SOU 1971:61

Val av utbildning och yrke

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

]” 968 års utbildningsutredning, som den 7 oktober 1968 erhöll tillstånd att utföra undersökningar rörande den högre utbildningens dimensione- rring och struktur, har tidigare utgivit en undersökningsrapport med titeln ”*Universitetsstudier utan examen. Rapport till 1968 års utbildningsutred— ming. Sammandrag och kommentarer”.

De två undersökningarna i föreliggande rapport behandlar val av ut- bildning och yrke. Den ena avser elevernas val i grundskola och gymnasie- sskola och har letts av fil lic Jarl Bengtsson vid pedagogiska institutionen wid universitetet i Göteborg. Den andra avser elevernas val vid universitet oach högskolor och har utförts av fil lic Bengt Gesser vid sociologiska imstitutionen vid universitetet i Lund tillsammans med fil kand Ann-Mari SSellerberg och fil kand Levi Svenningsson.

Utredningen får härmed överlämna undersökningsrapporten ”Val av uutbildning och yrke.”

SStockholm den 11 oktober 1971

Lennart Sandgren

[Hans Löwbeer Bertil Olsson Jonas Orring

/ Gunnar Bergendal

MIL. .'* ___ l_"' Nämä-*** _|." Hilal—*:

_ __ __ ._ MPJHIMWHLLRW "?.”-

1i_ _ ..::-t,,

hur. Windham bål-limit»:

_ __ ... (Mahmud. .|_'l_.' wah-'.... ||an. Jim-t. |..l..._'_|__*_' .._ — _ . . __ _ 1l£'_'|l'..-' "lh __f-lil_ . _l ___? _ -* ' __ " ll |||.|r|'rl|.g:'. _mm

' " _'-' i..-:- »'., '.r. '__ ." ' - 1.115 mllin'? * . '" _ llå'*__l_.__.1lll * " **: _ * ' Wm. nr.-unna. kf'bu. - .. .fi—|__? "I'll-_l ”lll? __| ' ' l',' ”åar-|"; ':llllliLl. |l'.|0ll'15'|0'.'|'r.11'.'[l*lv ' . * lll'u ' l ' *.: _- m.m =...t..,g..!.l|| N..... _ _. :. __ _ * ! Fyllda” mnnbuwit'.” . _ __ _ _ El,? '_ . .- ' - __ lll .rävltfiJT-ugwllaluifi

'i'.-.b _!jmuljllriiu

| . ._— té- u1 ' v ' ' . *'* |

:Pghirlm, aln [[ .;ng 'rr.l_|*.1l_U' _..-.-'

_ |||-]. _ | _ 4_|.'| n . %.Lgrhvål _ _ _ ___:

Tu ..>'|u.1l

inledning

1. Undersökningamas planering 1.1 Utredningens direktiv

Efter beslut den 26 april 1968 tillkallade utbildningsministern en utred— ning med uppdrag att utreda den fortsatta planeringen av det eftergymna- siala utbiidningssystemet m. m. För att ge möjlighet till kontakt med och medverkan av berörda grupper fick utredningen formen av en sakkunnig- grupp jämte tre referensgrupper. Utredningen antog namnet ”1968 års utbildningsutredning” (U 68).

Utredningens direktiv anger dimensionering, organisation och lokalise- ring som U 68s huvudproblem. I fråga om dimensioneringen, dvs. planeringen av antalet studerande totalt och med olika inriktningar, anförs i direktiven.

"En viktig utgångspunkt vid planeringen av utbildningsväsendet är samhällets behov av utbildad arbetskraft. Med hänsyn härtill behövs prognoser rörande efterfrågan på arbetskraft. [ Sverige och många andra länder har man numera erfarenhet av de svårigheter som är förenade med sådana prognoser. Dessa svårigheter är av skilda slag. Som exempel kan nämnas att utbudet av arbetskraft påverkar efterfrågan. Ett ökat utbud av välutbildad arbetskraft verkar sålunda stimulerande på utvecklingen av samhället. Åtskilliga mer konventionella arbetskraftsprognoser har inte tagit hänsyn härtill, något som medfört att man kommit att underskatta samhällets behov. Det är vidare ofta möjligt att ersätta en utbildningska- tegori med en annan. Av detta följer att det långt ifrån alltid föreligger entydig motsvarighet mellan utbildning och yrkesverksamhet. Härtill kommer att nya, inte förutsedda utbildningsbehov kan uppstå. Som exempel vill jag nämna utvecklingen på ADB—området. Inte ens med en väl utvecklad prognosteknik blir det möjligt att förutse sådana nya utbildningsbehov. Man måste vidare beakta den pågående internationali- seringen av arbetsmarknaden. På vissa utbildningssektorer kan behovet av u-landsexperter bli relativt betydande. Självfallet påverkar även löne- strukturen och dess utveckling på sikt såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft.”

Direktiven pekar på en rad svårigheter som är knutna till arbetskrafts— prognoser, men sammanfattar på följande sätt:

”Svårigheterna att göra arbetskraftsprognoser får emellertid inte un- danskymma betydelsen av sådana prognoser vid utbildningsplaneringen. De sakkunniga bör med beaktande av vad som här anförts söka i stort bedöma samhällets behov av utbildade på lång sikt. Vidare bör de sakkunniga pröva hur dessa behov förhåller sig till utbildningsväsendets dimensionering enligt nuvarande planer och till de studerandes efterfrå- gan på utbildning totalt och på olika utbildningslinjer. Det är härvid oundvikligt att de sakkunniga kommer in även på den kvantitativa planeringen av det gymnasiala stadiets utbildningsvägar. Samhällets behov av utbildade tillgodoses nämligen genom utbudet från såväl gymnasiala som eftergymnasiala utbildningslinjer.”

Också ifråga om individernas efterfrågan på utbildning är svårigheterna stora att bedöma den framtida utvecklingen. Med understrykande av den betydelse som utformningen av det gymnasiala stadiet och behörighets— reglerna för tillträde till högre utbildning har, anförs i direktiven:

”Trots osäkerheten i alla prognoser är det nödvändigt att ha en uppfattning om storleken av efterfrågan på eftergymnasial utbildningi framtiden. Att noggrant beräkna ettertrågan är, som framgått av vad jag nyss sagt, inte möjligt.” Sammanfattningsvis anförs:

”Mot bakgrund av vad jag anfört finnerjag att de sakkunniga bör söka bedöma den framtida efterfrågan på eftergymnasial utbildning. Dessa bedömningar bör omfatta minst en tioårsperiod. Även på denna punkt torde det bli nödvändigt för de sakkunniga att komma in på strukturen och omfattningen också av det gymnasiala systemet.”

ifråga om lokalisering anger direktiven bl. a. följande riktlinjer:

”Sina ställningstaganden i denna fråga bör de sakkunniga bygga på analyser av dels skälen för en vidgad decentralisering och en närmare bestämd lokalisering, dels de samhällsekonomiska konsekvenserna i stort."

1.2. Arbetsgrupp för planering av undersökningar

En av U 685 första uppgifter var att planera sådana undersökningar som skulle kunna belysa utredningens huvudproblem. En särskild arbetsgrupp tillsattes den 2 juni 1968 med uppdrag att utarbeta förslag till undersök- ningsplan. Gruppens medlemmar var

fil lic Bengt Gesser

professor Kjell Härnqvist

professor Assar Lindbeck avdelningsdirektör Per Silenstam statistikchef Göran Svanfeldt. Från och med den 12 augusti 1968 ingick också professor Ragnar Bentzel i gruppen. Professor Lindbeck, som vid månadsskiftet augusti— september 1968 påbörjade en längre utlandsvistelse, har därefter inte aktivt deltagit i gruppens arbete. Utredningens sekreterare har varit gruppens ordförande.

Arbetsgruppens direktiv pekar på utredningsdirektivens inledning, enligt vilken utbildningspolitiken är

”ett av de medel, med vilka man i en blandekonomi kan aktivt påverka samhällets långsiktiga utveckling.”

Konsekvensen bör, enligt direktiven för arbetsgruppen, vara ”att frågorna om utbud och efterfrågan på utbildad arbetskraft måste behandlas i utomordentligt nära samband med varandra. Det bör över- vägas om inte utgångspunkten i en första omgång bör vara prognoser rörande de studerandes efterfrågan på utbildning. Dessa prognoser bör visserligen, med hänsyn till utredningens huvuduppgift, ta sikte på det eftergymnasiala systemet, men måste, som också framgår av utrednings- direktiven, innefatta det gymnasiala utbildningssystemets utveckling.”

Arbetsgruppens uppdrag sammanfattades i följande punkter:

” l. Statistisk och beteendevetenskaplig analys av de förhållanden som innebär avvikelse från den planerade dimensioneringen av det gymnasiala stadiets olika linjer.

2. Beräkning av den gymnasiala skolans utveckling under tiden fram till 1980 under olika antaganden beträffande de studerandes fördelning på linjer.

3. En skattning av de studerandes efterfrågan på eftergymnasial ut- bildning under olika antaganden. Skattningen bör utföras sektorsvis.

4. Uppställande av modeller beträffande dimensioneringen av de huvudsakliga sektorerna inom den eftergymnasiala utbildningen. l någon modell bör antagas ett begränsat intag till de nu fria fakulteterna.

5. Framräkning av utbildningsstrukturen hos arbetskraften vid 1980- talets slut mot bakgrund av de uppställda modellerna av det eftergymna- siala utbildningsväsendet.

6. Jämförelse av framräknade modeller rörande arbetskraftens struk- tur med prognoser för arbetskraftsbehovet under åtminstone den närmas- te tioårsperioden och med olika tänkbara samhällsutvecklingar."

Arbetsgruppen fullföljde sitt planeringsuppdrag under sommaren 1968. Den har därefter, utökad med ledarna för de olika undersöknings- projekten och företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrel- sen och universitetskanslersämbetet, utgjort en ledningsgrupp för under- sökningarna.

Arbetsgruppens förslag till undersökningsprogram antogs, efter be- handling bl.a. i utredningens referensgrupper, i allt väsentligt av utred- ningen. U 68 |orde 27 september 1968 framställning till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet att få genomföra undersökningar enligt detta program. Framställningen bifölls den 7 oktober 1968.

Undersökningsprogrammet upptog fem projekt:

3. Kvantitativa studerandeundersökningar b. Anpassningsmekanismer i utbildningssystemet: val av utbildning och yrke c. Efterfrågan på utbildad arbetskraft d. Anpassningsmekanismer på arbetsmarknaden e. Ekonomiska undersökningar. En utförlig beskrivning av programmet för de olika projekten förelåg.

Under arbetets gång har förskjutningar skett i arbetets inriktning och i det ursprungliga tidsprograrnmet. I det följande ges en kort redovisning av arbetet inom de ursprungliga fem undersökningsprojekten.

a) Kvantitativa studerandeundersökningar

Projektet har letts först av Göran Svanfeldt och därefter av byrådirektör Hans Eriksson vid statistiska centralbyråns prognosinstitut. Huvuduppgif- ten har varit att utforma en beräkningsmodell för flödet av studerande genom utbildningssystemet, som medger kalkyler (bl.a. för utflödet av utbildade) med varierande antaganden i en rad olika hänseenden. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att beräkningarna görs på dator.

Utvecklingen av programmet för beräkningarna slutfördes till årsskiftet 1969/70. Den ursprungliga planen hade gått ut på att separat redovisa ett antal olika beräkningar, gjorda under olika förutsättningar. Flera skäl har bidragit till att denna plan övergivits. Så visar sig t. ex. materialets omfattning i praktiken medge bara ett mindre antal alternativ. Det skulle också innebära svårigheter att tolka beräkningar byggda på hypotetiska antaganden. Mest väsentligt är emellertid att utredningen funnit det nödvändigt att i beräkningarna försöka ta hänsyn till det växelspel mellan utflödet från utbildningssystemet och efterfrågan på arbetsmarknaden, som i praktiken kommer att spela en viktig roll. Redovisningen av projekten a) och c) har därför sammankopplats och avses slutgiltigt ske dels i samband med utredningens dimensioneringsförslag, dels i prognos- institutets publikationer.

En viktig delundersökning i detta projekt har rört sådana studerande som lämnar påbörjad utbildning utan att avlägga examen. Den har ett fristående intresse och kommer att redovisas med titeln Universitetsstu- dier utan examen. Den undersökningen har letts av Göran Svanfeldt och byrådirektör Gösta Attehag vid statistiska centralbyråns prognosinstitut. Ett sammandrag av denna rapport har redan publicerats (SOU 1971160).

b) Val av utbildning och yrke

Projektet har delats på två, det ena under ledning av fri. lic. Jarl Bengtsson vid pedagogiska institutionen vid universitetet iGöteborg, det andra under ledning av fil. lic. Bengt Gesser vid sociologiska institutionen vid universitetet i Lund.

Dessa undersökningar har kunnat utnyttja och vidareföra tidigare undersökningar av bl. a. Härnqvist och Grahm (Vägen genom gymnasiet, SOU 1963215) och av Gesser (Högre utbildning och val av yrke, Lund 1967). De redovisas här under rubrikerna Val av utbildning och yrke: grundskola och gymnasieskola och Val av utbildning och yrke: universitet och högskolor.

c) Efterfrågan pa" utbildad arbetskraft

Projektledare har varit byråchef Thora Nilsson vid statistiska centralby- råns prognosinstitut.

Inom detta projekt har gjorts prognoser över det framtida behovet av arbetskraft med längre utbildning. Basen i dessa prognoser är 1970 års långtidsutrednings bedömningar av sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet inom olika näringsgrenar.

En framskrivning av yrkesstrukturen fram till 1980 inom varje närings— gren har .orts och behovet av nytillkommande personer till olika yrken har beräknats. Därpå har lagts bedömningar av en ändamålsenlig utbild- ningsfördelning för olika yrken.

För det senare syftet gjordes inom detta projekt en enkät som redovisats av prognosinstitutet (Det framtida utbildningsbehovet. Redo— visning av utförda expertintervjuer, lPF l970:5). Också yrkesfram- skrivningen avses bli särskilt redovisad av prognosinstitutet. Den slutliga redovisningen av projektet avses ske dels i anslutning till U 685 dimen- sioneringsförslag, dels i prognosinstitutets publikationer.

d) Anpassningsmekanismer på arbetsmarknaden

Projektledare har varit fil. lic. Per Sjöstrand vid sociologiska institutionen i Göteborg och universitetslektor Gunnar Österberg vid nationalekono- miska institutionen vid universitetet i Stockholm.

Detta projekt delades från början på två delundersökningar: rörlighets— undersökningen, som ser anpassningsproblemet från individens synpunkt, och en undersökning om utbytbarhet och marknadsanpassning genom förändring av anställningsvillkoren. De metodiska problemen har varit stora i dessa undersökningar. i mycket beroende på att området är föga utforskat. Målet har därför varit dels att genom begreppsanalys och litteraturstudier kartlägga problemkretsen, dels att genom förhållandevis lättillgängligt material pröva hållbarheten i vissa antaganden. Resultaten kommer att redovisas i rapporterna Rörlighet på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning och En empirisk studie av anpassnings- mekanismer på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning.

e) Ekonomiska undersökningar

Projektledare har varit fil. lic. Leif Magnusson vid nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Stockholm.

Avsikten med denna undersökning har varit att pröva om investerings- kalkyler för utbildningens avkastning kan användas i utbildningsplane- ringen. Uppgiften har varit att dels analysera de problem som är förknippade med sådana beräkningar, dels genomföra vissa kalkyler.

Undersökningen slutfördes under början av år 1970 enligt den ur- sprungligen uppgjorda planen. Kalkylerna hade då gjorts på en begränsad lönestatistik på ett mindre antal utbildningslinjer. Utredningen beslöt att möjligheterna skulle undersökas att bredda undersökningen till att omfatta fler utbildningslinjer. Samtidigt skulle en fullständigare inkomst— statistik utnyttjas.

Den naturliga möjlighet som står till buds för en sådan mera omfattan- de undersökning, innebär att statistiska centralbyråns akademikerregister utnyttjas. Tidsplanen för U 685 arbete med denna fråga har härigenom blivit beroende av uppdateringen av akademikerregistret. Den utvidgade undersökningen avses bli slutförd under 1971.

! U 685 uppdrag ingår, som framgått av det föregående, att ge förslag till lokalisering av högre utbildning i framtiden. Genom beslut den 10 oktober 1969 förordnades experter för en arbetsgrupp med uppgift att förbereda utredningens förslag i lokaliseringsfrågan (lokaliseringsgrup- pen).

Lokaliseringsgruppen, som bl.a. skall bistå U 68 med att utarbeta allmänna riktlinjer för lokalisering av högre utbildning, fann det väsent- ligt att erfarenheterna i rekryteringshänseende av lokaliseringen av univer- sitet och universitetsfilialer under 1960-talet samlades och analyserades. Sakkunniga med uppdrag att följa frågan om högre teknisk utbildning i Norrland (Norrlandsberedningen) hade utfört vissa undersökningar av likartat slag, och det var naturligt att anknyta till dessa. Sålunda utarbetades tillsammans med forskningsassistenterna vid geografiska insti- tutionen i Umeå, Nils Häggström och Einar Holm, ett program för en undersökning. Genom beslut den 2 mars 1970 medgavs att den sålunda planerade undersökningen genomfördes. Den kommer att redovisas sena- re.

2. Utredningsarbetet och undersökningarna

2.1 Arbetets omfattning och inriktning

En kort översikt av arbetets inriktning inom U 68 har givits i debattskrif— ten ”Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation”, till vilken hänvisas. Det framgår där att utredningsarbetet efterhand har breddats till att, med bibehållande av koncentrationen på problem kring dimensionering, organisation och lokalisering, beröra ett stort antal frågor inom planeringen av den högre utbildningen.

Den nyssnämnda debattskriften behandlar två sådana frågor, forsk- ningsanknytning och studieorganisation, där utredningen funnit det önskvärt att göra preliminära överväganden som efter hand skulle kunna ligga till grund för vissa riktlinjer för fortsatt planeringsarbete. Två tidigare utgivna debattskrifter ”Mål för högre utbildning” och ”Högre utbildning _ funktion och struktur”, har haft likartade syften.

En utvecklingslinje som utredningen bedömer blir av stor betydelse i framtiden, är studiernas organisation som återkommande utbildning. En första presentation av denna gavs i skriften ”Högre utbildning — funktion och struktur”. [ en fjärde debattskrift ”Gymnasieskolan — några utveck- lingslinjer” har bl. a. belysts några konsekvenser för gymnasieskolan av den återkommande utbildningen.

Det är uppenbart att en så radikal förändring av hela utbildnings- systemets struktur, som den återkommande utbildningen på sikt skulle kunna innebära, för sitt genomförande kräver delvis annat informations- underlag än en utbildningsplanering inom mera traditionella strukturer.

De undersökningar, som U 68 genomfört kan emellertid belysa den återkommande utbildningen i flera hänseenden. Det gäller t. ex. rörlig- hetsundersökningen och undersökningen om universitetsstudier utan examen.

I de följande avsnitten skall i korthet redogöras för några problem som är av betydelse för U 68 och som belyses av de undersökningar som redovisas i föreliggande och följande undersökningsrapporter.

2.2 Utbildningens mål

Det har för U 68 framstått som väsentligt att ange, åtminstone i huvuddrag, de mål som enligt utredningens mening bör vara riktmärken för planeringen av den högre utbildningen. Det är då naturligt att dels se till de mål som ställs upp för utbildningssystemet i övrigt, dels utgå från utbildningens faktiska funktioner i dagens samhälle.

Informationssökningen ifråga om utbildningens faktiska funktioner får koncentreras till väsentliga aktuella problemområden. Utbildningens roll som sållningsinstrument med hänsyn till kön och social härkomst är ett sådant. Den belyses av de två undersökningarna av utbildningsval i grundskola och gymnasieskola samt vid universitet och högskolor som redovisas i denna volym. Dessa undersökningar har intresse för målfrågor- na också genom att de studerandes attityder till utbildningsmålet blir belysta.

Undersökningen av universitetsstudier utan examen ger också infor- mation av intresse för målfrågan. Skall mål för utbildningslinjer formule- ras i termer av förhållandevis enhetliga examina eller skall en större variation eftersträvas i fråga om både omfattning och inriktning av studierna?

En tredje för målfrågorna viktig synpunkt gäller anpassningsmekanis- merna mellan utbildning och arbetsmarknad. U 685 undersokniugar belyser två sådana, nämligen rörlighet och utbytbarhet. Hur kan rela- tionerna under 1970-talet väntas bli mellan utbud och efterfrågan på ut- bildad arbetskraft och bör några slutsatser dras för utbildningsmålet?

Andra frågor som har direkt intresse för målformuleringen belyses av den ekonomiska undersökningen. I vilken utsträckning kan lönsamhet i någon mening sättas upp som ett utbildningsmål?

Effekten av den högre utbildningens lokalisering på efterfrågan på utbildning studeras i den regionala rekryteringsundersökningen. Slutsat- sen kan bli att särskilda mål bör formuleras för utbildningens lokalisering.

Naturligtvis finns också andra informationskällor att lägga till grund för formulering av utbildningsmål. Material har t.ex. samlats av låg- inkomstutredningen som särskilt uppmärksammat fördelningssynpunkter på utbildningspolitiken.

2 . 3 Å terkommande u tb ildn ing

Det har redan påpekats att de undersökningar som redovisas nu inte från början lagts upp med avsikt att belysa problem inom den återkommande utbildningen. [ flera hänseenden har undersökningarna emellertid värde också för dessa frågor.

Rörlighetsundersökningen kan sägas utgöra ett grundläggande exempel på detta. En återkommande utbildning innebär ett krav på rörlighet hos den enskilde: från studier till yrkesverksamhet och åter till studier osv. Samtidigt är den återkommande utbildningen ett medel för att nå större

Ett viktigt skäl för den återkommande utbildningen är att denna kan vara en väg att inom den kvantitativa utbildningsplaneringen reducera konflikter mellan individernas efterfrågan på utbildning och samhällets efterfrågan på utbildade. En fråga av intresse är sålunda relationen mellan en återkommande utbildning och de anpassningsmekanismer på arbets- marknaden som studeras i en av de redovisade undersökningarna.

Den geografiska rörligheten och dess variation under olika delar av den enskildes liv är en viktig fråga för lokaliseringen av element i den återkommande utbildningen. Dessa frågor uppmärksammas isåväl rörlig- hetsstudien som den regionala rekryteringsundersökningen.

Också undersökningen om universitetsstudier utan examen har intresse för den återkommande utbildningen. Den visar att en viss återkommande utbildning redan förekommer och kartlägger några av dess villkor. Av intresse är att konstatera att sådan utbildning i vissa fall formellt registreras som misslyckande trots att den kan vara uttryck för en medveten studiegång. Utredningen har därför velat undvika termen studieavbrott i dessa sammanhang.

De sociala konsekvenserna av utbildningsval kommer i ett nytt ljus i diskussionen om den återkommande utbildningen. Å ena sidan är det för den totala verkan av utbildningssystemet väsentligt att det alltid i princip finns möjlighet att komma igen. Detta kan tänkas minska det soeiala trycket vid val t. ex. i gymnasieskolan och medförajämnare socialgrupps- fördelning på gymnasieskolans linjer. Å andra sidan ökar antalet valtill- fällen och övergångar mellan utbildning och yrke i en återkommande utbildning. Även om i varje enskilt val sålunda den sociala snedheten kan komma att minska, kan den sammanlagda effekten av dessa snedheter i utbildningssystemet i dess helhet öka. Den återkommande utbildningen gör sålunda studier av mekanismerna vid val av och urval till utbildning snarast mer angelägna än tidigare. I ett system med återkommande utbildning bör sannolikt könsfaktorns betydelse i utbildningsvalen upp- märksammas mer än tidigare.

Andra informationskällor för bedömning av den återkommande utbild- ningen utgörs av undersökningar rörande vuxnas studieförhållanden som genomförts eller genomförs av kommittén för television och radio i utbildning, kommittén för studiestöd åt vuxna, pedagogikutredningen och kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning.

2.4. Dimensionering

De för dimensioneringsfrågorna centrala undersökningar, som i den ursprungliga planeringen betecknas med

a) Kvantitativa studerandeundersökningar c) Efterfrågan på utbildad arbetskraft

kommer att redovisas i samband med utredningens dimensionerings- förslag. Också

e) Ekonomiska undersökningar

har betydelse främst i detta sammanhang. Samtliga övriga undersökningar har emellertid klart intresse också för dimensioneringsfrågorna.

De två studierna av val av utbildning belyser sålunda mekanismer i individernas efterfrågan på utbildning, som enligt utredningens direktiv är en viktig komponent i dimensioneringsövervägandena. Det framgår så- lunda att valet av högre utbildning påverkas mycket starkt av val längre ned i utbildningssystemet och att det gymnasiala stadiets organisation har avgörande inflytande på efterfrågan på högre utbildning. Med kännedom om antalet studerande i högre utbildning från olika socialgrupper kan man beräkna effekten på den högre utbildningens dimensionering av en fullständig eller delvis utjämning av utbildningsfrekvensen mellan social- grupperna.

Undersökningen av universitetsstudier utan examen har direkt intresse för beräkningar av utflödet från utbildningssystemet och för bedömning av intresset i framtiden för utbildning med olika längd.

Den regionala rekryteringsstudien påvisar att lokalisering av högre utbildning till nya orter innebär att nya studerandekategorier nås. Detta har konsekvenser för den totala utbildningsefterfrågan och för dennas fördelning på utbildningslinjer.

Av vikt för dimensioneringsfrågorna är självfallet också arten och omfattningen av den anpassning mellan utbud och efterfrågan på utbil- dade som studeras i undersökningarna av rörlighet och utbytbarhet.

2.5. Studieorganisation

Under rubriken studieorganisation har U 68 samlat frågor rörande det regelsystem enligt vilket de studerande antas till viss utbildning och efter vilket olika studieenheter (kurser, studiekurser osv.) kopplas samman. Det har framgått av det inledande avsnittet att studieorganisationen inte tillhör förstahandsområdet för U 685 arbete men att utredningen, bl. a. som en konsekvens av dimensioneringsproblemen, kommit in också på dessa frågor. Den återkommande utbildningen kan för övrigt betraktas som en övergripande studieorganisatorisk anordning.

En intressant fråga är om det finns något samband mellan studiernas organisation och de utbildades rörlighet. Utbildningens specialiserings- grad och differentieringens utformning skulle kunna spela en roll idetta sammanhang.

Här skall ytterligare bara pekas på det som ibland kallas examenssyste— met, och som bl. a. tjänar till att ge information om utbildningsväsendet till både utbildningssökande och arbetsgivare. Undersökningen av univer- sitetsstudier utan examen kan sägas belysa funktionen hos detta infor— mationssystem bl. a. i sådana fall då utbildningen gått utanför gängse normer.

Till studieorganisationen hör också behörighets- och urvalsregler. Dessa har studerats ingående av kompetensutredningen. U 685 undersökningar om val av utbildning ger kompletterande information bl.a. om social sållning inom utbildningssystemet med under 1960—talet gällande behö— righets- och urvalsregler.

Två av U 685 undersökningar har mera direkt anknytning till lokali'se- ringsfrågorna. Den ena är självfallet den regionala rekryteringsstudien. Den andra är undersökningen av rörlighet, vilken som en av sina aspekter har geografisk rörlighet.

Också för den sociala sållningen spelar lokaliseringen viss roll, något som uppmärksammas i undersökningarna.

3 Informationsbehov för utbildningsplanering

I samband med arbetet med U 685 basundersökningar har det varit naturligt att fortlöpande diskutera utbildningsplaneringens informations— behov. I det följande redovisas några generella iakttagelser och synpunk- ter som avses kunna vara till hjälp i olika planeringssituationer och som kan tjäna som bakgrund till U 68s kommande förslag.

3.1 Allmänt om planering

[ flertalet fall kan planeringsarbete som rör utbildning ses som ett led i ett kretslopp av målformulering, planering, verkställighet samt kontroll och värdering av resultat.

flax.

resultat planering

Kverkställighet

Planering förekommer och måste förekomma inom alla delar av en utbildningsorganisation. Ibland är den osystematisk och informell och kanske bristfällig. ] andra fall är den infogad i en i detaljer reglerad beslutsprocess, något som inte i och för sig säkerställer att planeringen är systematisk och ändamålsenlig. Enskilda lärare, institutioner, utbildnings- nämnder, styrelser för universitet och högskolor och centrala myndig— heter, alla har funktioner i utbildningssystemet i vilka planering bör vara väsentliga element.

Såväl målformulering som planering, verkställighet och värdering av resultaten kräver information. Så krävs för målformuleringen t.ex. kännedom om det existerande utbildningssystemets faktiska funktioner (dvs. resultatet, i vid mening, av existerande utbildning), om beslutande politiska organs värderingar och om framtida utvecklingsalternativ för samhället. För planeringen, i begränsad mening, krävs sådan information om utbildningssystemets och samhällets funktionssätt som har betydelse för genomförandet av de uppställda utbildningsmålen.

Planeringen är ett led i en beslutsprocess som i allmänhet har begränsad tid till förfogande och i vilken ett stort antal grupper deltar

direkt eller indirekt. I allmänhet måste beslut fattas på ofullständig information. Även om det i princip vore möjligt att skaffa ett mycket ingående informationsunderlag för ett beslut, kan i praktiken den tid som står till buds, de kostnader som informationsframtagningen kräver och de begränsade möjligheterna att föra ut informationen till i besluten delta- gande grupper, göra att informationen måste begränsas. Det blir då nöd- vändigt att göra noggranna avvägningar av vilken information som i första hand bör tas fram.

Det som nu har sagts motiverar att de organ som ansvarar för beslut om mål och planering har till sitt förfogande möjligheter till insamling och lagring av information. Tidsfaktorn och strävan att styra informa- tionssökningen med hänsyn till aktuella behov kan i vissa fall leda till att det beslutande organet också bör ansvara för informationssamlingen. 1 andra fall, t. ex. då det rör sig om mycket stora informationsmängder av jämförelsevis allmän karaktär kan önskan att samordna med andra informationsbehov eller att utnyttja Speciell personal och utrustning leda till att särskilda organ bör ansvara för information och dokumenta- tion.

Det nära sambandet mellan informationssamling och mål för planering- en innebär att det kan ligga en fara i att begränsa informationssamling och dokumentation till sådant som är relevant för gällande utbildnings- mål. Möjligheterna till kritik av mål och planering liksom till formulering av alternativa mål och alternativa vägar att nå målen blir avsevärt reducerade om behovet av resurser för informationssamling för alterna- tiva syften inte tillgodoses.

3 .2 Långsiktig ö vergripande plan ering

Det framhölls inledningsvis i föregående avsnitt att planering måste förekomma överallt i utbildningssystemet. U 68s uppgift är den långsik- tiga övergripande planeringen av dimensionering, organisation och lokali- sering av i första hand eftergymnasial utbildning. Utredningen skall här uppmärksamma några problem i samband med denna planering.

Utredningsdirektiven anger U 685 uppdrag som planering för den period som följer efter den som 1965 års riksdagsbeslut avsåg, dvs. efter 1970-talets början. En systematisk planering kan komma att innebära att planer utarbetas med olika detaljeringsgrad för olika tidsperioder. På längre sikt, kanske 15 år, kan perspektivplaner utarbetas, som i grova drag anger mål för studerandeantal i olika utbildningssektorer och ger riktlinjer för en löpande utveckling rörande organisation och lokalise— ring. På något kortare sikt, 5—10 år, krävs mera detaljerade förslag som kan innebära t. ex. dimensioneringstal för enskilda utbildningslinjer eller grupper av sådana, specifika organisationsändringar och lokalisering av viss utbildning till bestämda orter. En viktig del av planeringen är självfallet den som avser en kortare tidsperiod, ofta 1 eller 2 år. I huvudsak ingår den inte i U 685 uppdrag och den följande diskussionen avser inte i första hand denna.

Utbildningsplanering har konsekvenser långt framåt i tiden. Detta är tydligt redan genom den tidsförskjutning som ligger i utbildningstiden.

Planering för utbildningens dimensionering eller innehåll år 1980 får således effekt i form av att utbildade går ut på arbetsmarknaden med den planerade utbildningen kanske omkring år 1985. I många hänseenden är det rimligt att därtill lägga en period på fem eller tio år i yrkesverksamhet under vilken en mycket viktig del av den enskildes erfarenhetsbakgrund utgörs av den grundläggande utbildningen.

Det framhölls i det föregående avsnittet att utbildningsplaneringen bör ses i förhållande till utbildningens mål. Det som sagts nu om planeringens tidsperspektiv visar de svårigheter som förknippas med målformulering för långsiktig planering. Mål skulle behöva formuleras som avser förhål- landen i ett samhälle som ligger ett par decennier framåt i tiden. För U 68 har det inte varit möjligt att systematiskt analysera denna problem— krets. Utredningen vill emellertid fästa uppmärksamheten på behovet av framtidsstudier för utbildningsplaneringen. För att i någon mån kunna ge perspektiv på dessa förhållanden har Eskil Block på utredningens uppdrag utarbetat en skiss till en framtidsstudie (Eskil Block: Framtidsmiljö för utbildning, Utbildningsförlaget, Stockholm 1971).

En väsentlig del av informationsbehovet för den långsiktiga utbild- ningsplaneringen avser självfallet förhållanden inom utbildningssystemet och arbetsmarknaden under förfluten tid. U 685 undersökningar har sålunda även historisk karaktär. Detta gäller t. ex. undersökningarna av ungdomars val av utbildning och av utvecklingen av rekryteringen från olika socialgrupper. Också de rent kvantitativa undersökningarna utnytt- jar material av sådant slag. För bedömningen av den framtida efterfrågan av utbildad arbetskraft har sålunda bl.a. uppgifter om fördelningen av arbetskraften på yrken 1960, 1965 och 1970 framtagits.

Dagens utbildningsplanering baseras sålunda på information som sam- lades och bearbetades tidigare, i vissa fall för flera år sedan. Det är natur- ligt att informationsbehoven då upplevdes som delvis andra och att alltså de uppgifter som är tillgängliga inte är direkt användbara i dagens situa- tion. För framtida planeringsbehov är det önskvärt att såvitt möjligt tillämpliga historiska data har samlats. Det innebär ett krav på dagens ut- bildningsstatistik. För att tillgodose behovet av planeringsunderlag krävs kännedom, så långt detta är möjligt, om framtida utbildningsmål. Den frågan har berörts i det föregående. Om t. ex. utbildningens fördelning på individer från olika socialgrupper och med olika ekonomiska och geogra- fiska förutsättningar även i fortsättningen kommer att stå i utbildnings- politikens centrum, är det väsentligt att sociala, ekonomiska och geogra- fiska variabler registreras. Om utbildningens lönsamhet, mätt med upp- gifter om de utbildades inkomst, är en väsentlig faktor i utbildningsmå- let, bör inkomstuppgifter finnas tillgängliga. Exemplen kan mångfaldigas.

Det är av flera olika skäl omöjligt att fortlöpande registrera alla de för- hållanden som skulle kunna vara av intresse för framtida utbildnings- planering. En sådan informationssamling skulle också ställa sig mycket dyrbar. Hittillsvarande erfarenheter tyder också på att bearbetningstiden för fullständig undervisningsstatistik tenderar att bli så lång att dess värde för utbildningsplaneringen blir starkt reducerat. Studier av utvecklingen under längre tid kan alltså gälla bara mycket grova kategorier. Det är emellertid viktigt att hålla en fortlöpande dokumentation till hjälp bl. a.

för formulering av mål för specialundersökningar av olika slag. Viktiga krav på en generell databank är alltså dels att den skall vara snabbt till- gänglig, dels att den skall kunna ligga till grund för problemformuleringar (snarare än problemlösningar).

33 Några slutsatser

Långsiktig planering av eftergymnasial utbildning har under de senaste decennierna skett i huvudsak genom till utbildningsdepartementet (tidi- gare ecklesiastikdepartementet) knutna kommittéer. Sedan 1964 finns inom UKÄ en planeringsbyrå som emellertid inte som förstahandsuppgift haft den mest långsiktiga planeringen. Också enskilda högskolor och universitet har bidragit till planeringen. Dessa kommittéer och utred- ningar inom UKÄ och vid högskolor och universitet har gjort viktiga undersökningar och samlat material som är av värde också för dagens utbildningsplanering. Mera explicit uttalade utbildningsmål än vad som hittills tillämpats för högre utbildning liksom större kontinuitet i det långsiktiga planeringsarbetet kan göra det lättare att avgöra vilket material som bör tas fram och därmed bidra till ökad systematik i informationssamlingen.

Den permanenta organisationen för information och dokumentation om högre utbildning har sin tyngdpunkt i byrån för undervisningsstatistik vid statistiska centralbyrån. Därutöver kan information som samlats av andra organisationer och myndigheter vara av stort värde. Ett exempel på detta utgör de delar av svenska arbetsgivareföreningens statistik som används som underlag för den empiriska studien av anpassningsmeka- nismer på arbetsmarknaden.

Prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån har bl. a. till uppgift att analysera tillgängliga data med hänsyn till utbildningsplaneringens behov. Vidare kan för särskilda undersökningar anlitas forskare vid universitets- institutioner. (U 68 har som framgått av det föregående samarbetat med bl. a. nationalekonomiska, pedagogiska och sociologiska institutioner.)

De nämnda resurserna utnyttjas av utbildningsdepartementet och UKÄ, vilka alltså har styrande funktioner i fråga om vilket material som skall samlas och hur det skall utnyttjas.

Det är inte möjligt för U 68 att dra slutsatser, med anspråk på fullständighet, rörande framtida informationsbehov för högre utbildning, innan utredningsarbetet har slutförts. Allmänt vill utredningen emellertid peka på att effekten av genomförda reformer bör värderas. Detta bör t. ex. innebära att sociala, ekonomiska och regionala variabler fortlöpan- de studeras i såväl studerandepopulationer som bland icke—studerande och att frågor rörande anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad följs noga genom både uppföljningar och prognoser.

Den högre utbildningens institutionella organisation är en av de frågor i vilka U 68 har att ge förslag. En viktig fråga blir därvid att för varje planeringsnivå skapa förutsättningar för den för planeringen nödvändiga dokumentationen och informationen. Det syns då vara väsentligt att de krav på kontinuitet och närhet till planeringsfunktioner och beslutsfat- tande som framgått av det föregående, kan tillgodoses.

ul: ,Dmm' nu. "aq vml

* "' 'Mm & anna WWMMGWM)

. E_I'III . . ' _ Weitz—ash u. . Inn—15. fh' ini imam.—iq a'iniiagnu -.— iii 119111! saraaa-wti

mellannamn!» s...-g

[1qu nu AML! m.m . alban]! nam nah md

.&vaud till Sufism-im. phim MU ln'mrt 'lRf'p r

" 'i: den ”anammar.

gum—naturgummi:

HHS-l WWW. allla-ml

Wallmark; sandhamn

" !# aer 16,6 mna firmware

.- . . '...ir ,malmnanoitsmwim - ' . - nummer; "ett

_Jlrdt'llllgninbl'rdlu erg/ut mv.

- ' ! eriammeMmme ru*»

. glbomsnoilminiram annu—-

-' 'a'-rp alla!) eb login mot:

-' mh. ;å'sslasbuu mod chattrum

'dahmhsmaisdis &qismain ,. 'hiv rptnriimiaonam'l

. " h aatlsuäailii navins

Ehn ltblinlmhg ml lrm'l anhiV

du mil 36) U).1'Mlolilllltiim

-. ' . _ manualsmania r. .ln' ”Minimum shaman att

. ' * .. Musikalllssiliv tan.

' -. Mali tab t'urt _rl'ao zalmsz lida 1' turism litium mi .; wu _-.';'iw stämmn- ledaibqilallul '. Well mind-legitinhmu nuna "utan mama 'In Sq deq Wi: ni; nr:-timrå ..m i ' ' 3850"; 1,11sz i zuubuta 91) nu ahnii'rö'i "login? ,n-l fbr)

. Mamman utgör! 'na'G .. linhai! &; m url 803 U 33151! i

' "Ab mama.-. sommarmat älg "..... . _ . *,_'-. . nopeantgmqlmoaåm!

II..

Grundskola och gymnasieskola

Jarl Bengtsson

än '

1 *'|i :. _- ffa ,. 'l- 92%”) _l; i. _|”; 1. 2'1” '! lr. ' 'Eif'åilli '. . ridtifå'lj'ljfgjgluvä .. ' . "- . _ "|.

Utredningens inledning

Härnqvist och Grahm gjorde för gymnasieutredningen undersökningen ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963:15), i vilken studerades olika faktorer bakom elevernas val av gymnasial utbildning i början av l960—talet. För U 68 framstod det från början som naturligt att göra en motsvarande studie av förhållandena under l960-talets senare del. U 685 utgångspunkter var emellertid delvis andra än gymnasieutredningens: utredningsuppdragets tyngdpunkt låg på planering av eftergymnasial utbildning, även om direktiven anger att utredningen också skulle komma att beröra gymnasieskolan. En av utredningens debattskrifter har också behandlat några utvecklingslinjer för gymnasieskolan.

Dimensioneringen av den eftergymnasiala utbildningen har hittills i allt väsentligt styrts genom gymnasiets dimensionering. Vill man söka efter de faktorer som ligger bakom universitetens och högskolornas nuvarande struktur och omfattning, är det därför oundgängligt att gå jämförelsevis noggrant in på faktorerna bakom efterfrågan på gymnasial utbildning med olika inriktning. Detta blir inte mindre nödvändigt därför att en av förutsättningarna för U 685 utredningsarbete är att det starka sambandet mellan vissa linjer i gymnasieskolan och fortsatta studier vid universitet och högskolor bör lösas upp.

Ett av U 68s huvudproblem rör den eftergymnasiala utbildningens dimensionering och de medel i form av behörighetsregler, eventuella intagningsbegränsningar osv. som bör användas för att nå en planerad omfattning av den högre utbildningen. Traditionellt har man brukat ställa mot varandra två kriterier för den kvantitativa utbildningsplaneringen: arbetsmarknadens efterfrågan på utbildade och individernas efterfrågan på utbildning. Att planera efter det senare kriteriet har ibland framställts som ett demokratiskt krav eller som en nödvändighet om man vill tillgodose individernas rätt till utbildning.

Jarl Bengtssons undersökning visar i hur hög grad den utbildningsefter- frågan, som manifesteras i form av ingivna ansökningar eller anmälningar till viss utbildning, är en produkt av utbildningsystemet självt. Mera kon-

kret visar undersökningen i själva verket hur kvalificerad utbildning är nå- got som hopas på vissa individer, företrädesvis män från redan gynnade socialgrupper. Detta illustreras t. ex. av den sociala fördelningen vid valen i grundskolans årskurs 6 och vid valet av fortsatta studier i gymnasium, fackskola och yrkesskola eller omedelbar yrkesverksamhet efter års- kurs 9.

En rad resultat i undersökningen visar hur utbildningssystemets kon— struktion påverkar attityder till utbildning och efterfrågan på utbildning. Genomgång av gymnasiet påverkar således i och för sig attityderna till förmån för fortsatt utbildning efter gymnasiet och bort från att direkt påbörja yrkesverksamhet. Vidare pekar resultat på att valet påverkas av vad man tror är möjligt inte minst utifrån betygsaspekter: vissa elever i grundskolan avstod från att söka till gymnasium därför att de räknade med att de ändå ej skulle komma in. Också behörighetsreglernas roll för attityderna vid val av utbildning påvisas av undersökningen: om all tvåårig gymnasial utbildning skulle ge allmän behörighet för högskoleutbildning påverkas valet av linje i gymnasieskolan och valet av fortsatt utbildning eller yrkesverksamhet efter genomgången tvåårig gymnasial utbildning.

Det är sannolikt att undersökningsresultat av det slag som nu har berörts är bland de väsentligaste för U 688 planeringsproblem. De visar övertygande att en utbildningsplanering som har individernas efterfrågan på utbildning som främsta riktmärke kan leda till en jämnare fördelning av utbildning på individerna endast under förutsättning av långtgående strukturella förändringar i utbildningssystemet. Några sådana förändring- ar har diskuterats i U 685 debattskrift ”Gymnasieskolan — några utvecklingslinjer”. Bland andra strukturförändringar med likartat syfte kan nämnas utvecklingen av utbildningslinjeri högskolan som svarar mot en latent utbildningsefterfrågan, t. ex. hos grupper inom gymnasieskolan som nu avstår från vidare utbildning.

Man bör tolka Jarl Bengtssons resultat så, att om individernas efter- frågan på utbildning bör vara en väsentlig faktor i utbildningsplaneringen måste den kompletteras på sådant sätt att den sållning med hänsyn till kön och social härkomst, som den kan resultera i, motverkas.

För den kvantitativa planeringen ger undersökningen viss information om individefterfrågans inriktning på olika yrkessektorer. Beträffande dessa resultat och andra liknande av konkret natur, där elevernas attityder redovisas, är det dock efter vad som sagts i det föregående klart att de måste användas med försiktighet. De kan i stor utsträckning bero på faktorer i utbildningssystemet som ändras på längre sikt. För kvantita- tiv planering inom ramen för ett i stort sett oändrat utbildningssystem bör de självfallet vara av värde.

Bland andra resultat som belyser för utredningen väsentliga frågor kan nämnas elevernas attityder till utbildningens mål och till en studieorgani— sation med återkommande utbildning. 1 intetdera fallet hade frågorna analyserats särskilt långt inom utredningen vid undersökningens genom- förande. Resultaten kan därför sägas ge mera allmän bakgrundsinforma- tion än underlag för bedömningar i för U 68 specifika problem.

1 Syfte och huvudresultat

1.1 Syfte

Det finns tre huvudsyften med denna del av undersökningen av val av utbildning, nämligen

att studera studie- och yrkesvalen vid slutet av grundskolan, fackskolan och gymnasiet i anslutning till U 68 s arbete rörande den framtida efte rgymnasiala utbildningen,

att studera hur olika faktorer som kön, prestationer, socialgrupp och intressen påverkar de olika valen,

att studera elevernas syn på olika aktuella yrkes- och utbildningsfrågor.

l .2 Huvudresultat

Resultaten är baserade på tre 8. k. uppföljningsundersökningar, vilka genomfördes i mars 1969. Grundskoleundersökningen utgörs av ett riksrepresentativt stickprov på 2356 elever. Fackskoleundersökningen omfattar 801 elever i Göteborg och Västmanland (i Västmanland enbart teknisk linje). Gymnasieundersökningen omfattar 702 elever i Västman- lands län. Tolkningen av resultaten på olika attitydfrågor bör självfallet göras försiktigt, då man aldrig kommer ifrån att dessa delvis blir material- och situationsbundna. Detta är dock en reservation som gäller generellt för alla undersökningar av liknande typ. Den här föreliggande rapporten presenterades för U 68 ijanuari 1970.

Nedan följer punktvis och i koncentrerad form ett urval av resultaten från de olika kapitlen. Efter varje kapitel finns sedan en något mera omfattande resultatsammanfattning. En diskussion av resultaten återfinns i kapitel 6.

1. Över 80 % av grundskoleeleverna planerar fortsätta med gymnasial utbildning.

2. Fördelningen av elevernas betyg i årskurs 6 (åk 6) samt deras planer och val inför åk 7 gentemot valen i åk 9 pekar på, att valet av gymnasial

skolform med stor sannolikhet bestäms av förhållanden före högstadiets början. Detta gäller främst valet av gymnasium.

3. Drygt hälften av grundskoleeleverna skulle välja gymnasium om de kunde bortse från betyg och övrig påverkan.

4. De sociala skillnaderna mellan de olika gymnasiala skolformerna år markanta. Medan i socialgrupp 1 gymnasium väljs av 82 % och yrkesskola av 6 % väljs i socialgrupp 3 gymnasium av 25 % och yrkesskola av 34 % av eleverna.

5. Utöver betyg och kön påverkas valet av tillvalsgrupp inom gymna- siet av sociala faktorer. Elever från socialgrupp 1 väljer i mindre utsträckning än övriga ekonomisk och teknisk linje.

6. Valet av gymnasium, yrkesskola och att börja arbeta upplevs av eleverna som mera självklart än valet av fackskola. För gymnasieväljarna är motivet att nå en viss yrkesnivå — den akademiska — väsentligt vid valet av gymnasium.

7. Yrkesskäl och betygsprestationer dominerar elevernas egna motiv till valen.

8. Ca hälften av gymnasieväljarna skulle kunna tänka sig fackskole- utbildning, men nästan ingen valde yrkesskola, om de inte kom in på den tillvalsgrupp de sökt i första hand i gymnasiet. Över hälften av fackskole- väljarna skulle kunna tänka sig yrkesutbildning om de inte kom in på den linje de valt i första hand i fackskolan.

9. En fjärdedel av dem som i årskurs 9 väljer fackskola är intresserade av universitetsstudier om fackskolan ger kompetens därtill.

10. Markanta könsskillnader bryter fram vid hypotetiska val inom grundskolans nya högstadium; 72 % av flickorna skulle välja språk medan 2 % skulle välja teknik. Även sociala skillnader framträder. Elever från socialgrupp 1 väljer i större utsträckning språk medan elever från socialgrupp 3 främst väljer teknik.

ll. Ungefär 60 % av eleverna i fackskolan och 70 % av eleverna i gymnasiet planerar vidareutbildning i någon form, 10 % av eleverna på gymnasiet och 20 % av fackskoleeleverna planerar att börja arbeta direkt medan ca 20 % i vardera skolformen är osäkra på vad de skall göra. Ca 30 % av eleverna på teknisk och ekonomisk linje på gymnasiet avser att direkt fortsätta utbildning efter gymnasiets slut.

12. Över 90 % av gymnasisterna skulle återigen välja gymnasium om de i år gick i grundskolans åk 9. Eleverna på humanistisk linje är minst tillfredsställda med sitt linjeval. Nästan en fjärdedel skulle vilja välja en annan linje. 1 fackskolan skulle drygt hälften av eleverna återigen välja fackskola. Detta gäller främst flickorna. En tredjedel av eleverna skullei stället välja gymnasium. Detta gäller i något större utsträckning pojkarna.

13. Ca 40 % av gymnasieeleverna skulle välja universitetsutbildning även om universitetsutbildningen inte påverkade lönen.

14. Ca 40 % av eleverna i fackskolan skulle säkert eller troligen börja läsa vid universitetet om fackskolan gav behörighet. Detta gäller pojkari större utsträckning än flickor och elever från socialgrupp 1 och 2 i större utsträckning än elever från socialgrupp 3.

15. Över hälften av eleverna i fackskolan och gymnasiet ställer sig inte direkt avvisande till en kortare och mer yrkesinriktad utbildning efter gymnasiets och fackskolans slut.

16. Gymnasisterna uttrycker det största behovet av studie- och yrkes- vägledningsinformation, medan gymnasieväljarna bland eleverna i grund- skolan tog minst kontakt med studie- och yrkesvägledare.

17. Tryggheten uppger eleverna som det dominerande kravet på ett framtida yrke.

18. Merparten av eleverna är negativa till framtida yrkesbyten.

19. Vård- och läraryrken är mest populära bland flickorna, tekniska yrken hos pojkarna.

20. Gymnasisternas yrkesnivåambition höjs påtagligt under gymnasie- tiden, i åk 9 har 29 % yrkesönskningar som förutsätter universitetsutbild- ning, i åk 3 har samma elever till 52 % sådana yrkesönskningar.

21. Utvecklandet av ett självständigt och kritiskt tänkande sätter eleverna som ett av de viktigaste målen i samtliga skolformer från grundskola till universitet.

22. I samtliga tre skolformer är stora grupper av eleverna otillfreds- ställda med betygssystemet. Mest positiva är grundskoleeleverna och minst gymnasieeleverna.

2 Metod och materialbeskrivning

2.1 Metod

De tre undersökningsmaterialen är alla s.k. uppföljningsstudier. Detta innebär att för de elever vi studerar finns tidigare uppgifter om val och prestationer. Vi har vidare valt att definiera våra populationer på så sätt att de består enbart av de elever som varit med vid två undersökningstill- fällen: det ena i samband med vår undersökning i mars 1969, det andra inom de tre respektive projekten vi kopplade på. Detta innebär att för fackskolan och gymnasiet insamlades ett något större material än vad som kom att användas. Skälet var att på så sätt få våra slutliga ”panelpopula- tioner” så stora som möjligt samt att dessa projekt på grund av sin regio— nella bas hade en helt annorlunda populationsdefinition än grundskole- projektet. Undersökningarna i mars 1969 bestod dels av att eleverna fick besvara ett enkätformulära, dels av att elevernas höstterminsbetyg 1968 insamlades via rektorsexpeditionerna. Enkätbesvarandet tillgick som vid en ordinär skrivning, dvs. eleverna samlades klassvis eller skolvis och fick under 2 lektionstimmar fylla i formuläret. Detta skedde under lärares eller testledares övervakning.

Redovisningen är uppdelad på fyra kapitel, vilka kan läsas oberoende av varandra. Kapitel 3 behandlar enbart grundskolan, kapitel 4 fackskolan och gymnasiet tillsammans. I kapitel 5 redovisas de tre materialen tillsammans på vissa gemensamma frågeställningar. Slutligen finns i kapitel 6 en kort diskussion kring de mera markanta resultaten.

2.2. Materialbeskrivning Nedan följer en beskrivning av de tre materialens omfattning. A. Grundskolematerialet

Detta material är en uppföljning av en årgång av det 5. k. individualsta- tistikprojektet'b. Under ledning av Kjell Härnqvist genomfördes 1966 en undersökning av alla elever i åk 6, som var födda den 5, 15 eller 25 i någon månad 1953, totalt 9 955. Undersökningen omfattade elevernas studieval, prestation och vissa attitydfrågor. Av dessa elever avsåg vi att i mars 1969 följa upp dem som är födda den 15 i någon månad, totalt 2 543 elever. Vid undersökningstillfället kunde 55 av dessa elever av olika osystematiska skäl ej medverka, vilket innebär att 97 % av de aktuella

aEnkärformulären har utarbetats vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet. _ Siffrorna hänför sig till notförteckningen i slutet av rapporten.

eleverna deltog i undersökningen. De elever som varit med vid båda insamlingarna dels 1966, dels 1969 utgör totalt 2 356.

B. Fackskolematerialet

Detta material består dels av en uppföljning av fackskolans ekonomiska och sociala linje inom det 3. k. kompassprojektet2, vilket leds av Urban Dahllöf, dels av en uppföljning av fackskolans tekniska linje inom det s. k. gymnasieprognosprojektet (GPU)3 i Västmanland, som leds av Sten Henrysson. I mars 1969 gick totalt ] 105 elever på dessa linjer i Göteborg respektive Västmanland. Av dessa elever kunde 51 av olika osystematiska skäl ej deltaga i undersökningen, vilket gör att 95 % av de aktuella eleverna var med i undersökningen. De elever som varit med vid båda undersökningstillfällena dels 1965, dels 1969 utgör totalt 801.

C Gymnasiema terialet

Detta material består av en uppföljning av det ovan nämnda gymnasie- prognosprojektet. I mars gick totalt 1 010 elever i de olika gymnasiernai Västmanland. Av olika osystematiska skäl kunde 36 elever ej deltaga i undersökningen i mars 1969, vilket innebär att 96 % av gymnasisterna deltog i undersökningen. De elever som varit med vid tidigare undersök- ningar inom GPU-projektet och i mars utgör totalt 702.

2.3 Schematisk översiktsbeskrivning av de tre materialen

Sammanfattningsvis beskrivs nedan i schematisk form U68-undersök- ningarna i grund- och gymnasieskola och deras anknytning till de tidigare projektundersökningarna.

2.4 Materialbearbetnirzg

Enkäterna och betygsuppgifterna har efter insamlandet bearbetats och kodats av universitetsstuderande. All resultatbearbetning har sedan gjorts vid Göteborgs universitets datacentral. Resultaten i denna rapport är beräknade enbart på de elever som i respektive material varit med, dels vid marsundersökningarna, dels vid tidigare undersökningar inom respek- tive projekt. Svarsbortfallet på de frågor, där detta inte direkt är redovisat, varierar mellan 1.5 och 2.5 %. Socialgruppsindelningen i de olika materialen har gjorts inom respektive projekt. Denna socialgrupps-

. ö

GPU Gymnasium och fackskola

USB-undersök—

Kompossprojektet fackskolan "Inga.-nu 1969

. > Individualstatis+ i kpr'ojeki'et åk 5

I I | l l l ] VT 66 HTEB VTG? HTG7 VTGB HT 58 VTBB

Schematisk beskrivning av de tre uppföljningsundersökningarna

indelning ansluter i alla tre materialen mycket nära till den statistiska centralbyrån (SCB) använder i valstatistiksammanhang.

3. Planer och val i grundskolan

3.1. Efterfrågan på utbildning efter grundskolan

Gymnasieutredningen (GU)4 angav som en riktpunkt att i början på 1970-talet skulle omkring 75 % av en årskull genomgå utbildning i de gymnasiala skolformerna; därav ca 30 % på gymnasiet och 20 % på fackskolan. Dessa siffror återspeglar väl den allmänna utvecklingen i en rad av de mera industrialiserade OECD-ländernas. Man räknar där med att omkring 1975 kommer 70—85 % av en årskull att genomgå fulltidsutbild- ning efter en 8—9—ån'g grundutbildning. ] de östeuropeiska socialistländer- na är andelen studerande på ”sekundärnivå” i regel större. I början av l960-talet räknade man med att 80—95 %6 av en årskull gick i någon form av ll—lZ-årig utbildning. I dessa siffror inräknas då även deltids- studier.

a) Totalt b) Skolformer och börja arbeta

To+ol+ Pojkar Flickor % Gymnasial u+bildning .qunosjum u=353 55 35

|:] Arbete. obestämdhet D Fockskolo N=452 |4 25 & Yrkesskolo N=BU4 30 Zl [m] Arbe+e N= 214 9 9 DnbestömdhetN=ZD8 8 ID 2355 mac/o lODo/o

Figur]. Elevernas efterfrågan på gymnasial utbildning 1969.

Vi skall nu se på efterfrågan på gymnasial utbildning bland grundskole- eleverna 1969 (figur 1).

Av figuren framgår, att över 80 % av eleverna i grundskolan har planer på fortsatta studier inom gymnasial utbildning.

Efterfrågan på fackskole- och yrkesskoleutbildning överensstämmer i stort med GUs planer, medan inte oväntat gymnasieutbildningen är något populärare än vad som var beräknat. Pojkarna väljer gymnasium och yrkesskola i högre grad än flickorna, medan dessa väljer fackskola i större utsträckning än pojkarna.

Efterfrågan på olika linjer och tillvalsgrupper inom respektive skolform framgår av figur 2. Mot bakgrund av de senaste årens stora efterfrågan på humanistisk-samhällsvetenskaplig tillvalsgrupp är resultaten av särskilt intresse då naturvetenskapliga tillvalsgruppen har visat sig vara mest attraktiv. Vidare kan sägas att GUs mål att mellan 40 och 50 % av eleverna i gymnasiet 1970 skulle gå på de ekonomiska och tekniska linjerna inte kommer att uppfyllas. Resultaten tyder på att det snarare blir under än över 30 %.

För fackskolans del är den sociala linjen i särsklass mest populär. Den har i jämförelse med föregående7 år ökat i popularitet på bekostnad av de båda andra.

De mest markanta könsskillnaderna gäller teknisk utbildning på fack- skolan och gymnasiet, en utbildning som flickorna är nästan totalt ointresserade av, knappt 2% av flickorna i vardera skolformen väljer teknisk utbildning.

3.2 Vilka elever väljer vad

För de flesta torde det idag vara ett välkänt faktum att utbildningsvalen påverkas av flera olika s. k. ”icke avsedda” urvalsmekanismer. Den faktor som kanske blivit mest uppmärksammad är den socio-ekonomiska. Trots

o/o 60 _ 5 Flickor 50-: 5 Pojkar i.u—f lill—; zu—f lo—f G : H+S E N T 50 Ek Te Gymnasium (N=833) Fockskolo (N=457)

Figur 2. Efterfrågan på olika tillvalsgrupper och linjer.

den stora satsningen på utbildning efter 1945 — både nationellt och internationellt - kvarstår i de flesta länder en i hög grad icke avsedd socio-ekonomisk påverkan på valen av sekundär och högre utbildning 8 1 0

De faktorer, som vii denna undersökning främst kommer att beakta är region.a socialgruppb och betyg. Eleverna är uppdelade efter planer på studier eller arbete efter grundskolans slut i följande väljargrupper:

1. I första hand gymnasium (G-väljare) 2. 1 första hand fackskola (F-väljare) 3. 1 första hand yrkesskola (Y-väljare) 4. 1 första hand arbeta (A-väljare)

De elever som inte faller inom dessa fyra kategorier är en liten och mycket heterogen grupp — de avser komplettera, har andra alternativ eller är osäkra vad de skall välja. Denna femte grupp kommer inte närmare att tas upp i den följande resultatdiskussionen.

3.2.1. Regionskillnader

I figur 3 illustreras valen i de olika regionerna samt den sociala sammansättningen i dessa.

Mönstret är i stora drag detsamma för de olika regionerna. Stock- holmsregionen har dock en efterfrågan på gymnasium, som ganska kraftigt överstiger övriga regioners. Malmö-regionen och regioner med mindre än 6 parallellavdelningar har procentuellt största efterfrågan på fackskoleutbildning och regioner med mer än 6 parallellavdelningar har den största efterfrågan på yrkesskoleutbildning.

Orsakerna till dessa avvikelser kan vara många men en viktig roll spelar med all sannolikhet den sociala sammansättningen inom regionen och tillgången på olika skolformer. Från tidigare undersökningar vet vi att elever från socialgrupp 3 väljer gymnasium i mindre utsträckning än elever från socialgrupp ], och i figur 3 ser vi att det proportionellt i Stockholms-regionen är mest elever från socialgrupp ] och minst från socialgrupp 3.

3.2.2. Sociala skillnader

Sociala skillnader i valet av gymnasial skolform har nyligen redovisats i en undersökning i Västerbottens län och Örnsköldsvikl '. Undersökningen visar att gymnasiet är den mest attraktiva skolformen och att den drar åt sig främst elever från de högre socialgrupperna. ] vår egen undersökning ingår även yrkesskolan i elevernas efterfrågan på utbildning, vilket

& Regionindelningen är den som statistiska centralbyrån (SCB) använder i skolstatistiksammanhang och som omfattar 5 riksområden: region 1 Stor-Stock- holm, region 2 Stor-Göteborg, region 3 Malrnö—Lund-området, region 4 riksområ- den med mindre än 6 parallellavdelningar på gymnasiet och region 5 riksområden med 6 eller flera parallellavdelningar på gymnasiet.

b Socialgruppsindelningen ansluter mycket nära till den SCB använt ivalstatistik- sammanhang. Även socialgruppsindelningarna i fackskole- och gymnasiematerialen ansluter till denna indelning.

0/0

50 _

lta—f

ari—;

lil—;

lo—E I

03 _— Reqion I Region 2 Region 3 Region 4 Region 5 Stockholm Göteborg Malmö—Lund (G parallell— >5 parallell— (N: 555) (N=2l$) (N= IDG) avdelningar avdelningar

(nazi) (N:! ms)

.Ggmnosium DFackskola MYrkesskola DAr-bel'e

b) Socialgrupper o/o en: sti—f l— l— '" tio—f l— ao—f zu—f iu—f ., I] |] |] |] | 2 3 | 2 3 l 2 3 | 2 3 l 2 3 Socialgrupp Region | Region 2 Region 5 Region 4 Region 5 Stockholm Göteborg Malmö—Lund ( 5 parallell— > 6 parallell— avdelningar avdelningar

Figur 3. Val och social sammansättning inom regionerna.

därmed ger en mera heltäckande bild av sociala differenser vid valen inför gymnasial utbildning.

] figur 4 illustreras valen i förhållande till de sociala variablerna på tre olika sätt: för det första den sociala fördelningen inom varje väljargrupp utifrån hela elevpopulationen, för det andra den sociala sammansätt- ningen inom respektive väljargrupp och för det tredje utifrån hur elever från de tre socialgrupperna har valt mellan de olika alternativen.

l figur 4 a) ser vi att G—väljarna från socialgrupp 2 utgör den största ””gymnasieskolepopulationen”, 18 % av hela elevpopulationen. Därefter

a) Socialfördelning inom de olika väljarkategorierna baserad på hela elevpopulationen

G-väljare F-väljarc Y-väljare A-väljare Övriga Totalt Sl SZ S3 Sl SZ S3 Sl SZ S3 Sl SZ S3

6 18 12 1 9 10 1 8 16 0,2 3 7 8 100%

b) Socialgruppsammansättning inom de olika väljargrupperna

G—välj are li-väljare Y-väljare A—väljare Sl 17 4 Z Z SZ 51 45 33 31 53 32 51 65 67 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 %

c) Val utifran socialgruppstillhörighet

Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Övrigt Totalt

51 82 10 6 2 A 100% SZ 46 21 20 7 6 100% 53 25 21 34 13 7 100%

Figur 4. Val och social bakgrund.

kommer i storleksordning Y-väljarna från socialgrupp 3, — 16 %. G-väljar- nu från socialgrupp 1 utgör 6 % av hela populationen. Den sociala sammansättningen inom de olika väljargrupperna. figur 4 b), tenderar att bli mycket sned. Procentuellt blir andelen elever från socialgrupp ] och 2 mindre och mindre om man går från gymnasium över fackskola och yrkesskola till dem som planerar att börja arbeta, medan förhållandet snarare är det motsatta för socialgrupp 3. Vi ser även i figur 4 c) att elever från socialgrupp 3 fördelar sig ganska jämnt på de tre gymnasiala skolformerna. medan en överväldigande majoritet, över 80 %, av eleverna från socialgrupp 1 väljer gymnasium.

Vi kan även jämföra den sociala sammansättningen bland G-väljare och F-väljare med resultat rörande den sociala sammansättningen ifackskola och gymnasium i Västmanland3. Vi finner då en stor överensstämmelse. Fördelningen i Västmanland framgår av figur 5.

Gymnasium Fackskola

use rase L | | I ] J

Figur 5. Jämförelse med västmanlandsundersökningen (GPU) rörande social sammansättning i gymnasium och fackskola.

o/o 5 0

40

30

20

1L1|1I1|I1||l|llllllIllllll111Ill|1|1||11l|lll|||

H+5 F. N T H+S E N T H+5 E N T Tillvalsgrupp Socialgrupp | Socialgrupp 2 Socialgrupp 3

b) Kön, medelbetyg

Medel- Antal elever betyg Pojkar Flickor Totalt

3.54 25 75 100% 3.23 51 49 100 % 3.91 64 36 100 % 3.30 95 5 100 %

Figur 6. Socialgrupper och tillvalsgrupper.

Någon ingående tolkning av denna jämförelse är svår att göra då materialen är olika sammansatta men att några påtagliga förändringar skulle ha skett från 1966 till 1969 är knappast troligt. 1 västmanlands- undersökningen framkom även sociala skillnader i valet av tillvalsgruppi gymnasiet. Figur 6 visar G-väljarnas efterfrågan på tillvalsgrupper, när de delas upp på socialgrupp. Medelbetygen för eleverna i de olika tillvals- grupperna redovisas även.

Betyg och kön spelar självfallet en stor roll vid valet av tillvalsgrupp men de kan knappast helt förklara skillnaderna i figur 6. Resultaten visar att elever från socialgrupp 1 väljer ekonomisk och teknisk utbildningi mindre utsträckning än övriga elever, vilket överensstämmer med resulta- ten från västmanlandsundersökningen.

3.2.3. Betyg och sociala variabler

Betygens stora roll vid valen är närmast självklar. 1 figur 7 ser vi hur markanta betygsskillnaderna mellan de olika väljargrupperna är.

G—väljare F—väljare Y-väljare A—väljare

Medelbetyg 3.59 3.00 2.64 2.48

Figur 7. Medelbetyg för eleverna i de olika väljargrupperna i åk 9.

o ? 100 t' 5 . Ggmnosrum 90 5 E DFackskola 80 i S Yrkesskola ; m] Arbete 70 % D Anno+ alternativ ria—i :! sti—f 40 —f su—f 20 å io—f % 5 E i 1 Sociolgrupp l (N=IIZ) Socialgrupp 2(N=594) Socialgrupp 5(N=31?_)

Figur 8. Elever med högre betyg än 3.25 uppdelade på socialgrupper och val av skolform eller börja arbeta.

Genom att välja ut elever från olika socialgrupper inom samma betygsgrupp kan vi mera renodlat studera sambandet mellan betyg och sociala variabler vid valen. 1 figur 8 finns samtliga de elever som hösten 1968 hade ett medelbetyg mellan 3.25 och 5.0, uppdelade på socialgrup- per samt på val av gymnasieskolfonn.

Resultaten visar bl.a. att 96% av eleverna från socialgrupp 1 väljer gymnasium mot 58% av eleverna från socialgrupp 3. För elever på samma prestationsnivå är således sannolikheten betydligt större att elever från socialgrupp l väljer gymnasium än att elever från socialgrupp 3 gör det.

3.3. Förändringari planer, val och prestationer under högstadiet

För att belysa förändringar under högstadiet har vi utnyttjat data insamlade 1966 i åk 6 rörande elevernas betyg, intelligens, intresse och planer på gymnasieutbildning.

Val 1969 Ggmnasium Fockskola Yrkesskola Arbete 7Wl 5 22 43 25 219 27 38 lla/o Planer Inga planer .- Planer [966 på ggmnosium på gqmnasium Osakra b) Planer och val uppdelat på kön och socialgrupp Ggmnasie— Val 1969 Ggmnasie- Val 1969 planer 1966 0/0 planer 1966 0/0 0/o Gymnasium/00 o/o GgmnasiumBl Ju 3110 Fackskola 15 _ Ja 71 Fockskola l| Pojkar Nej 22 Yrkesskolaäu 53:33:21 Nej 5 Yrkesskola 6 Vet inte 416 Arbete 9 9 Vet inte 28 Arbete 2 Annat alt & Annat alt - Gymnasium 56 Ggmnasium 46 Ja 37 Fockskola 26 _ Ja 145 Fackskolo 2| Flickor Nej 15 YrkesskoloZZ åsså—2 Nej iii Yrkesskola 20 Vet inte 148 Arbete 9 Vet inte 41 Arbete 7 Annat alt 7 Annat alt 6 Ggmnasium 25 . Ja 23 Fockskola 21 ägd—ä Nej 24 Yrkesskoioszi 9 ” Vet inte 55 Arbete 13 Annat alt 7

Figur 9. Elevernas val av skolform respektive börja arbeta utifrån deras planer 1966.

3.3.1 Planer på gymnasieutbildning i åk 6 och val av detta i åk 9

Eleverna fick 1966, innan de skulle börja i åk 7, en fråga om de hade planer på att senare välja gymnasium. Förändringarna mellan planer på gymnasieutbildning och faktiskt val av detta framgår av figur 9. Materialet redovisas dels totalt, dels uppdelat på pojkar och flickor, dels på de tre socialgrupperna.

Totalt sett är förändringarna mellan planer på gymnasium och faktiskt val mycket små. Drygt 75 % av dem som hade planer på gymnasium har även valt detta. Av dem som inte hade planer på gymnasium har de flesta valt yrkesskola och börja arbeta. Av dem som var osäkra har de flesta valt yrkesskola, därefter fackskola. Pojkarna väljer gymnasium i något större utsträckning än vad de planerade i åk 7, medan flickorna i stort väljer

Val 6149 Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Obestämda

7w :. 1W7 14 wave

Direkt Indirekt Icke ggmnasietörberedonde gymnasieförberedande ggmnasieförberedonde

Val åk 7

Figur 10. Elevernas val av skolform respektive börja arbeta utifran vilken tillvalsgrupp de tillhörde i åk 7.

enligt sina planer. Socialgruppsskillnaderna är små. Det är främst elever från socialgrupp 1 som under högstadiet ökar sitt intresse för gymnasie- studier.

3.3.2 Val i åk 6 och åk 9

Vi skall nu övergå från elevernas planer till deras faktiska val dels till åk 7, dels i åk 9. Eleverna har vi delat upp i tre valkategorier beroende på om de i åk 7 valt direkt gymnasieförberedande studier, mera indirekt gymnasieförberedande (dvs. vissa kurser mäste kompletteras under hög- stadiet för att ge behörighet till gymnasium) eller icke gymnasieförbe- redande studierl 2. Resultaten i figur 10 understryker att gymnasievalet i stor utsträckning avgörs redan i åk 6; 70 % av eleverna med direkt gymnasieförberedande kurser väljer gymnasium i åk 9. Eleverna med indirekt gymnasieförbere- dande kurser väljer i första hand yrkesskola och därefter fackskola, medan eleverna i den tredje gruppen väljer yrkesskola i första hand och att börja arbeta i andra hand.

3.3.3. Val i åk 9 och betyg. intelligens och intresse i åk 6

Eleverna fick i åk 6 genomgå ett intelligenstest och några intressetest. För en närmare beskrivning av de olika testen hänvisas till individualstatistik- projektets rapport nr 22. Resultaten av testenjämförda med betygen iåk 6 och 9 för samma elever, uppdelade på dels kön, dels väljargrupperna framgår av figur 11.

Resultaten pekar på den stora roll betygen i ak 6 spelar för valet av sysselsättning efter grundskolans slut. Även resultaten på intelligenstesten visar samma mönster. På intressetesten är däremot bilden en annan. Skillnaderna mellan väljargrupperna i åk 6 är små och ganska osyste— matiska. Ser vi på könsskillnaden visar det sig att flickorna genomgående har högre betyg än pojkarna, något som dock knappast kan förklara

a) Betyg i åk 6 och åk 9. väljargrupperna Betgg 4,00 _ i "' —- "1 3,00 j _ _— '— l _ F W 'T Loo—: uno—: ? i ,o 5 ' _ 0 0 Svenska Matematik Engelska Medelbetyg åk 6 åk 6 k 6 åk 9

.G—völjare DF-völjare [MY—väljare DA-völjore

b) Betyg 1 åk 6 och åk 9. kön

Betyg åk 6 Medelbetyg åk 9 Svenska Matematik Engelska HT 1968 Pojkar 3.03 3.24 3.05 2.98 Flickor 3.49 3.27 3.46 3.12 c) Intelligenstest- resultat i åk 6 d) Intressetestresultat i åk 6 lntel- Intresse ligens . . _ ' _ . ._ 1'1'11uf15 Handels Husligt Tekniskt Verbalt Pojkar 68.37 36.67 24.23 23.91 35.84 28.54 Flickor 67.97 33.48 28.21 33.91 22.86 34.02 G-väljare 79.19 35.47 24.75 28.61 30.68 32.69 [*”—väljare 67.41 35.51 27.81 30.49 28.17 32.66 Y-väljare 59.92 34.93 26.67 27.75 30.17 29.31 A-väljare 57.02 34.49 27.20 28.50 28.01 28.92

Figur 11. Betyg i åk 6 och åk 9 samt intelligens- och intressetestresultat för samma grupp elever i åk 6, uppdelade på kön och väljargrupper.

skillnaden mellan de olika väljargrupperna. Skillnaderna mellan väljar- grupperna på intressetesten är däremot mera relaterade till kön.

En något tillspetsad tolkning av resultaten i figur 11 är att valen inför gymnasieskolan är avgjorda innan eleverna börjar i högstadiet. För merparten av eleverna är deras betygsprestationer på mellanstadiet av avgörande betydelse för val av sysselsättning efter grundskolans slut.

Figur 12 visar elevernas fördelning på socialgrupper, betyg, intelligens- och intressetestresultat.

På såväl betygs- som intelligensvariabler framträder ett inte oväntat mönster. Skillnaderna på intressetesten är däremot inte alls socialgrupps- bundna på samma sätt. På vissa test har socialgrupp 3 högst poäng, på andra test socialgrupp 1.

Resultaten i figur 11 och 12 ger en bild över hur sammankopplade socialgrupp, betygs- och intelligenstestprestationerna är samt hur fast denna koppling är redan när eleverna börjar i åk 7. På intresseplanet är däremot kopplingen till socialgrupp ganska ospecifik. En snarlik resultat- bild på sambandet mellan socialgrupp och s. k. konventionella intelligens- test, som här tillämpats, finns i en svensk kreativitetsundersökningl 3. I denna framkom ett kanske mer intressant resultat, nämligen att social- grupperna var betydligt mindre kopplade till resultaten på kreativitets— testen än till de konventionella intelligenstesten. Alltså en resultatbild som i stort överensstämmer med den här aktuella vad gäller skillnaden mellan intelligens- och intressetesten.

a) Betyg i åk 6 och åk 9 Betgg 4,00 _ 3,00—2 _ _ _ _ zanå ] 1,00— 1 0,00 — Svenska Matematik Engelska Medelbetgg åk 5 åk 6 åk & åk9 'Bocialgrupp | DSociolgrupp 2 DSoctalgrupp ?) b) Intelligenstest- resultat i åk 6 c) Intressetestresultat i åk 6 Intel— Intresse "gens Frilufts Handels Husligt Tekniskt Verbalt Social- grupp 1 79.49 35.81 23.84 29.11 31.07 32.53 Social- grupp 2 70.48 35.05 26.10 29.11 29.82 31.99 Social-

grupp3 64.74 36.02 27.09 28.99 29.94 31.10

Figur 12. Betyg 1 åk 6 och åk 9 samt intelligens- och intressetestresultat för samma grupp elever i åk 6, uppdelade på socialgrupper.

Sambandet mellan hög socialgrupp och höga betyg respektive höga intelligenspoäng är något som påvisats i en rad undersökningar' 4—1 7. De bakomliggande faktorerna till detta samband vet vi däremot mindre om. En under det senaste året livligt debatterad amerikansk undersökning' 8 om olika förväntningar på olika elevgrupper ger emellertid vissa uppslag till bättre förståelse av de samband vi ovan nämnt. Även forskningen rörande språkinlärning och olika sociala gruppers spräkbruk'g—2l ” kan öppna nya vägar till en bättre förståelse av hur differenser av den typ vi finner i figur 11 och 12 uppkommer. Det kan inte uteslutas att barn medjämförliga biologiska förutsättningar under olika sociala förhållanden utvecklas så att de får olika resultat på intelligensmätningar av ett slag som diskuteras här. Om man således i framtiden önskar komma fram till en förståelse av valen i högstadiet måste med all sannolikhet en stor

a) Val av skolform eller att börja arbeta

Totalt L | Pojkar | | Flickor [ [

G—völjare L [

Illi Ill

F —vi:iljare [ [

Y-völjare I |

A—völjarel I 1 l l l l 1 1 | 1 1 *I 0 10 20 50 40 50 60 70 80 90 10%)

b) Val av tillvalsgrupp respektive linje

Totalt L [ _ G—völjore Pojkar | [ _ Flickor | | _ Totalt | [ _ F—völjare Pojkar | [ _ Flickor [ | -

_l

1 1 I | 1 l l 1 l l 0 10 20 50 40 50 60 70 80 90 100 0/0 DDet var självklart att jag skulle välja som jag gjort BDet var inte lött- att bestämma sig men nu när det är gjort har jag en känsla av att jag gjort rätt Det var mgcket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt att jag öndrar mig

Figur 13. Säkerhet vid val av skolfonn/arbete och tillvalsgrupp/linje.

forskningsinsats koncentreras på vad som händer individerna innan de kommer till högstadiet och skolan överhuvudtaget. Resultaten i den här undersökningen pekar nämligen på att för majoriteten av eleverna är valet av gymnasial utbildning — medvetet eller omedvetet * avgjort innan de når högstadiet, inte minst har då deras betygsprestationer på mellansta- diet spelat en stor roll.

3.4 Säkerhet i valen

Elevernas säkerhet i valet av skolfonn och linje respektive börja arbeta framgar av figur 13.

Valen av gymnasium respektive yrkesskola eller börja arbeta upplevsi betydligt högre grad självklara än valet av fackskola.

Jämför vi med realskoleelcverna hos Härnqvist—Grahml angav 50 ”a av dessa elever det som självklart att börja gymnasium och 16 % angav planer på att eventuellt ändra sina val. Bland G-väljarna är motsvarande siffror 54% respektive 8 %. Totalt sett är pojkarna något mera säkra i sina val än flickorna.

Jämför vi tillvals- och linjeval med valet av skolform finner vi att det senare upplevs lättare än det förra. Linjevalet i fackskolan upplevs som något mindre självklart än valet av tillvalsgrupp i gymnasiet. Flickorna är något mindre säkra än pojkarna i tillvalsgrupp— och linjeval. Detta gäller främst linjevalet i fackskolan. Ca 20 % av flickorna som valt gymnasium planerar att eventuellt senare byta tillvalsgrupp.

7

3.5 Elevernas motiv till valen

Valmotiven har studerats med hjälp av på förhand formulerade skäl. Att studera valmotiv på detta sätt innebär alltid en viss risk, nämligen att de fastställda alternativen ej är tillräckligt uttömmande. l motsvarande valsituation för fackskole- och gymnasieeleverna har vi använt oss av öppna fragor. Dessa elevers svar har till nästan 100 % fallit inom de fastställda valmotiven vi använder till grundskoleeleverna. Sannolikheten att någon eller några väsentliga valmotiv saknas bland de fastställda valmotiven är således liten.

3.5.1 Motiven till studier eller arbete efter grundskolans slut

Eleverna har till varje valmotiv fatt ange om de anser det vara Mycket viktigt. Ganska viktigt. Inte särskilt viktigt eller Inte alls viktigt. Motiven har rangordnats utifrån hur stor procent av eleverna som angivit motivet som antingen Mycket viktigt eller Ganska viktigt. ] figur 14 har de tre främsta motiven medtagits.

Om vi här jämför med Härnqvist-Grahm' 7 finner vi att även realskoleelcvernas främsta skäl att ga till gymnasium var ett yrkesskäl. Även allmänbildningsmotivet är väsentligt i de båda materialen, dock betonade realskoleeleverna detta motiv något mindre än G-väljarna. Den stora skillnaden finns i betygsmotivet, Detta betonades i mycket liten

Första hand Andra hand Tredje hand

Jag behöver gå i gymna- sium för att komma till det yrke jag helst vill ägna mig åt

På gymnasiet blir man allmänbildad och får lä- ra sig saker som man alltid har nytta av läng- re fram ilivet

Mina betyg är så pass bra att jag kan komma in i gymnasiet

Fackskolan ger mig en lagom lång utbildning och sedan möjlighet att välja mellan flera yrken som intresserar mig

På fackskolan blir man allmänbildad och får lä- ra sig saker som man alltid har nytta av läng- re fram i livet

Man klarar sig inte nu för tiden utan högre ut- bildning än grundskolan

Mina betyg är så pass bra att jag kan komma in i fackskolan

Jag tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier

Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium eller fackskola

Man klarar sig bra i samhället även utan högre utbildning

Erfarenheten från PRYO verksamheten har påver- kat mitt val

Jag vill helst börja ar— beta och tjäna pengar nu

Jag tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier

Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium eller fackskola

Figur 14. Motiv att välja viss skolform eller att börja arbeta.

utsträckning av realskoleeleverna, medan det hos G-väljarna kommer i tredje hand. Även bland Y- och A-väljarna är betygsmotivet väsentligt vilket det även var hos de realskoleelcver i Härnqvist—Grahms undersök- ning, som inte avsåg att välja gymnasium.

Första hand Andra hand Tredje hand

H+S Där får jag läsa de äm-

nen som intresserar mig mest

Den tillvalsgruppen le- der fram till de yrken som intresserar mig mest

Den tillvalsgruppen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

E Den tillvalsgruppen le- der fram till de yrken som intresserar mig mest

Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den tillvalsgruppen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

Den tillvalsgruppen le- der fram till de yrken som intresserar mig mest

Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den tillvalsgruppen ger flest möjligheter vid va- let av fortsatta studier

Den tillvalsgruppen le- der fram till de yrken som intresserar mig mest

Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den tillvalsgruppen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

Figur 15. Motiv att välja tillvalsgrupp i gymnasiet.

3.5.2. Motiven till val av tillvalsgrupp respektive linje

Första hand Andra hand

Tredje hand

So Den linjen leder fram till de yrken som intres- serar mig mest

Där får jag läsa de äm— nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke som jag har tänkt välja

Ek Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen leder fram till de yrken som intres- serar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke som jag har tänkt välja

Te Den linjen leder fram till de yrken som intres-

Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt

serar mig mest mest det yrke som jag har

tänkt välja

Figur 16. Motiv att välja linje i fackskolan.

Den metodik som beskrevs i avsnitt 3.3.1 har även använts vid studier av valmotiven till tillvalsgrupp och linje. 1 figur 15 är materialet uppdelat på de tillvalsgrupperi gymnasiet eleverna uppgivit att de sökt till.

Jämför vi även här med Härnqvist-Grahms undersökning, finner vi att överensstämmelsen är stor mellan materialen vad gäller skälen att välja inom gymnasiet, dvs. yrkesvalet dominerar. Ämnesintresset var dock generellt något starkare hos realskoleeleverna. Det starkaste ämnesintres- set fanns hos de blivande latinarna. I grundskolematerialet är det H+S-väljarna som har det starkaste ämnesintresset.

Motivet att välja linje inom fackskolan (se figur 16) är något mer yr- kes- än ämnesinriktat. Vi får anledning att återkomma till motiven senare när vi behandlar fackskolan och gymnasiet i kapitel 4.

3.6 Hypotetiska val

Med hjälp av olika frågor har vi försökt få en bild av elevernas inställning till vissa hypotetiska valalternativ. De valalternativ eleverna ställs inför är val i äk 9 — om detta kunde göras oberoende av någon påverkan av betyg och dylikt, val mellan skolform och yrkesintresse, val vid ändring av kompetensregler samt val av tillvalsämnen i det nya högstadiet. Det bör påpekas att en del av valalternativen måste vara okända för merparten av eleverna. Eleverna har inte haft tillfälle diskutera valen med någon som brukar paverka dem. Detta senare förhållande gör dock knappast resulta. ten mindre intressanta.

3.6.1 Val — oberoende av betyg och övrig påverkan

Eleverna fick i en fråga ta ställning till hur de skulle välja om de inte behövde ta hänsyn till betyg, vad de tidigare valt. vad föräldrarna tyckte eller kostnadsskäl. I figur 17 ser vi resultaten på denna fråga i jämförelse med elevernas verkliga val i mars 1969.

&) Totalt och kön

0/0 50 405 505 :4 205 lu—Z

0: m I

2 0 x 0 O

5 E 0 E '; 2 _0 g '5 få i t» :o 8 3 % f” *0

3 m tl) "& +- c m m "&", lo—

.rc 0! w x (» th

& 8 f f a & 0 x % a

3 u. >- 4 o n:) LE >"- 4 o

Fritt vol Verkligt vol Pojkar Flickor

b) Socialgrupper

Socialgrupp 1 Socialgrupp 2 Socialgrupp 3 l—"ritt Verkligt Fritt Verkligt Fritt Verkligt

Gymnasium 83 81 59 45 40 25 Fackskola 10 11 15 21 18 21 Yrkesskola 1 6 13 20 24 34 Arbete 3 2 9 7 15 13 Obestämda 3 — 4 7 3 7

Figur 17. Jämförelse mellan paverkansfritt val och verkligt val 1969.

Drygt hälften av eleverna skulle välja gymnasium om de kunde göra det oberoende av betyg. föräldrar och kostnadsskäl. dvs. drygt 10 % fler än de som valde gymnasiestudier i mars 1969. Genomgaende skulle bade pojkar och flickor i större utsträckning välja gymnasium pä bekostnad av yrkesskola och fackskola i ett päverkansfritt val. Socialgruppsskillnaderna är mindre i det ”paverkansfria" valet. Mest markant är utjämningen för socialgrupp 3 och 2 där antalet elever. som skulle vilja gå i gymnasium, ökar med omkring 15 %.

3.6.2 Val mellan skolform och yrkesintresse

G-väljarna fick ta ställning till följande: ”Om du inte kommer in på den tillvalsgrupp du valt i första hand, skulle du dä välja vilken tillvalsgrupp som helst pa gymnasiet eller en linje i fackskolan eller yrkesskolan som i yrkesinriktning överensstämmer med ditt förstahandsval av tillvals— grupp?” 1 figur 18 ser vi resultaten på denna frågeställning.

Alternativ 1 Vilken annan tillvalsgrupp som helst på gymnasiet 2 Den linje på fackskolan som har samma yrkesinriktning som den tillvalsgrupp du valt på gymnasiet i första hand 3 Den linje på yrkesskolan som har samma yrkesinriktning som den tillvalsgrupp du valt på gymnasiet i första hand 4 Böija arbeta

3) Totalt b) Kön,]inje och socialgrupper 0/c 60- _E Alternativ 5 1 2 3 4 Sa 50? _: Pojkar 56 42 1 1 100 ; Flickor 49 49 1 1 100 ['"—5 H+Stillvalsgrupp 48 50 1 1 100 ; E 39 59 2 — 100 E N 73 26 — 1 100 ”_; T 34 60 4 2 100 & Socialgruppl 61 37 1 1 100 205 SocialgruppZ 56 41 1 2 100 g Socialgrupp3 44 53 2 1 100 rti—f " l 2 3 4 Alterno'liv Figur 18. G-väljarnas alternativ till förstahandsvalet. Alternativ 1 Vilken annan linje som helst på fackskolan 2 Den linje på yrkesskolan, som har samma yrkesinriktning, som den linje du valt på fackskolan 3 Börja arbeta a) Totalt b) Kön, linjer ()/o 60: _: Alternativ 5 1 50% 2 3 Sa % Pojkar 35 48 17 100 405 Flickor 31 58 11 100 "; So-linjen 37 52 11 100 E Ek-linjen 26 58 16 100 ål)—E Te-linjen 31 62 7 100 zo—f ia—f (] l 2 3 Alternativ Figur 19. F -vä1jarnas alternativ till förstahandsvalet.

Drygt hälften av G- -vä1jarna är skolformsbundna 1 valen, medan knappt hälften är mer yrkesinriktade. Det är nästan enbart fackskolan som framstår som ett alternativ för de senare eleverna. Det är vidare främst de elever, som valt N-tillvalsgrupp, som är mest gymnasiebundna. Detta återspeglas även i att pojkarna i större utsträckning än flickorna är gymnasiebundna. Vidare pekar resultaten på att elever från socialgrupp 1 är mera skolformsbundna än de övriga.

F-väljarnas svar på en liknande frågeställning ser vi i figur 19. Ungefär en tredjedel av F-väljarna är skolformsbundna medan över hälften är mera yrkesinriktade och skulle välja yrkesskola framför annan linje på fackskolan. Även här är pojkarna något mera skolformsbundna än flickorna. Att eleverna på social linje — trots att merparten är flickor — uppvisar störst skolformsbundenhet kan uppfattas som ett uttryck för att denna linje är mindre markerat yrkesinriktad än ekonomisk och teknisk linje.

3.6.3 Val vid ändring av behörighetsregler

G-väljarna fick frågan om de skulle välja fackskola om denna gav behörighet till universitetsstudier (figur 20).

rom [ %llllllllllllllllllll ? Pojkar L Elm llllllllllllllllllll 1 Flickor [ Elllllllllllllllllll ?

l 1 1 l 1 101 1 ?

IO 20 50 4060 70 8|0 90 100

0/0 .Jag är säker på att jag Jag skulle säkert inte valt fack- skulle volt fackskola skola Jag skulle troligen volt Dfockskolo DW” inte

Jag skulle troligen inte valt fackskola

Figur 20. G- -väljarnas eventuella val av fackskola om den gav behörighet till universitetsutbildning.

man ( %llllllllllllllllllllllllll ? Pojkar— l ' älllllllllllllllllllll J Flickor [ ämm llllllllllllllllllll _|

1 1 1 ?

10 20 30 1410 510 70 sin 90 100

0/0

.Jag är säker på att jag skulle Ming skulle troligen inte börja lösa börja läsa vid universitet vid universitet

Jag skulle troligen börja Jag skulle säkert inte börja läsa läsa vid universitet vid universitet

åkt; vet inte vad jag skulle göra Figur 21. F-väljarnas intresse för universitetsutbildning.

Ca 25 % skulle säkert eller troligen valt fackskola om behörighetsregler- na ändrades. Några egentliga könsskillnader framträder inte.

F—väljarna fick i sin tur ta ställning till universitetsstudier om facksko- lan gav behörighet därtill. 1 figur 21 framgår deras intresse för universi- tetsstudier.

Omkring en fjärdedel av F-väljarna skulle säkert eller troligen börja universitetsstudier om fackskolan gav behörighet medan en tredjedel är osäkra hur de skulle göra. Pojkarna har ett större intresse för universitets- studier än flickorna.

3.6.4. Hypotetiska val i grundskolans nya högstadium

Eleverna fick ta ställning till hur de skulle valt om de stod inför valet av tillvalsämnen i åk 7 i det nya högstadiet. Vad skulle de valt: språk, konst, teknik eller ekonomi? Vid tolkningen av dessa resultat bör beaktas att det är elever i åk 9 som svarat. Figur 22 visar elevernas intresse för de olika tillvalsämnena.

Totalt skulle drygt hälften av eleverna välja språk. Det mest markanta är kanske den konventionella könsbundenheten i valen; över 70% av flickorna skulle välja språk medan enbart 2 % skulle välja teknik. Flickornas nästan obefintliga intresse för teknik i det nuvarande systemet kommer således fram även i hypotetiska val. Om vi även studerar hur socialgruppstillhörigheten bryter fram i ett hypotetiskt val, fmner vi ett

0/0 80

70

60

50

30

20

l l l

Totalt Pojkar Flickor Soelal— Sociol— Social— qrugp ' grupp 2 grupp 3

.B—språk DKonst MTeknik DEkonomi

Figur 22. Elevernas val av tillvalsämnen i det nya högstadiet.

inte oväntat mönster. Socialgrupp 1 väljer språk i större utsträckning än övriga grupper och socialgrupp 3 teknik mer än övriga socialgrupper.

3 .7 Sammanfattning: grundskolan

I kapitel 6 kommer vi att mera ingående diskutera resultaten från detta avsnitt tillsammans med resultaten från fackskolan och gymnasiet. Här presenteras därför enbart en koncentrerad sammanfattning av vissa resultat i grundskolan.

1. Över 80% av grundskoleeleverna planerar att fortsätta med gymnasial utbildning.

2. Gymnasiet väljs av 38% av eleverna, fackskolan av 20% och yrkesskolan av 26 %. Att börja arbeta direkt avser 9% av eleverna. Gymnasiet och yrkesskolan väljs mest av pojkar, medan fackskolan väljs mest av flickor.

3. I Stockholms-regionen finns en betydligt större efterfrågan på gymnasium i förhållande till övriga regioner.

4. Bland G-väljarna är den naturvetenskapliga tillvalsgruppen mest attraktiv.

5. Fördelningen av elevernas betyg i åk 6 samt deras planer och val inför åk 7 gentemot valen i åk 9 pekar på, att valet av gymnasial skolform med stor sannolikhet bestäms av förhållanden före högstadiets början. Detta gäller främst valet av gymnasium.

6. Gymnasiet har den i särklass största dragningskraften inom gym- nasieskolan. Drygt hälften av eleverna skulle välja gymnasium om de kunde bortse från betyg och övrig påverkan.

7. Fortfarande påverkar de sociala skillnaderna valen i stor utsträck- ning, medan i socialgrupp 1 gymnasium väljs av 82 % och yrkesskola av 6 %, väljs i socialgrupp 3 gymnasium av 25 % och yrkesskola av 34 % av eleverna.

8. Utöver betygen påverkar köns- och socialgruppfaktorer valet av tillvalsgrupp på gymnasiet. Endast 1 % av flickorna väljer teknisk linje. Elever från socialgrupp 1 väljer i mindre utsträckning ekonomisk och teknisk linje än elever från socialgrupp 3.

9. Eleverna upplever valet av gymnasium, yrkesskola och att börja arbeta som mer självklart än valet att börja fackskola.

10. För G-väljarna upplevs valet att börja gymnasium lättare än valet av tillvalsgrupp, medan valet av linje för F-väljarna är lättare än valet av fackskola.

11. Elevernas motiv till val av skolform och studieinriktning inom dessa överensstämmer i stort med resultaten i Härnqvist-Grahms under- sökning ”Vägen genom gymnasiet”. [ båda undersökningarna hör yrkes— och betygsskäl till de viktigaste motiven. Realskoleelevernai ”Vägen genom gymnasiet” angav dock genomgående ett större ämnesintressemotiv.

12. Ca hälften av G—väljarna skulle kunna tänka sig fackskoleutbild- ning, men nästan ingen valde yrkesskola, om de inte kom in på den tillvalsgrupp de sökt i första hand i gymnasiet. Över hälften av F-väljarna skulle kunna tänka sig yrkesutbildning om de inte kom in på den linje de valt i första hand i fackskolan.

13. En fjärdedel av G—väljarna skulle kunna tänka sig val av fackskola om denna gav kompetens för universitetsstudier.

14. En fjärdedel av F—väljama är intresserade av universitetsstudier om fackskolan ger kompetens därtill.

15. Stora könsskillnader bryter fram i hypotetiska val inom det nya högstadiet; 72 % av flickorna skulle välja språk, medan enbart 2 % skulle välja teknik. Även socialgruppsskillnader framträder. Elever från social- grupp ] väljer i större utsträckning språk medan elever från socialgrupp 3 främst väljer teknik.

4. Planer och val i fackskola och gymnasium

4.1 Eleverna i fackskolan och gymnasiet

Som beskrivits i kapitel 2 består fackskolematerialet av elever dels från Göteborg, dels från Västmanland. Materialet är således till skillnad från grundskolematerialet inte riksrepresentativt. Figur 23 (s 55) ger en be- skrivning av materialet avseende linje, kön, socialgrupp, betyg samt intag- ningspoäng till fackskolan.

De flesta eleverna finns på social linje, där också flickorna är i majoritet. På teknisk linje finns 4 flickor av 152 elever. Den sociala sammansättningen på teknisk linje avviker något från den totala samman- sättningen i fackskolan på så sätt att socialgrupp 3 är något överrepresen- terad och socialgrupp 1 är något underrepresenterad. Eleverna på social linje har den högsta intagningspoängen och även det högsta medelbetyget i åk 2 (höstterminen 1968).

Som framgick av presentationen av materialen i kapitel 2 är hela gymnasiematerialet insamlat i Västmanlands län. Figur 24 (s 56) ger en närmare beskrivning av elevsammansättningen.

På den ekonomiska linjen är eleverna färre från socialgrupp 1 och fler från socialgrupp 3 i förhållande till den genomsnittliga sociala samman- sättningen. De mest markanta könsskillnaderna finns på de humanistiska och tekniska linjerna. Mellan linjerna finns även sociala skillnader. På den ekonomiska och den tekniska linjen är andelen elever från socialgrupp 1 relativt liten. Högst intagningspoäng har den naturvetenskapliga linjens elever medan i åk 3 eleverna på den humanistiska linjen har högst betyg.

Fördelningen av eleverna på linjer i åk 3 i jämförelse med G—väljarnas efterfrågan och GU avseende 19604 framgår av figur 25 (s 57).

Med undantag för den naturvetenskapliga tillvalsgruppen/linjen ligger G-väljarnas efterfrågan närmare GUs beräkningar än gymnasisternas linjeval. Vad dessa data pekar på är en minskning i efterfrågan på humanistisk-samhällsvetenskaplig utbildning och en ökning i efterfrågan på den naturvetenskapliga. Flera nyligen publicerade arbeten”—24 har visat att i flera västeuropeiska länder humanistiska och samhällsveten- skapliga studier ökat sin andel av elevpopulationen på bekostnad av naturvetenskapliga ämnen. En försiktig tolkning av resultaten i figur 25

ägo medelbetyg inom linjerna ; Linje 50% So Ek Te & Antalelever, totalt 484 159 152 1.05 pojkar 151 93 148 5 flickor 333 66 4 5 Intagningspoäng 3.06 3.02 3.05 m—j Medelbetyg HT 1968 3.06 2.96 2.96 zo—f io—f 0 So Ek Te Pojkar Flickor

c) Socialgrupper, totalt och inom linjerna

c'/o u :> 01 = 1: :> iiuliiiilnnliiuliiiiluiilni|l11|iliiirliiii N O (: 0

Totalt 50 Ek Te 'Sociolqrupp I BSociolqrupp 2 DSociolqrupp 3

Figur 23. Beskrivning av fackskolematerialet.

skulle då vara att vi här i landet åtminstone på gymnasial nivå nått en dämpning i denna efterfrågan på humaniora och samhällsvetenskap. Givetvis kan bytena mellan åk 1 och 2 förändra bilden. Men detta är något som kanske mer återspeglar brister i gymnasiets inre funktion än förändringar i elevernas intressen2 5 .

4.2 Planer efter fackskolans och gymnasiets slut

I figur 26 (s 58) redovisas elevernas planer efter respektive skolas slut. Vi finner att de flesta eleverna både i fackskolan och gymnasiet planerar vidareutbildning.

a) Linjer b) Antal elever, intagningspoäng och medelbetyg inom linjerna

0/0 305 Linje 5 H 5 E N T 205 5 Antal elever, totalt 125 180 70 199 104 5 pojkar 19 60 32 132 101 mi flickor 106 120 38 67 3 & Intagningspoäng 3.87 3.39 3.64 4.15 3.75 ; Medelbetyg HT1968 3.28 3.18 3.08 3.25 2.90

0 ' H ' 5 E N T DPojkor DFlickor c) Socialgrupper, totalt och inom linjerna

0/0 50

50 -—

110

311

20

Totalt H 5 E N T .Sociolgrupp ! DSociolqr-upp 2 DSociqlqr—upp 5

Figur 24. Beskrivning av gymnasiematerialet.

I båda materialen framträder könsskillnader. Pojkarna planerar att gå direkt ut i arbetslivet i högre grad än flickorna vilket är mest markant i fackskolematerialet. Även när eleverna uppdelas efter linjetillhörighet, är mönstret detsamma i de två materialen. dvs. eleverna på de ekonomiska och tekniska linjerna planerar direkt yrkesverksamhet i högre grad än eleverna från de övriga linjerna.

Fördelningen av betyg visar att elever, som planerar direktutbildning. har högst medelbetyg.

Endast 20 % av fackskoleeleverna anger att de skall börja arbeta direkt. Dessa siffror är intressanta att ställa mot fackskoleutredningens mål”. Där angavs att fackskoleutbildningen dels skulle ge möjlighet till fortsatta allmänbildande eller yrkesinriktade studier, dels leda direkt till yrkesverk- samhet. Siffrorna 60 '0 för vidareutbildning och 20 % för arbete visar att

50 . 5 _ lin—f ä 5 ati—_ 20—5 - w—f H U H+S E N T

Tillvalsqrupp/linje .Egmnasieutredninqen avseende 1970 Bli—väljarnas efterfrågan 1969 Dqunasisternas fördelning på linjer lök 3

Figur 25. En jämförelse mellan gymnasieutredningen avseende 1970 och G-väljarnas efterfrågan och gymnasisternas linjetillhörighet 1969.

eleverna upplever fackskoleutbildningen som mindre direkt yrkesförbe- redande.

Fackskoleelevernas syn på sina möjligheter att få arbete efter skolans slut framgår av figur 27 (s 59).

Merparten av eleverna upplever arbetssituationen så: det är ont om arbeten för fackskoleutbildade men de tror att de skall få arbete. Några könsskillnader finns knappast, däremot linjeskillnader. På de sociala och tekniska linjerna är eleverna mer osäkra om de skall få arbete än de på den ekonomiska. Eleverna på teknisk linje, som har ett års praktik har mest varit i kontakt med arbetsgivare, som lovat dem arbete.

4.3 Motiv till val av fackskola och gymnasium

Med hjälp av öppna frågor har vi försökt att belysa elevernas motiv till val av fackskola respektive gymnasium. Figur 28 (s 59) ger en beskrivning av de tre mest angivna motiven.

Gymnasisternas förstahandsmotiv är i likhet med G-väljarnas ett yrkes- motiv. ] andra hand anger gymnasisterna ett ekonomiskt motiv medan G-väljarna anger ett allmänbildningsmotiv.

Fackskoleeleverna anger i första hand ett betygsmotiv medan F-väljar- na anger att fackskolan ger lagom lång teoretisk utbildning.

4.4 Motiv till val av linje

Skälen till val av linje har också studerats med hjälp av öppna frågor (figur 29,560). [ båda materialen är det änmesintresset som är det mest avgörande vid

Alternativ 3 Direkt börja utbildning 1 Komplettera för att komma in på utbildning 4 Börja arbeta 2 Praktisera för att komma in på utbildning 5 Ägna sig åt annan sysselsättning 6 Vet inte a) Fackskoleeleverna, totalt b) Fackskoleeleverna, kön, linjer, medelbetyg 0/o 50 ; Alternativ 5 1 2 3 4 5 6 Sa Stl—E - 5 Alta Pojkar 26 4 21 26 6 17 100 2 Flickor 20 18 31 14 5 12 100 "DU—; So-linjen 25 16 33 7 5 14 100 _: Ek-linjen 19 4 18 40 4 15 100 E'"'_l Te—linjen 18 4 12 41 10 15 100 303 m Medelbetyg 3.09 2.91 3.20 2.89 3.08 2.80 20—2 lo—f Altl .; El %” e % % +,; % E 0 = 5 & & 3 c) Gymnasieeleverna, totalt d) Gymnasieeleverna, kön, linjer, medelbetyg 0/o 70 : Alternativ 5 _l 5 1 2 3 4 5 6 Sa 605 5 Pojkar 7 2 54 11 2 24 100 "; Flickor 6 11 53 9 7 14 100 50% H-Iinjen 2 10 60 7 7 14 100 ; S—linjen 4 7 66 3 5 15 100 ; E—linjen 8 9 30 36 3 14 100 [+H—: Altö N-linjen 12 S 58 1 4 20 100 _? T-linjen 8 5 30 24 2 31 100 305 Medelbetyg 2.97 2.91 3.34 3.03 3.09 2.95 20—2 juå ÅRZ [:]

O ) Utbildning 51 Arbeie Annat Vet inte

Figur 26. Planer efter skolans slut.

Alternativ 1 Det finns gott om arbete och därför är det bara att välja 2 Det är ont om arbete för folk med min utbildning, men jag tror attjag skall få arbete 3 Det är ont om arbete för folk med min utbildning och därför är jag orolig attjag inte skall få något arbete 4 Jag har varit i kontakt med en arbetsgivare, som har lovat mig arbete 5 Jag har redan ett kontrakt på ett arbete

8) Totalt. kön b) Linjer % 50 _ Alternativ _; 1 2 3 4 5 Sa Stl—; So—linjen 10 54 35 8 4 100 _: Ek-linjen 12 61 22 16 4 100 ; Te-linjen 6 69 37 28 7 100 [*"—S lll—å zn—f lu—f 0 | 2 3 4 5 Alternativ Pojkar Flickor

Figur 27. Elevernas bedömning av sina möjligheter att få arbete efter fackskolans slut. Resultaten är baserade på svaren ”Stämmer” på varje alternativ.

[första hand Andra hand Tredje hand

F Jag har inte tillräckligt

höga betyg för att kom- ma in på gymnasium därför har jag valt fack— skola

Fackskolan ger mig en lagom lång teoretisk ut- bildning och sedan möj- lighet att välja mellan flera yrken som intres— serar mig

Tillfälliga omständighe- ter

Jag behöver gå i gymna- sium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt

Jag väljer gymnasium för att senare få ett väl- betalt arbete

Man klarar sig inte nu för tiden utan gym- nasieutbildning

Figur 28. Motiv att välja skolform.

linjevalet. En jämförelse med F— respektive G—väljarna visar att grund- skoleeleverna som främsta skäl till sitt val av linje/tillvalsgrupp i större utsträckning anger ett yrkesmotiv. Undantaget är den humanistisk-sam— hällsvetenskapliga tillvalsgruppen, där ämnesintresset kommer i första hand.

Fackskola

Första hand Andra hand Tredje hand

So Där får jag läsa de äm— nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke som jag har tänkt välja

Den linjen leder fram till de yrken som intres- serar mig mest

Ek Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke som jag har tänkt välja

Den linjen ger flest möj- ligheter vid valet av yr- ke

Te Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke som jag har. tänkt välja

Den linjen leder fram till de yrken som intres- serar mig mest

Gymnasium

Första hand Andra hand Tredje hand

H Där får jag läsa de äm— nen som intresserar mig mest

Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betygi

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt väUa

S Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

Den linjen bör man väl- ja om man vill bli mera allmänbildad

E Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

Den linjen ger flest möj- ligheter vid valet av yr- ke

N Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen ger flest möj- ligheter vid valet av yr— ke

Den linjen ger flest möj- ligheter vid valet av fortsatta studier

T Där får jag läsa de äm- nen som intresserar mig mest

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja

Den linjen ger flest möj— ligheter vid valet av yr- ke

Figur 29. Motiv att välja linje.

Sammanfattningsvis kan sägas om elevernas motiv till valen att såväl gymnasisterna som G-väljarna samt realskoleelcverna som valde gymna- siet i Härnqvist-Grahms undersökning har angett ett yrkesmotiv i första hand, vilket främst kan ses som ett yrkesnivåval. Vägen genom gymnasiet blir för stora elevgrupper en nödvändig passage för att nå fram till de attraktiva yrkena. För de elever som inte väljer gymnasium blir betygs- motivet ett av de främsta. Detta gäller de här redovisade undersökningar- na men även Härnqvist—Grahms undersökning.

Resultaten för motiven ger således stöd för synsättet, att eleverna är mycket medvetna om gymnasiets särställning som avstamp till de attrak- tiva yrkena samt betygens betydelse för att komma upp på denna avstamp.

a) Fackskoleeleverna, totalt

Olo 50

lil]

30

20

llillllllilillllll1111|lliliiilll1lilll|lli|Iliii

r—1|_l

l 2 3 ll 5 & Alternativ

c) Gymnasieeleverna, totalt

0/0 80

70

50

50

30

20

LillllIlilllllllllilllllllll||Ill|llllLLlll1llllilllllllllillllillllillllll|||

[S:rl

l 2 3 10 5 & Alternativ

Figur 30. Omval i åk 9.

Alternativ 1 Den utbildningjag valt i fackskolan 2 Gymnasium 3 Fackskolan, men en annan linje 4 Yrkesskola 5 Börja arbeta 6 Något annat

b) Fackskoleeleverna, linjer och kön

Alternativ

1 2 3 4 5 6 Så So-linjen 53 30 7 6 1 3 100 Ek-linjen 43 40 11 1 3 2 100 Te—linjen 39 38 5 9 4 5 100 Pojkar 34 46 8 6 3 3 100 Flickor 62 22 7 5 1 3 100

Alternativ 1 Den utbildningjag valt igymnasiet 2 En fackskoleutbildning

3 Gymnasium, men en annan linje än nu 4 Yrkesskola

5 Börja arbeta 6 Något annat

d) Gymnasieeleverna, linjer och kön

Alternativ

1 2 3 4 5 6 Sa H-linjen 70 3 23 2 — 2 100 S-linjen 74 4 17 2 l 2 100 E—linjen 74 4 17 — 1 3 100 N-linjen 77 2 19 — — 2 100 T—linjen 73 1 18 1 2 5 100 Pojkar 76 — 19 1 l 3 100 Flickor 70 5 21 2 — 2 100

4.5 Tillfredsställclsc med valet av skolform och linje

Eleverna ställdes inför frågan hur de skulle välja om de nu fick göra om valet i åk 9 i grundskolan (figur 30).

Gymnasieeleverna är i mycket högre grad nöjda med sitt val av skolform än fackskoleeleverna, mer än 90% mot drygt 50 %. Som alternativ väljer fackskoleelverna gymnasium i första hand. På gymnasiet är framför allt H-linjens elever otillfredsställda med sitt val av linje. Jämför vi med Härnqvist-Grahm finner vi att i det materialet var det latinlinjens elever, som på en liknande frågeställning visade sig vara minst nöjda med sitt linjeval.

l fackskolan finns en ganska markant skillnad mellan pojkar och flickor. Flickorna är betydligt mer tillfredsställda med sitt val, vilket också kan förklara att eleverna på den sociala linjen — där merparten just är flickor — är mest tillfredsställda med sitt val.

4.6 Hypotetiska val i fackskola och gymnasium

Även fackskole- och gymnasieeleverna har fått besvara några hypotetiska valfrågor rörande universitetsstudier vid ändrade behörighetsregler, lö- nens betydelse vid universitetsstudier samt mera yrkesinriktad eftergym- nasial utbildning.

4.6.1 Fackskoleelevernas intresse för universitetsstudier

Elevernas intresse för universitetsstudier belystes med hjälp av en fråga, där utgångspunkten var att fackskolan skulle ge behörighet till universi- tetsstudier. 1 figur 31 ser vi elevernas svar på denna fråga.

Alternativ 1 Jag är säker på att jag skulle börja läsa vid universitet 2 Jag skulle troligen börja läsa vid universitet 3 Jag vet inte hurjag skulle göra 4 Jag skulle troligen inte börja läsa vid universitet 5 Jag skulle säkert inte börja läsa vid universitet

8) Totalt b) Linjer 0/0 30 i Alternativ

% l 2 3 4 5 Sa 2”? So-linjen 17 25 23 17 18 100

; lik—linjen 20 25 23 17 15 100 (I; Te-linjcn 16 23 26 19 16 100 | _

E Socialgruppl 27 28 18 10 17 100 ? SocialgruppZ 17 21 25 18 19 100 U:! Socialgrupp3 12 24 26 22 16 100

l 2 3 4 5 Alternativ Pojkar Flickor

Figur 3]. Fackskoleelevernas intresse för universitetsstudier.

Drygt 40 % av eleverna skulle säkert eller troligen börja läsa vid universitet om fackskolan gav behörighet därtill. Drygt en tredjedel skulle säkert eller troligen inte börja läsa där, medan knappt en fjärdedel är osäkra hur de skulle göra. Jämför vi med F-väljarna (kapitel 3) som fick samma fråga angav dessa ett något mindre intresse för universitetsstudier. Skillnaderna mellan materialen är vanskliga att tolka på annat sätt än att mellan 25 och 40% av fackskoleeleverna sannolikt skulle börja vid universitet om de flck möjlighet. Vidare att pojkarna i större utsträckning än flickorna skulle söka sig till universitet samt att några linjeskillnader knappast finns men väl sociala skillnader.

4.6.2 Gymnasieelevernas intresse för universitetsstudier om dessa ej påverkar lönen

Vad som ligger bakom elevernas intresse för universitetsstudier kan något förenklat sägas vara främst investering eller konsumtion. Gymnasie- elevernas inställning till detta belyses i någon män i en fråga om lönens betydelse vid val av universitetsstudier (figur 32).

Vi finner här inte oväntat att lönen spelar en ganska stor roll som incitament. Totalt är det lika många som svarar ja som nej på frågeställningen medan en fjärdedel av materialet är osäkra. En viss könsskillnad framträder även, vilken kan tolkas som att flickorna har ett större ”konsumtionsintresse* vid valet av universitetsutbildning medan pojkarna är mer ”investeringsrinriktade". Även socialgruppsskillnader framträder på så sätt att elever från socialgrupp 3 har en mer markant investeringsinriktning i förhållande till eleverri socialgrupp ]. Denna

a) Totalt, kön b) Linjer och socialgrupper 0/0 40 : Alternativ % Ja Nej Vet inte Sa 30"; H-linjen 49 32 19 100 ; S-linjen 35 37 28 100 ; E-linjen 16 60 24 100 20? N-linjen 48 24 28 100 _: T-linjcn 26 49 31 100 lll—5 Socialgrupp 1 51 27 22 100 ; Socialgrupp2 37 38 25 100 Ej Socialgrupp3 31 40 29 100 0 Ja Nej Vetinte Pojkar Flickor

Flgur 32. Gymnasisternas svar på frågan om de skulle välja en universi- tets- eller högskoleutbildning, även om lönen var densamma inom både de yrken som vanligen förutsätter en sådan utbildning och de yrken där en sådan utbildning mestadels inte krävs.

resultatbild överensstämmer i stort med amerikanska undersökning- ar”?23 rörande olika socioekonomiska gruppers investerings- och kon— sumtionsintresse för högre utbildning.

Eleverna på teknisk och ekonomisk linje är inte oväntat mest investe- ringsinriktade, vilket kan förklaras mot bakgrund av dels linjernas allmänna inriktning, dels de ovan nämnda sociala faktorerna.

Att eleverna på S-linjen upplever lönen som ett starkare incitament än eleverna på de humanistiska och naturvetenskapliga linjerna är kanske oväntat. Orsaken till denna linjeskillnad är svårtolkad, men kan samman- hänga med att både ämnes- och yrkesstrukturen kan upplevas som mer oklar vid kopplingen till högskolor för S-linjens elever i jämförelse med H- och N-linjernas elever. Vi får strax anledning återkomma till detta i en annan hypotetisk valfråga.-

4.6.3 Intresse för I—Z-årig yrkesinriktad utbildning efter gymnasiet och fackskolan

Fackskole- och gymnasieelevernas intresse för vidareutbildning belyses ytterligare av svaren på frågan om deras inställning till en 1— eller 2-årig mera yrkesinriktad utbildning efter fackskolans respektive gymnasiets slut (figur 33). En sådan utbildning skulle bl. a. omfatta yrkesområden som t. ex. u-landsarbete, samhällsplanering och miljövårdsarbete.

Gymnasieeleverna är mer positiva till en sådan utbildning än fackskole- eleverna. Ca 20 % respektive 10 % svararja. Däremot har omkring 50 % i de båda materialen svarat med ett svårtolkat kanske. Igymnasiemateria- let är flickorna mer positiva än pojkarna. Eleverna på S-linjen är mest positiva till en sådan utbildning. Detta skulle således stödja tolkningen av resultaten i figur 32, dvs. på grund av en oklar ämnes- och yrkesstruktur är dessa elever mest öppna för alternativa utbildningsvägar efter gymna— siet. l fackskolan föreligger ingen nämnvärd skillnad mellan linjerna. I fackskolan finns vidare inga påtagliga sociala skillnader medan de sociala variablerna mera bryter fram bland gymnasisterna på så sätt att elever från socialgrupp 1 är mindre intresserade av denna alternativa utbildning vid sidan av universitetsutbildningen. Självfallet måste vid tolkningen av resultaten på denna fråga beaktas den attraktivitet de speciellt nämnda yrkesområdena kan ha haft på eleverna.

4.7 Elevernas syn pa" studieskulder

] anslutning till intresset för fortsatt utbildning skall vi även se på elever- nas inställning till studieskulder (figur 34, s 66).

Fördelningen av elevernas svar är ungefär densamma i de två materia- len. Skillnaden är att på gymnasiet är det en liten förskjutning från alternativ ] ”Inte alls bekymrad” till alternativ 2 ”Inte särskilt bekymrad”i jämförelse med fackskoleeleverna. Könsskillnaderna är obetydliga, även de sociala skillnaderna är små, dock anger eleverna i socialgrupp 3 i minst utsträckning att de inte alls är bekymrade av studieskulder.

a) Fackskoleeleverna, totalt b) Fackskolematerialet, linjer och och kön socialgrupper 0/0 50 __ ? Alternativ _; Ja Kanske Nej Vetej Sa tin—: ; So-linjen 12 47 29 12 100 5 Ek-linjen 13 40 27 20 100 305 Te-linjen 14 45 32 9 100 5 Socialgruppl 1] 45 34 10 100 % Socialgrupp2 12 46 27 15 100 20? Socialgrupp3 14 48 27 11 100 lll—f rJ:

Ja Kanske Nej Vetinte

Pojkar Flickor

c) Gymnasieeleverna, totalt (1) Gymnasieeleverna, linjer och och kön socialgrupper 0,0 50 _ ; Alternativ 4 5 Ja Kanske Nej Vet ej Sa 0—2 ; H—linjen 16 52 22 10 100 E S—linjen 28 52 12 8 100 305 E-linjen 20 49 17 13 100 _; N-linjen 7 48 32 14 100 ; T—linjen 20 55 18 7 100 20? Socialgruppl 13 46 26 14 100 E Socialgrupp2 18 52 23 7 100 5 Socialgrupp3 20 51 16 13 100 lit—: 5

Ila Kanske Nej Vet inte

Pojkar Flickor

Figur 33. Elevernas intresse för en l—2-årig mer yrkesinriktad utbildning efter gymnasiets och fackskolans slut.

4.8 Saruman fattning: fackskola och gymnasium

]. Omkring 60% av eleverna i fackskolan och 70% av eleverna i gymnasiet planerar vidareutbildning i någon form. 10 % av eleverna på gymnasiet och 20% av eleverna i fackskolan planerar att börja arbeta direkt medan ca 20 % är osäkra vad de skall göra. 30 % av eleverna från

Alternativ 1 Jag är inte alls bekymrad över studieskulder 2 Jag ärinte särskilt bekymrad, men känner ändå en viss oro vid tanken på studie- skulder 3 Jag är ganska oroad över studieskulder 4 Jag är mycket oroad över studieskulder 5 Jag vet inte

a) Fackskoleeleverna, totalt b) Fackskoleeleverna. och kön socialgrupper

0/e 50 : Alternativ ; 1 2 3 4 5 Sa

['"—; Socialgruppl 35 44 10 6 5 100 _f Socialgrupp2 32 48 9 3 8 100 5 Socialgrupp3 22 44 15 8 10 100 30:

20%

lu—f

05 |-—-j

l 2 3 4 5

Alternativ Pojkar Flickor

c) Gymnasieeleverna. totalt d) Gymnasieeleverna OCh kön socialgrupper 0/0 60 : Alternativ

% l 2 3 4 5 Sa 50? Socialgruppl 27 54 11 5 3 100

E Socialgrupp2 30 54 11 2 3 100 A ? Socialgrupp3 18 51 19 8 4 100 02 lll—; zn—å ln—f

,; l=lr=r

l 2 3 4 5 Alternativ

Pojkar Flickor

Figur 34. Elevernas inställning till studieskulder.

de ekonomiska och tekniska linjerna på gymnasiet avser att direkt fortsätta utbildning.

2. Gymnasisterna anger i likhet med G-väljarna ett yrkesmotiv som det främsta skälet till val av gymnasium medan fackskoleeleverna som främsta skäl anger att de inte hade tillräckligt höga betyg för att komma in på gymnasiet.

3. Både gymnasister och fackskoleelever anger ämnesintresse främst vid linjeval. G- och F-väljarna anger däremot i större utsträckning yrkesmotiv.

4. Över 90 % av gymnasisterna skulle återigen välja gymnasium om de i år gick i åk 9 i grundskolan. I fackskolan är det drygt hälften som åter skulle välja fackskola - merparten flickor _ medan en tredjedel av eleverna skulle välja gymnasium.

5. Eleverna på H-linjen är minst tillfredsställda med sitt linjeval. 23 % skulle vilja gå på annan linje.

6. Ca 40% av gymnasieeleverna skulle välja universitetsutbildning även om löneskillnader inte fanns mellan yrken som förutsatte universi- tetsutbildning och övriga. Både linje— och socialgruppsskillnader samt könsskillnader påverkar detta val.

7. Ca 40 % av fackskoleeleverna skulle säkert eller troligen börja läsa vid universitet om fackskolan gav behörighet därtill. Pojkarna har ett större intresse för universitetsstudier än flickor, och eleverna från social- grupp ] och 2 är mer intresserade än eleverna från socialgrupp 3.

8. Över hälften av eleverna ställer sig inte direkt avvisande till en kortare och mer yrkesinriktad utbildning efter gymnasiets och fack- skolans slut.

9. Omkring 25 % av eleverna ärinte alls bekymrade för studieskulder. Fackskoleeleverna är något mer bekymrade än gymnasieeleverna och flickorna i något högre grad än pojkarna.

5. Grundskolan, fackskolan, gymnasiet _ några gemensamma frågeställningar

5.1 Studie- och yrkesvägledning

Eleverna i de tre skolformerna fick besvara en del frågor om studie- och yrkesvägledning: om de inför sitt val varit i kontakt eller planerar att ta kontakt med en studie- och yrkesvägledare och om de generellt anser att de fått tillräckligt med information samt vilken typ av information de önskar mera av och varifrån de fått information inför valen.

5.1.1 Elevernas kontakt med studie- och yrkesvägledare inför valen

Elevernas svar på om de varit i kontakt med studie- och yrkesvägledare före valet till fackskola och gymnasium presenteras i figur 35.

Jämför vi skolformerna finner vi att ca 50% av grundskoleeleverna (gäller enbart G- och F-väljarna) tog kontakt med studie- och yrkesväg— ledare, medan gymnasisterna gjorde det i minst utsträckning, ca 30 % Samma resultatmönster som finns mellan fackskolan och gymnasiet återfinns också mellan F-väljare och G-väljare, dvs. gymnasister och G-väljare tog mindre kontakt. Vidare pekar resultaten på att det i

Pojkar Flickor Pojkar Flickor

GrundskMon!)Eåååååååååäååzyf-£,Eå; 1 _J » 1 1 1 1

Fockskalon

Gymnasiet

B—v'a'ljare ' F—völjore , j 1 1 I T T 60 70 80 90 100 0/o

Jo. jag tog sjölv kontakt DNej. jag tog inte kontakt

') Endast 6— och F—völjare

Figur 35. Elevernas kontakt med studie- och yrkesvägledare inför valet av fackskola och gymnasium.

Grundskolan & i " _. >— * >_j—åk »————!T [ Fackskolan &; _ "_" [ Gymnasiet '[L 41 J; |

F—völjare

Y-völjare G—völjore [b =, L E

| 1 J l 1 1 ]

A-völiore Ef 125725 tålig—lil _l 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 _ % åla, jag fick tillräckligt med information DNej,jag fick inte tillräckligt med information

Figur 36. Elevernas svar på frågan om information inför val av fackskola och gymnasium.

c'/o GrundskolonD Fockskolan qunosiet 50

40

30

20

iillitlllllillllllllillililliiillllllllllllli||

12310 l234 12734

Alternativ DPojkar DFlickor VEj G-och F—völjare

A—völjure _

l l l l l 1 T l l l ? 0 l0 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0,0 .Alt | DAM 2 EA” 3 DA” 4- Alternativ 1 Ja 2 Nej 3 Vet inte 4 Har redan tagit kontakt

Figur 37. Elevernas planer att ta kontakt med studie- och yrkesvägledare före skolans slut.

grundskolan och fackskolan genomgående är mest flickor som besökt studie- och yrkesvägledare.

Hur eleverna värderar den information de fick inför sitt val av gymnasium och fackskola framkommer i figur 36.

Mest tillfredsställda med informationen inför valet är grundskoleelever- na, detta gåller oavsett väljargrupp. Minst tillfredsställda är fackskole- eleverna och då främst pojkarna, vilka också inför sitt val varit minst i kontakt med studie- och yrkesvägledare, vilket framgick i föregående figur.

Ser vi till elevernas planer att ta kontakt med studie- och yrkesvägleda- re inför respektive skolas slut, finner vi följande resultat (figur 37).

Eleverna i grundskolan (gäller alla utom G- och F-väljare) är mest osäkra på om de skall ta kontakt med studie- och yrkesvägledare och har också varit i kontakt med dessa i mindre utsträckning än fackskole- och gymnasieeleverna under våren. Minst benägna att ta kontakt är A-väljar- na.

Sammanfattningsvis kan sägas att gymnasister och G-väljare inför valet i åk 9 har tagit mindre kontakt med studie- och yrkesvägledare än fackskoleeleverna och F-väljarna. Vidare att pojkarna, främst i facksko- lan, tog mindre kontakt än flickorna. Beträffande planer på ytterligare kontakt innan skolans slut är A-väljarna igrundskolan minst benägna att göra detta.

5.1.2 Elevernas behov av olika information inför valen

Vilken typ av information eleverna främst skulle önska mera av vid studie- och yrkesval ger resultaten i figur 38 en antydan om. Genomgående i de tre skolformerna vill flickorna ha mer information om egna anlag och förutsättningar medan pojkarnas informationsbehov varierar mera i de olika skolformerna. Ser vi på väljargrupperna inom grundskolan finner vi med undantag för G-väljarna att information om arbetsförhållanden och löner dominerar. G-väljarna önskar i likhet med elever i fackskolan och gymnasiet främst information om egna anlag och förutsättningar. Slutligen visar resultaten på att totala behovet av de olika typerna av information är störst på gymnasiet och därefteri fackskolan.

5.1.3 Elevernas olika informationskällor inför valen

En beskrivning av vilka personer eller händelser som betytt mest för elevernas val av eller planer på sysselsättning efter respektive skolas slut finns i figur 39 (s 72). Här redovisas varifrån de fått den information som påverkat dem mest inför valen. Endast de tre främsta inforrnationskällor- na, som eleverna inom respektive skolform angivit som mycket viktiga är redovisade.a

Totalt anger både pojkar och flickor oavsett skolform att vad de själva vet vad de passar till betyder mest vid valet. Det som kommer i andra och

3 För varje skolform redovisas dessutom hur de tre viktigaste skälen i de båda övriga skolformerna, eller någon uppdelning inom dessa, har utfallit.

olo Grundskolan Fackskolon Gymnasiet 70Ej _ % _ eri—f ? m_— 505 — _ tio—f _; _ 30% __ __ _j zo—f in—f ,,5 5 l 2 3 4 | 2 3 4 | 2 3 4 Alternativ DPojkur DFlickor Alternativ 1 Information om egna anlag och förutsättningar 2 Information om utbildningens innehåll och krav på olika skolor 3 Information om arbetsförhållanden och löner i olika yrken 4 Jag fick reda på tillräckligt

b) Väljargrupperna i grundskolan. (Procent).

Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3 Alternativ 4 G-väljare 50 40 43 IS F-väljare 41 42 49 16 Y-väljare 37 35 49 22 A—väljare 29 19 43 19

Figur 38. Elevernas efterfrågan på olika former av information vid valen. Eleverna har haft möjlighet att ange mer än ett alternativ. tredje hand varierar mellan föräldrar, yrkesvalslärare samt olika former av massmediainformation. där det senare betyder mest för gymnasisterna medan yrkesvalsläraren betyder mera för grundskoleeleverna framför allt för Y— och F-väljare.

Det kan synas något egendomligt och paradoxalt att självkännedom så dominerar, inte minst mot bakgrund av resultaten från kapitel 3 om socialgruppens inverkan. I en nyligen genomförd svensk undersökning på grundskolenivå” har man kommit fram till en liknande resultatbild som här vad gäller självkännedomens betydelse. Huruvida ett sådant motiv är ett uttryck för en medveten självkännedom eller en omedveten påverkan pa individen från dennes omgivning kan vi inte med dessa data närmare belysa. Oavsett vilken tolkning man vill ge tyder de övriga resultaten i figur 39 på den viktiga roll yrkesvalslärare och övriga informationskällor kan spela då det gäller att förstärka en självkännedom hos eleverna som kan vara främst individ- eller grupporienterad.

o/o Grundskolan Fockskolan Gymnasiet 60

50

40

30

20

iiiiliiiiiiiiiliiiiliiiiIiiiiiiiiiliiiiliililiiilliiiiliiii

:=

x] ___

i23'4557 123'4'56' Alternativ

.1 första hand DI andra hand [EDI tredje hund

Alternativ 1 Vad jag själv vet att jag passar till

Yrkesvalsläraren Far Praktisk yrkesorientering (PRYO) i åk 8 Praktik på arbetsplats utöver PRYO, exempelvis sommararbete Tidningar, böcker, radio, TV Broschyrer och föredrag kring skolor och yrken

NGM-PWN

b) Kön, väljargrupper. (Procent).

Alternativ 1 2 3 4 5 6 7 Grundskolan Pojkar 48 45 21 16 13 11 10 Flickor 57 52 17 25 15 13 16 Fackskolan Pojkar 47 14 17 4 14 11 10 Flickor 53 27 10 12 23 11 19 Gymnasiet Pojkar 35 8 11 3 8 13 10 Flickor 42 14 7 10 13 19 19 Grundskolan G-väljarna 48 43 13 1 l 7 14 1 1 F-väljarna 56 55 19 20 12 14 20 Y-väljarna 52 55 24 26 17 10 12 A-väljarna 53 37 26 33 30 11 8

Figur 39. Elevernas informationskällor vid studie— och yrkesval.

5 .2. Yrkesvalen

Elevernas syn på yrkesval hänför sig bl. a. till krav på framtida yrke, inställning till yrkesbyten, pojkars och flickors olika syn på framtida yrkesomfattning samt val av yrkesområden. Gymnasisternas yrkesplaner och förändringar av dessa behandlas mera utförligt.

o/o Grundskolan Fcckskolan qunasiet 80 ' ' "

,, W , ,, E_g _, , _ ,,,,, ij

iliiuii

xi D

50

50

40

30

20

JlllllIilllllllllllllllljl||lllllllllllllllllllilitlilillilllll'

l

|2345'5'7asin |23455789I0 12345678910 A|+ernuiiv

Alternativ

Göra det möjligt för mig att se fram mot en stabil och säker framtid Ge mig tillfälle att tjäna mycket pengar Göra det möjligt för mig att arbeta med människor hellre än ting Ge mig tillfälle att komma i ledande ställning Ge mig möjlighet att använda mina speciella talanger Ge mig tillfälle att arbeta självständigt och fritt från överordnades kontroll Ge mig högt anseende och samhällsställning Ge mig möjlighet till skapande verksamhet Ge mig tillfälle att hjälpa andra Ge mig spänning

OOOOXIOXUIAWNv—l

_.

b) Kön, väljargrupper. (Procent).

Alternativ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Grundskolan Pojkar 75 30 17 9 37 31 7 18 30 15 Flickor 72 19 50 4 39 26 3 19 64 12 Fackskolan Pojkar 73 30 27 16 50 48 6 30 33 22 Flickor 71 16 66 6 45 32 2 29 63 19 Gymnasiet Pojkar 64 14 25 5 50 35 3 26 31 10 Flickor 54 8 57 3 49 34 2 27 57 9 Grundskolan G-väljare 72 16 35 5 43 28 3 21 43 12 F-väljare 75 22 39 5 42 24 5 18 51 16 Y—väljare 74 31 28 9 34 30 9 15 47 13 A—väljare 68 37 27 13 33 35 7 17 45 17

Figur 40. Elevernas krav på ett framtida arbete eller karriär.

5.2.1 Trygghet, rörlighet och yrkesomfattning

Utifrån två olika frågeställningar har vi mera generellt försökt belysa elevernas krav på ett framtida yrke eller karriär, och deras syn på en framtida arbetsmarknad, där yrkesbyten kan bli en nödvändighet för många människor. [ figur 40 ser vi resultaten på den första frågeställ- ningen. Rangordningen av alternativen är gjord utifrån hur de markerat dessa med ”Mycket viktigt”.

[ samtliga skolformer kommer kravet på att kunna se fram mot en stabil och säker framtid i första hand. Det är enbart flickorna igymnasiet som väljer ett annat motiv i första hand. Pojkarna har genomgående i andra hand ett mer egoistiskt krav på att få tillfälle att använda sina speciella talanger medan flickorna konventionellt har större krav på att få hjälpa andra och arbeta med människor. Resultaten pekar således på att bland alla elevkategorier är trygghetsfaktorn väsentlig vid yrkesvalet.

Elevernas syn på framtida yrkesbyte återspeglas till viss del i figur41. Resultaten på denna fråga stämmer väl överens med kraven på karriär och yrke. Samtliga elevgrupper sätter alternativet l i första hand, dvs. de tänker välja ett yrke där sannolikheten att behöva byta är så liten som möjligt. En viss skolformsskillnad framträder på så sätt att gymnasisterna är något mindre negativa till en framtida rörlighet. Några skillnader mellan könen. respektive mellan de olika väljargrupperna i grundskolan finns inte vad gäller det viktigaste motivet.

De här båda behandlade frågeställningarna ger således en ganska klar bild av hur väsentlig merparten av eleverna anser trygghetsfaktorn vara vid valet av yrke.

Vilken form av framtida yrkesverksamhet som pojkarna och flickorna tänker sig framgår av figur 42.

Här bryter ett konventionellt könsrollstänkande fram. Genomgående vill flickorna att deras man heltidsarbetar och att de själva deltidsarbetar. 1 andra hand kommer att flickorna vill sköta hemmet på heltid. Heltidsarbete är det självklara för pojkarnas egen del. En viss skillnad finns i pojkarnas syn på hustruns yrkesroll. Pojkarna i grundskolan och fackskolan föredrar att deras hustru är hemma på heltid medan gymnasis- terna vill att hon skall deltidsarbeta. Resultaten tyder vidare på att pojkarna generellt i större utsträckning än flickorna är fast i detta könsrollstänkande, dvs. flickorna vill i större utsträckning själva deltidsar- beta än vad pojkarna anser de bör göra. Det bör betonas att svaren avser en hypotetisk familjesituation där minderåriga barn finns.

5.2.2 Intresse för olika yrkessektorer

Utifrån åtta yrkessektorer har vi klassificerat elevernas yrkesönskningar. Vi har då utgått från en fråga om vilket yrke de helst skulle vilja ägna sig åt. Någon beskrivning av elevernas val av olika yrken inom respektive sektor kan vi inte redovisa här utan således enbart om deras yrkesönsk— ningar ligger inom den ena eller den andra sektorn. [ figur 43 finns resultaten presenterade med materialen uppdelade på kön.

Olo Grundskolan Fackskolan Gymnasiet 50

40

50

20

iiiiliiiiliiiiliiiiliiiiliiiiliiiiliiiiliiiiliiii

”fi-|

123456 123456 iz'a'a's's Alternativ

Alternativ 1 Jag tycker inte om det och kommer att försöka välja ett sådant yrke att det är liten risk att jag måste byta 2 Jag har ingenting emot att byta yrke flera gånger, då jag tycker det skulle vara intressant att pröva flera yrken 3 Jag har ingenting emot att byta yrke några gånger bara jag inte förlorar ekonomiskt på det ' 4 Jag har ingenting emot att byta yrke några gånger om jag bara tjänar ekonomiskt på det 5 Jag vill överhuvudtaget inte acceptera en samhällsutveckling som tvingar indivi- den att byta yrke 6 Jag vet inte

b) Kön, väljargrupper

Alternativ 1 2 3 4 5 6 Totalt Grundskolan Pojkar 47 13 18 6 9 7 100 % Flickor 49 21 11 4 9 6 100 % [fackskolan Pojkar 40 20 16 1 1 6 7 100 % Flickor 48 21 14 3 10 4 100% Gymnasiet Pojkar 40 28 16 5 7 4 100 % Flickor 42 28 13 2 8 7 100 % Grundskolan G-väljare 48 19 14 4 10 5 100 % IV”—väljare 52 16 15 4 8 5 100 % Y—väljare 47 14 16 6 9 8 100 % A—väljare 43 19 15 8 6 9 100 %

Figur 41. Elevernas syn på framtida yrkesbyten.

För alla tre skolformerna är det mest markanta resultatet att flickorna har sina yrkesönskningar inom vård respektive lärarsektorn samt pojkar— na främst inom industrisektorn. Den minst attraktiva sektorn är inte oväntat jordbrukssektorn.

o/o Grundskolan Fackskolan Ggmnasief

., ___, iilli

1234 I234 12341234 12341234 Alternativ

u b u'l ai xi an en o o o &: o s :: lll iiiiliiiiliiiiliiiilliiiliiii

]

ra = il

DGif+ man Duan kvinna

Alternativ 1 Heltidsarbete 2 Deltidsarbete 3 Skötsel av hemmet på heltid 4 Vet inte

b) Flickornas svar o/o Grundskolan Fackskolan Gymnasiet

80% _

70—5 Bli—i so—ä lin—i 30% 20—2

L.

0 12341234 |234 |234 1234123 Alternativ

[jmf-+ kvinna Dem man

Figur 42. Pojkarnas och flickornas synpunkter på hel- och deltidsarbete för man/hustru i en familj med minderåriga barn.

Resultaten bör tolkas försiktigt vid jämförelsen mellan sektorerna, då en stor del av eleverna (se bortfallet) inte har uppgivit någon speciell yrkesönskan, men stöder deck de tidigare resultaten om könsbunden- heten i studie- och yrkesvalen. Något förenklat skulle man kunna sammanfatta de hittills presenterade resultaten på yrkesvalen på följande sätt: flickorna vill arbeta med och hjälpa andra människor genom deltidsarbete inom främst lärar- och vårdsektorn. Pojkarna vill se fram

Pojkar Flickor

Sektor 1: Vård

Grundskolan Fa ckskolan

Gymnasiet

Sektor 2: Rekreation

Grundskolan

Fackskolan

Gymnasiet

Sektor B= Jordbruk, skogsbruk, fiske

Grundskolan ?

Fackskalan B

Gymnasiet ?

lllI[lllljllllllllljlllllllll|111llllll

Sektor 41 Industri

Grundskolan

Fackskolan

Gymnasiet

0 10 20 30 40

0/0 Figur 43. Pojkarnas och flickornas yrkesönskningar uppdelade på yrkes- sektorer.

Grundskolan

Fackskolan

Gymnasiet

Sektor 5 : Handel

Grundskolan

Fackskalon

Gymnasiet

Sektor G= Förvaltning och service

Grundskolan

Fackskolan

Gymnasiet

Sektor 7: Utbildning

Grundskolan

Fackskolan

Gymnasiet

Sektor B= Internationellt arbete,miljö- vård, samhällsplanering, forskning

Grundskolan & Fackskolan ?

51

iiiijiiilj||iijiiiijniijiiiijiiiijnn 0 10 20 30 40 Olo

Gymnasiet

Första hand Andra hand Tredje hand

Pojkar Socialgrupp] Läkare, Forskare Civilekonom civilingenjör Socialgrupp2 Gymnasieingenjör Läkare,adjunkt Forskare Socialgrupp3 Gymnasieingenjör Civilingenjör Adjunkt,läkare, övningslärare

Totalt Gym nasieingenjör Civilingenjör Läkare Flickor Socialgrupp I Psykolog Adjunkt Småskollärare, övningslärare Socialgrupp 2 Småskollärare Journalist Psykolog, sjuksköterska Socialgrupp 3 Småskollärare Lärare (ospec.) Adjunkt Totalt Sm åskollärare Adjunkt Lärare (ospec.)

Figur 44. Yrkesönskningar i första, andra och tredje hand för pojkar och flickor uppdelade på socialgrupper och totalt.

mot en stabil och säker framtid med liten risk för yrkesbyte och där de på heltid kan få utveckla sina speciella talanger inom de flesta sektorerna men kanske främst inom den tekniska.

5.2.3 Gymnasisternas yrkesönskningar

Gymnasisternas yrkesönskningar har vi studerat mer ingående bl.a. utifrån det nära sambandet med undersökningen av val av utbildning på universitetsstadiet. I tidigare undersökningar har man konstaterat hur de sociala variablerna påverkar yrkesvalet på högskolenivå. ] figur 44 finns de mest attraktiva yrkena beskrivna med eleverna upp- delade efter kön och socialgrupp.

Resultaten överensstämmer i stort med tidigare undersökningar dvs. att elever från socialgrupp 1 väljer i största utsträckning s.k. högstatusyrken medan elever från socialgrupp 3 väljer yrken med något lägre status — pojkarna väljer gymnasieingenjörsyrket och flickorna att bli småskollärare. Liknande resultat har man funnit vid amerikanska undersökningar” där man bland annat visat på benägenheten att läsa vidare vid universiteten för att t.ex. bli forskare och att detta framför allt gäller elever från de högre socialgrupperna.

En antydan åt samma håll finns även i våra resultat där forskaryrket kommer i andra hand bland pojkarna i socialgrupp 1 och i tredje hand bland pojkarna i socialgrupp 2.

29, 30

5.2.4 Förändringar av yrkesönskningar under gymnasiet

Förändringar av yrkesplaner under gymnasietiden bland gymnasisterna har vi studerat utifrån en klassificering av yrkesplanerna i socialgrupper, dels enligt vad de angav i åk 9, dels enligt vad de angivit i mars 1969, dvs. sista året i gymnasiet. De yrkesplaner eleverna uppgivit i åk 9 och åk 3 i gymnasiet har således klassificerats som tillhörande någon av de tre socialgrupperna i enlighet med statistiska centralbyråns socialgruppsindel-

Grundskolan Gymnasiet Gymnasiet O/o Planer i åk 9 Planer i åk 3 vaöljarnas planer i ökQ

i.u :: iiilliliiliiliiiiiililiiliiii'i

. .:Ll

'l 2 3 4 1 5340 x .a 130: 20: '" [:i il 1 '1

2 3 4 1 2 3 4

m xi r:) :: iliiiiliiiiliiiilLLLL. U! 0

1

I

lii

C | » [1 1 2 3 4 2 3 4 1 2 3

70

60?

till—å + 3740:- .? 30%

20

i

'"i :i

0 1 2 _s— 4 2' 3 4 1 2 3 4 l=50cia|grupp l 2=Socialgrupp 2 3=50cialgrupp 3 4=Vet inte

Figur 45. Förändringar i gymnasisternas yrkesplaner under gymnasieti- den samt G-väljarnas planeri åk 9.

ning. ] figur 45 ser vi dessa förändringar från sista året i grundskolan till sista året i gymnasiet. Dessa siffror kan även jämföras med G-väljarnas yrkesönskningar 1969.

Vi finner här en mycket påtaglig förändring av nivån på elevernas yrkesplaner. Medan gymnasisterna i grundskolan hade yrkesplaner som i stor utsträckning låg bland s.k. socialgrupp 2-yrken är deras planer efter genomgånget gymnasium främst inom yrkesområden som hänföres till socialgrupp 1, dvs. yrken som kräver högskoleutbildning. Under gymna- sietiden har således en kraftig höjning skett av elevernas yrkesnivåambi- tioner samtidigt som det finns fler elever med osäkra yrkesplaner i slutet av gymnasiet än i början av det. Inte oväntat pekar resultaten på den roll en del av ett utbildningssystem kan spela vid formandet av individens yrkesplaner.

G-väljarnas yrkesönskningar avviker markant från gymnasisternas vid motsvarande tillfälle. Deras planer överensstämmer snarare med gymna— sisternas nuvarande planer. Trots materialens olika sammansättning är det rimligt att tolka resultaten så att G-väljarna idag generellt har en betydligt högre yrkesnivåinriktning än vad fallet var bland G-väljarna för några år sedan.

Ser vi på elevernas löneförväntningar på ett framtida yrke framträder här skolformsskillnader på så sätt att gymnasieeleverna förväntar sig en högre lön än övriga elever, vilket framgår av figur 46. Resultaten visar även att G-väljarna har högst löneförväntningar av grundskoleeleverna.

Sammanfattningsvis antyder resultaten att gymnasisternas yrkesplaner i påtaglig grad påverkas under vägen genom gymnasiet och att detta även kommer till uttryck i deras löneförväntningar på ett framtida yrke samt att G—väljarna idag innan de börjat gymnasiet har en yrkesnivåambition som i stort överensstämmer med gymnasisterna, dvs. en majoritet har yrkesönskningar inom den s.k. akademiska yrkessfären.

a) Totalt

(,/0

40 _ % P Vet inte : _Grundskolan 380/0

30% I XX "”X ———Facksko|an 26 0/0 5 / ,& X ------ Gymnasiet 20 olo : ' *

iii—f

må

ti : ' 1 1 —10000 10001 20001 30001 40001 50001 75001 100001—

20000 30 000 40000 50000 75 000 100000

b) Välja rgrupper

6/0

403 : Vet inte ,: —-—-—G—völjare 320/0

30; ———F—völjare SBC/o ; Y—völjare 580/0 ; -—----A—valjare 490/0

zn—f

iii—f

0 : 1 1 1 1 | 10001 20001 30 001 40001 50001 75001 100001- 20000 30 000 40 000 50 000 75 000 100000

Figur 46. Elevernas förväntade lön efter 5 år i det yrke de tror de kan få.

1 —10000

5.3 Elevernas syn på några allmänna utbildningsfrågor Avslutningsvis belyses elevernas syn på några mera allmänna utbildnings- frågor. däribland utbildningens mål, olika aspekter på betygen, vuxenut- bildningen och återkommande utbildning samt varför efterfrågan på gymnasieutbildning ökar.

5.3.1 Mal för utbildningen

För att försöka få en uppfattning om elevernas syn på vad skolans mål bör innehålla fick de ta ställning till ett antal färdigformulerade målkom- ponenter. Möjligheten att svara med något utöver de fasta alternativen fanns även men utnyttjades mycket litet. De flesta målkomponenterna har använts i en tidigare undersökning”. Gymnasisterna fick ta ställning till målet för både gymnasiet och universitetet.

Komponenterna är rangordnade efter svaren ”Mycket viktigt”. ] figur 47 är resultaten sammanställda.

Gymnasisterna har i första hand angivit samma målkomponenter för gymnasiet och universitetet, nämligen att ”Utveckla förmågan till själv- ständigt och kritiskt tänkande”. Det motiv som mest skiljer de båda utbildningsformerna åt enligt gymnasisterna är yrkesutbildningsdelen i målet. Yrkesutbildningen anges vara väsentlig för universiteten men av underordnad betydelse för gymnasiet.

Fackskolans mål anser fackskoleeleverna främst bör betona den all- männa intellektuella träningen samt att utveckla förmågan till självstän- digt och kritiskt tänkande. därefter följer en löne-ekonomisk komponent.

För grundskolans del anser eleverna det viktigaste målet vara att skapa ansvarskännande och demokratiska individer. ] andra hand kommer att grundskoleutbildningen skall ge en allmän intellektuell träning.

Målet att utveckla förmågan till självständigt och kritiskt tänkande är således det enda som återfinns bland de allra främsta målkomponenterna i samtliga skolformer.

Gymnasisternas syn på yrkesutbildningsdelen i målet ger ett intressant resultatmönster. De anser att gymnasieutbildningen inte bör ge yrkesut- bildning medan universitetsutbildningen i hög grad bör ge detta, vilket ger en antydan om hur starkt gymnasisterna upplever gymnasiets ”all— mänbildningsmål”.

5.3.2 Betygen — elevernas syn

1 figur 48 finns en redovisning av vissa frågor i s.k. påståendeform som berör betygen.

Merparten av eleverna _ oavsett skolform — vill inte vara med och sätta betyg. En stor del av eleverna — främst fackskolans 2 tycker att det viktigaste i skolan är att få bra betyg. Att höja betygen genom extrauppgifter omhuldas av ca hälften av eleverna. Däremot är man mindre säker på att betygen är ett bra sätt att värdera kunskaper med — främst är fackskole- och gymnasieeleverna skeptiska. I samtliga skolfor- mer anser eleverna att intresset bör gå före betygsspekulationen vid val av

ordning

. . 6

Ge en yrkesutbildning 13 3

Utveckla förmågan att kunna umgås ” med olika slags människor ; 2 Ge en allmän intellektuell träning 2 samt kunskaper och färdigheter l2+ .. . 6 Ge kunskap om och vocka intresse 10 för olika samhällsproblem inom och 5 utom Sverige 7 2

Bidra till personIighetsutvecklingen lä lIllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII 9

Träning att kunna skaffa och vör— 9 dera information 4 5

Ge en objektiv och värderingsfri 5 undervisning 5 2

L L 3

Utveckla förmågan till självständigt b _.- I och kritiskt tänkande & 1 ||" ' l * 11 1

Träna och utveckla den skapande & förmågan 9 10

I samarbete med hemmen utveckla |;

eleverna till dugliga och ansvars- & || könnande medborgare "II"-"||| |3

_ 8 Ge praktiska ämnen samma vörde & 7 och betydelse som teoretiska 10

Skapa ansvarskännande och demo— | 1

| kratisko individer genom att låta ele—b * *f__ 4 ven mer aktivt delta i planeringen och % G genomförandet av skolarbetet "|" i. 1 ..1 5

Ge en utbildning som leder till yrken 3 som ger högre lön än om man bara 12 har grundskoleutbildning || 1 1 1 | 1 l 1 0 10 20 30 40 50 50 70 GOO/o

G ' t DGrundskolan åFackskolan % ymnasie Gymnasiet [m Universutetet

Figur 47. Elevernas syn på sin skolas mål.

Eleverna borde vara med och sätta betyg

Jag tgcker att det viktigaste i skolan är att få bra betgg

Jag skulle gärna äta mig extrauppgifter om det medför— de att jag fick högre betgg

Betgg är ett bra sött att värdera kunskaper

Prov och skrivningar i skolan bör ha stor betgdelse

Prov och skrivningar i skolan leder till konkurrens och tävlan mellan eleverna

Om betggsjakten avskaffades i skolan skulle arbetsför» hällandena bli bättre

Det är viktigare i sin nu— varande skalo att välja ämnen och kurser som ger högre be— tqq än att välja ämnen och kur- ser som man är intresserad av

ålnstämmer fullständigt, Instämmer i stort

% genom" % åran—skolan % ämm—#

Grundskolan

ll

Fackskolan

% genom”

Grundskolan

Fackskolan

Ggmnasiet

Grundskolan

% ärendena % åta-immun

% åminnelse

Grundskolan

.; Fackskolan I

lll

___—— ___——

|

= Grundskolan

l

Gymnasiet

ll

Grundskolan Fackskolan

Ggmnasiet

% % Grundskolan % % Fackskolan % ämnade F i | | I | I |

i I 20 90 l00 0/0

l

[ 40 50 60 DTvekso

70 80

O l0 30

m

åttor något avvikande mening, Har fullständigt avvikande mening

Figur 48. Elevernas svar på frågor om betyg och prov.

ämnen. Mellan en fjärdedel och en femtedel av eleverna anser dock att betygsspekulationen bör komma först. Merparten av eleverna upplever att ”betygsjakten” och prov och skrivningar befrämjar en olustig arbets— situation samt att den är konkurrensskapande. Tillsammans pekar resul- taten på att de flesta eleverna ogillar det nuvarande betygssystemet och att detta bidrar till en olustig arbetssituation. Detta gäller iprincip i alla tre skolformerna.

5.3.3 Inställning till ny gymnasieskola och återkommande utbildning

Elevernas inställning till en integrerad gymnasieskola framgår av figur 49.

Som du kanske känner till har riksdagen beslutat att i framtiden fackskola, gymnasium och yrkesskola skall föras samman till en gemensam gymnasieskola. I denna kommer vissa ämnen under de två första studieåren att vara gemensamma för studerande med olika studieinriktning. Hur ser du på en sådan skolform?

Alternativ 1 Jag skulle vilja gå i en sådan skolform 2 Jag skulle hellre vilja gå i någon av nuvarande skolformer 3 Jag vet inte

a) Totalt D/o Grundskolan Fackskolan Gymnasiet 50_

— _ _ (;O—: 30-5 iu—f 0_ ,

l ?. 3 l ?. 3 I 2 3

Alternativ

DPojkar DFlickor

b) Väljargruppema i grundskolan

(:i—väljarna [ Alternativ | [ z [ 5 —| F-välja rna L | | 2 | 3 ? Y—väljorno | | | 2 | 5 ] A—völjarno L | | 2 | 3 ]

ii Ii) zlo sin 410 5ir si) 7'0 ei) glo |E

Figur 49. Elevernas svar på frågan om integrerad gymnasieskola.

Grundskoleeleverna är mest osäkra medan fackskoleeleverna är mest positiva och gymnasisterna minst. Även F-väljarna är mer positiva än G-väljarna. Några könsskillnader finns knappast.

Elevernas syn på studie- och yrkesvalen i ett system av återkommande utbildning ger figur 50 en viss uppfattning om.

Det framhålls ibland att på grund av samhällets snabba utveckling och förändring måste människorna ganska snart börja vidareutbilda sig med jämna mellanrum under större delen av sin livstid. Detta skulle kunna innebära att de flesta avgörande studie- och yrkesvalen inte koncentrerades enbart till tonåren utan fördelades mer jämnt upp till 30f40—årsäldern i samband med vidareutbildning. Hur ser du på ett sådant utbildningssystem?

Alternativ 1 Jag är utifrån studie- och yrkesvalssynpunkter positiv till ett sådant utbildnings- system 2 Jag är utifrån studie- och yrkesvalssynpunkter tveksam till ett sådant utbildnings— system 3 Jag är utifrån studie— och yrkesvalssynpunkter negativ till ett sådant utbildnings- system 4 Jag har ingen synpunkt i denna fråga

a) Totalt

0/0 Grundskolan Fackskolan Gymnasiei' SU..

zoo—f

sti—f

_

20%

10—5 B l 2 3 10 | 2 3 4 l 2 3 4

Alternativ

DPojkar DFlickar

b) Väljargrupperna i grundskolan G—völja'rna Wternativl I 2 | 3 | [& F—völjarna L | | 2 | 3 | 4 Y—völjarna [ 1 I 2 la] 4

l l

l

A—völjarna L | J 2 IBI 4 ] ?

IDO o/o

[ I | l I | | I | i (] IO 20 30 40 50 60 70 80 90

Figur 50. Elevernas syn på frågan om återkommande utbildning.

Grundskola

_ ] Fackskalo _ | ] _ I

Gymnasium

b) Väljargrupperna i grundskolan

Y—völjarna

( 0 IH 20 30 40 50 60 70 80 90 l00 0/0

.Gillar helt och hållet påståendet/gillar på det hela taget påståendet DAnser att det finns lika mycket som talar för som emot påståendet DOgillar på det hela taget påståendet/ogillar helt Och hållet påståendet

Figur 5]. Elevernas svar på frågan om obligatorisk vuxenutbildning.

Frågeställningen är ganska abstrakt varför det inte oväntat ar grund- skoleelverna som är mest obestämda på denna fråga medan gymnasisterna är mer bestämda. Jämför man enbart dem som är direkt positiva eller negativa finner man att det utifrån studie- och yrkesvalssynpunkter genomgående är flera som är positiva än negativa till ett system av återkommande utbildning.

På en s. k. påståendefråga om vuxenutbildning som något i framtiden obligatoriskt på grund av att kunskaperna förändras så snabbt, svarade eleverna enligt figur 51.

Mellan 40 och 50% av eleverna ställer sig positiva till obligatorisk vuxenutbildning mot 15—25 % som ställer sig negativa. Mest positiva är eleverna i grundskolan och då främst F- och Y-väljarna.

Resultaten i figur 50—51 ger oavsett skolform en försiktig antydan om elevernas medvetenhet om behovet av vuxenutbildning samt problemen med studie- och yrkesvalen i ett utbildningssystem av nuvarande typ med huvuddelen av utbildningsvalen koncentrerade till ungdomsåren.

5.3.4 Varför ökar gymnasievalen _ elevernas syn

På en fråga varför det nu för tiden är betydligt fler elever som väljer gymnasium än tidigare, angav eleverna följande svar enligt figur 52.

De völjer qgmnasiumx

för att de inte vet vad de skall bli och vill försäkra sig om ett större antal urkesalternativ senare

M för att icke—gymnasieval ej ger tillräckligt "fina" yrken

& för att deras föräldrar önskar ut? de skall få ett "fint" 51er

4 för att de ör intresserade av skolarbetet och tycker bäst om teoretiskt arbete

5 för att det inte är ."fint" bland skolkamraterna att bli jobbare

& för att de nu har fått ekonomisk möjlighet att välja så långa studier som valet av gymnasium innebör

0 10 20 30 160 50 60 70 80 90 100

0,0 DGrundskolan åFaekskolan åGgm—iasiet

Alternativ 1 2 3 4 5 6 Grundskolan G-väljare 88 54 52 71 29 74 F-väljare 85 52 61 82 30 72 Y-väljare 73 49 65 81 30 68 A—väljare 70 57 68 78 35 66

Figur 52. Elevernas svar på frågan varför betydligt fler elever väljer gymnasium nu för tiden än för några år sedan.

Proeenttalen i figuren står för elevernas svar av ”Mycket viktigt” eller ”Ganska viktigt” på varje alternativ.

Det helt dominerande motivet är alternativ 1. Det betonas särskilt av gymnasisterna och fackskoleeleverna. Fackskoleelevernas höga svarsfre- kvens på alternativen 2, 3 och 5 kan lätt tolkas som en form av ”rönnbärsfilosofi”. Några egentliga könsskillnader finns inte på detta alternativ. Däremot anger Y- och A-väljare alternativ 4 i första hand.

Resultaten stöder det som tidigare framkommit när det gäller elevernas egna motiv, nämligen att gymnasievalet främst är ett yrkesnivåval.

5.3.5 Elevernas politiska intresse

Vi har tagit upp detta område av främst två skäl. För det första har vi önskat få en bild av hur omfattande de senare årens ökade politiska medvetande är bland eleverna. Detta har vi försökt belysa med hjälp av frågor kring hur intresserade de är av politik samt hur mycket och med vilka de diskuterar politik. För det andra har vi även varit intresserade av att få en uppfattning om elevernas preferenser, dels mot bakgrunden av hur omfattande det politiska intresset är, dels då vi anser att de politiska preferenserna kan påverka elevernas attityder i flera frågor som rör skola och samhälle, frågor som vi i denna undersökning inte haft möjlighet att beakta men som kan komma att dyka upp under den fortsatta reform- verksamheten inom utbildningssektorn.

Nedan följer en sammanställning av elevernas intresse för politiska frågor samt hur mycket och med vilka de diskuterar politik, figur 53.

Vi finner inte oväntat att gymnasisterna är mest intresserade och grundskoleeleverna minst. Knappt hälften av grundskoleeleverna är mycket eller ganska intresserade av politiska frågor. Ungefär hälften av fackskoleeleverna och drygt två tredjedelar av gymnasisterna är i någon form intresserade. Bland väljargrupperna inom grundskolan är det främst G-väljarna som är politiskt intresserade. Minst intresserade är de elever som planerar börja arbeta direkt.

Ser vi till hur mycket och med vilka man diskuterar politik finner vi ganska naturligt mot bakgrund av föregaende fråga att gymnasisterna diskuterar mest och grundskoleeleverna minst. Man diskuterar genom- gående i alla tre skolformerna mera med varandra än med föräldrarna.

Går vi Över och ser på elevernas politiska preferenser finner vi följande enligt figur 54 (s 90).

I samtliga skolformer är det socialdemokraterna som är mest valda, därefter något av de tre borgerliga partierna. Grundskoleelevernas mindre politiska intresse kommer även här tydligt fram.

Sammanfattningsvis kan sägas om det politiska intresset att 40—70 % av eleverna är mycket eller ganska intresserade av politik -— gymnasisterna mest och grundskoleeleverna minst. Vidare diskuterar man mer politik med kamraterna än med dem där hemma. Socialdemokraterna är i samtliga skolformer det mest attraktiva partiet.

Självklart ger dessa resultat bara en antydan om omfattningen av politiskt intresse och inriktning på politiska preferenser, men vid en

a) Politiskt intresse

0lo Grundskolan Fackskolan qunasiet 50

40

30

N O

5

||illlIIllLLlllLLlllllllllllllllllllllllllJLl

CCI [D

234 I231+ IZSÅ

Alternativ Dpojkar DFlickor

Alternativ 1 Mycket intresserad 2 Ganska intresserad 3 Inte särskilt intresserad 4 inte alls intresserad

b) Politisk diskussion

& llill] Fackskolan

Diskuteror du ,, politik med dem _ ] %

||" Grundskolan

där hemma

11|1|1|sgmnqaef

U'sk terar- d ' --ålm Gr”undskdlan tassen 1 1 glimrande. . l_1111111111111111egmnosie+

If I 1 1 1 r 1 1 1 1 1 10 20 50 40 50 60 70 80 90 100

.Aldrig eller nästan aldrig DEN> par gånger om året DEH par gånger i månaden %li" par gånger | veckan

mm Dagligen

Figur 53. Elevernas politiska intresse.

0

ilfN 'ERPARTIET

FOLHPARTlET

musten DEMUKRATISH SAMLING (hns)

MODERATA SAMLINGSPARTIET(HÖGERN)

SOCIALDEMOKRATISHA PARTIET

VÄNSTERPARTIET KOMMUNISTERNA

Jag tycker inte om något svenskt parti

Jag är inte politiskt intresserad

o 10 20 30 40 50

0/0 DGrundskolan åFockskolan % Gumnasiet

Figur 54. Elevernas svar på frågan vilket politiskt parti de har lättast att sympatisera med.

tidpunkt då man från olika håll talar om det ökade politiska intresset och medvetenheten bland skolelever kan dessa resultat vara av visst intresse.

5.4 Sammanfattning — gemensam del — grundskolan, fackskolan och gymnasiet

l. Ca 50% av grundskoleeleverna som valt fackskola eller gymna— sium har före valet tagit kontakt med studie- och yrkesvägledare. Gymnasister och fackskoleelever angav att de tagit kontakt i mindre utsträckning vid motsvarande tillfälle.

2. Gymnasisterna och därefter fackskoleeleverna uttrycker det största behovet av olika typer av information kring studie- och yrkes- valet.

3. Oavsett skolform och kön uppger eleverna att ”vad de själv vet att de passar till” betyder mer än andra påverkningsfaktorer vid valen.

4. Tryggheten uppger eleverna som det dominerande kravet på ett framtida yrke.

5. Merparten av eleverna är negativt inställda till framtida yrkes- byten.

6. Konventionella yrkesrollsuppfattningar manifesteras i att flic- korna vill deltidsarbeta och sköta hemmet, pojkarna vill heltidsarbeta. Pojkarna är något mera fasta i detta mönster än flickorna.

7. Vård- och läraryrken är mest populära hos flickorna, tekniska yrken hos pojkarna.

8. Gymnasisternas yrkesnivåambition höjs påtagligt under gymnasie— tiden.

9. Merparten av G-väljarna i grundskolan har idag yrkesönskningar som förutsätter universitetsstudier.

10. Utvecklandet av ett självständigt och kritiskt tänkande anser eleverna vara ett mycket viktigt mål för samtliga utbildningsstadier.

11. I samtliga tre skolformer är stora grupper av eleverna otillfreds- ställda med betygssystemet. Mest positiva är grundskoleeleverna, minst gymnasisterna.

6. Resultatdiskussion

6.1 A llmänt om tolkningen av resultaten

Det bör främst beaktas vid tolkningen av resultaten att fackskole- och gymnasiematerialen är regionalt bundna till Göteborg respektive Väst- manland, medan däremot grundskolematerialet är riksrepresentativt. De presenterade resultaten är vidare enbart ett urval av resultat från de tre uppföljningsundersökningarna — ett urval gjort utifran vad vi ansett vara möjliga och relevanta resultat att ta fram i en första resultatredovisning, där resultaten skall kunna integreras med resultat från U68:s övriga forskningsprojekt. Vissa resultat har blivit föremål för en något djupare analys men i stort har inte någon detaljanalys kunnat göras av tids- och kostnadsskäl. När det gäller resultatens anknytning till tidigare nationell och internationell forskning har vi varit restriktiva och enbart medtagit vad vi ansett vara direkt relevanta undersökningar. Tolkningen av resulta- ten på olika attitydfrågor bör självfallet göras försiktigt, då man aldrig kommer ifrån att dessa delvis blir material- och situationsbundna. Detta är dock en reservation som gäller generellt för alla undersökningar av liknande typ.

6.2 E tt resultatmönster

Den del av valprocessen vi hittills studerat ger en klar antydan om att de viktigaste och mest avgörande valen ligger tidigt i grundskolan _ för omkring 70 % av eleverna före högstadiets början. Vid denna tidpunkt är valet av gymnasium eller ej för merparten av eleverna medvetet eller omedvetet avgjort. De faktorer som främst påverkar detta val är en kombination av socioekonomiska faktorer och betyg — en sammankOpp- ling av en ”icke avsedd” urvalsmekanism och en "avsedd”. Vid de fort- satta valen mellan dels fackskola, yrkesskola eller att börja arbeta, dels mellan olika studievägar inom gymnasium och fackskola spelar könsfak- torerna en avgörande roll tillsammans med prestationer och en fortsatt socioekonomisk påverkan.

Ser vi till elevernas egna förstahandsmotiv vid valet av gymnasial skol- form eller att börja arbeta verkar dessa genomgående adekvata gentemot vad de valt. Men samtidigt finns hela tiden betygsmotivet med iandra eller tredje hand hos de olika väljargrupperna som en reflex av betygens urvalsfunktion. Val av gymnasium. yrkesskola och att börja arbeta upplevs som lättare än valet av fackskola, vars yrkesnivå förmodligen upplevs mera diffus. Vi får således här en resultatbild som tyder på att för de flesta eleverna i grundskolan går yrkesnivåvalet före det mera direkta yrkesvalet.

Jämför vi G-väljarna med realskoleelcverna som valde gymnasium i Härnqvist-Grahms undersökning ”Vägen genom gymnasiet”, finner vi att de senare upplevde själva valet av gymnasium som något svårare än valet av linje. För G-väljarna är det tvärtom. Dessa skillnader antyder att för dagens gymnasister har yrkesnivåvalet blivit än mer självklart än det vari början av 60—talet. Relaterar man vidare dessa resultat till gymnasisternas och G-väljarnas förhållandevis mindre kontakt med studie- och yrkesväg- ledare än övriga väljargrupper vid slutet av grundskolan och deras stora behov av information vid gymnasiets slut understryker detta att yrkes- nivåvalet är mycket väsentligt för valet av gymnasium. Gymnasisternas syn på gymnasiets och universitetets mål markerar hur litet man upplever att gymnasiet skall vara direkt yrkesförberedande, något som man däremot anser att universiteten bör vara. Även elevernas svar på frågan om varför gymnasievalen ökar pekar på att många upplever gymnasiets främsta roll som ett medel att nå fram till en viss yrkesnivå — den akademiska. Detta är givetvis ett av gymnasiets mål idag, men ett mål som kanske i alltför hög grad sätter sin prägel på hela valprocessen.

Som nämnts ovan påverkar könsfaktorn kanske mest valet av yrkesin- riktning på de olika yrkesnivåerna. Flickornas preferens för social linje på fackskolan och humanistisk och samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet kan främst kanske sägas återspegla en i var kulturkrets stabilt etablerad syn på kvinnan och hennes yrkesroll. Resultaten rörande flickornas val av värd- och läraryrken och båda könens konventionella syn på en framtida yrkesomfattning markerar hur fast detta könsrollstänkande är och hur det låser främst flickorna i en stereotyp valprocess. ] länder där en annan syn på kvinnan och hennes yrkesroller växt fram har man i regel också fått en större variation i flickornas vals' 9.

Bland faktorer som utöver kön, betyg och intresse påverkar valen inom gymnasiet är de sociala. Vi ser detta dels bland G-väljarna, dels bland gymnasisterna. Vissa tillvalsgrupper/linjer -- främst teknisk och ekono- misk — väljs i mindre utsträckning av elever från socialgrupp ]. En resultatbild liknande denna brukar ibland kallas för den ”osynliga” skiktningen (stratifieringenfz. I både inhemska och utländska undersök- ningarn—30 har man tidigare visat på denna typ av skiktning. Förkla- ringen är, menar man, att medan utbildningssystemet expanderar och fler och fler elever från lägre socialgrupper går vidare till högre studier, sker samtidigt en ökad och mera fastlåst social skiktning inom den högre utbildningen. En sådan skiktning utvecklas så länge individerna upplever en klar koppling mellan utbildning och samhällsställning. Hur denna koppling, med sina sociala konsekvenser, skulle påverkas i ett system med

återkommande utbildning har man emellertid föga kunskap om. Hypote- tiskt skulle man kunna anta att den utbildningsväljande individen skulle uppleva en sådan koppling mindre definitiv i ett system av återkomman- de utbildning än i dagens utbildningssystem. Svårigheterna med att motverka de här diskuterade ”icke avsedda” urvalsmekanismerna, kön och socialgrupp, enbart med organisatoriska förändringar inom det nuvarande systemets ramar ger de hypotetiska valen rörande det nya högstadiet en antydan om. Såväl könsfaktorer som sociala faktorer bestämmer i hög grad elevernas val av konst, teknik, språk och ekonomi.

Går vi över till gymnasisternas och fackskoleelevernas syn på sina skolformer, finner vi att de förra är mycket tillfredsställda med sitt val medan de senare är det i mindre utsträckning. Vidare planerar majori- teten av fackskoleeleverna vidareutbildning i någon form. Vad detta kan sägas återspegla är dels fackskolans mera oklara avnämaromräde _. merparten av eleverna är oroliga för om de skall få något arbete ,, dels ett allmänt behov av fortsatt eftergymnasial utbildning. Denna efterfrågan på eftergymnasial utbildning kommer även fram i de hypotetiska valen. Ca 40 % av fackskoleeleverna är intresserade av universitetsstudier om fackskolan ger kompetens därtill. Dessa hypotetiska val ger även en antydan om att bland säväl gymnasister som fackskoleelever finns ett intresse för mera yrkesinriktade eftergymnasiala studier än de nuvarande universitets— och högskolestudierna. Bland gymnasisterna är det främst elever på den samhällsvetenskapliga linjen som är intresserade av alterna- tivutbildningar. De sociala variablerna bryter dock fram vid dessa hypote- tiska val. Elever från högre socialgrupper är i fackskolan mest intresserade av universitetsutbildning och i gymnasiet är dessa elever minst intresse- rade av alternativutbildningar till universitet och högskolor.

Vad man kan kalla statusskillnader mellan de olika gymnasiala skolfor- merna framkommer även i de hypotetiska valen. En stor del, ca 45 %, av G-väljarna anger fackskola, men nästan ingen yrkesskola, som ett tänk- bart alternativ till sitt förstahandsval av tillvalsgrupp i gymnasiet. Ca 50 % av F-väljarna skulle däremot kunna tänka sig yrkesskolan som alternativ. Även här inverkar de sociala variablerna på så sätt att elever från lägre socialgrupp har större bytesbenägenhet. Trots att en stor del av G—väl- jama kan tänka sig fackskoleutbildning ger dessa resultat en uppfattning om hur starkt eleverna upplever skillnaderna mellan de tre skolformerna och hur gymnasiet intar en särställning. Denna särställning understryks inte minst av resultaten från de s.k. påverkansfria valen och de olika elevgruppernas intresse för en integrerad gymnasieskola.

Om således gymnasiet, som skolform, sätter en prägel på hela valpro- cessen både ner i grundskolan och upp på eftergymnasial nivå, återverkar det inte i lika hög grad på elevernas allmänna krav på ett framtida yrke. Eleverna anger nämligen oavsett skolform att det viktigaste kravet på yrket är att det ger en säker och stabil framtid. Mest negativ är man genomgående i alla skolformer till framtida yrkesbyten.

Gymnasisterna är dock något mindre negativa till yrkesbyten och har även ett något mindre markant trygghetskrav på yrket, något som kanske främst återspeglar att de i stället upplever sig ha en värdefull utbildning.

Den närmast liggande förklaringen till dessa något statiska krav på

framtida yrken är väl att de kanske främst reflekterar en allmän trygghetsfaktor i en välfärdspolitik. Men av kanske större intresse vore att se vilken roll själva utbildningssystemet spelar eller kan spela. Är det kanske så att ett utbildningssystem, där den övervägande delen av utbildningen är koncentrerad till en viss sammanhängande period med små möjligheter att dela upp utbildningstiden över en längre period, befäster statiska yrkeskrav? Hur skulle ett system med återkommande utbildning påverka dessa attityder? På dessa frågor kan inte undersök— ningarna ge några direkta svar, bara små antydningar om att ur studie- och yrkesvalsaspekt och utifrån förändringar av kunskaper kan eleverna se fördelar med återkommande utbildning och vuxenutbildning.

Att försöka förklara den ovan beskrivna empiriska resultatbilden utifrån någon av de många teorierna kring studie- och yrkesval låter sig knappast göras, då dessa ofta tenderar att bli för generella eller specifika för studie- och yrkesvalsprocessen i ett visst land. För den läsare som önskar en sammanfattning av forskningsområdet studie- och yrkesval ber vi att få hänvisa till olika översiktsarbeten”. 33—36. Den teoriansats som resultaten lättast och närmast anknyter till är Blau et al”. Blau tar upp som de två viktigaste bestämmande faktorerna för valprocesser dels den äldre sociala strukturen t. ex. socialgruppstillhörighet, dels den vid de olika valtillfällena aktuella sociala och institutionella strukturen, t. ex. både den arbetsmarknads- och yrkesmässiga strukturen och själva utbild- ningssystemets struktur och status. Det är dessa två sociala krafter, den ”äldre” och den ”aktuella”, som enligt Blau huvudsakligen formar studie- och yrkesvalsprocessen för merparten av individerna. Den äldre sociala strukturens inverkan på valen har vi sett bl.a. i de tidigt avgjorda gymnasievalen i grundskolan och den aktuella sociala strukturen i de könsbundna valen och i skiktningen inom gymnasiet och elevernas syn på denna skolforms särställning inom den gymnasiala skolan. Man skulle således sammanfattningsvis och något tillspetsat kunna säga att den valprocess vi hittills studerat får sin speciella prägel av dels olika socioekonomiska gruppers inställning till utbildning, dels av gymnasiets särställning inom den gymnasiala skolan, där vägen genom gymnasiet upplevs som ”vägen till det förlovade landet”. De här redovisade resultaten kan idag lätt få något av truismens prägel över sig samtidigt som de tillsammans med liknande tidigare resultat, bl.a. resultaten i ”Vägen genom gymnasiet”"7, kraftigt markerar behovet av radikala planeringsåtgärder om man önskar en annan valprocess än den vi här med grova metoder försökt att fånga och beskriva. Åtgärder som kanske främst siktar mot en förändring av synsättet att utbildning huvudsakligen skall ges mellan individernas sjunde och tjugofemte år.

Valprocessen i ett sådant koncentrerat utbildningssystem skulle kunna karaktäriseras som en ”hopad” valprocess dvs. en valprocess där individen vid två tre viktiga valtillfa'llen skall välja mellan ett relativt stort antal alternativ. Att en sådan valprocess för många främst blir en fråga om att vid varje valtillfälle göra nivåval för att komma fram till det sista och mest attraktiva valtillfa'llet är knappast förvånande. I ett mindre kon- centrerat och mera periodiskt uppbyggt utbildningssystem skulle en annan valprocess kunna utvecklas, låt oss kalla den ”fördelad”, dvs. en

valprocess där valfriheten är mera utsträckt i tiden och där valen, kanske mindre till sitt antal vid varje tillfälle, inte behöver upplevas som ”livsviktiga”.

Detta skulle t.ex. kunna tänkas minska den sociala påverkan av valen i gymnasieskolan och medföra en jämnare socialgruppsfördelning inom gymnasieskolans olika linjer. Samtidigt måste man vara medveten om att i ett system med återkommande utbildning bör antalet valtillfällen bli större, och även om den sociala snedheten kan minska i det enskilda valet, kan den sammanlagda effekten av dessa snedheter bli större i ett sådant utbildningssystem. Det blir sålunda viktigt att garantera alla sam- ma möjligheter att ta del av ett sådant utbildningsutbud som återkom- mande utbildning innebär, men också att i framtiden följa hur valproces- sen utvecklar sig i ett sådant system.

! Härnqvist, K. . — Svensson, A. (1964); ”En databank för yrkes- och studievals— undersökningar”, Nordisk Psykologi 1964, 16 s. 118— 124

2 Dahl/of, U. — Lundgren, U.P. (1969); ”A project concerning macro—models for the curriculum process. A short presentation”, Pedagogiska institutionen, Göte- borgs universitet 3 Henrysson, S. — Jansson, S. (1967); ”Rekrytering till gymnasium och fackskola", Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan, Stockholm. Rapport nr 25 4 SOU 1963z42; ”Ett nytt gymnasium” 5 OECD (1969); ”Development of secondary education, trends and implica- tions”, Paris 6 Grant, N. (1969); ”Society, schools and progress in Eastern Europe”, Perga- mon Press, London 7 SCB (1968); Statistiska meddelanden U 1968:13 8 UNESCO (1967); ”Access to higher education from the point of view of the social, economic and cultural origins of students”, Paris 9 UNESCO (1967); ”Comparative statistical data on access to higher education in Europe”, Paris 1" UNESCO (1967); "Factual background document on access to higher education in Europe”, Paris ' ! Henrrsson, S. — Åsemar, C.G. (1969); "Rekrytering till fackskola och gymnasium i Västerbottens län och Örnsköldsvik hösten 1968", Pedagogiska rapporter, Universitetet och lärarhögskolan, Umeå 12 Carlsund, A. (1968); ”Teoretiskt ämnesval för elever i åk 6 från olika skolsystem och socialgrupper”, lndividualstatistikprojektet, rapport nr 23, Pedago— giska institutionen, Göteborgs universitet 13 Larsson. L. — Sandgren, B. (1968); ”En studie av kreativitetsutvecklingen inom årskurserna 4—9 samt en undersökning av kreativitetens samvariation med intelligens” Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet 14 Coleman. J. (1966); ”Equality of educational opportunity”, Office of Education, Washington 15 Doug/as, J. W.B. (1964); "The home and the school”, Macgibbon and Kee, London 16 Douglas, J. W.B. — Ross J.M. — Simpson, H.R. (1968); ”All our future. A longitudinal study of secondary education”, Peter Davies, London 17 Ilarnqrist, K. — Grahm, Å. (1963); ”Vägen genom gymnasiet”, SOU 1963215 18 Rosenthal, R. — Jacobson, I.. (1968); "Pygmalion in the classroom” 19 Bernstein, B. (1960); ”Language and social class", British Journal of Sociology 1960, l l, s. 271—276 20 Jensen, A. (1968); ”Social class and verbal learning” i Deutsch, M. Katz,]. Jensen, A. ”Social class, race and psychological dcvclopment”, Holt Rinehart 21 Lawton, D. (1968); ”Social class language and education”, Routledge and chan Patil, London 22 Ösrby, A_N. (1969); ”Faktorer som påvirker arteanernas studievalg. En upptolgingsundersökelse av arteumskullct 1963”, Norges almenvetenskaplige forsk- ningsråd NAVF's 1969:1 2 3 Hitpass (1969); ”Studenteskalation” 24 Phillips, CN. (1969); ”Changes in subject choice at school and university”, London school of Economics and Political Science monographs, nr ] 25 Sko/ät'erstyrelsen (1968); ”'I-"rån Na—grupp till SH-linje", LAG—projekt, rap- port nr 1 - 26 SOU l963z50; Fackskolan 27 Mizruchi, I:". (1964); ”Success and opportunity”, The Free Press, New York 28 Davies. J, (1964); ”Great aspirations”. Aldine Pub. Comp., Chicago 29 Gesser, B. (1968); ”Högre utbildning och val av yrke", Sociologiska institu- tionen, Lunds universitet 30 Gesser, B. et al. (1968); ”Studentekonomiska undersökningen 1968”, Socio- logiska institutionen, Lunds universitet 31 Charters, W.W. fr (1963); "The social background of teaching” i Gage N.L. ”Handbook of research on teaching”, Rand McNally and Co. 32 Hansen D. — Gerstl, J. (1967); ”On education — sociological perspectives”, John Wiley and Sons, New York 33 Encyclopedia of Educational Research, fourth edition (1969); s. 218—267,

34 Review ofEducational Research april (1969); ”Guidance and Counseling” 35 Sjöstrand, P. (1968); ”Karriärens utveckling — en social-psykologisk analys av yrkesval”, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet 36 Hopsen, B.—Hayes, J. (1968); ”The theory and practice of vocational guidance. A selection of readings", Pergamon Press, London 37 Blau, P. et al. (1956); ”Occupational choice — a conceptual framework", Industrial and Labour Relations Review, vol. 9 No. 4 1956

38 Hörnberg, C. — Ljung, K. — Sandberg, L. (1969); ”Valsituationeri samband med övergång till gymnasiala studier", Avdelningen för pedagogik, Umeå universitet

Universitet och högskolor

Bengt Gesser, Ann-Mari Sellerberg, Levi Svenningsson

Utredningens inledning

En av U 685 huvuduppgifter är att utarbeta förslag till planer för den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, dvs. antalet studerande totalt och i olika sektorer av utbildningen. Man kan ställa upp olika mål för den kvantitativa utbildningsplaneringen. Ett sådant mål kan vara att tillgodose individernas efterfrågan på utbildning, ett annat kan vara att nå en viss önskad fördelning av utbildning på grupper av individer, t. ex. med hänsyn till kön eller social härkomst och ett tredje kan vara att tillfredsställa samhällets behov av utbildad arbetskraft. Dessa planerings- mål är inte oberoende av varandra och det är en av U 68s uppgifter att belysa dem och att föreslå hur målen skall kunna främjas genom planeringsåtgärder.

Den kvantitativa planeringen kan inte ses skild från utbildningens organisation. 1 U 685 arbete har studieorganisatoriska frågor tagits upp med utgångspunkt i dimensioneringsproblematiken och diskuterats i två debattskrifter, ”Högre utbildning — funktion och struktur” och ”Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation”. Två utveck- lingslinjer för studieorganisationen, vilka inte utesluter varandra, skisseras i dessa skrifter. Den ena kan karaktäriseras som större enhetlighet i formell struktur, och därmed större överskådlighet, samt större mångfald i fråga om utbildningens innehåll, bl. a. genom rikare kombinationsmöj- ligheter mellan olika studieenheter. Den andra utvecklingslinjen är den återkommande utbildningen som skulle innebära att en varvning mellan studier och yrkesverksamhet blir det normala individuella utbildnings- mönstret i stället för det traditionella i vilket utbildning förläggs till en enda sammanhängande period av livet.

Också andra organisatoriska problem hänger nära samman med dimen- sioneringen. Det räcker att nämna intagningsbegränsningar, urvalsprinci— per till spärrad utbildning samt behörighetsregler för tillträde till högsko- leutbildning. För utbildningens sätt att fungera spelar vidare utform- ningen av det studiesociala stödet en avgörande roll.

Föreliggande undersökning belyser de problem som nämnts i det föregående. Den visar hur utbildningen faktiskt fungerar i en rad hänseenden (t. ex. utbildningssystemets sociala sållningsfunktion) anting-

en dessa funktionssätt är avsedda eller inte. Därigenom kan en undersök- ning av detta slag ge information av värde för fastställandet av mål för den högre utbildningen och för valet av åtgärder för att främja målen.

Undersökningen kan ses som sammansatt av tre delar. I kapitel 2 görs en analys av den högre utbildningens tillväxt i Sverige sedan l930-talet med särskild uppmärksamhet bl. a. på den sociala sammansättningen av studerandegrupperna. Kapitlen 3—5 utgör en uppföljning av Härnqvist — Grahms studie ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963115). Där analyseras situationen är 1969, bl.a. ifråga om utbildning, för några av de grupper som ingick i Härnqvists och Grahms undersökning. I det sjätte kapitlet redovisas slutligen undersökningar av de studerande vid de filosofiska fakulteterna vid universitetet i Lund. Också i detta fall griper materialet tillbaka på undersökningar som gjorts rörande förhållanden vid l960-ta- lets början (Bengt Gesser: Högre utbildning och val av yrke, Lund 1967). I det följande skall beröras nägra för U 68 väsentliga frågor som belyses genom undersökningen.

] fråga om dimensioneringen är det även utan denna undersökning klart att en jämn fördelning på socialgrupper, uppnådd genom att benägenheten för högre studier genomgående vore så hög som den nu är för socialgrupp [, skulle kräva en högskola för praktiskt taget alla. På lång sikt kan detta ställas upp som ett planeringsmål. På kortare sikt synes två observationer som belyses av föreliggande undersökning vara viktigare.

Innehållet i den utbildning som individerna väljer beror bl. a. på utbildningsutbudet och dess lättillgänglighet (geografiskt och ifråga om spärrar och behörighetsregler). Detta illustreras drastiskt av de fria fakulteternas tillväxt under 1960-talet. Ett av undersökningsresultaten är att ungefär en tredjedel av de nyinskrivna vid filosofisk fakultet har ett utbildningsmål som ej tillgodoses vid dessa fakulteter. Individernas önskan att utveckla egna intressen och anlag liksom för övrigt samhällets behov av utbildade leder till krav på en längre gående differentiering av den eftergymnasiala utbildningen. I en framtida högskola behövs radikalt annorlunda utbildningsalternativ än de som nu finns vid universitet och högskolor, t. ex. kortare och med mer markerad yrkesinriktning.

Den andra observationen är följande. Andelen studerande vid universi- tet och högskolor från socialgrupperna ll och lll har vuxit väsentligt under de senaste årtiondena. Samtidigt har emellertid den äldre, snedare socialgruppsfördelningen bibehållits inom en grupp av utbildningar, som författaren kallar prestigeutbildningar. En social utjämning i högskole- systemet i dess helhet synes sålunda förutsätta strukturförändringar i utbildningen, t. ex. ifråga om studiestöd eller behörighets- och urvalsreg- ler.

Ett viktigt utredningsalternativ för U 68 är intagningsbegränsningar till all eftergymnasial utbildning. Skulle sådana genomföras blir utformning- en av behörighets- och urvalsregler än väsentligare än nu. Bengt Gessers undersökning belyser effekterna av nu gällande urvalsregler. Den synes leda till slutsatsen att en total intagningsbegränsning med bibehållande av nuvarande urvalsregler skulle innebära en starkare social sållning än den som nu kan iakttas vid universitetens fria fakulteter. Av intresse är också

Gessers resultat rörande individernas strategi vid en hypotetisk intag- ningsbegränsning vid de nu fria fakulteterna.

De studieorganisatoriska utvecklingslinjer som inledningsvis berörts blir inte allsidigt behandlade i föreliggande undersökning. Det kan emellertid inte uteslutas att en mera enhetlig studieorganisation skulle kunna minska de skillnader, t. ex. ifråga om social rekrytering, som nu finns. För den återkommande utbildningen mycket centrala frågor belyses i uppföljningen av ”Vägen genom gymnasiet” (kapitlen 4 och 5). Av intresse är här dels de karaktäristiska egenskaperna hos de grupper som efter genomgången realskola valde gymnasium respektive yrkesverk- samhet, dels i den senare gruppen den trappa av social olikhet som kännetecknar individernas fortsatta relationer till utbildning. Inte minst markeras här hur könsrollerna kan bli en avgörande fråga för en återkommande utbildnings sätt att fungera.

1 Inledning Bengt Gesser

Viktiga fragor för 1968 års utbildningsutredning är bland andra den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, högskolans yttre och inre struktur. lokaliseringsproblemet samt frågan om återkommande utbild- ning. I denna undersökning har vi inte direkt kunnat belysa dessa punkter. Vi hoppas däremot kunna ge en grund som gör det möjligt att i förväg beräkna några av konsekvenserna av eventuella beslut i dessa frågor för olika gruppers utbildnings- och yrkesval.

Av rapportensa innehåll framgår. att vi bara behandlat få av de faktorer som kan inverka på individernas successiva val av utbildning och yrke. Vi har medvetet begränsat perspektivet till så pass enkla faktorer som kön. social härkomst och prestationer på föregaende utbildningsnivå. Orsaker- na till denna begränsning är bland andra tids- och kostnadsskäl men också ambitionen att visa hur konsekvent de nämnda faktorerna opererar genom hela utbildningssystemet. [ synnerhet vill vi understryka det som för oss framstår som ett faktum, nämligen att även efter avlagd student- examen (motsvarande). efter inskrivning vid viss fakultet eller högskola osv., så upphör inte de nämnda faktorernas inverkan. Detta ärinte något nytt och undersökningar från ett flertal olika länder visar att samma fenomen tycks uppträda även där'b. Oss veterligt är detta emellertid första gången i vårt land som samtidiga undersökningar av samtliga utbildningsnivåer genomförs för att dokumentera de behandlade fakto- rernas inverkan på utbildnings- och yrkesvalen.

Vi gör inte anspråk på att komma med nagon ny kunskap. Däremot är vår förhoppning, att vi, genom att påvisa hur kraftigt faktorer som kön och social härkomst inverkar på utbildnings och yrkesvalen, lyckas peka på det dilemma som kan uppstå när målet "lika utbildningsmöjligheter för alla oberoende av kön och social härkomst”, kontrasteras mot målet att ”i vårt samhälle framstår friheten i sysselsättningsvalet som en också för utbildningspolitiken vägledande princip”. Dilemmat kanske kan uttryckas sålunda: när människor från början genom en viss hemmiljö etc. får olika utgångsmöjligheter, leder friheten i utbildnings- och syssel- sättningsvalet till att de med bästa utgångsmöjligheter får de ”bästa” utbildningarna och yrkena. Vi antar inte som till exempel en del

a Rapporten presenterades för U 68 i februari 1971. Siffrorna hänför sig till notförteckningen sid 125.

sociologer, att social ojämlikhet är ett påfund i samhället, som får till följd att de viktigaste positionerna fylls med de mest kvalificerade personerna3 utan snarare att den samhällsstruktur som föreligger vid ett visst tillfälle medför att barn till föräldrar som innehar i denna struktur gynnade positioner på olika sätt tenderar att ”ärva” föräldrarnas posi- tion. Det är då inte bara ett ekonomiskt kapital som ärvs utan även ett kulturellt kapital4 som kan antas underlätta anpassningen till utbildnings- systemet.

Det bör parentetiskt inskjutas, att vi inte anser det vara självklart att barn från ekonomiskt och kulturellt gynnade grupperi samhället har större ”frihet” i utbildnings- och sysselsättningsvalet än andra barn. Det är måhända lika svårt för barn från överklass och övre medelklass att ”välja” manuella yrken som för arbetarbarn att ”välja” högstatusyrken.

Ett andra skäl till att begränsa perspektivet till något så när mätbara faktorer som kön, social härkomst och prestationer på föregående utbildningsnivå är tanken, att man, genom att föra in faktorer av denna typ vid prognosförsök beträffande efterfrågan på utbildning, möjligen kan göra dessa prognoser mera realistiska än vad som brukar vara fallet. En annan — här ej undersökt — faktor av denna typ är den regionala variationen i utbildnings- och yrkesvalen.

I den rapport som följer har vi utgått ifrån att olika typer av utbildad arbetskraft efterfrågas på arbetsmarknaden. Relationen mellan denna efterfrågan och utbudet av utbildad arbetskraft kommer till synes i det faktum, att ett antal ungdomar har möjlighet och motivation att utbilda sig för de yrken som efterfrågas. Vi har, som nämnts, använt få och påtagliga mått för att lokalisera de grupper som synes ha möjlighet och som synes vara motiverade att söka skilda typer av eftergymnasial utbildning. Denna begränsning innebär inte, att vi antar att faktorer som kön, social härkomst och prestationer på föregående utbildningsnivå i kombination med utbildningssystemets uppbyggnad och relation till arbetsmarknaden fullständigt bestämmer vilka valalternativ som står en individ till buds. Det torde bland annat krävas, att man för in psykologis- ka, socialpsykologiska och biologiska faktorer, om man önskar ge en uttömmande förklaring av de individuella utbildnings- och yrkesvalen. Här kan vi bara hänvisa till den litteratur som föreliggers.

Likaledes har vi berört mycket påtagliga konsekvenser (ojämlikhet be- träffande löner, arbetsförhållanden m. ni.) av den sållning som sker inom utbildningsväsendet. Man kan inte utesluta att sållningen också kan ha socialpsykologiska konsekvenser. Om eleverna accepterar skolan och upp- lever urvalssystemet som ”rättvist” kan det ha följder för deras självkäns- la om de inte fortsätter till högre utbildning. Denna effekt, som naturligt- vis inte är varken önskad eller avsedd, kan innebära att de övertygas om att de inte ”förtjänar” fortsatt utbildning eller samma belöningar på ar- betsmarknaden som de som lyckas inom utbildningssystemet:

Drömjobb? Det är svårt att svara på. När man inte har nå skolor kan man inte fordra nåt. Så man tycker detär orättvist att många förmän som inte just har gått nå skolor — att såna ändå skall tjäna femton hundra eller två tusen mer än jag. Att ingenjörerna tjänar så mycket det kan man ju inte

säga nåt om. För dom har ju studerat så mycket. Och en som kunnat ta disponentexamen han måste ju ha studerat nå fruktansvärt. Så nog behöver han få sin lönö.

Vi kommer indirekt att beröra frågan i redogörelsen för studenternas syn på utbildning, yrkesval och arbetsmarknad (kapitel 6).

1 . 1 Sammanfattning av huvudresultaten

Vi har i denna rapport sysselsatt oss med den eftergymnasiala utbild- ningen på tre nivåer. I kapitel 2 har vi försökt att anlägga ett historiskt perspektiv på förändringar beträffande rekrytering av nyinskrivna till främst universitet och högskolor med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen. ] kapitel 3 introduceras en uppföljning av ”Vägen genom gymnasiet”. Intresset har här riktats mot de elever som 1961 gick i realskolans högsta och näst högsta klasser. Vi har sedan undersökt i första hand ivilken utsträckning denna grupp förverkligat de planer beträffande utbildning och yrke som de uppgav 1961 och det faktiska utbildnings- och yrkesbeteende de ådagalagt mellan 1961 och 1969. I kapitel 4 har vi riktat intresset mot likheter och skillnader i kvinnors och mäns utbildnings- och yrkesbeteende och i kapitel 5 mot den inverkan på sagda beteende den sociala härkomsten synes ha. Vi är medvetna om att det innebär en begränsning att enbart undersöka en faktors inverkan utan att hålla andra faktorer, exempelvis några presta- tions- och motivationsmått, under kontroll. Samtidigt tror vi emellertid, att även om sambanden mellan kön respektive social härkomst skulle ha försvagats, om andra faktorer förts in i bilden, så hade vi ändå erhållit den mycket konsekventa bild som ges i dessa båda kapitel. I kapitel 6 har vi sett vad som händer studerande efter nyinskrivning vid filosofisk fakultet. Vi har ett mycket klart motiv för att undersöka just händelseut- vecklingen vid de filosofiska fakulteterna: just här har expansionen av antalet studerande varit särskilt markant. I detta avslutande kapitel har vi också undersökt några element i de studerandes syn på utbildnings- och yrkesvalen och tyckt oss finna, att dessa har mindre att säga om de faktiska orsakerna till utbildnings- och yrkesvalen än om just de studeran- des bild av hur yrkes- och utbildningsvalen bör ske. Avslutningsvis har vi med några empiriska data som grund ställt frågan: sorteras även annat än ”studieförmåga”, ”skolanpassning” etc. inom utbildningsstystemet?

1.1.1 Rekrytering till universitet och högskolor (kapitel 2)

Huvudmaterialet som ligger till grund för detta kapitel har beställts av statistiska centralbyrån (SCB) och består av uppgifter om antalet nyinskriv- na vid universitet och högskolor läsåren 1956/57, l959/60,l962/63, 1965/66 och 1968/69 med hänsyn till kön, social härkomst och medel- betyg i studentexamen. Detta material har på några punkter komplette— rats dels med material rörande nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund höstterminerna 1960, 1964 och 1968, dels med redan publicerat material.

] kapitlet har behandlats expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor och rekryteringen till universitet och högskolor perioden 1956/57 » 1968/69. Detta avsnitt har inletts med en historisk redogörelse. Några huvudresultat är:

Expansionen av an talet nyinskrivna

]. Perioden 1936/37 _ 1967/68 torde möjligheterna till universitets- och högskolestudier för ungdomar i för högskolestudier relevanta år- gånger ha lO-faldigats — från omkring 2 till något över 20 %. Det använda måttet och dess svagheter har behandlats i avsnitt 2.1. Vi gissar att den nämnda andelen i dag (1970) närmar sig 25 % — en andel som är ungefär lika stor som den andel som vid 50-talets början avlade realexamen.

2. Som bekant är expansionen av utbildningsmöjligheter en internatio- nell företeelse och orsakerna till denna expansion har behandlats på flera håll i litteraturen. Vi har försökt sammanfatta denna expansion genom att som huvudorsaker nämna de förändringar som ägt rum på arbetsmark- naden i samband med ökningen av samhällets ekonomiska resurser som möjliggjort en utbyggnad av utbildningssystemet. Dessa förklaringar har kompletterats med tanken att under expansionsprocessens förlopp har en ideologi utkristalliserats som säger att utbildning är värd att konsumera för dess egen skull och att denna ideologi håller på att spridas till allt större grupper av befolkningen.

3. Expansionen av antalet nyinskrivna har varit störst vid de filosofis- ka fakulteterna och då särskilt vid den samhällsvetenskapliga. Detta har medfört att av samtliga nyinskrivna 1968/69 skrevs ungefär 80 % in vid filosofisk fakultet mot något över 40 % läsåret 1937/38. Vi har något be- rört orsakerna till dessa förändringar och då särskilt tagit upp frågan om den enorma ökningen av antalet nyinskrivna samhällsvetare (avsnitt 2.1.2gjfr. också avsnitt 6.2.1 ).

Rekrytering efter medelbetyg, kön och social härkomst

4. Det urval som sker efter betyg på föregående utbildningsnivå har vi betraktat som avsett från skolmyndigheterna sida. Den sortering som sker efter exempelvis kön och social härkomst har här kallats inte avsedd sortering.

5. Under perioden 1956/57 till 1965/66 (uppgifter kunde inte erhållas för en senare tidpunkt) har rekryteringen till de spärrade fakulteterna i betygshänseende kraftigt förändrats. Vid periodens början hade uppskatt- ningsvis minst en tredjedel ett medelbetyg som låg under Ba+ (3.5). Vid periodens slut torde denna andel vara omkring 10 % (tabell 2). Det före- ligger för närvarande en mycket kraftig skillnad i betygshänseende mellan nyinskrivna vid spärrade fakulteter/högskolor och övriga nyinskrivna. Denna skillnad tycks för männens del ha uppstått vid 30-talets början och för kvinnornas del ungefär 10 år senare. Dessförinnan tenderade studenter med goda betyg att börja vid universiteten och de mindre goda betyg vid fackhögskolorna.

6. I början av 50-talet gick enligt våra osäkra beräkningar ungefär 2 %av en åldersklass kvinnor till universitet och högskolor mot ungefär 5 %av en åldersklass män. Läsåret 1968/69 var dessa andelar ungefär 20 och 26 %, dvs. en mycket kraftig utjämning med hänsyn till kön synes ha ägt rum. Som bekant varierar kvinnornas andel kraftigt vid olika utbildningar. Detta visas i tabell 3.

7. När vi undersökt rekryteringen efter social härkomst har vi i brist på material tvingats till två mycket osäkra beräkningar för att försöka ge ett svar på frågan: har en utjämning ägt rum beträffande andelen nyin- skrivna från skilda sociala hemmiljöer? De utförda beräkningarna ger oss en viss grund för att anta att detta skett. Dock synes socialgrupp l betrak- tad som social klass eller socialt skikt ha vunnit mera på universitetsex- pansionen än övriga socialgrupper. Storleken av de båda nämnda föränd- ringarna är däremot svära att uppskatta (avsnitt 2.5.2). Socialgruppsindel- ningen kommenteras kritiskt i avsnitt 2.2.1.

8. Vi har starkt betonat. att klyftan i utbildningsbeteende inte är djupast mellan barn från arbetarhem och övriga barn utan mellan barn fran överklass och övre medelklass (socialgrupp [) och övriga. Detta illustreras av figur 1 som hänför sig till läsåret 1968/69. Vid denna tid— punkt uppskattade vi, att av ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersgrupper kom ungefär 11% från socialgrupp [, 39% från 11 och 50 % från 111 (för beräkning och antaganden se avsnitt 2.5.2). Av ung- domar frän socialgrupp [ nyinskrevs omkring 80% vid universitet och högskolor. Motsvarande andelar från socialgrupp 11 och 111 var 20 respek- tive 9 %. Dessa olika övergångsandelar medförde att bland nyinskrivna vid universitet och högskolor kom 42 % från socialgrupp [, 37 % från 11 och 21 % från 111. Vi vill mycket starkt understryka att de utförda be- räkningarna är osäkra. Låginkomstutredningen har i dagarna (slutet av februari 1971) publicerat en rapport vars resultat stämmer överens med våra. Av tidsskäl har vi inte kunnat integrera våra resultat med lågin- komstutredningens7.

9. Expansionen av antalet nyinskrivna bör ha fått till följd att en universitets- eller högskoleutbildning inte lika automatiskt som tidigare ger hög lön, goda arbetsvillkor, hög status m. m. Vi har därför antagit, att ungdomar från överklass och övre medelklass bör välja enbart vissa universitets- eller högskoleutbildningar om de skall kunna behålla samma position som föräldrarna. För att pröva detta antagande har den utbildning som ges vid universitet och högskolor delats upp i två grupper. nämligen 1) "prestigeutbildning". utbildningar till läkare. jurister, tandläkare, civilekonomer. civilingenjörer. agronomer. jägmästare och veterinärer och 2) övriga utbildningar. Som väntat visade det sig. att bland nyinskrivna vid universitet och högskolor var studerande fran socialgrupp l överrepresenterade vid det som här kallats "prestigeutbild- ning" läsåret 1956/57. Mindre väntat och betydligt intressantare var, att denna överrepresentation var ungefär lika stor läsåret 1968/69 som vid den första tidpunkten även när vi beaktat de förskjutningar i socialgruppsproportioner som tabellerna () och 7 antyder. Viktigt i sammanhanget är, att det antal som 1968/69 skrevs in vid prestige- utbildningar var nästan lika stort som det antal som 1954/55 skrevs in vid

Mön Andel nyinskrivna mön vid universitet och högskolor från olika sociala hemmiljöer lvla/o 370/0

11 till universitet & högskolor

23 till universi o. skolor

till iv

110/o 39 9/0 50 0/0 Skattad ondel män i för högskolestudier relevanta åldersgrupper från olika sociala hemmiljöer (beräknat på antalet ZO—Uringor)

Kvinnor Andel nyinskrivna kvinnor vid universitet och högskolor från olika sociala hemmiljöer

102%) 38 20 %

17 ”lo till universi 0. h skolor

univers o. högskolor

11 0/0 ägo/o 50 0/o Skattad andel kvinnor i för högskolestudier relevanta åldersgrupper från olika sociala hemmiljöer (beröknot på antalet ZO-Grinqar)

Totalt Andel nginskrivno ungdomar vid universitet och

högskolor från olika sociala hemmiljöer- l+29/o 370/0 21

% till

högskolor

1 ! o/o 39 0/::o 50 0In Skattad andel ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersgrupper från olika sociala hemmiljöer (beräknat på antalet ZU—åringor)

äSociolgruppI mmwciolgruppll ååociolgruppm

Figur ]. Beräknad andel i för högskolestudier relevanta åldersgrupper (andel 20-åringar) från olika sociala hemmiljöer, andel av dessa som går till universitet och högskolor samt andel nyinskrivna från olika social— grupper vid universitet och högskolor.

samtliga universitets- och högskoleutbildningar i vårt land. Den sociala sammansättningen hos den grupp som går till prestigeutbildning är oförändrad. Däremot har den sociala sammansättningen hos den grupp som går till annan utbildning än prestigeutbildning förändrats i hög grad. Detta gav oss anledning att uppställa hypotesen. att expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor tycks ha medfört att den roll som i går spelades av universitetsutbildning i dag spelas av prestigeutbildning.

10. En sammanfattning av den sociala härkornstens betydelse för val av eftergymnasial utbildning redovisas i avsnitt 2.6. I detta avsnitt har vi också givit ett visst stöd åt gissningen, att om arbetargruppen delas in i två grupper, III a (arbetararistokrati) och Ill b (övriga arbetare), finner vi två klyftor i utbildningsbeteende, dels den ovan påtalade mellan ungdomar från socialgrup 1 och övriga, dels den mellan ungdomar från socialgrupp 111 b och ungdomar från övriga sociala skikt. 11. 1 ett avslutande avsnitt (2.7) har vi tagit upp frågan om reformer och reformförslag och diskuterat följande:

1. ekonomiska stödåtgärder 2. ändrade intagningsbestämmelser 3. förändringar av de lägre utbildningsnivåerna.

1.1.2 Vägenstudien — en uppföljning av ”Vägen genom gymnasiet” (kapitel 3. 4 och 5)

Vägenstudien utgör en uppföljning av Kjell Härnqvists undersökning "Vägen genom gymnasiet”. Vår uppföljning (januari—mars 1969) omfattar de elever som 1961 gick i realskolans högsta eller näst högsta klasser (motsvarande). I detta material har uppmärksamheten riktats dels på den grupp som 1961 inte uppgav avsikt att söka till gymnasium detta är och som 1969 inte heller avlagt studentexamen -- realpopulationen — dels på den grupp som 1961 uppgav avsikt att börja i gymnasium samma år och som senare också avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium — stu- dentpopulationen.

Beskrivning av könsskillnader med hänsyn till utbildnings- och yrkesval A nn-Mari Sellerberg

R ealpopulationen

1. Yrkesplaner bland I5-åringarna. Som IS-åringar hade såväl flickor som pojkar i denna population förhållandevis traditionella yrkesplaner. Tre fjärdedelar av flickorna valde vid denna ålder vad som kan betraktas som "kvinnoyrken” (för beskrivning av denna klassificering se avsnitt 4.1.6). Nästan tre fjärdedelar av pojkarna valde vad som här kallas ett "manligt” yrke. Tekniska yrken dominerade — ungefär vara femte pojke ville bli ingenjör.

2. Sysselsättning efter skolan. Första året efter skolans slut (dvs. efter realexamen eller avslutad grund- eller flickskola) återfanns över 60 % av

kvinnorna inom två områden, nämligen "Handel, kontor, ADB, offentlig förvaltning” samt ”Husligt arbete”. Direkt efter skolan arbetade eller ut- bildade sig hälften av männen inom tekniska och industriella områden. Även kontor var vanligt för männens del. speciellt gäller detta männen från socialgrupp [ och ll.

3. En grupp utan yrkesutbildning. Genom vissa bearbetningar har vi kunnat få fram den grupp som inte under något år haft utbildning som sin huvudsakliga sysselsättning. Denna grupp som saknar grundligare yrkesutbildning är störst bland kvinnorna i socialgrupp lll. Ungefär 40 % av dem har inte utbildat sig eller praktiserat under något år efter skolan.

4. He/nsituationen 1969. Under de år som gått hade två tredjedelar av kvinnorna gift sig eller flyttat ihop med sina fästman. Nästan hälften av kvinnorna hade barn. Var fjärde kvinna var 1969 hemmafru. Männen var inte gifta eller sammanboende och hade heller inte barn i samma utsträckning som kvinnorna. En enda man var hemarbetande. Mer än en fjärdedel av kvinnorna arbetar mer än 26 timmar i veckan med hushallsarbete. Bland männen utgör denna andel endast 1 % Samma traditionella könsrollsmönster kan utläsas bland dem i populationen som har barn, när det gäller barnpassning.

5. Utbildningsplaner 1969. Diskussion av skillnaderna. Mer än dubbelt så många män som kvinnor hade planer på utbildning 1969. Speciellt stor var skillnaden mellan män Och kvinnor i socialgrupp Ill. Ungefär 40 ”a av männen i denna socialgrupp planerade 1969 något slag av utbildning, medan motsvarande andel för kvinnorna är 10 %. Kvinnorna har alltså i väsentligt större utsträckning än männen klippt av allt som har med utbildning att göra. I uppsatsen diskuteras faktorer i arbetssituationen som minskar kvinnornas fortsatta utbildningsintresse men stimulerar männens. Det är dock inte bara arbetssituationen utan också i hög grad hemsituationen som är olika för män och kvinnor (se ovan punkt 4). Med tanke på den tidsbudget som kvinnor i många fall har, ter sig säkerligen tankarna om utbildning och vidareutbildning som tämligen orealistiska.

Studentpopulationen

6. Yrkesvalen bland IS-a'ringarna 1961. Det föll sig naturligare för pojkarna i denna alder än för flickorna att välja ett akademiskt yrke efter studentexamen: mindre än varannan flicka tänkte sig ett akademiskt yrke, medan nästan åtta av tio pojkar gjorde detta.

7. Något om utbildningen efter studentexamen. En bearbetning har gjorts som ger en överskådlig bild av sysselsättningen under de tre första åren efter studentexamen. Några exempel från denna bearbetning skall här redovisas. Under dessa tre är har var tionde kvinna "gästspelat" vid universitet eller högskola, dvs. läst under det första eller de båda första åren. men det tredje året varit förvärvsarbetande. hemarbetande eller studerande för icke-akademiska utbildningar. För männens del var denna andel hälften så stor som för kvinnorna. Av intresse är även att se vilka som inte under

något av dessa år studerat vid universitet eller högskola. Denna "icke-akademiska grupp" utgör en dubbelt så stor andel av kvinnorna som av männen (37 % av kvinnorna och 19 % av männen).

8. Skillnader i yrkesval 1969. Studentskorna väljer inte sällan samma yrken som kvinnorna i realpopulationen, dvs. kvinnor som ej avlagt studentexanen. För männen i de bada populationerna är denna ”övertäckning” nästan obefintlig. De väljer yrken som ligger på helt olika utbildningsnivåer och dessa yrken är oftast "manliga”.

9. llemsituationen 1969. Samma tendens som i realpopulationen,dvs. ungefär hälften av kvinnorna var gifta eller sammanboende. Bland männen utgjorde denna kategori mindre än en tredjedel. Något under var femte kvinna hade hemmaboende barn. Detta var nästan dubbelt så vanligt bland kvinnorna som bland männen.

10. Tidsbudget 1969. De studenter som hade hemmaboende barn fick ange hur många timmar per vecka de ägnade ät barnpassning. Skillnaderna mellan könen är avsevärda. Tre av fyra kvinnor i denna grupp ägnade mer än 26 timmar i veckan åt denna syssla. Mindre än en man på tio ägnade samma tid åt barnpassning. Det är dock inte endast i konventionellt könsbundna sysslor såsom barnpassning och hushall som skillnader mellan män och kvinnor föreligger. De bland studenterna som 1969 fortfarande studerade fick ange hur lång tid per vecka de ägnade åt sina studier. Mer än varannan kvinna ägnade mindre än 25 timmar i veckan åt studier. Denna andel av männen utgjorde drygt en tredjedel. 11. Inkomst. Ungefär en fjärdedel av gruppen förvärvsarbetande män hade 1969 en inkomst på över 3 000 kronor i månaden. Av kvinnorna nädde endast 6 % samma inkomstniva. 12. Utbildningsplaner 1969. 1969 betraktade ungefär hälften av kvinnorna sin utbildning som ett avslutat kapitel. Bland männen däremot planerar tre av fyra att avlägga examen eller avsluta något slags utbildning. År 1969 såg situationen för män och kvinnor ganska olika ut: männen studerade fortfarande, kvinnorna började redan på allvar ge sig ut i förvärvslivet. 13. Prognos. På grundval av de data som här anförts med hänsyn till aktuella utbildningsplaner och hemsituation etc. blir prognosen: de skill- nader i lön. typ av arbete, utbildningsnivå m. ni. som visats i undersök- ningen kommer att ytterligare (ika mellan män och kvinnor i den under— sökta gruppen (detta gäller även realpopulationen). Ovan anförda data ger bakgrunden till denna pessimistiska prognos.

Social differentiering [ real- och studentpopulationerna Levi Svenningsson

Realpopulationen

!. ! realpopulationen är det 70 % som ägnat sig åt någon form av vidareutbildning efter avlagd realexamen 1961. Ytterligare 7% har genomgått praktik före yrkesverksamhet.

2. De sociala olikheterna visar sig här bestå i helt olika "utbildnings—

intensitet” Och är mest uttalad när det gäller val av flerårig vidareutbild— ning Och val av förvärvsarbete direkt efter avlagd realexamen.

3. I tabell 72 görs en distinktion mellan ett-årig och ller-årig utbildning. Medan elever ur socialgrupp 1 till 64 % ägnat sig åt flerårig vidareutbildning, så har elever ur de båda lägre grupperna till 42% respektive 26% skaffat sig en sådan underbyggnad för yrkesverksam- heten. Mer än var tredje elev från de båda lägre grupperna har fått nöja sig med en ett-årig vidareutbildning, vilket endast 12 % från den högsta gruppen har gjort. En bestämd social olikhet visas även i valet att omedelbart börja förvärvsarbeta, i synnerhet gäller detta elever ur arbetarklassen och då mest kvinnorna, där 39% fått göra detta val. Såväl i real- som studentpopulationen finns anmärkningsvärda data om ””avbrottsfrekvens” för kvinnor ur socialgrupp lll. Den aktuella utbildningsbenägenheten sådan den kan avläsas i undersökningen tycks tyda på att de redan välutbildade fortsätter att utbilda sig.

4. Yrkesplanerna 1961 var för flertalet koncentrerade till yrken som normalt kräver realskolekompetens. vilket förefaller naturligt eftersom beslutet att avbryta studierna kan ses som en direkt förberedelse till utträdet på arbetsmaknaden. Den jämförelse som framgår av tabell 77 visar även att de förverkligade yrkesvalen samlats kring den för realexamen relevanta yrkesnivån. Här kan dock påtagliga sociala olikheter konstateras. Således hamnar elever ur arbetarklassen oftare än övriga elever på den för realexamen relevanta yrkesnivån. Skillnaderna i "utbildningsintensitet” leder till mer differentierade yrkesval i medelklass men framför allt i övre medelklass. Eleverna ur den högsta socialgruppen har också kunnat träffa yrkesval som är högre än de ursprungliga aspirationerna från 1961, medan elever ur arbetarklassen tvärtom stäckts i sina mer ambitiösa planer från 1961. Männen ur arbetarklassen har till en tredjedel valt manuella yrken, men ingen har etablerat sig som företagare, vilket däremot 10 % av männen ur medelklassen kunnat göra.

Studentpopulationen

5. Beträffande valet av eftergymnasial utbildning tyder data i tabellerna 65 och 66 på att betydande olikheter existerar mellan de sociala grupperna. Med högre socialgrupp följer nämligen en högre valfrekvens av "prestigeutbildning” och av akademisk studienivä. medan med lägre socialgrupp följer en högre valfrekvens av seminarieutbildning (dvs. icke-akademisk lärarutbildning) och av förvärvsarbete direkt efter avlagd studentexamen. Tre av fyra studenter ur den högsta socialgruppen väljer akademisk studienivå, vilket endast varannan student ur arbetarklassen gör.

6. Den sociala differentieringen vid eftergymnasial utbildning som här konstateras föregrips av de yrkesplaner eleverna uttalade 1961. Yrkes- och utbildningsplaner hänger samman med social härkomst liksom möjligheterna att förverkliga ursprungliga planer.

7. Om vi med stabilitet i yrkes- och utbildningsplaner menar ett lika

val av utbildningsnivå såväl i yrkesplaner 1961 som i faktiskt utbildningsbeteende 1969 visar det sig att stabiliteten i fråga om akademisk utbildning följer en socialt sett fallande skala. l:68 %, ll:62 %, lll:49 % en skala som blir ”omvänd” om stabiliteten avser icke- akademisk utbildning, lll:l7 %, 11:15 %, l:7 %, vilket tydligt framgår av figur 8.

8. Med förändringar i yrkes- och utbildningsplaner menar vi antingen val av akademisk utbildningsnivå 1961 men icke-val av akademisk utbildning 1969 eller val av icke-akademisk utbildningsnivå 1961 men val av akademisk utbildning 1969. Av figurerna 9 och 10 framgår att studenter ur den högsta socialgruppen byter mer till akademisk utbildning än studenter ur de båda lägre socialgrupperna. Studenter ur arbetarklassen är dessutom minst framgångsrika i att bibehålla och fullfölja ett akademiskt utbildningsval. Förändringarna tycks tendera till en "skjuts in” i akademisk utbildning för studenter från övre medelklassen och ett ”sug ut" ur akademisk utbildning för studenter ur arbetarklassen.

9. Om stabilitet och förändringar iakttas i fråga om val som inbegriper ”prestigeutbildning", så ger data underlag för påståenden om en markant social sallning till denna högsta utbildningsnivå. En för studentpopula- tionen "typisk trappa av social olikhet”, där männen ur övre medelklassen står på det översta steget och kvinnorna ur arbetarklassen på det nedersta, visar sig här särskilt brant. Fler än fyra av fem män ur socialgrupp [ har någon gång aspirerat på prestigeutbildning samtidigt som bara en av fem kvinnor ur socialgrupp lll haft samma aspiration. Förverkligande av dessa aspirationer visar samma konsekventa sociala variation.

1.1.3 Filosofiska fakulteteri förvandling (kapitel 6)

Materialet som ligger till grund för detta kapitel utgörs av höstterminerna 1960, 1964 och 1968 nyinskrivna studerande vid de filosofiska fakulteterna i Lund (avsnitt 6.1 ).

Några huvudresultat

1. På mindre än tio år har de filosofiska fakulteterna förändrats mycket kraftigt med avseende på vilka kunskaper och färdigheter som lärs ut. Antalet som läser något samhällsvetenskapligt ämne den första terminen har ökat fyra gånger snabbare än antalet som läser övriga ämnen vid de filosofiska fakulteterna.

2. Både bland nyinskrivna 1960 och 1968 väljer omkring 30% andra utbildningsmål (examina) än de som ges vid de filosofiska fakulteterna. Här föreligger kraftiga skillnader med hänsyn till kön och social härkomst (figur 12 och 13).

3. Det tycks inte föreligga några sociala skillnader med hänsyn till uppgiven avsikt att avlägga högre akademisk examen (fil lic eller fil dr). Andelen män som uppger denna avsikt är däremot ungefär dubbelt så stor som andelen kvinnor med samma avsikt. Bland både kvinnor och

män är andelen som uppger denna avsikt nästan dubbelt så stor bland studerande med ett medelbetyg pä Ba+ eller högre i studentexamen än bland studerande med lägre medelbetyg (avsnitt 6.3.1 ).

4. Skillnaderna med hänsyn till kön och social härkomst synes vara större beträffande avsedd examen än förverkligad avsikt (gäller nyinskriv- na 1960 som vi följt i tiden — figur 16 och 17). En viktig faktor bakom realiserandet av avsikten synes vara prestationen på föregående utbild- ningsnivå, dvs. Studentbetyg.

5. Den sociala sållningsproccssen avslutas alltså inte med inskrivningen vid en viss fakultet — i detta fall filosofisk fakultet - utan tar sig här uttryck i olika studiemål för studerande från skilda sociala hemmiljöer. Resultatet sanunanfattasi figur 18.

6. Examinationsfrekvensen varierar i synnerhet med medelbetyg i studentexamen och med kön, däremot knappast med social härkomst (figur 19. 20 och 21). Mellan 35 % och 40 % har avlagt examen fyra år efter inskrivningen (nyinskrivna 1960 och 1964) och något över 70 % åtta år efter inskrivning vid filosofisk fakultet (nyinskrivna 1960).

7. Examinationsfrekvensen varierar också kraftigt med ämneskom- bination (figur 22).

8. Stora förändringar kan iakttas med hänsyn till yrkesvalen. Bland nyinskrivna valde ungefär 50 "a läraryrket mot mindre än 30 % bland ny- inskrivna 1968. Andelen som valt inom sektorn ”teknik och ekonomi” var ungefär 15 % bland nyinskrivna 1960 och 35 % bland nyinskrivna 1968.

9. Dessa skillnader i yrkesvalen kan iakttagas inom samtliga fakulteter (avsnitt 6.5.2). 10. Ett intressant förhallande är att intresset för arbetsuppgifter av typen "forsknings- och utredningsarbete" tycks vara mycket stort inom samtliga urval (avsnitt 6.5.3), närmare 40% föredrar sådana arbets- uppgifter. 11. De studerandes inställning till utbildning och yrkesval tycks bestå av följande två element:

Utbildning är något som är värt att konsumera för dess egen skull -— man väljer inte utbildning för att denna leder till ekonomiskt lönsamma yrken utan av intresse för utbildningens innehåll eller för det yrke utbildningen antas leda till.

Man påverkas inte utifrån när man väljer utbildning eller yrke utan det avgörande ärjust intresset.

12. De två nämnda elementen speglas också i de studerandes inställning till att tvingas byta arbete på grund av arbetsmarknadsföränd- ringar och dylikt, dvs. väljer man av intresse bör man också byta av intresse. 13. Ungefär 40 ”a av de tre grupperna nyinskrivna uppger att de hade valt i dag spärrade utbildningar om dessa varit ospärrade. 14. Om de filosofiska fakulteterna hade varit spärrade uppger mindre än 20% att de skulle ha valt att arbeta. Denna andel varierar med kön och social härkomst. 15. Partisympati Och preferens för anställning inom enskild verksam-

het samvarierar. Detta gav oss anledning att närmare belysa de föränd- ringar som kan iakttas med hänsyn till politisk partisympati bland de studerande (avsnitt 6.8).

16. Avslutningsvis redovisades ett resultat som visar att ”familjens langa arm" också tycks inverka på valet av vänner bland de tre grupperna nyinskrivna och därmed minska de filosofiska fakulteternas funktion som ”smältdegel”.

Notförteckning

' Robert Perrucci, "Education, stratification, and mobility” i Hansen & Gerstl, ”On education » Sociologieal perspectives" New York: John Wiley and Son, 1967, ss 105— 155.

? Prognos- och planeringsgruppen inom ecklesiastikdepartemcntet: "Det högre utbildningsväsendets fortsatta uppbyggnad" s. 10, Stockholm 1962.

3 Jfr. t.ex, Kingsley Davis and Wilbert Moore, ”Some principles of stratification" i American Sociological Review, vol X, 1945, No. 2, ss 242— 249.

4 Begreppet har lånats av Pierre Bourdieu et Jean-Claude Passcron, "La Reproduc- tion", Les liditions de Minuit, Paris 1970.

5 litt standardverk som belyser individuella egenskapers (inklusive biologiska) stabilitet och förändring är 8.5. Bloom, "Stability and change in human characteris- tics”, New York, Wiley, 1964.

B.K. Eckland tar upp frågan om relationen mellan arv och miljö från sociologisk synpunkt i "Genetics and sociology — A reeonsidcration". Se American Sociologi- cal Review, April 1967,vol. 3212, ss 173494.

lin samling intressanta och nyskrivna artiklar om frågor som belyser problemet arv och miljö föreligger i "The ecology of human intelligence", lid. by Liam Hudson, Penquin modern sociology Readings, London 1970.

1 Per Sjöstrands licentiatavhandling: ”Karriärens utveckling — en socialpsykolo— gisk analys av yrkesval”, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, 1968, finns en grundlig genomgång av relevant socialpsykologisk litteratur.

6 Ur Sara Lidmans bok "Gruva", s. 89, Stockholm. Bokförlaget Aldus/Bonnicrs 1969.

7 Lena Johansson, "Utbildning * empirisk del", Låginkomstutredningen, Allmänna Förlaget. Stockholm 1971. Se särskilt ss 142- 144.

2 Rekrytering till universitet och högskolor i Sverige Bengt Gesser

Utbildningssystemet är en mekanism i samhället med vars hjälp individer sorteras till olika positioner på arbetsmarknaden. Mycket förenklat kan man föreställa sig utbildningssystemet som en trappa av utbildningsni- våer, där villkoret för fortsatt klättring (undantag förekommer) utgör avklarad utbildning på föregående utbildningsnivå. På och efter varje trappsteg sker en sortering som resulterar i att vissa individer fortsätter klättringen, medan andra lämnar utbildningssystemet. På arbetsmarkna- den förekommer också en hierarki av sysselsättningar eller yrken, så att på en högre nivå finns yrken som tenderar att ge bättre inkomster m.m. än yrken som befinner sig på en lägre nivå. Förhållandet mellan denna hierarki av yrken och trappan av utbildningsnivåer kan, fortfarande grovt förenklat, uttryckas så att sannolikheten för att få ett yrke på en högre nivå är större för den som tagit två steg på utbildningstrappan än för den som tagit bara ett steg osv. (figur 2).

Med figur 2 i åtanke synes det inte vara särskilt förnuftigt att tolka innebörden av vare sig utbildningsexpansionen eller av förändringar beträffande rekrytering till universitet och högskolor enbart på grundval av det som sker inom utbildningssystemet. Om man begränsar perspekti- vet till vad som händer inom utbildningssystemet, innebär till exempel expansionen av antalet studerande vid universitet och högskolor endast att fler personer får en längre utbildning. Expansionen av utbildningsmöj—

Arbets— Ul'bildninqs— marknads— nivå 4 nivå 4

% Arbets— Utbildnings— "mig??”? nivå 3

% Arbets— Utbildnings- megkgods' nivå 2

___________ _9 Arbel-s—

Utbildnings— marknads- nivå 1 nivå I

Figur 2. Förhållandet mellan utbildningsnivå och position i arbetslivet.

ligheter är följaktligen en sak och konsekvenserna av denna för exempel- vis de utbildades möjligheter på arbetsmarknaden en annan. Man böri detta sammanhang fråga, om de som i dag erhåller universitets- eller högskoleutbildning befinner sig i ett bättre läge på arbetsmarknaden än de som tidigare erhöll gymnasial utbildning eller ännu tidigare realskole- utbildning. En breddning av den sociala rekryteringen till universitet och högskolor behöver därför inte ha medfört, att arbetarbarn fått bättre möjligheter på arbetsmarknaden nu än tidigare. En undersökning av detta förhållande skulle kräva en historisk analys av sambandet mellan utbild- ningsnivå och position på arbetsmarknaden för personer från olika sociala hemmiljöer.

Med denna inledning hoppasjag ha påvisat, att man inte bör dra alltför vittgående slutsatser av den analys som följer rörande rekryteringen till universitet och högskolor och dess förändringar. Som redan antytts bör rekryteringen under senare tid ses mot bakgrund av utbildningsexpan- sionen. Det är därför motiverat att först antyda några drag i denna expansion innan vi går över till huvudsyftet med detta avsnitt, nämligen en analys av rekryteringen till universitet och högskolor perioden 1956/57—1968/69 med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen.

Till universitet och högskolor har i denna rapport förts följande: de teologiska, juridiska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturveten- skapliga fakulteterna; de medicinska, odontologiska, tekniska och ekono- miska fakulteterna eller högskolorna samt utbildningar till receptarie, apotekare, veterinär, jägmästare, agronom, gymnastikdirektör, sjukgym- nast, socionom och journalist.

2.1 Expansion av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor

i figur 3 redovisas antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor tillsammans med det totala antalet 20-åringar perioden 1937—1969. Uppgifterna om antalet 20-aringar har hämtats ur Statistisk årsbok och om antalet nyinskrivna ur SOU 1959:45'3 för perioden 1937/38 till 1958/59 och för tiden därefter ur Statistisk årsbok. Vid periodens början utgjorde antalet nyinskrivna ungefär 2 200 studerande. År 1969 hade detta antal ökat till över 29 000 nyinskrivna studerande, vilket innebär 13 gånger så många studerande vid periodens slut som vid dess börjanz. Som synes av figur 3 har expansionen av antalet nyinskrivna accelererar kraftigt under 60-talet, vilket till viss del är en följd av att antalet i för högskolestudier relevanta åldersgrupper tycks ha ökat — ett förhållande som illustreras av antalet 20-åringar vid skilda tidpunkter under perioden. Klart är emellertid, att antalet nyinskrivna ökat snabbare än antalet 20-åringar under perioden. Detta framgår tydligare om följande mått beräknas:

Antal nyinskrivna vid universitet och högskolor vid en tidpunkt

Antal 20-åringar vid samma tidpunkt & Siffrorna hänför sig till notförteckningen sid 165.

Antal ngin5kr—ivno Antal tjugoåringor 30 1100 ISO 000

— lill] 000

50 000

5 0011

ulllllllTllll llllllllllllllll 1937/38 140/41 43/44 los/47 109/50 52/53 55/56 58/59 Bl/GZ 54/65 67/68

Antal nginskr—ivno Antal tjugoårinqor- ------

Figur 3. Antal nyinskrivna vid universitet och högskolor i relation till an- talet 20-åringar.

Anm.: Det finns inte kontinuerliga uppgifter om antalet 20-äringar i Statistisk årsbok. ! verkligheten kan kurvan därför ha annat utseende än det som kommer till synes i diagrammet. (Det verkar som om den snabbt uppgående kurvan under (;O-talet över antalet nyinskrivna nu nått en topp. Detta bör delvis hänga samman med att antalet ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersgrupper håller på att minska.)

Avsikten med detta mått är att uttrycka andelen som går till en universitets- eller högskoleutbildning av ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersklasser vid en viss tidpunkt. Teoretiskt kan måttet sägas innebära en utsaga om de möjligheter till universitets- och högskoleut- bildning som föreligger för en ålderskategori ungdomar vid en viss tidpunkt och dessa ”möjligheters” utnyttjande av ålderskategorin ifråga. Då vi inte känner till åldersfördelningen bland nyinskrivna vid skilda tidpunkter, har ”antalet i för högskolestudier relevanta åldersklasser” ersatts med ”antalet 20-äringar”. Detta betyder att det använda måttet

Tabell ]. ”Möjligheter” till högre utbildning och ”utnyttjande” av dessa möjligheter vid olika tidpunkteri Sverige.

EM_____ PM— Procentandel till Är Antal Läsår Antal högre utbildning 1936 105 714 37/38 2146 2.0 1940 123212 40/41 1937 1.6 1945 97 422 45/46 2 651 2.7 1950 69 045 50/51 3 502 3.9 1955 84 033 55/56 4 688 5.6 1960 95 021 60/61 8 023 8.4 1965 133 683 65/66 16 886 12.6 1969 124128 69/70 29 098 23.0

utgör en stark förenkling av verkligheten, men det bör trots detta ge en betydligt klarare bild av möjligheterna till högre utbildning och dessa möjligheters tillvaratagande i Sverige vid olika tidpunkter än vad enbart en redovisning av antalet nyinskrivna studerande gör. ! tabell ] beskrivs alltså approximativt de andelar som skrivits in vid universitet och högskolor vid olika tidpunkter och från teoretisk synpunkt kan tabellen alltså ge en bild av de förändringar som ägt rum beträffande möjligheter- na till högre utbildning och utnyttjandet av dessa möjligheter i vårt land perioden 1936 till 1969.

Enligt tabell ] har andelarna som skrivits in vid universitet eller hög- skolor lO-faldigats under en 30-årsperiod. Idag (1970) torde andelen (be- räknad på angivet sätt) som skrivs in vid ett universitet eller en högskola närma sig 25 %. En klarare föreställning om innebörden av detta får man kanske genom att notera. att först är 1953 erhöll ungefär 25 % av en rele- vant åldersklass realskoleutbildm'ng eller motsvarande1 .

2.1.1 Några orsaker till expansionen

En faktor bakom den beskrivna expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor har redan berörts, nämligen ökningen i för högskolestudier relevanta åldersgrupper. Det finns dock förklaringar till expansionen av en mera allmän karaktär. Två av dessa bör nämnas, eftersom de ofta utgör grundelement i givna förklaringar till både utbildningsexpansionen och till iakttagna förändringar rörande rekryte- ringen till universitet och högskolor.

En första huvudförklaring får man genom att ge en allmän beskrivning av de förändringar som ägt rum på arbetsmarknaden. Dessa förändringar sägs för det första ha inneburit en expansion av antalet positioner som är direkt knutna till arbetsmarknaden och inte såsom tidigare till hemmet. Den historiskt kanske viktigaste betingelsen för denna förändring är minskningen av antalet självständiga jordbruk. Ett annat exempel är att många vårdande och fostrande funktioner som tidigare sköttes i hemmet, bland annat utbildning och åldringsvård, numera är knutna till arbets- marknaden. För det andra har förändringarna inneburit en ökad differen- tiering av arbetslivet, vilket kanske tydligast kommer till uttryck i

ökningen av antalet tekniska yrken av skilda slag samt genom uppkom- sten av en mängd nya serviceyrken. En tredje viktig förändring ligger i den allmänna nivåhöjning som ägt rum på arbetsmarknaden. Denna innebär, att kompetenskrav m. m. inom flertalet yrken har höjts 2. Det krävs med andra ord mera kunskaper och färdigheter idag än tidigare för att kunna fungera på arbetsmarknaden.

Särskilt den tredje förändringen kan ha lett till att sambandet mellan utbildning och arbetsliv troligen har förstärkts i den meningen, att en högre utbildning för allt fler utgör en förutsättning för att ”få” utöva vissa yrken. Eftersom utövarna av dessa yrken tenderar att erhålla bättre betalt och andra förmåner än andra yrkesutövare bör alltså följden bli en ökad efterfrågan på högre utbildning.

Det sagda måste antagligen korrigeras med en andra huvudförklaring som givits till utbildningsexpansionen. Enligt denna förklaring anses den allt större efterfrågan på högre utbildning inte enbart bero på arbetsmark- nadsförändringar utan även på, att under förändringsförloppet en ideolo- gi kristalliserats ut, enligt vilken utbildning är värd att konsumera för dess egen skull, samt att denna ideologi håller på att spridas till allt större delar av befolkningen3 .

Utbildningsexpansionen skulle alltså kunna betraktas som en konse- kvens av olika förändringar inom arbetslivet. Dessa kan bl.a. sägas innebära större krav på individernas förmåga att handskas med symboler. Samtidigt kan det förekomma en större efterfrågan på högre utbildning än förhållandena inom arbetslivet kanske kräver, vilket kan bero på den antydda ideologin i kombination med en allmän höjning av levnadsstan- darden, som gjort det möjligt för allt större grupper att investera i och/eller konsumera utbildning. Resultatet kan bli att höjningen av utbildningsnivån i Sverige sker i snabbare takt än förändringarna inom arbetslivet, vilket om så är fallet kan få en del intressanta konsekvenser för utbildnings- och yrkesvalen.

För det första kan högre studier tendera att ge allt mindre valuta i form av inkomst och prestige—en utveckling som redan torde vara påbörjad för t. ex. utbildning vid humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. För det andra kan vissa former av högre utbildning få en liknande funktion som folkhögskolan ibland anses ha 4 att ta vara på senmognare. Genom att börja på ett universitet kan unga personer sålunda uppskjuta eller förändra yrkesvalet och få tid och tillfälle att komma underfund med sig själva och de möjligheter som erbjuds i samhället.

Distinktionen mellan konsumtion och investering är i sammanhanget något konstlad, eftersom det som här kallas konsumtionsval i stor utsträckning torde orsakas av utbildningssystemets struktur och relation till arbetsmarknaden. Detta innebär, att det nästan självklara valet för flertalet elever som avslutat sina gymnasiestudier är fortsatta studier. Sedan 1910 och framåt har övergångsfrekvensen till universitet och högskolor inte understigit 60 %4. Idag torde denna frekvens vara omkring 70 % eller högre. Denna internationellt sett höga övergångsfrekvens för- klarar till stor del expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor, när man samtidigt vet att antalet examinerade från gymnasiet

ökat mycket kraftigt (mellan 1960 och 1968 från 11 430 till 36 400; en mer än 3-faldig ökning). Rent automatiskt följer alltså en expansion av antalet nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor.

De som på grund av t. ex. låg betygsnivå etc. inte kan välja vilken form av högre utbildning som helst, hamnar därför inom de utbildningar där konsumtionsmotivet sägs vara framträdande. Varför börjar man då inte att arbeta efter avslutade gymnasiestudier? Ett svar på den frågan kan var och en få som går till arbetsförmedlingen och frågar om möjligheter som står till buds för den som genomgått allmänt gymnasium och saknar annan utbildning.

2.1.2 Expansionen vid de filosofiska fakulteterna

En mycket tydlig förändring beträffande universitet och högskolor har alltså varit den enorma ökningen av antalet nyinskrivna. En annan stor förändring har varit att ökningstakten har varit olika snabb för skilda former av utbildningar, vilket har resulterat i att andelen nyinskrivna vid filosofisk fakultet utgjorde ungefär 80% 1968/69 mot endast 43% 1937/38 (figur 4). Under 60-talet är det i synnerhet antalet samhälls- vetare som ökat. Officiella uppgifter om antalet samhällsvetare föreligger inte längre tillbaka i tiden än läsåret 1964/65 på grund av att de samhällsvetenskapliga fakulteterna kom till stånd först år 1964. Vi har tillgång till jämförbara uppgifter för läsåren 1965/66 och 1968/69. Under en så kort tidsperiod som tre år ökade antalet nyinskrivna samhällsvetare med faktorn 2.3 (från 4 815 till 11 066), övriga nyinskrivna vid filoso- fisk fakultet med faktorn ]. 7 (från 7 960 till 13 850 — ökningstakten var

0,0 100

90— 80— 70— 50— 50— Au— au— 20— rn—

” IlllllllllllTllIllllItllTlllll—l |957/58 40/41 loa/M 1.6/47 48/50 52/53 55/56 58/59 til/62 54/65 67/68

Figur 4. Andel nyinskrivna vid filosofisk fakultet av samtliga nyinskrivna vid universitet och högskolor perioden 1937/38—1968/69.

ungefär lika snabb för humanisterna som för naturvetarna) och Övriga nyinskrivna vid universitet och högskolor med faktorn 1.3 (från 4 795 till 6 208)5.

Denna våldsamma ökning av antalet samhällsvetare är ett fenomen som är otillräckligt belyst och förklarat både i Sverige och andra länder, vari fenomenet förekommer. Är detta en följd av elevernas önskan om viss typ av högskoleutbildning eller av ”samhällets” oförmåga att tillgodose elevernas krav på andra typer av utbildningar?

Expansionen av antalet samhällsvetare kan vara ett symptom på struk-

_ turförändringar i de industrialiserade staterna — ett symptom som alltså konkret kommer till uttryck i elevströmmarna till samhällsvetenskaplig utbildning. Föreligger orsaksfaktorer av denna art, bör de gälla även Sve- rige. Men här kan vi komplettera sådana förklaringar med mera specifika förklaringar.

Utbyggnaden av den gymnasiala utbildningen under efterkrigstiden har tillsammans med de stora ungdomskullarna ökat antalet personer med för högskolestudier relevanta förkunskaper. Av kanske främst kostnadsskäl, har man inte kunnat planera och bygga ut den högre utbildningen på det sätt som motiverades av den ökade tillströmningen. I stället gjordes punktinsatser som bör ha utlöst eller påskyndat tillväxten av antalet samhällsvetare. Följande åtgärder eller punktinsatser kan ha haft betydel- se för denna utveckling.

1.Spärrar av främst resurs- och kostnadsskäl vid ett antal särskilt eftersökta utbildningar.

2. Varningar för och information om ett befarat ”humanistöverskott” under 50-talets slut och 60-talets början.

3. Tillskapandet av självständiga samhällsvetenskapliga fakulteter i samband med en föreställning om ett starkt stigande behov av samhälls- vetare på arbetsmarknaden. När tillväxtprocessen väl begynt, kan just antalet samhällsvetare utgöra den viktigaste förklaringen till den accelererande tillväxttakten. Med detta menar jag för det första, att en viktig faktor bakom valet av utbildning och yrke är en föreställning om möjligheterna att förverkliga ett visst val. För det andra antarjag, att denna föreställning varierar med antalet som i en viss grupp faktiskt har förverkligat ett visst val: föreställningen om möjligheterna att realisera ett visst val grundas alltså på objektiva förhållanden. Om dessa antaganden tillämpas på expansio- nen av antaletsamhällsvetare skulle resonemanget ungefär bli det följande. Under tillväxtprocessens förlopp ökas sannolikheten för att en gymna- sist i sin bekantskapskrets skall ha både samhällsvetare och sådana som avser börja med samhällsvetenskaplig utbildning. Gymnasisten ser alltså, att samhällsvetenskaplig utbildning är ett realiserbart alternativ. Idag torde det vara osannolikt, att någon gymnasist inte känner någon som skrivits in vid en samhällsvetenskaplig fakultet. Slutsatsen av det sagda bör väl bli att fortsätter expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor under i övrigt oförändrade förhållanden, kommer tillväxttakten att också i fortsättningen vara betydligt snabbare vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna än vid övriga utbildningar6 .

De redovisade förändringarna bör bland annat innebära, att begreppet ”högre utbildning” starkt har förändrat karaktär under den behandlade perioden. De studenter som idag skrivs in vid universitet och högskolor har föräldrar som vuxit upp under en tid då universiteten i Sverige (och i övriga Europa) i stort sett utbildade teologer, jurister, medicinare och läroverkslärare på samma gång som den högre utbild- ningen var betydligt mera elitartad än den är nu7. Troligen präglas föräldrarnas (den äldre generationens) syn på den högre utbildningen av detta förhållande, vilket kan vara en förklaring till den, åtminstone till synes, traditionella inriktning som utbildnings— och yrkesvalen har vid universitet och högskolor.

2.1.3 Sammanfattning

De förändringar som ägt rum inom den eftergymnasiala sektorn i vårt land beskrivs med de termer som ovan användes beträffande arbetsmark- naden, dvs. expansion, differentiering och en allmän nivåhöjning. Mest iögonfallande är expansionen, som bör ha medfört en kraftig höjning av utbildningsnivån i vårt land. Jämsides härmed har den eftergymnasiala utbildningen differentierats. Nya utbildningar har tillkommit osv. Expan- sionen kan ha inneburit, att fler personer har fått möjlighet att välja yrken vars utövning kräver eller underlättas av en utbildning vid universi- tet eller högskola. Differentieringen tycks å andra sidan ha medfört, att skilda former av högre utbildning har förändrats med hänsyn till ”lönsamhet", "prestige” m.m. I fortsättningen skall vi belysa några av dessa konsekvenser i samband med analysen av rekryteringen till universi- tet och högskolor perioden 1956/5 7—1968/69.

2.2 Rekrytering av nyinskrivna till universitet och högskolor

Utbildningssystemet kan bland annat betraktas som ett instrument i den urvalsprocess genom vilken människor sorteras till olika positioner i samhället. Andra sådana instrument är familj och arbetsliv. Den roll utbildningssystemet spelar i den nämnda urvalsprocessen varierar natur- ligtvis från land till land och från en tid till en annan. En faktor bakom denna variation är antalet alternativa urvalsinstrument och deras betydel- se i urvalsprocessen. En trend i utvecklingen torde vara, att skolan — inte minst på grund av utbildningsexpansionenetycks få en allt större betydelse i denna urvalsprocess, ett förhållande som många pekat på. Eftersom utbildningsnivån samvarierar med position på arbetsmarknaden (jfr. figur 2), kan en sådan trend tvärtemot gängse uppfattning öka skolans betydelse för uppkomsten av sociala och ekonomiska skillnader. Skälet härtill är. att sambandet mellan avklarad utbildningsniva och karriär (yrkesval, första arbete, arbetsbyten, befordran m. m.) är ganska starkt. Om då andra förberedelser än utbildning för en karriär minskari betydelse bör utbildning bli en allt viktigare mekanism för individernas sortering till skilda nivåer inom arbetslivet och för de ekonomiska skillnader som följer av denna sortering.

De urvalsprinciper som tillämpas inom utbildningssystemet varierar

också från land till land och från en tid till en annan. Den grundläggande urvalsprincipen i vårt land kan vagt uttryckt sägas vara elevernas förmåga att tillgodogöra sig erbjuden utbildning, dvs. studieförmåga. Mer eller mindre medvetet förutsätts också från ”samhällets” sida, att denna förmåga korresponderar mot förmågan att utföra olika funktioner inom arbetsliv och i samhälle. Det är viktigt att påpeka, att det som här kallas studieförmåga inte bara betecknar intellektuella och praktiska färdigheter utan i kanske lika hög grad också elevernas anpassning till och accepterande av den utbildning skolan ger och de värderingar skolan står föra. Det vanligen använda måttet på studieförmåga är erhållet betyg på föregående utbildningsnivå. I konsekvens med det ovan sagda antas, att betyget inte bara mäter intellektuella och andra färdigheter utan även en ”social och moralisk anpassning” till skolans värderingar.

Sedan länge har det pågått en diskussion om betygens relevans som urvalsinstrument. Denna fråga skall vi bortse ifrån för att — med rätt eller orätt —— anta, att det urval som sker efter betyg är avsett från skolmyndig- heternas sida och att det urval som sker efter andra faktorer, till exempel kön och social härkomst, inte är avsett. Som bekant samvarierar skolbe- tyg eller studieframgång med social härkomst i den riktningen att barn från ekonomiskt, socialt och kulturellt gynnade hemmiljöer tenderar att erhålla bättre betyg än barn från i nämnda avseenden mindre gynnade hemmiljöer. Men trots denna samvariation visas i föreliggande rapport, att även när betygsnivån hålls konstant, sker — framförallt vid olika valtillfällen _ en sortering efter kön och social härkomst. Det är denna extra sortering som här kallas in te avsedd.

De uppgifter som kommer att redovisas rör nyinskrivna vid universitet och högskolor. Dessa personer har alltså mestadels valt realskolestudier (äldre årgångar) eller rätt linje (och tillvalsämnen) i grundskolan, allmänt gymnasium och därefter universitets- eller högskolestudier. Vid varje sådant valtillfälle har det skett en gradvis avtappning av elever. När vi därför studerar rekrytering till universitet och högskolor, studerar vi de hopade effekterna av en sorteringsprocess som pågått åtskilliga år.

2.2.1 Det använda materialet

Av bl. a. följande två skäl är det använda materialet inte skräddarsytt för syftet att belysa förändringar i rekryteringen till universitet och högsko- lor med hänsyn till kön, social härkomst och betyg i studentexamen (motsvarande).

För det första är utbildningsstatistiken naturligt nog anpassad till ut- bildningssystemets administrativa uppbyggnad vid en viss tidpunkt. När denna administrativa uppbyggnad förändras så'förändras också de katego- rier varpå statistiken bygger. Ett exempel är tillskapandet av de samhälls- vetenskapliga fakulteterna 1964. Dessförinnan föreligger ingen publicerad statistik om rekryteringen till dessa fakulteter. En historisk undersökning av denna rekrytering utgör därför en uppgift som kräver en genomgång och omarbetning av icke publicerat primärmaterial. En annan för detta avsnitt viktig fråga är, om den stora ökningen av antalet studerande vid universitet och högskolor bidragit till en ökad differentiering av utbild-

ningen i skilda avseenden, så att en del utbildningar, relativt sett, blivit mera lönande med hänsyn till inkomst, prestige, inflytande m.m. De kategorier varpå utbildningsstatistiken bygger är alldeles för grova för att ge ett nyanserat svar på en sådan fråga. Detta gäller särskilt den grova indelningen i humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig fakultet (ungefär 80% av nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor skrivs in vid dessa fakulteter). Denna svaghet i utbildningssta- tistiken medför att vi bara genom den grova uppdelningen i ”prestigeut- bildning” och ”övrig utbildning” kan antyda den differentieringsprocess som faktiskt ägt rum i och med den stora ökningen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor.

Det andra förhållandet som försvårar en undersökning som den föreliggande är att uppgifter saknas om sammansättningen från social och ekonomisk synpunkt bland familjer med barn i för högskolestudier relevanta åldersgrupper vid skilda tidpunkter under den behandlade perioden. Det är därför inte möjligt att ge ett klart svar på den viktiga frågan om hur stor andel ungdomar från olika sociala och ekonomiska skikt som går till högre utbildning. Det blir naturligtvis ännu svårare att uttala sig om förändringar av dessa andelar i tiden.

Dessa brister till trots är det använda materialet unikt i det avseendet, att det ger en möjlighet att med jämförbart material (undantag de samhällsvetenskapliga fakulteterna) undersöka sammansättningen av ny- inskrivna vid olika universitets- och högskoleutbildningar med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen under en så lång period som tolv år. Någon sådan undersökning har tidigare inte utförtsi Sverige. Detsamma gäller den möjlighet som materialet ger att undersöka en variabels inverkan (t. ex. social härkomst) på utbildningsvalet, medan de båda andra variablerna (kön och medelbetyg) hålls konstanta.

De data som ligger till grund för redovisningen i detta avsnitt har beställts från statistiska centralbyrån. Uppgifterna gäller kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen (motsvarande) bland nyin- skrivna vid universitet och högskolor läsåren 56/57, 59/60, 62/63, 65/66 och 68/69.

Social härkomst har klassificerats efter faderns yrke enligt "PM från Statistiska Centralbyrån angående de vid 1952 års valstatistik förekom- mande yrkesgrupperingarna m. m.” i följande tre klasser: socialgrupp [ (överklass plus övre medelklass), socialgrupp ll (lägre medelklass) och socialgrupp lll (arbetarklass). Socialgrupp [ omfattar t.ex. ägare och ledare av större företag och högre tjänstemän, som regel med högskoleut- bildning. Socialgrupp lI innesluter tjänstemän i lägre ställning, flertalet av jordbrukets företagare, verkmästare, förmän med flera andra grupper. Socialgrupp 111 kan slutligen betraktas som en arbetargrupp.

Denna indelning är i flera avseenden godtycklig och de tre grupperna kan knappast sägas vara homogena från social synpunkt. Socialgrupps— indelningen utarbetades i valstatistiskä sammanhang och användes första gången i samband med andrakammarvalet 1911. Det vore märkligt om inte sammansättningen av de yrkesgrupper som klassificeras som tillhör- ande en viss socialgrupp hade undergått förändringar sedan denna tid, vilket bör innebära att historiskajämförelser grundade på indelningen 1

socialgrupper måste tolkas mycket kritiskt. Det bör också sägas, att även om socialgruppsindelningen visat sig fungera väl ivalsammanhang, så kan den i andra sammanhang många gånger dölja i stället för att avslöja den sociala verklighet den avser att belysa. Ett exempel kan visa vad vi menar. De yrkesgrupper som klassificeras som socialgrupp Ill kan mycket grovt delas in i två kategorier, nämligen yrkesutbildade och icke-yrkesutbildade arbetare. En svensk undersökning antyder, att det i synnerhet är den sista gruppens barn som är starkt underrepresenterade vid universitet och högskolor, medan andelen som går till universitet och högskolor från övriga arbetarhem inte skiljer sig nämnvärt från den andel som går till de nämnda utbildningarna från socialgrupp ll.

Att vi trots dessa och andra invändningar mot indelningen i socialgrup- per ändå använder oss av den beror på att indelningen torde vara den bästa av de grupperingar som den officiella statistiken kan erbjuda med hänsyn till föreliggande frågeställning och det material som redovisas i U68zs undersökningar av utbildningsval.

De studerande har vidare efter medelbetygi studentexamen delats in i två grupper, nämligen 1) studenter med medelbetyg lägre än 3.5 (Ba+) och 2) studenter med ett medelbetyg på 3.5 och högre. Här används en sexgradig skala i vilken A=6 och C=0. Denna grova indelning har använts för att på ett enkelt sätt hålla betyget konstant, när vi undersöker hur kön och social härkomst synes inverka på valet av skilda typer av utbildningar. För nyinskrivna 68/69 saknas uppgifter om medelbetyg i studentexamen.

En undersökning av nyinskrivna höstterminerna 1960, 1964 och 1968 vid filosofisk fakultet i Lund pekar på, att medelbetyget i studentexamen samvarierar väl med betyg i enskilda ämnen såsom matematik, engelska, svenska och historia med samhällslära?

[ det använda materialet föreligger särskilt beträffande social härkomst en andel, som varierar mellan 2.9 och 4.8 %, om vilka ”uppgift saknas”.

I syfte att underlätta jämförelsen mellan olika årgångar har denna andel uteslutits innan procentsiffrorna har beräknats. Vi har alltså antagit, att de individer om vilka uppgift saknas skulle ha fördelat sig på ungefär samma sätt som övriga individer eller att eventuella avvikelser från detta antagande är desamma i samtliga årgångar. Åtminstone det sista antagandet torde vara rimligt.

Det bör också nämnas, att i materialet ingår nyinskrivna utländska studerande. De torde utgöra närmare 5 %. Denna andel tycks ha varit täm- ligen konstant under perioden. Det ärinte särskilt sannolikt, att resultaten skulle ha förändrats i nämnvärd utsträckning om denna grupp inte hade ingått i materialet.

För läsåren 1962/63, 1964/65 och 1968/69 föreligger även uppgifter om nyinskrivna vid några andra eftergymnasiala utbildningar än universi- tet och högskolor (se t. ex. tabell 3). Dessa uppgifter redovisas separat i de tabeller som ingår i föreliggande avsnitt.

2.3 Studentbetyg och typ av utbildning

Expansionen av antalet nyinskrivna har varit olika stor vid skilda typer av utbildningar. Eftersom fackhögskolorna och universitetens medicinska fakulteter har varit spärrade, har expansionen varit minst kraftig vid dessa utbildningar. Detta torde förklara den successiva höjning av betygsnivån bland nyinskrivna som under den behandlade perioden ägt rum vid dessa utbildningar. Bland nyinskrivna medicinare, tandläkare, apotekare och

Tabell 2. Andel av nyinskrivna vid universitet, högskolor samt annan eftergymnasial utbildning med medelbetyg under 3.5 (Ba+) i student— examen vid allmänt gymnasium.

56/57 59/60 62/63 65/66

Typ av utbildning (%) (%) (%) (%) A. Juridisk, ekonomisk och teknisk utbildning Jurist 65.7 65.1 59.3 62.2 Civilekonom 36.1 22.1 14.9 2.8 Civilingenjör 43.1 33.4 15.0 17.9 B. Jord- och skogsbruk (inkl. veterinär- utbildning) 70.6 48.3 30.7 9.8 C. Vårt/utbildningar 1. Sjukvård Läkare 3 0 1.4 2.4 0 Tandläkare 33.3 4.6 2 6 O 6 Sjukgymnast 25.0 41.1 4 8 1 1 2. Läkemedel Apotekare 42.3 52.2 27.6 0 Reccptarie 71.3 67.3 38.3 46.6 3. Övrig vårdutbildning Socionom 54.4 60.0 58.0 23.8 D. Filosofisk och teologisk utbildning Naturvetare 61.1 64.3 58.9 54.5 Samhällsvctare 57.8 Humanist >50"9 53'5 50'4 45.0 1-'il. tak.: Umeå — — — 56.6 Teolog 34.9 32.7 34.8 41.0 E. Övriga utbildningar Journalist — 57.6 30.9 Gymnastiklärarc 56.3 25.7 16.0 8.2 Andel med medelbetyg under 3.5 48.6 50.0 45.1 43.8 Antal mcd medelbetyg under 3.5 abs. tal 2 234 3 193 4 246 6 142 Antal totalt 4 592 6 386 9 413 14 030 F . Annan eftergymnasial utbildning Lärarhögskola, folkskollärarlinje — -— 58.1 56.2 Lärarhögskola, småskollärarlinje — — 70.0 58.4 Ettårig ekonomisk gymnasielinjc — — 56.3 42.7 lnomverksutbildning * — 63.5 67.7 Övrig utbildning (akad. sekr., tekn. utb. för studenter och [H R) — — 69.7 84.2 Andel med betyg under 3.5 — — 61.5 54.6 Antal med betyg under 3.5 abs. tal ,. — 1 144 1 031 Antal totalt — — 1 859 1 889

sjukgymnaster har mindre än en av hundra ett medelbetyg som ligger under Ba+ i studentexamen. Denna siffra kan kontrasteras mot betygsni- vån bland nyinskrivna vid de fria fakulteterna och i synnerhet vid den juridiska, där nära nog två av tre har ett sådant medelbetyg. Av tabell 2 framgår vidare, att andelen nyinskrivna vid universitet och högskolor med medelbetyg under 3.5 totalt minskat något under perioden, men också att denna minskning varit betydligt starkare vid så gott som samtliga yrkesinriktade utbildningar. Höjningen av betygsnivån (mätt på detta sätt) framträder också bland nyinskrivna vid annan eftergymnasial utbild- ning än universitet och högskolor.

Skillnaden i betygshänseende mellan nyinskrivna vid fackhögskolor och nyinskrivna vid universitet (inkl. med. fak.) tycks för männens del ha uppstått vid 30-talets början och för kvinnornas del ungefär 10 år senare' 0. Dessförinnan tenderade studenter med goda betyg att börja vid universiteten och de med mindre goda betyg vid fackhögskolorna. Denna förändring kan ha påverkats av det reella hotet om en akademikerarbets- löshet under 30—talet.

Det förhållandet att man frånsett kompletteringsmeriter — använder Studentbetyg (motsvarande) som enda avsett urvalsinstrument får alltså den inte alltid planerade konsekvensen, att till de yrkesinriktade hög- skoleutbildningarna kommer de mest ”studiebegåvade” eleverna. Detta kan vara resultat av, att eleverna redan tidigt valt typ av högskoleutbild— ning och därefter försöker uppnå de betyg som krävs för tillträde till vald utbildning. Det är dock lika sannolikt, att de studerande som uppnått goda betyg i studentexamen väljer någon spärrad utbildning för att ”så skall vara” eller för att de genom val av annan än spärrad utbildning upplever, att de slösar bort den tillgång ett gott studentbetyg utgör. Oberoende av orsak så kan denna oplanerade konsekvens av spärrar vid företrädesvis yrkesinriktade högskoleutbildningar vara mindre funktionell från både individens och ”samhällets” synpunkt. Betygsmeriter som enda urvalsinstrument utgör i detta sammanhang ett exempel på den teoretiskt ensidiga inriktning som det svenska utbildningssystemet fått. Det kan ifrågasättas om in te praktiska färdigheter — erfarenhet från olika vårdom- ra'den och näringsgrenar—i kombination med betygsnzeriter vore ett betydligt rimligare urvalsinstntment än enbart betygsmeriter.

2.4 Typ av utbildning och kön

Den största förändringen som skett beträffande rekryteringen till univer- sitet och högskolor under 1900-talet tycks vara den allt större andelen kvinnliga studerande. Perioden 1871-7—1875 är den första kvinnan marke- rad i Statistisk årsbok som inskriven vid ett svenskt universitet. Vid l900-talets början utgjorde andelen kvinnor vid universitet och högskolor omkring 10 %. Därefter har en kontinuerlig ökning skett och 1967 var denna andel 36 % av samtliga inskrivna vid universitet och högskolor.

Av nyinskrivna vid universitet och högskolor utgjorde andelen kvinnli- ga studerande läsåret 1968/69 41.3 %. Den utveckling som ägt rum under perioden 1956/57—1968/69 redovisas i tabell 3. Kvinnornas ökade möjlig- heter till högre utbildning framgår klarare genom en jämförelse mellan

andelen manliga och kvinnliga ungdomars chanser som skrivs in vid ett universitet eller en högskola. Då vi saknar uppgifter om ålderssammansätt- ningen bland nyinskrivna, har antalet manliga och kvinnliga 20-åringar vid skilda tidpunkter relaterats till antalet manliga och kvinnliga nyinskriv- nal 1. Följande mått på andelen manliga och kvinnliga ungdomar som nyin- skrivs vid universitet och högskolor har alltså använts:

Antal manliga (kvinnliga) nyinskrivna studerande Antal manliga (kvinnliga) 20-åringar

Tabell 3. Andel kvinnliga nyinskrivna vid universitet och högskolor samt annan eftergymnasial utbildning.

56/57 59/60 62/63 65/66 68/69

Typ av utbildning (%) (%) (%) (%) (%)

A. Juridisk, ekonomisk och teknisk

utbildning

Jurist 14.8 18.6 21.0 21.7 19.5 Civilekonom 7.0 7.6 9.9 14.6 15.6 Civilingenjör 2.1 4.5 5.7 6.4 4.9 B. Jord— och skogsbruk (inkl. veterinärutbildning) 4.0 9.5 17.5 15.8 14.6

C. Vårdutbildningar 1. Sjukvård

Läkare 24.1 22.9 19.1 26.2 33.1 Tandläkare 25.6 35.5 36.7 38.8 46.7 Sjukgymnast 91.0 98.8 96.8 98.9 95.1 2. Läkemedel Apotekare 57.7 32.4 39.7 40.0 61.0 Receptarie [00.0 98.2 98.6 98.9 99.0 3. Övrig vårdutbildning Socionom 54.6 50.8 54.3 53.5 60.3 D. Filosofisk och teologisk utbildning Naturvetare 25.8 26.2 26.3 25.4 18.6 Samliällsvetare 39.3 38.8 Humanist ) 58-5 52-7 58-0 71.8 67.9 Fil. rak.: Umeå _ — _ 37,7 66,5& Teolog 21.4 22.7 32.4 29.9 31.2 E. Övriga utbildningar Journalist — — 41.3 60.0 40.5 Gymnastiklärare 53.6 36.8 52.7 48.6 52.5 Antal kvinnor abs. tal 2 077 2 843 4 385 7 039 12 834 Antal totalt abs. tal 5 464 7 470 10 693 17 027 31 104 Andel kvinnor 380 38.1 41.1 41.3 41.3 F. Annan eftergymnasial utbildning Lärarhögskola, folkskollärarlinje — — 55.7 63.5 67.6 Lärarhögskola, småskollärarlinje — — 97.2 99.6 99.4 Ettårig ekonomisk gymnasielinje — — 59.7 56.8 53.4 lnomverksutbildning — — 16.7 29.4 27.3 Övrig utbildning (akad. sekr., tekn. utb. för studenter och 1HR) — — 37.1 27.8 25.0 Antal kvinnor abs. tal — — 1 229 1 263 3 568 Antal totalt abs. tal _ — 2 096 2 139 5 353

a Enbart hum. fak.

Tabell 4. Andel manliga och kvinnliga ungdomar som påbörjat universi- tets- och högskoleutbildning vid olika tidpunkter iSverige.

20-åringar Nyinskrivna Procentandel , till högre Antal Antal utbildning 1ndex_

År Män Kvinnor År Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 1950 44 462 44 583 1950 2 166 902 4.9 2.0 245 100 1955 42 356 41677 1955 2 974 1714 7.0 4.1 171 100 1960 48 747 47 836 1960 4 694 3 082 9.8 6.6 148 100 1965 68 438 65 245 1965 9 742 7 144 14.2 10.9 130 100 1969 62 737 61391 1969 16573 12515 26.4 20.4 120 100

Genom att beräkna detta mått för olika tidpunkter har tabell 4 erhållits.

Även om tabell 4 måste tolkas försiktigt, torde den ge grund at slutsatsen att kvinnornas möjligheter till högre utbildning ökat snabbare än männens under de senaste tjugo åren. Fortfarande är kvinnor dock underrepresenterade vid universitet och högskolor i vårt land.

Som synes av tabell 3 varierar andelen kvinnor mycket starkt mellan olika utbildningar. Kvinnornas andel av nyinskrivna vid de yrkesinriktade utbildningarna har ökat under den behandlade perioden, men kvinnor utgör fortfarande en mycket liten andel av nyinskrivna jurister, ekono- mer, teknologer och naturvetare. Beträffande naturvetare är det värt att notera, att andelen kvinnor tycks ha minskat mellan 1965/66 och 1968/69 från 25 till 18 %.

Vid annan eftergymnasial utbildning än högskoleutbildning har kvin- nornas andel ökat mellan 1962/63 och 1968/69 från 60 till 67 % Detta är en följd av att andelen kvinnor bland nyinskrivna vid klasslärarut— bildning har ökat ganska kraftigt.

Rent allmänt tycks gälla, att kvinnornas andel minskarju högre tipp man kommer i utbildningshierarkin. Andelen kvinnor bland nyinskrivna har som synes av tabell 3 varierat mellan 38 och 41 % under perioden. Andelen kvinnor bland dem som avlägger grundexamen utgör i dag omkring 40 %. Av dem som avlade licentiatexamen utgör kvinnorna omkring 20 % och bland disputerade mindre än 10 %' 2.

2.5 Social härkomst och val av utbildning

2.5.1 Historik

Från 1930—talet och framåt har den sociala rekryteringen till universitet och högskolor betraktats som ett viktigt utbildningspolitiskt problem i Sverige. Det är naturligt, eftersom högre utbildning kan betraktas som inträdesbiljett till överklass— och övre medelklassyrken. Det betonades till exempel i den studentsociala utredning som tillsattes 1946, att det inte är rättvist, ”att de personer, som tack vare sin utbildning komma att intaga ledande poster i samhället, äro så ensidigt rekryterade ur de högre socialgrupperna såsom nu är fallet”. Dessutom betraktade man idirekti-

ven till denna utredning den sociala snedrekryteringen såsom ett slöseri ”med vårt lands teoretiska begåvningar” på grund av att ”den mänskliga faktorn alltmer kommit att framstå som den största nationella tillgäng- en”. Av det skälet måste ”ett litet land som vårt söka att rationellt utnyttja hela folkets arbetskraft och tillvarata den begåvning som kan finnas inom alla samhällsgrupper”l 3.1 de undersökningar som utförts med ovan nämnda utgångspunkter, har man framför allt riktat uppmärk- samheten mot den kraftiga underrepresentationen av barn från arbetar- hem vid universitet och högskolor.

Under 30-ta1et utfördes sådana undersökningar av Wicksell och Jeme- man, Wicksell och Larsson samt Dahn”. Moberg och Quensel samt Moberg undersökte på 50-talet dem som tagit studenten åren 1910, 1920, 1930, 1937 och 1943 och påvisade de sociala faktorernas betydel- se för valet av högre utbildning. lsraelsson och Quensel undersökte studentärgången 1952 med hänsyn till linje och betyg i studentexamen samt regional och social härkomst. Nämnda variabler relaterades också till studenternas val av fortsatt utbildning”. Den sociala snedrekryte— ringen behandlades också av 1959 års studentsociala utredning, där man ånyo påvisade den sociala härkomstens betydelse för val av högre utbildning”. Under 60—talet har denna faktors inverkan påvisats i ytterligare några undersökningarl 7.

I flertalet undersökningar har man nöjt sig med att ta reda på den sociala sammansättningen bland nyinskrivna eller nybörjare vid universi- tet och högskolor. Men urvalet till högre studier sker inte vid en enstaka tidpunkt, utan hela vägen genom utbildningssystemet sker en gradvis avtappning som bland annat sammanhänger med social härkomst. Boalt betraktade frågan ur denna synvinkel och följde en årskull stockholms- barn genom utbildningsväsendet och fann kraftiga samband mellan social härkomst och valet av utbildning. Härnqvist följde på uppdrag av 1955 års universitetsutredning ett urval av en årsklass manliga elever från 10- till 20-årså1dern och undersökte de sociala och geografiska faktorernas samband med skolframgång och val av utbildning. Ett huvudresultat var, att betygsmässigt sämre lottade elever från socialgrupp 1 hade ungefär samma chanser att lyckas inom utbildningssystemet som betygsmässigt bättre lottade elever ur de båda övriga socialgruppernal ”. I detta sammanhang bör också Husens unika undersökning nämnas i vilken han följt en åldersklass malmöbarn från 10 till 36 år. Även här förelåg kraftiga samband mellan social härkomst och val av utbildning (och yrke) även när skolbetyg eller 10 hölls konstant' 9.

Då undersökningar om den sociala rekryteringen huvudsakligen be- handlar förhållandena under efterkrigstiden, kan det vara av intresse att peka på några data från Jörgen Weibulls undersökning om den sociala rekryteringen till Lunds universitet perioden 1870—1960. I denna under- sökning har faderns yrke klassificerats på i stort sett samma sätt som SCB gjort i ”Högre studier”. Det har alltså varit möjligt att approximera denna indelning till indelningen i socialgrupp I, 11 och 111. Detta har gjorts i tabell 5. I tabellen har lantbrukare särredovisats eftersom Jörgen Weibull till denna grupp fört även godsägare och likställda, dvs. yrkesutövare som vanligen klassificeras som tillhörande socialgrupp ]. Detta innebär, att

Tabell 5. Social rekrytering till Lunds universitet perioden 1870—1960.

Social- 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960

gnmp % % % % % % % % % %

1 40 44 42 49 30 44 44 56 55 48

llenbL 31 28 23 19 22 15 14 9 10 13 Övn 21l52 zolf8 26149 26145 40163 34149 35148 29l38 30l39 26139

u1 8 8 9 6 7 7 8 6 6 13

Sunnna 100 100 100 100 99 100 101 100 101 100 abs. tal 117 165 151 158 294 326 451 399 641 1646

andelen socialgrupp ] borde ha varit något större än vad som kommer till uttryck i tabellen”.

Under perioden 1870—1950 synes alltså andelen barn från arbetarhem ha varit jämförelsevis konstant. Först i samband med den mycket kraftiga expansionen under 50- och 60-talen tycks en förändring ha inträtt. Det sagda gäller alltså bara rekryteringen till Lunds universitet, men dessa data speglar sannolikt förhållandena även vid övriga universitet under perioden. Weibull utförde någrajämförelser med förhållandena i hela riket som pekade på detta.

De redovisade uppgifterna lider av den bristen, att vi saknar kunskap om totalbefolkningens sammansättning med hänsyn till social härkomst under periodenzoa. Det är dock viktigt att notera, att några förändringar i befolkningens sammansättning inte torde kunna förklara den iakttagna förändringen beträffande andelen barn från arbetarhem mellan 1950 och 1960. En mycket intressant fråga är, om den regionala omfördelningen av utbildningsmöjligheter — i synnerhet gymnasieskolans utbyggnad — samt de 5. k. naturastipendierna bidrog till denna förändring.

2.5.2 Social härkomst och ”möjligheter” till utbildning vid universitet och högskolor

Det bör ha framgått av det föregående, att så gott som samtliga undersökningar behandlat den sociala sammansättningen bland nyinskriv- na studerande vid universitet och högskolor och alltså inte utgjort försök att relatera den sociala sammansättningen bland nyinskrivna till den sociala sammansättningen bland ungdomar i för högskolestudier relevanta årgångar2 '. Ett sådant relationsmått krävs om man önskar uttala sig om eventuella förändringar av den sociala rekryteringen mellan olika tid- punkter eller också måste man förutsätta att den sociala sammansätt- ningen bland barn i för högskolestudier relevanta årgångar är oförändrad i tid. Samma relationsmått krävs även vid internationella jämförelser under förutsättning att man inte antar att den sociala sammansättningen bland barn i för högskolestudier relevanta årgångar är densamma i de länder med vilkajämförelsen sker.

Man bör alltså för de olika socialgrupperna studera kvoten mellan an- talet nyinskrivna från gruppen vid universitet och högskolor och totala antalet ungdomar i gruppen i motsvarande åldrar.

Detta mått utsäger alltså hur stor sannolikheten är för en person med viss social bakgrund att skrivas in vid ett universitet eller en högskola vid en viss tidpunkt. Det är tyvärr inte möjligt att konstruera detta mått dels på grund av att uppgifter om ålderssammansättningen bland nyinskrivna saknas, dels på grund av att vi ingenting vet om den sociala härkomsten bland ungdomar i för högre studier relevanta åldersgrupper. Det tycks emellertid vara möjligt att för åren 1953 och 1968 grovt skatta de andelar från var och en av de tre socialgrupperna som nyinskrivits vid universitet och högskolor vid dessa båda tidpunkter.

] början av 5 O—talet

Uppgifter om folkskolematerialets sociala härkomst finns 1 Kjell Härnqvists undersökning ”Reservema för högre utbildning””. Ungefär 80 % av de individer som ingår i denna undersökning är födda 1934, dvs. de var 20 är gamla 1954.

I detta material kom 74% från socialgrupp 1, 36.5 % från 11 och 56.1 % från 111. En nackdel — för vårt syfte — med detta material är, att urvalet är skiktat efter ortstyp och det är därför inte säkert att det är representativt för alla svenska ungdomar tillhörande denna årgång. Trots denna osäkerhet har vi med dessa andelar som grund beräknat antalet 20-åringar från olika sociala hemmiljöer (kolumn A, tabell 6). Upp- gifterna om antalet 20-åringar har hämtats ur Statistisk årsbok. Vidare har vi med studentsociala utredningen2 3 och Statistisk årsbok som grund beräknat antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor 1953 från var och en av de tre socialgrupperna (kolumn B, tabell 6). Studentsociala utredningen använde den klassificering som tillämpas i "Högre studier”24 och denna klassificering har översatts till socialgrupperna 1, 11, 111. Slutligen har antalet nyinskrivna från var och en av de tre socialgrupperna relaterats till antalet 20-åringar i motsvarande socialgrupper (kolumn C, tabell 6).

Enligt den användaberäkningsmetoden var alltså andelen ungdomar från socialgrupp I som nyinskrevs vid universitet och högskolor nära nog 6 gånger så stor som andelen från socialgrupp ]] och nästan 30 gånger så stor som andelen frän socialgrupp [I]. Det måste dock starkt betonas, att denna slutsats bygger på mycket osäkra antaganden.

Tabell 6. Beräknad andel med olika social bakgrund som skrevs in vid universitet och högskolor i början av 50-ta1et.

A B ( Antal 20-åringar Antal nyinskrivna Andel nyinskrivna från olika sociala från olika sociala vid universitet Socialgrupp hemmiljöer hemmiljöer och högskolor (%) 1 6 660 1 885 28 11 32 850 1 563 5 111 50 490 481 1

Totalt 90 000 3 929 4.4

Ett försök har gjorts att konstruera motsvarande tabell för 1968. Vi har använt uppgifter från låginkomstutredningen för att få ett approximativt mått på den sociala sammansättningen bland ungdom i för högskolestu- dier relevanta årgångar. Denna användning bygger dels på förutsättningen att den sociala sammansättningen i de åldersklasser som kan antas ha barn i för högskolestudier relevanta årgångar inte i någon nämnvärd utsträckning skiljer sig från den sociala sammansättningen bland männen i det material låginkomstutredningen bygger på, dels på att fertiliteten är något så när likartad i de tre socialgrupperna. Båda dessa förutsättningar kan prövas empiriskt — en prövning som vi i brist på material inte haft möjlighet att utföra.

Låginkomstutredningens material grundar sig på arbetskraftsundersök- ningen i februari 1967 och omfattar personer i åldrarna 14 —74 år”. Materialet redovisas i tre åldersgrupper, nämligen 15—29, 30—54 och 55—75 år. Som ett grovt mått på den sociala sammansättningen bland ungdomar i för högskolestudier relevanta årgångar har vi beräknat den sociala sammansättningen bland gifta män 30—74 år gamla. Av dessa tillhörde 11 "o socialgrupp ], 39 % socialgrupp 11 och 50 % socialgrupp 111”. Med dessa andelar som grund har sedan antalet 20-äringar från var och en av de tre socialgrupperna beräknats (tabell 7, kolumn A). Därefter har antalet nyinskrivna från var och en av de tre socialgrupperna beräknats genom att vi kombinerat den sociala fördelningen bland nyinskrivna 1968/69 (jfr. tabell 10) med antalet nyinskrivna 1968 enligt Statistisk årsbok (tabell 7, kolumn B). Antalet nyinskrivna har därefter relaterats till antalet 20-äringar (tabell 7, kolumn C).

Enligt den använda beräkningsmetoden var alltsa" andelen ungdomar från socialgrupp ] som nyinskrevs vid universitet och högskolor vid 60—talets slut ungefär 4 gånger så stor som andelen frän socialgrupp ]] och nästan 9 gånger så stor som andelen frän socialgrupp Ill. Även här bör för säkerhets skull inskjutas, att slutsatsen bygger på osäkra antaganden.

En jämförelse av läget vid 50-talets början med läget vid 60-ta1ets slut ger alltså vid handen, att skillnaderna minskat mellan ungdomar från olika sociala hemmiljöer beträffande andelarna som nyinskrivs vid univer- sitet och högskolor.

Denna slutsats måste emellertid tolkas mycket försiktigt, inte minst på

Tabell 7. Beräknad andel med olika social bakgrund som skrevs in vid universitet i slutet av (sO-talet.

A B C Antal 20-åringar Antal nyinskrivna Andel nyinskrivna från olika sociala från olika sociala vid universitet Socialgrupp hemmiljöer hemmiljöer och högskolor (%) 1 14 300 11 367 79 11 50 700 10 190 20 111 65 000 5 795 9 Totalt 130 000 27 352 21.0

grund av att bakom beräkningarna ligger antaganden som inte kunnat prövas empiriskt. Det är dock värt att betona, att även om vi använt proportionerna 11, 39 och 50 % båda de undersökta åren, sa hade vi funnit att en utjämning hade ägt rum ifråga om andelen ungdomar med olika social bakgrund som skrivs in vid universitet och högskolor. Vi har dessutom använt ett så grovt mått på ”ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersgrupper” som ”antal 20-åringar”. Det är troligt, att vi genom att använda enbart en åldersklass får alltför höga övergångsfre- kvenser”. Naturligtvis hade det varit bättre om vi kunnat utföra längd- snittsundersökningar och direkt kunnat konstatera hur stor andel från var och en av de tre socialgrupperna som nyinskrivs vid universitet och högskolor.

I detta avsnitt tror vi oss alltså ha funnit, att "möjligheterna" till högre utbildning ökat för ungdomar från samtliga sociala hemmiljöer samt tecken på att klyftan mellan barn från skilda sociala henuniljöer när det gäller ”möjligheten” till utbildning vid universitet och högskolor har minskat sedan 5 O-talets början. Därtill har vi visat på några empiriska under— sökningar som krävs för att få kunskap om de faktiska andelarna som går till universitet och högskolor av manliga och kvinnliga ungdomar från skilda sociala hemmiljöer.

Detta förhållande, att klyftan mellan olika sociala klasser med hänsyn till individernas möjligheter att skrivas in vid universitet och högskolor synes ha minskat, kan dock inte dölja det faktum, att som social klass eller socialt skikt har socialgrupp [ vunnit mera på expansionen av antalet nyinskrivna mellan de båda tidpunkterna än socialgrupp 11 som i sin tur vunnit mera än socialgrupp 111. Jag ber läsaren övertyga sig om detta genom att jämföra tabellerna 6 och 7. Som synes nyinskrevs ungefär 4000 studerande vid universitet och högskolor i början av 50-talet och ca 27400 studerande i slutet av 60-talet. Antalet nyinskrivna ökade alltså med om- kring 23400 studerande. Av dessa kom, i absoluta tal, ungefär 9500 från socialgrupp 1, 8600 från socialgrupp 11 och 5300 från socialgrupp 111. Efter- som de tre socialgrupperna med hänsyn till antal ungdomar i för högskole- studier relevanta åldersklasser till antalet är så olika stora och dessutom har förändrats under perioden (se kolumn A i de båda tabellerna) ger ökningen i absoluta tal inte någon korrekt bild av vad som ägt rum mellan de båda tidpunkterna. Inte heller får man en korrekt bild genom att jämföra grup— perna med hänsyn till ökningen i antal procentenheter mellan de båda undersökta tidpunkterna, eftersom procentandelarna för var och en av de tre socialgrupperna skiljer sig kraftigt från varandra vid den första tidpunk- ten. Det rimliga synes här vara att konstruera ett mått som mäter den faktiska ökningen i antal procentenheter dividerat med den maximalt möj- liga ökningen. Vi har gjort ett sådant försök och konstruerat vad som kan kallas ett tillväxtindex mellan de båda tidpunkterna, där pl betyder pro- centandel till universitet och högskolor i början av 50-talet och p2 samma procentandel i slutet av 60-talet, dvs.

132—P1

t'll " t' d = ivaxm ex 100—p]

Detta tillväxtindex blir för socialgrupp 1 71 %, vilket alltså utsäger att socialgrupp I har under perioden ökat sin andel vid universitet och högskolor med omkring 70 % av den maximalt möjliga ökningen. Till- växtindex för socialgrupp 11 och 111 blir för samma period 16 och 8 %. Jämför man alltså de båda tabellerna pä angivet sätt, har expansionen av antalet nyinskrivna gynnat socialgrupp I som socialt skikt eller social klass betydligt mera än de båda övriga socialgrupperna.

Den utförda analysen har klart dokumenterat ett förhållande som vi senare får anledning att återkomma till, nämligen att vi nu som tidigare finner den stora klyftan i utbildningsbeteende mellan barn från övre medelklass och övriga barn. Det innebär ingen större överdrift att säga, att denna bild nära nog fullständigt negligerats i den debatt som förts om svenska undersökningar av den sociala rekryteringen till universitet och högskolor.

Man har huvudsakligen fäst sig vid den låga andelen barn från arbetarhem och mindre vid den mycket höga andelen barn från överklass och övre medelklass. Trots att en viss utjämning ägt rum är alltså universitet och högskolor nu som tidigare ett instrument som idag nära nog samtliga barn från övre medelklass utnyttjar för att behålla samma position som föräldrarna.

En förklaring till detta förhållande torde vara, att socialgruppsindel- ningen — även om den primärt bygger på individernas yrkesbeteck- ningar —— samvarierar kraftigt med faktorer som utbildning och inkomst. Med andra ord samvarierar föräldrarnas socialgruppstillhörighet både med materiella och kulturella möjligheter att uppmuntra barnen till utbildning och underlätta deras väg genom utbildningssystemet. Samvariationen mellan socialgruppstillhörighet och yrke/inkomst kan exemplifieras med de uppgifter som nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 vid filosofisk fakultet i Lund (dvs. det material varpå kapitel 6 bygger) lämnade om fädernas utbildning och inkomsten i föräldrarhemmet (tabell 8).

Tabell 8. Fädernas utbildning samt inkomst i föräldrahemmet bland nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 vid de filosofiska fakulteternai Lund. Uppgifterna hänför sig till 1968.

Nyinskrivna Nyinskrivna Nyinskrivna 1960 (%) 1964 (%) 1968 (%)

111 11 1 111 11 1 111 11 1 Fädernas utbildning Folkskola 89 56 6 91 50 9 86 41 10 Rcalcx. (motsv.) 11 23 18 9 31 13 12 33 13 Studentex. (motsv.) — 18 16 — 17 20 3 23 24 Ex. vid univ./högskola — 3 60 — 2 58 — 3 54

100 100 100 100 100 100 100 100 100

Inkomst i föräldrahemmet MedianinkomstUOOO-tal) 24.8 32.3 63.9 24.2 30.2 64.1 27.2 35.5 63.5 Ej uppgift om inkomst (%) 17 27 29 14 17 23 19 20 21

Antal 103 176 148 145 181 155 115 268 221

Mellan 50 och 60 % av fäderna i socialgrupp 1 har enligt de intervjuades uppgifter en akademisk grundexamen, något som är mycket sällsynt för övriga fäder. Likaså ligger den stora löneskillnaden mellan övre medelklasshem och övriga hem. Dessa skillnader pekar på att barn från överklass— och övre medelklasshem får ett både kulturellt och ekonomiskt arv som, enligt vår mening, utgör en väsentlig förklaring till att deras utbildningsbeteende är ett annat än det som kännetecknar en övervägande majoritet av barnen i vårt land.

En likartad samvariation mellan socialgruppstillhörighet och utbild- ning/inkomst grundad på annat material redovisas i avsnitt 5.2 och av låginkomstutredningen? & .

Mot denna bakgrund skall vi i fortsättningen mera detaljerat studera den sociala rekryteringen till universitets- och högskoleutbildningar perio- den 1956/57 till 1968/69 med hjälp av det från SCB beställda materialet. I detta ingår, som nämnts, även nyinskrivna utländska studerande.

2.5.3 Utbildningstyp och social härkomst

Vi visade i föregående avsnitt, att skillnaden mellan barn från skilda sociala hemmiljöer tycks ha minskat ganska kraftigt när det gäller de andelar som nyinskrivs vid universitet och högskolor ivårt land. Detta speglas också i de förändringar som ägt rum beträffande den sociala sammansättningen bland nyinskrivna vid universitet och högskolor.

Låt oss titta lite noggrannare på dessa förändringar genom att analyse- ra tabell 9, där vi för läsåren 1956/57, 1959/60, 1962/63, 1965/66 och 1968/69 angivit den sociala sammansättningen bland nyinskrivna vid olika universitets- och högskoleutbildningar i vårt land. De data varpå tabellen bygger har beställts från SCB och innefattar även nyinskrivna utländska studerande. Som nämnts (avsnitt 2.2.1) saknas uppgift om social härkomst för en andel som varierar mellan 2.9 och 4.8 %. Denna andel har uteslutits innan procentsiffrorna beräknats i syfte att underlätta jämförelsen mellan olika årgångar. Detta förfarande torde inte förändra de slutsatser som kommer att dragas. Totalt har, som synes, andelen nyinskrivna frän socialgrupp III ökat under perioden från 15.4 till 21.2 %, andelen nyinskrivna frän socialgrupp I] tycks ha minskat från 40.3 till 37.3 % medan andelen nyinskrivna frän socialgrupp I synes ha varit nära nog konstant. Med vissa undantag kan dessa förändringar ocksä sägas gälla de olika delutbila'ningar som ingår i tabell 9.

Vi kan närmare precisera de förändringar som ägt rum genom att skilja mellan manliga och kvinnliga nyinskrivna vid universitet och högskolor med hänsyn till social härkomst. Av figur 5 framgår, att andelen nyinskrivna studerande från socialgrupp 111 ökat bland både män och kvinnor. Under perioden har denna andel ökat från 12.5 till 19.9 % bland kvinnorna och från 17.3 till 22.1 % bland männen.

Intressant är. att denna ökning av andelen nyinskrivna från socialgrupp 111 bland männen tycks ha skett på bekostnad av andelen studerande från socialgrupp 11, som minskat från 41 till 37 % och bland kvinnorna bekostnad av andelen studerande från socialgrupp 1 som minskat från 49 till 41 %. Bland männen har andelen nyinskrivna från socialgrupp 1 varit

tämligen konstant under perioden — omkring 41 %. Detsamma gäller an- delen kvinnliga nyinskrivna från socialgrupp II, som varierat omkring 38 %.

"Prestige- eller högstatusu tbildningar ”

Den bild som ovan givits av den sociala rekryteringen till universitet och högskolor visar att jämsides med den enorma expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor har klyftan minskat mellan studerande från skilda sociala hemmiljöer beträffande både andelarna av en åldersgrupp som nyinskrives vid universitet och högskolor och den sociala sammansättningen bland nyinskrivna vid dessa utbildningar. Denna ljusa bild av förändringarna beträffande den sociala rekryte- ringen till universitet och högskolor bör emellertid kontrasteras mot den mycket sannolika hypotesen, att i dagens läge en examen vid ett universitet eller en högskola inte på samma sätt som tidigare utgör en tillgång som nära nog automatiskt ger ett bra arbete med goda inkomster

Tabell 9. Social härkomst bland nyinskrivna vid universitet och högskolor perioden

1956/57—1968/69.

Socialgrupp Ill (%) Socialgrupp ll (%) Typ av utbildning 56/57 59/60 62/63 65/66 68/69 56/57 59/60 62/63 65/66 68/69 A. Juridisk, ekonomisk och teknisk utbildning Jurist 9.8 8.1 5.9 8.7 12.0 31.1 28.9 27.6 27.4 28. Civilekonom 13.5 14.8 18.2 15.5 16.1 44.0 40.0 37.9 32.5 33. Civilingenjör 18.1 19.0 15.6 18.9 19.1 37.6 36.5 36.9 35.1 31. B. Jord— och skogsbruk (inkl. veterinärutbildning) 12.6 7.3 5.2 10.3 13.9 61.1 65.9 59.8 47.8 49. C. Vårdutbildning 1. Sjukvård Läkare 5.9 7.0 14.0 9.4 10.6 24.1 31.7 30.1 27.8 29. Tandläkare 14.9 19.4 17.2 16.2 11.4 42.6 37.2 38.2 35.8 37. Sjukgymnast 5.0 2.5 3.2 9 9 14.1 40.0 32.5 22.6 25.3 29. 2. Läkemedel Apotekare 15.4 17.6 17.2 16.7 30.5 30.8 50.0 36.2 31.3 44. R_cceptaric 13.5 16.1 22.7 19.1 24.2 42.7 50.6 44.0 42.6 38. 3. Ovrig vårdutbildning Socionom 36.2 37.0 39.0 34.8 32.4 46.0 44.1 44.3 46.9 39. D. Filosofisk och teologisk utbildning Naturvetare 16.4 17.3 20.1 19.8 24.1 45.3 43.2 40.0 37.8 36. Samhällsvetare 17.6 21.3 36.4 39. Humanist 1147 16.3 16.1 ”_4 204 40.6 41.3 39.0 37_7 373 1-'il. fak.: Umeå — — -— 30.4 34.0 — — - 46.7 43. Teolog 16.8 15.9 11.8 20.7 28.2 44.2 46.8 50.3 42.5 41 .- I—l. Övriga utbildningar Journalist — — 35.5 13.0 28.6 — * 41.9 40.3 27. Gymnastiklärarc 10.9 21.1 24.1 27.5 27.3 40.0 47.4 37.0 38.2 34. Antal 810 1 169 1762 3 067 6 227 2116 2 897 3 990 6186 10 99 Andel 15.4 16.4 17.0 18.3 21.2 40.3 40.6 38.6 37.0 37. lij uppgift om soc. grupp (%)

efter avslutad utbildning. Man kan med andra ord fråga om det skett en reell utjämning eller enbart en allmän höjning av utbildningsnivån. Vi skall här göra ett försök att belysa denna frågeställning.

I början av detta kapitel tog vi upp frågan om förhållandet mellan utbildningsnivå och position på arbetsmarknaden. I avsnitt 2.5.2 anfördes uppgifter rörande förhållandet mellan socialgruppstillhörighet (grundad på yrkesbeteckning) och utbildning/inkomst som visade, att nästan utan undantag klassificerades de som hade examen från universitet eller högskola som tillhörande socialgrupp 1. Resultat från andra undersök- ningar anfördes som visade detsamma. Vi kan därför instämma med Sten Johansson, åtminstone beträffande äldre generationer: ”Den högre ut- bildningen drar alltså nästan kastliknande skarpa gränser i den sociala strukturen i Sverige.”29 Det är dock troligt att den mycket kraftiga expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor under 60-ta1et kan ha förstärkt en tendens till differentiering av den högre utbildningen så att bara vissa utbildningar ger den inkomst och eventuellt

Socialgrupp 1 (%) Antal

56/57 59/60 62/63 65/66 68/69 56/57 59/60 62/63 65/66 68/69

Ökning i% mellan 56/57 och 68/69

59.1 63.0 66.5 63.8 60.0 298 457 563 866 1393 42.5 45.2 43.9 52.1 50.6 272 278 538 479 717 44.3 44.5 47.5 46.0 49.44* 766 794 902 1 555 1 642

26.3 26.8 35.1 41.9 36.5 101 84 103 139 137

70.0 61.2 55.8 62.8 59,7 261 236 299 344 408 42.6 43.3 44.6 48.0 51.7 199 183 158 183 214 55.0 65.0 74.2 64.8 56.3 22 80 63 95 143

53.8 32.4 46.6 52.1 25.4 26 68 58 50 59 43.8 33.3 33.3 38.3 37.1 92 169 143 189 200

17.8 18.9 16.7 18.3 28.5 216 238 322 514 766

38.3 39.5 39.8 42.4 39.0 628 1296 2 110 2 890 5 221 46.0 39.5 4 815 11066 44.6 42.5 44.9 443 413 2 429 3 415 5 241 4402 8126 22 9 22.1 — f 668 483 38.9 37.3 37.9 36:9 30.4 98 132 179 188 139

— * 22.6 46.8 44.2 — — 63 80 47 49.1 31.6 38.9 34.3 38.6 56 38 55 105 139

367 163 114

56 550

127 117

255 731 710

148

2324 3068 4584 7472 12220 5464 7470 10797 17570 31104 44.3 43.0 44.3 44.7 41.5 3.9 4.5 4.3 4.8 5.3

469

också den ”prestige” som vilken som helst akademisk examen tycks ha givit tidigare. Med andra ord är det inte alls säkert att i framtiden utbild- ningarna vid universitet och högskolor kommer att ge upphov till skarpa gränser iden sociala strukturen. I så fall kan man ställa frågan om den ovan påvisade förändringen av den sociala rekryteringen till universitet och hög- skolor inneburit en reell utjämning av möjligheterna på arbetsmarknaden för ungdomar från olika sociala skikt eller om den endast inneburit en allmän höjning av utbildningsnivån i vårt land.

Denna frågeställning kan vi med föreliggande material inte direkt besvara. Vi bör dock kunna indirekt belysa den genom att visa att samtidigt med expansionen av antalet nyinskrivna och de ovan påvisade förändringarna i rekryteringshänseende, tycks det här som i Amerika30 föreligga en konstant eller till och med förstärkt differentiering i socialgruppshänseende vid vissa utbildningar.

De uppgifter som redovisades i tabell 9 visar till exempel, att nyinskrivna studenter från socialgrupp 1 vid den undersökta periodens början, dvs. läsåret 1956/57, är mera överrepresenterade vid yrkesinrikta- de fakulteter och högskolor med en stipulerad normalstudietid på minst 7 terminers teoretiska studier (medicinsk fakultet, juridisk fakultet, teknisk högskola, handelshögskola m. fl.) än vid övriga universitets- och högskoleutbildningar. Detta ger oss en viss anledning att anta, att utbildningarna vid universitet och högskolor kan ordnas i nivåer efter dimensionen lägre-högre. Som en första approximering till en sådan nivåindelning har vi skilt mellan de nämnda utbildningarna och övriga universitets- och högskoleutbildningar. De utbildningar som ges vid nämnda yrkesinriktade fakulteter och högskolor har vi benämnt ”presti- ge-” alternativt ”högstatusutbildning”. Huvudskälet till denna benämning är, att de yrken som dessa utbildningar brukar leda till enligt undersök- ningar både från Sverige och andra länder ofta uppges ge högre ”prestige” eller ”status” än övriga yrken som universitets- eller högskoleutbildade tenderar att få3 ' . Denna benämning innebär in te något antagande om de individuella motiven för val av prestigeutbildning.

Det är naturligtvis ett cirkelresonemang att använda rekryteringen efter social härkomst som ett särskiljande kriterium mellan högre och lägre utbildningsnivåer om syftet är att visa, att det föreligger en snedare social selektion till högre än till lägre utbildningsnivåer. Vår avsikt är emellertid som nämnts att undersöka om inte den mycket kraftiga expansionen av antalet universitets- och högskolestuderande antingen bevarat eller till och med förstärkt skillnaderna i socialgruppshänseende mellan dem som valt prestigeutbildning och dem som valt övrig utbild- ning vid universitet och högskolor. Vi antar som sagt att expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor fått till följd att en examen — oberoende av innehåll — vid dessa utbildningar inte ger lika mycket i exempelvis inkomsthänseende som tidigare. I detta hänseende och kanske också med avseende på prestige och andra faktorer är det möjligt, att de utbildningar som här kallas prestigeutbildningar är mera lika 50-talets universitets— och högskoleutbildning i dess helhet än vad dagens universitets- och högskoleutbildning är. Kort sagt: gårdagens universitets- och högskoleutbildning bör kanske jämföras med dagens

Många invändningar kan resas mot vårt resonemang. Vi har i varje fall på försök utgått från detta och delat in de utbildningar som ges vid universitet och högskolor i en högre nivå — prestigeutbildning — och en lägre nivå _ övrig universitets- och högskoleutbildning. Även om vi i huvudsak använt den sociala rekryteringen som kriterium för att skilja mellan dessa båda nivåer, kan vi dock peka på några egenskaper som synes särskilt känneteckna de utbildningar som rubricerats som prestige- utbildningar. En sådan egenskap är, att utbildningsmöjligheterna av olika skäl är begränsade. I detta sammanhang tänker vi inte enbart på spärrar utan även på den begränsning som ligger i att några av dessa utbild- ningar — till exempel juridisk och medicinsk utbildning— traditionellt har utnyttjats av ekonomiskt och socialt särskilt gynnade grupper. Minst lika viktigt är, att dessa utbildningar synes vara mera direkt relaterade till sektorer och nivåer på arbetsmarknaden än huvudparten av övriga universitets- och högskoleutbildningar. Viktigast torde dock vara, att personer med vad som här kallats prestigeutbildning tenderar att erhålla högre löner än övriga universitets- eller högskoleutbildade. De enda hittills redovisade data med vars hjälp vi kan stödja det sista påståendet har redovisats av studiesociala utredningen”.

Uppgifterna avser män födda mellan 1910 och 1929 gällande den till kommunal skatt taxerade inkomsten 1961. lnkomsten erhölls alltså 1960. Av uppställningen nedan framgår, att manliga inkomsttagare med prestigeutbildning vanligen erhåller högre inkomst än inkomsttagare med övrig utbildning vid universitet och högskolor.

Prcstigcutbildning Medelinkomst Övrig utbildning Medelinkomst Jurist 34 810 Präst 25 400 Civilekonom 42 900 Humanistisk utbildning 25 610 Civilingenjör 40 070 Samhällsvet. utbildning 35 730 Agronom 37 620 Naturvet. utbildning 30 340 Jägmästare — Receptarie — Veterinär 26 840 Gymnastiklärare 22 230 Läkare 50 110 Sjukgymnast — Tandläkare 39 320 Journalist — Apotekare 34 170 Socionom — Genomsnitt 33 730 Genomsnitt 27 173

Löneskillnaden är antagligen större mellan de båda grupperna än redovisade data ger vid handen. Uppgifter saknas t.ex. beträffande ”akademiska låglöneyrken” som receptarie, sjukgymnast och journalist. Det är vidare troligt att löneläget idag är lägre för exempelvis samhälls- vetare än det var för tio år sedan, vilket sannolikt innebär att löneskillna- den mellan de två grupperna idag skulle vara större än för tio år sedan.

Sammanfattningsvis kan sägas, att till ”prestigeutbildning” har förts på ett undantag när alla yrkesinriktade utbildningar vid fakulteter eller högskolor med en stipulerad normalstudietid på minst 7 terminers teoretiska studier. Undantaget utgörs av teologisk utbildning som i

"lo 1956/57 1959/60 1962/63 1965/65 1968/69 100— 90— 1 "' 1 35 I I 1 80— .,. = _» 13 38 I I 4115 I ”:o . . » » |, 3 41,5 = 40.7 "0,11 42,1, 59,9 43,7 52,3 4 | 70—4 )— 50— __L . ________________ j ---- ______ 50— _. -—-1 n 40_ :; n 1.5.9 11 4l,l n " u 58" alla __ 41,2 », am 39,11 '0 35.7 ' 30_ = = 35,4 33,5 ål,! 20— _ _ ____ _______ ___ """"""""" |— __ pun-l en 111 i _ — m .. III nu 111 zu. 111 23-9 0 f— ”få lf '9'7 nrs 145] 18,5 15.5 191,15 15.9 22" 0i .. 1555 1 1746 1 2 157 1 2948 1 3785 Okningz 1290/0 Prestiqeufbildninq, antal ” 1 596 2 655 ' '.'; 867 6766 I349| Dkninq: 7459/0 Övr-iq universitets-och högskoleutbildning, uni-ol _. 5251 4402 6024 9714 17276 Okninq: 4500/0 Antal totalt Kvinnor o/o 1955/57 1959/80 1962/63 1955/56 1958/69 100— 90— 80— 1 r is,. 1 1.4.7 1 ”3 455 43,5, 46,7 45,0 56 7 42, 70— 64.9 50'5 ' GD— _ ____________ 50— = "' 40— %— 11 l—_ 38,4 11 — 38 2 37 59,9 11 ['D-4 11 ' 7 ' 50— 33.: 39-5 3 '# sun 30,5 20— 28,3 . _ ........... I'l'l m— nr 20 3 m m , 111 171 ' i ' i i 0 4 .. 1 205 1 1 282 1 375 l 1 550 1 1 734 Okninq: zsae/o Prestiqeutbildninq, antal _ 1794 24511 3933 G 451 ”372 Okninqz 5340/0 Dvriq universitets- och högskoleutbildninq,on+ol __ 1999 2732 4312 7 011 12 ms Okning: SBS”/o Antal totalt

D Prestiqeu'tbildning D Övrig universitets— och högskoleutbildning

Stapelytornas storlek illustrerar antalet nyinskrivna. Procentandelen inom stapelns streckade del (för kvinnor till vänster om stapeln) betccknar andelen nyinskrivna vid prestigeutbildning från olika socialgrupper, andelarna inom stapelns ofyllda del vid övrig universitets- och högskoleutbildning och andelarna till höger om stapeln vid samtliga universitets— och högskoleutbildningar.

Figur 5. Fördelning med hänsyn till social härkomst bland manliga och kvinnliga nyinskrivna vid ”prestigeutbildning” och vid övrig universi- tets- och högskoleutbildning.

rekryteringshänseende klart tycks skilja sig från de yrkesinriktade utbild- ningar som förts till gruppen prestigeutbildning.

[ figur 5 visas, att en indelning av universitets- och högskoleut- bildningar i ”prestigcutbildning” och ”övrig utbildning” ger synnerligen intressanta upplysningar om den sociala rekryteringen och dess föränd- ringar. Som synes påbörjade läsåret 1956/57 ungefär hälften av de nyinskrivna männen prestigeutbildning. Av dessa kom 47 % från social— grupp 1, 38 % fran 11 och 15 % fran lll. Tolv år senare var motsvarande siffror 52, 32 och 16%. Vid denna tidpunkt var det bara 28 % av de nyinskrivna männen som påbörjade prestigeutbildning, trots att antalet nyinskrivna vid prestigeutbildning då var något större än hela antalet nyinskrivna man vid universitet och högskolor 1956/57.

Bilden av kvinnornas sociala rekrytering skiljer sig från männens på två avgörande punkter. För det första är andelen nyinskrivna kvinnliga studerande vid prestigeutbildning en tiondel eller mindre av samtliga nyinskrivna kvinnliga studerande vid universitet och högskolor. För det andra utgjorde nyinskrivna från övre medelklass 65 % av kvinnliga nyinskrivna vid prestigeutbildning 1956/57. Denna andel minskade till 57 % vid periodens slut. Medan ökningen av andelen manliga nyin- skrivna från socialgrupp 111 i stort sett endast skett vid övrig universitets- och högskoleutbildning har andelen kvinnor från socialgrupp Ill ökat vid både prestigeutbildning och övrig utbildning.

Vid 50-talets början gick enligt våra osäkra beräkningar ungefär 4 % av en aldersklass till universitet och högskolor (jfr. tabell 1). Beräknat på samma sätt nyinskrivs idag mellan 3 oeh 4% vid vad som här kallats prestigeutbildning. Av nyinskrivna vid universitet och högskolor 1953 kom. enligt studiesociala utredningen ungefär 48% från socialgrupp [, 40 % från 11 och 12 % från 111”. Motsvarande andelar bland dem som idag (1968/69) nyinskrivs vid prestigeutbildning är 53, 32 och 15 %. Den sociala sammansättningen bland dem som idag erhåller de ”bästa” (om uttrycket tillätes) utbildningarna är alltså ungefär lika med som bland dem som vid 50-talets början nyinskrevs vid universitet och högskolor. Denna slutsats bör alltsa relateras till vad som ovan anförts. nämligen att andelen av en aldersklass som vid 50-talets början nyinskrevs vid universitet och högskolor inte är markant större än den andel som idag nyinskrivs vid prestigeutbildning. En inte helt orimlig hypotes tycks alltså vara, att det som vi här kallat prestigeutbildning (inklusive andra utbildningar som eventuellt kan föras till denna kategori) idag har samma funktion som universitets— och högskoleutbildning hade för tio, femton år sedan, när det gäller att reproducera de sociala klasskillnaderna i vårt land.

De ungdomar som nyinskrivs vid universitet och högskolor är kraftigt sållade efter social härkomst. Denna sållning tycks, som visats, vara starkare till prestigeutbildning än till övrig universitets- och högskoleut- bildning. Detta förhållande pekar på en ”dold” skiktning av universitets- och högskoleutbildningen i vårt land en skiktning som vi alltså med den grova indelningen i prestigeutbildning och övrig utbildning försökt påvisa. Denna skiktning kan något närmare studeras, om vi besvarar frågan: hur stor andel av nyinskrivna från olika sociala hemmiljöer går

Tabell 10. Andel av nyinskrivna vid universitet och högskolor som valt prestigeutbildning vid olika tidpunkter under perioden 1956/57—1968/69 med hänsyn till kön och social härkomst. Totalantalct för varje delgrupp står under procenttalet.34

Kvinnor Män Social härkomst Kön

Läsår 111 11 1 111 11 1 111 11 1 !( M Totalt 1956/57

% 5.2 7.6 13.6 43.7 47.3 57.5 31.9 32.8 39.1 10.2 50.5 35.2 abs. tal 249 775 975 561 1341 1 349 810 2 116 2 324 2 077 3 387 5 404 1959/60

% 6.8 8.0 13.3 33.5 35.9 46.1 24.8 25.6 32.5 10.2 39.1 28.1 abs. tal 391 1075 1 276 788 1 822 1 792 1 169 2 897 3 068 2 843 4 627 7 470 1962/63

% 5.1 7.7 10.5 28.0 32.5 42.3 19.6 22.3 28.3 8.4 35.3 24.2 abs. tal 646 1639 2027 1 116 2351 2557 1762 3990 4584 4463 6 334 10 797 1965/66

% 4.7 6.0 10.5 24.0 27.7 35.4 16.7 18.5 24.6 7.7 29.8 20.6 abs. tal 1 160 2 624 3227 1907 3 562 4 245 3 067 6186 7 472 7 316 10 254 17 570 1968/69

% 4.0 4.8 8.1 15.7 19.0 27.9 11.2 13.0 19.6 5.9 21.4 15.0 abstal 2409 4586 5111 3818 6349 7109 6227 10935 12220 12834 18 270 31104

vid respektive undersökningstillfälle till prestigeutbildning? Svaret gesi tabell 10.

Vi ser i tabell 10 för det första att andelen som påbörjat prestigeut- bildning minskat från 35 till 15 % under perioden. Det framgår vidare, att andelen som valt prestigeutbildning under hela perioden är större bland nyinskrivna från socialgrupp 1 än bland nyinskrivna från 11 och 111. Även här finner vi, att klyftan i utbildningsbeteende går mellan nyinskrivna från socialgrupp [ och övriga nyinskrivna. De tre resultaten framträder bland både manliga och kvinnliga nyinskrivna. Av tabell 1 l , som enbart illustrerar en aspekt av tabell 10, framgår, att om perspekti- vet begränsas till nyinskrivna vid universitet och högskolor, tycks skillna- den mellan andelarna från olika sociala hemmiljöer som gått till prestige- utbildning ha ökat i tiden. Detta resultat föreligger inte bland kvinnliga

Tabell 11. Relationen mellan procentandelarna för kvinnliga och manliga nyinskrivna från skilda sociala hemmiljöer (procentandelen för social- grupp 111 har satts till 1.0) och mellan kvinnliga och manliga studerande (procentandelen för kvinnor har satts till 1.0) beträffande val av prestige- utbildning.

Kvinnor Män Social härkomst Kön Läsår 111 11 1 111 11 1 111 11 1 Kvinnor Män 1956/57 1.0 1.5 2.6 1.0 1.1 1.3 1.0 1.0 1.2 1.0 5.0 1959/60 1.0 1.2 2.0 1.0 1.1 1.4 1.0 1.0 1.3 1.0 3.8 1962/63 1.0 1.5 2.1 1.0 1.2 1.5 1.0 1.1 1.4 1.0 4.2 1965/66 1.0 1.3 2.2 1.0 1.2 1.5 1.0 1.1 1.5 1.0 3.9 1968/69 1.0 1.2 2.0 1.0 1.2 1.8 1.0 1.2 1.8 1.0 3.6

nyinskrivna. Totalt synes resultatet emellertid gälla. Också av dessa tabeller framgår klart den stora skillnaden mellan kvinnor och män i utbildningsbeteende.

Expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor har alltså fått till följd, att den andel av de nyinskrivna som fått möjlighet att gå till prestigeutbildning har minskat. Samtidigt synes skillnaderna mellan ungdomar från olika sociala hemmiljöer ha ökat i detta avseende.

Rekrytering till prestigeutbildning och betyg från allmänt gymnasium

Mot den givna analysen av den sociala rekryteringen till prestigeutbild- ning kan följande invändas. Huvudparten av de utbildningar som klassifi- cerats som prestigeutbildning är spärrade. Den mycket sneda rekryte- ringen till dessa utbildningar kan därför vara en följd av, att nyinskrivna från socialgrupp I har ett högre medelbetyg i studentexamen än nyin- skrivna från 11 och 111 och att det snarare är en betygsfaktor än en direkt social faktor som givit upphov till snedrekryteringen. De data som står till vart förfogande gör det möjligt att pröva om detta är fallet. [ figur 6 visas valen av prestigeutbildning relaterade till social härkomst dels bland dem vars medelbetyg är lägre än Ba+ (3.5), dels bland dem vars medelbetyg ligger på Ba+ (3.5) eller högre. Då bara den juridiska fakulteten är ospärrad bland de utbildningar som klassificerats som prestigeutbildning har vi i diagrammet skilt mellan juridisk utbildning och övrig prestigeutbildning. Som synes inverkar social härkomst både inom låg- och högbetygsgruppen. Denna inverkan blir emellertid mindre, när man bortser från nyinskrivna vid juridisk fakultet, vilket i synnerhet gäller lågbetygsgruppen. Juridisk utbildning kan därför kanske betraktas som substitut för spärrad utbildning särskilt för ungdomar från överklass och övre medelklass med låga gymnasiebetyg. Det är troligt att även vissa utbildningar vid filosofisk fakultet utgör sådana substitut. Detta antagan- de är inte möjligt att pröva med föreliggande material, men uppföljningen av 1960 års nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund pekar till exempel på psykologutbildning och avsikt att avlägga högre akademisk examen som substitut av detta slag. För närvarande tycks också den ospärrade ekonomutbildningen utgöra ett sådant substitut.

Den viktiga slutsats som figur 6 alltså ger stöd åt är, att i både låg- och högbetygsgruppen förekommer en social selektion. Denna selektion är ungefär lika stark under hela perioden i högbetygsgruppen. Det är följaktligen i lågbetygsgruppen som skillnaden i valet av prestigeutbild- ning mellan nyinskrivna från olika sociala hemmiljöer har ökat under perioden, vilket i huvudsak beror på den stora andelen studerande från överklass och övre medelklass som väljer juridisk utbildning.

Social rekrytering till viss annan eftergymnasial utbildning än vid univer- sitet och högskolor

Nyinskrivna vid filosofisk fakultet utgör, som visats, ungefär 80% av samtliga nyinskrivna vid universitet och högskolor. Den utbildning som ges vid de filosofiska fakulteterna leder till flera olika yrkesområden

med varierande framtidsmöjligheter, inkomstnivåer m.m. Av detta och andra skäl hade det troligen varit befogat att föra vissa utbildningar, som till exempel psykologutbildning, till prestigeutbildning. Överhuvudtaget torde en noggrannare analys av rekryteringen till olika utbildningar än

cJ/o 1956/57 1959/60 1961/62 1955/55 51] _ q _ — 5 2 5 lou—f —f 2- € : ('"—;" = " : ':. 5 :- = == 5 .. ; r. : »» '" E "zz: E "= 305 ;; —_ 5 __ i— 5 : vi : : $ * n —- -— N : N _: ? 20% —; 5- —; :=..- 5 5 5 5 a IO % € — _: ln == : : so : =D 11111 111111 111111 11111 11111 11111 111111111111 Social hör-komst Under Ba+-och Under Bo+och Under Ba+och Under Ba+ och Ba+ over Ba+ över Ba+ över Ba+ over- Medelbehgg nome new—fm (”MF aina inr—lan Qing» hm— QQ— NmN inom Inna—'t nte!— ran hmm r—i—m max? ch mm:s QN” Q—Q Om” han —F'|'N NININ —- —- — _ — — -— _- — N — N N — N F'b Antal 0/0 1955/57 1959/50 1961/62 1965/66 50 : : : : 140—f —f % å ; 40 5 5 5 ; 2 4,8 E 5 : ; ; 1.3 _— 5" 5 5 5 5 37 5 m % zo—f —f % —f 5 35'7 E 5] 7 E 5 g 5 5,6 5 22,5 % at , io: zc,s _; _: _: 5 : 1111 : 7'6 : 7,5 "E 5 10,4 E 111 E I” 0; ; 11111 5 1.5.1 ; i.u Under Bu+och Under Bo+och Under Bu+och Under Bo+och Bo + över Ba+ över Ba+ över Ba+ över Medelbe+2q 2 155 2 295 3 059 3 105 095 5 058 G 301 7 799 An'l'ol Djuridisk fakultet [Mövriq presiigeuibildning

Figur 6. Andel som valt prestigeutbildning (juridisk fakultet och övrig prestigeutbildning) av studerande med medelbetyg under Ba+ (3.5) och Ba+ (3.5) och högre från allmänt gymnasium med hänsyn till social härkomst — det övre diagrammet. 1 det undre diagrammet tages ingen hänsyn till social härkomst.

den som utbildningsstatistiken för närvarande möjliggör resultera i flera än två nivåer i prestigehänseende. Från och med läsåret 1962/63 ger emellertid utbildningsstatistiken möjligheten att föra in i bilden även vissa andra eftergymnasiala utbildningar än de som ges vid universitet och högskolor _ en möjlighet som vi skall utnyttja.

Viss annan eftergymnasial utbildning än utbildning vid universitet och högskola

1 tabell 12 visas hur nyinskrivna vid några andra eftergymnasiala utbildningar än universitet och högskolor är sammansatta i socialgrupps- hänseende. Som nämnts föreligger det inte uppgifter beträffande denna grupp från läsåren 1956/57 och 1959/60.

Nyinskrivna vid de utbildningar som ingår i tabell 12 skiljer sig från nyinskrivna vid universitet och högskolor framför allt genom att andelen nyinskrivna från socialgrupp 11 och 111 är mindre vid universitet och högskolor än vid andra eftergymnasiala utbildningar. Det framgår vidare av tabellen att andelarna från skilda socialklasser är synnerligen konstanta under perioden. En viss tendens till att andelen studerande från övre medelklass ökar bland folkskollärare och minskar bland studerande som valt ettårig ekonomisk gymnasielinje kan också noteras.

Här undersökta utbildningar har nog alltid ansetts underlägsna en universitets— eller högskoleutbildning, vilket speglas i det faktum att jämförelsevis få ungdomar från överklass och övre medelklass väljer dem. Trots detta är det anmärkningsvärt att studerande från överklass och övre medelklass även vid dessa utbildningar är starkt överrepresenterade.

Val av eftergymnasial utbildningsnivå _ kön och social härkomst

Det eftergymnasiala utbildningssystemet sådant det kommit till uttryck i denna rapport kan delas in i ett antal nivåer, där en utbildning på en

Tabell 12. Nyinskrivna vid vissa andra eftergymnasiala utbildningar än universitet och högskolor.

111 (%) 11 (%) 1(%) Totalt

Utbildningstyp 62/6365/6668/69 62/6365/66 68/69 62/63 65/66 68/69 62/63 65/66 68/69 Lärarhögskola:

l'olkskollärarlinjc 26 29 32 57 51 44 17 19 24 551 857 1 751 Smaskollärarlinjc 25 22 27 48 50 45 28 28 28 497 370 1 377 Ek. gymn. för studenter 16 16 30 38 41 39 46 43 31 605 458 1 521 Inomvcrksutbildn. 31 28 25 49 40 47 19 32 29 118 177 155 krigsskola 25 26 18 37 35 29 38 39 53 194 144 204 Ovriga utbildningar (akad. sekr., tekn. utb. för stud. och 1HR) 14 9 21 43 24 38 44 50 41 87 34 174 Andel, totalt (%) 22 24 29 46 46 42 31 29 29

Antal 461 498 1 494 950 943 2191 641 599 1 497 2 052 2 040 5 182

Tabell 13. Rekrytering till fyra utbildningsnivåer efter kön och social härkomst läsaret 1968/69.

Kvinnor (%) Män (%) Kvinnor Män Totalt Nivå 111 11 1 111 11 1 lll(%)ll(%) I(%) % % % Prestigcutbild- ning 2.9 3.6 6.8 13.8 17.1 26.0 9.0 10.9 17.5 4.7 19.9 13.1 Teol. och fil. fak. 61.7 66.5 71.5 70.9 70.7 65.8 66.9 68.8 68.3 67.4 68.8 68.2 Övrig utb. vid univ. och hög- skola 6.7 5.1 5.6 3.3 2.4 1.4 4.8 3.7 3.3 5.6 2.2 3.8 Annan efter- gymn. utb. 28.8 24.7 16.1 12.0 9.7 6.8 19.3 16.7 10.9 22.2 9.1 15.0

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal 3382 6093 60914339 7033 7626 7721 13126 13 717 15 566 18998 34564

högre nivå tenderar att leda till yrken som ger mera inkomst och prestige än en utbildning på en lägre nivå. Dessa nivåer exemplifieras i tabell 13 med ]) prestigeutbildning, 2) utbildning vid teologisk och filosofisk fakultet, 3) övrig utbildning vid universitet och högskolor (exempelvis utbildning till socionom, sjukgymnast och gymnastikdirektör) och 4) viss annan eftergymnasial utbildning än vid universitet och högskolor.

När det gäller rekryteringen till dessa nivåer synes tabell 13 ge stöd åt följande slutsatser:

1. Ju högre utbildningsnivå, desto mindre andel kvinnor.

2. Ju högre utbildningsnivå, desto större andel ungdomar från över- klass och övre medelklass och desto mindre andel ungdomar från lägre medelklass och arbetarklass.

3. Att vara kvinna och komma från arbetarklass innebär en större nackdel än att vara enbart kvinna eller enbart komma från arbetarklass. Att vara man och komma från överklass eller övre medelklass innebär en större fördel än att vara enbart man eller att enbart komma fran överklass eller övre medelklass osv. Två förändringar har ägt rum beträffande den sociala rekryteringen till dessa utbildningsnivåer mellan 1962/63 och 1968/69, nämligen för det första den ovan behandlade förstärkningen av de sociala skillnaderna i valet av prestigeutbildning och för det andra en tendens till förändring av den sociala rekryteringen till övrig utbildning vid universitet och hög- skolor. Av nyinskrivna fran socialgrupp lll skrevs 85% in vid övrig utbildning vid universitet och högskolor läsaret 1962/63. Motsvarande andelar för nyinskrivna frän socialgrupp 11 och 1 var 5.3 och 35%. Läsåret 1968/69 var dessa andelar 4.8, 3.7 och 3.5 %. Skillnaden mellan nyinskrivna från olika sociala hemmiljöer i valet av övrig utbild- ning vid universitet och högskolor har alltså minskat under perioden _ en förändring som medfört att dessa utbildningar beträffande social rekry- tering blivit alltmer lika de teologiska och filosofiska fakulteterna. I fortsättningen kommer vi därför att som förut endast skilja mellan ]) prestigeutbildning. 2) övrig utbildning vid universitet och högskolor och

3) annan eftergymnasial utbildning än vid universitet och högskolor.

l tabell 7 visades bland annat, att betygen från allmänt gymnasium var lägre bland dem som valde annan eftergymnasial utbildning. Men även om man håller betyget konstant, förändras inga slutsatser om rekry tering- en och dess förändringar till de fyra utbildningsniväema vare sig med hänsyn till kön eller social härkomst, dvs. bland både de nyinskrivna som har laga och dem som har höga medelbetyg inverkar kön och social härkomst.

2.6 Sammanfattning

Under följande två huvudantaganden kan vi sammanfatta de andelar som för närvarande (1968/69) går till prestigeutbildning. övrig utbildning vid universitet och högskolor samt annan eftergymnasial utbildning än vid universitet och högskolor för ungdomar från olika sociala skikt i vårt land.

]. Av ungdomar i för högskolestudier relevanta åldersklasser kommer 11 % fran överklass och övre medelklass (socialgrupp 1), 39 % frän lägre medelklass (socialgrupp 11) och 50 "o från arbetarklass (socialgrupp 111).

2. Att vi med antalet 20-åringar vid en viss tidpunkt mycket grovt kan skatta antalet i för högskolestudier relevanta åldersklasser. Talen i figur 7 är naturligtvis mycket osäkra. Det måste dock understrykas, att det är möjligt att med dessa tal samt med antalet 20-åringar från skilda sociala hemmiljöer ganska väl reproducera den sociala sammansättningen vid universitet och högskolor samt vid annan eftergymnasial utbildning sadan denna kommer till uttryck i tabell 9. Jag är därför ganska övertygad om, att figuren grovt speglar det förhållande som föreligger i verkligheten.

Av 100 ungdomar från överklass och övre medelklass går omkring

15 till prestige- 64 till övrig 10 till annan 11 till annat: utbildning utbildning eftergymnasial Vad? vid univ. o utbildning högskolor

Av 100 ungdomar från lägre medelklass går

3 till prestige- 17 till övrig 4 till annan 76 till annat: utbildning utbildning eftergymnasial Vad? vid univ. o utbildning högskolor Av 100 ungdomar från arbetarklass går 1 till prestigc— 8 till övrig 2 till annan 89 till annat: utbildning utbildning eftergymnasial Vad? vid univ. o utbildning högskolor

figur 7. Beräknad eftergymnasial utbildningsgäng för ungdomar från skilda sociala hemmiljöer i vårt land.

Kommentarer till figur 7.

]. Andelen ungdomar från överklass och övre medelklass som påbörjar prestigeutbildning är ca 5 gånger så stor som andelen ungdomar från lägre

medelklass och ungefär 15 gånger så stor som andelen ungdomar från arbetarklass.

2. Andelen ungdomar från överklass och övre medelklass som nyin- skrivs vid övrig universitets- eller högskoleutbildning är nästan 4 gånger så stor som andelen ungdomar från lägre medelklass och ungefär 8 gånger sa stor som andelen ungdomar från arbetarklass.

3. Andelen ungdomar från överklass och övre medelklass som uppnår annan eftergymnasial utbildning är mer än dubbelt så stor som andelen ungdomar från lägre medelklass och ungefär 5 gånger så stor som andelen ungdomar från arbetarklass.

De tva viktigaste slutsatserna som vi drog beträffande den tidsmässiga förskjutningen av den sociala rekryteringen till universitet och högskolor under den behandlade perioden var följande:

1. Den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor tycks ha minskat under 50- och 60-talen.

2. Under samma period synes den från början iakttagbara tendensen till dold skiktning av de utbildningar som betecknas som universitets- och högskoleutbildningar ha förstärkts.

] början av kapitel 2 nämndes, att förändringar av den sociala rekryteringen till universitet och högskolor är en sak, men att konsekven- serna av dessa förändringar är en annan. Av detta följer att vi på basis av det använda materialet bara kan spekulera över de eventuella konsekven- ser de nämnda förändringarna fått för de utbildades möjligheter på arbetsmarknaden. Vår gissning är, att den breddning i socialt hänseende av rekryteringen som tycks ha ägt rum i samband med den mycket kraftiga expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor i huvud- sak inneburit en allmän höjning av utbildningsnivån i vårt land. Av denna gissning följer, att vi knappast tror att de undersökta förändringarna betytt någon väsentlig utjämning av de möjligheter som ungdomar från olika so- ciala hemmiljöer har på arbetsmarknaden.

2.6.1 Den sociala klassificeringen belyst med lundaundersökningen

1 avsnitt 2.2.1 betonades, att indelningen i socialgrupper är grov och att man med den ibland kan dölja den sociala verklighet man önskar belysa. Avslutningsvis skall vi med den undersökning som kommer att redovisas i kapitel 6 exemplifiera detta påstående. ] denna undersökning har vi delat in arbetargruppen. dvs. socialgrupp 111, i tva grupper, nämligen lll a bestående av ”hantverksarbetare, yrkesutbildade arbetare i övrigt och statstjänare” samt 111 b bestående av övriga arbetargrupper”. lnte oväntat pekar resultaten på. att flertalet av de studerande från arbetar- hem som skrevs in i Lund de undersökta åren har fäder som klassificera- des som tillhörande lll a (tabell 14). [ brist på annat jämförbart material redovisas i tabell 14 den sociala sammansättningen enligt samma klassificering för tva åldersgrupper män i Malmö (slumpmässigt urval inom respektive ålderskategori).

Tabell 14. Social härkomst bland nyinskrivna studerande vid filosofisk fakultet i Lund höstterminerna 1960, 1964 och 1968 samt socialgrupps- tillhörighet för tvä åldersklasser män i Malmö.36

Män i Malmö —

Social Nyinskrivna i Lund (%) ålder 1968 (%) härkomst 1960 1964 1968 65 år 50 år 1 43 38 37 10 20 11 45 45 44 34 38 [|| 11 9 11 13 22 13 111 b 4 6 6 35 29 Antal 499 534 626 163 161

Malmö stad skiljer sig i flera avseenden med hänsyn till närings- och skolstruktur fran övriga områden varifrån studerande i Lund rekryteras. Av detta och andra skäl kan därför inga säkra slutsatser dras av jämförelsen i tabellen. Den ger oss dock anledning att anta, att ungdomar från den kanske största arbetargruppen i vårt land är starkast under- representerade vid universitet och högskolor. I samband härmed är det rimligt att fråga. om det är just dessa ungdomar som inte kommer att utnyttja en utbyggd gymnasieskola.

Detta var bara ett exempel som visar, att de uppgifter varpå kapitel 2 bygger, skulle kunna ge upphov till mera specificerade slutsatser, om materialet hade tillåtit ”finare” klassificeringar.

2.7. Reformer och reformförslag

[ detta kapitel har vi redovisat en i raden av den mängd undersökningar som dokumenterat att det fortfarande föreligger en kraftig social sned- rekrytering till universitet och högskolor i Sverige. Vi nämnde inlednings- vis att problemet behandlats i åtskilliga statliga utredningar. Reformer har också genomförts i avsikt att minska denna sociala snedrekrytering. Målet för de genomförda reformerna har väl inte enbart varit att minska den sociala snedrekryteringen, men när reformerna föreslagits har detta mål ofta betonats. Reformerna. om vi bortser ifrån den ökade intagningen vid universitet och högskolor, kan försöksvis delas in i följande tre huvud- kategorier:

1. ekonomiska stödåtgärder 2. ändrade intagningsbestämmelser 3. förändringar av de lägre utbildningsnivåerna.

Vi har redovisat uppgifter som pekar på, att den sociala snedrekry— teringen minskat under 50- och 60-talen. Vi har dock visat, att olikheten i utbildningschanser fortfarande är mycket stor för barn från skilda sociala hemmiljöer trots att reformerna i samband med den mycket kraftiga expansionen av antalet studerande vid universitet och högskolor enligt mangas uppfattning37 borde ha lett till en större utjämning av nämnda utbildningschanser än den som faktiskt tycks ha ägt rum. Vi

skall därför kort diskutera några genomförda (och föreslagna) reformer och göra ett försök att förklara varför effekterna av dessa beträffande den sociala rekryteringen inte blivit särskilt stor.

2.7.1. Ekonomiska stödåtgärder

Innan det nuvarande studiemedelssystemet infördes förelåg tre olika bidragsformer och tre olika låneformer. Bidragen utgick dels i förrn av stipendier, dels i form av räntefrihet på lånen från statens lånefond för universitetsstudier. Därjämte utgick avskrivning med 25 % på statliga lån. Lånen består dels av lån från statens lånefond för universitetsstudier, dels av garantilån till studerande, dels av akademikerlån. Därtill kom lånen från värnpliktsfonden. Detta ekonomiska stödsystem, nedan kallat naturastipendiesystem, kan sägas vara slutresultatet av de ekonomiska stödformer som beslutats av riksdagen åren 1918, 1939, 1946, 1950, 1960 och 1961”.

Det ekonomiska stöd som gavs genom naturastipendiesystemet var beroende på dels egna tillgångar och föräldrarnas inkomst, dels de sökandes studieförutsättningar (mått med medelbetyg i studentexamen eller motsvarande). Till en början krävdes ett relativt högt medelbetyg för att få ekonomiskt stöd särskilt genom naturastipendium, men efter hand sänktes denna gräns så att den viktigaste faktorn för erhållande av stipendium blev den ekonomiska behovsprövningen. Detta system kriti- serades bland annat av det skälet, att det ansågs orättvist, att de som inte erhöll ekonomiskt stöd blev helt beroende av föräldrarna. Denna och annan kritik resulterade i, att man övergick till det studiemedelssystem som för närvarande tillämpas. Enligt detta erhåller de studerande eko— nomisk hjälp oberoende av inkomsten i föräldrahemmet.

Den princip som kan sägas ligga bakom införandet av naturastipendie— systemet var, att skillnaderna i de studerandes ekonomiska möjligheter bör utjämnas med allmänna medel. Den princip som impliceras av studiemedelssystemet tycks kunna utryckas på följande sätt: att under- lätta för alla studerande att oberoende av föräldrainkomsten kunna erhålla en universitets- eller högskoleutbildning. Mycket schematiskt kanske följande tablå kan antyda de båda systemens effekter på den sociala rekryteringen till universitet och högskolor.

Systemet naturastipendium Systemet studiemedel

Social» grupp Stöd hemifrån Stöd från samhället Stöd hemifrån Stöd från samhället

! Stöd lij stöd Stöd Stöd 11 [bland stöd Ibland stöd lbland stöd Stöd 111 Ej stöd Stöd lij stöd Stöd

Bortser vi ifrån andra konsekvenser av de båda systemen synes det vara rimligt att anta, att systemet med naturastipendium bör ha haft en större utjämnade effekt än det nu använda srudiemedelssystemet.

2.7.2. Ändrade intagningsbestämmelser

Till och med mitten av 50-talet krävdes avlagd studentexamen vid allmänt gymnasium för inskrivning vid de statliga universiteten och högskolorna. Personer som inte avlagt studentexamen kunde efter en relativt hård och formell prövning av universitetskanslern erhålla dis- pens”. [juni 1950 tillsattes en utredning rörande villkoren för tillträde till universitet och högskolor för personer utan studentexamen. Utred- ningsmannen, professor Folke Schmidt, föreslog, att personer som genom- gått vissa utbildningar skulle på vissa villkor (främst ådagalagda kunskaper i moderna språk) erhålla generell dispens från kravet på studentexamen. Dessa utbildningar är

folkskollärarexamen, fyraårig linje, teknisk gymnasieexamen,

examen vid Hvilans specialgymnasium, civilekonomexamen, socionomexamen.

Dessutom skulle även i fortsättningen individuell dispens kunna ges. Utredningens förslag genomfördes i huvudsak. Utredningen föreslog vidare. att kompletteringsgynmasier och vuxengymnasier skulle inrättas. vilket också skedde. Dessa reformer motiverades i utredningen dels med att brist radde på akademiskt utbildad arbetskraft, dels med de orättvisor den sociala snedrekryteringen medförde.

Vi har tidigare pekat på det förhållandet att vid mitten av 50-talet verkade det ha skett en markerad ökning av andelen studerande från arbetarklass vid universitet och högskolor. En del av denna ökning berodde antagligen på dels införandet av naturastipendiesystemet, dels de förändrade intagningsbestämmelserna. Ett visst stöd för att förändringen av inträdesvillkoren kan ha minskat den sociala snedrekry- teringen ger tabell 15. I varje fall gäller för perioden 1956/57 till 1965/66. att hade vi endast tagit hänsyn till nyinskrivna fran allmänt gymnasium. hade den sociala snedrekryteringen blivit större än vad som visats i kapitel 2.

Tioarsperioden 1956/57 — 1965/66 har något mindre än 15 % annan förutbildning än vid allmänt gymnasium. Mindre än en femtedel av dessa utgörs av kvinnor. Med hänsyn till social härkomst skiljer sig dessa båda utbildningsgrupper ganska kraftigt. Av detta kan man möjligen dra

Tabell 1.5. Nyinskrivna vid universitet och högskolor dels från allmänt gymnasium, dels med annan förutbildning med hänsyn till social här- komst.

Allmänt gymnasium Annan förutbildning Annan utv Läsar 111 (%)11 (%) 1 (%) Antal lll (%) ll (%) l(%) Antal bildning (%)

1956/57 13.9 39.0 47.1 4 572 26.0 48.8 25.2 678 12.9 1959/60 15.4 39.5 45.5 6 222 27.8 46.8 25.3 942 13.1 1962/63 15.9 38.2 46.0 9162 26.5 42.2 31.3 1164 11.3 1965/66 17.5 36.5 46.0 14 222 23.0 39.8 37.2 2 503 15.0

den slutsatsen, att en yrkesinriktad gymnasieskoleutbildning synes vara bättre anpassad till de önskemål studerande från socialgrupp 11 och 111 har. En väsentlig synpunkt bör därför vara, att en yrkesinriktad gym- nasieutbildning skall ge lika goda möjligheter till eftergymnasiala studier som en utbildning vid ett allmänt gymnasium ger.

Ett intressant förhållande som framgår av tabell 15 är att skillnaden i socialgruppshänseende mellan de båda förutbildningsgrupperna tenderar att minska under perioden. Andelen studerande från övre medelklass ökar samtidigt som andelen studerande från arbetarklass minskar bland nyin- skrivna med annan förutbildning än allmänt gymnasium.

Den förändring av inträdeskraven till universitet och högskolor som ägde rum under 50—talet bör alltså ha bidragit till en minskning av den sociala snedrekryteringen.

Kompetensutredningen har initierat ytterligare förändringar av vill- koren för tillträde till universitet och högskolor. De uppgifter som föreligger om studerande vid universitet och högskolor som skrivits in enligt vidgad behörighet till högre utbildning ger belägg för att denna reform synes ha kommit studerande från i synnerhet lägre medelklass men också från arbetarklass tillgodo, dvs. förändringar tycks ha haft effekt på den sociala rekryteringen till universitet och högskolor. Detsamma bör gälla även de nya förändringar som föreslagits av kompetensutredningen40 .

2.7.3. Förändring av de lägre utbildningsnivåerna

Konsekvenserna av genomförda reformer på grundskole- och gymnasie- niva har behandlats på annat plats4 1. Vi vill dock framhålla, att en av de förändringar som bör ha haft stor betydelse för att ändra den sociala rekryteringen torde vara den regionala utbyggnaden av grundskolor och gymnasier. För övrigt skall vi endast beröra en obligatorisk förskolas eventuella effekter på den sociala rekryteringen. 1 den man som det förekommer en social selektion till lek— och förskolor i vårt land, bör införandet av en obligatorisk förskola eliminera denna selektion och därigenom möjligen — på lång sikt _ medföra en viss minskning av den sociala selektionen till universitet och högskolor. Det är dock sannolikt, att effekterna i nämnt avseende inte kommer att bli särskilt kraftiga på grund av att en obligatorisk förskola gynnar barn från samtliga sociala och ekonomiska skikt i samhället. Men även om en obligatorisk förskola skulle minska den sociala snedrekryteringen till universitet och hög- skolor, skulle dessa effekter inte bli märkbara förrän efter år 1990.

2.7.4 Slutsatser

Vi har inte varit optimistiska beträffande berörda reformers inverkan på rekryteringen till universitet och högskolor. Detta beror i huvudsak på följande: för det första vet vi. att valen inom utbildningssystemet inte är slumpmässigt fördelade mellan barn från skilda sociala hemmiljöer. För det andra är vi just därför övertygade om, att det krävs åtgärder som direkt gynnar de sociala skikt eller klasser inom vilka val av en universitets- eller högskoleutbildning ärmindre vanligt om man vill minska

den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor. Vi antydde ovan. att det gamla naturastipendiesystemet var en åtgärd av detta slag. Detsamma kan sägas gälla de förändringar av intagningsbestämmelserna som kompetensutredningen initierat och kanske inte minst effekterna av den regionala utbyggnaden av grundskolor och gymnasier. En kvo- tering efter föräldrarnas inkomst, utbildning och/eller yrke är ett disku- terat förslag som borde få avsedd effekt”.

Sammanfattningsvis kan sägas. att den stora svårigheten när det gäller att förändra den sociala rekryteringen till universitet och högskolor ligger i det faktum, att av barn från övre medelklass fortsätter uppskattningsvis 9 av 10 med universitets- och högskolestudier mot 2 av 10 från lägre medelklass och 1 av 10 från arbetarklass. I dessa siffror ligger den kanske viktigaste förklaringen till varför den sociala snedrekryteringen till univer- site't och högskolor — trots expansion och berörda reformer — fort- farande är stark, dvs. det är rimligt att anta att ungdomarna är medvetna om denna verklighet och påverkas av den. Om salunda ungdomar från arbetarklass skulle inse både nyttan och nöjet med en universitets- eller högskoleutbildning, tenderar de sannolikt att uppleva en sådan utbildning som ett mindre realiserbart alternativjust på grund av att så få ungdomar i liknande sociala och ekonomiska omständigheter som de själva realiserat alternativet. Denna hypotes innebär inte att vi bortser från de faktiska materiella och kulturella hinder som möter arbetarklassens barn inom utbildningssystemet (jfr. kapitel 5).

1 den diskussion som vi hittills fört, har vi utgått ifrån utbildnings- systemet som något givet. Detta är naturligtvis inte nödvändigt utan en viktig frågeställning är om inte själva utbildningen kan förändras på ett sådant sätt, att valen av en universitets- eller högskoleutbildning blir mera slumpmässigt fördelade bland ungdomar från skilda sociala hemmiljöer. Man kan till exempel fråga, om inte en klar koppling mellan teori och praktik kan få betydelse i detta sammanhang — en fråga som gavs central betydelse under den kinesiska kulturrevolutionen”. Sociologen Max Webers åsikt att examinationsformerna kan vara en av de metoder varigenom de högre klasserna försöker monopolisera utbildningssystemet är en annan viktig fråga".

Vi har hela tiden förutsatt, att den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor är ett socialt problem. Huvudskälet till denna vår åsikt är den nära relationen mellan utbildning och belöningar på arbetsmarknaden. 1 den mån denna relation minskar, kommer också vart intresse att minska för den sociala snedrekryteringen i vårt land.

Notförteckning

' "Universitet och högskolor i 1960—talets samhälle" SOU 1959245 ss 17—18. 2.lfr Talcott Parsons, "Social structure and personality". The Free Press of Glencoc, 1964, ss 205—208.

3 Jfr Martin Trow, "The second tranformation of American higher education”. i Bendix & Lipset,”C1ass, status and power”, ss 437—449. 4 Se Bengt Gesser, "Högre utbildning och val av yrke”. Lund 1967 stencil. ss 24—25.

5 Uppgifter från SCB. 6 Höstterminen 1970 tycks det intressanta ha inträffat, att expansionen av antalet samhällsvetare har avstannat. Om detta beror på ungdomskullarnas minskning och/eller är ett resultat av studievägledande insatser är en öppen fråga. 7 Se Joseph Ben David, ”The growth of the professions and the class system”. Current sociology vol XII, no 3, l963f64. 8.lfr Pitirim A. Sorokin, "Social and cultural mobility”. The Free Press of Glencoe 1964, ss 182—208 (första upplagan av boken utkom 1928). 9 Sambandet mellan medelbetyg och enskilda ämnen som matematik, engelska, svenska samt historia med samhällslära varierar mellan x + 0.58 och + 0.83 (tetra- koriska korrelationskoefficierrter) ialla tre urvalen.

IO Bengt Gesser, aa ss 30—32. ” Här borde vi ha tagit hänsyn till att kvinnorna vanligen är ett år yngre än männen, när de skrivs in vid universitet och högskolor. Ett sådant hänsynstagande hade emellertid inte ändrat de redovisade procentandelarna i någon större utsträck- ning. 12 Se SCB, Statistiska meddelanden U 1969, 6. 13 "Studentsociala utredningen" SOU 1948242, ss 15 ff. ” Wicksell och Jerneman, "Betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena", SOU 1936:52. Wicksell och Larsson, "Utredning rörande de svenska universitets— och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden”, SOU 1936:34. Dahn, P., "Studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala härkomst", Lund 1936.

15 Moberg och Quensel, "Studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen, vidare utbildning, yrkesval m, m.", SOU 1949:48. Moberg, Sven, "Veni blev student och vad blev studenten?" Malmö, GWK Gleerup, 1951. lsraelsson och Quensel, "Studenternas utbildningsval", Lund 1958. 16 ”Studentrekrytering och studentekonomi”. SOU 1963:53. ” Bengt Gesser, aa och Swärd, Larsson, Persson, Gesser. "Studentekonomiska undersökningen 1968. Sociologiska institutionen, Lund, stencil. 18 Gunnar Boalt, "Skolutbildning och skolresultat för barn ur olika sam— hällsgrupper i Stockholm”. Monografi utgiven av Stockholms kommunalförvaltning, 1947. Härnqvist, Kjell: ”Beräkningar av reserver för högre utbildning." SOU: 1958:11. '9 Torsten Husen, "Talent, opportunity and career”. Stockholm, Almqvist & Wicksell, 1969. ” Jörgen Weibull, "Lunds universitets historia. Del 1V 1868—1968". Lund 1968, ss 125— 127 samt not 56, s. 419. 203 linligt Sten Carlssons undersökningar torde arbetarklassens, inkl. jordbruks- arbctare, andel av befolkningen i Sverige ha varit ungefär 54 % (1870), 55 % ( 1880), 55 % (1890), 55 % (1900), 57 % (1910). 60% (1920), 60 %- (1930), 55 % (1940), 55 % (1950) och 54 % (1960). Andelarna har beräknats från tabell 26, s 295 i Sten Carlsson: ”Den sociala omgrupperingcn i Sverige efter 1866" i "Samhälle och Riksdag" dell, Stockholm: Almqvist och Wicksell, 1966. 21 litt mått av denna typ torde vara nödvändigt om man önskar jämföra utbild- ningsmöjligheternä i olika länder. Se Bourdieu et Passeron, ”La reproduction". Paris Les Editions de minuit, 1970, ss 256—267. ” Kjell Härnqvist, aa 1958, s. 26. " "Studentrekrytering och studentekonomi". SOU 1963:53. s. 56. 24 Se "Högre studier". 1956/57, sca, Stockholm 1959. ss 106—107. 25 Sten Johansson, "Om levnadsnivåundersökningen". Stockholm. Allmänna [för- laget, 1970, ss 49—62.

26 Sten Johansson, aa tabell 2.11, 5. 99. 27När man 1 SOU 1962:65 ställde nettoantalet vid universitet och högskolor nyinskrivna i relation till dem som tagit studentexamen erhöll man för läsåret 1960/61 en så hög övergångsfrekvens som 95 procent. Denna torde vara ungefär 20

procent högre än den övergångsfrekvens man funnit vid uppföljningsundersök- ningar. Se uppföljningen av dem som avlagt studentexamen 1957 i "Högre studier". 28 Sten Johansson, aa ss 84—97. 29 Sten Johansson, aa 5.90.

30 Se R. Perrucci, ”Education, stratification and mobility” i Hansen & Gerstl, ”On l-iducation — sociological perspective”. New York, John Wiley and Sons, 1967, ss 143—152.

3] En litteraturgenomgång inklusive en svensk undersökning redovisas i "Högre utbildning och val av yrke" (Bengt Gesser), ss 317—330. En annan svensk undersökning är "Uppfattningen av vissa egenskaper hos yrken" i Olof Fränden, "l-"örcställningar om attityder och sociala strukturer”. Uppsala 1968, stencil. Amerikanska undersökningar sammanfattas i David C. Beardslee and Donald D. O'Dowd, ”Students and the occupational world" i ”The American College”, Ed. by Nevitt Sanford, New York, Wiley, 1962. En fransk undersökning som belyser frågan iir Bourdieu et Passeron: ”La Reproduction”, Paris Les Editions de Minuit, 1970, ss 256—267. internationella jämförelser rörande olika yrkens prestige redovisas av Hodge, Treiman & Rossi. "A comparative study of occupational prestige” i "Class. Status & Power", Ed. by Bendix and Lipset, London: Routledge & Kegan Paul, 1968, ss. 309—321. En polsk undersökning redovisas av W. Wesolowski, ”The notions of strata and class in socialist society” i ”Social inequality”, Ed. by André Bcteille, Penguin modern sociology readings 1969, ss. 122—145.

I ett förslag till en OECD-undersökning använder Raymond Boudon termen ”prestige” * establishments. Se ”Social composition and motivations of students entering the new short—cycle higher educational establishments", Paris, 10th November 1970, stencil. " "Studiesociala utredningen”. sou 1963174, ss 275— 286. 33 Not 23 ovan.

34 Adderas antalen studerande från socialgrupp 111, 11 och I, erhålls en lägre siffra än totaltantalet studerande, vilket beror på, att uppgift om social härkomst saknas för ca 2 procent av de studerande. 35 Det kategorisystem som används vid utförandet av denna uppdelning har föreslagits av Gösta Carlsson. Kategorierna 71 och 72 utgör gruppen [11 a och kategorierna 73, 74 och 84 gruppen 111 b. Sc Gösta Carlsson: ”Yrkeskod", september 1956, stencil. Se också Gösta Carlsson, "Social mobility and class structure”. Lund G.W.K. Gleerup, 1958. 36 lin undersökning utförd av Christer Hazel] (Sociologiska institutionen i Lund) 1963. Undersökningen rörande nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 redovisas i kapitel 6. ” Dessa frågor behandlas i "Socilogical Review”, Monograpll no. 7. Keele, Oct. 1963, cd. by Paul Hallnos. ” Se SOU 1963:48. s 26 och sou 1963:74, ss 17—21. 39 Se Folke Schlnidt, ”Vidgat tillträde till högre studier”, SOU 1952:29, ss 33—40. 40 ”Vägar till högre utbildning”, SOU 1970:21. Se också Anita Johnsson, ”Vidgad behörighet till högre utbildning". Lund 1970, stencil. Det är däremot tveksamt om det sagda gäller eventuella "studielämplighetsprov". Flertalet undersökningar visar, att sådana prov — precis som betyg — samvarierar med social härkomst. Skolbetyg har åtminstone den fördelen, att de inte alltid anses rättvisa Och att de inte bara mäter studiebegåvning utan även andra faktorer som intresse m. in. Det är därför inte nödvändigt att de som spärras ut på grund av dåliga betyg behöver känna, att de för all framtid är olämpliga för teoretiska studier. Denna risk föreligger sannolikt i större utsträckning om ”lämplighetsprov" införs, eftersom det verkar som onl dessa anses objektivare och därför också rättvisare än betyg. Kompetensutredningen har emellertid inte föreslagit att studielämplighets- prov skall användas isolerat. 41 Se Jarl Bengtssons avsnitt. 42 En diskussion om kvoteringens effekter i Sovjet och andra öststater finns hos Frank Packin, ”Class stratification in socialist societies”, The British Journal of Sociology”, vol. XX, no. 4, dec. 1969, ss 355—374.

Det tycks även finnas de som talat för en motsatt typ av kvotering, vilket framgår av följande citat som är hämtat ur en inlaga av ”the council of the Royal College of Surgeons to the Royal Commission on Doctors” and Dentists* Remuneration" som är citerat i The Times, April 25, 1958.

"Det har alltid funnits en kärna i medicinska fakulteter från kulturellt gynnade hemmiljöer. . . . Denna kärna har varit en viktig orsak till läkarkårens höga sociala prestige och till att utövarna av medicinaryrket har betraktats som tillhörande en lärd kår. Medicinaryrket skulle förlora oerhört mycket om andelen studerande av denna typ skulle minska till förmån för brådmogna barn som erhållit stipendier och dylikt av lokala och statliga myndigheter enbart på grund av examinationsrcsul— taten."

” Jfr t. ex. Victor Nee, John Collicr, "Kulturrevolutionen vid Kinas universitet, rapport inifrån”, Zenitserien 8, Kristianstad 1970. ” Gerth and Mills, ”From Max Weber", New York, Oxford University Press. 1958, ss 422—426.

3 Vägenstudien — en uppföljning av ”Vägen genom gymnasiet”

Ann-Mari Sellerberg och Levi Svenningsson

3.1 Presentation av Vägenstudien

År 1963 rapporterade Kjell Härnqvist och Åke Grahm ”Vägen genom gymnasiet" (SOU 1963:15). Rapporten grundade sig på undersökningar genomförda våren 1961 och redovisade elevernas syn på valsituationer i samband med gymnasieutbildning.

En valsituation bestod självklart i valet av att börja eller inte börja gymnasium. En delundersökning förlades därför till det skolstadium där övergången till gymnasium skedde, nämligen realskolans högsta och näst högsta klasser. En uppföljningsstudie av detta realskolematerial redovisas i kapitel 4 och 5.

3.2 Unial

Urvalet till studien är representativt i samma avseende som Härnqvist och Grahms urval (jfr. SOU 1963:15 kapitel 3). Således är urvalet inte riksrepresentativt utan begränsas till vissa karaktäristiska och inbördes åtskilda grupper av skolor, indelade i fem grupper efter 5. k. ortstyp.

Ortstyperna är en renodling med hänsyn till närings- och skolstruktur, men med vissa bestämda reservationer konstaterar Härnqvist och Grahm ”att den gjorda indelningen torde utgöra en tämligen god grund för uttagning av undersökningsmaterial representerande klart åtskilda yttre förhållanden i geografiskt och utbildningsmässigt hänseende”. Indelning- en i ortstyper redovisas i följande sammanställning hämtad från Härnqvist och Grahm (1963).

Ortstyp ] Storstäder och universitetsstäder Orter: Stor-Stockholm, Uppsala, Göteborg, Malmö—Lund Gymnasielinjer: A= allmän, L= latin, R= real, T= teknisk, H= handels. 3-ärigt och 4-ärigt allmänt gymnasium

Ortszyp 2 Större industristäder (35000 inv.; minst 50% industri- befolkning) Orter: Borås, Halmstad, Jönköping. Norrköping, Västerås, Örebro Gymnasielinjer: A, L, R,T, H. Någon 4—ärig linje

Tabell 16. Elever i högsta och näst högsta realskoleklassen 1961, urvals- procent, svarsfrekvens i absoluta tal och procenttal. Uppdelat efter ortstyp.

Svar i % av

Totalt Urvals— Antal totala elev— elevantal procent svar antalet Ortstypl 18 336 10 1 525 8 Ortstyp 2 4 854 33 1 483 31 Ortstyp 3 3 356 50 1 603 48 Ortstyp 4 1 834 100 1 697 92 Ortstyp 5 2 373 50 1 049 44

30 753 27 7 357 24 Elever i övriga riket 47 523 0 — »- Sammanlagda antalet elever i näst högsta och högsta realskoleklassen 1961 78 276 10 7 357 9

Ortstyp 3 Gamla gymnasiestäder (25 000 inv.; mindre än 50% indu- stribefolkning) Orter: Hudiksvall, Skara, Strängnäs, Visby, Vänersborg, Växjö, Ystad Gymnasielinjer: L, R, på många orter A. Någon 4—årig linje

Ortstyp 4 Nya gymnasiestäder (25 000 inv.; mer än 50% industri- befolkning; gymnasium utbyggt under 1950-talet) Orter: Enköping, Fagersta, Hultsfred, Lysekil, Mariestad, Oskarshamn, Sandviken, Vetlanda Gymnasielinjer: L, R. Endast 3-åriga linjer

Ortstyp 5 Norrlandsstäder (25000 inv.; mindre än 50% industri- befolkning) Orter: Boden, Haparanda, Lycksele, Piteå, Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik Gymnasielinjer: L, R, på några orter A. I några enstaka orter 4-årig linje

Materialets fördelning efter ortstyp åskådliggörs enkelt av följande tabeller sammanställda i anslutning till Härnqvist och Grahm.

1 tabell 16 bör urvalsprocenten särskilt observeras och som framgår är elever i storstäder och universitetsstäder underrepresenterade i förhål- lande till elever från övriga ortstyper och då i synnerhet nya gymnasie- städer (ortstyp 4).

Tabelll7. Realskolematerialet uppdelat efter ortstyp och avsikt att söka till gymnasium.

Avsikt att söka Ej avsikt att söka Andel avsikt att sö— till gymnasium till gymnasium ka till gymnasium (%) Ortstyp 1 997 528 65 Ortstyp 2 824 659 56 Ortstyp 3 781 822 49 Ortstyp 4 885 812 52 Ortstyp 5 555 494 53 4 042 3 315 55

Realskolematerialet uppdelades av Härnqvist och Grahm efter avsikt att söka gymnasium. Av tabell 17 framgår avsikten i de olika ortstyperna.

En påtaglig avvikelse i tabell 17 representerar ortstypen 1, där andelen med avsikt att börja gymnasium är gott och väl över hälften. Orsakerna till de regionala skillnaderna torde huvudsakligen vara den sociala sammansättningen inom de skilda ortstyperna och tillgången på olika gymnasiala skolformer.

Denna kortfattade beskrivning av urvalet är hämtad ur ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963:15). För en mer allsidig redogörelse hänvisas till Härnqvist och Grahms framställning.

Vi övergar nu till att presentera populationerna i vår uppföljningsstu- die. Populationerna har delats in efter två principer:

a) avsikt att söka till gymnasium samma år respektive icke—avsikt att söka till gymnasium och avsikt att söka till gymnasium året därefter.

b) avlagda gymnasiala examina respektive icke—avlagda gymnasiala examina.

Avlagd gymnasial Icke-avlagd gym- Avsikt examen nasial examen 1 2 Avsikt att söka till "Studentpopula- "Kontrollpopu— gymnasium iår (1961) tionen" lationen” 4 3 lcke avsikt att söka "Studenter i real- "Realpopu— till gymnasium eller populationen" lationen” avsikt att söka nästa år

1 det följande kommer populationerna att beskrivas och definieras var för sig.

3.3.1. Studentpopulationen

Vad som i denna studie kallas för studentpopulationen definieras som elever, vilka 1961 hade för avsikt att börja gymnasium samma år, och som avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium.

Populationens avgörande begränsningar skall genast framhållas. För det första ingår ej elever som uppgav avsikt att vänta ett år med att börja gymnasium. För det andra omfattar populationen endast elever som avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium och utesluter således elever med examen från fackgymnasier. För det tredje ingår i populationen endast elever som kunnat identifieras som studenter genom uppgifter från aktuella skolor och SÖ och utesluter därmed studenter som inte kunnat identifieras. För identifikationen har utförts ett omfattande spårningsarbete vid psykologiska institutionen i Göteborg.

Av tids- och kostnadsskäl har denna studie övertagit ett material med de ovan relaterade begränsningarna. Tabell 18 avser att klargöra studentpopulationen.

Tabell 18. Studentpopulationen uppdelad ortstypsvis, med svarsfrekvens angiven.

Avsikt att sö- Konstatcrade Svars- ka till gym. studenter vid Antal in- frekvens i ar (1961) allm. gym. komna svar (%) Ortstyp ] 781 449 a 365 81 Ortstyp 2 617 327 (455) 227 84 Ortstyp 3 589 299 a 253 85 Ortstyp 4 885 519 (439) 375 78 Ortstyp 5 421 218 179 82

Summa 3 293 1 812 (494)a ] 399 82

a lnnan vi sände ut frägeformuläret till undersökningspopulationen, hade vi prövat det på 94 personer tillhörande denna population (provundersökning). Dessa personer utgick därför ur studentpopulationen.

Studentpopulationen är alltså identisk med ”konstaterade studenter vid allmänt gymnasium" och omfattar 1718 individer.

Bortfallet från studentpopulationen utgör 319 individer. vilket mot- svarar en svarsfrekvens på 82 %. Vid den fortsatta bearbetningen har ytterliga 52 individer räknats ifrån, eftersom uppgift om faderns yrke saknades.

1961 uppgav alltså 3 293 elever avsikt att söka till gymnasium samma år. Av dessa har 1 812, dvs. 55 %, avlagt studentexamen vid allmänt gym- nasium enligt de registerdata som införskaffats vid psykologiska insti- tutionen i Göteborg. När man vid detta spårningsarbete fann, att ele- verna inte avlagt studentexamen vid gymnasium närmast hemorten gick man vidare till övriga gymnasier inom ett visst geografiskt område. Man sökte alltså inte eleverna från ett visst område vid samtliga svenska gymnasier.

För att utröna hur denna typ av spårningsarbete fungerat, sände vi ett kort enkätformulär till de elever som 1961 bodde i Skåne och Småland och som vid denna tidpunkt uppgav avsikt att söka till gymnasium samma ar, men som enligt det redovisade spårningsarbetet inte förverk— ligat denna avsikt. Denna grupp elever kallas nedan kontrollpopulationen.

3.3.2. Kontrollpopulationen

Antalet individer i kontrollpopulationen var 393 och med en svarsfrekvens på 84 % utgjorde antalet inkomna formulär således 329.

Kontrollpopulationen är den enda tillgängliga referenspunkten för en beskrivning av bortfallet frän Studentpopulationens ursprungliga urval ”avsikt att söka till gymnasium i år". Med reservationer för regionella avvikelser antas alltsa kontrollpopulationen ge en viss vägledning för hur 1481 individer som hade för avsikt att söka till gymnasium undersök- ningsäret 1961 fördelar sig. Nedanstående tabell anger de i samman- hanget relevanta data.

Av kontrollpopulationens individer hade 30 % avlagt examen vid all- mänt gymnasium. Denna grupp borde alltså ha ingått i studentpopula- tionen, men har alltså inte kunnat identifieras i det pa ovan nämnt sätt

Tabell 19, Kontrollpopulationens utbildningsval, angivet i procent.

Gymnasieval Andel Avlagt examen vid allmänt gymnasium 30 Avlagt examen vid fackgymnasium 29 Avbrutit gymnasiestudier 20 l'Äj börjat gymnasium 15 1in uppgift 5

utförda sparningsarbetet. Orsaken till detta är att söka i långväga flytt- ningar. tillfälliga avbrott i studierna m.m. Endast en totalundersökning skulle kunna undvika ett bortfall p.g.a. en sadan omständighet.

Undersökningen av dem som enligt egen uppgift 1961 inte avsåg söka till gymnasium och som enligt tillgängliga registerdata ej heller hade avlagt nagon gymnasial examen 1968 begränsades av tids- och kostnadsskäl till Skane och Småland. Detta urval bestod av 1036 personer. Bortfallet uppgår till 258 personer, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 75 %.

Bland de inkomna svaren visade sig 16 7 individer ha avlagt gymnasial examen. Dessa är dels elever vilka 1961 inte hade för avsikt att söka till gymnasium. men som ändrat sina planer och börjat på gymnasium och avlagt gymnasial examen, dels elever vilka 1961 uppgav avsikt att söka till gymnasium nästa år och som förverkligat denna avsikt och avlagt studentexamen. Tabell 20 ger en sammanfattande bild av urvalet.

[ den grupp som i kapitel 4 och 5 kallas realpopulationen har de personer som avlagt gymnasial examen uteslutits. Realpopulationen består alltså av de 5 72 individer som inte avlagt gymnasial examen och om vilka uppgifter rörande social härkomst föreligger.

3.4 Kommentar till urval och populationer

Populationerna är inte riksrepresentativa och nagra generella slutsatser om hur svenska realskoleelcver fran är 1961 betett sig på utbildnings— och arbetsmarknaden kan inte dras ur det föreliggande materialet. Urvalet

Tabell Zl), Urvalet uppdelat ortstypsvis och med svarsfrekvens angiven.

. . Inkomna svar lulcver som ej —

hade avsikt Avlagt l-Ij avlagt Svars— söka iar (1961) gymn. ex. gymn. ex. frekvens (”n) Ortstyp 1 149 27 72 73 Ortstyp 2 120 40 40 75 Ortstyp 3 378 72 203 75 Ortstyp 4 389 28 257 76 Summa 1 036 167 572 (+39)a 75

& Tillkommer 39 individer vars bakgrundsdata dock är ofullständiga och därför maste utelämnas vid den fortsatta redovisningen.

grundar sig på en indelning av skolorter efter ortstyp. som är en renodling med hänsyn till närings- och skolstruktur av sinsemellan olika orter. Urvalet är dessutom sammansatt så att storstäder och universitetsstäder är underrepresenterade medan i synnerhet nya gymnasiestäder är väl representerade. Det bör också påpekas att hälften av 1961 års eleveri riket överhuvudtaget inte har ingått i det primära urvalet som gjordes 1961.

För överskådlighetens skull presenteras populationerna sa att de olika ortstyperna slagits samman. Vid bearbetningen har emellertid popula- tionerna behandlats ortstypsvis och där speciella regionala skillnader har kunnat iakttas påpekas detta i rapporten.

3.5 lnsamlingsarbete

Denna studie utfördes med postenkät. lnsamlingsarbetet pågick frän mars 1969 till september 1969 och komplicerades i hög grad av ett omständligt men nödvändigt adressökningsarbete. En stor del av bortfallet torde kunna hänföras till att aktuella adresser varit omöjliga att uppbringa.

4 Beskrivning av könsskillnader med hänsyn till utbildnings— och yrkesval

A lin-Mari Sellerberg

Fra vuggen till graven blir både kvinner og menn mott med forventninger, onsker, håp, press og oppmuntring som springer ut av deres kjonn. Det blir på den maten staket opp et livsmönster som etter hvert trekker et skarpt skille mellom mennenes och kvinnenes verden ................ När folk flest opptrer i samsvar med hva som alment anses passende for deres kjonn, er det som oftest ikke resultat av noe opplevd påbud eller onske fra andre, men rett og slett fordi de selv er innstilt på det.1 &

Syftet med den analys som följer har varit att visa skillnader och likheter i mäns och kvinnors utbildningsbeteende. Jag har valt att göra en förhallandevis översiktlig beskrivning av var den grupp, som i 15-årsåldern 1961 deltog i en utbildningsundersökning, hamnat är 1969. Denna översiktlighet gäller i särskilt hög grad studenterna i materialet. För dessa finns det, med tanke på detta urvals (se kapitel 3) speciella karaktär, säk- rare information i statistiska sammanställningar t.ex. SCB Statistiska meddelanden. Den grupp som icke avlagt studentexamen behandlas nagot grundligare fran denna synpunkt dajag förutsätter att information om ut- bildnings- och yrkesval för dessa i många fall är svårare att få pä annat sätt.

Grundidén med denna analys har snarare varit att undersöka, vilka som inte skaffar sig någon utbildning, vilka som inte gär till universitet och högskolor och vilka som avbryter sina studier. Kort sagt, jag har sökt ge en bild av dem som försvinner från utbildningsystemet utan någon ytterligare utbildning alls eller med en avbruten eller mycket kort fortsatt utbildning.

Vidare har jag velat ge en grov beskrivning av den hemsituation som dessa män och kvinnor har 1969. Detta för att ge en bakgrund till de svårigheter och de incitament, som finns för män och kvinnor i denna ålder, att ägna sig åt studier.

[ det första avsnittet behandlas realpopulationen. Det andra avsnittet behandlar studentpopulationen. [ det tredje avsnittet följer en samman- fattande diskussion av resultaten.

& Siffrorna hänför sig till notförteckningen sid 201.

4.1. Realpopulationen

Realpopulationen utgörs av den grupp som 1961 ej hade för avsikt att samma ar söka till gymnasium och som heller inte — enligt spårningen av pedagogiska institutionen, Göteborg -— avlagt studentexamen (fram till 1969). En viss andel, 8 % av männen och 4 % av kvinnorna, hade dock haft för avsikt att söka till gymnasium följande är.

4.1.1. Ansökan till gymnasium samt hypotetiskt val av gymnasium i realpopulationen

Resultaten visar. att en mycket liten andel av realpopulationen nägonsin sökt till gymnasium. Männen hade sökt i nagot större utsträckning än kvinnorna, man 15 % och kvinnor () %. Majoriteten av dem som någon gang ansökt till gymnasium har blivit antagna. Detta giiller för säväl män som för kvinnor. De som i denna population blivit antagna till gymna- sium kan dock ha avstått från att överhuvudtaget börja gymnasiestudier.

Av kvinnorna hade 3 % sökt till gymnasium och ej antagits, medan motsvarande andel av männen var 7 %.

Majoriteten av de män som nagonsin sökt till gymnasium hade sökt till faekgymnasium. Bland kvinnorna hade däremot den största gruppen sökt till allmänt gymnasium.

Skillnaden mellan könen, nämligen männens större intresse för fack— gymnasium och kvinnornas större intresse för allmänt gymnasium, visar sig också då populationen 1969 ställdes inför även följande hypotetiska fraga beträffande gymnasiestudierna: "Antag att Du med den kunskap och erfarenhet Du har idag igen skulle ställas inför valet av utbildning, Om vi först ser pa valet av gymnasiestudier, skulle Du idag ha valt att söka till gymnasium? Om ja. vilken gymnasielinje tror Du att Du idag skulle ha valt?"

Majoriteten av kvinnorna. 53 %. svarar här att de inte skulle ha valt gymnasium. Männen däremot ställer sig mindre negativa _ 39 % av männen svarade nekande pa frugan (tabell 2 l ).

Tabell 2] Hypotetiskt gymnasieval. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Män Kvinnor Skulle valt gvnmasium Allmän linje 7 28 4 10 Reallinje [2 15 6 5 Latinlinje 2 22 l 8 Handelsgymnasium 30 27 l5 9 Tekniskt gymnasium 50 8 25 3 Sumlna lOl lOO 51 35 Basta! (108) (124) Hade ej valt gymnasium 39 53 Vet ej 6 8 l-lj uppgift 5 5 Summa 100 100 Bastal (217) (355)

Frågan kan i viss mån ses som ett mått på, om man anser sin nuvarande utbildning vara bristfällig. Resultaten visar att män valt fackgymnasium i mycket större utsträckning än kvinnorna. Detta kan tolkas så att männen i sitt förvärvsarbete starkare än kvinnorna upplevt sin bristfälliga utbild- ning. Kvinnorna däremot väljer allmänt gymnasium — dvs. icke direkt yrkesinriktade linjer — i dubbelt så hög grad som männen. (Män ll %, kvinnor 23 %.)

Kvinnorna betonade även oftare än männen, att de valt en viss gmnasielinje för att de var intresserade av vissa speciella ämnen, t. ex. sprak, matematik etc.

4.1.2. Yrkesutbildningen efter skolan Andel som ej genomgått yrkesutbildning

Den fråga som ställdes gällde om man efter skolan avslutat någon utbildning eller avlagt någon examen.

Anmärkningsvärt beträffande realpopulationens yrkesutbildning är, att mer än en fjärdedel ej skaffat sig någon yrkesutbildning efter skolan.

Vid en uppdelning av kvinnor och män efter socialgrupp visar det sig, att den grupp som i lägst utsträckning skaffat sig någon yrkesutbildning är kvinnorna från socialgrupp lll, medan kvinnorna i socialgrupp 1 och II utbildat sig i högre grad än männen (tabell 22).

Sammanfattningsvis kan sägas, att det bland männen inte finns några sociala skillnader beträffande den andel, som inte har skaffat sig någon yrkesutbildning, medan de sociala skillnaderna mellan kvinnorna från oli- ka socialgrupper är betydande.

Planerad utbildning 1969

Skillnaderna mellan kvinnor och män var, beträffande om man planerade nagon utbildning 1969, avsevärda. Den andel som hade utbildningsplaner var patagligt högre bland männen än bland kvinnorna (34 % mot 14 %).

Det kan vara av intresse att jämföra siffrorna beträffande avslutad utbildning och planerad utbildning; 30 % av männen hade 1969 icke avslutat någon utbildning, men 34 % av männen planerade yrkesutbild- ning; 25 % av kvinnorna hade icke avslutat någon yrkesutbildning, men 14 "a av dem planerade yrkesutbildning (tabellerna 22 och 23).

Tabell 22. Andel som ej avslutat någon yrkesutbildning efter skolan. Uppdelat efter kön och socialgrupp. Anges i procent.

Socialgrupp | + ll Socialgrupp 111 Totalt

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Andel som ej avslutat någon yrkesutbildning efter skolan 29 21 30 36 30 25 Bastal (171) (249) (46) (106) (217) (355) SOU l97l:6l 177

Tabell 23_ Planer beträffande yrkesutbildning 1969. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Andel som 1969 planerar någon utbildning 34 14 Andel som 1969 ej planerar någon utbildning 11 30 Vet ej 54 54 Ej svar 1 3 Summa 100 100 Bastal (217) (355)

En viss övertäckning förekommer naturligtvis, dvs. en viss andel av dem som avslutat en yrkesutbildning tänker sig ytterligare någon annan utbildning. Det finns dock en grupp som ej avslutat och ej heller planerar någon som helst yrkesutbildning. Denna grupp är störst bland kvinnorna. Speciellt stor är den bland kvinnor i socialgrupp lll: 36 % av dem hade 1969 icke avslutat någon yrkesutbildning och endast 10 % av kvinnorna i socialgrupp Ill planerade någon dylik. Även andra resultat visar, att kvinnorna är mindre intresserade av vidareutbildning än männen (se t. ex. resultat beträffande hypotektiskt gymnasieval tabell 21). Det lägre intresset för vidareutbildning bland kvinnorna kan kanske i viss mån förklaras med, att den grupp som är ute på arbetsmarknaden inte upplever sin nuvarande utbildningsnivå som ett handikapp på samma sätt som männen. Den största andelen av de förvärvsarbetande kvinnorna var sysselsatta som kontorsanställda. För dem uppleves klyftan mellan dem själva och de överordnade säkert som större och oöverkomligare än för männen. Den största andelen av männen var anställda inom industriellt och tekniskt arbete. Här finns nästan alltid möjligheter, att — om de skaf— far sig en ingenjörsutbildning — få högre lön, bättre arbete osv. Har de en lägre ingenjörsutbildning kan de kanske skaffa sig en högre. Av de män som planerade någon utbildning 1969 siktade en fjärdedel på en ingen. jörsutbildning.

Den största andelen bland såväl män som kvinnor svarar på frågan om planerad utbildning, att de inte säkert vet, om de vill fortsätta sin utbildning (tabell 23). Värt att påpeka är dock, att 30 % av kvinnorna svarar definitivt nekande på denna fråga. Motsvarande siffra för männen är l l %.

4.1.3. Studieavbrott

Den andel av realpopulationen som gjort tillfälligt eller absolut avbrotti sina studier var 13 %. Andelen var lika stor bland män som kvinnor. Orsaken till varför man gjort studieavbrott var emellertid olika. Mer än hälften av de kvinnor som gjort studieavbrott hade gjort detta för att de gift sig och/eller fått barn. Den andel av alla kvinnori denna population som lort avbrott i sin utbildning av dessa skäl var 8 %.

Den viktigaste uppgivna orsaken till männens studieavbrott är, att man påbörjat något yrkesarbete i stället för att avsluta studierna (4 %).

Studieavbrott för vilket motivet penningbrist uppgavs är mycket sällsynt såväl hos männen som hos kvinnorna (män 1 %, kvinnor 0 %).

4.1.4. Medianinkomsten, månadslön vid olika tidpunkter samt förväntad lön

Medianinkomsten för kvinnorna är vid samtliga tidpunkter lägre än för männen (tabell 24). Att inkomsten de första åren är så ringa — det första året 714 kr för männen och 457 kr för kvinnorna — beror till en del på att den grupp som gjorde praktik ingåri tabellen. Praktiken har nämligen — för både män och kvinnor — i allmänhet gjorts direkt efter skolan.

Skillnaden i lön mellan könen är tydlig redan första året efter skolan. Kvinnornas lön utgör då 64 % av männens. En möjlig felkälla skulle kun- na vara, att kvinnorna praktiserade i högre grad än männen. Skillnaden är dock obetydlig, 22 % av männen mot 17 % av kvinnorna, och går i mot- satt riktning.

Kvinnornas lön de följande åren utgjorde ungefär 80% av männens, trots att en större andel bland kvinnorna hade avslutat någon yrkesutbild» ning.

Klyftan mellan kvinnornas och männens inkomster kan antas öka i framtiden med tanke på att männen 1969 planerade någon typ av vidareutbildning i avsevärt högre utsträckning än kvinnorna: 34 % av männen gjorde så, mot endast 14 % av kvinnorna.

Den andel av populationen som är eller har varit deltidsarbetande år inräknad i denna redovisning. Av männen arbetade 97 % och av kvinnorna 87 % på heltid 1969, dvs. andelen deltidsarbetande är liten och deras värden kan påverka medianvärdena helt obetydligt.

Lön iframtida yrke: På frågan ”Vilken årslön tycker Du är rimlig för Dig i ett framtida yrke?" visade resultaten, att de ungefärliga skattningar som här gjordes skilde sig åt för män och kvinnor. Av kvinnorna ansåg

Tabell 24, Medianinkomsten, månadslönen, vid olika tidpunkter. Uppde- lat efter kön.

Förhål- Bam" Män Kvinnor lande N

Medianinkomst l:a året 714 457 1.56 Män: 148 efter skolan Kv: 198 Medianinkomst 2:a året 857 700 1.22 Män: 122 efter skolan Kv: 226 Medianinkomst 3:e året 1 067 867 1.23 Män: 97 efter skolan Kv: 243 Medianinkomst 4:e året 1 296 1 056 1.23 Män: 121 efter skolan Kv: 235 Medianinkomst 5:e året 1 427 1 242 1.15 Män: 149 efter skolan Kv: 235 Medianinkomst 6:e året 1 747 1 340 1.30 Män: 161 efter skolan Kv: 233 Medianinkonist 1969 2 074 1 736 1.19 Män: 196

Kv: 243

Tabell 25. Ärslön i framtida yrke. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Under 30 000 15 43 30 001—40 000 38 15 40 001 och däröver 34 4 Vet ej 9 18 Ej svar 4 19 Summa 100 100 Basta! (217) (355)

43 % att en lön under 30 000 var rimlig, medan bara 15 % av männen nöjde sig med denna lön. En tredjedel (34 %) av männen tyckte, att en årslön på över 40 000 var rimlig; bara 4% av kvinnoma tyckte så (tabell 25).

4.1.5. Yrkesval efter näringsgren

Sysselsättningen vid olika tidpunkter utgår från — efter vissa förändringar — arbetsmarknadsstyrelsens näringsgrenskod. ”Sysselsättning” innebär här det yrke man förvärvsarbetade inom, eller — för den som var under utbild- ning _, det yrke man planerade.

För redovisningen har valts två tidpunkter, första året efter skolan och 6 år efter skolan. Vid de mellanliggande tidpunkterna var bortfalls- procenten för männen på grund av militärtjänst alltför hög och vid den senast tänkbara tidpunkten (1969) var bortfallsprocenten för kvinnorna på grund av arbete i hemmet alltför hög.

Resultaten visar med hänsyn till yrkesvalet genomgående stora skillnader mellan män och kvinnor (tabell 26). Männen går till ”Industriellt och tek- niskt arbete” (42 %) Speciellt gäller detta männen från socialgrupp 111. Dessa går även i stor utsträckning till ”Kommunikationer". Från gruppen män i socialgrupp lll gick 68 % direkt efter skolan till ”lndustiellt och tekniskt arbete" eller ”Kommunikationer”. Denna andel var 5 år senare oförändrad. ”Industriellt och tekniskt arbete” väljes i stor utsträckning även av männen från socialgrupp 1 och 11. Bland männen i dessa social- grupper gick dessutom en fjärdedel till ”Handel, kontor, ADB, offentlig förvaltning”.

För kvinnorna dominerar kontorsarbetet, speciellt gäller detta kvinnor- na i socialgrupp 111. Första året efter skolan gick nästan hälften. 48 % av dessa kvinnor till kontorsbranschen. Det område som näst efter ”Handel, kontor, ADB, offentlig förvaltning” drar till sig kvinnorna är ”Sjukvård och hälsovård”. Till denna kategori gär speciellt kvinnorna från socialgrupp 1 och 11 (tabell 26).

Den höga andelen kvinnor inom husligt arbete första året (27 %) — en andel, som decimeras till 2 % det sjätte året efter skolan _ beror förmodligen på att många kvinnor ville ha praktik för vidareutbildning efter skolan. Den kanske också kan tyda på. att denna typ av platser är lätta att erhålla för flickor i denna ålder. Andelen bland kvinnorna som går till sjuk- och hälsovård ökar kraftigt efter hand, till stor del sannolikt

Tabell 26. Sysselsättning efter olika områden första året och sjätte året efter skolan. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor

Industriellt och tekniskt arbete År 1 42 8 År 6 42 6 Sjukvard och hälsovård År 1 1 12 År 6 4 27 Läraryrken + konstnärliga yrken År 1 3 6 + socialt arbete År 6 3 12 Handel, kontor, ADB, offentlig År 1 24 34 förvaltning År 6 21 31 Jordbruk och skogsbruk År 1 11 0 År 6 7 O Kommunikationer + polis, brand, År 1 10 4 tull m. m. År 6 17 3 Husligt arbete År 1 2 27 År 6 1 2 Övrigt + ej svar År 1 7 9 År 6 8 19

Summa År 1 100 100 Summa År 6 100 100 Bastal vid båda tidpunkterna (217) (355)

beroende på de minimiåldrar som gäller för arbeten inom dessa yrkesom- råden.

4.1.6. Könstypiska yrkesval 1961 och yrkesverksamheter 1969

För att få ett mått på hur könstypiska yrkesvalen är vid olika tidpunkter har varje yrke klassificerats efter hur stor andel kvinnor, som totalt i riket är yrkesverksamma inom yrket i fråga. Vid denna klassificering har den senaste folkräkning som fanns tillgänglig vid kodningstillfället ) folk- räkningen 1960 — varit utgångspunkten. Mitt tillvägagångssätt kan illustreras med att ta yrket veterinär som exempel. Av samtliga yrkesverk- samma veterinärer utgjorde 4 enligt folkräkningen 1960 — kvinnorna vid denna tidpunkt 4 % och männen 96 %. Detta yrke kan således klassificeras som övervägande manligt.

Följande indelning, baserad på folkräkningen 1960, har använts:

a. Helt manliga yrken: kvinnorna utgör under 20 %. b. Manliga yrken: kvinnorna utgör mellan 21 och 40 %. c. Blandade yrken: kvinnorna utgör mellan 41 och 60 %. d. Kvinnliga yrken: kvinnorna utgör mellan 61 och 80 %. e. Helt kvinnliga yrken: kvinnorna utgör över 81 %.

Det visar sig även att könsbundenheten i yrkesvalet håller i sig. Det yrke som man var yrkesverksam inom 1969 har även det klassificerats efter könstypiskhet. 72 % av männen är vid denna tidpunkt verksamma inom ett manligt yrke, medan andelen kvinnor verksamma inom manliga yrken ligger på 4 % (tabell 28).

Tabell27. Yrkesvalets könstypiskhet 1961. Uppdelat efter kön. Anges i procent. Män Kvinnor a + b Manligt yrke 71 4 c Blandat yrke 2 5 d + e Kvinnligt yrke 10 75 Ej svar 18 16 Summa 100 100 Bastal (217) (355)

Tabell 28, Yrkesverksamhetens könstypiskhet 1969. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor a + b Manligt yrke 72 4 c Blandat yrke 8 8 (1 + e Kvinnligt yrke 20 61 Ej svar 0 27 Summa 100 100 Bastal (217) (355)

Andelen kvinnor sysselsatta inom kvinnliga yrken har sjunkit något. Detta beror emellertid inte på, att kvinnorna strömmat till manliga yrken. Orsaken är snarare att en fjärdedel av kvinnorna är hemarbetande och därför inte besvarat frågan (endast de förvärvsarbetande kvinnorna har således klassificerats).

4.1.7. Situationen 1969: sysselsättning för närvarande, civilstånd, hem- maboende barn samt tidsbudget

Den andel som 1969 studerade var 3 gånger större bland männen än bland kvinnorna, 10 % jämfört med 3 % bland kvinnorna. Det är även en större andel av männen som förvärvsarbetar. En väsentlig anledning till denna skillnad är att var fjärde kvinna är hemarbetande (tabell 29).

Civilständ och hemmaboende barn 1969

Andelen gifta eller sammanboende är avsevärt högre i realpopulationen än i studentpopulationen. Även i realpopulationen är emellertid kvinnor-

Tabe1129. Sysselsättning 1969. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Studier 10 3 Förvärvsarbete 87 7 ] Hemarbete 1 25 Övrigt 2 1 Ej svar 1 0 Summa 100 100 Bastal (217) (355) 182 SOU 1971:61

Tabell 30. Andel gifta eller sammanboende samt andel med hemmaboen- de barn. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Andel gifta eller sammanboende 48 69 Andel med hemmaboende barn 28 43

Bastal (217) (355)

na gifta eller sammanboende i högre grad än männen, 69 % bland kvinnorna och 48 % bland männen (tabell 30). Kvinnorna hade även gift sig tidigare än männen. Av kvinnorna var 14 % gifta innan de var 21 år, medan motsvarande andel för männens del var 5 %.

Nästan hälften — 43 % — av kvinnorna i realpopulationen hade hemmaboende barn. Bland männen hade 28 % hemmaboende barn (tabell 30). Den andel som hade två barn eller fler var dubbelt så stor bland kvinnorna, 16 %jämfört med 8 % bland männen.

Tidsbudget I 96 9

Mer än var fjärde kvinna ägnar 26 timmar eller mer per vecka åt hushållsarbete, medan motsvarande andel bland männen endast är 1 %. Bland den grupp som har barn ägnar 12 % bland männen och 77 % av kvinnorna 16 timmar eller mer åt barnpassning (tabell 31).

Liksom i studentpopulationen skiljer sig de studerande männen och de studerande kvinnorna i realpopulationen åt beträffande den tid man ägnar åt studier. Inom den grupp som studerar ägnar 26 % av männen och 16 % av kvinnorna mer än 26 timmar per vecka åt sina studier (tabell 31).

4.2. Studentpopulationen

Studentpopulationen utgöres av dem som 1961 hade för avsikt att söka till gymnasium samma år och som sedan har avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium. (För utförligare beskrivning se kapitel 3.)

Tabell3l, Tid åt hushållsarbete, barnpassning samt studier. Uppdelat ef- ter kön. Anges i procent.

Bastal

Män (%) Kvinnor(%) Män Kvinnor

Andel som ägnar 26 timmar eller mer per vecka åt hushållsarbete 1 26 (217) (355) Andel, bland dem som har barn, som ägnar 26 timmar eller mer per vecka ät barnpassning 12 77 (59) (135) Andel, bland dem som studerar, som ägnar 26 timmar eller mer per vecka åt studier 26 16 (49) (31)

Redan vid första undersökningstillfället 1961, då de svarande var i 15-årsåldern, skilde sig männens och kvinnornas yrkesplaner åt; männen planerade i högre grad utbildning vid universitet och högskolor (nedan kallad akademisk utbildning) än kvinnorna, 76 % bland männen mot 45 % bland kvinnorna. De som tänkte sig seminarium utgjorde fem gånger så stor andel bland kvinnorna som bland männen, 21 % respektive 4 %. Den andel som planerade icke-akademisk utbildning (seminarium ej inräknat) var mer än dubbelt så stor bland kvinnorna som bland männen, 22 % mot 9 %.

Beträffande den grupp som planerade akademisk utbildning kan påpekas, att även inom denna grupp skiljer sig män och kvinnor. Männen tänker sig oftare högre spärrad utbildning, medan kvinnorna planerar utbildning vid de fria fakulteterna eller övrig akademisk utbildning, dvs. utbildning till socionom, journalist, sjukgymnast och liknande (tabell 32).

Av de män, som 1961 hade några yrkesplaner, siktade 85 % på akademiska yrken, medan motsvarande andel bland kvinnorna var 52 %. 1969 visar det sig även, att männen oftare än kvinnorna under den tid som gått förverkligat sina akademiska planer i den meningen att man 1969 hade avlagt examen eller hade planer på att avlägga examen (tabell 33).

Tabell 33 visar således, att inte bara andelen som planerade akademiskt yrke 1961 var avsevärt lägre bland kvinnorna än bland männen utan kvin- norna förverkligade också utbildningsplanerna i lägre grad än männen. En tredjedel av kvinnorna som planerade akademiskt yrke förverkligade inte dessa planer. Motsvarande andel för männens del är 19 %.

Tabell 32, YrkeSplaner 1961 enligt utbildningsnivå. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Skillnaden mellan könen beträffande den andel som 1961 planerade akademisk ut- bildning varicrar ide olika ortstyperna mellan 40 % och 22 %.

Män Kvinnor Universitet och högskolor Högre akademisk examen eller högre spärrad utbildning 49 13 Fria fakulteter 18 16 Ovrig akademisk utbildning 9 16 Summa 76 43 Seminarium 4 21 Lägre merkantil utbildning 3 10 Fägre teknisk utbildning 2 1 Ovrig utbildning 4 1 1 Summa 13 43 Ej svar 1 1 13 Summa 100 100 Bastal (698) (633)

Tabell 33, Förverkligandet 1969 av akademiska utbildningsplaner från 1961. Uppdelat efter kön. Anges i procent. Proccnttalet för 1961 är räknat endast på den grupp som då hade yrkesplaner.

1961 Mån

85 % av männen hade planer på akademisk nivå

1961 Kvinnor

52 % av kvinnorna hade planer på akademisk nivå

1969

81 % akademisk nivå 10 % icke—akademisk nivå 9 % ej uppgivit några yrkesplaner eller ej avlagt någon examen 100 %

1969

67 % akademisk nivå 20 % icke—akademisk nivå 13 % ej uppgivit några yrkesplaner eller ej avlagt någon examen 100%

N männen = 630 N kvinnorna = 570

Förhållandet är det motsatta, då det gäller yrkesplaner på icke—aka- demisk nivå. Planer på sådan icke-akademisk utbildning — dvs. semina- rium, lägre merkantil och lägre teknisk utbildning, sjuksköterskeutbild- ning och liknande — förverkligas i högre grad bland kvinnorna än bland männen. Majoriteten, 58 %, av de män som hade icke—akademiska planer 1961 gick trots detta till akademisk utbildning, medan denna andel bland kvinnorna var 35 % (tabell 34).

Kvinnorna väljer oftare yrken som ligger på icke-akademisk nivå. De är dessutom mer ”stabila” än männen beträffande sina yrkesplaner, om de

Tabell 34. Förverkligandet 1969 av icke-akademiska utbildningsplaner från 1961. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Procenttalet för 1961 är räknat endast på den grupp som då hade yrkesplaner.

1961 1969 Män

15 % av männen hade planer på icke—akademisk nivå

58 % akademisk nivå 27 % icke-akademisk nivå 15 % ej uppgivit nägra yrkesplaner eller avlagt någon examen 100 %

1961 1969 Kvinnor

48 % av kvinnorna hade planer på icke—akademisk nivå

35 % akademisk nivå 43 % icke—akademisk nivå 22 % ej uppgivit nägra yrkesplaner eller avlagt någon examen 100 %

N männen = 630 N kvinnorna = 570

Tabell 3.5, Könstypiskhet vid yrkesval 1961. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor

Helt manligt yrke 67 21 Manligt yrke 2 2 Blandat yrke 1 1 13 Kvinnligt yrke 9 32 Helt kvinnligt yrke 1 18 Ej svar eller okodifierbart ] 1 14

Summa 100 100 Basta! (703) (658)

ligger på denna nivå. Det motsatta förhållandet råder emellertid då det gäller akademiska yrkesval.

4.2.2. Yrkesvalets könstypiskhet

Yrkesplanema har kodats efter könstypiskhet. (För definition, se avsnitt 4.1.6.) De yrkesval som den undersökta populationen gjorde i 15-årsål- dern visade sig i hög grad vara könsbundna. Av männen valde då 69 % ett manligt yrke, motsvarande andel för kvinnorna 23 %. Av kvinnorna valde 50 % könsbundet, dvs. ett kvinnligt yrke, medan de som valde kvinnliga yrken utgjorde 10 % av männen (tabell 35).

Om studentpopulationens kvinnor jämföres med kvinnorna i real- populationen, kan de kvinnliga studenterna i dettahänseende framstå som avsevärt mera progressiva. 23 % av studentskorna valde manliga yrken,jäm- fört med 4 % bland kvinnorna i realpopulationen. Man bör dock hälla i minnet, att denna grupp planerat gymnasiestudier, och för yrken på akade- misk nivå är den yrkesverksamma andelen kvinnor oftast liten, dvs. dessa yrken kommer att klassificeras som manliga.

Tabell 36_ Sammanställning av byte av yrke med hänsyn till könstypisk- het. Uppdelat på kön.

Procent är räknat endast på dem som hade yrkesplaner 1961.

Byte från manligt yrke

77 % av männen valde 1961 manligt yrke (a + b)

27 % av kvinnorna valde 1961 manligt yrke (a +b)

"Byte från blandat eller kvinnligt yrke 33 % av männen valde 1961 blandat eller kvinnligt yrke (c + (1 + e)

73 % av kvinnorna valde 1961 blandat eller kvinnligt yrke (c + d + e)

Summa % män = 100 (N = 628) Summa % kvinnor = 100 (N = 568)

18 % av dessa gick 1960 till kvinnligt eller blandat yrke (c + d + e)

35 % av dessa gick 1969 till blandat eller kvinnligt yrke (c + d + e)

38 % av dessa gick till man- ligt yrke (a + b)

15 % av dessa gick till man- ligt yrke (a + b)

Tabell 37. Sysselsättning 1969. Uppdelat efter kön. Anges i procent. Skillnaden mellan män och kvinnor varierar i olika ortstyper mellan 34 ”a och 27 % beträffande univeritets- eller högskolestudier. Andelen hcma rbctande kvinnor varierar iolika ortstyper mellan 4 % och 10 %.

Män Kvinnor Studerar vid universitet eller högskola 71 40 Studerar, dock ej vid universitet eller högskola 4 4 Förvärvsarbetar 21 48 Arbetar i hemmet O 6 Övrigt 2 1 Ej svar 2 2 Summa 100 100 Bastal (698) (653)

Beträffande de förändringar som skett mellan 1961 och 1969 kan sägas, att bland de kvinnor som valt manliga yrken 1961, mer än en tredjedel återfinns bland dem vars yrkesplaner kan karaktäriseras som ”blandade” eller kvinnliga 1969. En minoritet bland kvinnorna valde således från början manligt yrke, och en inte oansenlig andel av denna minoritet återfanns bland kvinnorna med könsbundna yrkesplaner 1969 (tabell 36).

Ett liknande förhållande råder för männens del, då det gäller planer på kvinnliga yrken. 33 % av männen valde 1961 blandat eller kvinnligt yrke. Av dessa återfanns 1969 38 % bland dem som hade manliga yrkesplaner.

Sammanfattningsvis kan således sägas, att de som i 15-årsåldern inte valde könsbundet inte sällan återfinns bland de könsbundna 1969.

4.2.3. Sysselsättning 1969 samt ”faktisk" och””förväntad” månadslön

1969 studerar fortfarande männen i stor utsträckning, 75 %jämfört med 44% bland kvinnorna. Varannan kvinna är vid denna tidpunkt förvärvsarbe- tande. Bland männen har var femte börjat förvärvsarbeta (tabell 37). I alla socialgrupper är skillnaderna mellan könen stora, men de är speciellt påtagliga i socialgrupperna 11 och 111. I dessa socialgrupper förvärvsar- betar över hälften av kvinnorna.

Faktisk månadslön

De som förvärvsarbetar 1969 har sannolikt valt en relativt kort utbild— ning. Redan nu uppvisar emellertid inom den förvärvsarbetande gruppen

Tabell 38 Månadslön 1969. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Män Kvinnor Mindre än 2 000 24 : 39 2 001—3 000 40 46 Mer än 3 000 23 6 Ej svar 13 9 Summa 100 100 Bastal (149) (314)

Tabell 39, Förväntad månadslön efter 5 år och 10 år. Median och förhål- lande.

Medianen varierar i de olika ortstyperna för männen mellan 3 200 kr. och 3 500 kr. och för kvinnorna mellan 2 600 kr. och 3 100 kr.

Män Kvinnor Förhållande

Förväntad månadslön efter 5 år 3 500 2 700 1.3 N för männen = 536 N för kvinnorna = 421

Förväntad månadslön efter 10 år 4 100 3 200 1.3 N för männen = 493 N för kvinnorna = 377

kvinnornas och männens löner stora olikheter, 39 % av kvinnorna hade under 2 000 kr, medan denna andel bland männen utgjordes av 24 %. När det gäller de högre lönerna, 3 000 kr eller mer, hade 23 % av männen denna månadslön, medan endast 6 % av de förvärvsarbetande kvinnorna hade en sådan inkomst (tabell 38).

Med tanke på att männen i högre grad är under utbildning 1969 och att de i allmänhet valt en längre och oftare en akademisk utbildning än kvinnorna, kan man förvänta, att denna löneskillnad kommer att Öka av- sevärt.

Denna skillnad visar sig också, då det gäller den lön man förväntar i sitt framtida yrke. Den fråga som ställdes löd: ”Hur stor månadslön (före skatt) tror Du, att Du kommer att få efter fem år och efter tio år inom det yrke Du i första hand siktar på/nu är verksam inom? Ange beloppet i dagens penningvärde."

Den månadslön som kvinnorna vid bägge dessa tidpunkter förväntade utgjorde ca 80 % av männens förväntade lön. Det bör dock påpekas, att bortfallet på denna fråga är stort. 43 % av kvinnorna och 30 % av männen ansåg sig icke kunna svara på frågan (tabell 39).

4.2.4. Avlagd examen och avslutad utbildning 1969

Den andel som 1969 avlagt akademisk examen var ungefär lika stor bland män och kvinnor, trots att männen i allmänhet haft ett är kortare studietid på grund av militärtjänst.

Av kvinnorna hade 30 % läst vid universitet eller högskola under samtliga de tre är som följde direkt efter studentexamen. Motsvarande andel för männens del var 13 ”a. Man kan således säga, att kvinnornas andel av akademiska examina bör betraktas som något lägre än männens.

Däremot är den grupp som avslutat någon icke—akademisk utbildning mer än dubbelt så stor bland kvinnorna. Av kvinnorna hade 31 % avslutat någon icke-akademisk utbildning, medan motsvarande andel för männen var 13 %.

Som tabell 40 visar, är det i synnerhet kvinnorna som går till icke-aka— demisk utbildning och då i Speciellt hög grad kvinnorna från socialgrupp 111.

Tabell 40, Avlagd examen eller avslutad utbildning 1969. Uppdelat efter kön och socialgrupp. Anges i procent.

Socialgrupp I Socialgrupp II Socialgrupp Ill

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Avlagt akademisk ex. 23 23 18 23 19 15 Avslutat icke-akademisk utbildn.: seminarium I 7 6 18 8 27 Avslutat övr. icke-akade— misk utbildning 5 19 8 12 14 15 Ej avlagt någon ex. eller avslutat någon utbildn. 71 51 68 47 59 42 Summa 100 100 100 100 100 100

Bastal (150) (138) (432) (411) (116) (104)

4.2.5 Typ av examen som avlagts eller utbildning som avslutats

Vid närmare analys av den grupp som avlagt akademisk examen visas i tabell 41 att männen i högre utsträckning avslutat högre spärrad utbildning, dvs. teknisk högskola, medicinska studier, tandläkarhögskola, veterinärhögskola, lärarhögskola. De som sökt sig till spärrad utbildning utgjordes i stor utsträckning av teknologer (13 % av männen studerade 1969 vid teknisk högskola) en utbildning som kvinnori mycket ringa ut- sträckning söker sig till. De spärrade utbildningar, som kvinnorna följde i någon — dock mycket liten = utsträckning, var medicinsk fakultet eller lärarhögskola. Vid vardera av dessa linjer studerade 1969 2 % av kvinnorna.

Examen vid fria fakulteter har avlagts i ungefär lika stor utsträckning av män och kvinnor. Däremot har kvinnorna i högre grad avlagt examen inom ”övrig akademisk utbildning”, dvs. socialhögskola, farmaceutiska institut, sjukgymnastinstitut, GCI.

Tabell4] Typ av examen som avlagts eller utbildning som avslutats. Uppdelat efter kön. Procent räknat på hela populationen i kolumn 1, och procent räknat endast på den grupp som avlagt examen eller avslutat utbildning i kolumn 2.

] 2 Procent av hela popula- Procent av dem som tionen avlagt ex. el. av- slutat utbildning Män Kvinnor Män Kvinnor Högre akademisk examen 0 1 1 1 Högre spärrad utbildning 7 4 20 8 Fria fakulteter 10 12 29 22 Övrig akademisk utbildning 3 6 9 11 Seminarium 5 17 16 32 Lägre merkantil utbildning 4 10 13 20 Lägre teknisk utbildning 3 0 8 ] Övrig utbildning 2 3 5 6 Summa 34 53 100 100 Basta! (703) (658) (231) (348)

Kvinnorna har även i större utsträckning avslutat seminarium och ”övrig icke—akademisk utbildning”, dvs. lägre merkantil utbildning, lägre teknisk utbildning, sjuksköterskeutbildning.

"Övrig utbildning"

Inom den grupp som ej avlagt akademisk utbildning eller ej avslutat seminarium utan i stället avslutat icke-akademisk utbildning t. ex. lägre merkantil utbildning, lägre teknisk utbildning eller sjuksköterskeutbildning är andelen kvinnor från socialgrupp ] anmärkningsvärt hög 19 % (jfr. tabell 40).

Den utbildningsnivå som här åsyftas ställer i allmänhet inga för- kunskapskrav på studentexamensnivå och den omfattar oftast förhållan- devis kort utbildning.

Då procenten endast räknas på dem som avlagt någon examen eller avslutat någon utbildning. utgör de som avslutat denna typ av lägre utbildning 39 % av kvinnorna i socialgrupp I, motsvarande andel för männen i samma socialgrupp är 17 %.

Resultaten visar sålunda, att kvinnorna i högre grad än männen söker sig till icke-akademisk utbildning. De icke-akademiska kvinnorna från socialgrupp II och 111 går i stor utsträckning till seminarium, medan de kvinnor i socialgrupp 1 som ej går till universitet söker till vad som ovan karaktäriserats som ”övrig utbildning”, dvs. lägre merkantil, lägre teknisk eller sjuksköterskeutbildning.

4.2.6. Studieavbrott

Jag begränsar mig vid redovisningen av studieavbrott till den andel som kan sägas ha gjort ett absolut avbrott i sina studier, dvs. den grupp som har angett, att studieavbrottet varit varaktigt i motsats till tillfälligt, och som vid undersökningstillfället ej återupptagit studierna.

Studieavbrott av denna' absoluta karaktär upplevs sannolikt som betydelsefulla händelser i dessa individers liv. Detta är att ta ett mycket definitivt steg, dä studierna av olika skäl inte klaras av eller upplevs som oväsentliga.

Könsskillnaderna beträffande dessa varaktiga studieavbrott är påfallan- de. Skillnaden är störst mellan män och kvinnor i socialgrupp I och 11. Här är den andel bland kvinnorna som gjort studieavbrott dubbelt så hög som bland männen: socialgrupp 1 män 6 %, kvinnor 12 %, socialgrupp 11 män 5 %, kvinnor 1 l % (tabell 42).

Vilhelm Aubert skriver i sin artikel Kvinner i akademiske yrker.2

Mannen må, när han har begynt ä studera, avslutte sitt studium och gjore det så godt han kan for å få en stillning. For kvinnene kan dette nå begynne å fortone seg som urealistisk, endog uonskelig hvis de står naer foran et ekteskap. De kan komme til å se sin utdanning som noe som står i vegen for dem, som vil skape konflikter i deres personlige liv. Slike motforestillinger og konflikter kan hemme studiena selv om de ikke forer til avbrudd 2.

För en de] kvinnor upplevs tydligen detta så starkt, att de helt avbryter sina studier.

Tabell 42.Varaktigt studieavbrott. Uppdelat efter kön och socialgrupp. Anges i procent.

Den andel, som gjort "absolut" avbrott i sina studier varierar i de olika ortstyperna_ för kvinnorna mellan 6 % och 15 %, för männen mellan 6 % och 8 %.

Socialgrupp l Socialgrupp ll Socialgrupp lll

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Varaktigt studieavbrott 6 12 S 11 9 11 lcke varaktigt studie- avbrott 94 88 95 89 91 89 Summa 100 100 100 100 100 100 Basta] (150) (138) (432) (411) (116) (104)

De skäl som angivits för studieavbrott är för män och kvinnor ganska olika. Det bör emellertid påpekas, att de skäl som redovisas i tabell 43 gäller såväl tillfälliga som absoluta studieavbrott. För kvinnornas del i högre grad än för männens gäller det i dessa fall varaktiga studieavbrott.

Kvinnorna avbryter sina studier i något högre grad än männen på grund av yrkesarbete, sjukdom, läsleda och — som kan förväntas — i mycket högre grad än männen på grund av havandeskap/giftermål.

Av ett visst intresse är den andel som gjort avbrott i sina studier på grund av utlandsvistelse. Bland männen var denna andel 0 %. Bland kvinnorna hade däremot 2 % avbrutit sina studier av detta skäl. För kvinnorna går således i vissa fall en (möjlighet till) utlandsvistelse före fullföljandet av studierna, medan de män som svarat så är så gott som obefintliga.

4.2.7 Utbildning eller examen som planeras 1969

! realpopulationen uppgav vid frågetillfället 1969 34 % av männen och 14 % av kvinnorna att de hyste planer på fortsatt utbildning. Denna stora skillnad mellan män och kvinnor i utbildningsbenägenhet återkommer

Tabell 43 Angivet skäl till studieavbrott. Uppdelat efter kön. Angesi procent.

Män Kvinnor

Havandeskap/giftermål O 6 Yrkcsarbete 3 7 Yrkesutbildning 1 2 Militärtjänst 6 0 Sjukdom 2 4 Läslcda 4 6 Ekonomiska skäl 2 l Utlandsvistelse 0 2 Förändrade framtidplaner 3 2 Andel som ej gjort tillfälligt eller varaktigt studieavbrott 76 71

Summa 100 100 Basta! (703) (658)

Tabell 44, Avlagd examen eller avslutad utbildning samt planerad examen eller utbildning. Uppdelat efter kön. Anges i procent.

Skillnaden mellan könen med hänsyn till avlagd akademisk examen varierar ide olika ortstyperna enligt nedan: i ortstyp ] har 17 % män och 20 % kvinnor, i ortstyp 2 19 % män och 16 % kvinnor, i ortstyp 3 l6 % män och 19% kvinnor, i ortstyp 4 25 % män och 24 % kvinnor, och i ortstyp 5 20 % män och 35 % kvinnor avlagt akademisk examen.

Avlagd examen Planerad examen eller avslutad eller utbildning utbildning 1969 1969 Summa

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Akademisk examen 20 22 72 43 92 65 Icke-akademisk utbild- ning 13 31 5 7 18 38 Summa 33 53 77 50 110 103 Planerar ej ytterligare utbildning 23 50 Summa 100 100 Basta] (703) (658) (703) (658)

även i studentpopulationen.

På frågan, om man för närvarande planerar någon utbildning eller examen, svarade 50 % av kvinnorna nekande, medan motsvarande andel för männens del var 23 %.

Av männen har således 77 % sådana planer, medan hälften av kvinnorna anser sig vara färdiga med studierna (tabell 44). Resultatet beror rimligen dels på att männen haft kortare studietid på grund av militärtjänst och alltså ännu inte är färdiga med sin utbildning, dels och framför allt på att männen i större utsträckning än kvinnorna valt en lång (och oftare akademisk) utbildning.

72 % av männen planerar 1969 att avlägga någon akademisk examen. Motsvarande andel för kvinnorna är 43 %.

För kvinnorna infaller utbildningen ären närmast efter studentexamen och för majoriteten av dem är utbildningen avslutad efter något eller näg- ra år. För männen sträcker sig utbildningen längre fram i tiden.

Om svaret på frågan om planerad utbildning kombineras med det resultat, som erhållits beträffande avlagda examina. är skillnaden mellan könen med hänsyn till den andel som planerar eller har avlagt akademisk examen tydlig. l tabell 44 erhalles i summakolumnen en procentsiffra som överstiger 100. Detta innebär, att en viss andel har avlagt någon exa— men eller avslutat nagon utbildning och planerar ännu en, dvs. att vissa individer förekommer såväl inom den grupp som avslutat nagon utbild- ning som inom den grupp som planerar ytterligare utbildning.

4.2.8. Situationen 1969: utbildningsplaner, civilstånd och hemmaboende barn samt tidsbudget

Männen har oftare valt akademisk utbildning och oftare än kvinnorna också en högre akademisk utbildning. Vidare är 1969 75 % av männen

Tabell 45, Gifta eller sammanboende samt andel med hemmaboende barn. Uppdelat efter kön och socialgrupp. Anges i procent.

Socialgrupp l Socialgrupp ll Socialgrupp lll Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Andel gifta eller samman— boende 24 38 29 46 28 58 Andel ined hemmaboende barn 10 12 10 18 10 21

Basta] (150) (138) (432) (411) (116) (104)

fortfarande under utbildning, medan hälften — 48 % — av kvinnorna är förvärvsarbetande. Männen förverkligar de planer de i 15-årsäldern hade på akademisk utbildning i högre grad än kvinnorna, medan kvinnorna i större utsträckning förverkligar sina icke-akademiska planer. Även i en rad andra avseende skiljer sig männen och kvinnorna i pOpulationen åt. För att belysa den situation som männen och kvinnorna 1969 befinner sig i, användes här, förutom ovan redovisade utbildningsdata, data om civilstånd och hemmaboende barn samt dessutom en tidsbudget.

Civilståna' och hemmaboende barn

Den andel som var gift eller sammanboende 1969 var i alla socialgrupper avsevärt större bland kvinnorna. Männen, uppdelade efter social här- komst, skilde sig föga ät. Skillnaden mellan könen var störst i socialgrupp 111. Här var 58 % av kvinnorna gifta eller sammanboende, medan motsvarande andel bland männen var 28 %. Vidare hade en större andel bland kvinnorna barn. Högst var denna andel i socialgrupp lll (tabell 45).

Tidsbudget

En hämmande faktor för möjligheten att bedriva studier är naturligtvis förekomsten av barn. Detta var som vi såg vanligast bland kvinnorna och vanligast bland kvinnor i socialgrupp Ill.

Skillnaden ligger emellertid inte endast i andelen som har barn. De som hade barn fick även ange, hur många timmar i veckan man ägnade sig åt barnpassning. En minoritet bland männen — 9 % — passade barnen mer än 26 timmar i veckan. Motsvarande andel för kvinnorna var 77 % (tabell 46).

Tabell 46, Andel som ägnar mer än 26 timmar i veckan åt barnpassning. Uppdelat efter kön. Procenten är räknad endast på den grupp som har barn.

Män Kvinnor Andel som ägnar mer än 26 timmar i veckan åt barnpassning 9 77 Bastal (75) (104) SOU 1971:61 193

Tabell47. Andel som ägnar mer än 13 timmar per vecka åt hushållsar- bete. Anges i procent.

Socialgrupp ] Socialgrupp ]] Socialgrupp ]]] Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Andel som ägnar mer än 13 timmar i veckan åt hushållsarbete 7 27 10 31 6 40

Basta] (150) (138) (432) (411) (116) (104)

Samtliga i populationen fick besvara frågan, hur lång tid per vecka som ägnades åt hushållsarbete. Även här var skillnaden mellan könen anmärk- ningsvärd. Speciellt kvinnorna från lägre socialgrupp angav att de ägnade lång tid åt hushållsarbete (tabell 47).

Tidsbudgeten beträffande barnpassning och hushållsarbete följer i hög grad det konventionella könsrollsmönstret. Men det är inte endast med hänsyn till denna typ av mer ”traditionella" sysselsättningar som män och kvinnor skiljer sig åt.

Den grupp som för närvarande ägnade sig åt studier fick ange, hurlång tid per vecka, som användes för detta ändamål. Det visade sig, att de studerande, som ägnar 25 timmar eller mindre åt studier utgör 45 % av den grupp som för närvarande studerar.

Män och kvinnor skiljer sig åt med hänsyn till den tid som lägges ned på studiema. 38 % av männen och 56 % av kvinnorna studerar mindre än 25 timmar per vecka. Detta beror sannolikt i viss män på att kvinnornai lägre utsträckning valt högre spärrad utbildning. Den grupp, som lägger ner minst tid på studierna, är kvinnorna från socialgrupp III. 67 % ägnar 25 timmar eller mindre i veckan åt studier (tabell 48).

4.3 Sammanfattande diskussion Frågai formuläret:

”Utbildningsstatistik visar att kvinnor i lägre grad än män skaffar sig högre utbildning. Vad tror Du det kan bero på?”

Tabell 48. Andel som använder 25 timmar eller mindre per vecka till stu- dier. Uppdelat på kön och socialgrupp. Procent är räknat endast på den grupp som studerar.

Socialgrupp ] Socialgrupp ]] Socialgrupp 111 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Andel som ägnar 25 timmar eller mindre per vecka åt studier 36 59 36 54 49 67

Basta] (113) (85) (313) (182) (72) (39)

Svar:

— De vill bli fort färdiga med utbildningen och bilda familj. Många män ogillar att frun tjänar mer. (Gift studenska utan barn.)

— För att de hindras av barnen. (Gift studentska med barn. Har avbrutit sina studier vid universitet för

gott.)

— Att mannen fortfarande är den som skall försörja familjen. Många (jag) vill bli hemmafruar. (Förlovad studentska som utbildar sig till sekreterare.)

# Til] största delen har det en biologisk förklaring och liten grad gam- malt könstänkande. (Förlovad manlig student som studerar biologi.)

4.3.1. Realpopulationen

1961 deltog ungefär var tionde elev i Sverige i den högsta och näst högsta klassen i realskolan i en undersökning om utbildningsplaner. De pojkar och flickor som deltog i undersökningen var dåi 15-årsåldern. Efter åtta år har vi återgått till denna grupp. De som deltogi undersökningen 1969 var således i 23-årsåldern. De åtta år som förflutit mellan de båda undersökningstillfällena måste med hänsyn till utbildning och yrkesval ses som mycket betydelsefulla år. Hur gick det för 1961 års 15-åringar?

Jag börjar denna sammanfattande diskussion med dem som i vårt material har den lägsta utbildningsnivån, nämligen vad som här kallas realpopulationen. Denna population består av individer som inte avlagt studentexamen.

Som 15-åringar hade flickorna i denna population från könsrollssyn— punkt förhållandevis traditionella yrkesplaner. De ville bli lärare av olika slag: småskollärare, förskollärare, folkskollärare, speciallärare. Vidare ville många bli sjuksköterskor och en inte obetydlig de] ville bli kontorister. De yrken som man tänkte sig vari hög grad könsbundna. Tre fjärdedelar av flickorna valde vid denna ålder vad som kan betraktas som ”kvinno- yrken”. De flickor som tänkte sig ett yrke som kan betraktas som ”manligt” var ytterligt få.

Med den information som har erhållits i denna undersökning har vi haft möjlighet att följa 15-åringarna år för år.

En tredjedel av dessa kvinnor arbetade eller utbildade sig första året merkantilt. En fjärdedel arbetade eller utbildade sig inom ”Husligt arbete”. ] många fall utgjorde detta arbete en praktik, andra kunde kanske inte få något annat arbete. Dessutom ingår i denna grupp de kvinnor som gick på hushållsskola första året.

Inom de båda områdena "Handel, kontor, ADB, offentlig förvaltning” och ”l—lusligt arbete” var över 60 % av realpopulationens kvinnor sysselsatta första året efter skolan.

Även männen var ytterligt könsbundna i de yrkesval de gjorde i 15-årsåldern. Nästan tre fjärdedelar av dem valde vad som här kallas ett

”manligt” yrke. Tekniska yrken var dominerande. Ungefär var femte pojke ville bli ingenjör. Direkt efter skolan arbetade eller utbildade sig hälften av männen också inom tekniska och industriella näringar. Även kontor var vanligt för männens del. Speciellt gäller detta männen från socialgrupp ] och 1]. Mer än var fjärde man från dessa socialgrupper sökte sig till kontorsarbete eller kontorsutbildning. För männen från social- grupp 11] gick mer än var fjärde till ”kommunikationer”, dvs. blev chaufförer av något slag eller arbetade vid post, telegraf eller på sjön.

Låt oss nu ta ett steg fram i tiden till 1969. Under de år som gått hade nu två tredjedelar av kvinnoma gift sig eller flyttat ihop med sina fästmän. Nästan hälften av kvinnorna hade barn. Var fjärde kvinna var 1969 hemmafru. (Nästan ingen kvinna planerade som 15-åring att välja hemmafru som yrke.) För kvinnorna från socialgrupp ] och ]] gick det ur utbildningshänseende bättre än för kvinnorna i socialgrupp 11]. Mer än var tionde kvinna från de två högre socialgrupperna har blivit lärare av något slag, en fjärdedel är sysselsatt inom sjukvården. För kvinnorna från socialgrupp llI dominerar kontorsarbete helt. Ungefär hälften är syssel- satta inom denna näringsgren.

Vi har i denna undersökning försökt få en komprimerad bild av vad man sysslat med efter skolan. Genom vissa bearbetningar har vi kunnat få fram den grupp som inte under något år efter skolan haft utbildning som sin huvudsakliga sysselsättning. Denna grupp, som saknar grundligare yrkesutbildning, är störst bland kvinnorna i socialgrupp ll]. Ungefär 40 % av dem har inte utbildat sig och ej heller praktiserat under något år efter skolan. Om den grupp som praktiserat men ej använt praktiken i någon utbildning räknas in, innebär det, att ungefär hälften av kvinnorna från denna socialgrupp kan sägas sakna utbildning efter skolan.

Den grupp som har utbildat sig mest efter skolan är kvinnorna från socialgrupp ] och 1]. Här utgör den andel som ej haft studier som sin huvudsysselsättning under något år efter skolan något mer än en fjärdedel.

De sociala skillnaderna är bland männen inte så stora som bland kvinnorna från denna synpunkt. Något mer än en tredjedel har inte studerat på heltid efter skolan.

Så några ord om männens hemsituation. De var inte gifta eller sammanboende, och hade inte heller barn i samma utsträckning som kvinnorna. En enda man var hemarbetande.

Två finska sociologer, Veronica Stolte-Heiskanen och Elina Haavio- Mannila 3, har jämfört kvinnornas tidsbudget i några länder. De menar att en tidsbudget i viss män kan sägas beskriva den ”every-day ethic” — vardagsetik — som förekommer med hänsyn till kvinnornas ställning. De jämför denna vardagsetik med den formella doktrin om kvinnans ställ- ning som förekommeri dessa länder.

I denna undersökning visade sig det traditionella könsrollsmönstret klart på det ”vardagsetiska” planet och verkligt stora skillnader mellan könen framkommer, om hemsituationen beskrives med utgångspunkt i en tidsbudget. Mer än en fjärdedel av kvinnoma arbetar mer än 26 timmar i veckan med hushållsarbete. Bland männen utgör denna ande] endast ] %. Över tre fjärdedelar av kvinnorna med hemmaboende barn ägnade sig åt

barnpassning mer än 26 timmar i veckan. Bland de män som hade barn ägnade sig ungefär var tionde mer än 26 timmar i veckan åt denna syssla.

Den amerikanske sociologen Theodore Caplow har sagt, att yrkeslivet och hemlivet ofta står i motsatsförhållande till varandra för kvinnornas del. Det ena inkräktar på ett påtagligt sätt på det andra. Detta skulle enligt Caplow inte vara förhållandet bland männen. Uppgifterna om dessa 23-äringars tidsbudget stöder Caplows tes även för denna yngre genera- tion. Jag vill dock påpeka att samma motsatsförhållande kan sägas råda mellan utbildning och hemliv, inte bara mellan yrkesliv och hemliv.

1969 är det påtagliga skillnader mellan mäns och kvinnors planer på ytterligare utbildning. Mer än dubbelt så många män som kvinnor har sådana planer. Speciellt stor är skillnaden mellan män och kvinnor i socialgrupp lll. Ungefär 40 % av männen i denna socialgrupp planerade 1969 något slag av utbildning, medan motsvarande andel för dessa kvinnors de] bara är 10%. Kvinnorna i vår undersökning har alltså i väsentligt större utsträckning än männen klippt av allt, som har med utbildning att göra.

En annan fråga i undersökningen, som belyser detta problem, är den som gäller hypotetiskt gymnasieval. Den grupp, som slutade skolan med realexamen. fick säga, om de idag _ om de fått göra om sitt val — skulle ha valt gymnasiestudier. Hälften av männen hade i dagens situation valt gymnasiestudier men bara en tredjedel av kvinnorna. De som svarar ja på denna fråga har förmodligen upptäckt, att grundutbildningen inte räcker.

Som vi såg, var de flesta kvinnorna sysselsatta inom merkantila yrken, med kontorsgöromål och liknande. Även många män, och speciellt män från socialgrupp ] och 1] var verksamma inom denna näringsgren. Man kan emellertid anta, att yrkessituationen upplevs olika och med all sannolikhet också är ganska olika med tanke på de högre löner som männen har. Kvinnorna kanske anser, att en högre utbildning än den man har skulle varit bortkastad. Männen däremot, som ständigt ser överordna- de av samma kön, kanske upptäcker, att med en utbildning inom försäljning, redovisning, administration eller liknande hade de kunnat få bättre arbete. högre lön osv. Ett liknande förhållande torde gälla för män inom industriellt och tekniskt arbete. Hälften av de män som sade att de idag skulle valt gymnasiestudier skulle ha valt tekniskt gymnasium. Som vi ovan påpekat, är det dock inte bara arbetssituationen som är olika för män och kvinnor. Med tanke på den tidsbudget som kvinnorna i många fall hade ter sig säkerligen tankar om utbildning och vidareutbildning som tämligen orealistiska för deras de].

4.3.2. Studentpopulationen

Studentpopulationen utgöres av dem som avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium (se vidare kapitel 3).

1961 var de individer som ingår i denna populationi lS-årsåldern. Vid denna tidpunkt var de yrken pojkar och flickor siktade på, med hänsyn till utbildningsnivå, förhållandevis olika. Mindre än varannan flicka tänkte sig ett akademiskt yrke, medan nästan åtta av tio pojkar gjorde

detta. Att man efter studentexamen skulle välja ett akademiskt yrke föll sig således för pojkarnai denna ålder naturligare än för flickorna.

Vilken utbildning valde då dessa pojkar och flickor sedan de avlagt studentexamen? En bearbetning har gjorts, som ger en överskådlig bild av sysselsättning under de tre första åren efter studentexamen. Resultaten från denna visar, att drygt 6 män av 10 gjorde sin militärtjänst något av åren och studerade de två övriga vid universitet eller högskola, eller studerade samtliga år vid någon av dessa utbildningsanstalter. För kvinnorna skulle detta motsvaras av studier vid universitet eller högskola under samtliga tre år. Något mindre än en tredjedel av kvinnorna gjorde detta.

Vidare har under dessa tre år var tionde kvinna gästspelat vid universitet eller högskola, dvs. de har läst under det första eller under de båda första åren men det tredje året varit förvärvsarbetande, hemarbetan- de eller studerande vid icke-akademiska utbildningar. För männens del var denna andel hälften så stor som för kvinnorna. (Då är den grupp av männen — 1 % — som gjort avbrott i universitetsstudierna det tredje året för militärtjänst frånräknad.)

Av intresse är även att se vilka som inte under något av dessa år studerat vid universitet eller högskola. Denna ”icke-akademiska grupp" utgör en dubbelt så stor andel bland kvinnorna som bland männen (37 % av kvinnorna och 19 % av männen). Hälften av kvinnorna i socialgrupp lll hade inte under något år sökt sig till akademisk utbildning. Bland männen i samma socialgrupp utgör denna andel mindre än en tredjedel.

] studentpopulationen ingår även en grupp, som inte under något år efter studentexamen ägnat sig åt studier överhuvudtaget. Bland kvinnor- na utgör denna grupp 7 % och bland männen 6 %. Könsskillnaderna är således mycket små. Man bör dock ha i minnet, att kvinnorna haft ett är extra på sig på grund av männens militärtjänstgöring. De som helt saknar utbildning är vanligast i socialgrupp lll. Bland kvinnorna i socialgrupp lll saknar var tionde utbildning efter studentexamen, bland männen från samma socialgrupp gör var tolfte detta.

Vilhelm Aubert, som undersökt kvinnor inom de akademiska yrkena i Norge, menar, att kvinnor även på denna utbildningsnivå söker sig till de minst arbets- och tidskrävande utbildningarna 4. Denna undersökning ger samma bild. Förutom att kvinnorna väljer en kortare akademisk utbild- ning söker de sig oftare till de icke-akademiska utbildningarna, vilka som regel är mindre tidskrävande än de akademiska. Dessa icke-akademiska utbildningar utgörs i denna undersökning vanligen av seminarium, sekre- terarutbildning eller sjuksköterskeutbildning. Jag återkommer längre fram i diskussionen till dessa yrken.

1969 betraktar ungefär hälften av kvinnorna sin utbildning som ett avslutat kapitel, dvs. de hade vid denna tidpunkt inte längre planer på någon ytterligare utbildning. Bland männen däremot planerar år 1969 tre av fyra att avlägga någon examen eller avsluta någon utbildning. Liksom bland kvinnornai realpopulationen har en större andel bland de kvinnliga studenterna sin utbildningstid bakom sig på ett tidigare stadium än männen och saknar således i 23-årsåldern inte sällan utbildningsplaner för

framtiden. År 1969 såg situationen för män och kvinnor ganska olika ut — männen studerade fortfarande, kvinnorna började redan på allvar ge sig ut i förvärvslivet.

Beträffande studieavbrott kan sägas, att dubbelt så stor andel bland kvinnorna som bland männen avbrutit sina studier för gott och inte på- börjat dem igen. Mer än var tionde kvinna har gjort detta. Detta gäller för kvinnor ur samtliga socialgrupper. De flesta av de avbrott som gjorts har berott på giftermål och/eller graviditet. Ett absolut studieavbrott kan ses som den yttersta konsekvensen av vantrivsel eller problem med att slut- föra studierna. Vilhelm Aubert skriver i sin artikel, att mannen måste, då han börjar studera, avsluta sina studier så gott det går, för att få ett arbe- te. För kvinnorna kan detta te sig orealistiskt, kanske inte heller önsk— värt, om man står inför ett äktenskap.

Aubert menar att kvinnor kan uppleva sin utbildning som ett hinder för att uppfylla andra förväntningar som ställs på dem i denna ålder. Där- för vill/kan kvinnorna inte investera så lång tid på sina studier. Man kan få en viss förnimmelse av dessa andra förväntningar på kvinnoma ge- nom att se på deras hemsituation. År 1969 hade ungefär hälften av kvinnorna gift sig eller var sammanboende. Bland männen utgjorde denna andel mindre än en tredjedel. Något under var femte kvinna har hemmaboende barn. Detta är nästan dubbelt så vanligt bland kvinnorna som bland männen. Sociala skillnader för männens del med hänsyn till civilstånd och hemmaboende barn är obefintliga. Bland kvinnorna där- emot är de inom socialgrupp lll oftare gifta och har oftare barn.

Dessa demografiska data kan i viss mån antas beskriva den arbetsbörda som föreligger i hemmet. Ett bättre mått erhålles dock genom en tidsbudget. Studenterna liksom realpopulationen har summariskt angett, hur lång tid de ägnar åt hushållsarbete, barnpassning och åt sina studier. De studenter som har hemmaboende barn fick således ange hur många timmar per vecka de ägnade åt barnpassning. Skillnaderna mellan könen är avsevärda. Tre av fyra kvinnor i denna grupp ägnade mer än 26 timmar i veckan åt denna syssla. Mindre än en man på tio ägnar denna tid åt barnpassning. Även resultaten beträffande tid åt hushållsarbete talar sitt tydliga språk. Den andel av kvinnorna som ägnar mer än 13 timmar i veckan åt hushållsarbete är ungefär fyra gånger så stor som bland männen. Bland studentskoma ägnar ungefär en av tre mer än denna tid åt hushållet.

Det bör dock påpekas, att det inte endast är vid denna typ av konventionellt könsbundna sysslor, barnpassning och hushåll, som skill- nader mellan män och kvinnor föreligger. De som 1969 studerade fick ange, hur lång tid per vecka de ägnade åt sina studier. Resultaten visar här, att mer än varannan kvinna ägnar mindre än 25 timmar i veckan åt studier. Denna andel bland männen utgjorde drygt en tredjedel. Denna skillnad i studietid kan till en de] bero på att kvinnor väljer utbildningar som kräver mindre arbete. En annan orsak kan vara, att den bristande överensstämmelsen mellan de krav som ställs på kvinnorna kan dämpa studieintresset och göra tiden som ägnas åt studierna splittrad. Skillnaden mellan könen beträffande hemsituationen antydde även direkt praktiska svårigheter i studiesituationen.

För att få ett mått på könsbundenheten iyrkesvalen har en klassifice- ring gjorts med utgångspunkt i den andel kvinnor som är verksamma inom ett bestämt yrke. (För en närmare beskrivning av tillvägagångs- sättet, se de avsnitt som behandlar yrkesvalens könstypiskhet för real- populationen.)

Kvinnorna i realpopulationen väljer avsevärt mer könsbundet än kvinnorna i studentpopulationen. Som vi såg, söker sig ungefär hälften av studentskorna till universitet eller högskolor. lnom yrken på denna utbildningsnivå är andelen kvinnor vanligtvis låg, dvs. de flesta aka- demiska yrken klassificeras som manliga. 1961 var speciellt männens yrkesval synnerligen könsbundna. Mer än två män av tre valde då ett manligt yrke. Även för kvinnomas de] var yrkesvalen, med tanke på att de planerade studentexamen, begränsade från könssynpunkt. Hälften av dem valde då ett kvinnligt yrke, något under en fjärdedel ett manligt och resten ett blandat yrke. Resultaten tyder på, att de som då de var yngre planerade ett icke könsbundet yrke senare ofta växlar till ett mer könsbundet val. Var tredje lS-åring som 1961 valt ett icke könsbundet yrke hade 1969 träffat ett yrkesval, som var mera könsbundet. Detta gäller såväl för män som för kvinnor.

Det visar sig även, att de studentskor som väljer könsbundna yrken inte sällan väljer samma yrken som kvinnornai realpopulationen, dvs. de som ej avlagt studentexamen. För männen i båda populationerna före- kommer inte denna övertäckning. De väljer yrken som ligger på helt olika utbildningsnivåer och dessa yrken är oftast ”manliga”.

] både real- och studentpopulationen väljer kvinnorna inte sällan läraryrken på de lägre åldersnivåema, sekreteraryrket eller yrken inom sjukvården. Av studentskorna i socialgrupp II] hade mer än var fjärde 1969 avslutat seminarium. Var tionde kvinna i realpopulationen har gjort detta. Studentskorna från socialgrupp ] väljer mera sällan seminarium. Var femte studentska i denna socialgrupp har dock avslutat en icke-aka- demisk utbildning (dock ej seminarium), som oftast torde bestå av en sekreterar- eller sjuksköterskeutbildning. Dessa yrken har inte student- examen som krav och valdes således även bland realpopulationens kvinnor.

Det faktum att kvinnor med förhållandevis olika utbildningsnivå väljer samma yrken visar en tendens att välja kvinnoyrken på denna mellannivå ur utbildningshänseende.

Sociologen Harold L Wilensky skriver om kvinnornas tendens att strömma till låg-statusyrken som tidigare betraktats som manliga:

] den industriella revolutionens andra århundrade har kvinnor börjat komma in i männens lågstatusyrken (bokföring, bankkassör) men de kontrollerar dem inte, medan männen har kommit in i och vinner kon- troll över de mer attraktiva kvinnliga yrkena (gymnasielärare, socialarbe- tare, bibliotekarie, sjukhus— och sjuksköterskeadministration).5

En annan amerikansk sociolog, Theodore Caplow, anser att man relativt enkelt kan karaktärisera typiska kvinnoyrken. De egenskaper han nämner passar enligt min åsikt ganska väl in på dessa mellan-nivåyrken. Hans karaktäristika lyder:

]. Det skall finnas tillfälle till avbrott i yrkesverksamheten. Dvs. den yrkesskicklighet som vittnes genom kontinuerlig yrkesverksamhet eller förloras genom avbrott skall vara ringa.

2. Yrket skal] icke innebära auktoritet över manliga vuxna eller nära samarbete med män som utför parallella arbeten (arbeten på samma nivå). Då dylik parallellitet förekommer avancerar männen ofta fort. Caplow menar, att en manlig stenograf befordras så gott som automa- tiskt. sa icke en kvinnlig.

3. Slutligen anser Caplow, att det är utmärkande för kvinnliga yrken, att de inte kan bli effektivt monopoliserade. Om kvalificerad personal fattas, sättes relativt lättvindigt in icke-kvalificerade lärare, social- arbetare, sjukvårdspersonal. Yrke för yrke visar det sig, att en svag organisation är såväl orsak som följd av dominansen av kvinnor inom yrket i fråga 6. Denna anknytning till Caplows beskrivning har gjorts för att belysa det motstånd som finns för män att välja kvinnliga yrken och vice versa. ] den karaktäristik som Caplow ger ligger naturligtvis till en de] förklaringen till de löneskillnader mellan män och kvinnor som förekommer i student- populationen. Ungefär en fjärdedel av männen hade 1969 en inkomst på över 3000 kr i månaden. Av kvinnorna nådde endast 6% samma inkomstnivå. Längden på mäns och kvinnors utbildning torde vid denna tidpunkt vara ganska lika, med tanke på den korta tid som gått sedan de avlagt studentexamen. Utbildningsskillnaden kan således knappast ännu vara förklaringen till löneskillnaden. Prognosen är dessutom. att skillnaderna i lön, typ av arbete, utbild- ningsnivå, förutsättningar för vidareutbildning och incitament till en sådan vidareutbildning osv. kommer att ytterligare öka mellan män och kvinnor i den undersökta gruppen. Anförda data ger bakgrunden till denna pessimistiska prognos.

Notförteckning [ Aubert, Vilhelm, ”Kvinner i akademiske yrker". Tidskrift for samfunnsforskning, nr 4, Universitetsforlaget, Oslo, 1961.

2 Aubert, aa, s. 256. 3 Stone—Heiskanen, Veronica -- Haavio-Mannila, Elina, ”The Pösition of women: Formal ideology vs everyday ethic”. Publication No 52, Institute of Sociology, University of Helsinki. 1967, s. 186. 4 Aubert, aa.

5 Wilensky. Harold, ”Women's Work: Economic Growth, Ideology, Structure". Industrial Relations 7 (l968):3.

6 Caplow, Theodore, "The Sociology of Work”, University of Minnesota Press, Min- ncapolis, 1954.

['.'/' här anfo'rd litteratur som behandlar proHemsta/[ningen "Kvinnor och utbild- ning"

Dodge, Norton, "Women in the Soviet Economy”, Baltimore, 1966. Epstein, Cynthia, "Woman's place. Options and Limits in Professional Careers", University of California Press, 1970.

Fogarty, Michael, Rapaport, Rhona, Rapoport Robert, ”Sex, Career and Family”. Allen & Unwin, London, 1971.

Holter, Harriet, ”Sex Roles and Social Structure". Oslo, 1970.

Industrial Relations 7 (l968):3. (Detta nummer behandlar ett symposium "Women in the Labour Force”.)

Joseph, Joyce, ”A Research on Attitudes to Marriage and Work of 600 Adolescent Girls", British Journal of Sociology, 196], s. 176—183.

Kornarowsky, Mirra, "Women in the Modern World”. Their Education and their Dilemmas, Boston, 1953.

"Kvinnors liv och arbete". Stockholm, 1968.

Lysgaard, Sverre, ”Dyden og belonningen". Tidskrift for samfunnsforskning, 1960, l:a årgången nummer 2 s. 80—93.

Mattfield, J. A., van Aken, G. G. (eds), ”Women and the Scientific Professions", Cambridge, Mass, MIT, 1965.

Patai, Raphael (cd:) "Women in the Modern World", New York, 1967. Psathas, George, "Toward a theory of occupational choice of women". Sociology and Social Research, 1967, Vol. 52, s. 253—268.

Thagaard, Sem, Tove, "Kjonnsrolle of studiemotivering. En undersökelse av kjonns- forskjeller i rekruttering till hoyere utdanning." (magisteravhandling). NAVF, Oslo, 1968.

Turner, Ralph, ”Some aspects of Womens' ambitions," American Journal ofSocio— logy, 1964, 70, s. 271—286.

Vetter, Hermann, "Zur Lage der Frauen an den westdeutschen Hochschulen," Köl- ncr Zeitschrift fur Soziologie und Sozialpsychologie. 13, 1961, s. 644 —660.

5 Social differentiering i student- och realpopulationerna

Levi Svenningsson

S. ] Rapportens innehåll

Utifrån en beskrivning av den sociala härkomstens innebörd, sådan den kan anges i våra populationer, redovisas i denna rapport utbildnings- och yrkesval från den pågående Vägen-studien.

Rapporten innefattar en redogörelse dels för faktiskt träffade utbild- nings- och yrkesval, dels för hur stabila respektive föränderliga utbildnings- och yrkesplaner individerna ivåra populationer har haft.

Populationerna, dvs. realpopulationen (ej avlagt studentexamen) och studentpopulationen (avlagt studentexamen vid allmänt gymnasium), behandlas var för sig.

Denna rapport belyser hur konsekvent den sociala selektionen fungerat dels vid vidareutbildning efter avlagd realskoleexarnen 1961 , dels vid efter— gymnasiala studier.

Här bör ett viktigt påpekande göras. I denna rapport har betygsfaktorn inte kunnat hållas under kontroll, vilket sannolikt bidrar till att de sociala olikheterna blir mer markanta. Det grundläggande mönstret torde emel- lertid inte behöva revideras även om betygen hållits konstanta. Det mönster i den sociala urvalsprocessen som visas i denna rapport påminner nämligen i hög grad om resultaten av de avsevärt mer preciserade analyser som Bengt Gesser redovisar i kapitel 2 och i "Högre utbildning och val av

vara yrke .

5.2 Social härkomst och dess innebörd

Social härkomst har klassificerats efter faders yrke enligt Gösta Carlssons yrkeskod2 i följande tre klasser: socialgrupp ] (överklass och övre medelklass), socialgrupp ]] (lägre medelklass), socialgrupp lll (arbetar- klass). Socialgrupp ] omfattar exempelvis ägare och ledare av större företag, högre tjänstemän som i regel har högskoleutbildning samt fria yrkesutövare med universitetsutbildning; socialgrupp ]] omfattar lägre tjänstemän, lärare utan universitetsutbildning, småföretagare inom hant- verk och jordbruk, verkmästare m.fl. andra grupper; socialgrupp III slutligen kan betraktas som en arbetargrupp.

a Siffrorna hänför sig till notförteckningen sid 226.

Gösta Carlssons yrkeskod är mer strikt definierad efter utbildningsnivå än vad statistiska centralbyråns yrkestabeller3 är, varför den tydligt markerar gränslinjerna mellan de sociala grupperna. i synnerhet mellan socialgrupperna 1 och 11.

Socialgruppsindelning efter faders yrke ger inte avgränsningar mellan socialt homogena grupper. Därför kommer socialgruppsindelningen i denna "rapport att kompletteras med beskrivningar av skillnaderi fädernas utbildning och föräldrarnas årsinkomst. Den sociala härkomstens inne- börd klargörs ytterligare av frågor om skuldsättning och om materiellt och kulturellt stöd under studietiden.

5 .2.1 Social fördelning, fädernas utbildning och föräldrarnas inkomst

Studentpopulatirmen

En naturlig inledning till detta avsnitt är en presentation av social fördelning enligt socialgruppsindelningen.

Av tabell 49 framgär att den sociala fördelningen är speciell och avviker markant inte bara från den antagna fördelningen bland landets förvärvsarbetande befolkning (1 10 %, 11 40 %, 111 50 %) utan också från en mer relevant jämförelsepunkt. nämligen fördelningen av nyinskrivna till all eftergymnasial utbildning läsåret 1968/69: 1 40 %, 11 38 %, 111 22 %, vilken framgår av kapitel 2.

Tabell49. Studentpopulationens sociala fördelning enligt socialgrupp, angiven totalt och ortstypSVis i procent.

Studentpop. Ortstyper Socialgrupp totalt 1 2 3 4 5 1 21 37 20 16 15 15 11 62 51 62 68 69 61 III 17 12 18 16 16_ 24 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 1 347 353 215 241 362 176

Tabell 50. Fädernas utbildning inom studentpopulationen, angiven social- gruppsvis samt i procent och totalt antal.

Studentpopulationen totalt

Fädernasulbildning lll 11 l Folkskola 92 51 4 Folkhögskola 3 10 2 Realexamen 5 19 12 Studentexamen — 14 15 Examen från univ./högskola * 5 63 [ij uppgift — l 4 Su mma 100 100 100 Antal 220 840 287

Tabell51. Föräldrarnas årsinkomst 1968 inom studentpopulationen angi- ven socialgruppsvis(median,enhet 1 000 kr.).

Ill ll ]

Medianinkomst 28.7 36.7 69.9

Andel svar 90 83 78

Vet ej SJ 14) 19J ”

Ej uppgift 2 10 2 16 3 " Antal 220 840 287

Fördelningen kan förklaras av den sociala sammansättningen i de olika ortstyperna, som i och för sig bör observeras. Socialgrupp 11 är särskilt väl representerad i de ortstyper, som är överrepresenterade i det primära urvalet, och den sneda fördelningen till fördel för socialgrupp 11 återfinns också i realpopulationen (jfr. SOU 1963:15 s. 94 tabell 29). Till fördelningens utseende kan också bidra att socialgrupp definierad enligt Gösta Carlssons yrkeskod — med utbildningsnivån som en differentie- rande faktor —- något strängare skiljer ut socialgrupperna 1 och 111 än vad SCB:s yrkestabeller gör, som Härnqvist och Grahm utgick ifrån.

Så som socialgrupp definieras är starkt inbördes samband mellan socialgrupp och utbildningsnivå givet. Att ange faders utbildning är alltså att specificera den sociala fördelningen.

Det kan konstateras, att fäderna i socialgrupp 1 till över 60% har avlagt akademisk grundexamen. ] socialgrupp 11 har 50 % endast folkskola, vilket i sin tur gäller för över 90% av fäderna i socialgrupp 111. Denna utbildningspyramid bland fäderna har påtagliga likheter med den som visas i tabell 8 (kapitel 2).

Den sociala fördelningen kan också angesi inkomstskillnader mellan socialgrupperna.

Mellan socialgrupp I och socialgrupp 111 finns en spännvidd i årsin- komst på över 40 000 kr. De regionella skillnaderna i fråga om inkomster är påtagliga. Storstäderna har ett högre löneläge men den för hela studentpopulationen påvisade relativa inkomstklyftan kvarstår oföränd- rad. Även när det gäller inkomstklyftorna kan det vara av värde att notera likheten i detta material och i vad som redovisasi kapitel 2. Bedömer vi den sociala fördelningen i studentpopulationen som helhet, så visar tabellerna 50 och 51 på existensen av radikalt annorlunda utbild- ningstraditioner och djupa inkomstklyftor mellan den övre medelklassen och den lägre medelklassen och iavgjord särklass arbetarklassen.

Tabell 52. Social fördelning inom realpopulationen,angiven socialgrupps- vis, i absoluta tal och i procent. Män och kvinnor enligt socialgrupp i abso— luta tal.

Socialgrupp Abs. tal % Män Kvinnor

1 41 7 21 20 11 379 66 150 229 lll 152 27 46 106 Summa 572 100 217 355

Tabell53. Realpopulationens procentuella fördelning efter ortstyper, angiven totalt och socialgruppsvis.

Rcalpop. Socialgrupp

Ortstyp totalt III 11 l 1 12 12 1 1 29 2 7 7 7 7 3 36 35 35 42 4 44 46 47 22

Summa 100 100 100 100 Realpopulationen

Realpopulationen har som framgår av definitionen i kapitel 3 begränsats till Skåne och Småland. Den omfattar sålunda ortstyperna 1—4. Populationens fördelning efter sociala grupper visas i tabell 52.

Till fördelningens utseende kan det primära urvalsförfarandet bidra. Det underrepresenterade stor- och universitetsstäder, medan de nya gymnasieorterna var väl representerade. Samtidigt kunde Härnqvist och Grahm notera en högre övergångsfrekvens till gymnasium ”i ortstyper med lägre än med högre nummer” (jfr. SOU 1963:15 s. 58). Den relativt lägsta övergångsfrekvensen till gymnasium återfanns för övrigt i ortstyp 4 — nya gymnasieorter.

Den kvinnliga överrepresentationen i de båda lägre socialgrupperna kräver särskild uppmärksamhet, när svarsfördelningar för hela realskole— populationen skall tolkas.

Ortstyperna 3 och 4 — gamla och nya gymnasiestäder — omfattar sammantaget 81 % av realpopulationen och näringsstrukturen på dessa orter torde till en del avspeglas i den sociala fördelningen som tabell 53 visar.

Populationens markanta förankring i ortstyperna 3 och 4 är mycket angelägen att poängtera, därför att dataframtagningen inte har kommit så långt att realpopulationen kunnat bearbetas ortstypsvis på det sätt som gjorts med studentpopulationen. Tabell 53 ger dock ett ganska enhetligt intryck av dominans för ortstyperna 3 och 4 (jfr. även tabell 20).

Tabel154. Fädernas utbildning inom realpopulationen, angiven social- gruppsvis och i procent.

Socialgrupp

Utbildningsnivå [II 11 I Folkskola 88 73 22 Folkhögskola 5 8 5 Realexamen 4 1 1 15 Studentexamen 1 5 15 Ex. vid univ./högskola — 1 37 Ej Uppgift 2 2 6

Su mma 100 100 100 Antal 152 379 41

Tabell 55. Föräldrarnas årsinkomst 1968 inom realpopulationen, angiven socialgruppsvis (median, enhet 1 000 kr.).

III II I

Medianinkomst 26.7 27.3 52.5 Vet ej 18 20 24 Ej uppgift 3 3 12

Den sociala fördelningen skall kompletteras med fördelningen av fädernas utbildningsnivå inom de olika sociala grupperna.

Tabell 54 gör den förmodan rimlig att socialgruppstillhörigheten i denna population snarare konstitueras av stållningi produktionslivet — exempelvis ägare av företag — än av utbildning. Detta kan åter höra samman med den ortstypiska representationen eller är det så att det i jämförelse med studentpopulationen mindre kraftiga sambandet mellan utbildning och socialgrupp i realpopulationen kan utgöra en förklaring till att utbildningsbenägenheten är svagare i real- än i studentpopulatio- nen.

Likväl kan betydande sociala skillnader iakttas mellan de sociala grupperna. Medan över 50 % i socialgrupp [ har utbildning som innebär studentexamen och högskoleexamina, så har fäderna i de två lägre socialgrupperna huvudsakligen folkskola, dock med övervikt i socialgrupp 111, som till 88 % har folkskola.

Detta antyder att den väsentliga skiljelinjen även i realpopulationen går mellan socialgrupp 1 och de båda lägre socialgrupperna.

Detta upprepar sig när inkomstskillnaderna beskrivs inom realpopula- tionen itabe1155.

Spännvidden i årsinkomst mellan socialgrupp 1 och de två lägre socialgrupperna är drygt 25 000 kr.

5.2.2 Studieskuldsättning

Den sociala härkomstens innebörd klargörs än mer av inställningen till studiefinansiering och skuldsättning. Att den socio—ekonomiska bakgrunden är betydelsefull för utbildnings—

Tabell 56. Tänkbar skuldsättning inom studentpopulationen, angiven socialgruppsvis och mellan män och kvinnor (median, enhet 1 000 kr.).

Studentpopulationen

totalt Kvinnor Män

111 11 I II] ll [ III 11 ] Medianskuld- sättning 20.9 23.9 26.8 17.8 19.3 24.5 25.6 26.6 33.1 Vet ej 17 17 28 20 19 32 14 15 25 Ej uppgift 6 6 6 6 8 7 5 3 4

Antal 220 840 297 104 410 137 116 430 150

TabellS7. Verkliga studieskulder inom studentpopulationen, angivna socialgruppSVis och mellan män och kvinnor (median, enhet ] 000 kr.).

Studentpopulationen

totalt Kvinnor Män

111 11 [ 111 11 1 111 11 [ Medianskuld- sättning 14.3 16.1 20.5 11.3 13.0 16.3 16.0 18.3 23.7 Ej uppgift 30 28 27 39 36 30 21 21 24

Antal 220 840 297 104 410 137 116 430 150

valen bör följande tabeller ge besked om. Studentpopulationen tillfråga- des: ”Hur mycket anser Du det vara värt att skuldsätta sig för att nå det yrke Du i första hand siktar till?” Tabell 56 anger svarsfördelningen.

Den tänkbara skuldsättningen varierar konsekvent med socialgrupp och som ytterlighetspoler uppträder männen i socialgruppl och kvinnor- na i socialgrupp 111 i en ”trappa” av social olikhet.

Denna konsekventa varians återkommer i svaren på frågan: ”Hur stora studieskulder beräknar Du i verkligheten att ha sammanlagt, när Dina studier är klara?” Fördelningen framgår av tabell 57.

Den senare frågan var 3. k. ”öppen” och hade inte som svarsalternativ ”vet ej”. Den relativt höga andelen ”vet ej” och ”ej uppgift” i tabellerna 56 och 57 kan dels bero på att man inte accepterar någon skuldsättning eller att man i verkligheten inte har satt sig i skuld, dels kan det höra samman med en obenägenhet att svara på ekonomiska frågor, exempelvis därför att man är relativt obekymrad över ekonomi, ett förhållande som åtminstone kan gälla i den högsta socialgruppen. Andelen ”ej uppgift” kan dock inte skymma det faktum att medianskuldsättningen rymmer betydande sociala skillnader.

Vi kan alltså här redovisa data som visar att den sociala härkomsten skapar olika ekonomiska möjligheter för studier. Resultateni studentpo- pulationen upprepas i realpopulationen.

95 % av realpopulationen är för närvarande förvärvsarbetande, men på frågan om ”planerad utbildning” visar det sig, att mindre än en fjärdedel kategoriskt besvarar den med ”nej”. Därför kan den följande frågeställ- ningen sägas vara relevant : ”Om Du måste skuldsätta Dig för att utbilda Dig till det yrke Du helst vill arbeta inom, hurmycket anser Du det då vara värt att skuldsätta Dig?” Svarsfördelningen framgår av tabell 58.

Tal/761158. Vilja att skuldsätta sig inom realpopulationen, angiven so- cialgruppsvis (median, enhet 1 000 kr.).

Socialgrupp

111 11 1 ”Vill överhuvudtaget inte sätta mig i skuld” 37 33 24 Medianskuldsättning 0 5.8 8.5 [ij uppgift 36 33 42

Tabell59. Studieskuld inom realpopulationen, angiven socialgruppsvis och i procent.

Socialgrupp

111 11 1 Ja 13 28 46 Nej 86 69 51 Ej uppgift l 3 3

Skillnaderna mellan socialgrupperna är påtagligi oviljan att överhuvud- taget sätta sig i skuld.

Beräkningen av medianskuldsättningen omfattar hela populationen, dvs. även dem som överhuvudtaget inte vill sätta sig i skuld. Om beräk- ningen endast begränsas till den ungefärliga tredjedel som kan tänka sig skuldsättning. så är summorna för de olika socialgrupperna 1 30.3, ]] 20.9,111 18.1.

Attityder till skuldsättning uppvisar bestämda sociala skillnader. ] det levande livet slår dessa attityder igenom i olika faktiska beteenden, vilket framgår av svarsfördelningen på frågan: ”Har Du eller har Du haft studieskulder?”

Tabell 59 skall tolkas mot bakgrund av de olika utbildningsbeteen— den som i den fortsatta redovisningen skall rapporteras. Samtidigt kan dock de här påvisade skillnaderna i inställning till studieskulder anföras som en förklaring till att utbildningsbeteendena är olika.

Den realitet som föräldraekonomin utgör och som uppenbarligen gör ekonomiska överväganden mer tvingande i de lägre socialgrupperna visar sig också i svarsfördelningen på följande öppna fråga som ställdes till realpopulationen: ”Undersökningar visar att barn från arbetarhem i mindre utsträckning får den utbildning de önskar sig än andra barn. Vad tror Du det kan bero på?” Svaren har klassificerats enligt ett antal alternativ, som framgår av tabell 60. Tabellen anger fördelningen av det alternativ som redovisades i första hand.

Arbetargruppen. men också medelklassgruppen rangordnar ”föräldra— ekonomin” som främsta skäl till att arbetarbarn inte får den utbildning de själva önskar sig, medan den övre medelklassgruppen sätter föräldra- miljö * och tradition i främsta rummet.

Tabell 60. Förklaringar till arbetarbarns utbildning inom realpopula- tionen, angiven socialgruppsvis och i procent.

Socialgrupp 111 11 l

Påståendet är felaktigt/osant 3 2 2 Föräldraekonomi 45 36 32 Föräldramiljö/tradition 22 26 39 ligen ekonomiska svårigheter 5 4 2 Bristande initiativkraft 3 4 , Övrigt 1 3 1 Vet ej 7 3 2 gig/ar 14 22 22 SOU 1971:61 209

Några typiska svar på denna öppna fråga ger en intressant information om vad svarsalternativen täcker för olika sorters verklighetssyner:

”Avsaknad av ekonomiska resurser, ofta i förening med stor syskon- skara. Bristande vilja hos föräldrarna att investera i sina barns utbild- ning.”

”Ovilja att skuldsätta sig och därmed tvånget att börja yrkesarbeta.” ”Brist på förståelse, pengar och ”nu ska du börja arbeta så du får stå på egna ben, det fick minsann vi, det var inte lönt att gå som du 16 år gam- mal. . .” ”

”De blir inte vägledda på rätt sätt. Föräldrarna känner ej till vilka studievägar som är lämpligast för sina barn.”

”Förlegade konventioner, ut tidigt och tjäna pengar, bilda arbetarhem, rösta socialdemokratiskt, fortsätta i faderns fotspår.”

”Föräldrarna är inte så intresserade av utbildning. Har inte fått någon själv.”

Den socioekonomiska bakgrunden inverkar antagligen också på de förväntningar individer hyser på en framtida yrkesverksamhet och på hur pass lönsam de anser denna verksamhet bör vara. Åtminstone kan tabell 61 tolkas i den vägen. Där visas svarsfördelningen på frågan: "Vilken årslön tycker Du är rimlig för Dig i Ditt framtida yrke?” Eftersom samma fråga ställdes till studentpopulationen kan en intressant jämförel- se göras, som kanske säger något om den lönebildande effekt som utbildning förväntas ha i det svenska samhället.

5.2.3 Kulturellt och materiellt stöd till studier

Att skillnaden i social härkomst inbegriper radikalt olika utbildningstradi- tioner framgår av skillnaderna mellan de sociala grupperna i fädernas utbildning. Ett ofta påvisat samband råder mellan den egna sociala bakgrunden och den anspråksnivå för utbildning som uttrycks för de egna barnen.

Att utbildningsaspirationer i någon mening blir ett arv mellan genera— tioner tyder de data på som Torsten Husen publicerat i ”Talent, Oppor- tunity and Career”4. Helt kort kan anföras, att män med upp till 14 års egen utbildning önskade till 93 % att barnen fortsätter till universitet, medan endast 30 % av män med 8-årig skolgång har en sådan målsätt- ning för sina barn.

Tabell 6]. Rimlig årslön inom real- och studentpopulationerna, angiven socialgruppsvis (median, enhet ] 000 kr.).

Realpop. Studentpop.

111 11 1 111 11 ] Medianinkomst/år 29.2 31.3 37.7 37.2 38.6 41.9 Vet ej 15 16 5 11 9 6 Ej uppgift 18 12 10 6 5 5

Kjell Härnqvist har i en rapport5 kunnat notera, att barnens studieval snarare påverkas av föräldrarnas utbildningsnivå än socialgruppstillhörig- heten. baserad på yrke. och konstaterar i en sammanfattning, att vid ”tolkning av kvarstående sociala ojämlikheter ligger det närmast till hands att dra fram attitydmässiga skillnader mellan olika hemmil- jöer . . . Efter hand som utbildningsnivån inom föräldragenerationen ökar, kan man vänta att den positiva värderingen av teoretisk utbildning förstärks och de återhållande faktorerna försvagas.”

Den sociala härkomsten påverkar alltså ungdomens aspirationer, kun- skaper och värderingar till utbildning, ting som förs över mellan genera- tionerna och bildar en sorts ”utbildningsarv”.

Men social härkomst är också en fråga om materiella möjligheter — ett förhållande som ter sig självklart mot bakgrund av existerande inkomst- klyftor exemplifierade i vår undersökning — vars realitet kan avläsas i frågorna om skuldsättning.

De skilda sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningarna som följer med skillnader i social härkomst kan i studentpopulationen visas med en följd av uppgifter om enkla materiella frågor av betydelse för framgångsrika studier.

Med högre socialgrupp följer bättre materiellt stöd i alla de upptagna avseendena. Notera exempelvis att var tredje gymnasist ur den övre medelklassen tog extralektioner, att fler än fyra av fem kunde öva upp sin språkfärdighet genom att besöka ett land där skolspråken talades, att föräldrarna är och ”kan” vara behjälpliga med läxläsningen. Gymnasisten från arbetarklassen feriearbetar och bara en tredjedel av dem reste ut för att öva språk, en på tio har fått läxhjälp och knappt fler har tagit extralektioner.

Den ortstypsvisa variationen är inte särskilt betydande, dock kan påpekas att gymnasisterna från stor- och universitetsstäder ger sig iväg utomlands för att öva språk i en utsträckning (1 83 %, 11 71 %, 111 58 %) som skiljer sig från vad gymnasisterna i Norrlandsstäderna gör (I 77 %, 11 34 %, 111 15 %). Denna skillnad är som synes mest märkbar i de lägre socialgrupperna.

Tabell 62. Socialt. ekonomiskt och kulturellt stöd inom studentpopula- tionen, angivet socialgruppsvis och med positiva svar — ja-svar — i procent.

Socialgrupp 111 11 1 Eget rum ' i realskola 49 64 80 — i gymnasium 73 82 90 Läxhjälp _ i realskola 31 47 64 _ igymnasium 10 19 35 Extralektioner — i realskola 14 20 25 — i gymnasium 13 22 34 [feriearbete — i realskola 80 70 58 — igymnasium 95 89 78 Utlandsresa — igymnasium a. ”språkland” 33 52 83 b. övr. utlandet 15 11 5 Antal 220 840 297

Tabell 63. Socialt, ekonomiskt och kulturellt stöd under studietiden i real- skolan, inom realpopulationen, angivet socialgruppsvis och med positiva svar —ja-svar — i procent.

Socialgrupp 111 11 [ Eget rum 65 60 85 Läxhjälp 40 41 86 Extralektioner 28 37 62 Feriearbete 72 74 68 Utlandsresa — "språkland" 17 29 61 — övr. utlandet 11 7 10

[ stor- och universitetsstäderna kan en annan avvikelse märkas, värd att nämna, nämligen innehavet av eget rum, som fördelar sig på följande vis: 1 87 %, 11 72 %, 111 63 %. De lägre socialgrupperna har det här relativt sämre än på andra orter.

För realpopulationen kan också samma uppgifter redovisas, tabell 63. Genomgående går skiljelinjen i fråga om materiellt stöd mellan social- grupp 1 och de två lägre socialgrupperna.

Åter visas att i den högsta socialgruppen ”kan” föräldrarna hjälpa till med läxläsning. Om detta inte är tillräckligt så tar eleverna extralektio- ner. De reser också till länder där de kan öva upp sin färdighet i skolspråken.

Motsvarande stimulans i skolarbete finns i betydligt mindre grad inom de lägre sociala grupperna och skillnaderna i så strategiska avseenden som ”extralektioner” och ”utlandsresa till språkland” är påtaglig också mellan de två lägre socialgrupperna.

Med enkla vardagligt handfasta besked konkretiseras itabellerna 62 och 63 vad social olikhet betyder i fråga om möjligheter till studiero, till hjälp och uppmuntran i studierna. Den exakta betydelsen är här och nu svåratt ange, men att det i skolarbetet existera/' ett system av marginella fördelar som i synnerhet gynnar elever ur den övre medelklassen torde sta klart;ett system som förstärker de grundläggande skillnaderna i fråga om utbild- ningstraditioner och ekonomiska resurser.

5.3 Utbildningsval i studentpopulationen

Om individens utbildning ses som en process, så torde det vara möjligt att i denna process urskilja olika valtillfällen; tillfällen som inriktar eller avgör individens fortsatta utbildning. Sådana kritiska valtillfällen kan vara val av studievägar i grundskolans högstadium, övergången från grundskola till gymnasieskola eller övergång till olika typer av eftergymnasial utbildning. Att den sociala härkomsten inverkar vid dessa kritiska tillfällen är påvisat (not 1,6, 7, 8) och aktualiseras nu av undersökningar inom ramen för U 68.

1 studentpopulationen kan som ovan påpekats den sociala härkomstens inverkan avläsas vid tidpunkten för ansökan till gymnasium.

Tabell 64. Säkerhet i val av gymnasiestudier inom studentpopulationen, angiven socialgruppsvis och i procent.

Socialgrupp

Valet av gymnasiestudier var: ||| || | "Självklart” 43 56 83 "inte lätt, men har nu en känsla av att ha valt rätt" 45 32 13 ”Mycket svårt, inte omöjligt att jag ändrar mig” 12 11 4 lij uppgift — 1

Summa 100 100 100 Antal 220 840 287

När eleverna 1961 hade bestämt sig för att söka till gymnasium ställdes frågan: ”Var det lätt för Dig att bestämma Dig för att söka in i gymnasium? " och fördelningen av svaren visas i tabell 64.

Medan fyra av fem elever från socialgrupp ] tog det för ”självklart” att de skulle börja gymnasium var det inte ens varannan elev från socialgrupp III som sag valet så enkelt. De flesta eleverna från arbetarklassen stod inför ett val,som inte var lätt, i några fall rent av mycket svårt.

1969 tillfrågades samma individer om de med den kunskap och de erfa- renheter de har idag åter skulle välja att börja gymnasiestudier.

Inför det hypotetiska valet finns inte några nämnvärda sociala skillna- der. Efter att ha gått i land med en uppgift är det naturligtvis enkelt att säga sig vilja göra om den och för många har studentexamen resulterat i eftertraktade utbildningar och yrken.

Detta kan ge intryck av att en social homogenisering ägt rum under gymnasietiden, som skulle kunna innebära att den sociala härkomstens inverkan skulle vara mindre märkbar inför det kritiska valtillfälle, som övergången till eftergymnasial utbildning utgör. Den sociala urvalsproces— sen upphör dock inte vid universitet och högskolor. Den sociala selektionen fullföljs konsekvent.

Om vi antar att den eftergymnasiala utbildningen kan ordnas i nivåer från lägre till högre, så bör spärrad utbildning eller högre akademisk examen räknas till den högsta nivån. som vi här kallar "prestigeutbild- ning”? Studenter som bedriver sina studier vid de fria fakulteterna eller som genomgår utbildning vid mer yrkesinriktad akademisk skola eller institut borde kunna föras till en mellannivå, medan studenter som går till seminarium eller till icke-akademisk utbildning vid tekniskt institut, kortare tids merkantil- eller vårdutbildning skulle föras till den lägsta nivån. De som inte fortsätter formell utbildning efter gymnasium utan börjar förvärvsarbeta direkt utgör en grupp för sig.

Studentpopulationen tillfrågades vilken deras huvudsakliga sysselsätt- ning varit under åren efter studentexamen. Eftersom männen i stor utsträckning fullgjorde militärtjänst det första året och få utbildningar som kvinnorna kunde börja sträcker sig över endast ett år. så bör svarsfördelningen på frågan om ”sysselsättning andra året efter student- examen” ge en hygglig beskrivning av hur utbildningsvalen fallit sig ifråga om nivå i den nu beskrivna meningen.

Tabell 65. Utbildningsnivå ”två år efter studentexamen”, angiven so— cialgruppsvis och i procent (studentpopulationen).

Socialgrupp

Utbildningsnivå [11 11 [ Prestigeutbildning 1 1 13 17 Fria fakulteter 36 43 52 Övr. akademisk utbildn. 4 5 5 Seminarium 16 11 3 lcke akademisk utbildn. 9 8 9 Arbete direkt 18 15 8 Övr. (militärtjänst, sjukd.) 6 5 5

Summa 100 100 100 Antal 220 840 287

Vid valet av eftergymnasial utbildning tyder data i tabell 65 på fyra märkbara skillnader mellan de sociala grupperna:

l. val av prestigeutbildning

2. val av akademisk utbildningsnivå

3. val av seminarieutbildning

4. val av att börja förvärvsarbeta direkt efter studentexamen

Dessa sociala skillnader kan i viss utsträckning återföras till könsrolls- typiska skillnader mellan män och kvinnor, men även bland män och kvinnor uppträder dessa sociala effekter, vilket bör framgå av tabell 66.

De sociala skillnaderna vid det eftergymnasiala utbildningsvalet som angavs i tabell 65 accentueras i tabell 66, där männen i socialgrupp I och kvinnorna i socialgrupp lll åter bildar ytterlighetspunkter i en skala av sociala olikheter. De könsrollstypiska skillnaderna åtföljer de sociala skillnaderna och understryker dessa. Detta gäller valet av akademisk utbildning och i synnerhet valet av högre akademisk utbildning eller spärrad utbildning. Kvinnorna från de två lägre socialgrupperna är avgjort mer inställda på exempelvis lärarutbildning vid seminarium än kvinnorna från socialgrupp [. Ett motsvarande förhållande gäller bland männen. [ valet att börja förvärvsarbeta direkt efter studentexamen går en klar

Tabell 66. Utbildningsnivå ”två år efter studentexamen”, angiven so- cialgruppsvis och mellan män och kvinnor i procent (studentpopula- tionen).

Kvinnor Män Utbildningsnivå ||| [| I [II ll [

Prestigeutbildning 5 5 8 17 20 25 Fria fakulteter 36143 38152 49162 37160 48] 70 SSI 84 Övr. akad. utbildning 2 9 5 6 2 4 Seminarium 22 18 7 10 5 — Icke akad. utbildning 6 8 16 12 7 3 Arbete direkt 28 19 13 6 10 3 Övrigt 1 3 2 12 8 10

Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 104 410 137 116 430 150

skiljelinje mellan män och kvinnor, men bland kvinnorna finns påtagliga sociala skillnader. Uppemot en tredjedel av kvinnorna i socialgrupp 11] skulle enligt tabell 66 börja förvärvsarbeta direkt efterexamen (jfr. kapitel 4).

Data i tabellerna skall tolkas med särskild försiktighet. De visar svarsfördelningarna på frågan ”sysselsättning två år efter studentexamen” mätt enligt utbildningsnivå. Dessa val kan inte med säkerhet sägas vara de val som individen definitivt träffat. Men i avsaknad av data som anger dessa definitiva val torde den anförda svarsfördelningen bäst representera hur de träffade valen av eftergymnasial utbildning fungerar inom social- grupperna och könen.

Även om data i tabellerna 65 och 66 bör tolkas med försiktighet kan de dock byggas under med andra data ur studentpopulationen.

Studenterna tillfrågades om sysselsättning för närvarande och tabell 67 rapporterar om svarsfördelningen enligt utbildningsnivå.

Att tabell 67 ger mindre information om utbildningsvalen efter gym- nasium än vad tabellerna 65 och 66 gör, framgår av att många studenter hunnit med att avsluta sin eftergymnasiala utbildning och börjat förvärvsarbeta. Detta gäller särskilt för socialgrupp 11 och 111 och kvinnorna. Förklaringen kan finnas i val av studievägar med kortare studietid, exempelvis lärarutbildning vid seminarium. Denna förklaring kan också anföras som motiv till studievalet, dvs. bland de lägre socialgrupperna upplevs ett krav om kortare studietid i en annan utsträckning än bland studenter från den högsta socialgruppen.

Det sållningsmönster till prestigeutbildning och till akademiska stu- dier som tidigare noterats går igen i tabell 67.

En noggrann ortstypsvis analys av utbildningsvalen har fått anstå i denna rapport, men är med tanke på urvalet lättillgänglig och självklart angelägen.

En genomgång av valen av utbildningsnivå två år efter studentexamen ger ett visst perspektiv på de regionella effekterna vid utbildnings— och yrkesvalen.

Därvid kan konstateras att eleverna från Norrlandsstäderna| i största utsträckning valt akademiska studier. medan eleverna från de nya gym-

Tabell 67. Utbildningsnivå 1969, angiven socialgruppsvis och mellan män och kvinnor i procent (studentpopulationen).

Studentpop.

totalt Kvinnor Män Utbildningsnivå 111 11 1 111 11 1 111 11 1 Prestigeutbildning 11 15 23 5 7 13 16 22 33 Fria fakulteter 32 37 42 20 26 37 42 47 46 Övr. akad. utbildn. 3 3 3 3 5 3 3 1 3 Seminarium 1 1 2 1 1 3 2 2 1 icke-akad. utbildning 2 2 2 3 2 4 2 1 2 Förvärvsarbete 46 36 20 59 50 32 34 22 10 Övrigt 5 6 8 9 9 7 1 5 5

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal 220 840 297 104 410 137 116 430 150

nasieorternal är de som i minst utsträckning gjort akademiska val. Val av prestigeutbildning är något mer omfattande i stor- och universi- tetsstäder, som samtidigt avviker i fråga om val till seminarium. Det kan också vara värt att peka på att val av en kortare tids utbildning, som är icke-akademisk, och val av förvärvsarbete verkar vara särskilt vanligt förekommande i de större industristäderna och de nya gymnasieorterna. Valen i de gamla gymnasiestäderna är mer inriktade mot akademisk nivå och seminarium.

5.4 Stabilitet och förändring av yrkes— och utbildningsplaner i studentpo- pulationerna

Den sociala härkomstens inverkan på stabilitet oeh förändring i yrkes- och utbildningsplaner kan i studentpopulationen iakttas genom en jämförelse av yrkesplaner 1961 med yrkesplaner 1969 eller avlagda examina 1969.

Yrkesplanerna har klassificerats enligt utbildningsnivå. Det bör under- strykas, att endast individer som uppgivit yrkesplaner vid båda tillfällena har medtagits i den bearbetning som här redovisas. Således har individer som vid endera tillfället saknat yrkesplaner uteslutits, vilket betyder att 1 036 individer omfattas av denna redovisning. l förhållande till de 1 347 individer som studentpopulationen för övrigt redovisar innebär detta ett bortfall på 23 %. Bortfallet fördelar sig dock inom de sociala grupperna relativtjämnt(121%,1124 %,11126 %).

Det främsta skälet till att börja gymnasium 1961 angav eleverna då vara: ”Jag behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helstvillägnamig åt”(jfr. SOU 1963:15 s. 103 tabell 34).

De yrken eleverna helst ville ägna sig åt krävde för flertalet — visserligen med klara sociala skillnader — akademiska utbildningar.

En beskrivning av stabilitet och förändring av yrkes- och utbildnings- planer kan därför inriktas främst mot valet av akademisk utbildningsnivå eller inte.

Figur 8 visar att utbildningsniväns stabilitet följer ett socialt mönster där socialgrupp [ till 68 %, socialgrupp 11 till 62 % och socialgrupp 111 till 49 % konstant väljer en akademisk nivå, medan konstanta val av icke-aka— demisk nivå ger samma mönster fast omvänt, nämligen socialgrupp 111 17 %, socialgrupp 11 15 % och socialgrupp [ 7 %.

Förändringarna visar inte samma entydiga sociala mönster. Socialgrupp 111 har inom sig såväl den största andelen ”bytare till akademisk utbildning” som ”bytare till icke-akademisk utbildning”, vilket hänger samman med en relativt mindre stabilitet överhuvudtaget.

Andelen ”bytare till akademisk utbildning”” är något större i alla sociala grupper än andelen ”bytare till icke-akadernisk utbildning”. Tillsammans med den relativt höga andelen stabila akademiska val inom studentpopulationen belyser kanske denna process en aspekt av utbild- ningsexpansionen.

Riktas uppmärksamheten uteslutande på akademiska studieval så kan socialt betingade skillnader noteras, om förändringarna inom den grupp som 1961 valde akademisk utbildningsnivå beskrivs.

Socialgrupp I SociolqruppII

Socialgrupp III

Val av akademisk utbildning 1961 och |969

Val av akademisk utbildning 1951 icke—val av akademisk u+bildning l989 Val av icke—akademisk utbildning 1961 val av akademisk utbildning 1959 Icke—vol uv akademisk utbildning 1961 och 1969

Figurö”. Stabilitet och förändring i val av akademisk utbildning inom stu- dentpopulationen, socialgruppsvis och i procent.

Figur 9 visar val av akademisk utbildningsnivå 1961 och andel som förverkligat dessa val 1969 (JA) respektive andel som inte förverkligat valet 1969 (NEJ).

På motsvarande sätt kan det vara intressant att notera de sociala skillnaderna inom den grupp som 1961 valde icke-akademisk utbildning, men som 1969 hade valt akademisk utbildning (JA) respektive de som hållit fast vid sitt ursprungliga val (NEJ) av icke-akademisk utbildning.

Socialgrupp I :E 850/o _; 150/01 Socialgrupp 11 ? 870/0 i' löo/o | Socialgrupp m EL 740/0 ;? 26%; I

än De Figur 9. Val av akademisk utbildningsnivå och förverkligande av detta val 1969 (JA), icke-förverkligande (NEJ), socialgruppsvis och i procent.

55 % |

.Lttl

Socialgrupp I år 65 olo

Socialgrupp 11 52% ]

Socialgrupp m 51% ] å... DN.,

Figur 10. Icke-val 1961 av akademisk utbildningsnivå,med förverkligande av akademisk utbildning 1969 (JA), stabilt icke-akademiskt val 1969 (NEJ), socialgruppsvis och i procent.

[ figur 10 visas att väsentligen fler ur socialgrupp [ är ”bytare till akademisk utbildning”” än ur de lägre socialgrupperna. Socialgrupp 111 förmår dessutom i någon mindre utsträckning hålla fast vid ett tidigare val av akademisk utbildning enligt figur 9, varför förändringarna förenk- lat uttryckt tycks tendera till en ”skjuts in i” akademisk utbildning för socialgrupp [ och ett ”sug ut ur” akademisk utbildning för socialgrupp 111.

Vi har tidigare antagit, att den eftergymnasiala utbildningen kan ordnas i nivåer längs en dimension högre-lägre, och att prestigeutbild- ningen då skulle vara den högsta utbildningsnivån.

Stabiliteten och förändringarna i fråga om yrkes- och utbildningsval som inbegriper prestigeutbildning ger ytterligare underlag för påståen- dena om en markant social selektion till denna högsta utbildningsniva.

Aspirationerna till yrken som kräver prestigeutbildning var 1961 höga men andelen som kunnat förverkliga dessa aspirationer är avsevärt lägre, vilket visas i nedanstående tabell 68. Tabellen redovisar skillnaderna i aspirationer och förverkligande mellan de sociala grupperna. Naturligtvis har det inom dessa grupper skett individuella förändringar, så att en viss del är ”bytare till prestigeutbildning” och en annan del är ”bytare från prestigeutbildning”. Andelen ”bytare” ger ett begrepp om dessa föränd- ringar.

Stabilitet i fråga om prestigeutbildning kan anges på två vis, dels val av prestigeutbildning såväl 1961 som 1969, dels icke-val av prestigeut- bildning såväl 1961 som 1969, dvs. andel som aldrig valt prestigeutbild- n1ng.

Tabell 68. Val av prestigeutbildning 1961 och förverkligande av detta val 1969, inom studentpopulationen, angivet socialgruppsvis och mellan män och kvinnor i procent.

Studentpop. totalt Kvinnor Män

lll Il 1 111 11 1 111 11 !

Val av prestigeutbild- ning 1961 31 36 46 9 14 27 49 55 61 Förverkligande av pre— stigeutbildning 1969 15 20 27 8 11 14 22 27 38 "Bytare" 31 31 38 11 15 29 45 40 45

Tabel169. Stabila val av prestigeutbildning, inom studentpopulationen, angivna socialgruppsvis och mellan män och kvinnor iprocent.

Studentpop. totalt Kvinnor Män

111 11 1 111 11 1 111 11 [

Val av prestigeutbild— ning 1961 och 1969 8 14 18 3 5 6 13 21 27 lckc-val av prestige- utbildning 1961 och 1969 54 49 35 81 74 57 23 23 17

De markanta sociala skillnaderna i valen till prestigeutbildning torde framgå utan närmare kommentarer av tabellerna 68 och 69. Den trappa av social olikhet som gång efter annan kan påtalas är här särskilt uttalad. Medan fler än fyra av fem män ur socialgrupp 1 någon gång valt prestigeutbildning är det flera än fyra av fem kvinnor ur socialgrupp 111 som aldrig valt prestigeutbildning. De könsrollstypiska skillnaderna är utomordentligt påfallande.

För flertalet individer inom studentpopulationen (60—70 %) är den aktuella tiden en period av förändrade yrkesplaner och detta bidrar till ett intryck av en rörlig yrkesvalsprocess, vars fullständiga innebörd inte närmare har kunnat redovisas i denna rapport.

Med hänvisning till figur 8 kan vi dock sammanfattningsvis notera att valen till akademisk utbildningsnivå — som i sig innefattar tre olika nivåer i vårt schema över utbildningsnivåer — är överväldigande inom studentpo- pulationen men visar på bestämda sociala skillnader. Fördelningen till akademisk utbildningsnivå är för socialgrupp [ 81 %, socialgrupp 11 76 % och för socialgrupp 111 66 %.

Vi har tidigare noterat ett mönster av socialt urval till eftergymnasial utbildning. Genomgången av stabilitet och förändring till dessa utbild- ningar bekräftar detta mönsters realitet.

5. 5 Utbildningsval [ realpopulationen

Realpopulationen är individer som 1961 inte hade för avsikt att söka till gymnasium eller som avsåg att vänta ett år med att söka till gymnasium, och som 1969 inte har avlagt någon gymnasial examen. Urvalet är geografiskt begränsat till Skåne och Småland.

Tabell 70. Ansökningar till gymnasium inom realpopulationen, angivna socialgruppsvis och iprocent.

Ansökan till Socialgrupp gymnasmm 111 11 1

Ja 5 12 25 Nej, aldrig 92 85 73 Ej uppgift 2 3 2 Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

Tabell 7]. Hypotetiskt val av gymnasium inom realpopulationen. angivet socialgruppsvis och iprocent.

Val av gylnnasic- Soc1algrupp studier 111 11 1 Ja, allmänt gymnasium 12 19 42 Ja, fackgymnasium 23 23 25 Nej 55 47 27 Vet ej 5 8 6 lij uppgift 5 3 — Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

Under mellantiden har ett antal individer sökt till gymnasium och detta verkar inte ha skett på ett slumpmässigt vis sett ur social synvinkel.

Skillnaderna mellan socialgrupperna är emellertid mer värda att upp— märksamma i tabell 71, som visar svarsfördelningen på följande fråga: ”Antag att Du med den kunskap och den erfarenhet Du har idag skulle ställts inför valet av utbildning. Skulle Du idag ha valt att söka till gymnasium?”

Medan två av tre från socialgrupp [ idag skulle söka gymnasium är det en av tre som skulle göra detta bland individerna i socialgrupp lll. Uppemot hälften i socialgrupp 11 och över hälften i socialgrupp 111 skulle inte välja gymnasium idag heller. De socialgruppsbundna valen till gymnasielinjer visar sig i detta hypotetiska val, socialgrupp [ skulle framför allt söka sig till allmänt gymnasium.

Även om inte någon individ i realpopulationen har avlagt gymnasial examen, så har ändå det stora flertalet genomgått någon vidareutbildning efter realexamen.

Omfattningen — räknat i antal år 4 av denna vidareutbildning framgår av tabell 72. Denna tabell grundar sig på de uppgifter om sysselsätt— ningen ären efter realexamen som populationen har besvarat. Utbild— ningarnas innehåll kan vara väldigt skiftande från kurser vid yrkesskolor, intern företagsutbildning till tekniska och merkantila institut. sjukskö- terskeskola, seminarium osv. En fortsatt bearbetning skulle kunna ge flera besked om hur vidareutbildningen fungerat för män och kvinnor

Tabell 72. Vidareutbildning inom realpopulationen,angiven socialgrupps- vis och i procent.

Utbildningens RealpOp'

omfattning lll Il l

1 är 33 32 12 2 år 12 23 20 3 är och längre 14 19 44 praktik 5 7 7

Icke—vidareutbildning;

förvärvsarbete 36 19 17 Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

och för de olika sociala grupperna. Här kan endast presenteras data som anger ”utbildningsintensitet”.

Det första som kan noteras är att för populationen idesshelhet gäller att 70 % har skaffat sig någon sorts vidareutbildning och räknas praktik till så är det 77 % som i någon mening utbildat sig. Detta betyder alltså att 23 % efter realexamen började förvärvsarbeta. Det andra som kan noteras är de klart urskiljbarä olikheterna. Medan 4 av 5 i socialgrupp 1 och 11 har vidare- utbildat sig.såärdet 2 av3 isocialgrupp [11 som gjort det.

Att skiljelinjen här skulle gå mellan socialgrupp 1 och 11 för sig och socialgrupp 111 för sig är dock skenbart. Om man ser till utbildningstidens längd så framgår det av tabell 73 att de båda lägre socialgrupperna i de flesta fall har bara 1 års utbildning, medan de flesta i socialgrupp 1 har fyra års utbildning. De sociala skillnaderna framstår överhuvudtaget klarare om en distinktion görs mellan l-arig och flerårig utbildning.

Den fleråriga utbildningen visar följande sociala fördelning: ] 64 %, 11 42 % och 111 26 %. Markanta skiljelinjer uppträder alltså mellan de olika socialgrupperna i fråga om "utbildningsintensitet”.

Som tidigare påpekats är det 23 % i realpopulationen som började förvärvsarbeta omedelbart efter realexamen och sedan inte utbildat sig vidare. inom denna grupp är de sociala olikheterna påtagliga. Således är det 36% av individerna ur socialgrupp 111 som inte utbildat sig efter realexamen, medan det endast är 17 % ur socialgrupp 1 som genast börjat arbeta. Könsskillnaderna förstärker socialgruppsskillnaderna i viss ut- sträckning.

Praktik kan uppfattas som ett mellanting av utbildning och arbete och har haft viss omfattning — 7 % av hela populationen — men uppvisar inga sociala olikheter att tala om.

Som ett sammanfattande omdöme kan gälla att vidareutbildningen varit omfattande i realpopulationen och berört 70 %. De sociala olikhe- terna visar sig framför allt bestå i:

1. val av flerårig utbildning och 2. val av förvärvsarbete omedelbart efter realexamen

En mindre ambitiös form av vidareutbildning kan deltagande i kurser vara, åtminstone sådana kurser som inte ingår i någon formell utbildning. Realpopulationen tillfrågades om de följt någon kurs efter realskolans

Tabell 7.3. Planerad utbildning inom realpopulationen. angiven social- gruppsvis och i procent.

Socialgrupp 111 11 ] Planerar utbildning 19 21 29 Planerar inte någon utbildning 22 23 22 Vet ej 59 53 42 Ej uppgift — 3 7 Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

slut. Samtidigt ställdes frågan om ”det för närvarande finns några direkta hinder som begränsar Dina möjligheter att följa någon/några kurser?”

Hälften av realpopulationen uppger att de deltagit i någon kurs och över 60 % befinner sig enligt egen uppgift inte i några omständigheter som skulle lägga hinder i vägen för kursdeltagande. Några sociala skillnader tycks inte förekomma.

Aktuella utbildningsplaner avsåg frågan om planerad utbildning att kartlägga och i tabell 73 finns svaren. Frågan löd: ”Avser Dui framtiden att avlägga någon examen eller avsluta någon utbildning?”

Drygt 20 % ger ett kategoriskt negativt besked om planer på utbild— ning, men en ungefärligen lika stor andel säger sig planera en utbildning, ett förhållande som är vanligast i socialgrupp 1. De dryga 20 %, som planerar utbildning har också kunnat precisera sina planer, som huvud- sakligen är inriktade på en nivå av ”lägre tjänstemän i statlig eller privat verksamhet” och kan då innebära sjuksköterska, kontorist, mekanisk ingenjör, banktjänsteman osv.

Majoriteten i realpopulationen ger annars svävande besked om utbild- ningsplaner.

Om man kan anta att planer på utbildning sammanfaller med planer på att byta yrke, så bör dessa svävande besked innebära, att få har reella planer på utbildning. Det är nämligen så att endast 8 % har planer på att byta yrkesområde och att 80 % ämnar fortsätta inom samma yrkesområ- de som de för närvarande finns inom, framgår av tabell 74.

Yrkesplanerna för närvarande ger intryck av stor stabilitet. Andelen som uppger att de ämnar byta yrkesområde är förvånansvärt liten.

Vi konstaterade ovan, att drygt 20 % hade aktuella utbildningsplaner, med en viss variation mellan de sociala grupperna. Svarsfördelningen på frågan om ”sysselsättning för närvarande” kan ge besked om hur stor andel som nu är i färd med att realisera sina planer.

Andelen studerande äri hela realpopulationen för närvarande 5 %, dvs. endast en fjärdedel av dem som har aktuella utbildningsplaner genomgår utbildningen nu. 93 "f. är förvärvsarbetande och hemarbetande i populatio- nen som helhet (tabell 75).

Yrkesverksamhetcn har klassificerats efter arbetsmarknadsstyrelsens indelningar i näringsgrenar och tabell 76 visar huvuddragen i hur denna indelning fungerar mellan de olika sociala grupperna.

Tabell 74. Yrkesplaner för närvarande inom realpopulationen, angivna so- cialgruppsvis och iprocent.

Socialgrupp 111 11 I

"Ämnar fortsätta inom samma

yrkesområde” 83 79 73 ”Ämnar byta yrkesområde" 6 8 10 "Ämnar börja yrkesarb." 4 3 5 Vet ej 6 8 12 Ej Uppgift 1 2 ,

Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

Tabell 75. Sysselsättning för närvarande inom realpopulationen, angiven socialgruppsvis och i procent.

Sysselsättning för Socialgrupp närvarande III 11 ] Studerar 3 6 12 Förvärvsarbete 78 77 76 Hemarbete 17 16 10 Övrigt 1 l 4 Ej uppgift ] — 4 Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

De sociala skillnaderna är här starkt förknippade med könsrollsskillna— der. Några noteringar kan dock göras. Det är kvinnorna som bidrar till att socialgrupp III är starkt representerad i ”Handel och kontor”. Männen från socialgrupp 111 har ett dominerande val till ”Industri och hantverk”. Yrkesvalen inom socialgrupp I och II är något mer differentierade. Den högre utbildningsintensiteten kan avläsas i val av läraryrke och val av sjukvård, vilket för kvinnornas del ofta är identiskt med sjuksköterske- yrket. Männen från socialgrupp 1 och 11 har högre val av ”Handel och kontor” än kvinnorna och lägre tjänstemannakarriärer inom bankväsende och statliga verk kan här vara aktuella sysselsättningar.

Som en avslutande synpunkt i detta om utbildnings— och yrkesval kan månadslönen, som den nuvarande yrkesverksamheten inbringar, beröras.

Inom hela realpopulationen uppträder åter skiljelinjen mellan social- grupp I och de båda lägre socialgrupperna i det faktum att medianin- komsten för ungdomar ur socialgrupp I är 2 100 kronor mot 1 800 kronor för ungdomar från övriga grupper. Männen från socialgrupp 111 tycks tjäna mera än männen från socialgrupp 11 och är ijå'mnhöjd med socialgrupp I, vilket kan tänkas bero på att de tidigare kommit ut i arbetslivet och nu etablerat sig inom ett yrke och alltså har några års erfarenhet och kunnighet, vilket i allmänhet innebär relativt högre lön.

Kvinnorna tjänar ungefär två till tre hundra kronor mindre än männen,

Tabell 76. Sysselsättning för närvarande inom realpopulationen, enligt AMSZS näringsgrensindelning, angiven socialgruppsvis och i procent.

Realpop. totalt

Näringsgren III 11 I Handel och kontor 37 23 20 Industri och hantverk 18 19 17 Sjuk— och hälsovård 12 16 15 Läraryrke 3 8 15 Kommunikationer 9 5 2 Polis, brand, tull 2 3 2 Övrigt 3 12 15 Ej uppgift 16 14 15 Summa 100 100 100 Antal 152 379 41

men några sociala skillnader har inte uppstått där ännu. Tidigare redovis- ningar av utbildningsintensitet lär dock inte gå spårlöst förbi i löneförhål- landena.

5.6 Yrkesplaner 1961 och sysselsättning 1969 i realpopulationen

En i förhållande till studentpopulationen motsvarande genomgång av stabilitet och förändring i yrkes- och utbildningsplaner är inte möjlig att presentera i denna rapport, eftersom data ännu inte föreligger. Vad som kan redovisas är yrkesplaner 1961 och sysselsättning för närvarande.

Yrkesplanerna har klassificerats enligt ett nivåschema, som är upp. byggt efter den yrkeskod med vilken Gösta Carlsson gjorde sin social- gruppsindelningl.

Nivå 1: omfattar ägare och ledare av större företag, godsägare, högre tjänstemän och fria yrkesutövare i allmänhet med universitetsutbildning. Nivå 1 är alltså identisk med socialgrupp 1.

Nivå 2: är tjänstemän i mellanställning. i allmänhet med utbildning motsvarande gymnasium, folkskollärare (motsv.) och småskollärare räk- nas även hit.

Niva" 3: år tjänstemän i lägre ställning med en utbildning motsvarande realexamen, verkmästare, institutingenjörer. sjuksköterskor, kontorsper- sonal. korrespondenter förs till denna nivå.

Niva" 4: omfattar ägare av småföretag, inklusivejordbruk,hantverksmäs- tare och mindre handlanden. Nivåerna 2, 3 och 4 utgör socialgrupp ll.

Nivå 5: är såväl yrkesutbildade som icke-yrkesutbildade arbetare samt lägre befattningshavare med manuella uppgifter. ”statstjänare". och utgör isig vad som för övrigt kallats socialgrupp 111.

Tabell 77 redovisar yrkesplanerna 1961 och sysselsättning år 1969 enligt detta schema över sociala nivåer.

Yrkesplanerna 1961 visar att eleverna till över 50 % siktade till nivå 3, dvs. till yrken som normalt kräver en kompetens motsvarande realexa- men. Eleverna hade 1961 inte för avsikt att söka gymnasium och valen. som förefaller realistiska för flertalet, kan ses som ett resultat av den

Tabell 77. Yrkesplaner 1961 och sysselsättning 1969 inom realpopula— tionen enligt ett socialt nivå-schema, angivna för hela populationen socialgruppsvis och i procent.

Yrkesplaner 1961 Sysselsättning 1969 111111 III 11 I alla III 11 [ Nivå 1 4 2 4 10 2 — 2 10 Nivå 2 15 18 13 20 7 3 8 17 Nivå 3 52 55 51 46 59 68 57 44 Nivå 4 7 3 8 15 4 — 5 7 Nivå 5 10 10 11 2 9 11 10 5 Hemarb. — — » f 3 3 3 , Ej uppg. 12 12 13 7 16 15 15 17 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal 572 152 379 41 572 152 379 41

förberedelse till arbetsmarknaden som beslutet att avbryta studierna efter realexamen utgör.

En viss social olikhet kan märkas i det att socialgrupp I har en större andel val till nivå 1 och 2. Denna olikhet kan föras tillbaka till männens val, där det även kan konstateras att männen från socialgrupp 111 valde nivå 3 i större utsträckning än övriga.

När det gäller sysselsättning 1969 har något fler valt den efter utbildningen relevanta nivån 3 i verkligheten än antalet som hade sådana planer 1961. Medan 52 % siktade till nivå 3 så är 59 % för närvarande på denna nivå. Detta gäller speciellt för socialgrupp 111, som till 68 % valt nivå 3 1969. Motsvarande andel 1961 var 55 %.

Den enda grupp som i någon större utsträckning valt manuella yrken (nivå 5) är män från socialgrupp 111. Av dessa hade 31 % valt ett sådant yrke 1969 mot 19 % respektive 9 % av män ur socialgrupperna II och 1. Ett omvänt förhållande gäller nivå 4 (egna företagare). Här har ungefär 10 % ur socialgrupperna 11 och I etablerat sig som egna företagare. Detta har inte någon ur socialgrupp III gjort.

De yrkesplaner och förändringar av dessa som tabell 77 bär vittne om, bör naturligtvis tolkas mot den bakgrund av olika utbildningsintensi- tet, olika aktuell utbildningsbenägenhet och olika förväntningar på yrkesverksamheten mellan de sociala grupperna som rapporten om realpopulationen för övrigt handlat om.

5.7 Slutord

De skilda utbildnings- och yrkesval som träffats inom student- och realpopulationerna förklaras enligt vår mening huvudsakligen av existe- rande klassförhållanden i det svenska samhället.

Klasstillhörigheten är direkt förknippad med ställning i arbetslivet och har i denna rapport bestämts av faders yrke och sammanfattats i olika socialgrupper. Klassförhållandena & eller som vi kallat dem, den sociala härkomstens innebörd — har visats föra med sig två högst påtagliga konsekvenser, nämligen radikalt annorlunda utbildningstraditioner och djupa inkomstklyftor.

l studentpopulationen kunde vi notera att bland fäderna i socialgrupp 1 hade 4 % folkskola och 63 % studentexamen, medan fäderna i social- grupp 111 till 92 % hade folkskola och inte någon hade avlagt gymnasial examen. Spännvidden i årsinkomst mellan föräldrarna rör sig om över 40 000 kr., enligt de uppskattningar som gjorts av studenterna.

Dessa grundläggande olikheter materialiseras i skillnader om socialt, kulturellt och ekonomiskt stöd under studietiden, som framgick av tabellerna 62 och 63. Gymnasisten från övre medelklassen bor rymligare och har eget studierurn (90 %), reser utomlands och övar upp sina språkkunskaper (83 %), tar extralektioner (34 %) och ”kan” få hjälp hemma med läxorna (35 %). Gymnasisten från arbetarklassen får i mindre utsträckning studiero i eget rum (73 %), feriearbetar (95 %) mer än besöker länder där skolspråken talas (33 %), tar få extralektioner (13 %) och får liten hjälp med läxorna hemma (10 %).

Verkligheten var likartad i realpopulationen, i vilken den subjektiva

bedömningen också var sådan att såväl arbetarklassens som medelklassens elever rangordnade föräldrarnas ekonomi som det viktigaste skälet till att arbetarbarn inte får den utbildning de själva önskar sig.

De ekonomiska skillnaderna kan också översättas till de data vi funnit om att attityder till och beräkningar av studieskulder är bestämda av den sociala härkomsten.

Ett mått på kulturella skillnader kan iakttas i hur pass ”normalt” val av utbildning ter sig. För elever ur den högsta socialgruppen är det ”självklart” (83 %) att börja gymnasium, medan övergången till gymna- sium för elever ur arbetarklassen ”inte är lätt” eller ”mycket svår” (57 %). Realeleven från socialgrupp I skulle idag ha valt att söka gymnasium (67 %), medan eleven ur socialgrupp 111 skulle avstått i nästan samma utsträckning (55%). Elever ur övre medelklassen har försökt kompensera sitt val (83%) genom utbildningar över flera år (64 %), medan elever ur arbetarklassen skaffat sig vidareutbildning (63 %) huvud- sakligen genom en 1-årig kurs (33 %).

Att söka eller inte söka till gymnasium, den sociala differentieringen vid eftergymnasial utbildning, trappan av social olikhet bland studenter- na, det sociala urvalet vid vidareutbildning bland realelever är variationer på temat om ”realistiska utbildningsmöjligheter” så som de definieras i skilda samhällsklasser. Varför framstår en ”realistisk utbildningsmöj— lighet” så olika för en kvinna ur arbetarklassen och för en man ur den övre medelklassen? Denna frågeställning hyfsas om de sociala olikheterna i det svenska samhället beskrivs och preciseras. En utbildningspolitik som skall syfta till en ”rätt för var och en till en utbildning så långt som den enskildes förutsättningar medger”' " kan förbli illusorisk om inte de existerande klassförhållandena raseras.

Notförteckning

1 Bengt Gesser, ”Högre utbildning och val av yrke — några paneldata från Lund". Sociologiska institutionen, Lund. 2 Gösta Carlsson, "Yrkeskod", stencil, Lund 1956. 3 PM från SCB angående de vid 1952 års valstatistik förekommande yrkesgruppe- ringarna. 4 Torsten Husen, "Talent, Opportunity and Career". Almqvist & Wiksell, Stock- holm 1969. 5 Kjell Härnqvist, ”Valet av teoretiska studievägar i grundskolans högstadium". Pedagogiska institutionen, Göteborg 1967, stencil. 6 Gustav Jonsson, ”Delinquent Boys, Their parents and grand-parents". Munks- gaard, Köpenhamn 1967. 7 Sven Jansson — Bengt Olov Ljung: "Vägen genom högstadiet till Gymnasiet", rapport från Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan, Stockholm 1970, stencil. 3 Sten Henrysson — Sven Jansson, "Rekrytering till Gymnasium och Fackskola", rapport från Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan, Stockholm 1967, stencil. ' 9 Till prestigeutbildning har vi alltså fört den knappa procent som uppgivit avsikt att avlägga högre akademisk examen. För övrigt torde prestigeutbildning täcka de utbildningar som förts till denna kategori i kapitel 2. 10 U 68 Debatt, ”Mål för högre utbildning”. Stockholm 1969.

6 Filosofiska fakulteter i förvandling _ yrkes- och utbildningsvalen vid de filosofiska fakulteterna i Lund 1960—1968

Bengt Gesser

Föreliggande kapitel om höstterminerna 1960, 1964 och 1968 nyinskriv- na studerande utgör en preliminär redovisning av ett stort material. De resultat som rapporteras representerar bara ett mindre urval av de frågor som tagits upp i undersökningen.

Undersökningen har utförts i Lund och tillgängliga data visar, att examinations och avbrottsfrekvenser skiljer Lund från övriga universitet. Förmodligen skiljer sig universitetet i Lund åt även i andra avseenden. Det bör också framhållas, att undersökningsperioden inföll månaderna kring årsskiftet 1968/69, då UKAS-debatten var som mest aktuell. Misstron från studenternas sida mot sociologiska undersökningar i allmänhet och inter- vjuundersökningar i synnerhet var samtidigt mycket stor. Med det sagda varnas alltså för en långtgående generalisering av det framlagda materialet.

I detta kapitel har uppmärksamheten riktats mot följande huvudom- råden:

1. de undersöktas studiegång och därmed sammanhängande frågor om studieresultat samt utbildnings— och yrkesval, 2. de studerandes syn på utbildning, yrkesval och arbetsmarknad.

Ett tema i U 68:s båda undersökningar av val av utbildning och yrke har varit den sortering som sker inom utbildningssystemet. Avslutningsvis an- knyter vi till detta tema från ett lite annorlunda perspektiv genom att ta upp frågan om den sociala sållningens konsekvenser för de politiska parti- sympatiernas fördelning vid universitet och högskolor.

I så stor utsträckning som möjligt har vi undvikit att redovisa resultat som innebär upprepningar av vad som visats i kapitel 4 och 5 samt i andra av U 68 initierade studier. Vi har därför inte berört sådana frågor som avbrottsfrekvens och orsaker till avbrott, ekonomiska förhållanden som till exempel skuldsättning, löner m. m.

6.1. Studentundersökningen

Intresset för undersökningar av studenter och deras anpassning till studiemiljön inspirerades i slutet av 1950-talet av främst två undersök-

ningar, nämligen ”Changing values in College” och ”If the gown fits”1 3.

Vid sociologiska institutionen i Lund initierades en likartad undersökning höstterminen 1960 av professor Gösta Carlsson och fil lic Rune Persson. När undersökningen lades upp valdes ett angrepp på bred front. Det är därför naturligt att de frågor som berör valet av utbildning och yrke är alldeles för få för att belysa varför den studerande valt eller inte valt yrke, varför han valt just det yrket och om och varför han ändrat sig under studietiden. Denna nackdel torde dock uppvägas av den möjlighet till mätning av för- ändringar som en uppföljningsundersökning ger möjlighet till. Dessutom har frågeforrnulären vid senare insamlingsfaser kompletterats med för ut- bildnings- och yrkesvalet adekvata frågor2 .

Målpopulationen för denna undersökning var höstterminen 1960 nyinskrivna studerande vid filosofisk fakultet i Lund. Utländska studerande och studerande som höstterminen 1960 var 27 år eller äldre uteslöts ur urvalet. Höstterminen 1968 kompletterades denna undersök- ning med ytterligare två urval nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund utvalda med samma kriterier, nämligen de som nyinskrevs höstterminen 1964 och de som nyinskrevs höstterminen 1968.

6.1.1. Urval

Stickprovet 1960 utgör 55 % (525 av 968) nyinskrivna studenter. Motsvarande stickprov 1964 och 1968 utgjorde 38% (534 av 1405) respektive 20 % (626 av 3208).

Höstterminerna 1960 och 1964 registrerades faderns yrke bland nyinskrivna studenter i Lund, vilket gjorde det möjligt att i stickproven 1960 och 1964 överrepresentera andelen studenter från socialgrupp 111 för att få ett från analyssynpunkt tillräckligt stort antal individer i denna grupp. Om urvalet hade skett slumpmässigt 1960, hade endast 68 av stick- provets 525 individer kommit att tillhöra socialgrupp 111. Denna grupp överrepresenterades med 50 individer och andelen studenter från socialgrupp III kom på så sätt att utgöra 23% i stickprovet. Denna överrepresentation kunde ske genom att nästan samtliga nyinskrivna från socialgrupp 111 medtogs i urvalet. Av studerande från socialgrupp 1 Och 11 ingår hälften i stickprovet. Höstterminen 1964 utgjorde studerande från socialgrupp 111 16 %i målpopulationen. Denna grupp överrepresenterades i stickprovet och utgöri detta ca 30 %.

Höstterminen 1968 registrerades inte faderns yrke vid inskrivningen. Det var därför inte möjligt att öka antalet studerande från socialgrupp 111 i urvalet av nyinskrivna 1968. Men genom att vi — så långt som intervjuarresurserna tillåt — ökade antalet individer i stickprovet i dess helhet, blev antalet studerande från socialgrupp III även i detta urval tillfredsställande högt. Andelen studerande från arbetarhem utgjorde i stickprovet 19 %.

Det beskrivna urvalsförfarandet har den nackdelen, att man inte direkt kan jämföra exempelvis andelen som valt läraryrket i de tre stickproven och därav dra slutsatser om eventuella förändringar av yrkesvalen bland nyinskrivna 1960, 1964 och 1968. Innan en sådanjämförelse görs mäste siffrorna korrigerasa, vilket kommer att ske när så är nödvändigt. När

a Siffrorna hänför sig till notförteckningen sid 281.

resultaten, som vanligen sker, specificeras med hänsyn till social härkomst krävs inte denna korrektion.

6.1.2 Insamling, bortfall m. m.

Höstterminen 1960 intervjuades 95 %, dvs. 499 av de 525 studerande, som ingick i urvalet. Bortfallet bestod av 19 kvinnor och 7 män som varken med hänsyn till Studentbetyg eller social härkomst skiljde sig från övriga personer i stickprovet. Ungefär hälften av bortfallsgruppen hade vid undersökningstillfället påbörjat annan än filosofisk utbildning. Då detta bortfall inte ingick i de uppföljningar som ägde rum 1962, 1964 och 1968 grundas dessa enbart på de 499 personer, som intervjuades 1960. Den uppföljning, som ägde rum 1962 behandlas inte i följande rapport4. Höstterminen 1964 intervjuades de ca 300 studerande, som då var kvar i Lund. Övriga besvarade en postenkät. Bortfallet utgjorde 4% (20 av 499 personer). Bortfallsgruppen bestod av 12 kvinnor och 8 mån, som tenderade att ha ett lägre medelbetyg i studentexamen än övriga personer i urvalet. För övrigt förelåg inga skillnader.

Höstterminen 1968 hade åtta år förflutit efter det första undersök- ningstillfället. Ett hundratal studenter var fortfarande inskrivna vid Lunds universitet, varav huvudparten intervjuades november/december 1968. Ett mindre antal lyckades vi inte nå under insamlingsperioden. Dessa intervjuades i februari 1969. De studenter, som lämnat Lund försökte vi nå medelst en postenkät. Den enda användbara adress, som vi hade tillgång till, var den åtta år gamla föräldraadressen. Flera av föräldrarna hade flyttat under perioden, vilket tillsammans med det faktum. att många kvinnor bytt namn, försvårade insamlingsarbetet. Då vi, efter två och ibland tre påminnelser, fann att svarsfrekvensen inte var tillfredsställande, sände vi till dem som inte svarat en kort påminnelse- enkå't. När denna insamlingsomgång avslutats i början av mars 1969, kontaktade vi per telefon, om aktuellt telefonnummer kunde spåras, de personer, som inte besvarat postenkäten. Dessa tillfrågades om eventuellt avlagda examina och nuvarande sysselsättning. Vi använde dessutom tillgängligt registermaterial beträffande studieresultat. Insamlingsresulta- tet framgår av tabell 78.

Tabell 78. Insamlingsresultat.

N yinskrivna

1960 1964 1968 Kumulativ Kumulativ Kumulativ lnsamlingsmetod % frekvens % frekvens % frekvens Intervju 20.0 20.0 47.9 47.9 89.9 89.9 Postenkät 53.3 73.3 33.1 81.1 4.3 94.2 Påminnelseenkät 11.8 85.2 9.2 90.3 2.6 96.8 Tel. svar + reg. data 9.4 94.6 4 1 94.4 1 6 98.4 Enbart reg. data 4.4 99.0 4 5 98.9 1 6 100.0 Ej nått kontakt 1.0 100.0 ] l 100.0 — — Antal 499 534 626

I stort sett mötte vi samma svårigheter beträffande nyinskrivna 1964. Även dessa svårigheter löstes på ovan beskrivet sätt (jfr. tabell 78).

Nyinskrivna 1968 orsakade inte några problem, eftersom så gott som samtliga befann sig i Lund och därför kunde intervjuas. Adresserna var dock sällan korrekta. Flertalet av dem som lämnat Lund besvarade en postenkät.

Rimligt är, att som bortfall räkna dem, som varken intervjuades eller besvarade någon av de två typerna av postenkäter. Under denna förutsättning blir bortfallsprocenten för nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 i nämnd ordning 15, 10 och 3%. [ bortfallet ingår ett mindre antal avlidna och långliggare på sjukhus samt några som befinner sig på okänd adress utomlands. Övriga personer i bortfallet utgörs i huvudsak av personer som enligt tillgängliga uppgifter lämnat universitetsstudierna och då vanligen utan att ha avlagt grundexamen. Den enda bakgrunds- variabel som bortfallet synes variera systematiskt med är medelbetyget i studentexamen — en större andel av dem med medelbetyg under Ba+ än av dem med Ba+ eller högre ingår i bortfallet.

När det gäller nyinskrivna 1964 och 1968 har vi alltså varit så ambitiösa, att vi önskat nå alla i urvalet även om de enbart skrivit in sig och sedan lämnat Lund för andra studier eller arbete. Hade vi i stället krävt, att undersökningspersonerna verkligen hade börjat studera vid filosofisk fakultet i Lund, hade bortfallet blivit lägre.

Av tabell 78 följer, att samtliga frågor inte ställts till samtliga personer i urvalen. I avsnitten 6.2—6.5 ingår i stort sett samtliga individer som antingen intervjuats eller som besvarat någon av våra enkäter. Ide därpå följande avsnitten ingår mestadels enbart de personer som intervjuats eller som besvarat vår stora postenkät.

6.2 Val av studieinriktning och förändringar av dessa val perioden 1960—1968

Förändringar rörande antalet nyinskrivna och dessas studiemål, studie- inriktning och yrkesplaner antyder, att de filosofiska fakulteterna idag har radikalt andra funktioner med hänsyn till yrkesliv och arbetsmarknad än vid 60-talets början. Vi skall peka på dessa förändringar genom att beskriva nyinskrivna höstterminerna 1960 och 1968 vid de filosofiska fakulteterna i Lund.

Det är inte nödvändigt att detaljerat gå in på de förändringar som ägt rum under 60—talet beträffande de studerandes val av fakultet, ämnen och ämneskombinationer, eftersom statistiska centralbyrån har upprättat en studiestatistik, som är bättre anpassad för detta ändamål. På en punkt tror vi oss dock kunna komplettera denna statistik genom att ge ett längre tidsperspektiv på expansionen av samhällsvetare än vad som är möjligt med offentlig statistik. Inte förrän höstterminen 1964 började man skilja mellan samhällsvetare och övriga humanister. I vårt material kan vi jämföra nyinskrivna 1960 och 1968 beträffande andel och antal som valt samhällsvetenskapliga ämnen och ämneskombinationer.

De siffror, som den kommande framställningen bygger på är ganska osäkra, men denna osäkerhet är inte tillräcklig för att förändra de slutsatser vi kommer att dra, eftersom dessa vanligen grundas på mycket klara tendenser. [ några tabeller har vi uppskattat antalet i målpopula- tionen. Dessa uppskrivningar är av naturliga skäl osäkra.

6.2.1. Studerat ämne den första termineni Lund

Ungefär 45 % av de nyinskrivna 1968 valde den första terminen något samhällsvetenskapligt ämne mot 25 % av dem som nyinskrevs åtta år tidi- gare. Den totala ökningen av antalet samhällsvetare säger kanske ännu me- ra. Som synes av figur 11 har de som den första terminen läste något samhällsvetenskapligt ämne sexfaldigats mellan 1960 och 1968, medan de som läste övriga ämnen vid filosofisk fakultet något mer än fördubblats. Dessa förhållanden är inte obekanta och det kan därför vara intressantare att notera de förskjutningar, som ägt rum mellan 1960 och 1968 inom de fyra ämnesgrupperna. Dessa förändringar framgår av tabell 79.

Det tycks ha varit regel att en naturvetare först bör läsa matematik. Höstterminen 1960 gjorde 85 % av naturvetarna detta mot 69 % 1968. Av

Aärflilal Nyinskrivna 1960 Nyinskrivna 1968 |

1000

5011

35 25 29 ll 25 45 19 15

100 9/0 100 0/0

DNoturve'lore äåpråkvetore

maamhölls- och beteendevetare %Historiski—filosofisko ämnen

Vi har i figur 11 och tabell 79 antagit, att de om vilka uppgift saknas skulle ha fördelat sig som övriga personer i de båda urvalen.

Figur 11. Andel och antal av nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund som den första terminen läste naturvetenskapliga, samhälls— och beteendevetenskapliga, språkvetenskapliga och historiskt-filosofiska äm- nen höstterminerna 1960 och 1968.

Tabell 79. Studerat ämne den första terminen i Lund inom ämnesgrup- perna naturvetenskap, samhälls- och beteendevetenskap, språkvetenskap och historiskt-filosofiska ämnen (andelen naturvetare, samhälls- och beteendevetare samt språkvetare framgår av figur 1 l).

Ämnesgrupp Nyinskrivna Ämne 1960 (%) 1968 (%) Naturvetare

Matematik 85 69 Annat naturvetenskapligt ämne 15 31 Antal i urvalet 163 133 Beräknat antal i mälpopulationen 340 740 Samhalls- och beteendevetare Sociologi 34 27 Pedagogik 22 15 Statistik 15 14 Psykologi 14 5 Statskunskap 3 4 Nationalekonomi 3 9 Företagsekonomi 3 23 Övriga ämnen 7 3 Antal i urvalet 118 259 Beräknat antal i mälpopulationen 240 1 440 Språkvetare Romanska språk 28 21 Engelska 27 59 Nordiska språk 25 9 Tyska 17 7 Ovriga språk 2 , 4 Antal i urvalet 135 110 Beräknat antal i mälpopulationcn 270 , 610 Historiker och filosofer Historia 48 32 Litteraturhistoria 24 29 lfilosoti 1 1 9 Övriga ämnen 17 30 Antal i urvalet 54 77 Beräknat antal i mälpopulationen 105 395

tabell 79 att döma tycks alltså denna regel ha luckrats upp. inom samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen är sociologi det ämne som nyinskrivna oftast börjar med. Detta gäller båda tidpunkterna. Den stora förändringen i denna grupp är emellertid förskjutningen mot ekonomiska ämnen, vilket särskilt gäller företagsekonomi. Mindre än 10% av dem som 1960 läste något samhälls- eller beteendevetenskapligt ämne läste den första terminen företagsekonomi eller nationalekonomi. Motsvarande siffra höstterminen 1968 är över 30 %. Bland nyinskrivna, som valt nagot språk den första terminen, läser nästan 60 % engelska höstterminen 1968 mot något över 25 % 1960. Bland dem, som studerar någothistoriskt-filosofiskt ämne, kan en kraftig minskning av andelen, som första terminen läser historia noteras.

Tabell 80. Planerad ämneskombination bland nyinskrivna vid filosofisk fakultet den första termineni Lund, dvs. höstterminerna 1960 och 1968. Antalcn hänför sig till malpopulationen.

Nyinskrivna Nyinskrivna (%) (abstal)

Ärlincskombination 1960 1968 1960 1968 Matematisk ämneskombination 20 10 190 340 Biologisk ämneskombination 5 4 45 140 Samhällsvct. ämneskombination 8 18 80 580 Psyk.—pcd.-ämncskombination 5 8 50 250 Komb. med moderna språk 7 11 165 340 Kornb. med nordiska språk 13 6 120 200 Övriga kombinationer 6 11 60 340 Avser börja vid annan än filosofisk fakultet (vanl. spärrad utb.) 22 20 215 640 Ej uppgift (innebär vanl. att IP inte avser avlägga examen) 5 12 45 380 Summa 100 100 Antal 499 618 N950 ”3 200

6.2.2 Val och byte av ämneskombination

Planerad ämneskombination är ännu ett tecken på de förändringar, som ägt rum vid de filosofiska fakulteterna perioden 1960—1968. De studerande, som uppgav att de hyste avsikt att avlägga grundexamen vid filosofisk fakultet fick ange vilka ämnen examen skulle omfatta. Denna uppgift klassificerades i tolv kombinationer. [ några av dessa var antalet individer mycket litet och ämneskombinationerna minskades därför till de sju, som redovisas i tabell 80.

Av de nyinskrivna 1960, som uppgav avsikt att avlägga examen vid filosofisk fakultet, inriktade sig alltså två tredjedelar på språkliga eller matematiska ämneskombinationer. Höstterminen 1968 hade denna andel minskat till 40 %. Denna minskning har som synes skett till förman för samhälls- och beteendevetenskapliga ämneskombinationer. Den mycket kraftiga bade relativa och absoluta ökningen bland nyinskrivna som väljer samhällsvetenskapliga ämneskombinationer är väl känd och kommer ock- så till synes i tabell 81. I denna visas uppgiven ämneskombination den första och den nionde terminen, dvs. dels för nyinskrivna 1960 och 1968, dels för nyinskrivna 1960 höstterminen 1964 och för nyinskrivna 1964 höstterminen 1968. I tabellen har vi enbart tagit med dem som uppgivit avsikten att avlägga examen med viss ämneskombination vid filosofisk fakultet och alltså inte dem, som avsåg komplettera eller avlägga något enstaka betyg.

Om vi betraktar nyinskrivna 1960 termin 1 och termin 9 ser vi att andelen som uppgivit samhällsvetenskaplig ämneskombination är dubbelt så stor 1964 som 1960, vilket till större delen förklaras av att omkring 25 % bytt ämneskombination mellan 1960 och 1964. Följer vi nyinskrivna 1960 tiden 1960 till 1964 — den period under vilken nära nog samtliga byte/1 skett _ finner vi att bytena av ämneskombination bland dem som höstterminen 1960 uppgav avsikt att avlägga examen vid filosofisk fakul-

Tabell 81. Ämneskombination den första och den nionde terminen. ] tabellen ingår inte de personer som valt annan än filosofisk fakultet.

Termin 1 Termin 9

Nyinskrivna (%) Nyinskrivna (%) Ämneskombination 1960 1968 1960 1964 Matematisk 27 15 25 18 Biologisk 6 6 6 4 Samhällsvetenskaplig 11 27 21 35 Psykologisk-pedagogisk 7 12 9 4 Komb. med moderna språk 23 15 15 14 Komb. med nordiska språk 17 9 16 10 Övriga kombinationer 8 15 9 15 Summa 100 100 100 100 Antal 365 421 318 330

tet med en bestämd ämneskombination och som höstterminen 1964 an- tingen studerade vid filosofisk fakultet eller som hade avlagt filosofisk grundexamen ledde till att andelen som angav en samhällsvetenskaplig kombination ökade från 11 till 19 % — en ökning med 70 %. I tabell 82 visas den procentuella ökningen eller minskningen mellan 1960 och 1964 för olika ämneskombinationer.

Betraktas slutligen de ämneskombinationer nyinskrivna 1964 uppgav 1968 framgår det, att andelen som valt samhällsvetenskapliga kombina- tioner inte bara är större än bland nyinskrivna 1960 höstterminen 1964 utan också större än bland nyinskrivna 1968, vilket kan antyda att även i denna grupp har byten skett sedan inskrivningen som lett till att antalet samhällsvetare ökat vid de filosofiska fakulteterna.

Analysen har inte bara visat vad som är väl känt, nämligen att andelen samhällsvetare har ökat kraftigt bland nyinskrivna vid filosofisk fakultet, utan också att bland dem som från början valt någon annan kombination har många under studiernas gäng bytt till en samhällsvetenskaplig ämneskombination — ett förhållande som sannolikt inte bara gäller Lund utan även övriga universitet i Sverige.

Tabell 82. Val och byte av ämneskombinationer inom 1960 års urval.

Antal individer Ökning/minskning Ämneskombination 1960 1964 ' Procent Matematisk 79 70 -— 11 Biologisk 22 17 22 Samhällsvetenskaplig 31 53 + 71 Psykologisk-pedagogisk 20 20 0 Komb. med moderna språk 58 44 — 24 komb. med nordiska språk 50 49 — 2 Övriga kombinationer 19 26 + 37 Antal 279 279

På mindre än tio år har alltså de filosofiska fakulteterna förändrats kraftigt med avseende på vilka kunskaper och färdigheter, som lärs ut. Huvudorsaken till dessa förändringar tycks ha varit expansionen av antalet studerande vid universitet och högskolor. Denna ökning kan ha varit en följd av en ökad efterfrågan på högre utbildning och samhällets bristande möjligheter att erbjuda en stor grupp studerande andra alternativ än studier vid de fria fakulteterna. Av de fria fakulteterna synes de samhällsvetenskapliga ha varit mest attraktiva både i vårt land och mänga andra länders. Ett förhållande som i Sverige sannolikt bidragit till den mycket kraftiga ökningen av antalet samhällsvetare var den föreställ- ning man hade vid 60-talets början, att överskottet på humanister inom en snar framtid skulle bli stort.

Nyinskrivna 1960 intervjuades även höstterminen 1962 — en tidpunkt då frågan om ett eventuellt humanistöverskott av press och andra massmedia att döma tycks ha varit mycket aktuell. Av samtliga intervjuade ansag omkring en tiondel att 'humanistöverskottet” påverkat deras yrkesval, men intervjufrågan" var troligen inte helt lyckligt formulerad på denna punkt, eftersom man inte gärna ville betrakta sig som påverkad. [ de mera intensiva intervjuer som utfördes 1963—646 framkom olika reaktioner på prognosen om överskott på humanister. ”En del avvisade problemet, en del fann det vara ett problem för andra men inte för dem själva. Det senare var naturligtvis en typisk reaktion från naturvetare, men inte begränsad till dem. [bland kunde en irriterad stämning och en allmän osäkerhet inför det som skrivs i ämnet noteras. En individs reaktion var ibland att man beslöt sig för, inte att överge banan men att stärka sin meritering genom att öka antalet betyg”. Så sent som i början av år 1964 uttryckte en student i en gruppdiskussion den sannolikt gängse uppfattningen bland den tidens samhällsvetare och humanister genom att som svar på en fråga rörande ”akademikernas möj— ligheter på arbetsmarknaden” säga: dom som är på den/den naturvetenskapliga fakulteten har ganska stora chanser i alla fall, därför att näringslivet kan suga upp dom — och har ganska stora möjligheter att suga upp dom också och likadant dom som är på sociologiska, företagsekonomiska och nationalekonomiska/ och även statskunskap tror jag ligger ganska bra till. Det är min uppfattningi alla fall, att näringslivet kan suga upp dom, att näringslivet har behov av dom så att nån kris för deras skull det trorjag inte på. Tvärtom med såna som sociologer till exempel — dom blir det väl allt större användning för, därför att man får behov att undersöka gruppen och gruppens beteende — i och med att samhällets struktur har omvandlats som den har.

Föreställningar av denna typ tillsammans med ett inom en snar framtid förväntat humanistöverskott kan vara en viktig delförklaring till den mycket kraftiga expansionen av antalet samhällsvetare.

6.3 Utbildningsmål — examina

I kapitel 2 antog vi. att en stark ökning av tillgången på en artikel skulle minska denna artikels värde och tillämpade antagandet på expansionen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor. Vi drog slutsatsen, att expansionen av möjligheterna till en universitets- och högskoleutbildning

skulle minska värdet av en sådan utbildning. Denna värdeminskning borde dock inte i lika hög grad gälla de utbildningar där tillgången på utbildningsmöjligheter av olika skäl var begränsade. Sådana begränsningar kan komma till stånd genom spärrar, genom att utbildningen erbjuder särskilda svårigheter, genom svårigheter att få ett grepp om utbildnings- möjligheter och arbetsmarknadsförhallanden samt genom att vissa utbildningar traditionellt har utnyttjats endast av från social och ekonomisk synpunkt särskilt gynnade grupper. Vi införde termen prestigeutbildning för dessa typer av utbildningar. Av flera skäl kunde vi endast föra en enda ospärrad utbildning till denna kategori, nämligen juridisk utbildning som både i Sverige och annorstädes tycks tillhöra de utbildningar som i synnerhet utnyttjats av socialt och ekonomiskt gynnade grupper. Selektionen efter social härkomst och medelbetyg i studentexamen visade sig också vara — redan från den undersökta periodens början, 1956/57 — starkare till prestigeutbildning än till övrig utbildning vid universitet och högskolor samt att denna skillnad mellan de båda slagen av utbildningar förstärktes under periodens lopp (kapitel 2). Med andra ord de studerande, som hade extra resurser, var överrepresenterade vid prestigeutbildning och denna överrepresentation förstärktes i tiden.

6.3.1 Förväntad examen

Selektionsprocessen avslutas emellertid inte med att en person börjat studera vid en bestämd fakultet eller högskola. Vi kommer att visa, att efter inskrivningen vid filosofisk fakultet avser ett relativt stort antal av de nyinskrivna, åtminstone vid Lunds universitet, att gå till vad som ovan kallats prestigeutbildning. Med data rörande nyinskrivna 1960 och 1964 visas också att ganska många också förverkligar denna avsikt. Både beträffande avsikten och avsiktens förverkligande synes kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen inverka. Av figur 12 framgår, att bland nyinskrivna 1960 syftade 24 % mot prestigeutbildning. Bland nyinskrivna 1968 var motsvarande siffra 20 %. Denna höga andel bland nyinskrivna 1968 kräver kanske en kommentar. En förklaring ligger i att vi till prestigeutbildning har fört ekonomexamen mot vilken 8 % av ny- inskrivna 1968 uppgav att de syftade. Bland nyinskrivna 1960 var denna andel ungefär 2 %.

Efter fyra års studier (figur 13) vid filosofisk fakultet hade 21 % bland nyinskrivna 1960 antingen avlagt examen vid någon av de utbildningar, som räknas in under termen prestigeutbildning, eller syftade de mot en sådan examen. Motsvarande andel bland nyinskrivna 1964 var 26 %. Den- na höga siffra bland nyinskrivna 1964 kan som beträffande nyinskrivna 1968 förklaras av den höga andelen som antingen avlagt eller syftar mot ekonomexamen. Denna grupp utgjorde bland nyinskrivna 1964 8 % Och motsvarande siffra bland nyinskrivna 1960 efter fyra års studier var något över 1 %.

Den stora skillnaden i valen av prestigeutbildning mellan de tre grupperna nyinskrivna ligger som nämnts i den stora andelen som bland nyinskrivna 1964 och 1968 fått möjlighet att välja ekonomutbildning

Nyinskrivna 1960

70 _ _; "|. strå su—f T ”' 5 l' '— 1 __ | | : | 100—: | 1 : | I : l _ | 5 I 30: | 1 : I | : | | 5 : : 20—2 " - —— l l : | | | | : | | | : | | | : : ' . : It)—: | 1 | : : | | | a : : : 5 : : : - "- 111111111111 111111111111 111111111111 111111 111111 111111111111 Social hörkoms+ ., Preshge— Fil. |ic_och Fi|.kond.och Fil. moq. Ovrigt utbildning Fildr. Pol. mag. 24 4 20 48 4 J

100 o/o; n =499

thinnor [HIMön

0/0 Nginskrivno l968 U'! 0

& =

LH :

N O

=

_j

r | I | I | | I I I I

___—___ ___—__-_____.I

___—___]

ra: :: 1 ::

111111111111 111111111111 111111111111 111111 111111 111111111111 111111 111111 Social hörkoms+ ..

Prestige— Fil. lic.och Fil.kond.och Fil.mog. Annon höq— Ovrig+ utbildning Fil.dr. Pol. mag. skoleutbildn. LZG 5 36 20 5 lö

:00 %?n= 518 |] Kvinnor- IH] Mört

Figur ]2. Förväntad examen den första terminen bland nyinskrivna 1960 och 1968.

% Nginskrivna isbn, Ht 1954 70

60

50

411

31]

20

ll Wij-mill».

111111111111 111111111111 111111111111 111111 111111 111111111111 111111111111 Social härkomst> __ Pres+ige- Fil. |ic.och Fil.kond.och Filmaq. Annon hög- Ovrigt utbildning Fil.dr. Pol. moq. skoleufbildn. L 21 13 19 30 2 15 J

100 %%:499 DKvinnor [[I] Mön

.. I

___—___--.l

Illlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllltll

-___..-—-___|

gnu—___---

___—___..___|

% Nyinskrivna usel., H+1958 ut D

.b 9

M =

ll

N G)

tiliiiilii:iliiiiluitliiiiliuiliiiiliinliiii

___-..

E:

5;

51111

111111 111111 111111 111111 111111 111111 111an 111111 111111 111111 111111 111111 Social hör-komet .. Prestige— Fil. |ic.och Fil.kund.0ch Filmoq. Annan hög— 0vriq+

=

utbildning Fi|.dr. Pol. mag. skoleutbildn. k 6 B 25 20 | 20 J 100 o/an = 534

D Kvinnor lm Mön

Figur 13. Förväntad (inklusive avlagd) examen den nionde terminen bland nyinskrivna 1960 och 1964.

Tabell 83. Valda prestigeutbildningar den första och den nionde termi- nen.

Tcrmin 1 Termin 9

Nyinskrivna (%) Nyinskrivna (%) Typ av prestigeutbildning 1960 1968 1960 1964 Civilekonom- och ekonomutbild- ning 10 40 3 37 Civilingenjörsutbildning 35 17 28 19 Medicinsk utbildning 36 28 33 18 Odontologisk utbildning 14 10 17 4 Övrig prestigeutbildning 7 11 20 21

Summa 100 100 100 100 Antal 110 125 121 101

genom dennas inrättande vid Lunds universitet. Av tabell 83 framgår att nyinskrivna 1960 mestadels avsåg att komplettera gymnasiemeriterna med akademiska betyg för att vinna tillträde till spärrad utbildning. De tva mest frekventa valen i denna årgång var utbildning till civilingenjör eller läkare.

Av figurerna 12 och 13 framgår, att andelen som valt prestigeutbildning varierar med både kön och social härkomst så, att män från socialgrupp l i störst och kvinnor från socialgrupp 111 i minst utsträckning väljer sådan utbildning. Variationen verkar vara störst bland nyinskrivna 1960 och minst bland nyinskrivna 1968. Detta beror antagligen på de minskade möjligheterna att komplettera meriterna vid filosofisk fakultet för att kunna antas till spärrad utbildning.

Det framgår vidare, att andelen som uppger avsikt att avlägga en fila- sofie magisterexamen minskar frän närmare 50 ”r: bland nyinskrivna 1960 till 20% bland nyinskrivna 1968. En variation med hänsyn till kön och social härkomst i valet av denna examen uppträder i samtliga material. Nära nog genomgående gäller, att ungefär tre gånger så många män från arbetarklass som från övre medelklass uppger avsikt att avlägga en filo- sofie magisterexamen. Skillnaden är inte lika utpräglad bland kvinnliga studerande. Variationen med hänsyn till kön är som synes också bety- dande. Däremot har vi inte funnit, att de som uppger syfte att avlägga en filosofie magisterexamen skiljer sig frän övriga studerande med hänsyn till medelbetyg i studentexamen.

Den sociala härkomsten har i vår rapport hela tiden visat sig inverka på valet av viss typ av utbildning. Det är därför en smula förvånande, att detta allmänna resultat inte synes gälla i fraga om dem som angav en högre akademisk examen (fil lic eller fil dr) som mål för studierna. Här kan invändas, att det sannolikt är få som anger en högre akademisk examen som mål, innan de har avlagt grundexamen. Detta bör särskilt gälla nyinskrivna 1968, men också nyinskrivna 1964, av vilka knappt 40 % hade avlagt grundexamen vid frågetillfället. Svaren pa en fråga om examensmal ger därför knappast en korrekt bild av de tillfrågades even- tuella avsikter att avlägga en högre akademisk examen. Höstterminen 1968 ställdes emellertid även följande fråga: ”Har du för avsikt att börja med licentiand— eller doktorandstudier?” Inte heller i svaren på denna

o/o Nginskrivnu 1968 Nyinskrivna 1964 Nginskrivnu 1960 50 : j _ __ _; »; 5 _5 5 ? : " : / Stl—: 5 5 % : _: i % _: _= 5 f : ' t / 205 E 5 % : _: _: / —; % IO : E E % —. —. —_ & _= _= 5 f 5 5 % u.:lh ' 3 3 vinnor Män Totalt K ' M" T t e := "5 a a %% åå "=E"

MUnder Ba+ D Vet inte

' .. . & Ba+ och över DUppqer Viss avsikt att fortsätta mot fil. lic. eller fil.dr.

Figur 14. Uppgiven avsikt att börja med licentiand- eller doktorand- studier bland nyinskrivna 1968, 1964 och 1960 med hänsyn till kön och medelbetyg i studentexamen.

fråga fann vi någon variation efter social härkomst. Däremot fann vi som i fråga om åsyftad examen, att både kön och medelbetyg i studentexa- men samvarierade kraftigt med svaren på frågan (figur 14).

Det är viktigt att uppmärksamma. att frågan ställts till samtliga nyinskrivna och alltså inte bara till dem som avlagt grundexamen, vilket man vanligen brukar göra. Inte oväntat ökar andelen som sagt, att de hyser en mer eller mindre bestämd avsikt att fortsätta från 13 %. bland nyinskrivna 1968 till 22 % bland nyinskrivna 1960. Det är som synes omkring en feiiizedel bland nyinskrivna 1960 och 1964 som uppgivit den nämnda avsikten. Ser vi enbart på dem som avlagt grundexamen visar det sig, att närmare en tredjedel av nyinskrivna 1960 och 1964 uppgav att de hyste planer på fortsatta studier efter grundexamen (figur 15). I dessa båda grupper fann vi svaga — ej statistiskt signifikanta " skillnader mellan grundexaminerade från olika sociala hemmiljöer”.

Läsåret 1969/70 genomfördes den nya forskarutbildningsreformen. När föreliggande undersökning utfördes var de studerande antagligen osäkra om innebörden av denna reform, vilket kan ha påverkat svaren. Om samma fråga hade ställts i dag kanske andelarna som uppgivit planer på forskarutbildning blivit större än dem som vi funnit i figur 15.

6.3.2. Avsikt 1960 i relation till avslutad utbildning 1968 bland nyinskrivna 1960

I denna bearbetning har vi delat in utbildningarna i fem huvudgrupper, nämligen prestigeutbildning (till vilken vi fört även högre akademiska examina), lärarutbildning (fil mag), övrig utbildning vid universitet och

o/o Nginskrivno 1964 Nginskrivnu 1960 70

? € / [:O—; % % 2 % 30; ; / : : % 5 5 g 5 / å % m: / :: / å % ; % ; / ; % lll—_ _: / å / å / c: : / Kvuionrlpr' Mög ToLolt Kvwiänrlgr Ifö; Tagit _ Antal _ "3 _ _ _ _ — z 4 5 :7 7

Andel som avlagt fil. |ic.—exomen,i 0/0

”IBUnder Ba+ DVet inte

Iam och över DUppqer viss avsikt att fortsätta mot fil. licellerfil. dn

Figur 15. Uppgiven avsikt att börja med licentiand- eller doktorand- studier av dem som avlagt grundexamen bland nyinskrivna 1964 och 1960 med hänsyn till kön och medelbetyg i studentexamen.

högskolor. annan utbildning samt ej examen (se figurerna 16 och 17). På detta sätt har vi försökt att hålla antalet utbildningsgrupper till ett minimum för att inte få ett alltför litet antal individer i varje delgrupp. Detta syfte, tillsammans med det förhållandet, att skillnaderna mellan studerande från socialgrupp 11 och 111 inte är särskilt stora, är också motivet för att i figurerna ställa studerande från socialgruppl mot övriga studerande. De slutsatser de båda figurerna ger oss anledning att dra är följande:

1. För bade manliga och kvinnliga studerande gäller, att en betydligt större andel av studerande från övre medelklass än av övriga studerande både avsåg att avlägga och avlade examen inom den sektor vi kallat presti- geutbildning.

2. När det gäller avsikten att avlägga filosofie magisterexamen är skillnadema stora mellan studerande från övre medelklass och övriga studerande bland både män och kvinnor. Skillnaden är ungefär lika stor bland männen också beträffande avslutad utbildning, medan samma skillnad bland kvinnorna minskat högst betydligt.

3. Så gott som genomgående gäller, att kvinnornai större utsträckning

Avsikt 1960 Avslutad utbildning (exa- men) 1968

Prestiqeutbildninq GUD/u Lärarutbildning 110/o Prestigeutbildning Qo/o Övrig högskoleutbildn. 200/ox Prestiqeutbildning IOC/o Annan examen U [lo/o Ingen examen 200/o (IT) Prestigeutbildning 16% , Lärarutbildning 610/o Lärarutbildning BSO/o Övrig högskoleutbildn. 80/0 Lärarutbildning 40% Annan examen U 70/0 Ingen examen 210/o W Prestigeutbildning ion/o/ Lärarutbildning öo/o Övrig högskoleutbildn. 19% Övrig högskoleutbildn. 35% Övrig högskoleutbildn. 160/o

X 1 ÄAnnan examen U 230/o

A A

Ingen examen 29% (51) Annat tio/o Annan utbildning 11% Ej avslutat utbild— 23% _ ningen (avlagt examen) _ (159) (159)

% Prestigeutbildning 81% Lärarutbildning 14% Prestiqeutbildning 23% Övrig högskoleutbildn. S% Prestiqeutbildning 22% Annan examen ') 13% Ingen examen O_o/o (Zl) Prestigeutbildning Zo/o Lärarutbildning 570/o Övrig högskoleutbildn. 717/o Lärarutbildning 37% Annan examen U 18% Ingen examen 16% (44) Prestigeutbildning 43% Lärarutbildning 180/o Övrig högskoleutbildn. 500/o Övrig högskoleutbildn. 170/o

Lärarutbildning 470/o

Övrig hägskoleutbi Idn. 24%

AAA

Annan examen ') 9% Ingen examen 14% 527 Annat Go/o Annan utbildning 130/o

Ej avslutat utbild— 129/o ningen (avlagt examen)

(33—1 (Trä UAnnan examen än vid universitet och högskolor Figur 16. Avsikt 1960 och grad av förverkligande 1968. Kvinnor med hänsyn till social härkomst.

Avsikt 1950 Avslutad utbildning (exa— men) 1968

Prestigeutbildning [160/o Lärarutbildning Bo/o

Prestigeutbildnlng 29% Övrig högskoleutbildn. 280/o Prestigeutbildning ?Jo/o Annan exameny GO/o Ingen examen 140/o (50) Prestigeutbildning 16% Lärarutbildning 570/o Lärarutbildning 52%: Övrig högskoleutbildn. 519/o Lärarutbildning Mio/o Annan examen U 30/0 Ingen examen 150/o (38) Prestiqeutbildning 70/0 Lärarutbildning lta/o Övrig högskoleutbildn. 160/o Övrig högskoleutbildnölo/o Övrig högsko1eutbi1dn.22"/o Annan examen ') Oo/o Ingen examen 29% 130) Annat ZO/o Annan utbildning [to/o Ej avslutat utbild— 180/o ningen (avlagt examen)

l:7—0) (7717)

Socialgrupp I

Prestigeutbildning 430/o Lärarutbildning 20/0 Prestigeutbildning 570/o Övrig högskoleutbildn. 210/o Prestigeutbildning SSO/o Annan examen ') 1% Ingen examen 32% (!.—4) Prestigeutbildning 15% Lärarutbildning 45% Lärarutbildning 170/o Övrig högskoleutbildn. 15% Lärarutbildning 17.9/o Annan examen ') %% Ingen examen 15% (1—3) Prestigeutbildning 250/o Lärarutbildning 110/o Ovrig högskoleutbildn. 25% Övrig högskoleutbildn.420/o Övrig hägskaleutbildn.259/o

AA

A

Annan examen” 5% Ingen examen &) (19) Annat lo/a Annan utbildning [to/o

Ej avslutat utbild— 250/o ningen(ovlagt examen)

Trä (77)

UAnnan examen än vid universitet och högskolor

Tabell 84. Övergång till spärrad fakultet eller högskola och studentbetyg bland studerande som avsåg komplettera 1960 och övriga studerande.

Avsåg att komplet- Avsåg inte att korn— Totalt tera 1960 (%) plettera 1960 (%) (%) Under Ba+ 0 Under Ba+ 0 Tillstånd 1964 Ba+ högre Ba+ högre Övergått till spärrad fakultet/högskola 48 85 5 3 20 Ej övergått till spärrad fakultet/högskola 52 15 95 97 80 Summa 100 100 100 100 100 Antal 54 48 182 215 499

än männen synes realisera de först nämnda utbildningsavsikterna. Särskilt tydligt framträder detta i valet av prestigeutbildning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att skillnader i kön och social härkomst visar sig vara större i fråga om avsikt att genomgå prestigeutbildning än i fråga om avlagd examen vid prestigeutbildning. Den icke-avsedda selektio— nen synes alltså minska när vi går från avsikt till faktiskt förverkligande. Detsamma tycks också gälla valet av lärarutbildning, dvs. filosofie magisterutbildning.

Den maskinella databearbetning som hittills utförts av uppgifterna från insamlingsomgången 1968 gör det inte möjligt att undersöka vilken betydelse det avsedda urvalet, dvs. det som sker genom studentbetyget, har haft för realiserandet av den år 1960 uppgivna avsikten. Jag har emellertid utfört en sådan analys i ”Högre utbildning och val av yrke” rörande dem som avsåg att meritera sig för spärrad utbildning 1960 och som 1964 hade förverkligat nämnda avsikt. Så gott som samtliga utbild- ningar som förts till "prestigeutbildning” bland nyinskrivna 1960 ärjust utbildningar vid spärrade fakulteter eller högskolor. Därtill kommer att knappast någon av dem som påbörjat sådan utbildning har gjort detta efter 1964. Det kan därför vara av intresse att redovisa denna tabell (tabell 84).

Intervjuomgången 1960 uppgav 23 % av de studerande med medelbe— tyg under Ba+ i studentbetyget (motsvarande) och 19 % av övriga stude- rande att de ämnade meritera sig vid filosofisk fakultet för att söka till spärrad fakultet eller högskola. Det framgår av tabellen, att av de studen- ter, som hade ett medelbetyg under Ba+, förverkligade något mindre än hälften sin avsikt, medan detta gällde 85 % av dem vars medelbetyg var Ba+ eller högre.

Rangordnar vi, slutligen, de undersökta faktorernas inverkan på avsik- ten, finner vi, att kön betytt mest, därefter social härkomst och minst har medelbetyget i studentexamen betytt. Gar vi till realiserandet av avsikten tycks kön och medelbetyg i studentexamen betyda ungefär lika mycket. Först efter dessa båda faktorer kommer social härkomstl 0.

Den selektion, som sker efter studiemeritema på tidigare utbildningsni- vå synes alltså öka i betydelse när man går från avsikt till faktiskt förverkligande.

Beräknad andel till samtliga universitet och högskolor

Socialgrupp III Socialgrupp II Socialgrupp I 91% 20% "M”/o | lXL % 820/0 79/130/0 320/o 50/0 20 "ha 75 (,/o 41%: pre— fil övr. pre- fil. övr. pre— fil. övr. stige— fak. högskr stige— fok. högsk.— stige— fak. hoqskr utb. utb. utb utb. utb. utb.

Av nyinskrivna vid filosofisk fakultet ': Lund gör

I 3 0/a 87 0/0 17 0/0 83 ”/o ZiLo/o 72 ",/0 pre— övr. pre— övr. pre— övr. stige— utb. stige— utb. stige- utb. utb. utb. utb.

Figur 18. Selektion efter social härkomst till prestigeutbildning i Sverige.

6.3.3. Den sociala sållningsprocessen

Den sociala sållningen till olika universitets- och högskoleutbildningar avslutas alltså inte i och med det faktum, att de studerande valt en första utbildning vid ett universitet eller en högskola. Vi försöker i figur 18 sammanfatta det vi fått veta om den sociala sållningen genom att kombinera det statistiska material, som presenterades i kapitel 2 rörande samtliga nyinskrivna vid universitet och högskolor läsåret 1968/69 med uppgifter från urvalet av nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund höstterminen 1968. Siffromai figuren bör tolkas försiktigt.

Den sociala härkomsten inverkar alltsa" kraftigt pa” om en person över huvud väljer en universitets- eller högskoleutbildning och pa" vilken typ av utbildning personen där erhåller. Men i och med detta upphör inte den sociala härkomstens inverkan, ty även efter val av första utbildning, som har filosofisk fakultet, tycks socialt och ekonomiskt gynnade elever välja de ”bästa ” utbildningarna.

6.4 Studieresultat

Ett tema i föreliggande undersökning har varit att visa hur konsekvent faktorer som kön och social härkomst samvarierat med valet av utbild- ning och yrke. Ett grundantagande har varit, att det just är i valsituatio- nerna som dessa faktorer spelar störst roll. När en person väl valt en viss utbildning, antar vi däremot, att faktorer som de båda nämnda får mindre betydelse för framgång på den valda studievägen. För denna framgång är sannolikt andra faktorer mera väsentliga". Ett exempel på en sådan faktor är studieresultat på föregående utbildningsnivå.

Vi har använt synnerligen enkla kriterier på studieframgångl 2. Nyin- skrivna 1968 har delats in i tre grupper, nämligen de som godkänts på två eller flera deltentamina, de som godkänts på en deltentamen samt de som antingen inte godkänts på någon deltentamen eller inte alls tenterat. Att som mått använda avlagda deltentamina och betyg för nyinskrivna 1960 och 1964 är betydligt svårare, eftersom så många i dessa båda urval gått till annan än filosofisk utbildning. Vi har därför nöjt oss med det mycket grova måttet avlagd examen eller inte. Huvudresultaten av bearbetningen framgår av figurerna 19, 20 och 21.

6.4.1. Studieresultat och medelbetyg i studentexamen (motsvarande)

Av nyinskrivna 1968 har 37 % godkänts på två eller flera deltentamina, 33 % på en deltentamen och 29 % inte på någon deltentamen. Av stude-

o/o Kvinnor Män IDO

90

Xl N

80

70

XXl

XXX XW XXN

60

50

XXXxX

.. WW

100

50

20

|i|lliiilliiiiliiiilrrril||irlirtrliiii|linIrrlilrnrliiiiliilililiili|||l|inliutlnnluulurr uriluuliiiiIli||liiiiI||||ln|tlriirlriiilniiliiiiluiilniiluulinilliiiliiiiinnliuilini

XXXXXXXXXXXXWKXXW XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXÄX

EW |='XXXXXXXXXXXXXXXXNX

H !=!

I I

OH

III 11 I cio! härkomst 23 && Iolo IB 62 5! 28 63 54 27 45 55 Antal

MUnder Ba+ DTvå eller flera deltentominu

V/A Ba+ och högre

U,

Minst en deltentamen

[Il

Figur ]9. Studieresultat bland nyinskrivna 1968 med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen.

rande med medelbetyget Ba+ eller högre hade 80 %klarat minst en delten- tamen, medan motsvarande andel bland övriga studerande från allmänt gymnasium var 64 %. Motsvarande andelar när det gällde två eller flera del- tentamina var 42 respektive 32 %.

Av nyinskrivna 1964 i vårt urval hade 97 % (516 av 534) genomgått allmänt gymnasium. Av dessa hade 37 % avlagt examen vid universitet eller högskola fyra år efter inskrivningen vid filosofisk fakultet. Denna andel utgjorde i lågbetygsgruppen 26 % och i högbetygsgruppen 49 %.

Av nyinskrivna 1960 har 98 % avlagt examen vid allmänt gymnasium. Av dessa hade 38 % avlagt en grundexamen 1964. Också här varierar ande- len som avlagt examen med medelbetyg så, att i lågbetygsgruppen hade 26 % avlagt examen mot 48 % i högbetygsgruppen. Motsvarande siffror åtta år efter inskrivningen var 62 och 83 %. Vid denna tidpunkt hade totalt 73 % avlagt examen.

Olo Kvinnor Män ut # Ul m »: on LD E =: c: :: c: :: =: ca :: 1tillllllllIllllllllllllllllllllllllIlllllllllllIll lllll|llllIlllllllllllllllllllllllllIlllillLl M = 25

XXXXXXXXXXXXXXXxXXXXXXXXXXXXXXi '=' XXXXXXXXXXXXXxXXXXXXXXXXXXXXXX Xl

H

llllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllillllillllllllllllIllilllllllllllllllllllllIllllll

o

III 11 I Social härkomst

55 57 44 lol 52 El 145 57 48 30 58 35

Antal

MUnder Ba+ DExomen ht l968

% Ba+ och högre

Ei

Figur 20. Studieresultat bland nyinskrivna 1964 höstterminen 1968 med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen.

Det framgår av tabell 85 att studieresultaten även samvarierar konsekvent med kön.

Skillnaden mellan manliga och kvinnliga studerande är i vårt material störst fyra år efter inskrivningen, vilket till en del kan bero på att fier kvinnor än män valt humanistiska ämneskombinationer, där studietiderna tycks vara längst. En annan viktig faktor kan vara familjebildning och barnpassning.

Mellan studerande från olika sociala hemmiljöer föreligger inte några konsekventa skillnader i studieresultat, när kön och medelbetyg i stu- dentexamen hålles konstanta. De skillnader som antyds av figurerna 19, 20 och 21 är osäkra på grund av att antalet individer i flera delgrupper är alltför få. Några säkra slutsatser kan därför inte baseras på dem. Förelig-

Tabell 85. Studieresultat och kön.

Kvinnor Män

Tidpunkt Urvalsår Kriterium pa studieresultat (%) (%) Termin 1 1968 Godkänd på minst en deltentamen 67 74 Termin 9 1960 Avlagd ex. vid universitet eller högskola 31 45 1964 Avlagd ex. vid universitet eller högskola 32 41 Termin 17 1960 Avlagd ex. vid universitet eller högskola 69 72

gande resultat kan alltså inte användas som stöd för hypotesen, att någon variation föreligger med hänsyn till social härkomst. Däremot har vi fun- nit, att kvinnornas studieresultat är något sämre än männens samt att den ojämförligt största skillnaden förekommer mellan studerande med ”hö— ga” och "låga" betyg i studentexamen — resultat som stämmer väl över- ens med dem man tidigare funnit iSverigel 3.

Både våra egna resultat och liknande resultat från många andra svenska undersökningar måste betecknas som preliminära på grund av, att ingen hänsyn tagits till studieuppehåll, till svårigheten att jämföra studieresultat i olika ämnen och ämnesområden m. m. Men hittills har varken vår egen eller andra undersökningar klart motsagt den inledningsvis framförda hypotesen, att faktorer av typen kön eller social härkomst har mindre betydelse för framgången inom vald Studieväg (in vid själva valet av studieväg.

6.4.3. Studieresultat och ämneskombination

Det svenska utbildningssystemet har i varje fall hittills varit så uppbyggt, att eleverna tvingats fatta de för yrkesvalen mest strategiska besluten vid unga år. Den troligen viktigaste direkta faktorn bakom valet av viss typ av eftergymnasial utbildning har därför varit — och är sannolikt fortfarande — tidigare gjorda val i utbildningssystemet, till exempel vilken typ av gymnasial utbildning som valts m. in. Om därför någon vid övergången

|00

8

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllIlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllulllllllllll

Xl XX] XW

0 :>

&I O

8 8 *l XW Xl

.b 0

LN C)

20

XWW H XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXW

XXXXXXXXXXXXXXXXXX.XXXXXXWXX .. WWW

D

E W = XXXXXxXxXXXXXXW X

5 |:! H I III 11 I Sociol härkomst

Sk 30 54 48 Antal

mmm—ide:— Ba+ DExomen ht l961+ ,50* OCh högre BExomen ht IQGB

H

20 107 27 36 U| :.—

5l

ut o M Q

FigurZI. Studieresultat bland nyinskrivna 1960 höstterminerna 1964 och l968 med hänsyn till kön, social härkomst och medelbetyg i student- examen.

till eftergymnasial utbildning finner, att de förut fattade utbildningsbeslu- ten konsekvent leder till en eftergymnasial utbildning personen nu anser olämplig. så krävs extra insatser för att byta inriktning. Detta förhållande kan vara olyckligt bland annat av följande skäl. För det första sker för- ändringar pa arbetsmarknaden så snabbt, att en eftergymnasial utbildning som vid tidpunkten för grundskole- eller gymnasiestudierna verkade gynnsam från arbetsmarknadssynpunkt, vid tidpunkten för övergång till eftergymnasiala studier kan vara direkt ogynnsam från samma synpunkt. För det andra utgör valet av eftergymnasial utbildning ett mycket viktigt beslut. eftersom detta val, åtminstone för de studerande som ingår i denna undersökning, tycks vara en väsentlig faktor för graden av fram- gäng med studierna. Vi skall belysa detta genom att visa, att den tid det tar att avlägga examen vid filosofisk fakultet är nära förknippad med vald ämneskombination. Även om antalet individer inom vissa ämneskombinationer är litet, är huvudresultatet, enligt vår mening.

entydigt _ variationen i studieframgång mellan studerande som läser olika ämneskombinationer är verkligen stor. Antalet individer i de olika delgrupperna är få och en närmare analys

0/0 l00

90

00

70

60

50

40

30

20

irrilr|rilunliiiilinilrilllrrulrriilinrlirnliiiilrrirliiiilitillrrrrlriiiliiiiliiiiliirilinr

] 2 3 __ 4 5 5 7 B Amneskambinotion III 23 98 25 lol 85 59 30 Antal

Ämneskombinotioner:

I=Annon ön filosofisk fakultet 2=Hombinotioner med biologi och geografi 3=Hombinationer med matematik och fgsik 4=Kombinotioner med psykologi och pedagogik 5=Kombinationer med samhällsvetenskapliga ämnen 6=Kombinotianer med moderna språk 7=Hombinotioner med nordiska språk

8=Övriqa kombinationer Mitt/lagt examen 4 år efter inskrivningen

llll Avloqt examen 8 år efter inskrivningen

Andelen som avlagt examen bland nyinskrivna 1964, dvs. efter fyra år, varierar på ett undantag när på liknande sätt som bland nyinskrivna 1960. Undantaget är kombinationer med nordiska språk, där 44 % av nyinskrivna 1964 avlagt examen mot 34 % bland nyinskrivna 1960.

Figur 22. Andel som avlagt examen inom olika ämneskombinationer bland nyinskrivna 1960 fyra och åtta år efter inskrivningen vid filosofisk fakultet. Uppgift om ämneskombination saknas för fem procent.

är därför inte möjlig. Dock kan nämnas, att den relativt låga examina- tionsfrekvensen bland dem som gått till annan än filosofisk fakultet i huvudsak tycks bero på, att dessa studerande först kompletterat meriter- na några terminer vid filosofisk fakultet, innan de antagits vid någon spärrad fakultet eller högskola. I synnerhet tycks det bland nyinskrivna 1960 vara blivande civilingenjörer som ännu inte avlagt examen åtta år efter inskrivningen vid filosofisk fakultet. Vidare synes gälla, att andelen studerande med medelbetyg på Ba+ eller högre i studentexamen är större i de ämnesgrupper där studieresultaten är sämst än i de ämnesgrupper där studieresultaten är bäst. Likaså gäller att andelen kvinnor samt andelen studerande med examen från latinlinjen eller allmänna linjen är störst i de ämnesgrupper där studieresultaten är sämre än i övriga ämnesgrupper.

Även med starka reservationer för uppgifternas säkerhet och för att förändringar under senare tid vid de filosofiska fakulteterna kan ha förändrat den givna bilden, visar skillnaden i studieresultat mellan studerande, som valt olika ämneskombinationer, att studieframgång inte minst är en fråga om organisatoriska förhållanden. Dessa ligger oftast utanför de studerandes kontroll, men spelar inte desto mindre stor roll för deras studieresultat och därmed också för deras framtida arbetsförhål- landen, inkomster m. m.

inledningsvis antog vi, att faktorer som kön, social härkomst etc. har större betydelse vid skilda valtillfällen än när det gäller att förverkliga det valda. Sambandet mellan studieframgång och vald ämneskombination skulle dock kunna peka på, att de nämnda faktorerna indirekt kan inverka på studieresultaten. Elever från socialt och ekonomiskt gynnade hemmiljöer skulle till exempel lättare kunna välja ”rätt” och om de väljer ”fel" så har de ofta extra resurser att korrigera valet.

6.5 Yrkesval

Studieinn'ktning, förväntad examen och studieresultat kan bland stude- rande vid universitet och högskolor betraktas som element i yrkesvalspro- cessen. En något mera specificerad bild av denna process kan erhållas, om man vet vilket yrke de studerande siktar på, inom vilken typ av organisation (skolväsen, enskild verksamhet, statlig förvaltning osv.) de önskar arbeta. En fråga om valt yrke har ställts till alla försökspersoner vid samtliga undersökningstillfällen. De båda sist nämnda frågorna har däremot endast ställts till dem som intervjuades höstterminen 1968 och svaren på dessa båda frågor kommer därför att redovisas mycket översiktligt.

6.5.1. Valt yrke

En del av de tillfrågade besvarade frågan om vilket yrke de avsåg välja med att ange en planerad examen, till exempel civilingenjör. Andra uppgav ett område som de önskade arbeta inom, exempelvis industrin. En övervägande majoritet angav dock yrken som lärare, journalist, bibliotekarie etc. De givna svaren har klassificerats i fem ganska vida ”yrkesområden”. Dessa framgår av tabell 86. I denna har vi också gjort

ett försök att beräkna antalet individer i mälpopulationen som valt yrken som faller inom respektive yrkesområde. [tabellerna 86 och 87 ingår inte de studerande som vid respektive undersökningstillfälle uppgav, att de ännu inte hade valt något yrke. Vi har beträffande dem antagit, att deras val av yrke inte i någon större utsträckning skiljer sig från yrkesvalen bland övriga studerande. Denna åtgärd har vi gjort för att underlätta en jämförelse mellan olika undersökningstillfällen och olika årgångar nyin- skrivna.

Tabell 86 ger oss anledning att om inskrivna 1960 dra den, enligt vår mening, viktiga slutsatsen, att man med 1960 års data som grund skulle ha kunnat förutsäga valen (och även den faktiska yrkesverksamheten) inom ganska snäva gränser åtta år senare.

Om nyinskrivna 1960 kunde man med visst fog säga, att de filosofiska fakulteterna hade två till arbetsmarknaden relaterade huvuduppgifter: för

Tabell 86. Yrkesval bland nyinskrivna 1960 höstterminerna 1960. 1964 och 1968 samt bland nyinskrivna 1964 och 1968 höstterminen 1968. Korrigerade värden för urvalcn 1960 och 1964 samt beräknat antal i målpopula— tionerna.

Anm: Vi har fört samtliga som rent allmänt uppgivit att de syftar mot anställning inom industrin eller dataomnidet till "Teknik och dylikt". Till denna kategori kan alltså ha förts några personer som bort hänföras till "Administration, ekonomi etc".

Undersökningstillfälle

1960 1964 1968 Beräknat Beräknat Beräknat

Yrkesområde % antal % antal % antal Nyinskrivna 1960 Teknik och dylikt 13 130 18 170 15 140 Administration, ekonomi etc. 4 40 8 80 9 90 Vårdyrken 21 200 17 170 17 170 Kulturförmedling etc. 8 80 5 50 8 80 käraryrken 53 510 50 480 50 480 Övriga yrken 1 10 2 20 1 10

Summa 100 970 100 970 100 970 Nyinskrivna I 964 Teknik Och dylikt 23 330 Administration,ekonomictc. 22 310 Vårdyrken 12 170 Kulturförmedling etc. 5 80 Läraryrken 35 500 Övriga yrken 3 40

Summa 100 1 430 Nyinskrivna I 968 Teknik och dylikt 24 770 Administration, ekonomi etc. 21 670 Vårdyrken 16 530 Kulturförmedling etc. 7 230 Läraryrken 29 920 Övriga yrken 3 90

Summa 100 3 210

det första att utbilda lärare och för det andra att göra det möjligt för en ganska stor grupp studerande att skaffa sig meriter för att söka till en spärrad fakultet eller högskola. Dessa båda grupper utgjorde bland ny— inskrivna 1960 uppskattningsvis 70 %. Andelen komplettander och lärare utgjorde höstterminen 1968 omkring 45 %' 4.

Det är i synnerhet andelen lärare som minskat kraftigt, om nyinskrivna 1960 jämförs med nyinskrivna 1968, medan andelarna som uppger yrken under rubrikerna ”Teknik och dylikt” samt ”Administration, ekonomi etc." har ökat. Samma tendenser framträder också när nyinskrivna 1960 vid tidpunkten l964jämförs med nyinskrivna 1964 vid tidpunkten 1968.

De variationer, som framträder i yrkesvalen i relation till kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen skiljer sig inte nämnvärt från redan kommenterade variationer beträffande förväntad och avlagd exa- men.

Ovan visades, att andelarna som höstterminen 1960 avsåg välja yrken inom de sex vida yrkesomradena. som vi sammanfattat yrkesönskningar- na under, inte förändrades inågon större utsträckning under åtta år. Detta betyder inte, att individerna hade lika konstanta yrkesval. Av de ungefär 400 personer (ca 80 % av urvalet) som höstterminen 1960 uppgav, att de valt yrke inom de sex nämnda kategorierna, har nästan en tredjedel bytt position mellan 1960 och 1968. Hade yrkesindelningen varit mera de- taljerad, sa hade denna andel blivit större.

6.5.2. Studieinriktning och yrkesval

Den förändring som visats gälla yrkesvalen bland nyinskrivna vid filoso- fisk fakultet beror inte bara på ökningen av antalet samhällsvetare bland de studerande. Även bland nyinskrivna vid humanistisk och naturveten- skaplig fakultet har det skett förändringar. Så till exempel uppgav 72 % av är 1960 nyinskrivna humanister avsikten att bli lärare mot 46 % av nyinskrivna 1968 (tabell 87). Motsvarande siffror bland naturvetare var 59 och 35 % och bland samhällsvetare 22 och 19 %. Bland samhällsve— tarna förelag salunda ingen skillnad. Ett förhållande som inte klart fram- går av tabellen är, att bland nyinskrivna samhällsvetare uppgav höstter— minen 1960 över 40 % yrken som förutsatte utbildning vid spärrad fakul- tet eller högskola (exklusive civilekonomutbildning som valdes av ca 5 %). Bland naturvetare och humanister var dessa andelar 34 respektive 4 %. Motsvarande andelar bland nyinskrivna 1968 (exklusive ekonomut- bildning som 15 % av samhällsvetarna valde) var 11, 28 och 3 %. Med andra ord är de samhällsvetenskapliga fakulteterna inte längre det kom- pletteringsinstrument för studerande med otillräckliga meriter för spärrad utbildning som de tidigare var. Huvudorsaken torde vara expansionen av antalet samhällsvetare mellan 1960 och 1968.

Klart torde vara att det är de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna som förändrats mest under den behandlade perioden, när det gäller yrkesönskningarna den första terminen. Inom samtliga fakulte— ter är ökningen av andelen yrkesönskningar som faller under rubriken ”Teknik och dylikt” samt "Administration, ekonomi etc.” påfallande. Bland kvinnliga humanister är ökningen särskilt tydlig, vilket beror på att

Tabe1187. Yrkesval bland humanister, samhällsvetare och naturvetare bland nyinskrivna 1960 och 1968.

Anm: Se anmärkning till tabell 86.

Nyinskrivna 1960 Nyinskrivna 1968 Studieinriktning/ Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Yrkcsområdc % % % % % % Humanister Teknik och dylikt 0 0 0 10 6 9 Administration, ekonomi etc. 6 5 5 20 8 17 Vårdyrken 6 O 4 4 2 4 Kulturförmedling etc. 19 9 17 18 20 18 Läraryrken 67 84 72 41 57 46 Övriga yrken 2 2 2 6 8 7 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 153 50 203 136 53 189 Samhällsvetare Teknik och dylikt 0 17 10 7 32 22 Administration, ekonomi etc. 3 7 5 29 40 35 Vårdyrken 61 57 58 40 16 26 Kulturförmedling etc. 5 2 3 5 1 3 Läraryrken 32 17 22 19 10 13 Övriga yrken * 2 1 1 1 1 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 45 69 114 156 105 261 Naturvetare Teknik och dylikt 14 37 30 24 54 46 Administration, ekonomi etc. 0 1 1 0 0 O Vårdyrken 19 6 10 30 13 18 Kulturförmedling etc. — 1 1 — — — Läraryrken 67 55 59 46 31 35 Övriga yrken _ _ _ , 1 1 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 43 98 141 38 99 137

många av dem valt en akademisk sekreterarutbildning — en utbildning som inte fanns 1960. Även när nyinskrivna 1964 dras in i bilden finner vi en klar tendens till att de studerande i större utsträckning än tidigare hyser planer på ”icke-traditionella” akademiska yrkesområden. Detta kan sannolikt inte tolkas som om de studerande sänkt förväntningarna med hänsyn till yrke och arbetsmarknad, eftersom flertalet som uppgivit icke-traditionella akademiska yrkesönskningar tycks sikta mot relativt överordnade och välbetalda positioner på arbetsmarknaden.

6.5.3. Arbetsområde och verksamhetstyp

Undersökningsomgången 1968 ställdes två frågor till de studerande som vid denna tidpunkt studerade i Lund. Svaren på dem framgår av tabell 88. De använda frågorna begränsar naturligtvis— de intervjuades möjlig- heter att tänka i andra kategorier än dem som formulerats i svarsalterna-

tiven och svaren bör ses mot den bakgrunden. Svaren på frågorna gav åtminstone tre för oss överraskande resultat.

För det första föredrar åtminstone en tredjedel av nyinskrivna 1968 och 1964 anställning inom enskild verksamhet. En förklaring till detta kan vara den relativt stora andelen ekonomiskt inriktade studerande i dessa båda urval nyinskrivna. För det andra ökar andelen från 16 % bland nyinskrivna 1968, över 30% bland nyinskrivna 1964, till 35 % bland

Tabell 88. De intervjuades svar i procent på frågorna ] och 2 höstter— minen 1968.

Fråga 1: Skulle Du efter avlagd examen vilja vara anställd vid universi- tet eller högskola eller skulle Du vilja vara verksam inom annat område? (Svarsalternativen läses upp av intervjuaren.)

Inom

DDDDDDDD axiom-owm—

Vid universitet/högskola Annan utbildningsanstalt (gymnasium eller motsvarande) Annan utbildningsanstalt (grundskola eller motsvarande) Inom det enskilda näringslivet (företag etc) Inom en organisation (LO. SAF, TCO, KF, SACO etc) Inom statlig verksamhet; ej utbildning Inom kommunal verksamhet; ej utbildning

Fråga 2: Skulle Du i Din yrkesverksamhet helst vilja ägna Dig åt undervisning, administration, forsknings- eller utredningsarbete, någon vårdande verksamhet eller något annat?

Undervisning Administration

Något vårdområde

[:l 1 l:] 2 [:l 3 Forsknings- och utredningsarbete El 4 [3 5 Annat: Ange vad

Termin ] Termin 9 Termin 17 Nyinskrivna 1968 Nyinskrivna 1964 Nyinskrivna 1960 N=589 N=256 N=100

Svar på fråga ] Svar på fråga 1 Svar på fråga ] Enskilt näringsliv 36 Enskilt näringsliv 33 Enskilt näringsliv 17 Gymnasium 21 Gymnasium 32 Gymnasium 22 Statlig förvaltning 18 Statlig förvaltning 21 Statlig förvaltning 21 Universitet 16 Universitet 30 Universitet 35 Kommunal förvaltning 9 Kommunal förvaltning 11 Kommunal förvaltning 14 Grundskola 6 Grundskola 10 Grundskola 9 Organisation 4 Organisation 9 Organisation 10 Annat 4 Annat 5 Annat 20 Svar på fråga 2 Svar på fråga 2 Svar på fråga 2 Forskning 36 Forskning 42 Forskning 42 Undervisning 31 Undervisning 39 Undervisning 39 Administration 20 Administration 16 Administration 13 Vård 17 Vård 13 Vård 2 3 Annat 9 Annat 8 Annat 7 SOU 1971:61 255

nyinskrivna 1960 som uppger en anställning vid ett universitet eller en högskola som en önskvärd sysselsättning. Det är i synnerhet den stora andelen bland nyinskrivna 1964 som förvanar. De nämnda skillnaderna torde bero på. att de som stannat kvar vid Lunds universitet under 8 terminer eller längre utgör en sallad grupp. Vi bortser dock inte ifran, att en viss del av denna förändring kan bero på en förändring av värderingar under universitetsvistelsen. För det tredje utgör den stora andel som, för att uttrycka det milt, inte skulle ha något emot att syssla med forsknings— och utredningsarbete ett anmärkningsvärt resultat. Detta kan vara en följd av frågans formulering, men vår gissning är, att svaren på frågan är ett symptom på den prestige forskning har bland studerande vid univer- sitet och högskolor.

Frapperande ' men inte överraskande är den lilla andel, IO % och mindre, som uppger att de önskar arbeta som lärare vid grundskolan. Vi utförde ar 1964 60 bandinspelade intervjuer med studerande som ingår i 1960 ars urval. I dessa intervjuer var kritiken mot grundskolan framträ- dande och följande citat utgör ett modest exempel pa den kritik som framfördes: "den ger inte mycket för manga som tvingas till den och som saknar förutsättningar för den. som kanske hade haft bättre nytta av att fa ägna sig at förvärvsarbete direkt efter en 7-arig folkskola som det var förut. Jag tror att den är en felspekulation i högsta grad och det visar sig också nu, att det blir daligt resultat." Det som kanske redan på den tiden oroade eventuellt blivande lärare var nog främst disciplinproblemen, som Spontant togs upp i f1era intervjuer.

6.5.4 Kommentarer

Från att ha varit huvudsakligen utbildningsanstalter för blivande lärare och kompletteringsinstrument för studerande med svaga studentbetyg, kommer de filosofiska fakulteterna av de studerandes yrkesönskningar att döma att utbilda personer även för andra funktioner på arbetsmarkna- den. Mest iögonfallande är kanske den stora andel som numera syftar mot tekniska och ekonomiska arbetsområden. dvs. områden inom vilka den enskilda sektorn dominerar.

I och med detta avsnitt lämnar vi utbildnings- och yrkesvalsprocessen samt de faktorer (kön, social härkomst och medelbetyg i studentexamen) som synes ha inverkat på denna. I fortsättningen behandlas huvudsakli- gen de studerandes subjektiva inställning till utbildning. yrkesval och arbetsmarknad enligt svaren par olika fragor i det använda formuläret.

Men först en metodisk anmärkning. När vi nu börjar använda subjekti- va data. vill vi en gang för alla betona. att det är en sak att i ett frågeformulär uppge att man vill göra något. Att verkligen vilja göra något är en annan sak. Ibland sammanfaller de båda. Vidare. att vilja göra nagot är en sak och att verkligen göra något är en annan. Ibland leder en önskan att göra något till att detta också görs. Dessa distinktioner bör leda till försiktighet i tolkningen av vad den tillfrågade säger sig önska eller vilja göra, även om vi förutsätter att frågorna är nagorlunda entydiga och förstås på avsett sätt av den tillfrågade.

6.6 Den subjektivt konstruerade verkligheten —— inställning till utbildning, yrkesval och arbetsmarknad

Den inställning till utbildning och yrkesval som kommer till uttryck i de studerandes svar på många av vara fragor kan sägas besta av tva element:

O/o Nginskrivna 1864 Nginskrivno 1988 IDO _ , å 1» å ; .11 1 5 1 90? , » | 1 E 1 , 5 (& % 1 | _: ) strå / 11 % i : ' , : _ 2 l % 7n—f & * _f .é ? l 5 Å 5”? .it —: Str—i _f / ; »”? _5 1.0—; Å —f 2 ari—i _: zo—f —: iir—Z 5 0 E , j_j 5 lt] 25 50 nu "Iikclön" 10 25 50 till'likolön"

Lönesänkninglo/o mål-rulle inte börja högskolestudier om Iönesönkninq

% ve+ inte DSkulte trots lönesänkning börja högskolestudier-

Nyinskrivna 1964. ”förväntad" medianinkomst per månad efter avslutad utbildn. liftcr 5 ar: 3 500 kronor, efter 10 iir: 4 100 kronor.

1964. Andel som hade valt högskolestudier trots lönesänkning med hänsyn till

Social härkomst Kön Löltcsiinkrtirrg 111 11 1 M K med 10% 81 % 89 % 81 % 88 % 79 % 25 % 71 % 59 % 67 % 68 % 61 % 50 % 41 % 35 % 44 % 45 % 33 %- till "likalön" 69 % 65 % 78 % 74 % 67 %

FigurZS. Inställning till lönesänkning bland nyinskrivna 1964 och 1968. SOU 1971:61 257

Nyinskrivna 1968. ”Förväntad" medianinkomst per månad efter avslutad utbildn. Efter 5 år: 3 100 kronor, efter 10 år: 4 000 kronor.

1968. Andel som hade "valt” högskolestudier trots lönesänkning med hänsyn till

Social härkomst Kön Lönesänkning III 11 I M K med 10% 90% 91% 94% 93% 91% 25% 58% 58% 71% 59% 66% 50% 31% 37% 44% 36% 41% till ”likalön” 68 % 68 % 76 % 68 % 75 %

Figur 23. Inställning till Iönesänkning bland nyinskrivna 1964 och 1968.

1. Utbildning är något värt att konsumera för dess egen skull — man väljer inte utbildning för att denna leder till ekonomiskt lönsamma yrken utan av intresse för utbildningens innehåll eller för det yrke utbildningen antas leda till.

2. Man påverkas inte utifrån när man väljer utbildning och yrke utan det avgörande ärjust intresset — man är ”inifrånstyrd”.

Dessa två element kan sägas vara ideologiska i den meningen, att de utgör en mönsterbild av hur valen, enligt de studerandes uppfattning, bör ske — inte hur de faktiskt sker.

Dessa båda punkter hoppas vi kunna empiriskt belysa i nästa avsnitt.

6.6.1. Den ”inzfrånsryrde” studenten

Låt OSS börja med att redovisa de svar nyinskrivna 1964 och 1968 gav, när de tillfrågades om de skullle ha valt en universitets- eller högskoleut— bildning även om lönen i de yrken en sådan utbildning leder till skulle ha sänkts med 10,25,50 % eller om de hade erhållit samma lön som de som inte erhållit en universitets- erller högskoleutbildning. Svaren visas i figur 23.

Det framgår för det förstta, att det inte föreligger någon märkbar skillnad mellan nyinskrivna 1l964 och 1968. För det andra uppger över 80 % att de skulle ha börjat sltudera vid universitet eller högskola trots en lO-procentig lönesänkning. Vid en lönesänkning med 25 respektive 50 % skulle, enligt egen uppgift, öwer 60 respektive 40 % ha påbörjat universi- tets- eller högskolestudier. Amdelen som skulle fortsatt vid "likalön" är 70 %. För det tredje kan svareen tyda på en ganska orealistisk uppfattning om inkomstförhållandena i samhället, eftersom färre uppger att de skulle ha fortsatt om lönen sänktes; med 25 % än om ”likalön” hade införts. Slutligen kan nämnas, att blarnd nyinskrivna 1968 finner vi en variation med social härkomst så att fler från socialgrupp I än från 11 och 111 uppger att de skulle ha forttsatt trots lönesänkningar. Denna variation föreligger inte bland nyinskrivrna 1964. Någon större skillnad mellan man- liga och kvinnliga studerandes. svar tycks inte föreligga.

Antagligen varierar andelenr som uppger att de skulle valt universitets- och högskolestudier trots löntesänkning med utbildningsnivå så att denna andel blir större ju högre lutbildningsnivån år. Vi kan här göra en

Fråga ].

Personen A har ett studentbetyg som berättigar honom tillträde till exempelvis medicinsk fakultet eller teknisk högskola. Vid valtillfället är A emellertid mera intresserad av samhällsvetenskapliga än av tekniska och medicinska studier

a. Vilken utbildning bör A enligt Din åsikt välja'.7

El 1. Utbildning vid medicinsk fakultet eller teknisk högskola. Cl 2. Samhällsvetenskapliga studier. D 3. Kan inte ta ställning.

b. Hur tror Du. att Du själv hade valt om du varit i A:s ställning?

D 1. Utbildning vid medicinsk fakultet eller teknisk högskola. D 2. Samhällsvetenskapliga studier, El 3. Vet inte.

o/o Person A Intervjupersonen själv 5 :i ]

LD D

u :— ur m x: a: := o o (: := c lllllll[lllllllllllllllllllllllllllIlllllllllllllll]lllI||I|llllllllll|11llllllllllllilllllllllill N G =

iiiillnilnlilllllliiiililiiliililiriilirriliiirli|illiiiiliilililuliiiiliiiilnnliiiiliiiiliiii

mä &

| 2 3 ! z 3 Alternativ DNginskrivno igsa MNginskr—ivno |954 .Nqinskrivno igsm Alt. I=Medicinsk fakultet eller teknisk högskola Alt.2=Samhöllsve+enskopligu Studier- Altä=hun inte ta s+öllninq

0

Figur 24. Inställning till utbildnings— och yrkesval. Svar på fråga 1.

jämförelse med gymnasisterna i Jarl Bengtssons undersökning. Tilll dessa ställdes emellertid bara frågan om ”likalön”. Ungefär 40 % av gymnasister- na uppgav, att de skulle börja universitets- och högskolestudier även om de

inte erhöll bättre lön än icke universitets- och högskoleutbildade per- soner. Andelen nyinskrivna vid filosofisk fakultet i Lund med samma åsikt var, som nämnts, 70 %. Det kan hända, att denna andel hade varit mindre om frågan ställts till nyinskrivna vid samtliga universitet och hög- skolor. Vär gissning är dock, att den större delen av skillnaden beror på att nyinskrivna 1964 och 1968 faktiskt har valt universitetsstudier och därför kan antas i högre grad än gymnasister omfatta ideologin att ut- bildning är något i sig gott.

De skäl de tillfrågade motiverar valet av universitets- och högskolestu- dier trots lönesänkning med går i stort ut på, att intresset för studierna eller det planerade yrket och inte inkomsten har avgjort valet av utbildning. Detta motiv är intressant därför att man bakom det kan spåra ungefär samma förhallande som gäller val av make/maka, dvs. båda typerna val är sådana att man inte förväntas rationellt argumentera för dem. Det räcker att säga att man är intresserad av, tycker om det man valt. Detta kan möjligen tolkas så, att valet av en universiters- eller högskoleutbildning anses lika självklart efter avslutade gymnasiestudier som valet av maka/make nar man uppnått en viss ålder.

Med hjälp av följande hypotetiska fragor kan vi illustrera den utomor— dentliga betydelse de studerande vid de filosofiska fakulteterna uppger att intresset för det valda bör ha. Bakom dessa frågor ligger alltså inte antagandet, att man med dem skulle kunna komma åt det beteende som de studerande skulle uppvisa om de ställdes i dessa situationer. Däremot antar vi, att svaren på de olika frågorna speglar något av den utbildnings- ideologi som föreligger bland studerande vid universitet och högskolor.

Om en person har ett betyg som räcker för att antas vid spärrad fakul- tet eller högskola, men är mindre intresserad av en sådan utbildning än av samhällsvetenskapliga studier, ger mellan 75 och 95 % av de tillfrågade personen rådet att välja utbildning efter intresse, dvs. oavsett om denna utbildning lönar sig sämre än annan utbildning. De tillfrågade skulle ock- så enligt egen uppgift själva följt det råd de gav (figur 24).

På liknande sätt säger mellan 60 och 80% av de tillfrågade, att man inte bör välja utbildning efter den betygsnivå man uppnått i föregående utbildning (studentexamen eller motsvarande) utan att man bör välja efter intresse och fallenhet (figur 25). Skärps däremot situatio- nen i den meningen, att det är tveksamt om personen får nytta av universitetsstudierna på arbetsmarknaden, om han enbart väljer utbild- ning efter intresse. minskar andelen som menar, att man bör välja efter intresse högst betydligt (figur 26).

Svaren på de olika fragorna varierar systematiskt så att nyinskrivna 1960 i mindre utsträckning än nyinskrivna 1964 och 1968 markerar intressets dominerande roll. Nägon nämnvärd variation vare sig med hänsyn till kön eller social härkomst föreligger inte.

De studerandes svarsmönster antyder alltså. att de ser. eller anser att man bör se. valet av utbildning som "inifranstyrt" för att använda en term som David Riesman lanseratl 5. Det som kännetecknar den inifrån- styrde är, att han styrs av sitt eget samvete och sina egna intressen och inte låter sig påverkas av yttre förhållanden som kamrater, föräldrar. yrkesvägledning m. m. Vi ställde en fråga till de tre grupperna nyinskriv-

Låt oss fruga Dig rakt pa sak följande: Anser Du att det är lämpligt att välja eftergymnasial utbildning efter den betygsnivå man uppnått i föregående utbildning (studentexamen eller motsvarande) dvs, om man erhallit tillräckligt höga betyg för att antas vid spärrad utbildning, sa bör man i första hand välja en sådan utbildning.

a. Om ja eller om nej: Vill Du motivera Ditt svar?

J a ej

El [ [| 2 N E] 3 Vet inte

100 90 80 70 50 50 40 30

20 ..57'

7. F ha rti? .—Illl

l 2 3 4 5 Alternativ

iiiiliiiili|iii|iiil|iiiliiiiliiiiliiiiliiilliiiiliiiiliilll||iil|liilliiiliiiililiiliiiilnirlliii

Alt. I =Nej, man bör inte välja efter betggsnivå utan efter intresse ett: A|t2=Nej av andra skäl än att man bör völjo ef-ter intresse etc Alt.3=Ja,efter—som spärrad utbildning lönar sig bättre Alt.l+=3a av andra skäl

Alt.5=Vet inte

DNginskrivna resa MNuinskrivno |954 .Nginskrivna 1950

Figur 25. Inställning till utbildnings- och yrkesval. Svar på fråga 2.

Personen B är mycket intresserad av filosofi och konsthistoria, men betvivlar själv, att han kan få ett arbete där han får nytta av en utbildning i dessa ämnen. B har emellertid ett studentbetyg som är tillräckligt högt för att han skall antas för utl ldning vid spärrad utbildning, t. ex. medicinsk fakultet eller teknisk högskola. B väljer att böja med medicinska studier.

a. Anser du att B gjort ett bra eller dåligt val?

[:l 1 B har gjort ett bra val Cl 2 B har gort ett dåligt val D 3 Vet inte

b. Om alternativet 1 "bra val”eller 2 "dåligt val"

Vill Du tala om varför Du tyckte B gjort ett bra/dåligt val?

0/o 40

än

20

E' |— , , I 2 3 4 5 Alternativ

Alt. l=B har gjort ett dåligt val. eftersom man bör välja efter intresse att Alt. 2=B har gjort ett dåligt val av andra skäl än intresse etc Alt. 3=B har gjort ett bra val, eftersom han nu får en utbildning som han kan få nytta av på arbetsmarknaden etc Alt. 4=B har gjort ett bra val av andra än arbetsmarknadssköl Alt. 5=Vet inte

N inskrivna 1968 Nyinskrivna |Sök V Nqinskrivna 1950 ':l A

Figur 26. Inställning till utbildnings— och yrkesval. Svar på fråga 3.

na som något belyser även denna aspekt. Det framgår av figur 28, att av sjutton uppräknade alternativ sätter de studerande intresset främst och då i första hand för de yrken de hoppas få genom utbildningen ochi andra hand intresset för själva utbildningen. Först efter dessa båda alternativ kommer möjligheterna att få arbete efter avslutad utbildning. När vi sedan ser på faktorer som föräldra-, lärar- och kamratpåverkan eller påverkan från yrkesvägledning är andelen liten som uppger dessa faktorer som mycket viktiga. Även ett alternativ som ”att utbildningen fanns nära min hemort” markeras som viktigt eller mycket viktigt av

Låt oss gå tillbaka till Ditt val av yrke igen och fråga Dig om Du tror att realiserandet av Dina framtidsplaner på arbetsmarknaden mest beror på vad Du själv gör eller på yttre omständigheter som Du har föga kontroll över?

Q/o 70

60

Sl]

40

lllllllllllllllllllllllllllllllllll

30

20

D

llllllllllllIllllllllllllllll

CJ

MM

Alternativ

Alt. l=Vad jag själv gör Alt2=Både vad jag själv gör och gttre omständigheter Alt.3=Yttre omständigheter som jag har föga kontroll över Altlt: Vet inte

DNginskrivna l968 MNginskl—ivna l964 .Nqinskrivno ISBD

Figur 27, inställning till utbildnings- och yrkesval. Svar på fråga 4.

förvånansvärt få. Av detta svarsmönster att döma betraktar alltså medel- studenten sig som i hög grad inifrånstyrd. De studerande tycks inte bara anse, att de i stort sett är opåverkade av yttre faktorer i valet av utbildning utan en majoritet tycks också mena, att förverkligandet av valen beror på individen själv och inte på yttre förhållanden som den saknar möjlighet att kontrollera (figur 27).

Genom att markera sin tilltro till utbildning såsom sådan, sin tro pa att individuella intressen och färdigheter avgör både utbildningsvalen och förverkligandet av dessa, ansluter sig en majoritet av de studerande till några drag som torde vara en dominerande Utbildningsideologi i vårt och många andra länder.

Det kan hända att någon eller några av nedanstående faktorer inverkat på Ditt val av utbildning. Vi ber Dig därför— markera med krgss i tillämplig ruta om Du anser, att respektive faktor- varit chket viktig. Ganska viktig, Inte särskilt viktig eller Inte alls viktig för Ditt val av utbildning Att man genom utbildningen för ett intressant arbete

Att utbildningen i sig sjölv är intressant

Att det är mycket sannolikt att man får ett arbete efter avslutad utbildning

Att utbildningen leder fram till ett grke. som ger stora möjligheter till insatser i samhället

Ati behovet på arbetsmarknaden är start av personer med "min" utbildning

Att utbildningen leder nu ett bestämt WH % HIIZLMZZI grke, t.ex. läkare, ingenjör; lärare etc |jo j ] l:;

A'lt utbildningen är relativt kort

llll llllllllllllzl Föräldrar WWII

Erfarenhet av det grke, som utbild- ningen kan leda till

Kamrater

Lö rare under skoltiden

Yrkesvägledning

Att utbildningen fanns nöra min hem

Någon bok, tidskrift eller dglikt: ange gärna vad:

llll ll ll Släkt, t.ex. sgskon H lllllll

Lö ra re vid universitet

Någon särskild händelse: l ange garna vilken ]”

| i i I i I i l i | I O IDO

olo

50 l958 |968 .. . issa |968 isslilunie alls viktig 1954 13.5"5'4'" lgölt Ganska viktig I964 Mgcket viktig lest] l950 V' "3 lSED issn

Figur 28. De studerandes uppfattning om vilka faktorer som inverkat på deras utbildningsval.

] undersökningen av elever på grundskole- och gymnasienivån visade det sig, att de tillfragade framför allt angav en ”stabil och säker framtid” som krav pa ett framtida yrke. Något mindre uttalat fann vi. att detsamma gällde studerande vid de filosofiska fakulteterna. Med några enkla frågor skall vi nagot närmare belysa denna aspekt på valet av utbildning och yrke.

Omkring 45 % i samtliga urval antog, att människor i framtiden oftare måste byta yrke för att behålla sin inkomstnivå (figur 29). Ungefär två tredjedelar i vart och ett av urvalen ansåg en sådan utveckling — om den förelåg — beklaglig (figur 30). Däremot var en majoritet bland de tillfrå- gade optimistisk beträffande den erhållna utbildningens lämplighet för

Fraga 1 a :

Tror Du att människor i framtiden för att behålla sin inkomstnivå måste byta yrke oftare än nu?

Fråga ] b:

Tycker Du. att den utbildning Dn nu erhåller är lämpad för eventuellt framtida yrkesbyten.

Om nej: Varför inte?

c'/o Fråga Ia Fråga lb x] D

60

50

40

50

20

lllIllIIIll|Illl|IllllllllllllIlllllllllllllllllllIlllllllllllillllll llIll]llIllllllllllllllllllllllllllIllllllllllllllllllllllllllljlllll

Ja Nej, Vetinte 10 Ner Vet inte

D

UUfglld stapel: Utbildningen som jag erhåller är alltför Specialiserad Fglld stapel =Andra motiv DNginskrivna l968;ej svar+bortfall från intervju och postenköt 9 0/o [Immjinskrivna l96h;ej svar+bortfall från intervju och postenköt 20 olo .Nginskrivna l960;ej svar+bortfall från intervju och pastenköt 27 ()/o

Figur 29. inställning till rörlighet på arbetsmarknaden. Svar på fråga 1 a och 1 b.

Fråga 2: Antag att utvecklingen faktiskt går mot att människor oftare måste byta yrke. Anser Du att det i så fall är beklagligt eller inte med denna utveckling. r*lo m ::

ilititllitr

xi :

f-

b "'I 01 = 9 C:

i)! (=

allllllllllllllllllllllll||IlllllllllllIillllltlllltlllllllllllllllll

20

XXX XX

rna

Beklogliqi' Inl'e beklaglig+ Vet" inte Om Nyinskrivna 1968; ej svar+bortfall från intervju och postenkät S% Hmm Nyinskrivna 1964; ej svar+bortfall från intervju och postenkät 20% % Nyinskrivna 1960; ej svar+bortfall från intervju och postenkät 27%

Figur 30. Inställning till rörlighet på arbetsmarknaden. Svar på fråga 2.

framtida yrkesbyten. Det sagda gäller så gott som två tredjedelar av ny- inskrivna 1968 och 1964. På denna punkt var däremot nyinskrivna l960 inte lika optimistiska (figur 29). Flertalet av dem som ansåg utbild- ningen olämplig för framtida yrkesbyten motiverade sin åsikt med att den utbildning de för närvarande erhöll var alltför specialiserad.

Motståndet mot att tvingas byta yrke på grund av yttre förhållanden tycker vi också kommer till uttryck i svaren på den fråga vi nedan kallat figur 31. Också här väljer, enligt egen uppgift, en majoritet av de studerande det alternativ som innebär den största anställningstryggheten — även om detta enligt frågans formulering medför en sämre inkomst än om de hade valt den utbildning som leder till yrken där anställningstrygg— heten inte var så stor.

Det kanske verkar paradoxalt. att de studerande så hårt betonar intressets roll för valet av utbildning och yrke samtidigt som de av sitt blivande yrke framför allt säger sig kräva en trygg och säker anställning. Man kan emellertid fråga om inte både den starka betoningen av intressets roll för valet av utbildning/yrke och att inte yttre faktorer skall hota en trygg och säker anställning kan sägas utgöra element i en konsekvent ideologi om utbildnings- och yrkesval. Om man är inifrånstyrd när det gäller att välja, är det då inte konsekvent att vara

Om Du stod inför valet av följande två typer av utbildningar, vilken skulle Du då hclst välja? (Svarsalternativen 1 och 2 läses upp) olo x: D

7

N 04 .b ut en O = a = c::

|inluuhullluiluiiInn||i||Iirillillililnliiiilitilliiiilinn

:

/

Q

Alternativ

Alt. |=En utbildning som leder till ett arbete med modero+ inkomst-, men som jag är säker att få behålla Alt2=E+t arbete som leder till en god inkomst-, men där chansen är unge- för 50 o/o, att jag kan förlora det Alt 5=Ve+ inte

[] Nyinskrivna 1968; ej svar+bortfall från intervju och postenkät 9% [mm Nyinskrivna 1964; ej svar+bortfall från intervju och postenkät 20% & Nyinskrivna 1960; ej svar+bortfall från intervju och postenkät 27%

1

Figur 31. Inställning till rörlighet på arbetsmarknaden. Svar på fråga 3.

inifrånstyrd när det gäller att byta och om ekonomiska överväganden bör ge vika vid valet av utbildning och yrke bör då inte detsamma gälla byten av utbildning och yrke?

6.6.3 Utbildningsideologi och spärrad utbildning

Den ideologi om utbildningens egenvärde och intressets betydelse för utbildningsvalet som vi tyckt oss finna bland studerande vid filosofisk fakultet kan spegla det faktum, att gymnasial utbildning traditionellt har betraktats som en förberedelse till universitets- och högskolestudier. Detta synsätt är sannolikt förhärskande även i dag. I och med utbyggnaden av den gymnasiala sektorn har därför rekryteringsunderlaget för universitet och högskolor ökat kraftigt, vilket torde vara en direkt orsak till ökningen av antalet inskrivna vid dessa utbildningar. Den största ökningen har skett vid de filosofiska fakulteterna och då främst vid den samhällsvetenskapliga. Vi gissade i kapitel 2, att detta delvis berodde på. att de mest eftersökta utbildningarna är spärrade. Möjligen med undantag

av nyinskrivna vid humanistisk fakultet, skulle troligen manga ny- inskrivna vid övriga filosofiska fakulteter hellre ha påbörjat annan högskoleutbildning, om de haft tillräckliga meriter för detta. Med andra ord kan motivet för val av samhälls- och naturvetenskapliga studier för många vara otillräckliga meriter för val av spärrad utbildning. Resonemanget ovan förutsätter för det första att gymnasister ser en utbildning vid universitet och högskolor — oberoende av innehåll _ som det bästa alternativet efter avslutad gymnasieutbildning. För det andra förutsätter det, att många studerande i dag faktiskt skulle ha valt spärrad utbildning, om denna hade varit ospärrad. Om gymnasister verkligen omfattar en ideologi om utbildningens egenvärde och handlar därefter så kan detta i kombination med utbildningssystemets konstruktion utgöra en väsentlig förklaring till den mycket kraftiga expansionen vid de filosofiska fakulteterna. Den andra punkten, att många studerande vid de filosofiska fakulteterna skulle ha valt spärrad utbildning, om de hade haft möjlighet till det, har vi försökt belysa med följande hypotetiska fråga:

Vilken utbildning tror Du att Du skulle ha valt efter studentexamen eller mot- svarande om Du helt kunnat bortse från, att vissa utbildningar är spärrade?

Det är självklart, att vi inte kan se svaren på frågan som något annat än ett index på, att många studerande i dag tycks uppleva utbildningen vid filosofisk fakultet som ett av spärrar framtvingat val. Svaren på frågan säger knappast något om hur de skulle ha betett sig om i dag spärrade utbildningar hade varit ospärrade.

Nyinskrivna |968

Cl/o Kvinnor Män 70

ut .b ut 01 C: C: D O

N O

lllllllllIlllIltlIlllllllllllillllillllillll||l||llllll|lll|lllllllll

-—-——————_——r

illilllit|ii|illill|ii|1liii|||||iliiirli|iiliililiiiiliiirliiiililil

Q

III 11 I III II I Social hörkoms+

DBo+eller högre EMUnder Ba+

Figur 32. Andel som uppgav höstterminen l968. att de hade valt idag spärrade utbildningar om dessa inte hade varit spärrade.

Nginskrivna l954 Q/o Kvinnor Män 70

60

50

140

30

20

lllllllltlllllllllllllllllIIllIIll|llllllllllllllllllllllllllllllllll lllllllllillllllLLLIIIllllllllIllllllllllllllIllllllllllllllltlll

H

Social härkomst

DEU-+ eller högre MUnder Ba+

Nginskrivno 1950 0/0 Kvinnor Mån 70

60

50

40

50

20

iiiliiiilriiil||illLitil'iirliiiiliiiiliitiliiiiliiilliiiiliiiiliiil

iiiiluiiliiirliiiiliLriLLiiilriiilririliiirlirilliiiilriiiliiiiliiii

III Il I III 11 I Social härkomst

DBa+ eller högre MUnder Ba+

Figur 32. Andel som uppgav höstterminen 1968, att de hade valt idag spärrade utbildningar om dessa inte hade varit spärrade.

Nyinskrivna

1968 1964 1960

Grupp %* % %

Tola/!: 44 (500) 32 (395) 31 (314) Kön Kvinnor: 46 (246) 34 (187) 28 (154) Mån: 43 (254) 31 (208) 34 (160) Social Härkomsl: 111 41 (91) 15(116) 34 (74) 11 50(221) 37(119) 28(127) l 39(190) 35(130) 32(113) Medelbetyg Ba+ och över 39 (242) 27 (189) 21 (180) Under Ba+ 50 (258) 38 (208) 44 (134)

Figur 32. Andel som uppgav höstterminen 1968, att de hade valt idag spärrade utbildningar om dessa inte hade varit spärrade.

Med figur 32 visas, att ungefär 45 % av nyinskrivna 1968 och något över 30 % av nyinskrivna 1964 och 1960 uppger, att de skulle valt någon av de utbildningar som i dag är spärrade om de hade haft denna möjlighet. Med kunskap om hur de faktiska valen av spärrad utbildning fördelar sig med hänsyn till kön och social härkomst är det en smula oväntat, att svaren på den givna frågan inte ger upphov till samma variationer. I samt- liga tre material finner vi däremot — inte oväntat — en variation med hänsyn till medelbetyg i studentexamen så, att de med låga betyg i större utsträckning än övriga uppger, att de skulle ha valt spärrad utbildning.

Alternativet arbete direkt efter avslutade gymnasiestudier torde inte för många studerande vara särskilt lockande. Vi ställde de studerande inför den hypotetiska situationen, att betygsspärr skulle införas vid de filosofiska fakulteterna, så att endast hälften skulle antas av dem som i dag antas. Vi bad de tillfrågade tala om vilken strategi de hade använt, om de skulle ha tillhört den utspärrade hälften. Frågan ställdes enbart till nyinskrivna 1964 och 1968.

Mindre än 20 % i båda materialen uppgav, att de skulle börja arbeta och över tre fjärdedelar skulle, enligt egen uppgift, sökt någon annan utbildning om de inte antagits vid filosofisk fakultet (figur 33).

Låt vara att beteendet skulle bli ett annat om betygsspärr faktiskt hade införts. Inte desto mindre ges här ytterligare ett stöd för den starka tro på värdet av en utbildning som tycks föreligga bland dem som en gång valt eftergymnasiala studier vid filosofisk fakultet.

De valda strategierna varierade med kön, social härkomst och medelbetygi studentexamen (tabellerna 89 och 90).

Studerande från överklasshem uppger oftare än övriga studerande något alternativ på universitets- eller högskolenivå, exempelvis att studera utomlands, att skaffa sig extra meriter för att kunna antas vid universitet/högskola trots spärr eller att söka någon alternativ utbildning i

Vid de filosofiska fakulteterna inskrevs iår (1968) ca 20 000 studenter. Antag nu att dessa fakulteter spärrades och att 10 000 studenter skulle tas in årligen.

a. Om meritvärderingen då skulle ha I:] 1 Ja skett på grundval av genomsnittligt [:l 2 Nej studentbetyg, tror Du att Du då i:] 3 Vet inte skulle ha blivit antagen?

b. Antag nu att Du inte skulle ha blivit

antagen vad skulle Du då göra? I:] 1 Söka annan utbildning i Sverige,

nämligen

ligen

olo 20

lllllllllllllllllll

Alternativ

Alt.! = Söka utbildning utomlands Alt.2=SkuIle komplettera för att bli antagen Alt.5= Skulle söka annan högskoleutbildning Alt4=5kulle söka annan utbildning—anger ej nivå Alt.5=$kul|e utbilda mig till små—eller- folkskollörare, sjuksköterska etc Altö=5kulle börja arbeta AIt.7=Vet inte+ej svar

DNginskrivno resa; n=$89 HENginskrivna les/.; n=432

Figur 33. Strategier vid hypotetisk utspänning från filosofisk fakultet.

Sverige. Även om skillnaden inte är siffermässigt stor, återkommer den både bland nyinskrivna 1968 och 1964. Den är också socialt väsentlig av det skälet, att den överensstämmer med de faktiska beteenden som förekommer i utbildningssystemet. Det är, som visats, studenter från överklasshem som faktiskt använder alla de möjligheter som erbjuds, när det gäller komplettering och val av alternativa utbildningar på universi- tets- och högskolenivå.

Arbetarstudenter markerar som synes oftare än övriga studerande alternativet att börja arbeta. Med hänsyn till kön föreligger mindre skillnader bland nyinskrivna 1968 än bland nyinskrivna 1964. I båda grupperna uppger män oftare än kvinnor att de skulle börja arbeta. Kvinnor å andra sidan väljer hypotetiskt oftare än män någon kortare eftergymnasial utbildning av typen småskollärarutbildning, sjuksköterske- utbildning. handelsutbildning m. m. Även dessa resultat torde spegla de faktiska utbildningsval som förekommer i vårt land.

Tabell 89. Strategier vid en hypotetisk utspärrning från filosofisk fakultet.

Mäns/(rivna 1968 Strategi

Studier utomlands

Komplettering

Andra universitets— eller högskolestudier Andra studier — anger inte nivå Utbildning till folk- o smaskoll..

sjuksk. etc.

Arbete

Summa Antal

Social härkomst

111

11

%

17

28i45

%

12 17 45 16 21 13

21i34

%

20 24 60 16 14

lil-26

Kön

Kvinnor

Män

%

15 20 50 15 18

Ej

studcx.

Medelbetyg

Under Ba+ o Ba+ högre

% % %

10 18 23 46 18 58 12 22 18 15

18i36 iål27

101 101 100 243 101 198

Tabell 90. Strategier vid en hypotetisk utspärrning från filosofisk fakultet.

99 100 240 226

Nvfnskrivna 1964 Strategi

Studier utomlands

Komplettering

Andra universitets— eller högskolestudier Andra studier — anger inte niva Utbildning till folk- o smäskoll..

sjuksk. etc.

Arbete

Social härkomst

III

11

%

12 16 43 16 14 23

19i43

%

13 40

Kön

Kvinnor

Män

stud.ex.

Medelbetyg

U nder Ba+ o Ba+ högre

% %

16 17 49

20

åäln

% % %

15 16 12 40 16 49 13 17 23 18

Summa 100 Antal 115

100 192 101 100 186 169

Tabell 9]. Andel som uppgav sig tro, att de skulle ha antagits vid filosofisk fakultet även om en betygsspärr hade införts som innebär att hälften av dem som idag skrivs in inte skulle ha tillräckliga meriter för att antas.

Medelbetyg i studentexamen

Iij avlagt Urval Under Ba+ Ba+ o högre stud. examen Totalt Nyinskrivna 1968 % 60 90 66 71 Antal 259 242 82 583 Nyinskrivna 1964 % 59 95 — 75 Antal 199 192 — 410

Vidare ser vi, att studerande med betyg på Ba+ eller högre oftare än övriga anger, att de skulle ha valt alternativ utbildning på universitets— eller högskolenivå. Mycket intressant är, att denna andel är minst bland studerande med annan förutbildning än allmänt gymnasium. Detta resultat är rimligt av samma skäl som de båda övriga, nämligen att dagens utbildningsverklighet jämförelsevis väl speglas i de studerandes uppgivna strategier inför en betygsspärr.

Svaren på frågan bekräftar enligt min mening vad en analys av det faktiska utbildningsbeteendet ger, dvs. att under i övrigt oförändrade förhållanden kommer betygsspärrar att missgynna de studerande som kommer från grupper där kompletteringsstudier eller studier utomlands är sällsynta företeelser.

Till sist — som inledning till frågan om strategier vid utspärrning, bad vi de studerande ange, om de trodde, att de skulle ha antagits till filosofisk utbildning, om en betygsspärr hade införts som innebar att enbart hälften av dem som nu skrevs in skulle antas (frågans formulering framgår av figur 33). Eftersom ungefär 4045 % av nyinskrivna vid filosofisk fakul— tet har ett medelbetyg på Ba+ eller högre i studentexamen (jfr. kapitel 2. 2.3), skulle en sådan spärr innebära, att en övervägande majoritet av de nyinskrivna vars medelbetyg är lägre än Ba+ skulle ha spärrats ut. 1 tabell 91 visas, att ungefär 60% av nyinskrivna 1964 och 1968 med detta medelbetyg tror, att de skulle ha antagits.

Det kan nämnas. att någon variation i svaren med hänsyn till kön och social härkomst inte tycks föreligga.

6.7 Yrkesval och politik

Varför syssla med politiska preferenser i samband med en undersökning om utbildnings- och yrkesval? Ett svar på den frågan är. att politiska preferenser kan ses som kollektiva uttryck för försök att påverka fördelningen av ekonomiska och andra nyttigheter i samhället medan valet av utbildning och yrke kan betraktas som individuella strävanden efter dessa. Ett andra svar är, att politiska sympatier kan utgöra symptom på individens uppfattning om sin subjektiva klasstillhörighet. Om denna uppfattning antas korrespondera med objektiva förhållanden (ett antagande som kan diskuteras), så bör förändringar av en grupps politiska sympatier utgöra subjektiva symptom på förändringar av

Tabell 92. Partisympati och preferens för anställning inom enskild verk- samhet. B = ”borgerliga” partisymatier och S = ”socialistiska” partisympatier.

Samband mellan bor- gerlig partisympati o preferens för anställ- ning inom enskild verksamhet bland manliga studerande från skilda sociala hemmiljöer (tetr. kor—

Kvinnor Män relationskoeff.) Nyinskrivna B ' S B ,. S 111 11 1 1968 % 24 36 60 29 0,5 0,5 0,3 Antal (116) (59) (157) (103) (99) (112) (49) 1964 % 18 11 62 18 0,6 0,8 0,6 Antal (68) (35) (82) (56) (40) (57) (41)

gruppens objektiva klasstillhörighet. Ett tredje svar slutligen är, att de politiska preferenserna tycks samvariera med de studerandes inställning till anställning inom den enskilda sektorn — ett svar som vi ger ett visst empiriskt belägg för.

I avsnitt 6.5.3 redogjorde vi för svaren på en fråga rörande vilket område av arbetsmarknaden (universitet, gymnasium, grundskola, statlig eller kommunal förvaltning, enskild verksamhet osv.) de intervjuade önskade arbeta inom efter avslutade studier. Vi ställde denna fråga enbart till dem som intervjuades och redovisar inte svaren för de 100 som intervjuades av 1960 års nyinskrivna, eftersom dessa är för få för att tillåta uppdelning i delgrupper.

Det är bara bland männen som vi finner ett konsekvent samband mellan partisympati och preferens för anställning inom enskild verksam- het. Detta samband synes vila på den underförstådda förutsättningen, att männen som besvarat frågan inte reflekterar över anställningar ”på verkstadsgolvet”. Det uteblivna sambandet bland kvinnor torde då kunna förklaras av, att flera kvinnor, särskilt bland nyinskrivna 1968, siktar på sekreterarbefattningar och dylikt. ] tabellen visas också, att det samband som förelåg bland männen inte kan förklaras av, att partisympatierna samvarierar med social härkomst, eftersom sambandet mellan borgerliga partisympatier och preferens för anställning inom enskild verksamhet återfinns bland studerande från såväl socialgrupp I, II som 111.

6.7.1 ”Vänstervridning”

Detta resultat tillsammans med de två först givna svaren på frågan ”Var- för syssla med politiska preferenser . . .?” utgör enligt vår mening till- räckliga skäl för en närmare analys av de studerandes politiska sympatier och dessas förändringar.

Den analys som presenteras måste betraktas som mycket osäker på grund av att bortfallet (ej svar + vet inte + bortfall från intervju eller

olo BU

70

60

52,5 52,3 53,|

50

40

30

20

|||iliiiiliiiiliir'Iniiliiiilrillliilillililiililirlllilllllriillliiliiiilt Lurlir||li||ilii||llililiiiiliiiiliiiiliinliiiililliliiiililiiliiiiliililiiii

0 / l , ll III 11 1 Totalt Andel som röstade Social hör-komst "socialistisk " vid

riksdoqsmonnovo- len l960, l964 o. l968

.Nqinskrivna IQGO []IHNqinskrivna ISM DNqinskrivnc igsa

Figur 34. Andel av nyinskrivna som den första terminen i Lund uppgav, att de sympatiserade med socialistiska (socialdemokrater och kommunister) partier.

enkät) i svaren på frågorna om partisympati varierar mellan 20 (nyinskrivna 1968) och 30 (nyinskrivna 1960) %.

Mellan 1960 och 1968 synes en ganska kraftig förändring ha ägt rum vid de filosofiska fakulteterna i Lund””. Detta framgår av figur 34 som visar, att andelen som den första terminen i Lund uppgav. att de sympatiserade med socialistiska (socialdemokrater och kommunister) partier ökade från omkring 20 % bland nyinskrivna 1960 till 40 % bland nyinskrivna 1968. Denna förändring är som synes ungefär lika stark bland studerande från skilda sociala hemmiljöer.

Till bilden hör också det faktum, att bland nyinskrivna 1960 uppgav 0.2 %, att de sympatiserade med kommunisterna. Motsvarande siffra bland nyinskrivna 1968 var 8 %. En ganska markant radikalisering synes alltså ha ägt rum vid de filosofiska fakulteterna i Lund.

Jämför vi nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 med hänsyn till höstterminen 1968 uppgivna partisympatier visar det sig, att skillnaden är mindre än vid jämförelsen av partisympatierna den första terminen i Lund. Detta datum pekar på, att den ”vånstervridning” som tycks ha ägt rum berört både äldre och yngre studerande (figur 35).

Det kanske mest intressanta förhållandet som kommer till synes genom en jämförelse mellan de båda figurerna är, att andelen

mo N Go

1

70

|li|||Inulunllinlinilin

I” =

40

30

20

unluulnulrllllinlluulluilliiililirli||

m

Social hörkoms'l'

.Nqinskrivna issn MNginskrivnu IQGÅ DNqinskrivno |968

Figur 35. Andel av nyinskrivna 1960, 1964 och 1968 som höstterminen 1968 uppgav, att de sympatiserade med socialistiska (socialdemokrater och kommunister) partier.

socialistiska partisympatisörer från arbetarklass bland nyinskrivna 1960 är mindre höstterminen 1968 än den var höstterminen 1960, medan det motsatta förhållandet tycks gälla studerande från övriga sociala hemmil- jöer. Resultatet är värt att analysera vidare bland annat av det skälet, att det stöder en i särskilt amerikanska undersökningar framförd hypotes, att vistelsen vid ett universitet tenderar att leda till en homogenisering av åsikter, attityder och värderingar.

6.7.2 Till vänster och till höger

Vi har därför i tabell 93 följt nyinskrivna 1960 och de uppgifter de lämnat om sina egna och fädernas politiska sympatier. Som synes ökar andelen borgerliga sympatisörer bland studerande från socialgrupp III mellan 1960 och 1964, medan andelen som uppger borgerliga partier bland övriga studerande är jämförelsevis konstant under perioden”. Bland studerande från socialgrupp I och ll sker emellertid en förändring perioden 1964 till 1968 genom att andelen socialistiska sympatisörer ökar kraftigt, Vilket främst gäller studerande fran överklass och övre medelklass, dvs. socialgrupp ].

1 den redovisade tabellen ingår samtliga som vid vart och ett av undersökningstillfällena besvarat frågan om partisympati, dvs. även om den övervägande majoriteten besvarat frågan både 1960 och 1968, så har en mindre andel besvarat frågan enbart vid ett av undersökningstillfälle- na. Vi har därför utfört en analys av dem som för det första besvarat frågan både 1960 och 1964, för det andra både 1960 och 1968 och slutligen Också för dem som besvarat frågan vid alla tre tillfällena. Dessa tre analyser gav samma tendenser som de som redovisas i tabell 93. Det bör tillfogas, att en uppdelning av de studerande i två grupper, nämligen de som varit ca 4 år eller längre i Lund och övriga inte medförde någon skillnad.

Uppgifterna från nyinskrivna 1964 motsäger inte den visade bilden. Det måste dock betonas, att uppgiften om partisympati för både far och barn 1964 erhölls med en retrospektiv fråga med alla de felkällor en sådan kan medföra.

Till slut visas i tabell 95 partisympatiema för nyinskrivna 1968 och deras fäder.

Tabell 93. Partisympatier 1960, 1964 och 1968 bland nyinskrivna 1960.

Frågan om partisympati ställdes 1964 enbart till de ca 70 % som intervjuades.

Social härkomst 111 11 I B 5 E S B S

Nyinskrivna 1960 % % % % % % Far 1960 31 69 83 17 97 3 Barn 1960 44 56 82 18 96 4 Bam1964 63 37 79 21 93 7 Barn 1968 59 41 69 31 75 25

Tabell 94. Partisympatier l964 och 1968 bland nyinskrivna 1964.

Social härkomst lll ll I B S B 8 B S

Nyinskrivna 1964 % % % % % % ["at 1964 25 75 75 25 88 12 Barn 1964 35 65 83 17 81 19 Barn 1968 42 58 71 29 69 31

Tabell 95. Partisympatier l968 bland nyinskrivna 1968.

SOCial härkomst 111 11 [ B S B S B S

Nyinskrivna 1968 % % % % % % Far 1968 23 77 78 22 91 9 Barn 1968 23 77 62 38 77 23

Av de tre tabellerna kan vi dra följande slutsatser.

l. Bland både nyinskrivna 1960 och 1964 synes en homogenisering ske beträffande de politiska sympatierna, dvs. barn från skilda sociala hemmiljöer blir i tiden mera lika varandra.

2. Den så kallade ”Vänstervridningen” tycks inte äga rum förrän efter 1964.

3. Utgår vi ifrån de studerandes uppgifter om fädernas partisympatier synes inga skillnader föreligga mellan fäderna till de tre grupperna nyinskrivna. Vänstervridningen kan alltså enligt dessa data lokaliseras till de yngre generationerna.

4. Bland nyinskrivna 1968 föreligger en större skillnad mellan barnens och fädernas politiska sympatier inom socialgrupp [ och 11 än inom socialgrupp III, medan det motsatta förhållandet tycks gälla nyinskrivna 1960 och 1964, dvs. innan vänstervägen uppträdde.

5. Enbart bland studerande från socialgrupp Ill gäller: ju äldre desto konservativare.

De resultat som mest kräver en förklaring i den utförda analysen är för det första varför det skett en allmän radikalisering bland de studerande vid de filosofiska fakulteterna och för det andra varför det särskilt är studerande från övre medelklass som under universitetsvistelsen förändras i radikal riktning medan studerande från arbetarklass förändras i motsatt riktning. Vår gissning är, att expansionen av antalet studerande innebär ett hot mot det goda en universitetsutbildning tidigare nästan automa— tiskt medförde. En till synes rationell politik är då att ansluta sig till de politiska partier som hårdast antas värna om social trygghet etc. Det sagda förklarar dock inte direkt varför andelen borgerliga partisympatisö- rer i tiden ökar bland studerande från arbetarklass och minskar bland dem som kommer från övre medelklasshem. En enkel förklaring är, att fortfarande kan en utbildning vid filosofisk fakultet för ungdomar från arbetarklass innebära en förbättring i relation till föräldrarnas ställning. För ungdomar från övre medelklass kan samma utbildning medföra en sämre ställning än den föräldrarna har. För dessa ungdomar krävs troligen vad som ovan kallats prestigeutbildning för att bevara samma position som föräldrarna.

Denna förklaring är enkel och bryter mot den i statsvetenskap och sociologi troligen förhärskande teorin, att när medelklassen hotas i sina existensvillkor gynnas uppkomsten av högerextrema partier — en teori som ofta exemplifieras med nazismens uppkomst i Tyskland.

6.7.3 Den sociala selektionens latenta funktioner

Sociologen Robert Merton har skilt mellan vad han kallar manifesta och latenta funktioner i ett socialt system. Manifesta funktioner är sådana konsekvenser av en handling i systemet som både avses och inses av den eller dem som handlar. Latenta funktioner är då sådana konsekvenser som inte avses och mestadels inte heller inses av den eller dem som handlar1 8. Den sortering som sker inom utbildningssystemet har. om vi använder Mertons terminologi, den manifesta funktionen att sortera fram de för

studier och intellektuellt arbete mest lämpade. Men samma sortering synes även ha latenta funktioner. Vi skall peka på en sådan latent funktion genom att redovisa data som antyder, att andelen borgerliga partisympa- tisörer ökar ju högre upp i utbildningshierarkin man kommer. Om ett sådant förhållande föreligger. vilket vi tror att det gör, får den sortering

0/a Borgerlig partisympati 70

JT

50

ngmnosium

40

lFockskolo

30

20

llllllllllllllilllllllIl|llllil1lllllllilllllllllllllllllllilllli

O

Grundskola Mellanskola Högskola

=

liiiiliit X

D

20

30

au

50

60

iiitliiili||i|||iiillllillililiiiiliiltlliiiliiilliiilliiii

70 0/o Socialistisk par+isgmpa+i

DFörsta terminen, dvs nginskrivna l958 Möter fur-a år, dvs nyinskrivna ”364 .Efter åi'l'a ör, dvs nginskrivna ISBD

Figur 36. Politiska sympatier bland studerande på olika utbildnings- nivåer l968/69.

som sker inom utbildningssystemet den latenta funktionen att till över— ordnade positioner på arbetsmarknaden föra personer vars politiska ideo- logi skiljer sig dels från deras som har underordnade positioner, dels från den som omfattas av en majoritet i riksdagen. Kortfattat uttryckt får allt- så sorteringen inom utbildningssystemet en latent konservativ funktion. Ett visst stöd för denna hypotes ger de uppgifter som redovisas i figur 36.

Uppgifterna om de politiska sympatierna bland elever i grundskola, fackskola och gymnasium har vi lånat från Jarl Bengtssons rapport. Resultaten bör tills vidare betraktas som hypoteser på grund av de brister i materialet som redan kommenterats. Samtliga svar erhölls läsåret 1968/69, vilket innebär att figuren kan ge stöd för två varandra delvis motsägande slutsatser.

l.Ju högre upp i utbildningshierarkin vi kommer, desto större är andelen borgerliga partisympatisörer.

2. Resultaten visar att det politiska läget bland studerande kommer att förändras. När de som nu går i grundskolan fortsätter studierna vid universitet och högskolor, så kommer andelen bland dem som sympatiserar med borgerliga partier att vara betydligt mindre än den andel vi i dag finner bland de universitets- och högskolestuderande. Vi tror dock, att den första hypotesen är betydligt mera sannolik än den andra på grund av den nära anknytningen som för det första föreligger mellan politisk partisympati och social härkomst (se nedan) och för det andra mellan social härkomst och selektion inom utbildningssystemet. Detta betyder inte, att den andra hypotesen är grundlös.

6.8 Universitetet som ”smältdegel”

l'föregående avsnitt gav vi ett visst belägg för att det — åtminstone beträffande politiska sympatier — kan ha skett en förändring av dessa så att studerande från olika sociala hemmiljöer blivit mera lika i detta avseende. Detta kan ha varit en följd av att studerande under vistelsen vid universitetet påverkar varandra i olika avseenden. Mot denna förklaring kan dock följande invändas. Den stora ökningen av antalet studerande vid de filosofiska fakulteterna kan i betydligt större utsträckning än tidigare ha möjliggjort för studerande från olika sociala hemmiljöer och med skilda politiska sympatier m. m. att umgås inom den egna gruppen, dvs. med likasinnade. Om universiteten någonsin utgjort den smältdegel som man ibland har föreställt sig, vet vi litet om, men vi kan i varje fall peka på ett resultat som antyder att de studerande i dag tenderar att umgås med dem vars sociala hemmiljö inte är alltför olik deras egen. Intervjuomgången 1964 prövade jag en fråga, där de studerande fick ange faderns yrke bland sina närmaste vänner. En övervägande majoritet uppgav fädernas yrke bland de tre, fyra eller fem närmaste vännerna. Yrkena klassificerades i socialgrupp [, II och 111; socialgrupp l gav siffran 3, socialgrupp lI siffran 2 och socialgrupp lll siffran 1 och medelvärdet beräknades. Förhållandet mellan detta medelvärde (de närmaste vännernas sociala härkomst) och intervjupersonens sociala härkomst visade, att fyra år efter det att nyinskrivna börjat universitetsstudierna, så fanns det ett

Tabell 96. Medeltal för de närmaste vännernas sociala härkomst bland nyinskrivna 1968 och l964. De som då studerade i Lund och kunde intervjuas.

lntervjusvar ht 1968 för

Mcdcltal för social härkomst Nyinskrivna 1968 Nyinskrivna l964 bland de närmaste vännerna (ju högre mcdcltal desto högre lll ” [ ”I ” [ socialgrupp bland vännerna) % % % % % % LÖO—2.00 64 43 27 54 45 21 2.01 73.00 36 57 73 46 55 79

Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 181 220 91 166 87 57

klart positivt samband mellan den egna sociala härkomsten och vännernas sociala härkomst. Samma fråga och beräkningsmetod användes intervju- omgången 1968. Resultatet framgår av tabell 96.

Även här föreligger alltså ett klart (och statistiskt högst signifikant) samband mellan den egna sociala härkomsten och vännernas sociala härkomst, enligt de studerandes uppgift.

Att som närmaste vänner "välja” sådana, vars sociala härkomst ligger nära den egna bör vara ett effektivt motgift mot att konfronteras med en annan social verklighet (även inräknat val av utbildning och yrke) än den egna. Viktigare är kanske, att vi med detta resultat kan ha påvisat en av de mekanismer som delvis kan förklara varför en universitetsvistelse sällan förändrar de studerande i den omfattning som många antagit”.

Notförteckning

' E. Jacob, "Changing values in College". Harper & Brothers, New York, 1957. A.F. Rowe, "If the gown fits". Melbourne University Press, Melbourne, 1960. 2 Undersökningsomgångarna 1960, 1962 (se not 4) och 1964 har bekostats av Statens råd för samhällsforskning. Frågeformulär som använts vid dessa tidpunkter samt undersökningsomgången 1968 utlånas av författaren. Det kan nämnas att författaren erhöll ansvaret för undersökningen från och med höstterminen 1964. 3 Antag att målpopulationcn bcstår av 500 studerande, 200 från socialgrupp [, 200 från socialgrupp ll och 100 från socialgrupp lll. l stickprovet ingår 150 av individerna i målpopulationcn; 50 från var och en av de tre socialgrupperna. Vi kan då finna följande i stickprovet, att 10 procent av studerande från socialgrupp [ väljer läraryrket, medan motsvarande andelar från ll och 111 är 20 respektive 50 procent. I hela stickprovet väljer alltså 33 procent läraryrket. Om vi vill veta hur stor andel av mälpopulationcn som väljcr läraryrket, måste vi först relatera respektive socialgrupps procentandcl till dess antal av moderpopulationen. Om alltså [0 procent från socialgruppl väljer läraryrket, sä omfattar denna andel i målpopula- tioncn [0 procent av 200, dvs. 20 individer. Samma förfarande tillämpas beträffan— de studerande från övriga socialgruppcr. Vi finner då, att 22 procent i målpopula- tionen torde ha valt läraryrket. Detta förfarande har alltså utförts innan vi besvarat frågor av typen: Hur stor andel av nyinskrivna 1960 eller 1964 har valt läraryrket osv. 4 Uppföljningen av nyinskrivna l962 har redovisats i Gösta Carlsson & Bengt Gesser, "Universities as selecting and socializing agents: Some recent Swedish data". Acta Sociologica vol 9 — fasc. 1—2, Copenhagen l965.

5 Jfr. kapitel 2, avsnitt 2.12.

6 Bandinspelade intervjuer och gruppdiskussioner som utfördes av författaren 1963—64 med 20 samhällsvetare, 20 humanister och 20 naturvetare. Det citerade kommer från en gruppdiskussion.

7Citerat ur Gösta Carlssons uppsats: ”Prognosers verkan på beteende", SCB: Information i prognosfrågor 1965z3, s. 14.

3 50 mot 6.

9 [ "Forskarenkäten l964" SOU 1966z68, tabell 3.52 5. 199 utfördes enjämförelse mellan grundexaminerade och licentiander och doktorander. Mellan dessa grupper förelåg knappast några skillnader med hänsyn till social härkomst.

'0 Se James S. Coleman, ”Introduction to mathematical sociology". The Free Press, London, 1964, ss 189—240.

” Se David E. Lavin, "The prediction of academic performance”. Russel Sage Foundation, New York, l965 och Marklund, Hentysson och Paulin: "Studie- prognos och studieframgång", SOU 196825.

” Jfr Marklund, aa ss 43—49. 13 Jfr Marklund, aa ss 81—199.

14 Frågan om yrkesval gavs en något annan formulering undersökningsomgången 1968 än tidigare. Detta gör en jämförelse osäker.

15 Riesman, David, ”The lonely crowd". New York 1955.

16 En undersökning om studenter och politik har utförts av Walter Korpi, ”Vänsterstudenterna: Barn av borgare eller proletariat?" Undersökningen bygger på empiriskt material från Umeå universitet. [ Korpis artikel finns en ingående litteraturförteckning. Se "Sociologisk forskning”, årgång Vl, nr 4, 1969.

171 en artikel "En förändrad roll för den högre undervisningen" i tidskriften "Konkret" september 1968 tar Joachim lsrael upp en diskussion om arbetarstuden- tens övertagande av borgerliga värderingar.

”5 Robert Merton, ”Social theory and social structure”. The Free Press, Glencoe 1959, s. 51 och s. 63.

19 [för litteratur kring denna frågeställning se not 1. Se även Robert A. Levine, "American college experience as a socialization process” i ”College peer groups", ed. by Th. M. Newcomb E. K. Wilson, Aldine Publishing Company, Chicago, 1966, ss lO7—l 11.

Tendensen att söka vänner av ungefär samma status som den egna kallas av ett par amerikanska forskare "statushomophily". Se Lazarsfeld and Merton, "Friendship as social process” i Berger, Abel and Page, "Freedom and control in modern society”, D.van Nostrand Company, 1954, ss 18—66.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

_; . Forskning med relation till utbildning för ålders- klasserna 16—19 år. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. Konsument- och mark nadsföringsfrågor.

. Nordiska transportproblem. . Nordiska ministerrådets arbetsformer.

mes—> ro

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Post» och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag rn rn. [15] Ny domstolsadministration. [41] Utsökningsrätt X I. [45] Unga lagöverträdare I. 49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]

Socialdepartementet

Familjepensionsfrågor m m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patient- grupper. [38]

Fö rsva rsdepa rteme ntet

Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. 56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. 57]

Kommunikationsdepartementet

Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m m. 1. Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande 1. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskom- melse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga 8. [22] 4. Europeisk överens— kommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m.[23| Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34]

Finansdepartementet

SOU 71. Handbok för det officiella utrednings- trycket. [1] 1970 års Iångtidsutredning. 1. Svensk industri un- der 70—talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. [7 3. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. Bilaga 1. 8 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bila- ga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. 16] 8. Export och import 1971—1975. Bila a 5. 40] Större företags of entliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betal- ningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder in- om statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48]

Utbildningsdepartementet

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. 36

[Utrldningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rappor- ter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga Il. Tabeller. 55 [19618 års utbildningsutredning 1. Universitetsstu- dier utan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [61]

Jordbruksdepartementet

Veterinärdistriksindelningen, rn m. [3]

Handelsdepartementet

Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik — [37]

riktlinjer och organisation.

lnrikesdepartementet

Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommun- studien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsutbildningen 1987. [39] KSA—utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struk- tur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA—utred— ningens betänkande. [44] lnvandrarutredningen 1. [51] Byggandets industrialisering. [52]

Civildepartementet

Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]

Industridepartementet Malm — Jord — Vatten. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utred- ningarnas nummer i den kronologiska förteckning- en.

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

_-

d_n—l M

_. (»

14. 15. 16. 17.

18. 19.

20.

21.

22.

23.

24. 25. 26. 27.

28. 29.

30. 31. 32.

33.

aom m sm op u n

. Utvecklingstendenser . SOU 71. Handbok för det officiella utrednings- trycket. Beckman. Fi. . Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. . Veterinardistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions AB. Jo. Kommunala val. Esselte. C. Svensk industri under 70—talet med utblick mot BO-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. . Ny sjömanslag. Esselte. K. Finansiella tillva'xtaspekter 1960—1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. . Arbetskraftsresurserna 1965—1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. . Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. .Snatteri Berlingske Boktryckeriet, Lund. Ju. .Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. .Miliövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. inom offentlig sektor. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtidsa utredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. Förslag till aktiebolagslag mm. Tryckeribola— get. Ju. Regional utveckling och planering. Iångtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. Malm » Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. Familjepensionsfrågor m m. Berlingske Bok- tryckeriet, Lund. S. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betän- kande l. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg. A. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg. 8. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg. ter m m. Norstedt & Söner. K. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet. Lund. U. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. ln. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. ln. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. ln. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. In. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U

1970 års

internationell (ADR) Bilaga

internationell (ADR) Bilaga

internationell (A DR) Regis-

Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K Den svenska betalningsbalansstatistiken. Essel- te. Fi. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsba- Iansstatistiken. Esselte. Fi. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H.

34. 35.

36. 37. 38. 39. 40. 41 . 42. 43. 44.

45. 46.

47. 48.

49. 50.

51.

52. 53.

54. 55.

56. 57.

58. 59. 60. 61.

Lastbil och Taxi. Beckman. K. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. ln. Produktionsresurser för tv och radio i utbild- ningen. Esselte. U. Konsumentpolitik-riktlinjer Tryckeribolaget. H. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa pa- tientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Ber- Iingska Boktryckeriet. Lund. ln. Export och import 1971—1975. 1970 års lång- tidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offset- tryckeri AB. Ju. Försäkring och annat kontant stöd vid arbets- löshet. Esselte. ln. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Essel- te. ln. Bilagor till Esselte. ln. Utsökningsrätt Xl. Norstedt & Söner. Ju. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Nor— stedt & Söner. Fi. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvalt- ningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Personurval med hjälp av psykologiska under- sökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Unga lagöverträdare !. Esselte. Ju. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. lnvandrarutredningen l. tryckeri AB. ln. nggandets industrialisering. Beckman. In. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offset— tryckeri AB. Ju. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Off- settryckeri AB. U. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offset— tryckeri AB. U.

och organisation.

KSA-utredningens betänkande.

Göteborgs Offset-

Anm. Om särskild tryckort ei anges är tryckorten Stockholm.

Allmänna Förlaget