, som principiellt inte får verkställas som fri- tidsstraff efter tjänstgöringsskyldighetens upphörande, kvarhållas tre dagar utöver ti- den för sin tjänstgöringsskyldighet. Detta har inte avsetts av militärstraffsakkunniga med förslaget om införande av fritidsstraff.

Efter sammanläggning av arrest och fri- tidsstraff uppkommen arresttid bör, enligt huvudregeln om sammanläggning av arrest- straff, aldrig få överstiga fyrtio dagar.

Att från den nya arresttiden skall av— räknas vad den straffskyldige utstått av det tidigare arreststraffet torde vara självklart. Principen bör dock komma till uttryck i fö— revarande lagrum liksom skett i motsva- rande fall i 12 &. Något avräkningsproblem i fråga om verkställt fritidsstraff uppkom- mer inte, eftersom endast den del av fritids- straffet, som inte är verkställt, kan övergå till arrest.

14 5.

I 9 5 andra stycket i gällande disciplin— lag stadgas följande: Skola på en gång verk- ställas dels dom eller beslut varigenom nå- gon fällts till arrest, dels ock dom eller be- slut varigenom han dömts till fängelse på viss tid, vare sig det omedelbart ådömts eller utgör förvandlingsstraff för böter, skall arreststraffet övergå till fängelse. Därvid skall varje dags arrest anses svara mot en dags fängelse.

Enligt 9 & tredje stycket gällande lag skall, om till verkställighet förekommer dom eller beslut om arrest när den dömde skall un— dergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 & BrB, behandlingen träda i stället för arreststraffet eller vad som återstår därav.

I det föreslagna lagrummet upptages in- nehållet i de nyss återgivna andra och tred— je styckena i 9 ä i gällande disciplinlag. Det föreslagna lagrummet innehåller vidare bestämmelser om hur det skall förfaras då beslut, varigenom fritidsstraff sammanlagts med arrest, samt dom eller beslut, varige- nom fängelse på viss tid ådömts, på en gång förekommer till verkställighet, även- som då dom å omedelbart ådömt fängelse i verkställighetshänseende kolliderar med dom eller beslut å fritidsstraff. Slutligen har i paragrafen föreslagits bestämmelser angående sammanträffande av verkställig- het av beslut, varigenom fritidsstraff sam- manlagts med arrest, eller dom eller be- slut, varigenom fritidsstraff ålagts, med dom å vissa andra påföljder.

I första stycket av förevarande lagrum föreslås att vid sammanträffande av verk- ställighet av beslut, varigenom fritidsstraff sammanlagts med arrest, och dom eller be- slut å fängelse viss tid, skall förfaras på ena- handa sätt som då fängelsedom kolliderar med dom eller beslut 51 omedelbart ådömd arrest. Detta innebär att fritidsstraff kan övergå till fängelse. Förutsättningen härför är emellertid att, då fängelsestraffet skall verkställas, formligt beslut om fritidsstraffets övergång till arrest meddelats i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. Föreligger ej beslut av sist angivet innehåll kan fritids- straff inte övergå till fängelse utan skall i stället fritidsstraffet övergå till ekonomiskt straff på sätt föreslås i 7 & tredje stycket. I den mån arreststraff — omedelbart ådömt el- ler tillkommet efter sammanläggning av ar- rest och fritidsstraff — sammanläggas med fängelse skall från den sammanlagda straff- tiden avräknas vad den straffskyldige utstått av något av straffen. Sistnämnda förhållande har ansetts, ehuru självklart, böra komma till uttryck i lagtexten.

Till andra stycket i lagrummet har över-

förts de bestämmelser som upptages i tred- je stycket i 9 5 i gällande disciplinlag. Dessa har i sakligt hänseende inte blivit föremål för annan ändring än att beslut, varigenom fritidsstraff sammanlagts med ar- rest, beaktats.

Tredje stycket i det föreslagna lagrummet upptager redan berörda bestämmelser om hur det skall förfaras vid sammanträffande av verkställighet av dom eller beslut om fri- tidsstraff och dom om fängelse på viss tid. Därjämte ingår i paragrafen en bestämmelse av innebörd att behandling jämlikt 28 kap. 3 & BrB skall konsumera fritidsstraff.

15 &.

I 10 å i gällande disciplinlag ges bestäm- melser om vem som skall befordra dom el- ler beslut å disciplinstraff till verkställig- het. Dessa bestämmelser har oförändrade upptagits i det föreslagna lagrummets första stycke. Då fritidsstraff är en form av dis- ciplinstraff kommer lagrummet att avse även fritidsstraff. I den angivna 10 å i gäl- lande lag stadgas vidare att den som har att befordra straffbesluten till verkställighet skall förordna om sammanläggning av ar- reststraff, samt att förordnande om sam- manläggning av arrest med fängelse med- delas av kriminalvårdsstyrelsen. Dessa be- stämmelser har i oförändrat skick uppta- gits i det föreslagna lagrummets andra styc- ke med det tillägget att samma myndighet som har att förordna om sammanläggning av arreststraff också skall förordna om sam- manläggning av fritidsstraff och av arrest- straff med fritidsstraff.

16 5.

I 11 5 första stycket i gällande disciplin- lag upptages bestämmelser om hur det skall förfaras då någon ålagts arrest och detta straff helt eller delvis avtjänats samt den straffskyldige därefter genom slutligt av- görande i högre instans blir dömd på an— nat sätt eller frikänd. Den av militärstraff- sakkunniga föreslagna nya disciplinstraff- formen, fritidsstraff, nödvändiggör ett fler- tal bestämmelser, likartade med de i 11 å nu upptagna. Det har befunnits lämpligt

att i förslaget till ny disciplinlag uppdela dessa nya bestämmelser jämte nu gällande bestämmelser på tre paragrafer, 16—18 åå. I förslagets 16 5 har reglerats vissa situa- tioner då det slutliga avgörandet innebär en skärpning av tidigare ådömd påföljd. I 17 & har reglerats vissa situationer då det slut- liga avgörandet innebär en lindring av ti- digare ådömd påföljd eller utbyte av tidi- gare ådömd påföljd mot annan påföljd. I 18 & slutligen regleras hur vid förändring av påföljd eller befrielse från påföljd skall förfaras med belopp, som jämlikt 5 5 eller 7 % tredje stycket innehållits.

I förslagets 16 5 har upptagits allenast de bestämmelser, som reglerar förfarings- sättet om någon, som ålagts arrest, slut- ligen i målet blir dömd till arrest på längre tid eller till fängelse på viss tid. Någon ändring av tidigare gällande bestämmelser i detta avseende har inte vidtagits i den mån de överförts till 16 å i förslaget. Mi- litärstraffsakkunniga föreslår att i lagrum— met tillika skall intagas bestämmelser om hur det skall förfaras, då någon som ålagts fritidsstraff, slutligen blir dömd till sådant straff på längre tid eller till arrest eller till fängelse på viss tid. Bestämmelserna bör sakligt motsvara dem, som gäller vid skärp- ning av arreststraff. Det får antagas att de föreslagna bestämmelserna om hur det skall förfaras då fritidsstraff skärpes, kommer att vinna tillämpning i större utsträckning än motsvarande bestämmelser om arrest, eftersom fritidsstraff — i motsats till vad som gäller arrest — enligt förslaget i prin- cip får verkställas utan hinder av att straff- beslutet ej vunnit laga kraft.

17 %.

Beträffande lagrummets innehåll i syste- matiskt hänseende hänvisas till vad som in— ledningsvis anförts under 16 &.

Paragrafen avser till en början vad gäller arrest och fritidsstraff att lagfästa det i och för sig självklara förhållandet att den, som dömts till lindrigare straff i enahanda straff- art, skall från det nya straffet äga avräkna vad han utstått av det tidigare ådömda.

Därest verkställighet av dom eller beslut

å arrest eller fritidsstraff helt eller till viss del gått i verkställighet och den straffskyl- dige slutligen döms till annan påföljd, bör domstol kunna förordna att, i fall som när- mare anges i lagrummet, straffet enligt det nya straffbeslutet skall helt eller till viss del anses verkställt genom vad den dömde utstått av det tidigare ådömda arrest- eller fritidsstraffet. Bestämmelsen härom har in- tagits i det föreslagna lagrummet.

18 &.

Såsom inledningsvis anförts under 16 & har vissa av bestämmelserna i 11 å i gäl- lande disciplinlag i oförändrat skick över- förts till 16 å i förslaget till ny disciplin- lag. Emellertid innehåller 11 å i gällande lag även bestämmelser om hur det skall förfaras med löneavdrag, som verkställts i anledning av undergånget arreststraff för den händelse den dömde slutligen dömes till arrest på kortare tid eller till disciplin- bot, böter eller suspension eller till annan påföljd än nu sagts eller befrias från an- svar. Därjämte. upptages i den angivna 11 & bestämmelser om hur det skall förfaras dä- rest dom eller beslut, varigenom disciplinbot ålagts, ändrats efter det straffet helt eller delvis verkställts. Angivna bestämmelser, som enligt vad förut sagts inte överförts till 16 å i förslaget, har till sitt huvudsak- liga innehåll upptagits i förevarande para- graf i samband varmed även den nya dis- ciplinstrafformen fritidsstraff beaktats.

19 5.

I 12 å i gällande disciplinlag har före- skrivits att, för den händelse disciplinstraff ådömts jämte villkorlig dom eller skydds— tillsyn, enligt 38 kap. 1 & BrB avgiven nöjd- förklaring skall avse jämväl disciplinstraf- fet. Denna bestämmelse har oförändrad överförts till nu ifrågavarande lagrum i för- slaget.

20 &.

Bestämmelser om preskription av arrest och disciplinbot upptages i 13 å i gällande disciplinlag. Sålunda föreskrives att arrest bortfaller om verkställighet ej börjat inom tre år från det arrestbeslutet vann laga kraft

samt att, om påbörjad verkställighet av- brytes, bestämmelsen skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verk- ställigheten. Disciplinbot bortfaller i den mån straffet ej verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinbot vann laga kraft. Återgivna bestämmelser i 13 å i gällande lag har oförändrade överförts till ifrågava- rande lagrum i förslaget. Därjämte har i lagrummet upptagits preskriptionsbestäm- melser även för fritidsstraff och för löne- avdrag eller gäldande av motsvarande be- lopp, som avses i 7 å. Därvid har före— slagits att samma bestämmelse skall gälla för fritidsstraff som för arrest och att för gäldande av belopp, som motsvarar löne- avdrag, skall gälla samma bestämmelse som för disciplinbot.

21 å.

I 14 å i gällande disciplinlag stadgas att för mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål må, i stället för disciplinär bestraffning, såsom tillrättavisning användas varning, extra- tjänst, utegångsförbud och — för den som är förlagd ombord å fartyg — landgångs- förbud. I paragrafen beskrives de olika till— rättavisningsformema varjämte för de tre sistnämnda anges tillåtna minimi- och maxi- milatituder. Slutligen stadgas att för samma förseelse eller eljest på en gång ej får åläg- gas mer än ett slag av tillrättavisning samt att extratjänst inte får användas så att ge- nom överansträngning eller av annan orsak uppkommer men för den felandes hälsa el- ler tjänstbarhet. De återgivna bestämmel- serna har överförts till ifrågavarande para- graf i förslaget och därvid i sakligt hän— seende endast undergått den förändringen att av gällande förutsättningar för att till- rättavisning skall kunna meddelas bortta— gits den, som går ut på att förseelsen skall vara att betrakta som »mindre». I stället har föreslagits att avgörande för om tillrätta— visning skall användas i stället för discipli- när bestraffning skall vara att tillrättavisning prövas lämpligare än straff.

Beträffande förslaget hänvisas till en bör— jan till vad som anförts angående tillrätta—

De yttersta gränserna för möjligheterna att ålägga tillrättavisning upptages, såsom tidigare nämnts, i 8-10 åå MRL, vari an- ges beskaffenheten av de förseelser som kan bli föremål för bestraffning i disci- plinmål. Vilka förseelser som bör bli före- mål för tillrättavisning beror givetvis av förseelsens art, omständigheterna vid dess begående, den felandes person samt hans förhållande i tjänsten i övrigt, och kan inte generellt anges.

Av särskilt intresse är — så länge av- kriminalisering inte skett — huruvida till- rättavisning kan komma i fråga vid fylleri- förseelser. Något formellt hinder torde inte föreligga ens vid tillämpningen av gällande rätt. Emellertid torde den för tillrättavis- ning uppställda förutsättningen att förseel- sen skall vara att bedöma såsom »mindre», numera regelmässigt anses utgöra ett hin- der mot användandet av tillrättavisning för fylleriförseelser. Sådana förseelser brukar för närvarande beivras med arrest 6—8 da— gar. Så länge som fylleri under civila för- hållanden är straffbart synes det av skilda anledningar mindre välbetänkt att beivra »militärt» fylleri med tillrättavisning. En så- dan ordning skulle till en början innebära att »militärt» fylleri inte blev föremål för straff, enär tillrättavisning i juridisk-teknisk mening inte är ett straff utan ett disci- plinmedel som får användas i stället för straff. Därest två personer — en civilper— son och en militär — tillsammans uppträder berusade på offentlig plats och blir omhän- dertagna kan det anses stötande att den civile ådöms ett bötesstraff medan mili— tärpersonen skulle slippa undan med en till- rättavisning som i och för sig kan bestå blott i varning. Måhända föreligger utrym- me för ett sådant betraktelsesätt även om militärpersonen erhåller utegångsförbud un- der sju dagar och tillrättavisningen, som kommer att omfatta ett veckoslut, av den tillrättavisade uppfattas som mer kännbar än ett relativt blygsamt bötesstraff. Emel- lertid tages lagakraftägande dom eller be- slut, varigenom straff för fylleri ådömts, för närvarande till utgångspunkt för vissa be-

dömningar i nykterhetsvårds— och trafiksä— kerhetsfrågor. Skyldighet att lämna uppgift till kontrollstyrelsen och vederbörande kör- kortsregister angående bestraffad fylleriför- seelse åvilar sålunda domstol och bestraff- ningsberättigad militär befattningshavare (se 1 och 2 åå kungörelse den 17 juni 1955 ang. skyldighet för domstolar m. fl. att med- dela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen och 80 å 2 mom. vägtrafikkungörelsen; jfr 32 å 1 mom. och 33 å 2 mom. 5 vägtrafikför- ordningen). Därest fylleriförseelse skulle medföra tillrättavisning föreligger inte nå— gon skyldighet att lämna uppgift till be- rörda register. Motsvarande uppgiftsskyldig— het vid meddelandet av tillrättavisning för fylleri skulle visserligen kunna åläggas den, som meddelar tillrättavisningen. De verk- ningar, som rapport angående fylleriför- seelser till berörda register kan få, är emel- lertid i förhållande till det men själva till- rättavisningen medför så betydelsefulla för den enskilde att det måste ifrågasättas hu- ruvida det förfarande, som reglerar åläg- gandet av tillrättavisning, i rättssäkerhets- hänseende är till fyllest. En föreseelse skall visserligen vara erkänd för att tillrättavis- ning över huvud taget skall få användas, men då de faktiska omständigheter som konstituerar förseelsen — i fråga om fylleri bl.a. berusningsgraden — i sig innefattar en värdering kan enbart ett erkännande ofta inte anses till fyllest i utredningshän- seende. Mot bakgrunden av det anförda torde med fog kunna ställas det kravet att utredningen angående fylleriförseelser skall ske i mer betryggande former än till- rättavisningsinstitutet för närvarande erbju- der där militärförhör inte äger rum.

De ändringar i förslagets andra stycke, som gjorts i samband med överförandet av lagtexten från 14 å gällande lag till försla— get, är endast av redaktionell natur och tager sikte på att åstadkomma språklig över- ensstämmelse mellan förslaget till 8 å BrB och nu ifrågavarande lagrum. 22 5.

Den föreslagna paragrafen anger att när- mare föreskrifter rörande verkställighet av disciplinstraff och tillrättavisning meddelas

av Konungen. Den överensstämmer helt med 16 å i gällande disciplinlag. Närmare föreskrifter finns givna i 33—40 åå MRK. I anledning av den nya disciplinstrafformen fritidsstraff avser militärstraffsakkunniga fö- reslå ändring av bl. a. 40, 41, 42, 46 och 50 åå inämnda kungörelse.

Övergångsbestämmelser

I första stycket anges att nu gällande dis- ciplinlag skall upphöra att gälla med den nya lagens ikraftträdande.

Andra stycket föreskriver att den nya la- gen i princip skall gälla även i fråga om brott som förövas före lagens ikraftträdan- de. Några betänkligheter att tillämpa den nya lagen i sådana fall gör sig enligt de sak- kunnigas mening inte gällande annat än be- träffande det föreslagna fritidsstraffet, som ju är en ny strafform, och när det gäller det utökade disciplinbotstraffet. Fritidsstraf- fet är emellertid avsett att träda i stället för arreststraff och skall betraktas som en lindrigare påföljd än arrest. Även om den nya strafformen skall uppfattas som sträng- are än disciplinbotsstraffet kan den inte anses medföra möjligheter att ingripa hår- dare mot den tilltalade än som varit möj- ligt enligt gällande lag. Disciplinbot för mer än 20 dagar kommer att användas en- dast i fall där med tillämpning av äldre lag arrest skulle ha ådömts. Ingen av de i dis- ciplinstraffet ingående tre strafformerna — arrest, fritidsstraff och disciplinbot — är att betrakta som svårare än böter. Rent praktiskt sett måste det vara av värde att efter den nya lagens ikraftträdande ha en- dast ett regelsystem att tillämpa. Mot bak- grunden av det anförda synes detta också principiellt försvarligt. Undantag bör emel- lertid göras för fall då disciplinstraff redan ålagts innan den nya lagen trätt i kraft och fråga är om att döma till ansvar i målet ef- ter fullföljd av talan. Detsamma gäller även om verkställighet efter nya lagens ikraftträdande av disciplinstraff som ålagts enligt äldre lag. Sådana undantag har upp- tagits i tredje och fjärde styckena av över- gångsbestämmelsema.

18. Militära rättegångslagen

85.

Paragrafen har inte undergått annan änd- ring än att den i förslagen till ändring av BrB och DL upptagna nya disciplin- strafformen fritidsstraff samt kombination av sådant straff och disciplinbot beaktas.

22 å.

Ändringen i första stycket 4. har föran- letts av att en ny disciplinstrafform, fritids— straff, samt kombination av sådant straff och disciplinbot (se BrB och DL) föreslagits. Beträffande övriga föreslagna ändringar hänvisas till s. 80 och 81.

40 %.

I gällande lydelse utgår lagrummet från att minimitiden för arrest är tre dagar. Då militärstraffsakkunniga nu i annat sam- manhang (se BrB och DL) föreslår att mi- nimitiden för arrest skall utgöra åtta dagar föreligger inte anledning att bibehålla åtta- dagarsregeln för den bestraffningsberättiga- des skyldighet att personligen hålla militär- förhör. Sådant förhör bör, med redan nu gällande begränsning att det kan ske utan avsevärd olägenhet, hållas av den bestraff- ningsberättigade om anledning förekommer att ålägga någon arrest. Anledning till änd- ring av bestämmelserna beträffande övriga fall, där den bestraffningsberättigade per— sonligen skall höra den misstänkte, förelig- ger inte. Ej heller har åläggande av maxi- malt fritidsstraff eller sådant straff i kom-

bination med disciplinbot ansetts med nöd- vändighet böra föregås av förhör hållet av den bestraffningsberättigade personligen. Det framstår dock såsom klart att det många gånger kan visa sig lämpligt att den bestraffningsberättigade personligen hör den misstänkte innan fritidsstraff ålägges. I syn- nerhet torde detta komma att gälla i fall där den bestraffningsberättigade avser att ålägga ett fritidsstraff kombinerat med ett disci- plinbotstraff. Auditörens medverkan vid åläggandet av disciplinstraff torde innebära garanti för att de syften, som föranlett lag- utrymmet, tillgodoses på ett tillfredsställan- de sätt.

49 å.

Lagrummet upptager i gällande lydelse vissa bestämmelser om hur åklagaren skall förfara vid klagan i disciplinmål. Enligt 47 å skall i rätt tid inkommen fullföljds- inlaga översändas, inte till rätten utan till åklagaren. Denna har att i enlighet med bestämmelserna i 48 å fullständiga utred— ningen innan han vidtager de i 49 å första stycket angivna åtgärderna. Enligt 48 å får han hålla förhör med klaganden och enligt 49 å skall han bl.a. avge förklaring över fullföljdsinlagan. Bestämmelserna medför givetvis viss tidsutdräkt innan fullföljdsinla- gan inkommer till rätten. Tidsutdräkten för- tjänar särskild uppmärksamhet med avseen- de å klagan över straffbeslut, som må verk- ställas utan hinder av att beslutet ej vun—

nit laga kraft. Redan enligt gällande rätt kan förekomma att talan föres mot straff- beslut, varigenom ålagts disciplinstraff som skall verkställas ehuru straffbeslutet ej vun- nit laga kraft. Så är förhållandet med kla- gan över beslut i disciplinmål varigenom disciplinbot ålagts i fall där den bestraff— ningsberättigade inte i straffbeslutet förord- nat att disciplinbotsstraffet ej får verkstäl- las förrän beslutet därom vunnit laga kraft (53 å). Ändras straffbeslutet får den sked- da verkställigheten icke någon större bety- delse för den dömde enär utbetalning kan ske av innehållet eller erlagt belopp. Men även arreststraff kan gå i verkställighet in- nan fullföljdstiden utgått oaktat den döm- de ej förklarat sig nöjd med straffet, näm- ligen om den dömde är tagen i förvars- arrest och den bestraffningsberättigade med auditörens tillstyrkande förordnat att straf— fet omedelbart skall verkställas (från för— hållandena ombord på fartyg i främmande farvatten bortses). Det har då betydelse att domstol kan förordna att den påbörjade verkställigheten ej längre skall fortgå. Ut- trycklig föreskrift om sådant inhibitionsför- ordnande har inte givits i författning men rätt för domstol att, om domstolen finner skäl härför, förordna om inhibition av verkställighet av disciplinstraff följer av all- männa processuella regler (se prop. 1948: 216 s. 167 och militieombudsmannens äm— betsberättelse 1951 s. 201). Militärstraff- sakkunniga anser att denna rätt är förenad med skyldighet för domstol att förordna om inhibition om domstolen finner anled- ning antaga att ändring i överklagade be- slutet kommer att ske så till vida att klagan- den skall ådömas lägre straff eller annan påföljd än den ådömda eller frias från på- följd. För prövningen av huruvida skäl till inhibition föreligger torde det följakt- ligen vara utan betydelse om klaganden vid fullföljd av talan framställt yrkande om in- hibition eller icke. För närvarande finns inte några bestämmelser av innehåll att åklagaren vid fullföljd av talan mot straff— beslut, på grund varav straffverkställighet omedelbart kan påbörjas eller har påbör- jats, utan dröjsmål skall översända full—

följdsinlagan till rätten utan verkställande av i 48 å avsedd utredning. Visserligen tor- de det ligga i sakens natur att åklagaren i sådana fall skall iakttaga största skynd- samhet, men militärstraffsakkunniga finner -— särskilt med beaktande av att beslut om fritidsstraff föreslås kunna i princip verk— ställas utan hinder av att straffbeslutet ej vunnit laga kraft — det från rättssäker- hetssynpunkt angeläget att bestämmelser meddelas som tillförsäkrar den dömde störs- ta möjliga skyndsamhet med avseende å rättens prövning av fråga om inhibition av straffverkställighet. I sådant syfte har föreslagits en bestämmelse, vilken medför skyldighet för åklagaren att vid fullföljd av talan mot straffbeslut varigenom ålagts arrest- eller fritidsstraff som må verkställas utan hinder av att straffbeslutet ej vunnit laga kraft, utan avbidan å sådan utredning, som avses i 48 å, ofördröjligen till rätten översända fullföljdsinlagan. Redan av den anledningen att åklagaren är den dömdes motpart får det anses lämpligt att pröv- ningen av frågan om inhibition av straff- verkställighet inte tidsmässigt blir helt be- roende av åklagarens åtgärder. Domstolen blir vidare i tillfälle att, om skäl härför an- ses vara för handen, omedelbart på de hand- lingar som föreligger i disciplinmålet för- ordna att vidare verkställighet inte må ske. Ett översändande av fullföljdsinlagan i åsyftade fall direkt från den bestraffnings- berättigade till rätten skulle måhända i viss utsträckning leda till en ännu skyndsam- mare prövning av inhibitionsfrågan. I prak- tiken torde man dock för huvuddelen av fallen inte behöva befara att fullföljdsin— lagans passerande över åklagaren medför någon tidsutdräkt. Militäråklagama har re- gelmässigt sina expeditioner så belägnai förhållande till domstolarnas kanslier att fullföljdsinlagorna kan med bud överläm— nas från åklagaren till domstolen samma dag som fullföljdsinlagan inkommit till åklagaren. Därjämte får det anses vara av värde att åklagaren får tillfälle att yttra sig i frågan huruvida inhibition bör ske eller inte. Förslaget innehåller en bestäm- melse, som medför skyldighet för åklaga-

ren att vid översändande av fullföljdsinla- gan bilägga eget yttrande i inhibitionsfrå- gan. Skyldigheten att omedelbart översän— da fullföljdsinlagan till rätten befriar vida- re ej åklagaren från att så skyndsamt som möjligt efter översändandet verkställa i 48 å omförmäld utredning och därefter översän- da anteckningar angående utredningen och förklaring över fullföljdsinlagan till rätten. För att utredningen skall kunna påbörjas utan onödig omgång är det tjänligt att full- följdsinlagan passerar över åklagaren. För att såväl domstol som åklagare skall ha tillgång till vart sitt exemplar av disciplin— målsprotokollet har militärstraffsakkunniga föreslagit att protokoll innehållande straff— beslut av ifrågavarande slag vid fullföljd av talan skall översändas till åklagaren i två exemplar (förslag till ändring av 28 å MRK).

51 å.

Förevarande paragraf innehåller bestäm— melser om förfarandet vid domstol, då ta— lan mot beslut i disciplinmål fullföljtsi rätt tid och regler om domförhet. I den mån avvikande bestämmelser inte givits i militära rättegångslagen är rättegångsbal- kens stadganden tillämpliga (6 å). Härav följer att vid prövning av inhibitionsfråga rätten är domför med en lagfaren domare. Med hänsyn till den kategoriska utform— ningen av gällande bestämmelser om kal- lande till förhör inför rätten anser militär- straffsakkunniga det lämpligt att i lagrum- met uttryckligen utsäges att förhör inte är erforderligt för prövning av inhibitionsfrå- ga. Första stycket i gällande lag torde på grund av det utrymme, som det föreslagna tillägget upptar, och med hänsyn till syste- matiska och lagtekniska skäl i övrigt upp- delas i två stycken. För tydlighetens skull synes jämväl böra anges att domförhets- regeln i tredje stycket (tidigare andra styc- ket) gäller vid avgörande av saken.

53 å.

I 53—57 åå meddelas bestämmelser an- gående tiden för verkställighet av beslut i disciplinmål. Dessa bestämmelser skall ses

mot bakgrunden av dem, som upptages i 43 å andra stycket angående tiden för full- följd av talan mot beslut i disciplinmål.

Huvudregeln är att lagförd har två vec— kor på sig från det han erhöll del av dis- ciplinmålsbeslutet att fullfölja talan mot detta. Från huvudregeln är stadgat det un- dantaget att, om klagan avser ålagt arrest- straff, klaganden endast har två dagar på sig att fullfölja talan. I princip får disci- plinbotsstraff verkställas utan hinder av att straffbeslutet inte vunnit laga kraft medan av militär befattningshavare ålagt arrest- straff får verkställas endast om den dömde ej för talan mot straffbeslutet eller om vid klagan mot straffbeslutet domstol ådömer arreststraff. Bestämmelsen om att disciplin- botsstraff får verkställas utan hinder av att straffbeslutet ej vunnit laga kraft vilar på det förhållandet att, om ändring sker av omprövande myndighet, för mycket inne- hållet eller erlagt belopp kan återbetalas.

Under förarbetena till gällande lag höj- des röster — särskilt från militärt håll — för att arreststraff, som ålagts av militär befattningshavare, omedelbart skulle verk— ställas utan avvaktan på att straffbeslutet vinner laga kraft. Såsom skäl för denna uppfattning anfördes i huvudsak att i an- nat fall syftet med den militära bestraff— ningsrätten skulle försvagas till men för disciplinen samt att bestämmelser om att straffbeslut skulle vinna laga kraft mot den dömde innan verkställighet finge ske skulle innebära en ändring av då rådande ordning. Häremot invändes att en ordning, som uteslöt möjligheten att erhålla om- prövning av befälhavares straffbeslut förrän ålagt arreststraff redan gått i verkställighet, från rättssäkerhetssynpunkt måste framstå som i hög grad otillfredsställande samt att det ur psykologiskt synpunkt måste vara olämpligt — särskilt med hänsyn till de värnpliktiga — att besvärsrätten saknade större praktisk betydelse. Vid lagstiftningen gavs rättssäkerhetssynpunkten företräde. Den införda ordningen ansågs inte behöva medföra några allvarligare konsekvenser från disciplinär synpunkt om det samtidigt sörjdes för att straffverkställigheten likväl

kunde följa inom jämförelsevis kort tid. För att åstadkomma skyndsam verkställig- het sattes klagotiden i fråga om arrest till allenast två dagar. Vidare åstadkoms be- stämmelser, som möjliggjorde mycket snabb domstolsprövning. Därjämte stadgades att domstols dom angående arreststraff skulle kunna verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Slutligen meddelades bestämmelser därom att militär befattnings- havare i vissa särskilt angelägna fall skul- le kunna förordna att beslut om arrest omedelbart fick gå i verkställighet.

Den av militärstraffsakkunniga föreslag- na nya disciplinstrafformen, fritidsstraffet, gör det nödvändigt att taga ställning till om denna strafform skall i nu berört verk- ställighetshänseende likställas med arrest el- ler med disciplinbot eller om verkställig- hetsreglerna möjligen bör ges en helt annan utformning. Vid ställningstagandet bör till en början erinras om att fritidsstraffet är uppbyggt helt efter mönster av tillrättavis- ningsformen utegångsförbud och att ålagd tillrättavisning omedelbart skall gå i verk— ställighet (69 å). Att disciplinmedlet tillrät- tavisning måste kunna verkställas omedel- bart torde med hänsyn till disciplinmedlets natur och syften inte med fog kunna ifrå- gasättas. För rättssäkerheten i fråga om tillrättavisning är sörjt i möjligaste mån ge- nom att den tillrättavisade kan erhålla myc- ket snabb omprövning av ett tillrättavis- ningsbeslut. Han behöver blott muntligen göra framställning därom hos närmaste hög- re befattningshavare som har bestraffnings- rätt över honom. Det har visat sig att om- prövning av tillrättavisningsbeslut i prakti- ken begäres i mycket ringa utsträckning. I de fall, då omprövning begäres, torde om- prövningsbeslut kunna meddelas mycket kort tid efter det tillrättavisningsbeslutet givits. Ett fritidsstraff skiljer sig, såvitt av- ser de första sju dagarna av straffet, i prak- tiskt hänseende inte alls från en tillrätta— visning i form av utegångsförbud under sju dagar (maximitiden). Om ett fritidsstraff får verkställas omedelbart skiljer det sig emel- lertid från ett utegångsförbud så till vida att klagan över ett fritidsstraff måste prövas

av domstol. För den klagande får detta den praktiska betydelsen att det tager be- tydligt längre tid innan beslutet om fritids- straff blir omprövat än beslutet om till- rättavisning. Vid domstolens omprövning av fritidsstraffet torde halva eller större delen av strafftiden redan ha förflutit. In- nebär domstolens omprövning befrielse från straff är hela eller viss del av straffet re- dan verkställt. Någon kompensation för det utståndna straffet kan den frikände inte erhålla i vidare mån än möjligheter därtill beredes honom genom ändring av lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl., som redan nu tager hänsyn till krigsman, som kommit att oriktigt avtjäna arrest. Å andra sidan kan inte heller för närvarande den, som oriktigt undergått tillrättavisning i form av utegångsförbud, få detta men kompenserat. Innebär domstolens ompröv- ning att den klagande ådöms ett kortare fritidsstraff än det ursprungligen ålagda får han från det nya straffet avräkna vad han utstått på grund av det tidigare straffbe- slutet. För eventuellt överskott av verkställt straff kan ej heller här utgå någon kom- pensation. Innebär domstolens omprövning att den klagande ådömes ekonomisk på- följd i stället för fritidsstraffet kan domsto- len förordna att det ekonomiska straffet helt eller till viss del skall anses verkställt genom vad den dömde utstått av fritids- straffet (7 ä förslaget till disciplinlag). De nackdelar, som bestämmelser om omedel- bar verkställighet av fritidsstraff enligt vad förut sagts skulle medföra för den dömde, föreligger i full utsträckning endast om hän- syn inte tages till att den dömde genom domstols inhibitionsbeslut kan få verkstäl- ligheten avbruten i avvaktan å sakens pröv- ning hos domstolen. Såsom tidigare fram- hållits (se under 49 %) föreligger sådan möjlighet och militärstraffsakkunniga har föreslagit bestämmelser (49 å), som skall möjliggöra för klagande att utan tidsut- dräkt få inhibitionsfrågan prövad av dom- stol. En ordning, som skulle innebära att fritidsstraff fick verkställas utan hinder av att straffbeslutet inte vunnit laga kraft,

måste följaktligen på grund av bl.a. möj- ligheterna till inhibition av förestående el- ler påbörjad verkställighet, antagas bli till mycket ringa men för den av straffet be- rörde.

Vid bedömandet av vilka verkställighets— och fullföljdsregler, som bör uppställas med avseende å beslut om fritidsstraff, synes även böra beaktas att militär befattningsha- vare äger ålägga disciplinstraff endast om den misstänkte erkänt förseelsen och felak- tiga straffbeslut bör redan av den anledning- en vara uteslutna i vad avser själva skuld- frågan. I fråga om gärningens straffbarhet och straffmätningen torde auditörens med— verkan vid straffbesluten utgöra en garan- ti för att den misstänktes rätt inte trädes förnär. Det är även känt att överklagnings— frekvensen i vad gäller militär befattnings- havares straffbeslut är liten. I den utsträck- ning överklaganden förekommer gäller det regelmässigt ålagda arreststraff. Erfarenhets- mässigt kan konstateras att överklaganden av beslut om arreststraff ofta sker för att den klagande av någon anledning vill för- hala verkställigheten och få denna förlagd till tid, som bättre passar honom. Anled- ning till förhalande av verkställigheten är inte sällan att straffbeslutet meddelats i slu- tet av vederbörandes tjänstgöring och att han genom domstols prövning efter det tjänstgöringsskyldigheten upphört på grund av gällande bestämmelser (se 2 & andra styc- ket DL) kan få ett arreststraff förvandlat till bötesstraff.

Med hänsyn till att fritidsstraff inte är avsett att komma till användning i fall där förseelsen medför påtaglig fara för disci- plinen förefaller det med fog kunna häv- das att anledning inte föreligger att i full— följds- och verkställighetshänseende gå läng- re till nackdel för den dömde i fråga om fritidsstraff än om arrest. Emellertid kan häremot göras gällande till en början att fritidsstraff inte är ett så allvarligt ingri- pande i den dömdes frihet som förhållan- det är med ett arreststraff, som är ett di- rekt frihetsberövande. Rättssäkerhetshänsy— nen gör sig följaktligen inte gällande med samma styrka i vad avser fritidsstraff som

i fråga om arrest. Större anledning till okyn- nesklagan beträffande fritidsstraff än beträf- fande arrest torde komma att föreligga. Som tidigare framhållits kan fritidsstraff bringas till verkställighet såsom fritidsstraff endast i den mån den straffskyldige är tjänstgö- ringsskyldig. Upphör tjänstgöringsskyldighe— ten skall fritidsstraffet eller återstoden där- av övergå till ekonomiskt straff. Kan ve- derbörande hålla verkställighetsfrågan öp- pen till dess tjänstgöringsskyldigheten upp- hör undgår han att avtjäna fritidsstraffet såsom inskränkning i sin fritid. Om klagan förs i motsvarande syfte beträffande beslut om arrest löper klaganden alltid risken att straffet blir fastställt eller endast nedsatt samt att han efter tjänstgöringsskyldighetens upphörande får avtjäna straffet, vilket är en återhållande faktor i fråga om okynnes- överklaganden. Ett disciplinmedel, som kan bringas till omedelbar verkställighet, torde slutligen otvivelaktigt vara verksammare i skilda hänseenden än om den dömde har möjlighet att påverka verkställighetens för- läggning i tiden.

På grundval av det anförda anser mili- tärstraffsakkunniga att fritidsstraff bör kun- na verkställas utan hinder av att straffbe- slutet inte vunnit laga kraft. Därest den bestraffningsberättigade av någon anledning finner det lämpligt att den dömde bereds tillfälle att före verkställigheten få straffbe- slutet omprövat, bör den bestraffningsbe- rättigade i straffbeslutet kunna förordna att verkställighet inte får ske omedelbart.

Även om verkställighet av fritidsstraff får ske utan hinder av att straffbeslutet inte vun- nit laga kraft kan det möjligen diskuteras huruvida fullföljdstiden bör sättas till två dagar som vid arrest eller till två veckor som vid disciplinbotsstraff. Militärstraffsak- kunniga anser emellertid att, om omedel- bar verkställighet får ske, något bärande skäl inte kan anföras för att fullföljdstiden då skulle begränsas till två dagar. Följakt- ligen föreslår militärstraffsakkunniga att ti- den för fullföljd av talan mot beslut om åläggande av fritidsstraff sättes lika med den, som gäller för disciplinbotsstraff, eller två veckor. Förslaget i denna del medför

inte någon ändring av gällande lag, enär den föreslagna ordningen redan täcks av 43 å i dess nuvarande lydelse.

66 å.

Paragrafen upptager bestämmelser om vilka befattningshavare som äger rätt att ålägga tillrättavisning.

Den föreslagna ändringen i andra stycket berör flygvapnet och har föranletts av att lagrummet i dess gällande lydelse inte har någon motsvarighet i flygvapnets nu gällan— de organisation.

Förslaget till ändring av tredje stycket går ut på att officerare, underofficerare och underbefäl, som är underkastade ämbetsan- svar, bör — vare sig de är fast anställda eller värnpliktiga — vara jämställda i fråga om vem som skall ha tillrättavisningsrätt över dem. Den tillrättavisningsrätt, som tillkom- mer chef för kompani eller däremot svaran— de avdelning, föreslås följaktligen begränsad till att avse underlydande, som har högst korprals grad eller motsvarande tjänsteställ- ning.

19. Militära rättsvårdskungörelsen

28 &.

Paragrafens andra stycke i gällande lydel- se föreskriver bl.a. att protokoll i disci- plinmål, som fullföljs till domstol, skall över- sändas till åklagaren i bestyrkt avskrift. En- ligt 49 å MRL åligger det åklagaren att till domstolen översända de handlingar, som han mottagit i målet, först då han slutfört den utredning som jämlikt samma paragraf ankommer på honom. I förslag till ändring av 49 & MRL har militärstraffsakkunniga förordat att fullföljdsinlagan skall av åkla— garen omedelbart vidarebefordras till rätten när fråga är om klagan över beslut om ar- rest- eller fritidsstraff, som får verkställas utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft och att till fullföljdsinlagan skall fo- gas bl.a. handlingarna i målet, d.v.s. den mottagna avskriften av protokollet. Åkla- garen kommer då inte att ha tillgång till något exemplar av protokollet men torde vara i behov av ett sådant åtminstone vid verkställandet av den förut omnämnda ut- redningen. För den skull har föreslagits att, om protokollet innefattar beslut om arrest- eller fritidsstraff som får verkställas utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft, den bestraffningsberättigade skall tillställa åklagaren avskrift av protokollet i två ex- emplar.

40 &.

Paragrafen innehåller i gällande lydelse bestämmelser om befordrandet av arrest-

straff till verkställighet och om samman— träffande av arrest och fängelse. Bestämmel- ser om förfarandet vid befordrandet av fri- tidsstraff till verkställighet behövs. Av bl. a. systematiska skäl har militärstraffsakkun- niga funnit det lämpligt att uppdela samt— liga berörda bestämmelser på tre paragrafer 40 5, 40 a & och 40 b &. I 40 5 sammanförs bestämmelser om när arreststraff och fritids- straff skall taga sin början och om vem som skall bestämma strafftidens början och slut. Vidare behålls i paragrafen bestäm- melserna om sammanträffande av arrest och fängelse. Slutligen ges bestämmelser beträf- fande löneavdrag eller gäldande av visst be- lopp i pengar vid sammanträffande till verk-_ ställighet av fritidsstraff och fängelse. I 40 aä upptages detaljbestämmel'ser om be- fordrandet till verkställighet av arrest och i 40 b & enahanda bestämmelser om fritids- straff.

40aä.

Föreslagna bestämmelser motsvarar dem, som tidigare upptagits i tredje och fjärde punkterna i 40 5 första stycket.

40bå.

Militärstraffsakkunniga har antagit att straffbefordraren kommer att uppdraga åt dagbefäl att utöva kontroll å efterlevnaden av fritidsstraff. Kontrollen har antagits inte komma att erbjuda andra svårigheter än dem, som nu råder i fråga om kontroll å,

efterlevnaden av tillrättavisning i form av utegångsförbud. Den, som skall utöva kont- rollen, bör av praktiska skäl äga bestäm- ma angående närvaroanmälan och dylikt. Bestämmelserna om denna kontroll har ut— formats efter mönster av gällande bestäm- melser om kontroll å efterlevnaden av till- rättavisningen utegångsförbud.

41 5.

I första stycket av förevarande paragraf stadgas att verkställighet av arreststraff in- te får påbörjas om den straffskyldige häktas för annat brott och att verkställighet skall avbrytas om arrestant häktas. Dessa bestäm- melser står i överensstämmelse med vad som stadgas i 37 5 lagen den 6 maj 1964 om be— handling i fångvårdsanstalt så till vida att däri avsedd verkställighet skall avbrytas om intagen häktas. I sistnämnda lagrum stadgas emellertid även att om den intagne blir frikänd för det brott, för vilket han häktats, skall tiden för avbrottet inräknas i, verk- ställighetstiden. Det kan ifrågasättas huru- vida icke motsvarande bestämmelse borde gälla vid avbrott till följd av häktning vid verkställighet av arreststraff.

4 Skälet för att enligt gällande bestämmel- ser arreststraff inte får-verkställas då den straffskyldige är häktad för annat brott har angivits vara arreststraffets förhållandevis korta varaktighet. Enahanda'synpunkter tor- de göra sig gällande i vad avser påbörjan- det av verkställighet av arreststraff för straffskyldig,_ som är anhållen. Formellt förefaller det inte föreligga något hinder för att så sker. Arreststraff skall taga sin början så snart ske kan (40 å). Anhållande innebär ju att den misstänkte i ett eller an— nat syfte tages i förvar. Påbörjas verkställig- het av arreststraff lär merendels anhållan- de bli överflödigt-. 'Anhållningsmöjligheten föreligger till en början om mot någon före- kommer skäl till häktning. Han får då an— hållas i avbidan å "rättens beslut om häkt— ning. Är ej fulla skäl till häktning får den misstänkte dock anhållas om det finnes va- ra av synnerlig vikt att han i avbidan på ytterligare utredning tages i förvar. Att straffskyldig, som påbörjat verkställighet av

arreststraff, anhålles förefaller inte praktiskt sett vara antagligt men dock formellt möj- ligt. Skäl för anhållande av straffarrestant skulle kunna tänkas uppkomma om arrestan- ten exempelvis misstänktes för allvarligt brott mot rikets säkerhet.

På grund av det anförda anser militär- straffsakkunniga att det bör gälla enahanda bestämmelser beträffande verkställighet av arreststraff då den straffskyldige häktas och då han anhålles. Något utrymme för likar- tade bestämmelser för det fall straffskyldig gripes föreligger av praktiska skäl inte.

Motsvarande bestämmelser som vid verk- ställighet av arreststraff bör gälla vid verk- ställighet av fritidsstraff. Enär den, som un— dergår fritidsstraff, inte är berövad frihe- ten gör sig skälen för bestämmelserna här gällande med ökad styrka. Även gripande och tagande i förvarsarrest bör inverka på verkställigheten av fritidsstraff.

I paragrafens andra stycke har förslaget om införande av fritidsstraff ävensom upp- delningen av 40 å i tre paragrafer beaktats.

42 5.

Den enda sakliga ändringen i förslaget ut- görs av ett tillägg angående bl.a. straffar- restants intagande av måltid under verk- ställighet av arreststraff. Arrestant, som deltager i tjänstgöring, torde för närvaran- de vid måltidsuppehåll och liknande uppe— håll i tjänstgöringen undantagslöst återföras till den permanenta arrestlokalen eller pla- ceras i tillfälligt anordnad sådan. Från mi- litärt håll har uttalats att ett sådant förfa- rande ofta är omständligt och föga ända- målsenligt. För den skull har militärstraff- sakkunniga föreslagit att arrestant skall kun— na tillåtas att under vissa uppehåll i tjänst— göringen vistas hos den övriga truppen då detta finnes ändamålsenligt med hänsyn till den straffskyldiges tjänsteuppgifter och för- hållandena i övrigt.

46 &.

Det föreslagna tillägget har föranletts av de i disciplinlagen föreslagna bestämmelsen na om att fritidsstraff eller del därav un-

der vissa förutsättningar skall övergå till ekonomiskt straff.

50 &.

Föreslagna ändringar rör förandet och granskningen av tillrättavisningsförteckning— ar och avser att bringa författningsrummet i överensstämmelse med innehållet i 665 MRL.

20. Värnpliktsavlöningskungörelsen

13 5.

Enligt bestämmelserna i 12 ä 5 mom värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 sep— tember 1958 (nr 485)1 får under utbildning till officer på aktiv stat till värnpliktig, som genomgår försvarets läroverk, från den tidpunkt, då andra studieåret vid läroverket påbörjas, samt till annan värpliktig från den tidpunkt, då krigsskolans äldre kurs, sjö- krigsskolans högre kurs eller officerskurs vid flygvapnet påbörjas, i stället för penningbi- drag enligt 12 5 1 mom utgå penningbidrag med ett belopp för månad räknat som mot- svarar hälften av månadslönen till statstjäns- teman i löneklass 7 på löneplan A i orts— grupp 4. För gift värnpliktig skall dock detta penningbidrag utgöra två tredjedelar av må— nadslönen till statstjänsteman i löneklass 7 på löneplan A i den ortsgrupp till vilken utbildningsanstalten är hänförd. Värnpliktig, vars äktenskap upplöses under utbildnings— tiden, får behålla det högre penningbidraget. För tid då penningbidrag enligt 12 ä 5 mom thår får familjebidrag och hemortslön en- ligt gällande familjebidragsförfattningar inte uppbäras.

Enligt 13 & vämpliktsavlöningskungörel— sen får värnpliktig icke uppbära eljest utgå— ende penningbidrag bl. a. för tid då han un— dergår arreststraff. Värnpliktig som åtnjuter särskilt penningbidrag enligt 125 5 mom skall dock därvid jämställas med krigsman som åtnjuter avlöning från krigsmakten på grund av anställning. Sistnämnda stadgande

innebär att han skall vidkännas avdrag enligt kungörelsen den 10 december 1965 om löne- avdrag för vissa krigsmän under avtjänande av arrest (nr 664). Sådant avdrag skall en- ligt kungörelsen ske med belopp motsvaran- de viss procent av daglönen.

Enligt 32 kapitlet 6 & BrB i dess nuvaran- de lydelse utgörs disciplinstraff för krigsmän av arrest och disciplinbot. Disciplinboten skall jämlikt 6 5 lagen om disciplinstraff för krigsmän utgöras av löneavdrag med belopp för dag motsvarande det löneavdrag som skall ske vid arreststraff. Det löneavdrag som föreskrives i 1965 års förenämnda kun- görelse — med ändring enligt kungörelsen den 30 juni 1967 (nr 510) — motsvarar det löneavdrag, som enligt 20 & statstjänsteman- nastadgan den 3 december 1965 (nr 60l) skall utgöra det disciplinstraff i form av lö- neavdrag, som enligt 19 & statstjänstemanna- lagen den 3 juni 1965 (nr 274) tillämpas för civil statstjänsteman.

I nu förevarande fall är förhållandet såle- des det, att för värnpliktiga, som genomgår samma utbildning med förmåner enligt värn- pliktsavlöningskungörelsen, tillämpas en dis- ciplinbot av olika storlek beroende på om vederbörande åtnjuter vanligt penningbidrag (och i förekommande fall familjebidragsför— måner) enligt 12 ä 1 mom eller särskilt pen- ningbidrag enligt 12 ä 5 mom vämpliktsav— löningskungörelsen, i vilket sistnämnda fall

1 Ett nytryck av kungörelsen med vidtagna ändringar är intaget i SFS 1963: 242.

familjebidragsförmåner ej utgår. I alla övri- ga hänseenden åtnjuter här ifrågavarande värnpliktiga samma ekonomiska förmåner som gäller för värnpliktiga i allmänhet. Strafformen disciplinbot för krigsmän inför- des såsom förut angivits 1948.

Disciplinbotens storlek fastställdes därvid att motsvara det belopp som enligt dåvaran- de avlöningsbestämmelser skulle avstås vid undergående av arreststraff, d.v. 5. för an- ställd personal B-avdrag och för värnplik- tiga hela penningbidraget, allt för dag räk- nat. I detta hänseende anförde departe- mentschefen bl. a. (prop. 1948: 144 s. 206) att disciplinbotens belopp för dag borde vara samma belopp som skall avstås vid av- tjänande av arrest samt att, eftersom i detta belopp inte ingår vare sig värnpliktigas fa- miljebidrag eller den del av de fast anställ- das lön som närmast kan anses motsvara familjebidraget, det inte torde uppkomma någon olikhet i behandlingen av nämnda kategorier. Sedermera ändrades (se prop. 1952: 9) storleken av löneavdraget vid ar- rest och storleken av disciplinboten för fast anställd personal till att motsvara A-avdrag för dag, vilket ansågs rimligt med hänsyn till skyldigheten för arrestanten att deltaga i tjänstgöring under arresttiden. Frågan om motsvarande strafflindring för de värnplik— tiga berördes ej. Nuvarande bestämmelser angående bestämmande av storleken av lö- neavdraget vid arrest samt av disciplinboten innebär inte någon principiell ändring av beloppen i förhållande till tidigare A-avdrag utan har tillkommit på grund av det nya av- talssystemet för statstjänstemän, därvid det ansetts lämpligt att avdragen bestäms till vissa procent av månadslönen och att de utgör i huvudsak lika stor del av lönen som förut (prop. 1965: 156 s. 5).

Beträffande motiven för det i 12 ä 5 mom värnpliktsavlöningskungörelsen stadgade sär- skilda penningbidraget, som tillkom 1948 (prop. 1948: 206) efter därom av 1945 års försvarskommitté (SOU 1947: 72 och 73) framlagt förslag, må följande anföras.

1945 års militärutredning (SOU 1946: 75 s. 41—42) framhöll att de värnpliktiga offi- cerseleverna, som under beredskapstiden

kunde få behålla krigsavlöningsförmåner un- der vidareutbildningen till officer på aktiv stat, dåmera enligt ett provisoriskt arrange— mang under utbildningstiden kunde erhålla anställning såsom furirer över stat med an- litande av inbesparade medel på vakanta manskapsbeställningar. Utredningen ansåg det vara ett riktigt önskemål att de värnplik— tiga officerseleverna i likhet mzd vad som gällde för fast anställd pzrsonal under mot— svarande tjänstgöring regelmässigt erhöll fu- rirs löneförmåner.

1945 års försvarskommitté uttalade (prop. 1948: 206 s. 172 ff), att de värnpliktiga ele- verna bl. a. av rekryteringsskäl borde bere- das en tillfredsställande ekonomisk standard under utbildningstiden. De borde tillerkän— nas löneförmåner som i det närmaste mot- svarade vad som tillkom det fast anställda underbefälet. Av kostnadsskäl och med hän- syn till den jämförelsevis korta tjänstgörings- tiden inom försvaret före officersanställning— en för flertalet av de elever, som ej tillhörde det fast anställda underbefälet, fann kom- mittén skäligt att eleverna utöver naturaför- måner tillerkändes — i stället för penningbi- drag — kontant ersättning motsvarande en- ligt dåvarande löneklass 5, löneplan 5, utgå- ende lönebelopp. Kommitténs förslag upp- togs i prop. 1948: 206, därvid departements- chefen förordade förslaget i avvaktan på närmare erfarenheter. Departementschefen förklarade även att han inte ansåg sig kunna biträda framställda förslag om högre förmå- ner (bl.a. hade Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslagit furirs löneför— måner).

Av det föregående framgår att den nu- varande avvägningen av förmånerna till de värnpliktiga officerseleverna närmast syftat till att bereda förmåner jämförliga med vad som tillkommer fast anställd personal under motsvarande utbildning men att en begräns- ning ansetts nödvändig av kostnadsskäl.

Förhållandet mellan penningbidragets och disciplinbotens storlek för här ifrågavarande värnpliktiga elever vid tidpunkten för det särskilda penningbidragets införande 1948 och i dagens läge framgår av följande ta- bell, i vilken endast värnpliktig med ser-

Värnpliktig med penningbidrag enligt 12 ä 1 mom värnpliktsavlönings—

Värnpliktig med penningbidrag enligt 12 5 5 mom värnpliktsavlönings-

kungörelsen kungörelsen Daglön Disciplinbot Penningbidrag Ogift ca Gift ca Ogift Gift 1948 3:50 7: 46 9:70 2: 90 3: 40 1968 12: 25 22: 80 29:03 3: 60 4: 60

geants tjänstegrad medtagits (normalfallet).

Av tabellen framgår att disciplinbotsbelop- pet 1948 utgjorde ett ungefär lika stort be- lopp för båda kategorierna värnpliktiga men att sedermera en förskjutning skett genom dels det vanliga penningbidragets höjning, dels den lindring av disciplinboten för fast anställd krigsman som genomfördes 1952, så att disciplinbotsbeloppet för värnpliktig med vanligt penningbidrag numera är ca tre gånger så stort som disciplinbotsbeloppet för värnpliktig med penningbidrag enligt 12,8. 5 mom värnpliktsavlöningskungörelsen. I detta sammanhang må erinras om att famil- jebidragsförmånerna för värnpliktig även höjts avsevärt sedan 1948. Familjepenning- ens maximibelopp (dåvarande ortsgrupp 2) har sålunda höjts för hustru från 3 till 12 kr per dag och för minderårigt barn från 1: 20 till 6 kr per dag. I allmänhet torde här av- sedda värnpliktiga med familj välja vanligt penningbidrag och familjebidragsförmåner, vilka för hustru och ett barn kan utgöra dels familjepenning med (18 X 30 =) 540 kr för månad och dels bostadsbidrag motsva- rande i princip familjens faktiska bostads- kostnad. Det särskilda penningbidraget en- ligt 125 5 mom värnpliktsavlöningskungö- relsen för värnpliktig vid försvarets läroverk utgör f. n. för månad räknat 684 kr för ogift och 871 kr för gift värnpliktig. Enligt er— farenheten väljer det övervägande flertalet gifta värnpliktiga elever (80—90 procent) vid försvarets läroverk fr.o.m. andra stu- dieåret att behålla vanligt penningbidrag och familjebidragsförmåner, därvid motivet uteslutande kan antagas vara att komma i åtnjutande av sistnämnda förmåner.

Vid den tidpunkt — andra studieåret vid försvarets läroverk, krigsskolans äldre kurs (motsvarande) — då rätt till penningbidrag

enligt 12 ä 5 mom värnpliktsavlöningskun- görelsen inträder, har här ifrågavarande värnpliktiga i regel fullgjort ca 27 månaders värnpliktstjänstgöring, vilket således avse- värt överstiger värnpliktiga enligt vämplikts- lagen eljest åliggande första fredstjänstgö- ring (grundutbildning). Deras fortsatta tjänstgöring vid försvarets läroverk och krigsskola (motsvarande) fullgöres efter fri- villigt åtagande. Det kan i viss mån anses oegentligt att värnpliktig, som fullgjort en- ligt värnpliktslagen åliggande fredstjänstgö— ringsskyldighet, skall åtnjuta vämpliktsför- måner under vidareutbildning som syftar till tjänstemannaanställning vid krigsmakten. Å andra sidan kan det anses ligga nära till hands att sådan värnpliktig medgives be- hålla oförändrade förmåner under en ut- bildning, som sker i omedelbar anslutning till föregående vämpliktstjänstgöring och på sätt och vis kan betraktas som en förläng- ning av denna tjänstgöring. Erinras må att inom andra statliga verksamhetsområden förekommer avlönad utbildning som syftar till vinnande av anställning i statens tjänst. Vissa skäl synes tala för att även här ifråga- varande värnpliktiga under förevarande vi- dareutbildning erhåller tjänstemannaanställ- ning. Detta skulle emellertid medföra avse- värda kostnader.

Ehuru förmåner enligt 125 5 mom värnpliktsavlöningskungörelsen utformats som ett penningbidrag synes det dock be— fogat att i vissa hänseenden jämställa den- na förmån med avlöningsförmån på grund av anställning såsom skett i fråga om be- stämmande av disciplinbotens storlek för värnpliktig, som åtnjuter dylik förmån. Det i förhållande till militära tjänstemän stränga— re disciplinbotsstraffet för värnpliktiga, har motiverats med att straffet skall vara ett

från effektivitetssynpunkt likvärdigt alter- nativ till arreststraffet. Detta motiv synes emellertid inte med samma styrka göra sig gällande beträffande här ifrågavarande värn- pliktiga, vilka frivilligt underkastar sig vi- dareutbildning i syfte att vinna fast anställ— ning vid krigsmakten. Oavsett disciplinbo- tens storlek torde ett sådant straff för des- sa värnpliktiga i och för sig kunna medföra menliga följder i fråga om deras fortsatta karriär inom försvaret.

Militärstraffsakkunniga anser på grund av det anförda skäl inte föreligga för ändring av gällande bestämmelser om disciplinbo- tens storlek för värnpliktig med penningbi- drag som avses i 125 5 mom vämplikts— avlöningskungörelsen. Däremot anser de sakkunniga att de förhållanden som såle- des talar mot en ändring av disciplinbotens storlek för nyssnämnda värnpliktiga kan åberopas för en jämkning av disciplinbo- tens storlek för de värnpliktiga elever vid försvarets läroverk och krigsskola (motsva— rande) vilka föredragit att behålla vanligt penningbidrag. Dessa värnpliktiga är där- jämte i regel familjeförsörjare och anled- ningen till att de inte utnyttjar möjligheten att erhålla det högre penningbidraget är den att de därigenom skulle gå förlustiga fa- miljebidragsförmånerna. Med hänsyn till de- ras försörjningsskyldighet bör deras ekono- miska förhållanden kunna motivera att de i förevarande hänseende inte kommer i ett sämre läge än de värnpliktiga, som genom- går samma utbildning men ansett det för— delaktigare att välja det högre penningbi— draget. För att de fortsättningsvis inte skall göra det föreslår de sakkunniga en ändring av 13 å så att de olika värnpliktiga jäm- ställes i förevarande hänseende.

Det kan tilläggas att det behandlade spörsmålet varit uppe i. ett ärende hos en av riksdagens justitieombudsmän och att försvarets civilförvaltning därvid i yttrande till justitieombudsmannen rekommenderade samma lösning som de sakkunniga föreslår.

III

De sakkunnigas förslag i sammandrag och exper- ternas särskilda yttranden

21. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag

1. De sakkunniga har haft i uppdrag att överväga om den nuvarande militära straff- lagstiftningen behöver reformeras med hän- syn till utvecklingen efter dess tillkomst 1948. Det är främst två frågor som tilldra- git sig intresse. Den ena frågan avser ar- reststraffet. Det har i olika sammanhang ifrågasatts om arreststraffet behöver bibe- hållas i fredstid. Den andra frågan är om arreststraffet inte under alla förhållanden bör såvitt angår fredstid avskaffas beträf- fande den vid krigsmakten anställda perso- nalen, framför allt befälskategorierna offi— cerare, underofficerare och underbefäl. De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak föl- jande.

2. Arrertstraffet bibehålls tillsvidare för såväl värnpliktiga som anställda, men de sakkunnigas förslag syftar till att inskränka användningen av straffet så långt som möj- ligt. Förslaget skall ses som ett led i en strävan att senare om möjligt helt avskaffa arreststraffet.

3. Nuvarande lag ger egentligen inte nå- gon ledning för valet mellan arrest, disci- plinbot och tillrättavisning. De sakkunniga föreslår att det införs en bestämmelse att arrest skall få åläggas endast när det är särskilt påkallat på grund av brottets art, disciplinen och ordningen inom krigsmak- ten eller den tilltalades tjänsteförhållanden. Därmed syftar de sakkunniga till att arrest skall få förekomma endast i sådana fall där arreststraffet svårligen kan undvaras med

hänsyn till att brottet begåtts under de spe— ciella förhållanden som den militära sam- manlevnaden innebär.

4. Eftersom de sakkunniga anser att ar- rest skall kunna tillgripas endast under de särskilda förutsättningar som nyss angivits menar de sakkunniga att när sådana förut— sättningar är för handen brottet måste vara så allvarligt att det knappast kan förskylla ett så lindrigt arreststraff som arrest under— stigande åtta dagar. Därför föreslås att minimitiden för arrest höjs från nuvarande tre dagar till åtta dagar.

5. Gränsen för arrest utan tjänstgöring föreslås sänkt från tio till åtta dagar.

6. Löneavdrag under arrest skall enligt förslaget inte som nu göras under hela ar- resttiden utan endast under den tid arre- stanten ej deltar i tjänstgöring. Förslaget in- nebär en återgång till vad som gällde före 1948 års reform.

7. För att minska behovet av arreststraff genom att öka användbarheten av disciplin- botsstraffet föreslås att maximitiden för ut- tagande av disciplinbot höjs från nuvarande 20 dagar till 30 dagar.

8. Om arreststraffets minimum såsom förut angivits höjs till åtta dagar skulle en- ligt de sakkunnigas mening gapet mellan detta straff och disciplinbotsstraffet bli för stort även om disciplinbotsstraffets maxi- mum höjs till disciplinbot för 30 dagar. Där- för har fråga uppkommit att införa en ny strafform mellan arrest och disciplinbot. De

sakkunniga har stannat för att efter mönster av tillrättavisningen utegångsförbud (land- gångsförbud) föreslå ett nytt disciplinstraff, benämnt fritidsstraff.

9. F ritidsstraffet skulle utgöras

a) för den som är förlagd inom kasern- område, läger eller motsvarande område, av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, på fritid vis- tas utom sådant område eller del därav som är upplåten åt viss avdelning,

b) för den som är förlagd ombord å far- tyg av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, eller under bestämt antal dagar, minst fem och högst åtta, på fritid lämna fartyg, och

c) för den som inte är förlagd såsom förut angivits av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, på fritid vistas utom bostaden.

10. Minimitiden för fritidsstraffet åtta (fem) dagar har bestämts huvudsakligen un- der hänsynstagande till att maximitiden för tillrättavisningsformen utegångsförbud är sju dagar och för tillrättavisningsformen land- gångsförbud fyra särskilda dagar.

11. Maximitiden för fritidsstraff, 15 da- gar, omsluter två veckoslut. De sakkunniga har övervägt att sätta maximitiden till 21 dagar för att straffet skulle kunna om- fatta jämväl ett tredje veckoslut. Ett så långt fritidsstraff skulle emellertid för den straffskyldige kunna te sig betydligt stränga— re än ett arreststraff av 8—10 dagars längd och gränsen mellan arrest och fritidsstraff — i det hänseendet att arrest skall anses svårare än fritidsstraff — skulle då kunna suddas ut. Av väsentlig betydelse är även att verkställigheten av fritidsstraff bygger mindre på bevakning och kontroll än på förtroende för den straffskyldige. Mycket långvariga fritidsstraff kan antagas ställa den straffskyldiges lojalitet mot den militära ordningen på alltför hårda prov med på- följd att han bryter mot förbudet att läm- na sitt förband. På grund av det anförda har de sakkunniga ansett maximitiden böra bestämmas till 15 dagar.

12. Fritidsstraff skall, enligt förslaget, kunna kombineras med- disciplinbot om det

finnes påkallat för den tilltalades tillrätta- förande eller med hänsyn till disciplinen och ordningen inom krigsmakten.

13. Tillrättavisningsinstitutet bibehålls i förslaget i stort sett oförändrat. Institutet ges emellertid en vidgad användning däri- genom att den nu stadgade inskränkningen av dess tillämplighet till »mindre förseel- ser» föreslås bli upphävd och ersatt med ett stadgande av innehåll att tillrättavisning skall användas i stället för disciplinär be- straffning om tillrättavisning finnes lämpli- gare än straff.

Vid tillämpningen av de nu gällande be- stämmelserna har tillrättavisning ansetts hu- vudsakligen kunna användas vid brott mot ordning och tjänsteföreskrifter. Anledning- en härtill torde vara att söka i det förhål- landet att såsom förut angivits enligt be- stämmelserna tillrättavisning får användas endast för »mindre» förseelser. Till följd av angivna begränsning har säkerligen till- rättavisningsberättigade befattningshavare ofta ansett sig förhindrade att meddela fe- lande tillrättavisning, trots att den tillrätta- visningsberättigade bedömt tillrättavisning vara lämpligare än disciplinstraff. Då be- straffningsberättigade chefer varit bundna av samma begränsning i fråga om förseel- sens svårhetsgrad har felande kommit att erhålla straff i fall, där tillrättavisning i på- följdshänseende skulle ha varit till fyllest. De sakkunniga anser en sådan ordning vara otillfredsställande och föga överensstämman— de med de grundläggande synpunkter på påföljdssystemet, som kommit till uttryck i brottsbalken och som innebär att den fe— lande i princip inte bör utsättas för mera ingripande åtgärder än som är erforderliga för hans tillrättaförande. Det är med hän- syn härtill som kravet på att förseelsen skall vara att bedöma som »mindre» för att till- rättavisning skall kunna komma i fråga fö- reslås skola utgå.

14. Om den övervägda reformen av det militära påföljdssystemet genomförs räknar de sakkunniga med en nedskärning av an- talet arreststraff per år till en tredjedel av det antal som för närvarande åläggs. 15. Vad angår arreststraffets tillämplig-

het på anställd personal vid krigsmakten har de sakkunniga ansett det framför allt av psykologiska skäl vara av vikt att inte skilda kategorier av krigsmän — meniga och be— fäl — är underkastade olika straff. De sak- kunniga har därför inte ansett det välbetänkt att avskaffa arreststraffet för den fast an- ställda personalen så länge det bibehålles för de meniga. Genom den föreslagna be- stämmelsen angående arreststraffets använd- ning räknar emellertid de sakkunniga med att det ytterst sällan skall föreligga förut- sättningar för att ålägga anställda arrest. Det skulle kunna ifrågakomma endast i så- dana särskilda undantagsfall, där diskussion om straffets berättigande beträffande an- ställd inte behöver uppkomma.

16. Bestraffningsberättigad chef föreslås få vidgad befogenhet att avskriva bagatell- förseelser. Ett av syftena är att den civila utredningsapparaten inte i onödan skall be- lastas med utredning av militära bagatell- förseelser. 17. De sakkunniga föreslår inte några ändrade bestämmelser att gälla under krig.

22. Särskilda yttranden av experterna

Experterna har avgivit särskilda yttranden angående arreststraffet men eljest anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

1. Gemensamt yttrande av herrar Fri- berg och Virgin. Vi ansluter oss till de sak- kunnigas förslag beträffande arreststraffet endast såvitt angår dess tillämpning på värn- pliktiga. Förslaget att bibehålla arreststraf- fet för anställt militärt och civilmilitärt be- fäl motsätter vi oss däremot. De sakkunniga konstaterar själva att nå- got påtagligt behov av arreststraff för fast anställda krigsmän inte föreligger. Skälet till att de sakkunniga ändå föreslår straffets bibehållande synes vara enbart strävan ef— ter formell likhet i den straffsrättsliga be- handlingen mellan de värnpliktiga och de anställda och befarade ogynnsamma när- mast psykologiska effekter av olika regler för de båda grupperna. Vi anser för vår del att jämförelser mellan de värnpliktiga å ena sidan och de anställda å den andra i förevarande hänseende, där det otvivelak- tigt är fråga om besvärliga avvägningar ur synpunkten av att det måste vara önskvärt att i möjligaste mån åstadkomma »likhet inför lagen», bör tillerkännas mindre vits- ord än jämförelser mellan vid försvaret an- ställda och andra tjänstemän i offentlig tjänst. Det bör, anser vi, vid denna avväg- ning vara de förhållanden och villkor (tvång eller frivillighet, yrkesengagemang eller inte, o.s.v.), under vilka man är knuten till verksamheten som får bli väsentligen sty-

rande eftersom olika korrektivs verknings— möjligheter och effekter är i hög grad be- roende härav. Dessa förhållanden och vill- kor är, vilket inte torde närmare behöva ut- vecklas, på många och viktiga punkter helt olika mellan värnpliktiga och militärt/ci- vilmilitärt anställda men lika, för att inte säga identiska, mellan militära/civilmilitära tjänstemän och civila i offentlig tjänst an- ställda. Hur sanktionssystemet för dessa se- nare framdeles kommer att utformas är i avvaktan på att ämbetsansvarskommittén slutför sitt arbete och ställning tas till dess förslag inte klart. Korrektionsmedel av ar- reststraffets typ finns för närvarande inte för civila tjänstemän och torde uppenbar- ligen inte bli aktuellt heller framdeles. Äm- betsansvarskommittéen har att uppmärk- samma också den militärt/civilmilitärt an- ställda personalens förhållanden. Kommit- tén synes av formuleringar i sitt principbe- tänkande att döma för sin del vara benä- gen åstadkomma ett närmande mellan rätts- reglerna för militärt anställda och dem som gäller för civila offentliga tjänstemän. En sådan handlingslinje synes oss vara den enda rimliga och måste, om man från det omfattande problemkomplex, som ett så- dant närmande i alla hänseenden aktualise— rar, och som det torde ankomma på äm— betsansvarskommittén att ta ställning till i dess fortsatta arbete, separerar ut frågan om arreststraffet innebära att detta avskaf— fas för det militärt/civilmilitärt anställda

2. Yttrande av herr Magnusson. De sak- kunniga har, ehuru de principiellt utgått från att ett avskaffande av arreststraffet skulle vara ett eftersträvansvärt framsteg i den svenska strafflagstiftningen, föresla- git arreststraffets bibehållande både för värnpliktiga och för yrkesanställt militärt/ civilmilitärt befäl. De sakkunnigas förslag går närmast ut på försöksverksamhet med ett eventuellt senare avskaffande av arrest- straffet. Jag anser för min del att tiden borde vara mogen för mer omedelbara re- former, men vill när det gäller frågan om arrest för de värnpliktiga, eftersom jag i min uppgift som expert åt de sakkunniga ser mig såsom företrädare för en anställd be- fälsgrupp, inte definitivt uttala mig. Förslaget att bibehålla arreststraffet för anställda motsätter jag mig emellertid. I det avseendet ansluter jag mig till vad Fri- berg och Virgin anfört i sitt yttrande.

3. Yttrande av herr Marcus. Av avgö- rande betydelse för mig är synsättet att varje åtgärd bör vidtas för att anpassa värnplikten till samhällssystemet i övrigt. Särbestämmelser för värnpliktiga kan för- svaras bara då de oundgängligen behövs med hänsyn till den militära tjänstens sär- skilda krav. Lagförings- och påföljdssyste- met tillhör ett av de områden där man bör sträva efter att låta samma regler genom- gående gälla för värnpliktiga som för alla andra medborgare.

Enligt min uppfattning skulle det låta sig väl försvara att avskaffa disciplinstraf- fen och rätten för befattningshavare vid krigsmakten att handlägga militära brott- mål. Denna principiella uppfattning leder till att varje värnpliktig som felat — liksom naturligtvis varje krigsman — i första hand skall tillrättavisas av militär befattningsha- vare. Den nuvarande tillrättavisningsformen utegångsförbud (landgångsförbud) bör då byggas ut så att den motsvarar det av de sakkunniga föreslagna fritidsstraffet. Kan tillrättavisning inte användas med hänsyn till brottets art eller anses tillrättavisning otillräcklig eller olämplig bör lagföring ske i vanlig ordning inför domstol och det all-

En reform som innebär att disciplinstraf- fen och den militära bestraffningsrätten i disciplinmål avskaffas medför en omfattan- de översyn av bl. a. strafflatituderna för de militära brotten och av tillrättavisningsinsti- tutets tillämplighet. Militära rättegångslagen måste också överarbetas kraftigt. De sak- kunniga har inte haft i uppdrag att göra en sådan översyn. Jag utgår därför från de sak- kunnigas förslag som jag biträder utom så- vitt avser förslaget att behålla arreststraffet.

De av mig inledningsvis anförda synpunk- terna gör sig med särskild styrka gällande i fråga om arreststraffet. De skäl de sak- kunniga anfört för att behålla straffet om än i begränsad omfattning kan enligt min mening inte tillmätas avgörande betydelse vägda mot fördelen att bli av med denna i dagens samhälle förlegade strafform.

Jag är medveten om att vissa negativa verkningar kan följa med att avskaffa ar- reststraffet för de värnpliktiga. Härvid torde dock disciplinsynpunkterna och kravet på en snabb reaktion mot en felande få tillmä- tas mindre betydelse. Viktigare är att behov kan föreligga av en strafform som ligger mellan fängelse, å ena sidan, samt böter, fritidsstraff och disciplinbot, å den andra. Även om det förutsätts att arreststraffet i första hand skall ersättas med böter eller fritidsstraff kan det befaras att fängelse kommer att dömas ut för vissa brott som enligt nuvarande praxis brukar och även enligt de sakkunnigas förslag bör förskylla arrest. De sakkunniga har som exempel nämnt vissa lydnads- och våldsbrott samt rymning av allvarligare slag. Som andra exempel kan nämnas upprepat undanhål- lande eller upprepad vägran att efterkomma ålagt fritidsstraff. Dessa konsekvenser måste tas. Skäl torde emellertid föreligga att anta att sådana fall blir ganska sällsynta. Det föreslagna fritidsstraffet bör sålunda ha en betydande preventiv effekt liksom utsikten att inför domstol få svara för sina hand- lingar och därvid riskera frihetsstraff. Vad som nu anförts innefattar knappast heller bärande skäl för att behålla arreststraffet — det framstår som stötande att förutsätta att

värnpliktiga i olikhet mot andra medbor- gare skall agera så att ett särskilt påföljds- system skall behöva försvaras. Att vissa krigsmannabrott är av speciell natur utgör m. a. o. inte övertygande motiv för en spe- ciell påföljd som arreststraffet.

Det kan trots allt förefalla bestickande att som de sakkunniga gjort stanna för att inte ta steget fullt ut utan som en första etapp kraftigt beskära möjligheterna att till- lämpa arreststraff. Om de sakkunnigas för-' slag genomförs kommer också otvivelaktigt antalet arreststraff att sjunka. Å andra si- dan kan det inte blundas för att de sak- kunnigas förslag enkelt uttryckt innebär att arreststraffet behålls för lång tid framåt. Även om frågan som de sakkunniga förut- satt ånyo tas upp till prövning sedan de fö- reslagna reglerna tillämpats någon tid måste problemen då vara desamma som idag. Jag anser att frågan bör lösas nu och före- slår att arreststraffet helt avskaffas för de värnpliktiga. Tvångsmedlen försvarsarrest och tagande i förvar måste däremot na- turligtvis finnas kvar.

Avskaffas arreststraffet för de vämplik- tiga följer som en självklarhet att straffet avskaffas även för fast anställda och övriga krigsmän.

IV Tabeller men statistiska uppgifter

Tabell ]. Användningen av olika straff i militära mål under åren 1937, 1942, 1948, 1954 och 1964—1968 samt antalet krigsmän inom krigsmakten samma år.

År 1937 1942 1948 1954 1964 1965 1966 1967 1968 Fängelse och

straffarbete1 104 1 898 331 495 433 4002 3002 200i 1602 Böter 54 382 132 787 1 061 1 2502 ] 3602 1 530” 1 4102 Arrest 2 5303 21 2923 5 4053 4 828 4 274 4 138 3 990 3 200 3 204 Disciplinbot4 — —— — 1 472 1 748 1 8005 1 8005 1 7005 1 8005

Summa straff 2 688 23 572 5 868 7 582 7 516 7 588 7 450 6 630 6 574 Antalet krigs- män 51 715 359 058 56 939 158 039 164 630 161 900 154 530 113 228 161 585

1 Straffarbete upphörde såsom strafform med utgången av år 1964. 2 Med utgångspunkt i offentlig statistik beräknad uppgift. 3 Av de t. o. m. år 1948 gällande fyra arrestformema vaktarrest, skärpt arrest, sträng arrest och arrest utan bevakning redovisas här endast de tre förstnämnda, däremot inte arrest utan bevakning. " Strafformen disciplinbot infördes den 1 januari 1949. 5 Stickprovsberäknad uppgift.

Tabell 2. Användningen av olika straff i militära mål under åren 1954 och 1964 fördelade på olika personalkategorier inom krigsmakten.

Fängelse Straffarbete Böter Arrest Disciplinbot Personalkategorier 1954 1964 1954 1964 1954 1964 1954 1964 Fast anställda officerare 1 20 5 14 2 60 32 Värnpliktiga officerare 1 4 3 3 2 1 7 Fast anställda underofficerare 3 1 8 25 17 9 41 21 Värnpliktiga underofficerare 2 4 2 10 19 6 9 25 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 10 15 37 39 200 38 178 94 Värnpliktiga furirer 6 3 11 9 24 19 17 16 Övriga fast anställda 4 9 3 168 56 44 31 Övriga värnpliktiga 470 408 696 967 4 383 4 142 1 122 1 522 Summa 495 433 787 1 061 4 828 4 274 1 472 1 748 Därav ålagt av domstol — — — — 815 764 222 227 Därav ålagt av militär chef — _— — —— 4 013 3 510 1 250 1 521 SOU 1970:31 129

Tabell 3. Tillämpningen i militära mål av vissa lagrum å olika personalkategorier under åren 1954 och 1964.

Anm: Om straffet avser två eller fiera av de i tabellen angivna brotten redovisas endast det brott som bedömts som det svåraste.

Fängelse Straffarbete Böter Arrest Disciplinbot Lagrum i strafflagen jämte olika personalkategorier 1954 1964 1954 1964 1954 1964 1954 1964 Lydnadsbrott (26: 1 och 2) Fast anställda officerare 1 Värnpliktiga officerare 1 Fast anställda underofficerare Värnpliktiga underofficerare 1 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 2 6 2 Värnpliktiga furirer 1 1 1 Övriga fast anställda 11 5 Övriga värnpliktiga 61 75 41 37 251 170 21 38 Summa 64 77 42 38 269 170 26 40 Ohärsamhet mot vakt (26: 4) Fast anställda officerare 1 Värnpliktiga officerare Fast anställda underofficerare Värnpliktiga underofficerare 2 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 2 1 3 Värnpliktiga furirer Övriga fast anställda 1 Övriga värnpliktiga l 2 4 6 17 15 3 11 Summa 1 2 4 6 20 17 6 13 Våld eller hot mot krigsman ( 26 : 7) Fast anställda officerare 1 Värnpliktiga officerare Fast anställda underofficerare Värnpliktiga underofficerare Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 1 5 4 3 Värnpliktiga furirer 1 1 Övriga fast anställda 2 Övriga värnpliktiga 19 5 9 5 21 35 3 3 Summa 19 5 1 1 7 28 35 7 Undanhållande ( 26 : I I ) Fast anställda officerare 1 1 Värnpliktiga officerare ] 2 1 3 1 Fast anställda underofficerare 3 2 3 1 Värnpliktiga underofficerare 9 1 2 4 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 2 3 3 64 14 39 14 Värnpliktiga furirer 2 7 3 1 3 Övriga fast anställda 1 71 15 17 7 Övriga värnpliktiga 64 27 79 121 1 617 1 306 369 269 Summa 64 29 83 127 1 773 1 342 435 300

Fängelse Straffarbete Böter Arrest Disciplinbot Lagrum i strafiiagen jämte olika personalkategorier 1954 1964 1954 1964 1954 1964 1954 1964 Rymning ( 26: 12) Fast anställda officerare Värnpliktiga officerare Fast anställda underofficerare Värnpliktiga underofficerare Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 1 1 Värnpliktiga furirer 1 1 1 Övriga fast anställda 2 1 20 2 Övriga värnpliktiga 169 122 67 98 286 126 4 7 Summa 172 124 67 100 308 128 4 7 Övergivande av post (26:13 ) Fast anställda officerare 1 Värnpliktiga officerare 1 Fast anställda underofficerare 1 ] Värnpliktiga underofficerare 1 7 10 l 2 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 1 l 9 2 1 Värnpliktiga furirer ] Övriga fast anställda 11 7 3 1 Övriga värnpliktiga 7 23 185 237 23 31 Summa 2 8 25 214 254 31 35 Fylleri(11:10 och 26: 15) Fast anställda officerare 3 3 Värnpliktiga officerare 1 Fast anställda underofficerare 2 2 1 1 Värnpliktiga underofficerare 1 2 1 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 4 47 7 1 Värnpliktiga furirer 1 5 Övriga fast anställda 1 31 24 1 1 Övriga värnpliktiga 106 160 911 1 296 32 40 Summa 108 167 997 1 332 35 47 Förargelseväckande beteende (11:11 och 26:16) Fast anställda officerare Värnpliktiga officerare Fast anställda underofficerare ] 1 Värnpliktiga underofficerare Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 3 Värnpliktiga furirer Övriga fast anställda 1 3 5 2 1 Övriga värnpliktiga 39 32 129 73 37 59 Summa 41 35 138 73 40 60

1954 1964 1965 Myndighet som ålagt Fäng- Disci- Sum- Fäng- Disci- Sum- Fäng- straffen else Böter plinstraff ma else Böter plinstraff ma else Böter Domstol1 4953 787 1 037 2 319 4333 1 061 991 2 485 4004 1 2504 Militär befattningshavare2 —— — 5 263 5 263 — — 5 031 5 031 —— —

Summa 495 787 6300 7582 433 1061 6022 7516 400 1250

_1 Fängelse och böter kan ådömas endast av domstol. Uppgifterna om disciplinstraff — d. v. s. arrest och disc plinbot — ådömda av domstol avser disciplinstraff ådömda antingen i mål som direkt anhängiggjorts vid domsta eller i mål som kommit under domstols prövning genom att militär befattningshavares beslut i disciplinmål öve: k agats.

Tabell 3. (forts.).

Fängelse Straffarbete Böter Arrest Disciplinbot

Lagrum i strafflagen jämte olika personalkategorier 1954 1964 1954 1964 1954 1964 1954 1964 Onykterhet i tjänsten ( 26 : 14) Fast anställda officerare 1 1 1 Värnpliktiga officerare 1 Fast anställda underofficerare 1 3 3 3 Värnpliktiga underofficerare 1 1 1 1 Fast anställt underbefäl av minst

furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 1 4 3 3 3 2 Värnpliktiga furirer 1 Övriga fast anställda 1 Övriga värnpliktiga 4 3 16 25 147 157 5 16

Summa 4 4 16 31 157 165 9 23

inänstefel (25: 4 och 26: 18) Fast anställda officerare 3 1 7 2 46 19 Värnpliktiga officerare 2 1 1 1 3 1 Fast anställda underofficerare 3 9 3 2 34 20 Värnpliktiga underofficerare 1 2 2 3 7 18 Fast anställt underbefäl av minst

furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 8 16 60 8 126 68 Värnpliktiga furirer 4 2 4 2 9 9 Övriga fast anställda 1 1 22 9 18 8 Ovriga värnpliktiga 132 134 690 570 565 901

Summa 154 166 789 597 808 1 044

1966 1967 1968 )isci- Sum- Fäng- Disci- Sum- Fäng- Disci- Sum- Fäng- Disci- Sum- linstraff ma else Böter plinstraff ma else Böter plinstraff ma else Böter plinstraffma 941 2 591 3004 1 3604 924 2 584 2004 1 5304 768 2 498 1604 1 4104 732 2 302 9975 4 997 _ —— 4 8665 4 866 —— — 4 1325 4 132 — — 4 272 4 2725 938 7 588 300 1 360 5 790 7 450 200 1 530 4 900 6 630 160 1 410 5 004 6 574

2 Uppgifterna beträffande disciplinstraff ålagda av militär befattningshavare avser endast disciplinstraff med- elade av sådan befattningshavare i beslut som inte överklagats till domstol. 3 Innefattar även straffarbete, som upphörde såsom strafform med utgången av år 1964. 4 Med utgångspunkt i offentlig statistik beräknad uppgift. & Stickprovsberäknad uppgift såvitt rör däri ingående disciplinbotsstraff; jfr tabell 1.

Tabell 5. Antalet arreststraff fördelade på värnpliktiga och fast anställda krigsmän vid krigs- makten under åren 1948, 1954 och 1964—1968 samt hela personalstyrkan inom krigsmakten enligt samma fördelning under sagda år.

Personalkategorier 1948 1954 1964 1965 1966 1967 1968 Bestrofade Värnpliktiga 4 306 4 429 4 169 4 077 3 942 3 159 3 168 Anställda 1 099 399 105 61 48 41 36 Summa 5 405 4 828 4 274 4 138 3 990 3 200 3 204 Personalstyrkan Värnpliktiga vid grundutbildningen 35 490 42 850 51 380 51 410 51 015 53 160 52 115 vid repetitions- och befälsövningar —- 93 300 90 350 87 140 81 050 36 940 86 400 Totalt 35 490 136 150 141 730 138 550 132 065 90100 138 515 Anställda* 21 449 21 889 22 900 23 350 22 465 23 128 23 070 Summa 56 939 158 039 164 630 161 900 154 530 113 228 161 585

" Här redovisas endast anställda på aktiv stat däremot inte anställda i reserven. Orsaken till att uppgifter om personal tillhörande den senare kategorin inte medtagits är dels att denna personals tjänstgöring är av så tillfällig art och växlande, kortvarig längd att sådana uppgifter inte skulle vara till något egentligt gagn vid en jämförelse mellan antalet arreststraff och personalstyrkans storlek, dels att arreststraff endast mycket sällan förekommer beträffande denna personal.

Tabell 6. Beträffande fast anställda krigsmän under åren 1948, 1954 och 1964—1968 verk- ställda arreststraff fördelade på olika personalkategorier.

Personalkategorier 1948 1954 1964 1965 1966 1967 1968 Officerare 31 14 2 3 2 — — Underofficerare 78 17 9 4 7 3 —— Underbefäl fr. o. m. furirer 460 200 38 24 16 12 9 Övrigt underbefäl och meniga 530 168 56 30 23 26 27 Summa 1 099 399 105 61 48 41 36

Uppgifterna för åren 1965—1968 kommenteras i bilaga 1. Där anges karaktären av den brottslig- het som medfört arreststraff för fast anställda sagda år.

Tabell 7. Antalet arreststraff fördelade på värnpliktiga och fast anställda krigsmän inom de olika försvars- samma fördelning under sagda år.

1965 1966

Marinen Marinen

Kustar- Flyg- Kustar— Flyg- Personalkategorier Armén Flottan tilleriet Summa vapnet Summa Armén Flottan tilleriet Summa vapnet

Bestro nade Värnpliktiga 2 549 816 247 1 063 465 4 077 2 573 719 209 928 441 Anställda 22 33 2 35 4 61 20 25 1 26 2 Summa 2 571 849 249 1 098 469 4 138 2 593 744 210 954 443 Personalstyrkan Värnpliktiga vid grundutbild- ning 37 745 3 430 2 935 6 365 7 300 51 410 37 750 3 155 2 680 5 835 7 430 vid repetitionsöv- ning och befäls-

övning 76 000 —— 7 000 7 000 4 140 87 140 73 000 — 3 900 3 900 4 150 Totalt 113 745 3 430 9 935 13 365 11 440 138 550 110 750 3 155 6 580 9 735 11 580 Anställda* 12 290 3 860 1 320 5 180 5 880 23 350 12 325 2 890 1 340 4 230 5 910

Summa 126035 7290 11255 18545 17320 161900 123075 6045 7920 13 965 17490

Tabell 8. Under åren 1965—1968 verkställda arreststraff fördelade efter arresttidens längd.

Strafftidens längd 1965 1966 1967 1968 3 dagar 300 332 273 316 4 » 482 583 479 513 5 » 313 280 246 194 6 » 932 833 719 849 7 » 64 83 63 59 8_ » 1 254 1 120 853 833 9 » 23 8 11 6 10 » 306 288 194 191 11 » 4 7 1 2 12 » 161 149 157 88 13 » l 4 14 » 20 24 12 10 15 » 156 150 107 - 68 16 » 2 2 2 17 » 2 18 » 10 7 6 5 19 » 20 » 57 59 38 45 21 » 1 22 » 1 1 24 » 1 1 25 » 35 42 16 19 28 » 1 1 30 » 17 17 19 4

Summa 4 138 3 990 3 200 3 204

1967 1968 Marinen Marinen Kustar- Flyg— Kustar- Flyg-

vumma Armén Flottan tilleriet Summa vapnet Summa Armén Flottan tilleriet Summa vapnet Summa 3 942 1 971 604 195 799 389 3 159 2 142 515 182 697 329 3 168 48 14 22 2 24 3 41 4 25 4 29 3 36

3 990 1 985 626 197 823 392 3 200 2 146 540 186 726 332 3 204 51015 39 400 3 500 3 000 6 500 7 260 53 160 38 350 3 875 3 030 6 905 6 860 52115 81 050 34 500 320 2 120 2 440 —— 36 940 74 500 3 050 5 950 9 000 2 900 86 400 32 065 73 900 3 820 5 120 8 940 7 260 90100 112 850 6 925 8 980 15 905 9 760 138 515 22 465 12 488 3 335 1 350 4 685 5 955 23 128 12 645 3 320 1 355 4 675 5 750 23 070 54 530 86 388 7155 6 470 13 625 13 215 113 228 125 495 10 245 10 335 20 580 15 510 161585

* Här redovisas endast anställda på aktiv stat däremot inte anställda i reserven. Orsaken till att uppgifter om uersonal tillhörande den senare kategorien inte medtagits är dels att denna personals tjänstgöring är av så till- ällig art och växlande, kortvarig längd att sådana uppgifter inte skulle vara till något egentligt gagn vid en jäm- örelse mellan antalet arreststraff och personalstyrkans storlek, dels att arreststraff endast mycket sällan förekom- 1er beträffande denna personal.

Tabell 9. Antalet arreststraff uppgående antingen till högst 7 dagar eller till lägst 8 dagar be- träffande värnpliktiga och fast anställda krigsmän vid krigsmakten under åren 1954 och 1964—1968. Antal straff på 3—7 dagar Antal straff på 8 dagar och därutöver Personal- kategorier 1954 1964 1965 1966 1967 1968 1954 1964 1965 1966 1967 1968 Fast anställda Officerare 1 1 8 1 2 2 Underofäce- rare 10 3 3 2 7 6 4 4 1 Underbefäl fr.o.m. __ furir 121 16 6 4 4 3 79 22 18 12 8 6 Ovrigt under- befäl och meniga 101 35 19 15 15 11 67 21 11 8 11 16 Totalt 238 55 26 22 21 14 161 50 35 26 20 22 Värnpliktiga 2729 2 346 2065 2089 1 759 1 917 1 700 1 823 2012 1 853 1 400 1 251 Summa 2967 2401 2091 2111 1780 1931 1861 1873 2047 1879 1420 1273

Tabell 10. Under åren 1954 och 1964—1968 verkställda arreststraff för fylleri fördelade på olika personalkategorier inom krigsmakten.

Anm: Straffen har avsett antingen enbart fylleri eller fylleri jämte annan brottslighet, där fylleriet bedöms såsom det svåraste brottet.

Personalkategorier 1954 1964 1965 1966 1967 1968 Fast anställda Officerare 3 Underofficerare 2 2 Underbefäl fr. o. m. furirer 47 7 8 6 4 2 Övrigt underbefäl och meniga 31 24 8 11 8 12 Totalt 83 31 18 17 12 14 Värnpliktiga 914 1 301 1 688 1 239 1 135 1 045 Summa 997 1 332 1 706 1 256 1 147 1 059

Tabell 1]. Under åren 1965—1968 verkställda arreststraff för fylleri fördelade efter arrestti- dens längd.

Anm: Straffen har avsett enbart fylleri eller fylleri jämte annan brottslighet.

Strafftidens längd 1965 1966 1967 1968 3 dagar 23 1 7 4 4 » 71 17 26 37 5 » 44 12 28 36 6 >> 358 268 244 317 7 >> 25 32 18 21 8 » 803 616 487 463 9 » 21 5 8 6 10 » 164 125 199 72 11 » 2 4 1 1 12 » 84 58 53 44 13 » 1 1 14 » 14 12 2 3 15 » 53 54 31 36 16 » 2 17 » 1 18 » 4 4 3 2 20 » 13 26 18 l 1 21 » 1 22 » l 1 24 » 1 25 » 18 10 9 5 28 » 1 1 30 » 7 7 9 1

Summa 1 706 1 256 1 147 1 059

Slag av tillrättavisning

Antal Utegångs- tillrätta- (landgångs-) visningar Varning Extratjänst förbud Olika personalkategorier 1954 1964 1954 1964 1954 1964 1954 1964 Fast anställda officerare 40 36 36 34 3 1 2 Värnpliktiga officerare 2 2 Fast anställda underofficerare 32 17 30 16 1 1 1 Värnpliktiga underofficerare 49 93 21 74 28 19 Fast anställt underbefäl av minst furirs grad eller motsvarande tjänsteställning 253 150 151 98 52 50 52 Värnpliktiga furirer 45 179 9 63 1 13 35 103 Övriga fast anställda 647 570 141 134 57 36 449 400 Ovriga värnpliktiga 15 367 19 303 1 683 2 196 5 109 4 259 8 575 12 848 Summa 16 433 20 350 2 071 2 617 5 223 4 308 9139 13 425 SOU 1970: 31 137

! .' ull ' ;"

. mmm.. rinn- u-g...1 ' wah view-iman fll .. | : —' ialla |:,_ .;

immlnlr.

' Niini-flm 'Vi " l)

"' '. wlrmq:|w._.|_l ".» ',

”melanin-räntesats: ' ' ' |: 011911! mlid'll ' *"v.

' awful . ulr- . "

V

Bilagor angående särskilda undersökningar

Bilaga 1

Karaktären av den brottslighet som medförde ar- reststraff för fast anställda krigsmän under åren

1965—1968

Den följande framställningen skall läsas mot bakgrunden av de i tabell 6 lämnade uppgifterna om arreststraff för fast anställ- da krigsmän såvitt angår åren 1965—1968. Den utgör en utfyllnad och kommentar av dessa uppgifter.

Å r 1965 Officerare

Av de 3 officerarna som detta år ålades arrest var

2 löjtnanter (den ene vid armén och den andre vid flygvapnet)

l fänrik (armén).

Av löjtnanterna erhöll den ene åtta da- gars arrest för undanhållande och den and— re fyra dagars arrest för tjänstefel beståen- de i indisciplinär flygning (överskridit för flygvapnet angiven fartgräns).

Fänriken fick femton dagars arrest för tjänstefel bestående i att han utan befogen- het därtill ordnat larmövning nattetid och då avlossat skott från kulsprutepistol i två logement.

Underofficerare

Av de 4 underofficerarna som ålades arrest var 2 musikfanjunkare (armén) 1 styckjunkare (armén) 1 flaggunderofficer (flottan). Musikfaniunkarna fick åtta dagars arrest

för onykterhet i tjänsten. Styckjunkaren och flaggunderofficeren fick åtta dagars arrest för fylleri.

Underbefäl av minst furirs tjänsteklass

Av de 24 anställda med underbefäls tjänste— ställning av minst furirs tjänsteklass som ålades arrest var

1 rustmästare (armén) 2 förste högbåtsmän (flottan) 2 fältflygare av första graden (flygvap- net)

4 överfurirer (armén) 2 högbåtsmän (flottan) 13 furirer (7 vid armén, 4 vid flottan och 2 vid kustartilleriet).

Rustmästaren fick tio dagars arrest för onykterhet i tjänsten och fylleri.

Av de två förste högbåtsmämzen fick den ene tjugofem dagars arrest för fylleri och tjänstefel, bestående i otillåten spritförtä— ring på militärt område, och den andre åtta dagars arrest för fylleri ombord på fartyg.

De två fältflygarna av första graden fick arrest för tjänstefel bestående i indisciplinär flygning, den ene tolv dagar (överträdelser vid flera tillfällen) och den andre åtta dagar (avvikelse från beordrad flyghöjd).

Av de fyra överfurirerna fick en tjugo- fem dagars arrest för fylleri och misshan- del, en tolv dagars arrest för övergivande av post och undanhållande samt två åtta dagars arrest, den ene för undanhållande och tjänstefel, bestående i att han utan till-

stånd överlåtit tjänsteåligganden på annan, den andre för onykterhet i tjänsten (såsom dagunderbefäl).

Av de två högbåtsmännen fick den ene femton dagars arrest för våldsamt motstånd mot tjänsteman och den andre tio dagars arrest för onykterhet i tjänsten.

Av de 13 furirerna fick 1 tjugofem cla- gars arrest, I tio dagars arrest, 5 åtta da- gars arrest, 3 sex dagars arrest, 1 fyra da- gars arrest och 2 tre dagars arrest.

Den furir som erhöll arrest i tjugofem dagar hade gjort sig skyldig till våld och missfirmelse mot krigsman.

Den furir som fick tio dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri (i uniform under tågresa) och olovlig spritförtäring på tåget.

Av de fem furirerna som fick åtta dagars arrest hade en gjort sig skyldig till uppre- pade undanhållanden, en till onykterhet i tjänsten och tre till fylleri (på militärt om- råde).

Av de tre furirema som fick sex dagars arrest hade en gjort sig skyldig till övergi- vande av post (såsom maskinförman på far- tyg) och två gjort sig skyldiga till undan- hållande.

Den furir som fick fyra dagars arrest hade begått tjänstefel bestående i att han vid ett flertal tillfällen obehörigen beviljat värnpliktiga permission.

De två furirerna som fick tre dagars ar— rest hade gjort sig skyldiga till undanhål- lande.

Övrigt underbefäl och meniga

Av de 30 arreststraff som ålades anställt underbefäl med lägre tjänsteklass än furirs (alltså högst korpraler) och anställd menig personal avsåg 5 personal vid armén, 24 personal vid flottan och ] personal vid flyg- vapnet. Straffen fördelade sig på

22 korpraler 8 meniga. Av de 22 korpralerna tillhörde 5 armén och 17 flottan.

Arreststraffen beträffande korpralerna fördelade sig så att 6 fick arrest i tio dagar. 3 i åtta dagar, 1 i sju dagar, 4 i sex dagar,

1 i fem dagar, 5 i fyra dagar och 2 i tre dagar.

Av de sex korpralerna som fick tio da- gars arrest hade en gjort sig skyldig till för- vanskning av urkund (permissionssedel) och. undanhållande, en till övergivande av post. en till undanhållande och anstiftan av olov— ligt tillhandagående av sprit, en till un- danhållande (när han var ålagd landgångs- förbud och hade beredskapsvakt), en till fylleri, oskickligt beteende, undanhållande och tjänstefel (ej reglementsenligt klädd) samt en till fylleri och tjänstefel (ej stigit upp i tid efter revelj).

Av de tre korpralerna som fick åtta da— gars arrest hade en gjort sig skyldig till un- danhållande och tjänstefel (frånvaro från tjänstgöring) och två till fylleri.

Den korpral som fick sju dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande (vid upprepade tillfällen).

Av de fyra korpralerna som fick sex da- gars arrest hade två gjort sig skyldiga till undanhållande, en till förargelseväckande beteende (inlåtit sig i handgemäng med värnpliktig på gata) och en till tjänstefel (underlåtit deltaga i tjänstgöring vid två tillfällen).

Den korpral som fick fem dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande.

Av de fem korpralerna som fick fyra da- gars arrest hade en gjort sig skyldig till lyd- nadsbrott och fyra till undanhållande.

Av de två korpralerna som fick tre da- gars arrest hade den ene gjort sig skyldig till undanhållande och den andre till tjänste— fel (försummat inställelse till tjänstgöring såsom vaktchef i kasernvakt till följd av att han inte tillräckligt noggrant tagit del av tjänstgöringsföreskrifter).

Av de 8 meniga som fått arreststraff tillhörde 7 flottan och 1 flygvapnet.

Arreststraffen beträffande de meniga för- delade sig så att 2 fick arrest i åtta dagar, 1 i sju dagar, 1 i sex dagar, 2 i fem dagar och 2 i fyra dagar.

De två meniga som fick arrest i åtta da- gar, den som fick arrest i sju dagar och den som fick arrest i sex dagar hade gjort sig skyldiga till fylleri.

De två meniga som fick arrest i fem da- gar hade gjort sig skyldiga till tjänstefel (det ena bestående i att vederbörande ej inställt sig till tjänstgöring inom logementsvakt och det andra bestående i underlåtenhet att ef- terkomma föreskrifter på militärt sjukhus).

Av de två meniga som fick fyra dagars arrest hade den ene gjort sig skyldig till un- danhållande och den andre till tjänstefel (anstiftan av olovligt tillhandagående av spritdrycker, olovligt införande av spritdryc- ker till militärt område och olovlig förva- ring av spritdrycker på sådant område).

Å r 1 966 Officerare

De 2 officerare som ålades arrest var fän- rikar (den ene vid armén och den andre vid flottan).

Den ene fänriken fick tolv och den andre tio dagars arrest. Båda hade gjort sig skyl— diga till övergivande av post (såsom dag- officer).

Underofficerare

Av de 7 underofficerarna som ålades arrest var

] förvaltare (flottan) 2 fanjunkare (armén) 1 musikfanjunkare (armén) 1 flaggunderofficer (flottan) 1 sergeant (armén) 1 underofficer av andra graden (flottan). Förvaltaren fick åtta dagar för onykter- het i tjänsten.

Av de två fanjunkarna fick den ene åtta dagars arrest för undanhållande och tjänste- fel (uteblivit från tjänstgöring) och den and- re tre dagars arrest för tjänstefel (ställde obehörigen en värnpliktig till en maskin— chefs förfogande, varigenom den värnplik- tige kom att utebli från sitt förband i cirka fem timmar, och upprättade en handling i vilken sanningslöst uppgavs att kompani- adjutanten meddelat tillstånd till vad som förevarit).

Musikfanjunkaren fick åtta dagars arrest för onykterhet i tjänsten.

Flaggunderofficeren fick tolv dagars ar-

rest för undanhållande (vid två tillfällen) och onykterhet i tjänsten.

Sergeanten fick fem dagars arrest för un- danhållande.

Underofficeren av andra graden fick sex dagars arrest för undanhållande.

Underbefäl av minst furirs tjänsteklass

Av de 16 anställda med underbefäls tjänste- ställning av minst furirs tjänsteklass vilka ålades arrest var

3 rustmästare (armén) l förste högbåtsmän (flottan) 5 överfurirer (armén) 2 högbåtsmän (flottan) 3 furirer (två vid armén och en vid kust— artilleriet)

] teletekniker (flottan) 1 biträdande armétekniker (armén). Av de tre rustmästarna fick en femton dagars arrest för fylleri och tjänstefel, en tio dagars arrest för onykterhet i tjänsten och en sex dagars arrest för fylleri.

Förste högbåtsmannen fick femton da- gars arrest för fylleri.

Av de fem överfurirerna fick en femton dagars arrest för onykterhet i tjänsten (chef för näste i Gaza) och tjänstefel (bju- dit soldater på sprit i förläggning) och de fyra övriga åtta dagars arrest, en för över- givande av post och tre för onykterhet i tjänsten.

Av de två högbåtsmännen fick den ene arrest i tjugo dagar för onykterhet i tjäns- ten och den andre arrest i åtta dagar för undanhållande och fylleri.

Av de tre furirema fick en åtta dagars arrest för undanhållande och tjänstefel (un- derlåtit göra sjukanmälan vid bortovaro från tjänsten), en fem dagars arrest för fyl- leri och en fyra dagars arrest för undan- hållande.

Teleteknikern fick åtta dagars arrest för fylleri.

Den biträdande arméteknikern fick fyra dagars arrest för förargelseväckande beteen- de och tjänstefel (med kulsprutepistol av— lossat en salva lösa skott vid transport ge— nom samhälle).

Av de 23 arreststraff som ålades anställt underbefäl med lägre tjänsteklass än furirs (alltså korpraler och anställd menig perso- nal) avsåg 4 personal vid armén, 17 per- sonal vid flottan och 2 personal vid flyg- vapnet. Straffen fördelade sig på

14 korpraler 9 meniga. Av de 14 korpralerna tillhörde 4 armén, 8 flottan och 2 flygvapnet.

Beträffande korpralerna fördelade sig ar- reststraffen så att 1 erhöll femton dagar, 1 tolv dagar, 1 nio dagar, 1 åtta dagar, 7 sex dagar, 1 fem dagar, 1 fyra dagar och I tre dagar.

Den korpral som fick femton dagars ar- rest hade gjort sig skyldig till övergivande av post (såsom däcksförman) och tjänstefel (olovligen fört ombord spritdrycker och förtärt dem där).

Den korpral som fick tolv dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri och för— argelseväckande beteende (bråk med civila).

Den korpral som fick nio dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri och tjänste— fel (spritförtäring på logement).

Den korpral som fick åtta dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri.

Av de sju korpraler som fick sex dagars arrest hade en gjort sig skyldig till lydnads- brott, två till undanhållande, två till över- givande av post, en till övergivande av post och undanhållande och en till fylleri.

Den korpral som fick fem dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande.

Den korpral som fick fyra dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande.

Den korpral som fick tre dagars arrest hade gjort sig skyldig till tjänstefel (utebli— vit från tjänstgöring utan att anmäla sjuk- dom).

De 9 meniga som fick arreststraff tillhör- de alla flottan.

Beträffande de meniga fördelade sig ar- reststraffen så att 1 fick femton dagar, 3 åtta dagar, 2 sex dagar, 2 fem dagar och 1 fyra dagar.

Den menige som fick femton dagars arrest

hade gjort sig skyldig till fylleri, åverkan och anstiftan till olovligt tillhandagående av spritdrycker.

De tre meniga som fick åtta dagars ar- rest hade gjort sig skyldiga till fylleri, en av dem dessutom till tjänstefel (olovligt in- förande av spritdrycker till militärt område).

De två meniga som fick sex dagars arrest hade gjort sig skyldiga till fylleri, den ene dessutom till tjänstefel (olovligt införande av spritdrycker till militärt område).

Av de två meniga som fick fem dagars arrest hade en gjort sig skyldig till lydnads- brott och en till fylleri.

Den menige som fick fyra dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande och tjänstefel (olovligen rökt på logement).

År 1967 Underofficerare

Av de 3 underofficerarna som ålades arrest- straff var

2 fanjunkare (den ene vid armén och den andre vid flygvapnet)

1 sergeant (kustartilleriet). Av fanjunkarna fick den ene arrest i tio dagar för tjänstefel (under sanningslösa uppgifter om eventuellt förestående tjänst- göring på annan ort förmått en tjänstför— rättande stabsunderofficer att utlämna färd- biljett och ett reseförskott på 800 kr.) och den andre arrest i sex dagar för undanhål- lande (i 8 timmar såsom ställföreträdande kompanichef).

Sergeanten fick sju dagars arrest för onykterhet i tjänsten.

Underbefäl av minst furirs tjänsteklass

Av de 12 anställda med underbefäls tjänste- ställning av minst furirs tjänsteklass vilka ålades arrest var

1 rustmästare (armén) 1 flaggfurir (kustartilleriet) 4 överfurirer (armén)

l högbåtsman (flottan) 1 flygtekniker (flygvapnet) 1 flottiljpolis (flygvapnet) 1 armétekniker (armén) 2 furirer (armén).

Rustmästaren fick arrest i åtta dagar för onykterhet i tjänsten.

Flaggfuriren fick sex dagars arrest för onykterhet i tjänsten.

Av de fyra överfurirerna fick en femton dagars arrest för olaga tvång, tjänstefel, lyd- nadsbrott, obehörig befälsutövning, oskick- ligt beteende och fylleri, två åtta dagars ar- rest, den ene för undanhållande och den andre för fylleri samt en sex dagars arrest för övergivande av post, undanhållande och tjänstefel (allt vid tre olika tillfällen).

Högbåtsmannen fick tolv dagars arrest för onykterhet i tjänsten.

Flygteknikern fick femton dagars arrest för lydnadsbrott, undanhållande och tjäns- tefel (höll sig undan från tjänstgöring).

Flottiljpolisen fick femton dagars arrest för våld mot krigsman, missfirmelse mot krigsman och oskickligt beteende.

Arméteknikern fick åtta dagars arrest för fylleri.

Av de två furirema fick den ene sju da- gars arrest för rymning och den andre sex dagars arrest för fylleri.

Övrigt underbefäl och meniga

Av de 26 arreststraff som ålades anställt underbefäl med lägre tjänsteklass än furirs (alltså korpraler) och anställd menig perso- nal avsåg 5 personal vid armén och 21 per- sonal vid flottan. Straffen fördelade sig på

9 korpraler 17 meniga. Av de 9 korpralerna tillhörde 4 armén och 5 flottan.

Beträffande korpralerna fördelade sig ar- reststraffen så att 2. erhöll åtta dagar, 2 sex dagar, 4 fyra dagar och I tre dagar.

Av de två korpralerna som fick åtta da- gars arrest hade den ene gjort sig skyldig till lydnadsbrott, hot mot krigsman, oskick- ligt beteende och tjänstefel och den andre gjort sig skyldig till fylleri och tjänstefel.

Av de två korpralerna som fick sex da- gars arrest hade den ene gjort sig skyldig till undanhållande och tjänstefel och den andre till fylleri.

De fyra korpralerna som fick fyra dagars

arrest hade gjort sig skyldiga till undanhål- lande.

Den korpral som fick tre dagars arrest hade gjort sig skyldig till tjänstefel (fyra timmar för sen inställelse till tjänstgöring).

Av de 17 meniga som ålades arreststraff tillhörde 1 armén och 16 flottan.

Arreststraffen beträffande de meniga för- delade sig så att 2 fick tolv dagar, I tio da- gar, 6 åtta dagar, 6 sex dagar och 2 fyra dagar.

Av de två meniga som fick tolv dagars arrest hade den ene gjort sig skyldig till rymning och övergivande av post och den andre till ofredande, egenmäktigt förfarande och falsk tillvitelse.

Den menige som fick tio dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri.

Av de sex meniga som fick åtta dagars arrest hade en gjort sig skyldig till lydnads- brott och oskicldigt beteende, en till undan- hållande, en till onykterhet i tjänsten, två till fylleri och en till fylleri och förargelse- väckande beteende.

Av de sex meniga som fick sex dagars arrest hade en gjort sig skyldig till ohör- samhet mot vakt, undanhållande och tjäns— tefel, en till oskickligt beteende och tjänste- fel, två till undanhållande och två till fyl— leri.

De två meniga som fick fyra dagars ar- rest hade gjort sig skyldiga till undanhål- lande.

År 1968 Underbefäl av minst furirs tjänsteklass

Av de 9 anställda med underbefäls tjänste- ställning av minst furirs tjänsteklass som ålades arreststraff var

3 rustmästare (två vid armén och en vid flygvapnet)

1 överfurir (kustartilleriet) 3 högbåtsmän (flottan) 2 furirer (en vid flottan och en vid flyg- vapnet).

Av de tre rustmätarna hade en ålagts tio dagars arrest för övergivande av post (två gånger såsom lägerdagunderbefäl), en åtta dagars arrest för onykterhet i tjänsten och

tjänstefel (ej lämnat föreskrivet läkarintyg angående uteblivande från tjänstgöring) och en arrest fyra dagar för undanhållande.

Överfuriren har ålagts sex dagars arrest för fylleri.

De tre högbåtsmännen har ålagts arrest aderton, tio och åtta dagar för övergivande av post och tjänstefel.

Av de två furirerna har den ene ålagts tjugo dagars arrest för lydnadsbrott, oskick- ligt beteende, fylleri och tjänstefel och den andre tre dagars arrest för tjänstefel (in- disciplinär flygning).

Övrigt underbefäl och meniga

Av de 27 arreststraff som ålades anställt underbefäl med lägre tjänsteklass än furirs (alltså korpraler) och anställd menig per- sonal avsåg 2 armén, 21 flottan, 3 kust— artilleriet och l flygvapnet. Straffen förde— lade sig på

13 korpraler 14 meniga. Av de 13 korpralerna tillhörde 2 armén, 7 flottan, 3 kustartilleriet och 1 flygvapnet.

Beträffande korpralerna fördelade sig ar- reststraffen så att 1 erhöll tolv dagar, I tio dagar, 7 åtta dagar, 1 sex dagar, 2 fem da- gar och l fyra dagar.

Den korpral som fick tolv dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande och tjänstefel.

Den korpral som fick tio dagars arrest hade gjort sig skyldig till våldsamt motstånd mot tjänsteman, ohörsamhet mot vakt och hot mot krigsman.

De sju korpralerna som fick åtta dagars arrest hade gjort sig skyldiga till fylleri.

Den korpral som fick sex dagars arrest hade gjort sig skyldig till undanhållande.

Av de två korpralerna som fick fem da- gars arrest hade den ene gjort sig skyldig till försök till svikande av försvarsplikt och den andre till undanhållande.

Den korpral som fick fyra dagars arrest hade gjort sig skyldig till fylleri och tjänste- fel.

De 14 meniga som fick arreststraff till- hörde samtliga flottan.

Beträffande de meniga fördelade sig ar-

reststraffen så att 1 fick tolv dagar, I tio dagar, 2 sex dagar, 5 åtta dagar, 1 fem da— gar och 4 fyra dagar.

Den menige som fick tolv dagars arrest hade gjort sig skyldig till övergivande av post, fylleri och tjänstefel.

Den menige som fick tio dagars arrest hade gjort sig skyldig till övergivande av post.

De två meniga som fick sex dagars arrest hade gjort sig skyldiga till undanhållande.

Av de fem meniga som fick åtta dagars arrest hade två gjort sig skyldiga till undan— hållande och tre till fylleri.

Den menige som fick fem dagars arrest hade gjort sig skyldig till övergivande av post.

Av de fyra meniga som fick fyra dagars arrest hade en gjort sig skyldig till hot mot krigsman, oskickligt beteende och tjänste- fel, en till undanhållande, en till övergivan- de av post och en till tjänstefel (olovligen infört spritdrycker till militärt område).

disciplinmedel mot krigsmän

Utländsk rätt rörande disciplinstraff och andra

I det följande lämnas en översiktlig fram- ställning över militära disciplinstraff och andra militära disciplinmedel i Danmark, Norge, Finland, Förbundsrepubliken Tysk- land, Schweiz, Frankrike, England, Ameri- kas förenta stater och Sovjetunionen.

Danmark

I den danska militära rättegångslagen, som tillkom 1919 och ändrades senast 1957, skiljes liksom i Sverige mellan disciplinstraff (»straf uden dom») och sådana disciplin- medel som ej har karaktär av straff.

De danska disciplinstraffen utgöres av varning, arrest utan bevakning, vaktarrest, böter och häkte.

1. Varning (»iretteszettelse») intages i dagorder eller uppläses vid uppställning.

2. Arrest utan bevakning (»kvarterar- rest») kan åläggas för en tid av minst 2 och högst 60 dagar. Arrestanten får icke utan tillåtelse lämna bostad, kvarter eller fartyg. Meniga och befäl med lägre grad än fänrik deltager i tjänstgöring under straffets av- tjänande. Något löneavdrag är icke för- bundet med straffet. Arreststraff som icke är verkställt vid militärtjänstens slut bort- faller.

3. Vaktarrest kan åläggas från och med 2 till och med 60 dagar. Straffet avtjänas i arrestlokal och såvitt möjligt i enrum. Ar- restant kan sättas tillsammans endast med arrestant av samma grad. Han är skyldig

att utföra lämpligt arbete men kan å andra sidan icke göra anspråk på sysselsättning. Något löneavdrag förekommer ej heller vid detta arreststraff. — Strafformerna skärpt arrest och sträng arrest avskaffades 1954. I samband därmed höjdes maximum för såväl vaktarrest som arrest utan bevakning från 30 till nu gällande 60 dagar. På befäl kan dock vaktarrest för det fall att förutom arrest också fängelse är föreskrivet för brot- tet samt vid omvandling av straff använ- das upp till 6 månader.

4. Böter kan åläggas till ett belopp av högst 300 danska kronor. Bötesstraff an- vändes för tjänstgörande uteslutande i stäl- let för villkorligt straff och endast när åter- stående tid för militärtjänsten icke kan an- tagas vara tillräcklig som prövotid. 5 . Häkte (»haefte») kan åläggas i minst 2 och högst 60 dagar. Straffet, som är ett lindrigare frihetsstraff än fängelse, kan an- vändas endast beträffande personer som icke längre är i militärtjänst. Värnpliktig som under de två första må- naderna av sin militärtjänstgöring utstått vaktarrest — eller strängare frihetsstraff — i mer än 20 dagar kan bli hemförlovad för att senare inkallas till militärutbildning. Värnpliktig som under första tjänstgöring utstått sådant straff i 10 dagar eller mer utan att bli hemsänd, får tjänstgöringstiden förlängd med motsvarande antal dagar. Försvarsministern eller den han bemyndi— gar kan efter tillstyrkan från vederbörande

förband befria den värnpliktige från denna eftertjänst. Detta gäller särskilt när den värnpliktige visat ett gott uppförande och när avgörande hänsyn till tjänsten talar mot en dylik förlängning av tjänstgöringen.

Disciplinstraff kan åläggas villkorligt. Huruvida straffet skall verkställas är då beroende på hur vederbörande sköter sig under en prövotid, som är bestämd till åter- stoden av militärtjänstgöringen, dock högst 2 år. Det villkorliga anståndet med verk— ställigheten förverkas endast om vederbö- rande under prövotiden begår lagöverträ- delse som medför strängare straff än var- ning, böter eller arrest utan bevakning i 8 dagar.

Såsom disciplinmedel utan straffkaraktär — avsedda att tillämpas beträffande mindre förseelser — förekommer i Danmark

1. muntlig tillrättavisning, som meddelas antingen enskilt eller i närvaro av andra,

2. extra arbete eller straffexercis (»efter- pvelse») under fritid, varvid emellertid är att märka att straffexercis får användas en- dast i utbildningssyfte och endast beträf- fande den som visat försummelse eller lättja i fråga om sin utbildning,

3. skyldighet att anmäla sig för befäl på andra tider än de sedvanliga (»fremstil- ling»), vanligen i fältuniforrn och med full packning, vakt» eller annan tjänstgöring utom turordning,

4. vägran av särskilda förmåner som eljest ges, såsom t. ex. permission och rätt att gå i land från fartyg. Användningen av dessa disciplinmedel är i olika hänseenden begränsad. Begränsningarna innebär bl.a. följande. Permissionsförbud kan avse en tid av högst 14 dagar. Landgångsförbud kan icke uppdelas på mer än två gånger och sammanlagt icke avse längre tid än 14 da— gar. Då disciplinmedel utan straffkaraktär användes skall verkställigheten vara avslu- tad senast 14 dagar efter det beslut om disciplinmedlet meddelats och bortfaller om så ej kan ske. Beträffande disciplinmedlen gäller vidare att deras användning icke får inkräkta på de värnpliktigas rätt dels till minst en dags permission i samband med jul, påsk och pingst, dels till en veckosluts-

permission i månaden (från tjänstens slut på lördagen till natten mot följande mån- dag), dels till två nattpermissioner i måna- den efter en månads tjänstgöring och dels till övningsuppehåll fastställt av försvars- ministern. Medför tillämpningen av ett disciplinmedel inskränkning i de vämplik- tigas rätt till fritid varje dag från tjänstens slut till tapto må inskränkningen omfatta endast perioder av 3 dagar med minst en dags uppehåll mellan perioderna.

Någon åtskillnad mellan befäl och me— niga göres ej i fråga om disciplinstraffens tillämplighet. Sådana straff kan således åläggas all militär personal oavsett grad. Detsamma gäller disciplinmedlet tillrättavis— ning. Övriga disciplinmedel utan straffka- raktär är däremot icke tillämpliga på offi- cerare och fast befäl.

Vad angår behörigheten att utöva disci- plinär myndighet gäller i stort sett följande. Varje överordnad kan ge en underordnad tillrättavisning. Övriga disciplinmedel utan straffkaraktär kan användas av befäl med minst kompanichefs ställning. Behörigheten att ålägga disciplinstraff är graderad efter den bestraffningsberättigades ställning. Den minst omfattande behörigheten tillkommer kompanichef, vilken i regel endast kan an- vända varning och arrest utan bevakning i högst 8 dagar. Därefter ökar behörigheten steg för steg allteftersom den bestraffnings- berättigade är bataljonschef med majors grad, bataljonschef med överstes eller övers- telöjtnants grad eller regementschef. Beträf- fande fråga om åläggande av arrest (eller htefte) i mer än 30 dagar skall den bestraff- ningsberättigade såvitt möjligt inhämta ytt- rande från auditör. I övrigt erfordras ej så— dant yttrande vare sig vid åläggande av disciplinstraff eller vid användning av an- nat disciplinmedel, men i praxis brukar dock ofta samråd tagas med vederbörande auditör när svårbedömda frågor uppkom- mer.

Några för krigstid avsedda särskilda disciplinstraff eller disciplinmedel utan straffkaraktär finnes inte. Dödsstraff är tillämpligt vid krig.

Det enda i den norska militära strafflagen av år 1902 upptagna straffet av rent trilli- tär natur är arrest. Bland de enligt lagen tillämpliga straffen ingår också böter. Så— som disciplinmedel utan straffkaraktär kan användas s.k. »refselser». Bestämmelser härom finnes i 1927 års disciplinlag, som är ändrad senast 1957.

Arrest såsom disciplinstraff förekommer i två former:

l. arrest utan bevakning (»husarrest») i minst 1 och högst 30 dagar, samt

2. vaktarrest i minst 1 och högst 60 da- gar.

Arrest utan bevakning kan användas en- dast i fråga om befäl och beträffande ele- ver vid militära skolor. Straffet utstås i ar- restantens bostad eller logement. Vaktar- rest, som är tillämplig på alla militära ka— tegorier utom såvitt angår kvinnor, verk- ställes regelmässigt i militär arrestlokal, så- vitt möjligt i enrum.

Arrestant kan sättas att fullgöra mili- tära tjänsteplikter men kan icke åläggas att utföra annat arbete.

Såsom straff kan arrest ådömas endast av domstol. Arrest — liksom också böter — förekommer emellertid även som tillrätta— visning utan karaktär av straff och ålägges då av militär befattningshavare. Skillnaden mellan å ena sidan arrest och böter såsom straff och å andra sidan arrest och böter såsom tillrättavisning är att sagda disciplin- medel i den förra egenskapen men ej i den senare införes i straffregister eller bötesför— teckning.

Såsom disciplinmedel utan karaktär av straff förekommer tillrättavisning, straff- vakt, permissionsförbud (landgångsförbud), böter, arrest, skyldighet att anmäla sig för befäl på andra tider än de vanliga och ute— gångsförbud. Dessa disciplinmedel är av- sedda att tillämpas vid förseelser mot mili- tära tjänsteplikter samt militär disciplin och ordning.

1. Tillrättavisning (»irettesettning») kan ges antingen som enkel tillrättavisning i en- rum eller i tjänsteskrivelse eller som sträng

tillrättavisning i närvaro av andra perso- ner eller genom uppläsning av dagorder vari varningen intagits.

2. Straffvakt består av vakt utom tur. När sådan tillrättavisning användes inom armén skall det gå minst 3 nätter mellan varje vakt.

3. Permissionsförbud meddelas för en tid av högst 1 månad, landgångsförbud för högst 3 månader eller för bestämda land— gångsturer.

4. Böter uppgår till högst 100 norska kronor för meniga och korpraler samt högst 500 kronor för befäl med minst sergeants grad. När böter ålägges andra än kvinnor skall samtidigt bestämmas ett antal arrest- dagar — ej över 15 — som skall träda i stäl- let för böter som ej betalas.

5. Arrest såsom disciplinmedel utan straffkaraktär ålägges, liksom arrest såsom straff, antingen som arrest utan bevakning eller som vaktarrest. Arresttiden kan be- stämmas till högst 20 dagar. Beträffande verkställigheten gäller detsamma som för arrest ådömd som straff. Något löneavdrag sker ej under arresttiden.

6. Anmälan till befäl på andra tider än de vanliga (»fremmote utenfor tur», »pa- rade») skall ske i paradmässig uniform eller med full packning en gång dagligen i högst 3 dagar i sträck.

7. Utegångsförbud består i förbud att lämna kvarter, kasern eller annat avgränsat område, antingen hela dygnet eller under bestämda tider av dagen. Förbudet kan åläggas för en tid av högst 21 dagar, men kan icke ånyo användas förrän det gått dubbelt så lång tid som frihetsinskränk- ningen varat. Tillrättavisning och böter är de enda disciplinmedlen som kan användas mot alla kategorier av personer som är underkasta- de den militära disciplinlagen. Beträffande de övriga disciplinmedlens användning före- ligger skillnad mellan olika personalkatego- rier. Straffvakt kan sålunda tillämpas en— dast beträffande meniga. Permissionsförbud (landgångsförbud) är tillämpligt endast på meniga (icke korpraler) och kvinnor (oav- sett om de är meniga eller befäl). Arrest

utan bevakning kan användas endast be- träffande befäl och i fråga om elever vid militära skolor och vaktarrest endast be- träffande dem som har lägre grad än stabs- officer. Kvinnor kan icke åläggas någon form av arrest. Anmälan för befäl på andra tider än de vanliga och utegångsförbud kan ifrågakomma endast beträffande elever vid militära skolor och kvinnor med menigs ställning.

I fråga om behörigheten att använda disciplinmedel utan straffkaraktär gäller i stort sett följande. Kompanichef kan ålägga befäl av högst kaptens grad tillrättavisning, böter till ett belopp av högst 100 kronor (för korpraler högst 200 kronor) och arrest i högst 4 dagar samt meniga arrest i högst 12 dagar och eljest använda alla slag av disciplinmedel mot meniga. Bataljonschef kan ålägga stabsofficerare tillrättavisning, böter och arrest utan bevakning i högst 6 dagar, annat befäl tillrättavisning, böter och arrest i högst 12 dagar samt beträffande meniga använda alla disciplinmedel. Di— striktskommandochef kan ålägga stabsoffi— cerare och högre befäl tillrättavisning, bö- ter och arrest utan bevakning i högst 20 dagar (maximitiden för arresten) samt be- träffande andra underlydande använda alla disciplinmedel som är tillämpliga på dem. De militära cheferna kan söka bistånd hos generaladvokaten eller krigsadvokaterna i utövningen av sin disciplinära myndighet.

Några särskilda för krigstid avsedda disciplinstraff och andra disciplinmedel fin- nes inte.

Dödsstraff är tillämpligt vid krig.

Finland

Den finska militära straff— och disciplinlag- stiftningen, som tillkom 1919 och sedan dess varit oförändrad såvitt angår disciplinmed- len, saknar den i de andra nordiska län- derna gjorda uppdelningen av disciplinmed- len i sådana som utgör straff och sådana som icke har denna karaktär. De finska disciplinmedlen betecknas alla som straff, s.k. ordningsstraff.

Dessa disciplinstraff är olika för meniga,

underbefäl och officerare. Sålunda använ- des såsom disciplinstraff:

a) För meniga

1. utegångsförbud (landgångsförbud) i högst 8 veckor,

2. extra arbete, bestående i förrättande utom tur av manskapet åliggande arbete högst 8 gånger,

3. extra tjänstgöring, bestående i fullgö- rande av tjänstgöring utom tur likaledes högst 8 gånger,

4. enkel arrest högst 30 dygn, utom vid sammanläggning av straff då det samman- lagda straffet kan uppgå till 45 dygn,

5. skärpt arrest i högst 8 dygn utom vid sammanläggning då det gemensamma straf— fet kan uppgå till 12 dagar,

6. förlust av korpralsvärdighet.

b) För underbefäl

1. enahanda straff som angivits under a) 1, 3 och 4,

2. anmärkningar och föreställningar,

3. avlägsnande från anförtrodd befatt— ning,

4. förlust av underbefälsvärdighet.

c) För officerare

1. anmärkningar och föreställningar med- delade antingen enskilt, muntligen eller skriftligen, eller inför samlade officerare av truppen eller i dagorder,

2. arrest utan bevakning och vaktarrest i högst 30 dygn utom vid sammanläggning då det gemensamma straffet kan uppgå till 45 dygn,

3. avlägsnande från befäl eller anför- trodd befattning.

Arreststraff kan, utom då fråga är om skärpt arrest, avtjänas med tjänstgöring.

Disciplinstraffen ålägges av militära be- fattningshavare och deras behörighet att ålägga straffen är mer eller mindre omfat- tande alltefter den grad de inneha. Den minsta behörigheten har sergeanter och un- dersergeanter som tjänstgör som plutonche- fer. De kan endast ålägga utegångsförbud för högst 2 dygn och extra arbete eller extra tjänstgöring högst 2 gånger. I övrigt

må allenast anmärkas att kompanichef kan ålägga meniga bl. a. utegångsförbud t.o.m. 2 veckor och enkel arrest t.o.m. 7 dygn samt att regementschef kan ålägga meniga bl.a. utegångsförbud i 8 veckor och enkel arrest högst 30 dygn (alltså maximitiderna för dessa straff).

Några särskilda disciplinstraff avsedda att tillämpas i krig finnes ej.

Dödsstraff är tillämpligt vid krig.

F örbundsre pu bl i ken Tyskland

Den nu gällande militära strafflagstift- ningen i Förbundsrepubliken Tyskland till- kom 1957.

Såsom ett särskilt militärt straff förekom- mer straffarrest. Strafftiden är lägst en vecka och högst sex månader. Straffet kan ådömas endast av allmän domstol. Villkor- lig dom kan förekomma i fråga om detta straff.

Förutom straffarrest finns disciplinstraff som ålägges i annan ordning än genom av- görande av allmän domstol. Disciplinstraff kan åläggas för överträdelser av militära tjänsteplikter. Vilka dessa plikter är anges i soldatlagen (Soldatengesetz). Förutsättning för att disciplinstraff skall kunna åläggas är att överträdelsen icke faller under en strafflagsbestämmelse (ex. överträdelse av militära ordningsföreskrifter) eller, om över- trädelsen faller under en sådan bestäm- melse, att överträdelsen icke beivras dom- stolsvägen (ex. när skulden till överträdel- sen är ringa och verkningarna av överträ— delsen är obetydliga eller när fråga är om angivelsebrott och den förfördelade ej gör någon angivelse).

Disciplinstraffen är av två slag: enkla disciplinstraff (einfache Disziplinanstrafen) och ett slags disciplinstraff som benämnes Laufbahnstrafen. Enkla disciplinstraff åläg- ges av bestraffningsberättigade militära che- fer. Laufbahnstrafen utdömes av särskilda militära domstolar. Laufbahnstrafen kan åläggas även vid sidan av vanliga straff.

De enkla disciplinstraffen är

1. varning (Verweis),

2. sträng varning (strenger Verweis),

3. soldförvaltning (Soldverwaltung); av—

4. disciplinbot (Geldbuse),

5. utegångsförbud (Ausgangsbeschränk— ung).

6. arrest.

Soldförvaltning och utegångsförbud eller något av dessa straff kan åläggas samtidigt med arrest. ] övrigt kan beträffande sam- ma överträdelse icke åläggas mer än ett disciplinstraff.

Sträng varning skiljer sig från enkel var- ning genom att den meddelas muntligen in— för trupp eller på tjänstestället.

Soldförvaltning består i att den bestraf- fade frånkännes fritt förfogande över sin avlöning och utbekommer lönen i delbelopp efter den bestraffningsberättigades bestäm- mande. Soldförvaltning får vara högst tre månader och är tillåten endast beträffande ogifta soldater som ej är äldre än 25 år och ej har mer än fem tjänsteår.

Disciplinbot får icke överstiga månads- beloppet av avlöningen eller solden. Vid ut— mätandet av disciplinbot skall beaktas även den skyldiges personliga och ekonomiska förhållanden.

Utegångsförbud innebär förbud att efter tjänstens slut eller från en bestämd tid där- efter uppehålla sig utanför kasemområdet. Utegångsförbudet kan skärpas genom att soldaten under tiden för utegångsförbudet eller viss del därav förbjudes besöka sam- lingsrum och mottaga besök. Utegångsför- budet gäller minst tre dagar och högst tre veckor.

Arrest kan åläggas i minst tre dagar och högst tre veckor samt verkställas med eller utan tjänstgöring. Enligt uttrycklig anvis— ning skall arrest användas endast som ett yttersta medel och det rekommenderas spar- sam användning så att det icke förbrukas i förtid.

Såsom Laufbahnstrafen förekommer

1. avkortning av lönen (Gehaltskiirzung); avkortningen kan ske till minst 1/20 och högst 1/5 av lönen och vara minst 6 måna- der och längst 5 år,

2. vägran av Iöneuppflyttning (Versag— ung des Aufsteigens im Gehalt); avser för- dröjande av uppflyttning; under tiden kan

den bestraffade icke befordras,

3. nedflyttning i lönehänseende (Einstu- fung in eine niedrigere Dienstalterstufe),

4. degradering (Dienstgradherabsetzung),

5. avsättning (Entfernung aus dem Dienstverhältnis),

6. avkortning av pension (Kiirzung des Ruhehalts),

7. sänkning av pension (Herabsetzung des Ruhehalts) och

8. frånkännande av pension (Aberkenn- ung des Ruhehalts).

Laufbahnstrafen tillämpas endast på fast anställda (Berufssoldaten), tidsanställda (Sol— daten auf Zeit) och värnpliktiga som har tjänstegrad. För dessa värnpliktiga kommer endast degradering i fråga.

Disciplinär bestraffningsrätt har militär chef av lägst kompanichefs tjänsteställning.

Kompanichef kan beträffande underoffi- cerare och manskap ålägga samtliga enkla disciplinstraff utom arrest och beträffande officerare (enkel) varning.

Bataljonschef (Bataillonskommandeur) kan beträffande underofficerare och manskap ålägga samtliga enkla disciplinstraff och be- träffande officerare samtliga enkla disci— plinstraff utom arrest.

Regementschef (Regimentskommandeur) kan ålägga officerare. underofficerare och manskap samtliga enkla disciplinstraff.

Arreststraff kan icke åläggas utan att en domare tillhörande trupptjänstdomstolen förklarat det av den bestraffningsberättiga- de chefen föreslagna arreststraffet till art och längd rättsenligt.

Inom disciplinärstraffrätten råder den s.k. opportunitetsprincipen. Sålunda avgör den bestraffningsberättigade chefen under tjänsteansvar om han skall ingripa mot tjänstefel (Dienstvergehen). Han har att pröva om det skulle — i stället för disciplin- straff —- räcka med upplysningar (Belehrung), förmaning (Warnung), tillrättavisning (Zu- rechtweisung) eller andra tillåtna åtgärder. Såsom tillåtna åtgärder, s.k. Erzieherische Massnahmen, kan komma i betraktande

1. bortfall av tjänsteförmåner, som sol— daten icke har anspråk på, exempelvis natt- permission eller veckoslutpermission,

2. temporärt tillbakastående till ny ut- tagning till bestämd tjänstgöring som krä- ver särskilt mått av självdisciplin och till- förlitlighet, exempelvis fördröjd uttagning till körskola,

3. uttagning till vederbörlig utbildning i tjänstegöromål, i vilka soldaten till följd av bristande pliktuppfyllelse inte uppnått all— män utbildningsstandard, exempelvis vid försumlighet i vakttjänst indelning till vakt utom vanlig turordning och

4. uttagning att efter tjänstens slut full- göra försummade tjänstegöromål; exempel- vis efterrengöring av vapen, materiel, klä- der eller fordon, om soldaten under tjänst- göringen haft tillräcklig tid till rengöringen.

Några särskilda för krigstid avsedda disci— plinstraff eller andra disciplinmedel finnes inte.

Dödsstraff är tillämpligt vid krig.

Schweiz

I den schweiziska militärstrafflagen, som tillkom 1927, förekommer följande disci- plinstraff:

]. Varning, skriftligen eller muntligen.

2. Enkel arrest i minst en och längst 10 dagar. Straffet fullgöres med tjänstgöring. Det avtjänas, om möjligt, som ensamarrest i ett såsom arrestlokal betecknat rum. Offi- cerare avtjänar arreststraffet i enskilt rum i anslutning till kasern eller övningsområde och underofficerare och underbefäl i ett om möjligt från arrestlokal för soldater avskilt rum.

3. Skärpt arrest i minst 3 och högst 20 dagar. Straffet verkställes utan tjänstgöring. Det avtjänas i ensamhet i ett särskilt beteck— nat rum. Officerare utstår straffet i enskilt rum i anslutning till kasern eller övnings— område. Uppställande av vakt utanför rum- met kan ske. — Arrestant åtnjuter ingen av— löning. Anhöriga till en arrestant, vilka rå- kat i nöd på grund av arreststraffets verk- ställande, får understöd av försvarsdeparte— mentet.

4. Böter kan åläggas för förseelser utom tjänsten. Maximum är 200 franc. Arrest- eller bötesstraff som inte hinner

verkställas under pågående tjänstgöring skall fullgöras i hemortskantonen. Vid verk- ställandet av enkel arrest åligger det där- vid kantonen att tilldela arrestanten lämp- ligt arbete.

En överordnad chef har disciplinär be- straffningsrätt över dem som lyder under honom för i tjänsten begångna förseelser enligt följande.

]. Kompanichef kan ålägga varning, en— kel arrest i högst 5 dagar och skärpt arrest i högst 3 dagar.

2. Bataljonschef, divisionschef (motsva- rande) kan ålägga varning, enkel arrest i högst 10 dagar och skärpt arrest i högst 5 dagar.

3. Regementschef kan ålägga varning samt enkel eller skärpt arrest i högst 10 da- gar.

4. Överbefälhavaren och några andra högre chefer t.o.m. brigadchefer, försvars- ministern, avdelningscheferna i försvarsde- partementet och de kantonala militära myn- digheterna kan samtliga ålägga disciplin- straff. Några särskilda för krigstid avsedda disci- plinstraff eller andra disciplinmedel finns inte. Dödsstraff är tillämplig vid krig.

Frankrike

Bestämmelser om disciplinstraff är intag- na i det franska tjänstereglementet för krigs- makten, som trädde i kraft den 1 januari 1967.

I viss utsträckning gäller olika regler för disciplinstraffen, alltefter vilken militär per- sonalkategori straffen skall tillämpas på.

Beträffande meniga och korpraler är följande disciplinstraff tillämpliga.

1. Enkel tillrättavisning (avertissement): meddelas muntligen antingen enskilt eller i närvaro av andra överordnade än den som meddelar tillrättavisningen.

2. Utegångsförbud (consigne) i högst 7 dagar.

3. Arrest (arpéts) i högst 60 dagar. Ar- restanten deltar i tjänstgöring men skall till— bringa natten i övervakad arrestlokal av-

4. Sträng arrest (arréts de rigueur) i högst 60 dagar. Straffet avtjänas i ensam— cell och arrestanten deltar ej i tjänstgöring.

5. Degradering.

6. Fördröining av befordran.

7. Ändrad tjänstgöring och förflyttning. Beträffande underofficerare är följande disciplinstraff tillämpliga.

1. Enkel tillrättavisning.

2. Sträng tillrättavisning (réprimande); meddelas på samma sätt som enkel tillrätta- visning men skiljer sig från denna i fråga om registreringen.

3. Arrest i högst 60 dagar. Straffet inne- bär förbud att lämna förbandet. Arrestan- ten deltar i tjänstgöringen.

4. Sträng arrest i högst 60 dagar. Straf- fet avtjänas i arrestrum (chambre d'arréts individuelle). Arrestanten deltar ej i tjänst- göring.

5. Degradering. Underofficer i aktiv tjänst kan inte degraderas i disciplinär väg. Däremot kan han av domstol dömas att lämna aktiv tjänst inom krigsmakten. Ve— derbörande behåller då sin grad, t.ex. så- som kapten i reserven.

6. Fördröjning av befordran.

7. Ändrad tjänstgöring. Beträffande officerare är följande disci- plinstraff tillämpliga.

1. Enkel tillrättavisning.

2. Sträng tillrättavisning. I fråga om subalternofficerare kan tillrättavisningen kombineras med utegångsförbud i högst 8 dagar.

3. Klander (blåme) som meddelas skrift- ligen.

4. Sträng arrest i högst 60 dagar. Straf- fet avtjänas i rumsarrest (chambre d'arréts individuelle). Arrestanten deltar ej i tjänst- göring. 5 . Degradering. För officerare gäller här detsamma som förut sagts beträffande de— gradering av underofficerare.

6. Fördröjning av befordran.

7. Ändrad tjänstgöring. Beträffande kvinnlig militär personal med officers tjänsteställning tillämpas samma disciplinstraff som på officerare med un-

På kvinnlig personal med underofficers tjänsteställning tillämpas samma disciplin- straff som på underofficerare med undan— tag för arrest och sträng arrest.

Villkorlig dom kan ifrågakomma beträf- fande utegångsförbud och arrest (ej sträng arrest). Prövotiden är vid utegångsförbud 3 månader och vid arrest 9 månader.

Straffen förfaller om den dömde under prövotiden inte ånyo ådömes utegångsför- bud, arrest eller sträng arrest.

Böter och löneavdrag förekommer ej så- som disciplinstraff. Vid arrest göres inte löneavdrag.

Bestraffningsrätten, som före den 1 ja- nuari 1967 tillkom varje chef fr.o.m. kom— panichef, har genom det nya tjänstgörings- reglementet inskränkts till försvarsministern, generaler och vissa överstar var och en inom sitt befälsområde och »les chefs de corps», d.v.s. i huvudsak regementschefer och motsvarande förbandschefer (dessa se- nare i regel bataljonschefer).

Försvarsministern kan ådöma

officerare skärpt tillrättavisning, sträng arrest, degradering, fördröjning av beford- ran och ändrad tjänstgöring,

underofficerare sträng arrest, degradering, fördröjning av befordran och ändrad tjänst- göring,

meniga och korpraler degradering, för- dröjning av befordran och ändrad tjänst- göring. .

General och vissa överstar kan ådöma

officerare sträng tillrättavisning, klander och sträng arrest i högst 30 dagar,

underofficerare arrest, sträng arrest i högst 30 dagar, degradering, fördröjning av befordran och ändrad tjänstgöring,

meniga och korpraler arrest, sträng ar- rest, degradering, fördröjning av befordran och ändrad tjänstgöring.

Förbandschef kan ådöma officerare tillrättavisning och sträng till- rättavisning,

underofficerare tillrättavisning, sträng till- rättavisning och arrest i högst 30 dagar,

meniga och korpraler tillrättavisning, ute- gångsförbud, arrest i högst 30 dagar, de-

gradering, fördröjd befordran och ändrad tjänstgöring.

Några särskilda för krigstid avsedda disciplinstraff eller andra disciplinmedel finnes inte.

Dödsstraff är tillämpligt vid krig.

England

I England finns tre olika disciplinförord- ningar: Army act, Air force act och Naval act, vilka förnyas varje år. Där skiljes inte mellan straff och »tillrättavisningar». Rent militära brott bedöms av militära domsto— lar. Andra av krigsman begångna brott bed döms i regel av civil domstol. I tveksamma fall träffas överenskommelse mellan civil och militär domstol om vid vilken domstol målet skall handläggas. Vederbörande för— bandschef beslutar om att mål skall avgöras av honom själv eller hänskjutas till dom- stol.

Vid armén kan förbandschef — i regel med överstelöjtnants grad — ålägga följande disciplinstraff:

1. arrest i högst 28 dagar (för meniga)

2. degradering (för underofficerare)

3. spärrande av lön och löneavdrag (för underofficerare och meniga i aktiv tjänst)

4. disciplinbot avseende förlust av lön för högst 14 dagar (för meniga)

5. extra tjänst (för meniga)

6. inskränkning av förmåner (för meni- ga); vanligen består straffet i indragning av nattpermission

7. tillrättavisning och sträng tillrättavis— ning (för underofficerare)

8. varning (för underofficerare och me— niga; meddelas muntligen och redovisas ej i vitsorden).

Överordnad chef med bestraffningsrätt kan beträffande smärre förseelser överlåta sin rätt åt underordnad chef.

Ordningen vid marinen och flygvapnet skiljer sig inte väsentligen från ordningen vid armén. Vid marinen har fartygschef dock vissa vidgade bestraffningsbefogenhe— ter som saknar motsvarighet inom armén och flygvapnet.

Officerare kan dömas endast av krigsrätt.

Såsom särskilda militära straff för dem förekommer förlust av turordning i karriä- ren, spärrande av lön och löneavdrag, till- rättavisning och sträng tillrättavisning.

Några särskilda för krig avsedda disci- plinstraff eller andra disciplinmedel finnes inte.

Dödsstraff är tillämpligt i krig.

Amerikas förenta stater

Följande disciplinstraff ifrågakommer för militär personal i Amerikas förenta stater.

l. Varning (admonition).

2. Tillrättavisning (reprimand). Varning eller tillrättavisning kan åläggas jämte nedannämnda straff eller i stället för dessa. Kombination av nedannämnda straff kan däremot icke förekomma.

3. Indragning av förmåner (withholding of privileges) i högst 2 veckor.

4. Utegångsförbud, med eller utan tjänst- göring, i högst 2 veckor.

5. Extra tjänst (extra duties) i högst 2 timmar per dag under högst 2 veckor. Detta straff ej tillämpligt på officerare. Sådan tjänstgöring som skulle verka diskrimine- rande för vederbörandes grad får icke åläg— gas underbefäl och underofficerare.

6. Degradering till närmaste lägre grad. Ej heller detta straff är tillämpligt på offi- cerare. Det får åläggas endast av befälha- vare (commanding officer) som själv har eller är överordnad annan befälhavare som har rätt att besluta om befordran till den grad från vilken den skyldige skall degra- deras. Inom armén får officer av lägre grad än major icke besluta om degradering.

7. Avsättning.

8. Löneavdrag (forfeiture) med högst en halv månadslön. Detta straff kan åläggas endast officerare.

9. Innehållande av lön (detention of pay). Detta disciplinmedel är ett mindre strängt straff än löneavdrag. Den innehåll- na lönen utbetalas nämligen till den dömde när han lämnar tjänsten. Straffet kan åläg- gas endast värvad personal. Straffet är maximerat så att högst två tredjedelar av månadslönen kan innehållas under 3 må-

10. Böter (fine). Straffet synes inte vara maximerat. 11. Arrest (confinement) i högst 7 da- gar. Straffet är tillämpligt endast å meniga ombord på fartyg. 12. Arrest på vatten och bröd eller in- skränkt kost i högst 3 dagar. Ej heller detta straff är tillämpligt på andra än meniga ombord på fartyg. Chef av lägre grad än kompanichef kan icke ålägga disciplinstraff. Kompanichef kan ålägga ej endast meniga utan även under- befäl, underofficerare och officerare samt- liga under 1—4 angivna straff. Vidare kan kompanichef ålägga samma personal extra tjänst och meniga degradering. Såvitt angår underbefäl och underofficerare kan batal- jonschef ålägga degradering. Löneavdrag för officerare kan åläggas endast av chef för division och högre chef. Några särskilda typer av disciplinstraff eller andra disciplinmedel avseende krigstid finnes inte. Dödsstraff är tillämpligt i krig.

Sovjetunionen

I Sovjetunionen uppdelas ej de militära disciplinmedlen i egentliga straff och andra disciplinära påföljder. Där förekommer emellertid i stor utsträckning olika disci— plinstraff och olika tillämpning av sådana straff för de enskilda personalkategorierna inom krigsmakten.

Disciplinstraffen för meniga är:

1. tillrättavisning

2. utegångsförbud (kompani- eller ka- sernförbud) i högst en månad

3. extratjänst (dock ej vakttjänst) högst 5 gånger

4. arrest i högst 20 dagar; straffet inne- bär vistelse i en för flera gemensam cell med sovbrits av bräder. Arrestanten sättes i arbete 10 timmar per dag

5 . degradering från menig av första klass Såsom disciplinstraff för underbefäl och underofficerare förekommer

1. tillrättavisning

2. utegångsförbud (kompani- och ka-

3. extra tjänst (dock ej vakttjänst) högst 3 gånger

4. arrest i högst 15 dagar

5. nedflyttning till lägre befäl

6. degradering (även till menig). Disciplinstraffen för officerare (utom för generaler) är

1. tillrättavisning (muntlig eller skriftlig, inför församlade officerare eller på dag— order)

2. varning för otillfredsställande fullgö- rande av tjänst

3. arrest i högst 10 dagar

4. nedflyttning till lägre befäl

5. degradering. Disciplinstraffen för generaler är

1. tillrättavisning (muntlig, skriftlig eller på dagorder)

2. varning för otillfredsställande fullgö- rande av tjänst

3. nedflyttning till lägre befäl. Behörighet att ålägga disciplinstraff till- kommer i begränsad omfattning redan gruppchef. En sådan chef kan sålunda ålägga, såvitt angår meniga, tillrättavisning. utegångsförbud en gång och extra tjänst en gång samt, såvitt angår underbefäl och underofficerare, tillrättavisning. Högre che- fer har alltefter rang mera vidsträckt be- hörighet.

En kompanichef t. ex. kan ålägga meniga

1. tillrättavisning utegångsförbud i högst en månad extra tjänst högst 5 gånger arrest högst 10 dagar

f***!”

:=—

underbefäl och underofficerare

]. tillrättavisning

2. permissionsförbud högst 3 gånger 3. extra tjänst högst 3 gånger

4. arrest högst 5 dagar

officerare

]. tillrättavisning (muntlig)

2. arrest i högst 2 dagar. I Sovjetunionen finnes särskilda heders— domstolar för officerare. De sammanträder under ordförandeskap av regementschef el-

ler högre befälhavare och består oftast av fem ledamöter och två suppleanter, vilka väljes en gång om året av vederbörande officerskår vid hemligt val. För att vara valbar måste officer ha minst kaptens grad. Det är vederbörande befälhavare som hän- skjuter mål till hedersdomstol. Hänskjutan- det skall föregås av utredning i saken. Dom- stolens förhandlingar är offentliga och den anklagade skall vara närvarande. Dom be- slutas efter hemlig överläggning med enkel majoritet.

Domstolen kan besluta följande:

1. varning

2. tillrättavisning (enkel eller sträng)

3. förslag till uppskov med ordinarie be- fordran

4. förslag till degradering från rang eller befäl

5. förslag till förflyttning till annat för— band

6. förslag till överflyttning till reserven. Några särskilda typer av disciplinstraff finnes ej för krigstid.

Dödsstraff är tillämpligt i krig.

VI

Bilagor med författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas dels att 32 kap. 6 & brottsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att 7 5 i samma kapitel skall erhålla paragrafnummer 10 dels ock att tre nya paragrafer med nummer 7, 8 och 9 skall ingå i kapitlet.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 Kap.

6 &.

Disciplinstraff för krigsmän äro arrest och disciplinbot.

Arrest ådömes i minst tre och högst trettio dagar. Straffet verkställes i militär— häkte.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag eller motsvarande betalning i penningar enligt vad därom är särskilt stadgat samt ådö- mes för minst en och högst tjugo dagar.

6 &. Disciplinstraff för krigsmän äro arrest, fritidsstraff och disciplinbot.

7 5. Arrest ådömes i minst åtta och högst trettio dagar. Straffet verkställes i militär- häkte.

8 5.

F ritidsstraff utgöres för den som är förlagd inom kasern— område, läger eller motsvarande område av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, på fritid vis- tas utom sådant område eller del därav som är upplåten åt viss avdelning,

för den som är förlagd ombord å far- tyg av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, eller under bestämt antal särskilda dagar, minst fem och högst åtta, på fritid lämna fartyget, och

för den som icke är förlagd såsom förut angivits av förbud att under bestämd tid, minst åtta och högst femton dagar, på fri- tid vistas utom bostaden.

9 %.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag eller motsvarande betalning i penningar enligt vad därom är särskilt stadgat samt ådö- mes för minst en och högst trettio dagar.

Sådant straff må ådömas jämte fritids- straff enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom förordnas som följer.

1 &. Disciplinstraff för krigsmän är, enligt vad i 32 kap. brottsbalken stadgas, arrest, fri- tidsstraff och disciplinbot.

2 &.

Disciplinstraff ådömes, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, även i stället för böter när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. brotts— balken eller om annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål.

Böter får dock användas i stället för disciplinstraff, om med hänsyn till den till- talades tjänstgöringsförhållanden och brottets art bötesstraff är lämpligare än disciplin- straff.

Vid tillämpning av andra stycket skall böterna, i fall då disciplinstraff är utsatt för brottet, ådömas i dagsböter; för brott som sägs i 21 kap. 15 eller 16 & brottsbalken ådömes dock böterna omedelbart i penningar, högst femhundra kronor.

3 5.

I fråga om annat än i 2 & avsett, av krigsman begånget brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom militärt mål får i stället för böter ådömas disciplinstraff, om sådant straff är lämpligare med hänsyn till den tilltalades tjänstgöringsförhållanden och brottets art.

4å.

Arrest får åläggas endast då det är särskilt påkallat på grund av brottets art, discipli- nen och ordningen inom krigsmakten eller den tilltalades tjänstgöringsförhållanden.

5 5.

Den som undergår arrest deltager i tjänstgöring i den mån strafftiden överstiger åtta dagar. I övrigt verkställes arrest utan tjänstgöring, om ej i straffbeslutet på grund av tjänstens krav eller eljest föreliggande särskilda skäl annorlunda förordnats. Om arrest utan tjänstgöring skulle medföra fara för arrestantens hälsa, skall han under hela strafftiden eller återstoden därav deltaga i tjänstgöring.

Under strafftiden skall den som till följd av straffet icke deltager i tjänstgöring och som åtnjuter avlöning från krigsmakten vidkännas löneavdrag med belopp som Ko- nungen bestämmer.

Vid beräkning av tid för arrest räknas varje dag till tjugofyra timmar.

6 &.

Den som undergår arrest får ej åtnjuta annan kost eller bekvämlighet än som bestås vid häktet. Arrestant som ej deltager i tjänstgöring skall beredas tillfälle att dagligen vistas utomhus minst en timme samt får i häktet utföra lämpligt arbete som anvisas honom. Arrestant äger rätt till läsning och brevskrivning i den utsträckning Konungen bestämmer. Han äger mottaga besök endast då det i särskilt fall medges.

Avbrott i eller uppskov med verkställigheten av arrest får äga rum i den mån det är nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då synnerliga skäl därtill eljest föreligger. Som sådant synnerligt skäl skall anses att under tjänst- göringsperiod, vilken ej överstiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan olägenhet för utbildningen.

7 &.

Fritidsstraff beräknas efter kalenderdag. Avbrott i eller uppskov med verkställigheten av fritidsstraff får äga rum i den mån det finnes påkallat med hänsyn till tjänsten eller den straffskyldiges hälsa eller då sär- skilda skäl därtill eljest föreligger. Dag varunder beslut om avbrott meddelas skall till- godoräknas den straffskyldige såsom verkställd om fritid inträtt för honom före beslutet..

Om fritidsstraff icke kan verkställas på grund av att den straffskyldiges tjänstgö- ringsskyldighet upphört, skall i stället för varje dag, under vilken verkställighet ej kan äga rum, löneavdrag ske med belopp som i 5 & sägs. Kan löneavdrag ej göras, skall motsvarande belopp gäldas. Om sådant belopp gäller vad nedan i 8 & tredje stycket stadgas.

8 5.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som i 5 ä' sägs. Är löneavdrag ej tillämpligt, skall den tilltalade förpliktas att för varje dag gälda ett belopp i penningar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i mot- svarande ställning.

Verkställighet av löneavdrag får fördelas på flera avlöningstillfällen. Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verkställas, skall i stället mot- svarande belopp gäldas. Sådant belopp ävensom disciplinbot som ådömes i penningar tillfaller kronan. Förvandling av oguldet belopp till fängelse får ej äga rum. I övrigt skall i nu avsedda fall rörande verkställigheten gälla vad som är stadgat beträffande- bötesstraff.

9 5. Om det är påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till disciplinen och ordningen inom krigsmakten, får disciplinbot åläggas vid sidan av fritidsstraff.

10 &.

Disciplinstraff såsom gemensamt straff för flera brott ådömes med tillämpning av de högsta och lägsta mått som anges i 32 kap. 7—9 && brottsbalken.

Disciplinstraff får, om ej annat nedan sägs, användas såsom gemensamt straff för flera brott endast när disciplinstraff kan följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff för brott som förskyller disciplinstraff och brott som förskyller böter skall, såframt ej svårare straff ådömes, bestämmas i böter; om särskilda skäl föranleder därtill, får dock i stället dömas till disciplinstraff. Högsta och lägsta gemen- samma straff i böter eller fängelse beräknas, då disciplinstraff är utsatt för något av brotten, såsom om böter som i 2 ?; tredje stycket sägs vore stadgade i stället för disci- plinstraffet.

Skall någon dömas för flera brott får, om särskilda skäl är därtill, för brott varå kan följa disciplinstraff sådant straff ådömas jämte påföljd av annan art för brottslig- heten i övrigt.

12 5.

Förekommer på en gång till verkställighet flera domar eller beslut varigenom någon blivit fälld till särskilda arreststraff, sammanlägges straffen med varandra. Motsvarande gäller om särskilda fritidsstraff på en gång förekommer till verkställighet. Sammanlagd strafftid får icke överstiga arrest i fyrtio dagar eller fritidsstraff i tjugofem dagar.

Från den sammanlagda strafftiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha ut- stått av straffen.

13 &.

Skall på en gång verkställas dels dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest, dels ock dom eller beslut varigenom han fällts till fritidsstraff, skall i den mån den straffskyldige är tjänstgöringsskyldig fritidsstraffet eller vad som återstår därav övergå till arrest. Därvid skall en dags fritidsstraff anses svara mot en halv dags arrest. Brutet dagtal förfaller. Sammanlagda arresttiden får icke överstiga fyrtio dagar. Från arrest— tiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha utstått av det tidigare arreststraffet.

Om del av fritidsstraff ej enligt första stycket kan övergå till arrest till följd av att den straffskyldige ej är tjänstgöringsskyldig gäller vad i 7 & tredje stycket sägs.

14 å. Skall på en gång verkställas dels dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest eller beslut varigenom fritidsstraff sammanlagts med arrest, dels ock dom eller beslut varigenom han dömts till fängelse på viss tid, vare sig det omedelbart ådömts eller ut- gör förvandlingsstraff för böter, skall arreststraffet övergå till fängelse. Därvid skall varje dags arrest anses svara mot en dags fängelse. Från den sammanlagda strafftiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha utstått av straffen.

Förekommer, när den dömde skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 & brottsbalken, samtidigt till verkställighet dom eller beslut om arrest eller beslut vari- genom fritidsstraff sammanlagts med arrest, skall behandlingen träda i stället för arrest- straffet eller vad som återstår därav.

Vid sammanträffande av verkställighet av dels dom eller beslut om fritidsstraff, dels ock dom om fängelse på viss tid skall fritidsstraffet på sätt som stadgas i 7 & tredje stycket övergå till löneavdrag eller gäldande av visst belopp i pengar. Skall någon undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 & brottsbalken och förekommer samtidigt till verkställighet dom eller beslut om fritidsstraff, skall behandlingen träda i stället för fritidsstraffet eller vad som återstår därav.

Dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall befordras till verkställighet, om den dömde tjänstgör vid viss avdelning, av befattningshavare som har bestraffnings- rätt i disciplinmål vid avdelningen och eljest av bestraffningsberättigad befattnings- havare som med hänsyn till den dömdes vistelseort är närmast därtill.

Om sammanläggning av arreststraff, av fritidsstraff och av arreststraff med fritids- straff förordnar den som har att befordra straffbesluten till verkställighet. Förordnan— de om sammanläggning av arrest med fängelse meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

16 5.

Har arrest ålagts någon och blir han i målet slutligen dömd till arrest på längre tid eller till fängelse på viss tid, skall från detta straff avräknas vad han utstått av först- nämnda straff, därvid varje dags arrest anses svara mot en dags fängelse. Motsvarande gäller om någon som ålagts fritidsstraff slutligen dömes till sådant straff på längre tid eller till arrest eller till fängelse på viss tid, varvid varje dags fritidsstraff anses svara mot en halv dags arrest eller en halv dags fängelse. Uppkommer brutet dagtal, skall den brutna dagen anses som hel dags arrest eller fängelse.

17 5.

Om den som ålagts arrest eller fritidsstraff slutligen i målet dömes till sådant straff på kortare tid, skall från det nya straffet avräknas vad den dömde utstått av det först ålagda straffet. Dömes någon till fritidsstraff eller sådant straff jämte disciplinbot i stället för arrest eller till disciplinbot, böter eller suspension i stället för arrest eller fritidsstraff, får domstolen förordna att straffet enligt det nya straffbeslutet helt eller till viss del skall anses verkställt genom vad den dömde utstått av arrest- eller fritids- straffet.

18 &.

Dömes den som ålagts arrest slutligen i målet till arrest på kortare tid eller till fri— tidsstraff i stället för arrest, skall till honom utbetalas vad enligt 5 5 innehållits för tid varunder innehållande ej skolat ske enligt det nya straffbeslutet. Utbetalning skall dock ej ske i den mån innehållet belopp enligt vad i andra stycket sägs kan avräknas å disci- plinbotsstraff som enligt det nya straffbeslutet ådömts jämte fritidsstraff.

Har arrest eller fritidsstraff ålagts någon och blir han i målet slutligen dömd till disciplinbot, böter eller suspension, skall enligt 5 & eller 7 % tredje stycket innehållet belopp avräknas å vad han enligt det nya straffbeslutet har att vidkännas eller, i den mån det ej kan ske, utbetalas.

Om den som ålagts arrest eller fritidsstraff slutligen i målet dömes till annan påföljd än i 16—18 55 sägs eller befrias från påföljd, skall enligt 5 5 eller 7 & tredje stycket in- nehållet belopp utbetalas.

Om dom eller beslut, varigenom disciplinbot ålagts någon, ändrats efter det straffet helt eller delvis verkställts, skall enligt 8 & innehållet eller erlagt belopp utbetalas i den mån det ej, om han dömes till disciplinbot eller böter, kan avräknas å vad han enligt det nya straffbeslutet har att vidkännas.

19 5. Har med stöd av 27 kap. 2 & eller 28 kap. 2 & brottsbalken disciplinstraff ådömts jämte villkorlig dom eller skyddstillsyn, skall nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 & brotts- balken avse jämväl disciplinstraffet.

Arrest och fritidsstraff bortfaller om verkställighet ej börjat inom tre år från det straffbeslutet vann laga kraft. Avbrytes påbörjad verkställighet, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten. Har ej inom samma tid till fullo skett i 7 & avsett löneavdrag eller gäldande av motsvarande belopp, får vidare verkställighet icke ske.

Disciplinbot bortfaller i den mån straffet ej verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinbot vann laga kraft.

21 5.

För förseelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål skall till— rättavisning användas i stället för disciplinär bestraffning om tillrättavisning är lämp- ligare än straff.

Såsom tillrättavisning får tillämpas varning; åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för Viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift (extra- tjänst);

för den som är förlagd inom kasernområde, läger eller motsvarande område förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom sådant område eller del därav som är upplåten åt viss avdelning (utegångsförbud);

för den som är förlagd ombord å fartyg förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, eller under bestämt antal särskilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget (landgångsförbud);

för den som icke är förlagd såsom förut angivits förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom bostaden (utegångsförbud).

Det är ej tillåtet att för samma förseelse eller eljest på en gång ålägga mer än ett slag av tillrättavisning. Extratjänst får ej användas så att genom överansträngning eller av annan orsak uppkommer men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

22 &.

Närmare föreskrifter rörande verkställighet av disciplinstraff och tillrättavisning med- delas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den , då lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disci- plinstraff för krigsmän skall upphöra att gälla.

Vad som stadgas i den nya lagen skall med undantag för fall som avses i de två näst- följande styckena äga tillämpning även då fråga är om brott som förövats före lagens ikraftträdande.

Har, innan den nya lagen trätt i kraft, disciplinstraff ålagts av militär befattnings- havare eller domstol, skall äldre bestämmelser om sådant straff tillämpas även då högre rätt efter nya lagens ikraftträdande dömer till ansvar i målet.

I fråga om verkställighet efter nya lagens ikraftträdande av disciplinstraff som ålagts enligt äldre lag skall dittills gällande bestämmelser äga tillämpning.

Förslag till

Lag om ändring i militär rättegångslag den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 8, 22, 40, 49, 51, 53 och 66 åå militära rättegångslagen den 30 juni 19481 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Straff må åläggas i disciplinmål alle- nast om den misstänkte står under mili- tärt befäl och straffet finnes böra bestäm- mas till arrest i högst femton dagar eller disciplinbot.

( Föreslagen lydelse)

Så.

Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt be- fäl och straffet finnes böra bestämmas till arrest i högst femton dagar, till fritids— straff eller sådant straff jämte disciplin- bot eller till disciplinbot.

Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigs- tjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.

22 5.

Har bestraffningsberättigad befattnings- havare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 5, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren:

1. om i målet finnes annan målsägande än kronan;

2. om straff för brottet ej må" åläggas i disciplinmål;

3. om den bestraffningsberättigade en- ligt 29 å förordnat om den misstänktes gripande;

4. om det finnes skäl antaga att straf-

Har bestraffningsberättigad befattnings- havare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 &, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren:

1. om i målet finnes annan målsägande än kronan, såvida denne ej förklarar sig icke ämna föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet eller eljest påfordra att målet handlägges vid domstol och hin— der i övrigt ei möter mot att straff för brottet ålägges i disciplinmål;

2. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

3. om den bestraffningsberättigade en- ligt 29 & förordnat om den misstänktes gripande;

4. om det finnes skäl antaga att straf-

1 Senaste lydelse av 22 å se 19651591, av 51 å se 1969: 262 och av 66 5 se 1968: 330.

fet ej kommer att stanna vid arrest i högst femton dagar, disciplinbot eller böter;

5. om det kan förutses att nöjaktig ut- redning om brottet ej skall kunna åstad— kommas genom den bestraffningsberätti- gades försorg;

6. om den bestraffningsberättigade el- jest på grund av sakens beskaffenhet fin- ner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller

7. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej ge- nom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydna— den.

fet ej kommer att stanna vid arrest i högst femton dagar, vid fritidsstraff eller sådant straff jämte disciplinbot eller vid disciplin- bot eller böter;

5. om det kan förutses att nöjaktig ut- redning om brottet ej skall kunna åstad— kommas genom den bestraffningsberätti- gades försorg;

6. om den bestraffningsberättigade el- jest på grund av sakens beskaffenhet fin- ner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller

7. om civil myndighet har att verkstäl- la utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas upp- skov, som är till avsevärt men för krigs— lydnaden.

Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som Konungen bestämt, eller till justitiekanslern, när han är åklagare enligt 79 5.

Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej än- dock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 & stadgas.

Prövas saken vara av synnerligen ringa vikt, äger bestraffningsberättigad befatt— ningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, un— der förutsättning att däri ej finnes annan målsägande än kronan samt att straff för brottet må åläggas i disciplinmål.

Är saken av mindre vikt, äger bestraff- nlngsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, därest annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt hinder i öv- rigt ej möter mot att straff för brottet skulle få åläggas i disciplinmål. För av- skrivning krävs dock ej att det klarlagts att den misstänkte begått brottet.

Finnes annan målsägande än kronan skall han, om förutsättning i övrigt före- ligger för att ålägga straff i disciplinmål, tillfrågas om han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet el— ler eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol.

40 5.

Har den bestraffningsberättigade ej själv hållit militärförhöret, skall han, där det utan avsevärd olägenhet kan ske, person-

Har den bestraffningsberättigade ej själv hållit militärförhöret, skall han, där det utan avsevärd olägenhet kan ske, person—

ligen höra den misstänkte, om anledning förekommer att ålägga honom arrest, så ock eljest om den misstänkte ej fyllt ader— misstänkte ej fyllt aderton år eller han ton år eller han gjort framställning om gjort framställning om sådant förhör. sådant förhör.

Vid förhör som den bestraffningsberättigade själv håller bör jämväl auditören vara tillstädes, om den bestraffningsberättigade med hänsyn till brottets svårhetsgrad eller sakens beskaffenhet i övrigt finner det erforderligt och det utan avsevärd olägenhet kan ske. Auditören äger därvid framställa de frågor till den misstänkte, vilka han anser kunna tjäna till upplysning i målet. ligen höra den misstänkte, om anledning förekommer att ålägga honom arrest i mera än åtta dagar, så ock eljest om den

49 5. Sedan åklagaren slutfört den utredning som ankommer på honom, skall han skynd- samt till rätten insända:

1. de handlingar som han mottagit i målet; 2. av honom förda anteckningar rörande utredningen; och

3. förklaring över fullföljdsinlagan. Åklagaren skall ock uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

Har klaganden fullföljt talan mot straff- beslut varigenom ålagts arrest- eller fri- tidsstraff, som må verkställas utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft, skall åklagaren utan avbidan å sådan utredning som avses i 48 5 ofördröjligen till rätten översända fullföljdsinlagan jämte hand— lingarna i målet. Till fullföljdsinlagan skall åklagaren foga eget yttrande i frågan om vidare verkställighet bör ske.

51 &.

Avvisas ej klagandens talan, skola kla- ganden och åklagaren kallas till förhör in- för rätten. Om inställande av klagande, som avtjänar arreststraff enligt det beslut mot vilken talan föres, förordnar rätten. Målet må, om saken finnes kunna nöj— aktigt utredas, avgöras utan hinder av att klaganden uteblivit. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Avvisas ej klagandens talan, skola kla- ganden och åklagaren kallas till förhör in- för rätten. Förordnande om att vidare verkställighet av arrest- eller fritidsstraff icke skall ske må dock meddelas utan att part kallats till sådant förhör.

Om inställande av klagande, som avtjä- nar arreststraff enligt det beslut mot vil- ken talan föres, förordnar rätten. Målet må, om saken finnes kunna nöjaktigt ut- redas, avgöras utan hinder av att klagan— den uteblivit. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av saken.

53 &.

Beslut i disciplinmål varigenom disci- plinbot ålagts skall, där den bestraffnings-

Beslut i disciplinmål varigenom fritids- straff eller disciplinbot ålagts får, där den

(Nuvarande lydelse) berättigade ej annorlunda förordnat, verk— ställas utan hinder av att beslutet ej vun- nit laga kraft.

(Föreslagen lydelse) bestraffningsberättigade ej annorlunda förordnat, verkställas utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft.

66 5.

Rätt att ålägga tillrättavisnnig enligt 14 & lagen om disciplinstraff för krigsmän till- kommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga be- straffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 & första stycket omförmäld befattning och har lägst underofficers grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller där- emot svarande avdelning.

Såvitt angår underlydande underbefäl och meniga må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot sva— rande avdelning, chef för utbildningsför- band, sekond å fartyg vars chef innehar lägst regementsofficers grad och i de fall Konungen bestämmer annan befattnings- havare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas, skall icke äga tillämpning å hem- värnet.

Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavis- visning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsförband, sekond å fartyg vars chef innehar lägst regementsofficers grad och i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga till- lämpning å hemvärnet.

67 &. Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Tillrättavisad skall genast underrättas om hur han skall förfara om han vill be- gära omprövning av tillrättavisningsbeslu-

tet.

Över meddelade tillrättavisningar skola föras anteckningar enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen den 19 november 1948 (nr 691) angående militära rättsvården

Härigenom förordnas dels att 28, 40, 41, 42, 46 och 50 åå kungörelsen den 19 no- vember 19481 angående den militära rättsvården skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges dels ock att två nya paragrafer benämnda 40 a och 40 b skall ingå i kun-

görelsen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 5. Då bestraffningsberättigad befattningshavare hänskjuter mål till åklagare, skola hand- lingarna i målet översändas i original.

Protokoll i disciplin- eller ersättnings- mål som fullföljes till domstol skall över- sändas till åklagaren i bestyrkt avskrift. Dock må vid sådant protokoll fogad bi- laga av vidlyftig beskaffenhet, där så prö- vas lämpligt, översändas i original.

Protokoll i disciplin- eller ersättnings— mål som fullföljes till domstol skall över- sändas till åklagaren i bestyrkt avskrift. Dock må vid sådant protokoll fogad bi- laga av vidlyftig beskaffenhet, där så prö- vas lämpligt, översändas i original. Inne- fattar protokollet beslut om arrest- eller fritidsstraff, som må verkställas utan hin— der av att beslutet ej vunnit laga kraft, skall avskrift av protokollet översändas i två exemplar.

40 5.

Arreststraff skall taga sin början så snart ske kan, där ej uppskov finnes böra meddelas enligt vad därom är särskilt stadgat. Den som har att befordra straffet till verkställighet bestämmer strafftidens början och slut. Med skriftlig uppgift om den bestämda strafftiden skall han till föreståndaren för militärhäktet låta över- lämna den som skall undergå straffet. Vistas denne icke vid avdelning av krigs- makten, skall länsstyrelsen eller polische- fen i orten, efter därom gjord framställ—

Arrest— och fritidsstraff skall taga sin början så snart ske kan, där ej uppskov finnes böra meddelas enligt vad därom är särskilt stadgat. Den som har att be- fordra straffet till verkställighet bestäm- med strafftidens början och slut.

1 Senaste lydelse av 40 5 se 1964: 639 och av 50 å se 1968: 334.

ning, ombesörja överlämnandet; anses fara för avvikande ej föreligga, må den som skall undergå straffet föreläggas att in- ställa sig hos föreståndaren.

Förekomma till verkställighet på en gång dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest och dom eller beslut varigenom han dömts till fängelse på viss tid, gälla icke bestämmelserna i första stycket. I sådant fall skall den som har att befordra arrest- straffet till verkställighet hos kriminalvårdsstyrelsen göra framställning om samman- läggning av straffen och därvid foga dom eller beslut varigenom arreststraffet ålagts. Ankommer det på honom att befordra även domen eller beslutet å fängelse till verk- ställighet, skall han göra detta i enlighet med vad därom är särskilt stadgat utan att avvakta kriminalvårdsstyrelsens beslut om sammanläggning.

Sammanträffar till verkställighet fritids- straff och fängelse skall den som har att befordra fritidsstraffet till verkställighet förordna om sådant löneavdrag eller gäl- dande av visst belopp i penningar, som jämlikt 9 b 5 tredje stycket disciplinlagen skall träda i stället för fritidsstraffet eller vad som återstår därav.

40215.

Vid arrest skall den som har att beford- ra straffet till verkställighet med skriftlig uppgift om strafftidens början och slut till föreståndaren för militärhäktet låta överlämna den som skall undergå straf- fet. Vistas denne icke vid avdelning av krigsmakten, skall länsstyrelsen eller polis- chefen i orten, efter därom gjord fram- ställning, ombesörja överlämnandet; anses fara för avvikande ej föreligga, må den som skall undergå straffet föreläggas att inställa sig hos föreståndaren.

40bä.

Den som har att befordra fritidsstraff till verkställighet skall lämna skriftligt be- sked om strafftidens början och slut till den som enligt hans bestämmande skall utöva kontroll å efterlevnaden av straf- fet. Denne skall underrätta den straffskyl- dige om den bestämda strafftiden. För kontroll å efterlevnaden av straffet må den straffskyldige av honom åläggas att anmäla sin närvaro eller att fullgöra an— nan dylik förpliktelse, dock ej i sådan ut— sträckning att skyldigheten medför väsent-

lig olägenhet för honom utöver vad fri- tidsstraffet innebär.

41 5.

Har någon ådömts arreststraff för visst brott och häktas han för annat brott in— nan verkställigheten av arreststraffet på- börjats, må detta icke verkställas under den tid häktningen varar. Häktas den som undergår arrest, skall verkställigheten av— brytas.

Beslut att arreststraff av hälsoskäl skall fullgöras med tjänstgöring meddelas av den som haft att befordra straffet till verkställighet. Denne äger ock meddela beslut om avbrott i verkställighet av ar- reststraff; med avseende å det återstående straffet gäller därvid i tillämpliga delar vad i 40 9 stadgas.

Har någon ådömts arrest- eller fritids- straff för visst brott och häktas eller an- hålles han för annat brott innan verkstäl- ligheten av arrest- eller fritidsstraffet på- börjats, må detta icke verkställas under den tid häktningen eller anhållandet va- rar. Häktas eller anhålles den som under- går arrest eller fritidsstraff skall verkstäl- ligheten avbrytas. Om den som undergår fritidsstraff gripes eller tages i förvars- arrest skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning under den tid han sålunda är berövad friheten.

Beslut att arreststraff av hälsoskäl skall fullgöras med tjänstgöring meddelas av den som haft att befordra straffet till verkställighet. Denne äger ock meddela beslut om avbrott i verkställighet av ar- restraff och fritidsstraff; med avseende å det återstående straffet gäller därvid i till- lämpliga delar vad i 40—40 b 55 stadgas.

42 &.

Arreststraff skall verkställas i enrum; dock må under fältförhållanden avsteg ske från denna regel, om så erfordras.

Arreststraff skall verkställas i enrum under tid då den straffskyldige icke del- tager i tjänstgöring; dock må under fält- förhållanden avsteg ske från denna regel, om så erfordras. Därest det befinnes ända- målsenligt med hänsyn till den straffskyl- diges tjänsteuppgifter och förhållandena i övrigt må han tillåtas att under måltids- uppehåll och andra kortare uppehåll i tjänstgöringen vistas hos den övriga trup— pen.

Den som undergår arreststraff (straffarrestant) skall erhålla mat och dryck i enlighet med vad som tillkommer meniga. Friskt dricksvatten skall tillhandahållas honom jäm- väl då utspisning icke äger rum.

Sängkläder må av straffarrestant begagnas endast för nattvila, såvitt ej annat föran- ledes av sjukdom eller därmed jämförliga förhållanden. Straffarrestant skall hava tillfälle att iakttaga personlig hygien.

46 %. Verkställighet av disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag skall börja så snart ske kan. Den som har att befordra straffet till verkställighet bestämmer hur stort av—

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

drag som skall göras vid varje avlöningstillfälle. Erforderliga kontrollföreskrifter rö- rande verkställigheten av sådana löneavdrag meddelas av försvarets civilförvaltning.

Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag helt eller delvis ej verkställas eller har disciplinbot ådömts i penningar, skall den som har att befordra straffet till verk- ställighet upptaga sålunda oguldet belopp i en längd, vari jämväl antecknas den döm- des fullständiga namn, titel eller yrke, födelsetid och hemvist, den domstol eller befatt- ningshavare som meddelat straffbeslutet, dagen för beslutet och dettas innehåll. Läng- den avslutas månadsvis och insändes senast den 15 i närmast följande månad i två exemplar till länsstyrelsen för vidare åtgärder i enlighet med vad om indrivning och redovisning av böter är stadgat. Formulär till sådan längd fastställes av försvarets civil- förvaltning efter hörande av riksräkenskapsverket.

Har domstol upphävt eller ändrat straffbeslut som upptagits i längd varom i andra stycket sägs skall den som haft att befordra straffbeslutet till verkställighet ofördröj— ligen underrätta länsstyrelsen därom.

Vad i andra och tredje styckena sägs skall i tillämpliga delar gälla även sådant löneavdrag eller gäldande av visst belopp i penningar, som jämlikt 7 $? tredje stycket och 14 _(5 tredje stycket lagen om disciplin- straff för krigsmän trätt i stället för fri— tidsstraff eller del därav.

50 å.

Över meddelade tillrättavisningar skola fortlöpande anteckningar verkställas i för- teckning, vari införes den tillrättavisades fullständiga namn och registreringsnummer, grad eller tjänsteklass, kortfattad redogörelse för förseelsen med angivande av den be- teckning som förseelsen har i brottsbalken, tiden för dess begående, dag för förhör en- ligt 67 5 första stycket militära rättegångslagen, den befattningshavare som meddelat tillrättavisningen, dagen för dess åläggande, tillrättavisningens beskaffenhet och verk- ställighetstiden.

Förteckning som nu sagts föres såvitt angår manskapet och därmed jämställd personal, av vederbörande närmast till- rättavisningsberättigade befattningshavare och, såvitt angår officerare, underoffice— rare och därmed jämställda, av befatt- ningshavare som försvarsgrenschefen be- stämmer.

Det åligger regementschef och chef för motsvarande förband att med biträde av auditören minst en gång varje halvår granska de förteckningar som avse man- skapet.

Förteckning som nu sagts föres såvitt angår personal med ämbetsansvar av be— fattningshavare som försvarsgrenschef be- stämmer och såvitt angår övriga av när- mast tillrättavisningsberättigad befattnings- havare.

Det åligger regementschef och chef för motsvarande förband att med biträde av auditören minst en gång varje halvår granska de förteckningar som avse perso— nal som icke är underkastad ämbetsansvar.

Formulär till förteckning över tillrättavisningar fastställes av försvarets civilför-

valtning.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

Kungörelse om ändring i vämpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 1958 (nr 485)

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna att 13 & värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 19581 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 %.

Värnpliktig, som undergår arreststraff eller frihetsstraff, är anhållen eller häktad eller hållit sig undan, må inte uppbära på sådan tid belöpande penningbidrag enligt 12 5 1 mom.

Utgår till värnpliktig penningbidrag en- ligt 12 5 5 mom., skall han i fall som av- ses i första stycket jämställas med krigs- man som åtnjuter avlöning från krigsmak- ten på grund av anställning.

Värnpliktig, som undergår arreststraff utan tjänstgöring eller frihetsstraff, är an- hållen eller häktad eller hållit sig undan, må inte uppbära på sådan tid belöpande penningbidrag enligt 12 ä 1 mom.

Utgår till värnpliktig penningbidrag en- ligt 12 5 5 mom., skall han i fall som an— ges i första stycket jämställas med krigs— man som åtnjuter avlöning från krigsmak- ten på grund av anställning. Detsamma gäller för värnpliktig som visserligen åt— njuter penningbidrag enligt 12 5 1 mom., men om han så önskat ägt utfå penning— bidrag enligt 12 5 5 mom.

Blir anhållen värnpliktig inte häktad eller frikännes värnpliktig efter häktning, skall innehållet penningbidrag utbetalas till honom.

Vad här föreskrives beträffande värnpliktig, som är anhållen, skall äga motsva- rande tillämpning, då värnpliktig enligt förmans förordnande jämlikt 30 & militära rättegångslagen är tagen i förvarsarrest. Att värnpliktig skall anses som häktad, då domstol förordnat att arresten skall bestå, därom stadgas i 86 å andra stycket nyss- nämnda lag.

Huru skall förfaras med penningbidrag, som innehållits i anledning av arreststraff, i fall, då värnpliktig i målet slutligen dömes till arrest på kortare tid eller till annat straff eller påföljd eller ock befrias från ansvar, stadgas i lagen om disciplinstraff för krigsmän.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 Senaste lydelse av 13 å se 1965; 850.

Uppställning för underlättande av jämförelse mellan den nuvarande och den

föreslagna disciplinlagen

Lag om disciplinstraff för krigsmän den 30 juni 1948

(Nuvarande lydelse) 1 %. Disciplinstraff för krigsmän äro, enligt vad i 32 kap. brottsbalken stadgas, arrest och disciplinbot.

25.

Disciplinstraff ådömes, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är ut- satt, jämväl i stället för böter när fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål.

Den som icke eller endast tillfälligt tjänstgör vid krigsmakten skall dock dö— mas till böter i stället för arrest, om det med hänsyn till brottets art och övriga omständigheter kan ske utan fara för disciplinen och särskilda skäl ej föranleda till annat. Böter må ock eljest användas i stället för disciplinstraff, om med hän- syn till den brottsliges tjänstgöringsförhål— landen och brottets art bötesstraff finnes vara lämpligare än disciplinstraff.

Vid tillämpning av andra stycket skola böterna, i fall då disciplinstraff är utsatt för brottet, ådömas i dagsböter; för brott som sägs i 21 kap. 15 eller 16 & brotts-

Förslag till Lag om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom förordnas som följer.

(Föreslagen lydelse) 1 &. Disciplinstraff för krigsmän är, enligt vad i 32 kap. brottsbalken stadgas, arrest, fritidsstraff och disciplinbot.

25.

Disciplinstraff ådömes, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är ut- satt, även i stället för böter när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål.

Böter får dock användas i stället för disciplinstraff, om med hänsyn till den tilltalades tjänstgöringsförhållanden och brottets art bötesstraff är lämpligare än disciplinstraff.

Vid tillämpning av andra stycket skall böterna, i fall då disciplinstraff är utsatt för brottet, ådömas i dagsböter; för brott som sägs i 21 kap. 15 eller 16 & brottsbal-

balken ådömas dock böterna omedelbart i penningar, högst femhundra kronor.

35.

I fråga om annat än i 2 5 avsett, av krigsman begånget brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom mi- litärt mål må i stället för böter ådömas disciplinstraff, därest sådant straff finnes lämpligare med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art.

45.

Den som undergår arrest deltager i tjänstgöring i den mån strafftiden över- stiger tio dagar. I övrigt verkställes arrest utan tjänstgöring, där ej i straffbeslutet på grund av tjänstens krav eller eljest före- liggande särskilda skäl annorlunda förord- nats. Finnes arrest utan tjänstgöring med- föra fara för arrestantens hälsa, skall han under hela strafftiden eller vad därav återstår deltaga i tjänstgöring.

Under strafftiden skall den som åtnju- ter avlöning från krigsmakten vidkännas löneavdrag med belopp som Konungen bestämmer.

Vid beräkning av tid för arrest räknas varje dag till tjugofyra timmar.

55.

Den som undergår arrest må ej åtnjuta annan kost eller bekvämlighet än som be- stås vid häktet. Arrestant som ej deltager i tjänstgöring skall beredas tillfälle att dag- ligen vistas utomhus minst en timme samt må i häktet utföra lämpligt arbete som anvisas honom. Arrestant äger rätt till läs- ning och brevskrivning i den utsträckning Konungen bestämmer. Han äger mottaga

ken ådömes dock böterna omedelbart i penningar, högst femhundra kronor.

3 5.

I fråga om annat än i 2 5 avsett, av krigsman begånget brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas såsom militärt mål får i stället för böter ådömas disciplinstraff, om sådant straff är lämp— ligare med hänsyn till den tilltalades tjänst- göringsförhållanden och brottets art.

45.

Arrest får åläggas endast då det är sär- skilt påkallat på grund av brottets art, disciplinen och ordningen inom krigsmak- ten eller den tilltalades tjänstgöringsför- hållanden.

5 5.

Den som undergår arrest deltager i tjänstgöring i den mån strafftiden över- stiger åtta dagar. I övrigt verkställes ar- rest utan tjänstföring, om ej i straffbeslu- tet på grund av tjänstens krav eller eljest föreliggande särskilda skäl annorlunda för- ordnats. Om arrest utan tjänstgöring skulle medföra fara för arrestantens hälsa skall han under hela strafftiden eller återstoden därav deltaga i tjänstgöring.

Under strafftiden skall den som till följd av straffet icke deltager i tjänstgöring och som åtnjuter avlöning från krigsmakten vidkännas löneavdrag med belopp som Konungen bestämmer.

Vid beräkning av tid för arrest räknas varje dag till tjugofyra timmar.

65.

Den som undergår arrest får ej åtnjuta annan kost eller bekvämlighet än som be- stås vid häktet. Arrestant som ej deltager i tjänstgöring skall beredas tillfälle att dag- ligen vistas utomhus minst en timme samt får i häktet utföra lämpligt arbete som an- visas honom. Arrestant äger rätt till läs- ning och brevskrivning i den utsträckning Konungen bestämmer. Han äger mottaga

besök endast då det i särskilt fall med- gives.

Avbrott i eller uppskov med verkstäl- ligheten av arrest må äga rum i den mån det finnes nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då synnerliga skäl därtill eljest föreligga. Som sådant synnerligt skäl skall anses att under tjänstgöringsperiod, vilken ej över- stiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan olägenhet för utbildningen.

65.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag, vil- ket bestämmes för dag till belopp som i 4 5 sägs. Är löneavdrag ej tillämpligt, skall den brottslige förpliktas att för varje dag gälda ett belopp i penningar, vilket fast- ställes efter ty prövas skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i motsva- rande ställning.

Verkställighet av löneavdrag må förde- las på flera avlöningstillfällen.

Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verkställas, skall i stället motsvarande belopp gäldas. Sådant be- lopp ävensom disciplinbot som ådömes i penningar tillfaller kronan. Förvandling av

besök endast då det i särskilt fall med- ges.

Avbrott i eller uppskov med verkställig- heten av arrest får äga rum i den mån det är nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då syn- nerliga skäl därtill eljest föreligger. Som sådant synnerligt skäl skall anses att under tjänstgöringsperiod, vilken ej överstiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan olägenhet för utbildningen.

75.

F ritidsstraff beräknas efter kalenderdag. Avbrott i eller uppskov med verkställig- heten av fritidsstraff får äga rum i den mån det finnes påkallat med hänsyn till tjänsten eller den straffskyldiges hälsa eller då särskilda skäl därtill eljest föreligger. Dag varunder beslut om avbrott meddelas skall tillgodoräknas den straffskyldige så- som verkställd om fritid inträtt för honom före beslutet.

Om fritidsstraff icke kan verkställas på grund av att den straffskyldiges tjänst— göringsskyldighet upphört, skall i stället för varje dag, under vilken verkställighet ej kan äga rum, löneavdrag ske med be- lopp som i 5 5 sägs. Kan löneavdrag ej göras, skall motsvarande belopp gäldas. Om sådant belopp gäller vad nedan i 8 5 tredje stycket stadgas.

8 5.

Disciplinbot utgöres av löneavdrag, vil- ket bestämmes för dag till belopp som i 5 5 sägs. Är löneavdrag ej tillämpligt, skall den tilltalade förpliktas att för varje dag gälda ett belopp i penningar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i motsvarande ställning.

Verkställighet av löneavdrag får förde- las på flera avlöningstillfällen.

Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verkställas, skall i stället motsvarande belopp gäldas. Sådant be— lopp ävensom disciplinbot som ådömes i penningar tillfaller kronan. Förvandling

(Nuvarande lydelse) oguldet belopp till frihetsstraff skall ej äga rum. I övrigt skall i nu avsedda fall rörande verkställigheten gälla vad som är stadgat beträffande bötesstraff.

75.

Disciplinstraff såsom gemensamt straff för flera brott ådömes med tillämpning av de högsta och lägsta mått som angivas i 32 kap. 6 5 brottsbalken.

85.

Disciplinstraff må, om ej annat sägs, an- vändas såsom gemensamt straff för flera brott allenast när discplinstraff kan följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff för brott som finnes förskylla disciplinstraff och brott som finnes förskylla böter skall, såframt ej svårare straff ådömes, bestämmas i böter; om särskilda skäl äro därtill, må dock i stället dömas till disciplinstraff. Högsta och lägsta gemensamma straff i böter eller fängelse beräknas, då disciplinstraff är ut- satt för något av brotten, såsom om bö- ter som i 2 5 tredje stycket sägs vore stad- gade i stället för disciplinstraffet.

Skall någon dömas för flera brott må, om särskilda skäl äro därtill, för brott varå kan följa disciplinstraff sådant straff ådömas jämte påföljd av annan art för brottsligheten i övrigt.

95.

Förekomma på en gång till verkställig— het flera domar eller beslut varigenom någon blivit fälld till särskilda arreststraff, sammanläggas straffen med varandra. Sammanlagda strafftiden må icke över- stiga fyrtio dagar.

(Föreslagen lydelse) av oguldet belopp till fängelse får ej äga rum. I övrigt skall i nu avsedda fall rö- rande verkställigheten gälla vad som är stadgat beträffande bötesstraff.

95.

Om det är påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till disci— plinen och ordningen inom krigsmakten, får disciplinbot åläggas vid sidan av fritids- straff.

10 5.

Disciplinstraff såsom gemensamt straff för flera brott ådömes med tillämpning av de högsta och lägsta mått som anges i 32 kap. 7—9 5.5 brottsbalken.

11 5.

Disciplinstraff får, om ej annat nedan sägs, användas såsom gemensamt straff för flera brott endast när discplinstraff kan följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff för brott som för- skyller diciplinstraff och brott som för- skyller böter skall, såframt ej svårare straff ådömes, bestämmas i böter; om särskilda skäl föranleder därtill, får dock i stället dö- mas till discplinstraff. Högsta och lägsta gemensamma straff i böter eller fängelse beräknas, då disciplinstraff är utsatt för något av brotten, såsom om böter som i 2 5 tredje stycket sägs vore stadgade i stäl- let för disciplinstraffet.

Skall någon dömas för flera brott får, om särskilda skäl är därtill, för brott varå kan följa disciplinstraff sådant straff ådö- mas jämte påföljd av annan art för brotts- ligheten i övrigt.

12 5.

Förekommer på en gång till verkställig- het flera domar eller beslut varigenom nå— gon blivit fälld till särskilda arreststraff, sammanlägges straffen med varandra. Motsvarande gäller om särskilda fritids- straff på en gång förekommer till verk— ställighet. Sammanlagd strafftid får icke

Skola på en gång verkställas dels dom eller beslut varigenom någon fällts till ar- rest, dels ock dom eller beslut varigenom han dömts till fängelse på viss tid, vare sig det omedelbart ådömts eller utgör för- vandlingsstraff för böter, skall arreststraf- fet övergå till fängelse. Därvid skall varje dags arrest anses svara mot en dags fängelse.

Förekommer till verkställighet dom el- ler beslut om arrest när den dömde skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 5 brottsbalken, skall denna behand- ling träda i stället för arreststraffet eller vad som återstår därav.

överstiga arrest i fyrtio dagar eller fritids— straff i tjugofem dagar.

Från den sammanlagda strafftiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha utstått av straffen.

13 5.

Skall på en gång verkställas dels dom eller beslut varigenom någon fällts till ar- rest, dels ock dom eller beslut varigenom han fällts till fritidsstraff, skall i den mån den straffskyldige är tjänstgöringsskyldig fritidsstraffet eller vad som återstår därav övergå till arrest. Därvid skall en dags fri— tidsstraff anses svara mot en halv dags arrest. Brutet dagtal förfaller. Samman- lagda arresttiden får icke överstiga fyrtio dagar. Från arresttiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha utstått av det tidigare arreststraffet.

Om del av fritidsstraff ej enligt första stycket kan övergå till arrest till följd av att den straffskyldige ej är tjänstgörings- skyldig gäller vad i 7 5 tredje stycket sägs.

14 &.

Skall på en gång verkställas dels dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest eller beslut varigenom fritidsstraff sammanlagts med arrest, dels ock dom eller beslut varigenom han dömts till fäng— else på viss tid, vare sig det omedelbart ådömts eller utgör förvandlingsstraff för böter, skall arreststraffet övergå till fäng- else. Därvid skall varje dags arrest anses svara mot en dags fängelse. Från den sammanlagda strafftiden skall avräknas vad den straffskyldige kan ha utstått av straffen.

Förekommer, när den dömde skall un- dergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 5 brottsbalken, samtidigt till verkställig— het dom eller beslut om arrest eller beslut varigenom fritidsstraff sammanlagts med arrest, skall behandlingen träda i "stället för arreststraffet eller vad som återstår därav.

Vid sammanträffande av verkställighet av dels dom eller beslut om fritidsstraff,

10 5.

Dom eller beslut varigenom disciplin- straff ålagts skall befordras till verkstäl- lighet där den dömde tjänstgör vid viss avdelning, av befattningshavare som har bestraffningsrätt i disciplinmål vid avdel- ningen och eljest av bestraffningsberätti- gad befattningshavare som med hänsyn till den dömdes vistelseort är närmast där- till.

Om sammanläggning av arreststraff för- ordnar den som har att befordra straff— besluten till verkställighet. Förordnande om sammanläggning av arrest med fängel- se meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

115.

Har arrest ålagts någon och varder han i målet slutligen dömd till arrest på längre tid eller till fängelse på viss tid, skall från detta straff avräknas vad han utstått av förstnämnda straff, därvid varje dags arrest anses svara mot en dags fängel- se. — — —

dels ock dom om fängelse på viss tid skall fritidsstraffet på sätt som stadgas i 7 5 tredje stycket övergå till löneavdrag eller gäldande av visst belopp i pengar. Skall någon undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 5 brottsbalken och förekom- mer samtidigt till verkställighet dom eller beslut om fritidsstraff, skall behandlingen träda i stället för fritidsstraffet eller vad som återstår därav.

15 5.

Dom eller beslut varigenom disciplin- straff ålagts skall befordras till verkstäl- lighet, om den dömde tjänstgör vid viss avdelning, av befattningshavare som har bestraffningsrätt i disciplinmål vid avdel- ningen och eljest av bestraffningsberätti- gad befattningshavare som med hänsyn till den dömdes vistelseort är närmast där- till.

Om sammanläggning av arreststraff, av fritidsstraff och av arreststraff med fri— tidsstraff förordnar den som har att be- fordra straffbesluten till verkställighet. Förordnande om sammanläggning av ar- rest med fängelse meddelas av kriminal- vårdsstyrelsen.

16 5.

Har arrest ålagts någon och blir han i målet slutligen dömd till arrest på längre tid eller till fängelse på viss tid, skall från detta straff avräknas vad han utstått av förstnämnda straff, därvid varje dags ar- rest anses svara mot en dags fängelse. Motsvarande gäller om någon som ålagts fritidsstraff slutligen dömes till sådant straff på längre tid eller till arrest eller till fängelse på viss tid, varvid varje dags fri- tidsstraff anses svara mot en halv dags arrest eller en halv dags fängelse. Upp- kommer brutet dagtal, skall den brutna dagen anses som hel dags arrest eller fäng— else.

17 5.

Om den som ålagts arrest eller fritids- straff slutligen i målet dömes till sådant

——— en dags fängelse. Dömes han till ar- rest på kortare tid, skall vad enligt 4 $ innehållits för överskjutande tid utbeta- las. ——-—

———- överskjutande tid utbetalas. Dömes han till disciplinbot, böter eller suspen— sion, skall enligt 4 5 innehållet belopp av- räknas å vad han enligt det nya straffbe- slutet har att vidkännas eller, i den mån det ej kan ske, utbetalas; och skall i öv- rigt det andra straffet anses verkställt ge- nom utstående av arreststraffet i den mån domstolen funnit skäligt så förordna. Dömes han annorlunda än förut är sagt eller befrias han från ansvar i målet, skall enligt 4 5 innehållet belopp utbetalas.

Därest dom eller beslut, varigenom disciplinbot ålagts någon, ändrats efter det straffet helt eller delvis verkställts, skall enligt 6 5 innehållet eller erlagt belopp utbetalas i den mån det ej, om han dömes till disciplinbot eller böter, kan avräknas å vad han enligt det nya straffbeslutet har att vidkännas.

12 5.

Har med stöd av 27 kap. 2 5 eller 28 kap. 2 % brottsbalken disciplinstraff

straff på kortare tid, skall från det nya straffet avräknas vad den dömde utstått av det först ålagda straffet. Dömes någon till fritidsstraff eller sådant straff jämte disciplinbot i stället för arrest eller till disciplinbot, böter eller suspension i stället för arrest eller fritidsstraff, får domstolen förordna att straffet enligt det nya straff- beslutet helt eller till viss del skall anses verkställt genom vad den dömde utstått av arrest- eller fritidsstraffet.

18 &.

Dömes den som ålagts arrest slutligen i målet till arrest på kortare tid eller till fri- tidsstraff i stället för arrest, skall till ho- nom utbetalas vad enligt 5 s? innehållits för tid varunder innehållande ej skolat ske enligt det nya straffbeslutet. Utbetal- ning skall dock ej ske i den mån innehållet belopp enligt vad i andra stycket sägs kan avräknas å disciplinbotsstraff som enligt det nya straffbeslutet ådömts jämte fri- tidsstraff.

Har arrest eller fritidsstraff ålagts någon och blir han i målet slutligen dömd till disciplinbot, böter eller suspension, skall enligt 5 5 eller 7 ä' tredje stycket innehållet belopp avräknas å vad han enligt det nya straffbeslutet har att vidkännas eller, i den mån det ej kan ske, utbetalas.

Om den som ålagts arrest eller fritids- straff slutligen i målet dömes till annan påföljd än i 16—18 55 sägs eller befrias från påföljd, skall enligt 5 5 eller 7 SS tredje stycket innehållet belopp utbetalas.

Om dom eller beslut, varigenom disci- plinbot ålagts någon, ändrats efter det straf- fet helt eller delvis verkställts, skall enligt 8 & innehållet eller erlagt belopp utbetalas i den mån det ej, om han dömes till disci- plinbot eller böter, kan avräknas å vad han enligt det nya straffbeslutet har att vidkän— nas.

19 &.

Har med stöd av 27 kap. 2 % eller 28 kap. 2 & brottsbalken disciplinstraff

ådömts jämte villkorlig dom eller skydds— tillsyn, skall nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 & brottsbalken avse jämväl disciplin- straffet.

13 å.

Arrest bortfaller, om verkställighet ej börjat inom tre år från det arrestbeslutet vann laga kraft. Avbrytes påbörjad verk- ställighet, skall vad nu sagts äga motsva- rande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten.

Disciplinbot bortfaller i den mån straf- fet ej verkställts inom tre år från det be- slutet om disciplinbot vann laga kraft.

14 %.

För mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål må, i stället för disciplinär bestraffning, såsom tillrättavisning användas

varning; åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift (extratjänst);

förbud att under viss bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom kasern— område, läger eller däremot svarande om- råde eller åt viss avdelning upplåten del därav eller, såvitt avser den som icke är sålunda förlagd, utom bostaden (utegångs- förbud);

förbud ombord å fartyg, att under viss bestämd tid, högst sju dagar, eller för visst antal särskilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget (landgångsförbud).

ådömts jämte villkorlig dom eller skydds— tillsyn, skall nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 & brottsbalken avse jämväl disciplin- straffet.

20 &.

Arrest och fritidsstraff bortfaller, om verkställighet ej börjat inom tre år från det straffbeslutet vann laga kraft. Avbry- tes påbörjad verkställighet, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten. Har ej inom samma tid till fullo skett i 7 5 avsett löneavdrag eller gäldande av motsvarande belopp, får vidare verkställighet icke ske.

Disciplinbot bortfaller i den mån straf- fet ej verkställts inom tre år från det be- slutet om disciplinbot vann laga kraft.

21 5.

För förseelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål skall till- rättavisning användas i stället för discipli- när bestraffning om tillrättavisning är lämpligare än straff.

Såsom tillrättavisning får tillämpas varning; åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift (extratjänst);

för den som är förlagd inom kasernom- råde, läger eller motsvarande område för- bud att under bestämd tid, högst sju da— gar, på fritid vistas utom sådant område eller del därav som är upplåten åt viss avdelning (utegångsförbud);

för den som är förlagd ombord å far- tyg förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, eller under bestämt antal sär— skilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget (landgångsförbud);

för den som icke är förlagd såsom förut angivits förbud att under bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom bostaden (utegångsförbud).

Ej må för samma föreseelse eller eljest på en gång åläggas mer än ett slag av till- rättavisning, ej heller extratjänst så an- vändas att genom överansträngning eller av annan orsak uppkommer men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

15 5. I fråga om användandet i visst fall av arrest, disciplinbot eller tillrättavisning skall särskilt beaktas om den felande i öv— rigt i tjänsten förhållit sig väl eller om han är under aderton år.

16 5.

Närmare föreskrifter rörande verkstäl- lighet av disciplinstraff och tillrättavisning meddelas av Konungen.

Det är ej tillåtet att för samma förse— else eller eljest på en gång ålägga mer än ett slag av tillrättavisning. Extratjänst får ej användas så att genom överansträngning eller av annan orsak uppkommer men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

22 5.

Närmare föreskrifter rörande verkstäl- lighet av displinstraff och tillrättavisning meddelas av Konungen.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

1. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordel. 2. Uddannelses- og forskningssporgsmål. 3. Provelosladelse.

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning,

Justitiedepartementet Grundlagberednlngen. 1. Rikadagsgrupperna - Regeringe- bildnlngen. [1.6] 2; Ersättare för rikadagaledamöterna. [17] 3. Allmänna val åå våren? [27']

Svensk FN-lag. 19] Militära straff'oc disciplinmedel. [31]

Föravaredepartementet Virnplildstjånetgöringena civila meritvärde. [12]

Socialdapartementet

Livsmedelsstad'gekommittén. 1. Ny livsmedelsstadga m.m. Del !. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livamedeleetadga m.m. Del. II. Bilagor. [7] Folktandvårdens utbyggande och reglering. [11]

Kommuni—kationsdepartementet

Snölkotern - fordonatoch föraren. [9] Körkort och körkortsregistering. [26],

Fi nansdepa rtemente't

Upphandling av byggnader. De12. Administrationen. [18] Understödsföreningar. [23] Aspiretioner, möjligheter och skattemorel. [25] Tjänatgöringsbetyg. [28] , Decentralisering av statlig verksamhet. [29] Stordrihsfördelar inom industriproduktionen. [30]

Utbildningadepartementet

Om stat och kyrka. [2] Yrkesutbildningeberedningen. 1. Reformerad lärarutbild- ning. [4] 2. Yrkmekniak högakolautbildnlng. [8] Fria läromedel. [10] Kompetensutredningen V. Behörighet, meritvärderin , stu- dieprognos Specielunderaöknin ar av kompetens ragor. [20% åUtkommer senare.) VI. Va'gar till högre utbildning. [21 Utkommer senere.) . Pedagogisk utbildning och forskning. [22]

Jordbrukedepartementet Statligt ned till fiskehamnen [5]

Handelsdepartementet Rationell bensinha'ndel. [24]

Inrlkasdepartementet

Expertgruppen för regional utrednin sverksamhet (ERU) 1. Balanserad regional utveckling. (3? 2. Urbaniseringeni Sven'ge. Bilagadel | till Balanserad regional utveckling. 514] 3. Regionalekonomiek utveckling. Bilagedel II till Ba an- serad regional utveckling. [15]

' Civildepa'rtementet

Barna utemiljö. [1]

lndustrldepartementet flå/ålen energiföraärjning. Energipolltik och organisation,

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningamas nummer i den kronologiska förteckningen. K L Beckman: Tryckerier AB 1970