Till Statsrådet och chefen för iinansdepartementet

Utredningen har tidigare överlämnat två betänkanden: Förenklad aktiehantering (SOU 1968: 59) samt Förtrolig företagsin- formation och börshandel (SOU 1970: 38).

I det nu föreliggande betänkandet be- handlar fondbörsutredningen frågan om för- bättrad ekonomisk upplysning avseende fö- retag, för vilkas aktier en marknad förekom- mer eller kan förekomma. Utredningen fö- reslår att det informationsbehov som be- dömts vara det mest grundläggande skall tillgodoses genom en särskild lag. Utkast härtill har i vissa delar utarbetats i samråd med samarbetsutredningen och dessa har ti— digare publicerats i sistnämnda utrednings betänkande Företag och Samhälle (SOU 1970: 41). Fondbörsutredningen framlägger nu den justerade texten till det ifrågavaran— de förslaget till lag med särskilda redovis- ningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar samt motiv därtill. Dessutom föreslår fondbörsutredningen att ett centralt organ, Näringslivet redovisnings— nämnd, inrättas med en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt åtta andra, av olika institutioner utsedda ledamöter.

Under arbetet har samråd ägt rum med — förutom samarbetsutredningen — aktie- bolagsutredningen. Motiven till den i lagför— slaget ingående straffbestämmelsen & 20 & har för fondbörsutredningens räkning utar— etats av hovrättsrådet Anders Hedström.

Medan fondbörsutredningens uppdrag så— lunda slutförts i ovan angivna avseenden,

• Sida 4
•  Original

fortsätter arbetet med de övriga frågor som det enligt utredningens direktiv anförtrotts åt densamma att behandla.

Utredningen får härmed vördsamt över- lämna av motiv åtföljt förslag till lag med särskilda redovisningsbestämmelser för vis- sa aktiebolag och ekonomiska föreningar samt förslag angående inrättandet av ett särskilt organ, Näringslivets redovisnings- nämnd.

Utredningens förslag är enhälligt.

Stockholm den 18 januari 1971

K. Wulf Stig Algott Albert Aronson Gösta Dahlström Kurt Eklöf Henrik Hessler Carl Langenskiöld

Alvar Lindencrona Torkel Stern Göran Wahlgren Åke Åhström Han-Magnus Hagman

• Sida 5
•  Original

Förkortningar

Använda förkortningar samt benämningar på vissa författningar m. m. AL FL

BL

lagen (1944: 705) om aktiebolag lagen (1948: 433) om försäkrings- rörelse lagen (1955: 183) om bankrörelse

Börsordningen

LB

BR RR FB KBR

KFB

KRR

mb db

börsordning (1969: 546) för Stock- holms fondbörs lagberedningen (förslag till lag om aktiebolag, SOU 1941: 9) Föreningen Auktoriserade Reviso- rer Näringslivets Börskommitté balansräkning(-en, -ar, -arna) resultaträkning (-en, -ar, -arna) förvaltningsberättelse (-n, -r, -rna) koncernbalansräkning (-en, -ar, -arna) koncemförvaltningsberättelse (-n, —r, -rna) koncernresultaträkning (-en, -ar, -arna) moderbolag (-et, -en) dotterbolag (-et, -en)

börsbolag bolag, vars aktier är inregistrerade

listbolag

ÅP 11

vid Stockholms fondbörs bolag, vars aktier noteras på Svens- ka fondhandlareföreningens kurs- lista

Hanner, Årsredovisningen i prak- tiken II, Sth 1964

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Lagregleringen av aktiebolagens skyldighe- ter i avseende på den offentliga redovis- ningen återfinnes i 1944 års aktiebolagslag. Dess ikraftträdande 1948 medförde väsent- liga förbättringar i bolagens årsredovisning— ar. Lagen fick för övrigt betydelse även för de ekonomiska föreningarnas redovisning, eftersom regleringen därav skedde med be- stämmelserna i aktiebolagslagen som före- bild. De tillägg till sistnämnda lag, som på förslag av 1947 års insynskommitté inför- des 1950, innebar att kraven på redovisning- en ytterligare skärptes. Även effekten härav på praxis blev betydande. I övrigt har emel- lertid denna under 1950- och 1960-talen ut- vecklats utan påverkan av ny lagstiftning. Denna utvidgning av informationsgivningen har varit både snabb och genomgripande, detta särskilt accentuerat under 1960-talet. Den har varit frivillig i den meningen att incitamentet inte kommit Iagstiftningsvägen. Av betydelse för utvecklingen har varit främst de ständigt växande kraven från ak- tiemarknaden, vilka företagen har känt det med sitt ansvar förenat att möta. Även en- skilda företags försök att förbättra infor- mationen har varit en faktor av vikt, då en redovisningsteknisk innovation ofta snabbt tagits upp av andra företag. Den utökade informationsgivningen har till väsentlig del varit koncentrerad till börsbolagens krets och har bl. a. inneburit medtagande i års- redovisningen av uppgifter, exempelvis la- gerreservens förändring och koncernresultat-

räkning, utöver de krav AL uppställer även- som delårsrapportering i allt flera fall. Ak- tieemissionsprospekten har också kommit att utformas på ett för aktiemarknaden av- passat sätt. Fondbörsutredningen har tolkat denna utveckling som ett uttryck för att det i fråga om företag som har intresse för aktiemarknaden finns ett erkänt informa- tionsbehov, som inte helt tillgodoses av de minimikrav på inforrnationsgivningen som uppställes av gällande lagstiftning.

Det har gällt att bedöma, om denna ef- tersläpning i lagstiftningen i förhållande till praxis kräver särskilda åtgärder för att sä- kerställa en tillfredsställande informations— nivå. Därvid har utredningen haft att å ena sidan beakta, att dess undersökning av praxis entydigt pekar på en under senare år genomsnittligt stigande informationsnivå. Men utredningen har också haft att ta hän- syn till att en betydande ojämnhet mellan de enskilda bolagens informationsgivning konstaterats, och detta även på mycket vik— tiga områden.

Vissa informationsbehov har utredningen ansett vara så angelägna, att de i aktiemark- nadens intresse borde tillgodoses av alla bo- lag för vilkas aktier en marknad kan före- ligga. Den konstaterade ojämnheten har kommit utredningen att tvivla på att ett sådant resultat skulle kunna uppnås, om man förlitade sig enbart på frivilliga för— bättringar. Ej heller har det synts utred- ningen troligt, att rekommendationer som

• Sida 10
•  Original

utfärdas utan förbindelse med något slag av kontrollsystem skulle kunna borga för att en tillfredsställande nivå ifråga om in- formationer på viktiga områden upprätt- hålles.

För företagens informationsgivning har utredningen valt att uppställa ett norm- system med två nivåer, »lagstiftningsnivån» och »rekommendationsnivån». Genom den valda lösningen har även en önskvärd sam- ordning med samarbetsutredningens förslag kunnat tillgodoses.

Urvalet av den information, som enligt utredningens mening bör krävas i lag, har skett efter två grunder. Dels har informa- tionsbehovets angelägenhetsgrad bedömts, dels har hänsyn tagits till lämpligheten över huvud taget av att lagstifta i de aktuella fal— len. Vad den sistnämnda urvalsgrunden be- träffar har utredningen för sin del följt lin— jen att tillråda lagstiftning endast på sådana områden där det råder klarhet i teoretiskt hänseende och där några större svårigheter inte kan föreligga för företagen att efter- komma kraven.

Utredningen har stannat för att föreslå att krav på information i följande åtta av- seenden skall lagfästas:

Föregående års balans- och resultaträk- ning skall intagas i årsredovisningen.

Lagerreservens storlek och förändring skall redovisas i balans- respektive resultat- räkning.

Under- eller överavsättning avseende pen- sionsåtaganden skall anges.

Omsättningssumman skall intagas i resul— taträkningen (bruttoredovisning).

Bruttoinvesteringar i vissa anläggningstill- gångar för en femårsperiod skall anges med uppdelning på anläggningsslag och år.

Koncemresultaträkning och koncemba- lansräkning skall publiceras.

Delårsrapport skall avges. Emissionsprospekt skall tillhandahållas, då bolag vänder sig till marknaden med er— bjudande att teckna aktier etc. i bolaget. Emissionsprospekt skall i fråga om informa- tionsnivå bl. a. tillgodose kraven enligt de föregående sju punkterna.

Den form för lagstiftningens genomföran-

de som utredningen i samråd med samar- betsutredningen förordat — en separat lag men inga ändringar i gällande lagar om ak- tiebolag och ekonomiska föreningar — är betingad av lagtekniska överväganden.

Bestämmelserna om årsredovisning och delårsrapport är avsedda att tillämpas i förs— ta hand på bolag, vilkas aktier är inre- gistrerade vid Stockholms fondbörs. Vidare skall bestämmelserna gälla bolag, vilkas ak- tier noteras på Svenska fondhandlareför- eningens kurslista, de s.k. listbolagen. Då det gällt att bestämma vilka bolag — utöver börs— och listbolagen — som skall anses som s.k. aktiemarknadsbolag har utredningen uppställt två kriterier: viss minsta spridning av aktierna och viss minimistorlek på före- taget. Kravet på spridning anses uppfyllt om företaget tillämpar lagen om förenklad aktiehantering eller om aktiestocken är för- delad på minst 200 ägare. Kravet på en viss företagsstorlek har hänförts till sum- man av tillgångarna och gränsen satts så, att det blir avgörande om tillgångarnas net- tovärde överstiger 10 miljoner kronor.

Fondbörsutredningens förslag har i fråga om årsredovisning och delårsrapport utfor- mats i samverkan med samarbetsutredm'ng- en. Denna har därvid haft att beakta även andra informationsbehov än dem, som fond- börsutredningen velat tillgodose.

Från sina utgångspunkter har samarbets- utredningen föreslagit, att alla aktiebolag och ekonomiska föreningar, som har mer än 500 anställda, skall falla under den nya lagens bestämmelser vad gäller årsredovis- ning och delårsrapport. Samarbetsutredning— en har räknat med att omkring 350 aktie- bolag och omkring 40 ekonomiska förening— ar skulle komma att falla under lagförsla— get genom denna gränsdragning. Därtill skall då läggas ytterligare 50 å 100 aktiebolag, som enbart faller inom den i fondbörsut- redningens förslag dragna gränsen.

Då det gäller koncernredovisning i års- redovisning och delårsrapport ter sig infor- mationsbehovet inte lika angeläget för alla i förevarande sammanhang berörda parter. För aktiemarknadens intressenter är en kon- cernredovisning med såväl balans- som re-

• Sida 11
•  Original

sultaträkning en informationskälla av så central och grundläggande betydelse att be- rättigade krav på publicering av dessa redo- visningshandlingar kan framställas. För stat- liga och kommunala myndigheter är beho- vet i detta fall mindre. En koncernredovis- ning ger endast i undantagsfall bättre pla- neringsunderlag för myndigheterna. Även för de anställda är koncernredovisningen of- tast av perifert intresse. De båda utred- ningarna har därför samfällt kommit till att de föreslagna koncemredovisningsbestäm- melserna skall tillämpas endast på aktie- marknadsbolagen.

Utredningens förslag om krav på emis- sionsprospekt omfattar först och främst samtliga de situationer, som hittintills i praxis föranlett utgivande av aktieemis- sionsprospekt. Förslaget omfattar således kontantemissioner, blockutförsäljningar, in- troduktion på marknaden av aktier i bolag, som tidigare varit ägda av få personer samt s. k. utbyteserbjudanden. Vidare omfattar förslaget utgivande av konvertibla skulde- brev, dvs. obligationer och förlagsbevis som efter en viss tid kan utbytas mot aktier.

Det vore inte lämpligt om emissions— prospekt skulle erfordras vid samtliga så— dana operationer i fråga om värdepapper som här nämnts. Allmänt intresse av att prospekt utges förutsätter att en inbjudan offentliggöres eller riktas till en vidare krets. »Marknadseffekten» av sådan inbjudan skall dessutom överstiga 1 miljon kronor. För att emissionsprospekt skall anses be- hövligt erfordras att ytterligare en förutsätt- ning föreligger. Tillgångarnas nettovärde skall enligt förslaget överstiga 10 miljoner kronor eller beräknas komma att överskrida denna summa efter emissionen av aktier eller konvertibla skuldebrev.

Lagförslaget omfattar ej banker, försäk- ringsaktiebolag eller utländska företag.

Fondbörsutredningens här framlagda för- slag innehåller, som redan nämnts, ett norm- system med två nivåer. Den ena är det lag- förslag som nu i korthet redovisats. Den andra nivån avses bli tillgodosedd genom inrättandet av ett permanent organ, Nä- ringslivets redovisningsnämnd, med uppgift

att verka för förbättrad redovisning. Genom denna redovisningsnämnd bör man kunna få en garanti för en fortsatt utveckling av in— formationsgivningen i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende.

Med den föreslagna benämningen Nä- ringslivets redovisningsnämnd vill man mar- kera att det är fråga om ett näringslivets eget organ för förbättrad informationsgiv- ning. De företag som bör omfattas av nämn- dens verksamhet är de s. k. aktiemarknads- bolagen. Nämnden föreslås bestå av ordfö- rande jämte ställföreträdare för honom, vil— ka utses av Kungl. Maj:t, samt åtta andra le- damöter, vilka utses en av vardera Förening— en Auktoriserade Revisorer, Handelskamrar- nas nämnd, Landsorganisationen i Sverige, lärarrådet vid Handelshögskolan i Stock- holm, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges Industriförbund och Tjänstemännens cen— tralorganisation. Till ledamöter skall utses personer som har särskilda erfarenheter av eller insikter i redovisningsförhållanden in— om näringslivet.

Nämnden föreslås få följande funktioner och uppgifter:

utarbeta rekommendationer beträffande företagens offentliga redovisning;

följa tillämpningen av rekommendatio- nerna;

uppta förhandlingar med företag som ej iakttar utfärdad rekommendation eller som i övrigt redovisar på ett sätt, som inte synes tillfredsställande;

på begäran av företag lämna förhands— besked huruvida visst redovisningssätt kan anses vara tillfredsställande;

i övrigt följa utvecklingen av redovis- ningspraxis i Sverige samt av bestämmelser Och praxis på redovisningsområdet utom— lands.

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

Förslag till

lag med särskilda redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 5

Bestämmelserna i 2—11 åå denna lag är, om ej annat anges, tillämpliga på

1. aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer eller som vid utgången av det senaste räkenskapsåret haft tillgångar med ett nettovärde överstigande tio miljoner kronor och tillika tillämpat lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering eller, om så ej skett, dock kan antagas ha haft mer än tvåhundra aktieägare,

2. aktiebolag eller ekonomisk förening, som under det senast avslutade räkenskaps- året i medeltal haft mer än femhundra anställda.

Bestämmelserna i 12—19 55 gäller för aktiebolag enligt vad i 12 & närmare anges. Lagen är ej tillämplig på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Årsredovisning

2 &

Beträffande årsredovisnings innehåll skall utöver vad som föreskrivas i 98—104 55 lagen (19441705) om aktiebolag och i 38—43 55 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gälla bestämmelserna i 3—7 åå.

De handlingar som avses i 44 å andra stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall inom tid som där anges utan särskild anmodan insändas till registre- ringsmyndigheten.

Bestämmelserna om tillhandahållande och registrering av redovisningshandlingar i 121 5 första och andra styckena och 126 & 1 mom. tredje stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag skall äga motsvarande tillämpning på koncemredovisningshandlingar enligt 7 &.

3 5 I årsredovisningen skall intagas närmast föregående fastställda balansräkning och resultaträkningen för det närmast föregående räkenskapsåret. Har under året ändring

• Sida 14
•  Original

vidtagits beträffande posters specificering i balansräkning eller resultaträkning skall, om särskilda hinder ej möter, uppgifterna från den tidigare redovisningshandlingen sammanställas så att specificeringen stämmer överens med den som tillämpas i balans- räkningen eller resultaträkningen för året.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på koncernredovisningshandlingar enligt 7 5.

4 5

I balansräkningen skall anges det högsta värde varulager får upptagas till enligt 100 5 4 mom. första stycket första punkten lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 40 ä 4 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Om varulagret upptages till lägre värde än det nämnda, skall skillnaden (lagerreserven) särskilt anges i balans— räkningen.

Om upplysning härom lämnas i not till balansräkningen, får i stället för det högsta värde som avses i första stycket anges varulagrets värde bestämt såsom det lägsta av anskaffningskostnaden och återanskaffningskostnaden på balansdagen efter avdrag för inkurans. Såsom lagerreserv redovisas i sådant fall skillnaden mellan det sålunda angivna beloppet och lagrets nettovärde enligt balansräkningen.

Inom linjen i balansräkningen eller i not till denna skall anges skillnaden mellan å ena sidan det beräknade kapitalvärdet av företagets pensionsåtaganden och å andra sidan vad som i fråga om pensionsåtaganden redovisas som skuld i balansräkningen eller har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.

5 5 I resultaträkningen skall såsom särskilda poster upptagas 1. hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman), och 2. ökning eller minskning av lagerreserven under räkenskapsåret. Föreligger synnerliga skäl kan Konungen eller myndighet Konungen förordnar medge undantag från bestämmelsen i första stycket 1.

6 5 I not till balansräkningen eller i förvaltningsberättelsen skall för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren anges de bruttobelopp som investerats i fastigheter, fartyg samt maskiner, inventarier och dylikt, vilka redovisas som anläggningstill- gångar. Beloppen skall fördelas på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna anläggningstillgångarna.

7 5

Aktiebolag som anges i 1 5 första stycket 1. skall till sin årsredovisning foga koncern- balansräkning och koncernresultaträkning om

1. nettovärdet av bolagets tillgångar till mer än en fjärdedel utgöres av fordringar hos och aktier i dotterbolag eller

2. summan av bolagets och dess dotterbolags omsättning, efter avdrag för omsätt— ning mellan bolag inom koncernen, överstiger moderbolagets omsättningssumma med mer än en tredjedel av denna.

Första stycket gäller endast om någon av de där under 1. och 2. angivna omstän- digheterna förelåg även för nästföregående räkenskapsår.

Aktiebolag som har att avge koncernredovisning enligt första stycket skall i not till koncernbalansräkningen eller i förvaltningsberättelsen ange bruttobeloppen för koncernen av investeringar i anläggningstillgångar enligt 6 &. Uppgift behöver dock

• Sida 15
•  Original

! i i |

Koncernresultaträkning skall upptaga ett sammandrag av moderbolagets och dotter- bolags resultaträkningar, upprättat enligt god redovisningssed och med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 102 5 lagen (1944: 705) om aktiebolag och 5 & denna lag. Den skall utvisa koncernens årsresultat, varvid skall ha gjorts avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret.

Delårsrapport

8 5

Om bestämmelserna i denna lag varit tillämpliga på årsredovisningen för visst räkenskapsår, skall minst en gång under det därpå följande räkenskapsåret avges särskild redovisning (delårsrapport). Detta gäller dock ej om sistnämnda räkenskapsår omfattar högst tio månader. Delårsrapport avges av styrelsen eller i aktiebolag, om styrelsen bestämmer det, av verkställande direktör.

Delårsrapport skall avse verksamheten från räkenskapsårets början. Minst en del- årsrapport skall omfatta en period av minst en tredjedel och högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

Delårsrapport skall i huvudskrift eller avskrift hållas tillgänglig hos företaget för var och en som vill taga del av den och genast översändas till aktieägare eller medlem som begär det. En delårsrapport, som avses i andra stycket andra punkten, skall senast två månader efter rapportperiodens utgång i avskrift insändas till regist- reringsmyndigheten.

Redovisning som avges under räkenskapsåret får betecknas som delårsrapport endast om den innehåller de uppgifter som framgår av bestämmelserna i 9—11 55.

9 %

Om särskilda hinder ej möter skall i anslutning till uppgifter enligt 10 och 11 55 även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod eller samma tidpunkt under föregående räkenskapsår.

Begrepp och termer i delårsrapport skall i möjligaste mån överensstämma med dem som använts i senast framlagda årsredovisning.

10 5

I delårsrapport skall översiktligt redogöras för verksamheten under rapportperioden, för resultatet av verksamheten samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Bestämmelserna i 103 5 1 mom. första stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 435 1 mom. första stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar för delårsrapport.

I delårsrapport skall följande uppgifter lämnas.

1. Omsättningssumman, om ej undantag enligt 5 5 andra stycket medgivits.

2. Utdelningsintäkter, med särskilt angivande av utdelning från dotterbolag.

3. Ränteintäkter.

4. Räntekostnader.

5. Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt andra extra— ordinära intäkter och kostnader. Belopp som avses här skall specificeras till sin art.

6. Bruttobeloppet för anskaffning av sådana anläggningstillgångar som består av

• Sida 16
•  Original

dels aktier, dels fastigheter, fartyg, maskiner, inventarier och dylikt. 7. Summan av kassa och banktillgodohavanden vid rapportperiodens utgång. 8. Medeltalet av anställda under rapportperioden.

115

Aktiebolag som enligt 7 5 första stycket varit skyldigt att avge koncernredovisning för det senaste räkenskapsåret skall i delårsrapport lämna uppgifter även för kon- cernen, motsvarande vad i lOå sägs. Uppgifter enligt 105 andra stycket 1—6 skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen.

Är mer än en fjärdedel av summan av bolagets och dess dotterbolags omsättning, efter avdrag för omsättning mellan bolag inom koncernen, hänförlig till utländska dotterbolag, begränsas uppgiftsskyldigheten för koncernen till vad som svarar mot 10 5 andra stycket 1 och 6—8.

Emissionsprospekt

12 å

- När aktiebolag eller aktieägare däri offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att teckna eller köpa aktier i bolaget, att förvärva skuldebrev som kan helt eller delvis utbytas mot aktier i bolaget (konvertibla skuldebrev) eller att köpa teckningsrätter gällande vid nyteckning av aktier i bolaget, skall bolagets styrelse upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt). Sådan skyldighet föreligger dock endast om nettovärdet av bolagets tillgångar uppgår till eller efter nyteckning av aktier eller utgivande av konvertibla skuldebrev beräknas uppgå till mer än tio miljoner kronor och om summan av de belopp som till följd av inbjudan enligt första punkten kan komma att erläggas överstiger en miljon kronor.

Aktieägare som ämnar sälja aktier, konvertibla skuldebrev eller teckningsrätter under sådana former, att emissionsprospekt enligt första stycket skall upprättas, skall under- rätta styrelsen härom senast sex veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.

Skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreligger ej för aktiebolag under bildande.

13 ?:

Emissionsprospekt skall innehålla balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, resultat- räkningar för dessa tre räkenskapsår samt ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat bolaget att intaga i förvaltningsberättelsema för de tre räkenskapsåren. Fyller handlingarna ej de krav, som framgår av 4—6 åå, skall de fullständigas i enlighet med dessa bestämmelser.

Förelåg vid utgången av det sista av de i första stycket avsedda räkenskapsåren någon av de omständigheter som anges i 75 första stycket 1. och 2., skall bolaget i emissionsprospektet intaga koncernbalansräkning och koncernresultaträkning för alla tre räkenskapsåren.

Bestämmelserna i 3 5 första stycket andra punkten och andra stycket skall äga motsvarande tillämpning på emissionsprospekt.

Om bolaget är moderbolag och redovisningshandlingar och andra uppgifter för koncernen intages i emissionsprospektet, får häremot svarande uppgifter för bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier. Dock får bolagets balansräkning och resultaträkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket ej utelämnas.

• Sida 17
•  Original

I emissionsprospektet skall, om det ej på grund av särskilda omständigheter finnes leda till förfång för bolaget, upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet viktiga förhållanden och sådana händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 13 & angivna handlingarna.

Framlägges emissionsprospektet senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, skall emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9—11 55. Dessa uppgifter skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före emissionsprospektets tillhandahållande.

15 5

I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas.

1. Kortfattad historik över bolaget och dess verksamhet. Denna uppgift får ute- lämnas av aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

2. Redogörelse för bolagets och, om dotterbolag finns, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftsställen samt för dess ställning inom sin bransch.

3. Uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare.

4. Redogörelse för ägarförhållanden i fråga om bolagets aktier.

16 & Bolag, som vid framläggandet av emissionsprospektet ej bedriver någon verksamhet och ej heller har dotterbolag som bedriver någon verksamhet, behöver i emissions- prospektet endast medtaga senast fastställda balansräkning, i förekommande fall koncernbalansräkning, upplysningar enligt 155 l., 3. och 4. samt redogörelse för den verksamhet bolaget avser att upptaga.

17 5 Uppgift i emissionsprospekt enligt 13 5 första och andra styckena, 14 5 första stycket samt 15 5 skall granskas av bolagets revisorer. Deras berättelse över granskningen skall intagas i emissionsprospektet.

18 & Emissionsprospekt skall tillhandahållas på de platser där teckning eller inköpsanmälan mottages senast tre dagar, sön— och helgdagar samt lördagar, midsommarafton och jul— afton oräknade, före den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske.

19 &

Utarbetas emissionsprospekt med anledning av erbjudande från aktieägare, får bolaget från aktieägaren uppbära ersättning för sina kostnader för emissionsprospektet samt för revisionskostnaden. Uppträder flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i förhållande till det antal aktier, konvertibla skuldebrev eller teck- ningsrätter, som envar utbjudit till försäljning.

• Sida 18
•  Original

Straff- och vitesbestämmelser

205

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende åsidosätter bestämmelserna i 2—1 8 55.

21 5 Underlåter någon att iakttaga föreskrift i denna lag om skyldighet att till registre- ringsmyndighet insända årsredovisning eller delårsrapport, äger myndigheten genom vite ålägga honom att fullgöra sin skyldighet samt utdöma sådant vite.

Denna lag träder i kraft den ] januari 1972. Lagen skall dock inte äga tillämpning på årsredovisning för räkenskapsår, som dessförinnan gått till ända.

Bestämmelserna i 3 å andra stycket och 7 & tredje stycket medför ej skyldighet att i årsredovisning lämna uppgifter om räkenskapsår som avslutats före lagens ikraft- trädande.

• Sida 19
•  Original

1. Inledning

1.1. Utredningens direktiv

De direktiv som chefen för finansdeparte- mentet, statsrådet Sträng, den 4 februari 1966 utfärdade för fondbörsutredningen har i sin helhet återgivits i det första delbetän— kande som utredningen avgett, Förenklad aktiehantering; nya regler för aktiebrev och aktiebok (SOU 1968: 59), avsnitt 1.1. Ur direktiven citeras här endast följande som har direkt samband med de frågor som be- handlas i nu föreliggande betänkande:

Kursbildningen på aktier innefattar ett kom- plicerat samspel av åtskilliga faktorer, av vilka vissa är mindre kända. Den viktigaste torde utan tvivel vara aktieköparnas förväntningar om företagens framtida utveckling. Dessa för- väntningar utgörs av mer eller mindre välgrun— dade föreställningar om företagets ekonomiska situation, framtidsutsikter, ledning m.m. Redan till den omständigheten att ett papper är börsno- terat torde vanligen knytas antaganden om ak- tiebolagets kvalitet, m.m. Allmänhetens möj- ligheter att få reella upplysningar i dessa hän- seenden är emellertid bestämda genom de aktie— bolagsrättsliga redovisningsreglerna. Som dessa nu är utformade finns på grund av behovet av konkurrensskydd och av andra skäl vissa be- gränsningar i aktiebolags skyldighet att lämna upplysning om sin verksamhet. Börsstyrelsen har visserligen befogenhet att avkräva såväl introduktionssökande som redan börsnoterat aktiebolag erforderliga uppgifter men styrelsen kan inte offentliggöra dessa på grund av nyss- nämnda regler. I samma mån som aktiemark- naden breddas, bl.a genom tendenserna hos allmänheten till ökat aktiesparande, blir det allt angelägnare att förbättra möjligheterna till

upplysningar om aktiebolagens ekonomiska si- tuation och framtidsusikter. På många håll i utlandet, i synnerhet i USA, har detta intresse tillgodosetts i stor utsträckning, inte bara av lagstiftaren utan även genom frivillig medver- kan av fondbörserna. Utredningen bör ägna särskild uppmärksamhet åt detta spörsmål och föreslå lämpliga åtgärder till förbättrade upp- lysningar i ekonomiskt avseende om företag vilkas aktier börsnoteras. Det kan därvid bli erforderligt att företa ändringar i aktiebolags- lagens redovisningsregler.

Utredningen bör uppmärksamma att intresset av ökad ekonomisk upplysning om aktiebolag kan kollidera med företagets intresse av börs- inregistrering. Utredningen bör således inte va- ra förhindrad att ta upp frågan om förbättrad ekonomisk upplysning även såvitt den avser ak- tiebolag utanför kretsen av börsintroducerade företag. Meningen är dock inte att utredningen skall göra en allmän översyn av de aktiebolags— rättsliga redovisningsreglerna. Tyngdpunkten bör förläggas till sådana aktiebolag för vilkas aktier en marknad kan förekomma. Av detta skäl bör utredningen undersöka möjligheten av att göra en gränsdragning mellan aktier som är föremål för marknadsmässig prissättning och övriga aktier.

Det hittills anförda bygger på den redan de- klarerade uppfattningen att kunskap om ett ak- tiebolag har en mycket stor betydelse för kurs- bildningen på dess aktier. Därvid är inte bara upplysning om företagets verksamhet viktig. Även kunskap om ägarförhållandena kan ibland spela stor roll. F.n. stadgas skyldighet för aktiebolag att föra aktiebok. Denna torde emellertid i många fall vara helt otillfredsstäl- lande som kunskapskälla beträffande företagets ägarförhållanden. Orsakerna härtill är varieran- de. En viktig bidragande faktor torde vara att konsekvenserna av underlåten redovisning i

• Sida 20
•  Original

aktieboken av äganderätten till aktier vanligen inte ter sig olägliga vare sig för företaget eller den enskilda aktieägaren. Man bör emellertid inte bortse från de rent administrativa svårighe- ter som föreligger. Vissa av dessa sammanhäng- er med aktiebrevets civilrättsliga konstruktion. Utredningen bör ingående belysa det frågekom- plex som här endast antytts. Ändamålet härmed bör, liksom beträffande spörsmålet om ökad ekonomisk upplysning, vara att lämna förslag till förbättring av allmänhetens insynsmöjlighe- ter såvitt gäller aktiebolag, för vilkas aktier en marknad kan förekomma.

1.2. Uppdelning av utredningsarbetet

I nu föreliggande betänkande behandlar fondbörsutredningen det ena av de två stör- re frågekomplex som berörs i direktiven, nämligen frågan om förbättrade upplysning— ar i ekonomiskt avseende om bolag, för vil- kas aktier en marknad förekommer eller .kan förekomma. I utredningens andra del- betänkande, Förtrolig företagsinformation och börshandel (SOU 1970: 38), har infor- mationens roll behandlats ur en något an- nan synvinkel. Vissa beröringspunkter finns mellan nämnda och nu föreliggande betän- kande. I SOU 1970: 38 framhölls bl. a. vik- ten av effektiva former för företagens kom- munikation med aktiemarknaden så att in- formationen meddelas snabbast möjligt ef- ter det att definitivt beslut eller avtal träf- fats etc. Möjligheterna för denna informa- tionsgivning att få åsyftad verkan är natur- ligtvis beroende av att redovisningshandling- ar och rapporter är av tillfredsställande be- skaffenhet i fråga om innehåll och frekvens. Det är sådana spörsmål som närmare be- handlas i detta betänkande.

Ett annat i direktiven nämnt frågekom- plex av betydelse avser fondbörsens funk- tion, organisation m. m. Fondbörsutredning- en har för avsikt att i ett senare samman- hang uppta detta område till granskning. Därvid kommer utredningen även att få an- ledning behandla riktlinjerna för börsintro- duktion och avförande från notering av ak- tier.

1.3. Sambandet med andra utredningar

1.3.1. Samarbetsutredningen

Fondbörsutredningen har enligt sina direk- tiv haft att undersöka möjligheterna till för- bättrad ekonomisk upplysning om de bolag som är av intresse från aktiemarknadens synpunkt. Den i augusti 1968 tillkallade samarbetsutredningen hade bl.a. i uppdrag att behandla företagens informationsgivning men från en något annorlunda bestämd ut- gångspunkt, nämligen samhällsorganens be- hov av uppgifter från företagen — oberoen- de av ägarförhållanden och associations- form.

Med hänsyn till de båda utredningarnas anknytning till ett och samma problemom- råde är det naturligt att samråd ägt rum mellan dem, något som också anbefallts i direktiven till samarbetsutredningen. Vid in- terna diskussioner mellan utredningarna fann man att de krav i fråga om årsredo- visningar och delårsrapporter som man från resp. utrednings sida ansåg sig böra ställa i stort sett sammanföll (se även avsnitt 4.1). — Fondbörsutredningens redovisningstek- niske expert, auktoriserade revisorn Per Hanner," var även förordnad i motsvarande funktion inom samarbetsutredningen.

Det nu framlagda lagförslaget har såle- des i vad gäller årsredovisning och delårs- rapport utarbetats i samråd med samarbets- utredningen och denna har i sitt betänkan- de, Företag och Samhälle, Del 1 (SOU 1970: 41), offentliggjort utredningarnas ge- mensamma del av förslaget till lag med sär- skilda redovisningsbestämmelser för vissa ak- tiebolag och ekonomiska föreningar. För att undvika dubblering enades utredningarna om att motiven till det 'i denna ordning pre- senterade förslaget till nya redovisningsbe- stämmelser endast skulle framläggas i fond- börsutredningens betänkande.

Hänvisning till den nu föreslagna lagen med särskilda redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar har föreslagits skola intagas i dels 228 5 lagen om aktiebolag, dels 1185 lagen om ekonomiska föreningar. Förslagen härom återges endast i samarbetsutredningens be-

• Sida 21
•  Original

tänkande, sid. 19—20, då de där föreslagna ändringarna även omfattar hänvisning till andra lagar till vilka fondbörsutredningen ej har haft anledning att för sin del ta ställ- ning.

Det av fondbörsutredningen nu framlag- da lagförslaget innebär jämfört med det som återges i samarbetsutredningens betänkande vissa mindre förändringar. I fondbörsutred- ningens förslag har i 2 & intagits ytterligare två stycken. 25 andra stycket stadgar att ekonomisk förening utan särskild anmodan skall insända årsredovisning och revisions- berättelse till registreringsmyndigheten. Ut- redningen anser att parallellitet bör skapas dels med motsvarande bestämmelser för ak- tiebolag, dels med utredningarnas förslag i 85 om delårsrapports insändande till re- gistreringsmyndigheten. I tredje stycket

F ondbörsutredningen

15

Bestämmelserna i 2—11 åå denna lag är, om ej annat anges, tillämpliga på

]. aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkom- missionärer eller som vid utgången av det senaste räkenskapsåret haft tillgångar med ett nettovärde överstigande tio miljoner kro- nor och tillika tillämpat lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering eller, om så ej skett, dock kan antagas ha haft mer än två— hundra aktieägare,

2. aktiebolag eller ekonomisk förening, som under det senast avslutade räkenskaps- året i medeltal haft mer än femhundra an- ställda. '

Bestämmelserna i 12—19 åå gäller för aktiebolag enligt vad i 12ä närmare anges.

Lagen är — — — och försäkringsaktiebolag.

Beträffande årsredovisnings innehåll skall utöver vad som föreskrives i 98—104 55 lagen (1944: 705) om aktiebolag och i 38— 43 55 lagen (1951: 38) om ekonomiska för- eningar gälla bestämmelserna i 3—7 55.

nämnda paragraf har i klarläggande syfte intagits en bestämmelse att koncernredovis- ningshandlingar enligt 7 5 skall vara publi— ka på samma sätt som gäller för övriga re- dovisningshandlingar.

I fråga om delårsrapporter har i 8 & sem nytt sista stycke tillkommit en bestämmelse som klarlägger under vilka omständigheter beteckningen »delårsrapport» får användas. Antalet paragrafer under rubriken »Emis- sionsprospekt» har även utökats jämfört med vad som i samarbetsutredningenslag- text preliminärt angivits. Slutligen har en vitesbestämmelse tillkommit i det nu fram- lagda förslaget. Nedanstående uppställning avser att visa samtliga förändringar mellan de av fondbörsutredningen och samarbets— utredningen publicerade lagtextema:

Samarbetsutredningen .

Bestämmelserna i 2—11 55 denna lag är, om ej annat anges, tillämpliga på :. _

1. aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommis— sionärer eller som vid utgången av det se- naste räkenskapsåret haft tillgångar med ett nettovärde överstigande tio miljoner kronor och tillika tillämpat lagen (1970: 000) 'om förenklad aktiehantering eller, om så ej är fallet, dock kan antagas ha haft mer än två- hundra aktieägare,

2. aktiebolag eller ekonomisk» förening, som under det senast avslutade räkenskaps; året i medeltal haft mer än femhundra an- ställda. , ' " .

Bestämmelserna i 124755 gäller för. ak- tiebolag enligt vad i 12 & närmare anges. ' ' Lagen är — — — och försäkringsaktiebolag.

25

Bestämmelserna i 3—7 55 ' gäller utöver vad som föreskrives i 98—104- åå lagen (1944: 705) om aktiebolag och i 38—44 55 lagen (1951: 308) om ekonomiska förening- ar. » , ' ' '-

• Sida 22
•  Original

De handlingar som avses i 445 andra stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall inom tid som där anges utan särskild anmodan insändas till registre- ringsmyndigheten.

Bestämmelserna om tillhandahållande och registrering av redovisningshandlingar i 121 5 första och andra styckena och 126 5 1 mom. tredje stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag skall äga motsvarande tillämp- ning på koncemredovisningshandlingar en-

ligt7 &.

I årsredovisningen — — — föregående rä- kenskapsåret. Har under året ändring vid- tagits beträffande pOsters specificering i ba- lansräkning eller resultaträkning skall, om särskilda hinder ej möter, uppgifterna sam- manställas så att specificeringen stämmer överens med den som tillämpas i balansräk- ningen eller resultaträkningen för året.

Första stycket — — -— enligt 7 5.

Om bestämmelserna — — — verkställande direktör.

Delårsrapport skall — — — av räkenskaps— året.

Delårsrapport skall i huvudskrift eller av- skrift hållas tillgänglig hos företaget för var och en som vill taga del av den och genast översändas till aktieägare eller medlem som begär det. En delårsrapport, som avses i andra stycket andra punkten, skall senast två månader efter rapportperiodens utgång i avskrift insändas till registreringsmyndighe- ten.

Redovisning som avges under räkenskaps- året får betecknas som delårsrapport endast om den innehåller de uppgifter som framgår av bestämmelserna i 9—1 1 55.

12—19 55 (Emissionsprospekt) 20 5 (Straffbestämmelse)

21 5 (Vitesbestämmelse)

35

I årsredovisningen — — — föregående rä- kenskapsåret. Har under året ändring vid- tagits beträffande posters specificering i ba- lansräkning eller resultaträkning skall, om särskilda hinder ej möter, den tidigare redo- visningshandlingen omarbetas så att speci- ficeringen stämmer överens med den som tillämpas i balansräkningen eller resultaträk— ningen för året.

Första stycket — — — enligt 7 5.

Om bestämmelserna — — — verkställande direktör.

Delårsrapport skall — — — av räkenskaps- året.

Delårsrapport skall senast två månader ef- ter rapportperiodens utgång i bestyrkt av- skrift insändas till registreringsmyndigheten. Delårsrapporten skall i huvudskrift eller av- skrift hållas tillgänglig hos företaget för var och en som vill taga del av den och genast översändas till aktieägare eller medlem som begär det.

12—17 55 (Text saknas) 18 5 (Text saknas)

• Sida 23
•  Original

Denna lag — — - gått till ända.

Bestämmelserna i 35 andra stycket och 7 5 tredje stycket medför ej skyldighet att i årsredovisning lämna uppgifter om räken- skapsår som avslutats före lagens ikraftträ- dande.

Denna lag — — — gått till ända.

Bestämmelserna i 35 andra stycket och 75 tredje stycket medför ej skyldighet att lämna uppgifter om räkenskapsår som av- slutats före lagens ikraftträdande.

I övrigt hänvisas till kapitel 5 innehållande specialmotiveringen till resp. paragraf.

1.3.2. Aktiebolagsutredningen

Fondbörsutredningen har även hållit löpan- de kontakt med aktiebolagsutredningen och under hand erhållit information om de för- ändringar i aktiebolagslagen som föreslås samt motiven härtill. — Auktoriserade re- visorn Per Harmer, expert i fondbörsutred— ningen, har tillika varit sakkunnig åt aktie- bolagsutredningen och sistnämnda utred- nings huvudsekreterare, hovrättsrådet Arne Loheman, har ävenledes varit experti fond- börsutredningen.

Vid utarbetandet av detta betänkande förelåg aktiebolagsutredningens betänkande i korrektur. De båda betänkandena har be- räknats bli publicerade ungefär samtidigt. Då de förslag, som aktiebolagsutredningen avser att framlägga på redovisningsområdet, har spelat stor roll för fondbörsutredning- ens och samarbetsutredningens övervägan- den och har betydande intresse för bedöm- ningen av de sistnämnda utredningarnas för- slag, har det ansetts lämpligt att här med- taga en sammanfattande redogörelse för ak— tiebolagsutredningens förslag (samt i bilaga texten till dess lagförslag), vartill aktiebo- lagsutredningen lämnat sitt medgivande.

• Sida 24
•  Original

2. Gällande aktiebolagslag och aktiebolagsutredningens förslag

2.1. Inledning

Grunden för den svenska associationsrätts- liga lagstiftningen utgöres av AL. Denna har även vari förebild för bl. a. gällande före- ningslag. Då emellertid fondbörsutredningen enligt sina direktiv endast har att behandla spörsmål med anknytning till företag, för vilkas aktier en marknad förekommer eller kan förekomma, får den följande översik- ten en naturlig begränsning till aktiebolags- rättens område. En ytterligare avgränsning kan ske med hänsyn till att de föreslagna redovisningsreglema inte kommer att omfat- ta företag som driver bank- eller försäkrings- rörelse. Framställningen kommer sålunda att inriktas på dels 1944 års aktiebolagslag, dels det förslag till ny aktiebolagslag som fram- lägges av aktiebolagsutredningen (jfr kap. 1) och som utarbetats i samråd med motsva— rande utredningar i Danmark, Finland och Norge.

Det skulle vara föga ändamålsenligt att i detta betänkande lämna en fullständig re- dogörelse för samtliga redovisningsregler. Den fortsatta framställningen kommer där- för att begränsas till avsnitt som är av spe- ciellt intresse för aktiemarknaden eller andra intressenter vid bedömningen av ett före- tags resultat och ställning.

2.2 1944 års aktiebolagslag

2.2.1. Vilka redovisningshandlingar skall av- ges?

Utomståendes behov av insyn i aktiebolag tillgodoses främst genom de i 98—104 55 AL givna bestämmelserna om styrelsens och verkställande direktörs årsredovisning. De i nämnda paragrafer lämnade föreskrifterna avser dels hur redovisningen skall ske, dels vilka redovisningshandlingar som skall av- ges.

Årsredovisning omfattar alltid de tre hand- lingarna balansräkning, vinst- och förlust"- räkning (resultaträkning) samt förvaltnings- berättelse (98 5). Dessa redovisningshand— lingar, som skall undertecknas av styrelsen och, där sådan finnes, av verkställande di- rektören, skall genom insändande till Patent- och registreringsverket vara offentligt till— gängliga (126 5 1 mom. tredje stycket).

Moderbolag skall därutöver avge kon- cernredovisning i form av antingen koncem— balansräkning eller koncernredogörelse (1045). Dessa redovisningshandlingar be- höver dock ej undertecknas av styrelsen utan får underskrivas av verkställande direk- tören (98 5).

AL kräver inte att koncernredovisningen framlägges för bolagsstämman eller eljest blir offentlig genom t.ex. insändande till Patent— och registreringsverket. Uppgifterna om koncernen skall däremot granskas av re- visorerna i moderbolaget.

• Sida 25
•  Original

2.2.2. Värdering och redovisning av omsätt— ningstillgångar

AL:s bestämmelser om värdering av tillgång- ar — såväl omsättnings- som anläggnings— tillgångar —- avser främst att förhindra att tillgångarna övervärderas samt undvika att icke realiserade vinster redovisas och utde- las; en förändring av tillgångsposternas vär- dering påverkar ju även resultaträkningen. Balansräkningen skall inte kunna ge läsaren uppfattningen att företagets ställning är bätt- re än den verkliga. Balansvärderingsbestäm- melserna är därför utformade som maximi- värderingsregler medan något hinder för un- dervärdering inte finnes. Härigenom avser lagen att ge skydd för bl. a. borgenärer och anställda och indirekt även för aktieägare.

Omsättningstillgångar får upptagas till högst det värde som gäller enligt »lägsta värdets princip». De värden som därvid ställes mot varandra är »verkliga värdet» resp. det belopp »vartill kostnaderna för de- ras (omsättningstillgångarnas) anskaffning eller tillverkning uppgått» (100 5 4 mom.). Med >>verk1igt värde» avses i regel försälj- ningsvärdet efter avdrag för försäljnings- kostnader.

Genom förbudet att värdera omsättnings- tillgångar högre än anskaffnings- eller till- verkningskostnaden förhindras att icke reali- serad »vinst», t.ex. på ej försålda varor, redovisas och eventuellt utdelas. Bestämmel- sen att omsättningstillgångar inte heller får upptagas över det verkliga värdet avser att, t. ex. vid prisfall på inneliggande lager, åstadkomma ett framtagande av sannolik men ännu ej realiserad förlust.

Dessa värderingsregler gäller som nämnts alla omsättningstillgångar men har i prak- tiken störst betydelse vid varulagrets vär- dering. En förändring i sättet för värdering- en återspeglas inte bara i det i balansräk- ningen upptagna värdet utan framför allt i resultaträkningen; kännedom om en sådan förändring är därmed av central betydelse vid bedömning av ett företags lönsamhet och vinstutveckling. Då varulagret åsättes ett un- dervärde, bildas vad man vanligen kallar en dold reserv. Beteckningen dold reserv

hänsyftar på det vid AL:s tillkomst van— ligaste sättet för varulagerredovisning: va- rulagret upptogs i balansräkningen till sitt nettovärde och den — i den mån anskaff- ningsvärdet översteg det bokförda värdet — uppkomna reserven visades inte öppet. I lagberedningens (LB) förslag till ny aktie- bolagslag (SOU 1941: 9) diskuterades bola- gens rätt att bilda dolda reserver:

Till förmån för rätten att sålunda bilda dolda reserver kan åberopas att därigenom möjliggö- res konsolidering av företaget utöver vad som vinnes genom fondbildning och tryggande i viss mån av jämn vinstutdelning. I synnerhet i fråga om en vara, vars pris är underkastat starka fluktuationer, bör ej ett högt dagspris följas utan en låg värdesättning tillämpas vid lagrets upptagande i balansen. .. Därtill kommer den omständigheten, att det ofta icke finnes möj- lighet att objektivt fastställa en tillgångs värde utan en i viss mån subjektiv bedömning mäste äga rum. Emot rätten att bilda dolda reserver har å andra sidan framhållits, att tillvaron av dolda reserver fördunklar och förvanskar redo- visningen av bolagets ställning och rörelseresul- tat.

Lagberedningen fann inte att ett förbud mot dolda reserver var påkallat: »Att dolda reserver kunna finnas är en följd av värde- ringsreglerna och den som tar del av års- redovisningen måste räkna med möjligheten av dolda reserver.»

Även 1947 års insynskommitté tog i sitt betänkande (SOU 1949: 8) upp frågan om dold reserv i omsättningstillgångar. Man fann emellertid — i likhet med LB — »att lagervärderingens konsoliderande och resul- tatsutjämnande effekt befarats skola kunna spolieras, om företagsledningen skulle vara skyldig att lämna mera detaljerade redogö— relser därför. Just i detta avseende torde nämligen faran för påtryckningar från kort— synta och utdelningshungriga delägare eller andra intressenter i företaget vara påtaglig och bestyrkt av erfarenheten.» Kommittén ansåg sig inte kunna kräva mer än »att upplysning lämnas om sådana förändringar i lagervärdevärderingen som mera avsevärt påverkat årsresultatet». Detta krav fanns i och för sig redan upptaget i AL:s 103 & 1 mom. fjärde stycket, enligt dåvarande ly- delse. ehuru »omsättningstillgångar» inte

• Sida 26
•  Original

särskilt omnämndes. Kommitténs förslag att stadgandet borde förtydligas i nämnda av- seende blev genomfört.

Vid redovisning av varulager kräves inte att varulagerreservens storlek visas öppet vare sig i balansräkning eller i förvaltnings- berättelse. Inte heller föreligger krav på att i resultaträkningen särskilt uppges eventuell förändring av reservens storlek. Däremot föreskriver 103 & 1 mom. fjärde stycket AL att redogörelse skall lämnas i förvaltnings- berättelse beträffande sådan ändring av om- sättningstillgångs värdering »som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större vikt». Detta har tolkats så att storle— ken av lagerreservförändring endast behövt uppgivas i kvalitativa termer: >>Lagerreser- ven har undergått en betydande ökning.» Hos i första hand större bolag har emeller- tid praxis nu utvecklats så att förändringen och i åtskilliga fall även storleken av lager— reserven redovisas öppet.

2.2.3. Värdering och redovisning av vissa anläggningstillgångar

Med anläggningstillgång avses tillgång som är avsedd till stadigvarande bruk för bola- get. Gränsdragningen mellan omsättnings- och anläggningstillgångar sker således med hänsyn till avsikten med innehavet; en viss typ av tillgång kan därför inte a priori klassi- ficeras som omsättnings- eller anläggnings— tillgång. Värderingen av anläggningstillgång- ar regleras i 1005 AL, i vars 1 mom. stad- gas att anläggningstillgångar »må upptagas till högst det belopp vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått» (anskaffningsvärdet). På detta värde skall emellertid årlig avskrivning ske efter lämp- lig avskrivningsplan; avskrivningen skall be- räknas så, att den »motsvarar tillgångarnas värdeminskning på grund av ålder och nytt- jande eller därmed jämförlig orsak». Av- skrivning får underlåtas om >tillgångarnas verkliga värde uppenbarligen är högre än det, som skulle framkomma efter sådan av- skrivning».

Liksom för omsättningstillgångar faststäl- ler lagen endast det högsta värde som en

anläggningstillgång får upptagas till. Hinder föreligger således inte för en undervärde- ring av anläggningstillgångar. Det krav på årliga avskrivningar som uppställes avser i första hand tillgångar som byggnader och maskiner. Anskaffningskostnaden skall där- vid fördelas (periodiseras) »efter lämplig av- skrivningsplan» — såväl degressiv, progres- siv som linjär avskrivning kan således vara tillåten — med hänsyn tagen till tillgångens beräknade ekonomiska livslängd, ett uttryck som dock inte finns direkt medtaget i lagen. Här framträder klart att årsbalansen är av- sedd att främst vara en resultatutrednings- balans och inte en förmögenhets- eller likvi- ditetsbalans; det i balansen upptagna värdet återspeglar således inte anläggningstillgång- ens försäljningsvärde.

Skulle efter gjorda avskrivningar det bok- förda värdet uppenbarligen understiga det verkliga värdet, föreligger däremot inte nå- got krav på avskrivning. Någon definition på verkligt värde eller anskaffningskostnad ges inte i lagen som i stället hänvisar till allmän bokföringspraxis. Vad som torde få räknas till anskaffningskostnad framgår bl. a. av LB:s betänkande, SOU 1941: 9, sid. 379. Till anskaffningskostnad får dessutom räknas under räkenskapsåret nedlagda eller från tidigare år balanserade kostnader för förbättring. Det är betydligt svårare att ge en uttömmande definition på verkligt värde. Uppenbart är emellertid att verkliga värdet vad avser anläggningstillgång inte är syno- nymt med en omsättningstillgångs verkliga värde (se 2.2.2). Det värdebegrepp som i stället torde ligga närmast till hands är bruksvärdet, dvs. anskaffningskostnaden med avdrag för erforderlig aVSkrivning.

I likhet med det ovan nämnda fallet då avskrivning kan underlåtas, gäller omvänt att om verkliga värdet — till följd av orsak som inte kan antagas vara av övergående natur — är avsevärt lägre än det bokförda värde som frakammer efter den normala årliga uavskrivningen, skall antingen särskild avskrivning ske eller i den mån det står i överensstämmelse med god redovisningssed, det normala årliga avskrivningsbeloppet ökas.

• Sida 27
•  Original

De hittills behandlade värderingsreglema skall således förhindra att anläggningstill— gång tages upp till ett för högt värde. Som en följd härav råder uttryckligt förbud mot uppskrivning av anläggningstillgångs värde, vilket i AL givits följande uttryck: »Anlägg- ningstillgång må ej . . . upptagas till högre värde än det, vartill den var uppförd i när- mast föregående balansräkning.» Undantag är dels det ovannämnda fallet med förbätt— ringskostnader, som ju företagsekonomiskt sett inte är fråga om uppskrivning, dels de i det följande behandlade fallen.

Lagstiftaren har ansett att ett absolut för- bud mot uppskrivning skulle ha varit allt- för strängt. I vissa fall kan en uppskrivning t.o.m. vara önskvärd. Som exempel kan nämnas en i ett tidigt skede av ett bolags verksamhet förvärvad fastighet, vars bok— förda värde kraftigt understiger ett aktuellt värde, och där således balansräkningen uppenbarligen inte ger en riktig bild av bo- lagets ställning. Ett flertal krav är dock för- bundna med en uppskrivning. Som redan ti— digare nämnts är man angelägen förhindra att en ej realiserad vinst utdelas; en upp- skrivning är företagsekonomiskt sett inte hel- ler en vinst på bolagets verksamhet som så- dan. Det uppskrivna beloppet måste därför enligt 1005 2 mom. disponeras antingen för erforderlig avskrivning på andra anlägg- ningstillgångar eller för Överföring till aktie— kapitalet (fondemission). Dessutom begrän- sas rätten till uppskrivning till tillgångar som har ett bestående värde väsentligt översti- gande det bokförda värdet. Uppskrivning får ske till högst det ovan nämnda »be- stående värdet», för fastighet dock högst till taxeringsvärdet.

För anläggningstillgångar som aktier, fordringar etc., vilka inte kräver någon kon- tinuerlig årlig avskrivning, föreskrives att avskrivning skall ske i den mån det enligt god redovisningspraxis anses erforderligt. Speciella regler gäller för s.k. goodwill och organisationskostnader (1005 7 mom. resp. 8 mom. andra stycket).

Anläggningstillgångar skall i balansräk- ningen redovisas sammanförda i en särskild avdelning. Inom denna skall i särskilda pos-

ter bl. a. upptagas jordbruks- och skogsfas— tigheter, fabriksfastigheter samt andra fastig- heter, maskiner (även de som kan hänföras till fast egendom) och inventarier, patent, goodwill, organisationskostnad, aktier samt andra värdepapper, fordringar etc. Denna specifikation är närmast avpassad för ett in- dustriföretag. Ytterligare fördelning i poster skall emellertid ske, där det med hänsyn till bolagets förhållanden är påkallat enligt god redovisningssed.

Enligt 1015 förutsättes att anläggnings— tillgång i balansräkningen upptages till sitt nettovärde, dvs. att bokförda värdet utgöres av skillnaden mellan anskaffningskostnaden och det samlade avskrivningsbeloppet. I 1005 9 mom. lämnas även den möjlig- heten att på tillgångssidan upptaga brutto- värdet (vanligen anläggningarnas anskaff- ningskostnad), medan summan av de på resp. tillgång gjorda avskrivningarna uppfö- res på skuldsidan som värdeminskningskon- tO.

AL:s värderingsregler, vilka således tillå- ter att dolda reserver skapas genom att stör- re avskrivningar göres än som är erforder- ligt, diskuterades av 1947 års insynskom- mitté främst med avseende på möjligheterna att erhålla ett på anläggningstillgångarna mer rättvisande värde än det redovisade. Kommittén stannade för att i förvaltnings- berättelsen eller balansräkningen skulle in- tagas uppgift om, för fastigheter taxerings- värdet och brandförsäkringsbeloppet, samt för maskiner och liknande brandförsäkrings- beloppet (103 & 1 mom. andra stycket).

2.2.4. Resultaträkningen (vinst- och för- lusträkningen)

Möjligheten att med utgångspunkt från re- sultaträkningen kunna beräkna bolagets re- sultat är av central betydelse för aktiemark- naden vid dess bedömning av aktien. Lag- stiftaren har framhållit att — med iaktta- gande av önskvärdheten av en klar och upp- lysande redovisning - hänsyn även måste tagas till bolagets naturliga intresse att inte ge konkurrenter m. fl. sådan inblick i bo— lagets förhållanden som kan lända till för-

• Sida 28
•  Original

Genom de i 1025 givna föreskrifterna om graden av specificering av olika poster, har man velat uppnå att intäkter och kost- nader avseende rörelsen skall särskiljas från andra intäkter och kostnader av t.ex. fi- nansiell natur. Man har vidare önskat få en särredovisning av poster med rörelsefräm- mande karaktär, såsom realisationsvinster och liknande extraordinära intäkter och kostnader.

Följande poster skall redovisas särskilt, varvid intäkter och kostnader inte får kvit- tas:

l. Utdelning på aktier

2. Räntor

3. Avskrivningar på anläggningstillgångar

4. Vinst eller förlust på avyttring av an- läggningstillgångar

5. Intäkter som inte härleder sig från rö- relsen

6. Extraordinära intäkter och kostnader

7. Skatter

8. Allmänna förvaltningskostnader Vid de finansiella posterna skall även an- ges hur mycket som är att hänföra till dot- terbolag. Den av ovanstående poster som är av speciellt intresse för aktiemarknaden, av- skrivningar, har behandlats i avsnitt 2.2.3. En ytterligare fördelning i poster skall ske, där det med hänsyn till bolagets förhållan- den får anses påkallat enligt god redovis- ningssed. Ytterligare en resultatpost skall redovisas: ”intäkten” (förlusten) av bolagets rörelse. Denna post består av hela intäkten av rö- relsen (omsättningssumman) med avdrag för lönekostnader, kostnader för råvaror, tjäns— ter etc., med andra ord alla de kostnader som inte kräver en särskild specificering i resultaträkningen. Beträffande redovisning av löner gäller enligt 103 & 1 mom. andra stycket tredje punkten: »I den mån motsva- rande uppgifter ej lämnas i vinst- och för- lusträkningen, skall ock (i förvaltningsberät- telsen) i särskilda poster upptagas samman- lagda beloppet av utbetalda löner och ersätt- ningar under räkenskapsåret dels till arbe— tare, dels till styrelsen samt verkställande direktör och andra företagsledare, dels ock

till övriga befattningshavare i bolaget.» En särskild kommentar kan vara befogad med avseende på omsättningens redovisning. Vid lagens tillkomst diskuterades huruvida man skulle ställa ett absolut krav på att omsätt— ningen skulle särskilt uppges. Av bl. a. kon- kurrenshänsyn ville man dock inte kräva re- dovisning av omsättningens storlek. På för— slag av 1947 års insynskommitté infördes emellertid i 102 5 1 mom. kravet att i för- valtningsberättelsen omsättningen skulle uppges »i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget».

Insynskommittén diskuterade även redo- visningen av omsättningen i resultaträkning— en: brutto- eller nettoredovisning. Man an- såg det emellertid vara tillfyllest om om- sättningen enligt ovan angavs i förvaltnings- berättelsen; nuvarande lag kräver således inte att omsättningen särskilt redovisas i re— sultaträkningen.

Som framgår dels av ovanstående, dels av avsnitt 2.2.2 kräver AL inte att en even- tuell förändring av vamlagerreserven anges i resultaträkningen. Därav följer att en icke kvantifierad lagerreservförändring kan i så- väl negativ som positiv riktning påverka posten »intäkten av bolagets rörelse». Även avskrivningar på anläggningstillgångar samt förvaltningskostnader må avdragas från in- täkt av rörelsen, varvid dock dessa kost- nader skall upptagas inom linjen.

2.2.5 Redovisning av konccmförhållanden

Av framställningen i avsnitt 2.2.1 rörande vilka redovisningshandlingar som skall avges av moderbolag framgår, att dessa är kon- cernbalansräkning eller koncernredogörelse.

AL:s regler har utarbetats med tanke främst på företag som bedriver sin 'verk- samhet inom ramen för ett enda aktiebolag, och reglerna kan därför om verksamheten drives i ett flertal aktiebolag (koncern) lätt bli mer eller mindre verkningslösa. I av- sikt att motverka detta föreskriver AL att viss information om dotterbolag lämnas i anslutning till moderbolagets årsredovisning samt att _ i koncernbalansräkning eller koncernredogörelse _ resultatet av koncer-

• Sida 29
•  Original

nens verksamhet anges.

I ett moderbolags balansräkning repre- senteras de genom dotterbolag indirekt ägda tillgångarna (och skulderna) av det upptag- na värdet på dotterbolagsaktierna. För att underlätta en bedömning av moderbolagets ställning skall i detta bolags balansräkning angivas det bokförda värdets fördelning mel- lan aktier i dotterbolag (vilka alltid betrak- tas som anläggningstillgång) och andra ak- tier. I balansräkningen skall aktieinnehavet specificeras med avseende på namn, antal aktier och värde. Emellertid kan specifika— tionskravet för framför allt exportföretagen vara besvärande med hänsyn till konkur- renssituationen, och den undantagsbestäm- melsen har därför intagits att, efter Konung- ens medgivande, redovisning av aktieinne- havet kan ske i klumpsumma; den förut— sättningen skall dock vara uppfylld att en dispens ligger i såväl det allmännas som bolagets intresse.

Då dispens från specifikationskravet läm- nats skall dock för att underlätta revisorer- nas granskning enligt 101 5 2 mom. andra stycket en särskild uppgift över aktieinne- havet avges, varvid skall anges bolagets namn, antal aktier samt bokfört värde. Vi- dare skall varje dotterbolags innehav av ak- tier i annat koncembolag uppges.

Även .koncembolags inbördes fordrings- och skuldförhållanden är av betydelse vid bedömning av moderbolagets ställning. Där- för föreskriver 101 5 3 mom. att i moder- bolags balansräkning skall särskilt anges, där moderbolaget har överstigande fordran hos dotterbolag, sammanlagda beloppet av så— dana fordringar samt, där moderbolaget har överstigande skuld till dotterbolag, samman- lagda beloppet av sådana skulder. Därvid får nettofordran på ett dotterbolag inte kvit— tas mot nettoskuld till annat dotterbolag.

I den i 101 5 2 mom. andra stycket om— nämnda, särskilda uppgiften till balansräk- ningen skall även anges moderbolagets sam— manlagda fordran och skuld till varje dot- terbolag (nettoredovisning är således inte tillåten). Motsvarande uppgifter skall läm- nas för mellanhavanden dotterbolag sins-

emellan. I denna uppgift skall också anmär- kas om dotterbolag ingått ansvarsförbindel- se eller ställt pant för moderbolagets eller annat dotterbolags gäld.

Regler avsedda att underlätta bedömning— en av ett moderbolag med avseende på kon- cernförhållandena, är av betydelse även med avseende på resultatredovisningen. Såväl ak- tieutdelningar från dotterbolag som intäkts- och kostnadsräntor avseende dotterbolag skall sålunda anges för sig. Lämnat eller erhållet koncernbidrag är att betrakta som extraordinär kostnad eller intäkt och skall således särredovisas.

De ovan behandlade reglerna har anknyt- ning till moderbolagets redovisning. I ett koncernförhållande är emellertid de olika bolagen juridiskt och ekonomiskt så sam- manflätade att man vid en bedömning mås- te betrakta koncernen som en enhet. I AL kommer denna syn klarast till uttryck i reg- lerna för moderbolags vinstutdelning. Av vinsten får inte så stort belopp utdelas, att utdelningen, med hänsyn till koncernens ställning och resultatet av koncernens verk- samhet i dess helhet, får anses stå i strid mot god affärssed (74 5).

Grundtanken bakom gällande bestämmel- ser om koncernredovisning är att de skall utgöra skyddsregler mot för stor utdelning i moderbolaget.

Beräkningen av koncernens resultat skall ske i avsikt att erhålla en uppfattning om den till utdelning disponibla vinsten för kon- cernen. Den i koncernbalansräkningen eller i koncernredogörelsen angivna vinsten, vil— ken även skall särskilt anges i moderbola- gets förvaltningsberättelse (103 5 2 mom.), skall således bl.a. vara en vägledning för såväl bolagsledningen som revisorerna vid bedömningen av moderbolagets utdelning. Eftersom bolagets fria egna kapital (summan av fria fonder, balanserad vinst eller för- lust samt nettovinst eller förlust för räken- skapsåret) kan användas för utdelning, föl— jer därav att med koncernens vinst enligt AL menas koncernens fria egna kapital. Av- drag skall dock ske för moderbolags och dotterbolags avsättning till reserv- eller

• Sida 30
•  Original

skuldregleringsfond. Koncernens årsresultat behöver således inte anges.

Eftersom man vill förhindra att vinster på överlåtelser av tillgångar inom koncer- nen, vilka på balansdagen inte förbrukats inom koncernen eller försålts till icke-kon— cernbolag — internvinster — blåser upp re- sultatet, måste även denna resultatpåver- kande post elimineras vid beräkning av koncernens samlade resultat.

Enligt de ovan behandlade reglerna skall resultatet av koncernens verksamhet anges i koncembalansräkningen eller koncernredo- görelse. Beträffande koncernbalansräkning— en har lagstiftaren inte fastställt några spe- ciella regler, exempelvis ett balansräknings— schema, utan överlåtit åt praxis att närma— re utforma redovisningssättet: »Koncernba— lansräkning skall upptaga ett efter allmän- na bokföringsgrunder och god köpmanna— sed upprättat sammandrag av moderbola— gets och dotterbolagens balanser» (104 5).

Koncernredogörelsen som är avsevärt mindre omfattande, skall genom angivande av vissa delposter för moder- resp. dotter— bolag möjliggöra en beräkning av koncer— nens resultat. Vinst eller förlust definieras på samma sätt som i koncernbalansräkning- en.

Då. man på ett meningsfullt sätt genom koncernredovisningen bl. a. skall kunna jäm- föra moderbolagets och hela koncernens re- sultat, skall koncernbalansräkning och kon- cernredogörelse upprättas per moderbola- gets balansdag.

Som redan tidigare nämnts föreligger en- ligt AL inget krav på publicering av kon— cernbalansräkning eller koncernredogörelse. Handlingarna skall dock granskas av mo- derbolagets revisorer.

2.3. Förslag till ny aktiebolagslag 2.3.1 Allmänt

Arbetet på en ny aktiebolagslag har bedri- vits i samverkan med de övriga nordiska länderna. Därvid har målet varit att åstad- komma en så långt möjligt likformig nor- disk lagstiftning.

Vad beträffar föreskrifterna om årsredo— visning finns i gällande nordiska aktiebolags- lagar sinsemellan ett flertal väsentliga avvi- kelser. Då man nu kommit fram till en ge- mensam text i stort, innebär detta för de övriga länderna en betydande skärpning av redovisningskraven. Detta är också en för- klaring till att — i ansträngningarna att få gemensam lagtext — förslaget för Sveriges vidkommande inte innehåller några betydan- de nyheter i jämförelse med gällande lag— stiftning.

Mot bakgrund av i föregående huvud- avsnitt lämnade redogörelse för 1944 års aktiebolagslag, kommer den följande fram- ställningen att behandla avvikelser av in- tresse i förevarande sammanhang. Den full— ständiga lagtexten avseende bestämmelserna om årsredovisning, 96—108 55, återfinnes i bilaga 2.

2.3.2. Årsredovisningen

Medan AL med wårsredovisning» avser re- dovisningshandlingar för såväl moderbolag som koncern, ger förslaget i 96 5 en defi- nition på »årsredovisning» och »koncern- redovisning» som separata begrepp. Årsre- dovisning — bestående av balansräkning, re- sultaträkning och förvaltningsberättelse — blir den sammanfattande benämningen på redovisningshandlingar som skall upprättas av alla bolag.

Moderbolag skall i likhet med tidigare dessutom lämna koncernredovisning. Den- na skall liksom enligt AL bestå av antingen koncernbalansräkning eller koncemredogö- relse. Medan valet mellan redovisningssätt i dag är helt fritt, begränsas i förslaget an- vändningen av koncemredogörelse till så- dana fall, då »det med hänsyn till koncer» nens sammansättning eller andra särskilda förhållanden är påkallat» (107 & första styc- ket). Då i normalfallet koncernbalansräk- ning således förutsättes bli upprättad, har den »särskilda uppgift», som moderbolag enligt 101 & 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket AL har att lämna, inte längre ansetts nödvändig. Koncernredovis- ning skall vidare enligt förslaget underteck-

• Sida 31
•  Original

nas inte som tidigare av endast verkställan- de direktör utan även av styrelsen; detta in- nebär att ansvaret för koncemredovisning— en utökas, en helt naturlig följd av den allt större vikt man i dag fäster vid redovisning av koncemförhållandena. Koncernredovis- ning behöver liksom tidigare inte offentlig- göras.

Som allmänt rättesnöre hänvisar AL till »allmänna bokföringsgrunder och god köp- mannased»; detta uttryck har i förslaget er- satts av det kortare »god redovisningssed». Genom hänvisningen till god redovisnings- sed kan lagen, åtminstone indirekt, dels om- fatta de fall som inte regleras mera specifikt av lagen, dels taga hänsyn till utvecklingen av redovisningspraxis.

2.3 .3 Balansräkningen

I stora delar innebär förslagets lagtext en anpassning till i Sverige rådande praxis. Balansräkningens uppställning följer sålun— da i huvuddrag den som rekommenderats av Föreningen Auktoriserade Revisorer, in- nebärande bl. a. följande avvikelser från AL.

a) På tillgångssidan redovisas omsätt- ningstillgångar före anläggningstillgångar; motsvarande ändring har skett på »skulder och eget kapital»-sidan, där ordningsfölj- den nu blir kortfristiga skulder, långfristiga skulder samt eget kapital. Inom huvud— gruppema har en motsvarande omkastning av ordningsföljden mellan delposterna skett så att den mest likvida tillgången redovi- sas först etc.

b) Den tidigare huvudgruppen på till- gångssidan »Förlust å bolagets verksamhet» utgår. Förlust redovisas i stället som av- dragspost under »Eget kapital».

c) En ny huvudgrupp »Investen'ngsfonder och därmed jämförliga reserver» har till- kommit mellan skulder och eget kapital.

d) Huvudgruppen »Värdeminsknings- konton» på skuldsidan har utgått. Se när- mare under avsnitt 2.3.4.

e) »Eget kapital» skall uppdelas i »Bun- det eget kapital» (aktiekapital, reservfond, uppskrivningsfond; beträffande uppskriv- ningsfond se nedan avsnitt 2.3.4) samt

»Fritt eget kapital eller ansamlad förlust». Genom denna uppdelning framgår klarare än tidigare hur stor del av det egna kapi- talet som inte kan, resp. kan, disponeras. för utdelning. »Fritt eget kapital» har sam- ma innebörd som AL:s >vinst enligt balans- räkningen».

En nyhet som förslaget för fram är att vid posten aktiekapital skall anges antalet aktier samt akties nominella belopp. För aktiemarknaden innebär denna vidgade in- formation att beräkningen av vinst per ak- tie underlättas.

En annan nyhet är att vissa uppgifter, som är intimt förknippade med balans- och resultaträkningen, skall redovisas i notform. Enligt AL skall vanligen denna typ av in- formation redovisas i förvaltningsberättel- sen, där det emellertid, på grund av års— redovisningarnas skiftande disposition, inte alltid är så lätt att återfinna uppgifterna. Ge- nom notsystemet med direkt hänvisning vid resp. bokslutspost underlättas läsningen vä— sentligt.

2.3.4. Värdering och redovisning av tillgångar

I en särskild paragraf (98 &) definieras om- sättnings— och anläggningstillgångar. Detta sker på samma sätt som i AL, dock att vid anläggningstillgång i förtydligande syfte ut- över »stadigvarande bruk» tillagts »stadig— varande innehav». Sistnämnda uttryck av— ser bl. a. att bättre överensstämma med an- läggningstillgångar av typen aktier och lång- fristiga fordringar.

I samma paragraf ges AL:s uttryck »det belopp vartill kostnaderna för deras (till- gångarnas) anskaffning eller tillverkning uppgått» en sammanfattande benämning: anskaffningskostnad. Vad som närmare är att hänföra till anskaffningskostnad anges in— te, varför lagberedningens motiv fortfarande får anses vara vägledande (SOU 1941: 9 sid. 379; se avsnitt 2.2.3).

Värderingsreglema för såväl omsättnings— som anläggningstillgångar har utformats som maximivärderingsregler. Förslaget tillåter så— ledes i likhet med AL att dolda reserver

• Sida 32
•  Original

För värdering av omsättningstillgång gäl- ler oförändrat »1ägsta värdets princip» (99 å).

Huvudreglema för anläggningstillgångs värdering är i sak oförändrade. I samman- hanget kan noteras att, i likhet med praxis, förslaget skiljer på avskrivning och ned- skrivning. Nedskrivning avser således dels extraordinär (utanför avskrivningsplan lig- gande) nedsättning av bokförda värdet på t.ex. maskiner, fastigheter och liknande, dels nedsättning av bokförda värdet avseen- de tillgångar som normalt inte är föremål för vanligt avskrivningsförfarande, t. ex. ak- tier och fordringar.

För rätt till uppskrivning av anläggnings- tillgång gäller samma begränsningar som i AL. Uppskrivningsbeloppet skall användas till

a) erfordeng nedskrivning (AL: »avskriv- ning») av andra anläggningstillgångar

b) fondemission eller

c) avsättning till uppskrivningsfond. Den sist nämnda möjligheten har inte ti— digare funnits; genom detta nya alternativ har ett bolag således möjlighet att erhålla en ökning av det bundna egna kapitalet, utan att därför samtidigt behöva göra en fondemission, som kan vara olämplig av aktiemarknadstekniska skäl. Uppskrivnings- fonden får endast tagas i anspråk för ned- skrivning enligt ovan eller för fondemission.

Reglerna för redovisningen av omsätt- ningstillgångama innebär — med undantag för den ovan nämnda ändringen av ord- ningsföljden — ingen förändring i förhållan- de till gällande rätt. Varulagerreserven el- ler förändring därav behöver således inte anges i absoluta tal. För anläggningstillgång- ar föreslås emellertid några väsentliga änd- ringar i upplysningsskyldigheten.

På förslag av 1947 års insynskommitté infördes som tidigare nämnts kravet på upp- gift om brandförsäkringsbelopp för maski- ner och byggnader samt taxeringsvärde för fastigheter bl. a. för att underlätta en be- dömning av den dolda reservens storlek och av avskrivningsbehovet. Aktiebolagsutred- ningen föreslår att uppgift om taxerings-

värdet behålles. Däremot kräver man inte angivande av brandförsäkringsbeloppet. Då det i externa aktieanalyser av registrerade företag varit vanligt att de kalkylmässiga avskrivningarna baserats på brandförsäk— ringsbeloppet — det värde som i brist på bättre ansetts närmast motsvara ett beräk- nat återanskaffningsvärde på tillgångarna — kan det vara motiverat att här citera ak— tiebolagsutredningens motiv för ändringen. »Redan vid tillkomsten av kravet på upp- gift om brandförsäkringsbelopp stod det klart att vissa svårigheter fanns med använ- dandet av dessa belopp för belysning av an- läggningstillgångars värden. Bristande över- ensstämmelse i gränsdragningen å ena sidan mellan maskiner och fastigheter i redovis- ningen och å andra sidan mellan »maski- ner-ler» och byggnader enligt försäkrings- villkoren samt förekomsten av oförsäkrade tillgångar och av under- eller överförsäkra- de sådana utgör exempel på sådana svårig- heter. Sedermera har tillkommit en ökad splittring på olika försäkringsvillkor som ger sinsemellan ojämförbara försäkringsbe- lopp och dessutom belopp, som kan misstol- kas då villkoren icke är kända för läsaren. Slutligen har både i Sverige och i de andra nordiska länderna försäkringsbolagen efter hand i ökad utsträckning övergått till såda- na konstruktioner av försäkringar, vid vilka något brandförsäkringsbelopp över huvud taget icke anges i försäkringsbreven. Sär- skilt om sistnämnda utveckling fortsätter, vilket man synes ha anledning att räkna med, blir det i längden ej möjligt att använ- da brandförsäkringsbeloppen i årsredovis- ningen för det syfte, som föranledde infö— randet av uppgiftskravet.»

I stället för brandförsäkringsbelopp före- slås att i not »för varje i balansräkningen såsom anläggningstillgång upptagen post, vari ingår fartyg eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas anskaffningskostnad, dels det sammanlagda beloppet av de intill balans— dagen på anskaffningskostnaden företagna av— och nedskrivningarna». För uppskrivna tillgångar skall även anges kvarstående oav- skrivet belopp av uppskrivningen.

• Sida 33
•  Original

Vid bedömning av ett företags avskriv- ningsbehov utgör givetvis kunskap om an- skaffningskostnaden en betydligt bättre bas- information än bokförda nettovärdet. Av- skrivningsproblematiken behandlas närmare i avsnitt 4.6.1.

2.3.5. Resultaträkningen

Resultaträkningen skall uppställas så, att en med hänsyn till bolagets förhållanden till- fredsställande redovisning erhålles för hur räkenskapsårets resultat uppkommit. Denna i förslagets 104 & givna generella regel har sin motsvarigheti 102 & AL.

Den i jämförelse med AL viktigaste för- ändringen avser redovisningen av omsätt- ningen. Denna skall enligt förslaget uppta- gas i resultaträkningen, om det ej på grund av särskilda omständigheter finnes lända till förfång för bolaget. Uppgiften får lämnas inom linjen. I jämförelse med nuvarande lag innebär detta en skärpning av redovis- ningskraven. Enligt 103 & 1 mom. AL skall i förvaltningsberättelsen uppgift om omsätt- ningen lämnas, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget.

Beträffande redovisningssättet kan kon- stateras att den s.k. bruttoredovisning som i första hand föreslås, redan vunnit ökad spridning i svensk praxis. Denna uppställ- ning av resultaträkningen ökar läsbarheten. Uppgiftsskyldigheten vad avser omsättning- en skärps vidare i så måtto att AL:s för- fångsklausul visserligen fortfarande finns kvar ehuru i modifierad form. Skrivningen »särskilda omständigheter» i förslaget inne— bär, att endast i en för ett företag mycket känslig konkurrenssituation uppgift om om- sättningens storlek får utelämnas.

Beträffande specifikationskravet i resul- taträkningen har i jämförelse med gällande rätt inte någon betydande förändring skett. Man kan notera att vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar enligt förslaget skall fördelas på de under särskil- da poster i balansräkningen upptagna an- läggningstillgångarna. Något motsvarande krav finns inte i AL. I förhållande till AL har också ett sådant förtydligande föresla—

gits att extraordinära intäkter och kostna- der skall specificeras till sin art.

Posten »allmänna förvaltningskostnader» föreslås utgå. Någon enhetlig definition har inte kunnat erhållas i praxis, varför upp- lysning om denna post vanligen haft ett mycket begränsat informationsvärde.

I förslaget återfinns inte någon motsva- righet till »intäkten av bolagets rörelse» i AL, och inte heller någon bestämmelse om att, då bolaget driver av varandra väsent- ligen oberoende rörelsegrenar, intäkten skall — om detta ej kan leda till förfång —- redovi- sas uppdelad på rörelsegren (102 5 andra stycket A.1 AL). Härtill kan sägas att en in- täkts- eller kostnadspost bestående av ej sär- skilt specificerade intäkter och kostnader alltid måste erhållas, varför ett speciellt stadgande inte är nödvändigt. Beträffande fördelningen på rörelsegrenar torde den, i inledningen till förslagets 104 5 givna, ge- nerella anvisningen få sägas täcka denna si- tuation.

Av övriga avvikelser från AL kan näm- nas att intäkts- och kostnadsräntor hänför- liga till dotterbolag inte behöver redovisas separat. Vidare får avskrivningarna ej längre upptagas inom linjen.

2.3.6. Redovisning av koncernförhållanden

Som nämnts i avsnitt 2.3.2 består koncern— redovisningen av koncernbalansräkning. En- dast i undantagsfall skall koncernredogö- relse användas.

Enligt förslaget skall i såväl koncemba— lansräkning som koncernredogörelse visas även koncernens årsresultat, varvid skall ha gjorts avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst un- der räkenskapsåret (107 5). Detta innebär en utökad redovisningsskyldighet då enligt AL årsresultatet ej behöver särskilt visas.

I den redovisning av koncernförhållan— den som enligt 103 5 2 mom. AL skall in— tagas i moderbolags förvaltningsberättelse, föreslås ingen annan förändring än att även här koncernens årsresultat skall visas.

• Sida 34
•  Original

Aktier i dotterbolag skall liksom i gällan- de rätt redovisas skilt från aktier i andra bo- lag. För aktier i såväl dotterbolag som and- ra bolag skall bl. a. anges nominella värdet samt värdet enligt balansräkningen. I AL omnämnes i motsvarande stadgande endast »värden». En viss skillnad mellan aktier i dotterbolag och i andra bolag finns i för- slaget vad avser specifikationskravet. Om såväl nominella som bokförda värdet på aktier i icke-dotterbolag understiger 50 000 kronor eller det lägre belopp, som motsva— rar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen, får spe- cifikation utelämnas. Aktier i dotterbolag skall däremot alltid specificeras post för post.

• Sida 35
•  Original

redovisningspraxis

3 .1 A llmänna tendenser

Redovisningsbestämmelserna i AL, för vi]- ka i huvuddrag redogjorts i avsnitt 2.1, gäl- ler för alla företag som drivs i aktiebolagets form. Lagstiftaren ställer sålunda samma redovisningskrav på ett litet bolag som på företag med stor aktieägarkrets, stort antal anställda eller betydande arbetande kapital. Allmänt sett gäller om de mindre bolagen — helt dominerande antalsmässigt — att en utöver lagen gående upplysningsskyldighet är av mindre intresse och — med hänsyn till ett av bl. a. konkurrensskäl berättigat in- synsskydd — i en del fall inte heller önsk— värd.

För bolag med ett stort antal aktieägare är situationen 'en helt annan. Aktierna i des- sa företag är föremål för handel, varvid kurssättningen till stor del är beroende av den information resp. företag lämnar. Det är därför helt följdriktigt att den frivilliga utvecklingen mot vidgad information på re- dovisningens område främst ägt rum inom denna krets av företag. En jämförelse mel- lan innehållet i ett antal större bolags års-. redovisningar och de krav som AL upp- ställer visar klart omfattningen av denna frivilliga utveckling av redovisningspraxis. Lagerreservens förändring och— alltmer fö- rekommande — även lagerreservens abso- luta storlek redovisas nu öppet. Komplette- rande uppgifter om normalt avskrivningsbe- hov meddelas och de från aktiemarknads-

Utveckling och nuläge inom svensk

synpunkt i förekommande fall kanske vik- tigaste redovisningshandlingarna. — koncern-. resultaträkning och koncernbalansräkning — publiceras. ' .

Utvecklingen i Sverige framstår vid en internationell jämförelse som närmast unik. i det avseendet att det i knappast något' an- nat västeuropeiskt land finns årsredovisning-. ar som i öppenhet går nämnvärt utöver kra- ven i resp. lands lagar. (Nederländerna ut- gör ett undantag, men där har det till för kort tid sedan nästan helt saknats lagregler. på området.) —- .

Såväl lagstiftning som frivillig utveckling. har varit av betydelse för de "större aktie-» bolagens internationellt sett goda redovis- ning. 1944 års aktiebolagslag, som trädde. i kraft 1948, medförde avsevärda förbätt-. ringar i bolagens årsredovisninganDe till- lägg till AL, som på förslag av 1947 års. insynskommitté infördes 1950, hade också stor betydelse genom att skärpa kraven på bolagens redovisning. Den i detta hänseen- de viktigaste av de nya bestämmelserna var; den som — sedan den i praxis kommit att få ett i förhållande till själva lagtexten något. vidgat innehåll — innebar att varje föränd- ring av varulagerreserv som i avsevärd mån påverkat resultatet eller var av större vikt" särskilt skulle omnämnas i förvaltningsbe- rättelsen. Även om en direkt kvantifiering av förändringen ej krävdes, medförde be—" stämmelsen att det från såväl bolagens som revisorernas sida blev nödvändigt att åtmin—

• Sida 36
•  Original

stone internt fastställa storleken och eventu- ell förändring av lagerreserven. Grunden för en även offentlig redovisning härav lades därmed.

I slutet av 1950-talet började utan direkt påverkan av ny lagstiftning en helt ny trend avseende årsredovisningama att göra sig gällande bland alltfler av de större bolagen. Denna blev först märkbar ifråga om de dol- da reservemas successiva omvandling till öppet redovisade reserver, och den fortsat- te med bl.a. en utvidgad redovisning för koncernförhållanden. Denna trend är fort- farande obruten och berör nu utöver års- redovisningen även delårsrapporter, för- handsmeddelanden och emissionsprospekt.

Vad 'liggerlbakom' denna positiva attityd från bolagens'sida till ökat och förbättrat informationsflöde? Bland viktigare om- ständigheter kan följande nämnas.

'- 1. Den kraftigt expanderande aktiemark- naden med' ökad spridning av aktieägandet är förmodligen den viktigaste faktorn. Fö- retagsledningarna och revisorerna har känt ett ökat ansvar mot den investerande all- mänheten.

2. 1955 infördes nya inkomsttaxerings- bestämmelser varvid noggranna regler upp- drogs för den lagerreservbildning som kunde godtas vid beskattningen. Den skattemässiga varulagervärderingen visade sig kunna till- lämpas av flertalet företag inte enbart vid skatteberäkninge'n utan även i redovisning- en. Härmed gavs en gemensam norm för företagen vid beräkning av lagerreserv vil- ken torde ha saknats tidigare.

3. Ett ökande [antal större företag har i samband med; introduktionen av aktier el- ler upptagande av lån på den internationel- la marknaden måst lämna upplysningar som' svarar mot 'de'mera omfattande kraven från utländska investerares sida. '4. En väsentlig roll har även de av För- eningen Auktoriserade Revisorer utgivna re- kommendationema spelat. Den första pu— blic'erades redan år 1949 och har sedan be- arbetats med vissa återkommande interval- ler. Centralt utarbetade riktlinjer som bör nämnas i anslutning härtill, är också de år 1969 av Näringslivets Börskommitté pu-

blicerade rekommendationema för de börs- registrerade företagens informationsgivning.

I sammanhanget bör vidare noteras att enskilda företags försök att förbättra in- formationen varit av stor betydelse för ut- vecklingen av redovisningspraxis. En re- dovisningsteknisk innovation som presente- ras av ett individuellt företag vinner ofta snabbt efterföljd och ökar även kraven från aktiemarknadens sida på motsvarande upp- lysning från andra företag.

Här nämnda faktorer har bidragit till den speciellt under senare år allt öppnare infor- mationen från företagen, vilka i allmänhet klart markerat sin önskan att ge alla in- tressenter, dvs. aktiemarknad, anställda, »det allmänna» etc., en så klar bild som möjligt av resp. företags resultat, ställning och planer.

Innehållsmässigt har utvecklingen av års- redovisningspraxis präglats av en fortlöpan- de framflyttning av positionerna vad av- ser lämnande av upplysningar utöver vad lagstiftningen krävt. Redan i början av 1950-talet publicerade 50 av 100 större svenska aktiebolag1 koncernbalansräkning. Nästa mer markanta steg togs i och med att varulagerreservens förändring började anges till sitt belopp: år 1956 lämnades av 100 undersökta företag denna upplysning av 9 företag, år 1962 av 62 och i nuläget av så gott som samtliga börsbolag. Publi— cering av resultaträkning för koncernen får sägas representera nästa fas. År 1962 redo- visade av 80 börsbolag med dotterbolag 9 stycken koncernresultaträkning, ett antal som år 1966 och 1969 ökat till 35 (av 79) resp. 54 (av 76). Redovisning av varulager- reservens storlek jämte uppgifter om nor- malt (plan- eller kalkylmässigt) avskrivnings- behov är information som i allt större om- fattning kommit att lämnas under de sista åren av 1960-talet; tillhandahållandet av upplysningar härvidlag befinner sig fortfa- rande — främst vad gäller avskrivningar — i ett expansivt utvecklingsskede. En viktig milstolpe i denna utveckling är slutligen publiceringen av finansieringsanalys. Den-

! Harmer: Årsredovisningen i praktiken II, Sth 1964.

• Sida 37
•  Original

i l i i | I )

na redovisningshandling torde före 1964 en- dast undantagsvis ha förekommit i svenska årsredovisningar, men under senare år har finansieringsanalysen fått en mycket snabb spridning.

3.2 Föreningen Auktoriserade Revisorer

Som inledningsvis nämnts har Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) genom si- na rekommendationer i väsentlig mån bi- dragit till en öppnare redovisning. Därut- över torde FAR:s anvisningar, som dels be— rör årsredovisningens uppställning i allmän- het, dels behandlar speciella redovisnings— tekniska problem, verksamt ha bidragit till en mer enhetlig utformning av redovisnings- praxis.

»Om årsredovisning i aktiebolag» publi- cerades i föreningens ledamotsförteckning första gången 1949 och därefter sex gång- er under 1950- och 1960-talen. Det mest påtagliga beviset för att praxis verkligen påverkats av dessa rekommendationer ger den utformning balansräkningen och resul- taträkningen numera allmänt erhållit. AL medger ifråga om årsredovisningens upp- ställning en viss frihet och inom denna ram har FAR låtit utarbeta detaljerade scheman till ledning för uppställandet av balansräk- ning och resultaträkning.

Balansräkningsschemat skiljer sig från det av AL anvisade därigenom att aktivsidan inledes med omsättningstillgångar i stället för anläggningstillgångar. Motsvarande om- kastning sker på passivsidan, där ordnings- följden således enligt FAR är: kortfristiga skulder, långfristiga skulder och eget kapi- tal. Medan AL:s schema delar upp det eg- na kapitalet i två huvudgrupper — aktiekapi— tal och fonder resp. kvarstående vinst och årets vinst — erhålles i den av FAR rekom- menderade uppställningen en samlad redo- visning av det egna kapitalet. Redan i det 1949 publicerade balansschemat lämnade FAR också en lösning på investeringsfon- demas redovisningsproblem. FAR:s rekom- mendation har nu helt upptagits av praxis.

För resultaträkningen presenterar FAR två alternativa scheman utgående från brut-

to- resp. nettoredovisning. Schemat för net- toredovisning följer AL:s uppställning med intäkter och kostnader som två huvudgrup- per. Bruttoredovisningsschemat (där resul- tatspecifikationen utgår från omsättnings- summan) innebär en mer systematisk och dessutom en mer öppen redovisning. I FAR:s exempel sammanförs intäkter och kostnader av samma slag till en grupp, ex- empelvis finansiella intäkter och kostnader, extraordinära intäkter och kostnader samt bokslutsdispositioner.1 Denna uppställnings- form — staffelform, även kallad s'tilläggs- avdragsform» — rekommenderas .av FAR, då den »otvivelaktigt ger en bättre över- blick och en logiskt sett klarare rapporte- ring». '

FAR har därutöver — som inledningsvis nämnts —- publicerat rekommendationer i re- dovisningsfrågor av mer specifik natur. Främst skall här nämnas anvisningarna i fråga om redovisning av lagerreserven och dess förändring, vilka publicerades första gången 1958.

Rekommendationer har vidare utfärdats i frågor rörande

a) redovisning av investeringsfonder (för- sta gången 1964, jämför dock ovan)

b) redovisning av pensionsskuld och pen- sionskostnad (1964, helt omarbetad 1969)

c) redovisning av kreditavtal (1967)

d) redovisning av avtal om försäljning eller belåning av företags kundfordringar (s.k. factoring) (1967)

e) redovisning av avtal om förhyrning och uthyrning av anläggningar (s.k. leasing) (1967 och 1970)

f) aktiebolags redovisning av kreditgiv— ning till bolaget närstående personer (1968)

g) redovisning av ställda panter (1969)

1 Detta begrepp — bokslutsdispasirioner .— som i praxis under senare år vunnit ganska all- män användning, omfattar sådant som föränd- ring i lagerreserv, avsättning till investerings- fond, över- och undemormala avskrivningar, andra avsättningar, nedskrivningar etc., dvs. redovisningsåtgärder vidtagna i årsbokslutet vilka inte har direkt sammanhang med årets allärstransaktioner och ej heller när det gäller avsättningar och nedskrivningar bedömes som erforderliga för täckande av inkurans, redan uppkomna prisfalls- och andra förluster o.dyl.

• Sida 38
•  Original

' h) finansieringsanalyser i anslutning till aktiebolags årsredovisning (1970).

3.3. Näringslivets Börskommitté

Stockholms Handelskammare och Sveriges Industriförbund lät 1966 tillsätta en gemen— sam kommitté. för att utreda frågan om förbättrade möjligheter till upplysningar om de börsregistrerade företagens ekonomiska situation och framtidsutsikter. Kommittén antog namnet Näringslivets Börskommitté (NBK) och resultatet av dess arbete publi- cerades 19169.1 Medan FAR:s rekommen- dationer i princip riktar sig till alla aktie- bolag oavsett storleksordning, antal aktie- ägare etc., avser NBK:s endast börsregistre- rade företag. Denna snävare inriktning återspeglas främst i att man utöver anvis— ningar beträffande årsredovisningen även ger vissa riktlinjer för annan information. Bl.a. behandlas förhandsmeddelanden, del- årsrappörter' och nyhetsmeddelanden. Syf— tet med rekommendationema är att uppnå "större enhetlighet i informationen och en högre genomsnittlig standard, som ligger närmare bästa praxis.

NBK ger vissa grundläggande riktlinjer, efter vilka de börsregistrerade företagens inforr'riationsgivning bör utformas. Vid si- dan aven allmän strävan mot öppenhet är det, säger kommittén, tre riktlinjer som kan. uppställas: informationsgivningen bör vara snabb, enhetlig och sammanhängande. ' Information bör sålunda lämnas så snart söm möjligt efter utgången av redovisnings- perioden eller efter det att informationsun- derlag av annat slag föreligger. Den bör va- ra terminologiskt konsekvent och jämför- bar med annan information från företaget. Den skall anknyta till tidigare information och lämnas med väl avpassade mellanrum.

Den modell för resultaträkning och ha- lansräkning som NBK presenterar överens- stämmer nästan helt med den av FAR re- kommenderade. Resultaträkningen bör så-

1 Näringslivets Börskommitté, Utlåtande med vissa rekommendationer för de börsregistrerade företagens informationsgivning, Sth 1969.

ledes upprättas enligt bruttoredovisnings— principen och med tilläggs- och avdrags— poster visa hur olika intäkter och kostna- der inverkat på årets resultat. I överens- stämmelse med den tidigare nämnda prin— cipen om enhetlighet bör för såväl resultat- räkning som balansräkning jämförbara upp- gifter för föregående år lämnas.

Då koncernförhållande föreligger skall vidare koncernbalansräkning avges. Även koncemresultaträkning bör i förekommande fall upprättas. NBK vill framhålla koncer- nens centrala roll i sammanhanget. Beträf- fande årsredovisningens omfattning i stort säger man sålunda:

»Många börsregistrerade företag är mo- derbolag i koncerner. Från aktiemarknadens synpunkt är det -— bortsett från de fall då koncernen helt domineras av sitt moder— bolag — utvecklingen i koncernen som är väsentlig. Uppgifter om moderbolagets för— hållanden utgör i dylika fall endast en del av informationsbilden. Det är därför nöd- vändigt att en långt fylligare koncernre- dovisning lämnas än vad som krävs enligt aktiebolagslagen .

Årsredovisningen bör ge en så utförlig beskrivning av koncernens (företagets) ak- tuella ekonomiska förhållanden, att aktie- marknaden erhåller tillfredsställande under- lag för bedömningen av koncernens nuläge och framtida utveckling. Därför bör års- redovisningen omfatta såväl en redogörel- se för verksamheten under året som ett jäm- förelsematerial avseende tidigare perioder ävensom andra upplysningar om för kon- cernens utveckling väsentliga förhållanden».

Årsredovisningens sammanknytande funk— tion inom företagets totala informationsgiv- ning till aktiemarknaden innebär enligt

NBK att förhållanden som uppmärksam—_ mats i andra sammanhang bör kommenteras i årsredovisningen och att övriga rapporter i görligaste mån bör anknytas till innehål- let i den.

Till den sammanknytande funktionen jämte koncernaspekten återkommer NBK i samband med diskussionen av den re- dogörelse för huvuddragen i verksamhe— ten, >årsöversikten» som numera vanligen

• Sida 39
•  Original

»Årsöversikten bör — oavsett om den läm- nas i form av ett särskilt avsnitt eller in- går i förvaltningsberättelsen för moderbo- laget — innehålla en sammanfattande redo- görelse för koncernens (företagets) aktuella ekonomiska situation och utvecklingstrend jämte kommentarer till viktigare händelser, beslut etc. under det senaste verksamhets— året.»

I anslutning till de publicerade model- lerna för resultaträkning och balansräkning har NBK även kommenterat de i dessa redovisningshandlingar viktigare posterna. I första hand har man inriktat sig på två för lönsamhetsbedömningen centrala problem- områden: avskrivningama samt lagerreser- ven och dess förändring. Se även under av- snitt 4.6.l resp. motiven till 5 &. NBK har även lämnat rekommendationer beträffande finansieringsanalys (se avsnitt 4.6.2), för- handsmeddelanden och delårsrapporter. Kommittén har därutöver givit vissa anvis— ningar för företagens informationsgivning i samband med nyhetsmeddelanden, intervju- er etc.; i denna fråga har f. ö. också fond— börsutredningen uttalat sig, nämligen i sitt betänkande Förtrolig' företagsinformation och börshandel SOU 1970: 38, bil. 2.

3.4. Årsredovisningar 3.4.1 Allmänt. Utvecklingen 1951—1962

I avsnitt 3.2 och 3.3 har FAR:s resp. NBK:s rekommendationer redovisats. Av intresse i förevarande sammanhang är emel- lertid även att ur vissa aspekter ge en bild av hur praxis utvecklats fram till nuvaran- de läge. År 1953 publicerade Harmer en första rapport från detta område, »Arsredo- visningen i praktiken». Den redogjorde för en empirisk undersökning av 100 större svenska aktiebolags årsredovisningar 1949 —1951. En ny undersökning »Årsredovis- ningen i praktiken II» (ÅP II) publicerades 1964 och omfattade dels 100 större svenska aktiebolags årsredovisningar med avseende

på åren 1951, 1956, 1961 och 1962, dels i en separat undersökning samtliga börsbolag utom banker och försäkringsbolag med av- seende på verksamhetsåret 1962.

I ÅP II konstaterar Harmer att det vid en jämförelse mellan årsredovisningarna för åren 1951 och 1962 är på följande områ- den som förändringarna varit särskilt på- tagliga.

1. Årsredovisningarnas allmänna redige- ring har på så gott som alla punkter varit föremål för en positiv utveckling. Årsredo- visningarna har blivit mer informativa ge— nom utökad text, ökat användande av il- lustrationer, tabellbilagor etc. Läsvärdet har även ökat genom medtagande av jämföran- de balansräkningar (BR) och resultaträk- ningar (RR).

2. BR:s uppställningsform, dvs. ordnings- följden inom aktiv- resp. passivsidan, har ändrats så att AL:s schema som förebild fått vika för FAR:s.

3. Ackumulerade avskrivningar redovisa- de som värdeminskningskonton på BR:s passivsida har helt försvunnit.

4. Företagsledningamas benägenhet att under mer eller mindre fantasifulla benäm- ningar redovisa fria fonder har minskat. Disponibla vinstmedel redovisas vanligen i sin helhet som »balanserade vinstmedel» el- ler under beteckningen »dispositionsfond».

5. Uppställningen av RR har i ökad ut- sträckning »moderniserats» (kontoformen har i stort sett frångåtts) och bruttoredovis- ning blivit vanligare.

6. I samband med utökandet av förvalt- ningsberättelsernas (FB) genomsnittliga vo— lym har också användandet av kapitelindel- ning med underrubriker ökat.

7. Väsentligt ökad upplysning om lager- reserven, speciellt dess förändring. Av ne- danstående tabell framgår att ett mindre men ökande antal bolag öppet redovisar re- serven. Om de företag inkluderas, i vilka la- gerreservens belopp inte anges men kan ut- räknas med ledning av lämnade uppgifter, har bland de 100 undersökta bolagen anta- let företag med känd lagerreserv ökat från 7 år 1956 till 16 år 1962 (år 1951 endast 1 företag).

• Sida 40
•  Original

1956 1962 Lagerreserven redovisas öppet i BR 4 Lagerreservens belopp anges i FB 1 4 Lagerreservens belopp anges ej men kan uträknas 8 Lagerreservens belopp okänt 90 80 Intet varulager redovisas 3 4 100 100

Som ovan antytts har den mer intressan- ta uppgiften om lagerreservens förändring varit föremål för en i högsta grad ökad öp- penhet, tabell 2.

Tabell 2. Uppgifter om förändringar i lager- reserven.

1956 1962 Beloppet redovisas i RR 2 14 Förändringen anges i FB 2 28 Reserven anges vara oförändrad 5 20 Förändringen anges ej till belopp men kan uträknas med ledning av uppgifter om lagerreserven för två år 2 1

11 63

Klart uttalande att lagerreserven . ökats eller minskats utan angi- ' vande av belopp

a) med antydan om storleksord-

ningen 11 5 b) utan antydan om storleksord- h ningen 21 8 Oklart uttalande om reservför-

ändring 1 3 Ingen uppgift om reservförändring (får antagas innebära oföränd- rad eller i stort sett oförändrad reserv) a) lager av mera betydande storlek 46 13 b) intet eller obetydligt lager 10 8

100 100

Beträffande gruppen utan uppgift om re- servförändring men med lager av mera be- tydande storlek kan nämnas att ytterliga- re undersökning (refereras ej här) pekar på att det blivit vanligare att vid oförändrad re- serv uttryckligt omnämna detta förhållan- de än att — vilket AL tillåter — helt uteslu- ta uppgift.

8. Frågan om investeringsfondernas in- placering i BR synes ha funnit sin lös- ning. Ett helt dominerande antal företag

följer den av FAR utfärdade rekommenda- tionen innebärande att investeringsfonderna upptagas i särskild huvudgrupp på passiv- sidan mellan skulder och eget kapital.

9. Ett ökat antal bolag publicerar kon- cernbalansräkningar (KBR) och antalet pu- blicerade koncernresultaträkningar (KRR) har relativt sett ökat ännu mera. År 1951 publicerade sålunda av 96 företag med dot- terbolag 48 KBR mot 60 år 1962. Endast 2 bolag publicerade år 1951 KRR, en siffra som år 1962 ökat till 9. 10. Det ökade intresset för koncernredo- visningshandlingar visar sig också i att 8 företag år 1962 — inget år 1951 — utarbe- tat koncernförvaltningsberättelse (KFB) och i att — dock endast i ett fåtal företag — koncernredovisningen erhållit en mera fram- skjuten position i årsredovisningen. En mycket kort sammanfattning av ut— vecklingen i redovisningspraxis under åren 1951—1962 enligt undersökningen i AP II kan således bli: en klar strävan mot mer in- formativa årsredovisningar och en i vissa stycken väsentligt ökad öppenhet.

3.4.2 Utvecklingen 1962—1966 samt nuläget

En undersökning har utförts av Hanner i egenskap av expert i fondbörsutredningen avseende årsredovisningarna för 1966 i börs— introducerade och vissa andra bolag. Un- dersökningen utfördes år 1967.

I den i föregående avsnitt nämnda ut— redningen AP II undersöktes årsredovis- ningarna för 1962 i samtliga börsbolag utom banker och försäkringsbolag bl. a. med av- seende på hur årsredovisningsbestämmelser- na i AL tillämpades i praktiken. Av ÅP II framgår, att anmärkningar endast i säll- synta undantagsfall kunde framställas mot börsbolagen rörande efterlevnaden av dessa bestämmelser. Då det kan presumeras, att ingen förändring skett härvidlag, kunde den nya undersökningen begränsas i huvudsak till sådan i årsredovisningarna lämnad in— formation som går utöver lagens minimi- bestämmelser, dvs. lämnas frivilligt.

I det följande skall delar av undersök-

• Sida 41
•  Original

| '!

ningen av år 1966 refereras. För att ge en bild av praxis” utveckling för börsbolagens del sedan år 1962 redovisas även jämföran- de tal för detta år. Undersökningen omfat- tar 106 börsbolag, varav 81 »rörelsebolag», 14 investmentbolag samt 11 banker. Av samtliga börsbolag medtogs härigenom al- la utom fyra, nämligen de två försäkringsbo- lagen samt två investmentbolag, som ute- lämnades av särskilda skäl. Av »rörelsebola- gen» är fem rederier och två fastighetsbo- lag. Dessutom har medtagits ett antal bolag vilkas aktier noteras på Svenska fondhand— lareföreningens kurslista (listbolag); av dessa är åtta rörelsedrivande och fem investment- bolag.

Samarbetsutredningen har företagit mot- svarande eller liknande undersökningar dels för större, icke introducerade aktiebolag (av samarbetsutredningen kallade »icke börsanknutna aktiebolag»), dels för ekono- miska föreningar av olika slag. (Se sam- arbetsutredningens betänkande SOU 1970: 41, bilagorna 10.1 och 10.2). Den först— nämnda av dessa undersökningar omfattar 55 bolag, samtliga med omsättning översti- gande 100 miljoner kronor och med mer än 200 anställda. Av de undersökta företagen är 19 industriföretag, 16 distributionsföre- tag, 9 anläggningsföretag samt 11 svenska dotterbolag inom utländska koncerner. 5 av bolagen är statsägda. Årsredovisningarna hänför sig till det räkenskapsår som när- mast sammanfaller med 1968. Vidare har 30 ekonomiska föreningars redovisningar för 1967 eller 1968 analyserats. De koope— rativa sammanslutningarna ingående i un- dersökningen är inbördes starkt diversifiera— de med avseende på såväl verksamhetsin— riktning som storlek. Undersökningen om- fattar således konsumtions-, mejeri-, lant— manna-, skogsägare- och slakteriföreningar samt bostadsrättsföreningar. Den största en- heten har en omsättning överstigande 2 000 miljoner kronor, medan motsvarande tal i några fall är 20—50 miljoner kronor.

Framställningen härnedan koncentreras på områden som är centrala vid en aktie— bedömning. Det bör därvid anmärkas att aktiemarknadens informationsbehov i stora

delar sammanfaller med andra intressent- gruppers. Då det i fortsättningen talas om aktiemarknadens krav m. m. avses härmed givetvis ej att markera någon motsatsställ- ning till vad exempelvis de anställda eller det allmänna kan vilja efterlysa i fråga om uppgifter. Referensen endast till aktiemark- naden betingas dels av en naturlig strävan att ej utvidga framställningen utöver det strikt nödvändiga, dels av fondbörsutred- ningens direktiv.

I detta sammanhang finns det anledning att ägna resultaträkningen speciell uppmärk- samhet. Två poster behandlas i separata av— snitt: lagerreservens förändringar och redo— visningen därav samt avskrivningar. En ak- tieanalys grundas som tidigare nämnts på koncernens ställning och resultat, varför om- fattningen av koncernredovisningshandling- ars publicering visas. Genomsnittligt sett gäl- ler att den frivilliga utvecklingen av årsre— dovisningsinformationen gått väsentligt snab- bare inom gruppen marknadsintroducerade företag än i andra grupper. På basis av un— dersökningarna om praxis i icke börsanknut— na företag samt ekonomiska föreningar kom-- mer att anges på vilka områden dessa lig- ger på samma eller lägre informationsnivå jämfört med de introducerade företagen. Re- sultatet av undersökningarna redovisas för de röresledrivande företagen i det närmast följande. Årsredovisningspraxis i investment— bolag, banker och försäkringsbolag behand— las i separata avsnitt.

3.4.3 Resultaträkningen

För en aktieplacerare är uppgifterna om fö— retagets resultat och dettas utveckling en— ligt redovisning i RR och därtill knutna kommentarer av den mest centrala bety— delse. Resultaträkningens utveckling bely— ses i det följande närmast med avseende på läsvärdet.

RR:s uppställningsform och redigering

Tidigare har RR i regel uppställts i konto- form eller en modifikation härav, som i tabell 3 kallats »rapportform 1» (se defini-

• Sida 42
•  Original

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1966

Kontoform: intäkterna till vänster 1

kostnaderna till vänster 1 -— ] Rapportform I1 intäkterna först 62 36 4 kostnaderna först 1 —— —— Rapportform lI= (tilläggs-avdragsform) 20 45 3 85 81 8

1 Rapportform I betecknar en uppställning, vari intäkter och kostnader placerats icke mot— som i kontoformen -—— utan efter varandra, och där skilda slutsummor utsatts för å ena sidan intäkter och å andra sidan kostnader + årets vinst. ' Rapportform II betecknar tilläggs-avdragsform, dvs. från intäkter har dragits kostnader i en enda uppställning, och RR slutar med att nettobelopp = årets vinst.

tionerna vid tabellen) och som ansluter sig till AL. En staffelformig uppställning ger helt andra möjligheter att presentera resul- tatet i steg med lämpliga mellansummor: från omsättningssumman över ett brutto- resultat till ett resultat av den normala rö- relsen, varefter i ytterligare steg kan tilläg- gas dels extraordinära poster, dels boksluts- dispositioner samt slutligen den av boksluts- dispositionema påverkade skatten, »rapport- form II». Utvecklingen av det ökade an— vändandet av en sådan form av RR har setts som en av de mest centrala tendenserna i årsredovisningarnas omvandling under se- nare år. FAR har bidragit härtill genom att i sin redovisningsrekommendation inta en bruttoredovisad RR i staffelform (tilläggs-

avdragsform), se avsnitt 3.2. Resultaträk- ningens uppställningsform framgår av ta- bell 3. »Rapportform II» användes år 1966 av mer än hälften av de undersökta rö- relsebolagen. Att döma av motsvarande en- dels ökning under de senaste åren är ten- densen entydig.

Omsättningssumman

Krav på redovisning av omsättningssumman i RR föreligger inte enligt AL, men RR får ett väsentligt ökat informationsvärde vid den redovisningsform som brukar kallas bruttoredovisning. Den tidigare omnämnda tendensen (avsnitt 3.4.1) mot en i ökad ut- sträckning tillämpad bruttoredovisning har,

Tabell 4. Bruttoredovisning i RR (Hanners undersökning).

Rörelsebolag Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1960 Omsättningssumman anges i RR (bruttoredovisning): RR enl. rapportform II 14 37 RR i annan form 6 20 5 42 _ 2 Omsättningssumman anges ej i RR (nettoredovisning): _ _ _ RR enl. rapportform II 6 7 1 RR i annan form 59 65 31 38 5 6 Bolag utan omsättningssummai egentlig mening _ _ 1 _ — 85 81 8 42 son 1971: 9

• Sida 43
•  Original

som framgår av tabell 4, klart förstärkts. Majoriteten av de rörelsedrivande börsbola- gen redovisar sålunda nu omsättningen i RR mot endast 20 av 85 företag år 1962.

Listbolagen och icke börsanknutna bolag har en markant mindre benägenhet att ge RR bruttoredovisningens form: i sistnämn- da grupp lämnar mindre än 1/3 av antalet undersökta företag mot något mer än hälf- ten av börsbolagen uppgift om omsättningen i RR. Motsvarande tal för ekonomiska för- eningar är ca 1/4.

Av tabell 4 framgår, hur många bo— lag som redovisar omsättningssumman i RR. Enligt AL får omsättningssumman alterna- tivt upptas i FB. Den skall redovisas, »i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget» (103 5 1 mom. första stycket). Fyra av börsbolagen (intet listbolag) sakna- de år 1966 uppgift om moderbolagets (mb) omsättningssumma. Samtliga dessa fyra bo- lag lämnade däremot uppgift om koncernens omsättning, varför utelämnandet av mb:s omsättning knappast skett under åberopande av förfång utan snarare på grund av något förbiseende.

3.4.4 Lagerreserver

Uppgift om lagerreservens storlek har se- dan år 1962 blivit allt mer vanlig, men de företag som i BR eller FB lämnar en öppen redovisning av reserven är fortfa— rande i klar minoritet bland börsbolagen. Om man emellertid också tar hänsyn till de företag i vilka med ledning av olika upp- gifter lagerreservens storlek indirekt kan ut- räknas, ökar andelen uppgiftslämnande fö- retag till ca 50 %. De lämnade uppgifterna om lagerreservens storlek anges i tabell 5. Det bör betonas, att i grupp 3 a i tabel- len medräknats de bolag, som angivit att lagret är värderat till lägsta skattemässigt tillåtna värde enligt huvudregeln i kommu- nalskattelagen (60 % nedskrivning). Bolag, som endast angivit »lägsta skattemässigt till- låtna värde» (vilket kan betyda att någon av supplementärreglerna använts) eller ut— tryckligen angivit att supplementärregel till- lämpats, har hänförts till grupp 4 i tabellen,

ehuru uttalandet innebär att lagerreserven utgjort minst 60 % av bruttovärdet.

Andelen icke börsanknutna företag redo- visande lagerreservens storlek är lägre än för kategorin börsbolag. Av antalet under- sökta företag saknar således 60 % sådan uppgift. Endast 5 av 27 undersökta ekono- miska föreningar lämnar någon uppgift om lagerreservens absoluta storlek.

Som framgår av tabell 6 lämnas uppgift om lagerreservens förändring — en upplys- ning som för aktiemarknadens bedömning av ett företag är av väsentligt större bety- delse än uppgiften om reservens absoluta storlek — numera av praktiskt taget alla de undersökta börsbolagen. Samtliga i un- dersökningen ingående, icke börsanknutna företag synes ha uppfyllt AL:s krav på ut— talande i årsredovisningen om mer betydan- de resultatpåverkande förändringar i reser- ven. Däremot föreligger en mycket märk- bar diskrepans jämfört med börsbolagen i förekomsten av en beloppsmässig redovis- ning av förändringen: endast 60 % lämnar sådan upplysning. I de ekonomiska före— ningarna förekommer upplysningar om la- gerreservförändringar mera sällan. Beloppet anges i 30 % av fallen, medan drygt hälf— ten av föreningarna inte lämnar någon upp- gift.

3.4.5 Avskrivningar

En »riktig» resultatberäkning för ett fö- retag är omöjlig att göra om inte en upp- skattning av det normala (plan- eller kalkyl- mässiga) avskrivningsbehovet kan ske. Det- ta avskrivningsbehov skiljer sig ofta från de skattemässigt tillåtna avskrivningarna. Se även avsnitt 4.6.1. I denna redogörelse över praxis kan man konstatera att uppgift i års— redovisningarna om de normala avskriv- ningarnas storlek är en helt ny företeelse. År 1966 lämnade sålunda endast 2 av 81 företag denna information, medan 5 före- tag — utan att närmare ange beräkningsme— todik — nämnde att avskrivningarna skett »i för rörelsen normal omfattning», »enligt normalplan» etc. Utvecklingen av bolagens informationsgivning på detta område, vil-

• Sida 44
•  Original

Tabell 5. Uppgifter om lagerreservens storlek (mb) (Hanners undersökning).

Rörelsebolag

Listbolag 1966

Börsbolag Börsbolag 1962 1966

. Lagerreserven redovisas öppet i BR

a) på aktivsidan avdragen från lager 2 4 b) på passivsidan mellan skulder och eget kapital 1 3 2 c) på passivsidan uppdelad mellan skulder och eget kapital — 1 —— d) i not till BR & — 5 —— 2. Lagerreservens storlek anges i FB _ 2 5 3 5 18 | 3. Lagerreservens storlek anges ej direkt men kan uträknas ! a) med ledning av uppgift i FB om procentuell nedskrivning eller om lagrets »bruttovärde» ut 4 20 1 b) genom kännedom om föregående års reserv (enl. då lämnad uppgift) och årets förändring 2 — _— 1 1 38 6 4. Lagerreservens belopp okänt a) bokförda värdet av lagret mer än 3 % av balansomslutningen 68 371 1 b) värdet mindre än 3 % av d:o eller lager saknas helt 6 6 — 5. Lager finns men lagerreserv torde saknas — — 1 l 85 81 8

* Häri ingår ett bolag, som i FB angivit storleken av lagerreserven i koncernen.

Tabell 6. Uppgifter om förändringar i lagerreserven (Hanners undersökning).

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag

1962 1966 1966 A. Reservförändringens belopp redovisas i RR 13 37 3 B. Reservförändringens belopp anges a) i FB 27 22 3 b) i not till BR — 1 —- C. Reserven anges vara oförändrad (»nästan oförändrad» etc.) resp. »någon reservföråndring har icke påverkat resultatet» e. d. 12 ]] -— 52 71 6 D. Reservförändringen anges ej till belopp men kan uträknas med ledning av uppgifter om lagerreserven för två år,_angivna i a) årsredovisningen för året — 1 —

b) årsredovisningen för året och föregående år 1 1 — 53 73 6 i E. Klart uttalande att lagerreserven ökats eller minskats utan an— l givande av belopp * a) med antydan om storleksordningen (»avsevärd», »mindre» etc.) 6 1 b) utan antydan om storleksordningen 8 — 1 F. Oklart uttalande om reservförändringen 1 l — G. Ingen uppgift om reservförändring & a) bokförda värdet av lagret mer än 3 % av balansomslut— ningen 1 1 _— 11 b) värdet mindre än 3 % av d:o eller lager saknas helt 6 6 — ' 85 81 8

1 Bolaget torde sakna lagerreserv (jfr rad 5 i tabell 5).

• Sida 45
•  Original

l l l l

Normalt avskrivningsbehov anges med uppgift om belopp i RR (koncern och/eller mb) i FB på annan plats anges i kvalitativt uttalande ingen uppgift

24 15 1 40 _ 9 27

76

avseende belopp kvalitativt uttalande

enbart koncern enbart mb enbart en rörelsegren både koncern och mb

1 Varav 5 bolag saknar db av betydelse. ” Varav 2 bolag saknar db av betydelse.

ken koncentrerats till de två—tre senaste åren, har emellertid gått mycket snabbt och enligt en på basis av årsredovisningarna för 1969 utförd undersökning har 40 av 76 rörelsedrivande börsbolag uppgivit storleken av det normala avskrivningsbehovet. Därut- över har 9 företag gjort någon form av ut— talande om avskrivningsbehovet, vanligen genom en i termer såsom »större än», »mindre än», etc. gjord jämförelse med re- dovisade avskrivningar (tabell 7).

Orsaken till denna förhållandevis sena utveckling och till att den inträffar just nu torde vara att finna på flera håll. Först och främst är de teoretiska problemen stora och svårlösta och i flera fall torde man inom företagen först på ett ganska sent stadium ha börjat sätta sig in i problematiken. Ak- tiemarknadens ökade krav har med all sä- kerhet verkat för en accelererad utveckling. Redan i början av 1960-talet började vissa finansanalytiker att göra externa bedöm- ningar av bolagens avskrivningsbehov, men det är först under andra hälften av 60-ta- let som dessa analyser givits sådan publici— tet att företagen ansett sig behöva göra egna beräkningar och även publicera dessa. En tredje bidragande faktor till den snabba ut- vecklingen på avskrivningsområdet är det tidigare nämnda uttalandet av NBK, vari en standardmodell presenterades (avskriv-

20

4 141 4= 1 40 9

ningar enligt plan).

Av icke börsanknutna företag anger år 1968 5 av 55 företag storleken av det nor- mala avskrivningsbehovet. Den låga siffran kan förklaras av att även i börsbolag en sådan uppgift år 1966 endast förekommer i 6 % av fallen och att sålunda denna in- formation ännu inte betraktas som »nöd- vändig». Motsvarande upplysningar lämnas endast av ett fåtal ekonomiska föreningar.

Av den tidigare nämnda undersökningen av rörelsedrivande börsbolags uppgifter om normalt avskrivningsbehov framgår bl. a. att, av de 40 företag som lämnar en kvanti- fierad sådan upplysning, majoriteten (24 st.) lämnar uppgiften i resultaträkningen (tabell 7). Denna blir på detta sätt mer lättläst och ger en mer rättvisande bild av resultatet än om uppgiften lämnas i förvaltningsbe- rättelsen eller i not till resultaträkningen.

Av de 27 företag som inte lämnar någon uppgift över huvud taget uppger 7 att före— tagna avskrivningar motsvarar de skatte- mässigt maximalt tillåtna; 5 bolag anger att avskrivningar på maskiner och inven— tarier skett efter 20 %-regeln. Dessa upp- gifters analysvärde är dock mera begrän- sat.

Av de 49 uppgiftslämnande företagen lämnar 37 upplysningar av den omfatt— ningen att de får anses åtminstone i stort

• Sida 46
•  Original

Tabell 8. Beräkning av normalt avskrivnings— behov i rörelsedrivande börsbolag 1969.

Metod på basis av återanskaffningsvärde 151 på basis av anskaffningskostnad 14 annan bas _5 34 ej angiven 15 49 A vskrivningssatrerna anges i procent och är anpassade till ekon. livslängd 9 anpassade till skattelagstiftningen (20 % för maskiner och inventarier) _1_ 10 anges ej men uppges vara anpassade till ekon. livslängd 11 ingen uppgift lämnas 28

49

1 Ytterligare 2 företag, ingående i gruppen »anskatfningskostnad», tillämpar för viss tillgång avskrivningsbasen återanskah'ningsvärde resp. anger 1 PB avskrivningar baserade på återan- skaffningsvärde.

tillfredsställa aktiemarknadens konceminrik- tade informationsbehov. Av företag där dot- terbolag inte helt saknar betydelse lämnar 11 uppgift avseende endast moderbolaget.

Tabell 8 anger dels på vilka grunder be- räkningen av det normala avskrivningsbe- hovet sker, dels företagens informationsbe- nägenhet härom. Det finns i Sverige i stort sett två motstridande uppfattningar om det underlag på vilket avskrivningarna bör ha- seras: återanskaffningsvärde eller anskaff- ningskostnad. Som synes är anslutningen till dessa båda baser i stort sett jämnt förde- lad: 15 resp. 14 företag uppger sig ha an- vänt återanskaffningsvärde resp. anskaff- ningskostnad. Till gruppen återanskaffnings— värde har räknats 2 företag — skogsbolag — angivande »nyanskaffningsvärde» som bas. Endast ett företag motiverar sitt ställ— ningstagande: »Motivet för att använda återanskaffningsvärde som avskrivningsun— derlag är framför allt en önskan att ge— nomföra en så riktig periodisering av re- sultatet som möjligt. Med denna metod be— lastas resultatet av inflationens merkostna— der redan samma år de uppkommit vilket ej är fallet om avskrivningen baseras på anskaffningsvärde.»

Ett företag uppger avskrivningar basera- de på såväl anskaffningskostnad (i resultat- räkningen) som återanskaffningsvärde (i för- valtningsberättelsen).

Eftersom en av invändningarna mot att använda återanskaffningsvärdet har sam- band med det erkänt svåra problemet att få fram ett rättvisande värde, kunde man vänta sig att beräkningssättet (t. ex. upp- indexering av anskaffningskostnaden) angi- vits. Detta saknas dock helt. Upplysning ges inte heller i något fall om den använda ba- sens absoluta storlek.

Av de 5 företag som använder »annan bas» anger ett bolag att avskrivningarna motsvarar »erforderliga ersättningsanskaff- ningar för att bibehålla oförändrad pro- duktionskapacitet»; denna definition torde också kunna betecknas med återanskaff- ningsvärde. Två företag — båda rederier till- hörande samma företagsgrupp — anger av- skrivningsunderlaget som hälften av sum— man av kaskovärde och anskaffningskost- nad. Intressant är att endast ett företag an- ger brandförsäkringsvärdet som grund. Det är väl inte helt uteslutet att detta värde an- vänts som närmevärde även i andra fall, i synnerhet inom den grupp av företag, som inte lämnar någon upplysning om beräk— ningsmetod. Ett företag, slutligen, utgår från bl. a. genomsnittliga årliga investeringen un- der 10 år.

De procentsatser med vilka avskrivning på tillgångarna företas, anges endast av en mindre del av företagen — 10 av 49 bolag (tabell 8).

Den del av undersökningen som redovi- sas i tabell 9 och behandlar av företagen an- vända benämningar på det som här kallas normala avskrivningar visar att det bland företagen ännu inte hunnit utbildas några helt enhetliga benämningar. Den ojämför- ligt vanligaste beteckningen är dock »kal- kylmässiga avskrivningar» eller liknande, vilket förekommer h05 ca 60 % av före- tagen. Man kan notera att några företag använder mer än en benämning i årsredo- visningen ehuru synonymt. Den efter kal- kylmässiga avskrivningar mest utnyttjade beteckningen — 23 % av fallen — är varia-

1 | i l

• Sida 47
•  Original

band med angiven avskrivningsbas. Tabell 9. Benämning på normalt avskrivningsbehov i börsbolag 1969 samt benämningens sam-

Benämning

Avskrivningsbas

Återan- skalfn. Anskaffn. Annan Ej värde kostn. bas angivet Summa

Kalkylerade avskrivningar

Beräknat (årligt, faktiskt) avskrivn.behov Avskrivningar enligt plan Planenliga avskrivningar Planmässiga(t) avskrivningar (avskrivn.behov) Normala avskrivningar Benämning saknas Kalkylmässiga(t) avskrivningar (avskrivn.behov) 14

4 12 331 1 1

3 1 1 5 1 4 1 6

1 l 4 l 5

1

1 2

20' 14 5 15 54

* Ett företag använder såväl återanskaffningsvärde som anskaffningskostnad som bas. 2 Tre företag använder vart och ett två benämningar. Samtliga använda benämningar har med- räknats i tabellen.

tioner i vilka ordet »plan» utgör det ge- mensamma temat. Dessa företag har med all sannolikhet påverkats av Näringslivets Börskommitté som i sina rekommendatio- ner använder beteckningen »avskrivningar enligt plan». Det företag som använder »planenlig avskrivning» torde av ett rent förbiseende felaktigt utnyttjat den skatte- tekniska termen (motsatsen till »räkenskaps- enlig avskrivning»).

Det är även av visst intresse att kon— statera om en viss benämning på normalt avskrivningsbehov i sig indikerar vilken av- skrivningsmetod (-bas) som använts. Visst stöd för en uppfattning att så är fallet kan erhållas i tabell 9. Benämningar med »plan» som gemensamt inslag synes således peka på att anskaffningskostnaden utgör under— lag. NBK:s »avskrivning enligt plan» utgår från denna bas. »Kalkylmässiga avskriv- ningar» — som inte sällan förekommer i motsatsställning till »avskrivningar enligt plan» — förefaller att kunna sättas i sam- band med återanskaffningsvärde, men ett på— fallande stort antal företag använder »kal- kylmässiga avskrivningar» utan att ange av- skrivningsunderlag. Sålunda kan man inte med säkerhet utgå från att »kalkylmässiga avskrivningar» innebär att återanskaffnings- värdet utgör avskrivningsunderlag.

3.4.6 Redovisning av resultat m. m. för skilda verksamhetsgrenar

För bolag med flera verksamhetsgrenar el- ler produktgrupper efterlyses ofta resultat- och omsättningsuppgifter för envar av des— sa. Enligt 102 & AL gäller beträffande RR följande regel: »Driver bolaget av var- andra väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall intäkten av varje sådan rörelsegren redovisas, där det ej finnes kunna lända till förfång för bolaget.» (»Intäkten» betyder här rörelseresultatet före avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader.) Mot- svarande gäller för förluster. Verkan av denna regel torde ha blivit mindre än man föreställde sig vid lagens tillkomst, beroende på att rörelsegrenar sällan är »av varandra väsentligen oberoende» (på grund av ge- mensam centralförvaltning, internleveranser m.m.). Av de sammanlagt 89 börs— och listbolagen redovisar år 1966 endast 16 rö- relseresultatet enligt ovan i mer än en post, varav 13 i två poster, två i tre poster och en i fyra poster. I sju av dessa bolag är det enbart fråga om att resultatet av fastighets- förvaltningen avskilts för sig. I åtta bolag har resultatet av skogsbruk (resp. skogs- och lantbruk eller enbart lantbruk) redovi- sats separat, men det är att märka att en-

• Sida 48
•  Original

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1966

a) verksamhetsgrenar (varugrupper) b) huvud-varuslag

c) hemmamarknad och export (ibland även länder)

d) både enligt a) eller b) och enligt e) e) annat sätt

Ingen uppdelning av omsättningen Ingen omsättningsuppgift för moderbolaget1 Årets (och ev. även tidigare års) omsättning anges uppdelad på

2 10 1 3 6 — 21 16 1 7 18 2 2 1 — 35 51 4 46 30 4 4 _ _ 85 81 8

1 Uppgifterna för 1962 avser endast moderbolagets omsättning, medan 1966 omsättningens uppdelning avser antingen moderbolagets eller koncernens omsättning. Kolumnerna är därför inte alldeles jämförbara.

dast ett av dessa tillhör skogsindustrin. I en- dast 3 fall förekommer sådan uppdelning som väsentligt underlättar bedömningen av resultatutfallet.

Allmänt hållna kommentarer till resulta- tet av skilda rörelsegrenar påträffas givet- vis i många FB, men andra resultatuppgif— ter för de olika grenarna än de nu nämnda har inte noterats.

En uppdelning av omsättningen redovisas däremot oftare, se tabell 10.

Större icke börsanknutna företag särre- dovisar resultatet endast i ett fåtal fall. Det är vanligen här liksom för börsbolagen den normalt mindre intressanta fastighetsförvalt— ningen som avskiljes. Benägenheten i den- na företagsgrupp att redovisa omsättning— en: fördelning är väsentligt lägre än för börsföretagen; ca 2/3 av företagen lämnar ingen uppgift därvidlag. De ekonomiska

föreningarna lämnar i flertalet fall upplys— ning om omsättningen fördelad på rörelse- grenar och driftsställen. Sådan information torde ifrån medlemmarnas sida vara sär- skilt efterfrågad med hänsyn till att i många föreningar den enskilde medlemmen på oli- ka sätt aktivt deltar i föreningens verksam- het; medlemsintresset torde vara en av hu- vudfaktorerna bakom de ekonomiska för— eningarnas framskjutna position i nämnda avseende.

3.4.7 Redovisning för koncern

Något som i särskilt hög grad präglat ut- vecklingen på årsredovisningarnas område under de sista 10 åren i Sverige är det ökade medtagandet av koncemdata. All publice- ring av koncerninformation är frivillig ut- över det begränsade kravet i 103 5 2 mom.

Tabell II. Ordningsföljd mellan moderbolagets årsredovisning och koncernredovisningen

(Hanners undersökning).

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag

1962 1966 1 966 Moderbolagets årsredovisning först 51 47 5 Koncernredovisningshandlingar först 3 13 — Inga koncernredovisningshandlingar publicerade 31 21 3

85 81 8

• Sida 49
•  Original

I årsredovisningshäftet har intagits KBR KBR och KRR KBR och KFB KBR, KRR och KFB KBR, KRR eller KFB ej medtagen Inga dotterbolag finns

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1966

41 22 1 6 6 1 4 3 2

_3 54 2_9 60 _1 5

26 19 2 5 2 1 85 81 8

AL att FB skall innehålla uppgift om »re- sultatet av koncernens verksamhet i dess helhet», dvs. beloppet av ansamlade dispo- nibla vinstmedel resp. balanserade förluster ikoncemen.

En indikation på det ökade intresset för koncernens redovisning är att denna redo- visning placeras först i allt fler årsredovis- ningar (KBR och KRR före moderbolagets BR och RR), se tabell 11.

Förekomsten av koncernredovisningshand- lingar visas i tabell 12. Som »KFB» enligt denna tabell har medräknats dels fristående textavsnitt betecknade »förvaltningsberättel- se för koncernen» eller liknande, dels FB som behandlat koncernens förhållanden med viss utförlighet och innehållit koncemdata (till skillnad mot fristående data för moder- bolag, å ena, och dotterbolag, å andra si- dan). Intressantast i tabellen är att antalet KRR ökat från 9 år 1962 till 35 år 1966. Det har sedermera ytterligare ökat till 54 år 1969.

Av 76 rörelsedrivande börsbolag (maj 1970) saknar år 1969 17 KBR och 22 KRR. Avsaknaden av speciellt KRR kan i och för sig tyckas vara ganska hög men innan en bedömning härav kan ske måste undersökas, huruvida en publicering av re— dovisning för koncernen är av intresse. Det- ta beror bl. a. på graden av moderbolagets dominans inom koncernen. Av de bolag som inte har koncernredovisning (KBR och KRR) är i 11 företag dotterbolagen helt utan betydelse (db saknas i något fall). Om resterande företag, som saknar KBR och/

eller KRR, indelas i två grupper alltefter dotterbolagens »andel» av koncernenl, fin- ner man att 2 företag där dotterbolag får anses vara betydande ej publicerar någon koncernredovisningshandling, medan ytterli- gare 2 bolag tillhörande denna grupp ej re- dovisar KRR (men väl KBR). I den andra gruppen, där dotterbolag enligt den valda indelningsgrunden saknar större betydelse, är det 4 företag som inte redovisar KBR och KRR medan 3 företag saknar KRR men redovisar KBR.

Bland de större, icke börsanknutna bola- gen är förekomsten av koncernredovisnings— handlingar avsevärt mindre frekvent än i börsbolagen. Knappt 30 % av undersökta företag med dotterbolag publicerade år 1968 någon redovisning för koncernen och en- dast 15 % publicerade KRR. En bidragande orsak till den markanta skillnaden mellan företag med resp. utan anknytning till bör- sen är att aktiemarknaden på ett helt an- nat sätt än andra intressenter framhävt kon- cernens roll. De icke börsanknutna bolagen har därför inte haft någon egentlig press på sig att publicera uppgifter om koncernen.

I föreningslagen saknas krav på koncem- redovisning. I flertalet av de i undersök- ningen ingående föreningarna förelåg inga koncernförhållanden. I några föreningar fö—

1 Dotterbolagens andel anses här betydande om 1) nettovärdet av moderbolagets tillgångar till mer än en fjärdedel utgöres av fordringar hos eller aktier i dotterbolag, eller 2) koncernens om- sättning överstiger moderbolagets omsättning med mer än en tredjedel av denna.

• Sida 50
•  Original

rekommer koncernbalans— resp. resultaträk- ning.

Samtliga börsbolag med publicerad kon- cernredovisning har angivit årsvinsten för koncernen. För de moderbolag som år 1966 ej publicerade koncernredovisning (19 börs- bolag och 2 listbolag) har undersökts, huru- vida uppgiften i moderbolagets FB om kon- cernresultatet innefattat uppgift om årsresul- tatet för koncernen (vilket ju icke krävs av AL). Årsresultatet har redovisats i samman- lagt 17 av fallen, medan i ett fall angivits beloppet för årsresultatet efter avdrag för avsättningar till bundna reserver (då belop- pet av de sistnämnda är okänt för läsaren, blir alltså årsresultatet okänt) och i två fall endast uppgiften enligt AL om ansamlade vinstmedel. I ett fall har uppgift om kon- cernresultatet tydligen helt bortglömts (men detta moderbolag synes endast ha två myc— ket små och helt vilande dotterbolag).

Utseendet av och specifikationen i KBR och KRR, jämfört med moderbolagets BR och RR, är givetvis av betydelse. KBR var enligt ÅP II i åtskilliga fall något mindre detaljrik än motsvarande BR och i något enstaka fall starkt sammandragen. Det kan antagas att förhållandena i stort sett är oför- ändrade nu (någon separat undersökning har inte företagits). De år 1966 av börs- och listbolag publicerade KRR (37 st.) har un- dersökts med hänsyn till huruvida de var li- ka »öppna» som motsvarande handlingar i mb. »Öppenheten» har ansetts ligga dels i bruttoredovisning av omsättningssumman, dels i angivandet av poster av karaktären bokslutsdispositioner, bl. a. förändring av la- gerreserver och avtappningar av pensions- stiftelseöverskott. Av ett bolag, som i sin egen RR anger ändring av lagerreserv, har sålunda krävts att motsvarande uppgift lämnats i KRR, för att denna skall anses vara »lika öppen» osv. Undersökningen vi- sar, att av de 37 KRR var 34 »lika öppna», medan däremot en var »mera öppen» och två »mindre öppna», varvid avvikelsen gent- emot RR dock endast gällde någon enstaka detalj (i ett av fallen angav KRR inte för- ändringen i koncernens lagerreserver).

Den viktiga uppgiften om koncernens om-

sättning — med eliminering av intern om- sättning mellan koncernbolagen — lämnades år 1966 av de rörelsebolag, som har dot- terbolag, i samtliga fall utom 34 (30 börs- bolag och 4 listbolag). Häribland ingår dock 10 fall, för vilka noteras att med hänsyn till koncernens uppbyggnad det finns anled- ning att anta att koncernens enda externa omsättning är att finna i moderbolaget.

3.4.8 övrigt Material för jämförelser i tiden

Ett isolerat års BR, RR och andra data för ett bolag ger inte ett tillräckligt under- lag för cn placerares analys.

Tabell 13 visar, att BR och RR numera endast av ett litet fåtal av rörelsebolagen publiceras utan minst ett föregående års belopp till jämförelse. Utöver de i tabellen angivna bolag som medtagit tabeller med fler än 2 år finns några som i diagramform återgivit balansens utveckling över en 5- eller IO-årsperiod, ehuru endast i huvud- grupper av balansposter.

För gruppen icke börsanknutna bolag vi- sar undersökningen att endast hälften av dessa företag lämnar jämförande uppgifter för BR och RR.

Ett sammandrag på en sida av de vikti- gaste data ur det senaste årets och tidigare års redovisningar (»tre år i ett nötskal», »fem års verksamhet i sammandrag») ger en värdefull överblick. Ett sådant samman- drag återfanns år 1966 1105 29 av börsbola- gen (mot 14 år 1962) och två av listbolagen. 22 av dessa »årsöversikter» gav data för både mb och koncernen, sex enbart för mb och tre enbart för koncernen. De omfattade i regel 3—10 år. Innehållet har inte närmare undersökts.

Balansräkningen

Balansräkningens uppställning visar enligt tabell 14 en fortsatt tendens mot den av FAR rekommenderade uppställningsformen med de mest likvida posterna först på ak- tiv- resp. passivsidan.

• Sida 51
•  Original

Tabell 13. Jämförelsetal för BR och RR (Hanners undersökning). (Antal angivna inom parentes avser bolag, som även ingår i endera av de två första raderna.)

Rörelsebolag

Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1966

Nåstföregående års belopp i kolumn vid sidan av BR och RR 57 69 8 Dzo, endast för BR 2 1 — Ökningar och minskningar i förhållande till nästföregående år '

angivna vid BR och RR — 2 — Flera föregående års belopp i kolumner vid sidan av BR och RR 2 31 — Särskild tabell med BR och RR, i regel för 5 eller 10 år 4(+4) (7) — Dzo, endast för BR — (3) (1) Dzo, endast för RR — (1) —— Inga jämförelsetal 20 6

För ett snabbt tillgodogörande av infor- mation i en BR med många poster är det väsentligt att gruppsummor utsätts. Detta sker numera i alla rörelsebolagens BR.

F inansieringsanalys

En särskild redovisningshandling, som kom- pletterar BR, RR och FB, förekommer på Vissa håll i utlandet, främst i USA. Det s.k. »funds statement» (en modell härför visas i avsnitt 4.6.2) redovisar finansiering och kapitalinvesteringar under året och i allmänhet, som ett nettobelopp av dessa ka— pitalströmmar, förändringen av rörelseka- pitalet (omsättningstillgångar minus kort- fristiga skulder). Intet av de i ÅP II un-

1 I två fall visas två föregående år, i ett fall nio föregående år.

85 81

dersökta 121 bolagen publicerade 1962 så— dan redovisningshandling, vilken över huvud taget endast torde ha förekommit i undan- tagsfall före 1964 i svenska årsredovisning- ar. År 1966 förekom den, i allmänhet un- der beteckningen finansieringsanalys, i 12 av börsbolagen och ett av listbolagen. Av dessa 13 avsåg sex mb, sex koncernen och ett både mb och koncern. De allra flesta var uppställda med jämförande belopp för ett el- ler flera tidigare år. Antalet börsbolag med finansieringsanalys har ökat mycket kraftigt efter 1966. Större icke börsanknutna före- tag publicerade 1968 i 18 % av fallen (10 av 55) finansieringsanalys, medan endast två ekonomiska föreningar hade sammanställt sådan redovisningshandling. Tillkomsten

Tabell 14. Balansräkningens uppställning: ordningsföljd inom aktiv- resp. passivsidan (Hanners

undersökning). Rörelsebolag Börsbolag Börsbolag Listbolag 1962 1966 1966 Ordningsföljd helt enl. AL:s schema 18 8 3 ' Ordningsföljd enl. AL, dock att vinstmedel upphyttats under ak- tiekapital och fonder 5 10 ] Ordningsföljd enl. AL, dock att aktiekapital och fonder nediiyttats till platsen före vinstmedel 12 _ Ordningsföljd enl. FAR (motsatt mot AL) 33 50 4 AL:s ordningsföljd på aktivsidan, FAR:s på passivsidan 1 1 — 85 81 8

• Sida 52
•  Original

av finansieringsanalyser i årsredovisningar— na får betraktas som ett väsentligt framsteg, då de har ett stort analysvärde.

3.5 Investmentbolag. Årsredovisning

Investmentbolagen utgör inte en alldeles enhetlig grupp. Man kan urskilja två huvud- typer, dels en äldre med tonvikten lagd på förvaltningen av en portfölj börsnoterade aktier, dels en nyare, i vilken placeringen sker huvudsakligen i aktier i rörelsedrivan- de dotterbolag. Gränsen mellan företag till- hörande denna senare grupp och vanliga rö- relsedrivande bolag är främst av formell, skatterättslig karaktär och dessutom relativt vag, ett faktum som understrykes av att det ej sällan förekommer att man utan större komplikationer omvandlar ett rörelsebolag till investmentbolag och vice versa. Med tanke på verksamhetens art kan också den sistnämnda, nyare typen av investmentbo- lag jämställas med rörelsedrivande företag.

Mot bakgrund av vad nu sagts är det inte ägnat att förvåna att årsredovisningarna i investmentbolag med portföljens tyngdpunkt förlagd till rörelsedrivande dotterbolag till omfattning och utformning i stora delar överensstämmer med vad som ovan kon- staterats gälla för rörelsedrivande bolag. I ett avseende föreligger dock en skillnad gent- emot de egentliga rörelsebolagens årsredo- visningar. Samtliga här diskuterade invest- mentbolag publicerar sålunda — utöver kon- cernbalansräkning och koncernresultaträk- ning — motsvarande redovisningshandlingar för resp. dotterbolag. Inte sällan medtages även dotterbolagens förvaltningsberättelser. Detta redovisningssätt motsvarar i princip vad som ofta uppställes såsom ett önske- mål i fråga om andra företag, nämligen sär- redovisning av rörelsegrenar. I detta avseen- de är här berörda investmentbolag betyd- ligt öppnare än andra bolag. Till viss del kan detta förklaras med att koncernenhe- terna ofta är mera självständiga — vilket minskar kostnadsfördelningsproblemet — och att enheterna inte sällan driver en sinsemel- lan mycket heterogen verksamhet.

Övriga, vad man är benägen kalla egent—

liga, investmentbolag skiljer sig helt natur- ligt från rörelsedrivande företag vad gäller årsredovisningens innehåll. Rent allmänt kan sägas att årsredovisningarna inom den- na grupp informationsmässigt visar upp en ganska splittrad bild. I Vissa investmentbo- lag har årsredovisningen under de två—tre senaste åren »moderniserats» med avseende på såväl innehåll som lay-out. Andra in— vestmentbolag har dock inte följt den all- männa tendensen till ökad informations- benägenhet.

Den dominerande tillgången i samtliga in- vestmentbolag är aktieinnehavet. Alla bo- lagen inkluderar 1 FB en fullständig redo- görelse för antalet under året förvärvade och avyttrade aktier samt vidare — vanligt- vis endast avseende moderbolaget - en ak- tieförteckning per bokslutsdagen. Hos de företag som lämnar mest information anges utöver antal och bokfört värde även mark- nadsvärdet samt dess procentfördelning branschvis.

Koncernredovisning förekommer i stort sett inte alls i investmentbolag med port- följkoncentration på börsnoterade aktier. Större rörelsedrivande dotterbolag redovisas visserligen inte sällan separat, men den sam- lande koncemresultaträkningen saknas helt i dessa bolag.

Investmentbolag kan inneha vissa aktie- poster, som inte direkt framgår av bolagets redovisning, emedan dotterbolag äger des- sa. I åtskilliga fall saknas helt eller del- vis uppgift om dessa dotterbolags aktiein- nehav, och information om dessa bolags verksamhet är över huvud taget sparsamt förekommande.

3.6 Banker. Årsredovisning 3.6.1 Inledning. Banklagens bestämmelser

Vid utformningen av lagen om bankrörelse av år 1955 (BL) fick bestämmelserna om bankernas årsredovisning en relativt allmän formulering och man gjorde ingen uppställ- ning över vilka poster, som borde återfinnas i balansräkningen, resultaträkningen och förvaltningsberättelsen, motsvarande den

• Sida 53
•  Original

som finns i aktiebolagslagen . Följande regel gäller (92 & BL) beträffande balansräkning- ens uppställning:

>>I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhe- tens art och allmänna bokföringsgrunder.»

Enligt 93 & BL gäller om resultaträkning- en:

»Vinst och förlusträkningen skall så upp- ställas att en tillfredsställande redovisning erhålles för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit. Därvid skall iakttagas att intäkter och kostnader förde- las i lämpliga poster.»

Förvaltningsberättelsens innehåll regleras av 94 & BL. Denna paragraf stadgar upp- lysningsplikt om viktiga förhållanden i den mån de ej framgår av vinst- och förlusträk- ningen och balansräkningen och deras om- nämnande inte skulle leda till förfång för bolaget. Vidare skall medelantalet i bolagets tjänst anställda personer och summan av under året utbetalda löner anges. Eventuella uppskrivningar skall anges samt förslag stäl- las i anledning av bankens vinst eller för- lust. Även kraven på förvaltningsberättel- sen är mindre långtgående än motsvarighe- ten i aktiebolagslagen .

3.6.2 Bankinspektionens informationskrav

För utövandet av sin tillsynsuppgift har bankinspektionen utrustats med långtgående befogenheter att infordra uppgifter från bankerna. Även såsom ansvarig för den of- fentliga statistiken rörande affärsbankerna har bankinspektionen haft att avkräva ban- kerna uppgifter om deras verksamhet. Det sätt på vilket inspektionens informationskrav utformats och — kanske framför allt — det infordrade materialets presentation i den of— fentliga statistiken har påverkat de externa årsredovisningarnas innehåll.

3.6.3 Kort översikt av utvecklingen av affärsbankernas årsredovisningar

Det avseende, i vilket utformningen av bankstatistiken särskilt har påverkat banker-

nas årsredovisningar, är uppställningen och specifikationen av balans- och resultaträk- ningarna.

Fram till omkring år 1966 gällde bl. a. att:

a) avsättningama till värderegleringskon- tona angavs som särskilda poster i resultat- räkningen, medan däremot inga andra upp- gifter om sådana konton och förändringar däri lämnades (dock krävde inspektionen att bank, som gjort större förluster på ut- låningen, kommenterade dessa och även an- gav beloppen härav);

b) samtliga (intäkts- och kostnads-) räntor salderades till ett enda belopp;

c) flertalet övriga rörelseintäkter sam- manfattades i en enda post, »Provis—ioner m. m.»

I samtliga dessa fall överensstämde års- redovisningspraxis med bankstatistiken.

År 1966 publicerade en provinsbank upp- gifter om värderegleringskontonas storlek och 1967 följdes exemplet av flera av stor- bankerna, varvid i några fall även gavs yt- terligare uppgifter om förändringarna på dessa konton mellan bokslutstillfällena. Någ- ra banker började också 1967 att ange in- täkts- och kostnadsräntor var för sig i stäl- let för enbart saldot.

Mot bakgrund av denna utveckling be- slöt bankinspektionen att fr. o. m. årsstatis- tiken (där varje bank särredovisas) för år 1968 infordra och publicera ännu mer spe- cificerade uppgifter. Bankinspektionen upp- ställde därvid för resultaträkningen en mo- dell, enligt vilken bl. a. särredovisning skulle ske av intäkts- och kostnadsräntor. Även övriga rörelseintäkter (»Provisioner m. ni.») skulle närmare specificeras. Bankinspektio- nen önskade också att förändringar av vär- deregleringskonton närmare redovisades. (Avsättningarna angavs redan tidigare i ban- kernas resultaträkningar,) Skrivelsen till han- kerna i detta ärende innehöll en rekommen- dation att i årsredovisningen skulle lämnas samma information som i den offentliga bankstatistiken.

De sålunda uppställda redovisningskraven innebär att de svenska bankernas offentliga redovisning kommit att vid en internationell

• Sida 54
•  Original

jämförelse framstå som ovanligt öppen. En- dast i enstaka andra länder krävs exempel- vis bruttoredovisning av räntorna. Ett fak- tum att notera i detta sammanhang är att även i vissa länder där man eljest inte till- låter s.k. dolda reserver förekomsten av så- dana reserver dock accepteras i bankers ba- lansräkningar.

Eftersom de här nämnda, av bankinspek- tionen infordrade uppgifterna blir offent- liga genom årsstatistiken finns inga bä- rande skäl för bankerna att vara mindre öppna i sina årsredovisningar. År 1968 hade bankerna ännu inte hunnit anpassa sina års- redovisningar till bankinspektionens rekom- mendationer. I årsredovisningarna för år 1969 däremot har bankerna med några få undantag kunnat efterkomma de ökade in- formationskraven.

3.7 Försäkringsbolag. Årsredovisning 3.7.1 Inledning. Gällande bestämmelser

Försäkringsverksamhetens särart har med- fört att för branschen speciella lagar och be- stämmelser utfärdats. Detta gäller i såväl bolagsrättsliga som skatterättsliga frågor. AL motsvaras för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag av en särskild lag, lagen om försäkringsrörelse av år 1948 (FL). Bestämmelserna om årsredovisning har i FL givits en jämfört med AL mera allmän utformning. AL:s schema för ba- lansräkning och resultaträkning har inte ansetts tillämpliga på försäkringsbolagens förhållanden. Bestämmelser om dessa redo- visningshandlingar skall i stället utfärdas av Kungl. Maj:t. I 95 & FL stadgas beträffande resultaträkningen bl. a. att, där verksamhe- ten omfattar flera verksamhetsgrenar, in- täkter och kostnader skall särredovisas för varje verksamhetsgren.

För försäkringsbolag gäller att moderbo- lag skall avge koncernredovisning i form av koncernbalansräkning eller koncernredogö- relse (97 & FL). Till skillnad från vad som gäller för allmänna aktiebolag skall koncern- redovisningen vara offentlig och framläggas på ordinarie bolagsstämma (113 & FL) samt

insändas till registreringsmyndigheten, för- säkringsinspektionen (281 & FL).

De uppgifter som skall lämnas i förvalt- ningsberättelsen enligt 96 & FL ansluter i stort till motsvarande bestämmelser i AL.

Föreskrifterna om tillgångarnas värdering återfinnes i 93 & FL. Huvudregeln är att tillgång inte får upptas över vare sig an- skaffningskostnaden eller verkliga värdet (lägsta värdets princip). Denna värdering motsvarar sålunda vad som enligt AL gäller för omsättningstillgångar. Bland tillgångar på vilka denna värderingsregel ej är tillämp- liga kan nämnas huvudkontorsfastighet och tillgångar pantsatta för försäkringstagarnas räkning.

Detaljerade bestämmelser om balansräk- ningens och resultaträkningens uppställning och innehåll återfinnes i en särskild kungö- relse härom.1 Även beträffande koncern- redovisning gäller för försäkringsbolagen särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade bestäm- melser.2 Enligt dessa skall av koncernba- lansräkning bl.a. framgå koncernens års- vinst.

3.7.2 Försäkringsinspektionen. Nya redovis- ningsbestämmelser

Försäkringsinspektionen, som utövar tillsyn över försäkringsbolagen, har i likhet med bankinspektionen mycket långtgående befo- genheter. Försäkringsbolag har att till sin tillsynsmyndighet årligen lämna redogörelser och utredningar över verksamheten och dess resultat inom olika verksamhetsgrenar.

Inom försäkringsbranschen arbetar f.n. en särskild kommitté, i vilken också ingår företrädare för försäkringsinspektionen, med uppgift att utarbeta förslag till ny ut- formning av försäkringsföretagens balans- och resultaträkningar. Denna kommitté av- ser också att behandla frågan hur vidgad in- formation från företagen skall kunna lämnas genom den offentliga årsredovisningen eller

1 Kungörelse angående försäkringsbolags ba- lansräkning samt vinst- och förlusträkning, SFS 1962: 118. ” Kungörelse angående koncernredovisning i försäkringsbolag, SFS 1950: 97, i vissa väsentliga hänseenden ändrad genom SFS 1962: 119.

• Sida 55
•  Original

på annat sätt. Kommittén överväger bl. a. att föreslå sådana ändringar i nu gällande bestämmelser att resultatpåverkande ökning eller minskning i dolda reserver i form av översättningar i försäkringsfonden öppet re— dovisas.

3 .8 Delårsrapporter 3.8.1 Inledning

AL innehåller som bekant endast krav på en årlig redovisning av aktiebolags resultat och ställning, och de enda redovisningshand- lingar för vilka AL uppställer regler (mini- mikrav) är därför de som ingår i denna års- redovisning. Allteftersom årsredovisning- arna i praxis utvecklats mot större öppenhet och fått ett innehåll som — med några un- dantag — i stort tillfredsställer aktiemarkna- dens och flertalet andra intressenters be— hov, har från såväl företagens som aktie- marknadens sida önskemålet om en mer frekvent rapportering än en gång per år successivt växt fram. Med hänsyn till det nära sambandet mellan kurs- och resultat- utveckling är det naturligt att delårsrapport först och hittills nästan uteslutande har före- kommit i företag vilkas aktier noteras på börsen eller på fondhandlarlistan.

Inom fondbörsutredningen har företagits en undersökning — bl. a. i form av en enkät hos börs- och listbolagen — för åren 1963— 1968 med avseende på antal utgivna del- årsrapporter, periodens omfattning, distribu- tionssätt m. m. Det statistiska materialet har kunnat kompletteras för år 1969 genom att en seminarieuppsats1 från Handelshög- skolan i Stockholm ställts till utredningens förfogande. Denna uppsats innehåller — lik- som en annan trebetygsuppsats2 från Han- delshögskolan i Göteborg — även en analys av delårsrapportema från innehållsmässig synpunkt. De tre nämnda undersökningarna ligger till grund för nedanstående redogö- relse.

1 S. Atterberg och U. Olhagen: Börsbolagens delårsrapporter. Utvecklingen 1966—1969. 2 M. Bolander och J. E. Haglund: Informa- tionsinnehållet i delårsrapporter utgivna av större svenska aktiebolag 1965—1967.

Delårsrapport har här definierats som en rapport angående bolagets verksamhet i vä- sentliga hänseenden, såsom redogörelse för försäljning, resultat och investering, omfat- tande kortare period än ett räkenskapsår och avsedd för aktieägarna och/eller tid- ningar och tidskrifter (dvs. mer än en tid- ning eller tidskrift).

3.8.2 Förekomsten av delårsrapporter

Som inledningsvis nämnts är delårsrappor- ten en i Sverige relativt modern företeelse. De egentliga delårsrapportema föregicks i många bolag av bruket att från företagsled- ningens sida göra uttalanden för tidningar och tidskrifter i samband med intervjuer. Det var dock aldrig fråga om att direkt till- ställa aktieägarna uttalandet. År 1962 publi- cerades den första rapporten, vilken redan påföljande år fick sex efterföljare. Som framgår av tabell 16 har utvecklingen se- dan gått mycket snabbt med bl. a. en mar- kant ökning av antalet »rapportföretag» under år 1967, och av 106 undersökta börsbolag år 1969 (tabell 15) lämnade 77 st. eller 71 % minst en delårsrapport. Man kan även notera, att i den företagskategori (en- ligt tabellindelningen) där önskvärdheten av en delårsrapport är störst — industri och handel — mer än 4/5 av antalet företag nu avger rapport. Det är också denna grupp som lett utvecklingen.

Inget av de två fastighetsförvaltande bo— lagen lämnar interimsrapport. Orsaken här- till uppges av bolagen i fråga vara att för- hållandena på hyresmarknaden medför så- dan stabilitet i intäkterna att delårsrappor— ter saknar intresse. Någon speciell press från aktiemarknaden torde inte heller före- ligga i detta fall.

Den »sena» utvecklingen inom gruppen investmentbolag kan förklaras med hänvis- ning till liknande synpunkter. För invest- mentbolag, vars aktieportfölj domineras av börsnoterade aktier, är möjligheterna i nor- mala fall goda för en utomstående att be- räkna de under året erhållna utdelningsin- täkterna — den helt dominerande ordinära

• Sida 56
•  Original

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Industri och handel Rederier Fastighetsbolag Investmentbolag Banker Försäkringsbolag

81 78 80 75 74 73 70 5 5 5 5 5 5 5 2 2 2 2 2 2 2 11 12 13 16 16 16 16 11 11 11 11 11 11 11

2 2 2 2 2 2 2 112 110 113 111 110 109 106

1Två bolag, som t. o. m. år 1965 var industribolag, är fr.o.m. år 1966 investmentbolag. Motsvarande förändring har vidtagits vid grupperingen.

resultatposten — och därmed även att prog- nosticera resultat samt i viss utsträckning även förväntad utdelning. Det är emellertid väsentligt att aktiemarknaden under året får kännedom om bl.a. företagna ompla- ceningar. Det förhållandet att antalet del- årsrapporterande investmentbolag ökar får därför betraktas såsom någonting positivt. Man måste dock konstatera att av 11 in- vestmentbolag med här nämnd portföljin- riktning endast 5 lämnat delårsrapport un- der år 1969. De investmentbolag vilkas ak- tieportföljer till väsentlig del utgöres av ak— tier i rörelsedrivande dotterbolag kan natur- ligtvis — vad avser aktiemarknadens behov av kortperiodiska rapporter — jämställas med rörelsedrivande bolag; 4 av 5 investment-

Tabell 16. Börsbolag som avgivit delårsrapportl.

bolag av denna typ har lämnat delårsrap- port år 1969.

Försäkringsbolagen har hittills inte läm- nat några egentliga delårsrapporter, vilket motiveras både av redovisningstekniska pro- blem och av ojämnheten i skadeutfallet.

En allmän reflektion vid studiet av vilka börsbolag som avgivit delårsrapport år 1969 är att — med något enstaka undantag — samt- liga större börsbolag nu lämnar kortperio- disk information till aktiemarknaden och andra intressenter. Som ett uttryck för före- tagens ökande benägenhet att förbättra sin informationsgivning kan också nämnas att vid en enkät under första halvåret 1968 ett icke obetydligt antal börsbolag förklarade sig inte ha för avsikt att avge interimsrap-

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Antal Industri och handel 7 l 1 20 27 46 51 57 Rederier — — 1 2 3 3 3 Fastighetsbolag —— — — — — — — Investmentbolag — — —— — 4 9 Banker _ __ _ 2 4 3 8 Försäkringsbolag — _ — — _— —

7 1 1 21 3 l 5 3 66 77 % av resp. grupp enl. ovan Industri och handel 9 14 25 36 62 70 81 Rederier 0 0 20 40 60 60 60 Fastighetsbolag 0 0 0 0 0 0 0 Investmentbolag 0 0 0 0 0 25 56 Banker 0 0 0 1 8 3 6 73 73 Försäkringsbolag 0 0 0 0 0 0 0 Samtliga 6 10 19 28 48 61 71

1 Delårsrapporten har hänförts till det räkenskapsår, varav rapportperioden utgör en del. Såsom räkenskapsår 1963 anses det räkenskapsår vilket avslutats under kalenderåret 1963.

• Sida 57
•  Original

1963 1964

Industri, handel och rederier En rapport som avser räkenskapsårets första 6 månader första 7 månader första 8 månader första 9 månader första 10 månader första 12 månader Två rapporter avseende resp. första 3 och 6 månaderna första 4 och 8 månaderna Annan periodicitet

Investmentbolag En rapport som avser räkenskapsårets första 6 månader första 8 månader första 9 månader första 10 månader Två rapporter avseende resp. första 6 och 8 månaderna

Banker En rapport som avser räkenskapsårets första 6 månader första 7 månader första 8 månader Två rapporter avseende resp. första 4 och 8 månaderna -— _ —

5 8 11 11 24 23 26 _ _ _ 3 1 1 _ 1 1 5 9 19 23 23 1 1 3 4 2 4 3 _ _ _ _ _ _ 2 _ _ _ _ _ 1 1 _ _ _ _ 1 1 _ _ 1 1 1 1 1 1 _ 1 1 1 _ 4

1 29 54 60

_ _ _ _ _ 1 3 _ _ _ _ _ 1 3 _ _ _ _ _ 1 2 _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 4 9 _ _ _ 1 1 6 6 _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 2 2 1

_ _ _ 1 _ _ _ 2 4 8 8

port; redan samma år införde 5 av 25 före- tag tillhörande »industri och handel» del- årsrapport och under år 1969 hade ytterli- gare 9 bolag ändrat inställning.

3.8.3 Rapportperiodernas längd, snabbheten vid rapporteringen, distribution m. m.

Som framgår av tabell 17 dominerar 6- och 8-månadsrapporterna helt. I tiotalet fall har det förekommit att ett bolag skiftat rapport— period mellan åren. 12-månadersrapporter- na har avgivits av bolag som förlängt räken- skapsåret. Det är Vidare ovanligt att ett bo- lag lämnar mer än en delårsrapport per år; endast 5 av 60 rörelsedrivande börsbolag har tillämpat denna mer frekventa rappor- tering.

Det är från flera synpunkter av vikt att delårsrapporten publiceras så snabbt som möjligt efter rapportperiodens utgång. Här måste givetvis en avvägning ske mot önske-

målet om utförlig information etc. Flertalet delårsrapporter offentliggörs senast 2 må- nader efter periodens utgång. Det finns en viss tendens till att 8-månadersrapporterna framlägges snabbare än 6-månadersrappor- terna, något som troligen förklaras av att de sistnämnda kan försenas av sommarse- mestrama (tabell 18).

En ökning av andelen tryckta delårsrap- porter kan iakttas. Denna tendens beror på företagens ökade benägenhet att sända rap- porten förutom till massmedia även till ak- tieägarna. År 1967, det senaste år som un- dersökts i detta avseende, utsändes 2/ 3 av antalet hos börsbolagen avgivna delårsrap- porter direkt till aktieägarna medan övriga rapporter distribuerades enbart till pressen. Andelen rapporter som skickas direkt till aktieägarna torde nu vara högre. Beträffan— de distributionen av delårsrapporter till pres- sen låter ett mindre antal bolag förmed- lingen ske endast via TT. Distribution ge-

• Sida 58
•  Original

(tidningarna) till handa. Tabell 18. Tid mellan rapportperiodens utgång och den dag då rapporten kom aktieägarna

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Industri, handel och rederier Högst 1 månad 1—1 1/2 månad ] l/2——2 månader 2—21/2 månader 21/2—3 månader Mer än 3 månader Uppgift saknas

Banker och investmentbolag Högst 1 månad 1—11/2 månad 11/2—2 månader 2—21/2 månader Mer än 21/2 månader

1 1 5 7 10 9 10 _ 1 2 7 12 17 12 1 4 6 6 10 15 26 3 5 4 4 10 12 8 2 _ 2 3 4 1 4 _ _ 2 1 2 _ _ _ _ _ 1 1 _ _ 7 11 21 29 49 54

| llll lllll

oll—_|

nom vissa tidningar och/eller tidskrifter är något vanligare. En helt övervägande majo- ritet av företagen utnyttjar både TT och ut- valda tidningar och/eller tidskrifter som för- medlingsorgan.

3.8.4 Förekomsten av delårsrapporter hos företag noterade på Svenska fondhandlare— föreningens kurslista

Fondhandlarlistan har under perioden 1963 —1969 omfattat lägst 30 och högst 37 svenska aktiebolag. Under hösten 1969 no- terades på denna lista 6 investmentbolag, en bank, 2 rederier samt 25 andra bolag, var- av några är helt eller huvudsakligen fas- tighetsförvaltande.

Antalet delårsrapporter avgivna resp. år av de på listan noterade bolagen enligt ovan har varit:

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

oooo-ANv—l

Av de 8 rapporterna år 1969 kom en från ett rederi och de övriga 7 från industri- bolag. Andelen bolag med delårsrapporte-

ring (25 %) är väsentligt lägre än för börs- bolagen.

3.9 Delårsrapporternas innehåll. Rörelse- drivande börsbolag

Under den korta tid som delårsrapport fö— rekommit i Sverige har någon fast praxis beträffande utformning och innehåll av lätt- förklarliga skäl inte hunnit uppstå. Stora variationer förekommer och delårsrappor- tema kan på vissa punkter fortfarande så- gas befinna sig på experimentstadiet. Som exempel på den högst varierande kvalite- ten kan nämnas att medan ett företag re- dogör för rapportperiodens resultat genom att presentera en partiell resultaträkning, ett annat inskränker sig till att i sin rapport skriva: »Resultatet har överstigit budgeten.»

I den följande redogörelsen för delårs- rapportemas innehåll kommer att belysas vissa från aktiemarknadssynpunkt väsentli- ga informationsområden: försäljning, resul- tat, finansiering, likviditet och investering- ar. Det statistiska materialet är huvudsakli- gen hämtat från den tidigare nämnda upp- satsen av Atterberg och Olhagen.

391. Försäljning

Försäljningen kan i en rapport belysas på ett flertal olika sätt. I första hand kan ges

• Sida 59
•  Original

1966 1967 1968 1969

Uppgift om omsättning ännes för enbart koncern enbart moderbolag både koncern och moderbolag koncern eller moderbolag utan specifikation

Ingen uppgift Primärmaterial saknas

5 (21) 15 (33) 17 (32) 4 (17) 6 (13) 5 ( 9) 4 (7) 7 (29) 7 (16) 10 (19) 8 (13) 2 (8) 8 (18) 12 (23) 14 (23)

27 (45)

18 (75) 36 (80) 44 (83) 53 (88) 6 (25) 9 (20) 9 (17) 7 (12) 5 4 1 _

29 54 49 60

uppgift om en konstaterad och/eller för- väntad fakturerad omsättning, medan övri- ga data av intresse i sammanhanget bl.a. är orderingång, orderstock och försäljnings- priser.

Omsättning

Uttalande i kvantifierad eller beskrivande (verbal) form1 om rapportperiodens om- sättning är den vanligast förekommande in- formationen i delårsrapportema och som framgår av tabell 19 hade år 1960 88 % av avgivna rapporter medtagit ett omnämnande av omsättningen. En viss tendens mot redo- visning av enbart koncernen kan förmär- kas.

I tabell 19 har emellertid inte gjorts nå- gon åtskillnad mellan omsättningsuppgifter med hänsyn till den skiftande kvaliteten. Så- ledes har omsättningen angiven med kvan-

1 Uttryckssättet kvantifierad resp. verbal form användes av Atterberg och Olhagen i betydelsen siffermässig uppgift resp. uppgift av rent beskriv- ande form (»större än», etc.) Av praktiska skäl användes samma uttryck i det följande samt i tabellerna 20, 23, 25 och 27. Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

titativa mått givetvis ett väsentligt högre analysvärde än ett allmänt uttalande som »omsättningen är större än för motsvaran- de tid föregående år». År 1969 saknas kvan- tifierade uppgifter i ca 1/ 4 av de delårsrap- porter som innehöll uttalande om omsätt- ningen (tabell 20). Ett fåtal företag läm- nar en mycket utförlig information om om- sättningen, dess fördelning på produkter, marknader m. m.

Jämförelse med motsvarande period före- gående år sker numera alltid men är vid ett verbalt uttalande givetvis av mycket be- gränsat värde från analyssynpunkt.

Aktieanalytiker, börskommentatorer m. fl. utnyttjar oftast delårsrapporternas uppgif- ter för att göra resultatprognoser för hela verksamhetsåret. Det är därför av stort vär- de om bolagen själva, i den utsträckning som är möjlig, bidrar med att i delårsrappor- tema redovisa sina egna prognoser. Ungefär hälften av delårsrapportema innehöll år 1969 någon form av omsättn—ingsprognos för hela räkenskapsåret (tabell 21). Även här noteras ett ökat koncerntänkande — en från aktiemarknadssynpunkt riktig tendens.

Tabell 20. Kvantifierad kontra verbal uppgift avseende omsättning.

1966 1967 1968 1969

Kvantifierad uppgift Verbal uppgift

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

14 (78) 23 (64) 37 (84) 41 (77) 4 (22) 13 (36) 7 (16) 12 (23)

18 (100) 36 (100) 44 (100) 53 (100)

• Sida 60
•  Original

1966 1967 1968 1969

Prognos finnes för enbart koncern enbart moderbolag både koncern och moderbolag koncern eller moderbolag utan specifikation

Ingen prognos avgiven Primärmaterial saknas

4 (17) 5 (11) 9 (17) 15 (25) l (4) 2 (4) 3 (6) 2 (3) 2 (8) 2 (4) 3 (6) 5 (8) 4 (17) 10 (23) 11(20) 7 (12) 11 (46) 19 (42) 26 (49) 29 (48) 13 (54) 26 (58) 27 (51) 31 (52) 5 4 1 _

29 49 54 60

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

Orderingång och orderstock

Uppgift om orderingång förekommer med betydligt lägre frekvens än uttalande om omsättningen. Endast ca 1/3 av delårsrap- portema år 1969 innehåller upplysning om orderingången, varav uppgiften i 2/ 3 av fallen lämnas i verbal form (»orderingång- en har varit något högre än under motsva- rande tid föregående år»). Prognoser före— kommer mycket sporadiskt.

Orderstockens storlek redovisas år 1969 av något mer än 1/ 4 av företagen — och således i mindre omfattning än beträffande orderingången. Knappt hälften av uppgif- terna är kvantifierade.

F örsäljningspriser

I mindre än hälften av delårsrapportema år 1969 omnämnes försäljningsprisernas ut- veckling. Detta sker oftast genom ett gan- ska allmänt hållet uttalande och kvantifie- rade uppgifter är sålunda sällsynta. Före-

Tabell 22. Uppgift om kostnader.

tagen synes speciellt obenägna att omnäm- na prisändringar på andra produkter än stapelvaror.

3.9.2 Kostnadsutveckling

Företagets kostnadsutveckling kommenteras i någon form i ca 2/ 3 av rapporterna (ta- bell 22). Vanligen sker det i verbal form (tabell 23) och avser i närmare 50 % av fal- len endast vissa kostnader, främst löne- och råvarukostnader.

I de flesta fall sker jämförelse med före- gående år genom angivande av ökning eller minskning dock ej i procenttal eller i abso- luta belopp.

3 .9.3 Resultat

Uppgifter om resultatet är näst efter om- sättningsuppgifter de vanligast förekomman— de i delårsrapportema. Då resultatet är av central betydelse för aktiemarknaden är det

1966 1967 1968 1969

Uppgift om kostnader finnes för enbart koncern eller moderbolag i dess helhet vissa kostnader både företaget i dess helhet och vissa kostnader

Ingen uppgift Primärmaterial saknas

— 4(9) 1 (2) 3 (5)

13 (54) 18 (40) 18 (34) 29 (48) 4(17) 6(13) 8(15) 10 (17) 17 (71) 28 (62) 27 (51) 42 (70) 7 (29) 17 (38) 26 (49) 18 (30) 5 4 1 __

29 49 54 60

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

• Sida 61
•  Original

1966 1967 1968 1969

Samtliga uppgifter kvantifierade Vissa uppgifter kvantifierade Samtliga uppgifter verbala

1 (6) 1 (4) 5 (18) 11 (26) 2 (12) 4 (14) 2 (8) 3 (7) 14 (82) 23 (82) 20 (74) 28 (67) 17(100) 28000) 27000) 42000)

givetvis av vikt att uppgift om resultatut- vecklingen ges men i minst lika hög grad väsentligt är att det angivna resultatmåttet klart definieras. Här liksom för omsättning- en är publicering av bolagets resultatprognos av stort analysvärde.

Omnämnande av periodens resultat har enligt tabell 24 ökat sedan år 1966 och ca 3/ 4 av de delårsrapporterande företagen lämnar år 1969 någon form av resultatupp- gift. Resultatet avser i flertalet fall kon- cernen och 20 % av antalet resultatuppgif- ter — en anmärkningsvärt hög siffra — har angivits på sådant sätt att läsaren inte kan avgöra om det är koncern eller moderbolag som avses.

Resultatrapporteringen har förbättrats i så måtto att uppgifterna i allt större ut- sträckning kvantifieras (tabell 25). Detta återspeglar även det faktum att andelen rapporter innehållande partiell resultaträk- ning ökar.

Kvantifierade uppgifter anges enligt del- årsrapporter år 1969 med något undantag i entydigt definierade resultatmått. Däremot gäller för resultatuppgifter i verbal form att

Tabell 24. Uppgift om rapportperiodens resultat.

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

ett stort antal begrepp används — flertalet icke entydigt definierade. De klart vanli- gaste resultatmåtten är i dessa fall »resul- tat» och »rörelseresultat» — ingetdera an- givande om avskrivningar, finansiella in- täkter och kostnader eller extraordinära pos— ter ingår eller ej. De entydigt definierade begreppen överensstämmer i 2/ 3 av fal- len med årsredovisningarnas vinstbegrepp.

Prognoser för hela verksamhetsårets re sultat är ungefär lika vanliga som uppgif- ter om det konstaterade resultatet för del— perioden. Emellertid innehåller 1966—1969 endast 5, 13, 24 resp. 33 delårsrapporter bå- de prognos och uppgift om rapportperiodens resultat. I några fall finns prognos för föl- jande räkenskapsårs resultat, vilka dock ej redovisas i tabellen. Vidare finns ett antal vaga uttalanden, vilka inte kan betraktas som prognos för årets resultat: »Resultatet väntas bli tillfredsställande.»

3.9.4 Finansiella uppgifter

I de flesta fall användes uttrycken likvida medel eller likviditet utan närmare defini-

1966 1967 1968 1969

Uppgift om resultat finnes för enbart koncern enbart moderbolag både koncern och moderbolag koncern eller moderbolag utan specifikation

Ingen uppgift Primärmaterial saknas

4 (17) 706) 14 (26) 22 (37) 6(25) 603) 4 (8) 5 (8) 1 (4) 3 (7) 4 (8) 5 (8) 4 07) 13 (29) 12 (23) 12 (20)

15 (63) 29 (65) 34 (65) 44 (73) 9 (37) 16 (35) 19 (35) 16 (27) 5 4 1 _

29 49 54 60

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

• Sida 62
•  Original

1966 1967 1968 1969

Kvantifierad uppgift Verbal uppgift

3 (20) 5 (17) 9 (26) 17 (39) 12 (80) 24 (83) 25 (74) 27 (61) 15(100) 29(100) 34(100) 44(100)

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

tion. I de fall närmare upplysning lämnas, framgår det att likvida medel avser kassa, banktillgodohavanden och kortfristiga pla- ceringar.

Tabell 26 visar att uppgifter om likvida medel finns i nära 50 % av antalet under- sökta rapporter år 1967, men att andelen uppgifter senare minskat. Detta kan möjli- gen förklaras av den under tiden successivt inträdande kreditåtstramningen. Den tidi- gare omnämnda tendensen att redovisa en- bart koncernförhållanden märks även här.

Flertalet uppgifter är av verbal natur (»likviditeten är god», »likvida medel har ökat något» etc.) och jämförelse med före- gående år saknas.

Antalet prognoser var endast 8 under åren 1966-1969.

Uppgift om ränteintäkter och -kostnader förekommer mycket sällan; är 1969 lämnas i 8 resp. 3 rapporter kvantitativa resp. ver- bala uppgifter.

3.9.5 Investeringar Andelen rapporter med någon uppgift om investeringar i anläggningstillgångar har

Tabell 26. Uppgift om likvida medel.

minskat mellan år 1966 och 1969. Huru- vida detta är ett uttryck för minskad inves- teringsbenägeuhet eller ej är f. n. omöjligt att avgöra. Av tabell 28 framgår att det övervägande antalet uppgifter avser uttalan- de om vissa investeringsobjekt. De flesta uppgifterna avseende företaget i dess helhet är kvantifierade, medan uttalanden om en- staka investeringsobjekt vanligen är av ver- bal karaktär.

Upplysning om slutförda investeringar förekommer oftare än uppgift om pågåen- de investeringar. Uppgift om planerade in- vesteringsproj ekt lämnas sällan.

3.10. Delårsrapporternas innehåll. Invest- mentbolag

Hos flertalet av de börsregistrerade invest- mentbolagen domineras aktieportföljen av börsnoterade aktier. Dessa investmentbolags delårsrapporter måste således få en annan utformning än rörelsedrivande bolags. De viktigaste informationerna i delårsrapporten från ett investmentbolag med här nämnd portföljinriktning är uppgift om förändring i aktieinnehavet och om resultatet.

Uppgift finnes för enbart koncern enbart moderbolag både koncern och moderbolag koncern eller moderbolag utan specifikation

Ingen uppgift Primärmaterial saknas

1966 1967 1968 1969

1 (4) 4 (9) 4 (8) 10(l7) __ 3 (6) _ 1 (2)

_407) 16(36) 500) 1200)

5 (21) 21 (47) 23 (44) 22 (37) 19 (79) 24 (53) 30 (50) 38 (63) 5 4 1 __

29 49 54 60

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

• Sida 63
•  Original

Kvantifierad uppgift Verbal uppgift

3.10.1. Aktieportfölj

Specifikation av förvärv och avyttringar av aktier — dock endast antalsmässig —— läm- nas för år 1968 och 1969 i 3 resp. 8 av de 4 resp. 9 undersökta rapporterna. Portföl- jens sammansättning vid rapportperiodens utgång redovisas endast i 3 fall vartdera året. Uppgift om marknadsvärdet finns i 4 resp. 6 rapporter. Även motsvarande värde vid föregående årsskifte uppges.

3.102 Resultat

Rapportperiodens resultat anges inte i nå— got fall. Däremot finns prognoser för hela årets resultat i 3 resp. 5 rapporter. I de flesta fall beräknas därvid dessutom totala utdelningsintäkterna för året. Räntenetto och realisationsvinster anges endast i enstaka fall.

3.11. Delårsrapporternas innehåll. Banker

Bankernas delårsrapporter visar trots bran- schens homogenitet en något olika utform- ning vad avser innehållet: de delårsrappor- terade storbankerna ger något mer omfat- tande information än vad som gäller för

1966 1967 1968 1969

4 (80) 6 (29) 5 (22) 5 (23) 1 (20) 15 (71) 18 (78) 17 (77) 5 (100) 21 (100) 23 (100) 22 (100)

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

provinsbankemas del. Detta tar sig främst uttryck i en utförlig kommentar till kon- junktur- och kreditmarknadsläget samt i en redogörelse för olika rörelsegrenars ut- veckling.

Av de 8 banker som under 1969 avgav delårsrapport har alla utom en lämnat upp- gift om resultatutvecklingen under perio- den. Resultatet anges i form av procentuell förändring jämfört med samma period fö- regående år och definieras närmare av tre banker som »resultatet före avsättningar och skatter». Två banker nämner endast »re- sultatet»; »överskott» och »rörelseöver- skott» utgör resultatbenämningen i två fall. Ehuru resultatets sammansättning sålunda i några fall angivits på ett inte helt enty- digt sätt, medför detta inte några större bedömningssvårigheter. Den enda post som det kan uppstå oklarhet om huruvida den ingår eller ej, är avskrivningar på fastighe- ter och inventarier; denna kostnadspost är dock i sammanhanget helt obetydlig.

De i resultatet ingående intäkterna är främst räntenetto och provisioner. 6 av ban— kerna lämnar uppgift —- i form av procen- tuell förändring —- för båda dessa poster. Kostnadernas ökning anges av fyra ban- ker — i några fall särskiljes lönekostna-

Tabell 28. Uppgift om investeringar i anläggningstillgångar.

1966 1967 1968 1969

Uppgift om investeringar finnes för enbart koncern eller moderbolag i dess helhet enbart vissa objekt både företaget i dess helhet och vissa objekt

Ingen uppgift Primärmaterial saknas

4(17) 6(13) 8(15) 9(15) 12 (50) 23 (51) 17 (32) 21 (35) 2 (8) 5 (11) 12 (23) 5 (8) 18 (75) 34 (75) 37 (70) 35 (58) 6 (25) 11 (25) 16 (30) 25 (42) 5 4 1 _

Anm. Siffror utan parentes = antal rapporter. Siffror inom parentes = i % av tillgängliga rapporter

• Sida 64
•  Original

derna — medan en bank uppger ökningar för vissa slag av kostnader dock utan att ange totalkostnadernas förändring.

Resultatprognos för hela året lämnas av 7 banker; på grund av resultatutveckling- ens starka beroende av den av statsmak- terna förda penning- och kreditpolitiken ges prognoserna en relativt allmän utformning med en kvalitativ, med föregående år jäm— förande, resultatprognos. Bankerna lämnar även en mer eller mindre utförlig redogö- relse för de faktorer som påverkat rapport- periodens resultat resp. väntas påverka återstoden av året.

Av intresse att få veta under tider av kreditrestriktioner är huruvida bankerna kan uppfylla den av riksbanken fastställ- da likviditetskvoten. 5 av 8 banker kom- menterar detta men då är att märka att den år 1969 insatta kreditåtstramningen vid delårsrapportemas avgivande ännu inte mar- kant hunnit påverka de konstaterade likvi- ditetskvotema.

Samtliga 8 banker kvantifierar i delårs- rapportema för år 1969 in— och utlåningsut- vecklingen, varvid uppgifterna vanligen av— ser en 12-månadersperiod. Några banker lämnar dessutom uppgifter om utvecklingen sedan räkenskapsårets början, medan två banker anger medelinlåning resp. -utlåning.

Balansomslutningen brukar ofta i bank- sammanhang jämställas med ett industrifö- retags omsättning som ett mått på expan— sionen. År 1969 lämnar alla banker utom en uppgift om balansomslutningen, samtli- ga med jämförande tal från föregående år. Däremot har detta är endast 3 banker med- tagit balansräkning per delårsrapportens slutdag.

3 . 12 F örhandsmeddelanden

Då bokslutsarbetet inom ett företags re— dovisningsavdelning är färdigt, framlägges bokslutet för styrelsen som har att ta ställ- ning till detta och utarbeta förslag till vinst- disposition m.m. Eftersom den tryckta års- redovisningens framställning för de större företagen är en omständlig och relativt tids- kvävande procedur, lämnar praktiskt taget

alla företag, vilkas aktier är föremål för omsättning, efter styrelsens bokslutssam- manträde ett mer eller mindre omfattande förhandsmeddelande över det gångna årets resultat. Ett utförligt förhandsmeddelande utgör ett effektivt sätt att förhindra speku- lation från insiders, se även utredningens betänkande SOU 1970: 38, bilaga 2.

Genom att förhandsmeddelandet har ka- raktären av kortfattad nyhetskommuniké, sker förmedlingen till aktiemarknaden nor- malt via TT och dagstidningarna; separat meddelande till aktieägarna lämnas såle- des inte.

Några bestämmelser om att förhandsmed- delande skall utges finns som bekant inte. Lämnandet av förhandsmeddelanden och utvecklingen mot allt större utförlighet, jfr nedan, är således helt ett uttryck för den frivilliga utveckling som äger rum på infor- mationsområdet.

3.12.l Olika utformning av förhands- meddelande

Fram till de första åren på 1960-talet be— stod ett förhandsmeddelande vanligen av en mycket kort kommuniké angivande bola— gets redovisade nettovinst, föreslagen ut— delning samt dag för bolagsstämman. Allt- eftersom kraven från aktiemarknadens si- da skärpts, har man speciellt under senare delen av 1960-talet kunnat skönja en klar utveckling mot en allt fullständigare resul- tatinformation.

Ett alltjämt ehuru i minskad utsträck— ning använt sätt att i förhandsmeddelandet avisera det gångna årets resultat är att en- bart ange redovisad nettovinst, skatt samt företagna bokslutsdispositioner (ibland läm- nas även uppgift om vissa extraordinära poster). Detta framställningssätt är möjligen betingat av att styrelsen vid bokslutssam- manträdet bl. a. har att besluta om boksluts— dispositionerna, varför dessa ges denna framträdande plats. Emellertid är ett för- handsmeddelande med här antydd utform- ning för den genomsnittliga aktieägaren mycket svårtolkat och knappast ägnat för läsning av andra än specialister. Den vinst

• Sida 65
•  Original

vars utveckling aktiemarknaden — om oli- ka vinstbegrepp skall prioriteras — främst är betjänt av att få veta, nämligen vinsten före extraordinära poster, bokslutsdisposi- tioner och skatt, kan om uppgifterna är fullständiga framräknas med utgångspunkt från den redovisade vinsten. Det är därför påfallande och ej helt lättförståeligt att före- tagen i många fall försummar att underlätta läsningen av förhandsmeddelandet genom att själva ange denna viktiga delsumma.

Andra företag tillämpar i sina förhands— meddelanden ett informationssätt som när- mast är en variant och från läsvärdesyn- punkt en utbyggnad av det i föregående stycke nämnda. Resultaträkningens olika poster återges därvid mer eller mindre utför- ligt :i löpande text, och intressanta delsum— mor anges. Kraven på läsarens förkunska— per blir här väsentligt mindre än i föregå- ende fall.

Alltmer vanligt förekommande har under de senaste två är tre åren blivit att en fullständig resultaträkning — vanligen i sam- mandrag — presenteras. En mer fullödig .in- formation om resultatet kan knappast åstad- kommas på detta tidiga stadium. Utveck- lingen kommer med all säkerhet att gå mot ett ökat offentliggörande av resultaträkning- en i sin helhet — en tendens som företa— gens olika intressenter har all anledning att se positivt på.

3.122 Uppgifter om koncernen

Då koncernförhållande föreligger, är upp- lysningar om koncernen i dess helhet av största intresse. Eftersom moderbolagets bokslut vanligen kan färdigställas före kon- cernredovisningen, avser många förhands- meddelanden endast moderbolaget. Dettas resultatutveckling kan dock inte 3. priori antagas motsvara koncernens. Även här har dock en liknande tendens som vad årsre- dovisningen beträffar börjat göra sig gäl- lande under senare delen av 1960-talet, och allt fler förhandsmeddelanden avser nume- ra hela koncernen trots att detta ofta inne- bär, att förhandsmeddelandet måste publi- ceras något senare än eljest kunnat ske.

3.12.3 »Preliminärt» förhandsmeddelande

En helt ny typ av »förhandsmeddelande» är den information om räkenskapsårets re- sultat, som lämnas endast några veckor ef- ter bokslutsårets utgång. Dessa »prelimi— nära» förhandsmeddelanden grundar sig på den löpande bokföringen samt prognosarta— de bedömningar för räkenskapsårets sista del, exempelvis den sista månaden. Ännu har endast ett fåtal bolag börjat avge så- dana rapporter, men tendensen — en klar ökning mellan 1968, premiäråret, och 1969 — är intressant som ett uttryck för den höga ambitionsnivån hos vissa bolag.

3.13. Aktieemissionsprospekt

Emissionsprospekt eller liknande handling utges vanligen vid nyemissioner, blockut- försäljning av aktier och liknande erbjudan- den. Termen >>ernissionsprospekt» avser här meddelande om emission etc. avsett för ti- digare eller nytillkommande aktieägare och innehållande ekonomisk information om ve- derbörande företag. Att prospekt utges har sin grund i olika krav: dels legala, dels så- dana som betingas av marknadsföringen. Enligt 54 å AL skall sålunda beslut om ökning av aktiekapitalet genom nyemis- sion i rekommenderat brev meddelas var- je känd aktieägare. För andra typer av er- bjudanden till marknaden, t.ex. utförsälj- ning av större poster marknadsintroducera- de eller tidigare ej introducerade aktier, finns inga lagföreskrifter om särskilda med- delanden e. dyl. I dessa fall utges prospektet främst som ett led :i försäljningen av aktier- nai fråga.

I följande fall utges vanligen någon form av emissionsprOspekt:

l. Inbjudan till aktieägare (och, genom deras teckningsrättsförsäljningar, även all- mänheten) att vid en kontantemission teck— na nya aktier i ett bolag, vars aktier redan tidigare är börsnoterade eller eljest introdu- cerade på marknaden (kontantemission).

2. Blockutförsäljningar av större poster börsnoterade eller eljest marknadsintroduce- rade aktier.

3. Introduktion på marknaden av aktier

• Sida 66
•  Original

i bolag, som tidigare varit ägda av få per- soner. Formerna för denna introduktion kan variera: a) Utförsäljning av aktier, b) Ut- försäljning från de tidigare aktieägarnas si— da av teckningsrätter i av bolaget beslutad nyemission, c) Inbjudan till aktieteckning i beslutad kontantemission, vartill tidigare ak- tieägare avstått sin företrädesrätt, d) Inbju- dan att teckna aktier i en apportemission mot tillskott av aktier i ett annat, tidigare marknadsintroducerat bolag.

4. Inbjudan att teckna aktier i en apport- emission i bolag, vars aktier redan tidiga- re är noterade (utbyteserbjudande).

3.13.1. Några utvecklingstendenser

I samband med kontantemissioner utarbeta- des under första hälften av 1960-talet i en- dast ett fall sådan handling som här givits definitionen emissionsprospekt. Informatio- nen till aktieägarna inskränkte sig således nästan uteslutande till att omfatta ett tryckt »meddelande till aktieägarna» (54 & AL) innehållande beslutet om aktiekapitalhöj— ningen (49 & AL) samt praktiska anvisningar för emissionens genomförande. Uppgifter om bolaget utöver lagens krav lämnades således inte.

I mitten av 1960-talet började en ny linje i fråga om emissionsmeddelandena att framträda, innebärande att utförligare in— formation om det emitterande företaget lämnades. I några emissionsprospekt från denna tid visades företagets utveckling ge- nom angivande av vissa nyckeltal t. ex. fak- turering, årsvinst, investeringar och antal an- ställda över en 5-årsperiod. I något fall in- togs i prospektet balansräkning och resultat- räkning, i sammandragen form, för ett an- tal år samt en uträkning av »beskattad rö- relsevinst» per aktie för det senast tillända- lupna verksamhetsåret. Viss allmänt hållen redogörelse för koncernens verksamhet kun- de även förekomma. Intressant att notera är att man i två prospekt (1966 resp. 1967) publicerade en kortsiktig resp. en mer lång- siktig prognos. I det ena fallet (september 1966) medtogs helårsprognossiffror för bl. a. fakturering, vinst före avskrivningar, avsätt-

ningar och skatter samt investeringar avse— ende såväl koncern som moderbolag. I det andra (1967) lämnades en längre textmässig redogörelse för den pågående strukturom— vandlingen inom företaget med prognos för tillverkningscnheternas kapacitet 1970.

Nuläget kan sägas karakteriseras av en fortsatt utbyggnad av informationen. Fler- talet aktieemissionsprospekt innehåller nu- mera balans- och resultaträkning, verksam- hetsbeskrivning rn. m. En något utförligare redogörelse för prospektens innehåll f. n. lämnas i det följande.

Utförsäljning av aktier i redan introduce- rade företag har inte förekommit sedan 1965. Av fyra fall under åren 1961—1965 utarbetades endast i ett fall ett meddelan- de, som kan betecknas såsom prospekt. Det- ta publicerades 1964 och innehöll ett 5-års- sammandrag av resultaträkningen (med öp- pet redovisad lagerreservförändring), balans- räkning, utdelning m. m. samt uppgift om omsättningen under den första hälften av det löpande räkenskapsåret.

Prospekt eller liknande handlingar i sam- band med utförsäljning eller för allmänhe— ten avsedd nyteckning av aktier, som tidiga- re inte varit spridda på marknaden har i stort haft samma utveckling mot förbättrad information som enligt vad nyss sagts gäller för prospekt i samband med kontantemis- sioner. Två avvikande moment kan dock vara värda att notera. Medtagandet av eko- nomisk och annan information om företa- get förekom tidigare och i större utsträck- ning än vid vanliga kontantemissioner. Det- ta har en helt naturlig förklaring därigenom att det här rör sig om företag som allmän- heten inte på samma sätt känt till. Man har sålunda ej, såsom beträffande introduce- rade företag, via årsredovisningar, tidnings- notiser etc. haft kännedom om deras verk— samhet, resultat och ställning. En omständig- het som mot denna bakgrund kan vara äg— nad att förvåna är att av 23 marknadserbju- danden under åren 1961—1966 det i hela 10 fall inte utarbetats prospekt eller motsvaran— de. (Såsom prospekt har då ej räknats teck— ningsinbjudan i avsaknad av mera specifi- cerade upplysningar om företaget.) I tre av

• Sida 67
•  Original

dessa fall synes utplaceringen dock ha skett mera under hand, till en begränsad krets.

Slutligen skall nämnas de utbyteserbju- danden som lämnas då ett börsbolag önskar gå samman med ett annat, vanligen även det introducerat, företag. De meddelanden som lämnas i dessa sammanhang synes över- huvudtaget inte ha varit föremål för någon utveckling mot ökad information. Dessa » prospekt» innehåller — utöver villkor för utbytet av aktier och tekniska anvisning- ar —— vanligen endast en allmänt hållen för- klaring av orsaken till det föreslagna sam- gåendet jämte ett uttalande från styrelsen i vilket aktieägarna rekommenderas anta er— bjudandet.

Under hösten 1970 har publicerats ett prospekt innehållande upplysningar om bå- da de av utbyteserbjudandet berörda företa- gen; detta prospekt avviker således helt från sina föregångare.

3.132 Utarbetande av prospekt

En stor del av den i föregående avsnitt be— rörda utvecklingen torde kunna förklaras av på vilket sätt och under vilka betingel- ser ett emissionsprospekt utarbetas. Redo- görelsen bygger på intervjuer med tjänste- män på två storbankers fondavdelningar.

Ett företag som har för avsikt att genom- föra en kontantemission, bytestransaktion eller annan typ av marknadserbjudande, tar vanligen som ett led i förberedelsearbetet kontakt med sin bank eller mäklare. I ini- tialskedet rör sig diskussionen främst om hu- ruvida bolagets intentioner avseende emis- sionsvillkor, t. ex. emissionsrelation och kurs, samt tidpunkt för emissionen är för- enliga med såväl den allmänt rådande si— tuationen på aktiemarknaden som aktiens egen ställning på denna marknad. Speciellt vid en kontantemission är det av vikt att fastställa tidpunkten så att emissionen om möjligt inte kommer att konkurrera med ett annat företags emission. Skulle detta inträffa försämras möjligheterna att genom- föra emissionen utan betydande press på teckningsrätternas kurs. Av detta skäl söker man ofta vid kontantemission att låta teck-

ningstiden börja så snart som möjligt efter det att emissionen blivit vederbörligen kun— gjord. Därigenom minskas risken för att en snabb svängning på marknaden kommer emissionsvillkoren att framstå såsom mindre väl anpassade till marknadsläget. Under al- la omständigheter bör ett beslut om emis— sion, med hänsyn till att en allt vidare per- sonkrets successivt kommer att få känne- dom om planerna, fattas utan onödigt dröjs- mål.

Parallellt med lösningen av marknads— tekniska och andra frågor förberedes emis- sionsprospektet. Av vad som redan sagts torde framgå att detta arbete, som enligt sakens natur måste bedrivas med iakttagan- de av sekretess, sker under stark tidspress. Detta förhållande får beaktas vid en gransk- ning av prospektens utformning och inne- håll. Liksom när det gäller fastställandet av emissionsvillkoren deltar banken (mäkla- ren) aktivt även i prospektarbetet. Den un- der senare år mycket snabba utvecklingen av emissionsprospektens innehåll beror ej minst på att flertalet av de banker, som bru— kar biträda bolag vid genomförande av emissioner, vid utarbetandet av varje nytt prospekt strävat efter att jämfört med tidi- gare publicerade prospekt förbättra och ut- vidga informationen. De emitterande före- tagens ledningar delar i allmänhet denna in- ställning. Det bör i sammanhanget omnäm- nas att det är företaget och inte banken som formellt utger prospektet och svarar för dess innehåll; bankens ansvar är närmast av moralisk karaktär.

På nuvarande utvecklingsstadium synes upplysningar om faktorer som kan uppfat- tas som negativa för bolaget nästan helt saknas. Detta sakförhållande nämnes här utan all värdering. Det skall å andra sidan framhållas att man kan notera en strävan att i prospekten ge en objektiv redogörelse för företagets förhållanden. Denna tendens märks bäst om man jämför ett prospekt av senare datum med ett utgivet i mitten av 1960-talet eller dessförinnan; det tidiga pro— spektet har textmässigt ett drag av PR-skrift för bolaget.

• Sida 68
•  Original

3 . 1 3 . 3 Emissionsprospekts innehåll

Ett emissionsprospekts innehåll måste gi- vetvis anpassas till den speciella situation som föranleder utgivande av prospekt. Som en allmän regel kan sägas att ju mindre in- formation, som marknaden eller den krets erbjudandet riktar sig till i förväg har om det emitterande bolaget, ju mer uttömman- de bör prospektet vara. De under 1969 och 1970 i samband med marknadsintro- duktion av företag utgivna prospekten har genomsnittligt sett lämnat en mer omfat- tande textmässig redogörelse för verksam- het, produkter etc. än vad som f. n. är praxis när det gäller kontantemissioner i börsbolag.

Ett emissionsprospekt består normalt av två huvuddelar, en som anger villkor etc. och meddelar tekniska anvisningar, och en annan som innehåller ekonomiska och andra data om företaget. Den förstnämnda delen motsvarar i stort vad som tidigare och — i viss utsträckning — fortfarande be- nämnes »Meddelande till aktieägarna». Emissionsvillkor, teckningstid etc. anges i förekommande fall enligt vad som närma- re stadgas i 495 AL om ökningsbeslutets innehåll. Några större avvikelser mellan de under senare år utgivna prospekten beträf- fande utformningen av denna del har inte noterats. De företag som vid sina emissio- ner väljer att även redovisa data om före- taget har ersatt rubriken »Meddelande till aktieägarna» med »Inbjudan till aktieteck- ning» eller liknande. Den följande redogö- relsen kommer att behandla den informa- tion om företaget som f.n. (1969—1970) brukar lämnas vid några olika emissions- situationer.

Kontantemissioner

År 1969 förekom nio kontantemissioner i redan marknadsintroducerade bolag. Av dessa lämnade fem — samtliga industriföre- tag — upplysningar om företaget.

Samtliga fem prospekt innehåller någon form av resultatöversikt för koncernen, vanligen omfattande en femårsperiod. Mo- derbolaget berörs inte närmare. Aktiemark-

naden »tänker koncemmässigt», ett förhål- lande som företagen anpassat sig till. Detta understrykes i än högre grad av den utform- ning som översikten fått. Denna söker up- penbarligen möta aktiemarknadens behov och önskemål. Med resultaträkningen som utgångspunkt anges omsättningens utveck- ling under perioden i absoluta tal, i några fall även i form av årlig procentuell föränd- ring. Resultaträkningens poster — rörelsere— sultat, avskrivningar (kalkylmässiga eller av- skrivningar enligt plan) samt finansiella in- täkter och kostnader — redovisas i uppställ- ningen, varvid resultatet före extraordinära poster, bokslutsdispositioner och redovisad skatt utgör slutsumma. I ett av de fem pro- spekten har även extraordinära intäkter och kostnader, bokslutsdispositioner etc. angivits.

Samtliga här undersökta prospekt har in— nehållit uppgift om intjänad (justerad) vinst per aktie som beräknats på ovan i korthet angivet sätt. Det kan vara av visst intres- se att notera att i flertalet fall denna »aktie— marknadsanpassade» vinst inte tidigare an— givits i årsredovisningen. Denna vinst är av central betydelse för aktiemarknaden då den, genom att sättas i relation till den aktuella börskursen, är en viktig faktor vid bedöm- ningen av denna kurs. Det saknas anledning att i detta sammanhang närmare gå (in på be— räkningsmetodik och andra överväganden. Möjligen kan i all korthet nämnas att fler- talet analytiker har accepterat en schablon- skattesats av 50 % baserad på ovannämnda vinst före extraordinära poster och boksluts- dispositioner. Vid skatteberäkningen tar man vidare hänsyn till skattefria intäkter och, i ökad utsträckning, även till den skat— tereduktion som enligt den s. k. Annell-lagen erhålles vid kontantemissioner.

Övriga i prospekten förekommande redo- visningshandlingar är balansräkning och fi- nansieringsanalys för koncernen. Balansräk— ningen presenteras vanligen i något sam- mandragen form.

Den textmässiga framställningen har en markant inriktning på koncernens förhål- landen. Verksamheten — produkter, produk- tionsorter, avnämare, export — redovisas främst i avsikt att för en bredare allmän-

• Sida 69
•  Original

het kortfattat presentera bolaget. Eftersom en kontantemission ofta motiveras av på- gående eller planerade investeringar, ägnas i prospekten ett avsnitt åt investeringsverk- samheten. I flera fall kvantifieras storleks- ordningen av dessa investeringar med av- seende på såväl kapacitet som anläggnings- kostnad. Även tidpunkt för idrifttagande av en ny enhet anges.

Prognos för pågående eller nyligen avslu- tat verksamhetsår lämnas i tre av fem un- der 1969 utgivna prospekt. Två av före- tagen avgav sin prognos för omsättning och resultat efter avskrivningar, kalkylmäs- siga resp. planmässiga, under första delen av räkenskapsåret. De tre företag som inte lämnar kvantifierad prognos talar i stället om innevarande år i allmänna ordalag, ex- empelvis: ». . . det finns anledning att be- döma bolagets fortsatta vinstutveckling som gynnsam.»

U t försäljningar

Under 1969 och första halvåret 1970 har riktats totalt tre erbjudanden — samtliga med prospekt — till allmänheten att teckna aktier i icke tidigare på börs- eller fond- handlarlistan upptagna bolag. Två av ut- försäljningarna avsåg industriföretag och en ett företag under ombildning till investment- bolag.

I prospektet för investmentbolaget lämna- des en redogörelse för bl.a. aktieägarför- hållandena. Senast fastställda balansräkning och en vid emissionstidpunkten aktuell för- teckning över aktieinnehavet medtogs även. Upplysning lämnades om planerade föränd— ringar i portföljen och riktlinjer för bola— gets framtida placeringspolitik angavs.

Prospekten för de två industriföretagen följer i stort vad som tidigare — vad avser publicerade redovisningshandlingar -— angi- vits under »kontantemissioner». Det 1970 publicerade prospektet (Perstorp) innehöll utöver resultaträkning även finansierings- analys och balansräkning. Till skillnad från vad som tidigare vanligen noterats vid kon— tantemissioner visas av resultaträkningen även extraordinära poster, bokslutsdisposi-

tioner, redovisad skatt och nettovinst, dvs. i princip hela resultaträkningen ehuru om— arbetad för att underlätta aktiemarknadens analys av resultatet.

Helt naturligt innehåller prospekt för »nya» företag något mer information, så- väl beträffande historik som verksamhet, än vid en kontantemission i t. ex. ett börsregis- trerat företag. Perstorp-prospektet ger en mycket uttömmande redogörelse för olika produkter, marknader, konkurrens, fram- tidsutsikter m.m. Prospektet anses allmänt vara det bästa som hitintills publicerats.

U tb yteserb judanden

Som redan i inledningen till detta avsnitt om emissionsprospekt framhållits har vid utbyteserbjudanden — då ett, vanligtvis börsregistrerat, företag erbjuder ett annat företags aktieägare att erhålla eller teckna nya aktier mot tillskjutande av aktier i det senare företaget som apportegendom _ in- formation om det övertagande företaget hit- tills vanligtvis ej givits. Endast en allmänt hållen motivering för samgåendet presen- teras. Ett skäl till denna informationsknapp- het kan möjligen vara att det vid denna typ av erbjudanden endast finns ett mycket be- gränsat tidsutrymme för utarbetande av pro- spekt. Ett annat skäl — som i och för sig kan åberopas även vid kontantemissioner — är att aktiemarknaden redan anses ha nöd- vändig information om det övertagande fö- retaget. Med ett undantag har ej heller upp— lysningar lämnats om det företag som blir föremål för uppköp.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att hittills utgivna emissionsprospekt på flera väsentli- ga punkter skiljer sig från varandra och att någon enhetlig praxis beträffande innehåll m. m. ännu inte utbildats. De i prospekten intagna redovisningshandlingarna är vidare i flera fall bearbetade från analyssynpunkt. Några prospekt saknar helt Vissa grundläg— gande data (t.ex. BR och RR resp. KBR och KRR).

• Sida 70
•  Original

Med undantag för endast två fall synes un- der hela 1960-talet bolagets revisorer inte ha granskat prospektet. Det siffermaterial som presenteras är dock, i den mån det inte avser prognoser, till större delen hämtat från reviderade årsredovisningar.

Det är vanligen styrelsen för det emitte- rande bolaget som står för prospektet. Emel— lertid undertecknar styrelsen, på något un- dantag när, endast den del av prospektet som innehåller villkor m. In.

3.135 Offentliggörande

AL innehåller regler hur offentliggörande av beslutad nyemission skall tillgå. I 54 å stadgas att kungörelse om ökningsbesluten skall införas i Post- och inrikes tidningar samt tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen kan också anges i vilka tidningar därutöver som kungö— relsen skall publiceras. I 49 å AL omtalas vilka upplysningar ökningsbeslutet skall in- nehålla. Tidigare har även nämnts att ök- ningsbeslutet i rekommenderat brev vid så- väl kontant- som apportemission skall till- ställas varje aktieägare »om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tids- utdräkt kan inhämtas». (Vid fondemission föreligger ej någon skyldighet att utsända personliga meddelanden till aktieägarna. I praktiken är det dock brukligt att tillskriva dem, ehuru ej med rekommenderat brev.) Lagen om förenklad aktiehantering stadgar (21 &) attibeslut om sådan kapitalökning där aktiebolagets aktieägare har rätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de förut äger, skall anges den dag då aktie- boken skall avstämmas för fastställande av vilka som är införda i den. Avstämningsda- gen får ej sättas tidigare än tre veckor ef- ter den dag när beslutet kungjorts i Post- och inrikes tidningar. Den som på avstäm- ningsdagen är införd i aktieboken skall nor- malt anses vara behörig att mottaga emis- sionsbevis (teckningsrättsbevis eller delbe- vis) eller, vid fondemission, brev på ny aktie. Dessa värdehandlingar skall enligt 24

5 efter avstämningen utan dröjsmål översän- das i rekommenderat brev. Bolag som an— sluter sig till det nya värdepapperssystemet behöver inte underrätta aktieägarna på sätt föreskrives i 54 & AL. I förslaget till ny ak- tiebolagslag skall i bolag som ej är avstäm- ningsbolag (dvs. ej anslutet till det nya vär— depapperssystemet) ökningsbeslutet »även genast tillsändas aktieägare, vars postadress är införd i aktieboken eller annars an- mäld till bolaget och som ej enligt ök- ningsbeslutet är utesluten från tecknings- rätt». Förslaget innebär således dels att re- kommenderat brev ej längre behöver an- vändas, dels att den kostsamma procedu- ren att underrätta alla kända aktieägare vid t. ex. apportemission undvikes.

Till dessa legala föreskrifter om offentlig- görande av nyemission kommer i praxis även vad man kan kalla »affärsannons». Denna innehåller i något förkortat skick emissionsvillkor, tekniska anvisningar etc. och publiceras i rikstidningarna samt fack— pressen.

3 .13.6 Teckningsförfarande

Vid kontantemission eller utbyteserbjudande medför teckningsförfarandet inte några spe- ciella problem. Den tid inom vilken aktie- ägares företrädesrätt till teckning skall ut- nyttjas får enligt 49 5 första stycket 4. AL ej understiga en månad från den dag då beslutet enligt 54 & kungjorts i tidningarna. I förslaget till ny aktiebolagslag anges mot- svarande tid till ej understigande två vec- kor. Efter teckningstidens utgång medför teckningsrättsbevis och ej avstämplade gam- la aktier inte längre någon rätt till teckning.

Situationen är helt annorlunda då allmän- heten inbjudes att t. ex. köpa eller teckna aktier i ett tidigare icke introducerat före- tag. Flertalet av dessa utförsäljningar har skett på villkor som uppfattats som gynn- samma. Detta har medfört att efterfrågan kommit att vida överstiga utbudet. Det har hört till undantagen att emissionen inte bli- vit fulltecknad redan första dagen, dvs. samma dag publicering skett. I några fall har teckningen måst avbrytas redan efter

• Sida 71
•  Original

någon timme och trots detta har reducering- ar av önskat antal aktier fått tillgripas.

Under hösten 1969 diskuterades hur man skulle lösa bl. a. tecknarkö-problemet. Ett av de i pressen framförda förslagen togs upp i samband med det tidigare omnämnda erbju- dandet att genom köp av teckningsrätter för- värva rätten att teckna nya aktier i Pers- torp. Det i prospektet angivna förfarings- sättet kan sammanfattas enligt följande. Möjligheten att anmäla intresse för köp av teckningsrätter sträckte sig över sex börsda- gar. Alla under denna tid inkomna anmäl— ningar behandlades som om de inkommit vid en och samma tidpunkt. Till skillnad från tidigare tillvägagångssätt skedde till- delningen således inte i kronologisk ord- ning.

• Sida 72
•  Original

4.1 Olika möjligheter att tillfredsställa informationsbehovet

Såsom framgått av de i föregående kapitel refererade undersökningarna, har det i prax- is under senare år förekommit en betydan- de frivillig utvidgning av den information som lämnas av företagen dels i årsredovis- ningar, dels genom utgivande av delårsrap- porter och emissionsprospekt. Enligt utred— ningens mening är denna utveckling ett ut- tryck för att det — med avseende på de fö- retag som har intresse för aktiemarknaden — finns ett erkänt informationsbehov, som inte helt tillgodoses av de minimikrav på informationsgivningen, som uppställs av gäl- lande lagstiftning.

Själva utvecklingen av praxis pekar på de särskilda områden och problem, som kan sägas innefattas i detta informations- behov. Utredningen har också för en kata- logisering av sådana områden och problem funnit vägledning i de rekommendationer, som enligt ovan (avsnitt 3.3) utgivits av NBK, och i en på NBK:s föranstaltande genomförd undersökning, som bl.a. bely- ser de professionella aktiebedömarnas öns- kemål.1 Utredningen har från bl.a. dessa utgångspunkter kunnat upprätta en lista över sådana önskemål om information, ut- över vad som fordras enligt gällande lag, som i nuvarande läge i första hand synes föreligga i fråga om företag av intresse för aktiemarknaden, och har kunnat i viss ut-

Utredningens överväganden och förslag

sträckning inbördes gradera dessa önske- mål efter angelägenhetsgrad. Listan behö- ver här inte återges, då alla väsentligare punkter i den kommer att upptas till be- handling i det följande.

Kartläggningen av praxis pekar visserli- gen entydigt på en genomsnittligt stigan- de informationsnivå, men man kan konsta- tera att en betydande ojämnhet mellan de enskilda bolagens informationsgivning före- ligger, och detta även på områden som ut- redningen ansett ha hög prioritet. Utred- ningen menar för sin del att vissa informa- tionsbehov har sådan angelägenhetsgrad att de i aktiemarknadens intresse borde tillgo- doses av alla bolag, för vilkas aktier en marknad kan föreligga. Den konstaterade ojämnheten visar, att ett sådant resultat knappast skulle kunna uppnås, om man en- bart förlitade sig på frivilliga förbättringar. Ej heller synes rekommendationer, som ut- färdas utan förbindelse med något slag av sanktionssystem, kunna säkerställa att en tillfredsställande nivå i fråga om informatio- nen på viktiga områden upprätthålls.

Utredningen har diskuterat framför allt följande möjligheter att vid dessa förutsätt-

1 Ulf Lundman, Börsföretagens informations- givning till aktiemarknaden, EFI Stockholm 1967. I boken redovisas bl. a. resultatet av en intervjuundersökning med 4 analysexperter vid affärsbankerna, 8 börskommentatorer idags- och fackpress, 3 fondmäklare, 11 placeringsexperter vid försäkringsbolag och liknande institutioner samt 3 »placeringsaktiva privatpersoner».

• Sida 73
•  Original

ningar söka tillfredsställa informationsbeho- vet:

1) lagstiftning omfattande särskilda redo- visningsbestämmelser för vissa aktiebolag,

2) lagstiftning som ger ett organ inom eller utom fondbörsens organisation behö- righet att utfärda redovisningsbestämmel- ser, och

3) inrättande, utan stöd av lagstiftning, av ett permanent organ för utfärdande av redovisningsrekommendationer och utrus- tat med vissa sanktionsbefogenheter.

Mot en lösning uteslutande enligt det förs- ta av dessa alternativ talar att det områ- de, som kan göras till föremål för lagreg- lering, är under snabb utveckling, vilken kan förväntas fortsätta. Ett regelsystem kan bättre anpassas till utvecklingen, om det uppbygges i enlighet med något av de and- ra två alternativen. I dessa minskas risken för att man kan hejda en önskvärd vidare- utveckling genom att stanna för lösningar, som redan efter kort tid kommer att be- traktas som föråldrade.

Alternativ 2 har efter närmare prövning visat sig mindre lämpligt från flera syn- punkter. Sedan överläggningar med samar- betsutredningen inletts, kunde det i vart fall konstateras, att detta alternativ inte kunde läggas till grund för en lösning som tillfredsställde båda utredningarna.

Fondbörsutredningen har för sin del fun- nit, att en kombination av alternativen 1 och 3 bör medföra betydande fördelar. Kombinationen innebär att man får ett normsystem med två nivåer, »lagstiftnings- nivån» och »rekommendationsnivån». Viss del av informationsbehovet avser grundläg- gande uppgifter av den arten att det kan betecknas som ett krav att uppgifterna läm- nas. Samtidigt kan det konstateras att ut- vecklingen lett fram till tämligen allmänt accepterade former för dessa uppgifters lämnande. Sådana uppgifter kan med för- del krävas i lag. Andra önskemål om ökad informationsmängd eller annan förbättring är av lägre angelägenhetsgrad eller kan av olika skäl för närvarande inte utan olägen- heter tillgodoses genom lagstiftning. Denna senare grupp av frågor kan behandlas på

ett ändamålsenligt sätt i ett rekommenda- tionssystem. Genom den kombinerade lös- ningen torde de ovan nämnda riskema för en negativ effekt av lagstiftning kunna und- vikas, och man kan genom tillskapandet av ett permanent organ för utfärdande av redovisningsrekommendationer få önske- målet om en fortlöpande bevakning av ut- vecklingen tillgodosett.

I kapitel 6 redogöres närmare för re- kommendationssystemet samt det tänkta organet, Näringslivets redovisningsnämnd, och dess arbetsuppgifter.

Den lösning utredningen sålunda valt att föreslå har visat sig lämplig då det gällt att samordna utredningens och samarbets- utredningens förslag. Samarbetsutredningen har från andra utgångspunkter, nämligen i första hand samhällsorganens behov av upp- gifter om företagen, prövat frågor rörande erforderliga utvidgningar av kraven på stör- re företags informationslämnande i årsre- dovisningar samt rörande behovet av del- årsrapporter. Vid de gemensamma överlägg— ningar, som enligt erhållna direktiv hållits mellan utredningarna, visade det sig före- ligga en mycket nära samstämmighet mel- lan vad å ena sidan fondbörsutredningen ansett böra hänföras till lagstiftningsnivån och å andra sidan samarbetsutredningen funnit lämpligt att föreslå såsom utökade lagfästa krav på redovisningen. Skillnaden mellan utredningarna visade sig i främsta rummet vara knuten till frågan om vilka företag som skulle vara underkastade de skärpta lagkraven. Samarbetsutredningens intresse gällde alla större företag — varvid storleksmåttet var antalet anställda — obe- roende av ägarförhållanden och associa- tionsform. Detta innebar, att vissa företag av intresse för samarbetsutredningen låg utanför kretsen av de aktiebolag, vilkas re- dovisning fondbörsutredningen haft att be- handla, och omvänt. Denna olikhet har in- te medfört några svårigheter att gemensamt framlägga ett förslag till lagstiftning avseen- de årsredovisningar och delårsrapporter.

• Sida 74
•  Original

4.2 Vilken information bör krävas enligt lag? Allmänna överväganden

Den av utredningen valda uppdelningen på två metoder att tillgodose informationsbe- hovet — lagstiftning resp. rekommendatio- ner — har såsom redan föregående av- snitt ger vid handen skett både efter en gra- dering av detta behov och med hänsynsta- gande till lämpligheten att över huvud ta- get lagstifta i dessa frågor. Utredningen har ansett att lagstiftning endast bör tillgripas på sådana områden, där det råder klarhet i teoretiskt hänseende och där några större svårigheter inte kan föreligga för företagen att efterkomma kraven.

Ett exempel på väsentliga frågor, som det på grund av nämnda kriterium inte ansetts lämpligt att lagstiftningsvägen reglena, är det normala avskrivningsbehovet. Den teo- retiska diskussionen har inte lett fram till någon enighet om huruvida anskaffnings- kostnaden eller återanskaffningsvärdet lämpligast bör utgöra avskrivningsunderlag. Inom företagen återstår också stora praktis- ka problem att lösa. Detta gäller exempelvis beräkning av den ekonomiska livslängden för olika typer av anläggningstillgångar. Ett krav i lagen på angivande av normalt av- skrivningsbehov skulle därför medföra en högst påtaglig risk för att utvecklingen tvångsvis leddes in på en väg som måhända snart kunde visa sig vara olämplig. (Se vida- re avsnitt 4.6.1.)

Redovisningstekniska problem har vida- re påverkat utredningen att ej föreslå par- tiell resultaträkning i delårsrapport. Även den omständigheten att kostnadsaspekten spelar en inte obetydlig roll för de mindre företagen, har härvidlag inverkat på avgö- randet. (Jfr kommentaren i kapitel 5 till lagförslagets 10 5.)

Vid bedömningen av huruvida lagstift- ning i en viss fråga varit lämplig har na- turligtvis även sekretessproblemen måst be- aktas. Dessa problem jämte de redovisnings- tekniska har således medfört att särredo- visning av resultatet för olika rörelsegrenar inte föreslås av utredningen. Här kan hän- visas till samarbetsutredningens övervägan-

den i denna fråga (se SOU 1970: 41, av- snitt 11.2.1).

Ett belysande exempel på arten av de överväganden utredningen haft att göra är följande. Det har, som ovan omtalats, ej an- setts möjligt eller lämpligt att i lag fordra information om ett företags normala av- skrivningsbehov. Häremot står att det är av stor vikt att öka möjligheterna att på externa grunder bilda sig en viss uppfatt- ning om de normala avskrivningarna. I syf- te att bl. a. få fram bättre underlag för en sådan bedömning, föreslår utredningen att uppgift om bruttoinvesteringama i maski- ner och inventarier samt fastigheter och far— . tyg skall lämnas i not till balansräkningen

eller i förvaltningsberättelsen. Beloppen skall fördelas såväl på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna anlägg- ningstillgångama som på vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren.

Aktiebolagsutredningen föreslår (105 5 2. förslag till ny aktiebolagslag) att för varje i balansräkningen såsom anläggningstillgång upptagen post, vari ingår fartyg eller maski- ner, inventarier och dylikt eller byggnader skall anges dels tillgångarnas anskaffnings- kostnad, dels det sammanlagda beloppet av de intill balansdagen på anskaffningskost- naden företagna av- och nedskrivningarna.

Upplysningar om anskaffningskostnadens storlek är i och för sig av stort värde. Emel- lertid torde upplysning om den tidsmässiga fördelningen av bruttoinvesteringarna ytter— ligare underlätta en utomståendes bedöm- ning av normalt avskrivningsbehov. Däri— genom ges dessutom möjlighet till beräk- ning av en årlig genomsnittlig investerings- volym, vilken uppgift i vissa fall kan ge en uppfattning om storleken av avskrivnings- behovet.

Uppgift om bruttoinvesten'ngarna är emellertid av intresse inte endast vid en bedömning av avskrivningsbehovet. En an- nan anledning till att utredningen medta- git krav på denna uppgift ligger däri, att utredningen inte ansett det lämpligt att f. n. kräva publicering av finansieringsanalys. Detta beror främst på att en klar praxis på finansieringsanalysens område ännu ej sy-

• Sida 75
•  Original

nes ha utbildats (se även avsnitt 4.6.2), men bidragande är också att med ett enda undan- tag finansieringsanalysen inte innehåller and- ra uppgifter än vad en läsare kan erhålla ge- nom studier av två balansräkningar och re- sultaträkningen för det räkenskapsår som lig— ger mellan dessa balansräkningar. Undanta- get gäller just bruttoinvesteringarna, ty från övriga nämnda räkenskapshandlingar kan endast ett >>nettoinvesteringsbelopp» (inves- teringar minskade med försäljningar av an- läggningstillgångar) framräknas.

Kännedom om bruttoinvesteringamas ut- veckling är även väsentlig vid jämförelser mellan olika företag av deras investerings- takt etc. Möjligen kan även kännedom om kraftiga variationer i bruttoinvesteringarna bidraga till att förklara eventuella föränd- ringar i resultatet.

Med hänsyn till de ovan redovisade all- männa övervägandena har utredningen stan- nat för att föreslå följande punkter reglera- de i lag:

1. Föregående års balans- och resultat- räkning skall intagas i årsredovisningen.

2. Lagerreservens storlek och förändring skall redovisas i balans- resp. resultaträk- ning.

3. Under- eller överavsättning avseende pensionsåtaganden skall anges.

4. Omsättningssumman skall »intagas i re- sultaträkningen (bruttoredovisning).

5. Bruttoinvesteringar i vissa anläggnings- tillgångar för en femårsperiod skall anges med uppdelning på anläggningsslag och år.

6. Koncernresultaträkning och koncern- balansräkning skall publiceras.

7. Delårsrapport skall avges.

8. Emissionsprospekt skall tillhandahållas då bolag vänder sig till marknaden med er- bjudande att teckna aktier etc. i bolaget.

4.3 Förhållandet till aktiebolagslagen och aktiebolagsutredningens förshg

Utredningen har övervägt lämpligheten att förorda införande i aktiebolagslagen av de särskilda redovisningsregler som här före- slås. Då emellertid, på grund av samarbets— utredningens förslag, även vissa ekonomis-

ka föreningar skulle vara underkastade del- vis samma lagregler, skulle en motsvaran— de ändring i så fall även erfordras i lagen om ekonomiska föreningar. Detta skulle ge en otymplig utformning, särskilt vid beak- tande av att endast en procentuellt sett mycket ringa del av totala antalet aktie- bolag och ekonomiska föreningar beröres av förslagen. I stället förordas en separat ny lag — lag med särskilda redovisningsbe- stämmelser för vissa aktiebolag och ekono- miska föreningar — till vilken en hänvisning intages i 228 ä AL resp. 118 & lagen om ekonomiska föreningar. Förslag till lydelse av dessa hänvisningar har intagits i sam- arbetsutredningens betänkande SOU 1970: 41.

Även aktiebolagsutredningen förordar i sitt betänkande, att specialbestämmelser för vissa bolags — t. ex. börsbolagens — redo- visning ej intas i aktiebolagslagen utan ut- färdas i annan ordning. Härigenom uppnås bl. a. den fördelen att parallelliteten mellan de olika texterna i den samordnade nor- diska aktiebolagslagstiftningen bibehålles.

Genom den löpande kontakt som har hållits med aktiebolagsutredningen har fond- börsutredningen under hand erhållit infor- mation om de förändringar i aktiebolags— lagen som föreslås samt motiven härtill. Ge- nom det parallellt bedrivna arbetet har ut- redningens förslag kunnat anpassas till ak- tiebolagsutredningens. Sålunda har termino- login kunnat samordnas. Exempelvis har begreppet »resultaträkning» fått ersätta det i AL använda »vinst- och förlusträkning». Motsvarande gäller termen »god redovis- ningssed», vilken ersatt »allmänna bokför- ingsgrunder Och god köpmannased». Det kan erinras om att även i förslaget till lag om skyldighet att föra räkenskaper (SOU 1967: 49) samma terminologi använts som i aktiebolagsutredningens förslag. Valet av termer i utredningens förslag har sålunda skett i avsikt att uppnå överensstämmelse med annan förväntad ny lagstiftning på re- dovisningens område. Då terminologin sam- tidigt är väl anpassad till gällande praxis, innebär detta att utredningens lagförslag i detta hänseende inte kan anses vara beroen-

• Sida 76
•  Original

de av antagandet av en ny allmän aktie- bolagslag.

Som framgått av tidigare redogörelse för aktiebolagsutredningens förslag (avsnitt 2.3) medför detta inte några stora förändringar av redovisningskraven jämfört med AL. Härigenom kan fondbörsutredningens för- slag lika väl ses som ett komplement till den föreslagna nya aktiebolagslagen som till gällande AL.

4.4 Av lagförslaget berörda företag

Av fondbörsutredningens direktiv framgår att utredningen skall »föreslå lämpliga åt- gärder till förbättrade upplysningar i eko- nomiskt avseende om företag vilkas aktier börsnoteras». Utredningen bör vidare »inte vara förhindrad att ta upp frågan om för- bättrad ekonomisk upplysning även såvitt den avser aktiebolag utanför kretsen av börsintroducerade företag». — »Tyngdpunk- ten bör förläggas till sådana aktiebolag för vilkas aktier en marknad kan förekomma». Utredningsdirektiven lämnar således ganska klar upplysning om vilka bolag som skall behandlas. I det följande lämnas en redo- görelse för de särskilda gränsdragningspro— blem, till vilka utredningen haft att ta ställ- ning. Då speciella sådana problem förelig- ger i fråga om koncernredovisning och emissionsprospekt, behandlas dessa i sär- skilda avsnitt nedan.

4.4.1 Årsredovisning och delårsrapport

Bolag vars aktier är noterade vid Stock- holms fondbörs eller på Svenska fondhand- lareföreningens kurslista

De företag som berörs av förslaget är i första hand bolag vilkas aktier är noterade vid Stockholms fondbörs. I september 1970 var totala antalet sådana bolag 106, av vilka 76 var industri- och handelsföretag, 17 in- vestmentbolag, 11 banker samt 2 försäk- ringsbolag. Såsom under avsnitt 4.5.1 när- mare skall motiveras omfattas dock banker och försäkringsbolag ej av förslaget. Därjämte inbegriper förslaget bolag vil-

kas aktier noteras på Svenska fondhand- Iareföreningens kurslista. Antalet svenska bolag på denna varje börsdag publicerade lista var i september 1970 34, av vilka 6 var investmentbolag. Utländska företag på den- na kurslista omfattas ej av förslaget (se vi- dare avsnitt 4.5 .2).

Övriga företag

Utredningen anser att — såsom också fram- går av direktiven — även andra företag i vil- kas aktier en marknad kan förekomma skall falla under de skärpta redovisningskraven. Utredningen har således haft att ta ställning till vilka förutsättningar som skall gälla för att ett företag skall anses vara ett »aktie- marknadsbolag». Utanför kretsen av börs- och listbolag finns redan företag, vilkas ak- tier sporadiskt kan vara föremål för om- sättning. Utredningen anser att ett företag för att falla under den nu aktuella lagstift- ningen bör uppfylla två kriterier:

a) viss minsta spridning av aktierna och

b) viss minimistorlek. För att någon nämnvärd marknad i ett bolags aktier över huvud taget skall kunna uppstå, är grundförutsättningen att ett stör- re antal personer innehar aktierna. Emel- lertid bör även en viss minsta företagsstor- lek krävas, främst för att undvika att allt- för små bolag drabbas av de högre redovis- ningskraven som i sin tur medför krav på större personella resurser än som eljest be- hövs. Kostnadshänsyn talar alltså för en så- dan inskränkning. De företag som därmed hamnar utanför lagens räckvidd torde ha ett mycket begränsat allmänt intresse.

Det är sålunda båda de här nämnda kri- terierna som skall vara uppfyllda för att ett företag skall falla under lagen. Däremot är det inte möjligt att låta endast det ena vara avgörande. Enligt utredningens direktiv skall såsom nämnts behandlas företag i vars ak- tier en marknad kan förekomma. Härav följer att spridningsgraden under alla om- ständigheter måste ingå som urvalsgrund. Det skulle därför strida mot utredningens inriktning och direktiv att låta ett annat kriterium ensamt vara avgörande.

• Sida 77
•  Original

Mot bakgrund av dessa allmänna över- väganden har utredningen sökt göra lämpli- ga gränsdragningar. Vad först gäller aktier- nas spridning är något annat mått än an- talet aktieägare ej tänkbart. Utredningen har stannat för att en spridning av aktierna på minst 200 ägare får anses konstituera ett potentiellt »aktiemarknadsbolag». En svå- righet ligger emellertid i att finna ett accep- tabelt sätt att fastställa antalet ägare.

Uppgift angående hur många aktieägare som införts i aktieboken kan inte anses till- förlitligt återge det verkliga antalet ägare. Aktieboken i dess nuvarande, traditionella utformning, dvs. den enda som kan tilläm- pas innan det nya aktiehanteringssystemet successivt får införas fr. o. rn. 1971 års in- gång, saknar som bekant oftast aktualitet. Även den aktiebok som skall föras enligt det nya systemet lider emellertid av vissa brister när det gäller att tillfredsställa det här angivna syftet. Således är det genom det i lagen (1970: 596) om förenklad aktie- hantering införda systemet med förvaltar- registrering (som tillåter ägare med högst 500 aktier förvarade hos bank eller fond— kommissionär att ej med sitt eget namn ingå i aktieboken) möjligt att antalet i ak- tieboken registrerade aktieägare blir lägre än det verkliga antalet. Av dessa skäl kan aktieboken inte anses utgöra en tillräckligt säker grund för att bedöma aktiernas sprid- ning.

Det är emellertid i hög grad önskvärt att härvidlag eftersträva ett så klart och enty— digt urvalskriterium som möjligt. Utredning— en har funnit att all sannolikhet talar för att de bolag som ansluter sig till det nya aktiehanteringssystemet också har ett stort antal aktieägare. Det kan därför vara rim- ligt att presumera att dessa bolag har mer än 200 aktieägare. Man kan naturligtvis inte helt utesluta att företag med mindre än 200 aktieägare kan tänkas avhålla sig från en i och för sig önskvärd anslutning till syste- met på grund av att de härigenom skulle kunna komma att — såsom en följdverkan — drabbas av strängare redovisningskrav. Av rena lönsamhetsskäl framstår det dock så- som mindre sannolikt att företag med be-

gränsad aktiespridning ansluter sig till det nya aktiehanteringssystemet. Utredningen har efter övervägande av dessa något mot- stridande omständigheter funnit att fördelen med ett entydigt urvalskriterium är större än den här nämnda nackdelen.

Företag, som inte ansluter sig till det nya systemet, skall emellertid även tillämpa de skärpta redovisningskraven i den mån an- talet aktieägare kan antagas överstiga 200. Aktieboken får härvid — av skäl som ut- vecklats ovan — inte ensam läggas till grund för avgörande av antalet ägare. Det åligger bolaget att även på andra lämpliga vägar konstatera om gränsen överskrides. En möj— lighet att konstatera verkliga antalet ägare är att utgå från en förteckning upprättad ef- ter de vid utdelningens lyftande avlämnade deklarationsuppgifterna. Eftersom den tid- punkt som enligt lagförslaget skall avgöra om gränsen nåtts, dvs. senaste räkenskapsårs utgång, inte överensstämmer med tiden för avlämnandet av deklarationsuppgiftema, får bolaget sedan bevaka utvecklingen under mellanliggande period genom anteckning om de aktieöverlåtelser som kommer till dess kännedom.

Kraven på viss företagsstorlek bör enligt utredningens mening anknytas till summan av tillgångarna. Andra storleksmått har över— vägts men inte funnits i lika hög grad ge en uppfattning av storleksordningen. Sålun— da är exempelvis omsättningen ett olämp- ligt mått, då vissa bolag kan ha karaktären av investmentbolag eller eljest av holding- bolag och sålunda sakna en omsättnings- summa. I sitt förslag har utredningen satt gränsen så att det blir avgörande om till- gångarnas nettovärde överstiger 10 miljoner kronor. Beträffande begreppet »nettovärde» hänvisas till kapitel 5, motiven till 1 5.

Med de här valda kriterierna på ett före- tags hänförlighet till aktiemarknadskretsen — mer än 200 aktieägare och tillgångar med ett nettovärde överstigande 10 miljoner kro- nor — beräknas med utgångspunkt från för- hållandena år 1968 drygt 25 aktiebolag (utanför gruppen börs- och listbolag) kom- ma att tillhöra denna kategori (av naturliga skäl kan kriteriet »företag tillämpande la-

• Sida 78
•  Original

gen om förenklad aktiehantering» inte an- vändas på 1968 års material). Om kravet på spridning skulle sänkas till minst 100 aktieägare (och med bibehållande av stor- lekskriteriet 10 miljoner kronor i tillgångs- värde), skulle på basis av uppgifter för år 1968 gruppen av företag öka med omkring 20 bolag.

Av samarbetsutredningens förslag berörda företag

Samarbetsutredningens överväganden och motiv vid avgränsningen av den kategori aktiebolag och ekonomiska föreningar som skall omfattas av den nya redovisningsla- gens bestämmelser framgår av samarbetsut- redningens betänkande, SOU 1970: 41 av- snitt 11.1.1. Alla aktiebolag och ekonomis- ka föreningar som har mer än 500 anställ- da föreslås falla under den nya lagens be— stämmelser. Beräkningarna utgår därvid från medelantalet anställda under närmast före- gående räkenskapsår. Samarbetsutredning- en har räknat med att omkring 350 aktie- bolag och omkring 40 ekonorniska förening- ar kommer att falla under lagförslaget ge- nom denna gränsdragning. Därtill skall läg- gas ytterligare 50 år 100 aktiebolag som en- bart faller inom den i lagförslagets 1 & förs- ta stycket 1. av fondbörsutredningen drag— na gränsen.

4.4.2 Koncemredovisning

Förutsättningarna för aktiemarknadens och allmänhetens möjligheter att bedöma ett fö- retags ställning och resultat är i hög grad beroende av att den lämnade informationen omfattar företaget i dess helhet.

I en koncern med betydande del av verk- samheten förlagd till olika dotterbolag ger en resultaträkning omfattande endast mo— derbolaget inte tillräckligt underlag för en bedömning av aktien i detta bolag. I denna resultaträkning representeras dotterbolagens resultatutfall av den till moderbolaget läm- nade utdelningen, och vare sig denna är an- teciperad eller ej torde den sällan återspeg- la dotterbolagens verkliga resultat. Från fö- retagsekonomisk synpunkt är det den eko-

nomiska helheten och dess samlade resultat som behöver bedömas.

Koncernredovisning — omfattande såväl balans- som resultaträkning — utgör en så grundläggande och central informationskäl- la för aktiemarknaden att berättigade krav på publicering av dessa redovisningshand- lingar kan ställas. En annan, t.o.m. mot- satt, intresseinriktning kan anses föreligga från statliga och kommunala myndigheters sida. En koncernredovisning — ofta med ett betydande inslag av utländska dotterbolag — ger endast i undantagsfall bättre plane- ringsunderlag för myndigheterna. Av sam- arbetsutredningens hearings framgår att en kommun i första hand skulle vara betjänt av en på driftsställen eller andra lämpliga lokala grunder uppdelad redovisning. (Se även SOU 1970: 41 avsnitt 11.2.1.) De an- ställda kan möjligen ha visst intresse av upp- gifter för koncernen i dess helhet men en- dast som kompletterande information till det egna koncembolagets (moderbolagets) resultat och ställning.

Mot bakgrund av vad här anförts har samarbetsutredningen och fondbörsutred- ningen funnit att koncernredovisningsbe- stämmelserna endast skall avse de till följd av fondbörsutredningens förslag enligt 1 & första stycket 1 medtagna företagen.

I vissa fall kan ett bolag ha dotterbolag av så underordnad betydelse, att koncern- redovisningen saknar egentligt intresse vid sidan av moderbolagets redovisning. För så- dana fall föreslås undantag från kravet på koncernredovisning, se kapitel 5, motiven till 7 5.

De föreslagna koncernredovisningsbe— stämmelserna riktar sig, liksom motsvaran- de bestämmelser i AL och aktiebolagsut- redningens förslag, till moderbolaget i en koncern. Några få börsbolag och andra ak- t—iemarknadsbolag är själva dotterbolag till andra bolag. Enligt utredningens uppfatt- ning kan det inte komma i fråga att för så- dana bolag uppställa krav på redovisning för den överordnade koncernen. Dels sak- nar en sådan redovisning nämnvärd bety- delse för aktiemarknadens bedömning av bolagets (och dess egna dotterbolags) eko—

i i l l l ?

• Sida 79
•  Original

nomiska förhållanden, dels torde det inte vara möjligt att på ett dotterbolag ställa krav på en redovisning som innefattar mo- der- och systerbolag, vilka dotterbolaget ju ej har något inflytande över. Helt ogörligt skulle det vara att av ett bolag med ut- ländskt moderbolag kräva uppgifter om den överordnade koncernen.

Det har inom utredningen övervägts, huruvida investmentbolagens förhållanden skulle motivera en särbehandling när det gäller krav på koncernredovisning. Det skul- le närmast kunna gälla investmentbolag med rörelsedrivande dotterbolag. Det ligger i in- vestmentbolagsverksamhetens natur, att man vid anskaffningen av aktier i sådana dot- terbolag av riskspridningsskäl eftersträvat att få dotterbolag i olika branscher, varige— nom koncernen får karaktären av ett s.k. »konglomerat». En koncernbalansräkning för ett dylikt företag kan väl anses något mindre intressant än koncernbalansräkning- en för en koncern, där moder- och dotter- bolag bedriver en integrerad rörelse inom en bransch. Å andra sidan anser utred- ningen, att koncernresultaträkningen även i ett konglomeratföretag har en mycket vik- tig funktion, särskilt genom upplysningarna däri om koncernens totala förändringar av lagerreserver samt om andra poster av ka- raktären bokslutsdispositioner. Utredningen har därför stannat för att inte för invest- mentbolagens del föreslå några undantag från koncemredovisningskraven. Härtill har också bidragit att företag av konglomerat- karaktär återfinns även utanför investment- bolagens krets.

4.4.3 Emissionsprospekt Lagstiftning eller rekommendationer?

Utredningen har ingående diskuterat lämp- ligheten av en lagstiftning om aktieemis- sionsprospekt. I avsnitt 4.1 har redovisats de allmänna övervägandena för och mot lagstiftning. Vad gäller emissionsprospekt vill utredningen därutöver redogöra för vis- sa specifika problem. Av redogörelsen i av- snitt 3.13 för utvecklingen av praxis fram-

går att emissionsprospekten successivt har fått en allt bättre utformning. Utredningen har kunnat konstatera, att denna utveck- ling alltjämt pågår.

Den lämnade beskrivningen av nuläget ger en viss uppfattning om svårigheten att, medan utvecklingen är inne i ett så aktivt skede som f. n., söka uttömmande ange vil- ka uppgifter som bör ingå i ett prospekt. Problemet blir särskilt framträdande, om krav på visst innehåll skall intages i lag. Utredningen har även uppmärksammat ris- ken för att en lagstiftning kan stoppa den utveckling som pågår eller att de uppgif- ter som föreskrivs som obligatoriska efter några år inte längre kommer att te sig i lika hög grad erforderliga.

Utredningen har emellertid ansett det önskvärt att kravet på utgivande av emis- sionsprospekt lagfästes. Härför talar bl. a. att, trots den ökade förekomsten av emis- sionsprospekt, utgivandet av prospekt inte alltid uppfattas som ett självklart led i till- handahållandet av beslutsunderlag gentemot aktiemarknaden. I synnerhet vid utbytes- erbjudanden har hittills med några undan- tag saknats sådana uppgifter som är av be- tydelse för bedömningen av de erbjudna villkoren.

I större, ehuru varken på börsen eller på fondhandlarlistan introducerade företag fö- rekommer stundom att nyteckning av ak- tier genomförs utan att denna avses skola leda till en omedelbar introduktion vid bör- sen eller på fondhandlarlistan. Prospekt kan då vara ett adekvat medel för att skapa möjligheter för såväl gamla som presumtiva aktieägare att bättre bedöma bolaget och att eventuellt skydda dem från risken att göra en felinvestering. Då en aktiv marknad i dessa företags aktier ofta saknas, står näm- ligen den vid en kurssättning eljest normalt förekommande värderingen av företaget och dess ledning inte till buds. Veterligt har emissionsprospekt för här avsedda fall av nyteckning hittills inte utgivits. Sannolikhe- ten för att så skulle ske i fortsättningen, om endast rekommendation härom utfär- dades, har av utredningen bedömts som låg. Det synes nämligen inte möjligt att för så-

• Sida 80
•  Original

dana fall åstadkomma något fungerande sanktionssystem inom rekommendationens ram.

Slutligen ger lagstiftningsvägen även en möjlighet att komma till rätta med ett pro— blem, som i praxis ofta vållat bekymmer, nämligen hur man skall kunna garantera en aktieplacerare tillräcklig tidsfrist för stu- dium och analys av prospektet.

Vilka marknadserbjudanden skall medföra krav på emissionsprospekt?

Utredningens förslag omfattar först och främst samtliga de situationer, som hitintills i praxis inneburit att ett aktieemissionspro- spekt utgetts. Förslaget omfattar således kontantemissioner, blockutförsäljningar, in— troduktion på marknaden av aktier i bolag, som tidigare varit ägda av få personer samt s.k. utbyteserbjudanden. Vidare omfattar förslaget utgivande av konvertibla skulde- brev, dvs. obligationer och förlagsbevis som efter en viss tid kan utbytas mot aktier.

Den för de olika typer av marknadser— bjudanden, som innefattas av förslaget, ge- mensamma omständigheten är att rätt till aktier i någon form blir föremål för för- värv.

Vid s. k. utbyteserbjudanden, då ett bolag erbjuder aktieägarna i ett annat bolag att övertaga dessas aktier såsom apportegendom i en nyemission, skall enl-igt förslaget upp- gifter lämnas om det bolag som företar ny- emissionen. Däremot föreslås inte några regler om att prospektet skall innehålla upp- gifter om det bolag, vars aktier skall över- tagas. Bedömningen av värdet av detta bo- lags aktier ställer sig ju i detta fall inte annorlunda än om erbjudandet i stället av- sett ett kontant uppköp av aktierna, i vilket fall ju ingen emission av aktier sker. Utred- ningen tar inte nu ställning till frågan om aktieägarna i ett bolag, som blir föremål för ett erbjudande av något av dessa slag — kända även i svensk praxis under den eng- elska termen »take—over bids» — behöver något särskilt skydd för en riktig bedöm- ning av de aktier de redan innehar. Frågan om vilka former av »take—over bids» som

kan anses uppfylla krav på juridisk och affärsmässig korrekthet kan naturligtvis ej angripas enbart med utgångspunkt från vad ett prospekt angående transaktionen bör in- nehålla. Detta vidare problem anser sig ut- redningen dock inte vilja diskutera inom ramen för detta betänkande. Utredningen avser att återkomma till detta problem i ett senare betänkande.

Konvertibla skuldebrev har här medta- gits trots att denna övergångsform mellan obligation (eller förlagsbevis) och aktie ej regleras av AL. Bestämmelser om konver- tibla skuldebrev upptas däremot i 41—42 55 av förslaget till ny aktiebolagslag, som även omfattar regler om vinstandelsbevis (43 5). Konvertibla skuldebrev har dock medtagits ej främst av den grunden, att detta slag av värdepapper förekommer i förslaget till ny aktiebolagslag, utan därför att vissa former av dylika skuldebrev redan nu förekommer på den svenska marknaden. Lån mot vinst- andelsbevis bör — om denna låneform ac- cepteras i lag och på kapitalmarknaden — senare föranleda tillägg till den nu av fond- börsutredningen föreslagna lagen.

Det vore emellertid inte lämpligt om emis- sionsprospekt skulle erfordras vid samtliga sådana operationer på värdepappersmark- naden som här avses. Allmänt intresse av att prospekt utges förutsätter att ett erbju- dande offentliggöres eller riktas till en vi- dare krets. Detta innebär att allmänheten, i vissa fall i något inskränkt bemärkelse, be— rörs av erbjudandet. Avgörande är dock att ett större antal personer avses. Vad som kan räknas till en >>vidare>> krets är kanske svårt att entydigt ange. Uppenbart är dock att exempelvis apportemission vid förvärv av ett familjeföretag med ett fåtal ägare inte skall behöva föranleda utgivande av pro- spekt. Å andra sidan är det också, med hän- syn till gränsdragningen i övrigt i den före- slagna lagen, klart att, om erbjudandet sker i sådana former, att antalet tecknare resp. köpare kan bedömas överstiga 200, pro- spekt skall utges.

Som angivits i avsnitt 4.4.1, har utred- ningen ansett sig böra uppställa en storleks- gräns för att ett bolag skall anses tillhöra

• Sida 81
•  Original

»aktiemarknadsbolagen» och därmed ha att uppfylla förslagets krav på årsredovisning och delårsrapportering. Det är rimligt att samma storlekskriterium användes i fråga om emissionsprospekt. Således kräves enligt förslaget emissionsprospekt endast om till- gångarnas nettovärde överstiger 10 milj. kr. eller beräknas komma att överskrida denna summa efter emissionen av aktier eller kon- vertibla skuldebrev. Detta sammanhänger med att enligt förslaget kraven på infor- mationsnivå i emissionsprospekt ansluter sig nära till de krav som uppställs för årsredo- visningar och delårsrapporter. Ett bolag kommer enligt förslagets regler att få iaktta— ga denna högre informationsnivå senast vid den tidpunkt, då det tar steget in i »aktie— marknadsbolagens» krets, sådan denna fö- reslagits definierad av utredningen.

Upprättande av emissionsprospekt kan emellertid ej rimligen krävas vid varje till en vidare krets riktad inbjudan. Denna bör avse emission eller dyl. av inte alltför ringa storleksordning. En nedre storleksgräns fö- reslås därför, varigenom upprättande av prospekt endast behöver ske om det totala belopp som till följd av inbjudan kan kom- ma att bli erlagt överstiger en miljon kro- nor och därmed är av sådan storlek att ett allmänt intresse av emissionsprospekt kan väntas föreligga. Beträffande beräkningen av nämnda belopp hänvisas till kapitel 5, mo- tiven till 12 5 första stycket.

I 12 & tredje stycket förslaget anges sär— skilt att prospekt för aktiebolag under bil- dande ej krävs. Det har ansetts att AL:s reg- ler (4—33 åå) ger tillräckligt skydd i detta fall och för övrigt skulle ett sådant bolag inte kunna lämna mer än några få av de uppgifter, som i övrigt föreslås ingå i ett prospekt.

Prospekt vid emissioner av obligations- och förlagslån av traditionell typ för aktie- bolag har under senare år undergått en ut- veckling mot ökad utförlighet. Från att ti- digare ha omfattat enbart emissionsvillkor och säkerhetsbeskrivning innehåller de nu- mera även redogörelse för det låntagande bolagets verksamhet och redovisningshand- lingar för bolaget (koncernen). Denna ut-

veckling är ett uttryck för att långivarna bedömer säkerheten för lånet mer utifrån det låntagande företagets ställning och re- sultat än på rent formella grunder. Informa- tionsgivningen på detta område faller utom ramen för utredningens arbete; allmänt sett får emellertid de synpunkter, som utred- ningen framför beträffande presentationen av redovisningshandlingar i aktieemissions- prospekt, anses vara av betydelse även vid obligations- och förlagslåneem-issioner.

4.5 Företag som inte omfattas av lagförslaget

4.5.1 Bank- och försäkringsaktiebolag

Affärsbankernas redovisning torde i sin nu— varande utformning motsvara högt ställda krav på öppenhet. En närmare redogörelse för den redovisningspraxis, på vilken detta konstaterande grundas, återfinnes i avsnitt 3.6.3. Bankinspektionens insynsmöjligheter i bankernas förhållanden är dessutom synner- ligen långtgående, och den skärpning i flera hänseenden av inspektionens krav som ge- nomförts under senare år har starkt påver- kat även de externa årsredovisningarnas in- nehåll. Det synes därför inte föreligga an- ledning att i särskild lag ålägga bankerna viss redovisningsskyldighet utöver vad bank- lagen fordrar och bankstatistiken innehål- ler. Härtill kommer — liksom beträffande försäkringsbolagen — att den bedrivna verk- samheten till sin art så klart skiljer sig från övriga av förslaget berörda företags att sär- skilda bestämmelser skulle erfordras i ett stort antal speciella hänseenden. De angiv- na skälen och då särskilt den sistnämnda omständigheten har varit anledningen till att utredningen för banker och försäkrings- bolag ej föreslår någon lagstadgad skyldig- het att upprätta emissionspmspekt.

I försäkringsbolagen har, vilket framgår av avsnitt 3.7, försäkringsinspektionen en lika långtgående insyn som bankinspektio- nen har i bankerna. Det arbete som för- säkringsbolagen f.n. bedriver i samarbete med försäkringsinspektionen i syfte att upp- nå en väsentlig höjning av den genom-

• Sida 82
•  Original

snittliga redovisningsstandarden motiverar att även försäkringsaktiebolagen exkluderas ur gruppen av de företag, som eljest skulle falla under denna lag. Ytterligare motiv här- för är att dessa bolags redovisningsproblem i ännu högre grad än bankernas är av spe- ciell natur samt att endast ett ytterst ringa fåtal försäkringsaktiebolag har en sådan ägarstruktur, att de kan vara av intresse för aktiemarknaden.

4.5 .2 Utländska företag

Ett svenskt aktiebolag som äges av utländska intressenter kommer att falla inom lagför- slagets tillämpningsområde, om antalet an- ställda i medeltal under ett år överstiger 500.

Däremot blir förslagets bestämmelser inte gällande för bolag bildade enligt utländsk lag. Sådana bolags aktier är i viss utsträck- ning föremål för handel i Sverige. I några fall noteras sådana aktier på Svenska fond- handlareföreningens kurslista. Gällande börsordning (SFS 1969: 546) medger i 2 &, att vid Stockholms fondbörs inregistreras aktier i vissa utländska dotterbolag till sven- ska börsbolag. Någon sådan inregistrering har ännu inte skett, ehuru samma regel varit gällande sedan 1960.

I fråga om de på fondhandlarlistan no- terade bolagen, vilka åtminstone f.n. är stora koncerner av multinationell typ, är det knappast praktiskt genomförbart för den svenske lagstiftaren eller andra nationella svenska organ att ställa speciella krav på redovisning endast till följd av den om- ständigheten, att aktierna är föremål för handel även i Sverige. Skulle dotterbolag till svenskt börsbolag söka inregistrering av sina aktier vid Stockholms fondbörs, får det antagas att börsstyrelsen som en förutsätt- ning för inregistrering uppställer krav mot- svarande dem som gäller för svenska bolag.

I den mån utländska bolag skulle kom— ma att gå ut på den svenska marknaden med emissionserbjudanden av det slag, som reg- leras av lagförslagets 12 &, bör uppenbarli- gen ett emissionsprospekt utges och göras tillgängligt för den svenska marknaden. Ut-

redningen har ansett att särskild lagregel härom inte erfordras, då en sådan emission normalt kräver medverkan av en svensk af- färsbank eller fondkommissionär. Då ernis- sionsprospekten enl—igt lagförslaget skulle komma att utgöra ett normalt led i emissio- ner på den svenska marknaden, anser sig utredningen kunna förvänta att en sådan svensk förmedlare inte skulle ställa sig till förfogande under annan förutsättning än att antingen ett särskilt svenskt prospekt utarbetas med analog tillämpning av sven- ska lagbestämmelser eller att bolaget till- handahåller ett prospekt av häremot sva- rande standard, utarbetat enligt utländsk lag eller sedvänja. I den mån man i Sverige skulle utbjuda aktier till en större allmänhet på annat sätt än vad här antages, kan man förvänta att förhållandet skulle uppmärk— sammas av pressen, vars negativa reaktion skulle försvåra en sådan emissionsverksam- het.

4.6 Kortfattad översikt över några frågor, som ej föreslås bli föremål för lagstiftning

4.6.1 Normala (»planmässiga», »kalkylmäs— siga») avskrivningar

Till följd av tidigare brister vid redovisning- en av lagerreservens förändringar framstod det länge som särskilt väsentligt för en utomstående bedömare att få närmare kän— nedom därom. Då läget härvidlag sederme- ra förbättrats har i stället under de allra se- naste åren ett stort intresse visats för upp- gifter om normalt avskrivningsbehov.

Ett svenskt standardverk i företagsekono- mi definierar begreppet avskrivningar enligt följande: »Avskrivningarnas syfte är att för- dela anskaffningskostnaden eller på annat sätt fastställt värde för en anläggningstill- gång på de perioder, som tillsammans ut- göra dess användningstid. Avskrivningskost— naden under en viss period skall söka ut- trycka kostnaden (utöver räntan) för nytt- jandet av företagets fasta produktionsappa- rat under ifrågavarande period.»1

1 Skare-Västhagen—Johansson: Industriell

kostnadsberäkning och redovisning, 5 upp]. Sthlm 1966, sid 108—109.

• Sida 83
•  Original

De i svenska företags bokslut redovisa- de avskrivningarna, särskilt på maskiner och inventarier, är till sina belopp vanligen be- stämda mera på grundval av skattemässiga överväganden än såsom uttryck för ett nor- malt avskrivningsbehov enligt en företags- ekonomisk bedömning. Avvikelsen från ett »normalavskrivningsbelopp» härleder sig framför allt ur möjligheten att vid s.k. räkenskapsenlig avskrivning för skatteända- mål avskriva många slag av maskiner och inventarier på en kortare tid än den fak— tiskt beräknade ekonomiska livslängden, vil- ken möjlighet dock endast föreligger, om motsvarande avskrivning företas i räken- skaperna. En annan viktig förklaring till avvikelse mellan de för ett år redovisade avskrivningarna och en tänkt normalavskriv- ning är att finna i de engångsnedskrivningar av nya anläggningar, som får göras genom ianspråktagande av investeringsfonder. Des- sa olika omständigheter leder till svårighe- ter för den externe bedömaren både då det gäller att av de redovisade avskrivningarna i ett företag under ett eller flera år draga några slutsatser rörande företagets normala avskrivningsbehov för ifrågavarande år och då det gäller att jämföra olika företag.

Det finns således ett önskemål om att vid extern bedömning av ett företag få ett annat mått på kostnaden för utnyttjandet av den fasta produktionsapparaten än de redovisade, av skattebestämmelserna starkt påverkade avskrivn-ingama.

Utredningen har funnit att det för när- varande inte är lämpligt att i lag kräva re— dovisning av det normala avskrivningsbeho- vet. I såväl teoretiskt som praktiskt hänseen- ! de synes stora och olösta problem finnas.; Utredningen önskar dock framhålla önsk- värdheten av att enhetliga grunder för av- skrivningsberäkningarna skapas, ett arbete som synes vara möjligt att driva i sam- verkan mellan företag och branschorgani— sationer. Utredningen vill särskilt peka på önskemålet att få till stånd jämförbarhet dels mellan räkenskapsperioder inom ett fö- retag, varigenom resultat— och lönsamhetsut- vecklingen kan följas, dels mellan företa- gen, varigenom en, framför allt från aktie-

marknadens synpunkt, värdefull upplysning för beräkning av storleken av en justerad vinst erhålles.

En mera ingående diskussion av begrep- pet »normalt avskrivningsbehov» skulle bli alltför vittomfattande för att kunna föras inom ramen för detta betänkande. Utred- ningen vill dock i korthet peka på de hu- vudsakl-iga problemområdena vid beräknan- det av normala avskrivningar, nämligen fast- ställandet av:

a) den ekonomiska livslängden, dvs. den tidsperiod under vilken avskrivningarna skall göras;

b) avskrivningarnas tidsmässiga fördel- ning inom denna period;

c) avskrivningsunderlaget.

NBK, som i sina rekommendationer (s. 19—22) tämligen utförligt diskuterat pro— blemen vid redovisning av ett normalt av- skrivningsbehov, uttalade som ett önskvärt mål att företagen på ett enhetligt och kon- sekvent sätt beräknade och redovisade det- ta avskrivningsbehov. Man fann det emel- lertid svårt att lämna klara och entydiga anvisningar om innebörden av normala av- skrivningar och ansåg det således inte möj- ligt att generellt rekommendera företagen att i sin årsredovisning lämna uppgift om normalt avskrivningsbehov enligt någon av kommittén anvisad definition och beräk- ningsmetodik. Som uttryck för en mera långsiktig målsättning rekommenderade kommittén en redovisning av »avskrivning— ar enligt plan», beräknade på anläggningar- nas anskaffningskostnad enligt inom resp. företag uppgjorda och konsekvent tilläm- pade avskrivningsplaner. Man förklarade sig dock inte ha några invändningar mot att »avskrivningar enligt plan» beräknades på återanskaffningskostnad i stället för an- skaffningskostnad. Sistnämnda uttalande pe- kar på den osäkerhet, som för närvarande råder på detta område.

4.6.2 Finansieringsanalys

Såsom redan angetts, har utredningen ej ansett det lämpligt att man i nuvarande lä- ge inför lagbestämmelser om medtagande

• Sida 84
•  Original

av finansieringsanalys i årsredovisningar och andra redovisningshandlingar, som berörs av lagförslaget. Motiven härför är redovisa- de i avsnitt 4.2. Det kan för övrigt näm- nas att ehuru finansieringsanalys allmänt fö- rekommer i årsredovisningar i några få län- der — främst USA — det ingenstädes sy- nes förekomma några lag— eller motsvaran— de bestämmelser om denna redovisnings- handling.

Eftersom finansieringsanalysen är en re— dovisningsform, som först under de senas- te åren mera allmänt kommit i bruk här i landet (se avsnitt 3.4.8), anser utredning- en att en närmare presentation av dess ka- raktär här bör lämnas.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har i en år 1970 utgiven »rekommendation i redovisningsfrågor nr 10», efter att ha kons- taterat att finansieringsanalysens ändamål är att ge en översikt över ett företags finan- sierings— och investeringsförhållanden, an- fört följande synpunkter på deSS uppstäl- lande.

>>1. Finansieringsanalysen är ett komple- ment till balansräkningen, resultaträkningen och förvaltningsberättelsen. Den skall läm- na upplysning om den finansierings- resp. investeringspolitik, som bolaget fört. 2. Om sambandet mellan balans- och re- sultaträkningarna, å ena sidan, samt finan- sieringsanalysen, å andra sidan, klart skall framgå, måste förändringar i dolda reser- ver i varulager m. m. redovisas.

3. Eftersom finansieringsanalysen skall ge en återblick på den förda finansierings- och investeringspolitiken bör den omfatta ett flertal år, lämpligen 3—5 .

4. Om en väsentlig del av en koncerns verksamhet bedrives av dotterbolag eller dessa eljest förvaltar en väsentlig del av koncernens tillgångar, bör finansieringsana- lysen avse koncernen i dess helhet.

5. AV finansieringsanalysen bör framgå de olika finansieringskällorna samt kapital- användningen. Av analysen bör vidare fram- gå hur rörelsekapitalets huvudsakliga be- ståndsdelar förändrats.» NBK ger följande förslag till uppställning av en finansieringsanalys. FAR har i sin

ovannämnda rekommendation medtagit en motsvarande uppställning.

Modell för finansieringsanalys

Tillförda medel Från årets verksamhet internt tillförda medel Försäljning av anläggningar Minskning av långfristiga fordringar Nyemission Ökning av långfristiga skulder

Summa tillförda medel

lxlxxxxx

Använda medel Investeringar i fastigheter och maskiner Investeringar i aktier Ökning av långfristiga fordringar Minskning av långfristiga skulder

Summa använda medel

lexxxx

Förändring av rörelsekapitalet Specifikation av förändring av rörelsekapitalet Ökning (minskning) av varulager >> » » kortfristiga fordringar X » » » kortfristiga skulder— X » » » kassa— och bankmedel X

3

X

4.6.3 Förhandsmeddelanden

Förhandsmeddelanden, se avsnitt 3.12, är främst av intresse för aktiemarknaden. Bör- sens förväntningar — grundade på t. ex. en delårsrapport — om ett visst resultatutfall påverkar kursbildningen och en snabb in- formation om det konstaterade resultatet är därför av stor betydelse för att undvika spekulativa kursrörelser grundade på mer eller mindre underbyggda rykten.

Utredningen anser det därför synnerligen väsentligt att företag, för vilkas aktier en marknad förekommer, publicerar förhands— meddelanden och därigenom bidrar till att informationsmässigt likställa aktieägare och andra intresserade.

Innehållet i ett förhandsmeddelande bör främst inrikta sig på en redogörelse för det ekonomiska utfallet. Som framgått av av- snitt 3.12.l förekommer olika utformning- ar med avseende på resultatredogörelsen. Ut— redningen vill som sin mening uttala att en resultaträkning bör lämnas. Den bör till si- na huvuddelar följa nästföregående års re- sultaträkning, vilken lämpligen även den bör

• Sida 85
•  Original

medtagas för jämförelses skull. Av speciell vikt är att extraordinära poster klart redovi— sas. Resultatredovisningen bör i tillämpliga fall avse koncernen. Om endast moderbola- gets resultat hunnit sammanställas, bör i en kommentar anges huruvida hela koncernens resultatutveckling — i första hand resultatet före extraordinära poster, bokslutsdispositio— ner och skatt — avviker från moderbolagets. Av stor vikt är att förhandsmeddelandet publiceras så snabbt som möjligt. För ak- tiemarknaden torde detta krav vara mer väsentligt än önskemålet att även erhålla information om bokslutsdispositioner.

4.6.4 Särredovisning av resultatet för olika rörelsegrenar och driftsställen. Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete

Fondbörsutredningen vill här erinra om att samarbetsutredningen i sitt betänkande (SOU 1970: 41) närmare berört några av de redovisningsfrågor som inte föranlett medtagande i lagförslaget av särskilda be- stämmelser. I nämnda betänkandes avsnitt 11.2.1 behandlas särredovisning av resulta- tet för ollka rörelsegrenar och driftsställen, i avsnitt 11.2.2 redovisning av utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete. Fond— börsutredningen är enig med samarbetsut- redningen i de slutsatser, vartill den sist- nämnda utredningen kommit.

4.6.5 Offentlig registrering av större aktie- innehav

I utredningens delbetänkande Förenklad ak- tiehantering, SOU 1968: 59, framhölls som en av bristerna med rådande system på ak- tiebolagsrättens område, att den enligt 39 % AL förda aktieboken inte är något funk- tionsdugligt instrument, om man vill vinna klarhet i vilka aktieägare som finns i större bolag och storleken av deras aktieinnehav. Kunskap i dessa hänseenden har emellertid, påpekades det, ansetts önskvärd från flera synpunkter, såsom för bolagen själva, för det allmänna, för dem som vill placera me- del i bolaget odh för skapandet av bättre möjligheter till kontakt mellan mindre ak-

tieägare (SOU 1968: 59, avsnitt 4.3 s. 48; se även 3. 54).

I betänkandet föreslogs, i syfte att åstad- komma en teknisk förenkling av aktiehan- teringen, en omläggning av formerna för vinstutbetalning och utlämnande av emis- sionsbevis. Detta skulle ske genom att ut— delning och handlingar sändes till den som var upptagen i aktieboken som ägare. En konsekvens av denna regel skulle uppenbar- ligen bli, att aktieboken skulle komma att innehålla en i stort sett fullständig offentlig uppgift om aktieägare; förslaget innefatta- de även att aktieägarna skulle upptas i al- fabetisk ordning i aktieboken med angivan- de av antal aktier. Lagen avsågs att bli till- lämplig bl. a. på alla börsregistrerade bolag.

Denna fullständiga offentliga redovisning framstod i förslaget närmast som en bief- fekt av det föreslagna hanteringssystemet, vilken ansågs ligga i linje med uttalade önskemål och inte kunna väcka några be- tänkligheter (SOU 1968: 59. s. 54). Utred- ningen förklarade sig emellertid avse att senare återkomma till frågan, vad intres- set av offentlig redovisning av aktieinnehav borde leda till. .

I den på utredningens förslag grundade lagen (1970: 596) om förenklad aktiehante- ring har vissa i nu förevarande hänseende betydelsefulla avvikelser från utrednings- förslaget gjorts. Det har föreskrivits, att ak- tieinnehav, som registrerats i aktieboken och som uppgår till högst 500 aktier, inte skall ingå i för allmänheten tillgänglig ut— skrift av aktieboken. Vidare har upptagits bestämmelser om s.k. förvaltanegistrering, innebärande, att för aktier som deponerats hos bank eller fondkommissionär förvalta- ren kan registreras som mottagare av ut- delningar och emissionsbevis. (Utredningen hade föreslagit bestämmelser om förvaltar- registrering men endast som undantagsföre- teelse närmast avsedd för utländska aktie- innehav.) Även förvaltare skall dock, enligt den nya lagen, lämna offentligen tillgäng- lig uppgift om aktiedeposition överstigan- de 500 aktier i ett bolag. Slutligen har till- lämpning av aktiehanteringslagen gjorts fri— villig även för börsregistrerade bolag.

• Sida 86
•  Original

Vid den riksdagsbehandling som föregick antagandet av lagen om förenklad aktiehan- tering påpekades att varken fondbörsutred- ningen eller Kungl. Maj:t haft för avsikt att med sina förslag i förevarande hänseende ta ställning till insynsfrågan i hela dess vidd (se 1 LU 1970: 62 s. 44). Införandet av 500-ak- tier-gränsen synes emellertid i vart fall in- nebära, att småsparares intresse av ano- nymitet och sekretess ansetts så beaktans— värt att en av de synpunkter som kan anfö- ras till stöd för fullständig offentlig redo— visning av aktieinnehav måst få vika, näm- ligen intresset hos mindre aktieägare att kunna komma i kontakt med andra sådana grupper för gemensamma aktioner. Detta in- tresse anser sig utredningen med hänsyn här- till inte böra vidare diskutera i förevarande betänkande. Däremot har utredningen — i överensstämmelse med vad som anfördes under riksdagsbehandlingen —— ansett sig bö- ra ytterligare överväga den fråga som i detta sammanhang synes vara viktigast, nämligen om en offentligen tillgänglig förteckning borde finnas över aktieägare med visst större aktieinnehav. Det kan tyckas vara ett befo- gat intresse för anställda att veta vem eller vilka som egentligen äger det företag där de arbetar. För kapitalplacerare kan det vara viktigt att veta med vem de skall dela sin risk. Även för det allmänna synes kunskap i nu nämnt hänseende kunna vara av vikt.

Det kan hävdas att större aktieägare, om de vill utöva inflytande i bolaget genom att verka på bolagsstämma, måste vara registre- rade i den offentliga aktieboken. Erfaren— heten synes emellertid visa, att stora aktie- intressen kan påverka ett aktiebolags verk- samhet helt vid sidan av bolagsstämman. I aktiebolag som ej kommer att tillämpa den nya lagen om aktiehantering är aktieboken dessutom ett bristfälligt redskap för att ge klarhet om aktieinnehavs storlek. I utländsk rätt möter man ofta bestämmelser om of- fentlig registrering av större aktieinnehav; så är förhållandet exempelvis i engelsk rätt, där registrering skall ske av aktieinnehav om minst 10 % av aktiekapitalet.

Enligt utredningens mening kan vissa be- tänkligheter anföras mot det system med of-

fentliggörande av i aktieboken registrerade innehav och av depositioner överstigande 500 aktier, som upptagits i lagen om för- enklad aktiehantering. En regel som anger aktieinnehav i absoluta tal kan verka ytterst godtyckligt: 500 aktier kan vara mycket i en del företag, en ointressant obetydlig- het i andra. Det är också tänkbart att reg- lerna kan inbjuda till manipulationer. En — låt vara kanske mer teoretisk än prak- tisk — möjlighet är att man kan höja aktier- nas nominella belopp för att även för myc- ket betydande poster komma under antalet 500 aktier. En annan möjlighet kunde vara, att den som ville dölja ett kanske högst av- sevärt sammanlagt aktieinnehav verkställer deposition hos ett stort antal förvaltare. Slut- ligen bör det erinras om att anslutning till det nya aktiehanteringssystemet gjorts fri— villig även för de företag som här tilldrar sig det största intresset nämligen börsbolagen. De olika regler som kommer att gälla för företag som tillämpar den nya lagen och sådana som inte gör detta kan tänkas ut- öva ett — en smula irrationellt — inflytande på valet mellan de olika formerna.

Anser man intresset av offentlig redo— visning av större aktieinnehav värt beak- tande, kan det sålunda synas vara det rik- tiga att, såsom skett i förut åsyftade ut— ländska rättssystem, bestämma viss andel av aktiekapitalet som skulle medföra re- gistrering i särskild offentlig förteckning. Regeln skulle väl då begränsas till företag av viss storleksordning och av allmännare intresse, lämpligen just de företag på vil- ka den av utredningen i förevarande betän- kande föreslagna särskilda redovisningsla- gen avses bli tillämplig.

Det måste emellertid medges, att det mö— ter avsevärda svårigheter att finna ett för dessa företag i gemen adekvat procenttal för »större» aktieinnehav. En exempelvis i engelsk rätt använd 10 %-regel kan här in- te vara en lämplig förebild. Ägarstrukturen är nämligen ofta sådan att betydligt mindre andelar medför möjlighet till avsevärt infly- tande över bolaget. Några synpunkter på frågan om vilken betydelse man kan tillmäta kunskap om ägarförhållandena har också re-

• Sida 87
•  Original

dovisats i utredningens betänkande Förtrolig företagsinformation och börshandel, SOU 1970: 38 (avsnitt 1.3). Den preliminära dis- kussion som där förts ger vid handen att det föreligger betydande svårigheter att uppstäl— la några siffermässigt bestämda krav på ak- tieinnehav, innebärande reellt medinflytan- de.

Härtill kommer att man ju dock genom den i den nya lagen om förenklad aktiehan— tering lanserade 500-gränsen fått regler, som har till syfte att skapa offentlighet åt aktie- innehav av viss storlek. Det kan synas rim- ligt att man nu avvaktar erfarenheter av dessa regler och inte, innan de ännu hun— nit att prövas, väcker förslag om ett nytt system. På motsvarande sätt kan det vara lämpligt att låta erfarenheten utvisa, om benägenheten att välja att tillämpa den nya hanteringslagen negativt påverkas av de skiljaktiga offentlighetsreglema.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen stannat för att det inte nu bör föreslås några ytterligare eller förändrade regler om offentliggörande av aktieinnehav. Utredningen finner det emellertid önsk- värt, att bankinspektionen vid utövandet av sin tillsyn över värdepapperscentralen och över dem som kommer att fungera som för- valtare enligt aktiehanteringslagen med upp- märksamhet följer eventuella tendenser till särskilda arrangemang som syftar till att döl- ja ägarförhållandena i ett företag.

• Sida 88
•  Original

Specialmotiverin g

Lag med särskilda redovisningsbestämmel— ser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I detta kapitel betecknar uttrycket »ut- redningarna» fondbörsutredningen och sam- arbetsutredningen.

lå

Paragrafen uppdrar gränserna för lagens tillämpningsområde.

Första stycket. Såsom angivits i kapitel 4 framlägges lagförslaget, i vad det avser års- redovisning och delårsrapport samt allmän- na bestämmelser, gemensamt av fondbörs- utredningen och samarbetsutredningen. De i första stycket under punkt 1. upptagna ak- tiebolagen är sådana som av fondbörsut- redningen ansetts böra tillämpa de före- slagna bestämmelserna. Motiveringen åter- finnes ovan i avsnitt 4.4, vilket även be- handlar frågan om tillämpningen av den storleksgräns som bygger på antalet aktie- ägare. Punkt 2. bygger på överväganden av samarbetsutredningen, återgivna i dess be- tänkande, SOU 1970: 41, avsnitt 11.1.1. Fondbörsutredningen har inte haft anled— ning att ta ställning till regeln i denna punkt.

Det följer av 7 5 första stycket att be— stämmelserna om koncernredovisning i 7, 11 och 13 åå endast är tillämpliga på fö- retag nämnda i styckets punkt 1.

Med tillgångarnas »nettovärde», ett be-

grepp som även utnyttjas i aktiebolagsut- redningens förslag (84 å i förslag till aktie- bolagslag), avses tillgångarnas på balansräk- ningens aktivsida upptagna värde efter av- drag för ackumulerade av— och nedskriv- ningar, varulagerreserv etc. Härav följer att de företag som redovisar värdeminsk- ningskonton, varulagerreserv, ackumulerade överavskrivningar etc. på balansräkningens passivsida, vid beräkning av tillgångarnas nettovärde skall draga av dessa poster från aktivsidans summa. För fullständighetens skull bör även påpekas att »Förlust å bola- gets verksamhet», vilken i AL:s balansräk— ningsschema redovisas som en »tillgång», givetvis inte skall inräknas i nettovärdet. Beräkningen skall bygga på bolagets ba- lansräkning och ej på koncernbalansräk- ning.

Medeltalet anställda bör lämpligen be- räknas enligt de schabloner som tillämpas vid den årliga redovisningen till riksförsäk- ringsverket för beräkning av ATP-avgif- ter.

Det kan naturligtvis inte helt uteslutas att några företag kan bli gränsfall, något som blir händelsen exempelvis om antalet anställda varierar kring gränstalet 500 per- soner. Ett sådant företag kan då tänkas vis- sa år underlåta att avge årsredovisning och delårsrapport enligt denna lag. Utredning- en har dock inte ansett risken härför sär— skilt stor då erfarenheten visar att företag som en gång infört en öppnare eller mer

• Sida 89
•  Original

omfattande redovisning mestadels även i fortsättningen bibehåller samma typ av re- dovisning. Det kan å andra sidan inte hel- ler vara lämpligt att kräva en fortsatt rap- portering enligt de skärpta kraven i denna lag endast därför att så skett tidigare. Struk- turförändringar m.m. kan snabbt få så- dana konsekvenser för ett företag att ett allmänt intresse av t. ex. fortsatt delårsrap- portering upphör.

Bestämmelserna om årsredovisning trä- der med förslagets formulering i funktion för ett företag, så snart detta uppfyller nå- got av de i stycket angivna villkoren. Skul- le exempelvis ett aktiebolag med mer än tvåhundra aktieägare passera den på till- gångarnas nettovärde byggande storleks- gränsen för första gången i och med en per den 31 december 1975 upprättad balans- räkning, skall sålunda den årsredovisning som framlägges för räkenskapsåret 1975 uppfylla lagens krav. I 8 5 första stycket anges särskilt, från vilken tidpunkt skyldig- heten att avge delårsrapport inträder.

Tredje stycket. Motiven för undantagan— det av bank- och försäkringsaktiebolag är angivna i avsnitt 4.5 .

25

Såsom rubrik till 2—7 åå har använts termen >>årsredovisning», vilket ansluter till gällande AL, där koncernredovisningen (se 7 å förslaget) ingår i årsredovisningsbegrep— pet. I förslaget till ny aktiebolagslag görs däremot en åtskillnad mellan »årsredovis— ning» och >>koncernredovisning», se av- snitt 2.3.2.

Paragrafen innehåller hänvisning till be- stämmelserna om årsredovisnings innehåll i aktiebolagslagen och i lagen om ekono- miska föreningar. Enligt andra resp. tred- je stycket denna paragraf skall ekonomisk förenings årsredovisning insändas till re— gistreringsmyndigheten samt skall koncern- redovisningshandlingar enligt 7 å vara of- fentliga.

Andra stycket. Nuvarande regler om pub— licitet för ekonomiska föreningars årsre- dovisning går inte lika långt som motsva-

rande regler för aktiebolag. Redovisnings- handlingarna skall sålunda enligt 44 å la- gen om ekonomiska föreningar senast sju månader efter räkenskapsårets utgång fin- nas tillgängliga hos föreningen för envar. Endast efter anmodan av länsstyrelsen (re- gistreringsmyndigheten) skall avskrift av re- dovisningshandlingarna insändas till denna.

Det har synts lämpligt att i fråga om de större, av lagen berörda ekonomiska för- eningarna kräva att redovisningshandlingar alltid skall finnas tillgängliga hos den offent- liga registreringsmyndigheten.

De handlingar som avses är de i 44 å lagen om ekonomiska föreningar nämnda, dvs. >>redovisningshandlingarna för året jämte revisionsberättelsen ävensom protokoll eller annan handling, utvisande föreningsstäm- mans beslut i anledning av den framlagda balansräkningen». Dessa handlingar skall senast sju månader efter räkenskapsårets ut- gång i avskrift utan särskild anmodan insän- das till registreringsmyndigheten.

Genom denna bestämmelse skapas paral- lellitet vad avser registreringsskyldigheten med motsvarande föreskrift i 126 å 1 mom. tredje stycket AL. Här kan också hänvisas till utredningarnas förslag i 8 å att delårs- rapport för aktiebolag och ekonomiska för— eningar skall insändas till registreringsmyn- digheten.

Tredje stycket. Förslaget om koncemre- dovisning i 7 å utgår från förutsättningen att koncernbalansräkning och koncemresul- taträkning skall offentliggöras.

I 121 å andra stycket AL anges att re- dovisningshandlingarna och revisionsberät- telsen minst en vecka före ordinarie bo— lagsstämma hos bolaget skall hållas till- gängliga för aktieägarna i tillräckligt antal exemplar. Handlingarna skall även oför- dröjligen översändas till aktieägare, som med uppgivande av postadress begär det. I 121 å första stycket stadgas bl.a. att ovan nämnda handlingar skall framläggas vid ordinarie bolagsstämma. 126 å 1 mom. tredje stycket behandlar skyldigheten att till registreringsmyndigheten (Patent- och re— gistreringsverket) insända redovisningshand- lingama och revisionsberättelsen. I båda här

• Sida 90
•  Original

refererade paragrafer gör AL undantag för koncernredovisningshandlingama (koncem- balansräkning och koncernredogörelse). Tredje stycket gör de i förslagets 7 å angiv- na redovisningshandlingama för koncernen publika på samma sätt som gäller för övri- ga redovisningshandlingar.

35

Paragrafen stadgar att föregående års ba- lansräkning och resultaträkning skall inta- gas i årsredovisningen.

Första stycket. Bedömningen av ett före- tags resultat och ställning underlättas om föregående års resultat- och balansräkning medtages i årsredovisningen. När föregåen- de balansräkning medtages kan också läsa— ren lätt överblicka förändringarna i före- tagets finansiella förhållanden under det gångna året, vilket utredningarna sett så- som ett viktigt motiv för förslaget i första punkten, när de nu inte funnit det lämpligt att föreslå regler om publicering av finan- sieringsanalys.

För att man i största möjliga utsträckning skall erhålla jämförbara uppgifter föreskri— ves i förslaget att, om ändring under året vidtagits beträffande posters specificering, motsvarande förändringar skall ske även vid återgivandet av föregående års balans- och resultaträkning. I vissa situationer kan emellertid något oeftergivligt krav på omar- betning inte ställas. Medan en ändrad upp- ställning av balansräkningens poster endast i undantagsfall ger problem i detta avseen- de, kan vid exempelvis ändrad kostnadsre- dovisning ofta en orimlig arbetsinsats er- fordras om kravet på jämförbarhet i resul— taträkningen ovillkorligen skulle upprätthål- las. Den i andra punkten givna undantags- klausulen avser främst sådana fall. Skulle av särskilda skäl omarbetning inte vara möj- lig, anges lämpligen för vilka poster jäm- förbarhet ej föreligger.

Förslaget innebär bl. a. att föregående års fastställda balans- och resultaträkning skall redovisas i oförändrat skick, bortsett från eventuellt ändrad specificering. För- ändring i koncernens (företagets) samman—

sättning, t.ex. en under året skedd försälj— ning av dotterbolag, får således inte föran- leda att det avyttrade företaget exkluderas från tidigare års redovisning. Visserligen kan det hävdas att vissa poster i resultat- räkningen — omsättning samt rörelseresul- tat före och efter avskrivningar — i detta fall inte blir jämförbara, men den från re- sultatberäkningssynpunkt kanske viktigaste uppgiften, nämligen resultatet efter avskriv— ningar och efter finansiella intäkter och kostnader, blir så långt det är möjligt jäm- förbar.

4å

Paragrafen upptar de föreslagna ökade kraven på uppgifter i balansräkningen. Upp- lysning om lagerreservens storlek samt över— eller underskott i pensionsskuldsavsättning- ar skall lämnas.

Första och andra styckena. Varken gäl- lande lag eller förslaget till ny aktiebolags- lag innehåller något förbud mot undervär- dering av omsättningstillgångar — ett sak- förhållande som i praktiken får sin största betydelse med avseende på varulager. Som det viktigaste skälet för bibehållande av nu- varande maximivärderingsregel framhåller aktiebolagsutredningen den anknytning mel- lan redovisningen och skattereglerna, som finns i de nordiska länderna.

En öppen redovisning av eventuellt före- kommande lagerreservs storlek är av stor vikt särskilt för bedömningen av ett före- tags konsolideringsgrad, betalningsförmåga och räntabilitet.

När utredningen föreslår en öppen redo- visning av lagrets bruttovärde och lagerre- serv innebär detta givetvis inte alls detsam- ma som ett förbud mot undervärdering.

Man kan naturligtvis ifrågasätta om ett krav på öppen redovisning av lagerreser- ven — genom att framtvinga att konsolide- ringsgraden åtminstone till en del behöver visas — på något sätt kan skada företaget. I första hand tänker man härvidlag på ut- ländska konkurrenters ökade insynsmöjlig- heter. Risken för allvarligare negativa ef— fekter av denna typ får dock betecknas som

i | i i

• Sida 91
•  Original

ringa. Bland de företag som utsättes för den mest kännbara utländska konkurrensen tor- de få räknas de stora exportinriktade börs— bolagen. De flesta av dessa redovisar för närvarande — i några fall sedan åtskilliga år tillbaka — lagerreserven i sin balansräk- ning. Den föreslagna lagen skall endast om- fatta större företag, vilket ger en helt an- nan utgångspunkt för bedömningen av ris- ken med konkurrenters ökade insyn än om det gällt en motsvarande redovisningsregel i den allmänna aktiebolagslagen, som ju även skall tillämpas på mindre företag var— av många säkerligen är mycket känsliga för starka såväl inhemska som utländska kon- kurrenters insyn. Se även samarbetsutred- ningens betänkande, SOU 1970: 41, avsnitt 11.1.1.

Lagrets bruttovärde skall enligt förslaget särskilt anges i balansräkningen. Skillnaden mellan detta bruttovärde och bokförda vär- det, lagerreserven, skall även anges där. La- gerreserven kan i balansräkningen uppta- gas som en öppet redovisad avdragspost vid balansposten för varulagret eller som sepa- rat post på balansräkningens passivsida, i senare fallet lämpligen placerad analogt med investeringsfonder mellan skulder och eget kapital (jfr avsnitt 2.3.3).

Lagrets bruttovärde föreslås få beräknas på två alternativa sätt, nämligen med ut- gångspunkt från antingen civilrättens eller skattelagstiftningens bestämmelser. De bäg- ge alternativen behandlas i första resp. and- ra stycket av paragrafen. Enligt första styc- ket skall anges det högsta värde till vilket varulager får upptagas enligt 100 å 4 mom. första stycket första punkten AL. För eko- nomiska föreningar gäller motsvarande stad- gande i föreningslagens 40 å 4 mom. Nämn— da regel i AL — till sitt innehåll oförändrad i aktiebolagsutredningens förslag — lyder: »Andra tillgångar än anläggningstillgångar (omsättningstillgångar) må ej upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre be- lopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått.» Be- greppet »verkliga värdet» definieras i andra stycket av samma mom.: »Såsom det verk- liga värdet å omsättningstillgång skall an-

ses försäljningsvärdet efter avdrag för för- säljningskostnaderna, om ej på grund av tillgångens beskaffenhet eller andra omstän- digheter annat värde bör sättas därå jäm- likt allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased.»

De i AL upptagna bestämmelserna är ett uttryck för den s. k. »lägsta värdets princip». Det har för utredningarna ansetts uppen- bart, att den, åtminstone formellt, såsom huvudregel i förslaget upptagna bestämning- en av bruttovärdet skall ansluta till det ut- tryck för lägsta värdets princip, som ingår i de i förhållande till förslaget grundläggan- de lagarna, AL och lagen om ekonomiska föreningar. Frågan om över huvud taget en undervärdering föreligger måste avgöras på grundval av reglerna i dessa lagar.

Utredningarna har emellertid ansett sig behöva beakta, att företagen i första hand inventerar varulagret enligt kommunalskat— telagens bestämmelser (1 å förordningen (1955: 257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen). Den skatterättsliga for- muleringen av lägsta värdets princip åter- finnes i anvisningarna till 41 å kommunal- skattelagen och innebär att det värde, varpå den skattemässigt tillåtna nedskrivningen av varulager baseras, skall vara »lagrets an- skaffningsvärde eller, därest återanskaff- ningsvärdet å balansdagen är lägre, sist- nämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans».

Denna definition av »lägsta värdet» skil- jer sig från den civilrättsliga. Skattelagens återanskaffningsvärde (det å balansdagen gällande anskaffningspriset) motsvarar så— lunda inte AL:s definition av verkliga vär— det. I praktiken är dock ofta skillnaden mel- lan de »lägsta värden», som framkommer enligt de båda beräkningsmetoderna. inte så stor. Så länge ett företag har en i för- hållande till det skattemässiga bruttovärdet betryggande stor nedvärdering av lagret, an— ser det sig i allmänhet inte behöva göra en särskild beräkning av det lägsta värdet enligt de civilrättsliga reglerna. AV denna grund torde de flesta i nuvarande praxis i årsre— dovisningar lämnade uppgifterna om lager- reserver och deras förändringar grunda sig

• Sida 92
•  Original

arna. Utredningama har ansett det lämpligt att förenkla företagens uppgiftslämnande an- gående såväl lagrets bruttovärde som lager- reserv genom att medge en anknytning till den skattemässiga beräkningen. Då utred- ningarna sålunda valt att låta företagen följa den skattemässiga värderingsregeln föl- jer som en konsekvens att även de skatte- mässigt tillåtna inkuransavdragen får använ- das. Schablonmässigt tillåtes avdrag för in— kurans med 5 %. För vissa branscher har riksskattenämnden fastställt högre avdrag. Förutsättningen för användning av den skattemässiga beräkningsmetoden skall dock enligt andra stycket vara, att upplysning härom lämnas i en not till balansräkningen. Begreppet »not» användes här och på and- ra ställen i den föreslagna redovisningsla- gen på samma sätt som av aktiebolagsutred- ningen i dess förslag till ny aktiebolagslag (105 å). Sålunda skall tydlig hänvisning gö- ras till noterna vid de poster i redovisnings- handlingama, till vilka noterna hänför sig. Normalt möter det inga hinder att i ba- lansräkningen uppta de värden som följer av de skattemässiga värderingsreglerna. Emellertid bör det observeras att i fråga om lagrets nettovärde högre värdering än enligt de civilrättsliga bestämmelserna ej är tillåten. Om den skattemässigt beräknade la- gerreserven således saknas eller är liten, måste en bedömning av lagrets värde en- ligt de civilrättsliga reglerna alltid ske för konstaterande av att det enligt dessa regler bestämda maximivärdet inte överskrides. Tredje stycket. Enligt 1 5 lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. kan arbetsgivare, som utfäst pension till arbetstagare eller arbetstagares efterle- vande, trygga utfästelsen genom särskild re- dovisning av pensionsskuld eller avsättning av medel till pensionsstiftelse. Den särskilda redovisningen består i att skuld upptages i balansräkningen under beteckningen »Av- satt till pensioner» . Den sammanlagda avsättningen för pen- sionsändamål i form av skuldredovisningen och/eller av förmögenhet i pensionsstiftelse

kan överstiga den faktiskt existerande skuld, som utgöres av det beräknade kapitalvärdet av företagets pensionsåtaganden. I sådant fall föreligger ett parallellfenomen till la— gerreserven, dvs. en dold reserv, ty gällan— de lag har inga krav på uppgift i årsredo- visningen om överskottet.

Emellertid kan, när det gäller pensions— skuldredovisningen, även underskott före- ligga. I 7å bokföringslagen(1929: 117) i dess lydelse gällande från den 1 mars 1968 anges: »Den bokföringsskyldiges pensions- åtaganden behöver ej upptagas bland skul- derna». AL 101 5 7 mom. andra stycket ställer krav på redovisning inom linjen i ba- lansräkningen av de pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna. I aktiebolags- utredningens förslag har detta krav skärpts till att gälla underavsättningens beloppsmäs- siga storlek.

Enligt utredningarnas mening bör på de större företag, för vilka den särskilda re- dovisningslagen skulle gälla, kunna ställas kravet inte endast att de -— på det sätt ak- tiebolagsutredningen föreslår — redovisar un— derskott i pensionsskuldavsättningar utan även att de i förekommande fall, i analogi med lagerreservens belopp, öppet redovi- sar överskott i sådana avsättningar. Någ- ra svårigheter att efterkomma ett sådant ut— vidgat krav kan ej antagas föreligga, ty fö- retag med överskottsavsättning i posten »Avsatt till pensioner» torde redan behöva företaga årlig uträkning av överskottet för att kunna uppfylla de regler om avtappning av viss del av överskottet, som anges i 28 5 1 mom. sjunde stycket kommunalskat- telagen.

Uppgift om över- eller underskott av här angivna slag har intresse för aktiemarkna- dens bedömning av samma skäl som ovan angivits beträffande lagerreservens storlek.

Beträffande beräkning av pensionsstiftel- ses förmögenhet hänvisas till vad därom sagts i prop. 1967: 83, s. 141—142.

Så

I denna paragraf föreskrives, att i resul- taträkning skall redovisas omsättningssum-

• Sida 93
•  Original

Första stycket. Bruttoredovisning i resul- taträkningen (jfr avsnitt 3.4.3) torde all- mänt underlätta läsning och förståelse av resultaträkningen.

Utredningama föreslår, att omsättnings- summan obligatoriskt skall såsom särskild post redovisas i resultaträkningen. Detta in- nebär att AL:s förfångsklausul i 103 ä 1 mom. första punkten sättes ur kraft för av utredningarna berörda företag. Aktiebolags- utredningen har, med hänsyn till utveckling- en i praxis, ansett det lämpligt att omsätt- ningssumman redovisas i resultaträkningen men lämnar även den möjligheten öppen att ange uppgiften inom linjen. Sistnämnda re- dovisningssätt har dock inte ansetts behö- va medges som ett alternativ i utredning— arnas förslag.

Den bästa effekten av en bruttoredovis- ning erhålles, om resultaträkningen uppstäl- les i staffelform (tilläggs-avdrags-form), jfr avsnitt 3.4.3. Förslaget innehåller dock inga bestämmelser härom, då utredningarna — liksom även aktiebolagsutredningen — in— te ansett det lämpligt att nu reglera resul- taträkningens uppställningsform, vilket kan- ske snarare skulle tendera att stoppa än att befrämja utvecklingen.

Omsättningssumman skall enligt god re— dovisningssed anges exklusive mervärde— skatt på omsättningen.

I första stycket upptages vidare den vik- tiga bestämmelsen om öppen redovisning i resultaträkningen av lagerreservs ökning el- ler minskning. Såsom framgått av resone— mangen i det föregående är denna uppgift av central betydelse för bedömningen av företagens resultat.

Förändringen av lagerreserven skall an- ges såsom skillnaden mellan lagerreserven vid räkenskapsårets början och reserven vid årets slut, i båda fallen bestämd enligt de- finitionen i 4 & första eller andra stycket. Därvid måste givetvis förutsättas att sam— ma metod — dvs. antingen den i första stycket eller den i andra stycket angivna — användes vid beräkning av såväl ingåen- de som utgående högsta tillåtna lagervär- de.

NBK anger i sina rekommendationer (s. 24) tre olika former för lämnandet av upp- gift om ändring av lagerreserven i resultat- räkningen, vilket förklaras av att man sam- mankopplat denna uppgifts angivande med upplysning om prisförändringars påverkan på resultatet. Samtliga tre alternativ inne- håller en uppgift om det belopp, varmed la- gerreserven faktiskt ändrats från föregåen- de balansräkning. Detta innebär alltså att alla de tre av NBK angivna alternativen uppfyller det föreslagna lagkravet.

Det kan te sig som en inkonsekvens, att förslagets 5 & inte också kräver en redo- visning i resultaträkningen av förändringen i det skillnadsbelopp, som omtalas i 4 & tredje stycket, alltså över- eller underskott i pensionsskuldsredovisningen. Förklaringen till att ett sådant krav inte medtagits ligger däri, att beloppet för en sådan förändring, i den mån det skulle redovisas öppet i resul- taträkningen, i många fall borde uppdelas i delbelopp av olika karaktär. Ofta är näm— ligen förändringen helt eller delvis hänför- lig till extraordinära omständigheter, exem- pelvis införandet av en ny pensionsplan i företaget. Ett delbelopp skulle sålunda lämpligen redovisas som extraordinär intäkt eller kostnad, ett annat delbelopp hänföres till gruppen bokslutsdispositioner (betr. det- ta begrepp se avsnitt 3.2) i en modernt upp- ställd resultaträkning. (FAR har i sin re- kommendation i redovisningsfrågor nr 4 relativt utförligt behandlat dessa problem.) I företag med pensionsstiftelse, bland vars tillgångar ingår värdepapper, kan en föränd- ring av över- eller underskott uppkomma ge- nom kursförändringar på dessa värdepap- per. Dessa komplikationer medför att det skulle vara olämpligt att kräva redovisning i ett belopp i resultaträkningen av föränd- ringen av över- eller underskott. Man kan så mycket lättare avstå från detta krav, då dels den faktiska totalförändringen ju ändå kommer till synes genom att årsredovisning- en även skall innehålla föregående års ba- lansräkning, dels de årliga förändringarna i över- eller underskott endast mera undan- tagsvis i framtiden kan beräknas uppgå till belopp av verkligt stor betydelse för resul-

• Sida 94
•  Original

Andra stycket. Det kan inte anses lämp- ligt att ovillkorligen kräva omsättnings- summans redovisning i alla av lagförslaget berörda företag. Utredningama har funnit att företag inom försvarsindustrin samt fö- retag i alldeles speciella konkurrenssitua- tioner, särskilt gentemot utlandet, kan be- höva befrias från detta krav. Dispens skall då kunna beviljas av Konungen eller myn- dighet Konungen förordnar.

Gå

Denna paragraf innehåller regeln att in- vesteringar i anläggningstillgångar som är 1) fastigheter, 2) fartyg eller 3) maskiner, inventarier och dylikt skall anges i årsre- dovisningen. Beloppen skall fördelas på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna anläggningstillgångama. Om moti- ven se avsnitt 4.2. Den tidsperiod för vilken investeringarna skall anges är fem år. Valet av denna period har bl .a. påverkats av att företagen utan svårighet från t. ex. dekla- rationerna kan ta fram upplysningar för denna tid. Vidare överensstämmer tidspe- rioden fem år med en av huvudreglerna för räkenskapsenlig avskrivning av maskiner och inventarier enligt kommunalskattelagen, nämligen den s.k. »20 %-avskrivningen» som medger att maskiner och inventarier avskrives på fem år. Med ledning av den lämnade uppgiften kan sålunda läsaren en- kelt beräkna storleken av en »20 %-avskriv- ning», vilken i många fall kan vara en icke orimlig approximation till en normalav- skrivning för sådana tillgångar.

>>Fartyg>>, vilka i skattehänseende tillhör gruppen maskiner och inventarier, har i lag- förslaget nämnts för sig i avsikt att få pa- rallellitet med aktiebolagsutredningens för— slag, i vars balansschema (102 &) »fartyg» upptagits som särskild post, skild från »ma- skiner, inventarier och dylikt».

Det har ej ansetts nödvändigt att för fas- tigheter föreskriva en uppdelning av inves- teringsbeloppet på delbelopp för byggnader resp. mark. Uppgift om de senaste fem årens investeringar i byggnader ger ju i

alla fall inte något underlag för beräk- ning av normalt avskrivningsbehov i fråga om byggnader. Balansschemat i 101 & AL kräver ej redovisning av byggnader och mark var för sig, något som däremot fö- reslås av aktiebolagsutredningen. Om dess förslag genomföres kommer alltså den nu föreslagna formuleringen att automatiskt re- sultera i en uppdelning av investeringsbe- loppet på byggnader resp. mark.

Bruttoinvesteringsbeloppet skall redovisas utan avdrag för eventuell nedskrivning mot investeringsfond. Beloppet skall vidare av- se under resp. år gjord investering oavsett om tillgången ännu finns kvar inom företa- get eller ej. Detta kan ge en felaktig bild av avskrivningsbehovet, varför — om större av- yttring skett — upplysning härom lämpligen bör lämnas.

För att kunna ge en fullständig bild av investeringarna under de angivna åren — jfr diskussionen i avsnitt 4.2 — måste uppgiften omfatta även anläggningar, som vid respek— tive års slut ej färdigställts. Sådana tillgångar upptages normalt inte i posterna »Fastighe- ten», »Maskiner och inventarier» etc. i ba- lansräkningen utan som en eller flera sär— skilda poster betecknade »Pågående nyan- läggningar», »Förskott på anläggningstill- gångar» eller dylikt. Den totala bruttoin- vesteringen för ett år erhålles i förekom- mande fall genom att summan av de belopp, som upptagits som färdiga investeringar un— der året på kontona för fastigheter, ma- skiner etc., ökas eller minskas med ökning- en resp. minskningen av den eller de ha- lansposter, som omfattar ännu ej färdig- ställda anläggningstillgångar.

Uppgiften föreslås kunna lämnas anting- en i not till balansräkningen eller i förvalt— ningsberättelsen. Beträffande begreppet »not» hänvisas till kommentaren till 4 &.

7å

I paragrafen anges vilka bolag som i sin årsredovisning även skall publicera kon- cernredovisning. I förhållande till AL är koncernredovisningen utvidgad och består

• Sida 95
•  Original

av i första hand koncernbalansräkning (det i 104 & AL medgivna alternativet med koncernredogörelse är alltså inte tillåtet) och koncernresultaträkning.

Första stycket. Paragrafens bestämmelser om koncernredovisning bestående av kon- cernbalansräkning och koncernresultaträk- ning skall endast gälla de i punkt 1 av l 5 första stycket angivna bolagen, dvs. »aktie- marknadsbolagen». Givetvis saknar de helt tillämpning på bolag utan dotterbolag.

Såsom tidigare (avsnitt 4.4.2) påpekats, kan koncernredovisningen sakna intresse som komplement till redovisningshandling— arna för moderbolaget i vissa fall, nämli- gen där dotterbolagen har helt underordnad betydelse. Denna situation kan enligt utred- ningens bedömning anses föreligga om var- ken nettovärdet (om detta begrepp, se vid 1 5 första stycket) av moderbolagets tillgång— ar till mer än en fjärdedel utgöres av ford— ringar hos och aktier i dotterbolag eller kon- cernens omsättningssumma överstiger mo- derbolagets med mer än en tredjedel av denna.

De nu angivna gränserna är dragna så att det inte skall vara nödvändigt för ett bolag att upprätta koncernredovisningshand- lingar för att kunna konstatera, om reglerna i 7 5 är tillämpliga eller ej. Den enda sär- skilda åtgärd, som i förekommande fall kan bli erforderlig, är att beräkna koncernens omsättningssumma efter avdrag för intern omsättning inom koncernen, vilket i regel inte torde medföra några större svårigheter.

Andra stycket. Ytterligare en förutsätt- ning för skyldighet att avge ifrågavarande koncernredovisning är att ettdera kriteriet i första stycket förelåg även för det näst— föregående räkenskapsåret. Bestämmelserna i första stycket är av nödvändighet så kon- struerade, att man i ett moderbolag ofta först efter räkenskapsårets slut, i samband med upprättandet av bokslut för bolaget och dess dotterbolag, kan konstatera huru- vida bestämmelserna om koncernredovis- ning i nämnda stycke blir tillämpliga eller ej. Bestämmelsen i andra stycket avser att förhindra att bolag överraskande skall fin— na sig vara i den situationen att redovis-

ning enligt 7 & kräves men nödvändiga för— beredelser härför ej vidtagits och tillräcklig tid ej står till förfogande. Om bolaget kan antaga, att det även nästa år kommer att falla under bestämmelserna i första styc- ket, beredes det genom stadgandet i andra stycket möjlighet att i god tid anpassa re- dovisningen i moder- och dotterbolag till kraven enligt 7 & samt att utarbeta den kon- cernredovisning som enligt 3 % andra styc- ket skall åtfölja nästa års (koncern)redo- visning som jämförelsematerial. Anmärkas bör att det, för att krav på koncernredovis- ning skall föreligga, ej är samma krite— rium som behöver vara uppfyllt för bå- da åren.

Tredje stycket. Med skyldighet att avge koncernredovisning har också ansetts bö- ra följa krav på uppgift om koncernens bruttoinvesteringar i anläggningstillgångar enligt 6 5. Eftersom det kan vara svårt att tillhandahålla dessa uppgifter för tidigare år än dem för vilka koncernredovisning av- getts, har uppgiftsskyldigheten begränsats i enlighet härmed. Vid beräkning av kon- cernens investeringar skall givetvis ej med- tagas överföring av anläggningstillgångar från ett koncembolag till ett annat.

Fjärde stycket. Regler för koncernbalans- räkningens upprättande ges i 104 5 AL (jfr avsnitt 2.2.5). Aktiebolagsutredningens för- slag (se avsnitt 2.3.6) innehåller något ut- vidgade krav på koncernbalansräkningens innehåll och uppställning. Det synes inte nödvändigt att tynga den särskilda redovis- ningslagen med några bestämmelser om kon- cernbalansräkning.

Koncernresultaträkning är däremot ej be- handlad i gällande lag och kräver därför en beskrivning i lagtexten. Formuleringen av fjärde stycket är sådan att parallellitet i möjligaste mån uppnås med aktiebolagsut- redningens förslag till formulering i fråga om koncernbalansräkningen.

Koncernresultaträkningen skall upprättas med hänsynstagande till 5 5 i detta lag- förslag vilket innebär att omsättningssum- man skall intagas i resultaträkningen. såvi- da ej dispens enligt 5 5 andra stycket er- hållits. Koncernresultaträkningen skall även

• Sida 96
•  Original

innehålla uppgift om förändring i koncer- nens lagerreserv.

8?)

I 8—11 åå upptas förslagets bestämmel- ser om avgivande av delårsrapport. Här skall inledningsvis lämnas några samman- fattande synpunkter.

Allt eftersom många företags årsredovis— ningar blivit utförligare och klarare och det primära informationsbehovet härigenom tillgodosetts bättre än förut, har rapporte- ring till aktiemarknaden endast en gång om året kommit att på många håll uppfattas som otillräckligt. Man önskar sålunda få tillgång till en tidsmässigt jämnare infor- mation. Det är väl i första hand detta öns- kemål som föranlett den frivilliga publi- cering av delårsrapporter, som inleddes i Sverige år 1962 och sedan fått en synnerli- gen snabb utbredning i praxis, se avsnitt 3.8.2. Emellertid har en sådan utvidgning av informationsgivningen betydelse inte en- bart för aktiemarknaden utan i lika hög grad för anställda samt kommunala och statliga myndigheter, som alla kan finna det väsentligt att erhålla en fortlöpande infor- mation om ett företags verksamhet med avseende på resultat, investeringar m. m. I enlighet med samarbetsutredningens syn- punkter föreslås därför delårsrapportering- en bli obligatorisk för alla de i l 5 första stycket angivna företagen och inte enbart för » aktiemarknadsbolagen ».

Av den information som en delårsrapport bör innehålla torde största avseende få fäs— tas vid uppgifter angående utvecklingen av omsättningen och resultatet. Härvid är det av vikt att de i delårsrapporten använda re- sultatbegreppen överensstämmer med de i den senast publicerade resultaträkningen och även att jämförelser i fråga om det konsta- terade utfallet görs med samma period före- gående år.

Från informationssynpunkt ger naturligt nog även en partiell resultaträkning (dvs. en resultaträkning som är ofullständig ge- nom att ej uppta bokslutsdispositioner och skatter) en mer innehållsrik information än

vad en verbal resultatkommentar kan för- medla. Antalet delårsrapporter innehållan— de partiell resultaträkning har också ökat under senare år. Inom vissa branscher fö- religger emellertid betydande svårigheter att under löpande räkenskapsår framtaga nå- gon resultaträkning, varför utredningarna inte velat förorda ett så långt gående krav.

Första stycket. Såsom redan nämnts fö- reslås att alla de i 1 5 första stycket an- givna företagen skall avge delårsrapport. Emellertid kan helt naturligt krav på del- årsrapportering inte ställas, förrän företaget är i stånd att avgöra om det över huvud taget faller under lagen. Därför kräves del- årsrapport endast av sådana företag, som haft att tillämpa lagen på årsredovisning- en för det närmast föregående räkenskaps- året. Härigenom får företagen möjlighet att i god tid anpassa sig till de krav som följer av kravet att avge delårsrapport.

Minst en delårsrapport skall avges. Att kräva mer än en rapport har inte ansetts er- forderligt.

Behovet av delårsrapport är naturligtvis mindre — eller helt obefintligt — om verk- samhetsåret omfattar kortare tid än nor- malt. I 99 5 AL anges att räkenskapsår får »vid rörelsens början ävensom vid omlägg- ning av räkenskapsår avse del av år eller utsträckas att omfatta högst aderton måna— der». Då någon nedre tidsgräns för räken- skapsår således inte finns och för att und- vika att orimliga krav på delårsrapporter ställs, föreslås att delårsrapport ej behö- ver avges för räkenskapsår som omfattar högst 10 månader.

I nuvarande praxis är delårsrapport of- tast undertecknad av verkställande direktö- ren, vilket i regel torde innebära att denne av styrelsen erhållit fullmakt att utge rap- porten. Enligt AL skall årsredovisning av- ges av styrelsen och verkställande direktör. Även i en lagstiftning om delårsrapporter bör styrelsen i första hand ha åliggandet och rätten att bestämma över informations- givningen. Styrelsen bör emellertid — i över- ensstämmelse med praxis — i aktiebolag kun- na uppdra åt verkställande direktören att avge delårsrapport. Detta kan för övrigt bi—

• Sida 97
•  Original

j l i

draga till en snabbare utgivning av rappor- ten. I lagen om ekonomiska föreningar sak- nas bestämmelser om verkställande direk- tör, varför en motsvarande delegering inte kan genomföras i föreningar.

Förslaget upptar inte någon motsvarighet till regeln i 98 & AL, att årsredovisnings- handlingama skall underskrivas av samtli- ga styrelseledamöter. I de fall då styrelsen avger delårsrapporten, kan styrelsen beslu- ta att rapporten på styrelsens vägnar skall undertecknas av dess ordförande. Givetvis bör, även utan uttryckligt lagstadgande, sty- relseledamot, som har avvikande mening beträffande innehållet i delårsrapport som avges av styrelsen (jfr 98 å andra stycket AL), ha rätt att få ett särskilt yttrande in- taget i delårsrapporten.

Andra stycket. Minst en delårsrapport skall enligt förslaget omfatta minst en tred- jedel av räkenskapsåret och högst två tred- jedelar därav. Denna bestämmelse om del- årsrapportens tidsmässiga omfattning får ses mot bakgrunden av att utredningen inte an- sett det möjligt att kräva mer än en delårs- rapport under året. Den relativt stora sprid- ningen mellan de två tidsgränserna har med- givits för att varje företag skall erhålla en till sin verksamhet lämpligt anpassad rap- portperiod. Delårsrapport skall alltid avse verksamheten från räkenskapsårets början.

Tredje stycket handlar om spridning och offentliggörande av delårsrapport.

Först och främst skall delårsrapport hål- las tillgänglig för envar hos företaget och översändas till aktieägare eller medlem som begär det. Avges flera delårsrapporter gäl- ler bestämmelserna samtliga.

Det bör i detta sammanhang beträffande bolag, vilkas aktier är föremål för mer om- fattande handel — främst de börsregistrerade och på fondhandlarlistan upptagna — under- strykas att alla parter på aktiemarknaden måste få möjlighet att erhålla information samtidigt. Det är synnerligen otillfredsstäl- lande om aktieägarna eller vissa av dessa får del av rapporten, innan publicering skett i pressen. Jfr de allmänna riktlinjer för före- tagens tillvägagångssätt i samband med vik- tiga nyhetsmeddelanden, som drogs upp i

bilaga 2 till utredningens betänkande För- trolig företagsinformation och börshandel.

Det har även ansetts vara av vikt att aktie- ägarna (medlemmarna ) — och därmed i rea- liteten alla intresserade parter — får en ovill- korlig rätt att erhålla delårsrapporten in ex- tenso. I de fall rapporten är av mera bety- dande omfattning kan tidningarna normalt endast publicera utdrag; för en grundlig ana- lys kan emellertid tillgång till hela rapporten vara nödvändig.

För att tillgodose offentlighetsintresset fö- reskrives Vidare att delårsrapport skall in- sändas till registreringsmyndigheten (för ak- tiebolag Patent- och registreringsverket och för ekonomisk förening länsstyrelsen). In- sänd rapport skall omfatta sådan tidsperiod som anges i andra stycket andra punkten. Skyldigheten gäller endast en delårsrapport per år.

Enligt förslaget skall rapporten sändas för registrering inom två månader efter rapportperiodens utgång, inom vilken frist den alltså måste föreligga färdig. Majorite- ten av delårsrapporterande börsbolag upp- fyller redan detta tidskrav, se tabell 18 i av- snitt 3.8.3. Det synes inte möjligt att skärpa detsamma. Tiden två månader är betydligt kortare än den period som normalt står till förfogande mellan ett räkenskapsårs slut och utgivandet av årsredovisningen. Vid en jäm- förelse med årsredovisningar bör emeller— tid beaktas, att kraven på delårsrapport är väsentligt lägre, att delårsrapporten inte fö- reslås bli föremål för revision och att den i första stycket medgivna möjligheten för styrelse i aktiebolag att uppdraga åt verk- ställande direktör att avge rapporten även kan nedbringa den erforderliga tiden för rapportens färdigställande.

I företag, vilkas aktier är föremål för omsättning eller i övrigt har sådan spridning att de faller under denna lag, torde kont- rollen att delårsrapport avges utövas av ak- tieägarna och av tidningarnas börskommen- tatorer. Flertalet av dessa företags rapporter refereras i pressen. För övriga företag, vil- ka enligt förslaget skall avge delårsrapport, finns visserligen behov av en kontrollfunk- tion. Denna kontroll kan dock knappast

• Sida 98
•  Original

åläggas resp. registreringsmyndighet. Den torde emellertid ändock komma att förelig— ga, därigenom att redovisningen för företag av denna storleksordning följes med intres- se från de anställdas och de lokala samhälls-

organens sida.

Fjärde stycket. Utredningen har ansett det angeläget att på särskilt sätt få marke- rat om rapport avseende del av år av före- taget anses motsvara, och därmed uppfyl— la, de innehållsmässiga krav som ställes i denna lag. Av detta skäl bör beteckningen »delårsr-apport» förbehållas sådan rapport som innehåller uppgifter enligt bestämmel- serna i 9—11 åå. De tidsmässiga kraven på delårsrapportens omfattning enligt andra stycket behöver inte vara uppfyllda för att termen »delårsrapport» skall få användas. Det föreligger naturligtvis inget hinder mot att man lämnar mer än en delårsrapport eller annan rapport under året. Det får tvärtom betraktas som önskvärt att så sker. En högre rapporteringsfrekvens fritar emel- lertid ej ett företag från skyldigheten att åtminstone en rapport skall fylla de tids- och innehållsmässiga kraven i 8—11 55.

95

I paragrafen föreskrives att delårsrappor- ten skall innehålla uppgifter för motsvaran- de period eller tidpunkt föregående år. An— vända termer bör överensstämma med års— redovisningens.

Första stycket. I det föregående har ut- redningen framhållit önskvärdheten av att redovisningsmaterialet skall innehålla upp- gifter om motsvarande tidigare period, främst för att en bedömning av resultatut- vecklingen därigenom skall underlättas. I linje härmed har ett sådant stadgande in- tagits i förslaget om delårsrapporter. Upp— gifter för samma period eller samma tid— punkt föregående år skall medtagas, om sär- skilt hinder — t. ex. omläggning av konto— plan — ej möter.

Utredningama har övervägt huruvida kravet att lämna uppgifter för föregående år jämväl bör omfatta sådana belopp som ingår i delårsrapporten men inte behöver

anges enligt denna lag. Därvid har beak- tats att ett ovillkorligt krav skulle kunna verka hämmande på företagens benägenhet att medtaga frivilliga uppgifter utöver de lagstadgade. Orsaken härtill kan vara svå— righeter att ange föregående års siffra eller att denna uppgift kanske anses sakna rele- vans. Det har därför befunnits lämpligt att inte kräva lämnande av uppgifter från före- gående år utöver vad som är obligatoriskt enligt 10 och 11 &.

Andra stycket. En av delårsrapportens huvudfunktioner är att utgöra kontrollin- strument för de prognoser som, företrädes- vis från aktiemarknadens sida, tidigare upp- gjorts rörande företaget. Då dessa prognoser vanligen har senaste årsredovisning som un- derlag, är det ett önskemål att delårsrappor- tens terrner och resultatbegrepp skall över- ensstämma med årsredovisningens. Detta är en förutsättning för att revidering av pro- gnosen skall kunna göras med någon grad av säkerhet. Det föreslås därför ett uttryck- ligt stadgande att begrepp och termer i del- årsrapport i möjligaste mån skall överens— stämma med dem som använts i senast framlagda årsredovisning. Det är särskilt viktigt, att denna regel iakttages vid läm- nandet av uppgifter om företagets resultat.

105

Paragrafen anger vilka uppgifter som skall ingå i en delårsrapport.

Första och andra styckena av denna pa- ragraf kommenteras här i ett sammanhang.

a) Resultatredovisning

Det har redan i inledningen av kommenta- ren till 8 & påpekats att en partiell resultat- räkning, slutande med en vinst före bok— slutsdispositioner (t.ex. ändring av lager- reserv) -— sådana bokslutsdispositioner före— tas endast vid bokslut för helt räkenskapsår — och skatter, ger den bästa informationen om företagets resultat i en delårsrapport. I praxis förekommer för närvarande ej säl- lan att delårsrapporter innehåller sådana re- sultaträkningar, och det är i och för sig

• Sida 99
•  Original

önskvärt att denna redovisningsform får en ökad spridning. Det har dock inte ansetts möjligt att av alla företag inom lagens till- lämpningsområde kräva en sådan resultat- räkning. Det är främst två poster i resultat- räkningen, vilkas redovisning under löpan- de år för många företag kan erbjuda sär- skilda problem, nämligen rörelseresultat och avskrivningar.

Med »rörelseresultatet» avses vad som i 102 & AL benämns »intäkten av bolagets rörelse» resp. »förlust å bolagets rörelse». För en korrekt redovisning av rörelsere- sultatet under den period, som täckes av en delårsrapport, kräves av företaget bl. a. att det med tillräcklig noggrannhet kan fast- ställa värdet av lagret vid periodens utgång. Denna förutsättning kan på grund av olik- heter mellan den interna redovisningens uppläggning i olika branscher och i olika företag uppfyllas mer eller mindre väl. Sär- skilt inom vissa industrigrenar, exempelvis skogs— och stålindustrierna, är man under årets lopp på grund av mättekniska och and- ra svårigheter tvungen att arbeta med en betydande osäkerhet i kunskapen om lager- värdet och därmed också rörelseresultatet. Först genom årligen företagen fysisk in- ventering och prissättning av lagret och i samband därmed framräknande av under året uppkomna pris-, kvantitets—, påläggs- och kalkyldifferenser kan resultatet faststäl- las. Det skulle därför innebära krav på des- sa företag att nedlägga betydande kostna- der, framför allt i form av en stor personal- insats för inventeringar och dylikt, om upp- gift om rörelseresultatet skulle krävas i del— årsrapportema.

Vad sedan avskrivningarna beträffar, skulle ett krav på dessas angivande i resultat- räkning i en delårsrapport inte meningsfullt kunna avse annat än »normala avskrivning- ar». Då krav härpå ej ansetts kunna ställas vid årsredovisning, kan naturligt nog så inte heller ske i fråga om delårsrapport.

Behovet av information om resultatet har utredningarna därför funnit lämpligt att tillgodose på andra vägar, nämligen genom att fordra:

a) beloppsuppgifter för de i en partiell

resultaträkning ingående posterna med un- dantag för rörelseresultat samt avskrivning- ar, och

b) verbal kommentar till resultatutveck— lingen.

Följande resultatuppgifter skall anges med belopp enligt andra stycket förslaget:

1. Omsättningssumman. Härvid bör ob- serveras vad utredningen tidigare anfört vid 5 &. Har företag fått dispens från kravet att i årsredovisning ange omsättningssumma, gäller denna dispens även delårsrapport.

2. Finansiella intäkter och kostnader med uppdelning på:

a) utdelningsintäkter. Liksom i AL stad- gas att utdelning från dotterbolag skall an- ges separat. Detta motiveras bl. a. med att dessa utdelningsintäkter kan variera kraftigt mellan åren,

b) ränteintäkter,

c) räntekostnader. Det förutsättes att rän- torna periodiseras och att ej emissionskost- nader och andra liknande poster, utan att det anmärkes särskilt och med angivande av belopp, påverkat uppgiften om räntorna. I likhet med aktiebolagsutredningens för— slag kräves inte särredovisning av räntor från och till dotterbolag. '

3. Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt andra extraordi- nära intäkter och kostnader. Dessa poster skall specificeras till sin art, vilket då det gäller vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar innebär att anlägg- ningstillgångamas art anges. Utöver dessa beloppsuppgifter skall även en kommentar till periodens resultatutveck- ling presenteras. I första stycket anges, att i delårsrapport översiktligt skall »redogöras för resultatet av verksamheten». Denna kommentar torde få formen av ett kvalita- tivt uttalande om resultatutvecklingen. Kom- mentaren kan göras mer kortfattad om par- tiell resultaträkning presenteras.

b) Investeringar

En översiktlig redogörelse för investeringar— na skall lämnas enligt första stycket. Där— utöver skall enligt andra stycket periodens

• Sida 100
•  Original

bruttoredovisningar beloppsmässigt anges.

Den översiktliga redogörelsen bör be- handla större beslutade, pågående eller av- slutade investeringar. Om möjligt bör upp- gifter belysande resp. investerings effekt på den totala kapaciteten lämnas och beräk- nad tidpunkt för idrifttagande m. m. anges.

Bruttobeloppet av de under rapportpe- rioden gjorda investeringarna skall vidare redovisas. Därvid skall investeringar i aktier anges separat. Investeringar i fastigheter, fartyg, maskiner, inventarier och dylikt får anges med en klumpsumma. Att särredovis- ning inte kräves beror på att det i praxis of- ta förekommer att investeringen i t. ex. en ny fabrik under löpande år bokföres på ett samlingskonto, vilket först vid årsskiftet blir föremål för närmare analys och upp— delning på de olika tillgångsgrupperna. Brut- toinvesteringsbeloppet skall givetvis även omfatta vad som under perioden investerats i anläggningstillgångar som vid periodens slut ännu inte blivit färdigställda, jfr kom- mentaren till 6 5.

c) Finansiering, likviditet och antal anställ- da

Enligt första stycket skall översiktlig redo— görelse lämnas för förändringar i likviditet och finansiering. Vad angår »finansiering» innebär detta bl.a. att upptagandet av stör— re lån, genomförd aktieemission m.m. skall anges. Uppgifter om en förändring i före- tagets likviditet kan i vissa fall vara av stor betydelse för aktiemarknadens bedömning. Härtill kommer att även vissa samhällsor- gan behöver kunna följa likviditetens ut- veckling i de större företagen. Redogörelse härför skall lämnas i form av ett kvalitativt uttalande, varvid jämförelse med förhål- landet vid föregående verksamhetsårs slut skall ske. Från samarbetsutredningens sida har dessutom framhållits att uppgift om summan av kassa och banktillgodohavan- den vid rapportperiodens utgång är av be- tydelse genom att vissa statliga organ med konjunkturpolitiska funktioner ges möjlighet att följa den likvida situationen hos före- tagen. Krav på sådan uppgift har därför in-

Behov av liknande slag hos en del stat- liga och kommunala myndigheter motiverar även att uppgift skall lämnas om medel- talet anställda under perioden.

d) Översiktlig redogörelse för verksamhe- ten under rapportperioden

Obligatoriskt skall omnämnas sådana om- ständigheter vilka enligt 103 ä 1 mom. för- sta stycket AL skall anges i förvaltningsbe- rättelsen. Motsvarande stadganden återfinns i 43 ä 1 mom. första stycket lagen om eko- nomiska föreningar. Det innebär att »för bedömningen av bolagets ställning och re- sultatet av dess verksamhet samt styrelsens och verkställande direktörs förvaltning» vik- tiga förhållanden särskilt skall anges i den mån det kan ske utan förfång för bolaget. Med samma reservation skall även händel- ser av väsentlig betydelse anges, även om de inträffat efter rapportperiodens slut.

115

I paragrafen anges att vissa bolag har att i delårsrapporten lämna uppgifter även för koncernen.

Utredningen har konstaterat att aktie- marknadens bedömning är koncerrrinriktad. Det gäller naturligtvis även den information som lämnas i en delårsrapport. Utredning- en föreslår därför att det företag, som en- ligt denna lag varit skyldigt att avge kon- cernredovisning enligt 7 5 för föregående verksamhetsår, i delårsrapporten även skall redovisa uppgifter för koncernen. Ett mo- derbolag som har haft att avge koncernre- dovisning skall alltså utöver uppgifter om moderbolaget lämna motsvarande informa- tion om koncernen. Belopp avseende kon- cernen skall naturligtvis anges efter avdrag för interna poster. I delårsrapporten bör in- formation om koncernen lämpligen — för undvikande av feltolkningar — redovisas för sig och alltså klart skild från den som av- ser moderbolaget.

Utredningen har uppmärksammat de pro- blem av praktisk natur som ett ovillkorligt krav på delårsrapport för koncern kunde

• Sida 101
•  Original

medföra i vissa fall. Det är främst koncer- ner med omfattande verksamhet i utländ- ska dotterbolag som härvidlag kan få svå- righeter, framför allt med att hinna inhäm- ta erforderliga uppgifter och sammanställa dem för koncernen inom den föreskrivna tvåmånadersfristen. I koncern, där de ut- ländska dotterbolagens andel av koncernens försäljning överstiger en fjärdedel, kräves därför endast koncernuppgift om omsätt- ning, bruttoinvesteringar, likvida medel samt antal anställda. Redogörelse enligt 10 & för- sta stycket behöver i detta fall inte läm- nas för koncernen som helhet.

125

I denna paragraf anges de fall, i vilka emissionsprospekt enligt förslaget skall ut- ges.

Första stycket. Utredningens motiv för in- förandet av lagregler om emissionsprospekt är angivna i avsnitt 4.4.3, där också moti- ven för avgränsningen till vissa slag av marknadserbjudanden och till viss bolags- storlek redovisats.

För nyemissioner av aktier gäller vissa skydds- och publicitetsföreskrifter i 48—54 och 57—58 åå AL. Bestämmelserna om emissionsprospekt skall gälla vid sidan av dessa föreskrifter. Bolag som är skyldigt un- derrätta aktieägare enligt 54 & AL — undan- tagna är bolag som tillämpar lagen om för- enklad aktiehantering enligt 36 & sagda lag — kan uppenbarligen, om så befinnes lämp- ligt, sammanslå denna underrättelse och emissionsprospektet till en handling.

Bestämmelserna om emissionsprospekt gäller även vid nyteckning av aktier i börs- bolag och andra för aktiemarknaden väl- kända bolag. Det särskilda motivet för att inte undantaga sådana emissioner ligger i den omfattande handel med teckningsrätter som därvid vanligen kommer till stånd och som brukar leda till att ett stort antal per- soner, som inte tidigare varit aktieägare i bolaget och därigenom på förhand närmare underkunniga om dess förhållanden, kom— mer att uppträda som tecknare.

Vid emissioner enligt 64 & AL — fond- emissioner —- sker ingen teckning av de nya

aktierna, och bestämmelserna om emis- sionsprospekt blir enligt lydelsen av 12 5 förslaget alltså inte tillämpliga på dessa emissioner. Även vid sådana emissioner fö- rekommer visserligen handel med emissions- bevis, i dessa fall delbevis, men denna han— del har normalt ringa omfattning och be- står huvudsakligen i överlåtelse mellan oli- ka aktieägare av enstaka delbevis.

Ett av de fall då emissionsprospekt skall utges och som särskilt nämnes i förslaget är det då aktieägare i ett bolag till en vida- re krets riktar inbjudan att köpa tecknings- rätter gällande vid nyteckning av aktier i bolaget. Detta fall har inte medtagits med tanke på de situationer då aktieägare i bo— lag som redan är ett aktiemarknadsbolag kan tänkas vid en nyemission försälja en betydande del av sina teckningsrätter. Så- dana situationer täckes redan av regeln att bolaget har att utge prospekt med anled- ning av emissionen, eftersom dess aktieäga- re redan utgör en >>vidare krets». I stället avses här särskilt sådana fall då ett bolag med en eller ett fåtal aktieägare företar ny- emission och denne eller dessa aktieägare begagnar tillfället att utförsälja ett betydan- de antal teckningsrätter »en bloc» för att därigenom introducera bolaget på aktie- marknaden.

Enligt 12 5 skall prospektet upprättas av styrelsen, dvs. denna har ansvaret för dess innehåll. Beträffande själva undertecknan- det hänvisas till vad som i motiven till 8 5 första stycket sagts om delårsrapport avgi- ven av styrelsen.

Styrelsens skyldighet att låta upprätta emissionsprospekt föreslås vidare bli be- gränsad, såsom närmare motiveras i av- snitt 4.4.3, till sådan inbjudan vars »mark- nadseffekt» överstiger en miljon kronor. Vid fastställande av denna nedre gräns skall hän- syn tagas till det sammanlagda värdet av de kontantbelopp och/ eller den apportegendom som köparna (tecknarna) har att erlägga. Nämnda gränsvärde beräknas

a) vid teckning av aktier mot tillskott av penningar och/eller apportegendom såsom det nominella aktiekapital som skall tecknas ökat med eventuell överkurs;

• Sida 102
•  Original

b) vid köp av (redan emitterade) aktier såsom totala köpeskillingen härför;

c) vid köp av teckningsrätter, såsom to- tala köpeskillingen härför ökad med dels det nominella aktiekapital som skall tecknas, dels eventuell Överkurs;

(1) vid köp av konvertibla skuldebrev, så— som dessas nominella belopp multiplicerat med emissionskursen.

Kostnad för courtage och stämpel bör inte inräknas i gränsvärdet. '

Den uppställda regeln kan för apport- egendom ge ett värde som avviker från vad som allmänt skulle betecknas som »marknadsvärde» eller verkligt värde. Det synes emellertid vid t.ex. ett utbyteserbju- dande vara svårt att finna ett objektivt, i förväg fastställbart värde för berörda ak- tier, vilket är användbart i detta samman- hang.

Andra stycket. I vissa fall initieras den åtgärd, som föranleder utgivandet av ett emissionsprospekt, inte av bolaget. Detta är sålunda fallet, då prospektet utges på grund av utförsäljning av aktier eller teckningsrät- ter av en eller flera aktieägare. Aktieägar- na kan ej åläggas att svara för prospektets innehåll. De måste i stället ge styrelsen un- derrättelse i tillräckligt god tid före den planerade försäljningen, så att prospektet kan iordningställas och föreligga färdigt vid den tid som anges i 18 &.

13å

I denna paragraf ges föreskrifter om de redovisningshandlingar som skall medtagas i emissionsprospektet.

Första, andra och tredje styckena. I des- sa stycken upptar förslaget bestämmelser om den information, som i emissionsprospektet skall lämnas om räkenskapsår, för vilka årsredovisning och revisionsberättelse avgi- vits.

Det kan i enstaka fall tänkas förekom— ma, att en emission eller utförsäljning öns— kas genomförd vid en tidpunkt, då visserli- gen årsredovisning och revisionsberättelse ligger färdiga och underskrivna, men dessa handlingar ännu inte hunnit publiceras och

tillställas aktieägarna, emedan handlingarna befinner sig under tryckning. I en sådan si- tuation bör bolaget tillse att den information om det senaste verksamhetsåret, som genom emissionsprospektet göres tillgänglig för dess läsare, också senast på emissionsprospektets utgivningsdag göres tillgänglig för aktieägar- na och — om bolaget redan är ett aktie- marknadsbolag — för allmänheten genom pressen. Detta kan ske på olika sätt, t. ex. genom att emissionsprospektet utsändes till aktieägarna, genom att fotokopior av års- redovisning och revisionsberättelse i original tillställes pressen och/eller att emissions- prospektet översändes till pressen.

Enligt den grundläggande regeln i para- grafen skall redovisning lämnas för en tre- årsperiod.1 Balans- och resultaträkningama för dessa år skall uppfylla kraven i AL och i lagförslagets bestämmelser om årsredovis- ning, 4—6 åå. Av den i tredje stycket in- tagna hänvisningen till 3 & framgår vidare, att uppgifter från tidigare års redovisnings- handlingar i förekommande fall skall sam- manställas så att de blir helt jämförbara med det senaste årets. Noter till balans- och resultaträkningarna tillhör dessa handling- ar och skall sålunda medtagas, liksom gi- vetvis inom linjen upptagna poster. Något hinder kan inte möta mot att man vid be- hov företar förbättringar av balans- och re- sultaträkningarnas uppställningar i förhål- lande till de ursprungligen publicerade, gi- vetvis under förutsättning att ovan angivna krav uppfylles. Ett företag, som endast haft ett fåtal aktieägare, kan ju i tidigare års- redovisningar ha använt uppställningsfor- mer som ej svarar mot bästa praxis.

Uppenbarligen har ett företag rätt att komplettera de nu nämnda redovisnings- handlingama med andra sådana, t. ex. fi- nansieringsanalys, och med analystal av ty- pen »vinst per aktie» etc.

För samma tre räkenskapsår skall med- tagas ett sammandrag av de uppgifter, som

1 Bestämmelserna är självklart inte avsedda att förhindra emission i bolag som existerat kortare tid än 3 år eller att förbjuda sådana bolag att utge emissionsprospekt. För bolag som endast kan redovisa för ett eller två gångna år, får man givetvis nöja sig med uppgifter om dessa år.

• Sida 103
•  Original

det ålegat bolaget att intaga i förvaltnings- berättelserna. Uttrycket »sammandrag» an- ger att ett visst utrymme för en samman- fattande redogörelse med t. ex. beloppsupp- gifter i tabellform är medgivet. Avsikten är också att äldre uppgifter som eventuellt kommit att bli irrelevanta må utelämnas om detta inte strider mot god redovisnings- sed. Belopps— och antalsuppgifter som det ålegat bolaget att intaga enligt AL 103 & 1 mom. får dock inte utelämnas.

I andra stycket upptar förslaget en be- stämmelse att om bolaget för det senaste av de tre räkenskapsåren uppfyllde de krite— rier för skyldighet att avge koncemredovis- ning som anges i 7 & första stycket 1 och 2 skall prospektet innehålla koncembalans— räkning och koncernresultaträkning för alla tre åren. Strängare krav — något »respit-år» ges inte — har alltså föreslagits på denna punkt än i fråga om årsredovisningar, jfr. motiven till 7 å andra stycket. Aktiemark- nadens krav på ett emissionsprospekt har ansetts kunna motivera, att i förekomman— de fall bolag ålägges att upprätta koncem- redovisningshandling—ar för redan förflutna år.

Fjärde stycket. I samband med en emis- sion torde det tidigare diskuterade, koncem- inriktade synsättet hos aktiemarknaden framkomma i sin mest renodlade form. En emission är endast i undantagsfall av in- tresse för andra intressenter än de som kon— stituerar själva aktiemarknaden. Därmed kan den information som i sammanhanget lämnas om moderbolaget väsentligt inskrän- kas jämfört med vad som gäller för en års- redovisning, som ingalunda riktar sig en- dast till aktiemarknaden.

Koncernens resultat och ställning bör där- för ges en framträdande plats i prospektet. Om redovisningshandlingar och andra upp- gifter för koncernen intages i prospektet, kan motsvarande uppgifter för moderbola- get utelämnas enligt förslaget. En parallell redogörelse för såväl koncern som moder- bolag skulle göra prospektet onödigt svår- överskådligt.

Det är dock att märka att moderbolags- uppgifter skall medtagas, om det är av vä-

sentlig betydelse för bedömningen av bo- lagets aktier. »Aktier» har intagits i texten för att markera att vid denna bedömning främst aktiemarknadsaspekten skall beak- tas. Moderbolagets balansräkning och re- sultaträkning för senaste året skall emeller— tid alltid medtagas. Det kan från bedöm- ningssynpunkt vara av intresse, t. ex. be- träffande en koncern med stark utlands— inriktning, att erhålla kännedom om mo- derbolagets ställning genom att jämförel- ser görs med koncernuppgiftema, och även i övrigt torde den orientering om moderbo- lagets egna förhållande som härigenom lämnas vara av betydelse för läsarna.

145

I denna paragraf stadgas att i prospekt även skall intagas vissa upplysningar för tid som faller efter den period vilken om- fattas av de i 13 % angivna redovisnings- handlingarna.

Vid en emission är det av speciell vikt att resultatuppgifter och redogörelse för andra för bedömningen viktiga förhållan- den svarar mot den aktuella situationen. I synnerhet kan underlåtenhet att ta med ny- heter av en måhända något negativ art i prospektet minska marknadens förtroende för bolaget och dess ledning.

Första stycket. Formuleringen ansluter sig till bestämmelserna om förvaltningsbe- rättelse i 103 5 1 mom. första stycket AL. Stycket utgör också en motsvarighet till stadgandet i 48 å andra stycket 2. AL om berättelse till bolagsstämman vid nyemis- sion.

Andra stycket. I analogi med de krav på aktualitet i informationsgivningen, som kommer till uttryck i lagförslagets bestäm- melser om delårsrapporter, bör emissions- prospektets uppgifter föras fram till ett rimligt aktuellt läge, om längre tid förflu- tit efter utgången av det senaste av de i 13 & nämnda räkenskapsåren. I förhållan- de till nyss angivna tidpunkt kan mycket varierande tid ha förflutit fram till pro- spektets utgivande. Exempelvis kan ett fö— retag med den 31 december som balansdag

• Sida 104
•  Original

komma att behöva utge prospekt i januari eller februari, då visserligen ett räkenskaps- år nyligen avslutats men årsredovisning och revisionsberättelse för detta ej avgetts. För- slagets formulering beaktar dessa olika si- tuationer genom krav på samma uppgifter som i en delårsrapport och avseende en tid som avslutats ej tidigare än tre månader före prospektets utgivande.

Utredningen har observerat att detta krav på vad ett prospekt skall innehålla kan medföra vissa extra kostnader, nämligen då ordinarie delårsrapport ej kan utnyttjas. Möjligen kan även följden bli att viss på- verkan kommer att ske på emissionsverk- samhetens tidsmässiga fördelning under året. Dessa nackdelar har dock ansetts bli upp- vägda av den fördel som förbättringen av informationsgivningen innebär.

Framlägges prospektet under den period, som börjar i och med avgivandet av revi- sionsberättelsen för föregående räkenskaps- år och utgår 8 månader efter detta räken- skapsårs slut, kräves enligt förslaget ej upp- gifter motsvarande delårsrapport. Bestäm- melserna i första stycket synes härvid till- räckliga som skydd mot att en lucka i in- formationsgivningen uppstår.

155

Vid en emission eller annat erbjudande till aktiemarknaden gäller naturligtvis att den krets som erbjudandet riktar sig till har en varierande kännedom om det eller de företag som berörs. Detta utgör ett argu— ment för såväl utgivandet av prospekt i och för sig som intagandet däri av en re- dogörelse för bolagets verksamhet. Därtill kommer att en sådan sammanfattande be- skrivning vanligen inte ges i bolagets övriga redovisningshandlingar. I förevarande pa— ragraf anges vilka uppgifter som i detta syfte skall intagas i prospektet.

Under punkt 1 anges att en kort historik över bolaget och dess verksamhet skall med- tagas. Detta gäller dock endast företag, vars aktier inte är börsnoterade eller upptagna på Svenska fondhandlareföreningens lista. I dessa fall synes behovet av en historik va-

Vidare skall enligt punkt 2 lämnas en redogörelse i prospektet för koncernens/bo— lagets verksamhet, råvarutillgångar, produk- ter och driftställen samt för dess ställning inom sin bransch. En beskrivning av verk- samheten etc. måste naturligtvis anpassas till de förhållanden som gäller för resp. fö- retag. Bästa praxis på detta område kan tjäna som vägledning, vilket konkret ut- tryckt innebär att f.n. följande moment får särskilt beaktas. Redogörelsen för kon- cernens verksamhet bör om möjligt ske med uppdelning på rörelsegrenar eller huvudpro- duktgrupper. Deras relativa betydelse bör anges och om detta av olika skäl inte kan ske bör produktgrupperna nämnas i ord- ning efter sin andel i omsättning eller vinst.

För varje produktgrupp är det väsentligt för en bedömning att utvecklingen, sådan den varit under senare år resp. prognosti— ceras, kommenteras. Produkterna och deras användningsområden är ofta inte kända för annat än en begränsad krets, t. ex. fackmän inom branschen. Uppgift om användnings- område, marknader och avnämare är där- för något som väsentligt underlättar en utomståendes möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om företaget och dess möjlighe- ter för framtiden. I samband med en sådan redogörelse bör konkurrensförhållandena och koncernens ställning inom sin bransch kommenteras. På produktionssidan bör framför allt inom processindustrier de olika enheternas kapacitet särskilt anges, efter- som detta möjliggör en bedömning av huru- vida anläggningens storlek är tillräcklig för att på längre sikt kunna bibehålla lönsam- heten och möta konkurrensen. Uppgift om investeringar i anläggningar jämte uppgift om pågående forskning och produktutveck— ling samt ev. resultat härav tillhör det som även kan vara av intresse att medtaga i prospektet. Ovan nämnda redogörelse bör lämpligen delas upp på huvudproduktgrup— per eller rörelsegrenar. Viss typ av informa- tion får emellertid sitt intresse främst i den mån den har avseende på hela bolaget resp. koncernen. Hit hör bl.a. uppgifter om ut- landsmarknadema, deras storlek i jämfö-

• Sida 105
•  Original

relse såväl med varandra inbördes som med den inhemska, om antalet utländska dotter- bolag med uppdelning på försäljnings— och produktionsbolag etc.

I punkt 3 föreskrives att uppgift om bo- lagets styrelseledamöter, revisorer och le- dande befattningshavare skall lämnas. En sådan upplysning är av intresse med hänsyn till att företagsledningen ofta har en avgö- rande betydelse för ett företags utveckling. Vad som avses med ledande befattningsha- vare är naturligen beroende av förhållan- dena i det enskilda företaget. Allmänt kan dock sägas att till denna krets bör räknas medlemmar av direktion samt högre chefer med ansvar för en viss funktion, en rörel- segren eller motsvarande enhet.

Vid en emission är det av speciellt stor vikt att aktieägarförhållandena klargöres (punkt 4). Tecknaren resp. köparen behöver få veta, om det finns dominerande aktie- poster, varigenom bestämmanderätten över bolaget kan beräknas bli utövad av en be- gränsad krets. Vidare kan uppgift om de större aktieägarnas innehav vara betydelse- full med hänsyn till att de stora aktieägar- nas agerande vid kontantemissioner är av avgörande betydelse för prissättningen av teckningsrätter.

Utredningen har diskuterat olika sätt att ge information om aktieägarna. Man kan tänka sig att antingen namnge bolagets stör— re aktieägare med angivande av deras in- nehav eller presentera en statistik över an- talet aktieägare med olika storlekar på sitt innehav. En uppställning av sistnämnda slag förekommer redan nu i några av börsbola- gens årsredovisningar. Det kan också vara av intresse att få veta om de största inne- haven eventuellt konstituerar en majoritet. Den föreslagna lagtexten går ej närmare in på hur informationen skall ges, då detta delvis blir beroende på situationen i olika fall. Om en tillfredsställande praxis inte vi- sar sig uppkomma, synes anvisningar läm- nade inom det av utredningen föreslagna rekommendationssystemet, jfr kapitel 6, bö- ra utfärdas. Utredningen har närmast av- sett en statistisk redovisning av antalet ak- tieägare i olika storleksklasser efter aktie-

innehav samt det antal aktier som innehas inom varje sådan storleksklass. Finns aktier med olika rösträtt, bör redovisningen upp- delas på aktieklasser.

En sådan i prospektet intagen redovis- ning av aktieägarförhållandena är anonym. Detta förhållande kompenseras i någon mån av följande omständighet. Om bolag anslu- ter sig till det nya aktiehanteringssystemet, skall vid avstämning av aktierna i samband med emission utskrift av aktieboken ske. Denna skall — till den del den är offentlig — hållas tillgänglig hos bolaget och värdepap- perscentralen. Alla innehav av mer än 500 aktier skall framgå av den offentligt till- gängliga utskriften. Samtidigt öppnar den nya aktiehanteringslagen möjlighet till s. k. förvaltarregistrering. Förvaltare (dvs. bank eller fondkommissionär) skall till värdepap- perscentralen lämna uppgift om aktieägare som har mer än 500 aktier i samma bolag registrerade i bankens namn.

I en aktieägarstatistik kommer alltså att ingå en samlingspost på förvaltanegistrera- de aktieinnehav som vart och ett understiger 500 aktier.

165

Paragrafen innehåller särskilda bestäm- melser om emissionsprospekt för bolag som ej bedriver någon verksamhet.

Det kan förekomma, att bolag som tidi- gare bedrivit verksamhet, helt avvecklat denna men avser att upptaga rörelse på nytt och i samband härmed företar en ny— emission. Det skulle vara meningslöst att för prospekt i detta fall kräva uppgifter som avser en redan avvecklad, ej längre aktuell verksamhet. Uppgiftsskyldigheten begränsas därför i denna paragraf till sådant som fort- farande har betydelse för prospektets läsa- re.

I lagförslagets text talas om »verksam- het». Verksamhet avser här inte endast rö- relse i kommunalskattelagens mening utan även fastighets-, värdepappers— eller annan aktiv kapitalförvaltning. Ett bolag vars till— gångar uteslutande består av kassa och

• Sida 106
•  Original

banktillgodohavanden kan däremot anses inte bedriva någon verksamhet.

I detta fall skall enligt förslaget redogö- relse lämnas för den verksamhet bolaget av- ser att upptaga. Det har övervägts om inte någon form av prognos avseende förvänt- ningarna på försäljning och resultat borde medtagas. Detta kunde ha den fördelen att företagsledningen därigenom tvingades for- mulera sina planer. I sin tur kunde detta tänkas framkalla debatt och närmare granskning. Emellertid har det inte ansetts möjligt att här — lika litet som i något an- nat sammanhang — i lag kräva att prognos lämnas. Det synes emellertid vara sannolikt att ett företag som utan att bedriva rörelse vänder sig till marknaden med en nyemis- sion kommer att bedömas med största för— siktighet.

175

Paragrafen stadgar att bolagets revisorer skall granska vissa uppgifter i prospektet.

Såsom angivits i avsnitt 3.13.4 har i svensk praxis endast undantagsvis förekom- mit, att i emissionprospektet intagits ett ut- talande av bolagets revisorer, att dessa granskat uppgifterna däri. I övriga fall tor— de prospekten i allmänhet ha utgetts utan att ha underkastats revisorernas granskning. Detta förhållande står i direkt motsättning till praxis i utlandet, där på grund av lag eller sedvänja en revisionsberättelse normalt ingår i prospektet. Det kan vidare erinras om att den berättelse, som styrelseledamö- tema och verkställande direktören har att avge vid vissa nyemissioner enligt 48 å andra stycket AL skall granskas av reviso- rerna, vilka skall avge yttrande däröver.

Utredningen anser att granskning av vis- sa uppgifter i prospektet är i hög grad önsk- värd. Revisorernas huvuduppgift bör där- vid vara att granska dels urvalet av lämnad allmän information, dels jämförbarheten främst mellan balans- och resultaträkning- ar för olika är. I vissa fall kommer pro- spektet att innehålla uppgifter, som inte in- gått i tidigare årsredovisningar, t. ex. där- för att bolaget ej haft att iakttaga bestäm-

melserna i 4—7 && lagförslaget. Detta stär— ker kravet på att en revision skall före— tagas.

Det föreslås att revisorerna skall granska samtliga de enligt denna lag obligatoriska uppgifterna utom de som i förekommande fall lämnas enligt 14 å andra stycket, dvs. motsvarigheten till en delårsrapport. Del- årsrapport enligt 8—11 55 skall ju inte heller revideras. Revisorerna skall däremot gran- ska uppgifter enligt 14 ä första stycket, vil— ket medför att deras granskning i vissa vä- sentliga avseenden gäller även tiden efter utgången av det senaste räkenskapsår som underkastats ordinarie revision. Bestämmel- sen motsvarar i detta hänseende vad som gäller enligt 48 5 andra stycket AL.

I ett prospekt kan, liksom i en årsredo- visning, ingå uppgifter utöver de lagstadga- de. Om förstnämnda uppgifter är av redo- visningskaraktär, t. ex. finansieringsanalys, bör i enlighet med god revisionssed vid granskning av årsredovisningar även sådana uppgifter genomgås av revisorerna. Revi- sionsberättelsen, vars form inte regleras i lagförslaget utan får utbildas i praxis, synes böra klart ange vilka uppgifter i prospektet som i förekommende fall inte granskats.

185

I denna paragraf upptas en regel som avser att göra emissionsprospektet effektivt genom att ge tecknare respektive köpare tid att studera detsamma.

Bestämmelsen i denna paragraf utgår från att en viss första dag för teckning eller in- köp anges. Beträffande teckningsperiods längd och första dag gäller vid aktiekapita- lets ökning enligt 49 & första stycket 4. AL att i ökningsbeslutet skall anges »den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt 54 & kungjorts i tidning- arna.» Vid utförsäljning av aktier och teck- ningsrätter har i hittillsvarande praxis en första dag brukat anges. Utredningen utgår från att så kommer att ske även i fort— sättningen. Tecknings- resp. inköpsperiodens omfattning bör anges i prospektet.

Bestämmelsen att emissionsprospekt skall

• Sida 107
•  Original

tillhandahållas viss tid i förväg får sin störs- ta betydelse för det fall att allmänheten erbjudes teckna eller köpa aktier i ett tidi- gare icke börsintroducerat företag. Som nämnts i avsnitt 3.13.6 har teckningen i några fall på grund av stor efterfrågan av- brutits redan efter någon timme. Det emis— sionsprospekt som därvid utarbetats kan rimligen inte ha kommit till någon an- vändning för de personer som hunnit verk- ställa sina teckningar under denna korta tid. Då det emellertid är väsentligt att emis- sionsprospektet får möjlighet att verkligen fullgöra sin funktion som beslutsunderlag, bör prospekt tillhandahållas viss tid före första teckningsdagen. Detta skall ske på de platser där teckning göres eller inköps— anmälan lämnas, dvs. vanligen den förmed— lande bankens kontor, senast tre dagar före första dagen för teckning eller motsvarande åtgärd. Därvid inräknas ej sön- och helg- dagar etc. »Tillhandahållande» innebär att tryckt eller på annat sätt mångfaldigt pro- spekt skall finnas i tillräckligt antal exemplar för att kunna överlämnas till var och en som Önskar erhålla det. Ehuru det inte särskilt föreskrivits torde få förutsättas att emis- sion utannonseras senast den dag prospekt finns tillgängligt. Tilläggas kan att det, för att syftet med förevarande bestämmelse skall kunna förverkligas, blir väsentligt att den dag som kungjorts såsom första anmälnings- dag också reellt hålles öppen för ett re- servationslöst mottagande av alla då in- kommande (eller ev. även dessförinnan in- komna) anmälningar. Det ligger alltså i lin- je med detta stadgande att alla anmälning- ar som inkommit senast första dagen av den i inbjudan angivna tecknings— eller in- köpsperioden, skall anses ha skett vid af- färstidens slut nämnda dag. — Vid överteck- ning har hittills ofta klockslaget för anmä- lan fått bli avgörande för tilldelningen. Men i stället bör alltså, i enlighet med det nyss sagda, samtliga under — och ev. före — för- sta dagen inkomna anmälningar ge lika rätt. Iakttages en sådan princip, förhindrar man att prioriteringar sker på ett från in- formationssynpunkt olämpligt sätt. Den som råkat komma först till försäljningslokalen

eller vars dit skickade anmälan först blivit mottagen bör alltså ej därigenom få företrä- desrätt. — Det principiella betraktelsesätt som nu utvecklats medför naturligtvis ej hinder att vid tilldelningen av aktier till- lämpa vissa prioriteringar t. ex. för att få önskad spridning av aktierna och ett lämp- ligt antal aktieägare med innehav av börs- poststorlek.

19%

Här upptages vad som närmast får be- traktas som en ordningsregel. Då prospek- tets utgivande föranledes av aktieägares åt- gärder, skall visserligen —- såsom nämnts vid 12 å — styrelsen svara för prospektets utarbetande, men kostnaderna härför bör ej belasta bolaget och därmed övriga aktie- ägare. I paragrafen anges även hur kostna- derna skall fördelas mellan aktieägare.

205

Paragrafen innehåller en straffbestämmel- se i syfte att sanktionera de föreslagna skyl- digheterna att lämna särskilda uppgifter i årsredovisningen, att avge delårsrapport och att upprätta emissionsprospekt.

När det gäller årsredovisningen har ut- redningarna funnit utgångspunkten för dis— kussion av en straffbestämmelse vara mot- svarande regler i AL och i aktiebolagsut— redningens förslag. Enligt 213 & 5. AL straffas — med dagsböter eller fängelse — styrelseledamot eller verkställande direktör som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter eller utelämnar uppgifter i balansräkning, vinst- och förlusträkning eller förvaltnings— berättelse. Om förfar-ande som nu beskrivits sker av vårdslöshet, är straffet dagsböter. Bestämmelse härom finns i 215 5 1. AL. Där stadgas samma straff för styrelseleda— mot eller verkställande direktör, om han väsentligen eftersätter specificeringsbestäm- melser vid upprättande av balansräkning eller vinst- och förlusträkning. Enligt vad som under hand inhämtats från aktiebolags— utredningen föreslår den straff med böter eller fängelse i högst ett år för den som

• Sida 108
•  Original

uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende åsidosätter bestämmelserna om upprättande av årsredovisning. Sker rättel- se utan dröjsmål och innan skada inträffat eller är förseelsen eljest ringa, skall dock ej dömas till straff. Förslaget bör ses i belys- ning av aktiebolagsutredningens allmänna strävan att förenkla och förkorta straffbe- stämmelserna, inte minst genom att från det straffbara området utesluta förfaranden av ordningskaraktär.

Utredningama har ej funnit anledning att förorda strängare straff än som föreslås be- träffande åsidosättande av de mera grund- läggande reglerna i aktiebolagslagen. Inte heller har det synts tillrådligt att lämna överträdelser av de av utredningarna före- slagna bestämmelserna helt utan straffrätts- lig påföljd eller att låta dem leda till lind- rigare påföljd. Möjligheten att inskrida med straff bör reserveras för kvalificerade över- trädelser av viktiga redovisningsregler i det nu aktuella förslaget. Omdömesfel vid av- görandet av tveksamma bedömningsfrågor (jfr t. ex. 3 5 första stycket andra punk— ten) eller enstaka försummelser av ordnings- karaktär bör däremot inte leda till ansvar.

Reglerna om avgivande och tillhandahål- lande av delårsrapport saknar helt motsva- righet både i gällande rätt och enligt ak- tiebolagsutredningens förslag. Otvivelaktigt är det dock även här fråga om en form av redovisning, och det nyss sagda har synts vara tillämpligt. En straffsanktion —- låt vara nyanserad — kan vara nödvändig för att redan från början inskärpa betydelsen av de nya kraven.

Möjligen skulle det kunna övervägas att från det straffbara området utesluta under— låtenhet att upprätta emissionsprospekt. Om en inbjudan till kapitaltillskott skall få öns- kad effekt, måste bolaget rimligen lämna den aktuella personkretsen sådana upplys- ningar om bolagets situation att de till vilka inbjudan riktas kan bedöma, huruvida ett engagemang är fördelaktigt eller ej. Att emissionsprospekt upprättas i föreskriven ordning bör därför normalt ligga i bolagets eget intresse. Den uppmärksamhet ifråga- varande bolag i allmänhet är föremål för

bl. a. i pressen torde också vara i viss mån ägnad att i praktiken framtvinga skyldighe- ten att upprätta emissionsprospekt. Någon säkerhet för att skyldigheten verkligen iakt- tas föreligger emellertid ej. En privatperson har också endast begränsade möjligheter att på andra vägar skaffa sig kännedom om emissionens innebörd och verkningar. När fondbörsutredningen ansett sig inte kunna stanna vid enbart en rekommendation om upprättande av emissionsprospekt utan fö- reslagit en direkt skyldighet härtill, beror detta på det starka allmänna intresset av att informationen blir tillfredsställande. Ut- redningen har med hänsyn härtill funnit det påkallat med en straffsanktion även för överträdelse i något mera väsentligt hän- seende av bestämmelserna om emissions- prospekt.

Straffbestämmelsen ansluter i övrigt nära till bestämmelserna om straff enligt aktie- bolagsutredningens förslag och enligt fond- börsutredningens tidigare förslag. Någon motsvarighet till aktiebolagsutredningens sär— skilda straffn'hetsregel för ringa fall har dock ej ansetts påkallad. För att straff skall inträda måste, som framgår av lagtexten, åsidosättandet av den primära regeln gälla något väsentligt hänseende.

215

Vitesbestämmelsen gäller för det fall års- redovisning eller delårsrapport ej insändes till registreringsmyndigheten. Formuleringen är parallell med motsvarande bestämmelse i aktiebolagsutredningens förslag (174 €).

Ikraftträdandebestämmelserna

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelserna skall dock inte till- lämpas på årsredovisning för räkenskaps- år, som går till ända före nämnda tidpunkt. Däremot skall i årsredovisning för räken- skapsår som avslutas efter den 1 januari 1972, exempelvis medtages balansräkning och resultaträkning för det närmast före- gående räkenskapsåret. Enda undantag från krav på uppgifter från tidigare år avser kon-

• Sida 109
•  Original

cemuppgifter enligt 3 5 andra stycket (kon- cernbalansräkning och koncernresultaträk- ning) och enligt 7 5 tredje stycket (uppgift om investeringar). Svårigheten för bolag att i efterhand erhålla uppgifter om koncernen motiverar sådant undantag.

Av 8 & följer att delårsrapport skall av- ges endast om bestämmelserna i denna lag varit tillämpliga på årsredovisningen för fö- regående år. Några övergångsbestämmelser krävs alltså ej för delårsrapport.

Bestämmelserna om emissionsprospekt förutsätter såsom i motiven till 13 & påpe— kats att i vissa fall räkenskapshandlingar får upprättas för redan förflutna år. Motsva- rande har ansetts kunna krävas i prospekt som utges närmaste tiden efter lagens ikraft- trädande.

• Sida 110
•  Original

6.1 Inledning

Såsom den tidigare framställningen givit vid handen (se 4.1) intar en nytillskapad nämnd för redovisningsfrågor en central plats i ut- redningens tankegång, när det gäller att fin- na en metod att för framtiden upprätthålla en hög redovisningsstandard bland de ak— tuella företagen. Nämnden skall utgöra en komplettering av den samtidigt föreslagna lagstiftningen. Den skall följa redovisnings— praxis och utvecklingen i övrigt och genom sin verksamhet inte bara vara ett stöd för denna utan även en impulsgivare på re- dovisningsområdet. Utredningen anser det nämligen vara väsentligt att det skapas ett instrument för utveckling och förbättring av informationsgivningen från företagen utöver vad som anses kunna krävas genom lagreg- ler.

Det existerar redan en del organisationer, i vilkas uppgifter det bl. a. ingår att på olika sätt bidraga till en förbättrad informations- givning hos företagen, nämligen styrelsen för Stockholms fondbörs samt Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR). Därjämte har nyligen framträtt några sammanslut- ningar, som har till uppgift att verka i sam- ma riktning, Näringslivets Börskommitté (NBK) samt Sveriges Finansanalytikers För- ening. För de av FAR och NBK utfärdade rekommendationema har i korthet redo- gjorts i avsnitt 3.2 respektive 3.3.

Börsstyrelsen har enligt gällande börs-

Inrättande av en nämnd för redovisningsfrågor

ordning att i samband med inregistrering av värdepapper dels utöva formell kontroll i olika hänseenden, dels göra en bedömning av företaget från vad man här skulle kun- na benämna kvalitetssynpunkt. Därvid kan börsstyrelsen utöver de senaste fem årens årsredovisningar begära alla för bedömning- en erforderliga upplysningar. Detta senare moment kan ha den betydelsen att det sö- kande företaget i förväg anpassar sin infor- mationsgivning till vad som erfarenhetsmäs- sigt fordras vid registrering av värdepapper på börsen. Börsstyrelsen kräver dock inte publicering av dessa uppgifter och synes inte heller vid sin prövning beakta om bo— lagets informationsgivning till allmänheten varit i nivå med den allmänna standarden bland börsbolagen.

Börsstyrelsen tillsatte i oktober 1963 en intern kommitté (1963 års börskommitté), vilken i maj 1964 som ett resultat av sitt arbete bl. a. lade fram förslag till skärpta krav på offentlig redovisning för företag som ansöker om introduktion på börsen. Kraven innebar bl. a. att koncernredovis- ningshandlingar, uppgift om förändringar av lagerreserv och om omsättningens fördel- ning på verksamhetsgrenar skulle intagas i den publicerade årsredovisningen. Av olika skäl, bl. a. att det från några håll sattes ifrå- ga, om börsstyrelsen hade befogenhet att uppställa villkor för den offentliga redovis- ningen utöver vad som gäller enligt aktie- bolagslagen, korn emellertid 1963 års börs-

• Sida 111
•  Original

kommittés förslag icke att genomföras och den upplöstes 1966.

Sveriges Finansanalytikers Förening bil- dades 1970. Genom anslutning till The European Federation of Financial Analysts Societies deltar föreningen i det internatio- nella arbetet på området. Föreningens med- lemmar som bl. a. sysslar med finansanalys och rådgivning i placeringsfrågor består av representanter för banker, bankirfirmor och större institutionella kapitalplacerare samt av börskommentatorer i dags- och fackpres— sen. Föreningen skall enligt sina stadgar bl.a. »gentemot olika informationsgivande och lagstiftande organ hävda behovet av ändamålsenlig information för placeringssyf- te».

6.2 Behovet av en nämnd. Olika alternativ

Ett avgörande skäl för att i vissa hänseen— den krav på information ej medtagits i den föreslagna lagen är att man i teori och prax- is ännu ej funnit slutliga lösningar på de därmed sammanhängande redovisningspro- blemen. Eftersom vissa av de här åsyftade informationerna dock kan vara av stor be- tydelse för förbättrad insyn i företagen, kan det vara lämpligt att den fortsatta ut- vecklingen på redovisningsområdet följes av ett särskilt expertorgan. Då tidpunkten se- dermera befinnes lämplig, kan rekommen- dation utfärdas, hur den aktuella redovis- ningsfrågan bör behandlas. På detta sätt kan man uppnå att den ekonomiska redovisning- en inom näringslivet kontinuerligt anpassas efter den fortgående utvecklingen. Fastlås- ning av informationsstrukturen kan därige- nom förhindras; man kan ta större hänsyn till förändrade informationsbehov och nya möjligheter att möta dessa.

Utredningen har övervägt huruvida något redan befintligt organ lämpligen skulle kun— na fylla den här avsedda funktionen. Börs- styrelsen har därvid framstått som ett natur- ligt alternativ till en ny, särskilt för ända- målet inrättad nämnd. Börsstyrelsen kunde då ges möjlighet att till sig knyta redovis- ningsteknisk expertis.

Av flera skäl har emellertid utredningen

känt sig tveksam i fråga om lämpligheten av att på börsstyrelsen lägga de funktioner som utredningen nu åsyftar. Det organ som här avses skall ha att utarbeta rekom- mendationer rörande informationsgivningen och att följa tillämpningen av dessa re- kommendationer liksom av andra normer rörande redovisning. Börsstyrelsen skulle knappast kunna sträcka en gransknings- el- ler övervakningsverksamhet till andra före- tag än dem som är (eller avser att bli) börsintroducerade. För utredningen har det emellertid framstått som angeläget att — så- som också anges i utredningsdirektiven — i princip fånga in alla företag som vän- der sig till allmänheten med aktieutbud. Om börsstyrelsen skulle ha att granska re- dovisningar och i något fall finna att en sådan måste anses otillfredsställande, före— faller det vidare svårt att komma ifrån att konsekvensen, om rättelse inte skedde, måste bli att företaget avregistrerades från börsen. Eventuellt kunde man införa möj— lighet att meddela varning att avregistre- ring kunde komma att övervägas. Avregis— trering drabbar emellertid, genom att försvå- ra omsättningen och kursbildningen, mycket hårt den grupp som man i stället önskar skydda, nämligen aktieägarna. En varning kan förmodas få nästan samma effekt. Bå— de med hänsyn härtill och till börsstyrelsens officiella ställning är det vidare risk för att inskridande mot otillfredsställande re— dovisning skulle komma att ske endast i synnerligen grava fall och väl i praktiken aldrig för att tillgodose sådana önskemål som av utredningen betecknats som »liggan— de på rekommendationsnivån».

En särskild nämnd skulle genom sin icke officiella prägel få möjlighet att agera mer informellt och därmed smidigare. Den form av sanktion som en nämnd av här ifråga- varande typ skulle kunna använda är, som nedan närmare utvecklas, offentliggörande av att viss redovisning inte ger tillfredsstäl- lande eller godtagbar information om före- taget.

Vad beträffar FAR gör dess karaktär av yrkessammanslutning att man ej gärna kan tänka sig att ålägga föreningen att verka

• Sida 112
•  Original

för andra intressen än medlemmarnas. Även om revisorernas strävanden att förbättra redovisningsstandarden innebär att FAR:s ambitioner i stor utsträckning sammanfaller med dem som utredningen vill tillgodose, måste man beakta att det ytterst är den enskilde aktieplacerarens orienterings- och informationsbehov som skall säkerställas. Det specialistbetonade arbete som hittills bedrivits inom ramen för FAR:s verksam- het och som av allt att döma kommer att fortsättas är emellertid utomordentligt be- tydelsefullt. Vilket organ man än väljer för uppgiften att sörja för redovisningens an— passning till utvecklingen, kommer det att ha stor nytta av de rekommendationer el- ler anvisningar, varom man kan enas inom FAR.

I fråga om NBK gäller att den genom sitt förutnämnda utlåtande presterat ett upp- skattat bidrag till utvecklingen på redovis- ningsområdet och att man med intresse ser fram mot resultatet av dess under 1970 återupptagna verksamhet. En institution som skall kunna effektivt förverkliga de syften för vilka redovisningsnämnden föreslås komma till, bör dock erhålla en bredare rekrytering än NBK och tillika givas en starkare samhällelig förankring.

Sveriges Finansanalytikers Förening, slut- ligen, är så nyetablerad att utredningen in— te ännu ansett sig kunna överväga att byg- ga på medverkan från dess sida. Häri ligger naturligtvis inte något misstroende mot vare sig föreningens allmänna syfte eller dess re- krytering utan endast ett konstaterande att närmare bedömningsunderlag ännu ej står till buds.

Utredningen har sålunda stannat för att en särskild nämnd bör skapas för att hand- ha de uppgifter som det nu är fråga om. Det bör emellertid understrykas, att ett nä- ra samarbete mellan denna nämnd och alla de förut angivna institutionerna bör kunna förutses. Som nedan framgår är det också meningen att såväl börsstyrelsen som FAR och huvudmännen bakom NBK skall med- verka genom att utse ledamöter i nämn- den. Vad angår finansanalytikerföreningen håller utredningen det för högst sannolikt

att i vart fall någon av dess medlemmar kommer att vara knuten till nämnden som ledamot eller på annat sätt.

6.3 Näringslivets redovisningsnämnd

6.3.1 Presentation

Utredningen föreslår inrättandet av en Nä- ringslivets redovisningsnämnd. Detta namn avser att markera, att det är fråga om ett organ som under medverkan av de olika intresserade parterna inom näringslivet skall verka för förbättrad offentlig redovisning.

De företag vilkas redovisning bör omfat- tas av nämndens verksamhet är främst de som vänder sig till aktiemarknaden, »aktie— marknadsbolagen». Hit hör börsregistrerade och på fondhandlarlistan noterade företag. Redovisning från övriga större, i aktiebo- lagsform bedrivna företag kommer att fal- la inom nämndens verksamhetsområde en- dast i den utsträckning som en mer om- fattande handel i dess aktier äger rum el- ler man vänder sig till marknaden med in- bjudan att teckna aktier i bolaget (eller ev. förvärva konvertibla skuldebrev som det— ta utger). Men nämnden skall dessutom kunna, om detta skulle befinnas vara av intresse från nämndens allmänna utgångs- punkter, ta upp redovisningsfrågor som av- ser andra företagstyper, exempelvis ekono- miska föreningar och stiftelser.

Nämnden bör ha till uppgift att:

1. utarbeta rekommendationer beträffan- de företagens offentliga redovisning;

2. följa tillämpningen av rekommendatio- nerna;

3. uppta förhandlingar med företag som ej iakttar utfärdad rekommendation eller som i övrigt redovisar på ett sätt, som inte synes tillfredsställande;

4. på begäran av företag lämna förhands- besked huruvida visst redovisningssätt kan anses vara tillfredsställande;

5. i övrigt följa utvecklingen av redovis- ningspraxis i Sverige samt av bestämmelser och praxis på redovisningsområdet utom- lands.

Nämndens här skisserade uppgifter tor—

• Sida 113
•  Original

de mot bakgrund av betänkandets innehåll i övrigt knappast behöva ytterligare förkla- n'ng. De motsvaras av de befogenheter, som intagits i 5 1 av det utkast till stadgar för nämnden, vilket såsom bil. 2 finns fogat till betänkandet.

Huruvida, såsom det uttryckts 'i 3 och 4 p., ett redovisningssätt är »tillfredsställan- de» får avgöras av nämnden med hänsyn till vad här berörda intressenter från upp- lysningssynpunkt _riprligen kan kräva av fö- retagens offentliga redovisning. Att därvid också skall beaktas företagens intresse av att inte behöva offentliggöra uppgifter som kan skada dem är uppenbart.

Vad som uppräknas i 5 1 innefattar nämndens centrala uppgifter. Några av dessa kommenteras ytterligare i det följan- de. Nämnden kan naturligtvis också ta and- ra initiativ inom ramen för sitt ändamål.

6.3.2 Utarbetande av rekommendationer

Utredningen har i avsnitten 4.2 och 4.6 nämnt viss information, som ansetts viktig vid aktiemarknadens bedömning av ett fö- retag utan att det för den skull ansetts lämp- ligt att föreslå något lagstadgande om att den skall framläggas. Detta gäller bl.a. fi— nansieringsanalys, partiell resultaträkning i delårsrapport och uppgifter om normalt av- skrivningsbehov. Till nämndens uppgifter bör höra att närmare studera dessa pro- blem och göra uttalanden om hur de lämp- ligen bör lösas. Nämnden bör kunna såväl ge rekommendationer avsedda för omedel- bar tillämpning som uttala önskemål med mera långsiktig inriktning. Med största san- nolikhet kommer nämnden att finna det svårt att på vissa områden via definitiva rekommendationer skapa enhetliga normer. I sådana fall kan nämnden i stället försö- ka utarbeta mer långsiktiga och t.v. mera allmänt formulerade mål för informations- givningen. Dessa uttalanden kan sedan -— när tiden anses mogen — utformas såsom definitiva rekommendationer. Rekommen- dation, som nämnden utfärdar, kan i en del fall sannolikt komma att ha formen av en kommenterande eller beskrivande fram-

ställning snarare än en konkret anvisning. Rekommendationer kan antagligen ofta med fördel utformas som alternativa förslag, vil- ket möjliggör ett hänsynstagande till före— tagens skiftande struktur och olika stadier av redovisningsteknisk utveckling.

6.3.3 Uppgiften att följa rekommenda-- tionernas tillämpning

Man torde kunna utgå från att utfärdade rekommendationer i allmänhet iakttages av berörda företag. I första hand ligger det gi- vetvis i varje företagslednings intresse att icke utsätta sig för risken av den ofördel— aktiga publicitet som kan bli följden av en redovisning i strid mot rekommendationer- na. Vidare kan man räkna med att bola- gets revisorer — praktiskt taget alla de bo- lag som här berörs har auktoriserade revi- sorer — kommer att medverka till att re- kommendationema iakttages. Emellertid kan man naturligtvis inte utesluta möjlig— heten av att något företag i ett eller flera avseenden underlåter att följa en av nämn- den utfärdad rekommendation. Nämnden bör därför även studera företagens olika redovisningshandlingar för att kunna kon- statera att gjorda rekommendationer till- lämpas. Samtidigt kommer dylik speciell övervakning av att en viss, avgiven rekom- mendation accepteras att framstå såsom ett led i nämndens fortlöpande bevakning av att ett tillfredsställande redovisningssätt gene- rellt iakttages. Nämnden får därvid beakta ej endast redovisningshandlingar i mera in- skränkt mening, såsom årsredovisningar, del- årsrapporter och emissionsprospekt, utan även den publicitet angående företagen som förekommer i dags- och fackpressen.

6.3.4 Förhandlingar med företag

Om företag inte följer given rekommenda— tion eller annars redovisar på ett sätt som förefaller nämnden icke tillfredsställande, får nämnden uppta förhandlingar med före- taget. Med tanke på företagens eget in- tresse av att redovisa på ett korrekt sätt och mot bakgrund av vad i föregående av-

• Sida 114
•  Original

snitt anförts, får man dock anta, att föran- det av sådana förhandlingar ej kommer att höra till nämndens mest arbetskrävande uppgifter.

Det allmänna syftet med förhandlingar av detta slag skall vara att vederbörande företag skall få tillfälle klargöra skälen för ett visst redovisningssätt samt framföra sina argument för att detta enligt företagets upp- fattning är korrekt. Man skall alltså i första hand söka få omständigheterna i det en— skilda fallet utredda. Denna utredning kan sedan komma att utgöra underlaget för olika förfaringssätt. — Det ena aktualiseras, därest man finner att företaget utan skäl underlåtit att iaktta en viss rekommendation eller att företaget får anses redovisa på ett otillfreds- ställande sätt. Nämnden hari så fall att söka övertyga företaget om vad det bör iaktta för att komma till rätta med det som brister. Om företaget emellertid ej skulle låta sig övertygas av nämnden, leder detta till att nämnden i någon form ger offentlighet åt sin ståndpunkt i frågan.

Det andra alternativet i fråga om vidare agerande från nämndens sida består i att den finner det böra stanna vid de förda förhandlingarna. Den utredning som företa- get förebragt har med andra ord övertygat nämnden om att det valda redovisningssät— tet bör godtagas.

6.3.5 Bevakning av praxis i Sverige och utlandet

En viktig del av nämndens verksamhet bör vara att kontinuerligt följa redovisningsprax- is i Sverige och att observera detta ämnes- område utomlands, inklusive lagstiftning och andra bestämmelser. Exempelvis bedrivs f.n. inom EEC ett omfattande arbete på detta område, vilket arbete kan vara av spe- ciellt intresse i detta sammanhang. Det gäl- ler dels harmoniseringen av redovisnings- bestämmelsema i de olika nationella la— garna, dels en gemensam lagstiftning i med- lemsländerna om s.k. Europabolag. Nämn- den bör naturligtvis även, då så befinnes an- geläget, kunna ta initiativ till förslag om ny

eller ändrad lagstiftning på redovisningsom- rådet.

6.4 Nämndens sammansättning

I stadgeutkastet & 2 anges nämndens sam- mansättning. Nämnden föreslås skola bestå av nio ledamöter, nämligen ordförande och åtta övriga. För ordföranden skall finnas en ställföreträdare. Med hänsyn till att nämn- den skall vara ett expertorgan för redovis— ningsområdet bör samtliga ledamöter besitta god kunskap om näringslivets redovisnings- förhållanden.

De olika ledamöterna föreslås bli utsedda på det sätt som framgår av stadgeförslaget & 3. Enligt detta skall ordföranden och den- nes ställföreträdare förordnas av Kungl. Maj:t för tre år. Samma mandattid föreslås för de övriga. För tillsättande av dem gäller följande. — En ledamot utses av styrelsen för Stockholms fondbörs och skall ha till särskild uppgift att bevaka den aktieägande allmänhetens informationsintresse. En leda- mot utses av lärarrådet vid Handelshögsko- lan i Stockholm bland företrädare för den företagsekonomiska vetenskapen. En leda- mot utses av Svenska fondhandlareförening- en bland företrädare för den yrkesmässiga analysverksamheten. De övriga fem leda- möterna utses på det sätt att Föreningen Auktoriserade Revisorer, Handelskamrarnas nämnd, Landsorganisationen i Sverige, Sve- riges Industriförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation får tillsätta var sin per- son.

Beträffande ledamöternas kvalifikationer vill utredningen understryka att samtliga bör vara väl insatta i redovisningsförhållan- den och ej nominerade för att bevaka olika intressen som de organisationer kan anses företräda vilka väljer respektive ledamot. Förhållandet att nämndens ledamöter en- bart har att tillsammans bilda en verklig expertgrupp skall alltså vara det karakteris- tiska, det som ger nämnden dess ställning och auktoritet.

Ledamöternas antal skall, såsom redan nämnts, vara sammanlagt nio. Varken i fråga om ordförande eller sju av de övriga

!

• Sida 115
•  Original

ledamöterna har något särskilt uppdrag av intressebevakande natur ålagts vederböran- de. Enbart den ledamot som utses av Stock- holms londbörs föreslås få en särskild upp- gift, nämligen att »bevaka den aktieägande allmänhetens informationsintresse». Utred- ningen har känt tvekan åt vem det borde an- förtros att utse denna ledamot. Utredningen har emellertid stannat för att det bland flera tänkbara organisationer bör anförtros åt börsstyrelsen att utse den nu ifrågavarande ledamoten, särskilt som det med tanke på börsens allmänna samhällsfunktion synes na— turligt att den i varje fall skall vara repre— senterad i nämnden. Det får emellertid un— derstrykas att ledamoten skall fungera som representant för de privatpersoner som pla- cerar sparmedel i aktier. Med hänsyn härtill bör han inom nämnden ge särskilt efter- lryck åt de allmänna krav denna har att hävda beträffande bl. a. redovisningens be- griplighet för allmänheten. Redovisningen skall helst vara presenterad på sådant sätt att den blir tillgänglig även för andra än den företagsekonomiskt fackutbildade läsekret- sen. I fråga om erforderligt tillägg till börs- ordningen av bestämmelse om tillsättande av en ledamot i nämnden, se bil. 3 och där intaget utkast.

I fråga om ett par av ledamöterna till- kommer vissa speciella kvalifikationsgrun— der utöver de för samtliga gällande kraven. — I det ena fallet skall det röra sig om en vetenskapsman inom ämnet företagseko- nomi. Härvidlag kan tillfogas att då det anförtrotts åt lärarrådet vid Handelshögsko- lan i Stockholm att utse den vetenskapliga ledamoten detta självfallet inte betyder att han måste sökas bland dem som är verk- samma vid högskolan. Även forskare vid universiteten skall naturligtvis kunna kom- ma ifråga. Det andra fallet rör den ledamot som Svenska fondhandlareföreningen skall utse. Denne bör enligt förslaget vara analy- tiker och han skall alltså icke företräda de intressen som denna förening i allmänhet har att tillvarata.

Underhandskontakter från fondbörsutred— ningens sida med företrädare för de olika organisationer som här angivits skola utse

var sin ledamot har ådagalagt att man kan påräkna erforderlig medverkan från dessa.

6.5 Beslut

I 5 6 regleras frågor som sammanhänger med beslutförhet och omröstning. För be- slutförhet kräves närvaro av nämndens ord- förande samt minst sex andra ledamöter. Såsom allmän regel föreslås att beslut fattas med enkel majoritet och, vid lika röstetal, utslagsröst för ordföranden.

I vissa viktiga frågor föreslås dock en re- gel om kvalificerad majoritet. Enighet mel- lan minst sju ledamöter kräves sålunda i två fall. Det ena avser beslut att utfärda re- kommendation. Skälet för krav på kvalifi- cerad majoritet härvidlag är uppfattningen att det är väsentligt för slagkraften hos en rekommendation från nämnden att den vin- ner anslutning av ledamöter utgörande ett övervägande flertal. Att en rekommendation på detta sätt får en fast förankring inom nämnden själv har sålunda ansetts viktigare än det blotta faktum att den blir utfärdad.

Det andra fall då kvalificerad majoritet fordras är följande. Nämndens handlingar blir offentligen tillgängliga först genom ut- tryckligt beslut härom. Men nämnden skall, såsom framgår av & 11, i lämplig omfatt- ning publicera förhandsbesked och andra avgöranden. I den mån nämnden finner att publicering skall ske, erfordras kvalifice- rad majoritet för beslut härom. Ang. frågan om offentlighet och sekretess, se vidare av- snitt 6.7.

6.6 Förfarandet och arbetsformerna

Enligt 5 10 första stycket förslaget till stad- gar för nämnden skall var och en som så önskar — alltså varje enskild person, varje företag eller sammanslutning som har nå- got intresse på redovisningsområdet att till- varata — ha rätt att påkalla att nämnden tar upp en fråga till behandling. Då nämnden naturligtvis måste känna de i ett ärende föreliggande omständigheterna för att kunna ta ställning, har vederbörande att göra en

0

skriftlig framställning. Nämnden a sin sida

• Sida 116
•  Original

skall enligt & 10 andra stycket alltid själv få avgöra vilken fråga den vill ta upp till behandling. Önskar den ej ta befattning med ett ärende, bör naturligtvis sökanden få ett skriftligt meddelande om detta. Även ett beslut från nämndens sida att avvisa en frå- ga kräver naturligtvis omröstning bland le- damöterna. Protokollet från omröstningen bör vara offentligt.

Nämndens grundläggande rätt att vägra uppta en fråga till behandling i sak kan exempelvis komma att innebära att den nå- gon gång kommer att på detta sätt skilja sig från ärende, i vilket erforderlig, kvalifi— cerad majoritet ej kan uppnås. Men nämn- den bör trots detta öppet redovisa de olika uppfattningar som förelegat. Ledamöterna skall därför anses förpliktade att så utför- ligt och tydligt som saken kräver framföra argumenten för den ståndpunkt var och en intagit. Det får f. ö., allmänt sett, anses som en avgörande förutsättning för nämndens möjligheter att skapa respekt för sina utslag, att motiven för olika avgöranden går att klart utläsa. Först därigenom kan nämndens verksamhet, via publicerandet av besluten jämte skälen för dem, tillföra debatten nytt material och bidra till utvecklingen.

Det nu gjorda uttalandet till förmån för utförliga motiveringar får naturligtvis ej hårddras därhän att det skulle anses uteslu- tet för en ledamot att undantagsvis blankt reservera sig mot beslut. Under förutsätt- ning att den segrande meningen framföres med stöd av fullständigt redovisade skäl, kommer i alla fall de skäl att bli kända som legat bakom avgörandet. Att föredraga är emellertid att även minoritetsuppfatt- ningar blir underbyggda genom noggrann presentation av de argument som åbero- pats.

Inom ramen för vad som redan sagts om den mycket vida krets som skall kunna an- hängiggöra en fråga hos nämnden ligger självfallet att vederbörande företag självt kan vilja underställa nämnden något problem. Angående frågan om offentliggörande i dy- likt fall hänvisas till 6.7.

I praktiken kan nämnden mellan sam- manträdena komma att bedriva sin verksam-

het med hjälp av arbetsutskott sammansatt av några av ledamöterna. Nämnden får själv meddela de detaljföreskrifter som kan er- fordras för att göra sådant arbetsutskott ef- fektivt. — För att kunna utföra egna utred- ningar, studera utvecklingen av redovis— ningspraxis, följa rekommendationernas ef- terlevnad samt i övrigt bistå nämnden ford- ras att ett sekretariat med en kvalificerad sekreterare som chef knytes till nämnden. Sekretariatet torde icke behöva sysselsättas på heltid åtminstone ej sedan nämnden väl hunnit etablera sig och utfärda den första omgången av sina rekommendationer. (Jfr stadgeförslaget % 9).

Angående jäv mot ordföranden eller leda- mot bör (såsom framgår av de föreslagna stadgarna % 7) gälla bestämmelser motsva- rande de i 5 & lagen om skiljemän angivna.

6.7 Offentlighet och sekretess

Av stadgeförslaget & 11 framgår att avsikten är att nämnden skall publicera sina avgö- randen. Meningen är att häri skall ligga ett uttryck för utredningens uppfattning att i princip fullständig offentlighet skall råda beträffande nämndens ställningstaganden och verksamhet. Hur publiciteten skall om- besörjas, lämnas det dock åt nämnden att själv avgöra. Den skall sålunda ej se sig nöd- sakad utge en årsbok, kvartalsvis återkom- mande rapport e. d. utan får finna den ut- väg som passar bäst. Det är exempelvis tänkbart att en löpande serie meddelanden skulle visa sig som en ändamålsenlig form för nämnden då det gäller att ge allmänhe- ten del av dess avgöranden.

Även om en principiellt betonad inriktning på största mått av offentlighet skall vara vägledande för nämnden, eftersom en sådan uppläggning bäst synes gagna de strävanden nämnden skall understödja, kan det natur- ligtvis ej uteslutas att behov av sekretess någon gång kan uppkomma. Ett sådant be- hov kan exempelvis föreligga beträffande både de argument som ett företag åberopar under diskussionerna med nämnden och de uppgifter som därvid framkommer. Men även i ett sådant fall skall nämndens beslut

t i l l . i

• Sida 117
•  Original

i övrigt vara offentligt och detta även om enighet inom nämnden icke kunnat nås be— träffande själva utgången. (Jfr även 6.6.)

Som förut framgått skall det vara möj- ligt för ett företag att självt vända sig till nämnden med begäran om förhandsbesked. Om nämndens ställningstagande i anledning därav innebär att det avsedda förfarandet framstår såsom otillfredsställande, bör i vart fall företagets namn inte publiceras (om inte medgivande ges). Har man inte en så- dan regel, kan benägenheten att söka för- handsbesked motverkas.

De nu anförda övervägandena om sekre- tess i vissa fall har kommit till uttryck i stadgeförslaget & 12 som innehåller vissa modifikationer av den grundläggande of- fentlighetslinje vilken avses skola prägla stadgeförslaget. I dess första stycke före- skrives sålunda att nämndens ledamöter ej får för utomstående yppa någon uppgift som ett företag lämnat vid förhandling inför nämnden eller i samband med begäran om förhandsbesked. Dock kan naturligtvis före- taget ge sitt uttryckliga medgivande till att så får ske. Enligt paragrafens andra stycke gäller att företagets namn ej heller får anges Vid offentliggörandet av förhandsbesked, om företaget ej uttryckligen lämnat sitt sam— tycke härtill.

Det är dock ej meningen att genom här gjorda uttalanden eller själva stadgeförsla- get som sådant söka ge uttryck för en strä— van att detaljreglera vad som skall vara sekretessbelagt respektive offentligt. I nämn- dens eget intresse ligger såsom tidigare fram- hållits att tillföra opinionsbildningen så pre- ciserade uppgifter som möjligt genom att vi- ;a största möjliga öppenhet vid vidarebe- fordrandet av redogörelser för resultatet av nämndens verksamhet i olika avseenden.

Det föreslås inte att man i nämndens hand skulle lägga någon möjlighet att appli- cera formella sanktioner, som exempelvis i extrema fall skulle kunna leda till avregist- rering från börsen av där noterade aktier. Vad som skall tjänstgöra som sanktion till nämndens avgöranden är just den publicitet som skall ges åt dessa. Har nämnden offent- liggjort ett beslut som innefattar kritik av

ett företags redovisningssätt, betyder det, att allmänheten får veta att redovisningen, enligt detta expertorgans mening, inte är tillfredsställande. Man får anledning till sär- skilt övervägande, om man skall placera pengar i företaget. Detta blir föremål för en, som det får förmodas, ofördelaktig upp- märksamhet.

6.8 Finansiering m. m.

Eftersom majoriteten av de av nämndens verksamhet närmast berörda företagen är börsnoterade, har det förefallit praktiskt att föreslå att Stockholms fondbörs får i upp— gift att finansiera nämndens verksamhet. Be- stämmelse härom har upptagits i stadgarna & 13. Börsen kommer närmast att framstå såsom ett instrument för inkasserandet av avgifterna från de olika företagen.

I centrum för redovisningsnämndens in- tresse står de aktiebolag som är noterade på fondbörsens A-lista och på Svenska fond- handlareföreningens kurslista i vad den av- ser svenska bolag. På börsens kurslista O: III förekommer industri— och kraftverks- obligationer jämte förlagslån och partiallån. I många fall är papperen på sistnämnda kurslista utfärdade av börsnoterade aktiebo- lag, men där finns också ett antal bolag vil— kas aktier inte förekommer på vare sig fondbörsens eller fondhandlareföreningens listor. Samtliga dessa bolag är svenska och många av dem är kraftverksaktiebolag. På lista 0: III finns det vidare ett par lån som ernitterats av ekonomiska föreningar. Även SAS och AB Statsföretag är representerade på listan.

Det kan hävdas att, för fondbörsens vid- kommande, de företag som har värdepapper registrerade på aktielistan (där det också finns två konverteringslån) och på kurslista O: III är av den typ, att de bör bidraga till att finansiera redovisningsnämndens verk- samhet. Detsamma gäller naturligtvis i och för sig även de svenska aktiebolag som no- teras på Svenska fondhandlareföreningens kurslista. Däremot är de värdepappersemit- tenter som är företrädda på kurslistorna O:I och 0: 11 i förevarande sammanhang

• Sida 118
•  Original

ointressanta: svenska staten (som emittent av obligationer), de utländska obligations- utgivama, hypoteksinstituten (typ Sveriges Allmänna Hypoteksbank), kreditaktiebola- gen samt kommunerna kan inte gärna bli föremål för nämndens uppmärksamhet.

För de på kurslistorna A och O: III upp- tagna värdepapperen äger börsstyrelsen en- ligt 24 å börsordningen uttaga en årlig av- gift. Såvitt angår aktier samt partial— och förlagsbevis utgör avgiften högst 5/ 100 pro- mille av det inregistrerade beloppet (: 50 kr. per miljon), dock minst 1000 kr. Be- träffande sådana obligationslån som uppta- gits på kurslista A, (1. v. 5. de ovannämnda båda konverteringslånen, får högst 1 000 kr. per år utdebiteras; för obligationslånen på kurslista O: III är motsvarande belopp 400 kr.

Sedan en följd av år tillbaka har börssty— relsen kunnat bestämma de årliga värde- pappersavgiftema till belopp som avsevärt understiger maximigränsema. För 1971 har sålunda avgiftsuttaget för aktier samt par- tial- och förlagsbevis bestämts till 3/100 promille av det inregistrerade beloppet, dock lägst 1 000 kr. Obligationsavgifterna för samma tid har fixerats till 500 kr. för A- listans papper samt till 200 kr. för de på kurslista O: III noterade obligationema.

De penningmedel som behövs för nämn- dens verksamhet bör få utdebiteras av fond- börsen med stöd av en ny paragraf i börs— ordningen. Enligt denna bör styrelsen för börsen få rätt att av de företag som har värdepapper på A— och O: III—listorna ut- debitera en extra årsavgift motsvarande, förslagsvis, högst 25 % av de för nämnda värdepapper utgående årliga avgifterna. Jfr det i bil. 3 intagna utkastet till en ny para- graf härom i börsnoteringen, 27 b &.

Den föreslagna paragrafen är utformad i enlighet med nyss angivna principer. Det kan nämnas att de ordinarie värdepappers- avgifter som beräknas inflyta för 1971 kan uppskattas till sammanlagt ca 545 000 kr., varav huvuddelen eller omkring 380 000 kr. hänför sig till A-listans papper.

Några egna räkenskaper synes nämnden ej behöva föra. Dess utgifter kan betalas di—

rekt från fondbörsens egen kassa och kost— naderna bör lämpligen redovisas på ett sär- skilt konto i börsens räkenskaper. Genom avstämning av detta konto möjliggöres alltså den erforderliga kontrollen av att utdebi- tering för nämndens räkning överensstäm- mer med dess kostnader. Det blir då natur- ligt att börsens revisorer utövar denna kont- roll.

Såsom framgår av stadgeförslaget % 8 skall ledamöterna uppbära ersättning för sitt arbete åt nämnden. Eftersom Kungl. Maj:t föreslås skola förordna ordförande jämte ställföreträdare för denne bör därav följa att ersättningen till dessa skall fast- ställas av Kungl. Maj:t och utgå av stats- medel.

Med hänsyn till börsens uppgift i sam- manhanget har utredningen ansett det na- turligt att börsstyrelsen meddelar bestäm- melser rörande nämndens finansiella förhål- landen, t.ex. i form av en årlig stat. För de närmaste åren torde en årlig stat på mel- lan 100 000 och 150 000 kr. kunna förutses. Det får antagas att en sådan stat — liksom andra bestämmelser om nämndens ekonomi — blir föremål för samråd mellan börsstyrel— sen och nämnden. På börsstyrelsen ensam bör det dock ankomma att fastställa efter vilka grunder andra ledamöter än ordföran— den och dennes ställföreträdare skall få er- sättning. Ifråga om avlöning åt sekreterare och kanslipersonal ankommer det på nämn- den själv att avtala härom.

Under hand har fondbörsutredningen ta- git kontakt med börsstyrelsen och har där- vid fått stöd för sitt antagande att finansie- ringsfrågan skall kunna lösas i enlighet med nu angivna rekommendationer.

Det torde få förutsättas att börsstyrelsen till Kungl. Maj:t inger förslag till det tillägg till börsordningen som erfordras.

• Sida 119
•  Original