Prop. 1993/94:196

Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m.

1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m.

Regeringens proposition & www

Regeringen Överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 24 mars 1994

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Reidunn Laurén (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås mot bakgrund av EG:s bolagsrättsliga direktiv att aktiebolagen skall delas in i två kategorier, publika aktiebolag och privata aktiebolag. De publika aktiebolagen skall, till skillnad från de privata aktie- bolagen, kunna vända sig till allmänheten för att skaffa kapital. Fondpapper som har givits ut av privata aktiebolag skall inte kunna bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats. Aktiekapitalet skall i ett pu- blikt aktiebolag uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat aktiebolag till minst 100 000 kr. I firman för ett publikt aktiebolag skall ordet ”publikt” eller förkortningen ”(pub)” ingå, medan firman för ett privat aktiebolag skall in- nehålla ordet ”privat” eller förkortningen ”(priv)”.

Vidare innehåller propositionen ett flertal förslag till ändringar i aktiebo- lagslagen, vilka innebär att den svenska lagstiftningen kommer att harmo- niera med EG:s första, andra, tredje och tolfte bolagsrättsliga direktiv. Dessa förslag gäller främst reglerna om fusion mellan aktiebolag, företrädes- rätt vid ökning av aktiekapital, nedsättning av aktiekapitalet, bolagets bun- denhet av ställföreträdarens rättshandlingar och verkan av registrering i ak- tiebolagsregistret. .

De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1995. Sär- skilda bestämmelser föreslås dock gälla för bolag som har bildats före den.1 januari 1995. Ett sådant bolag skall, om det önskar bli publikt, kunna besluta om detta redan under 1994. Om bolaget i stället vill bli ett privat aktiebolag, skall det enligt propositionens förslag få tid på sig till den 1 januari 1998 för att höja aktiekapitalet till 100 000 kr.

Innehållsförteckning Prop. 1993/94:196

1 Förslag till riksdagsbeslut ............................... 5 2 Lagtext ............................................... 6 2.1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen .......... 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument .......................... 46 2.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ............ 47 2.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m ..................... 49 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse ..................................... 51 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelse- representation för de privatanställda ................. 52 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa rik- tade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m ............ 53 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpel- skatt vid inskrivningsmyndigheter .................... 54 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m ............................... 55 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ........ 56 2.11 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) 57 2.12 Förslaget till lag om ändringi lagen (1976:240) om förvärv

av eldistributionsanläggning m.m ..................... 58

2.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut ............... 59 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet ................. 60 2.15 Förslaget till lag om ändring av kupongskattelagen (19701624) ........................................ 61 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självde- klaration och kontrolluppgifter ...................... 63 2.17 Förslag till lag om ändringi lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt ........................................ 64 3 Ärendet och dess beredning ............................. 67 4 Allmänna utgångspunkter ............................... 68 4.1 EG:s bolagsrätt .................................... 68 4.2 Sverige och EU .................................... 69 4.3 Principiella huvudpunkter ........................... 70 5 Privata och publika aktiebolag ........................... 72 5.1 Två kategorier aktiebolag ........................... 72 5.2 Gränsdragningen mellan bolagskategorierna ........... 74 5.3 Bolagskategoriernas beteckningar .................... 76 5.4 Minsta aktiekapital för de publika aktiebolagen ........ 78 5.5 Minsta aktiekapital för de privata aktiebolagen ........ 80 5.6 Byte av bolagskategori ............ _ ................. 83 5.7 Sanktioner mot olovlig inbjudan till allmänheten ....... 86 2

10 11 12 13 14

15 16 17

Fusion ................................................

-6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Huvuddragen i fusionsförfarandet .................... Fusionsvederlaget .................................. Beslutsunderlaget .................................. Beslutet om godkännande av fusionsplanen ........... Borgenärsskyddet .................................. Fusionens fullbordan ...............................

Vissa avtal mellan bolaget och stiftare eller aktieägare ...... Företrädesrätt vid ökning av aktiekapitalet ................ 8.1 Primär och subsidiär företrädesrätt ................... 8.2 Företrädesrätt mellan aktieslag med olika röstvärde. . . . 8.3 Beslut om avvikelse från föreskrifter om företrädesrätt. Nedsättning av aktiekapitalet ............................ Förvärv av egna aktier m.m .............................. Aktiebolags ställföreträdare ............................. Olovlig vinstutdelning .................................. Penninglån till anställda m.m ............................. Frågor om registrering m.m .............................. 14.1 Publicitetsverkan av registrering och kungörande. ...... 14.2 Registreringen och giltigheten av bolagets förpliktelser . 14.3 Styrelse- och revisorsförteckningar ................... Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ............... Kostnadseffekter m.m ................................... Författningskommentar ................................. 17.1

17.2

17.3 17.4

17.5

17.6

17.7

17.8

17.9

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) ...................................... Förslaget till lag om ändringi lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ......................... Förslaget till lag om ändring i jordabalken ........... Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m .................... Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse .................................... Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om sty- relserepresentation för de privatanställda ............ Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m ........ Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)' om stäm- pelskatt vid inskrivningsmyndigheter ................ Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132) om för— värv av hyresfastighet m.m .........................

17.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:SSZi om rätt

till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. . . .

17.11 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230) .......................................

17.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:240) om för-

värv av eldistributionsanläggning m.m ...............

88

88

90

92

95

97 103 105 106 106 111 113 114 118 120 128 130 131 131 133 135 136 139 140

140

222 223

225

226

226

226

226

227

227

227

227

17.13 Förslaget till lag om ändringi lagen (1993:765) om statligt

stöd till banker och andra kreditinstitut ..............

17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1539) om av- drag för underskott av näringsverksamhet ............ 17.15 Förslaget till lag om ändring av kupongskattelagen (1970:624) ....................................... 17.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter ................... 17.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt .....................................

Bilaga 1 Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs delbetän- kande (SOU 1992:83) ...............................

Bilaga 2 Aktiebolagskommitténs lagförslag .................... Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................... Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Kallelse på borgenärer vid fusion enligt aktiebolagslagen ..................... Bilaga 5 Förteckning över deltagare vid hearing den 16 juni 1994 Bilaga 6 Lagrådsrernissens lagförslag .......................... Bilaga 7 Lagrådets yttrande den 8 mars 1994 ................... Bilaga 8 EG:s första, andra, tredje och tolfte bolagsrättsliga direk- tiv ................................................ Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994.

Rättsdatablad ..............................................

228 228 228 228 228 230 237 272 273 274 275 336

349 390

391

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 2.

3. 4.

11. 12.

13.

14.

15. 16.

17.

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instru- ment, lag om ändring i jordabalken, lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., . lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, . lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de

privatanställda, lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktie- marknadsbolag m.m.,

. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter,

. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., 10. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för om- bildning till bostadsrätt, lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanlägg- ning m.m., lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut, lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av nä- ringsverksamhet, lag om ändring av kupongskattelagen (1970:624), lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385),l dels att nuvarande 1 kap. 25 skall betecknas 1 kap. 55, att nuvarande 7 kap. 1 — 3 55 skall betecknas 7 kap. 2 — 4 55, att nuvarande 14 kap. 9 13 55 skall betecknas 14 kap. 31 35 55 och att nuvarande 16 kap. 25 skall betecknas 16 kap. 5 5, '

dels att 1 kap. 15, 2 kap. 2, 3 och 9 55, 3 kap. 1 och 13 55, 4 kap. 2, 4, 12, 14, 15 och 18 55, 5 kap. 2, 8, 9 och 16 55, 6 kap. 1, 2, 6 och 855, de nya 7 kap. 2 och 4 55, 8 kap. 10, 14 och 15 55, 9 kap. 13 och 17 55, 10 kap. 15 5, 12 kap. 5, 7 och 8 55, 14 kap. 1 — 855, de nya 14 kap. 32, 33 och 35 55, 16 kap. 15, 18 kap. 3, 4 och 7 55 samt 19 kap. 1 och 255 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 2 4 55, 2 kap. 9 a 9 c 55, 6 kap. 2 a, 9 och 1055, 7 kap. 15, 14 kap. 9 —3055, 16 kap. 2 4 55, 17 kap. 1-— 3 55 och 18 kap. 3 a och 4 a 55 samt närmast före 14 kap. 22 och 30 55 nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 14 kap. 31 5 skall införas rubriken ”Inlösen av aktier i dotterbolag”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 5

I aktiebolag svarar delägarna ej personligen för bolagets förpliktelser. Aktiebolaget skall ha ett aktiekapi- tal, som skall uppgå till minst femtio- tusen kronor. Är aktiekapitalet för- delat på flera aktier; skall dessa lyda på lika belopp.

Utan hinder av första stycket svarar delägare i aktiebolag, som bedriver advokatverksamhet, solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrager sig medan han är delägare.

2 5 Aktiebolag är privat aktiebolag el- ler publikt aktiebolag Denna Iaggäl— ler samtliga aktiebolag, om inte an- nat föreskrivs.

35 Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst etthundratusen kronor i privata aktiebolag och till minst femhundratusen kronor [ pu- blika aktiebolag. Om aktiekapitalet är fördelat på

' Lagen omtryckt l993:150.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

flera aktier; skall dessa lyda på lika belopp.

45

Ett privat aktiebolag eller en aktie- ägare i ett sådant bolag får inte ge- nom annonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget utgivna skuldebrev eller op- tionsbevis.

Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att er- bjuda fler än 200 personer att tec/ata eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet rik- tar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbju- danden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.

Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudan- den som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.

I första stycket angivna värdepap- per som har givits ut av ett privat ak- tiebolag får inte bli föremål för han- del på börs eller annan organiserad marknadsplats.

2 kap.

Stiftarna anger villkoren för bo- lagsbildningen. Därvid iakttages att betalningen för aktie ej får under- stiga det belopp på vilket aktien skall lyda (nominella beloppet). Skall aktie kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta annan egendom än pengar eller med rätt eller plikt för bolaget att över- taga egendom mot annat vederlag än aktier (apport), får värdet på appor- tegendomen ej sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. Endast sådan egendom som är eller kan an- tagas bli till nytta för bolagets verk- samhet kan utgöra apportegendom.

25

Stiftarna anger villkoren för bo- lagsbildningen. Därvid skall iakttas att betalningen för en aktie inte får understiga det belopp på vilket ak- tien skall lyda (nominella beloppet). Om en aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta annan egendom än pengar eller med rätt eller plikt för bolaget att överta egendom mot annat ve- derlag än aktier (apport), får värdet på apportegendomen inte sättas högre än det verkliga värdet för bo- laget. Endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bola- gets verksamhet kan utgöra apport- egendom. Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra ar- bete eller att tillhandahålla tjänst.

Tecknas aktie med villkor som strider mot första stycket, skall det nomi- nella beloppct ändå betalas.

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Stiftarna skall upprätta och underskriva en dagtecknad stiftelseurkund som skall innehålla förslag till bolagsordning och uppgift om 1. det belopp som skall betalas för varje aktie,

2. tiden för aktiernas betalning,

3. sättet och tiden för kallelse till konstituerande stämma, om enligt 75 kallelse skall ske.

Bestämmelse om apport eller att aktie eljest skall kunna tecknas med villkor eller att bolaget skall ersätta annan kostnad för bolagets bildande än allmänna avgifter och sedvanliga arvoden för upprättande av stiftelse- handlingar och lilmande arbete eller att någon eljest skall av bolaget er- hålla särskild rättighet eller förmån skall anges istihelseurlwnden.

I stiftelseurkunden skall anges be- stämmelse om apport eller att aktie på annat sätt skall kunna tecknas med villkor. I stzftelseurlamden skall också anges bestämmelse om att bo- laget skall ersätta kostnad för bola- gets bildande. Av stiftelseurkunden skall också framgå om någon på an- nat sätt skall få särskild rättighet el- ler förmån av bolaget.

Stiftelseurkunden skall innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av värde på apportegendom och av bestäm- melse enligt andra stycket i övrigt. Särskilt skall anges

1. namn och hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,

2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tagas upp i ba- lansräkningen och antalet aktier eller annat vederlag som skall lämnas för egendomen,

3. högsta beräknade belOppet av sådan kostnad för bolagets bildande som angivits i bestämmelsen. .

Om skriftligt avtal upprättats rörande bestämmelse som avses i andra stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller avskrift därav eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålles tillgängligt för aktietecknama. Muntligt avtal skall i sin helhet upptagas i stiftelseurkunden. Tillskjutes eller övertages rörelse, skall vad nu sagts om skriftligt avtal gälla även beträffande balans- och resultaträkningar för rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. I stiftelseurkunden skall upplysning ges om rörelsens resultat under tiden därefter. Om sådana räkningar ej upprättats för rörel- sen, skall i stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat under nämnda räkenskapsår. .

Om andra-fjärde styckena ej iakttagits beträffande viss bestämmelse, är den utan verkan mot bolaget.

9 5

Bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter stiftelseur- kundens undertecknande.

Hinder mot registrering föreligger, om ej

1. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som enligt 11 5 förklarats förverkade och ej övertagits av annan (bolagets aktiekapital) motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet,

2. det belopp som skall betalas i pengar för de aktier som ingår-i bolagets aktiekapital är inbetalat på räkning hos svenskt bankinstitut,

3. all apportegendom är tillförd bolaget,

4. yttranden företes från bankin- stitut om att 2 har följts och från auktoriserad eller godkänd revisor

4. yttranden företes från bankin- stitut om att 2 har följts och från auktoriserad eller godkänd revisor

Nuvarande lydelse

om att 3 har iakttagits. Av revisorns yttrande skall framgå att apport- egendomen i stiftelseurkunden ej åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendo- men är eller kan antagas bli till nytta för bolagets verksamhet.

Föreslagen lydelse

om att 3 har iakttagits. Av revisorns yttrande skall framgå att apport- egendomen i stiftelseurkunden inte har åsatts högre värde än det verk- liga värdet för bolaget och att egen- domen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. I yttrandet skall revisorn beskriva apportegen- domen och ange vilken metod som har använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmär- kas

Genom registreringen fastställes bolagets aktiekapital till belopp som an- ges i andra stycket 1. Aktier som enligt 115 förklarats förverkade och ej övertagits av annan blir därvid ogiltiga.

Om ej anmälan för bolagets registrering sker inom den i första stycket an- givna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget, är frågan om bolagets bildande förfallen. Styrelseledamöterna ansvarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som inbetalats på tecknade aktier jämte upp- kommen avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 13 5 första stycket tredje meningen. Detsamma gäller i fråga om apportegendom.

9a5

Då:/far bolaget inom två år från re- gistreringen avtal med en stiftare eller en aktieägare som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen under- ställa bolagsstämman avtalet för god- kännande. Det gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller en utländsk börs eller på en auktorise- rad marlmadsplats eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.

Styrelsen skall lämna en redogö- relse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av vär- det på egendomen och av avtalet i öv- rigt. Bestämmelserna i 2 kap. 3 5 tredje och fjärde styckena tillämpas även på redogörelsen.

En auktoriserad eller godkänd re- visor skall avge yttrande över redo- görelsen. Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 2 kap. 9 5 andra stycket 4.

Avtalet skall tillsammans med sty- relsens redogörelse och revisoms ytt- rande hållas tillgängligt för aktie- ägarna underminst en vecka före den

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas.

9b5

Om bolagsstämman inte godkän- ner ett avtal som avses i 9 a 5 inom sex månader från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 9 a 5 inte iakttagits beträjfande någon viss bestämmelse i avtalet, är den bestämmelsen utan verkan mot bolaget.

9c5

Styrelsen skall genast för registre- ring anmäla bolagsstämmans beslut att godkänna avtal som avses i 9 a 5.

3 kap.

Alla aktier har lika rätt i bolaget, om ej annat följer av denna paragraf. I bolagsordningen kan bestämmas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna utges. Sådan bestämmelse skall ange

1. olikheterna mellan aktieslagen,

2. antalet aktier av varje slag,

3. om aktierna ej skall medföra lika rätt till andel i bolagets till- gångar eller vinst, den företrädesrätt som tillkommer aktieägarna vid ök- ning av aktiekapitalet enligt 4 kap. Föreskrift om olika företrädesrätt får meddelas endast om aktierna ej skall medföra lika rätt till andel i bo- lagets tillgångar eller vinst.

3. om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets till- gångar eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, den företrä- desrätt som tillkommer aktieägarna vid ökning av aktiekapitalet enligt 4 kap. Föreskrift om olika företrädes- rätt får meddelas endast om skillna- derna mellan aktierna skall vara av nu angivet slag.

Beträjfande kontantemission skall en föreskrift som avses i andra stycket 3 sista meningen innebära att gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbju- das samtliga aktieägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknama i förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lott- ning.

Beträjfande fondemission skall, om skillnaden mellan aktierna inte gäller rätten till andel i bolagets lill- gångar eller vinst, i en sådan före-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sla-tft som avses i andra stycket 3 sista meningen bestämmas att nya aktier av varje slag skall emitteras i förhål- lande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge företrädes- rätt till nya aktier av samma slag i för- hållande till sin andel i aktiekapitalet.

Avser olikheten mellan aktieslagen akties röstvärde, gäller att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.

I bolagsordningen kan bestämmas att aktie av visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandling skall utan dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.

135

Aktiebok hålles tillgänglig hos bo- laget för envar. Föres aktieboken med maskin för automatisk databe- handling eller på annat liknande sätt, skall i stället utskrift av aktiebo- ken på begäran tillhandahållas hos bolaget och, i fråga om avstämnings- bolag, även hos värdepapperscen- tralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbo- lag får dock utskrift enligt detta stycke ej innehålla uppgifter om ak- tieägare som har högst femhundra aktier i bolaget.

Aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Om ak- tieboken förs med maskin för auto- matisk databehandling eller på an- nat liknande sätt, skall i stället en ut- skrift av aktieboken på begäran till- handahållas hos bolaget och, ifråga om avstämningsbolag, även hos vär- depapperscentralen. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbolag som har mer än en aktieägare, får dock en ut- skrift enligt detta stycke inte inne- hålla uppgifter om aktieägare som har högst femhundra aktier i bola- get.

Aktiebok eller, om aktieboken föres med maskin för automatisk databe- handling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma, skall hållas tillgänglig för aktie- ägarna vid stämman. .

I utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 105 andra stycket i alfabetisk ordning.

4 kap. 25

Vid nyemission där de nya aktierna skall betalas med pengar (kontant- emission) och vid fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya ak- tierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om ej annat föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 1 5 andra stycket 3 eller, vid kontantemission, antingen bestämmes i emissionsbeslutet eller följer av villkor som enligt 5 kap. 45 första stycket 8 meddelats vid emission av skuldebrev.

Beslut av bolagsstämman att av- vika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så-

Nuvarande lydelse

Förslag till beslut om nyemission skall hållas tillgängligt för aktie- ägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken beslu- tet skall fattas. Det skall genast sän- das till aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Förslaget skall läggas fram på stämman. Vad som nu sagts om förslag till beslut skall gälla sådan redogörelse av sty- relsen och sådant yttrande av reviso- rerna som avses i 6 5. Innebär försla- get avvikelse från aktieägarnas före- trädesrätt, skall skälen till avvikel- sen anges i förslaget eller i handling som fogats vid förslaget. Om årsre- dovisningen ej skall behandlas på stämman, skall även följande hand- lingar enligt vad nyss sagts hållas till- gängliga och läggas fram på stäm- man:

Föreslagen lydelse

väl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Förslag till beslut om nyemission skall hållas tillgängligt för aktie- ägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken beslu- tet skall fattas. Det skall genast sän- das till aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Förslaget skall läggas fram på stämman. Vad som nu sagts om förslag till beslut skall gälla sådan redogörelse av sty- relsen och sådant yttrande av reviso- rerna som avses i 6 5. Innebär försla- get avvikelse från aktieägarnas före- trädesrätt, skall skälen till awikel- sen samt grundema för emissions- kursen anges i förslaget eller i hand- ling som fogats vid förslaget. Om årsredovisningen inte skall behand- las på stämman, skall även följande handlingar enligt vad nyss sagts hål- las tillgängliga och läggas fram på stämman:

1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig be- tydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens avgi- vande,

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen. Kallelse till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som enligt förslaget tillkommer aktieägarna eller annan el- ler vem som annars får teckna aktier.

Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.

125

Beslut om nyemission skall anmälas för registrering inom sex månader från beslutet, om det ej förfallit enligt 10 5. Hinder mot registrering förelig- ger, om ej

1. full betalning enligt registret erlagts för alla de i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktierna,

2. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya ak- tier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och ej övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår till belopp som avses i 10 5,

3. hälften av det belopp som betalas med pengar för de i den registrerade kapitalökningen ingående aktierna har inbetalats,

4. all apportegendom enligt beslutet om nyemission är tillförd bolaget,

5. yttrande företes från auktorise- 5. yttrande företes från auktorise-

Nuvarande lydelse

rad eller godkänd revisor av vilket framgår att 3 och 4 iakttagits, att ap- portegendomen icke åsatts högre värde än det verkliga värdet för bo- laget och att egendomen är eller kan antagas bli till nytta för bolagets verksamhet; yttrandet från revisor om att 3 har iakttagits får i avstäm- ningsbolag ersättas av en försäkran från värdepapperscentralen om att så har skett.

Föreslagen lydelse

rad eller godkänd revisor av vilket framgår att 3 och 4 iakttagits, att ap- portegendomen inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bo- laget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verk- samhet; yttrandet från revisor om att 3 har iakttagits fåri avstämnings- bolag ersättas av en försäkran från värdepapperscentralen om att så har skett. I yttrandet skall revisorn be- skriva apportegendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen av den. Särskilda svårig- heter att uppskatta värdet av egendo- men skall anmärkas.

Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen un- derstiger en miljon kronor skall, i stället för vad som föreskrives i första stycket 3 och 5, hela det belopp, som skall betalas för aktierna, erläggas ge- nom insättning på bankräkning som bolaget öppnat hos svenskt bankinstitut och intyg från bankinstitutet om att beloppet betalats företes i registrerings- ärendet.

Genom registreringen fastställes ökningen av aktiekapitalet till belopp som anges i första stycket 2.

Om anmälan för registrering av beslutet icke .orts inom den i första stycket angivna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraft- ägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering, gäller vad i 105 sägs.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som förklarats förver- kade och ej övertagits av annan blir därmed ogiltiga. De nya aktierna medför rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket aktierna skolat till fullo betalas.

14 5 Styrelsen kan besluta om nyemission och om awikelse från aktieägares företrädesrätt enligt 25 under förutsättning av bolagsstämmans godkän- nande. Bestämmelserna i 5—13 55 gäller därvid i tillämpliga delar, varvid dock skall iakttagas vad som föreskrives nedan i tredje stycket.

I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande äger 45 motsvarande tillämpning. Vad som där sägs om förslag till emis- sionsbeslut skall gälla styrelsens be- slut.

I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande till- Iämpas 4 5. Vad som där sägs om för- slag till emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut. Beslut av bolags- stämman att godkänna avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt enligt 25 första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rös- terna som de vid stämman företrädda aktierna.

lnföring av de nya aktierna i aktieboken och anmälan för registrering en- ligt 125 skall ej skc innan stämman har godkänt emissionsbeslutet. Har så-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dan anmälan ej skett inom ett år från styrelsens beslut om emission, är emis- sionsbeslutet förfallet. Vad som har betalats på tecknade aktier skall i sådant fall genast återbetalas.

155

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemis- sion i den mån emissionen kan ske utan ändring i bolagsordningen och att därvid avvika från aktieägarnas företrädesrätt enligt 2 5.

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemis- sion i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen och att därvid avvika från aktieägar- nas företrädesrätt enligt 2 5. Bemyn- digande att avvika från aktieägamas företrädesrätt enligt 25 första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så- väl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktiema. Skall styrelsen kunna besluta om nyemission med bestämmelse som avses i 65 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall detta anges särskilt ibolagsstärnmans bemyndigande. Bemyndigandet skall innehålla be- stämmelser om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut om nyemission skall fattas. Bestämmelserna i 45 äger motsvarande tillämpning i fråga om förslag till bemyndigande. Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för regi- strering. Innan registrering har skett, kan styrelsen ej fatta beslut om emis- sron. Bestämmelserna i 5 — 13 55 gäller i tillämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande.

185

När aktiebolag, som enligt 10 kap 35 andra eller fjärde stycket är skyl- digt att ha auktoriserad revisor, eller aktieägare i sådant bolag offentlig- gör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva ak- tier eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållan- den (emissionsprospekt) enligt 19 —26 55, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att erlägas uppgår till minst en miljon kronor.

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offent- liggör eller på annat sätt till en vi- dare krets riktar inbjudan att för- värva aktier eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets för- hållanden (emissionsprospekt) en- ligt 19—26 55, om summan av de be- lopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

5 kap.

Vid emission av skuldebrev mot vederlag i pengar har aktieägarna företrä- desrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev såsom om emissionen gällde de aktier som kan komma att träda i stället för skuldebreven eller nytecknas på grund av optionsrätt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut av bolagsstämman att av— vika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så- väl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

8 5 Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans godkän- nande. Bestämmelserna i 4 — 6 55 och 7 5 första stycket äger motsvarande till-

lämpning.

I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande äger 4 kap. 45 motsvarande tillämpning. Vad där sägs om förslag till emis- sionsbeslut skall gälla styrelsens be- slut.

I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande till- lämpas 4 kap. 45. Vad där sägs om förslag till emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut. Beslut av bolags- stämman att godkänna awikelse från aktieägares företrädesrätt enligt 25 första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rös- terna som de vid stämman företrädda aktierna.

Anmälan för registrering enligt 7 5 tredje stycket skall göras när emissions- beslutet godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven avslutats. Har anmälan för registrering ej skett inom ett år från styrelsens beslut om emission, är beslutet förfallet.

95

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om emis-

sion och att därvid avvika från be- stämmelserna i 25 om aktieägares företrädesrätt.

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om emis-

sion och att därvid awika från be- stämmelserna i 25 om aktieägares företrädesrätt. Bemyndigande att avvika från bestämmelserna i 25 första stycket om aktieägares företrä- desrätt är giltigt endast om det har bi- trätts av aktieägare med två tredjede- lar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Skall skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller eljest med villkor eller skall awikelse från aktieägares företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i bolagsstämmans beslut. Beslutet skall innehålla bestämmelse om den tid, längst intill nästkommande ordina- rie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmel- serna i 4 kap. 45 äger motsvarande tillämpning i fråga om förslag till bemyn- digande. Bolagsstämmans beslut skall genast anmälas för registrering. Innan regi- strering har skett kan styrelsen ej fatta beslut om emission. Bestämmelserna i 4 755 gäller i tillämpliga delar i fråga om styrelsens beslut om emission.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

165

Bestämmelserna i 4 kap. 19 26 55 om emissionsprospekt äger

motsvarande tillämpning när aktie- bolag, som enligt 10 kap. 3 5 andra eller fjärde stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktieägare i sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva av bolaget ut- givna skuldebrev eller Optionsbevis som avses i detta kapitel. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt före- ligger dock endast om summan av de beIOpp som till följd av inbjudan kan komma att erläggas uppgår till minst en miljon kronor.

Bestämmelserna i 4 kap. 19 26 55 om emissionsprospekt tilläm- pas också när ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att för- värva av bolaget utgivna skuldebrev eller Optionsbevis som avses i detta kapitel. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreligger dock endast om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

6 kap.

15

Nedsättning av aktiekapitalet får ske för följande ändamål, nämligen

1. avsättning till reservfond eller omedelbar täckning av förlust enligt fastställd balansräkning, om förlus- ten ej kan täckas av fritt eget kapital,

1. avsättning till omedelbar täck- ning av förlust enligt fastställd ba- lansräkning, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. återbetalning till aktieägarna, eller

3. avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman.

3. avsättning till resengfond eller till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman.

Nedsättning för ändamål som anges i första stycket 2 och 3 får ej avse större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav sker enligt balansräkning för nästföre- gående räkenskapsår, om denna fastställes vid stämman, och annars på grundval av de handlingar som anges i 4 kap. 4 5 första stycket 1 —3.

Nedsättning av aktiekapitalet kan genomföras genom

1. inlösen eller sammanläggning av aktier,

2. indragning av aktier utan återbetalning, eller

3. minskning av aktiernas nominella belopp med eller utan återbetalning. Om nedsättning av aktiekapitalet Om nedsättning av aktiekapitalet på grund av bristande betalning på grund av bristande betalning eller finns bestämmelser i 4 kap. 135 på grund av att aktier har blivit ogil- andra stycket. tiga finns bestämmelser i 4 kap. 13 5

andra stycket och 7 kap. 25. Om nedsättning genom inlösen av aktier enligt förbehåll [ bolagsordningen finns bestämmelseri 8 — IO 55.

25 Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämma, om ej an- nat följer av 8 5. Nedsättningsbcslutet får ej fattas förrän bolaget blivit regi- strerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas. Nedsättning för ändamål som anges i 1 5 första stycket 2 eller 3 får beslutas endast efter förslag eller godkännande av styrelsen.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 45 om förslag till bolagsstämmans beslut och andra handlingar gäller i till- lämpliga delar.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 45 om förslag till bolagsstämmans beslut och andra handlingar gäller i till- lämpliga delar. Kallelsen till bolags- stämman skall alltid ange nedsätt- ningsförslagets huvudsakliga inne- håll.

2a5

Bolagsstämmans beslut om ned- sättning är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredje- delar av såväl de avgivna röstema som de vid stämma företrädda ak- tierna. Vid bolagsstämmans beslut om nedsättning enligt 85 gäller 9 kap. 13 5.

Innebär nedsättningen att rättsför— hållandet mellan redan utgivna aktier mbbas, är beslutet giltigt, om det har biträth av samtliga vid stämman när- varande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktiema. I följande fall räcker det för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda ak- tierna, nämligen om

]. nedsättningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samt- liga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio tion- delar av alla sålunda berörda aktier godkänner nedsättningen, eller

2. nedsättningen försämmr endast helt aktieslags rätt och ägare till hälf- ten av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman före- trädda aktierna av detta slag godkän- ner nedsättningen.

Skall nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas enligt 15 första stycket 2 eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkställas utan rättens tillstånd, såvida icke samtidigt bolaget genom nyemission tillföres ett belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det nedsättningsbe- slutet registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att nedsätt- ningsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borgenärer med angivande av postadress.

Rätten skall kalla bolagets borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skrift- ligen hos rätten anmäla detta vid äventyr att han annars anses ha medgivit

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten i länet och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg.

Bestrides ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tillstånd med- delas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns be- stämmelser i 23 5 andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m.

Är borgenär tillika gäldenär i samma rättsförhållande, skall han ej upptagas i förteckningen över bola- gets kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och har ej heller rätt till betalning eller säkerhet enligt fjärde stycket.

Om en borgenärs anspråk avser en sådan fordran på lön eller annan er- sättning som har förmånsrätt enligt 12 5 förrnånsrättslagen (1970:979) el- ler en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 135 samma lag, skall han inte tas upp i förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall inte kallas av rätten och har inte heller rätt till be- talning eller säkerhet enligt fjärde stycket.

8 5

I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen be- stämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen intagas för- behåll att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av aktier, dock ej un- der minimikapitalet. Förbehållet skall ange ordningen för inlösningen och inlösningsbeloppet eller grunderna för dess beräkning.

Om förbehållet införes genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som kan tecknas eller utges efter det att ändringen registrerats. Har fondemission ägt rum efter registreringen, får inlösen av fondaktie ske först när tre år förflutit från registreringen av emissionen.

Nedsättning får ej ske så att full täckning ej finnes för det bundna egna kapitalet. Beräkning därav skall ske på grundval av fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår.

När enligt förbehållet blivit be- stämt att vissa aktier skall inlösas, skall genast anmälas för registrering att aktiekapitalet nedsättes med dessa aktiers sammanlagda nominella be- lopp. När registrering skett är aktie- kapitalet nedsatt.

95

Bestämmelserna i 6 och 755 till- lämpas även vid nedsättning enligt 85. Bestämmelserna gäller dock inte om

1. nedsättningen genomförs ge- nom inlösen med ett sammanlagt be- lopp som inte överstiger det fria egna kapitalet beräknat på grundval av fastställd balansräkning för nästföre- gående räkenskapsår och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. ett belopp som motsvarar ned- sättningsbeloppet avsätts till reserv- fonden.

105

I fall som anges i 95 andra me- ningen skall bolaget, när det enligt ett förbehåll i bolagsordningen har blivit bestämt att vissa aktier skall lösas in och att ett belopp motsvarande ned- sättningsbeloppet skall avsättas till reservfonderr, genast anmäla förregi— strering att aktiekapitalet sätts ned med dessa aktiers sammanlagda no- minella belopp. När registrering har skett, är aktiekapitalet nedsatt.

7 kap.

15

Ett aktiebolag får inte tec/ata egen aktie.

Om ett aktiebolag har tecknat egen aktie, skall stiftarna eller vid nyemis- sion styrelsen och verkställande di- rektören anses ha tecknat aktiema för egen räkning med solidariskt an- svar för betalningen. Det gäller dock inte stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som visar att han inte kände till eller hade bort känna till aktieteckningen.

Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bola- gets räkning, skall han anses ha teck- nat aktierna för egen räkning.

Bestämmelserna i första tredje styckena gäller även i håga om ett dotterföretags teckning av aktie i mo- derbolaget.

25

Aktiebolag får ej förvärva eller såsom pant mottaga egen aktie. Dotter- företag får ej heller förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moderbolaget. Avtal i strid mot detta förbud är ogiltigt.

Första stycket utgör ej hinder för aktiebolag eller dotterföretag att vid övertagande av affärsrörelse för- värva däri ingående aktie, att inlösa aktie enligt 13 kap. 35 eller att på auktion inropa för företagets fordran utmätt aktie. Förvärvad aktie skall, om den ej indragits genom nedsätt- ning av aktiekapitalet, avyttras så

Första stycket utgör inte hinder för aktiebolag eller dotterföretag att vid övertagande av affärsrörelse för- värva aktier som ingåri rörelsen, att lösa in aktier enligt 13 kap. 35 eller att på auktion ropa in aktier som har utmätts för företagets fordran. En förvärvad aktie skall, om den inte har dragits in genom nedsättning av

Nuvarande lydelse

snart det kan ske utan förlust.Aktie, som förvärvats vid övertagande av affärsrörelse, skall dock avyttras se- nast två år efter förvärvet, såvida icke regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer ger företaget till- stånd att behålla aktien under längre tid.

Har aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i moderbolaget, skall dessa aktier av- yttras enligt vad som i andra stycket sägs beträffande aktier som förvär- vats vid övertagande av ajjärsrörelse.

Bestämmelserna i 4 kap. 19— 26 55 om emissionsprospekt äger motsva- rande tillämpning när aktiebolag, som enligt I 0 kap. 3 5 andra eller fjärde stycket är skyldigt att ha aukto- riserad revisor; eller aktieägare i så- dant bolag offentliggör eller på an- nat sätt till en vidare krets riktar in- bjudan att förvärva av bolaget ut- givna vinstandelsbevis. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt före- ligger dock endast om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att erläggas uppgår till minst en miljon kronor.

Föreslagen lydelse

aktiekapitalet, avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet.

Har aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i moderbolaget, skall dessa aktier av- yttras enligt vad som sägs i andra stycket.

En aktie, som inte har avyttrats inom tre år från förvärvet, är ogiltig. Bolaget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nominella belopp. Ett förslag till beslut om nedsättning skall läggas fram på den första bo- lagsstämma som hålls sedan ogiltig- het har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall överföras till reservfonden.

45

Bestämmelserna i 4 kap. 19 — 26 55 om emissionsprospekt tillämpas även när ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag of- fentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att för- värva av bolaget utgivna vinstan- delsbevis. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreligger dock endast om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

8 kap. 10 5 Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör får ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets. Med avtal jämställes rätte— gång eller annan talan.

Om ett bolag har endast en aktie- ägare, skall ett avtal mellan denne och bolaget som inte avser löpande ajfärstransaktioner på sedvanliga villkor antecknas i eller fogas till sty- relsens protokoll.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

145

Har ställföreträdare, som företa— git rättshandling för bolaget, över- skridit sin befogenhet, är rättshand- lingen ej gällande mot bolaget, om den mot vilken rättshandlingen före- togs insåg eller bort inse att befogen- heten överskreds. Detsamma gäller om verkställande direktör vid före- tagande av rättshandling överskri- der den honom enligt 65 tillkom- mande behörigheten att vidtaga åt- gärd på bolagets vägnar.

Om ställföreträdare som avses i 115 har företagit en rättshandling för bolaget och därvid har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäl- ler rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma gäller om en verkstäl- lande direktör vid företagande av en rättshandling har överskridit den be- hörighet som tillkommer honom en- ligt 125 och bolaget visar att motpar- ten insåg eller bort inse behörighets- överskridandet. '

Om ställföreträdare som avses i första stycket har överskridit sin be- fogenhet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget, om bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befo- genhetsöverslaidandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller verkstäl- lande direktören har överträtt före- sla-if't om bolagets verksamhetsföre- mål eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.

15 5

För registrering skall bolaget anmäla vem som har utsetts till styrelseleda- mot, verkställande direktör, suppleant och firmatecknare och vem som en- ligt 11 5 har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot delgivning samt de- ras postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrel- serepresentation för de privatanställda, skall detta anges. För registrering skall bolaget även anmäla av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 5 anmäles för regi- strering och därefter genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla det för registre- ring.

Varje år efter den ordinarie bolags— stämman skall bolaget till registre- ringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets styrelsele- damöter; verkställande direktör; suppleanter; firmatecknare och vem som enligt ]] 5 har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot delgiv- ning med uppgift om deras post- adress och personnummer eller; om sådant saknas, födelsedatum. För- teckningen skall sändas in samtidigt

Nuvarande lydelse

med att en avsloift av årsredovis- ningen och revisionsberättelsen sänds in enligt 11 kap. 3 5 andra stycket.

Föreslagen lydelse

9 kap. 13 5 Bolagsstämmans beslut utgöres av den mening, som fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder. Vid väl anses den vald som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres valet genom lottdragning, om ej annat beslutas av stämman innan valet för- rättas.

Första stycket gäller ej, om annat följer av denna lag eller föreskrives i bolagsordningen. Beträffande beslut som avsesi 14 eller 15 5 kan dock i bo- lagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges där.

Första stycket gäller inte, om an- nat följer av denna lag eller före- skrivs i bolagsordningen. Beträf- fande beslut som avses i 4 kap. 2, 14 och 15 55, 5 kap. 2, 8 och 95.5, 6 kap. 2a 5, 9 kap. 14 och 15 55, 14 kap. 11 5 samt 1 7kap. I och 2 55 kan dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges där.

17 5

Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseleda- mot eller verkställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som sty- relsen obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes icke talan inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad. Talan får väckas se- nare än vad i andra stycket sägs när

- 1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant samtycke ej givits, eller

3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestämmel- serna om kallelse väsentligen eftersatts.

Vad som sägs i tredje stycket om ti- den för väckande av talan gäller inte i fall som avses i 14 kap. 305 första stycket.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstäm- mans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under rättegången förordnats att bo- lagsstämmans beslut ej får verkställas, skall rätten underrätta registrerings- myndigheten för registrering.

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 15 5 För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till revisor samt den- nes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8 kap. 155 andra stycket skall härvid tillämpas.

Varje år efter den ordinarie bolags- stämman skall bolaget till registre- ringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets revisorer med uppgift om deras postadress och personnummer. Förteclaringen skall sändas in samtidigt med att en av- skrij? av årsredovisningen och revi- sionsberättelsen sänds in enligt 11 kap. 3 5 andra stycket.

12 kap.

Sker utbetalning till aktieägare i strid mot denna lag, skall mottaga- ren återbära vad han uppburit med ränta beräknad enligt 55 räntelagen (1975:635) från det att utdelningen uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 65 räntelagen till följd av 3 el- ler 45 samma lag. Detta gäller dock ej, om mottagaren hade skälig anled- ning antaga att utbetalningen ut- gorde laglig vinstutdelning.

55

Sker utbetalning till aktieägare i strid mot denna lag, skall mottaga- ren återbära vad han har uppburit med ränta beräknad enligt 5 5 ränte- lagen (1975:635) från det att utdel- ningen uppburits till dess att ränta skall betalas enligt 65 räntelagen till följd av 3 eller 4 5 samma lag. Om ut- betalningen har skett iform av vinst- utdelning, är dock mottagaren åter- bäringsskyldig endast om bolaget vi- sar att han insåg eller bort inse att ut- betalningen stred mot denna lag.

För brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat till beslu- tet om utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning an- svariga enligt 15 kap. 1 — 455.

75

Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrel- seledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti- gande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och länet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk ellerjuridisk person som av- ses i första stycket 1 — 3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingåri koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncern- bolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsam- mans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1-3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma köncem.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller an- nat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och länet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseleda- mot inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, om det sammanlagda belop- pet av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsva- rande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande sam- levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna para- graf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en ak- tiesparfond eller kapitalsparfond som inte är företagsanknuten.

85

Skattemyndigheten kan på ansö- kan medge undantag från 75, om det vid förvärv av aktieri bolaget eller annat bolag i samma koncern är på- kallat av särskilda omständigheter el- ler om det i annat fall föreligger syn- nerliga skäl. Sådant undantag med- ges dock av Finansinspektionen när det gäller aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn.

I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern får skatte- myndigheten medge undantag från 75 om det behövs på grund av sär- skilda omständigheter. I/id förvärv av aktier i det bolag som lämnar län eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges endast om bolaget är ett privat aktiebolag.

I andra fall än som avses i första stycket får skattemyndigheten medge undantag från 75 om det finns syn- nerliga skäl.

När det gäller aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag av Fi- nansinspektionen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/942196

Bolagets kända borgenärer skall höras över ansökningen. Det behöver dock ej ske, om borgenärernas ställning uppenbarligen icke påverkas av att ansökningen bifalles. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas el- ler betryggande säkerhet ställas för den innan ansökningen får bifallas.

14 kap. 1 5 Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktie- ägarna i det överlåtande bolaget i form av aktieri det övertagande bola- get varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation (fitsion ). Som fusionsvederlag får också läm- nas pengar. Fusion kan ske 1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlå- tande bolag på den andra (absorp- tion), eller 2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag (kombination).

2 5 Fusion får ske utan hinder av att överlåtande bolag har trätt i likvida- tion, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.

I fall som avses i första stycket skall likvidatorema, när en fusions- plan har upprättats enligt 45, avge slutredovisning över sin förvaltning. Slutredovisningen skall, sedan fit- sionsplanen har blivit gällande i bo- laget, framläggas på stämma. För Slutredovisningen och dess gransk- ning gäller i övrigt vad som före- skrivs i 13 kap. 14 5.

Likvidationen skall anses avslu- tad när anmälan enligt 195 har regi- strerats eller registrering enligt 285 har skett.

3 5 Innehavama av konvertibla skul- debrev, skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning, vinstandels- bevis eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bo- lag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det överlåtande bolaget, om de inte enligt fusionsplanen har rän att få sina värdepapper inlästa av det över- tagande bolaget.

45

Styrelsema för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upprätta en gemensam, dag- tecknad fiasionsplan. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje bolag anges

1. finna, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. hur många aktteridet överta- gande bolaget som skall lämnas förett angivet antal aktieri överlåtande bo- lag samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fitsionsveder- lag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnan- det av fitsionsvederiaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom fitsionsvederlag medför rätt till utdel- ning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheteri det överta- gande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier; skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vid- tas till förmån för de nämnda inneha- varna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av Mia- nen skall lämnas till en styrelseleda- mot, en verkställande direktör eller en revisor i överlåtande eller överta- gande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas

]. en kopia av bolagens årsbok- slut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvamnde delårs- rapport enligt ll kap. 13 och 1455, om fusionsplanen har upprättats se- nare än ser månader efter utgången

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberät- telse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före fusionsplanens upp- rättande.

55

Vid kombination tjänar fusions- planen som stiftelseurkund för det övertagande bolaget. Planen skall in- nehålla förslag till bolagsordning och ange hur styrelse och revisorer skall väljas.

65

I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedöm- ningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur fusionsvederlaget har be- stämts och vilka rättsliga och ekono- miska synpunktersom därvid har be- aktats. Särskilda svårigheter att upp- skatta värdet av egendomen skall an- märkas.

75

Fusionsplanen skall granskas av de auktoriserade ellergodkända revi- sorerna i överlåtande och, vid ab- sorption, övertagande bolag. Granskningen skall vara så omfat- tande och ingående som god revi- sionssed lwäver. Revisorerna skall för varje bolag avge skriftligt ytt- rande översin granskning. Av yttran- dena 'skall framgå huruvida fusions- vederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder; resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den sam- lade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårig- heter att uppskatta värdet av egendo- men skall anmärkas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Iyttrandena skall särskilt anges, ]. vid absorption, om revisorerna vid sin granskning har funnit att ji:- sionen medför fara för att borgenä- rema i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och

2. vid kombination, huruvida de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapita- let i detta.

Revisoremas yttranden skall fogas till fusionsplanen.

85

Styrelsen, verkställande direktören och revisori ett bolag som skall delta i fusionen skall ge revisorer i annat sådant bolag tillfälle att verkställa granskning som avses i 75 i den om- fattning dessa finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplys- ningar och den hjälp som begärs.

955

Inom en månad från upprättandet av hisionsplanen skall det överta- gande bolaget eller; vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med därtill fogade hand- lingar till registreringsmyndigheten för registrering. Uppgift om registre- ringen skall enligt 18 kap. 25 kun- göras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

1055

Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlå- tande bolag.

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktieri det övertagande bo- laget begär det, skall fusionsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om fusionspla- nens registrering har kungjorts enligt 18 kap. 2 5.

Stämman får hållas tidigast en må- nad eller; orn samtliga fusionerande aktiebolag är privata aktiebolag, tidi-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gast två veckor efter det att uppgijt om fusionsplanens registrering har kungjorts.

Innan stämman fattar beslut, skall jusionsplanen med därtill fogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad efter kungörandet eller; om samtliga fusionerande aktiebolag är privata aktiebolag, minst en vecka efter kun- görandet. Tillhandahållandet skall ske hos bolaget på den ort där styrel- sen har sitt säte. Planen med därtill fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Om fusionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är frå- gan om fusionen förfallen.

]] 5

Bolagsstämmans beslut om god- kännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktie- ägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stäm- man företrädda aktierna.

Om ett överlåtande bolag är ett publikt aktiebolag och det överta- gande bolaget är ett privat aktiebo- lag, är det publika aktiebolagets be- slut om godkännande av fusionspla- nen giltigt endast om det har biträtts av samtliga på stämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktiema.

Om fusionsplanen innebär att rättsförltållandet mellan redan ut- givna aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om det har biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av ak- tierna. I följande fall räcker det dock för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så- väl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna, nämli- gen om _

I. den planerade fusionen försäm- rar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtliga vid stämman närva-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rande ägare av dessa aktier företrä- dande nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier godkänner planen, el- ler '

2. den planerade fusionen försäm- rar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av depå stämman företrädda aktierna av detta slag godkänner planen.

1235

Om bolagsstämman i ett överlå- tande bolag godkänner en fusions- plan om kombination, skall stäm- man samtidigt, i den mån inte annat framgår av planen, välja styrelse och revisoreri det övertagande bolaget.

135

När fusionsplanen hargodkänts av bolagen skall vart och ett av dem slaiftligen underrätta sina kända bor- genärer om beslutet. Underrättel— sema skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 16 5 att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.

Borgenärema i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusions- planen har uttalat att de inte har fiin- nit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller be- höver underrättelse sändas till borge- närer; vilkas anspråk avser en ford- ran på lön eller annan ersättning som harförmånsrätt enligt 12.6 förmåns- rättslagen (1970.'979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt en- ligt 12 eller 13 & samma lag.

14.5

Det övertagande bolaget eller; vid kombination, det äldsta av de överlå- tande bolagen skall ansöka om till- stånd att verkställa planen. Ansökan skall göras hos registreringsmyndig— heten. Den skall ges in inom en må- nad ejter det att fusionsplanen har godkänts i samtliga bolag och senast

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

två år efter det att uppgift om fusions- planens registrering har kungjorts en- ligt 95.

Till ansökan skall fogas ]. två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10.5,

2. 'en kopia av fusionsplanen, och

3. intyg från bolagens styrelser el- ler verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har un- derrättats enligt 13 ä'.

Om sökanden inte fogat de hand- lingar som anges i andra stycket till ansökan, skall registreringsmyndig- heten föreläga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.

155

Registreringsmyndigheten skall avslå en ansökan enligt 14 5 om

1. fusionen har förbjudits enligt konkunenslagen (199320) eller la- gen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar; eller

2. det, vid kombination, inte av 154- sionsplanen framgår att de överlå- tande bolagens sammanlagda verk- liga värde för det övertagande bola- get uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område (EES) och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får registreringsmyndigheten dock för- klara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.

165

Om registreringsmyndigheten fin- ner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 15 å' skall den kalla bolagens borgenärer. Registrerings- myndigheten skall dock inte kalla borgenärema i det övertagande bola- get om revisorerna i yttrande över ju- sionsplanen har uttalat att de inte har funnit attfusionen medför någon fara

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för dessa borgenärer: Inte heller skall registreringsmyndigheten kalla de borgenärer; vilkas anspråk avser en fordran på län eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 125 för- månsrättslagen ( ] 970.'979) eller en fordran på pension som har fönnåns- rätt enligt 12 eller 13 ä' samma lag.

Kallelsen skall innehålla föreläg- gande för den som vill bestrida ansö- kan att senast viss dag skriftligen an- mäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Genom registreringsmyndighetens försorg skall kallelsen skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar: Registreringsmyndigheten skall vidare skicka en särskild under- rättelse om kallelsen till kronofogde- myndigheten i län där bolagen har sitt säte.

17.5

Om en borgenär som har blivit kallad enligt 165 bestrider ansökan inom förelagd tid, skall registrerings- myndigheten överlämna ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall registreringsmyndigheten lämna bolagen tillstånd att verkställa fu- sionsplanen.

18 5

Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. [ annat fall skall ansökan avslås.

195

Styrelsen för det övertagande bola- get skall anmäla jusionen för regi- strering. Därvid skall styrelsen även för registrering anmäla, vid absorp- tion, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, valet av styrelse och re- visorer.

Anmälan ersätter teckningen av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aktierna och skall göras senast två månader från registreringsmyndig- hetens tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller; när tillstånd meddelats av rätten, senast två måna- der från det att rättens beslut har vun- nit laga kraft. Till anmälan skall fo- gas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.

205

När en anmälan enligt 195 har re- gistrerats, är överlåtande bolag upp- löst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag förskade- ståndsanspråk enligt 15 kap. 1 - 3 55 övergår samtidigt till det överta- gande bolaget och aktieägare i över- låtande bolag blir; om aktier ingåri fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.

Utan hinder av första stycket kan ägare till en tiondel av samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 15 kap. 55. Därvid skall 9 kap. 85 andra meningen tillämpas. Om så- dan talan väcks, gäller 13 kap. 165 i tillämpliga delar.

215

Om någon ansökan enligt 14 5 inte har gjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits genom lagalvaftvunnet beslut, skall registreringsmyndigheten förklara frågan om fusion förfallen. Det- samma gäller om bolagen inte har gjort någon anmälan enligt I 9 5 inom föreskriven tid eller om registrerings- myndigheten genom lagakraftvunnet beslut har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering.

Absorption av helägt dotterbolag 225

Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens styrelser fatta beslut om att dotterbo- laget skall gå upp imoderbolaget. De

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bola- gen ange

1. firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka rättigheteri moderbolaget som skall tillkomma innehavare av skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotterbo- laget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavama,

4. arvode och annan särskild för- mån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en re- visor:

Ifusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för bolagen.

23 5

Fusionsplanen skall granskas av de auktoriserade ellergodkända revi— sorerna i moder- och dotterbolaget. Granskningen skall vara så omfat- tande och ingående som god revi- sionssed la'äver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 8 5.

Revisorerna skall för vart och ett av bolagen lämna slmftligt yttrande över sin granskning. I yttrandet skall revisorerna särskilt ange om de vid sin granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenä- rema imoderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.

Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.

245

Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med därtill fogade ytt- randen till registreringsmyndigheten för registrering. Uppgift om registre- ringen skall enligt 18 kap. 25 kun- göras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 5

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En så- dan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fit- sionsplanens registrering har kun- gjorts enligt 18 kap. 2 5.

Bestämmelserna i 10 5 tredje och fjärde styckena samt 11 5 första stycket skall tillämpas.

265

Skall fusionsplanen inte understäl- las bolagsstämman i moderbolaget enligt 25 5 eller har planen godkänts av stämman åligger det vart och ett av bolagen att slm'ftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen bli- vit gällande. Därvid tillämpas be- stämmelserna i 13 5.

275

Tidigast en och senast två månader efter det att uppgift om fusionspla- nens registrering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan skall gå- ras hos registreringsmyndigheten.

Till ansökan skall fogas

1. en kopia av fusionsplanen,

2. intyg från bolagens styrelser el- ler verkställande direktörer om 'att bolagens kända borgenärer under- rättats enligt 13 5.

Vid handläggningen av tillstånds- ärendet gäller bestämmelserna i 145 tredje stycket samt 16 — 1855. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse mo- derbolag.

28 5

När registreringsmyndigheten har registrerat beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, är dotter- bolaget upplöst.

295

Om någon ansökan enligt 275 inte har gjorts inom föreskriven tid eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om en sådan ansökan har avslagits genom lagakraftvunnet beslut, skall registreringsmyndigheten förklara frågan om _hision förfallen.

Ogiltighet 305

Talan om upphävande av stämmo- beslut om godkännande av fusions- plan skall i fall som avses i 9 kap. 175 tredje stycket väckas inom sex måna- der från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upp- hävande av stämmobeslut om god- kännande av fusionsplan, skall fusio- nen gå åter även om överlåtande bo- lag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar sedan överlåtande bolag upp- lösts men innan rättens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tid- ningar; svarar de överlåtande bola- gen och, vid absorption, det överta- gande bolaget solidariskt.

325 [Jfr 10 5] Vill moderbolag lösa in aktier i dotterbolag enligt 95 och kan över- enskommelse härom icke träffas, skall moderbolaget hos dotterbola- gets styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjutes till skiljemän och uppge sin skiljeman.

Vill moderbolag lösa in aktier i dotterbolag enligt 31 5 och kan över- enskommelse härom icke träffas, skall moderbolaget hos dotterbola- gets styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjutes till skiljemän och uppge sin skiljeman.

Dotterbolagets styrelse skall vid begäran enligt första stycket ofördröjli- gen genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid- ningar som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lösningsan- språket riktas, att skriftligen uppge sin skilj eman till dotterbolaget senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.

Har icke samtliga i aktieboken införda aktieägare mot vilka lösningsan- språket riktas inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall dotterbolagets styrelse hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man. Denne skall hos samma rätt ansöka om förord- nande av sådan skiljeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt.

335 [Jfr 115] Prövas tvist om inlösen enligt 95 Prövas tvist om inlösen enligt 315

Nuvarande lydelse

av skiljemän eller domstol och är det ostridigt mellan parterna att lös- ningsrätt föreligger eller förklaras i lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeIOppet samtidigt fastställes, är aktieägarna skyldiga att till moderbolaget över- lämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när fråga är om aktier i avstämningsbolag, att låta moderbolaget registreras som ägare till aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), allt un- der förutsättning att moderbolaget ställer av skiljemännen eller, om tvisten är anhängig vid domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Föreslagen lydelse

av skiljemän eller domstol och år det ostridigt mellan parterna att lös- ningsrätt föreligger eller förklaras i lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställes, är aktieägarna skyldiga att till moderbolaget över- lämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när fråga är om aktier i avstämningsbolag, att låta moderbolaget registreras som ägare till aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), allt un- der förutsättning att moderbolaget ställer av skiljemännen eller, om tvisten är anhängig vid domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Aktieägare har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det sä- kerhet ställts till dess lösenbeloppet förfaller till betalning.

355

[Jfr 13 5] Har säkerhet ställts enligt 11 5 el- ler nedsättning skett enligt 125, är moderbolaget ägare till aktierna. In- nan aktiebreven i ett dotterbolag som inte är avstämningsbolag över- lämnats till moderbolaget medför breven i sådant fall endast rätt för in- nehavaren att mot överlämnande av breven till moderbolaget eller läns- styrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

Har säkerhet ställts enligt 33 5 el- ler nedsättning skett enligt 345, är moderbolaget ägare till aktierna. In- nan aktiebreven i ett dotterbolag som inte är avstämningsbolag över- lämnats till moderbolaget medför breven i sådant fall endast rätt för in- nehavaren att mot överlämnande av breven till moderbolaget eller läns- styrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

Har aktiebrev ej överlämnats inom en månad från det moderbolaget blivit ägare till aktien, kan nytt till moderbolaget ställt aktiebrev utfärdas. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift att det ersätter äldre brev. Överlämnas därefter det äldre aktiebrevet till moderbolaget, skall brevet överlämnas till dotterbolaget för att makuleras.

Aktier i avstämningsbolag skall ifall som avses i första stycket första me- ningen på begäran av moderbolaget registreras med detta som ägare enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827).

16 kap. 1 &

Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tyd- ligt skilja sig från annan förut i aktie- bolagsregistret eller filialregistret in- förd, ännu bestående firma. För regi- strering av aktiebolags firma gälleri övrigt vad som föreskrivs i firmala- gen (1974.'156).

Ett privat aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller för- kortningen AB. Den skall dessutom innehålla ordet privat eller avslutas med förkortningen (priv). Även ett publikt aktiebolags finna skall inne- hålla ordet aktiebolag eller förkort- ningen AB. Den skall dessutom inne-

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hålla ordet publikt eller avslutas med förkortningen (pub).

Firman skall tydligt skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistret el- ler filialregilstret införd, ännu be- stående firma. För registrering av ak- tiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i jirmalagen (1974:156).

Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen.

Bolagets styrelse kan antaga bi- firma. Vad i första stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet ak- tiebolagfår dock ej intagas i bifirma.

S/aijilig handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma. Har styrelsen el- ler annan ställföreträdare för bolaget utfärdat handling utan jirmateclming och framgår icke av dess innehåll att den utfärdats på bolagets vägnar, är de som undertecknat handlingen soli- dariskt ansvariga för förpliktelse en- ligt handlingen såsom för egen sladd. Detta gäller dock ej, om av omstän- digheterna vid handlingens tillkomst ji'amgick att den utfärdades för bola- get och den till vilken handlingen ställts av bolaget för behörigen un- dertecknat godkännande av hand- lingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

[Jfr lå tredje stycket]

[Jfr lå fjärde stycket]

25 Bolagets styrelse kan anta btfrma. Vad som sägs i 15 om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, pri- vat eller publikt eller förkortningarna AB, (priv) eller (pub) får dock inte tas in ien bifirma.

3 5

Skriftliga handlingar; som utfär- das för ett aktiebolag, bör underteck- nas med bolagets firma. Om styrel- sen eller annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgårav dess innehåll att den utfärdats på bola- gets vägnar, är de som undertecknat

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget och den till vilken handlingen ställts av bolaget får ett behörigen undertecknat god- kännande av handlingen utan oskä- ligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gäl- lande mot undertecknarna.

4 5

Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets finna, den ort där styrelsen skall ha sitt säte samt bolagets organisations- nummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har trätt i likvidation, skall också detta anges.

17 kap. Byte av bolagskategori 1 5

Ett beslut om att ett privat aktiebo- lag skall bli publikt fattas av bolags- stämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av bo- lagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det se- naste räkenskapsår för vilket årsre- dovisning och revisionsberättelse har avgivits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårs- rapport enligt 11 kap. 13 och 14 555. Uppgifterna skall avse tiden från ut— gången av nämnda räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före dagen för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om ]. bolagets registrerade aktiekapi- tal uppgår till minst 500.000 kr,

2. yttrande företes från en auktori- serad eller godkänd revisor av vilket framgår att bolagets eget kapital upp- går till minst det registrerade aktieka- pitalet, och

3. bolagets firma uppfyller före- skriftema i 16 kap. I 5 om publikt ak- tiebolags firma.

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse

25

35

Föreslagen lydelse

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller

för publika aktiebolag och beslutet om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

Ett beslut om att ett publikt aktie- bolag skall bli privat fattas av bolags- stämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av bo- lagsordningen. Beslutet är dock gil- tigt endast om det har biträtts av samtliga vid stämman närvarande aldieägareföreträdande nio tiondelar av aktiema.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma uppfyller föreslmf- tema i 16 kap. 1 5 om privat aktiebo- lags firma.

Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och belutet om övergång till privat aktiebolag har blivit registrerat.

Bestämmelsema i 2 kap. 9 a — 9 c 55 tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 17 kap. 1 5 inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2kap. 9 a 5.

18 kap.

Det som enligt denna lag eller sär- skilda bestämmelser bliVit infört i aktiebolagsregistret skall anses ha "kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 25 kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar och det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller hade bort känna till det som kungjorts.

Det som enligt denna lag eller sär- skilda bestämmelser har blivit infört i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 25 har kun-orts i Post- och Inrikes Tidningar. Vad som nu sagts gäller dock inte beträf- fande rättshandlingar eller andra åt- gärder som har vidtagits före den smc- tonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom att känna till det som kun- gjorts.

I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder vilka har vidtagits in-

Prop. 1993/94zl96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nan kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det förhållande som blivit el- ler bort bli infört i registret mot nå- gon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.

Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överens- stämmer med vad som har införts i aktiebolags registret, kan bolaget inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Denne kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han kände till vad som införts i aktiebolagsre-

gistret.

3 a 5

Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verk- ställande direktör har förts in i aktie- bolagsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 25, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Vad som nu sagts gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet el- ler bristen.

45

Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är föreskri- vet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling som bifogas anmäl- ningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något vikti- gare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande. Föreligger även efter det ytt- rande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av bolags- stämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9 kap. 175 andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta bolaget när registreringsmyndigheten fattar beslut enligt 4 kap. 135 andra stycket, 6 kap. 7å tredje stycket, 13 kap. 18å, 14 kap. 55fjärde stycket eller l9 kap. 25

genast skriftligen underrätta bolaget när registreringsmyndigheten fattar beslut enligt 4 kap. 135 andra stycket, 6 kap. 75 tredje stycket, 13 kap. 18 (5, 14 kap. 15.6första stycket, 21 eller 2935 eller 19 kap. 25.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4a5

Mot myndighets beslut i tillstånds- ärende enligt 2 kap. 15, 7kap. 1 5, 8 kap. 4 eller 11 5, 10 kap. 2 eller 3 5, 11 kap. 65 eller 85 första stycket 1 eller 12 kap. 8 5 föres talan hos rege- ringen genom besvär.

Om styrelseledamot, verkställande direktör; särskild jirmatecknare eller annan ställföreträdare för bolaget har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt ] 1 kap. 75 föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall registre-

ringsmyndigheten avföra ställföre- trädaren ur aktiebolagsregistret. Av- registreringen skall vid beslut om konkurs eller tillfälligt näringsförbud ske omedelbart. I övrigt skall avregistrering ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.

Mot myndighets beslut i tillstånds- ärende enligt 2 kap. 15, 8 kap. 4 el- ler 115, 10 kap. 2 eller 35, 11 kap. 65 eller 85 första stycket 1 eller 12 kap. 85 föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot registreringsmyndighe- tens beslut varigenom anmälan av- skrivits eller registrering vägrats en- ligt 45 första stycket föres hos kam- marrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Det- samma gäller beslut av registrerings- myndigheten som avses i 4 5 tredje stycket.

Ett beslut av registreringsmyndig- heten att avskriva anmälan eller vägra registrering enligt 45 första stycket överklagas hos kammarrät- ten inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett sådant be- slut av registreringsmyndigheten som avses i 4 a 5, 4 kap. 135 andra stycket, 6 kap. 75 tredje stycket, 13 kap. 18 5, 14 kap. 15 5 första stycket, 21 och 2955 samt 19 kap. 25.

19 kap.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som 1 . uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 125 eller hålla aktiebok tillgänglig, 2. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 3 kap. 125 tredje stycket, 8 kap. 85 andra stycket andra meningen eller 95 första stycket andra eller tredje meningen, 3. uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot 12 kap. 7 eller

95.

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som I. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 5,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 125 eller hålla aktiebok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 5 tredje stycket, 8 kap. 85 andra stycket andra me- ningen eller 95 första stycket andra eller tredje meningen,

Nuvarande lydelse

Utan hinder av 35 kap. 15 brotts- balken får påföljd för brott enligt första stycket 3 mot 12 kap. 75 ådö- mas, om den misstänkte häktats el-

Föreslagen lydelse

4. uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 5.

Utan hinder av 35 kap. 15 brotts- balken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 12 kap. 75 ådö- mas, om den misstänkte häktats el-

Prop. 1993/94zl96

ler erhållit del av åtal för brottet ler erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. inom fem år från brottet.

I fall som avses i 10 kap. 13 5 första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 35 brottsbalken.

2 5 Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan för-

fattning att -

1. till myndigheten sända in behö- 1. till myndigheten sända in behö- rig redovisningshandling, revisions— rig redovisninghandling, revisonsbe- berättelse, delårsrapport eller för- rättelse eller delårsrapport, teckning enligt 8 kap. 15 5 fjärde stycket eller 10 kap. 155 andra stycket,

2. hos myndigheten göra behörig 2. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering. anmälan för registrering,

3. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana upp- gifter som anges i 16 kap. 4 5. Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

1. Denna lag träder, såvitt avser 18 kap. 4 a 5, i kraft den 1 juli 1994. Beslut som fattats med stöd av 18 kap. 4 a 5 får från den 1 juli 1994 överklagas enligt bestämmelserna i 18 kap. 7 5 tredje stycket i dess nya lydelse. I övrigt träder lagen i kraft den 1 januari 1995. Registreringsmyndigheten får efter den 30 juni 1994 registrera beslut om att ett aktiebolag från och med den 1 januari 1995 skall vara publikt aktiebo- lag och ha för ett sådant aktiebolag föreskriven firma. Sådana beslut får dock registreras endast om de har tillkommit i den ordning och uppfyller de villkor som anges i 17 kap. 1 5, 9 kap. 135 andra stycket och 16 kap. 15 i deras nya

lydelse. Vidare får registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1994 registrera be-

slut om att det i firman för ett aktiebolag, som inte har anmält beslut som avses i andra stycket för registrering, skall ingå ordet privat eller förkort- ningen (priv). Därvid skall 16 kap. 1 5 i dess nya lydelse ha motsvarande till- lämpning.

2. Alla aktiebolag som den 1 januari 1995 finns registrerade i aktiebolags- registret skall anses vara privata aktiebolag, om inte annat följer av andra stycket. Registreringsmyndigheten skall till den registrerade firman i dessa bolag lägga förkortningen (priv), såvida ny firma inte redan har registrerats med stöd av punkten 1 tredje stycket. Bestämmelserna i första stycket gäller inte aktiebolag för vilka beslut om 43 övergång till publikt aktiebolag har registrerats före den 1 januari 1995.

3. I fråga om privata aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 gäller 1 kap. 1 5 i sin äldre lydelse i stället för den nya 1 kap. 3 5 till 'utgången av år 1997.

4. Styrelseledamöter, verkställande direktör, aktieägare, borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende därav kan under tiden den 1 oktober 1996 den 31 mars 1997 hos registreringsmyndigheten ansöka om likvidation av bolag, vars aktiekapital vid utgången av september 1996 inte uppgår till etthundratusen kronor. Om en sådan ansökan görs, skall registreringsmyndigheten genast före- lägga bolaget att inom fyra månader komma in med yttrande över ansökan. Föreläggandet skall delges bolaget på sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Styrelsen skall genast utlysa bolagsstämma för meddelande om föreläggandet. Om det inte, innan ärendet avgörs, visas att aktiekapitalet uppgår till ett- hundratusen kronor, skall registreringsmyndigheten förordna att bolaget skall träda i likvidation, utse en eller flera likvidatorer samt låta registrera besluten. I fråga om överklagande av registreringsmyndighetens beslut skall be- stämmelserna i 18 kap. 85 tillämpas. '

5. Ett bolag vars registrerade aktiekapital inte uppgår till etthundratusen kronor skall, om det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplö- sas genom att avföras ur aktiebolagsregistret, om samtliga aktieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören begär det före utgången av oktober 1997. Om en sådan begäran framställs skall registreringsmyndighe- ten genast kungöra detta i Post- och Inrikes Tidningar. Bolaget får avföras ur registret tidigast en månad efter det att ett sådant kungörande har skett. En uppgift om att bolaget har avförts ur registret skall inte kungöras. När bolaget har avförts ur registret svarar aktieägarna, styrelseledamö- terna och verkställande direktören solidariskt för bolagets förpliktelser, i den mån inte annat följer av tredje stycket. Bolagets tillgångar övergår till aktieägarna. Aktieägarna inträder i bolagets ställe som. part i de avtal som bolaget har slutit med tredje man. I den mån bolaget enligt lag eller annan författning har varit skyldigt att vidta åtgärd eller lämna uppgift skall detta i stället fullgöras av styrelsen. ' En aktieägare, som inte har varit styrelseledamot eller verkställande di- rektör efter utgången av mars 1997 och inte heller efter denna tidpunkt har varit införd i aktiebolagsregistret som sådan, svarar för bolagets förpliktelser endast i förhållande till sin andel i bolagets aktiekapital. Om det uppkommer behov av någon likvidationsåtgärd sedan bolaget har avförts ur registret, skall 13 kap. 165 tillämpas.

6. Ett bolag vars registrerade aktiekapital inte uppgår till etthundratusen kronor vid utgången av år 1997 och för vilket beslut om ökning av aktiekapita- let till minst etthundratusen kronor inte har anmälts för registrering före denna tidpunkt skall, om det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, avföras ur aktiebolagsregistret och därmed vara upplöst. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall inte kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Ett bolag för vilket beslut om ökning av aktiekapitalet till minst etthundra- tusen kronor har anmälts för registrering före utgången av år 1997 skall, om

det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret, om registreringsmyndigheten efter utgången av år 1997 genom lagakraftvunnet beslut har avskrivit anmälan eller vägrat registrering. En uppgift om ett sådant beslut skall ofördröjligen kungöras av registreringsmyndigheten i Post- och Inrikes Tidningar. Bolaget får avföras ur registret tidigast en månad efter det att kungörande har skett. En uppgift om att bolaget har avförts ur registret skall inte kungöras.

När bolaget har avförts ur registret gäller punkten 5 andra fjärde styck- ena.

7. Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som har fat- tats före lagens ikraftträdande samt vid talan mot sådant beslut gäller äldre bestämmelser, om annat inte följer av punkterna 8, 11, 12 eller 14.

8. Bestämmelserna i 2 kap. 95 och 4 kap. 12 5 i sin nya lydelse skall tilläm- pas på yttranden som ges in efter utgången av år 1994 också om det beslut som avses med registreringsansökan har fattats före nämnda tidpunkt.

9. I fråga om aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 gäller 3 kap. 15 i sin äldre lydelse till utgången av juni 1996. Om bolagsordningen för bolag som avses i första stycket efter utgången av juni 1996 strider mot 3 kap. 15i dess nya lydelse, får sådana beslut om emission som tillkommit därefter och som står i strid med paragrafen inte registreras. 10. Om styrelsen före utgången av år 1994 har beslutat om nyemission en- ligt 4 kap. 14 eller 15 5, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 8 eller 9 5 eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 5, gäller äldre bestämmelser vid registrering av beslutet. 11. Bestämmelserna i 6 kap. 6 5 femte stycket i sin nya lydelse skall tilläm- pas i ärende om rättens tillstånd att verkställa nedsättningsbeslut som har fattats före utgången av år 1994, om ansökan har kommit in till rätten efter denna tidpunkt. 12. Om ett avtal om fusion före utgången av år 1994 har godkänts enligt 14 kap. 1 eller 2 5 i deras äldre lydelse, skall äldre bestämmelser tillämpas på fusionen. Detsamma gäller om aktiebolag före utgången av år 1994 har träffat avtal om fusion enligt 14 kap. 8 5i dess äldre lydelse. Om en ansökan om tillstånd att verkställa avtalet har kommit in till rätten efter den 1 januari 1995, skall dock bestämmelserna i 6 kap. 65 femte stycket tillämpas enbart på de borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersätt- ning som har förmånsrätt enligt 125 förmånsrättslagen (19701979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 135 samma lag. 13. Bestämmelserna i 14 kap. 35 skall inte tillämpas på värdepapper som har givits ut före ikraftträdandet, om det i emissionsbeslutet har angivits vil- ken rätt som skall tillkomma innehavaren av värdepapperet i händelse av fusion. 14. Har beslut i fall som avses i 14 kap. 305 första stycket meddelats före utgången av år 1994 får talan om upphävande av beslutet väckas senast före utgången av juni 1995. Väcks inte talan inom denna tid är rätten till talan förlorad.

PrOp. 1993/94zl96

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel Prop. 1993/94:196 med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 5 lagen (1991:980) om handel med finan- siella instrument2 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 2 5

Vid tillämpning av 1 5 skall följande aktier likställas med förvärvarens el- ler överlåtarens egna, nämligen sådana som ägs av

1. företag inom samma koncern som förvärvaren eller överlåtaren,

2. den som innehar aktier i bolaget för förvärvarens eller överlåtarens räk- ning,

3. den som med förvärvaren eller överlåtaren har träffat skriftlig överens- kommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta en långsiktig ge- mensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,

4. den, för vilkens aktier förvärvaren eller överlåtaren har fått eller kom- mer att få utöva rösträtten,

5. make eller sambo till förvärvaren eller överlåtaren,

6. omyndiga barn som står under förvärvarens eller överlåtarens vårdnad. Med koncern avses i denna para- Med koncern avses i denna para- graf vad som anges i 1 kap. 25 aktie- graf vad som anges i 1 kap. 5 5 aktie- bolagslagen (1975 :1385). bolagslagen (1975:1385).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 Lagen omtryckt l992:558. 46

2.3. Förslag till lag om ändring i jordabalken Prop. 1993/94:196

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 6 och 7 55 jordabalken3 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 6 54

Lagfartsansökan skall avslås, om

1. fångeshandlingen ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 5 medför att förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 7 9, 28 eller 295 eller eljest i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits eller ansö- kan därom avslagits eller sådant förvärv eljest enligt lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 el- ler 45 äger företräde framför sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen en- ligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd försuttits eller ansö- kan därom avslagits,

9. det är uppenbart att förvärvet 9. ifall som avsesiZkap. 9a5eller av annan grund är ogiltigt eller ej 17 kap. 35 aktiebolagslagen (1975: kan göras gällande. 1385) bolagsstämman har beslutat att

inte godkänna förvärvet eller inte har godkänt förvärvet i rätt tid,

10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller ej kan göras gällande.

7 55

Förekommer icke omständigheter som avses i 65, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndig- het,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 5 icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten el- ler om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrcv ej utfärdats eller vid expro- priation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

3 Balken omtryckt 197121209. * Senaste lydelse l981:784. 5 Senaste lydelse 1987z816. 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbal- kens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmel- serna i lagen (19872232) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighets- - boken av anmälan enligt 2 5 andra stycket den lagen var upptaget på inskriv- ningsdag när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning, 12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan

myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av vill- kor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

14. förvärvet är beroende av vill- kor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller

15. förvärvet i fall som avses i 2 kap. 9 a 5 och 17 kap. 35 aktiebo- lagslagen (1975:1385) är beroende av bolagsstämmans godkännande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.4. Förslag till lag om ändring i-lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. _

Härigenom föreskrivs att 11 och 23 55 lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. skall ha följande lydelse.

11 56 Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.

Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som vä- sentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller får stiftelse, som grundats av aktie- bolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant för- hållande till detta, som avses i 1 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385).

Har pensionsstiftelse till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares ef- terlevande i aktiebolag som avses i 35 5 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall, i fråga om stiftel- sens rätt att lämna lån och ställa sä- kerhet, bestämmelserna i 12 kap. 7 och 855 samt 19 kap. 15 aktiebo- lagslagen (1975:1385) äga motsva- rande tillämpning.

En stiftelse får inte ta emot egen- dom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har- grundats av aktiebolag, utan att till- synsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vil- ket ståri sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 5 aktiebolagsla- gen (1975:1385).

Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbets- tagares efterlevande i aktiebolag som avses i punkten 14 i anvisning- arna till 325 kommunalskattelagen (1928z370) skall, i fråga om stiftel- sens rätt att lämna lån och ställa sä- kerhet, bestämmelserna i 12 kap. 7 och 855 samt 19 kap. 15 aktiebo- lagslagen (1975:1385) tillämpas.

23 57 Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till en annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensions- fordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver in- hämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något sam- tycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) eller 11 kap. föreningsbankslagen (1987:620).

Har i författning meddelats sär- skilda bestämmelser om till varata- gande av fordringsägares rätt vid fu- sion, gäller dessa i stället för reg- lerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock ej förtecknas och kallas i ärende om fu- sion enligt 14 kap. 4 5 aktiebolagsla- gen (1975:1385) eller 12 kap. 65 la- gen (1987:667) om ekonomiska för- eningar, om tillsynsmyndigheten

6 Senaste lydelse 1976. 87. 7 Senaste lydelse 1992:1062.

Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om till vara- tagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reg- lerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 14 kap. 13, 16 och 26 55 aktiebolagslagen (1975: 1385) eller förtecknas och kal- las i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 5 lagen (1987:667) om ekonomiska

medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 55 andra meningen, nedsätt- ning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 5 och nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 5 tredje stycket 3 ak- tiebolagslagen.

föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 55 andra meningen, nedsätt- ning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 5 och nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 45 tredje stycket 3 ak- tiebolagslagen.

Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträ- daren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

- -- ..Prop. 1993/94:196

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 65 och 4 kap. 55 lagen (1991:981) om- värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. ' 6 5 . Kredit enligt 45 andra stycket får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. För kredit som lämnas skall det finnas betryggande säkerhet.

Lämnas aktier som säkerhet för kredit och ingår som en mindre del bland dessa även aktier i ett värde- pappersbolag som lämnar krediten eller dess moderbolag, får värdepap- persbolaget trots förbudet i 7 kap. 15 aktiebolagslagen (1975:1385) som pant ta emot även dessa aktier. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om vilka begränsningar som skall gälla i sådana fall.

Lämnas aktier som säkerhet för kredit och ingår som en mindre del bland dessa även aktier i ett värde- pappersbolag som lämnar krediten eller dess moderbolag, får värdepap- persbolaget trots förbudet i 7 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385) som pant ta emot även dessa aktier. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen . får utfärda närmare föreskrifter om vilka begränsningar som skall gälla i sådana fall.

4 kap. 5 58

Ett värdepappersbolag och ett svenskt bankinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 5 3 eller 5 får, trots förbuden i 7 kap. 15 aktiebolagslagen (1975:1385) och 6 kap. 95 bank- aktiebolagslagen (1987:618), för- värva egna aktier och aktier i moder- bolag för att underlätta rörelsen. Detta gäller dock endast aktier som är noterade vid en svensk eller ut- ländsk börs, en auktoriserad mark- nadsplats eller någon annan reglerad marknad.

Ett värdepappersbolag och ett svenskt bankinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 5 3 eller 5 får, trots förbuden i 7 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385) och 6 kap. 95 bank- aktiebolagslagen (1987:618), för- värva egna aktier och aktieri moder- bolag för att underlätta rörelsen. Detta gäller dock endast aktier som är noterade vid en svensk eller ut- ländsk börs, en auktoriserad mark- nadsplats eller någon annan reglerad marknad.

Innehavet av sådana aktier som sägs i första stycket får inte överstiga fem procent av aktiekapitalet i något av bolagen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1995.

Senaste lydelse l992:559.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäk- ringsbolag och ekonomisk förening.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som en- ligt bestämmelserna i 1 kap. 25 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 3 5 bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 25 sparbanksla- gen (1987:619), 1 kap. 85 förenings- bankslagen (1987:620), 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 45 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är moder- företag och dotterföretag i förhål- lande till varandra.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som en- ligt bestämmelserna i 1 kap. 5 5 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 3 5 bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 25 sparbanksla- gen (1987z619), ] kap. 85 förenings- bankslagen (1987:620), 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 45 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är moder- företag och dotterföretag i förhål- lande till varandra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

259

Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 25 aktie- bolagslagen (1975:1385), 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 35 bankaktiebolagsla- gen (1987:618) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till var- andra.

Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 5 5 aktie- bolagslagen (1975:1385), 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 35 bankaktiebolagsla- gen (1987:618) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till var- andra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

" Senaste lydelse 1987:646.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 &

Förvärv av fast egendom är skattepliktiga om de sker genom:

1) köp eller byte, 2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 25 3) fusion enligt 14 kap. 1 5 aktie- aktiebolagslagen (1975:1385), bolagslagen (1975:1385),

4) expropriation eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv av tomträtter är skattepliktiga om de sker genom upplåtelse, överlåtelse mot ersättning eller annat fång som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Prop. 1993/94zl96

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastig- het m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 510

Fast egendom, som är taxerad som hyreshusenhet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 4. fusion enligt 14 kap. 15 aktie- 5aktiebolagslagen (1975:1385). bolagslagen (1975:1385).

Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta egen- domen är belägen enligt 3a 5första stycket påkallar prövning hos hyres- nämnden.

Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

'" Senaste lydelse 1990:1393.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 6 5 lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse. .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65”

Fast egendom, som utgör en hy- reshusenhet och för vilken en intres- seanmälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den bostadsrättsförening som har .ort intresseanmälan har erbjudits att förvärva hela hyreshu- senheten. Ett sådant erbjudande . kallas hembud. Med överlåtelse. ge- nom köp eller byte likställs överlå- telse genom tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening samt fusion en- ligt 14 kap. 1 eller 25 aktiebolagsla- gen (1975:1385).

Fast egendom, som utgör en hy- reshusenhet och för vilken en intres- seanmälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att, den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits att förvärva hela hyreshus- enheten. Ett sådant erbjudande kal- las hembud. Med överlåtelse genom köp eller byte likställs överlåtelse genom tillskott till bolag eller för- ening, utdelning eller skifte från bo- lag eller förening samt fusion enligt 14 kap. 1 5 aktiebolagslagen (1975:1385).

En överlåtelse får ske utan hembud till bostadsrättföreningen, 1. om bostadsrättsföreningen godkänner överlåtelsen,

2. om staten förvärvar egendomen,

3. om förvärvaren är gift med överlåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,

4. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auk-

tion enligt lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt,

5. om överlåtelsen avser andel och förvärvaren redan äger en andel i egen— domen och denna förvärvats på annat sätt än genom gåva.

Hembud behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överlåtaren och en annan förvärvare än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omstän- digheterna vid en sådan överlåtelse. Frågan om hembud behövs prövas av hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

" Senaste lydelse l992:507.

Prop. 1993/94zl96

2.11. Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen Prop. 1993/94:196 (1979:230)

Härigenom föreskrivs att 2 5 jordförvärslagen (1979:230) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 512

Lagen gäller förvärv av lantbruksegendom som sker genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 4. fusion enligt 14 kap. 15 aktie- 5aktiebolagslagen (1975:1385). bolagslagen (1975:1385).

Lagen gäller också då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett dödsbo i vilket ingår lantbruksegendom eller då någon, som genom köp, byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på någon annan grund är delägare i boet, tillskiftas den fasta egendomen eller en del

av den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

(2 Senaste lydelse 1991:670. 57

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 lagen (1976:240) om förvärv av eldistribu- tionsanläggning m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 513

Anläggning för yrkesmässig närdistribution av elektrisk starkström som ej får användas utan koncession (eldistributionsanläggning) får ej utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärvas genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller ekonomisk förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller ekonomisk förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 4. fusion enligt 14 kap. 15 aktie- 5aktiebolagslagen (1975:1385) eller bolagslagen (1975:1385) eller enligt enligt 965 lagen (1951:308) om eko- 12 kap. 1 5 lagen (1987:667) om eko- nomiska föreningar. nomiska föreningar.

Utgör eldistributionsanläggning tillbehör till fast egendom, äger första stycket motsvarande tillämpning på den fasta egendomen. Detsamma gäller, om eldistributionsanläggning utgör tillbehör till tomträtt som inskrivits.

Till eldistributionsanläggning som avses i denna lag hör distributionsled- ningar, transformatorstationer, ställverk och liknande för distributionen be- hövliga anordningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

"1 Senaste lydelse 19821629.

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut

Härigenom föreskrivs att 125 lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 5

Aktiebolagets eller bankaktiebolagets aktieägare är skyldiga att till staten överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i ett avstämningsbolag, att låta staten registreras som ägare av ak- tierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om det är ostri- digt mellan partema att det föreligger lösningsrätt eller Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har förklarat att sådan rätt föreligger utan att samtidigt fastställa lösenbeloppet. Aktieägare har rätt till skälig ränta på lösenbelop- pet för tiden från det aktie överlåtits till dess lösenbeloppet förfaller till be- talning.

I övrigt tillämpas 14 kap. 12 och I övrigt tillämpas 14 kap. 34 och 13 55 aktiebolagslagen (1975:1385) 3555 aktiebolagslagen (1975:1385) och 11 kap. 13 och 14 55 bankaktie- och 11 kap. 13 och 14 55 bankaktie- bolagslagen (1987:618). Därvid skall bolagslagen (1987:618). Därvid skall för staten gälla vad som föreskrivs för staten gälla vad som föreskrivs om moderbolag. om moderbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet skall ha föjande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett förlustföretag skall anses ha omfattats av en ägarförändring om ett företag (den nya ägaren) fått bestämmande inflytande över förlustföretaget. En ägarförändring skall även anses ha skett om ett förlustföretag eller ett moderföretag till ett sådant företag fått bestämmande inflytande över ett an-

nat företag (det nya dotterföretaget).

Vid tillämpning av första och andra styckena skall ett företag an- ses ha ett bestämmande inflytande över ett annat företag om det senare företaget är dotterföretag till det förra företaget enligt 1 kap. 25 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 5 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 35 bankaktiebo- lagslagen (1987:618), 1 kap. 2 5 spar- bankslagen (1987:619), 1 kap. 85 föreningsbankslagen (1987:620) el- ler 1 kap. 9 5 försäkringsrörelselagen (1982:713).

Vid tillämpning av första och andra styckena skall ett företag an- : ses ha ett bestämmande inflytande

över ett annat företag om det senare företaget är dotterföretag till det förra företaget enligt 1 kap. 55 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 5 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 35 bankaktiebo- lagslagen (1987:618), 1 kap. 2 5 spar- bankslagen (1987:619), 1 kap. 85 föreningsbankslagen (1987:620) el- ler 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.15. Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624) Härigenom föreskrivs att 2 och 27 55 kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse. ' Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 514

I denna lag förstås med avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 85 aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 85 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 5 bankaktiebolagslagen (1987:618),

värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, fondbolag:

aktiebolag som utövar fondverksamhet enligt (1990:1114) om värdepappersfonder,

lagen

förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som enligt lagen om värdepappersfonder förvarar en värdepappersfonds tillgångar och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 3 kap. 85 aktiebolagslagen, 3 kap. 85 försäkringsrörelselagen eller 3 kap. 85 bankaktiebolagslagen av- sedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om vår- depappersfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även utbetal- ning till aktieägare enligt 12 kap. 15 aktiebolagslagen (1975:1385) och 9 kap. 15 bankaktiebolagslagen (1987:618) vid nedsättning av aktie- kapitalet eller reservfonden eller vid bolagets likvidation. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fu- sionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 6 5 aktiebolagslagen eller 11 kap. 7 5 bankaktiebolagslagen.

Med utdelning avses även utbetal- ning till aktieägare enligt 12 kap. 15 aktiebolagslagen (1975:1385) och 9kap. 15 bankaktiebolagslagen (1987:618) vid nedsättning av aktie- kapitalet eller reservfonden eller vid bolagets likvidation. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fu- sionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 205 aktiebolagslagen eller 11 kap. 75 bankaktiebolagslagen.

27 515 Har i annat fall än som avses i 9 eller 165 kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre be- lopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskatt- ning, har den utdelningsberättigade rätt till restitution av vad som innehållits för mycket.

Rätt till restitution föreligger även om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvi- dation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 5aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 eller 25 bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år ef- ter det att sådan utbetalning som av-

'f Senaste lydelse 1990zl434. '” Senaste lydelse 19931463.

Rätt till restitution föreligger även om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvi- dation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 5 aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 eller 25 bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år ef- ter det att sådan utbetalning som av-

Nuvarande lydelse

ses i 25 andra stycket blivit tillgång- lig för lyftning. Underlaget för ku- pongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som svarar mot skillna- den mellan utbetalningen till aktie- ägaren och dennes anskaffnings- kostnad för aktierna.

Föreslagen lydelse

ses i 25 andra stycket blivit tillgäng— lig för lyftning. Underlaget för ku- pongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som svarar mot skillna- den mellan utbetalningen till aktie- ägaren och dennes anskaffnings- kostnad för aktierna.

Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos beskattningsmyndighe— ten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att kupong- skatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att skatt- skyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande restitution får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prö- vats.

Föreligger de förutsättningar för restitution som anges i första stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts eftertaxe- ring för detsamma, kan ansökan om restitution göras hos beskattningsmyn- digheten senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxe- ringen skedde.

Är den som har rätt till restitution av kupongskatt skyldig att erlägga skatt enligt denna lag eller uppbördslagen (1953:272), gäller 685 3 och 4 mom. uppbördslagen i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.16. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 16 516

Fåmansföretag och företag, som enligt 3 5 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- el- ler andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för inneha- vet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft lik- nande förhållande med företaget.

Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

Skall den skattskyldige enligt 21 5 lagen (1968:430) om mervärdeskatt re- dovisa mervärdeskatt i sin självdeklaration, skall han lämna de uppgifter

som behövs för att besluta om mervärdeskatten.

Dotterföretag enligt 1 kap. 2 5 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 5 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 35 bankaktiebo- lagslagen (1987:618), 1 kap. 2 5 spar- bankslagen (1987:619), 1 kap. 85 föreningsbankslagen (1987:620), lkap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 1 5 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall i självde- klarationen lämna uppgift om namn och organisationsnummer för mo- derföretag jämte aktie- eller andels- innehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgif- ter om namn och organisationsnum- mer för dettas moderföretag. Ägar- uppgifterna skall avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.

Dotterföretag enligt 1 kap. 5 5 ak- tiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 45 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 35 bankaktiebo- lagslagen (1987:618), 1 kap. 25 spar- bankslagen (1987:619), 1 kap. 85 föreningsbankslagen (1987:620), 1 kap. 95 försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 15 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall i självde- klarationen lämna uppgift om namn och organisationsnummer för mo- derföretag jämte aktie- eller andels- innehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgif- tcr om namn och organisationsnum- mer för dettas moderföretag. Ägar- uppgifterna skall avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1995.

”' Senaste lydelse l99(l:l 136.

2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 25 4 mom. och 24 5 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 4 mom. ”

Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gälleri fråga om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 5 aktiebolagslagen 1. 14 kap. 225 aktiebolagslagen (1975:1385), (1975:1385),

2. 12 kap. 1, 3 och 8 55 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. 11 kap. 1, 2 och 9 55 bankaktiebolagslagen (1987:618),

4. 7 kap. 1, 2 och 855 sparbankslagen (1987:619),

5. 10 kap. 1, 2 och 9 55 föreningsbankslagen (1987:620). Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande företa- get tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellan- skillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent- rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut- gjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i räkenska- perna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gäl- lande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut- gjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlå- tande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsva- rar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrät- ten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållan- den som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller av- dragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avyttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag.

Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som avses i 14 mom. som det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av an- visningarna till 325 kommunalskattelagen (1928:370) nämnda lag vid ut- gången av beskattningsåret ellcr dotterbolaget var ett sådant företag vid in-

” Senaste lydelse 199321543.

Prop. 1993/94zl96

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

gången av det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att moderbo- laget ägde mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget vid den sist- nämnda tidpunkten. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att" båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller rättighet som avses i 25—31 55 till en annan juridisk person såvida överlåtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda fall bestämmel- serna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och femte styckena.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vi- dare -— utöver vad som anges i nionde stycket om aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk person överläts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker överlåtelsen till ett ut— ländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.

I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbeskatt- ning cnligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 225 kommunalskatte- lagen inte ske.

Har annan utdelning än som avses i punkt 1a anvisningarna till 225 kom- munalskattelagen lämnats utan att det utdelande företaget uttagsbeskattats enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 225 kommunalskattelagen, tillämpas bestämmelserna i andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra meningarna om det mottagande företaget inte be- skattas för utdelningen.

245 2 mom.18

Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jäm- förlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs det fallet att ett finansiellt instrument definitivt för- lorar sitt värde genom att'det bolag eller den ekonomiska förening som givit ut instrumentet upplöses ge- nom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 5' aktiebolags- lagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 el- ler 25 bankaktiebolagslagen (1987:618). Avyttring anses också föreligga om ett finansiellt instru- ment som givits ut av ett svenskt ak- tiebolag eller en svensk ekonomisk förening förlorar sitt värde genom att det företag som givit ut instru- mentet försätts i konkurs. Med av- yttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en option löpt ut titan att optionen har utnyttjats. Med av-

”* Senaste lydelse 199311543.

Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jäm- förlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs det fallet att ett finansiellt instrument definitivt för- lorar sitt värde genom att det bolag eller den ekonomiska förening som givit ut instrumentet upplöses ge- nom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 15 aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 eller 25 bankaktiebolagslagen (1987:618). Avyttring anses också föreligga om ett finansiellt instrument som givits ut av ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening förlorar sitt värde genom att det företag som givit ut instrumentet försätts i kon- kurs. Med avyttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en op- tion löpt ut utan att optionen har ut— nyttjats. Med avyttring avses där—

Nuvarande lydelse

yttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avytt- ring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i punkt la av anvis- ningarna ti11225 kommunalskattela-

Föreslagen lydelse

emot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte hel- ler föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i punkt 1a av anvisningarna till 225 kommunalskattelagen (1928:370).

gen (1928:370).

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 285 negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.

lnlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till- gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avytt- ring av andelen anses-ha skett mot vederlag motsvarande vad fondandelsäga- ren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening.

Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, före- trädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, optionsrätt, kOnvertibclt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnytt- jade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag.

Denna lag tjäder i kraft den 1 januari 1995.

Prop. 1993/942196

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade ijuni 1990 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén (justitierådet Bo Svensson, ordförande, samt riksdagsledamö— terna Nic Grönvall, Inga-Britt Johansson, Bengt Silfverstrand och Karin Starrin, advokaten Rolf B Äbjörnsson och stabschefen Ulrika Stuart) antog namnet Aktiebolagskommittén (Ju 1990108). 1 kommitténs uppdrag (dir. 1990:46) har ingått att lägga fram förslag till de lagändringar som fordras med hänsyn till EES-avtalet och Sveriges närmande till EG. Kommittén har med anledning därav tidigare avlämnat delbetänkandet Bundna aktier (SOU 1992:13), vilket redan har lett till lagstiftning (prop. 1992/93:68, bet. 1992:93:LU14, rskr. 1992/93162, SFS 1992:1238). Kommittén har därefter avgivit delbetänkandet Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83). Betän- kandet innehåller huvudsakligen förslag till sådana ändringar i aktiebolags- lagen som föranleds av EG:s bolagsrättsdirektiv 1, 2, 3 och 12.

Betänkandet har remissbehandlats. Inom Justitiedepartementet har gjorts en sammanställning av remissyttrandena. Sammanställningen finns tillgäng- lig i departementet (dnr 92—3748). Under ärendets beredning har överlägg- ningar hållits mellan företrädare för Justitiedepartementet och företrädare för Justisdepartementet i Norge, Justitieministeriet i Finland och Industrimi- nisteriet i Danmark.

inom Justitiedepartementet har också utarbetats en promemoria rörande förfarandet vid fusion enligt aktiebolagslagen. Promemorian har behandlats vid en hearing som Justitiedepartementet anordnade den 16juni 1993.

Regeringen kommer nu att ta upp de frågor som behandlas i kommitténs delbetänkande. Även vissa ytterligare frågor som har anknytning till aktie- bolagslagen och som har aktualiserats under remissbehandlingen av delbe- tänkandet eller i annan ordning kommcr att behandlas.

En sammanfattning av delbetänkandet finns ibilaga ]. Kommitténs lagför- slag finns i bilaga 2. I bilaga 3 finns en förteckning över remissinstanserna. ] bilagorna 4 och 5 finns en sammanfattning av promemorian angående för- farandet vid fusion enligt aktiebolagslagen och en förteckning över de myn- digheter och organisationer som deltog i departementets hearing.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen kommer att behandla Lagrådets synpunkter i specialmotive- ringen. Det kan dock redan här sägas att regeringen väsentligen har följt Lagrådets förslag och synpunkter.

l förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra ändringar av lagtexten, huvudsakligen av redaktionell natur.

4. Allmänna utgångspunkter 4.1 EG:s bolagsrätt

EG är en i huvudsak ekonomisk gemenskap, vars övergripande mål är att skapa tillväxt, stabilitet och ökat välstånd i medlemsstaterna. Formellt be- står EG av tre självständiga gemenskaper, Europeiska kol- och stålgemen- skapen, Europeiska gemenskapcn och Europeiska atomenergigemenska- pen. Samarbetet inom EG har successivt byggts ut, bl.a. genom det s.k. fu- sionsfördraget (1965), den s.k. enhetsakten '(1986) och unionsfördragct (Maastricht; 1992). Den övergripande helhet som omfattas av unionsfördra- get brukar betecknas Europeiska unionen (EU).

I dag har EU tolv medlemsländer, nämligen Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland, Danmark, Grekland, Spanien och Portugal.

I propositionen används beteckningen EU för Europeiska unionen när medlemsstaternas samarbete i hela dess vidd diskuteras. För den del av sam- arbetet som har överstatliga inslag och som traditionellt förknippas med de Europeiska gemenskaperna används den alltjämt giltiga benämningen EG. EG:s bolagsrätt ryms helt inom ramen för det senare samarbetet.

Inom EG har utvecklats ett särskilt regelverk, EG-rätten. Den primära ISG-rätten består av de fördrag som ligger till grund för de tre gemenskaperna samt fusionsfördraget och enhetsakten. Hit hör det s.k. Rom-fördraget, som bl.a. innehåller det viktiga förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet. Det är principen om icke-diskriminering som har föranlett de ovannämnda ändringarna i aktiebolagslagen (se SFS 1992:1238).

Den sekundära EG-rätten utgörs av rättsakter som har utfärdats av EG:s institutioner. Sådana rättsakter syftar bl.a. till att åstadkomma en harmoni- sering av de olika ländernas lagstiftning för att därigenom förverkliga ge- menskapernas mål. Störst intresse i detta sammanhang har de direktiv som EG har beslutat om på bolagsrättens område. För närvarande finns det nio sådana direktiv. Ytterligare direktiv förbereds.

Direktiven riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid. Medlemsstaterna får själva bestämma form och tillvägagångssätt för införandet av reglerna i den nationella rätten. Direktiven är alltså inte direkt tillämpliga i medlemsstaterna. De har inte hel- ler någon omedelbar direkt verkan (effekt) i förhållandet mellan enskilda, dvs. direktivens bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldighe- ter för enskilda. Enskilda parter kan normalt inte åberopa dem inför dom- stolar och andra myndigheter. Om emellertid en medlemsstat underlåter att införa direktivens bestämmelser i den nationella lagstiftningen, anses en- skilda rättssubjekt ivissa fall kunna åberopa direktivens bestämmelser gent- emot det allmänna.

I detta lagstiftningsärende behandlas frågor som föranleds av de första, andra. tredje och tolfte bolagsrättsdirektiven. Övriga bolagsrättsliga direktiv kommer att tas upp i annat sammanhang.

Det första bolagsrättsliga direktivet (68/151/EEG) brukar kallas publici-

tetsdirektivet, eftersom det innehåller bl.a. bestämmelser om offentliggö- rande av handlingar och uppgifter rörande bolag. Det innehåller därutöver bl.a. bestämmelser om bolagsorganens möjligheter att förplikta bolaget mot utomstående. I flertalet EU-stater finns det vid sidan av bolagsformen aktie— bolag (die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societå per azioni, aktie- selskabet osv.) ytterligare en bolagsform utan personligt ansvar för ägarna (die Gesellschaft mit bcschränkter Haftung, la sociéte' & responsabilité limite'e, la socielå a responsabilitå limitata, anpartselskabet m.m.). Direktivet gäller i dessa länder för båda bolagsformerna. I Storbritannien och Irland, som sak- nar denna uppdelning i två skilda bolagsformer utan personligt ansvar, gäller direktivets bestämmelser i stället för de båda huvudkategorier av aktiebolag som finns i dessa länder, public companies limited by shares or by guarantee and having a share capital (i fortsättningen public companies) och private companies limited by shares or by guarantee (i fortsättningen private compa- nies).

Det andra bolagsrättsliga direktivet (77/91/EEG) kallas ofta kapitaldirek- livet. Det innehåller bestämmelser om tillskottskapitalets storlek, anskaf- fande och bibehållande. Det innehåller vidare bl.a. regler om utbetalning av bolagets medel och om likabehandling av aktieägare. Det behöver tillämpas endast på aktiebolag och således inte på die Gesellschaft mit bese/zränkter Haftung och motsvarande bolagsformer. I Storbritannien och Irland behöver det tillämpas enbart på public companies.

I det tredje bolagsrättsliga direktivet (78/855/EEG),fitsionsdirektivet, be- handlas frågor om nationella fusioner. Direktivet innehåller bestämmelser som ingående reglerar fusionsförfarandet i syfte att skydda aktieägare och borgenärer i överlåtande och övertagande bolag. Direktivet gäller endast ak- tiebolag (die Aktiengesellschaft och motsvarande bolagsformer) resp. public companies.

Det tolfte bolagsrättsliga direktivet (89/667/EEG) innebär att medlems- staterna skall införa regler om enmansbolag. Dessutom uppställs i direktivet vissa krav på dokumentation av rättshandlingar mellan bolaget och ägaren. Bestämmelserna skall i första hand tillämpas på den särskilda bolagsform som finns i de kontinentala staterna (die Gesellschaft mit beschränkter Haf- tung och motsvarande) och på private companies i Storbritannien och Irland men gäller i de länder som tillåter enmansbolag även för andra aktiebolag och för public companies (se artikel 6).

4.2. Sverige och EU

Sverige och andra EFTA-länder har träffat avtal med EG och EG:s med- lemsstater om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Sverige förhandlar också om medlemskap i EU. Förhandlingarna är i huvudsak slut- förda. Avsikten är att Sverige skall kunna inträda som medlem i EU den 1 januari 1995. Frågan om medlemskap i EU skall dock först bli föremål för folkomröstning.

EES—avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, syftar till en integre- ring av de aktuella EFTA-ländernas marknader med EU:s inre marknad.

Inom denna gemensamma marknad skall i princip råda fri rörlighet för va- ror, tjänster, personer och kapital (de fyra friheterna).

Enligt artikel 77 i EES-avtalet jämförd med bilaga XXII till avtalet skall Sverige inom en tid av två år från avtalets ikraftträdande införliva bl.a. de i föregående avsnitt nämnda bolagsrättsliga direktiven med sin nationella rättsordning. Av artikel 7 i avtalet följer att det står Sverige fritt att välja form och metod för detta införlivande.

Inom EU gäller inte endast att direktiven måste införlivas med de natio- nella rättsordningarna. Det fordras också att direktiven och annan EG-rätt tolkas enhetligt i alla EU—länder. Tolkningen skall i sista hand göras av EG- domstolen. Enligt EES-avtalet gäller på motsvarande sätt att EG-rättcn skall tolkas enhetligt inom EES-området. I avtalet har också föreskrivits att bestämmelser i avtalet, om de är identiska "med bestämmelser i EG—rätten, vid genomförande och tillämpning skall tolkas i enlighet med sådana rele- vanta avgöranden av EG-domstolen som har meddelats före dagen för avta- lets undertecknande. Svenska domstolar kommer alltså att vara skyldiga att i viss utsträckning beakta EG-domstolens avgöranden. Sedan avtalet nu har trätt i kraft, kommer de vidare att kunna inhämta rådgivande yttranden från en särskild EDTA-domstol.

Av det nu sagda följer att Sverige till följd av EES-avtalet måste se till att den svenska bolagsrätten står i överensstämmelse med EG:s bolagsrätt. Givetvis innebär också ett medlemskap i EU ett sådant krav. I fråga om icke- diskrimineringsprincipen har detta krav redan tillgodosetts genom de nyli- gen beslutade ändringarna i aktiebolagslagen. Behovet av lagändringar med anledning av de fjärde, sjunde och elfte direktiven, som rör redovisningsfrå- gor, har behandlats i Redovisningskommitténs nyligen framlagda betän- kande Ärs- och koncernredovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994: 17) som för närvarande är föremål för remissbehandling. Det åttonde direktivet, som innehåller bestämmelser om behörighet att vara revisor, har behandlats i Re- visorskommitténs betänkande Revisorerna och EG (SOU 1993:69). Det sjätte direktivet innehåller bestämmelser om s.k. fission (dvs. delning av bo— lag) men behöver inte tillämpas annat än i de länder som har bestämmelser om fission. Så är inte fallet i Sverige. Det direktivet saknar därför tills vidare intresse för Sveriges vidkommande. I det följande behandlas de frågor som föranleds av de övriga beslutade direktiven, de ovan nämnda första, andra, tredje och tolfte direktiven. Direktiven finns i bilaga 8.

4.3. Principiella huvudpunkter

Sverige har genom EES-avtalet åtagit sig att införa EG:s bolagsrättsliga reg- ler i den svenska rättsordningen. Detta medför att utrymmet för svenska sär- lösningar av bolagsrättsliga frågor i flera avseenden är begränsat. Det är självfallet så att Sverige lojalt måste uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser enligt avtalet. Det finns emellertid också anledning att understryka att har— moniseringen av svensk bolagsrätt med vad som giiller utomlands har ett stort värde i sig och kan komma att få positiv betydelse för utländska företags intresse av att investera i Sverige.

Det bör framhållas att en harmonisering av svensk rätt med EG:s bolags—

Prop. 1993/94z196

rätt inte framtvingar några mera grundläggande förändringar av det svenska regelverket. De svenska bolagsrättsliga bestämmelserna uppvisar redan i dag stora likheter med EG:s bolagsrättsliga regler. Det sammanhänger med att svensk rätt utvecklats under påverkan av annan europeisk rätt. Det bör också framhållas att EG:s bolagsrätt inte utgör någon heltäckande reglering av bolagsrätten. Det är därför enbart på vissa särskilda områden som svenska harmoniseringsåtgärder blir nödvändiga. Dessutom är EG-rätten i flera avseenden så utformad att den lämnar det enskilda landet utrymme att välja den lämpligaste av flera alternativa lösningar. Direktiven ställer ofta endast vissa minimikrav på lagstiftningens utformning och förhindrar i så fall inte nationella särregleringar så länge dessa inte kommeri konflikt med di- rektivens bestämmelser.

Det är dessutom att märka att EG:s bolagsrättsliga direktiv inte är tillämp- liga på alla typer av bolag. Såsom tidigare har nämnts förekommer det, ut- över aktiebolaget, en ytterligare bolagsform med begränsat betalningsansvar för delägarna, iTyskland benämnd die Gesellschaft mit beschränkter Haftung och i Frankrike la socie'te' & responsabilité limite'e. I Storbritannien finns en- dast en bolagsform men denna är i stället indelad i två huvudkategorier, pu- blic companies och private companies. Medan aktiebolag resp. public com- panies oftast utgörs av större företag med en stor ägarkrets, utmärks den andra bolagsformen resp. private companies som regel av att de är mindre företag med få delägare. Kapital- och fusionsdirektiven är tillämpliga endast på aktiebolaget/public companies.

I svensk rätt förekommer däremot endast en bolagsform utan personligt betalningsansvar för delägaren, aktiebolaget. Varken EES-avtalet eller ett medlemskap i EU innebär någon formell skyldighet för Sverige att införa en ytterligare bolagsform. Med endast en bolagsform skulle emellertid Sverige vara tvunget att tillämpa direktivens samtliga bestämmelser på samtliga ak- tiebolag. Detta framstår inte som lämpligt. Starka skäl talar därför för att det även i Sverige bör finnas en ytterligare bolagskategori, avsedd främst för de mindre bolagen. Skälen för att det i svensk rätt bör införas en kategoriin- delning motsvarande den som finns i Storbritannien och Irland och att de båda kategorierna bör benämnas publika resp. privata aktiebolag kommer att behandlas närmare i avsnitten 5.1 — 5.3.

EG:s kapitaldirektiv som gäller enbart aktiebolag eller public compa- nies kräver att ett aktiebolag har ett lägsta aktiekapital om 25 000 euro— peiska beräkningsenheter (ecu), motsvarande ca 230 000 svenska kr. Redan detta är ett skäl för att se över det nuvarande minimikapitalet enligt svensk rätt, 50 000 kr. Det finns därvid anledning att ställa olika krav på publika och privata bolag. Regeringen kommer att redovisa sin uppfattning i dessa frågor i avsnitten 5.4 och 5.5. De frågor som kan uppkomma om ett bolag av den ena kategorin vill övergå till den andra kategorin kommer att beröras i av- snitt 5.6.

Harmoniseringen av aktiebolagslagen med EG:s bolagsrättsliga direktiv kan i de flesta fall ske genom mindre ändringar av aktiebolagslagen. En mera omfattande omarbetning och översyn av aktiebolagslagen förbereds för när- varande av Aktiebolagskommittén och ligger inte inom ramen för det nu ak- tuella lagstiftningsärendet. I ett avseende innebär emellertid EG:s regler att

en omfattande omarbetning av regelsystemet måste göras. Det gäller fu- sionsreglerna. Frågor om fusion behandlas i avsnitt 6. EG-anpassningen ger också anledning att överväga betydelsefulla förändringar i aktiebolagslagens bestämmelser om företrädesrätt vid emission och i bestämmelserna om ak- tiebolags ställföreträdare. Dessa frågor kommer att behandlas i avsnitten 8 resp. 11.

Härutöver kommer regeringen att ta upp frågor om - s.k. uppskjuten apport, avsnitt 7, - nedsättning av aktiekapital, avsnitt 9,

- förvärv av egna aktier m.m., avsnitt 10.

- olovlig vinstutdelning, avsnitt 12, - utlåning, avsnitt 13, - frågor om registrering, avsnitt 14, - ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, avsnitt 15.

Hänvisningar till S4-3

5. Privata och publika aktiebolag 5.1 Två kategorier aktiebolag

Regeringens förslag: Aktiebolagen delas in i två kategorier, privata och publika aktiebolag.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag (se betän- kandets.120 — 122).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Bakgrund: I alla kontinentaleuropeiska EU-länder finns det vid sidan av aktiebolaget en särskild bolagsform utan personligt ansvar för ägarna.

Som exempel kan nämnas den tyska bolagsformen die Gesellschaft mit beschriinkter Haftung. Lagstiftningen rörande denna bolagsform ger deläg- arna betydande möjligheter att i bolagsordningen själva reglera sina inbör- des rättigheter och skyldigheter. Antalet delägare är inte begränsat men för överlåtelse av andelar fordras ett domstols— eller notariatförfarande. Detta medför att andelarna inte kan bli föremål för allmän handel på börs eller annan marknadsplats. Minimikapitalet för detta slag av bolag är också lägre än för aktiebolag. Dessa förhållandena gör att denna bolagsform är särskilt ägnad för småföretag med en begränsad delägarkrets. För närvarande upp- går antalet Gesellschaften mit beschriinkter Haftung till cirka 380 000, medan antalet tyska /lkticngesclls'chaftcn är endast cirka 2 400.

Bolagsformer motsvarande die (.iescllschaft mit bcschränkter Haftung har införts även i de andra kontincntaleuropeiska EU-staterna.

I Storbritannien och Irland finns inte någon motsvarande bolagsform. I stället indelas aktiebolagen i två kategorier som båda regleras i Companies Act, public companies och private companies. Bestämmelserna om bolagets organisation och ledning är mindre ingående för private companies än för

Prop. 1993/94zl96

public companies. För båda bolagskategorierna gäller att aktierna är fritt överlåtbara. Aktier i ett private company får emellertid inte inregistreras vid Londonbörsen och ett sådant bolag får inte heller i övrigt vända sig till all- mänheten med en inbjudan att teckna eller förvärva aktier. För ettprivate company gäller till skillnad från ett public company inte något krav på visst minimikapital. Det finns omkring en miljon private companies och cirka 10 000 public companies i Storbritannien.

I samband med inträdet i EG införde Danmark bolagsformen anpartsscls- kab. Syftet var att uppnå en strukturell överensstämmelse med bolagslag- stiftningen i övriga EG-länder. Anpansselskabet uppvisar stora likheter med die Gesellschaft mit beschränkter Haftung. Det föreskrivna aktiekapitalet är lägre än vad som gäller för aktieselskab. Bestämmelserna rörande överlå- telse av andelsbevis är sådana att andelsbevis i praktiken inte kan göras till föremål för allmän handel. Det finns cirka 63 000 anpartssclskab. Antalet aktieselskab uppgår till 28 000.

I Norge och Finland finns i dag — liksom i Sverige endast en bolagsform där delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser. ] båda länderna har det emellertid lagts fram förslag om att dela in aktiebola- gen i två kategorier, alltså samma principiella lösning som i Storbritannien och Irland. Enligt båda förslagen skall privata aktiebolag karakteriseras bl.a. av att de inte får inbjuda allmänheten till förvärv och teckning av aktier.

I Sverige har frågan om att införa en särskild bolagsform utan personligt ansvar vid sidan av aktiebolagsformcn redan tidigare varit föremål för över- väganden. 1974 års bolagskommitté föreslog i betänkandet Andelsbolag (SOU 1978:66) att det i en särskild lag skulle införas bestämmelser om an- delsbolag. Dessa bestämmelser överensstämde i flera avseenden med be- stämmelserna i aktiebolagslagen. För andelsbolag skulle emellertid gälla ett lägre minimikapital. Vidare skulle bolagsmännen få vittgående möjligheter att i bolagsordningen föreskriva begränsningar i fråga om andelarnas över- låtbarhct. En mera obestämd allmänhet skulle inte kunna inbjudas till del- ägarskap.

Med hänsyn till den kritik som kom att riktas mot bolagskommitténs be- tänkande lade regeringen emellertid aldrig fram något förslag till bestäm- melser om andelsbolag.

Skälen för regeringens förslag: Starka skäl talar för att det nu är tid att komplettera den svenska aktiebolagsrätten med särskilda regler för mindre bolag.

I samtliga EU-länder finns i dag antingen två typer av bolag utan person- ligt betalningsansvar för delägarna eller två kategorier av aktiebolag. I Fin- land och Norge har det lagts fram förslag om att införa en kategoriindelning av aktiebolagen. Det ligger ett stort värde i att den svenska aktiebolagslag- stiftningen har en struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad som gäller i de övriga EES-staterna. En likartad lagstiftning i alla EES-län- der gör det lättare att ta till vara etableringsfriheten inom EES-området.

Till detta kommer att Sverige har åtagit sig att anpassa sin nationella rätts- ordning till de krav som ställs i EG:s bolagsrättsliga direktiv. Detta innebär visserligen inte att Sverige är förpliktat att införa en lagstiftning som tillåter två olika typer av bolag utan personligt ekonomiskt ansvar för delägarna.

Prop. 1993/94: 196

Om Sverige inte gör det, kommer det emellertid att försvåra EG-anpass- ningen. Flera av de bolagsrättsliga direktiven gäller enbart för den ena bo- lagsformen eller bolagskategorin och är särskilt utformade med hänsyn till de krav som kan och bör ställas på sådana bolag. Detsamma kan komma att bli fallet i fråga om framtida, ännu inte beslutade direktiv. Om Sverige väljer att behålla nuvarande regelverk med endast en bolagsform utan någon kate- goriindelning, blir det nödvändigt att tillämpa direktivens bestämmelser på samtliga aktiebolag. Detta skulle i många fall vara olämpligt. Det skulle bl.a. leda till att samtliga svenska aktiebolag måste ha ett aktiekapital på motsva- rande minst 25 000 ecu.

Vidare kan den pågående svenska översynen av aktiebolagslagstiftningen komma att leda till bedömningen att reglerna om ledning och organisation, aktiers överlåtbarhet m.m. bör skilja sig åt i olika typer av aktiebolag i större utsträckning än vad som i dag är fallet. Med två aktiebolagsformer eller med två kategorier av aktiebolag blir det lättare att i det kommande lagstiftnings- arbetet åstadkomma ett mera ändamålsenligt regelverk på aktiebolagsrät- tens område.

Regeringen delar därför kommitténs och remissinstansernas bedömning att den svenska lagstiftningen bör erbjuda två alternativa bolagstyper utan personligt betalningsansvar för delägarna. Detta kan åstadkommas antingen genom att lagstiftaren skapar en ny bolagsform som regleras i en särskild lag vid sidan av aktiebolagslagen eller genom att man inom ramen för aktiebo- lagslagen gör skillnad mellan två bolagskategorier. I likhet med kommittén och i överensstämmelse med vad som synes bli fallet i Norge och Finland anser regeringen att den senare lösningen är att föredra. Skillnaderna i regle- ringen av de båda bolagstyperna torde nämligen inte bli så betydande att det motiverar två skilda lagar.

Det är naturligt att regelsystemet utformas så att den ena bolagskategorin kommer att omfatta större bolag med stor spridning på aktierna, medan den andra kategorin omfattar företrädesvis små bolag med ett begränsat antal delägare. I den fortsatta framställningen kommer bolagskategorierna att kallas för publika resp. privata aktiebolag. Frågan om bolagskategoriernas benämningar kommer att behandlas senare. Regeringen återkommer också i följande avsnitt till de närmare kriterierna för gränsdragningen mellan bo- lagskategorierna.

5.2. Gränsdragningen mellan bolagskategorierna

Regeringens förslag: Gränsdragningen mellan de båda bolagskatego- rierna görs så att publika men inte privata aktiebolag skall ha rätt att inbjuda allmänheten att teckna eller förvärva aktier och andra värde- papper som bolaget ger ut.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr med i väsentliga delar med rege- ringens förslag men har en något annan utformning (se betänkandet s. 121). Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget.

En remissinstans, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, har dock för- ordat att även andra omständigheter, såsom hög omsättning, stor balansom- slutning och många anställda, skall beaktas vid gränsdragningen mellan bo- lagskategorierna.

Skälen för regeringens förslag: Det är naturligt att gränsen mellan de båda kategorierna dras på ett sådant sätt att reglerna för de publika bolagen i all- mänhet kommer att gälla för större företag med stor ägarspridning, medan reglerna för privata bolag kommer att gälla för övriga bolag. Behovet av sär- skilda regler i fråga om bolagets ledning och organisation är regelmässigt större i fråga om de större bolagen. För mindre bolag med ett begränsat antal delägare kan det å andra sidan ofta vara önskvärt med regler som Iänmar ett särskilt stort utrymme för delägarnas egna överenskommelser.

När man tar ställning till vilka närmare kriterier som skall gälla vid gräns- dragningen bör man beakta hur frågan har reglerats i andra länder inom EES-området. Intresset av att ge den svenska bolagsrätten en struktur likar- tad den som finns i andra EES-stater talar för att gränsen mellan de båda kategorierna dras på i huvudsak samma sätt som i andra länder inom EES- området. Här kan noteras att det är utmärkande för ett Gesellschaft mit beschränkter Haflung och motsvarande bolagsformer att bolaget i motsats till aktiebolaget (die Aktiengescllschaft) inte har möjlighet att vända sig till allmänheten för att skaffa kapital. Vidare kan konstateras att i Storbritan- nien och Irland har ettprivatc company inte rätt att inbjuda allmänheten att teckna eller förvärva aktier i bolaget. Regeringen ansluter sig till kommit- téns bedömning att detsamma bör gälla i Sverige. Detta bör komma till ut- tryck i aktiebolagslagen genom ett förbud för aktiebolag som tillhör den ena bolagskategorin att söka sprida bolagets aktier eller av bolaget utgivna skul- debrev eller Optionsbevis till allmänheten. Motsvarande förbud bör gälla för aktieägare i bolaget. Till frågan om den närmare utformningen av förbudet — på vilken Lagrådet har lämnat vissa synpunkter återkommer regeringen i specialmotiveringen. Det bör emellertid redan nu framhållas att det inte skall vara otillåtet att för kapitalanskaffning vända sig till ett flertal personer. En förutsättning för det bör dock normalt vara att erbjudandet inte riktar sig till allmänheten eller till ett större antal personer. Utöver förbudet mot spridning till allmänheten bör också gälla ett förbud mot att på börs eller annan organiserad marknasplats bedriva handel med värdepapper som har utgivits av ett privat aktiebolag.

Det är givetvis viktigt att regelsystemet utformas så att det klart och otve- tydigt framgår till vilken kategori det enskilda bolaget hör. Det är också vä- sentligt att bolaget och aktieägarna själva har inflytande över vilket regelsys-- tcm som skall gälla för bolaget. Detta medför att det inte är lämpligt att låta gränsdragningen bestämmas av sådana variabla faktorer som Sveriges Redo- visningskonsulters Förbund har pekat på. I stället bör det överlämnas till bo- lagen själva att besluta om vilken bolagskategori de vill tillhöra.

Enligt regeringens mening är det naturligt att uppställa vissa särskilda krav på aktiekapital för den bolagskategori som skall ha rätt att inbjuda allmänhe- ten att teckna eller förvärva aktier eller andra av bolaget utgivna värdepap- per. Regeringens närmare överväganden om storleken på aktiekapitalet re- dovisas i avsnittet 5.4.

5.3. Bolagskategoriernas beteckningar

Regeringens förslag: De båda bolagskategorierna skall benämnas ”pu- blika aktiebolag” och ”privata aktiebolag”. I de publika aktiebolagens firma skall ingå antingen beteckningen ”publikt aktiebolag” eller förkortningarna ”AB” och ”(pub)”. I de pri- vata aktiebolagens firma skall ingå beteckningen ”privat aktiebolag” eller förkortningarna ”AB” och ”(priv)”. Förkortningarna ”(pub)” och ”(priv)” skall placeras sist i firman.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens för- slag. Kommittén har dock föreslagit förkortningarna ”pub” och ”prb” (se be— tänkandet s. 122 f).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning. Åtskilliga remissinstanser har emellertid ansett att det inte är nödvändigt att ge båda bolagskategorierna nya beteckningar och förkortningar. Patent- och registreringsverket och Sveriges Advokat— samfund har sålunda uttalat att endast de bolag som motsvarar public com- panies skall behöva ändra firma. Sveriges Industriförbund, Svenska Arbets- givarcföreningen, Grossistförbundet m.fl har i stället hävdat att enbart bolag som tillhör den andra bolagskategorin skall tvingas byta beteckning. Företa- garnas Riksorganisation har menat att ingen av bolagskategorierna bör tvingas ändra beteckning. Några remissinstanser har förordat andra förkort- ningar.

Skälen for regeringens förslag: Enligt nu gällande regler måste det av ett aktiebolags firma framgå att det är fråga om ett aktiebolag. Om aktiebolagen indelas i två kategorier är det rimligt att kategoriindelningen kommer till ut- tryck i bolagens beteckningar och firma. l kapitaldirektivet uppställs också ett krav av sådant slag. Enligt artikel 1 skall sålunda namnet på sådana bolag som omfattas av direktivet innehålla eller åtföljas av en beteckning som skil- jer sig från den som föreskrivs för andra bolagsformer. I publicitetsdirekti- vet, artikel 4, föreskrivs dessutom att brev och orderblanketter skall ange bl.a. bolagets form. Bestämmelsen gör det naturligt att det i själva firman ingår en uppgift om vilken bolagskategori bolaget tillhör.

Skillnaden mellan aktiebolag av den ena och den andra kategorin kan markeras genom att bolag i båda kategorierna åsätts en särskild benämning i vilken ordet ”aktiebolag” (eller motsvarande förkortning) ingår och kom- pletteras av ett för kategorin specifikt ord, t.ex. ”publikt” och ”privat”. Ett alternativ är att åsätta endast bolag av den ena kategorin en sådan särskild benämning, medan bolag av den andra kategorin kallas rätt och slätt ”aktie- bolag”.

Ett flertal remissinstanser har förordat det senare alternativet. Skälen för en sådan ordning torde ligga främst i de olägenheter som en firmaändring innebär. Firmaändringen medför kostnader för omregistrering. Den kan också orsaka andra kostnader för bolagen, t.ex. för byte av firmamärken och skyltar. Det skulle alltså i och för sig vara önskvärt om skyldigheten att byta

Prop. 1993/94z196

firma kunde begränsas till enbart bolag i den ena kategorin. Det kan anmär- kas att det i Finland framlagda förslaget till aktiebolagslag innebär att enbart de bolag som motsvarar public companies får en särskild beteckning (”pu- blika aktiebolag”), medan de privata aktiebolagen föreslås få enbart benäm- ningen ”aktiebolag”.

Enligt regeringens mening är det emellertid inte lämpligt med en ordning där den svenska motsvarigheten till public companies och (lie Aktiengesell— schaft åsätts en särskild beteckning men andra aktiebolag kallas bara ”aktie- bolag”. Det skulle nämligen innebära att begreppet ”aktiebolag” i Sverige kom att användas för att beteckna bolag som tillhör den mindre aktiebolags- formen (dvs. motsvarigheten till private companies och die Gesellschaft mit beschränkter Haftung), medan man på kontinenten använder begreppet för att beteckna bolag av den större aktiebolagsformcn (aktieselskabet, die Ak- tiengeselLschaft, la societå per azioni m.m.). Detta skulle vara systematiskt olyckligt och ägnat att leda till missförstånd.

Det är emellertid inte heller lämpligt med en ordning där den svenska mot- svarigheten till public companies och die Aktiengesellschaft benämns endast ”aktiebolag”, medan bolag av den andra kategorin åsätts en särskild beteck- ning. Detta skulle nämligen detta stämma mindre väl överens med den tidi- gare nämnda föreskriften i kapitaldirektivet, artikel 1. Den bestämmelsen innebär att beteckningen på ett ”public company” skall skilja sig från beteck- ningen på andra bolagskategorier. Att beteckna bolag som tillhör denna bo- lagskategori med endast ordet ”aktiebolag” uppfyller inte detta krav, efter- som även den svenska motsvarigheten till private companies kommer att ut— göra ett aktiebolag.

Regeringen anser det överhuvudtaget vara mycket angeläget att bolagens beteckningar på ett tydligt sätt ger uttryck för vilken kategori det enskilda bolaget tillhör. En ordning där endast bolag av den ena kategorin åsätts en särskild beteckning, medan bolag i den andra kategorin benämns enbart ”ak- tiebolag” kan inte anses uppfylla kravet på tydlighet. En sådan ordning skulle dessutom på ett olyckligt sätt ge begreppet ”aktiebolag” en dubbel be- tydelse. I vissa sammanhang skulle det sålunda beteckna enbart bolag i den ena kategorin och i andra sammanhang skulle det utgöra en sammanfattande benämning på bolag i båda kategorierna.

Slutsatsen av det hittills anförda är att båda kategorierna av bolag bör ges särskilda beteckningar och att dessa beteckningar skall återfinnas i bolagens firma.

För den svenska motsvarigheten till public companies har kommittén före- slagit benämningen ”publikt aktiebolag”. Under remissbehandlingen har det inte riktats någon erinran mot kommitténs förslag. Mot förslaget kan visser- ligen invändas att ordet publik har en något ålderdomlig prägel och inte an- vänds i modern vardagsprosa. De alternativa benämningar som är tänkbara, ”allmänna aktiebolag” eller "offentliga aktiebolag”, kan emellertid lätt för- anleda missförstånd om bolagskategorins art och framstår därför som mindre lämpliga. Regeringen ansluter sig därför till kommitténs förslag.

För de publika aktiebolagen har kommittén föreslagit en förkortning som enbart består av bokstävernapub. I likhet med några remissinstanser anser regeringen emellertid att enbart dessa bokstäver utgör en mindre lämplig

förkortning. Ordet ”pub” förekommer redan i några bolags firmor. Förkort- ningen saknar vidare anknytning till den i dag vedertagna förkortningen för aktiebolag, AB. Det är önskvärt att den nya förkortningen har en sådan an- knytning. En förkortning, som uppfyller detta kriterium och som har föror- dats av en remissinstans, är PAB. I Finland har föreslagits att publika aktie- bolag skall ha denna förkortning. Enligt regeringens mening är dock även denna förkortning mindre lämplig. Regeringen förordar nämligen att den andra kategorin av bolag benämns privata aktiebolag. Förkortningen PAB är mot den bakgrunden inte tillräckligt klargörande.

I stället bör den nuvarande förkortningen AB behållas men kompletteras med en efterföljande förkortning (pub). Därigenom framhävs tydligt att det är fråga om ett publikt aktiebolag. En sådan förkortning är dessutom lätt att applicera på den i dag använda firman och firmaändringen torde därför medföra endast begränsade olägenheter för bolaget.

Vad gäller den svenska motsvarigheten till private companies har kommit- tén förordat beteckningen ”privat aktiebolag”.

En remissinstans, Patent- och registreringsverket, har mot den föreslagna beteckningen invänt att den ger associationer till att bolaget ägs enbart av privatpersoner. Verket har i stället förordat benämningen ”begränsat aktie- bolag”. Enligt regeringens mening torde emellertid benämningen ”privat ak- tiebolag” inte föranleda några särskilda olägenheter. Det är en fördel om vi i Sverige använder beteckningar som stämmer överens med dem som an- vänds i andra länder med motsvarande kategoriindelning, dvs. Storbritan- nien och Irland. Även i det norska förslaget används beteckningen ”privat aktiebolag”. Regeringen föreslår alltså att bolag som tillhör denna kategori får beteckningen ”privat aktiebolag”.

Kommittén har föreslagit att de privata aktiebolagen ges förkortningen ”prb”. Regeringen anser i likhet med ett par remissinstanser att en sådan förkortning innebär en viss risk för förväxling med förkortningen för publika bolag, (pub). Förkortningen för de privata aktiebolagen bör i stället vara AB kompletterat med ”(priv)” sist i firman.

En ändring av firma kan, som tidigare har nämnts, vara förenad med vissa kostnader, bl.a. kostnader för själva omregistreringen. För att dessa kostna- der skall kunna minimeras föreslår regeringen särskilda övergångsbestäm- melser om ändring av firma i samband med att kategoriindelningen börjar tillämpas. Detta kommer att behandlas i avsnitt 15.

Hänvisningar till S5-3

5.4. Minsta aktiekapital för de publika aktiebolagen

Regeringens förslag: Aktiekapitalet i de publika aktiebolagen skall uppgå till minst 500 000 kr.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att aktiekapitalet i publika aktiebolag skall uppgå till minst en miljon kr (se betänkandet s. 124 — 129). Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs för- slag eller lämnat det utan invändning, i några fall med tillägget att lägsta till-

låtna aktiekapital snarast bör sättas högre än en miljon kr. Andra remissin— stanser, däribland Konkurrensverket, Landsorganisationen, Företagarnas Riksorganisation och Aktiefrämjandet, har förordat att lägsta tillåtna aktie- kapital bestäms till 500 000 kr.

Bakgrund: Enligt 1895 års aktiebolagslag skulle ett aktiebolag ha ett aktie- kapital om minst 5000 kr. Denna bestämmelse gällde oförändrad fram till år 1973, då lägsta tillåtna aktiekapital höjdes till 50 000 kr.

I EG:s kapitaldirektiv — som endast gäller för public companies, (lie Ak- tiengeseIchhaft och motsvarande bolagstyper — föreskrivs att medlemsstater- nas lagstiftning skall föreskriva att ett kapital om minst 25 (100 ecu måste tecknas för att ett bolag skall få bildas eller få tillstånd att börja sin verksam- het (artikel 6.1). Rådet skall vart femte år överväga och vid behov ändra beloppets storlek (artikel 6.3). Aktiekapitalet får normalt inte sättas ned un- der det angivna minimikapitalet (artikel 34).

I de olika medlemsstaternas lagstiftning föreskrivs som regel att ett aktie— bolag skall ha ett högre aktiekapital än vad direktivet kräver. För ett tyskt Aktiengesellschaft gäller sålunda i dag att aktiekapitalet måste uppgå till minst 100 000 mark. I ett brittiskt public company måste ”the authorised ca- pital” uppgå till åtminstone 50 000 pund. För ett danskt aktieselskab är mot- svarande belopp 500 000 danska kr. Det norska förslaget till ny aktiebolags- lagstiftning innebär att aktiekapitalet i ett offentligt aksjeselskab skall uppgå till minst en miljon norska kr. I det motsvarande finska förslaget anges lägsta tillåtna aktiekapital för publika bolag till 500000 mark.

Skälen för regeringens förslag: En anpassning av den svenska lagstift- ningen angående publika aktiebolag till kapitaldirektivets bestämmelser fordrar att aktiekapitalet i sådana bolag uppgår till ett belopp som minst mot- svarar 25 000 ecu.

Det finns också andra skäl för att de publika aktiebolagen bör ha ett för- hållandevis högt aktiekapital.

Det som kommer att skilja publika aktiebolag från privata aktiebolag är rätten att vända sig till allmänheten med inbjudan om att teckna eller för- värva aktier eller andra av bolaget utgivna värdepapper. De publika aktiebo- lagens aktier skall kunna bli föremål för allmän handel, medan möjlighe- terna till handel med aktier i privata aktiebolag kommer att vara begränsade. Det bör krävas ett särskilt högt aktiekapital i aktiebolag vars aktier är av- sedda att spridas till allmänheten. Ett högt aktiekapital underlättar en väl fungerande handel med bolagets aktier hos allmänheten. Ofta kan det rentav vara en förutsättning för en fungerande aktiemarknad att bolaget har en ordentlig kapitalbas och ett förhållandevis stort antal aktier som kan bli föremål för handel.

Kraven på ett särskilt högt aktiekapital för bolag vars aktier är föremål för allmän handel kommer redan i dag till uttryck ide bestämmelser som gäller för börsverksamhct. Enligt 5 kap. l 5 lagen (l992:543) om börs- och clearing- verksamhet får inregistrering av fondpapper vid börs ske endast om det finns förutsättningar för en ändamålsenlig börshandel med fondpapperen. Bland de krav som i dag uppställs för att ett aktiebolag skall få registreras på OTC- listan vid Stockholms Fondbörs AB finns bl.a. vissa krav på visst minsta ak- tiekapital.

Det kan vidare konstateras att också icke börsnoterade bolag, vars aktier är föremål för allmän handel eller har en sådan spridning att det finns förut- sättningar för en sådan handel, som regel har ett betydande aktiekapital. En- ligt vad kommittén har redovisat uppgår aktiekapitalet i dessa bolag med några få undantag till över två miljoner kr.

Önskemålet om att aktiebolag vars aktier kan bli föremål för allmän han- delbar en ordentlig kapitalbas måste emellertid vägas mot andra hänsyn. Hit hör intresset av att underlätta kapitalanskaffningen för små och medelstora företag och främja företagens möjligheter att konkurrera internationellt.

Det är sålunda inte önskvärt att egenskapen av publikt aktiebolag -— och den därmed följande rätten att vända sig till allmänheten för att sprida bola- gets aktier — förbehålls enbart de allra största aktiebolagen med mycket högt aktiekapital. Det är angeläget att också medelstora och något mindre bolag får möjlighet att använda sig av nyemissioner till allmänheten som medel för att skaffa ytterligare riskkapital till företagen. Mindre nyemissioner torde visserligen kunna genomföras utan att detta kommer i konflikt med det före- slagna förbudet för de privata aktiebolagen att sprida aktier eller andra vär- depapper till allmänheten. När det gäller något större aktiebolag kan emel- lertid införskaffandet av nytt riskkapital genom nyemission förutsätta att ak- tierna erbjuds allmänheten. Dessa aktiebolag måste därför ha möjlighet att besluta om övergång till publikt aktiebolag. Minimikapitalet för publika ak- tiebolag får inte sättas så högt att sådana beslut omöjliggörs.

Även konkurrensaspekter bör vägas in. Företagens möjligheter att an- skaffa riskkapital på marknaden påverkar deras möjligheter att konkurrera med företag i andra länder. Det är därför väsentligt att det inte uppställs strängare kapitalkrav för svenska aktiebolag än vad som gäller för deras ut- ländska konkurrenter.

Vid den awägning mellan olika intressen som sålunda måste göras bör sär- skilt framhållas att den hittills gällande ordningen, där även mindre aktiebo- lag har haft möjlighet att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning, inte synes ha föranlett några allvarliga olägenheter. Det framstår mot den bakgrunden inte som motiverat att ställa så höga krav på aktiekapitalets stor- lek som kommittén har gjort. Regeringen föreslår i stället att det lägsta till- låtna aktiekapitalet för publika aktiebolag sätts till 500 000 kr. En annan sak är att det även i fortsättningen kan vara motiverat att i de bestämmelser som reglerar handel på börs och auktoriserade marknadsplatser uppställa sär- skilda krav pä bl.a. aktiekapital som förutsättning för sådan handel.

5.5. Minsta aktiekapital för de privata aktiebolagen

Regeringens förslag: Ett privat aktiebolag skall ha ett aktiekapital om minst 100000 kr.

Kommitténs forslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (se betän- kandets.124 129). Remissinstanserna: Advokatsamfundet och Juridiska fakultetsnämnden

vid Stockholms universitet har avstyrkt en höjning av det nuvarande minimi- kapitalet, 50 000 kr. Landsorganisationen har ifrågasatt om inte ändringen kan anstå till senare. Bl.a. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Företagar- nas Riksorganisation har tillstyrkt förslaget, men Företagarnas Riksorgani- sation har tillagt att en nödvändig förutsättning för en höjning av det nuva- rande minimikapitalet är att skattereglerna för företagare ändras. Även Pa- tent- och registreringsverket har tillstyrkt förslaget men endast under förut- sättning att ett av verket framlagt förslag om att aktiekapitalet till viss del skall hållas spärrat genomförs. Bland annat Hovrätten för Övre Norrland, Riksåklagaren och Ackordscentralen har ansett att lägsta aktiekapital bör sättas till 200 000 kr.

Bakgrund: Såsom har nämnts i föregående avsnitt höjdes år 1973 lägsta tillåtna aktiekapital från 5 000 kr till 50 000 kr. Lagstiftaren motiverade höj- ningen med att det är nödvändigt med en betydande kapitalinsats för att de som står bakom bolaget och skall svara för rörelsen skall kunna uppfylla för- pliktelser mot anställda, det allmänna och andra borgenärer. Om en företa- gare inte är beredd eller i stånd att göra en sådan kapitalinsats, borde han inte tillåtas använda aktiebolagsformcn utan vara hänvisad till någon annan företagsform där han personligen svarar för företagets förbindelser (se prop. 1973:93 s. 85 f.).

De aktiebolag vars aktiekapital vid de nya bestämmelsernas ikraftträ- dande understeg 50 000 kr medgavs en särskild övergångstid. Denna över- gångstid kom att utsträckas i flera omgångar och kom därigenom att gälla till utgången av år 1981 . De bolag som vid slutet av övergångstiden inte hade höjt sitt aktiekapital eller trätt i likvidation avfördes ur aktiebolagsregistret.

Flertalet svenska aktiebolag har i dag ett aktiekapital som motsvarar det lägsta tillåtna, 50 000 kr. Kommittén har redovisat att 217 000 av de 282 000 aktiebolag, som fanns registrerade i februari 1992, hade ett aktiekapital på endast 50 000 kr.

De bestämmelser om aktiekapital som finns i kapitaldirektivet och "för vilka har redogjorts i föregående avsnitt ärinte tillämpliga på ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung och motsvarande bolagsformer och inte heller på ett private company. Krav på ett minsta tillåtna aktiekapital följer däremot i vissa fall av tillämplig nationell lagstiftning. Ett tyskt Gesellschaft mit be- schränkter Hafiung måste ha ett andelskapital om 50 000 mark. För danska anpartssclskab gäller att andelskapitalet inte får understiga 200000 kr. För ett brittisktprivate company finns över huvud taget inte något krav på minsta insatskapital. .

Skälen för regeringens förslag: Anpassningen till EG:s bolagsrättsdirektiv gör det i och för sig inte nödvändigt att höja gränsen för lägsta tillåtna aktie- kapital ide privata aktiebolagen, eftersom kapitaldirektivet inte kommer att vara tillämpligt på sådana bolag. Det är likväl tid att se över bestämmelserna om lägsta tillåtna aktiekapital i privata aktiebolag.

Delägarna i ett aktiebolag är i princip inte personligen betalningsansvariga för bolagets skulder. Borgenärerna måste därför till den del de inte har skaffat särskild säkerhet i form av pant eller borgen — hålla sig till bolagets förmögenhet för att få ut sina fordringar. Syftet med bestämmelserna om ak-

tiekapital är att skydda borgenärerna, att garantera att det verkligen skapas en bolagsförmögenhet och att denna behålls inom bolaget. Regelsystemet i 2 kap. aktiebolagslagen avser att garantera att de som har tecknat aktier i bolaget före bolagets registrering tillskjuter ett belopp som minst motsvarar aktiekapitalet, antingen i form av kontanta medel eller i form av annan egen- dom än pengar (apportegendom). Tillskjutna kontanta medel skall före bo- lagets registrering sättas in på bankkonto. Apportegendomen skall enligt in- tyg av revisor ha det värde som den har åsatts och kunna vara till nytta för bolaget. Bestämmelserna i 12 kap. aktiebolagslagen om vinstutdelning för- - hindrar bolaget att betala ut medel motsvarande bolagets bundna kapital, till vilket bl.a. aktiekapitalet hör, till aktieägarna. Vidare innehåller 13 kap. aktiebolagslagen bestämmelser som föreskriver att bolaget under vissa för- hållanden är skyldigt att träda i likvidation om dess egna kapital understiger aktiekapitalet. Sammantagna bidrar dessa och andra bestämmelser i lagen till att skydda bolagsförmögenheten för fordringsägarnas räkning.

En höjning av gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital skulle därför inne- bära en förstärkning av skyddet för borgenärerna. Detta skulle i sin tur komma bolagen själva till del, eftersom det under sådana förhållanden kan antas bli lättare för bolagen att erhålla för rörelsen nödvändig kredit. Till detta kommer att en väsentlig höjning av aktiekapitalet skulle kunna bidra till att motverka det missbruk av aktiebolagsformcn för olika slag av ekono- misk brottslighet som ibland har förekommit. Dessa omständigheter talar för att det lägsta tillåtna aktiekapitalet nu bör höjas.

Det krav på aktiekapital som lades fast år 1973 motsvarar i dagens pen- ningvärde mer än 200 000 kr. Det kan förefalla följdriktigt att höja kravet på aktiekapital så att det kommer att ligga på den nivån. Detta skulle innebära ett lägsta aktiekapital på mer än 200 000 kr.

Det finns emellertid omständigheter som talar mot en så kraftig höjning av aktiekapitalet. Till att börja med kan konstateras att aktiekapitalets stor- lek inte är ensamt avgörande för borgenärernas skydd. I själva verket utgör ofta ett aktiekapital på 100 000 kr — 200 000 kr ett otillräckligt skydd när bola- get råkar i ekonomiskt trångmål. På grund därav fordrar borgenärerna regel- mässigt att en företagare som driver verksamhet i ett mindre aktiebolag läm- nar personlig säkerhet. I sådana fall innebär en höjning av aktiekapitalet inte alltid någon verklig förstärkning av borgenärernas skydd.

Enligt regeringens mening torde inte heller det missbruk av aktiebolags- formcn som ibland förekommer i någon avgörande utsträckning kunna mot- verkas genom en höjning av aktiekapitalet. Här är det i stället av större bety- delse hur aktiekapitalet skyddas. Nuvarande regler innehåller t.ex. inte några kontrollmekanismer som förhindrar att ett belopp som har satts in på bolagets bankkonto före registrering omedelbart tas ut därifrån och används för annan verksamhet. Patent- och registreringsverket har föreslagit att man för att förhindra vissa förekommande missbruk bör införa bestämmelser om att viss del av aktiekapitalet skall låsas på bankkonto under de första åren av bolagets verksamhet. Enligt regeringens mening saknas det tillräckligt un- derlag för att i det här lagstiftningsärendet ta upp detta förslag till närmare övervägande. Klart är dock att en kraftig höjning av aktiekapitalet inte är

någon garanti mot att aktiebolagsformcn missbrukas för t.ex. ekonomisk brottslighet.

Det finns också anledning att befara att en kraftig höjning av aktiekapita- let skulle innebära betydande svårigheter för de mindre aktiebolagen vad gäller införskaffande av ytterligare kapital. Det skulle dessutom försvåra etablering av nya företag. Detta skulle vara särskilt olyckligt i det ekono— miska läge som för närvarande råder.

Regeringen har — med beaktande av vad som nu har anförts stannat för att föreslå att de privata bolagen skall ha ett aktiekapital på minst 100 000 kr. En sådan bestämmelse kan visserligen medföra att företagare som inte har möjlighet att anskaffa ytterligare kapital tvingas gå över till andra före- tagsformer, handelsbolag eller enskild firma. Företagare som har bedrivit verksamheten i dessa företagsformer har hittills arbetat under skatteregler som i flera avseenden varit mindre förmånliga än de som gäller för aktiebo- lag. Riksdagen har emellertid nyligen beslutat om ändrad företagsbeskatt- ning (se prop. 1993/94:50, bet. 1993:SkU15, rskr. 1993/941108) som ger en- skilda näringsidkare och handelsbolag skatteregler som är mer likvärdiga med reglerna för enmansaktiebolag.

För att underlätta för de befintliga bolagen att skaffa det ytterligare kapi- tal som den föreslagna höjningen kräver bör den nya bestämmelsen om lägsta tillåtna aktiekapital gälla för de befintliga aktiebolagen först efter en treårig övergångsperiod. Denna fråga kommer att tas upp i avsnitt 15.

Hänvisningar till S5-5

5.6. Byte av bolagskategori

Regeringens förslag: Ett aktiebolag som tillhör den ena bolagskatego- rin skall med bibehållenjuridisk identitet kunna omvandlas till aktie- bolag av den andra kategorin.

För att ett publikt aktiebolag skall bli privat skall krävas ett beslut av bolagsstämman. Ett sådant beslut skall vara giltigt endast om det har biträtts av samtliga på stämman närvarande aktieägare företrä- dande nio tiondelar av aktierna.

Även för att ett privat aktiebolag skall bli publikt skall krävas ett beslut av bolagsstämman. Ett sådant beslut skall för att vara giltigt ha biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (se betän- kandet s. 129 och 130).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag om vad som skall krävas för över- gång från publikt till privat bolag har tillstyrkts eller lämnats utan invändning av flertalet remissinstanser. Advokatsamfundet har emellertid ansett att ma- joritetskravet bör sättas något lägre än vad kommittén har föreslagit.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan invändning förslaget om det majoritetskrav som skall gälla vid övergång från privat till publikt bolag.

Ett flertal remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföreningen, Sveriges lndu-

striförbund, Sveriges Arbetsgivareförening och Företagarnas Riksorganisa- tion, har framfört önskemål om att lagstiftningen utformas så att privata ak- tiebolag får möjlighet att sprida aktier och andra värdepapper till en vidare krets i samband med övergången till publikt aktiebolag.

Skälen för regeringens förslag: I de stater som har två bolagsformer utan personligt betalningsansvar för delägarna är det möjligt att gå över från den ena bolagsformen till den andra. Motsvarande gäller i de länder där aktiebo- lagen indelas i två kategorier. Ett tyskt Akliengesellschap kan sålunda om- vandlas till ett GcselLs'c/iuft mit bcschränkter Hafnmg och ett brittiskt public company kan omvandlas till ett private company. En övergång kan också ske i motsatt riktning. Vid ett sådant byte av bolagsform eller bolagskategori an- ses bolaget behålla sin rättssubjektivitet och förblir alltså en och sammajuri- diska person.

Regeringen anser att denna ordning bör gälla även i Sverige. Det bör så- lunda vara möjligt för ett bolag av den ena kategorin att gå över till den andra bolagskategorin. Vid en sådan övergång bör bolaget behålla sin tidigare identitet. Kategoribytet innebär då inte någon förmögenhetsöverföring eller något gäldenärsbyte. Detta medför i sin tur att borgenärernas medgivande till övergången inte behöver inhämtas.

Det är emellertid klart att ett byte av bolagskategori måste omgärdas med regler som ger aktieägarna och borgenärerna ett rimligt skydd. Ett beslut om övergång från den ena till den andra kategorin bör därför kunna fattas enbart av bolagsstämman och endast med kvalificerad majoritet. Beslutet bör vi- dare inte få verkan förrän det har offentliggjorts genom registrering i aktie- bolagsregistret. En förutsättning för sådan registrering bör vara att kategori- bytet kommer till uttryck i bolagets firma.

För den enskilde aktieägaren kan det vara av stor betydelse om bolaget är ett publikt eller ett privat aktiebolag. Aktier i ett publikt aktiebolag kommer att kunna vara föremål för handel på aktiemarknaden. Någon möjlighet till sådan handel kommer inte att finnas för aktier i privata aktiebolag. Ett be- slut att ett publikt aktiebolag skall bli privat kan därför få till följd att aktiens värde minskar väsentligt. Detta är skälet till att kommittén har föreslagit att det för ett sådant beslut skall behövas en synnerligen kraftig majoritet, näm- ligen att beslutet skall ha biträtts av samtliga på stämman närvarande aktie- ägare företrädande nio tiondelar av aktierna.

Advokatsamfundet har riktat vissa invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Samfundet har påpekat att redan ett beslut i ett börsnoterat ak- tiebolag att bolagets aktier inte längre skall vara noterade på börsen kan leda till en motsvarande försämring av aktiernas värde. Ett sådant beslut kan fat- tas av styrelsen eller — med enkel majoritet av bolagsstämman. Samfundet har också menat att den av kommittén föreslagna majoritetsregeln i prakti- ken torde innebära att en övergång från den publika till den privata bolags— kategorin kan komma till stånd endast om en aktieägare köper upp 90 pro- cent av aktierna i bolaget.

Regeringen ansluter sig emellertid — i likhet med flertalet remissinstan— ser — till kommitténs förslag. Många aktieägare i publika aktiebolag torde ha förvärvat sina aktier som en form av investering i värdepapper. En viktig förutsättning för förvärvet kan då antas ha varit att aktierna förblir omsätt-

ningsbara. Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat torde i långt större utsträckning än ett beslut om att avregistrera bolaget från bör- sen begränsa omsättningsbarheten och därigenom minska aktiernas värde. Mot denna bakgrund får skyddet för minoritetsaktieägarna anses kräva att beslut av det aktuella slaget enbart kan fattas med synnerligen kvalificerad majoritet.

Även ett beslut om övergång från privat aktiebolag till publikt aktiebolag kan vara av avsevärd betydelse för den enskilde aktieägaren. Övergången leder dessutom till att delvis andra regler kommer att bli tillämpliga på bola- get. Det är därför rimligt att det för ett beslut om en sådan övergång skall krävas minst samma majoritet som normalt fordras för ett beslut om ändring i bolagsordningen, nämligen två tredjedelar av rösterna och de på stämman företrädda aktierna.

En särskild fråga är om ett privat aktiebolag som önskar bli publikt skall kunna skaffa det för ett publikt aktiebolag nödvändiga aktiekapitalet genom att emittera aktier på värdepappersmarknaden. Kommittén har övervägt denna fråga och har därvid kommit till uppfattningen att en sådan emission inte bör vara tillåten bl.a. därför att det skulle skapa osäkerhet om gräns- dragningen mellan de två bolagskategorierna.

Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen har under remissbehandlingen hävdat en annan uppfattning. Föreningarna har sålunda ansett att privata aktiebolag bör ha möjlighet att i samband med byte av bo- lagskategori vända sig till kapitalmarknaden för att anskaffa kapital. Sveri- ges Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation har uttryckt lik- nande uppfattningar.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att en sådan ordning som de an— givna remissinstanserna har förespråkat skulle skapa osäkerhet om gräns— dragningen mellan de båda kategorierna. Ett privat aktiebolag skulle genom att besluta om övergång till publikt aktiebolag utan att därefter låta regi- strera beslutet kunna kringgå förbudet för privata aktiebolag att söka sprida aktier och andra värdepapper till allmänheten. För att förhindra sådana kringgåenden skulle det vara nödvändigt att i regelverket bygga in förhållan- devis komplicerade kontroll- och sanktionsbestämmelser. Såvitt har fram- kommit i lagstiftningsärendet innehåller bolagsrätten i andra länder inte några bestämmelser av det slag som de nämnda remissinstanserna har föror- dat.

Det är också tveksamt om det finns något praktiskt behov av den ordning som har föreslagits under remissbehandlingen. Regeringens förslag innebär att lägsta aktiekapital för ett publikt aktiebolag kommer att vara 500 000 kr. Det fordras därför inte något mera betydande kapitaltillskott för att nå upp till det aktiekapital som ett publikt aktiebolag måste ha. De privata aktiebo- lagen kommer visserligen att vara förhindrade att vända sig till allmänheten för att få det nödvändiga kapitaltillskottet. Men de kommer även i fortsätt- ningen att kunna rikta inbjudan om aktieteckning m.m. till en krets be- stående av ett flertal personer. Det finns mot denna bakgrund knappast an- ledning att anta att det kommer att uppstå några egentliga svårigheter för utvecklingsbara privata aktiebolag att anskaffa kapital motsvarande ett ak-

Prop. 1993/941196

tiekapital om 500 000 kr. Regeringen ansluter sig därför i denna del till kom- mitténs förslag.

En ytterligare fråga är på vilket sätt dagens aktiebolag vid lagens ikraftträ- dande skall ”slussas in” i den nya kategoriindelningen. Denna fråga kommer att beröras i avsnitt 15.

5.7. Sanktioner mot olovlig inbjudan till allmänheten

Regeringens förslag: Den som uppsåtligen bryter mot förbudet för pri- vata aktiebolag att sprida aktier till allmänheten skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Kommitténs förslag: Kommittén har lämnat samma förslag. Kommittén har härutöver föreslagit att vid en överträdelse av det aktuella förbudet skall teckning eller avtal om förvärv som kommer till stånd på grund av inbjudan till allmänheten vara ogiltigt (se betänkandet s. 123 och 124).

Remissinstanserna: Förslaget om straffrättslig påföljd har tillstyrkts eller lämnats utan invändning. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag om att teckning och förvärv skall vara ogiltiga har avstyrkt det, däribland Hovrätten för Övre Norrland, Finansinspektionen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Industri- förbund och Sveriges Advokatsamfund. Andra remissinstanser, såsom Kam- marrätten i Stockholm, Patent- och registreringsverket och Svenska Bank- föreningen, har däremot tillstyrkt förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Det är givetvis väsentligt att den gräns som dras mellan publika och privata aktiebolag respekteras. Det är därför nöd- vändigt att ha verksamma sanktioner mot överträdelser av förbudet för pri- vata aktiebolag att söka sprida aktier och andra värdepapper till allmänhe- ten. Om dct saknas sådana sanktioner, finns det en risk för att andra EES- stater ifrågasätter Sveriges vilja att anpassa sig till EG:s bolagsrättsliga reg- ler.

Detta motiverar att man knyter en straffbestämmelse till förbudet. Kom- mittén har såsom skäl för att utöver den straffrättsliga sanktionen föreslå en ogiltighetspåföljd uttalat att tidigare erfarenheter ger vid handen att straff- bestämmelser inte är helt effektiva när det gäller överträdelser av detta slag. Flera remissinstanser har emellertid varit kritiska mot denna delen av kom- mitténs förslag. De har påpekat att en ogiltighetspåföljd drabbar också en godtroende förvärvare. Juridiska fakultetsnämnden har också understrukit att ogiltighet är en inflexibel och långtgående påföljd med i det här samman- hanget Outredda effekter. Det har även påpekats att EG:s direktiv inte stäl- ler några krav på en sådan påföljd samt att man i de förslag som har lagts fram i Norge och Finland inte har föreslagit någon påföljd av detta-slag.

Enligt regeringens mening är det inte lämpligt med en ogiltighetspåföljd vid överträdelser av det aktuella slaget. En generell ogiltighetsbestämmelse skulle inte i första hand drabba den som har överträtt förbudet utan i stället dennes godtroende motpart, alltså aktietecknaren eller förvärvaren, eller en

förvärvare i ett- senare led. Ett par remissinstanser har pekat på möjligheten att göra giltigheten beroende av motpartens goda tro. Även en sådan ord- ning skulle emellertid kunna få olämpliga effekter och leda till osäkerhet rö- rande giltigheten av omsatta aktier. Starka skäl talar alltså mot den av kom- mittén föreslagna bestämmelsen om ogiltighet. Regeringen kan inte heller se att den är nödvändig för att upprätthålla respekten för förbudet för privata aktiebolag att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Det får an- ses tillräckligt med en straffrättslig påföljd.

6. Fusion

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1993/94:196: Avsnitt 4.3

6.1. Huvuddragen i fusionsförfarandet

Regeringens förslag: För såväl publika som privata aktiebolag skall gälla nya fusionsregler som innebär i huvudsak följande.

Före en fusion skall det upprättas en fusionplan. Planen skall grans- kas av bolagens revisorer samt registreras, kungöras och under viss tid hållas tillgänglig för aktieägarna. Den skall därefter underställas bolagsstämman i överlåtande bolag och, i vissa fall, bolagsstämman i det övertagande bolaget. När planen har godkänts, skall bolagen hos Patent- och registreringsverket ansöka om tillstånd att verkställa den. Verket skall kalla överlåtande bolags borgenärer och, i vissa fall, det övertagande bolagets borgenärer. Om ansökan inte bestrids, skall verket normalt lämna tillstånd. Om någon borgenär bestrider ansö- kan, skall verket i stället överlämna ärendet till tingsrätten för pröv- ning. Om tillstånd till verkställande av fusionsplanen ges, skall det övertagande bolaget anmäla detta tillsammans med nödvändiga följd- beslut för registrering. Fusionen fullbordas i och med registreringen.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i väsentliga delar med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att frågan om tillstånd att verkställa fusionsplanen alltid skall handläggas av tingsrätten (se betänkandet s. 139 142, 336 och 337).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt att fu- sionsreglerna ändras. I några speciella frågor — som behandlas i senare av- snitt har de lämnat särskilda synpunkter. Patent- och registreringsverket har förordat att de nuvarande fusionsreglerna behålls för de privata aktiebo- lagen.

Bakgrund: Fusion i aktiebolagsrättslig mening innebär att ett aktiebolag (det överlåtande bolaget) går upp i ett annat aktiebolag (det övertagande bolaget). Detta sker enligt gällande rätt genom att det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övergår på det övertagande bolaget, varefter det över- låtande bolaget upplöses utan likvidation.

Lagen skiljer mellan två olika slag av fusion. Den ena formen av fusion innebär att ett bolag går upp i ett annat (”absorption”, se 14 kap. 1 & aktiebo- lagslagen). Den andra formen innebär att två eller flera överlåtande bolag förenas i ett nybildat bolag (”kombination”, se 14 kap. 25).

Fusionsförfarandet har i dag följande huvuddrag. De berörda bolagen upprättar ett avtal om fusion. I avtalet anges etthlsionsvederlag, dvs. en er- sättning till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen. Avtalet skall god- kännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget eller, vid kombination, de överlåtande bolagen (se l4 kap. 1 och 255). Därefter skall avtalet inom fyra månader anmälas till Patent- och registreringsverket för registrering och kungörande. Registrering kan vägras under vissa i lagen angivna förhållan- den, t.ex. om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (199320), se l4 kap. 3 5. Senast två månader efter registreringen skall bolagen ansöka om

tillstånd att verkställa avtalet. En sådan ansökan skall prövas av allmän dom- stol (se 14 kap. 45).

När rättens beslut har vunnit laga kraft, skall rätten anmäla detta till Pa- tcnt- och registreringsverket. Om beslutet innebär att ansökan bifalls, skall som huvudregel det överlåtande bolagets tillgångar och skulder anses övergå till det övertagande bolaget i och med att Patent- och registreringsverket re- gistrerar anmälan (se 14 kap. 5 ä). Härefter skall fusionsvederlaget skiftas. När detta har skett samt styrelse och verkställande direktör har avgivit slut- redovisning, är det eller de överlåtande bolagen upplösta.

Lagen innehåller också ett förenklat förfarande vid en särskild form av absorption, nämligen samgående mellan ett moderbolag och ett helägt dot- terbolag (se 14 kap. Sä). Även vid en sådan fusion fordras att rätten ger sitt tillstånd till att fusionsavtalet verkställs.

I 13st tredje bolagsrättsliga direktiv (fusionsdirektivet) finns bestämmel- ser om nationella fusioner mellan aktiebolag. Bestämmelserna är i jämfö- relse med nu gällande svenska regler förhållandevis detaljerade. Direktivet behöver endast tillämpas på aktiebolag (die Aktiengesellschafl och motsva- rande bolagsformer) och på public companics. Det behandlar såväl fusion genom absorption som fusion genom kombination.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande svenska fusionsreglerna uppfyller i flera avseenden inte de fordringar som uppställs i fusionsdirekti- vet. Reglerna måste därför ändras. Detta kommer att leda till en materiellt mera tillfredsställande reglering av fusion, inte minst därför att EG:s fu- sionsbestämmelser ger bättre möjligheter till granskning av fusionens villkor och verkningar.

Anpassningen till fusionsdirektivet skulle i och för sig kunna begränsas till de publika aktiebolagen, eftersom direktivet inte kommer att vara tillämp- ligt på privata aktiebolag. För en sådan begränsning talar också det förhål- landet att direktivets regler i vissa avseenden kan vara något komplicerade och omständliga att tillämpa för privata aktiebolag. Enligt regeringens upp- fattning bör man emellertid inte, såsom Patent- och registreringsverket har föreslagit, ha skilda fusionsförfaranden för de båda bolagskategorierna. Re- gelsystemet för bolagskategorierna bör nämligen inte skilja sig åt annat än när det finns påtagliga skäl för sådana skillnader. Skälen för att ha skilda fusionsförfaranden för de båda bolagskategorierna är enligt regeringens me- ning inte tillräckligt starka. Tvärtom kan fusionsdirektivets regelsystem ha fördelar även för de privata aktiebolagen. Däremot finns det anledning att såsom flera remissinstanser har varit inne på — överväga om samtliga bestäm- melser i fusionsdirektivet bör gälla för de privata aktiebolagen. Detta kom— mer att beröras i följande avsnitt.

Regeringen föreslår alltså ett fusionsförfarande som bygger på EG:s fu- sionsdirektiv och som i allt väsentligt gäller lika för både publika och privata aktiebolag. En närmare redogörelse för hur fusionsförfarandet bör vara ut- format kommer att lämnas i följande avsnitt (6.3 6.6). Redan här bör emel- lertid grunddragen i förfarandet anges.

Fusionen bör inledas med att de fusionerande bolagen upprättar en fu- sionsplan som skall innehålla de uppgifter som kan vara av betydelse för fu- sionen. Planen bör granskas av bolagens revisorer, vars yttrande bör fogas

till planen. Den bör registreras i aktiebolagsregistret och uppgift om registre- ringen bör kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Innan planen behandlas av bolagsstämmorna, bör aktieägarna ha tillfälle att ta del av den. Planen bör godkännas inte endast av bolagsstämman i överlåtande bolag utan också, om en minoritet av viss storlek begär det, av bolagsstämman i det övertagande bolaget. Bolagsstämmans beslut bör för att vara giltigt biträdas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna.

Skyddet för bolagens borgenärer bör tillgodoses genom att bolagen åläggs att ansöka om tillstånd att verkställa planen. En sådan ansökan bör i första hand handläggas av Patent- och registreringsverket. Verket bör kalla borge- närerna i överlåtande bolag och, i vissa fall, borgenärerna i övertagande bo- lag. Om ansökan bestrids, bör verket överlämna ärendet till tingsrätten. An- nars bör verket själv kunna bifalla ansökan. Om tillstånd lämnas, bör det övertagande bolaget anmäla fusionen tillsammans med nödvändiga följdbe- slut för registrering. I och med denna registrering bör fusionen vara fullbor- dad, dvs. överlåtande bolag anses upplösta och deras tillgångar och skulder övergå på det övertagande bolaget. Samtidigt övergår fusionsvederlaget till de tidigare aktieägarna i överlåtande bolag.

En särskild fråga som har aktualiserats under remissbehandlingen är om fusion skall kunna ske mellan ett privat aktiebolag och ett publikt aktiebo- lag. Kommittén har föreslagit att fusion inte skall kunna förekomma med ett privat aktiebolag som övertagande bolag och ett publikt aktiebolag som överlåtande bolag. Skälen för detta är att förhindra att reglerna om övergång från publikt till privat aktiebolag kringgås genom att ett publikt aktiebolag övertas av ett privat aktiebolag. Bl.a. Svenska Bankföringen har invänt mot den föreslagna begränsningen och förordat att syftet bakom begränsningen tillgodoses med andra bestämmelser.

Enligt regeringens mening finns det inte anledning att uppställa något ge- nerellt förbud mot fusion av det aktuella slaget. Regelverket bör dock utfor- mas så att det inte blir möjligt att med användande av fusionsreglerna kringgå de majoritetsregler som bör gälla vid övergång från publikt till privat aktiebolag. För att ett sådant kringgående skall förhindras bör det gälla samma majoritetsregler när ett publikt aktiebolags beslutar att genom fusion gå upp i ett privat aktiebolag som när det beslutar om byte till den privata aktiebolagskategorin.

6.2. Fusionsvederlaget

Regeringens förslag: Vid fusion skall vederlaget till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen lämnas i aktier eller i kontanter. Någon begränsning av den kontanta delen av fusionsvederlaget skall inte gälla.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att fusionsvederlaget får bestå av aktier i det övertagande bolaget eller av kontanter. Den kontanta delen av fusionsvederlaget skall dock få uppgå till högst 50 procent av det

nominella värdet av de aktier som lämnas som fusionsvederlag (se betänkan- dets. 140 och 167).

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföre- ningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation och Sveri- ges Advokatsamfund har ansett att det inte finns skäl att begränsa den kon- tanta delen av fusionsvederlaget. I övrigt har kommitténs förslag lämnats utan invändning.

Bakgrund: I gällande rätt föreskrivs inte någon begränsning i fråga om ar- ten av den ersättning (fusionsvederlag) som vid fusionen skall lämnas till ak- tieägarna i det överlåtande bolaget. Ersättningen kan alltså bestå av aktier i det övertagande bolaget, av konvertibla skuldebrev i detta bolag m.m. Det kan också bestå av kontanter eller av annan egendom.

I fusionsdirektivet, artiklarna 3 och 4, definieras vad som enligt direktivet är att anse som ”fusion genom förvärv” (dvs. absorption) och ”fusion genom bildande av nytt bolag” (dvs. kombination). I båda definitionerna ingår att vederlaget till aktieägarna i de överlåtande bolagen skall utgöras av aktier i det övertagande eller nya bolaget samt av kontant ersättning, som inte får . överstiga tio procent av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet. Begränsningen av det kontanta fu- sionsvederlaget till tio procent har emellertid satts ur spel genom artikel 30. Där föreskrivs nämligen, beträffande merparten av fusionsdirektivets regler, att de skall tillämpas också om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen överstiger tio procent.

Skälen för regeringens förSIag: Kommittén har funnit att nu gällande ord- ning inte är förenlig med direktivet. Den har därför föreslagit att bestämmel- serna om fusion bör kompletteras med en föreskrift om att vederlaget skall lämnas i form av aktier i det övertagande bolaget samt att en viss del av ve- derlaget, dock högst 50 procent av det nominella värdet på aktierna iveder- laget, får lämnas som kontant ersättning.

Kommitténs uppfattning att fusionsvederlag endast bör kunna lämnas i form av aktier och kontanter har inte mött någon gensaga från remissinstan- serna. Regeringen ansluter sig i denna del till kommitténs bedömning. Där— emot delar regeringen inte kommitténs uppfattning att den kontanta delen av vederlaget bör begränsas. Någon sådan begränsning följer inte av direkti- vets bestämmelser och är inte heller funktionellt betingad. Det kan anmär- kas att man i Danmark anser att fusionsvederlaget kan bestå av aktier, av kontant ersättning eller av aktierjämte kontant ersättning (se Sneholt m.fl., A/S-loven med kommentarer, 5 udgave. 5.408). Samma ordning bör gälla i Sverige.

6.3. Beslutsunderlaget

Regeringens förslag: Fusionen skall föregås av upprättandet av en fu- sionsplan. Fusionsplanen skall granskas av revisorerna i bolagen. Planen skall registreras i aktiebolagsregistret och kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och får först en månad därefter — eller, om samt- liga fusionerande bolag är privata aktiebolag, två veckor därefter — underställas bolagsstämman för godkännande. Före bolagsstämmans beslut skall planen hållas tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga fusionerande bolag är privata aktiebolag, under minst en vecka.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens för- slag. Kommittén har dock förordat samma tidsfrister för fusioner där samt- liga fusionerande bolag är privata aktiebolag som för andra fusioner. Kom- mittén har vidare föreslagit att fusionsplanen skall kungöras i en eller flera ortstidningar (se betänkandet s. 140, 141, 320 324 och 328 333).

Remissinstanserna: Huvuddragen i de av kommittén föreslagna reglerna har lämnats utan invändning. Flera remissinstanser har dock framhållit att reglerna blir onödigt komplicerade för privata aktiebolag. Några remissin- stanser har med anledning därav förordat att vissa moment i förfarandet inte skall behöva tillämpas av de privata aktiebolagen. Sålunda har bl.a. Stock- holms tingsrätt, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Grossistförbundet Svensk Handel ansett att något krav på kungörande av fusionsplanen inte bör ställas vid fusion av privata aktiebolag. Sveriges Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation har hävdat att inte hel- ler kravet på en månadslång frist innan fusionsplanen kan underställas bo- lagsstämman är motiverat i fråga om de privata aktiebolagen.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund har menat att fusionsplanen bör granskas inte bara av bolagens egna revisorer utan också av någon från bola- gen oberoende expert.

Bakgrund: I fusionsdirektivet motsvaras fusionsavtalet av en skriftligfu- sionsplan. I artikel 5 föreskrivs att förvaltnings- eller ledningsorganen i de fusionerande bolagen skall upprätta en sådan plan. Den skall bl.a. innehålla minst följande uppgifter:

a) de fusionerande bolagens form, namn'och säte,

b) aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen,

e) de närmare villkoren för utlämnandet av aktier i det ("övertagande bola- get,

d) den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör denna rätt och

e) den tidpunkt från vilken det överlåtande bolagets åtgärder i bokförings— hänseende skall anses företagna för det övertagande bolagets räkning.

Vidare gäller enligt artikel 9 att förvaltnings- och ledningsorganen i vart och ett av de fusionerande bolagen skall upprätta en utförlig skriftlig redogö-

relse vari fusionsplanen och därvid särskilt utbytesförhållandet mellan ak- tierna förklaras och bedöms från rättslig och ekonomisk synpunkt.

Enligt artikel 10 skall dessutom en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska fusionsplanen och lämna en skriftlig redogörelse till aktieägarna. I artikeln preciseras va'd redogörelsen skall innehålla. Bland annat skall de sakkunniga göra vissa bedömningar av gjorda värderingar.

Alla aktieägare skall ha rätt att under minst en månad före den bolags- stämma som skall ta ställning till fusionsplanen ta del av denna samt av de i artiklarna 9 och 10 angivna redogörelserna. De skall också ha rätt att ta del av de fusionerande bolagens årsbokslut och förvaltningsberättelser för de se- naste tre räkenskapsåren jämte, i vissa fall, en särskild redovisning för den närmaste tiden före fusionsplanens upprättande (se artikel 11).

Fusionsplanen skall offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i publi- citetsdirektivet, dvs. den skall sändas in till registreringsmyndigheten och kungöras i en av medlemsstaten utsedd nationell tidning (se artikel 6 samt artikel 3.1 och 3.3 i publicitetsdirektivet). Bolagsstämmorna i de fusione- rande bolagen får inte ta ställning till fusionsplanen förrän det har förflutit en månad från kungörandet.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller direktivets grundläggande bestämmelser om upprättande av fusionsplan, om redogörelse av styrelsen och om granskning av dessa handlingar bör dessa appliceras på båda bolags- kategorierna.

Regeringen har förståelse för de-n uppfattning som har kommit till uttryck i flera remissyttranden att föreskrifterna om registrering och kungörande av fitsionsplanen ibland kan framstå som betungande, särskilt för privata aktie- bolag. Detta slag av offentliggörande riktar sig främst till aktieägare i bola- gen och tordc även ha visst intresse för bolagens borgenärer. I de privata aktiebolagen är emellertid aktieägarkretsen normalt begränsad och den pla- ncrade fusionen torde redan på grund därav vara känd för aktieägarna. Till detta kommer att aktieägarna i det överlåtande bolaget under alla förhållan- den skall kallas till den bolagsstämma som skall godkänna fusionsplanen. Borgenärernas intresse av att få kännedom om fusionen tillgodoses genom den kungörelse som registreringsmyndigheten senare har att utfärda. Det kan därför hävdas att värdet av att registrera fusionsplanen för dessa båda kategorier är begränsat. Mot bakgrund av detta och då fusionsdirektivet inte behöver tillämpas på privata aktiebolag kan det ifrågasättas om någon regi- strering av fusionsplanen över huvud taget bör ske när samtliga berörda bo- lag är privata aktiebolag.

Det finns emellertid skäl som talar för att fusionsplanen alltid bör registre- ras och kungöras i fusionsförfarandets inledningsskede. Även tredje man, t.ex. en presumtiv aktieköpare eller en presumtiv borgenär, bör ha möjlighet att på ett så tidigt stadium som möjligt skaffa sig kännedom om den förestå— ende fusionen. Om fusionsplanen inte kungörs i fråga om vissa slag av bolag, skulle det vara nödvändigt att låta offentliggöra den pågående fusionen på annat vis i nära anslutning till godkännandet av fusionsplanen. Det är emel- lertid att märka att direktivet i motsats till gällande svensk rätt — inte före— skriver någon registrering omedelbart ejier bolagsstämmans beslut. Patent-

Prop. 1993/94:1 96

och registreringsverkets kallelse på borgenärerna i det efterföljande till- ståndsärendet kan dröja och ger i alla händelser inte någon närmare känne- dom om fusionsplanen. Med hänsyn till detta bör fusionsplanen registreras och kungöras också då samtliga bolag är privata aktiebolag.

Om samtliga bolag som berörs av fusionen är privata aktiebolag, bör dock fusionen i ett par avseenden kunna utformas något enklare än vad som an- nars bör vara fallet. Det gäller dels den frist som skall löpa mellan kungöran- det av fusionsplanen och den beslutande bolagsstämman, dels den tid under vilken aktieägarna skall ha rätt att ta del av fusionsplanen. Den förstnämnda fristen bör kunna sättas till lägst två veckor, motsvarande den tid som måste gå mellan kallelse och bolagsstämma (se 9 kap. 85 första stycket). Den tid under vilken fusionsplanen skall hållas tillgänglig för aktieägarna bör liksom i dag kunna stanna vid en vecka (se 14 kap. 1 och 2 55). Med de nu angivna kortare fristerna kommer en fusion som berör endast privata aktiebolag att kunna genomföras snabbare och smidigare än vad som blir fallet med kom- mitténs förslag.

Kommittén har förutsatt att kungörandet av fusionsplanen skall ske såväl i ortstidning som i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt regeringens mening är det emellertid tillräckligt att kungörande sker i Post— och Inrikes Tidningar.

En remissinstans har särskilt tagit upp frågan om formen för granskning av fusionsplanen. I direktivet föreskrivs att fusionsplanen skall granskas av ”oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en för- valtningsmyndighet”. Kommittén har ansett att bolagens revisorer uppfyller direktivets krav på ”oberoende sakkunniga". I EG-kommissionens ur- sprungliga förslag stadgades uttryckligen att till sakkunniga kunde utses bo- lagets egna revisorer. Bestämmelsen togs visserligen inte upp i den slutliga versionen av direktivet, men någon ändring i sak synes inte ha åsyftats. Kra- vet på godkännande av domstol eller förvaltningsmyndighet anses vara upp- fyllt om den sakkunnige har en generell auktorisation från en myndighet. I Sverige skall minst en av revisorerna i ett aktiebolag vara godkänd eller auktoriserad av Kommerskollegium. Revisorerna får inte vara anställda i bo- laget eller på annat visjäviga (se 11 kap. 45 aktiebolagslagen). Det får i en- lighet härmed anses stå väl i överensstämmelse med direktivets bestämmel- ser att lägga granskningen av fusionsplanen på bolagets revisorer.

Granskning genom bolagets revisorer torde även'sakligt sett ha mest fog för sig, eftersom dessa revisorer har särskilda insikter i bolagets verksamhet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat en bestämmelse om att fu- sionsplanen skall granskas av ytterligare en person. Enligt regeringens me- ning är dock granskning genom bolagets revisorer tillfyllest.

Prop. 1993/94zl96

6.4. Beslutet om godkännande av fusionsplanen

Regeringens förslag: I överlåtande bolag skall fusionsplanen godkän- nas genom beslut av bolagsstämman. Om ägare till minst fem procent av aktierna i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen godkännas av bolagsstämman också i detta bolag.

Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan måste för att bli giltigt biträdas av minst två tredjedelar av såväl de avgivna rös- terna som de vid stämman företrädda aktierna. Om fusionsplanen in- nebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, ford- ras dessutom en särskilt kvalificerad majoritet, motsvarande bestäm- melserna i 9 kap. 15 & aktiebolagslagen.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer med regering- ens förslag (se betänkandet s. 141 och 324 — 328).

Remissinstanserna: Det stora fiertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan invändning i dessa delar. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har där- emot förordat att det för beslut om fusion skall krävas en kvalificerad majori- tet om 90 procent av såväl kapital som röster på överlåtande bolags bolags- stämma.

Bakgrund: Enligt 14 kap. 1 och 255 aktiebolagslagen skall fusionsavtalet godkännas av bolagsstämman i det eller de överlåtande bolagen. Några sär- skilda majoritetsregler gäller inte. Beslut om godkännande av fusionsavtal kan därför tas med enkel majoritet, såvida inte bolagsordningen föreskriver större majoritet. Tidigare har ställts mera långtgående krav på majoritet. Enligt 1755 i 1944 års aktiebolagslag gällde sålunda att ett sådant beslut var giltigt endast om det hade biträtts av samtliga aktieägare eller om beslutet hade fattats på två på varandra följande bolagsstämmor. I det senare fallet fordrades dessutom att beslutet på den sista stämman hade biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande företrädande minst tre fjärdedelar av det på stämman representerade aktiekapitalet. Aktiebolagsutredningen föreslog sedermera att majoritetskravet skulle sänkas, så att det för godkän- nande skulle krävas endast att beslutet biträddes av aktieägare med två tred- j edelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna (SOU 1971:15 s. 341). Vid den nuvarande aktiebolagslagens tillkomst redu- cerades kraven på kvalificerad majoritet i flera hänseenden (se prop. 19752103 s. 247 f) och kravet på kvalificerad majoritet för beslut om godkän- nande av fusionsavtal utmönstrades helt och hållet.

För det övertagande bolaget jämställs fusionen med en vanlig affärstrans- aktion och fusionsavtalet behöver därför inte underställas stämman utan kan godkännas genom beslut av styrelsen. För att genomföra en fusion kan emel- lertid ibland krävas åtgärder som fordrar bolagsstämmans godkännande, t.ex. ändring i bolagsordningen eller beslut om nyemission.

Enligt fusionsdirektivet, artikel 7, måste fusionsplanen godkännas av bo- lagsstämman i samtliga fusionerande bolag. Bestämmelsen modifieras dock av artikel 8. Enligt denna artikel behöver nämligen lagstiftningen i en med-

lemsstat under vissa förutsättningar inte föreskriva något godkännande av bolagsstämman i det övertagande bolaget. Till dessa förutsättningar hör att fusionsplanen har offentliggjorts och hållits tillgänglig för aktieägarna i det övertagande bolaget på det sätt som direktivet i övrigt föreskriver. En ytterli- gare förutsättning är att en minoritet som innehar en viss andel av det teck- nade kapitalet skall ha rätt att begära att bolagsstämma sammankallas också i det övertagande bolaget för att godkänna fusionsplanen. Lagstiftningen får inte sätta denna andel högre än fem procent.

För att bolagsstämmans beslut skall vara giltigt fordras enligt huvudregeln att det biträds av minst två tredjedelar av de röster som är förenade med de företrädda värdepapperen eller det företrädda tecknade kapitalet. Direkti— vet ger dock medlemsstaterna frihet att föreskriva ett krav på endast absolut majoritet av rösterna, under förutsättning att minst hälften av det tecknade kapitalet är företrätt på bolagsstämman. Finns det i något av de fusionerande bolagen fiera slag av aktier, fordras dessutom för beslut om fusion en särskild omröstning för varje kategori av aktieägare vars rätt berörs av åtgärden. '

Skälen för regeringens förslag: De nu redovisade direktivbestämmclscrna får till följd att den svenska aktiebolagslagen måste ändras i två väsentliga avseenden. För det första måste det i lagen införas regler om att fusionspla- nen under vissa förutsättningar skall godkännas också av bolagsstämman i det övertagande bolaget. För det andra måste det införas en bestämmelse om kvalificerad majoritet. Det skulle visserligen vara möjligt att begränsa dessa lagändringar till att gälla endast de publika aktiebolagen. Som tidigare har framhållits bör emellertid samma regelsystem gälla för båda bolagskate- gorierna, såvida inte särskilda skäl talar för något annat. I denna del finns det enligt regeringens mening inte några sådana skäl.

När det gäller beslut om godkännande av fusionsplan i det övertagande bolaget talar övervägande skäl för att Sverige bör utnyttja den undantagsbe- stämmelse som finns i artikel 8. Ett särskilt bolagsstämmobeslut i det överta- gande bolaget bör alltså krävas först om en minoritet som företräder minst fem procent av aktiekapitalet begär det.

Fusionsdirektivet innebär att ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan normalt skall fattas med två tredjedels majoritet. Sveriges Ak- tiesparares Riksförbund har förordat en ännu mera långtgående majoritets- regel, nämligen 90 procents majoritet såvitt gäller det eller de överlåtande bolagen. Det har därvid anförts bl.a. att skyddet för den enskilda äganderät- ten annars skulle bli alltför svagt.

Det finns enligt regeringens mening anledning att vara restriktiv med långtgående majoritetsregler av det slag som Sveriges Aktiespararares Riks- förbund förordat, eftersom de kan göra det onödigt svårt att fatta beslut som kan vara nyttiga eller nödvändiga för den verksamhet som bolaget bedriver. Ett beslut om fusion kan inte heller generellt anses vara så ingripande att det motiverar en sådan majoritetsregel. Flera andra typer av beslut enligt aktiebolagslagen kan få lika långtgående verkningar men fordrar trots det inte mer än enkel majoritet eller — vid ändring i bolagsordningen — två tredje— dels majoritet. Till detta kommer att minoritetsaktieägarna skyddas genom generalklausulen i 9 kap. löå aktiebolagslagen och genom de i fusionsförfa— randet inbyggda spärrarna och värderingsrcglerna. Regeringen delar därför

kommitténs uppfattning om majoritetskravet, dvs. att beslutet skall biträdas av minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Regeringen finner det vidare — i likhet med kommittén —vara naturligt att, om fusionen rubbar rättsförhållandet mellan olika aktier, beslutet bör kräva samma majoritet som fordras för beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att rättsförhållandet mellan aktier rubbas. I sådana fall fordras enligt 9 kap. 15 & aktiebolagslagen som huvudregel att beslutet biträds av samtliga vid stämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. Bestämmelsen om att det krävs två tredjedels majoritet för beslut om fusion bör därför kompletteras med en bestämmelse motsvarande bestämmelserna i 9 kap. 155 aktiebolagslagen.

6.5. Borgenärsskyddet

Regeringens förslag: Skyddet för borgenärerna skall liksom hittills till- godoses genom ett tillståndsförfarande. Tillstånd skall liksom i dag normalt lämnas om ansökan inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller tillfredsställande säkerhet. Ansö- kan om tillstånd skall till skillnad från vad som är fallet i dag — göras hos Patent- och registreringsverket. Verket skall pröva otvistiga till— ståndsärenden och överlämna de ärenden där ansökan har bestritts till allmän domstol.

Den krets av borgenärer som skall ha rätt att yttra sig över fusionen och därvid kräva betalning eller säkerhet utvidgas. Även borgenä- rerna i det övertagande bolaget skall i vissa fall kallas och ha rätt att kräva betalning eller säkerhet.

Kallelsen på borgenärerna skall utfärdas genom kungörelse i Post— och Inrikes Tidningar. De kända borgenärer som omfattas av kalle]- sen skall dessutom tillställas skriftliga underrättelser om fusionen. Dessa underrättelser skall skickas genom bolagens försorg.

Kommitténs förslag: Kommittén har utgått från att borgenärsskyddet skall tillgodoses genom ett förfarande vid allmän domstol. Den har föreslagit att kretsen av de borgenärer som skall kallas i tillståndsärendet utvidgas på det sätt som regeringen föreslår. Enligt kommitténs förslag skall de skriftliga un- derrättelserna till borgenärerna skickas ut av rätten (se betänkandet s. 334 337).

Remissinstanserna: Det har inte från något håll riktats invändningar mot att skyddet för borgenärerna skall upprätthållas med regler av i huvudsak det slag som gäller i dag. Däremot har det liksom tidigare har skett vid remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande Domstolarna in- för 2000-talet (SOU 19911106) — ifrågasatts om inte prövningen skulle kunna flyttas över från allmän domstol till Patent- och registreringsverket.

En fråga som har berörts av Hera remissinstanser är hur domstolen skall kalla borgenärerna. Denna fråga har också tagits upp i en särskild framställ- ning från Stockholms tingsrätt till Justitiedepartementet.

Departementets promemoria och hearing: Vid den hearing som J ustiticde- partementet höll den 16juni 1993 behandlades en inom Justitiedepartemen- tet upprättad promemoria om borgenärsskyddet vid fusion. I promemorian föreslogs att borgenärsskyddet även i fortsättningen skulle tillgodoses ge- nom ett förfarande vid allmän domstol. Vid hearingen var det emellertid en allmän uppfattning att sådana ärenden normalt borde kunna handläggas av Patent— och registreringsverket och att enbart tvistiga ärenden skulle hand- läggas av domstol.

I promemorian föreslogs även att skyldigheten att skicka särskilda under- rättelser till borgenärerna skulle begränsas till fall då revisorerna i fusions- planen hade uttalat att fusionen kunde innebära fara för borgenärerna. Pro- memorians förslag fick i denna del ett blandat mottagande. Det ifrågasattes från bl.a. Svenska Revisorssamfundets sida om revisorerna skulle vara be- redda att uttala sig på det sätt som förutsattes i promemoricförslaget. Andra deltagande organisationer pekade på möjligheten att låta sökanden själv ombesörja underrättelserna. I ett efter hearingen avgivet yttrande har där- emot Föreningen Auktoriserade Rcvisorer FAR tillstyrkt promemorians förslag med vissa mindre tillägg.

Bakgrund: Aktiebolagslagens fusionsregler syftar bl.a. till att skydda det eller de överlåtande bolagens fordringsägare. En fusion innebär att dessa förlorar möjligheterna att göra gällande sina fordringar mot den ursprung- lige gäldenären och att de i stället får motsvarande fordringar på det överta- gande bolaget. Det är alltså fråga om byte av gäldenär, något som enligt svensk rätt i allmänhet fordrar samtycke av borgenären. Gäldenärsbytet kan medföra att borgenärernas rätt försämras, exempelvis om förhållandet mel- lan tillgångar och skulder är mindre betryggande i det övertagande bolaget än i det överlåtande bolaget.

Borgenärsskyddet tillgodoses i dag genom ett särskilt förfarande vid all- män domstol. För rättens prövning av ansökan gäller i huvudsak samma reg- ler som vid prövning enligt 6 kap. aktiebolagslagen av ansökan om tillstånd till nedsättning av aktiekapital. Rätten skall kalla det överlåtande bolagets kända och okända borgenärer med föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid äventyr att han an- nars anses ha medgivit den. Kallelsen skall kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar. Rätten skall dessutom särskilt underrätta alla kända borgenärer. Från detta kallelseförfarande undantas endast borgenär som också är gälde- näri samma rättsförhållande. Om ansökan bestrids, skall tillstånd ändå med— delas om de borgenärer som bestrider ansökan får full betalning eller till- fredsställande säkerhet (se 14 kap. 45 och 6 kap. 65 tredje — femte styck- ena).

När rättens beslut har vunnit laga kraft, skall rätten anmäla detta till Pa- tent- och registreringsverket. Innebär beslutet att ansökan bifalls, skall som huvudregel det överlåtande bolagets tillgångar och skulder anses övergå till det övertagande bolaget i och med att Patent- och registreringsverket regi- strerar anmälan (se 14 kap. 5 5).

I fusionsdirektivets artiklar 13 och 23 finns bestämmelser om skyddet för borgenärerna vid fusion. I artikel 13 fi.")reskrivs:

Prop. 1993/94z196

1. Lagstiftningen i medlemsstaterna skall på ett betryggande sätt skydda rät- tigheterna för de borgenärer i de fusionerande bolagen vilka har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

2. I detta syfte skall lagstiftningen i medlemsstaterna minst föreskriva att dessa borgenärer har rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd be- hövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har sådan säkerhet.

3. Skyddet får vara olika för borgenärerna i det övertagande och det överlå- tande bolaget.

Som framgår av artikeltexten anger direktivet att borgenärerna i såväl över- låtande som övertagande bolag skall ha rätt till ”betryggande säkerhet". Kravet på ställande av säkerhet är inte absolut utan gäller enbart ”om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden”. Hur detta borgenärsskydd skall upprätthållas ger direktivet inte något besked om.

Skälen för regeringens förslag: Vad först gäller frågan om handläggandc myndighet finns mot den nyss angivna bakgrunden anledning att förutsätt- ningslöst pröva om borgenärsskyddet även i fortsättningen bör tillgodoses genom ett förfarande vid domstol. Därvid bör beaktas att det är önskvärt att domstolarnas verksamhet renodlas. Från domstolarnas verksamhetsområde bör i allmänhet föras bort sådana uppgifter som inte utgör eller samman- hänger med rättskipande verksamhet. På aktiebolagsrättens område sköts redan nu betydelsefulla uppgifter av Patent- och registreringsverket. Bland annat har verket till uppgift att fullgöra vissa registreringsuppgifter i sam- band med fusion. Som ett led i renodlingen av domstolarnas verksamhet har riksdagen nyligen beslutat att även prövningen av frågor om likvidation en- ligt 13 kap. 45 första stycket 2 — 4, vilka hittills har handlagts av domstol, skall flyttas över till Patent- och registreringsverket (se SFS 1993:1495). Detta talar för att också frågor om tillstånd till fusion bör Hyllas över till Patent- och registreringsverket.

Det kan å andra sidan också hävdas att den prövning som skall göras i detta slag av ärenden är av sådan art att den sakligt sett hör hemma hos dom- stol. Om ansökan bestrids, ställs den handläggandc myndigheten inför upp- giften att pröva tvistefrågor mellan enskilda. Det kan råda oenighet om hu- ruvida det finns en fordran. Parterna kan vara oense om huruvida den er- bjudna säkerheten är tillräcklig. Prövningen av sådana frågor bör normalt handhas av domstol.

1 det stora flertalet tillståndsärenden blir det emellertid aldrig aktuellt att göra någon sådan prövning eftersom ansökan inte bestrids. Från Stockholms tingsrätt har uppgivits att bestridande förekommer endast i någon enstaka procent av l'usionsz'irendena. 1 de icke bestridda ärendena förekommer inte några egentliga rättsliga överväganden. Inte heller finns det i sådana ären- den något behov av muntlig förhandling. I stället domineras domstolens handläggning av enkla och rutinbetonade åtgärder såsom utfärdande av kal- lelse. Det arbete som detta innebär kan vara betydande, särskilt som antalet fusioner under senare tid har ökat och antalet borgenärer i tillståndsärendet

i flera fall har varit mycket stort. Att domstolarna belastas med sådana upp- gifter står inte i överensstämmelse med önskemålet om renodling av domsto— larna.

Regeringen anser mot denna bakgrund att de tillståndsärenden, där det inte råder tvist, bör handläggas av Patent- och registreringsverket. Däremot bör tvistiga ärenden liksom hittills prövas av domstol. Ansökan om tillstånd bör därför göras hos Patent- och registreringsverket. Verket bör utfärda kal- lelse på borgenärerna. Om ansökan inte bestrids, bör verket också kunna meddela tillstånd till fusionen. Om ansökan däremot bestrids, bör verket i stället överlämna ärendet till rätten för prövning i sak.

När de gäller kretsen av de borgenärer som omfattas av borgenärsskydds- reglerna gäller de nuvarande svenska reglerna endast borgenärer i överlå- tande bolag. Fusionsdirektivet föreskriver emellertid att även borgenärerna i det övertagande bolaget skall ges ”betryggande säkerhet”. Direktivet tillå- ter dock att skyddet för borgenärerna får vara olika för borgenärer i överlå- tande och övertagande bolag.

Det är därför nödvändigt att utforma borgenärsskyddsreglerna så att de ger även borgenärer i det övertagande bolaget visst skydd. För dessa borge- närer innebär fusionen emellertid inte något gäldenärsbyte. Med hänsyn till detta bör borgenärerna i det övertagande bolaget inte ges någon generell rätt att fordra betalning eller säkerhet. Däremot bör de ha en sådan rätt när de- ras ställning inte framstår som betryggande.

I-Iär uppkommer frågan hur man skall avgränsa de fall då borgenärernas ställning kan anses betryggande från övriga fall. Regeringen föreslår här en lösning som i huvudsak överensstämmer med vad kommittén har föreslagit. Om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de vid sin granskning inte funnit att fusionen innebär någon risk för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sin fordringar betalda, skall dessa bor- genärer inte kallas. De har i så fall inte heller rätt att påfordra betalning eller ställande av säkerhet. Saknas däremot ett sådant revisorsuttalande, skall borgenärerna i det övertagande bolaget kallas på samma vis som borgenä- rerna i överlåtandc bolag.

F usionsdirektivet synes göra det nödvändigt att tillämpa borgenärsskydds- reglerna på en annan borgenärskatcgori som inte omfattas av de nuvarande reglerna, nämligen borgenärer som även är gäldenärer i samma rättsförhål- lande. Bland sådana borgenärer märks t.ex. bolagets anställda och avtals- parter som ännu inte har fullgjort den egna avtalsprcstationen. Det har hit- tills ansetts att dessa har andra möjligheter att skydda sig mot skadliga effek- ter av fusionen. En anställd har t.ex. rätt till ersättning enligt lagen om löne- garanti, medan en säljare fram till avlämnandet har säkerhet i den för- sålda egendomen eller i vart fall möjlighet att kräva bankgaranti.

Direktivet innehåller emellertid inte något undantag av detta slag. Borge- närer har alltid rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och bor- genärerna inte redan har sådan säkerhet. Den möjlighet att hålla inne sin prestation som en säljare eller annan avtalspart har kan inte anses som be- tryggande säkerhet och täcker inte t.ex. eventuella skadeståndanspråk. Det undantag som nuvarande lagstiftning innehåller kan därför inte behållas.

Beträffande en grupp av borgenärer har kommittén dock funnit att den måste anses ha betryggande säkerhet för sina fordringar. Det gäller bolagets anställda som genom reglerna i lönegarantilagen (l992:497) tillförsäkras be- talning för sina fordringar på lön och pension vid arbetsgivarens konkurs. Regeringen delar i likhet med remissinstanserna denna bedömning.

] enlighet med det anförda föreslår regeringen att bestämmelserna om borgenärsskydd görs tillämpliga även på borgenärer som tillika är gäldenärer i samma rättsförhållande, dock att detta inte skall gälla borgenärer som har rätt till ersättning enligt lönegarantilagen.

Kommitténs förslag innebär, vad gäller formen för kallelse och underrättel- ser, att den gällande ordningen behålls. Kallelsen på borgenärerna föreslås alltså komma till uttryck såväl i en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar som i särskilda underrättelser till kända borgenärer. Eftersom kommitténs förslag leder till att antalet borgenärer som omfattas av borgenärsskyddsreg- lerna ökar, är förslaget i denna del ägnat att leda till ökade kostnader. Det bör bl.a. mot den bakgrunden övervägas om det i detta sammanhang är till- räckligt med förenklade kallelseformer.

Regelsystemet måste givetvis vara sådant att det uppfyller de krav som ställs i fusionsdirektivet. Direktivet innehåller emellertid i denna del inte nå- gonting som kräver ett så långtgående kallelseförfarande som det som nu tillämpas i Sverige. Tvärtom har man i andra länder vid den nationella an- passningen till detta direktiv ansett att ett enklare kallelseförfarandc är till- räckligt.

Mot bakgrund av detta har i den promemoria som upprättats inom Justi- tiedepartementet och som diskuterades vid departementets hearing den 16 juni 1993 skisserats några alternativa modeller för hur ett mindre långt- gående kallelseförfarande skulle kunna vara uppbyggt.

Ett första alternativ är att registreringsmyndigheten inte sänder ut några underrättelser till borgenärerna utan kallar kända och okända borgenärer enbart genom kungörelse i Post— och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa.

I svensk rätt används denna kallelseform (kungörelsedelgivning) endast i undantagsfall. Det finns en påtaglig risk för att en kallelse som sker enbart genom kungörelse i många fall inte når fram till sina adressater. Det är därför tveksamt om en sådan kallelse i tillräcklig grad tillgodoser borgenärernas in- tressen. Den bör därför inte anses tillräcklig i sådana fall då borgenärerna kan antas ha skäl att hävda sina intressen inom ramen för fusionsförfarandet. Att generellt ge borgenärerna underrättelse om fusionen enbart genom en eller flera tidningar bör alltså inte komma i fråga.

Ett ytterligare alternativ är att Patent- och registreringsverket utfärdar kallelse genom kungörelse och dessutom skickar skriftliga underrättelser i de fall då borgenärernas intresse av att få kännedom om kallelsen är särskilt påtagligt. En sådan lösning har förordats i promemorian. Enligt dess förslag skulle det inte vara nödvändigt att skicka ut skriftliga underrättelser om revi- sorerna i sitt till fusionsplanen fogade yttrande har uttalat att fusionen inte medför någon fara för att borgenärerna inte skall få sina fordringar betalda. Flertalet deltagare vid departementets hearing ansåg att denna lösning i och för sig var acceptabel. Andra menade dock att borgenärerna i överlåtande

ltll

bolag alltid borde tillsändas en särskild underrättelse. En allmän uppfattning var att promemorians lösning förutsatte revisorernas medverkan. Från bl.a. Sveriges Revisorssamfunds och Patent- och registreringsverkets sida betona- des risken för att revisorerna skulle välja att inte uttala sig i frågan och att detta skulle få till följd att skriftliga underrättelser ändå alltid skulle behöva skickas ut. Mot bl.a. den bakgrunden motsatte sig Sveriges Revisorssamfund förslaget.

Enligt regeringens mening bör inte heller denna lösning väljas. Det är av värde att samtliga kända borgenärer med de undantag som har behandlats i det föregående underrättas om fusionen. Till detta kommer att lösningen bygger på revisorernas medverkan. Den kritik som Sveriges Revisorssam- fund har riktat mot lösningen måste därför tillmätas stor vikt.

Ett ytterligare alternativ är att uppgiften att sända ut de skriftliga under- rättelserna flyttas över från registreringsmyndigheten till ansökande bolag. Stockholms tingsrätt har pekat på denna möjlighet i sin skrivelse till Justitie- departementet.

Lösningen förutsätter att underrättelserna skickas ut innan ansökan om verkställighet om fusionsplanen görs. Underrättelserna bör därför innehålla uppgift om att en sådan ansökan kommer att göras och att borgenärer har möjlighet att bestrida ansökan inom den tid som registreringsmyndigheten bestämmer. Registreringsmyndighcten skulle enbart behöva kontrollera att bolagets styrelse eller verkställande direktör avgivit ett intyg om att under— rättelser avsänts.

Det kan antas att arbetet med utskickande av underrättelser skulle kunna genomföras avsevärt smidigare om det görs på detta sätt. Det skulle också innebära stora kostnadsbesparingar för det allmänna. Lösningen kan visser- ligen synas ge sämre garantier för att underrättelser verkligen avsänds. En- ligt regeringens mening är emellertid detta inte fallet. Redan i dag är det nämligen uppgifter från bolaget dvs. borgenärsförteekningen som är av- görande för vilka adressater som domstolen kommer att skicka särskilda un- derrättelser till. Att lägga också avsändandet av underrättelserna på bolagen kan mot den bakgrunden knappast anses ge sämre säkerhet.

Regeringen delar därför den uppfattning som kom till uttryck vid Justitie- departementcts hearing att den senast angivna lösningen bör väljas. Givetvis skall det inte vara nödvändigt att skicka underrättelser till andra borgenärer än dem som registreringsmyndigheten senare skall kalla. Så skall t.ex. inte borgenärerna i det övertagande bolaget behöva underrättas i fall då reviso- rerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusio- nen innebär någon fara för detta bolags borgenärer.

6.6. Fusionens fullbordan

Regeringens förslag: När Patent- och registreringsverket givit tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, i hänskjutna ärenden, när rät- tens tillståndsbeslut har vunnit laga kraft, skall det övertagande bola- gets styrelse anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. En sådan anmälan skall innehålla uppgift om för fusionen nödvändiga följdbeslut, t.ex. ökning av aktiekapitalet i det övertagande bolaget. ] och med att denna anmälan registrerats skall överlåtande bolag anses upplösta och deras tillgångar och skulder anses övergå på det överta- gande bolaget. Samtidigt skall fusionsvederlaget övergå till de tidigare aktieägarna i överlåtande bolag.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens för— slag. Kommittén har dock velat ge bolagen möjlighet att i fusionsplanen ange en annan senare tidpunkt vid vilken rättsverkningarna av fusionen skall in- träda (se betänkandet 5. 1.41, 142 och 340 — 344).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs för- slag utan invändning. Patent- och registreringsverket har dock ifrågasatt för— slaget att bolagen själva skall kunna bestämma vid vilken tidpunkt fusionen skall fullbordas. Enligt verket bör det i lagen finnas en gräns för hur långt in i framtiden denna tidpunkt får sättas.

Bakgrund: Enligt gällande rätt skall domstolen, sedan dess beslut om till- stånd till fusionen har vunnit laga kraft, underrätta Patent- och registrerings- verket om detta. När beslutet har registrerats, övergår överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag av skadeståndsanspråk enligt 15 kap. 1 = 3ååaktiebolagslagen till det övertagande bolaget (se 14 kap. 55 första och tredje styckena aktiebolagslagen).

Om fusionsvederlaget helt eller delvis består av aktier i det övertagande bolaget och det eller de överlåtande bolagen har fullgjort sina skyldigheter, gäller en kompletterande regel. I sådana fall skall bolagen inom två månader från det att rättens beslut vann laga kraft anmäla ökningen av aktiekapitalet eller, vid kombination, att det övertagande bolaget har bildats och att sty- relse har utsetts. Överlåtande bolags tillgångar och skulder övergår då på det övertagande bolaget först i och med att även denna anmälan har registrerats (se 14 kap. 55% andra och tredje styckena aktiebolagslagen).

Härefter skall det eller de överlåtande bolagen skifta fusionsvederlaget bland sina aktieägare. Sedan detta har skett skall styrelsen och verkställande direktören avge redovisning för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. När en sådan slutredovisning har lagts frampå bolagsstämma, är det överlå— tande bolaget upplöst (se 14 kap. 6 och 7 55 aktiebolagslagen).

Fusionsdirektivet ger medlemsstaterna frihet att själva i sin lagstiftning be- stämma när en fusion skall anses fullbordad. ] artikel 17 sägs endast att lag- stiftningen i medlemsstaterna skall ange den tidpunkt då fusionen blir gäl- lande. Enligt artikel 19 fordras emellertid att en fusion alltid skall ha vissa rättsverkningar: a) det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder

ltt?

skall övergå till det övertagande bolaget, b) aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande bolaget, e) det överlåtande bolaget upphör. Direktivet kräver att dessa rättsverkningar inträder samtidigt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening bör bestämmel- serna om fusionens fullbordande ansluta till hittills gällande regelsystem. Be- slutet att ge tillstånd till verkställande av fusionsplanen bör således även en- ligt det nya regelverket följas av en ytterligare, avslutande registrering. Denna registrering bör också omfatta nödvändiga följdbcslut såsom ökning av aktiekapitalet och, vid kombination, anmälan om bolagets bildande och om utseende av styrelse och revisorer. En anmälan bör göras av det överta- gande bolagets styrelse inom två månader från Patent- och registreringsver- kets tillståndsbeslut eller, när tillstånd givits av rätten, inom två månader från det att rättens tillståndsbeslut har vunnit laga kraft. Anmälan bör ställas till Patent- och registreringsverket.

Svensk rätt uppfyller i dag inte fusionsdirektivets krav på att rättsverk- ningarna av en fusion skall inträda samtidigt. Det är därför nödvändigt att utforma lagen så att övergången av de överlåtande bolagens tillgångar och skulder till det övertagande bolaget sammanfaller med tidpunkten för de överlåtande bolagens upphörande. Vid samma tidpunkt skall, om fusionsve- derlaget helt eller delvis består av aktier, aktieägarna i de överlåtande bola- gen bli aktieägare i det övertagande bolaget.

Däremot innehåller direktivet inte något om vilken denna gemensamma tidpunkt skall vara. Kommittén har föreslagit att bolagen skall ges frihet att i fusionsplanen själva bestämma den tidpunkt då fusionens rättsverkningar skall inträda.

Regeringen anser dock att de nya reglerna bör ansluta till den nu gällande ordningen. l dag gäller att den mest betydelsefulla av fusionens rättsverk— ningar, övergången av tillgångar och skulder från ett bolag till ett annat, in- träder i och med att Patent- och registreringsverket registrerar antingen rät- tens beslut om tillstånd till fusionen eller en särskild anmälan från bolagen. De berörda bolagen saknar egentlig möjlighet att själva råda över tidpunk— ten för fusionens fullbordan.

Den ordning, som kommittén har föreslagit och som innebär att bolagen ges en viss möjlighet att välja vid vilken tidpunkt rättsverkningarna av fusio- nen skall inträda, skulle kunna medföra vissa olägenheter. Den skulle, såsom Patent- och registreringsverket har påpekat, innebära att de överlåtande bo- lagen skulle kunna drivas vidare under avsevärd tid efter det att tillstånd till fusionen meddelats. Bolagen skulle under tiden kunna skaffa sig nya borge- närer som skulle gå miste om möjligheten att motsätta sig verkställighet av fusionsplanen. Till detta kommer att en möjlighet att skjuta fusionen in i en kanske avlägsen framtid avsevärt skulle försvåra för revisorer och andra att i förväg bedöma fusionens konsekvenser.

Regeringen föreslår därför att rättsverkningarna av fusionen alltid liksom idag skall inträda i och med att det övertagande bolagets anmälan till Patent- och registreringsverket registreras. Vid denna tidpunkt skall således överlå— tande bolags tillgångar och skulder övergå på det övertagande bolaget och överlåtande bolag anses upplöst. Vid samma tidpunkt skall fusionsvederla-

l(l4

get, i'den mån det utgörs av aktier i det övertagande bolaget, övergå på de tidigare aktieägarna i överlåtande bolag.

7. Vissa avtal mellan bolaget och stiftare eller aktieägare

Regeringens förstag: Om ett bolag inom två år från registreringen av bolagets bildande träffar avtal med stiftare eller aktieägare, skall bo- lagsstämman underställas avtalet för godkännande, om avtalet inne- bär att bolaget förvärvar egendom mot ett vederlag som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet. Detsamma skall gälla om bolaget träffat ett sådant avtal inom två år från det att bolaget har bytt bolags- kategori. Något godkännande av bolagsstämman skall dock inte ford- ras om förvärvet sker på börs eller som ett led i bolagets löpande af- färsverksamhet.

Kommitténs förstag: Kommitténs förslag överensstämmer med regering- ens förslag (se betänkandet s. 133, 258 och 259).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan invänd- ning.

Bakgrund: Om ett bolag inom två år från registreringen hade träffat avtal om förvärv av fast eller lös egendom, avsedd för stadigvarande bruk för bola- get, och gottgörelsen för förvärvet översteg cn femtedel av hela aktiekapita- let, var enligt 33 5 i 1944 års aktiebolagslag styrelsen skyldig att anmäla avta- let för registrering. En motsvarande bestämmelse fanns redan i 1910 års ak- tiebolagslag. Avsikten med bestämmelsen var att förhindra att bestämmel- serna om tillskott och övertagande av egendom i samband med bildande av bolag kringgicks, s.k. uppskjuten apport. Vid tillkomsten av 1975 års aktie- bolagslag ansågs emellertid att bestämmelsen i 33 å i praktiken hade visat sig vara ineffektiv. Bestämmelsen utmönstradcs därför.

I artikel 11 i kapitaldirektivet finns bestämmelser som ålägger medlems- staterna att uppställa vissa regler mot uppskjuten apport. Bestämmelserna avser de fall då bolaget förvärvar tillgångar från någon som har undertecknat bolagets stiftelseurkund. Sådana förvärv skall, om de har skett inom en tid som av den nationella lagstiftningen skall bestämmas till minst två år från det att bolaget bildades eller tilläts att börja sin verksamhet, granskas och offentliggöras enligt direktivets bestämmelser samt underställas bolagsstäm- man för godkännande. Detsamma gäller förvärv som skett sedan ett bolag av annat slag ombildats till aktiebolag. Direktivbestämmelscrna gäller emel- lertid endast om vederlaget för förvärvet motsvarar minst en tiondel av ak- tiekapitalet.

Medlemsstatcnia får föreskriva att sådana bestämmelser även skall gälla när bolaget förvärvar tillgångarna från en aktieägare eller någon annan. Medlemsstaterna får å andra sidan också föreskriva att bestämmelserna inte skall tillämpas på förvärv som sker inom ramen för bolagets löpande verk-

samhet, på begäran eller under kontroll av en förvaltningsmyndighet eller en domstol eller på en fondbörs.

Skälen för regeringens förslag: EG-anpassningen fordrar att bestämmelser som motsvarar artikel ll'i kapitaldirektivet införs i svensk rätt. Kapitaldirek- tivet blir i och för sig tillämpligt endast på publika aktiebolag. I likhet med kommittén anser regeringen emellertid att bestämmelser av detta slag bör gälla för båda bolagskategorierna. Vidare gör sig syftet bakom direktivets bestämmelser att förhindra kringgående av bestämmelserna om tillskju- tande av apportegendom gällande såväl när bolagets avtalspart är någon av bolagets stiftare som när det är en aktieägare. Bestämmelserna bör därför omfatta avtal med såväl stiftare som aktieägare. Det är samtidigt angeläget att utforma lagstiftningen så att den inte försvårar normala affärstransaktio- ner. Regeringen anser därför att Sverige bör utnyttja den undantagsbestäm- melse som direktivet tillåter och från bestämmelsernas tillämpningsområde undanta förvärv på börs samt förvärv som utgör led i bolagets löpande verk- samhet.

Lagbestämmelserna bör utformas så att ett avtal om förvärv av egendom mellan å ena sidan bolaget och å andra sidan stiftare eller aktieägare i vissa fall blir beroende av bolagsstämmans godkännande. Detta bör gälla om av- talet träffas inom två år från bolagets registrering eller inom två år från regi- streringen av beslut om byte av bolagskategori. Bolagsstämmans godkän- nande bör dock inte krävas om vederlaget motsvarar mindre än en tiondel av aktiekapitalet och, som nyss nämnts, inte heller om förvärvet sker på börs eller utgör ett led i bolagets löpande verksamhet.

Av direktivets bestämmelser framgår att bolagsstämmans beslut måste föregås av en granskning och ett offentliggörande av förvärvet. Den svenska lagstiftningen bör därvid utformas så att stämman ges tillfredsställande möj- ligheter att granska förvärvet. Det innebär att stämman som beslutsunderlag bör ha en redogörelse från styrelsen om värdet på den förvärvade egendo- men samt ett revisorsyttrande över redogörelsen.

8. Företrädesrätt vid ökning av aktiekapitalet

8.1. Primär och subsidiär företrädesrätt

Regeringens förslag: En sådan föreskrift om företrädesrätt till nya ak- tier vid en framtida ökning av aktiekapitalet, som inte ger samtliga aktieägare lika företrädesrätt i förhållande till den andel av aktiekapi- talet som deras aktier representerar, får tas in i bolagsordningen en- dast om den innebär dels att ägarna till aktier av visst aktieslag vid en framtida kontantemission skall ha företrädesrätt till nya aktier av samma aktieslag (primär f("jrctriidcsrätr), dels att samtliga aktieägare har rätt att teckna de aktier som inte tecknas av de primärt berättigade (subsirliär ff'jrctrt'iclew'ätt).

Kommitténs forslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (se betän- kandet s. 133, 134, 285, 287 och 288).

Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt har tagit upp denna fråga — Hovrätten för Övre Norrland, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Grossistförbundet, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund och Värde- papperscentralen har ansett att den bör utredas ytterligare.

Bakgrund: Bestämmelser om företrädesrätt till nya aktier vid ökning av aktiekapitalet genom nyemission finns i 3 kap. 15 och 4 kap. 25. Enligt 4 kap. 2å har aktieägarna vid kontantemission företrädesrätt till de nya ak- tierna i förhållande till det antal aktier som de förut äger. En annan företrä- desrätt kan dock gälla på grund av föreskrifter i bolagsordningen. Dessutom kan bolagsstämman och styrelsen i samband med emissionsbeslutet besluta om att avvika från vad som annars gäller om företrädesrätt.

Av 3 kap. 15 första och andra styckena framgår vilka föreskrifter som får och skall meddelas i bolagsordningen angående företrädesrätt till nya aktier.

Av paragrafen framgår att det i ett aktiebolag kan finnas aktier av olika slag. Aktieslagen kan skilja sig åt i fråga om rätten att ta del i bolagets till- gångar eller vinst. Skillnaden kan också hänföra sig till aktiernas röstvärde eller till något annat förhållande. Föreskrifter om olika företrädesrätt vid ök- ning av aktiekapitalet får tas in i bolagsordningen endast i fråga om aktier som skiljer sig åt i fråga om rätten till andel i bolagets tillgångar och vinst.

Frågan kan emellertid ställas vad som i 3 kap. 1 & avses med lika respektive olika företrädesrätt. Här kan man tänka sig två olika synsätt. Det ena inne- bär att lika företrädesrätt föreligger när det med samtliga aktier, oavsett ak- tieslag, följer en och samma rätt att delta i tecknandet av nya aktier. Det andra synsättet innebär att aktier av ett aktieslag ger företrädesrätt endast till nya aktier av samma aktieslag.

Lagtexten i 3 kap. 1 5 ger inte besked om vilket synsätt som bör gälla. Det förstnämnda synsättet kommer till uttryck i utfomningen av 4 kap. 25. Å andra sidan har Patent- och registreringsverket i sin registreringspraxis god- tagit att det i bolagsordningen för bolag med två olika aktieslag, som skilt sig endast i fråga om röstvärde, tagits in föreskrifter om att vid en framtida nyemission de nya aktierna skall vara av båda slagen och fördelas så att varje aktieslag får endast nya aktier av samma slag. Eftersom lagen i dessa fall inte tillåter att bolagsordningen innehåller föreskrifter om olika företrädesrätt, har verket uppenbarligen ansett att en nyemission av angivet slag innebär en ”lika rätt” för aktieägarna. Verkets praxis har vunnit stöd i uttalanden under förarbetena till aktiebolagslagen (se SOU 1971:15 s. 156 och prop. l.975:103 s. 312).

EG-rätten har det första av de båda angivna synsättcn som utgångspunkt. Enligt artikel 29.1 i kapitaldirektivet skall sålunda vid varje ökning av det tecknade aktiekapitalet, som sker genom kontantemission, aktierna erbju- das aktieägarna med företrädesrätt i förhållande till den andel av aktiekapi- talet som deras aktier representerar. Punkten 2 innehåller två möjligheter att göra undantag från denna huvudregel. 1 övrigt får den i punkten ] före- skrivna företrädesrätten inte begränsas eller upphävas annat än genom be— slut av bolagsstämman (se punkten 4).

_Prop. 1993/94zl96

Det första undantaget i punkten 2 innebär att medlemsstaterna inte behö- ver tillämpa huvudregeln på aktier med en begränsad rätt till utdelning eller vid utskiftning av bolagets förmögenhet i samband med likvidation. Bestäm- melsen tar närmast sikte på vad som brukar kallas limiterade preferensak- tier.

Det andra undantaget har följande lydelse:

”Medlemsstaterna får om i ett bolag med aktier av olika slag i fråga om rösträtt eller rätt till utdelning enligt artikel 15 eller vid utskiftningi samband med likvidation, det tecknade kapitalet ökas genom att nya aktier av endast ett av dessa aktieslag ges ut tillåta att ägarna till aktier av annat slag får utöva sin företrädesrätt att teckna nya aktier först efter ägarna till aktier av det slag som emissionen avser.”

Detta undantag öppnar möjlighet att i bolagsordningen föreskriva att in- nehavare av aktier av visst aktieslag skall ha företrädesrätt till aktier av samma aktieslag framför innehavare av andra aktieslag. En sådan föreskrift ger möjlighet att åstadkomma i stort sett samma effekt som har åstadkom- mits genom den svenska registreringspraxis som vi nyss har redogjort för. Direktivet går emellertid ett stycke längre och fordrar att, om lagstiftningen ger möjlighet till sådana föreskrifter, de övriga aktieägarna skall ha rätt att teckna de aktier som de primärt berättigade inte tecknar. Man kan här tala om en primär respektive subsidiärföreträdesrätr. Bestämmelsen avser enligt sin ordalydelse emissioner där endast ett av flera aktieslag ges ut. I doktrinen har den emellertid ansetts tillämplig även vid emission av flera aktieslag (se Werlauf, EF-Selskabsret, 1992, s. 132).

I ett särskilt yttrande har flera av de till Aktiebolagskommitten knut- Ex. I ett aktiebolag finns tre ak- na sakkunniga framhållit att den ak- tieslag, A-, B- och C-aktier. En- tuella undantagsbestämmelsen är ligt bolagsordningen skall några svårtydd och ger utrymme för olika ytterligare C-aktier inte emitte- tolkningar. Samma uppfattning har ras. Ibolagsordningen har därför kommit till uttryck i flera remissytt- föreskrivits att innehavare av C- randen. Vad maniförsta hand synes aktier skall — jämte B-aktie- syfta på är frågan om bestämmelsen ägare ha företrädesrätt till nya ger något utrymme för föreskrifter B-aktier. Innehavare av A-aktier om att innehavare av ett visst aktics- skall däremot endast ha företrä- lag, varav nya aktier inte skall emit- desrätt till nya A-aktier. Ger di- teras, skall ha företrädesrätt till ak- rektivet något utrymme för en tier av annat aktieslag, medan innc- sådan föreskrift? havarc av en tredje kategori av aktier Nya aktier A B skall ha företrädesrätt enbart till ak- tier av det egna slaget. Problemet il- Gamla aktier A B C lustreras av vidstående exempel. ___—|

Direktivets ordalydelse talar emellertid med styrka för att denna fråga måste besvaras med nej. Direktivet får i stället förstås så att det endast är möjligt att föreskriva antingen en lika företrädesrätt för samtliga aktieslag eller en primär företrädesrätt förjust det aktieslag av vilket nya aktier emit- teras. Undantagsbestämmelsen ger således inte något utrymme för föreskrif-

ter om att innehavarna till aktier av annat aktieslag skall ha företrädesrätt till de nya aktierna framför innehavarna av aktier av övriga aktieslag. Detta är också den uppfattning som har framkommit vid de underhandskontakter som har förevarit mellan Justitiedepartementet och EG-kommissionen. Det kan tilläggas att lagstiftningen iDanmark, där man har utnyttjat den aktuella undantagsbestämmelsen, endast tillåter primär företrädesrätt innanför det egna aktieslaget (se 305 loven om aktieselskaber). Även i det norska försla- get till ny aktiebolagslag där möjlighet till awikelse från huvudregeln om aktiers lika företrädesrätt över huvud taget föreslås finnas enbart i offentliga aksjeselskaber föreslås den primära företrädesrätten gälla enbart nya ak- tier i samma aktieslag (se 6 — 45 i förslaget). Också det finska förslaget har denna innebörd. Någon anledning att utreda frågan ytterligare finns enligt regeringens mening inte.

Skälen för regeringens förslag: Sverige är skyldigt att anpassa sin lagstift- ning till de bestämmelser om företrädesrätt som finns i artikel 29 i kapitaldi- rektivet. Med den kategoriindelning som har föreslagits i det föregående är det visserligen inte nödvändigt att tillämpa direktivet på annat än de publika aktiebolagen. Såsom tidigare har framhållits bör emellertid regelsystemet göra skillnad mellan de båda bolagskategorierna endast då särskilda skäl ta- lar för detta. Så är inte fallet här. De nya bestämmelser som direktivet i denna del föranleder bör därför gälla såväl publika som privata aktiebolag.

EG-rätten har som utgångspunkt att aktier av samtliga aktieslag skall ha företrädesrätt till nya aktier i förhållande till sin andel i aktiekapitalet. Det framstår därför som helt nödvändigt att ge svensk lagstiftning samma ut- gångspunkt.

Direktivet ger genom de båda undantagsbestämmelserna visst utrymme att genom föreskrifter i bolagsordningen awika från den lika företrädesrät- ten. I likhet med kommittén anser regeringen att det inte finns något skäl att utnyttja den första undantagsbestämmelsen, vilken innebär att principen om lika företrädesrätt sådan'den är uttryckt i artikel 29.1 inte behöver tilläm- pas på s.k. limiterade preferensaktier. Den torde för svenska förhållanden ha ett begränsat praktiskt värde.

Däremot bör Sverige utnyttja den andra undantagsregeln och införa mot direktivet svarande bestämmelser om primär och subsidiär företrädesrätt. Skälet till det är bl.a. att det i Sverige är mycket vanligt med olika aktieslag som skiljer sig åt i fråga om röstvärde och att det också är vanligt med före- skrifter om att olika aktieslag skall ha olika företrädesrätt.

Värdepapperscentralen har visserligen menat att bestämmelser om subsi- diär företrädesrätt skulle kräva en omfattande och tidskrävande systemut- veckling för aktiekontosystemet. Detta är emellertid inte ett tillräckligt skäl att avstå från regler om subsidiär företrädesrätt. Om Sverige över huvud ta- get vill awika från vad som är utgångspunkten i artikel 29 — lika företrädes- rätt för samtliga aktieslag — och utnyttja undantagsbestämmelsen om primär företrädesrätt, är det nödvändigt att också införa bestämmelser om subsidiär företrädesrätt.

Lagstiftningen bör alltså ges sådan utformning att det blir möjligt att i bo- lagsordningen föreskriva antingen att samtliga aktier skall ha företrädesrätt i förhållande till sin andel i bolagets aktiekapital (lika företrädesrätt) eller att

innehavare av aktie av visst aktieslag skall ha en företrädesrätt till nya aktier av samma aktieslag (primär företrädesrätt) med rätt för samtliga aktieägare att delta i tecknandet av de aktier som de primärt berättigade inte tecknar (subsidiär företrädesrätt).

Mot bakgrund av den tolkning av direktivet för vilken tidigare har redo- gjorts finns det inte något utrymme för att tillåta föreskrifter om att inneha- vare av visst aktieslag (ft-aktier) skall ha företrädesrätt till nya aktier av an- nat aktieslag (B-aktier) framför innehavarna av ytterligare aktieslag (C-ak- tier). Under remissbehandlingen har flera remissinstanser gjort invändning mot detta synsätt. Ett bolag kan av flera olika skäl välja att genomföra en kontantemission endast beträffande två aktieslag (B- och C-aktier) och det bör då, enligt dessa remissinstanser, vara möjligt att i bolagsordningen före- skriva att A-aktieägarna (tillsammans med B-aktieägarna) skall ha primär företrädesrätt till nya B—aktier vid en kommande kontantemission. I så fall skulle, har det hävdats, de olika aktieslagens relativa andel i bolagets kapital kunna bibehållas även om emissionen inte omfattar aktier av samtliga aktie- slag.

Som tidigare har framhållits kan en sådan ordning inte anses förenlig med direktivet.

Regeringen är emellertid medveten om att den i direktivet beskrivna ord- ningcn kan medföra problem för de bolag som redan i dag har föreskrifter av detta slag i bolagsordningen. Dessa problem torde delvis kunna lösas genom särskilda övergångsbestämmelser. Kommittén har föreslagit att, i fråga om de aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995, de nya bestämmel- serna skall tillämpas fr.o.m. juli 1996. Denna särskilda övergångsbestäm- melse har stöd i EES-avtalet, bil. XXII, punkten 2 c, jämfört med artikel 43 i kapitaldirektivet. Denna bestämmelse ger bolagen tillfredsställande möj- ligheter att anpassa sig till de nya reglerna.

Det är möjligt att den föreslagna ordningen i någon mån kan försvåra vissa i dag förekommande former för bolagens kapitalförsörjning, främst då en- staka emissioner av preferensaktier av visst särskilt slag. Dessa problem bör emellertid inte överdrivas och ger under alla förhållanden inte Sverige rätt att awika från den i EG-direktivet angivna ordningen.

Härutöver kan måhända hävdas att den beskrivna ordningen kan få nega- tiva effekter för den enskilda aktieägaren. En ägare till en aktie av sådant slag som enligt i dag gällande bolagsordning är förenad med rätt att teckna aktier av annat slag kommer i en del fall inte att kunna behålla denna rätt. Det kan synas som om detta skulle kunna innebära en rättsförlust, särskilt som värdet på aktien i viss utsträckning är beroende av företrädesrätten. Vis- serligen kan bolagsstämman i samband med emissionsbeslutet fatta beslut som innebär att aktieägaren ändå får delta i teckningen av aktier av annat aktieslag. Aktien kommer dessutom att vara förenad med en subsidiär före— trädesrätt. Likväl kan aktieägarens ställning i detta avseende synas bli för- svagad.

Det bör emellertid understrykas att lagändringen inte utan vidare medför någon rättsförlust för aktieägaren. Hittills gällande bolagsordningsbestäm- melser kommer att bestå till dess att stämman har ändrat dem. Ett dylikt beslut om ändring i bolagsordningen som innebär att ett visst aktieslag berö-

Prop. 1993/942196

llt)

vas företrädesrätt till teckning av nya aktier som det hittills har haft innebär att rättsförhållandet mellan aktierna rubbas. Beslutet kräver därför kvalifi- cerad majoritet enligt bestämmelserna i 9 kap. 15.6 aktiebolagslagen. Om ägaren till aktier av det aktuella aktieslaget därvid vägrar att ge sitt sam- tycke, kan det bli nödvändigt för övriga aktieägare att lösa in hans aktier för det värde som de har före ändringen av bolagsordningen. Gör de inte detta, kommer bolaget efter den 1 juli 1996 inte att kunna genomföra ytterligare nyemissioner.

Hänvisningar till S8-1

  • Prop. 1993/94:196: Avsnitt 15, 8.2

8.2. Företrädesrätt mellan aktieslag med olika röstvärde

Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om olika företrädesrätt för olika aktieslag vid kontante- mission inte endast när skillnaden mellan aktieslagen gäller rätten till vinst eller Iikvidationsandel utan också när skillnaden avser röstvärde.

Om olika aktieslag skiljer sig åt i fråga om röstvärde men medför lika rätt till vinst eller Iikvidationsandel, skall en föreskrift i bolags- ordningen om olika företrädesrätt förenas med föreskrifter som ga- ranterar att innehavare av varje aktieslag vid en fondemission kan be- hålla sin andel av bolagets aktier och röster.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (se betän- kandet s. 134 136).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte gjort några särskilda in- vändningar mot kommitténs förslag i denna det. De remissynpunkter som vi redogjort för i det föregående (se avsnitt 8.1) har emellertid omedelbar rele- vans även för regeringens förslag i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har nämnts är det i dag inte tillåtet att i bolagsordningen meddela föreskrifter om olika företrädesrätt vid kontantemission annat än i fråga om aktier som skall ha olika andel i bola- gets tillgångar eller vinst. Lagen medger alltså inte föreskrifter om olika före- trädesrätt när skillnaden mellan aktieslagen enbart hänför sig till röstvärdet. Inte heller tillåter lagen föreskrifter om olika företrädesrätt när skillnaden mellan aktieslagen är av annat slag, exempelvis skillnader i fråga om rätten att välja ledamöter i styrelsen. Här är det således inte möjligt att i bolagsord- ningen awika från principen om ”lika företrädesrätt”.

Skälen till detta är att sådana föreskrifter inte har ansetts vara förenliga med likhetsprincipen. Om aktier med lika rätt till Iikvidationsandel eller vinst skulle ha olika rätt att delta i teckningen av nya aktier, skulle detta kunna innebära att vissa aktieägare gynnas i förhållande till andra utan att det finns grund för det i bolagsordningen (jfr SOU 1971: 15 s.155).

Principen om ”lika företrädesrätt" kan emellertid, såsom har framhållits tidigare, förstås på två olika sätt. Det ena innebär en företrädesrätt för samt- liga slag av aktier i förhållande till de gamla aktiernas andel i aktiekapitalet. Det andra innebär en företrädesrätt inom varje aktieslag som, om den för- enas med föreskrifter om proportionell emission inom varje aktieslag, gör

det möjligt för innehavare av gamla aktier att bibehålla sin röststyrka och sin andel i bolagets kapital. Det senare synsättet har kommit till uttryck i Patent- och registreringsverkets registreringspraxis. Verket har såsom tidi- gare har nämnts godtagit bolagsordningsbestämmelser rörande aktier med olikhet endast i röstvärde innebärande att vid nyemission de nya aktierna skall vara av båda slagen och fördelas så att varje aktieslag endast får nya aktier av samma slag. I förarbetena till aktiebolagslagen uttalades att första- get inte innebar någon ändring på denna punkt (prop. 19752103 5.312).

I artikel 29 i kapitaldirektivet behandlas aktier med röstvärdesskillnader på samma sätt som aktier som skiljer sig åt i fråga om rätten till tillgångar och vinst. Den principiella utgångspunkten är sålunda en annan än den som har kommit till uttryck i svensk registreringspraxis; aktier av samtliga aktie- slag skall ha rätt att delta i tecknandet av nya aktier i förhållande till sin andel i aktiekapitalet. Direktivet ger visserligen medlemsstaterna möjlighet att av- vika från denna utgångspunkt men endast enligt de båda undantagsbestäm- melserna i artikel 29.2 (sc föregående avsnitt).

Det finns flera omständigheter som talar för att det nu är dags för Sverige att i enlighet med vad kapitaldirektivet ger möjlighet till tillåta att före- skrifter om olika företrädesrätt förs in i bolagsordningen också när skillna- den mellan aktierna hänför sig endast till röstvärdet.

Det avgörande skälet till att aktiebolagslagen hittills inte har tillåtit bo- lagsordningsföreskrifter om olika företrädesrätt när skillnaden mellan ak- tieslagen enbart avsett röstvärdet har varit att detta inte ansetts förenligt med likhetsprincipen. Det kan emellertid såsom påtalades" redan i samband med aktiebolagslagens tillkomst — hävdas att förbudet mot sådana föreskrif- ter kan kringgås genom att att bolaget vid sidan av röstvärdesskillnader före- skriver vissa mindre skillnader vad gäller rätten till tillgångar och vinst. Detta är också ett av skälen till att man i våra grannländer tillåter föreskrifter om olika företrädesrätt också när aktieslagen skiljer sig åt endast i fråga om röstvärde.

Till detta kommer att lagstiftaren vid tillkomsten av aktiebolagslagen ut- gick från att ”lika företrädesrätt” också gav utrymme för det slag av bolags- ordningsföreskrifter som godtagits i Patent- och registreringsverkets praxis för vilka tidigare har redogjorts. Utgångspunkten för kapitaldirektivet är emellertid en annan. För att man vid en nyemission skall kunna fördela rät- ten att teckna de nya aktierna på ett annat sätt än vad som följer av direkti- vets huvudregel, dvs. i förhållande till den andel av aktiekapitalet som de gamla aktierna representerar, fordras antingen att bolagsordningen innehål- ler föreskrifter om olika företrädesrätt av det slag som direktivet tillåter eller att bolaget i samband med emissionen beslutar om att rätten att teckna nya aktier fördelas på ett annat sätt. Med den utformning som den nuvarande lagstiftningen har skulle svenska bolag enbart kunna använda sig av det sist- nämnda alternativet.

Detta skulle innebära betydande olägenheter. Röstvärdesskillnader är bc- tydelsefulla i det svenska näringslivet. Aktier med olika röstvärde har olika ekonomiskt värde. För att göra en korrekt prissättning av aktien är det av stor vikt att man kan avgöra också vilken företrädesrätt aktien kommer att ge vid en framtida emission. Detta talar för att föreskrifter om olika företrä-

desrätt bör kunna tas in i bolagsordningen. Marknaden kan härigenom be— stämma sitt pris på aktien samtidigt som aktietecknaren eller aktieförvärva- ren får bättre möjligheter att bedöma följden av en framtida emission.

Regeringen föreslår därför att aktiebolagslagen ändras så att det blir möj- ligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om olika företrädesrätt också när skillnaden mellan aktieslagen enbart avser röstvärde.

En sådan ordning kan emellertid i ett avseende komma i allvarlig konflikt med den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen. Så blir fallet vid en ökning av aktiekapitalet genom fondemission. En sådan emission är i själva verket en ren bokföringsåtgärd. Aktiekapitalet ökas endast genom en överflyttning av bolagets egna medel i form av fritt eget kapital, uppskrivningsfond eller re- servfond eller genom en uppskrivning av anläggningstillgångarnas värde (se 4 kap. 165 aktiebolagslagen). I samband med fondemissionen delas nya ak- tier ut utan att någon ersättning behöver lämnas. De aktieägare som därvid tilldelas aktier kan sedan tillgodogöra sig en del av bolagets värde. Det skulle med hänsyn till detta strida mot likhetsprincipen om innehavarna av aktier som enligt bolagsordningen skall ha samma rätt till bolagets tillgångar och vinst inte skulle behandlas lika vid en fondemission. En särskild bestäm- melse bör därför införas som garanterar att innehavare av varje aktieslag också efter en fondemission kan bibehålla sin andel i bolagets aktier och rös- ter. Ett bolag som i bolagsordningen vill införa en föreskrift om företrädes- rätt i fråga om aktier som skiljer sig åt endast i fråga om röstvärdet bör såle- des vara skyldigt att förena denna med dels en bestämmelse om att vid en fondemission nya aktier skall emitteras av varje aktieslag i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare och dels en bestäm- melse om att de gamla aktierna skall ge företrädesrätt till nya aktier av samma aktieslag i förhållande till den andel av aktiekapitalet som de repre- senterar.

Det kan anföras skäl för att det bör vara möjligt att i bolagsordningen föra in föreskrifter om olika företrädesrätt också när skillnaden mellan aktiesla- gen inte avser vare sig röstvärde eller rätt till tillgångar och vinst utan i stället är av annat slag, t.ex. rätten att ta del i styrelseval. Enligt kapitaldirektivet, artikel 29.2, är det emellertid inte möjligt att i bolagsordningen göra awikel- ser från den lika företrädesrätten annat än då aktieslagen skiljer sig åt i fråga om röstvärde eller i fråga om rätten till tillgångar eller vinst. Någon ytterli- gare möjlighet att i bolagsordningen ta in föreskrifter om olika företrädesrätt kan alltså inte införas.

8.3. Beslut om awikelse från föreskrifter om företrädesrätt

Regeringens förslag: Ett beslut av bolagsstämman att vid kontant- emission avvika från den lika företrädesrätten eller från föreskrifter i

bolagsordningen om företrädesrätt skall för att vara giltigt biträdas av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (3. 136 och 289 291).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan invänd- ning.

Bakgrund: Om bolaget beslutar om en emission har aktieägarna företrä- desrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier som de tidigare äger, såvida inte annat följer av bolagsordningen (se 4 kap. 2 & aktiebolagsla- gen). Detta gäller generellt vid fondemission; någon möjlighet att awika från vad bolagsordningen föreskriver finns då inte. Motsatsen gäller vid ny- emiSsion av aktier eller konvertibla skuldebrev som skall utges mot ersätt- ning i apportegendom. I sådana fall kan bolaget alltid fritt besluta om vem som skall ha rätt att teckna aktier eller konvertibler.

Vid nyemission, där de nya aktierna eller konvertiblerna skall betalas med pengar (kontantemission), gäller som huvudregel företrädesrätt i enlighet med tidigare aktieinnehav eller enligt bolagsordningens bestämmelser. Stämman kan emellertid med enkel majoritet besluta om annan företrädes- rätt. En förutsättning för ett sådant beslut är dock att beslutet inte förrycker den inbördes rätt som aktieslagen har på grund av bolagsordningen eller in- nebär att någon bereds otillbörlig fördel på aktieägares bekostnad (se 4 kap. 2 och 14 åå aktiebolagslagen och SOU 1971:15 s. 175 f.).

Artikel 29.4 i kapitaldirektivet tillåter att företrädesrätten begränsas eller upphävs genom beslut av bolagsstämman. Direktivet kräver emellertid som huvudregel att ett sådant beslut tas med en majoritet som inte får understiga två tredjedelar av de röster som är förenade med de företrädda värdepappe- ren eller det företrädda kapitalet. Bestämmelsen tolkas i så gott som samt- liga medlemsstater som ett krav på att beslutet skall biträdas av en kvalifice- rad majoritet av de vid stämman avgivna rösterna.

Skälen för regeringens förslag: Svensk rätt måste bringas i överensstäm— melse med reglerna i kapitaldirektivet. Regeringen föreslår därför att ett be- slut om att vid kontantemission awika från aktieägares företrädesrätt skall vara giltigt endast om det biträds av minst två tredjedelar av vid stämman avgivna röster och företrätt kapital. Detta är samma majoritetskrav som gäl- ler för ändring av bolagsordningen. Bolaget bör vara oförhindrat att i bolags- ordningen uppställa ännu strängare majoritetskrav.

9. Nedsättning av aktiekapitalet

Regeringens förslag: 1 aktiebolagslagen införs bestämmelser om att beslut om nedsättning av aktiekapitalet fordrar kvalificerad majori- tet.

De särskilda borgenärsskyddsregler som normalt gäller vid nedsätt— ning av aktiekapitalet görs tillämpliga även vid sådan nedsättning som sker för avsättning till reservfond.

Skyddet för bolagets borgenärer skall liksom hittills tillgodoses ge— nom ett förfarande vid domstol. Kretsen av de borgenärer som därvid skall ha möjlighet att kräva betalning eller säkerhet utvidgas.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 136, 294 — 302 och 304 310).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat kommitténs förslag utan invändning.

Bakgrund: Bestämmelserna om bolags aktiekapital är av stor betydelse för skyddet för bolagets borgenärer. Det har därför ansetts nödvändigt att uppställa vissa spärrar mot nedsättning av aktiekapitalet. Bestämmelser om detta finns i 6 kap. aktiebolagslagen.

Nedsättning får ske endast för vissa angivna ändamål. För det första får nedsättning ske för avsättning till rcscrvfond eller till omedelbar täckning av förlust enligt fastställd balansräkning, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital (se 6 kap. 1 & första stycket I aktiebolags- lagen). ] så fall är nedsättningen genomförd så snart beslutet har registrerats. Efter en sådan nedsättning är bolaget förhindrat att inom tre år besluta om vinstutdelning, såvida inte rätten lämnar sitt tillstånd till det (se 6 kap. 5 5).

Nedsättning får också ske för återbetalning till aktieägarna eller för avsätt-. ning till fri fond. Ett sådant nedsättningsbeslut anses inte genomfört förrän bolaget har sökt och fått rättens tillstånd till nedsättningen (se 6 kap. 6 och 7 åå).

En ytterligare form av nedsättning regleras i 6 kap. 8 &. Enligt denna bc- stämmelse kan för ett aktiebolag, vars aktiekapital får ändras utan ändring av bolagsordningen, i bolagsordningen tas in ett förbehåll att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av aktier. En sådan nedsättning förutsätter inte något tillstånd av rätten.

Ett beslut om nedsättning skall normalt fattas av bolagsstämman. Lagen uppställer därvid inte några krav på kvalificerad majoritet. I fråga om ned- sättning enligt 6 kap. 85 kan nedsättningsbeslutet i vissa fall fattas av styrel- sen.

Förfarandet inför rätten syftar till att skydda bolagets borgenärer. Rätten skall kalla bolagets borgenärer genom kungörelse i Post- och Inrikes Tid- ningar. Kända borgenärer skall tillställas särskilda underrättelser om kallel- sen. Om ansökan inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skall rätten ge sitt tillstånd till nedsättningen. Bestämmelserna gör undantag beträffande en borgenärsgrupp. Borgenärer som också är gäldenärcr i samma rättsförhål- lande skall nämligen inte kallas och har inte heller rätt till betalning eller säkerhet.

I kapitaldirektivet finns ganska detaljerade regler om nedsättning av ak- tiekapitalet. I följande avseenden skiljer sig reglerna från svensk rätt.

* Av artikel 3()jämförd med artikel 40 följer att ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet skall fattas av bolagsstämman med en majoritet som inte får understiga två tredjedelar av de röster som är förenade med de före- trädda värdepapperen eller det tecknade kapitalet. Bestämmelsen tolkas i så gott som samtliga medlemsstater som ett krav på kvalificerad majoritet av de vid stämman avgivna rösterna. Direktivet tillåter också nedsättning genom tvångsindragning av aktier (se artikel 36) under förutsättning att tvångsindragningen tillåts eller föreskrivs i stiftelseurkunden eller bolagsord- ningen. Om en sådan tvångsindragning är)?)"reskriven i stiftelseurkunden el-

Prop. 1993/942196

ler bolagsordningen, är det över huvud taget inte nödvändigt att bolagsstäm- man fattar beslutet om nedsättningen. Om tvångsindragningen endast ärtill- låten och samtliga berörda aktieägare inte har godkänt åtgärden, måste där- emot bolagsstämman besluta om nedsättningen. I så fall gäller emellertid inte något krav på kvalificerad majoritet. Detta slag av tvångsindragning motsvarar i huvudsak sådan inlösen som regleras i 6 kap. 85 aktiebolagsla- gen.

* I artikel 31 föreskrivs att, om det finns flera slag av aktier, bolagsstäm- mans beslut om nedsättning skall bli föremål för en särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av beslutet. Artikeln synes bland medlemsstaterna tolkas så att särskild omröstning skall företas bland ägare till redan utgivna aktier vilkas rätt försämras genom nedsätt- ningsbeslutet. Motsvarande bestämmelse gäller vid nedsättning genom tvångsindragning av aktier (se artikel 38).

* I artikel 32 anges att åtminstone de borgenärer, vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av beslutet om nedsättning, har rätt att få säkerhet för icke förfallna fordringar. Hur detta borgenärsskydd närmare skall utformas har överlämnats till medlemsstaterna själva att bestämma. Av medlemsstaternas lagstiftning måste dock framgå att nedsättningen inte gäl- ler eller någon utbetalning inte får ske förrän borgenärerna har fått gottgö- relse eller- en domstol har beslutat att deras framställan om gottgörelse inte behöver efterkommas. Någon begränsning av borgenärskretsen motsva- rande den som svensk rätt innehåller finns inte i direktivet.

Artikel 33 medger dock att bestämmelserna om borgenärsskydd inte till- lämpas i ett par nedsättningsfall. Det ena fallet är nedsättning för täckande av inträffad förlust. Det andra fallet är överföring till en reserv, som endast får användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom en fondemission. En ytterligare förutsättning för en sådan överföring till reserv är att denna därefter inte överstiger tio procent av det nedsatta aktiekapitalet.

Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av den tidigare redogö- relsen skiljer sig de svenska reglerna om nedsättning av aktiekapitalet i åt- skilliga avseenden från vad kapitaldirektivet kräver. Det gäller främst for- men för beslutet om nedsättning och formen för borgenärsskyddet. Det är därför nödvändigt att anpassa den svenska lagstiftningen till vad direktivet kräver. Direktivet kommer visserligen endast att bli tillämpligt på de publika aktiebolagen. Det finns emellertid inte något skäl att i nu aktuella avseenden ha olika regler för publika och privata aktiebolag. Regeringen föreslår där- för lagändringar som blir tillämpliga på båda bolagskategorierna.

Till att börja med kan konstateras att aktiebolagslagen inte innehåller nå- got sådant krav på kvalificerad majoritet som uppställs i artikel 30jämförd med artikel 40. Regeringen föreslår därför att bolagsstämmans beslut, i andra fall än som avses i 6 kap. 85, alltid skall fattas med en majoritet mot- svarande vad som krävs för en ändring av bolagsordningen enligt 9 kap. 14 &, dvs. beslutet måste biträdas av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

De krav som uppställs i artiklarna 31 och 38 bör tillgodoses genom en kompletterande majoritetsregel. I flertalet medlemsstater uppfattas artikel

31 som ett krav på särskild omröstning bland de aktieägare vars rätt försäm- ras genom nedsättningsbeslutet. Det är alltså fråga om den situation som i aktiebolagslagen brukar beskrivas som att ”rättsförhållandet mellan ak- tierna rubbas”. Ett exempel på detta är att nedsättning sker genom indrag- ning utan återbetalning av endast viss aktieägares aktier. För beslut om änd- ring i bolagsordningen som har sådan verkan uppställs redan i dag i 9 kap. 15 5 ett krav på mycket kvalificerad majoritet som mer än väl uppfyller direk- tivets krav. Denna bestämmelse blir utan vidare tillämplig i de fall då ett ned- sättningsbeslut, som rubbar rättsförhållandet mellan aktierna, är beroende av att bolagsordningen ändras. En motsvarande majoritetsregel bör uppstäl- las också för beslut om nedsättning som inte fordrar någon ändring av bo- lagsordningen men likväl medför att rättsförhållandet mellan aktier rubbas.

Som tidigare har konstaterats innehåller direktivet inte några närmare föreskrifter om hur skyddet för bolagets borgenärer skall utformas. Den svenska ordningen, där borgenärerna skyddas genom ett särskilt domstols- förfarandc, måste i huvudsak anses uppfylla direktivets krav. Regeringen är inte beredd att i detta lagstiftningsärende föreslå att handhavandet av till- ståndsärendena förs bort från domstolarna. Det kan emellertid förutsättas att Aktiebolagskommittén inom ramen för sitt fortsatta arbete överväger om handläggningen av dylika ärenden bör överlämnas till Patent- och registre- ringsverket på samma sätt som regeringen har föreslagit beträffande ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan.

Däremot finns det anledning att i vissa andra avseenden ändra de gällande reglerna. I vissa delar uppfyller nämligen de nuvarande nedsättningsreglerna inte de krav som uppställs i direktivets bestämmelser om borgenärsskydd. I svensk rätt behöver man, som tidigare har angivits, inte tillämpa de särskilda borgenärsskyddsreglerna om ändamålet med nedsättningen är avsättning till reservfond. Även direktivet medger ett sådant undantag, dock under förut- sättning att reserven inte överstiger tio procent av bolagets aktiekapital. Re- servfonden i ett svenskt aktiebolag kan emellertid mycket väl överstiga tio procent av aktiekapitalet. I 12 kap. 45 första stycket 1 föreskrivs t.o.m. att viss avsättning av bolagets vinst skall ske till reservfonden, så länge denna inte uppgår till 20 procent av aktiekapitalet. Regeringen är inte beredd att föreslå någon ändring i fråga om reservfondens storlek. Det synes lämpligare att utforma regelsystemet så att rättens tillstånd måste inhämtas även vid nedsättning som sker för avsättning till reservfond. Det innebär att borgenä- rerna ges möjlighet att kräva betalning eller tillfredsställande säkerhet för sina fordringar även i samband med sådan nedsättning.

Svensk rätt kräver inte heller någon domstOISprövning vid nedsättning ge- nom inlösen enligt 6 kap. 8 5. Artikel 36 medger emellertid inte något gene- rellt undantag från bestämmelserna om borgenärsskydd. Artikeln tillåter visserligen att bestämmelserna inte tillämpas när nedsättning sker med ut- nyttjande av utdelningsbara medel. En förutsättning för detta är dock att medlen överförs till en reserv som inte får betalas ut till aktieägarna utan endast får användas för att täcka en inträffad förlust eller för fondemission (se artikelns littera d). Mot bakgrund av detta bör ett krav på domstolspröv- ning som huvudregel uppställas även vid inlösen enligt 6 kap. 8 5. Denna hu- vudregel bör emellertid kompletteras med en undantagsbestämmclse som

motsvarar direktivets undantagsbestämmelse. Det skall således inte vara nödvändigt att inhämta rättens tillstånd till nedsättningen om ett belopp som motsvarar det nominella värdet av de inlösta aktierna samtidigt överförs till reservfonden.

De gällande svenska bestämmelserna om borgenärsskydd omfattar inte borgenärer som också är gäldenärer i samma rättsförhållanden. Rättsläget är i denna del detsamma som vid fusion (se avsnitt 6.5 ovan). Kapitaldirektivet innehåller emellertid inte något undantag av detta slag. Artikel 32 medger endast att undantag görs beträffande sådana borgenärer som har betrygg- gande säkerhet för sina fordringar eller när bolagets ställning är sådan att säkerhet inte behövs. I likhet med vad som tidigare har uttalats i fråga om borgenärsskyddet vid fusion anser regeringen att den nuvarande begräns- ningen av borgenärskretsen inte är förenlig med EG-rätten.

Bestämmelserna om borgenärsskydd vid nedsättning av aktiekapitalet bör därför ändras. I de fall frågan om nedsättning av aktiekapitalet skall prövas av domstol bör även de borgenärer som samtidigt är gåldenärer i samma rättsförhållande kallas av rätten och ha möjlighet att påfordra betalning eller säkerhet. Endast de borgenärer som har rätt till betalning enligt den statliga lönegarantin vid konkurs bör undantas från bestämmelserna om borgenärs-

skydd.

10. Förvärv av egna aktier m.m.

Regeringens forslag: I aktiebolagslagen införs ett uttryckligt förbud för aktiebolag att teckna egna aktier eller aktier i moderbolag. Om en sådan aktieteckning ändå sker, skall stiftarna eller styrelsens ledamö- ter vara solidariskt betalningsskyldiga för de tecknade aktierna.

Om någon tecknar aktier i ett bolag i eget namn men för bolagets eller dess dotterbolags räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

Liksom hittills skall ett aktiebolag endast i vissa undantagsfall få förvärva egna aktier. I sådana fall skall aktierna alltid avyttras senast tre år efter förvärvet. Om detta inte sker, skall de förvärvade aktierna vara ogiltiga.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betän- kandet s. 137, 268, 270 272).

Remissinstanserna har inte framfört några invändningar i denna del. Bakgrund: Aktiebolagslagen innehåller i dag inte något uttryckligt förbud för ett bolag att teckna egna aktier. Vid en sådan aktieteckning skulle det emellertid råda identitet mellan aktietecknare och bolag. En sådan rätts- handling torde enligt svensk rätt inte kunna tilläggas någon rättsverkan.

I 7 kap. l & finns bestämmelser om aktiebolags rätt att förvärva egna aktier eller ta emot sådana aktier som pant. Som huvudregel är sådana förvärv ogil- tiga. Det gäller även avtal som innebär att ett dotterföretag förvärvar eller såsom pant tar emot aktie i moderbolaget.

I några undantagsfall får emellertid ett aktiebolag förvärva egna aktier el- ler aktier i moderbolag. Så är för det första fallet när aktierna ingår i en af- färsrörelse som bolaget övertar. Vidare får aktiebolaget på auktion ropa in egna eller moderbolagets aktier som har utmätts för bolagets fordran. Slutli- gen får aktiebolaget förvärva egna aktier i samband med att bolaget löser in aktier enligt 13 kap. 3 & aktiebolagslagen. Bolaget är dock skyldigt att göra sig av med aktierna så snart som möjligt. Detta kan ske genom att aktierna dras in genom nedsättning av aktiekapitalet. Det kan också ske genom avytt- ring av aktierna. Sådan avyttring skall ske så snart det kan göras utan förlust. I fråga om aktier som har förvärvats som en del av en affärsrörelse finns en särskild begränsning. Sådana aktier måste avyttras senast två år efter förvär- vet, såvida inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ger företaget tillstånd att behålla aktierna under längre tid.

I kapitaldirektivet finns bestämmelser om teckning och förvärv av egna aktier. Artikel 18 innehåller ett uttryckligt förbud mot teckning av egna ak- tier. Aktier som tecknas i strid med detta förbud skall betalas av stiftarna (jfr artikel 3 i) eller, vid ökning av aktiekapitalet, av medlemmarna av styrelsen eller direktionen. Direktivet tillåter dock medlemsstaterna att i den natio- nella lagstiftningen bestämma att de angivna personerna skall gå fria från betalningsansvar om de kan visa att de inte har försummat något.

I artikel 18 finns också en bestämmelse som skall förhindra att bolag teck- nar egna aktier genom en bulvan. I denna del föreskriver direktivet att, om aktierna i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räk- ning, denne skall anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

Direktivet uppställer inte något generellt förbud mot förvärv av egna ak- tier. Däremot kräver direktivet att, om lagstiftningen tillåter förvärv av egna aktier, lagstiftningen även skall innehålla vissa villkor för sådana förvärv, däribland normalt att förvärvet skall godkännas av bolagsstämman (se arti- kel 19). Medlemsstaterna behöver dock inte uppställa sådana villkor i ett an- tal särskilt uppräknade situationer (se artikel 20.1). Så är fallet när förvärvet ingår i en allmän förmögenhetsövergång och när förvärvet sker i syfte att uppfylla en lagstadgad skyldighet. Så är också fallet om aktierna ropas in vid en exekutiv auktion som äger rum för att infria en fordran som bolaget har mot en aktieägare. I de nu angivna situationerna måste emellertid aktierna, om deras nominella värde överstiger tio procent av aktiekapitalet, avyttras inom en tid av högst tre år (se artikel 20.2). Om aktierna inte avyttras inom denna tid, skall de förklaras ogiltiga. Därvid skall ivissa fall även nedsättning av aktiekapitalet ske (se artikel 20.3). Vid tillämpningen av dessa bestäm- melser skall mottagande av aktier som säkerhet jämställas med förvärv (se artikel 24).

Skälen för regeringens förslag: Den redogörelse som nu har lämnats ger vid handen att aktiebolagslagen inte i alla hänseenden uppfyller de krav som kapitaldirektivet uppställer.

Vad först gäller teckning av egna aktier saknar lagen sålunda uttryckliga bestämmelser om förbud mot sådan teckning. Lage-n innehåller inte heller någon motsvarighet till direktivets bestämmelser om betalningsansvar för stiftare eller styrelseledamöter. Inte heller innehåller aktiebolagslagen be- stämmelser om aktieteckning i eget namn men för bolagets räkning. Bestäm-

melser av de nu angivna slagen måste alltså införas i aktiebolagslagen. När det gäller förvärv av egna aktier uppfyller aktiebolagslagen iväsentliga delar direktivets krav. Lagen tillåter förvärv av egna aktier endast i några undan- tagssituationer där också direktivet godtar sådana förvärv. ] två avseenden skiljer sig emellertid svensk rätt från direktivet, nämligen i fråga om den tids- frist inom vilken sålunda förvärvade aktier måste avyttras och i fråga om på- följden när sådana aktier inte avyttras.

I fråga om tidsfristen för avyttring av aktier skulle en direkt anpassning till direktivbestämmelserna kunne ske genom att de nuvarande reglerna om avyttring av egna aktier kompletterades med särskilda regler som skulle gälla enbart när bolagets innehav av egna aktier överskred den i direktivet angivna tioproeentsgränsen. Det finns emellertid knappast skäl att ha olika avyttringsregler beroende på hur stort bolagets innehav av egna aktier är. Bestämmelserna bör därför i stället utformas så att samtliga egna aktier som förvärvas med stöd av undantagsbestämmelserna skall avyttras så snart det kan ske, dock senast tre år efter förvärvet. Vidare bör dispensmöjligheten avseende aktie som har förvärvats genom övertagande av affärsrörelse en dispensmöjlighet som nästan aldrig har utnyttjats utmönstras ur lagstift- ningen.

Vad sedan gäller påföljden när aktier inte avyttras inom tidsfristen bör i lagen föreskrivas att sådan underlåtenhet medför att dessa aktier är ogiltiga. En sådan ogiltighet medför att antalet giltiga aktier inte längre svarar mot aktiekapitalet. Bolaget bör därför vara skyldigt att fatta beslut om nedsätt- ning av aktiekapitalet vid nästkommande bolagsstämma.

11. Aktiebolags ställföreträdare

Regeringens förslag: Ett aktiebolag skall inte vara bundet av rätts- handlingar som ett bolagsorgan har vidtagit om åtgärden står i strid med aktiebolagslagens regler om bolagsorganets behörighet. Ett ak- tiebolag skall inte heller vara bundet av de rättshandlingar som dess ställföreträdare vidtar om åtgärden står i strid med legala befogen- hetsinskränkningar och bolaget visar att dess motpart insåg eller bort inse att så var fallet. Däremot skall ett aktiebolag inte kunna undgå bundenhet av rättshandlingar som dess ställföreträdare vidtagit, där- för att styrelsen eller verkställande direktören har handlat i strid med bolagets verksamhetsföremål eller överskridit någon annan av bola- get meddelad befogenhetsinskränkning.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens för- slag. Kommittén har dock ansett att bolaget inte heller skall kunna undgå bundcnhet om en särskild firmatecknare har handlat i strid med en av bola- get meddelad befogenhetsinskränkning. Vidare har kommittén inte tagit ställning till vad som skall gälla i fråga om rättshandlingar vilka står i strid med en befogenhetsinskränkning som följer av lag utan har ansett att den

1 20

frågan bör överlämnas till rättspraxis (se betänkandet s. 137 — 139 och 221 226).

Remissinstanserna: Det har inte riktats någon invändning mot kommitténs förslag att ett aktiebolag inte skall vara bundet av de rättshandlingar som dess företrädare företar i strid med aktiebolagslagens regler om bolagsorga- nens kompetens. Det har inte heller gjorts någon invändning mot förslaget att bolaget inte skall kunna undgå bundenhet på grund därav att ställföreträ- daren har handlat i strid med någon befogenhetsinskränkning som bolaget har meddelat.

Flera remissinstanser, såsom Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrät- ten i Stockholm, Finansinspektionen, Patent- och registreringsverket, Sveri- ges Advokatsamfund och Sveriges Revisorssamfund, har däremot ifrågasatt om bolaget bör gentemot en ondtroende motpart vara bundet av rättshand- lingar som ligger utanför föremålet för bolagets verksamhet.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Sveriges Advokatsam- fund har uttalat att lagstiftaren även bör reglera den situationen då en ställfö- reträdare har handlat i strid med någon i lag meddelad befogenhetsbegräns- ning.

Bakgrund: Aktiebolagslagens regler om de olika bolagsorganens kompe- tens utgår från att bolagsstämman är bolagets högsta beslutande organ. Stämman har en exklusiv beslutanderätt i en rad viktiga frågor. Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bolagets angelägen- heter. Den verkställande direktören skall ha hand om den löpande förvalt- ningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Han kan även vidta vissa andra åtgärder, om styrelsens beslut inte kan awaktas utan väsentlig olägenhet (se 8 kap. 65 aktiebolagslagen).

Det är styrelsen som företräder bolaget och tecknar dess firma. Styrelsen har möjlighet att bemyndiga en eller flera personer att teckna bolagets firma, såvida inte förbud mot detta har tagits in i bolagsordningen (se 8 kap. llå andra stycket). Den verkställande direktören har alltid alltså även utan be— myndigande från styrelsen - rätt att företräda bolaget i fråga om sådana åt— gärder som ankommer på honom, dvs. i första hand sådana uppgifter som ligger inom den löpande förvaltningen men, när styrelsens beslut inte kan awaktas utan väsentlig olägenhet, även ifråga om andra åtgärder (se 8 kap. 12 å).

Reglerna om kompetensfördelningen mellan stämman, styrelsen och den verkställande direktören är tvingande. Stämman kan inte fatta beslut om att styrelsens eller den verkställande direktörens behörighet (kompetens) skall vara mera begränsad än vad som följer av aktiebolagslagen.

Styrelsens, den verkställande direktörens och firmatecknarnas befogenhet kan emellertid vara inskränkt genom föreskrifter av ett överordnat bolagsor— gan. Styrelsen är sålunda normalt skyldig att rätta sig efter de föreskrifter som bolagsstämman ger. Den verkställande direktören skall följa de riktlin— jer som styrelsen har dragit upp. Vidare kan i bolagsordningen ställas krav på att vissa åtgärder får ske endast med godkännande från stämman. Stäm— man kan alltså i viss utsträckning ge anvisningar till styrelsen som i sin tur kan ge anvisningar till den verkställande direktören. Till detta kommer att

Prop. 1993/94zl96

ställföreträdarnas befogenhet kan vara inskränkt till följd av regler i aktiebo- lagslagen, t.ex. jävsbestämmelscr.

Om i lagen eller inom bolaget uppställda behörighets- och befogenhets- regler överskrids, kan det leda till att den aktuella rättshandlingen inte blir bindande mot bolaget. I det följande anges — utifrån gällande rätt några typsituationer.

1) Om ett bolagsorgan företar en rättshandling eller fattar ett beslut som det enligt aktiebolagslagen inte har behörighet att företa eller fatta, blir rättshandlingen eller beslutet inte bindande mot bolaget oavsett om bolagets motpart har varit i god tro. Så kan t.ex. styrelsen inte genom beslut eller avtal ålägga bolaget att ändra sin bolagsordning, eftersom aktiebolagslagen bygger på att endast bolagsstämman kan besluta om ändring i bolagsord- ningen.

2) En annan form av behörighetsöverskridande kan föreligga när ett bo- lagsorgan överträder någon i aktiebolagslagen meddelad förbudsregel. I doktrinen har som exempel på sådana behörighetsöverskridanden nämnts t.ex. förvärv av egen aktie.

3) I 8 kap. 145 första meningen aktiebolagslagen finns bestämmelser om bolagets bundenhet vid befogenhetsöverskridanden. Där stadgas att rätts- handlingen inte är gällande mot bolaget, om ställföreträdaren har överskri- dit sin befogenhet och den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att så var fallet. Bestämmelsen blir tillämplig om en styrelse eller en verkställande direktör har handlat inom den av aktiebolagslagen givna behörigheten men har brutit mot särskilda av stämman respektive sty- relsen meddelade inskränkande föreskrifter. Den blir också tillämplig på en särskild firmatecknare som företar en rättshandling utan att ha bolagets upp- drag till detta.

4) Även överträdelser av i lag meddelade föreskrifter kan ibland vara att bedöma som befogenhetsöverskridanden. Ett exempel på en sådan före- skrift ärjävsregeln i 8 kap. 10 & aktiebolagslagen. En styrelseledamot eller en verkställande direktör får enligt denna regel inte handlägga frågor om avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga frågor om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagets. Frågan om beslutet eller rättshand- lingen kan göras gällande mot bolaget brukar även i detta fall avgöras enligt bestämmelsen i 8 kap. 145 första meningen. Det innebär att rättshandlingen blir bindande för bolaget om motparten har varit i god tro. Detsamma får anses gälla om styrelsen bryter mot generalklausulen i 8 kap. 135, dvs. om den fattar ett beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare (jfr Nial, Svensk associationsrätt, 5 u. s. 234).

5) Ett bolagsorgan kan slutligen överskrida gränsen för sin kompetens ge- nom att fatta ett beslut eller vidta en rättshandling som strider mot bolagets syfte eller går utöver det i bolagsordningen angivna verksamhetsföremålet. I svensk rätt brukar även denna situation bedömas enligt 8 kap. 145 första meningen aktiebolagslagen. Bolaget är alltså inte bundet av beslutet eller rättshandlingen annat än om bolagets motpart har varit i god tro (jfr Nial a.a. s.230).

En särskild bestämmelse (8 kap. 145 andra meningen) behandlar beslut och rättshandlingar som den verkställande direktören företar. Dennes behö- righet är som tidigare har nämnts begränsad till åtgärder inom ramen för den löpande förvaltningen men den kan under vissa förutsättningar sträcka sig även utanför denna ram. Om den verkställande direktören företar rätts- handlingar som ligger utanför den löpande förvaltningen utan att det förelig- ger sådana särskilda förutsättningar rör det sig principiellt om den situation som har beskrivits i punkten 1 ovan och som normalt aldrig leder till bunden- het för bolaget. Av 8 kap. 14å andra meningen följer emellertid att, när den verkställande direktören har överskridit sin behörighet, rättshandlingen ändå kan vara bindande för bolaget om motparten var i god tro.

I god tro anses den vara som varken insåg eller bort inse att befogenheten respektive behörigheten överskreds. Vid tillämpningen av godtrosreglerna har de uppgifter som finns registrerade i aktiebolagsregistret stor betydelse. Vad som finns i aktiebolagsregistret anses ha kommit till tredje mans känne- dom såvida det inte av omständigheterna framgår att denne varken ägde el- ler kunde äga kännedom om uppgiften (se 18 kap. 35). I fråga om sådana uppgifter som skall registreras i aktiebolagsregistret, t.ex. uppgifter om fir- matecknare, blir det därför som regel avgörande vad som har kunnat utläsas ur registret. Till de uppgifter som skall tas in i aktiebolagsregistret hör också bolagsordningen. Denna skall bl.a. innehålla uppgifter om föremålet för bo- lagets vcrksamhet. Vissa förhållanden kommer emellertid aldrig till uttryck i aktiebolagsregistret. Så är fallet med t.ex. inskränkningar i en firmateckna- res befogenhet. I sådana fall saknar givetvis registeruppgifterna betydelse för frågan om tredje man har varit i god tro.

I publicitetsdirektivet, artikel 9, finns bestämmelser om giltigheten av bo— lagets förpliktelser vid olika slag av kompetensöverskridande. De första två punkterna i artikeln har följande lydelse.

1. Ett bolag förpliktas mot tredje man genom bolagsorganens åtgärder även om åtgärderna inte omfattas av föremålet för bolagets verksamhet, under förutsättning att åtgärderna inte ligger utanför den rätt att företräda bolaget som lagen tillerkänner bolagsorganen eller tillåter att dessa tillerkänns. Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att ett bolag inte förpliktas av sådana åtgärder som ligger utanför föremålet för bolagets verksamhet, om bolaget visar att tredje man kände till att åtgärden inte omfattades av före- målet för bolagets verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det; enbart offentliggörandet av bolagsordningen är därvid inte tillräckligt som bevis.

2. Begränsningar i bolagsorganens rätt att företräda bolaget på grund av bolagsordningen eller på grund av beslut av ett bolagsorgan kan inte åbero- pas mot tredje man, även om begränsningarna har offentliggjorts.

Bestämmelserna i första punkten i artikeln innebär att ett bolag alltid för- pliktas av de åtgärder som ett bolagsorgan företar inom ramen för sin behö- righet. Endast i lag föreskrivna begränsningar i bolagsorganens behörighet kan åberopas mot tredje man. Avgörande är inte om åtgärden ligger utanför den kompetens som bolagsorganct rent faktiskt kan ha tillerkänts, t.ex. ge- nom beslut i bolagsordningen eller genom beslut av ett överordnat bolagsor- gan, utan om åtgärden ligger utanför den kompetens som lagen tillåter att bolagsorganet tillerkänns (se första punkten första stycket).

Om bolaget genom en föreskrift i bolagsordningen eller genom ett beslut av ett bolagsorgan har begränsat kompetensen för något bolagsorgan, kan en sådan begränsning inte göras gällande mot tredje man. Detta följer av artikelns andra punkt. Det är här fråga om sådana begränsningar som i svensk rätt betraktas som befogenhetsinskränkningar. Enligt direktivet skall bolaget i dessa fall alltid vara bundet av bolagsorganet åtgärder, oavsett om motparten var i god tro eller inte. Huruvida en sådan beslutad begränsning har offentliggjorts eller inte saknar också betydelse.

Föreskrifterna i direktivets andra punkt kan synas vara en från bolagets synpunkt mycket sträng ordning. ] tysk rätt, där bestämmelsen har sitt ur- sprung, kompletteras den av andra ogiltighetsregler. I tysk rättspraxis går nämligen bolaget fritt från bundenhet om det framkommer att tredje man har samverkat med bolagsorganet för att skada bolaget eller att bolagsorga- net på annat sätt uppenbart har missbrukat sin kompetens. En motsvarande inskränkning i bestämmelsens tillämpningsområde hari doktrinen föresprå- kats även i fråga om den nu aktuella direktivbestämmclsen. Frågan diskute- rades under förarbetena till direktivet. Det ansågs då att bolaget hade rätt att åberopa ett befogenhetsöverskridande mot en tredje man som hade handlat i vetskap om att bolagets ställföreträdare missbrukat sin ställning el- ler samverkat med hOnom i avsikt att skada bolaget (”kollusion”). Å andra sidan ansågs inte blotta vetskapen om befogenhetsöverskridandet ha denna verkan. Vid diskussionen i ministerrådet övervägdes möjligheten av att föra in dessa klarlägganden i texten men idén förkastades. ] stället överlämnades det till de nationella rättsordningarna att lösa frågan inom ramen för den allmänna rätten (se Gomard, Aktieselskaber og anpartssclskaber, 1986, s. 143 f., och van Ommeslaghe, La premiere directive du conseil du 9 mars 1968 en matiere de SOcietés, i Cahiers de droit européen, 1969, s. 632).

I ett avseende ger artikeln möjlighet att utforma lagstiftningen så att bola- get inte blir bundet gentemot en ondtroende motpart (se punkten 1, stycke 2). Detta gäller i fråga om åtgärder som ligger utanför bolagets verksamhets- föremål. Huvudregeln är även här att bolaget blir bundet av åtgärden. Med- lemsstaterna får emellertid föreskriva att bolaget i sådana fall inte skall vara bundet av rättshandlingen, om det visar att tredje man kände till att åtgärden inte omfattades av föremålet för bolagets verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det.

Skälen för regeringens förslag: De nu redovisade direktivbestämmclscrna gör det nödvändigt att göra vissa ändringar i de nuvarande svenska bestäm- melserna. Detta gäller i första hand de i direktivet behandlade frågorna om bolagets bundenhet vid överskridande av verksamhetsföremålet och annat överskridande av halogen/1et.rinskränkningar som bolaget har beslutat. Di- rektivet tar inte upp bolagets bundenhet vid överskridande av befogenhetsin- skränkning sam/öljcrav lag. Eftersom detta är en situation som har ett nära samband med övriga frågor, finns det givetvis anledning att överväga även denna fråga.

För att anpassa den svenska lagstiftningen till direktivets krav har kommit- tén föreslagit att bOItlget alltid skall vara bundet av de rättshandlingar som styrelsen, en särskild firmatecknare eller den verkställande direktören har

företagit å bolagets vägnar, såvida ställföreträdaren inte har handlat i strid med aktiebolagslagens regler om bolagsorgans kompetens.

Regeringen ansluter sig i väsentliga delar till kommitténs förslag. I några viktiga avseenden bolagets bundenhet vid överträdelser av legala befogen- hetsinskränkningar samt bolagets bundenhet av rättshandlingar som har vid- tagits av särskilda firmatecknare — har regeringen emellertid en annan upp- fattning.

Överskridande av legal behörighet

Regeringen delar kommitténs uppfattning att ett aktiebolag inte skall vara bundet av rättshandlingar som en ställföreträdare har vidtagit på bolagets vägnar men som ställföreträdaren enligt lag inte har haft behörighet att företa. Till denna kategori hör i första hand de fall då ett bolagsorgan har vidtagit en åtgärd som enligt lag endast kan vidtas av ett annat bolagsorgan. Hit bör också räknas beslutsfattande i strid med sådana förbudsregler som enligt gällande synsätt medför att bolaget inte är bundet av av rättshand- lingen, exempelvis förvärv av egna aktier.

Överskridande av befogenhet enligt bolagsordning och liknande

En annan fråga gäller bolagets bundenhet av rättshandlingar som inneburit att styrelsen eller den verkställande direktören har överskridit sin befogen- het genom att handla i strid med föreskrifter som har meddelats i bolagsord- ningen eller av ett överordnat bolagsorgan. Här anser regeringen, i likhet med kommittén, att regelverket måste utformas så att bolaget aldrig i vart fall inte på associationsrättsliga grunder kan undgå bundenhet. Detta är en konsekvens av artikel 9.2. Det medför att godtrosregeln i 8 kap. 145 första meningen i denna del inte kan bibehållas. Frågan om hur överträdelser av bolagsordningens verksamhetsbestämmelser bör regleras kommer att be- handlas senare.

Överskridande av legal befogenhet

En ytterligare fråga är hur överträdelser av legala befogenhetsinskränk— ningar skall behandlas. Exempel på en sådan fråga är att en styrelseledamot deltagit i beslutsfattandet i en fråga trots att han ärjävig. Hittills har godtros- regeln i 8 kap. 145 första meningen brukat tillämpas på dessa situationer. Direktivet kan, såsom tidigare har påpekats, inte anses ta ställning i frågan. Kommittén har uttalat att det bör överlämnas till rättstillämpningen att från fall till fall avgöra om bolaget i dessa situationer skall vara bundet av rättshandlingen. Två remissinstanser, Juridiska fakulteteten vid Stockholms universitet och Sveriges Advokatsamfund, har invänt att frågan om bolagets bundenhet även i dessa fall bör regleras i lag. Advokatsamfundet har föror- dat att den godtrosregel som i dag tillämpas i dessa situationer bibehålls. Regeringen delar uppfattningen att denna fråga inte bör lämnas oregle- rad. Vi har övervägt om det är lämpligt att behandla överträdelser av legala befogenhetsinskrz'inkningar på samma sätt som överträdelser av andra befo—

genhetsinskränkningar. För detta talar bl.a. intresset av en enhetlig regle- ring. Vi har emellertid kommit till slutsatsen att det inte finns tillräckliga skäl att ändra på den ordning som gäller i dag. Frågan om bolagets bundenhet vid överträdelser av legala befogenhetsinskränkningar bör alltså enligt rege- ringens uppfattning avgöras på samma sätt som hittills. Det innebär att bola- get inte skall vara bundet av rättshandlingen om det visar att motparten insåg eller bort inse att ställföreträdaren överträdde sin legala befogenhet.

Överskridande av bolagsordningens bestämmelse om verksamhetsföremålet

En särskild fråga är om Sverige bör utnyttja den särskilda undantagsbestäm- melsen i artikel 9.1 stycke 2 om överskridande av föremålet för bolagets verksamhet. Bestämmelsen innebär att medlemsstaterna får föreskriva att bolaget under vissa förutsättningar inte är bundet av åtgärder som ligger utanför verksamhetsföremålet. Kommittén har inte ansett att det finns skäl för att utnyttja detta undantag. Det innebär att bolaget även i dessa situatio- ner skulle vara bundet av vad ett behörigt bolagsorgan företar sig å bolagets vägnar och att motpartens goda eller onda tro därvid skulle vara utan bety- delse.

Förslaget att inte utnyttja den nämnda undantagsbestämmelsen har till- styrkts eller lämnats utan invändning av de remissinstanser som företräder näringslivet. Flera andra remissinstanser har däremot hävdat att Sverige bör utnyttja undantaget. Sålunda har Patent- och registreringsverket betonat önskemålet att bolagsordningarna innehåller tydliga verksamhetsbestäm- melser och menat att detta intresse främjas om undantaget utnyttjas. Finans- inspektionen har hävdat att kommitténs förslag försvagar styrelsens ställning och dess möjligheter till kontroll i fråga om verkställande direktörens och andra ställföreträdares kompetens. Svenska Revisorssamfundet har menat att Sverige bör utnyttja undantagsbestämmelsen för att bolaget skall få möj- lighet att ingripa mot illojala transaktioner från ställföreträdares sida.

Regeringen vill understryka vikten av att regelverket utformas så att tredje mans skyddsintresse tillgodoses. Det är rimligt att risken för att bola- gets ställföreträdare handlar illojalt helt och hållet bärs av bolaget. Det är också i Omsättningens intresse att tredje man kan ingå rättshandlingar med bolagets ställföreträdare utan att närmare behöva överväga om åtgärden lig- ger inom ramen för bolagets verksamhetsföremål eller inte. Därvid bör sär- skilt beaktas att verksamhetsbestämmelserna i bolagsordningen ofta är för- åldrade eller mycket vagt utformade och ibland rentav kan synas sakna an- knytning till den verksamhet som bolaget rent faktiskt bedriver. Detta gör det synnerligen svårt för bolagets motparter att bedöma om en rättshandling ligger inom ramen för bolagets verksatnhetsföremål.

Det kan visserligen invändas att den undantagsbcstämmelse som direkti- vet tillåter innebär att bolaget måste visa att tredje man kände till att åtgär- den låg utanför verksamhetsföremålet eller med hänsyn till omständighe— terna inte kunde vara omedveten om det. En tredje man i god tro borde alltså, kan det hävdas, inte löpa någon risk. Å andra sidan medför även en sådan bestämmelse att tredje man under alla förhållanden måste lägga vikt

vid den kunskap han har om bolagets verksam hetsföremål, något som redan det kan hämma omsättningens intressen.

Mot bakgrund av att verksamhetsbestämmelserna ofta är vagt utformade och det förhållandet att tredje man som regel inte har kännedom om bestäm- melsernas utformning framstår en undantagsbestämmelse av det slag som di- rektivet tillåter som ett mycket trubbigt och ineffektivt remedium mot olika slag av missbruk från ställföreträdarens sida. Det bör särskilt understrykas att det förhållandet att verksamhetsföremålet är beskrivet i bolagsordningen som finns tillgänglig hos Patent- och registreringsverket enligt direktivet inte får ges den verkan att tredje man skall anses ha kännedom om det. Direkti- vet stadgar nämligen uttryckligen att offentliggörandet av bolagsordningen inte är tillräckligt som bevis för att tredje man varit i ond tro.

Det kan visserligen förekomma fall då det står helt klart att ställföreträda- ren har gått utöver bolagets verksamhetsföremål och då det därför framstår som oskäligt att bolaget trots det skall bli bundet av åtgärden. I tysk rätts- praxis har, som tidigare har nämnts, utvecklats vissa rättsprinciper som inne- bär att avtalet i sådana fall inte kan göras gällande. Uttalanden i samband med direktivets tillkomst måste förstås som att medlemsstaterna är oförhind- rade att vid sidan av associationsrätten utveckla rättsregler av detta slag. Även svensk rätt innehåller liknande regler som kan tillämpas också på avtal där ena eller båda parter utgörs av bolag. Avtalslagens ogiltighetsregler, i första hand 33 och 36 55, torde ge minst lika goda förutsättningar att komma till rätta med överträdelser av vcrksamhetsföremålet som bibehållandet av en särskild ondtrosregel i aktiebolagslagen.

Regeringen kan på grund av det anförda inte finna att det skulle föreligga ett behov av att utnyttja direktivets undantagsbestämmelse. Det är visserli- gen, som Patent- och registreringsverket har framhållit, värdefullt att det finns en klar verksamhetsbestämmelse i bolagsordningen och att denna re- spekteras av bolagets företrädare. Verksamhetsbestämmelser bör emellertid upprätthållas och sanktioneras på annat sätt än genom bestämmelserna om ställföreträdares behörighet och befogenhet.

Regeringen ansluter sig således till kommitténs bedömning att Sverige inte bör införa någon särskild regel om bolags bundenhet av rättshandlingar som ligger utanför bolagets verksamhetsföremål.

Åtgärder som vidtas av särskilda firmatecknare

En ytterligare fråga är om den nu förordade regleringen bör gälla inte endast styrelse och verkställande direktör utan också särskilda firmatecknare. Arti- kel 9 i publicitetsdirektivet gäller endast rättshandling som vidtagits av bo- lagsorgan. Endast stämman, styrelsen och verkställande direktören torde vara att anse som bolagsorgan i direktivets mening. De svenska reglerna om särskilda firmatecknare som kan men inte behöver vara ledamöter av styrel- sen saknar egentlig motsvarighet i EU—staterna. ] exempelvis tysk rätt kom— pletteras i stället den associationsrättsliga lagstiftningens regler om styrelse- ledamötcrs firmateckningsrätt med regler om prokura.

Kommittén, som har noterat att direktivets krav inte gäller särskilda fir- matecknare, har ansett att det inte finns skäl att i detta sammanhang be-

handla de åtgärder som en sådan har vidtagit annorlunda än åtgärder som bolagsorganen har vidtagit. Den nuvarande ondtrosregeln som innebär att bolaget inte är bundet av ställföreträdarens rättshandlingar om motparten insett eller bort inse att ställföreträdaren överträtt sin befogenhet skulle alltså upphävas också i fråga om särskilda firmatecknare. Kommitténs upp- fattning har inte mött några invändningar under remissbehandlingen.

Den särskilde firmatecknaren står i väsentliga avseenden en vanlig full- mäktig nära. De skillnader som förekommer avser huvudsakligen det sätt på vilket behörigheten komtner till uttryck. Sålunda grundar den särskilde firmatecknaren sin behörighet på ett beslut av styrelsen, medan fullmäktigen grundar sin behörighet på fullmakten. Vidare skall uppgift om den särskilde firmatecknaren offentliggöras genom registrering i aktiebolagsregistret, mc- dan fullmäktigens behörighet endast kommer till uttryck i fullmakten. När det gäller frågor om befogenhet är emellertid rättsläget väsentligen det- samma. Såväl den särskilde firmatecknarens som fullmäktigens befogenhet är beroende av att han har fått ett uppdrag att handla på bolagets (fullmakts- givarens) vägnar. Vidare är befogenhetens omfattning beroende av de in- skränkande instruktioner som bolaget eller fullmaktsgivaren kan ha medde- lat. I fråga om huvudmannens bundenhet när mellanmannen har överskridit sin befogenhet gäller samma regler vare sig rättshandlingen har vidtagits av en särskild firmatecknare eller av en fullmäktig. Om en fullmäktig handlar utan uppdrag eller överskrider inskränkande instruktioner, är rättshand- lingen sålunda inte bindande mot fullmaktsgivaren om tredje man insåg eller bort inse att fullmäktigen överskred sin befogenhet (se 11 5 första stycket avtalslagen).

Enligt regeringens mening har det inte framkommit tillräckliga skäl att ändra på den nuvarande ordningen, såvitt gäller särskilda firmatecknare. Det framstår varken från bolagets eller tredje mans synpunkt som motiverat att i detta sammanhang behandla särskilda firmatecknares och fullmäktiges befogenhetsöverskridanden på olika sätt. I fråga om särskilda firmateckna- res befogenhetsöverskridanden bör man alltså behålla den nuvarande ond- trosregeln.

12. Olovlig vinstutdelning

Regeringens förslag: Liksom hittills skall medel som ett aktiebolag har utbetalat i strid med aktiebolagslagen som regel betalas tillbaka. I fråga om utbetalning som har skett i form av vinstutdelning skall dock mottagaren vara återbäringsskyldig endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att en aktie-ägare skall vara skyldig att återbetala olovlig vinstutdelning endast om bolaget visar att han måste antas ha ägt vetskap om att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen (se betänkandet s. 139, 266 och 267).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte gjort några invändningar mot kommitténs förslag.

Bakgrund: Aktieägarna har inte rätt att förfoga fritt över bolagets medel. Bolagets medel får sålunda utbetalas till aktieägarna endast enligt aktiebo- lagslagens regler om vinstutdelning, om nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller om utskiftning vid bolagets likvidation (se 12 kap. 1 å). Om medel utbetalas till aktieägare i strid med aktiebolagslagens bestämmel- ser, skall mottagaren återbära medlen jämte ränta.' Från denna regel om återbetalningsskyldighet finns dock ett undantag. Om mottagaren hade skä- lig anledning att anta att utbetalningen utgjorde laglig vinstutdelning, är han inte återbetalningsskyldig (se 12 kap. 55 första stycket)

Även kapitaldirektivet innehåller begränsningar [ bolagets rätt att utbe- tala medel till aktieägarna. Utdelning får inte ske så att det inkräktar på bo- lagets bundna kapital. Utdelningen får inte heller överstiga ett belopp mot- svarande vinsten för det senaste räkenskapsåret justerad med hänsyn till bl.a. balanserad vinst och balanserad förlust (artikel 15.1 a och c). En utdel- ning i strid med artikel 15 skall återbetalas av mottagande aktieägare, ”om bolaget visar att aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga om det”. God- troende aktieägare ges alltså ett visst skydd. Enligt den till direktiven anpas- sade lagstiftningen i bl.a. Danmark och Tyskland avser detta godtrosskydd medel som har utbetalats i form av vinstutdelning.

Innebörden i direktivets godtrosregel ärinte helt klar. Kommittén har an- sett att innebörden i ondtrosrekvisitet överensstämmer med motsvarande re- kvisit i 335 avtalslagen (”måste antagas ha ägt kännedom”). Ordalydelsen utesluter emellertid inte en tolkning som närmare överensstämmer med vad som allmänt gäller i fråga om ond tro i svensk rätt (”insett eller bort inse”). Det kan också konstateras att lagstiftningen i Danmark i denna del har utfor— mats på detta vis (”indså eller burde have indset”, se 1135 aktieselskabslo- ven). I Tyskland har lagstiftningen en liknande utformning. Det kan bl.a. mot den bakgrunden antas att direktivet ger utrymme för en ondtrosregel utformad på det sätt som skett i dansk och tysk lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 12 kap. 5é aktiebolagsla- gen bör anpassas till vad direktivet innehåller öm återbetalning av olovlig vinstutdelning.

När det gäller den närmare utformningen av ondtrosrekvisitet är det enligt regeringens mening sakligt motiverat med en bestämmelse som ansluter till vad som allmänt gäller i svensk rätt angående ondoch god tro, dvs. skyldig- heten att betala tillbaka vinstmedlen bör vara beroende av om aktieägaren insett eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen. Enligt re- geringens mening ger direktivet också, som nyss har angivits, utrymme för att ge bestämmelsen en sådan utformning.

Hänvisningar till S12

  • Prop. 1993/94:196: Avsnitt 4.3

1.3. Penninglån till anställda m.m.

Regeringens förslag: Ett aktiebolag skall liksom hittills ha vissa möj- ligheter att lämna lån till sina anställdai syfte att dessa skall förvärva aktier i bolaget. Sådana lån Iskall dock inte få överstiga bolagets fria egna kapital.

Den nuvarande möjligheten att få dispens från förbudet att lämna lån för förvärv av aktier 1 bolaget utmönstras, såvittavser de publika . aktiebolagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr med regeringens förslag (se betän- _

kandets.139 och 274 -276). .

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat kommitténs förslag utan invändning.

Bakgrund. I 12 kap. 75 finns vissa bestämmelser som begränsar möjlighe- terna för ett aktiebolag att låna ut pengar eller ställa säkerhet. Bland dessa bestämmelser finns ett förbud för aktiebolag att lämna län eller ställa säker- het 1 syfte att gäldenären eller någon honom närstående skall förvärva aktier i bolaget eller 1 något annat bolag 1 samma koncern. Vissa lan till anställda är dock undantagna (se fjärde stycket). Bestämmelserna i 12 kap. Så ger dessutom möjlighet att meddela dispens från förbudet i 7 &. När det gäller lån som skall användas för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern kan sådan dispens ges om det finns särskilda skäl.

Också kapitaldirektivet innehåller föreskrifter som inskränker bolagets rätt att lämna lån eller ställa säkerhet. Huvudregeln kommer till uttryck i artikel 23.1, där det föreskrivs att ett bolag inte får ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet i syfte att tredje man skall förvärva aktier i bolaget. Från denna'regel görs dock i punkten 2 undantag bl.a. för åtgärder i syfte att ak- tier skall förvärvas av eller till förmån för de anställda i bolaget eller ett till detta närstående bolag. En förutsättning för sådana lån m.m. är dock att åt- gärden inte leder till att bolagets nettotillgångar understiger aktiekapitalet och de reserver som enligt lag eller bolagsordning inte får delas ut.

Skälen för regeringens förslag: Aktiebolagslagens bestämmelser uppfyller i huvudsak de krav som kapitaldirektivet uppställer i denna del. I två avseen- den avviker emellertid de svenska reglerna från direktivet.

Direktivet ger utrymme för en undantagsbestämmelse motsvarande den nuvarande svenska bestämmelsen om lån m.m. till anställda. ] direktivet finns emellertid en begränsning som inte har någon motsvarighet i den . svenska bestämmelsen. Direktivet föreskriver sålunda att lånen inte får leda _till att tillgångarna i bolaget understiger bolagets bundna egna kapital. Det kan i förstone synas som att utgivandet av penninglån i och för sig inte kan få denna verkan. Visserligen minskar bolagets kassa, men samtidigt förs lå- net upp som en fordran bland bolagets tillgångar och summan av bolagets förmögenhet förblir alltså densamma. Direktivbestämmelsen bör emellertid tolkas mot bakgrund av brittisk rätt, där den har sin förebild. Syftet bakom den motsvarande brittiska bestämmelsen är att förhindra att begränsning—

Prop. 1993/94rl96

131)

arna i bolagets rätt att förvärva egna aktier kringgås. DirektivbestämmelSen bör med hänsyn härtill förstås så att bolaget får lämna lån för förvärv av bola- gets aktier endast i den utsträckning som bolaget enligt direktivet äger för- - värva egna aktier. Vid prövningen av vilket låneutrymme som finns bör man därför inte ta upp bolagets fordran som tillgång. Endast om bolagets övriga tillgångar överstiger bolagets bundna egna kapital finns det utrymme att lämna lån av detta slag. '

Det är nödvändigt att utforma aktiebolagslagen så att den stämmer över- ens med denna tolkning av direktivet. Enbart bolagets fria egna kapital bör således få användas för lån till eller ställande av säkerhet för anställda om syftet med åtgärden är att den anställde skall förvärva aktier i bolaget.

Dispensregelni 12 kap. 85 ger ett visst ytterligare utrymme för penninglån m.m. som skall användas för förvärv av aktier i bolaget. Direktivet lämnar däremot inte något sådant utrymme..Dispensregeln är därför inte förenlig med direktivet. Möjligheten att ge dispens från låne- och säkerhetsförbudet bör därför inskränkas till att gälla lån och ställande av säkerhet för lån som inte skall användas för förvärv av aktier i det långivande bolaget.

Eftersom direktivet inte är tillämpligt på de privata aktiebolagen uppkom- mer frågan om de nu angivna lagändringarna trots detta skall gälla också för dem. Såsom regeringen tidigare har framhållit bör man som regel sträva ef- ter en för båda bolagskategorierna enhetlig reglering. Övervägande skäl ta- lar för att frågan om lån m.m. för förvärv av aktier får en sådan enhetlig reglering. I fråga om dispensrcgeln finns det dock skäl för en annan bedöm- ning. Framför allt i fråga om mindre företag är det nämligen i vissa situatio- ner, t.ex. vid generationsskiften, av mycket stor betydelse att bolaget kan lämna lån och ställa säkerhet för förvärv av aktier i bolaget. Regeringen an- ser därför att det i detta fall finns särskild anledning att behålla den nuva- rande ordningen för dc privata aktiebolagen.

14. Frågor om registrering m.m.

14.1. Publicitetsverkan av registrering och kungörande

Regeringens förslag: 1 aktiebolagslagen införs en bestämmelse som in- nebär att _ett förhållande som skall registreras i aktiebolagsregistret som regel skall få åberopas mot tredje man först sedan sådan registre- ring har skett och förhållandet har kungjorts i Post- och lnrikes Tid— ningar (negativ publicitetsverkan). Förhållandet skall dock få åbero- pas mot tredje man redan före kungörande om bolaget visar att tredje man likväl kände till förhållandet.

Tredje man skall anses känna till sådana förhållanden som har in- förts i aktiebolagsrcgistret och kungjorts i Post- och lnrikes Tidningar, såvida han inte visar att det var omöjligt för honom att känna till det som har kungjorts. Från och med den sextonde dagen från kungöran- det skall han alltid anses ha kännedom om förhållandet (positit'pul)li- citelsverk an ) .

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betän- kandet s. 142, 209 och 212 — 214).

Remissinstanserna: Förslagen har lämnats utan invändning. Bakgrund: Aktiebolag registreras av Patent- och registreringsverket i ak- tiebolagsregistret. Bestämmelser om registrering finns i 18 kap. aktiebolags— lagen och i aktiebolagsförordningen (1975:1387). Registrering sker på grundval av anmälningar och underrättelser. Anmälningar och underrättel- ser till registret biläggs registret. Såväl registret som bilagda handlingar hålls tillgängliga för allmänheten.

Patent- och registreringsverket har att utan dröjsmål kungöra vad som har införts i aktiebolagsregistret i Post- och Inrikes Tidningar. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall dock ange endast ändringcns art (se 18 kap. 25).

Till de uppgifter som registreras i aktiebolagsregistret hör uppgifter om bolagets bildande, aktiekapitalets storlek, emissionsbeslut, beslut om änd— ring i bolagsordningen och val av styrelseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare m.m.

Registreringen och den därtill knutna kungörelsen ger tredje man möjlig- het att ta del av vissa viktigare uppgifter om bolaget. Men registreringens verkan är vidare än så. I själva verket utgör registreringen utgångspunkten för vad tredje man anses känna till resp. vad han anses inte känna till. Man kan här tala om registreringens positiva respektive negativa publicitetsver- kan.

Med negativ publicitetsverkan menas att en handling eller en uppgift inte kan åberopas mot tredje man innan den har offentliggjorts. Aktiebolagsla- gen innehåller i dag inte någon bestämmelse om negativ publicitetsverkan. I 1887 års lag om handelsregister, firma och prokura föreskrevs att ett förhål- lande som hade blivit eller bort bli registrerat före kungörandet inte kunde åberopas med laga verkan mot annan än den som visades ha ägt vetskap om förhållandet. Motsvarande bestämmelse inflöt sedermera i aktiebolagslag- stiftningen (se 204 5 i 1944 års aktiebolagslag). I den nya firmalag som beslu- tades år 1974 utmönstradcs emellertid bestämmelsen, eftersom den ansågs ge uttryck för en allmän rättsprincip. Någon saklig ändring var inte avsedd. Med hänvisning till utformningen av 195 handelsregisterlagen (1974:157) togs bestämmelsen inte heller upp i 1975 års aktiebolagslag. I doktrinen har emellertid framhållits att den princip som kom till uttryck i 1944 års aktiebo- lagslag inte helt stämmer överens med vad som allmänt gäller i nutida svensk rätt angående god tro.

En bestämmelse om positiv publicitetsverkan finns däremot fortfarande i 18 kap. 3ä aktiebolagslagen. I bestämmelsen föreskrivs att det som har in- förts i aktiebolagsregistret enligt aktiebolagslagen eller enligt särskilda be- stämmelser skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det har kungjorts i Post- och lnrikes Tidningar och det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller hade bort känna till det som kun- gjorts.

l publicitetsdirektivet, artikel 2, finns bestämmelser om att vissa hand- lingar och uppgiftcr om ett bolag skall vara offentliga. Det gäller bl.a. stiftel- seurkund och bolagsordning samt ändringar i dessa handlingar. Det gäller

PrOp. 1993/94zl96

vidare uppgifter om dem som i egenskap av i lagstiftningen föreskrivet bo- lagsorgan eller som medlemmar i sådant organ är behöriga att företräda bo- laget eller som deltar i ledning, tillsyn eller kontroll av bolaget. Enligt artikel 3 skall en akt läggas upp för varje bolagi det register, där bolaget är registre- rat. Alla handlingar och uppgifter som är offentliga enligt artikel 2 skall för- varas i akten eller föras in i registret. De skall dessutom offentliggöras i en av medlemsstaterna utsedd nationell tidning, antingen genom ett fullständigt återgivande eller genom hänvisning till en handling som förvaras i akten eller är införd i registret.

I artikel 3.5 finns en föreskrift om negativ publicitetsverkan. Artikeln fö- reskriver att bolaget får åberopa handlingar och uppgifter mot tredje man först sedan de har offentliggjorts i den nationella tidningen, såvida inte bola- get visar att tredje man kände till handlingen eller uppgiften. Det anses i doktrinen att uttrycket ”kände till” skall tolkas som ett krav på faktisk vet- skap, ”ägde vetskap om”. Det räcker alltså inte att tredje man borde ha känt till förhållandet t.ex. ett beslut om byte av ställföreträdare för att bolaget skall kunna åberopa det.

Iden angivna föreskriften ligger också att bolaget kan åberopa handlingen eller uppgiften mot tredje man, när offentliggörande väl har skett på det sätt som föreskrivs i artikeln. Denna positiva publicitetsverkan har dock en bc- gränsning. Sålunda gäller i fråga om åtgärder som vidtas före den sextonde dagen efter offentliggörandet att handlingen eller uppgiften inte får åbero- pas mot en tredje man som visar att det var omöjligt för honom att känna till handlingen eller uppgiften.

Skälen för regeringens förslag: Publicitetsdirektivet får, såvitt gäller nega- tiv publicitetsverkan, förstås så att ännu inte offentliggjorda handlingar och uppgifter inte kan åberopas mot tredje man annat än om denne ägde faktisk vetskap om dem. I Sverige synes rättsläget beträffande negativ publicitets- verkan vara något annorlunda. Uttryckliga bestämmelser saknas, men inne- börden av den princip som anses gälla awiker från föreskriften i publicitets- direktivet. Det är därför nödvändigt att i svensk rätt införa ett stadgande som överensstämmer med direktivets krav.

Även när det gäller positiv publicitetsverkan har den svenska rätten en annan innebörd än vad direktivet fordrar. Också i denna del måste därför den svenska lagstiftningen anpassas till direktivet. Direktivets sextondagars- regcl bör till följd därav införas i aktiebolagslagen.

14.2. Registreringen och giltigheten av bolagets förpliktelser

Regeringens förslag: Efter det att anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot och verkställande direktör har införts i Post- och lnrikes Tidningar, kan bolaget inte mot en godtroende tredje man åberopa fel eller brister vid valet av styrelseledamot eller vid beslutet att utse verkställande direktör.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 142 och 219 221).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte riktat några invändningar mot kommitténs förslag i denna del.

Bakgrund: Ett beslut som har fattats i ett aktiebolag kan av olika skäl vara ogiltigt. Ogiltigheten kan bero på att det har förekommit något formfel vid beslutets tillkomst. Ett stämmobeslut kan t.ex. vara ogiltigt därför att kal- lelse inte har skett på vederbörligt sätt, därför att obehöriga har tillåtits att rösta eller därför att röstningsreglerna inte har iakttagits. Ogiltigheten kan också sammanhänga med något materiellt fel, exempelvis att stämman har överskridit gränserna för sin bestämmanderätt.

I svensk rätt kan tredje man som regel inte åberopa ett beslut som har fattats inom bolaget men som visar sig vara ogiltigt. Inte heller kan han åbe- ropa en rättshandling som har företagits av en ställföreträdare om beslutet att utse denne visar sig ha varit ogiltigt. Detta gäller oavsett om beslutet att utse ställföreträdaren har registrerats i aktiebolagsregistret eller ej.

Denna princip modifieras emellertid, såvitt avser bolagsstämmobeslut, av bestämmelserna om kla'nder. Om ett bolagsstämmobeslut, som inte har till- kommit i laga ordning, inte klandras inom föreskriven tid — tre månader från beslutet - kan felaktigheter vid beslutets tillkomst eller i dess innehåll inte längre angripas. I så fall kan givetvis den ursprungliga ogiltigheten inte längre göras gällande mot tredje man. För vissa beslut som strider mot tving- ande regler gäller dock inte någon klanderpreskription. Ett sådant beslut förblir ogiltigt även om det inte klandras inom klanderfristen.

Om ett stämmobeslut upphävs efter klander, betraktas beslutet som ogil- tigt från början. Gäller det ogiltiga beslutet val av styrelse, anses emellertid de åtgärder som den utsedda styrelsen har vidtagit i allmänhet inte vara ogil- tiga utan styrelsen kan fungera till dess att klanderdomen har vunnit laga kraft eller domstolen har meddelat inhibitionsbeslut (se Nial, Svensk asso- ciationsrätt, 5 u. s. 173). Frågan om detta även skall gälla vid sådan kvalifice- rad ogiltighet som inte skulle ha kunnat botas genom klanderpreskription har av lagstiftaren överlämnats åt doktrin och rättspraxis att besvara (se SOU 1941:9 5.560).

I publicitetsdirektivet, artikel 8, finns en föreskrift som inskränker bola- gets möjligheter att mot tredje man göra gällande att ett val av styrelse eller ett beslut att utse annan ställföreträdare för bolaget är ogiltigt. Om formali- teterna för offentliggörande har iakttagits i fråga om de personer som i egen- skap av bolagsorgan är behöriga att företräda bolaget, dvs. om registrering och kungörande har skett, får ett fel som ägde rum då personerna utsågs åbe- ropas mot en tredje man endast om bolaget visar att denne kände till felet.

Skälen för regeringens förslag: Svensk rätt överensstämmer i de nu bc- rörda frågorna inte med publicitetsdirektivets krav. l aktiebolagslagen bör därför införas en bestämmelse som bringar svensk rätt i överensstämmelse med direktivet. En sådan bestämmelse bör —i enlighet med kommitténs för- slag — ha den innebörden att, så snart val av styrelseledamot och verkstäl- lande direktör har införts i aktiebolagsregistret och har blivit kungjort i Post- ocb Inrikes Tidningar, bolaget inte skall mot tredje man kunna åberopa fel eller brister i valet, såvida inte bolaget visar att tredje man kände till felet

Prop. 19,93/94:196

eller bristen. Detta medför att de rättshandlingar som de sålunda registre- rade personerna har vidtagit i sin egenskap av ledamöter i styrelsen respek- tive såsom verkställande direktör binder bolaget mot en godtroende tredje man. '

Den föreslagna regeln får betydelse såväl vid vanlig ogiltighet som vid så- dan kvalificerad ogiltighet där någon klanderpreskription inte gäller.

En särskild fråga är om bestämmelsen bör gälla inte enbart styrelseleda- ' möter och verkställande direktör utan också särskilda firmatecknare. Kom- mittén har — utan att närmare utveckla sin ståndpunkt ansett att bestäm- melsen inte bör omfatta särskilda firmatecknare. Kommitténs uppfattning torde sammanhänga med att direktivets bestämmelser endast gäller ”bolags- organ" Och att särskilda firmatecknare, såsom tidigare har framhållits, inte kan anses som bolagsorgan i direktivets bemärkelse. '

Omsättningens intresse liksom hänsynen till tredje man kan synas tala för att utsträcka bestämmelsen även till särskilda firmatecknare. Detta skulle emellertid medföra ytterligare risker för bolaget, risker som bolaget inte skulle ha möjlighet att skydda sig mot. Det är därför inte heller i detta sam- manhang motiverat att göra skillnad mellan å ena sidan särskilda firmateck- nare enligt aktiebolagslagen och å andra sidan fullmäktige. Regeringen har därför kommit till samma slutsats som kommittén, nämligen att brister i va- let av en särskild firmatecknare bör kunna åberopas mot tredje man'även sedan valet blivit registrerat iaktiebolagsregistret.

14.3. Styrelse- och revisorsförteckningar

Regeringens förslag: Aktiebolagslagens krav på att aktiebolagen årli- gen skall sända in förteckningar över styrelseledamöter, verkställande direktörer, firmatecknare och revisorer till Patent- och registrerings- verket avskaffas.

Kommittén: Kommittén har inte behandlat denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 8 kap. 155 fjärde stycket föreskrivs att bolaget varje år efter bolagsstämman skall till registreringsmyndigheten sända in en förteckning över bolagets styrelseledamöter, verkställande di- rektör, suppleanter, firmatecknare och den som enligt 11 & har bemyndigats att ta emot delgivning för bolaget med uppgift om deras postadress och per-

sonnummer. Enligt 10 kap. 15?) andra stycket skall bolaget också sända in '. ' "

en motsvarande förteckning över bolagets revisorer.

Dessa bestämmelser kotn till år 1980. Syftet var att ge Patent- och registre- ringsverket bättre förutsättningar att kontrollera att det finns styrelse, revi- sorer m.m. i bolagen. Vid bestämmelsernas tillkomst påtalades att det ofta förekom att bolag saknade företrädare. Detta innebar problem för myndig- heter, organisationer och enskilda som hade rättshandlat'med bolaget eller av andra skäl ville komma i kontakt med bolaget. De' personer som fanns antecknade i aktiebolagsregistret kunde ofta visa upp protokoll på att de hade lämnat sina befattningar i bolaget. Årliga förteckningar över styrelsele-

damöter och revisorer skulle ge Patent- och registreringsverket möjlighet att Stickprovsvis kontrollera att bolaget hade anmält behörig styrelse, revisorer m.m. och att eventuellt förelägga bolaget att lämna in aktuella uppgifter för registrering (se BRÅ PM 1979:5 s. 75 f. och prop. 1979/80:143 s. 92 och 93).

Patent- och registreringsverket har i en skrivelse den 28 mars 1991 till då- varande Industridepartementet framhållit att de aktuella förteckningarna inte fyller något funktion. Förteckningarna medför enligt verkets mening merarbete för bolagen och kräver extra insatser hos verket.

Det finns i och för sig fortfarande en risk för att regelsystemet missbrukas genom att oseriösa företagare inte anmäler styrelse, revisorer m.m. till aktie- bolagsregistret. Såsom framgår av framställningen från Patent- och registre- ringsverket har emellertid bestämmelserna om styrelse- och revisorsförteck- ningar visat sig mindre ändamålsenliga. Det finns numera bättre möjligheter att komma till rätta med de problem som ursprungligen föranledde bestäm- melserna. Sålunda beslutade riksdagen år 1992 om nya bestämmelser om delgivning av aktiebolag. Dessa bestämmelser innebär att, om ett aktiebolag saknar behörig ställföreträdare, delgivning alltid kan ske genom kungörelse. De regler om negativ och positiv publicitetsverkan som nyss har behandlats torde också bidra till ett bättre skydd för tredje man som rättshandlar med bolaget. Mot denna bakgrund anser regeringen att bestämmelserna om för- teckningar över styrelseledamöter, revisorer m.m. bör upphävas.

15. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens forslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1995. Ett aktiebolag som avser att bli publikt aktiebolag skall emellertid redan dessförinnan kunna besluta om att från den ljanuari 1995 vara ett publikt aktiebolag.

Ett aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 skall anses som ett privat aktiebolag, såvida det inte dessförinnan har beslutat att det i stället skall vara publikt och har erhållit registrering av detta be- slut. I fråga om aktiebolag som skall anses som privata aktiebolag skall Patent- och registreringsverket självmant foga förkortningen (priv) till bolagets firma.

För ett privat aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 skall kravet på minsta tillåtna aktiekapital gälla först från den 1 ja- nuari 1998. Om bolagets aktiekapital vid den sistnämnda tidpunkten inte uppgår till 100 000 kr, skall bolaget avföras från aktiebolagsregist- ret och därmed vara upplöst.

Kommitténs förslag: Överensstämmcr i väsentliga delar med regeringens förslag (se betänkandets. 143 och 189 197). Kommittén har dock föreslagit att de aktiebolag som bildats före den 1 januari 1995 skall uppfylla det nya kravet på lägsta tillåtna aktiekapital för privata aktiekapital redan från den ljanuari 1996.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt kommit- téns förslag eller lämnat dem utan invändning. Några remissinstanser, såsom Patent- och registreringsverket, Sveriges Industriförbund och Svenska Ar- betsgivareföreningen, har dock förordat att befintliga aktiebolag får en tid om tre år på sig för att höja aktiekapitalet till 100 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: I EES-avtalet har Sverige medgivits en tid om två år från EES-avtalets ikraftträdande för att anpassa sin lagstiftning till EG:s bolagsrättsliga direktiv. Kommitténs förslag om att de nu föreslagna ändringarna skall gälla från den 1 januari 1995 sammanhängde med att det vid tidpunkten för förslaget förutsattes att EES-avtalet skulle träda i kraft den 1 januari 1993. Eftersom detta inte blev fallet, är Sverige inte på grund av EES-avtalet tvingat att genomföra EES—anpassningen till det föreslagna datumet. Sverige kan emellertid inte förväntas få någon motsvarande tvåårig övergångsperiod om Sverige blir medlem i EU. Ett EU-medlemskap kan bli aktuellt redan från den 1 januari 1995. Den nya lagstiftningen bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt.

Av praktiska skäl bör vissa av lagens bestämmelser kunna tillämpas redan från en tidigare tidpunkt. Det är angeläget att bolag, vars aktier är föremål för allmän omsättning, kan förvärva egenskapen av publikt aktiebolag redan från den tidpunkt då förbudet för privata aktiebolag att söka sprida aktier och andra värdepapper till allmänheten träder i kraft. Detta förutsätter att bolagen har möjlighet att vidta nödvändiga övergångsåtgärder före den 1 j a- nuari 1995. Det torde inte föreligga några hinder för ett bolag att redan vid 1994 års ordinarie bolagsstämma fatta ett beslut om att bolaget från den 1 januari 1995 skall vara publikt och ha en sådan firma som föreskrivs för pu- blika aktiebolag, låt vara att ett sådant beslut givetvis måste fattas under det villkoret att de föreslagna bestämmelserna om publika aktiebolag träder i kraft. Något behov av särskilda bestämmelser om detta kan inte anses fin- nas.

Annorlunda förhåller det sig med registreringen av besluten. För att ett beslut skall kunna registreras i aktiebolagsregistret fordras att det finns för- fattningsstöd för detta. Lagens bestämmelser träder emellertid inte i kraft förrän den 1 januari 1995. Det bör därför meddelas särskilda ikraftträdande- bestämmelser som gör det möjligt för registreringsmyndigheten att redan under andra halvåret 1994 registrera beslut av de nu aktuella slagen. Dessa frågor kommer att behandlas närmare i specialmotiveringen.

Det fordras också bestämmelser om hur övriga vid ikraftträdandet befint- liga bolag skall slussas in i den nya kategoriindelningen. Det kan antas att det alldeles övervägande antalet bolag önskar vara privata aktiebolag. Enligt regeringens mening bör övergångsbestämmelserna därför utformas så att alla aktiebolag som har bildats före ikraftträdandct anses som privata aktie- bolag såvida de inte har beslutat att de i stället vill tillhöra den publika aktie- bolagskategorin. Ett aktiebolag som önskar vara privat aktiebolag kommer i så fall inte att behöva fatta något särskilt beslut om detta. Ett bolagsstäm- mobeslut kommer att vara nödvändigt endast om bolaget avser att bli publikt aktiebolag. .

Det bör också meddelas särskilda övergångsbestämmelser som underlät- tar för bolagen att anpassa sig till de nya bestämmelserna om firma. En fir-

maändring skall enligt gällande bestämmelser beslutas av bolagsstämman, varefter bolaget skall ansöka om registrering av den nya firman. Det finns skäl att i viss utsträckning göra undantag från dessa bestämmelser vid den nya lagens ikraftträdande. I fråga om aktiebolag som önskar vara publika aktiebolag kan dock ett sedvanligt beslut- och anmälningsförfarande inte undvaras, bl.a. därför att ett aktiebolag kommer att vara publikt först sedan det själv har beslutat om detta. Patent- och registreringsverket bör alltså inte kunna ändra firman för ett publikt aktiebolag annat än efter anmälan från bolaget. Flertalet bolag torde emellertid inte vara intresserade av att göra andra ändringar i firman än sådana som är nödvändiga för att uppfylla lagens krav ifråga om privata aktiebolag, dvs. ett tillägg av förkortningen ”(priv)”. Det är i dessa fall inte meningsfullt att tvinga bolagen att ge in en särskild anmälan om firmaändring. Regeringen föreslår därför att Patent- och regi- . streringsverket åläggs att vid lagens ikraftträdande självmant foga förkort- ningen ”(priv)” till bolagens firmor, såvida inte bolagen själva dessförinnan har ansökt om registrering av en firma som uppfyller de krav som uppställs för publika resp. privata aktiebolag och erhållit registrering av denna firma..

Den föreslagna höjningen av aktiekapitalet för de privata aktiebolagen kan i ett övergångsskedc innebära finansieringsproblem för bolagen. Proble- men accentueras av den rådande ekonomiska konjunkturen. Det är angelä- get att bolagen får rimlig tid på sig att anpassa sig till den nya ordningen. Kommittén har i fråga om de bolag som har bildats före den 1 januari 1995 förordat en övergångstid om ett år. Det finns emellertid en viss risk för att ett år inte räcker för att bolagen skall hinna generera vinstmedel eller på an- nat vis skaffa ytterligare kapital i den utsträckning som fordras för en höjning av aktiekapitalet. I likhet med några remissinstanser Patent- och registre- ringsverket, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Revisorssamfund anser regeringen därför att aktiebolag som har bildats före lagens ikraftträdande bör få en tid om tre år på sig för att höja sitt aktiekapital till 100 000 kr.

De privata aktiebolag vars aktiekapital vid utgången av denna tid inte upp- går till 100 000 kr bör avföras från aktiebolagsregistret och anses upplösta. Därmed sammanhängande frågor bör lösas på i huvudsak samma sätt som vid den förra höjningen av lägsta tillåtna aktiekapital. Dessa frågor kommer att behandlas mera utförligt i författningskommentaren.

De särskilda övergångsproblem som uppkommer i anslutning till ändring- arna i 3 kap. 15 har behandlats i avsnitt 8.1 ovan.

De nya reglerna om fusion bör i fråga om båda bolagskategorierna gälla redan från och med den ljanuari 1995. Äldre bestämmelser bör dock med vissa undantag — tillämpas i fråga om ett fusionsavtal som har godkänts före 1994 års utgång. Vidare bör äldre bestämmelser som regel gälla också i fråga om registrering och verkställande av andra bolagsstämmobeslut som har fat- tats före ikraftträdandet. Till dessa frågor återkommer vi i författningskom-' mentarcn. De föreslagna lagändringarna aktualiserar också ett flertal andra över- gångsfrågor. Även dessa kommer att behandlas i författningskommentarcn.

Hänvisningar till S15

16. Kostnadseffekter m.m.

Den föreslagna anpassningen till EG:s bolagsrättsliga direktiv kan inte antas få några mera betydande kostnadseffekter för det allmänna. Vissa kostnader kommer dock att uppstå i samband med de nya slag av registreringsärenden som PRV måste handlägga. Dessa kostnader bör finansieras genom registre-

ringsavgifter. Vissa kostnader kan också uppkomma för särskilda informa- -

tionsåtgärder. För företagen torde de nya reglerna i ett inledningsskede leda till vissa merkostnader, t.ex. för nödvändiga ändringar i bolagsordningen. Dessa kostnader kan emellertid antas uppvägas av de fördelar som en när- mare anpassning till europeisk bolagsrätt får för svenskt näringsliv.

Det är givetvis önskvärt att de som berörs av lagändringarna får upplys- ning om innebörden i förändringarna. Särskilt gäller detta ifråga om de nya bestämmelserna om firma och den föreslagna höjningen av aktiekapitalet. 1 stor utsträckning kan emellertid den nödvändiga informationen ske inom ramen för PRV:s löpande verksamhet. Informationsmaterial kan sålunda tillställas bolagen tillsammans med andra meddelanden som PRV skickar till bolaget eller till funktionärer i bolagen. PRV sprider regelmässigt informa- tion om lagändringar m.m. bland de yrkesgrupper som vanligen biträder bo- lagen, advokater, revisorer m.fl. Det kan därför antas att även kunskapen om de nya reglerna kommer att få en god spridning. Särskilda informations- åtgärder kan emellertid bli nödvändiga inför höjningen av aktiekapitalet. PRV har förutskickat att man längre fram kommer att vidta sådana åtgärder. Kostnaderna för dessa informationsåtgärder får finansieras genom registre- ringsavgifter.

17. Författningskommentar

17.1. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

1 kap. 15

I aktiebolag svarar delägarna ej personligen för bolagets förpliktelser.

Utan hinder av första stycket svarar delägare i aktiebolag, som bedriver advokatverksamhet, solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrager sig medan han är delägare.

(Jfr 1 kap. 15 i kommitténs förslag) I paragrafen har hittills i andra stycket upptagits bestämmelser om aktiekapi- talets storlek och om aktiekapitalets fördelning på flera aktier. Dessa be- stämmelser har flyttats till 3 5.

1 kap. 25? Aktiebolag är privat aktiebolag eller publikt'aktiebolag. Denna lag gäller samtliga aktiebolag, om inte annat föreskrivs.

(Jfr 1 kap. 2å i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller den grundläggande indelningen av aktiebolag i pu- blika aktiebolag och privata aktiebolag. Skälen för denna indelning har be- handlats i avsnitt 5.1.

Det stora flertalet bestämmelser i aktiebolagslagen kommer att gälla för såväl privata som publika aktiebolag. Om någon bestämmelse endast skall tillämpas på den ena kategorin av bolag, anges detta särskilt i lagen. Sådana regler som gäller enbart för den ena kategorin av bolag finns i 3 och 4 åå, 4 kap. 18 ä, 5 kap. 16%, 7 kap. 45, 12 kap. 85 samt 14 kap. 10 och 1155. 16 kap. 15 innehåller bestämmelser om utformningen av publika respektive privata aktiebolags firma.

Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda bolagskategorierna avser möjligheterna att bedriva allmän handel med bolagets fondpapper. Privata aktiebolag har nämligen enligt 45 inte rätt att sprida egna aktier eller andra av bolaget utgivna värdepapper till allmänheten och värdepapper, som har utgivits av privata aktiebolag får inte heller bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats.

Det är bolaget själv som beslutar till vilken bolagskategori det skall höra. För publika aktiebolag gäller särskilda krav på aktiekapital. Såsom framgår av 3 5 kan ett aktiebolag med ett aktiekapital som understiger 500 000 kr inte vara publikt. Omsättningens storlek, antalet anställda, ägarstrukturen m.m. saknar däremot betydelse för om aktiebolaget skall anses som publikt eller privat.

1 kap. 3ä

Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst etthundratusen kro- nor i privata aktiebolag och till minst femhundratusen kronor i publika aktie- bolag.

Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika be- lopp.

Prop. 1991/92:196

(Jfr 1 kap. 35 i kommitténs förslag)

I första stycket finns bestämmelser om lägsta tillåtna aktiekapital i privata resp. publika aktiebolag. De överväganden som ligger bakom de i paragra- fen angivna lägsta aktiekapitalbeloppen har redovisats i avsnitten 5.4 och 5.5.

Bestämmelserna anger endast lägsta tillåtna aktiekapital. Det finns således inte något som hindrar ett privat aktiebolag från att ha ett aktiekapital som uppgår till 500000 kr eller mera.

Till det andra stycket har flyttats den tidigare i 1 5 andra stycket andra me- ningen upptagna bestämmelsen om att aktierna skall lyda på lika belopp.

] kap. 45

Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom an- nonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget ut- givna skuldebrev eller Optionsbevis.

Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält in- tresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.

Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.

I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat aktiebo- lag får inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknads- plats.

(Jfr 1 kap. 4 och 5 ååi kommitténs förslag)

Bestämmelserna i förevarande paragraf tar sikte på kapitalanskaffning som sker genom utgivande av aktier eller teckningsrätter eller genom upptagande av lån mot utfärdande av värdepapper. Bland de åtgärder som träffas av för- budet kan främst nämnas till allmänheten riktade emissioner av aktier och konvertibla skuldebrev samt försäljning av ett större antal sådana värdepap- per. Hit hör även utgivande av löpande skuldebrev. Även andra skuldebrev omfattas av bestämmelsen. Särskild betydelse torde bestämmelsen därvid få för vissa särskilda slag av skuldebrev, nämligen sådana som utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för allmän omsättning och som därför enligt 32å tredje stycket skuldebrevslagen (1936:81) i vissa avseenden skall behandlas som löpande skuldebrev, främst s.k. förlagsbevis och vinstandels- bevis. Till ett skuldebrev som ett bolag ger ut kan vara knutet en konverte- ringsrätt, en optionsrätt eller en vinstandelsrätt. Optionsrätten kan, om an- nat inte har föreskrivits, skiljas från skuldebrevct (se 5 kap. 1 & fjärde stycket aktiebolagslagen). Även en sådan självständig optionsrätt omfattas av be- stämmelserna.

Paragrafen förbjuder privata aktiebolag och aktieägare i sådana bolag att ”söka sprida” sådana värdepapper. Med uttrycket ”söka sprida” värdepap- per avses att bolaget eller dess aktieägare genom annonsering, rundskrivel- ser eller andra former av meddelanden vänder sig utanför den befintliga del- ägarkretsen med erbjudande om förvärv eller teckning av aktier. Det får också anses som spridande i paragrafens mening när bolaget eller dess aktie-

Prop. 1993/941196

ägare låter ett värdepappersinstitut eller någon annan förmedla aktier eller värdepapper till en större krets personer. Däremot är det inte spridning när bolaget vid en emission erbjuder den befintliga aktieägarkretsen att förvärva ytterligare aktier eller andra värdepapper i'bolaget.'Detta gäller även om ett värdepappersinstitut tar del i emissionen, såsom t.ex. är fallet när ett värde- pappersinstitut i egenskap av kontoförande institut enligt åktiekontolagen (1989:827) medverkar till överlåtelser av aktier i avstämningsbolag.

För att ett spridningsförsök skall träffas av förbudet i 1 kap. 4?) krävs också att det sker genom annonsering eller genom erbjudande som riktar sig till flera än 200 personer. I lagrådsremissens förslag tog förbudet i stället sikte på spridningsförsök varigenom bolaget eller dess aktieägare riktade ”en in- bj udan till en vidare krets". Begreppet ”en vidare krets” finns sedan tidigare i bestämmelserna om emissionsprospekt i 4 kap. 18.8; aktiebolagslagen, där det utgör en av förutsättningarna för att ett bolagskall vara skyldigt att upp- rätta emissionsprospekt. Begreppet går tillbaka på uttalanden i fondbörsut- redningens betänkande (SOU 1971:9). Utredningen fann det svårt att enty- digt ange vad som borde räknas till en vidare krets. Det uttalades dock att avgörande borde vara om ett större antal personer skulle omfattas av erbju- dandet. Utredningen ansåg det klart att prospekt skulle utges om erbjudan- det skedde i sådana former att antalet tecknare respektive köpare kunde be- dömas överstiga 200 (SOU 1971:9 s. 80). I praxis synes — såsom sedermera noterades av Värdepappersmarknadskommittén (se SOU 1989:72 del 1 s. 464) — det antal som fondbörsutredningen angav, 200, ha kommit att an- vändas som riktmärke. I specialmotiveringen till lagrådsremissens förslag angavs att begreppet i förevarande sammanhang borde ges samma innebörd som det har fått vid tillämpningen av 4 kap. 185. Den i praxis tillämpade siffran 200 borde som regel tillmätas avgörande betydelse. Det uttalades också att avgörande måste vara erbjudandets omfattning och utformning i det särskilda fallet. Om antalet utbjudna aktier eller värdepapper understi- ger 200, kunde det sålunda inte anses vara frågan om inbjudan till en vidare krets, eftersom ett sådant erbjudande'inte har förutsättningar att leda till att fler än 200 personer tecknar eller förvärvar aktier. Slutligen uttalades att det inte heller kunde anses som en inbjudan till en vidare krets om det av erbju- dandet framgår att avtal om teckning eller förvärv av värdepapper kommer- att träffas med enbart ett begränsat antal — högst 200 investerare.

Lagrådet har ifrågasatt om det sistnämnda uttalandet är vare sig välbe- tänkt eller förenligt med lagtexten. Lagrådet har därvid påpekat att det en- ligt uttalandet skulle vara tillåtet att marknadsföra de värdepapper det här är fråga om så snart det i annonsen eller prospektet, på ett måhända mycket undanskymt sätt, anges att erbjudandet enbart gäller de första 200 intressen- terna. En sådan ordning torde enligt Lagrådet mycket väl kunna utnyttjas för en marknadsföring där budskapet just går ut på att framhålla, att det verkligen gäller att skynda sig så att man blir en av de ”lyckliga 200”. Lagrå- det har på grund därav ifrågasatt om avsikten med bestämmelsen inte skulle bli bättre tillgodoscdd med en annan bestämning än ”en vidare krets”. I vart fall torde det, enligt Lagrådet vara nödvändigt att tydligt klargöra, att den nyss påtalade tolkningen av det använda begreppet inte kan vara tillåten i detta sammanhang.

'Enligt regeringens mening bör förevarande bestämmelse utformas så att den förhindrar åtgärder som är ägnade att leda till att privata aktiebolags värdepapper sprids till allmänheten. Samtidigt är det angeläget att bestäm- melsen inte utformas så snävt att den förhindrar de privata aktiebolagen att skaffa kapitaltillskott genom erbjudanden som inte syftar till större spridning av bolagets värdepapper. Det kan i och för sig anföras skäl för att utforma bestämmelsen så att den nära överensstämmer med bestämmelserna om emissionsprospekt i 4 kap. 18 &. Regeringen har emellertid förståelse för den kritik som Lagrådet har framfört. Starka skäl talar föratt en straffsanktione- rad bestämmelse av det slag som här blir aktuell bör ges en mer precis inne- börd och avfattning än begreppet ”en vidare krets” i 4 kap. 18?) har. Det kan också med skäl hävdas att begränsningarna av möjligheterna att sprida värdepapper i privata aktiebolag i större utsträckning bör ta hänsyn till for- men för marknadsföring av värdepapperen.

Propositionens lagförslag har därför utformats på annat sätt än lagrådsre- missens förslag.

Om ett erbjudande offentliggörs genom annonsering kommer det att nå ut till en obestämd krets av personer. Annonsering är därför en marknads- föringsmetod som är särskilt ägnad att leda till en vid spridning av aktier. Detta står inte i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för kategoriindelningen av aktiebolagen. I första stycket har därför uppställts ett förbud mot försök till spridning genom annonsering. Förbudet tar sikte på såväl tidningSannonscring som annonsering i andra former.

Även omfattande rundskrivelser och andra liknande åtgärder kan lätt leda till att värdepapper sprids bland allmänheten. Det bör därför uppställas vissa begränsningar mot erbjudanden som riktar sig till en större mängd personer. Det har ansetts lämpligt att härvid anknyta till- det antal, 200, som kommit att att utgöra ett riktmärke vid tillämpningen av 4 kap. 18 5. I andra stycket har därför uppställts ett förbud mot försök till spridning som sker genom att erbjudanden om teckning eller förvärv riktas till fler än 200 personer. Be- stämmelsen innebär bl.a. att det-privata aktiebolaget eller dess aktieägare som huvudregel inte får skicka rundskrivelser, prospekt m.m. till flera än 200 juridiska eller fysiska personer.

Det finns emellertid anledning att vara mindre restriktiv när det gäller er- bjudanden som riktar sig till professionella placerare. Från förbudet i andra stycket görs därför undantag för erbjudanden som riktar sig enbart till perso- ner som i förväg har anmält sitt intresse av sådana erbjudanden. Det kan vara fråga om erbjudanden till sådana penningplacerarc som särskilt har an- mält till bolaget eller dess aktieägare att de önskar bli kontaktade i händelse av försäljning eller emission av aktier och andra värdepapper. Det kan också vara fråga om erbjudanden till penningplacerarc som visserligen inte har va- rit i direkt kontakt med bolaget eller dess aktieägare men som på annat sätt har markerat sitt intresse av att få del av erbjudanden om eventuella försälj- ningar och emissioner. Om ett erbjudande om teckning eller förvärv sprids enbart bland dem som på något av dessa sätt har förklarat sig vara intresse- rade av att få del av sådana erbjudanden, gäller inte den ovan angivna be- gränsningen till 200 adressater. Däremot har uppställts den begränsningen att de utbjudna värdepapperen får bjudas ut i högst 200 poster. Denna be-

gränsning syftar till att bringa reglerna i harmoni med bestämmelserna om prospektskyldighet i 4 kap. 18 5.

Det finns emellertid en del situationer då starka skäl talar för att en företa- gare bör ha möjlighet att använda sig av annonsering eller rundskrivelser utan de begränsningar som anges i första och andra styckena. Så är fallet om det är fråga om överlåtelse av bolaget i dess helhet. Så är också fallet då syftet med annonseringen, rundskrivelsen m.m. är att finna en eller ett fåtal kompanjoner. Det kan i sådana fall inte anses vara fråga om Spridning till allmänheten. I tredje stycket har därför föreskrivits att de i första och andra styckena angivna bestämmelserna inte gäller erbjudanden som avser överlå- telse till högst tio förvärvare.

Förbudet att sprida aktier m.m. riktar sig mot bolaget och dess aktieägare. Det utgör inte hinder för en konkursförvaltare att utbjuda av konkursboet ägda aktier till försäljning bland allmänheten. Det förhindrar inte heller en god man enligt lagen om samäganderätt att utbjuda värdepapper av detta slag till försäljning på offentlig auktion. Vidare bör en panthavare vara be- rättigad att utan hinder av förevarande bestämmelse bjuda ut pantsatta ak- tier till försäljning hos allmänheten. Den omständigheten att panthavaren tillika kan vara aktieägare i aktiebolaget saknar härvid betydelse.

Den som bryter mot förbudet kan dömas till ansvar enligt 19 kap. 1 55 första stycket 1. Det har däremot ansetts såsom närmare har behandlats i avsnitt 5 .7 — att ett avtal eller en aktieteckning som har kommit till stånd i strid med förbudet inte skall vara ogiltigt.

Fjärde stycket innehåller ett förbud mot att på börs eller annan organiserad marknadsplats bedriva handel med sådana värdepapper som avses i första stycket och som har utgivits av privata aktiebolag. Förbudet avser handel vid såväl svenska som utländska börser och marknadsplatser. Med svensk börs förstås ett företag som enligt 2 kap. lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet har auktoriserats att driva verksamhet som syftar till att åstad- komma regelbunden handel med finansiella instrument mellan till verksam- heten anslutna medlemmar. Begreppet ”organiserad marknadsplats” före- kommer tidigare i insiderlagen (1990:1342). Som exempel på handel som sker på organiserad marknadsplats nämndes i förarbetena bl.a. avtal om köp och försäljning som görs upp på telefon på penningmarknaden. Till organi- serad marknadsplats bör i detta sammanhang även räknas företag som har fått auktorisation enligt 7 kap. lagen om börs- och clearingsverksamhet att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med finansiella instrument (auktoriserad marknadsplats) .

Bestämmelsen motsvarar delvis den bestämmelse som i lagrådsremissen upptogs i 1 kap. 35 lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument men har en något mera begränsad räckvidd. ] lagrådsremissen föreslogs även ett motsvarande förbud mot handel genom värdepappersinstitut. Det har emellertid ansetts att privata aktiebolag och dess aktieägare inte bör betas möjligheten att anlita värdepappersinstitut inom de ramar som paragrafen i övrigt anger. Handel som sker genom värdepappersinstitut kan emellertid strida mot bestämmelserna i första och andra styckena och är i så fall otillå- ten.

2kap. 25

Stiftarna anger villkoren för bolagsbildningen. Därvid skall iakttas att betal- ningen för en aktie inte får understiga det belopp på vilket aktien skall lyda (nominella beloppet). Om en aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta annan egendom än pengar eller med rätt eller plikt för bolaget att överta egendom mot annat vederlag än aktier (apport), får värdet på apportegendomen inte sättas högre än det verkliga värdet för bola- get. Endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra apportegendom. Med apportegendom får inte jäm— ställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst.

Tecknas aktie med villkor som strider mot första stycket, skall det nomi- nella beloppet ändå betalas.

(Jfr 2 kap. 25 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om apportegendom. Sådan egen— dom skall vara till nytta för bolagets verksamhet. Hittills har aktiebolagsla- gen inte givit något besked om ett åtagande att utföra arbete eller tjänst kan godtas som apportegendom. I Patent- och registreringsverkets praxis brukar dock sådana åtaganden inte godtas som apportegendom.

Enligt artikel 7 i kapitaldirektivet får det tecknade kapitalet bestå endast av tillgångar som kan värderas ekonomiskt. I dessa tillgångar får inte inräk- nas åtaganden att utföra arbete eller tillhandahålla tjänster.

Det har med hänsyn till den nämnda direktivbestämmclsen ansetts lämp- ligt att lagfästa gällande praxis enligt vilken åtagande att utföra arbete eller tjänst inte får jämställas med apportegendom. Detta har kommit till uttryck i första stycket sista meningen.

2 kap. 35

Stiftarna skall upprätta och underskriva en dagtecknad stiftelseurkund som skall innehålla förslag till bolagsordning och uppgift om

1. det belopp som skall betalas för varje aktie,

2. tiden för aktiernas betalning,

3. sättet och tiden för kallelse till konstituerande stämma, om enligt 7å kallelse skall ske. '

I stiftelseurkunden skall anges bestämmelse om apport eller att aktie på annat sätt skall kunna tecknas med villkor. I stiftelseurkunden skall också an- ges bestämmelse om att bolaget skall ersätta kostnad för bolagets bildande.Av stiftelseurkunden skall också framgå om någon på annat sätt skall få särskild rättighet eller förmån av bolaget.

Stiftelseurkunden skall innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av värde på apportegendom och av bestäm- melse enligt andra stycket i övrigt. Särskilt skall anges

1. namn och hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,

2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tagas upp i ba- lansräkningen och antalet aktier eller annat vederlag som skall lämnas för egendomen,

3. högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för bolagets bildande som angivits i bestämmelsen.

Om skriftligt avtal upprättats rörande bestämmelse som avses i andra stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller avskrift därav eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålles tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet upptagas i stiftelseurkunden.

Tillskjutes eller övertages rörelse, skall vad nu sagts om skriftligt avtal gälla även beträffande balans-och resultaträkningar för rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. I stiftelseurkunden skall upplysning ges om rörelsens resultat under tiden därefter. Om sådana räkningar ej upprättats för rörel- sen, skall i stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat under nämnda räkenskapsår. .

Om andra — fjärde styckena ej iakttagits beträffande viss bestämmelse, är den utan verkan mot bolaget.

(Jfr 2 kap. 35 i kommitténs förslag)

En mindre saklig ändring har gjorts i paragrafens andra stycke. Stycket har också omarbetats redaktionellt.

Om det i samband med ett bolags bildande har överenskommits att bola- get skall ersätta kostnad för bolagets bildande, skall en uppgift om detta tas upp i stiftelseurkunden. I paragrafens hittills gällande lydelse har det dock gjorts undantag för allmänna avgifter samt för sedvanliga kostnader för upp- rättande av stiftelsehandlingar och liknande arbete. Att bolaget skall stå för sådana kostnader har alltså hittills inte varit nödvändigt att redovisa i stiftel- seurkunden. .

I kapitaldirektivet, artikel 3 j, anges vissa uppgifter som skall finnas an- tingen i bolagsordningen, i stiftelseurkunden eller i en annan offentliggjord handling. Bland dessa nämns ”summan av alla kostnader som har uppkom- mit för bolaget eller påförts detta med anledning av bolagsbildningen”; Di- rektivet fordrar således att alla kostnader för bolagsbildningen som bolaget ska stå för redovisas i någon av dessa handlingar. Det görs inte något undan- tag för allmänna avgifter eller sedvanliga kostnader för upprättande av stif- telsehandlingar och liknande arbete.

Det har därför ansetts nödvändigt att ändra paragrafen så att den står i överensstämmelse med direktivets krav. Det finns anledning att tolka den nya bestämmelsen så att samtliga kostnader som bolaget har i samband med bolagsbildningen måste anges i stiftelseurkunden till det högsta beräknade beloppet.

2 kap. 95

Bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter stiftelseur- kundens undertecknande.

I—Iinder mot registrering föreligger, om ej

1. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som enligt 11 & förklarats förverkade och ej övertagits av annan (bolagets aktiekapital) motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet,

2. det belopp som skall betalas i pengar för de aktier som ingår i bolagets aktiekapital är inbetalat på räkning hos svenskt bankinstitut,

3. all apportegendom är tillförd bolaget,

4. yttranden företes från bankinstitut om att 2 har följts och från auktorise- rad eller godkänd revisor om att 3 har iakttagits. Av revisorns yttrande skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. I yttrandet skall revisorn beskriva apporte- gendomen och ang ' vilken metod som har använts vid "värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

Genom registreringen fastställes bolagets aktiekapital till belopp som an- ges i andra stycket 1. Aktier som enligt 11 & förklarats förverkade och ej övertagits av annan blir därvid ogiltiga.

Om ej anmälan för bolagets registrering sker inom den i första stycket an- givna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget, är frågan om bolagets bildande förfallen. Styrelseledamöterna ansvarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som inbetalats på tecknade aktier jämte upp- kommen avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 13 & första stycket tredje meningen. Detsamma gäller i fråga om apportegendom.

(Jfr 2 kap. 9å i kommitténs förslag)

Enligt paragrafen skall det, när ett aktiebolag anmäls för registrering, före- tes ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor om att all apport- egendom har tillförts bolaget. Av yttrandet skall framgå att apportegendo- men i stiftelseurkunden inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. Några ytterligare krav på innehållet i revisorns yttrande har hit- tills inte uppställts.

I kapitaldirektivet ställs emellertid mera preciserade krav. Enligt artikel 10 skall en eller flera av bolaget oberoende sakkunniga, som utses eller god- känns av en förvaltningsmyndighet eller en domstol, avge ett utlåtande om apportegendomen innan bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verk- samhet. Sakkunnigutlåtandet skall innehålla en beskrivning av apportegen- domen samt uppgift om vilka värderingsmetoder som de sakkunniga har an- vänt. Av yttrandet skall framgå om de beräknade värdena motsvarar aktier- nas nominella värde. '

Det har ansetts att en godkänd eller en auktoriserad revisor uppfyller di- rektivets krav på oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en för— valtningsmyndighet eller en domstol. Denna fråga har berörts i allmänmoti- veringen i anslutning till fusionsbestämmelserna, se avsnitt 6.3. Däremot uppfyller svensk rätt inte direktivets krav på att den sakkunnige i sitt ytt— rande skall beskriva apportegendomen och ange de värderingsmetoder som han har använt.

Med anledning av detta har gjorts en ändring i paragrafens andra stycke, punkten 4. Ändringen innebär att revisorn måste beskriva apportegendo- men och ange värderingsmetoden. Beskrivningen får inte göras så schema- tisk att den inte ger läsaren någon uppfattning om egendomens art. Några krav på mera detaljerade beskrivningar torde å andra sidan normalt inte böra ställas. Vid tillskott av en verksamhet torde det vara tillräckligt att till- skottet beskrivs genom en reviderad balansräkning med kommentarer från revisorn (jfr Thomsen, AIS-loven med kommentarer, 4 u, Köpenhamn 1991, s 101 f.). Att uppgift måste lämnas om värderingsmetod innebär att revisorn måste ange om han har använt sig av viss egendoms marknadsvärde eller dess bokförda värde. . .

I fråga om revisorns intyg har också föreskrivits att det skall innehålla upp- gift om särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen. Såsom Lagrådet påpekat ställer kapitaldirektivet inte något krav på en sådan be- stämmelse. Det har emellertid ansetts vara av värde att intyget innehåller en

sådan uppgift. Den som tar del av intyget får därigenom större möjligheter att bedöma värderingens riktighet.

2kap.9aå

Dal/far bolaget inom två år från registreringen avtal med en stiftare eller en aktieägare som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen underställa bo— lagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller dock inte om förvänl'et sker på en svensk eller en utländsk börs eller på en auktoriserad marknadsplats eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.

Styrelsen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt. Be- stämmelsema i 2 kap. 3 5 tredje och fjärde styckena tillämpas ävenpå redogö- relsen.

En aukton'serad eller godkänd revisor skall avge yttrande över redogörel- sen. Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 2 kap. 9 5 andra stycket 4.

Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt för aktieägarna under minst en vecka före den bolags- stämma vid vilken beslutet skall fattas.

(Jfr 2 kap. 9 a äförsta fjärde styckena i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Den innehåller tillsammans med de följande 9 b och 9 c åå samt 17 kap. 3?) bestämmelser som har till syfte att motverka s.k. dold eller uppskjuten apport. Denna fråga har behandlats i avsnitt 7.

Bestämmelsen i första stycket gäller fall då bolaget inom två år från regi- streringen träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare om förvärv av egendom och vederlaget för denna egendom uppgår till minst en tiondel av aktiekapitalet. I ett sådant fall skall avtalet som huvudregel godkännas av bolagsstämman. Förvärv som sker på en svensk eller en utländsk börs eller på en auktoriserad marknadsplats eller som ett led i bolagets löpande verk- samhet är emellertid undantagna.

Det har ansetts lämpligt att —i enlighet med vad som är fallet i dansk rätt (se 6 c & andra stycket lov om aktieselskaber) — föreskriva att styrelsen skall avge en redogörelse för förvärvet, vilken skall ligga till grund för stämmans beslut. Detta har kommit till uttryck i andra stycket. Denna redogörelse skall innehålla uppgift om bolagets avtalspart samt om de omständigheter som kan vara av vikt för bedömningen av värdet på den förvärvade egendomen. Om avtalet har träffats muntligen eller om ett skriftligt avtal har komplette- rats mcd muntliga villkor, skall vad som har överenskommits muntligen ned- tecknas och redovisas i redogörelsen.

I enlighet med det krav som uppställs i kapitaldirektivet, artikel 11, har det dessutom i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att godkänd eller auktoriserad revisor skall avge ett utlåtande över förvärvet med det innehåll som anges i 2 kap. 95 andra stycket 4.

Avfjärde stycket framgår att de nu nämnda handlingarna tillsammans med själva avtalet skall hållas tillgängliga för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämman. Kommittén har förordat att aktieägarna också får till- gång till de ytterligare handlingar som skall hållas tillgängliga inför ett beslut om nyemission, däribland senaste årsredovisning och revisionsberättelse (se

4 kap. 45 aktiebolagslagen). Då direktivet inte ställer något sådant krav och det inte heller av annan anledning synes nödvändigt, har emellertid en sådan bestämmelse inte tagits upp i paragrafen.

Vad gäller kallelse till den bolagsstämma som skall ta ställning till avtalet gäller bestämmelserna i 9 kap. aktiebolagslagen. Några särskilda regler har inte ansetts nödvändiga i denna del.

2kap.9bä

Om bolagsstämman inte godkänner ett avtal som avses i 9 a 5 inom sex måna- der från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 9 a 3? inte iakttagits beträf- fande någon viss bestämmelse i avtalet, är den bestämmelsen utan verkan mot bolaget.

(Jfr 2 kap. 9 a åfemte stycket i kommitténs förslag)

Av paragrafen följer att om ett avtal av det slag som avses i 9 a åinte har förelagts stämman och godkänts av denna inom sex månader från avtalstid- punkten, är avtalet utan verkan. Bolaget är inte bundet av avtalet och kan inte heller göra detta gällande mot motparten.

I andra meningen har upptagits en särskild bestämmelse om verkan av att bestämmelserna i 9 a 5 inte har uppfyllts beträffande viss bestämmelse i avta- let. I såfall är bestämmelsen utan verkan mot bolaget. Så kan vara fallet om bolagets avtalspart genom en särskild muntlig överenskommelse har upp- ställt ett särskilt villkor för förvärvet men detta sedan inte har redovisats i styrelsens redogörelse. Villkoret kan då inte göras gällande mot bolaget.

Paragrafens bestämmelser gäller även i fråga om formalavtal såsom köp av fast egendom. Detta får särskild betydelse för frågor om lagfart. Ett för- värv av det slag som avses i 9 a 5 kan inte anses fullbordat förrän bolagsstäm- man har lämnat sitt medgivande. Skyldigheten att ansöka om lagfart inträder därför först i och med bolagsstämmans beslut (jfr 20 kap. 25 andra stycket 1 jordabalken). Det har ansetts att bolagsstämmans godkännande också bör vara en förutsättning för att lagfart skall kunna beviljas. Detta har föranlett vissa tillägg i 20 kap. 6 och 7ååjordabalken.

2kap.9cå

Styrelsen skall genast för registrering anmäla bolagsstämmans beslut att god- känna avtal som avses i 9 a 5.

(Jfr 11 kap. 95 i kommitténs förslag)

Enligt artikel 11 i kapitaldirektivet skall förvärv av de slag som avses i 9 a äoffentliggöras enligt bestämmelserna i publicitetsdirektivet. Av artikel 10 följer att även det utlåtande över förvärvet som en sakkunnig skall utarbeta skall offentliggöras. Kommittén har föreslagit att sådana offentliggörandcn skall komma till stånd genom att uppgift lämnas i förvaltningsberättelsen. En remissinstans har invänt att det kan ta avsevärd tid innan förvaltningsbe- rättelsen sänds in till Patent- och registreringsverket. Det har inte ansetts lämpligt att låta offentliggörandet av avtalet och revisorsyttrandet dröja. ] denna paragraf har därför tagits in en bestämmelse om skyldighet för styrel- sen att genast anmäla bolagsstämmans beslut för registrering. l aktiebolags- förordningen bör tas in en föreskrift om att en sådan anmälan skall åtföljas av en avskrift av avtalet och revisorsyttrandet.

Om styrelsen inte anmäler bolagsstämmans beslut för registrering, kan det leda till skadeståndsskyldighet enligt bestämmelserna i 15 kap. 15 aktiebo- lagslagen. Att anmälan sker är emellertid inte någon förutsättning för avta- lets giltighet.

3 kap.1å

Alla aktier har lika rätt i bolaget, om ej annat följer av denna paragraf.

I bolagsordningen kan bestämmas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna utges. Sådan bestämmelse skall ange

1. olikheterna mellan aktieslagen,

2. antalet aktier av varje slag,

3. om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, den företrädesrätt som tillkommer aktieägarna vid ökning av aktiekapitalet enligt 4 kap. Föreskrift om olika företrädesrätt får meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna skall vara av nu angivet slag.

Beträffande kontantemission skall en föreskrift som avses i andra stycket 3 sista meningen innebära att gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktie- ägarna skall erbjudas samtliga aktieägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknama i förhållande till det antal aktier som de förut äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.

Beträffande fondemission skall, om skillnaden mellan aktierna inte gäller rätten till andel i bolagets tillgångar eller vinst, i en sådan föreskrift som avses i andra stycket 3 sista meningen bestämmas att nya aktier av varje slag skall emitteras i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidi- gare. Därvid skall de gamla aktierna ge företrädesrätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.

Avser olikheten mellan aktieslagen akties röstvärde, gäller att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.

I bolagsordningen kan bestämmas att aktie av visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandling skall utan dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.

(Jfr 3 kap. 15 i kommitténs förslag)

Första stycket

Stycket är oförändrat och ger uttryck för den i aktiebolagsrätten grundläg- gande likhetsprincipen.

Andra stycket (föreskrifter om företrädesrätt)

Enligt andra stycket kan det finnas olika slag av aktier i ett aktiebolag. Av bolagsordningen skall framgå hur många aktier som skall finnas av varje ak- tieslag. De skillnader som förekommer kan i praktiken delas in i tre huvud- grupper, nämligen skillnader i rätten till vinst och Iikvidationsandel (stam- och preferensaktier), röstvärdesskillnader och övriga skillnader (t.ex. i fråga om rätten att ta del i styrelseval).

Om det finns flera aktieslag i bolaget och skillnaden mellan aktieslagen avser rätten till vinst eller Iikvidationsandel, skall bolagsordningen innehålla

Prop. 1993/94zl96

föreskrifter om vilken företrädesrätt som skall följa med varje aktieslag vid en ökning av aktiekapitalet. En sådan föreskrift kan innebära en lika företrä- desrätt, dvs. en företrädesrätt för samtliga aktieslag i proportion till den an- del av aktiekapitalet som aktierna representerar (jfr 4 kap. 2 $), men medför . i annat fall att med olika aktieslag följer olika företrädesrätt.

I tidigare registreringspraxis har Patent- och registreringsverket godtagit sådana föreskrifter i bolagsordningar, som innebär att vid nyemission de nya aktierna skall vara av samtliga aktieslag och fördelas så att varje aktieslag endast erhåller nya aktier av samma slag. Så har skett också i sådana fall där skillnaden mellan aktierna avser något annat förhållande än rätten till tillgångar och vinst och föreskrifter om olika företrädesrätt alltså inte kunnat tas in i bolagsordningen. Denna praxis synes ha byggt på uppfattningen att också föreskrifter av det angivna slaget innebär ”lika företrädesrätt”. En an- passning till det synsätt som finns inom EG-rätten (se kapitaldirektivet arti- kel 29) medför emellertid att föreskrifter av detta slag måste uppfattas som föreskrifter om olika företrädesrätt.

Hittills har svensk rätt endast tillåtit föreskrifter om olika företrädesrätt i bolagsordningen när aktieslagen skiljer sig åt i fråga om tillgångar eller vinst. Såsom har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.2, har det nu ansetts att föreskrifter om olika företrädesrätt skall få förekomma i bolags- ordningen även när skillnaderna mellan aktieslagen enbart avser aktiernas röstvärde. '

Förevarande stycke har därför ändrats så att det numera anges att det i fråga om aktieslag med olika röstvärde alltid skall framgå av bolagsord- ningen vilken företrädesrätt aktierna skall ha vid ökning av aktiekapitalet och att det också i fråga om sådana aktier får tas in föreskrifter om olika företrädesrätt i bolagsordningen. '

Att föreskrifter om olika företrädesrätt måste utformas på vissa i lagen närmare angivna sätt framgår av tredje och fjärde styckena (se nedan). Det gäller givetvis även sådana föreskrifter som i tidigare registreringspraxis har godtagits som föreskrifter om lika företrädesrätt men som inte ger aktier av samtliga aktieslag företrädesrätt till nya aktier i förhållande till aktiernas an— del i aktiekapitalet. '

Liksom tidigare gäller däremot att föreskrifter om olika företrädesrätt inte får tas in i bolagsordningen om skillnaden mellan aktierna är av annat slag och t.ex. enbart avser rätten att ta del i styrelseval. Med den innebörd som ”lika företrädesrätt” i fortsättningen måste ges finns det inte heller något ut- rymme för att i dessa fall ta in sådana föreskrifter om företrädesrätt inom det egna aktieslaget som tidigare har godtagits i registreringspraxis (se ovan).

Tredje stycket ( föreskrzji'er om olika företrädesrätt vid kontantemission)

Bestämmelserna i detta stycke är nya.lDe är föranledda av artikel 29 i kapi- taldirektivet och har behandlats närmare i avsnitt 8.l. De är tillämpliga en— han på föreskrifter om olikaföreträdesrätt. Har det tagits in sådana föreskrif- ter i bolagsordningen, måstc de vara utformade på det sätt som anges i lag- texten. ' _

En föreskrift om att det skall gälla olika företrädesrätt vid en kontantemis-

sion får sålunda utformas endast som en primär företrädesrätt inom varje ak- tieslag. Gamla A-aktier skall alltså ge rätt att teckna ett angivet antal nya A- aktier, medan B-aktier skall ge rätt att teckna nya B-aktier. Föreskrifter om att A—aktier skall ge rätt till nya B-aktier kan däremot inte godtas.

En föreskrift om primär företrädesrätt måste kombineras med en före- skrift om en subsidiär företrädesrätt för samtliga aktieslag. Det innebär att, om det i ett bolag finns A-, B- och C-aktier och enbart A-aktier emitteras, såväl A-, B- som C-aktier skall ge rätt att delta i teckningen av de A-aktier som inte har tecknats av aktieägare med primär företrädesrätt. De ”Över- blivna” A-aktierna kan alltså inte förbehållas A-aktieägarna. Därvid skall inte heller gälla någon företrädesrätt inom varje aktieslag utan aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det sammanlagda antal aktier som de tidigare äger. I sista hand, om tidigare aktieinnehav inte ger avgörande utslag vid fördelningen mellan de subsidiärt berättigade, skall aktierna fördelas genom lottning.

Står bolagsordningens föreskrifter i strid med bestämmelserna om primär och subsidiär företrädesrätt, skall registreringsmyndigheten vägra registre- ring enligt bestämmelserna i 18 kap. 4 &.

Fjärde stycket (föreskrifter om olika företrädesrätt vid fondemission)

Stycket är nytt. Det innehåller ytterligare bestämmelser om hur bolagsord- ningsföreskrifter om olika företrädesrätt skall vara utformade. Enligt be- stämmelserna måste föreskrifterna vara förenade med vissa särskilda före- skrifter om vad som skall gälla vid en framtida fondemission.

Enligt hittills gällande rätt har innehavare av aktier som inte skiljer sig åt i fråga om rätten till bolagets tillgångar och vinst alltid haft lika rätt att ta del i en fondemission. Detta har sammanhängt med att det inte har varit möjligt att meddela föreskrifter om olika företrädesrätt annat än i fråga om aktier som skiljer sig åt i fråga om rätten till tillgångar och vinst. Genom ändringen i första stycket öppnas nu möjligheter att i bolagsordningen ta in föreskrifter om olika företrädesrätt också när skillnaderna mellan aktierna avser röstvär- det. Detta skulle kunna få till följd att aktier med olika röstvärde men med lika rätt till tillgångar och vinst fick olika företrädesrätt vid en fondemission. I så fall skulle vissa aktieägare komma att utöka sin andel i bolagets förmö- genhet utan att det fanns stöd för detta i bolagsordningen. Detta skulle inte vara förenligt med likhetsprincipen.

För att säkerställa att aktieägarna liksom hittills behandlas lika vid en fondemission när skillnaderna mellan aktieslagen inte avser rätten till bola- gets tillgångar och vinst har i förevarande stycke upptagits särskilda bestäm- melser om hur en föreskrift om olika företrädesrätt måste vara utformad. Bestämmelserna är tillämpliga enbart där skillnaderna mellan aktierna avser andra förhållanden än rätten till tillgångar eller vinst i bolaget. Eftersom föreskrifter om olika företrädesrätt får tas in i bolagsordningen enbart om de avser röstvärde eller rätt till tillgångar eller vinst, får regleringen bety- delse enbart där det mellan aktieslagen finns skillnader i fråga om röstvärde. Det bör dock noteras att bestämmelserna gäller också i sådana fall där det utöver röstvärdesskillnader förekommer andra skillnader som inte avser rät- ten till tillgångar eller vinst i bolaget.

I de nu angivna fallen skall bolagsordningen innehålla föreskrifter om att det vid fondemission skall ske en proportionell emission av samtliga akties- lag, med företrädesrätt inom varje aktieslag i förhållande till kapitalandel.

Det innebär för det första att det vid en fondemission måste emitteras ak- tier av samtliga aktieslag. Det innebär vidare att det av varje aktieslag måste emitteras så många aktier som svarar mot detta aktieslags andel i det totala aktiekapitalet. Av bestämmelsen följer dessutom att bolagsordningen måste innehålla föreskrifter som ger aktier av visst aktieslag företrädesrätt till nya aktier av samma slag. Denna företrädesrätt skall vara proportionell, dvs. gammal aktie skall ha företrädesrätt till så många nya aktier som svarar mot den gamla aktiens andel i aktiekapitalet.

De nu beskrivna bestämmelserna om företrädesrätt vid fondemission kan illustreras med följande exempel. I ett aktiebolag finns 10 000 aktier, varav hälften utgör A-aktier och hälften B-aktier. Skillnaden mellan aktieslagen hänför sig endast till röstvärdet. Bolagsordningen måste i detta fall utformas så att vid en fondemission av 10 000 aktier hälften av dessa skall vara A-ak- tier och hälften B-aktier. Bolagsordningen måste också innehålla sådana föreskrifter att de nya aktierna inom varje aktieslag fördelas mellan inneha- varna av gamla aktier av detta aktieslag i förhållande till tidigare innehav av sådana aktier. En innehavare av 1 000 gamla A-aktier skall således ha rätt till 1 000 nya A-aktier och en innehavare av 500 gamla B-aktier skall ha rätt till 500 nya B-aktier. '

Om en föreskrift om olika företrädesrätt inte är förenad med de i detta stycke angivna villkoren, skall registreringsmyndigheten vägra registrering.

Det kan förekomma fall då det i bolagsordningen har uppställts utöver röstvärdesskillnaden - också någon helt minimal skillnad mellan aktieslagen i fråga om ekonomiska rättigheter. Om det i ett sådant fall är uppenbart att denna ytterligare skillnad har uppställts enbart i syfte att kringgå den nu ak- tuella bestämmelsen, bör registrering vägras om bolagsordningen inte upp- fyller de krav som uppställs i detta stycke.

Femte och sjätte styckena

Styckena motsvarar de hittillsvarande tredje och fjärde styckena.

3 kap. 13 &

Aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Om aktieboken förs med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället en utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och, i fråga om avstämningsbolag, även hos värdepapperscentralen. Utskrif- ten får inte vara äldre än sex månader. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbolag som har mer än en aktieägare, får dock en utskrift enligt detta stycke inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst fem- hundra aktier i bolaget.

Aktiebok eller, om aktieboken föres med maskin för automatisk databe- handling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma, skall hållas tillgänglig för aktie- ägarna vid stämman.

I utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 105 andra stycket i alfabetisk ordning.

(Jfr 3 kap. 135 i kommitténs förslag)

Enligt 3 kap. 7å aktiebolagslagen skall styrelsen-föra förteckning över bola- gets aktier och aktieägare, en s.k. aktiebok. Aktieboken skall bl.a. innehålla uppgift om aktieägarnas postadress, yrke och 'titel. Den kan föras på olika sätt, t.ex. med hjälp av lösblads- eller kortsystem eller med automatisk data- behandling. I s.k. avstämningsbolag förs aktieboken "av Värdepapperscen- tralen VPC Aktiebolag (se 3 kap. 85 aktiebolagslagen). När någon styrker ett förvärv av aktie för vilken aktiebrev har utfärdats eller när någon anteck- nas som aktieägare på aktiekonto enligt aktiekontolagen (1989 827), skall aktieägaren genast föras' m i aktieboken.

Aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Förs aktie- boken med hjälp av ADB eller på annat liknande sätt, skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och, i fråga om avstäm- ningsbolag, även hos Värdepapperscentralen. Var och_ en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken (3 kap. 135 aktiebolagslagen).

Det finns dock en begränsning 1 aktiebokcns offentlighet. I fråga om av- stämningsbolag får nämligen utskriften av aktieboken inte innehålla uppgift om aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget.

I det tolfte bolagsrättsliga direktivet, artikel 3, föreskrivs att när ett bolag blir ett enmansbolag genom att alla dess andelar förenas på en hand, uppgift om detta och om den ende bolagsmannens identitet skall antingen förvaras i akt eller föras in i ett officiellt register eller också tas upp i ett offentligt tillgängligt register som bolaget självt för.

Aktieboken utgör i huvudsak ett sådant offentligt tillgängligt register som direktivet anger. Normalt har en utomstående. av aktieboken kunnat utläsa om aktierna i bolaget har samlats i en enda ägares hand. Så har dock inte varit fallet i avstämningsbolag med högst femhundra aktier. I ett sådant'bo- lag har nämligen utskriften av aktieboken inte innehållit några uppgifter om aktieägare.

Paragrafen har därför ändrats så att den uppfyller direktivets krav. Änd- ringen innebär att den nämnda femhundraaktieregeln inte skall gälla när samtliga aktier har en och samma ägare.

4 kap. 25

Vid nyemission där de nya. aktierna skall betalas med pengar (kontantemis- sion) och vid fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om ej annat föreskrivits i bo- lagsordningen enligt 3 kap. 15 andra stycket 3 eller, vid kontantemission, antingen bestämmes i emissionsbeslutet eller följer av villkor som enligt 5 kap. 45 första stycket 8 meddelats vid emission av skuldebrev.

Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är gil- tigt endast orn det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

(Jfr 4 kap. 25 i kommitténs förslag)

I andra stycket har tagits in en förcskrift om att bolagsstämmans beslut om att vid kontantemission awika från aktieägares företrädesrätt förutsätter en

kvalificerad majoritet om två tredjedelar av såväl avgivna röster som vid stämman företrädda aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 8.3.

Enligt Lagrådet hör föreskriften i systematiskt hänseende hemma under avsnittet Allmänna bestämmelser om nyemission (4 — 13 55). Det har emel- lertid ansetts att bestämmelsen som anger en av förutsättningarna för att avvika från bolagsordningens föreskrifter om företrädesrätt naturligen bör placeras i anslutning till bestämmelserna i 2 5 som anger vilken företrädesrätt som gäller och när awikelse från företrädesrätten kan ske.

4 kap. 45

Förslag till beslut om nyemission skall hållas tillgängligt för aktieägarna un- der minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas. Det skall genast sändas till aktieägare, som begär det och uppger sin post- adress. Förslaget skall läggas fram på stämman. Vad som nu sagts om förslag till beslut skall gälla sådan redogörelse av styrelsen och sådant yttrande av revisorerna som avses i 6 5. Innebär förslaget awikelse från aktieägarnas fö- reträdesrätt, skall skälen till awikelsen samt grunderna för ernis'sionskursen anges i förslaget eller i handling som fogats vid förslaget. Om årsredovis- ningen inte skall behandlas på stämman, skall även följande handlingar en- ligt vad nyss sagts hållas tillgängliga och läggas fram på stämman:

1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig be- tydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens avgi- vande,

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen. Kallelse till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som enligt förslaget tillkommer aktieägarna eller annan el- ler vem som annars får teckna-aktier.

Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.

(Jfr 4 kap. 45 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om det beslutsunderlag som skall hållas tillgängligt inför ett beslut om nyemission. I första styckets femte mening har lagts till en föreskrift om att det i förslaget också skall lämnas en uppgift om grunderna för emissionskursen. Tillägget är föranlett av artikel 29.4 i kapi- taldirektivet, där det föreskrivs att ett beslut om att begränsa eller upphäva företrädesrätten skall föregås av en skriftlig redogörelse från styrelsen som anger skälen för att begränsa eller upphäva företrädesrätten samt grunderna för den föreslagna emissionskursen.

4 kap. 125

Beslut om nyemission skall anmälas för registrering inom sex månader från beslutet, om det ej förfallit enligt l()5. Hinder mot registrering föreligger, om ej

l. full betalning enligt registret erlagts för alla de i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktierna,

2. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya ak- tier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och ej övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår till belopp som avses i 105,

Prop. 1993/94zl96

3. hälften av det belopp som betalas med pengar för de i den registrerade kapitalökningen ingående aktierna har inbetalats,

4. all apportegendom enligt beslutet om nyemission är tillförd bolaget,

5. yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket fram- går att 3 och 4 iakttagits, att apportegendomen inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet; yttrandet från revisor om att 3 har iaktta- gits får i avstämningsbolag ersättas av en försäkran från värdepapperscentra- len om att så har skett. I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen av den. Särskilda svå- righeter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen un- derstiger en miljon kronor skall, i stället för vad som föreskrives i första stycket 3 och 5, hela det belopp, som skall betalas för aktierna, erläggas ge- nom insättning på bankräkning som bolaget öppnat hos svenskt bankinstitut och intyg från bankinstitutet om att beloppet betalats företes i registrerings- ärendet.

Genom registreringen fastställes ökningen av aktiekapitalet till belopp som anges i första stycket 2.

Om anmälan för registrering av beslutet icke gjorts inom den i första stycket angivna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraft- ägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering, gäller vad i 105 sägs.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som förklarats förver- kade och ej övertagits av annan blir därmed ogiltiga. De nya aktierna medför rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket aktierna skolat till fullo betalas.

(Jfr 4 kap. 125 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av beslut om nyemis- sion. Av bestämmelserna framgår att, om vederlaget för de nya aktierna skall utgöras av annat än pengar (apportegendom), en auktoriserad eller godkänd revisor skall intyga bl.a. att apportegendomen inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget.

Av artikel 27.2 i kapitaldirektivet följer att om nyemission sker mot veder- lag i apportegendom, denna skall redovisas i ett utlåtande från en eller flera oberoende sakkunniga som utses eller godkänns av en förvaltningsmyndig- het eller en domstol. En sådan redovisning skall enligt artikel 10.2 beskriva egendomen och ange värderingsmetod. Som har framhållits i den allmänna motiveringen får auktoriserade eller godkända revisorer anses motsvara di- rektivets krav på sådana oberoende sakkunniga (se avsnitt 6.3). Den hittills gällande bestämmelsen uppfyller emellertid inte helt direktivets krav i fråga om utlåtandets innehåll. Paragrafensförsta stycke punkten 5 har därför kom- pletterats med en föreskrift om att revisorns intyg skall innehålla också en beskrivning av apportegendomen med uppgift om den värderingsmetod som har använts. Det har också föreskrivits att revisorn skall lämna uppgift om särskilda värderingssvårighctcr. Beträffande den sistnämna föreskriften — på vilken Lagrådet har lämnat synpunkter kan hänvisas till kommentaren till

2 kap. 9 5. 4 kap. 145

Styrelsen kan besluta om nyemission och om awikelse från aktieägares före- trädesrätt enligt 25 under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Bestämmelserna i 5 — 13 55 gäller därvid i tillämpliga delar, varvid dock skall iakttagas vad som föreskrives nedan i tredje stycket.

I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande tillämpas 4 5. Vad som där sägs om förslag till emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut. Beslut av bolagsstämman att godkänna avvikelse från aktieägamasfö- reträdesrätt enligt 2 5” första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktie- ägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. lnföring av de nya aktierna i aktieboken och anmälan för registrering en- ligt 125 skall ej ske innan stämman har godkänt emissionsbeslutet. Har så- dan anmälan ej skett inom ett år från styrelsens beslut om emission, är emis- sionsbeslutet förfallet. Vad som har betalats på tecknade aktier skall i sådant fall genast återbetalas.

(Jfr 4 kap. 145 i kommitténs förslag)

Paragrafen ger styrelsen möjlighet att på egen hand besluta om nyemission och att därvid awika från aktieägares företrädesrätt. Styrelsebeslutet förut- sätter emellertid ett efterföljande godkännande av bolagsstämman. Iandra stycket har tagits in en föreskrift att ett sådant bolagsstämmobeslut fordrar en majoritet med två tredjedelar av såväl avgivna röster som vid stämman företrädda aktier.

4 kap. 15 5

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemission i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen och att därvid awika från aktieägarnas företrädesrätt enligt 25. Bemyndigande att avvika från aktieägamas företrädesrätt enligt 2 5 första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Skall styrelsen kunna besluta om nyemission med bestämmelse som avses i 65 eller med awikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall detta anges särskilt i bolagsstämmans bemyndigande. Bemyndigandet skall innehålla be- stämmelser om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut om nyemission skall fattas. Bestämmelserna i 45 äger motsvarande tillämpning i fråga om förslag till bemyndigande.

Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för regi- strering. Innan registrering har skett, kan styrelsen ej fatta beslut om emis- sion.

Bestämmelserna i 5— 13 55 gäller i tillämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande.

(Jfr 4 kap. 155 i kommitténs förslag)

Paragrafen ger möjlighet för bolagsstämman att bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemission och att därvid awika från aktieägares företrädes- rätt. Iförsta stycket har tillfogats en bestämmelse om att ett bemyndigande att i samband med kontantemission awika från aktieägarnas företrädesrätt fordrar en majoritet om två tredjedelar av såväl avgivna röster som på stäm-

man företrädda aktier. Denna majoritetsregel motsvarar de majoritetsregler som har uppställts i 2 och 1455.

4 kap. 185

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt 19—26 55, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

(Jfr 4 kap. 185 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om emissionsprospekt.

En av förutsättningarna för att det skall föreligga skyldighet att upprätta emissionsprospekt har, enligt paragrafens hittillsvarande lydelse, varit att bolaget är skyldigt att ha auktoriserad revisor. Sådan skyldighet föreligger bl.a. om bolagets aktier är noterade vid börs eller auktoriserad marknads- plats. Den nu gjorda uppdelningen av aktiebolagen i publika och privata ak- tiebolag har emellertid gjort det naturligt att i stället låta bestämmelserna om emissionsprospekt omfatta alla publika aktiebolag. Detta har kommit till uttryck i paragrafens nya lydelse.

En ytterligare förutsättning för att skyldighet att utfärda emissionspro- spekt skall föreligga har hittills varit att summan av de belopp som kan komma att betalas till följd av inbjudan uppgår till minst en miljon kr. Enligt 2 kap. 1 5 lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument gäller nu- mera med några undantag att prospekt skall upprättas av den som emitte- rar vissa fondpapper eller lämnar erbjudande om köp eller försäljning av vissa finansiella instrument. En förutsättning för detta är att summan av det belopp som kan komma att betalas på grund av emissionen eller erbjudandet uppgår till minst 300 000 kr. Med fondpapper avses härvid enligt 1 kap. 1 5 samma lag bl.a. aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. Det har därför ansetts lämpligt att i detta avseende anpassa bestämmelserna om prospekt i föreva- rande paragraf till lagen om handel med finansiella instrument. Skyldighet att upprätta prospekt skall således föreligga redan när summan av de belopp som kan komma att betalas till'följd av emissionen uppgår till 300 000 kr. Även konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt, Optionsbevis och vinstandelsbevis får, när de utgivits av ett publikt aktiebolag, anses falla in under begreppet fondpapper i lagen om handel med finansiella instrument. Motsvarande anpassning av prospektreglcrna har därför gjorts i 5 kap. 16 5 och 7 kap. 45 där prospekt för dessa slag av värdepapper behandlas.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har en remissinstans föreslagit att det skall införas bestämmelser om att emissionsprospekt skall upprättas även då emissionen inte riktar sig till en vidare krets. Det har inte ansetts möjligt att i detta sammanhang ta upp denna fråga. Frågor om emis- sionsprospekt torde emellertid komma att behandlas i Aktiebolagskommit— téns fortsatta arbete.

5 kap. 25

Vid emission av skuldebrev mot vederlag i pengar har aktieägarna företrä- desrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev såsom om emissionen gällde dc aktier som kan komma att träda i stället för skuldebreven eller nytecknas på grund av optionsrätt.

Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är gil- tigt endast orn det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

(Jfr 5 kap. 25 i kommitténs förslag) Jfr 4 kap. 25. 5 kap. 85

. Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om awikelse från ak- tieägares företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans godkän- nande. Bcstämmelserna i 4 — 6 55 och 75 första stycket äger motsvarande till- lämpning.

I fråga om styrelsens begäran om'bolagsstämmans godkännande tillämpas 4 kap. 45. Vad där sägs om förslag till emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut. Beslut av bolagsstämman att godkänna avvikelse från aktieägares före- trädesrätt enligt 25 första stycket är giltigt- endast om det har biträtts av aktie- ägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Anmälan för registrering enligt 7 5 tredje stycket skall göras när emissions- beslutet godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven avslutats. Har anmälan för registrering ej skett inom ett år från styrelsens beslut om emission, är beslutet förfallet. '

(Jfr 5 kap. 85 i kommitténs förslag)

Jfr 4 kap. 2 och 14 55. 5 kap. 95

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om emission och att därvid awika från bestämmelserna i 25 om aktieägares företrädesrätt. Bemyndigande att avvika från bestämmelserna i 2 5 första stycket om aktieä- gares företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda ak- tierna. . Skall skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller eljest med villkor eller skall awikelse från aktieägares företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i bolagsstämmans beslut. Beslutet skall innehålla bestämmelse om den tid, längst intill nästkommande ordina- rie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmel- serna i 4 kap. 45" äger motsvarande tillämpning 1 fråga om förslag till bemyn- digande.

Bolagsstämmans beslut skall genast anmälas för registrering. Innan regi- strering l1ar skett kan styrelsen ej fatta beslut om emission.

Bestämmelserna i 4 7 55gäller i tillämpliga delar i fråga om styrelsens beslut om emission.

(Jfr 5 kap. 95 i kommitténs förslag) Jfr 4 kap. 2 och IS 55.

5 kap. 165

Bestämmelserna i 4 kap. 19 —- 26 55 om emissionsprospekt tillämpas också när ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva av bolaget utgivna skuldebrev eller Optionsbevis som avses i detta kapitel. Skyldighet att upprätta emissionsprOSpekt föreligger dock endast om summan av de be- 10pp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst tre- hundratusen kronor.

(Jfr 5 kap. 165 i kommitténs förslag)

Jfr 4 kap. 18 5. 6 kap. 1 5

Nedsättning av aktiekapitalet får ske för följande ändamål, nämligen

1. avsättning till omedelbar täckning av förlust enligt fastställd balansräk- ning, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. återbetalning till aktieägarna, eller

3. avsättning till reservfond eller till fond att användas enligt beslut av bo- lagsstämman.

Nedsättning för ändamål som anges i första stycket 2 och 3 får ej avse större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav sker enligt balansräkning för nästföre- gående räkenskapsår, om denna fastställes vid stämman, och annars på grundval av de handlingar som anges i 4 kap. 45 första stycket 1 —3.

Nedsättning av aktiekapitalet kan genomföras genom

1. inlösen eller sammanläggning av aktier,

2. indragning av aktier utan återbetalning, eller

3. minskning av aktiernas nominella belopp med eller utan återbetalning. Om nedsättning av aktiekapitalet på grund av bristande betalning eller på grund av att aktier har blivit ogiltiga finns bestämmelser i 4 kap. 13 5 andra stycket och 7 kap. 2 5. Om nedsättning genom inlösen av aktier enligt förbe- håll i bolagsordningen finns bestämmelseri 8 — 10.55.

(Jfr 6 kap. 1 5 i kommitténs förslag)

I paragrafens första stycke, punkterna 1— 3, anges de ändamål för vilka ned- sättning av aktiekapitalet får ske. För nedsättning enligt punkterna 2 och 3 fordras enligt 65 rättens tillstånd. Domstolsprövningen enligt 65 syftar till att skydda bolagets borgenärer och ger dessa möjlighet att kräva betalning eller ställande av säkerhet. Det är därför av betydelse vilket ändamål ned- sättningen har. Nedsättning för avsättning till reservfond har i gällande rätt generellt hänförts till punkten 1 och någon domstolsprövning av nedsätt- ningen har därför inte varit nödvändig. Denna ordning har emellertid inte ansetts stå i full överensstämmelse med kapitaldirektivet.

Direktivet godtar i och för sig att nedsättning i vissa fall sker utan att direk- tivets föreskrifter om borgenärsskydd vid nedsättning tillämpas. En förut- sättning för detta är dock att det samtidigt görs en avsättning till en bunden reserv. Denna reserv får inte överstiga tio procent av aktiekapitalet (se arti- kel 33). Aktiebolagslagen tillåter att reservfonden är större än så. I själva verket har ett stort antal svenska aktiebolag redan en reservfond som är större än 20 procent av aktiekapitalet. Det har inte ansetts lämpligt att ändra reglerna om reservfondens storlek.

Istället har lagtexten ändrats så att det blir nödvändigt att inhämta rättens tillstånd också vid sådan nedsättning som sker för avsättning till reservfond.

Nedsättning enligt första stycket punkten 1 kommer sålunda enbart att kunna ske för avsättning till omedelbart täckande av förlust. Nedsättning för avsättning till reservfond upptas i stället iförsta stycket3. Det innebär att det för sådan nedsättning kommer att gälla samma regler som för nedsättning vilken sker för utdelning till aktieägarna eller för avsättning till bolagets fria fonder. I sådana fall är nedsättningen beroende av rättens tillstånd (se 6 5).

Nedsättning kan ske även i andra sammanhang än de som anges i första stycket. De delvis nya bestämmelserna i 8 — 1055 behandlar nedsättning när det i bolagsordningen finns ett förbehåll om inlösen av aktier. Vidare har i 7 kap. 25 tagits in en bestämmelse om nedsättningi samband med att förvär- vade egna aktier har blivit ogiltiga. I båda dessa fall kan det vara nödvändigt att i samband med nedsättningen göra en avsättning till reservfond (se 95 och 7 kap. 2 5). För att klargöra att dessa nedsättningsfall faller utanför den indelning som görs i förevarande paragrafs första stycke och därmed inte heller regleras av de rättsregler som knyter an till denna indelning har det ansetts lämpligt att i fjärde stycket erinra om bestämmelserna i 8 10 55 respektive 7 kap. 2 5.

6kap. 25

Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om ej an- nat följer av 8 5. Nedsättningsbeslutet får ej fattas förrän bolaget blivit regi- strerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.

Nedsättning för ändamål som anges i 1 5 första stycket 2 eller 3 får beslutas endast efter förslag eller godkännande av styrelsen.

Bestämmelserna i 4 kap. 45 om förslag till bolagsstämmans beslut och andra handlingar gäller i tillämpliga delar. Kallelsen till bolagsstämman skall alltid ange nedsättningsförslagets huvudsakliga innehåll.

(Jfr 6 kap. 25 i kommitténs förslag)

Av bestämmelserna i paragrafens tredje stycke följer att bolagsstämmans be- slut om nedsättning skall föregås av att ett förslag till beslutjämte vissa ytter- ligare handlingar hålls tillgängliga för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämman.

Kapitaldirektivet, artikel 30, innehåller en bestämmelse om att syftet med nedsättningen skall anges i kallelsen till bolagsstämman. I kallelsen skall också anges hur nedsättningen skall genomföras. I lagtexten har därför före— skrivits att kallelsen skall innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga inne- håll. I detta ligger att det i kallelsen skall lämnas uppgift inte bara om storle- ken på den föreslagna nedsättningen utan också om ändamålet med nedsätt- ningen samt om nedsättningen skall genomföras genom inlösen, samman- läggning, indragning eller minskning av aktiernas nominella belopp.

6 kap. 2a5

Bolagsstänmtans beslut om nedsättning är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stäm- man företrädda aktierna. Vid bolagsstämmas beslut om nedsättning enligt 8 5 gäller 9 kap. 13 5.

Innebär m'dsättningen att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rub-

Prop. 1993/942196

bas, är beslutet giltigt, om det har biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande fall räcker det för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som depå stämman företrädda aktienra, nämligen om

]. nedsättningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtliga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier godkänner nedsättningen, eller

2. nedsättningen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämmrnan företrädda aktierna av detta slag godkänner nedsättningen.

(Jfr 6 kap. 2a 5i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Den innehåller majoritetsregler avseende bolagsstämmo- beslut om nedsättning av aktiekapitalet. Denna fråga har behandlats i avsnitt 9. Det i paragrafensförsta stycke första meningen angivna majoritetskravet är föranlett av artikel 40 i kapitaldirektivet och överensstämmer med vad som enligt 9 kap. 145 fordras för ett beslut om en sådan ändring av bolags- ordningen som inte påverkar redan utgivna aktiers rätt. Kapitaldirektivets särskilda majoritetsregel gäller emellertid inte vid tvångsindragning av ak- tier på grund av föreskrift i bolagsordningen (se artikel 36). Med hänsyn till detta har det ansetts att det inte bör fordras kvalificerad majoritet när bo— lagsstämman beslutar om nedsättning med stöd av 85. Kommitténs har be- dömt att det inte finns något behov av en uttrycklig bestämmelse om detta (se kommitténs betänkande 5.159 f.). En sådan särskild bestämmelse har emellertid ansetts vara av värde.

Om ett beslut om nedsättning innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, gäller enligt andra stycket ett särskilt strängt majori- tctskrav, motsvarande vad som enligt 9 kap. 155 tredje stycket fordras för ändring av bolagsordningen när rättsförhållandet mellan redan utgivna ak- tier rubbas.

I bolagsordningen kan föreskrivas längre gående majoritetskrav än de i paragrafen angivna kraven (se 9 kap. 135 andra stycket).

6 kap. 65

Skall nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas enligt 1 5 första stycket 2 eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkställas utan rättens tillstånd, såvida icke samtidigt bolaget genom nyemission tillförs ett belopp som minst mot- svarar nedsättningsbeloppet.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det nedsättningsbe- slutet registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att nedsätt- ningsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borgenärer med angivande av postadress.

Rätten skall kalla bolagets borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skrift— ligen hos rätten anmäla detta vid äventyr att han annars anses ha medgivit ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och lnrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten i länet och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg.

Bestrides ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tillstånd med- delas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns he-

stämmelser i 23 5 andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m.

Om en bargenärs anspråk avser en sådan fordran på lön eller annan ersätt- ning som ltar förmånsrätt enligt 125 förmånsrättslagen (1970.'979) eller en fordran på pension som har fömzånsrätt enligt 12 eller 13 5 samma lag, skall han inte tas upp i förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall inte kallas av rätten och har inte heller rätt till betalning eller säkerhet enligt

fjärde stycket. (Jfr 6 kap. 65 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser till skydd för borgenärer vid nedsätt- ning av aktiekapital. Bestämmelserna behöver inte tillämpas vid nedsättning som sker för avsättning till omedelbar täckning av förlust eller för avsättning till reservfond i särskilda fall (se 15 fjärde stycket i dess nya lydelse) eller i vissa i 95 angivna fall.

De väsentliga dragen i borgenärsskyddsreglerna är desamma som enligt hittills gällande lag. Borgenärsskyddet skall således tillgodoses genom ett förfarande vid rätten. Rätten skall kalla bolagets borgenärer dels genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar, dels genom särskilda underrättelser till alla kända borgenärer. Tillstånd till nedsättningen skall ges, om ansökan inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar.

En grupp av borgenärer skall inte dras in i förfarandet vid domstolen. Detta framgår avfemte stycket. Genom en ändring i lagtexten har avgräns- ningen av denna borgenärsgrupp genomgått en viss ändring. Ändringen har behandlats i avsnitt 9. Det hittillsvarande undantaget för ”borgenär som till- lika är gäldenär i samma rättsförhållande” har inte ansetts förenligt med di- rektivets krav (jfr kapitaldirektivet, artikel 32). Lagtexten har därför jäm- kats så att den numera gör undantag endast för borgenärer med sådana ford- ringar på lön, pension eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 och 1355 förmånsrättslagen (1970:979). Dessa anses på grund av reglerna om lönegaranti redan ha betryggande säkerhet för sina fordringar. Övriga borgenärer som tidigare inte har omfattats av borgenärsskyddsreglerna kommer däremot att göra det i fortsättningen. Det innebär att bolagets mot- parter i leveransavtal, avtal om nyttjanderätt, licensavtal m.m. skall kallas av rätten och att de, om de bestrider ansökan, har rätt till betalning eller betryggande säkerhet.

6 kap. 85

I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen bestäm- mas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen intagas förbehåll att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av aktier, dock ej under mini— mikapitalet. Förbehållet skall ange ordningen för inlösningen och inlös- ningsbeloppet eller grunderna för dess beräkning.

Om förbehållet införes genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som kan tecknas eller utges efter det att ändringen registrerats. Har fondemission ägt rum efter registreringen, får inlösen av fondaktie ske först när tre år förflutit från registreringen av emissionen.

Nedsättning får ej ske så att full täckning ej finnes för det bundna egna kapitalet. Beräkning därav skall ske på grundval av fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår.

[63

(Jfr 6 kap. 85 första — tredje styckena i kommitténs förslag)

I denna och de båda följande paragraferna behandlas nedsättning av aktie- kapital genom inlösen av aktier på grund av förbehåll i bolagsordningen. Pa- ragrafen har inte genomgått någon annan förändring än att bestämmelserna i det förutvarande fjärde stycket har överförts till 105.

6 kap. 95

Bestämmelserna i 6 och 7 5,5 tillämpas även vid nedsättning enligt 8 5. Bestäm- melserna gäller dock inte om

1. nedsättningen genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger det fria egna kapitalet beräknat på gmndval av fastställd balans- räkning för nästföregående räkenskapsår och

2. ett belopp som motsvarar nedsättningsbeloppet avsätts till reservfonden.

(Jfr 6 kap. 85 fjärde stycket i kommitténs förslag)

Vid nedsättning enligt 85 anses enligt hittills gällande rätt något förfarande vid domstol inte vara nödvändigt (se prop. 19752103 s. 364). Eftersom ned- sättningen grundar sig på förbehåll som framgår av bolagsordningen, anses borgenärerna redan när de rättshandlar med bolaget vara uppmärksammade på den risk som förbehållet kan innebära.

Såsom har utvecklats i avsnitt 9 står emellertid hittills gällande rätt inte helt i överensstämmelse med de krav som uppställs i kapitaldirektivet. Di- rektivets bestämmelser om att borgenärerna har rätt till betryggande säker- het gäller visserligen inte generellt vid tvångsvis indragning av aktier men undantag från bestämmelserna får göras enbart i fråga om utdelningsbara medel och under förutsättning att medlen avsätts till reservfond eller an- vänds för fondemission (se artikel 36 d).

Detta har föranlett bestämmelserna i förevarande paragraf, som är ny. Pa- ragrafen innebär att bestämmelserna om borgenärsskydd i 65 samt de i 75 intagna bestämmelserna om nedsättningens fullbordande som huvudregel skall tillämpas också när nedsättningen sker genom inlösen av aktie på grund av förbehåll i bolagsordningen. Av andra meningen framgår dock att be- stämmelserna om borgenärsskydd och nedsättningens fullbordande inte gäl- ler om inlösen sker med ett belopp som inte överstiger bolagets fria egna kapital enligt fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår och ett belopp som motsvarar nedsättningsbeloppet överförs till reservfonden.

6 kap. 105

Ifall sorti anges i 95 andra meningen skall bolaget, när det ertligt ett förbehåll i bolagsordningen har blivit bestämt att vissa aktier skall lösas in och att ett belopp motsvarande nedsättningsbeloppet skall avsättas till resenybnden, ge- nast anmäla för registrering att aktiekapitalet sätts ned med dessa aktiers sant- manlagda nominella belopp. När registrering har skett, är aktiekapitalet ned- satt.

(Jfr 6 kap. 85 femte stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen, som är ny, behandlar den avslutande registreringen av sådana nedsättningsbeslut till vilka rättens tillstånd inte fordras. Den motsvarar i huvudsak det förutvarande fjärde stycket i 85. Av paragrafen framgår att

nedsättningsbeslutet kan registreras först sedan bolaget har beslutat om att avsätta ett belopp som motsvarar nedsättningsbeloppet till reservfonden. Anledningen till detta är att sådan avsättning till reservfonden är en förut- sättning för att rättens tillstånd till nedsättningen inte skall behöva inhämtas

(se 95). 7 kap. 15

Ett aktiebolag får inte teckna egen aktie.

Om ett aktiebolag har tecknat egen aktie, skall stiftarna eller vid nyemission styrelser: och verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räk- ning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte stiftare, sty- relseledamot eller verkställande direktör som visar att han inte kände till eller hade bort känna till aktieteckningen.

Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

Bestämmelsema i första - tredje styckena gäller även ifråga om ett dotter- företags teckning av aktie i moderbolaget.

(Jfr 7 kap. 15 i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i förevarande paragraf är nya. De bestämmelser som tidi- gare upptagits i 15 har med vissa ändringar flyttats till 2 5.

I första stycket har — i enlighet med artikel 18.1 i kapitaldirektivet — uppta- gits ett förbud för aktiebolag att teckna egna aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 10.

Andra stycket är föranlett av bestämmelsen i artikel 18.3 i kapitaldirekti- vet. Där föreskrivs att aktier som tecknats i strid med artikel 18 skall betalas av stiftelseurkundens eller bolagsordningens undertecknare (stiftarna) eller, vid ökning av aktiekapitalet, av medlemmarna i styrelsen eller direktionen. För att åstadkomma ett sådant betalningsansvar har föreskrivits att, om bo- laget har tecknat egna aktier, stiftarna eller, vid nyemission, styrelsen eller verkställande direktören skall anses ha tecknat aktierna och bära ett solida- riskt ansvar för betalningen. De i lagtexten utpekade personerna kan dock undgå betalningsansvar om de visar att de inte kände till eller borde ha känt till aktieteckningen.

I tredje stycket finns en bestämmelse om vad som gäller när någon såsom bulvan åt bolaget har tecknat aktier i bolaget (jfr artikel 18.2 i kapitaldirekti- vet). Ett sådant bulvanförhållande faller inte in under bulvanlagen (1985:277). I stället föreskrivs i förevarande stycke att bulvanen skall anses ha tecknat aktien för egen räkning. Det innebär också att han kan krävas på betalning för aktien.

Avfjärde stycket följer att bestämmelserna i första — tredje styckena skall tillämpas även om ett dotterföretag tecknar aktier i moderbolaget. Kapital- direktivet uppställer visserligen inte något uttryckligt krav på detta. Svensk rätt har emellertid redan tidigare förbjudit dotterföretags förvärv av aktier i moderbolag och det har därför ansetts naturligt att utsträcka förbudet mot tecknande av egna aktier till dotterföretags tecknande av aktier i moderbola- get.

7 kap. 25

Aktiebolag får ej förvärva eller såsom pant mottaga egen aktie. Dotterföre-

tag får ej heller förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moderbolaget. Av- tal i strid mot detta förbud är ogiltigt.

Första stycket utgör inte hinder för aktiebolag eller dotterföretag att vid övertagande av affärsrörelse förvärva aktier som ingår i rörelsen, att lösa in aktier enligt 13 kap. 35 eller att på auktion ropa in aktiersorn har utmätts för företagets fordran. En förvärvad aktie skall, om den inte har dragits in genom nedsättning av aktiekapitalet, avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre är efter förvärvet.

I-Iar aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i mo- derbolaget, skall dessa aktier avyttras enligt vad som sägs i andra stycket.

En aktie, som inte har avyttrats inom tre årfrän förvärvet, är ogiltig. Bola- get skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nominella belopp. Ett förslag till beslut om nedsättning skall läggasfrarn på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltig/tet har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall överföras till reserv- fonden.

(Jfr 7 kap. 25 i kommitténs förslag)

Paragrafen, som motsvarar den tidigare 15, behandlar frågor om förvärv av egna aktier. Bestämmelserna i kapitaldirektivet, artikel 20, punkterna 2 och 3, har föranlett vissa ändringar i förhållande till hittills gällande rätt. Änd- ringarna gäller dc särbestämmelser som gör det möjligt för bolaget att i tre undantagssituationer förvärva sina egna aktier. Sådana aktier skall avyttras inom viss tid. För en särskild grupp aktier, nämligen sådana som har förvär- vats genom övertagande av affärsrörelse, har hittills gällt en särskild regle- ring som bl.a. har innefattat en dispensmöjlighet. Denna reglering har ut- mönstrats. Den nya regleringen i andra stycket innebär att bolaget i alla tre fallen är skyldigt att avyttra aktierna så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år från förvärvet. Någon möjlighet att förlänga denna frist finns inte. Samma regel gäller — enligt tredje stycket om ett aktiebolag har blivit moderbolag och ett dotterföretag därvid innehar aktier i moderbolaget.

Ifjärde stycket behandlas följderna av att en aktie inte avyttras i tid. I så fall är aktien ogiltig vid den angivna treårsfristens utgång. Detta innebär att det inte längre finns giltiga aktier i en omfattning som svarar mot aktiekapi- talets storlek. Det har därför föreskrivits att bolaget i denna situation måste sätta ned aktiekapitalet med ett belopp motsvarande de ogiltiga aktiernas nominella belopp. Samtidigt skall ett motsvarande belopp avsättas till re- servfonden. Förslag till beslut om nedsättning skall läggas fram på den första bolagsstämman som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Om bolaget inte gör detta, kan bolagsorganen drabbas av skadeståndsskyldighet enligt 15 kap. aktiebolagslagen.

I fråga om beslutet om nedsättning gäller bestämmelserna i 6 kap. Såsom framgår av 6 kap. 15 faller nedsättning enligt 7 kap. 25 emellertid utanför bestämmelserna i den paragrafen. Det innebär att rättens tillstånd till ned— sättningen inte behöver inhämtas.

Det förtjänar att påpekas att det fjärde stycket inte behandlar den situatio— nen då bolaget förvärvat egna aktier som det överhuvudtaget inte har ägt förvärva. Ett sådant förvärv är ogiltigt även om förvärvaren är i god tro (se prop. 1975:103 s. 366). Däremot förblir aktien giltig.

Prop. 1993/94zl96

7 kap. 45

Bestämmelserna i 4 kap. 19 26 55 om emissionsprospekt tillämpas även när ettpublikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva av bolaget ut- givna vinstandelsbevis. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreligger dock endast om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

(Jfr 7 kap. 4?) i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar den tidigare 3 &. Beträffande innebörden av de änd- ringar som nu görs kan hänvisas till vad som anförts i anslutning till 4 kap. 18 &.

8kap. 105

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör får ej handlägga fråga rö- rande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt in- tresse, som kan vara stridande mot bolagets. Med avtal jämställes rättegång eller annan talan.

Om ett bolag har endast en aktieägare, skall ett avtal mellan denne och bola- get som inte avser löpande afärstransaktioner på sedvanliga villkor antecknas [ eller fogas till styrelsens protokoll.

(Jfr 8 kap. 10?) i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller sedan tidigare bestämmelser om jäv för styrelseleda- mot eller verkställande direktör. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att en styrelseledamot eller en verkställande direktör inte får handlägga fråga om avtal m.m. mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man om han har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagets, såsom exempelvis är fallet när tredje man är ett av honom innehaft bolag. Bestämmelserna anses emellertid inte tillämpliga på styrelseledamot som själv äger samtliga aktier i bolaget (se NJA 1981 s. 1117). I svensk rätt finns således inte något hinder mot att en ägare av samtliga aktier i ett aktiebolag företräder bolaget när detta träffar avtal med honom. Inte heller finns det något hinder mot att, vid avtal mellan ett moderbolag och ett dotterbolag, båda bolagen företräds av samma före- trädare. I hittills gällande rätt har inte heller funnits något särskilt formkrav för avtal mellan ensamaktieägare och bolaget eller något krav på att avtalet skall komma till uttryck på visst sätt.

I artikel 5 i det tolfte bolagsrättsliga direktivet föreskrivs emellertid att ett avtal mellan den ende bolagsmannen och det bolag som han företräder skall föras i protokoll eller ges skriftlig form. Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa bestämmelsen på löpande transaktioner på normala villkor. Med anledning av detta har i ett nytt andra stycke i förevarande paragraf tagits in bestämmelser om sådana avtal.

Det har ansetts att en bestämmelse av detta slag inte bör begränsas till att gälla enbart den situation som direktivet nämner, dvs. avtal mellan en bolagsman och det bolag som han är ensam ägare till och samtidigt företrä- dare för. Bcstämmelscn skall också tillämpas på alla situationer då avtal in-

gås mellan en aktieägare och ett bolag som han äger helt och hållet. Därmed kommer bestämmelsen också att omfatta de fall då aktieägaren är en juridisk person. Den kommer således att gälla också avtal mellan moderföretag och dotterbolag. Det kan nämnas att när liknande regler har uppställts i andra länder, såsom Danmark och Tyskland, har reglernas tillämpningsområde av- gränsats på motsvarande sätt.

Något generellt krav på skriftlig form för avtalet uppställs inte. Däremot måste avtalet antingen fogas till eller tas in i styrelsens protokoll. Detta med- för att muntliga avtal måste nedtecknas. En ytterligare följd av bestämmel- sen är att styrelsen måste föra protokoll även när styrelsen består av endast en ledamot.

För att arbetet inte skall tyngas i onödan har i enlighet med vad direkti- vet medger löpande transaktioner på normala villkor undantagits från be- stämmelsens tillämpningsområde. I fråga om tolkningen av bestämmelsens rekvisit torde man kunna hämta viss ledning från begreppet ”löpande för- valtning” i 65.

8 kap. 145

Om ställföreträdare som avses i I] 5 har företagit en rättshandling för bola- get och därvid har handlat i strid med bestämmelsema i denna lag om bolags- organens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma gäl- ler om en verkställande direktör vid företagande av en rättshandling har överskridit den behörighet som tillkommer honom enligt 12 _é' och bolaget vi- sar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.

Om ställföreträdare som avses i första stycket har överskridit sin befogen- het, gäller rättshandlingen inte mot bolaget, om bolaget visar att motparten insåg eller bor1 inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när sty- relsen eller verkställande direktören har överträtt föreskrift om bolagets verk- samhetsföremål eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.

(Jfr 8 kap. 145 i kommitténs förslag)

Paragrafen, som har fått en helt ny utformning, behandlar frågor om aktie- bolags bundenhet när bolagets ställföreträdare överskrider sin behörighet (kompetens) eller befogenhet. De sakliga skillnaderna iförhållande till hit- tills gällande rätt har behandlats närmare i avsnitt 11.

Paragrafen utgår från den outtalade huvudregeln att styrelsen, verkstäl- lande direktören och de särskilda firmatecknarna har förmåga att binda bo- laget när de rättshandlar på bolagets vägnar. Från denna huvudregel görs sedan undantag för vissa fall vid vilka ställföreträdaren har överskridit sin behörighet eller sin befogenhet. I första stycket behandlas bolagets bunden- het när en ställföreträdare har överskridit sin behörighet. I andra stycket an- ges konsekvenserna av olika slag av befogenhetsöverskridanden.

Första stycket

Iförsta meningen slås fast att bolaget inte är bundet om styrelsen (i dess hel- het) eller den särskilde firmatecknaren handlar i strid med lagens bestäm- melser om bolagsorganens behörighet, dvs. går utöver den behörighet som de kan tillerkännas enligt aktiebolagslagen (jfr artikel 9.1 första stycket i pu-

blicitetsdirektivet). Det innebär att varken styrelsen eller någon särskild fir- matecknare på egen hand kan förplikta bolaget att ändra sin bolagsordning, träda i likvidation eller träffa uppgörelser om skadestånd enligt 15 kap. m.m., eftersom sådana beslut kan fattas enbart av bolagsstämman. En an- nan form av behörighetsöverskridande är överträdelser av klara förbudsreg- ler i aktiebolagslagen. Även rättshandlingar som står i strid med brottsbal- ken tordc i vissa fall få räknas hit (se Nial, Svensk associationsrätt, 5 u. s. 227).

Överträdelser av bolagets verksamhetsföremål och handlingar i strid mot aktiebolagslagens generalklausuler och jävsbestämmelser är inte att anse som behörighetsöverskridanden och blir i stället att bedöma enligt reglerna om befogenhetsöverskridanden i andra stycket.

I andra meningen behandlas rättshandlingar som har företagits av en verk- ställande direktör men som går utöver dennes behörighet.

En verkställande direktör har enligt 125 behörighet att företräda bolaget beträffande åtgärd som ankommer på honom enligt 6 5. Eftersom hans upp- gifter normalt är begränsade till den löpande förvaltningen (se 65 första stycket andra meningen), är han normalt behörig att vidta endast åtgärder som ligger inom denna. I vissa fall kan emellertid hans behörighet vara vi- dare än så. Han får nämligen utan styrelsens bemyndigande vidta också åt- gärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av Osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan awaktas utan väsentlig olägenhet (se 65 första stycket tredje me- ningen). ] sådana fall har han också motsvarande behörighet att binda bola- get mot tredje man.

För en utomstående kan det emellertid vara svårt att bedöma såväl vad som faller inom ramen för den löpande förvaltningen som när den verkstäl- lande direktören har sådan extraordinär behörighet som sägs i 65 första stycket tredje meningen. Med hänsyn till detta har i förevarande stycke upp- tagits en bestämmelse som innebär att bolaget kan bli bundet av verkstäl- lande direktörens rättshandlingar också då denne har gått utöver sin behö- righet. Bolaget är bundet, såvida det inte visar att motparten insåg eller bort inse att den verkställande direktören överskred sin behörighet. Bestämmel- sen överensstämmer i sak med hittills gällande rätt och någon ändring av in- nebörden i ondtrosregeln är inte avsedd.

Andra stycket

I det andra stycket behandlas frågor om bolagets bundenhet när bolagets ställföreträdare har överträtt olika slag av befogenhetsbegränsningar.

Utgångspunkten, som anges i första meningen, är att bolaget inte är bun- det av rättshandlingen om motparten var i ond tro, dvs. insåg eller bort inse att befogenheten överskreds. Det är här fråga om samma ondtrosregel som i den hittills gällande lydelsen av 14 5. Någon förändring av ondtrosrekvisitets innebörd är inte avsedd. På grund av de betydelsefulla undantag som finns angivna i andra meningen är det dock endast i ett par typsituationer som ondtrosregeln får verklig betydelse.

En sådan situation är då ställföreträdaren vare sig det är styrelsen i dess

helhet, en verkställande direktör eller en särskild firmatecknare — har över- trätt befogenhetsinskränkningar som följer av lag. Exempel på sådana legala befogenhetsinskränkningar utgör jävsregeln i 105 och generalklausulen i 13 5. Om tredje man insåg eller hade bort inse de förhållanden som gjorde ställföreträdaren jävig eller rättshandlingen otillbörlig, kan rättshandlingen således inte göras gällande mot bolaget. Även överträdelser av andra asso- ciationsrättsliga regler kan vara att bedöma på detta sätt. Det får överlämnas till rättspraxis att närmare klargöra vilka överträdelser som bör anses som behörighetsöverskridanden — och alltså bedömas enligt första stycket — och vilka som bör bedömas som befogenhetsöverskridanden enligt förevarande stycke (beträffande överträdelse av låne- och säkerhetsförbudet i 12 kap. 7 5, se NJA 1992 s. 717).

En annan situation som faller in under första meningen är då en särskild firmatecknare — som inte ensam utgör styrelse i bolaget överträder de in- struktioner som han har fått, t.ex. om han har fått styrelsens uppdrag att försälja viss egendom för ett visst pris men i stället säljer den till ett lägre pris. Hit hör även den situationen att han handlar helt utan uppdrag från styrelsen eller verkställande direktören. Bolaget blir inte bundet om det vi- sar att dess motpart insåg eller bort inse att firmatecknaren överskred sina instruktioner.

Ondtrosregeln gäller inte vid de två olika slag av befogenhetsöverskridan- den som avses i andra meningen, deLs' överträdelser av bolagets verksamhets- föremål, dels överträdelser av föreskrifter som har upptagits i bolagsord- ningen eller har beslutats av ett överordnat bolagsorgan. I dessa situationer kan befogenhetsöverskridandet inte åberopas mot tredje man på associa- tionsrättslig grund. Detta gäller oavsett om tredje man varit i god tro eller ej.

Ett exempel på den första situationen är att bolaget enligt sin bolagsord- ning skall bedriva verksamhet bestående i fastighetsförvaltning. En fullstän- dig utförsäljning av bolagets fastighetsbestånd får då anses stå i strid med verksamhetsbestämmelsen i bolagsordningen. Det förhållandet att styrelsen har handlat i strid med verksamhetsbestämmelsen kan emellertid — med till- lämpning av associationsrättsliga regler inte åberopas av bolaget för att komma ifrån försäljningsavtalen. Tredje mans goda eller onda tro är härvid utan betydelse.

Ett exempel på den andra situationen är att bolagsordningen innehåller en föreskrift om att alla försäljningar av fast egendom måste underställas bo- lagsstämman för godkännande. Om styrelsen säljer en fastighet utan att in- hämta sådant godkännande, har styrelsen visserligen överskridit sin befo- genhet. Bolaget kan emellertid inte åberopa detta för att komma ifrån avta- let. Ett annat exempel är att styrelsen har lämnat den verkställande direktö- ren vissa riktlinjer för bolagets förvaltning, vilka denne sedan inte rättar sig efter. Bolaget blir ändå bundet av de rättshandlingar som den verkställande direktören har vidtagit. under förutsättning att denne inte också har över— trätt sin behörighet på det sätt som sägs i första stycket. I båda exemplen saknar tredje mans vetskap om förhållandena betydelse.

Bestämmelserna i andra meningen gäller endast beträffande beslut och åt- gärder från styrelsens eller en verkställande direktörs sida. Med styrelsen av-

ses här endast styrelsen i dess helhet. Om en eller flera enskilda styrelsele- damöter eller utomstående — som har fått särskild firmateckningsrätt över- skrider sin befogenhet, exempelvis genom att rättshandla för bolaget utan att ha erhållit något uppdrag, gäller i stället ondtrosregeln i första meningen, dvs. rättshandlingen binder inte bolaget om tredje man insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Om emellertid den särskilde firmatecknaren endast har verkställt ett beslut som styrelsen eller den verkställande direktö- ren har fattat och som står i strid med bolagsordningen eller överordnat bo- lagsorgans beslut skall bestämmelsen i andra meningen tillämpas. I den si- tuationen är det inte fråga om något befogenhetsöverskridande från den sär- skilde firmatecknarens sida utan det är styrelsen eller den verkställande di- rektören som har överträtt sin befogenhet.

Det skall slutligen tilläggas att det förhållandet att bolaget är bundet av en rättshandling enligt de nu angivna associationsrättsliga reglerna inte behöver innebära att rättshandlingen i alla lägen gäller mot bolaget. Särskilt i sådana situationer då bolagets motpart har varit medveten om att ställföreträdaren har gått utöver sin befogenhet eller handlat i strid med verksamhetsbestäm- melsen i bolagsordningen torde det finnas ett visst utrymme för bolaget att undgå bundenhet under åberopande av avtalslagens ogiltighetsregler. främst 33 och 3655. I 335 avtalslagen föreskrivs sålunda att en rättshandling inte må göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst var sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rätts- handlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antagas ha ägt sådan vetskap. Vidare får enligt 365 avtalslagen avtalsvillkorjämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållan- den och omständigheterna i övrigt. Om villkoret har sådan betydelse för av- talet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oföränd- rat innehåll, får avtaletjämkas även i annat hänseende eller i sin helhet läm- nas utan avseende. Den ändrade lydelsen av 145 torde ge dessa bestämmel- ser en ökad betydelse på det aktiebolagsrättsliga området.

8 kap. 15 5

För registrering skall bolaget anmäla vem som har utsetts till styrelseleda- mot, verkställande direktör, suppleant och firmatecknare och vcm som en- ligt 11 5 har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot delgivning samt de- ras postadress och personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrel- serepresentation för de privatanställda, skall detta anges. För registrering skall bolaget även anmäla av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 5 anmäles för regi- strering och däreftcr genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla det för registre- ring.

(Paragrafen behandlas inte i kommitténs förslag)

Ändringen innebär att de hittills gällande bestämmelserna ifjärde stycket om

skyldighet för bolaget att årligen ge in förteckning över bolagets styrelsele- damöter m.fl. till Patent- och registreringsmyndigheten upphävs. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 14.

9 kap. 13?)

Bolagsstämmans beslut utgöres av den mening, som fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder. Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres valet genom lottdragning, om ej annat beslutas av stämman innan valet för- rättas.

Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. Beträffande beslut som avses i 4 kap. 2, 14 och 15 55, 5 kap. 2, 8 och 955, 6 kap. Za 5, 9 kap. 14 och 1555, 14 kap. 115 samt 17 kap. 1 och 2 55 kan dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges där.

(Jfr 9 kap. 135 i kommitténs förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om de majoritetskrav som gäller för bolags- stämmans beslut. Av första stycket framgår att det normalt räcker med enkel majoritet eller, vid val, relativ majoritet.

Av andra stycket följer att andra majoritetskrav kan gälla på grund av be- stämmelser i aktiebolagslagen. Vissa beslut, såsom beslut om ändring i bo- lagsordningen, fordrar sålunda enligt lag minst två tredjedels majoritet (se 9 kap. 14 och 15 55 aktiebolagslagen).

Vidare kan andra majoritetsregler gälla på grund av föreskrifter i bolags- ordningen. Beträffande några särskilda slag av beslut gäller emellertid att bolagsordningen endast kan föreskriva strängare majoritetskrav än vad ak— tiebolagslagen föreskriver. Så har hittills varit fallet enbart i fråga om beslut om ändring i bolagsordningen. Som en följd av direktiven har nu motsva- rande begränsning uppställts i fråga om vissa ytterligare slag av beslut; beslut om awikelse från aktieägares företrädesrätt till nya aktier eller skuldebrev vid kontantemission (se 4 kap. 2, 14 och 15 55 samt 5 kap. 2, 8 och 955; jfr artikel 29.4 och artikel 40 i kapitaldirektivet), beslut om nedsättning av ak- tiekapitalet (se 6 kap. 2a 5; jfr artiklarna 30 och 40 i kapitaldirektivet) och beslut om fusion (se 14 kap. 11 5; jfr artiklarna 7 och 23 i fusionsdirektivet). Detsamma har ansetts böra gälla för beslut om byte av bolagskategori (se 17 kap. 1 och 255).

9 kap. 17 5

Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseleda- mot eller Verkställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som sty- relsen obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes icke talan inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad i andra stycket sägs när ]. beSIUtet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant samtycke ej givits, eller

3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestämmel- serna om kallelse väsentligen eftersatts.

Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller inte i fall som avses i 14 kap. 305 första stycket.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstäm- mans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under rättegången förordnats att bo- lagsstämmans beslut ej får verkställas, skall rätten underrätta registrerings- myndigheten för registrering.

(Jfr 9 kap. 175 i kommitténs förslag)

Enligt denna paragraf kan bolagsstämmobeslut normalt klandras inom tre månader från beslutet. Någon begränsning av klanderfristen finns dock en- ligt tredje stycket inte om beslutet är behäftat med visst slag av kvalificerad ogiltighet. I den föreslagna 14 kap. 305 första stycket finns emellertid en be- stämmelse som innebär att talan mot stämmobeslut om fusion aldrig får väckas senare än sex månader från beslutet. 1 förevarande paragrafs fjärde stycke har därför upptagits ett stadgande om att bestämmelserna i tredje stycket om tiden för väckande av talan inte gäller i fall som avses i 14 kap. 305 första stycket.

Stadgandet har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådets syn- punkter redovisas i specialmotiveringen till 14 kap. 30 5.

10 kap. 155

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8 kap. 155 andra stycket skall härvid tillämpas.

(Paragrafen behandlas inte i kommitténs förslag)

1 paragrafens hittills gällande lydelse har i andra stycket föreskrivits en skyl- dighet för bolaget att varje år till registreringsmyndigheten sända in en för- teckning över bolagets revisorer. Det har såsom närmare har redovisats i avsnitt 14.3ansetts att dessa bestämmelser inte längre behövs. De har där- för utmönstrats.

12 kap. 55

Sker utbetalning till aktieägare i strid mot denna lag, skall mottagaren åter- bära vad han har uppburit med ränta beräknad enligt 55 räntelagen (1975z635) från det att utdelningen uppburits till dess att ränta skall betalas enligt 65 räntelagen till följd av 3 eller 45 samma lag. Om utbetalningen har skett i fann av vinstutdelning, är dock mottagaren återbäringsskyldig endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen stred mot denna lag.

För brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat till beslu- tet om utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning an- svariga enligt 15 kap. 1 455-

(Jfr 12 kap. 55 i kommitténs förslag)

Paragrafen behandlar frågor om skyldighet att betala tillbaka vad som har utbetalats till aktieägare i strid med aktiebolagslagens bestämmelser. I den hittills gällande lydelsen har någon återbetalningsskyldighet inte förelegat om mottagaren hade skälig anledning anta att utbetalningen utgjorde laglig vinstutdelning. Den nya lydelsen av paragrafen, som är föranledd av artikel 16 i kapitaldirektivet, innebär att medel som har betalats ut som vinstutdel— ning inte behöver betalas tillbaka annat än om mottagaren insett eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen. Med vinstutdelning avses endast öppen vinstutdelning, dvs. sådan utdelning som har skett på i lagen föreskrivet sätt. Ondtrosrekvisitet överensstämmer i sak med det ondtros— rekvisit som uppställs i bl.a. 325 avtalslagen. Bolaget har bevisbördan för att betalningsmottagaren varit i ond tro.

12 kap. 7 5

Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelse- ledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma kon- ccrn. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti- gande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som av- ses i första stycket 1—3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncern- bolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsam- mans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koneernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

]. lånebeloppetjämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller an- nat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseleda- mot inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, om det sammanlagda beloppet av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsva- rande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande sam- levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna para- graf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en ak- tiesparfond eller kapitalSparfond som inte är företagsanknuten.

(Jfr 12 kap. 75 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att bolaget lämnar pen- ninglån dels till bolaget närstående, dels i syfte att gäldenären eller någon honom närstående skall kunna förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Motsvarande förbud gäller ifråga om ställande av säkerhet.

Ändringen i paragrafen avser förbudet mot penninglån m.m. som syftar till att gäldenären Skall kunna förvärva aktier i bolaget. Från detta förbud har lagen medgivit vissa undantag. Bolaget har sålunda i viss utsträckning fått lämna sådana lån till anställda (se fjärde stycket).

Även kapitaldirektivet medger att ett aktiebolag lämnar penninglån till anställda i syfte att dessa skall förvärva aktier i bolaget. Direktivet uppställer dock en förutsättning som inte har någon motsvarighet i hittills gällande svensk rätt. Av artikel 23.2 jämförd med artikel 15.1 a följer nämligen att sådana lån inte får inkräkta på bolagets bundna kapital.

Med anledning av detta har i ett nytt femte stycke föreskrivits att sådana län vars syfte är att gäldenären skall kunna förvärva aktier i bolaget inte får lämnas om det sammanlagda beloppet av lån av detta slag därefter skulle komma att överstiga bolagets fria egna kapital. Frågan har behandlats när- mare i avsnitt 13.

12 kap. 85

Ifråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncem får skattemyndigheten medge undantag från 75 om det be- hövs på grund av särskilda omständigheter. Vid förvärv av aktieri det bolag som lämnar län eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges endast om bolaget är ett privat aktiebolag.

I andra fall än som avses i första stycket får skattemyndigheten medge un- dantag från 75 om det finns synnerliga skäl.

När det gäller aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag av Finansinspektionen.

Bolagets kända borgenärer skall höras över ansökningen. Det behöver dock ej ske, om borgenärernas ställning uppenbarligen icke påverkas av att ansökningen bifalles. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas el- ler betryggande säkerhet ställas för den innan ansökningen får bifallas.

(Jfr 12 kap. 85 i kommitténs förslag)

Paragrafen ger vissa möjligheter att meddela dispens från förbuden mot pen- ninglån m.m. i 75.

l hittills gällande rätt har det varit möjligt att få dispens från förbudet att lämna penninglån eller ställa säkerhet för förvärv av aktier i bolaget om det har förelegat särskilda skäl. I övriga fall dvs. i fråga om lån till bolaget när- stående — har dispens kunnat ges om det funnits synnerliga skäl.

Dispensregeln saknar emellertid motsvarighet i kapitaldirektivet. I direk- tivet tillåts därför inte att ett publikt aktiebolag lämnar penninglån i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i bolaget i vidare mån än som anges i 75 fjärde och femte styckena. Med hänsyn till detta har möjligheten att med- dela dispens begränsats till att gälla enbart för privata aktiebolag.

I direktivet förbjuds dock endast lån och ställande av säkerhet för förvärv av aktier i det bolag som lämnar lånet eller ställer säkerheten. Det har därför ansetts att dispensmöjligheten bör behållas — också beträffande publika ak- tiebolag — såvitt gäller lån eller ställande av säkerhet där syftet är att förvärva aktier i ett annat bolag i samma koncern.

Direktivet reglerar inte heller penninglån till bolaget närstående. Möjlig- heten att meddela dispens från förbudet i 75 första stycket mot sådana lån har därför behållits.

1 första stycket som har utformats med beaktande av Lagrådets förslag — behandlas dispens från förbudet i 75 tredje stycket, dvs. förbudet mot lån eller ställande av säkerhet där syftet är att gäldenären skall förvärva aktier. Bestämmelsen innebär som huvudregel att sådan dispens kan ges om det fö- religger särskilda omständigheter. Dispens får emellertid inte ges om det bo- lag som lämnar lån eller ställer säkerhet är ett publikt aktiebolag och syftet med transaktionen är att gäldenären skall kunna förvärva aktier i det bola- get. Däremot får under motsvarande förutsättningar — dispens lämnas om syftet är att gäldenären skall förvärva aktier i annat bolag i samma koncern.

1 andra stycket behandlas dispens i andra fall, dvs. för lån m.m. till bolaget närstående. Dispens kan i dessa fall ges endast om det föreligger synnerliga skäl.

Det tredje stycket motsvarar det hittillsvarande första stycket andra me- ningen. Det fjärde stycket motsvarar det hittillsvarande andra stycket.

14 kap. 15

Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat aktie- bolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget iform av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvida- tion (fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas pengar:

Fusion kan ske 1 . mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption), eller

2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, över- tagande bolag (kombination).

(Jfr 14 kap. 15 i kommitténs förslag)

Första stycket innehåller en definition av vad som avses med fusion. Den in- nebär att ett eller flera överlåtande bolags samtliga tillgångar och skulder genom universalsuceession överförs på ett annat bolag, det övertagande bo- laget, samtidigt som överlåtande bolag upplöses utan likvidation.

Ett ytterligare moment i definitionen är fusionsvederlaget. Detta kan be- stå av aktier i det övertagande bolaget, av kontanter eller av en kombination av aktier i övertagande bolag och kontanter. Däremot kan skuldebrev eller annan egendom inte lämnas som fusionsvederlag. Dessa frågor har behand— lats i avsnitt 6.2.

Prop. 1993/94z196

Om fusionsvederlaget inte motsvarar lagens krav är samgåendet mellan bolagen att anse som något annat än fusion. I så fall kommer det överlåtande bolaget att bestå ända till dess att ett formellt beslut om likvidation har fat- tats och fullföljts. Vidare måste överföringen av tillgångar och skulder på det övertagande bolaget ske enligt allmänna sakrättsliga regler.

I andra stycket anges de båda fusionsformerna, fusion genom absorption och fusion genom kombination. Fusion genom absorption innebär att ett exi- sterande aktiebolag helt tar över ett eller flera andra aktiebolag som därvid upphör. Ett specialfall av absorption är när ett moderbolag absorberar ett helägt dotterbolag. Om detta finns särskilda regler i 22 2955. Med fusion genom kombination förstås att två eller flera aktiebolag uppgår i ett nybildat aktiebolag.

I hittills gällande rätt har fusion genom absorption endast kunnat ske med ett enda överlåtande bolag. Definitionen av ”fusion genom förvärv” (absorp- tion) i fusionsdirektivet utgår emellertid från att det även vid absorption kan finnas flera överlåtande bolag (se artikel 3.1). Det har därför ansetts att även den svenska lagstiftningen bör ge möjlighet att genomföra en absorption med flera överlåtande bolag. Detta har kommit till uttryck i den nya lagtex- ten.

14 kap. 25

Fusion får ske utan hinder av att överlåtande bolag har trätt i likvidation, un- der förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.

Ifall som avses i första stycket skall likvidatorema, när en fusionsplan har upprättats enligt 45, avge slutredovisning över sin förvaltning. Slutredovis- ningen skall, sedan fusionsplanen har blivit gällande i bolaget, framläggas på stämma. För Slutredovisningen och dess granskning gälleri övrigt vad som föreskrivsi 13 kap. I 4 5.

Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 195 har registrerats eller registrering enligt 28 5 har skett.

(Jfr 14 kap. 25 i kommitténs förslag)

Att ett bolag har trätt i likvidation har i hittills gällande rätt inte ansetts ut- göra hinder mot att bolaget såsom överlåtande bolag tar del i en fusion.

Artikel 3.2 i fusiondirektivet uppställer emellertid en begränsning i detta avseende. I artikeln föreskrivs sålunda att fusion får ske endast om skiftet av bolagets tillgångar ännu inte har påbörjats.

Denna begränsning har förts in i den nya författningstexten. Paragrafen berör endast överlåtande bolag. Att ett sådant bolag är försatt i likvidation behöver i och för sig inte förhindra fusionen. Om den utsedde likvidatorn däremot har börjat att skifta bolagets behållna överskott till aktieägarna en- ligt bestämmelserna i 13 kap. 13 5, kan emellertid bolaget inte delta i en fu- sion. Pågår ett sådant skifte, får alltså något fusionsförfarande inte inledas eller fortsätta, såvida inte bolagsstämman, i fall som anges i 13 kap. 175, beslutar att likvidationen skall upphöra. En likvidator är — såsom framgår av 13 kap. 11 5 — skyldig att vid handhavandet av sitt uppdrag iaktta en viss skyndsamhet. Likvidationen får givetvis inte fördröjas av ett pågående fu- sionsförfarande. Anser likvidatorn att han inte kan dröja med Skiftet och finns det inte heller förutsättningar att besluta om att likvidationen skall upp-

höra, måste därför fusionsförfarandet avbrytas. Registreringsmyndigheten får, sedan skiftet har inletts, inte registrera förslaget till fusionsplan. Myndig- heten får inte heller registrera en anmälan enligt 19 5, dvs. övertagande bo- lags anmälan om fusionen.

Om likvidatorn inleder skiftet före fusionens registrering, måste fusionen således avbrytas. Det är givet att likvidationen då måste avslutas på sedvan- ligt sätt enligt likvidationsreglerna.

Om det däremot inte har inletts något skifte och fusionen därför kan föras till ett slut, uppstår frågan vilka ytterligare åtgärder likvidatorn skall företa med anledning av likvidationen. Så länge bolaget består (dvs.före den slut- liga registreringen av fusionen) behåller han sitt ansvar för bolagets förvalt— ning och för att åtgärder vidtas för awcckling av bolaget. Större tveksamhet kan råda om vilka åtgärder han skall vidta när fusionen har fullbordats. I hittills gällande rätt har det ansetts att, om överlåtande bolag är försatt i lik- vidation, likvidationen efter registreringen av rättens beslut i fusionsärendet skall avslutas i vanlig ordning med skifte och slutredovisning (se prop. 1975:103 5. 522). Detta synsätt är väl förenligt med den hittills gällande ord- ningen där överlåtande bolag anses vara upplöst först i och med att skifte med anledning av fusionen har skett och slutredovisning har lagts fram. De nya fusionsreglerna innebär emellertid att överlåtande bolag upplöses redan i och med registreringen av registreringsmyndighetens eller rättens tillstånd till verkställande av fusionsplanen och att fusionsvederlaget därvid övergår till aktieägarna i överlåtande bolag (se 20 5). Med hänsyn härtill finns det inte något utrymme för likvidatorn att företa något skifte efter den slutliga registreringen av fusionen, eftersom bolaget då är upplöst och det inte finns något att skifta. Fördelningen av fusionsvederlaget på de tidigare aktie- ägarna i bolaget kommer i stället att ske enligt fusionsreglerna.

Däremot finns det — om fusionen genomförs — fortfarande anledning att avsluta likvidationsförfarandet med något slag av slutredovisning, eftersom aktieägarna bör ha tillfälle till att få insyn i och ta ställning till likvidatorernas förvaltning. I lagrådsremissen har uttalats att denna slutredovisning bör läg- gas fram i anslutning till att fusionsförfarandet avslutas och att det då kan göras enligt bestämmelserna i 13 kap. 14 5. Lagrådet har ansett att det tänkta förfaringssättet inte är lätt att förena med lagtextens föreskrift att likvidatio- nen anses avslutad vid registreringen. Enligt Lagrådet finns det skäl att räkna med att en motsvarande tillämpning inte alltid kommer att hinnas med innan bolaget är upplöst och likvidationen avslutad. Lagrådet har därför för- ordat att hithörande frågor blir föremål för ytterligare överväganden under det fortsatta lagstiftningsarbetet samt att paragrafen sedan kompletteras med särskilda föreskrifter eller undantag för Slutredovisningen.

Lagrådets påpekande har föranlett bestämmelserna i andra stycket. Där har föreskrivits att likvidatorerna redan efter det att fusionsplanen upprät- tats skall utarbeta en slutredovisning enligt bestämmelserna i 13 kap. 145. En sådan slutredovisning skall innehålla en förvaltningsberättelse till vilken skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Någon sådan redogörelse för skiftet som normalt skall ingå i en Iikvidators slutredovisning skall av naturliga skäl inte ingå i redovisningen. Redovisningen skall grans- kas av bolagets revisorer. När fusionsplanen blivit gällande för de fusione—

rande bolagen dvs. då fusionsplanen har godkänts av bolagsstämmorna el- ler, såvitt gäller övertagande bolag, det har klarlagts att fusionsplanen inte behöver behandlas på bolagsstämma — skall Slutredovisningen läggas fram på bolagsstämman. Mellan den tidpunkt då utarbetandet av slutredovis- ningen skall påbörjas och den tidpunkt då fusionen och därmed också likvi- dationen (se tredje stycket) skall avslutas löper en tidrymd på flera måna- der. Några svårigheter att hinna med granskningen innan bolaget är upplöst torde därför knappast uppkomma.

1 det tredje stycket har upptagits en bestämmelse om att likvidationen skall anses avslutad i och med att anmälan enligt 195 har registrerats, dvs. när bolaget är att anse som upplöst till följd av fusionen.

Det har bedömts vara överflödigt att i lagen utsäga att ett bolag i likvida- tion inte kan vara övertagande bolag i en fusion. Av likvidationsbeslutet får nämligen anses följa att inga andra åtgärder får vidtas i bolaget än sådana som syftar till en aweckling. Ett övertagande av ett eller flera andra aktiebo- lag är inte förenligt med ett sådant awecklingssyfte.

14 kap. 35

Innehavama av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis eller andra värdepapper med särskilda rättig- heter i överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget, om de inte enligt jltsionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.

(Jfr 14 kap. 35 i kommitténs förslag)

Paragrafen är föranledd av artikel 15 i fusionsdirektivet. Artikeln syftar till att garantera vissa rättighetsinnehavare i överlåtande bolag ett skydd mot att deras rättigheter tunnas ut eller upphör till följd av fusionen. De rättigheter som artikeln tar sikte på är sådana särskilda rättigheter som är knutna till andra värdepapper än aktier. Med ”särskilda rättigheter” avses annan rätt än den fordringsrätt som tillkommer bolagens borgenärer. Hit hör främst konverterings- eller optionsrätt till nya aktier i bolaget men också till skulde- brev hörande rätt till andel i vinst, rätt till styrelserepresentation eller rätt att utse revisor i bolaget. Artikeln behöver inte tillämpas om innehavarna av värdepapperen har rätt att få dessa återköpta av det övertagande bolaget.

Artikeln har inte någon motsvarighet i hittills gällande svensk rätt. Över- låtande bolags borgenärer har mot det övertagande bolaget kunnat göra gäl- lande endast själva fordringsrätten. Konverterings- och optionsrätter har så- lunda inte kunnat åberopas mot det övertagande bolaget såvida detta inte har föreskrivits i själva emissionsbeslutet (jfr 5 kap. 4 5 första stycket 8 aktie- bolagslagen). Någon rätt till ersättning för förlorade rättigheter har inte hel- ler förelegat.

För att uppfylla artikelns krav bari förevarande paragraf upptagits en be- stämmelse om att innehavarna av sådana värdepapper i överlåtande bolag till vilka särskilda rättigheter är knutna skall ha minst motsvarande rättighe- tcr i det övertagande bolaget, om inte innehavarna har rätt att få dessa vär- depapper inlösta (återköpta) av det övertagande bolaget. En remissinstans har ansett att bestämmelsen — som överensstämmer med kommitténs för-

slag — är alltför oklar. Då den emellertid tar sikte på flera skilda situationer av olika beskaffenhet, har det inte ansetts möjligt att ge den en mera precise- rad lydelse.

Om det i skuldebrevet, vinstandelsbeviset eller motsvarande handling finns bestämmelser om vilken rätt som innehavaren av värdepapperet skall ha vid fusionen, gäller givetvis dessa bestämmelser. 1 andra fall är det överlå- tande bolaget skyldigt att reglera den uppkomna situationen på ett sätt som är godtagbart för innehavarna av värdepapperen. Utgångspunkten måste härvid vara att innehavarna av värdepapperen har rätt att kräva att de tiller- känns samma slag av rättigheter i det övertagande bolaget som de har haft i det överlåtande bolaget och att dessa rättigheter, proportionellt sett, har samma värde som rättigheterna i det överlåtande bolaget. Ingenting hindrar emellertid att överenskommelse träffas om att värdepapperens innehavare får kontant ersättning mot att de avstår sina särskilda rättigheter.

De berörda bolagen skall redan i fusionsplanen ange hur de avser att till- godose innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter, se 45 första stycket 6. Vad bolagen anger i fusionsplanen är emellertid inte avgörande för vilka rättigheter som slutligen skall tillerkännas innehavarna av värde- papperen. Om innehavarna av värdepapperen och det övertagande bolaget inte kan komma överens, måste frågan i sista hand prövas av domstol i van- ligt tvistemål.

14 kap. 45

Styrelsema för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upp- rätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall undertecknas av st '- relsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje bolag anges

I . finna, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. hur många aktieri det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angi- vet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom fusionsve- derlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma inneha- vare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheteri överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavama,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fitsiorzen skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en revisor i över- låtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas

] . en kopia av bolagens årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt II kap. 13 och 14 55, om fu- sionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före fusionsplanens upprättande.

(Jfr 14 kap. 45 i kommitténs förslag)

Prop. 1993/94zl96

Paragrafen, som är föranledd av artiklarna 5 och 11 i fusionsdirektivet, inne- håller de grundläggande bestämmelserna om den fusionsplan som skall föregå fusionen.

Inför fusionen skall upprättas en skriftlig fusionsplan, gemensam för samt- liga av fusionen berörda bolag. Planen syftar till att garantera att aktieägarna i samtliga bolag får grundläggande och likvärdig information om utform- ningen av och förutsättningarna för den planerade fusionen. Planen skall vara dagtecknad och undertecknas av styrelserna i överlåtande och, vid fu- sion genom absorption, övertagande bolag. 1 första stycket 1 — 7 räknas upp vissa uppgifter som måste finnas med i planen. De motsvarar vad som erford- ras enligt artikel 5.2 jämfört med artikel 23 i fusionsdirektivet. Det har an- setts att styrelserna utöver dessa obligatoriska uppgifter också bör ha skyl- dighet att ta upp ytterligare uppgifter som kan bedömas vara av betydelse för fusionen (se 65).

I punkten 1 föreskrivs att de berörda bolagen skall identifieras med firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Enligt punkten 2 skall planen innehålla vissa uppgifter om fusionsvederlaget. Av uppgifterna skall kunna utläsas hur många aktier i det övertagande bolaget och vilken eventuell kontant ersättning som skall betalas som fusionsveder- lag för aktie i överlåtande bolag. Punkten 3 föreskriver att det i fusionspla- nen skall lämnas uppgift om tidpunkten och de övriga villkoren för utläm- nande av fusionsvederlaget. Det kan vara fråga om formen för utlämnande av aktiebrev, föreskrifter om kvittens m.m.

I punkten 4 föreskrivs att fusionsplanen skall innehålla bestämmelser om den tidpunkt då aktier som lämnas som fusionsvederlag skall ge rätt till ut- delning (från löpande räkenskapsår eller från något av de följande). I fu- sionsplanen skall också anges om rätten till utdelning är förenad med några andra villkor. Om exempelvis de nya aktierna skall vara stamaktier som kan ge utdelning först sedan preferensaktieägarna har fått sin utdelning, måste detta framgå av fusionsplanen. Även andra villkor som begränsar rätten till utdelning eller gör den osäker måste anges.

Punkten 5 innebär att fusionsplanen också måste ange den tidpunkt då överlåtande bolags tillgångar och skulder avses övergå på det övertagande bolaget och det överlåtande bolaget upplösas. Visserligen bestäms denna tidpunkt delvis av förhållanden som ligger utanför bolagens kontroll, men det har ändå ansetts värdefullt att en ungefärlig uppgift om tidpunkten läm- nas.

I punkten 6 anges att fusionsplanen skall innehålla uppgift om de rättighe- ter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skul- debrev m.m. med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgär- der som annars skall vidtas till förmån för innehavarna. Frågan har behand- lats i anslutning till 3 5.

Ifusionsplanen skall också, enligt punkten 7, anges arvode och annan sär- skild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till styrelseleda- mot, verkställande direktör eller revisor. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller beträffande innehållet i stiftelseurkunden vid bildande av bolag, se 2 kap. 3 5.

1 anledning av vad som föreskrivs i artikel 11 i fusionsdirektivet har i andra

stycket föreskrivits att till fusionsplanen skall fogas årsbokslut och förvalt- ningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren.

Vidare föreskrivs att det, i vissa fall, skall lämnas ytterligare uppgifter, motsvarande innehållet i en delårsrapport (se 11 kap. 13 och 14 55), för tiden efter utgången av det senaste räkenskapsåret. Denna bestämmelse innebär att fusionsplanen skall innehålla en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Dessutom skall det lämnas beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före bokslutsdisposi- tioner och skatt under perioden. Härutöver skall upplysning lämnas om hän- delser av väsentlig betydelse för bolaget, vilka har inträffat under eller efter räkenskapsåret. Om särskilda hinder inte möter, skall i anslutning till de an- givna uppgifterna även redovisas motsvarande uppgifter för samma rapport- period under föregående räkenskapsår. Begrepp och termer skall om möjligt överensstämma med dem som har använts i den senast framlagda årsredovis- ningen.

14 kap. 55

Vid kombination tjänar fusionsplanen som stiftelseurkund för det överta— gande bolaget. Planen skall innehålla förslag till bolagsordning och ange hur styrelse och revisorer skall väljas.

(Jfr 14 kap. 55 i kommitténs förslag)

Vid fusion genom kombination nybildas det övertagande bolaget. Enligt hit- tills gällande rätt (se 14 kap. 25 aktiebolagslagen i dess hittills gällande ly- delse) har fusionsavtalet därvid fungerat som stiftelseurkund för bolaget.

Artikel 23.3 i fusionsdirektivet utgår från att det även vid kombination skall upprättas en stiftelseurkund och ett förslag till bolagsordning men att dessa dokument kan ingå i fusionsplanen. l förevarande paragraf har därför föreskrivits att vid kombination fusionsplanen skall tjäna som stiftelseur- kund för det övertagande bolaget samt att fusionsplanen dessutom skall in- nehålla förslag till bolagsordning för detta bolag samt uppgifter om hur sty— relse och revisorer skall väljas. De bolagsstämmor som sedermera skall ta ställning till fusionsplanen har därvid att också ta ställning till förslaget till bolagsordning och att, om annat inte anges i fusionsplanen, utse styrelse och revisorer (se 125).

14 kap. 65

I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fitsionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Särskilda svå- righeter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

(Jfr 14 kap. 65 i kommitténs förslag)

Enligt artikel 9 i fusionsdirektivet måste förvaltnings- och ledningsorganen i vart och ett av bolagen upprätta en utförlig skriftlig redogörelse vari fu- sionsplanen bedöms och förklaras från rättslig och ekonomisk synpunkt och särskilda värderingssvårigheter anges.

Prop. 1993/941196

I hittills gällande svensk rätt har dircktivbestämmelsen en viss begränsad motsvarighet i 14 kap. 1 5 andra stycket 3, där det har föreskrivits att styrel- sen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet. En sådan redogörelse har dock varit obligatorisk endast beträffande överlåtande bolag.

Förevarande paragraf har fått en utformning som bättre svarar mot de krav som direktivbestämmclsen ställer. I redogörelsen skall fusionens lämp- lighet sålunda bedömas också utifrån det övertagande bolagets synpunkt.

Det har ansetts vara av värde att styrelsernas redogörelser ingår i fusions- planen och därmed offentliggörs på samma vis som denna.

14 kap. 75

F usionsplanen skall granskas av de auktoriserade eller godkända revisorerna i överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorenta skall för varje bolag avge skn'ftligt yttrande över sin granskning. Av yttran- dena skall framgå humvida fitsionsvederlaget och grundema för dess fördel- ning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetodema samt deras läntplig- het och vilken vikt som har tillmätts dent vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

I yttrandena skall särskilt anges,

1. vid absorption, om revisorerna vid sitt granskning har funnit att jitsionen medför fara för att borgenärerna [ det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och

2. vid kombination, huruvida de överlåtande bolagens sammanlagda verk- liga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet [ detta.

Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.

(Jfr 14 kap. 75 i kommitténs förslag)

Såsom har behandlats i den allmänna motiveringen föreskrivs i artikel 10 i fusionsdirektivet att fusionsplanen skall granskas av en eller flera oberoende sakkunniga som därefter skall lämna en skriftlig redogörelse till aktieägarna. Med anledning därav har i denna paragraf upptagits bestämmelser om revi- sorsgranskning och om innehållet i det yttrande som revisorerna skall avge. Bestämmelserna saknar motsvarighet i hittills gällande svensk rätt.

Föreskrifterna iförsta stycket om yttrandets innehåll motsvarar delvis vad som anges i artikel 10.2.

Revisorerna skall i första hand granska fusionsplanen med hänsyn till för- hållandena i det bolag där de fungerar som revisorer. Eftersom deras yttran- den skall tjäna som ledning för aktieägarnas ställningstagande till fusionsve- derlaget är emellertid granskningen inte inskränkt till det egna bolaget. Varje revisor måste se till helheten och bedöma värdet även av övriga fusio— nerande bolag.

Direktivet anger inte närmare hur ingående granskningen skall göras. Det har inte heller ansetts möjligt eller lämpligt att ange detta i lagtexten. Ipara- grafen har dock angivits — med en av Lagrådet föreslagen formulering — att granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed

Prop. 1993/941196

kräver. Innebörden i detta får i stor utsträckning bestämmas av praxis. De rekommendationer som kan komma att utarbetas av Föreningen Auktorise- rade Revisorer kan här komma att bli av betydelse. Under alla förhållanden måste dock granskningen motsvara de krav som uppställs i artikel 10 i fu- sionsdirektivet.

Hänvisningen till god revisionssed drar också upp gränsen för det ansvar som revisorerna kommer att bära. Om sålunda en revisor inte följer god revi- sionssed, kan han bli skadeståndsskyldig mot såväl bolaget, aktieägarna som tredje man (se 15 kap. 1 och 2 55). Å andra sidan kan en revisor givetvis inte göras ansvarig för förhållanden som han inte haft möjlighet att upptäcka vid en granskning enligt god revisionssed.

Resultatet av granskningen skall komma till uttryck i skriftliga yttranden för vart och ett av bolagen. Samtliga granskande revisorer måste delta i ut- formningen av dessa yttranden. De behöver emellertid inte enas om en ge- mensam ståndpunkt utan kan, om de anser det vara nödvändigt, redovisa en särskild mening.

Enligt andra stycket skall revisorerna särskilt ange om de vid sin gransk- ning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna inte skall få sina fordringar betalda. Bestämmelsen har tillkommit med hänsyn till ut- formningen av reglerna om borgenärsskydd (se 13 och 16 55). Därvid måste revisorerna givetvis beakta samtliga deltagande bolags ekonomiska ställning och de risker som fusionen kan innebära för olika berörda borgenärsgrup- per.

Vid bildande av bolag gäller ett förbud mot underkurs. Enligt 2 kap. 25 aktiebolagslagen får sålunda betalningen för aktie inte understiga aktiens nominella belopp och värdet på apportegendom inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. Att dessa bestämmelser respekteras kontrolleras av registreringsmyndigheten i samband med registreringen av bolaget (se 2 kap. 9 5). Skälen bakom denna ordning gör sig gällande också vid fusion ge- nom kombination, som ju också innebär att ett nytt bolag bildas. Det har därför föreskrivits att revisorerna i revisorsyttrandena också skall ange om de överlåtande bolagens verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta. Vid registreringen av fusionsplanen skall Pa- tent- och registreringsverket kontrollera att bestämmelsen har följts.

Enligt det tredje stycket skall revisorernas yttranden fogas till fusionspla- nen. Det medför att också revisorsyttrandena kommer att offentliggöras och måste hållas tillgängliga för aktieägarna under viss tid innan något beslut om godkännande av fusionsplanen fattas.

14 kap. 8.5

Styrelsen, verkställande direktören "och revisori ett bolag som skall delta ifu- sionen skall ge revisoreri annat sådant bolag tillfälle att verkställa granskning som avses i 7,6 i den omfattning dessa finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs.

(Jfr 14 kap. 85 i kommitténs förslag)

Enligt artikel 10.3 i fusionsdirektivet skall den sakkunnige som har att granska fusionsplanen ha rätt att hos de fusionerande bolagen få tillgång till

Prop. 1993/942196

alla upplysningar som hör till saken samt att utföra alla undersökningar som behövs. Till följd härav har i denna paragraf upptagits bestämmelser om skyldighet för styrelsen, verkställande direktören och revisorer i berörda bo- lag att lämna de upplysningar som begärs av en revisor i ett annat av fusionen omfattat bolag. Revisorn har därvid inte enbart rätt att få muntliga upplys- ningar utan kan också kräva att få ta delav bokföringsmaterial m.m. i samma utsträckning som om han själv hade varit revisor i bolaget.

14 kap. 9;

Inom en månadfrån upprättandet av fusionsplanen skall det övertagande bo- laget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med därtill fogade handlingar till registreringsmyndigheten för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt 18 kap. 25 kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

(Jfr 14 kap. 95 i kommitténs förslag)

Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Hittills har gällt att anmälan för registrering av fusionsavtal skall ske först sedan bolagsstämman har godkänt avtalet.

Artikel 6 i fusionsdirektivet kräver emellertid att fusionsplanen offentlig— görs redan innan bolagsstämman har beslutat om den. I denna paragraf har därför upptagits bestämmelser om sådant offentliggörande.

Anmälan för registrering skall göras inom en månad från fusionsplanens upprättande, dvs. från den dag då planen dagtecknades. Till anmälan skall fogas fusionsplanen, inklusive styrelsens redogörelse, samt revisorernas ytt- randen och de i 45 andra stycket föreskrivna handlingarna. Dessa hand- lingar blir därigenom offentliga. Av 18 kap. 2 & följer att Patent- och registre- ringsverket i samband med registreringen skall låta kungöra i Post- och Inri- kes Tidningar att en fusionsplan har registrerats. Av förevarande paragraf framgår att en sådan kungörelse måste innehålla i vart fall en uppgift om var planen hålls tillgänglig. Kommittén har föreslagit att kungörelse också skall ske i den eller de ortstidningar som bolaget bestämmer. Något sådant kungö- rande i ortstidning fordras emellertid inte enligt direktivet och krävs inte hel- ler i gällande rätt. Mot denna bakgrund har det i paragrafen inte upptagits någon föreskrift om att fusionsplanen skall kungöras i ortstidning.

14 kap. 105

Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bo- lag.

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktieri det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen underställas även bolagsstämman i det överta- gande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att upp- gift orn jiisionsplanens registrering har kungjorts enligt 18 kap. 2 $$.

Stämman får hållas tidigast en månad eller; om samtliga fusionerande aktie- bolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusions- planens registrering har' kungjorts.

Innan stämman fattar beslut, skall fusionsplanen med därtill fogade hand— lingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad efter kungö- randet eller, om samtliga fusionerande aktiebolag är privata aktiebolag. minst

Prop. 1993/94zl96

en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet skall ske hos bolaget på den ort därstyrelsen har sitt säte. Planen med därtill fogade handlingarskall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Om fixsionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är frågan om fusionen förfallen.

(Jfr 14 kap. 105 i kommitténs förslag)

Fusionsplanen måste för att bli gällande godkännas av samtliga bolag, såväl överlåtande bolag som, vid absorption, det övertagande bolaget.

I överlåtande bolag skall fusionsplanen alltid godkännas av bolagsstäm- man (se första stycket). Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.

I fråga om övertagande bolag har hittills gällt att beslut om godkännande av fusionsavtal alltid har kunnat fattas av bolagets styrelse. Detta är också den outtalade huvudregeln i de nya fusionsreglerna. Artikel 7 och 8 i fusions- direktivet innebär emellertid, vid absorption, att fusionsplanen i vissa fall skall godkännas även av bolagsstämman i det övertagande bolaget. Artikel 8 föreskriver sålunda att en aktieägarminoritet, vars lägsta storlek i lagstift- ningen får bestämmas till högst fem procent, skall ha möjlighet att kräva att bolagsstämman i det övertagande bolaget prövar frågan om fusionsplanens godkännande.

För att uppfylla direktivets krav har i andra stycket tagits upp en bestäm- melse om rätt för en aktieägarminoritet om minst fem procent att begära att frågan om fusionsplanens godkännande prövas av bolagsstämman. En fram- ställan om detta måste göras inom en betänketid om två veckor. Betänketi- den har satts till två veckor, räknat från den dag då aktieägarna presumeras ha fått kännedom om fusionsplanen genom kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar.

I fusionsdirektivets artikel 6 föreskrivs att fusionsplanen skall offentliggö- ras minst en månad före den bolagsstämma som skall besluta om fusionen. Med anledning därav har i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att bo- lagsstämman får hållas tidigast en månad efter kungörandet i Post- och Inri- kes Tidningar. Direktivbestärnmelsen gäller emellertid endast publika aktie- bolag. Det har inte ansetts motiverat att uppställa samma tidsfrist för privata aktiebolag. Om fusionen berör endast privata aktiebolag, skall därför i stäl- let gälla en tidsfrist om två veckor.

Kommittén har bedömt att det inte behövs någon föreskrift om senaste dag för bolagsstämma men har uttalat att frågan om fusion får anses förfallen om de deltagande bolagen håller ordinarie bolagsstämma utan att saken prövas. Det har emellertid ansetts finnas behov av uttryckliga bestämmelser om när frågan om fusion förfaller, inte minst för att det skall vara möjligt att avgöra när en registrerad fusionsplan som aldrig fullföljs kan avföras från aktiebo- lagsregistret. l 14å har därför föreskrivits att ansökan om tillstånd till att verkställa fusionsplanen måste göras inom två år från registreringen av fu- sionsplanen. Görs inte ansökan inom denna tid, skall registreringsmyndighe- ten enligt 21 & förklara ansökan förfallen. Bestämmelserna får till följd att bolagsstämmornas beslut om att godkänna fusionsplanen måste fattas inom en tvåårsfrist.

I fjärde stycket finns bestämmelser om att stämman inte får ta ställning till fusionsplanen förrän denna jämte därtill fogade handlingar har hållits till- gänglig för aktieägarna under viss tid.

I femte stycket föreskrivs att frågan om fusion är förfallen om fusionspla- nen inte godkänns i sin helhet av samtliga fusionerande bolag. Att fusions- planen godkänns i huvudsakliga delar är således inte tillräckligt om godkän- nandet från ett eller flera bolags sida förenas med något tillägg eller förbe- håll. Den justerade fusionsplanen måste i så fall kungöras på nytt och ånyo tas upp på bolagsstämman i överlåtande bolag och, i fall som avses i andra stycket, det övertagande bolaget.

14 kap. 115

Bolagsstämmans beslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rös- terna som de vid stämman företrädda aktierna.

Om ett överlåtande bolag är ett publikt aktiebolag och det övertagande bola- get är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkän- nande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga på stäm- man närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna.

Om fusionsplanen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om det har bi- trätts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare företrädande nio tionde- lar av aktierna. I följande fall räcker det dock för giltigt beslut att det har bi- trätts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna, nämligen om

i . den planerade fusionen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtliga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio tion- delar av alla sålunda berörda aktier godkänner planen, eller

2. den planerade fusionen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till häl en av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman före- trädda aktiema av detta slag godkänner planen.

(Jfr 14 kap. 11 å i kommitténs förslag)

Enligt tidigare gällande rätt har bolagsstämmans beslut i frågor om fusion kunnat fattas med enkel majoritet såvida annat inte har föreskrivits i bolags- ordningen. I artikel 7 i fusionsdirektivet föreskrivs emellertid att lagstift-

ningen måste föreskriva en majoritet om minst två tredjedelar av de röster . som är förenade med det företrädda tecknade kapitalet. Iförsta stycket av denna paragraf har därför föreskrivits att en bolagsstämmas beslut att god- känna en fusionsplan är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman före- trädda aktierna. Detta majoritetskrav överensstämmer med det som upp- ställs i 9 kap. 145 för sådan ändring av bolagsordningen som inte påverkar redan utgivna aktiers rätt. 1 bolagsordningen kan uppställas andra, mera långtgående majoritetskrav (se 9 kap. 135 andra stycket).

1 andra stycket uppställs ett särskilt majoritetskrav för det fall att fusion sker med ett publikt aktiebolag såsom överlåtande bolag och ett privat aktie- bolag såsom övertagande bolag. Bestämmelsen syftar till att förhindra att de särskilda majoritetsreglerna som gäller för beslut om övergång från publikt till privat aktiebolag kringgås genom fusion. Frågan har berörts i den all—

männa motiveringen, avsnitt 6.1. Med anledning av ett påpekande från Lag- rådet har lagtexten i propositionen avfattats så att det framgår att det sär- skilda majoritetskravet enbart gäller i det publika aktiebolag som genom fu- sionen kommer att gå upp i ett privat aktiebolag.

Tredje stycket innehåller ett krav på kvalificerad majoritet för det fall att fusionen rubbar rättsförhållandet mellan aktier. Majoritetskraven överens- stämmer med dem som finns i 9 kap. 15 &. Bestämmelsen skall ses mot bak- grund av föreskriften i artikel 7.2 i fusionsdirektivet om att omröstning skall ske inom varje kategori av aktieägare som berörs av åtgärden. Denna före- skrift får förstås så att särskild omröstning skall ske bland ägare till redan utgivna aktier vilkas rätt försämras genom beslutet. Kravet har ansetts kunna tillgodoses genom en bestämmelse som motsvarar det särskilda majo- ritetskravet i 9 kap. 15 5. Ett exempel när bestämmelsen kan få betydelse är då fusionsplanen anger att innehavare av aktier, som inte skiljer sig åt i fråga om andel i bolagets tillgångar och vinst, inte skall få lika stort fusionsveder-

lag. 14 kap. 125

Om bolagsstämman i ett överlåtande bolag godkänner en fusionsplan om kombination, skall stämman samtidigt, i den mån annat inte framgår av pla- nen, välja styrelse och revisorer i det övertagande bolaget.

(Jfr 14 kap. 125 i kommitténs förslag)

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Vid kombination tjänar — såsom framgår av 5 5 — fusionsplanen som stiftel- seurkund för det övertagande bolaget. I planen skall anges hur styrelse och revisorer skall väljas. Det finns inte något hinder mot att i fusionsplanen föreskriva att styrelsen och någon eller några av revisorerna skall utses på annat sätt än på bolagsstämma (jfr 8 kap. ] å andra stycket och 10 kap. 15 första stycket). Det vanligaste torde emellertid bli att styrelsen och reviso- rerna utses av bolagsstämman. Valet av styrelse och revisorer kan ske genom att det i fusionsplanen tas in förslag till styrelseledamöter och revisorer. När bolagsstämman godkänner fusionsplanen, inträder de sålunda föreslagna personerna som styrelseledamöter resp. revisorer. Styrelseledamöter och re- visorer kan emellertid också utses genom att vart och ett av de överlåtande bolagen i fusionsplanen ges rätt att välja ett angivet antal styrelseledamöter och revisorer i det övertagande bolaget. I så fall måste val företas i samband med att stämmorna i respektive bolag godkänner fusionsplanen.

14 kap. 135

När fusionsplanen har godkänts av bolagen skall vart och ett av dem skriftli- gen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall in- nehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fu- sionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt enligt I 6 5 att motsätta sig att jitsionsplanen verkställs.

Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas. om revi- sorerna i yttrande öv )rfusiorrsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusio- nen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer; vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan er-

sättning som har fönnånsrätt enligt 12 55 förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 5 samma lag.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag om vissa förtyd- liganden, innehåller bestämmelser om utsändande av underrättelser till bo- lagens borgenärer. Sådana underrättelser har tidigare skickats ut genom rät- tens försorg. Såsom har behandlats närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5, har uppgiften att underrätta kända borgenärer flyttats över på bolagen.

Såsom framgår av första stycket skall underrättelserna sändas efter det att fusionsplanen har godkänts i samtliga överlåtande och övertagande bolag. Av 145 följer att underrättelserna måste vara avsända när ansökan om verk- ställighet av fusionsplanen prövas av registreringsmyndigheten.

I andra stycket har upptagits ett par undantag från skyldigheten att skicka underrättelser till borgenärerna. För det första är det inte nödvändigt att un- derrätta borgenärerna i det övertagande bolaget i de fall då revisorerna i ytt- rande över fusionsplanen har uttalat att de vid sin granskning inte har funnit att fusionen innebär fara för dessa borgenärer. För det andra är det inte nöd- vändigt att underrätta löne- och pensionsborgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 135 förmånsrättslagen. Dessa begränsningar motsvarar de begräns- ningar som finns i fråga om registreringsmyndighetens skyldighet enligt 165 att utfärda kallelse på borgenärerna. Skälen till att dessa borgenärer undan- tagits från kallelse- och underrättelseskyldigheten har behandlats i den all- männa motiveringen, avsnitt 6.5.

I 235 andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. finns bestämmelser om att inte heller innehavare av pensionsfordran behöver underrättas om fusionen, om tillsynsmyndigheten medger det. Det har inte ansetts nödvändigt att i aktiebolagslagen särskilt erinra om detta.

14 kap. 14 5

Det övertagande bolaget eller; vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan skall göras hos registreringsmyndigheten. Den skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att upp- gift om fusionsplanens registrering har kungiorts enligt 95.

Till ansökan skall fogas ] . två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10.6,

2. en kopia av fitsionsplanen, och

3. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bola- gens kända borgenärer har urtderrättats enligt I 3 9".

Om sökanden inte foga! de handlingar som anges i andra stycket till ansö- kan, skall registreringsmyndigheten förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.

(Jfr 14 kap. 13% i kommitténs förslag")

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen. l hittills gällande rätt har den en viss motsvarighet i 14 kap. 4ä första stycket jämfört med 6 kap. (rå aktiebolagslagen. Tillståndsförfa- randet fylleri huvudsak två funktioner. Dels ger det registreringsmyndighe-

Prop. 1993/941196

ten möjlighet att kontrollera att fusionen inte står i strid med konkurrensla- gen eller EES-lagen. Dels bereder det borgenärerna tillfälle att bevaka sina intressen. Tillståndsansökan skall ges in till registreringsmyndigheten, Pa- tent- och registreringsverket, som också har att pröva ärendet i sak såvitt gäller fusionens förenlighet med konkurrens— och EES—lagstiftning (se 15 å). Beträffande den del av förfarandet som skall tillgodose det andra syftet, skyddet för borgenärerna, skall registreringsmyndigheten däremot inte göra några sakliga prövningar utan endast utfärda kallelse och bevilja tillstånd i ostridiga ärenden. Så snart någon ansökan bestrids, skall ärendet överläm- nas till rätten (se 15 17 55).

] paragrafens första stycke föreskrivs att en ansökan om tillstånd skall gö- ras inom en månad från det att fusionsplanen har godkänts av bolagen och senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts. Såsom har anmärkts i an- slutning till IOå har den senare tidsgränsen tillkommit bl.a. för att det skall vara möjligt att avgöra när en registrerad men aldrig fullföljd fusionsplan kan avföras från aktiebolagsregistret.

I andra stycket anges vilka handlingar som skall fogas till ansökan, bl.a. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att borgenä- rerna har undcrrättats på det sätt som föreskrivs i 13 &.

Om ansökande bolag inte ger in de föreskrivna handlingarna skall ansö- kan awisas. Detta framgår av tredje stycket.

14 kap. 155

Registreringsmyndigheten skall avslå en ansökan enligt 14 ä' om

I. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen( 1 99320) eller lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar, eller

2. det, vid kombination, inte av fusionplanen framgår att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkur- renslagen eller lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får registreringsmyndig- heten dock förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.

(Jfr 14 kap. 155 i kommitténs förslag)

[ paragrafens första stycke anges att registreringsmyndigheten skall vägra till- stånd om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (199320) eller la- gen (1992:1317) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsomrädc eller om prövning av fusionen pågår enligt dessa lagar. Vid fusion genom kombina- tion skall rcgistrcring också vägras om det inte av fusionsplanen framgår att de överlåtande bolagens verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta. Bestämmelserna har i hittills gällande rätt sin motsvarighet i 14 kap. 35 andra stycket. Kommittén har i betänkandet förordat att prövningen av dessa frågor flyttas till domstol. Det har emeller- tid ansetts att detta är mindre väl förenligt med rådande strävanden till ren— odling av domstolarnas verksamhet. Prövningen skall således ligga kvar på Patent- och registreringsverket.

] enstaka fall kan skälen för att vägra tillstånd antas bli avhjälpta inom en

snar framtid. Det gäller om det pågår en prövning enligt konkurrenslagen eller EES-lagen som kan förutses bli avslutad inom en nära framtid. Kom- mittén har ansett att domstolen i en sådan situation bör kunna awakta med sitt avgörande och alltså inte omedelbart avslå framställningen. Stockholms tingsrätt har under remissbehandlingen framhållit att detta i så fall bör framgå av lagtexten. Mot denna bakgrund har i andra stycket upptagits en bestämmelse om vilandeförklaring av ärende.

14 kap. 165

Om registreringsmyndigheter: finner att det inte finns något hinder mot ansö- kan enligt 15 9' skall den kalla bolagens borgenärer. Registreringsmyndig/teten skall dock inte kalla borgenärerna i det övertagande bolaget om revisorerna i yttrande över fitsionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen med- för någon fara för dessa borgenärer. Inte hellerskall registreringsmyndigheten kalla de borgenärer; vilkas anspråk avser en fordran på län eller annan ersätt- ning som har förmånsrätt enligt 125 fönnånsrättslagen (1970.'979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 55 samma lag.

Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Genom registreringsmyndighetens försorg skall kallelsen skyndsamt kung- öras i Post- och Inrikes Tidningar. Registreringsmyndig/teten skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i län där bolagen har sitt säte.

(Jfr 14 kap. 145 första stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag om vissa förtydli- ganden.

När Patent- och registreringsverket har funnit att tillstånd till verkstäl- lande av fusionsplanen inte skall vägras enligt 15 &, vidtar den del av förfa- randet som syftar till att tillgodose borgenärernas skydd. Därvid skall Pa- tent- och registreringsverket utfärda kallelse på borgenärerna. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om formen för och innehållet i en sådan kallelse. Bestämmelserna motsvarar 14 kap. 4å och 6 kap. 6 5 i deras hittills gällande lydelse. På några punkter finns dock skillnader i förhållande till hit- tills gällande rätt.

En sådan skillnad är såsom framgår av första stycket — att kallelseskyldig- heten genom förslaget utsträcks till att gälla även det övertagande bolagets borgenärer, medan det i hittills gällande rätt enbart är nödvändigt att kalla de överlåtande bolagens borgenärer. Det innebär att även det övertagande bolagets borgenärer kan fordra betalning eller betryggande säkerhet. Denna utvidgning av borgenärsskyddet är en anpassning till artikel 13 i fusionsdi- rektivet som föreskriver att borgenärerna i de fusionerande bolagen, således även det övertagande bolaget, har rätt till betryggande säkerhet. Den nya lagtexten innehåller emellertid en mycket betydelsefull begränsning. St- lunda skall borgenärerna i det övertagande bolaget inte kallas om reviso- rerna i yttranden över fusionsplanen har uttalat att de vid sin granskning inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer.

Enligt hittills gällande rätt skall kallelsen på borgenärerna inte omfatta borgenärer som tillika är gäldenärer i samma rättsförhållande. Denna be-

gränsning finns inte i den nya lagtexten. I stället görs den begränsningen att kallelse inte skall ske ifråga om löne— och pensionsborgenärer med förmåns- rätt enligt 12 och 13 55 förmånsrättslagen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.

Av 23 å andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. följer att kallelsen i vissa fall inte heller skall riktas till innehavare av pensionsfordran.

De borgenärsgrupper som inte omfattas av kallelsen har inte möjlighet att bestrida ansökan. Detta framgår indirekt av 17 5. Detta medför att fusionen inte blir beroende av deras samtycke och att de inte heller kan förbehålla sig betalning eller tillfredsställande säkerhet (jfr 18 ä).

] kallelsen på borgenärerna skall registreringsmyndigheten ange en viss dag då de borgenärer som vill bestrida ansökningen skall anmäla detta (se andra stycket). I detta avseende överensstämmer paragrafen med vad som har gällt hittills. Kommittén har föreslagit att det generellt skall gälla en frist för bestridande om en månad från kallelsen. Det har emellertid — efter viss remisskritik mot kommitténs förslag inte ansetts finnas skäl för en sådan ändring.

Kallelsen skall utfärdas genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar (se tredje stycket). Enligt hittills gällande rätt har rätten varit skyldig att ut- över denna kungörelse sända särskilda underrättelser till kända borgenärer. Denna underrättelseskyldighet har nu i stället lagts på bolagen (se 13 5). Re- gistreringsmyndigheten behöver därför endast skicka underrättelse till kro- nofogdemyndigheten i det eller de län där bolagen har sitt säte.

"14 kap. 175

Om en borgenär som har blivit kallad enligt 16 & bestrider ansökan inom före- lagd tid, skall registreringsmyndig/teten överlämna ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte. Har sådant bestri- dande inte gjorts, skall registrerirzgsmyndigheten lämna bolagen tillstånd att verkställa fizsionsplanen.

(Jfr 14 kap. 145 andra stycket i kommitténs förslag)

1 ostridiga ärenden skall Patent- och registreringsverket själv kunna ge till- stånd till verkställande av fusionsplanen. Så snart någon av dem som har bli- vit kallade enligt 165 har anmält sig och har förklarat sig motsätta sig fusio- nen eller ställa villkor för dess godkännande, måste verket emellertid lämna över ärendet till domstol.

De bestridda ärendena skall lämnas över till den domstol där det överta- gande bolagct skall ha sitt säte. Under remissbehandlingen av kommitténs betänkande har Patent- och registreringsverket ifrågasatt om inte ärendet hellre borde handläggas av rätten i den ort där det överlåtande bolaget skall ha sitt säte. De nya fusionsreglerna innebär emellertid att det både vid ab- sorption och kombination kan finnas flera överlåtande bolag, vars styrelser kan ha sitt säte på olika orter. Med hänsyn till intresset av att få en entydig forumbestämmelse har det ansetts att tvistiga fusionsärenden alltid skall handläggas av domstolen på den ort där det övertagande bolaget skall ha sitt säte. Detta överensstämmer för övrigt med vad som redan hittills har gällt vid fusion genom kombination (se 14 kap. 4 & i dess hittills gällande lydelse).

PrOp. 1993/94:196

14 kap. 185

Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.

(Jfr 14 kap. 14 andra stycket i kommitténs förslag)

Av paragrafens ordalydelse framgår att domstolens prövning är begränsad till tvistiga frågor som rör skyddet för de borgenärer som har bestritt ansö- kan. Domstolen skall alltså inte gå in på de frågor som registreringsmyndig- heten har prövat enligt 15 &.

Domstolen får ge tillstånd endast om de borgenärer som har bestritt ansö- kan har fått full betalning eller om det har ställts betryggande säkerhet för deras fordringar. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. För att vinna ökad tydlighet har lagtexten på Lagrådets förslag utformats så att det uttryckligen framgår att ansökan skall avslås om det inte visas att de aktuella borgenärerna har fått full betalning eller betryggande säkerhet.

En fråga som kan vara tvistig i ärendet är om bolagens motparter överhu- vudtaget har någon fordran på bolagen. Om domstolen finner att den upp- givne borgenären inte har vare sig någon ovillkorlig eller villkorad fordran på något av bolagen, utgör givetvis dennes bestridande inte hinder mot verk- ställighet av fusionsplanen. Andra frågor som domstolen kan ha att pröva är om befintlig säkerhet är tillräcklig eller om erbjuden säkerhet är betryg- gande.

Rätten skall handlägga ärendet enligt lagen (1946:804) om handläggning av domstolsärenden. Av 65 nämnda lag följer att domstolen vid ärendets avgörande i sak skall bestå av tre lagfarna ledamöter.

Det bör åligga rätten att underrätta registreringsmyndigheten om sitt be- slut. En bestämmelse om detta bör tas in i aktiebolagsförordningen.

14 kap. 195 Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för registrering. Därvid skall styrelsen även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapi— talets ökning och, vid kombination, valet av styrelse och revisorer.

Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från registreringsmyndighetens tillstånd till verkställighet av fusionsplanen el- ler, när tillstånd meddelats av rätten, senast två månader från det att rättens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktori- serad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överläm- nats till det övertagande bolaget.

(Jfr 14 kap. 175 i kommitténs förslag)

Sedan registreringsmyndighetens eller rättens tillstånd att verkställa fusions— planen har vunnit laga kraft, kan de fusionerande bolagen gå vidare med fusionen. Detta sker genom en anmälan till Patent- och registreringsverket (se första stycket).

Vid fusion genom kombination bildas ett nytt bolag. Den slutliga anmälan om fusionen blir därför även att uppfatta som en anmälan om det nya bola- gets bildandc. Detta gör det nödvändigt att i samband med anmälan om fu- sionen även anmäla valet av styrelse och revisorer.

Vid absorption'skall det övertagande bolaget vanligen lämna aktier som vederlag åt aktieägarna i överlåtande bolag. Eftersom ett aktiebolag inte får äga egna aktier annat än i vissa undantagssituationer, måste dessa aktier ny- emitteras. Det övertagande bolaget blir därför som regel tvunget att i sam- band med fusionsbeslutct besluta om ökning av aktiekapitalet genom ny- emission enligt bestämmelserna i 4 kap. Beslutet om aktiekapitalets ökning måste såsom framgår av första stycket anmälas till registreringsmyndig- heten i samband med den slutliga anmälan om fusionen. Någon särskild teckning och tilldelning av de nyemitterade aktierna behöver dock inte ske i dessa fall. Detta kommer i lagtexten till uttryck i Stadgandet i andra stycket att anmälan ersätter teckningen av aktierna.

I andra stycket anges även den tid inom vilken fusionen skall anmälas för registrering. Sker anmälan först efter utgången av tvåmånadersfristen, är fu- sionen att anse som förfallen och registrering kan inte ske (se 21 5).

I hittills gällande rätt har uppställts ett krav på att en revisor före den slut- liga registreringen skall intyga att överlåtande bolags tillgångar har överläm- nats till det övertagande bolaget. Det är med hänsyn till såväl aktieägare- som borgenärsintressena väsentligt att det finns garantier för att överlåtande bolags samtliga tillgångar verkligen kommer det övertagande bolaget till del. I kommitténs motiv har också förutsatts att det även fortsättningsvis bör gälla ett krav på sådant överlämnande men någon bestämmelse om revisors- intyg har inte upptagits i kommitténs förslag. Under ärendets vidare bered- ning har det emellertid ansetts att kravet bör komma till explicit uttryck i ' lagtexten. Bestämmelsen om revisorsintyg har därför behållits (se andra stycket).

14 kap. 205

När en anmälan enligt 19.5 har registrerats, är överlåtande bolag upplöst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsan- språk enligt 15 kap. 1 - 3 55 övergår samtidigt till det övertagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier ingår i fusionsvederlaget, aktie- ägare i det övertagande bolaget.

Utan hinder av första stycket kan ägare till en tiondel av samtliga aktieri ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att 'det hålls bolagsstämma för behand- ling av fråga om talan enligt 15 kap. 5 ä'. Därvid skall 9 kap. 8,6 andra me- ningen tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 13 kap. 16 5 i tillämpliga delar.

(Jfr 14 kap. 185 i kommitténs förslag)

Enligt hittills gällande rätt övergår överlåtande bolags tillgångar och skulder (med undantag av skadeståndsanspråk enligt 15 kap. 1 — 3 55) till det överta- gande bolaget när rättens tillstånd till verkställighet av fusionsavtalet har re- gistrerats och, i förekommande fall, registrering även har skett av en särskild anmälan om ökning av aktiekapitalet i övertagande bolag eller om bildande av nytt sådant bolag (se 14 kap. 55 i dess hittills gällande lydelse). Överlå- tande bolag anses dock upplöst först i och med att styrelsen och verkstäl- lande direktören har lagt fram en slutredovisning på bolagsstämma (se 14 kap. 6 och 7åéi dess hittills gällande lydelse). Artikel 19 i fusionsdirektivet fordrar emellertid att dessa rättsverkningar skall inträda vid en och samma tidpunkt och att aktieägarna i överlåtande bolag samtidigt skall bli aktie-

1 94

ägare i det övertagande bolaget. Vilken denna gemensamma tidpunkt skall vara anges inte i direktivet. Såsom har utvecklats i avsnitt 6.6 har det emel— lertid ansetts lämpligast att fusionens slutliga rättsverkningar alltid inträder i och med den slutliga registreringen av fusionen.

Första stycket i förevarande paragraf har utformats i enlighet med direkti- vets krav och med beaktande av vad Lagrådet i denna del anfört. Av stycket framgår således att upplösningen av överlåtande bolag och fördelningen av de aktier som ingår i fusionsvederlaget inträder samtidigt, nämligen vid regi- streringen av bolagets anmälan enligt 19 &. Samtidigt övergår tillgångar och skulder med undantag av skadeståndsanspråk enligt 15 kap. 1— 3 55 från överlåtande till övertagande bolag. . ' '

Andra stycket motsvarar 14 kap. 75 andra stycket i dess hittills gällande lydelse.

14 kap. 215

Om någon ansökan enligt 14 5 inte har gjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits genom lagakraftvunnet beslut, skall registrerings- myndigheten förklara frågan orn fitsion förfallen. Detsamma gäller om bola— gen inte har gjort någon anmälan enligt 19 5 inom föreskriven tid eller om regi- streringsmyndigheten genom lagakraftvunnet beslut har avskrivit sådan an- mälan eller vägrat registrering.

(Jfr 14 kap. 195 i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 14 kap. 5 & sista stycket i dess hittills gällande lydelse med mindre ändringar föranledda av fusionsförfarandets ändrade utform- ning.

14 kap. 225

Om ett moderbolag äger samtliga aktieri ett dotterbolag, kan bolagens styrel- .ser fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. De skall där- vid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bolagen ange

1. fimla, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av skul- debrev och andra värdepapper med särskilda rättigheteri dotterbolaget eller vilka åtgärder .sorn i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavama,

4. arvode och annan särskild fömzån som med anledning av fusionen skall lämnas till en .styrelseledarnot, en verkställande direktör eller en revisor.

1 fitsionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för bolagen.

(Jfr 14 kap. 20%; i kommitténs förslag)

I 22 — 29 åå finns bestämmelser om moderbolags absorption av dotterbolag. För sådan absorption erbjuder lagen ett förenklat fusionsförfarande. Mot- svarande men mindre detaljerade bcstämmelser har i hittills gällande rätt funnits i 14 kap. 8 &. De nya reglerna är föranledda av vad som föreskrivs i artiklarna 24 och 25 i fusionsdirektivet.

De särskilda bestämmelserna gäller i fall då moderbolaget äger samtliga aktier i dotterbolaget och något fusionsvederlag således inte skall lämnas. Även i dessa fall skall en fusionsplan upprättas. De uppgifter som fusionspla-

] 95

nen skall innehålla motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i 45 första stycket punkterna 1 och 5 7 och 65 första meningen.

14 kap. 23 &

Fusionsplanen skall granskas av _de auktoriserade eller godkända revisorerna i moder— och dotterbolaget. Granskningen skall vara så omfattande och ingå- ende sorn god revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 8 5. '

Revisorerna skall för vart och ett av bolagen lämna skriftligt yttrande över sin granskning. I yttrandet skall revisorerna särskilt ange om de vid sin gransk- ning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.

Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.

(Jfr 14 kap. 21 å i kommitténs förslag)

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt paragrafen skall fusionsplanen granskas av revisorerna i moder- och dotterbolagen. Granskningen skall i väsentliga delar vara av samma slag som anges i 7 5. Det innebär bl.a. att den skall utmynna i skriftliga yttranden, där revisorerna bl.a. uttalar sig om huruvida fusionen innebära någon fara för borgenärerna. Beträffande revisorernas yttranden kan i övrigt hänvisas till kOmmentaren till 75. Då något fusionsvederlag inte skall lämnas vid detta slag av fusion, behöver revisorerna dock inte uttala sig i några värderingsfrå- gor.

14 kap. 245

Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med därtill fogade yttranden till registreringsmyndigheten för registre- ring. Uppgift om registreringen skall enligt 18 kap. 2.5 kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

(Jfr 14 kap. 25 i kommitténs förslag)

I denna paragraf föreskrivs att fusionsplanen skall anmälas för registrering och kungörande. Bestämmelserna motsvarar vad som i 95 föreskrivs beträf- fande huvudfallet av absorption. Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

14 kap. 255

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktieri moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En sådan begä- ran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 18 kap. 2 ä'.

Bestämmelsema i 109" tredje och jjärde styckena samt 11,6 första stycket skall tillämpas.

(Jfr 14 kap. 235 i kommitténs förslag)

Vid fusion mellan ett moderbolag och ett helägt dotterbolag har enligt hittills gällande rätt beslutet om fusionen alltid kunnat fattas av bolagens styrelser. Någon skyldighet för styrelserna att underställa bolagsstämman fusionsavta- let har inte funnits. l fusionsdirektivets artikel 25 cjämfört med artikel 8 c

före-skrivs emellertid att en minoritet i moderbolaget av viss storlek — som inte får bestämmas högre än fem procent skall ha rätt att begära att fusions- planen prövas av bolagsstämman. En bestämmelse om detta har därför upp- tagits i denna paragrafs första stycke.

Det andra stycket innebär att stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fusionerande bolag är privata aktiebolag, två veckor efter kun- görandet och att fusionsplanen skall hållas tillgänglig för aktieägarna under viss tid. Vidare innebär bestämmelserna i andra stycket att fusionen kan ge- nomföras endast om stämman med två tredjedels majoritet — eller den högre majoritet som bolagsordningen föreskriver godkänner fusionsplanen i dess helhet.

Däremot finns inte något krav på att fusionsplanen skall godkännas av bo- lagsstämman i dotterbolaget. Detta sammanhänger givetvis med att dotter- bolaget i dessa fall helt och hållet ägs av moderbolaget.

14 kap. 265

Skall fusionsplanen inte underställas bolagsstämman [ moderbolaget enligt 25 5 eller har planen godkänts av stämman åligger det vart och ett av bolagen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen blivit gällande. Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 59.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller be- stämmelser om skyldighet för bolagen att underrätta sina borgenärer om fu- sionen.

14 kap. 275

Tidigast en och senast två månader efter det att uppgift om fusionsplanens regi- strering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan skall göras hos registreringsmyndig/teten.

Till ansökan skall fogas

1. en kopia av fusionsplanen,

2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bola- gens kända borgenärer urtderrättats enligt 13 55.

Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 14 5? tredje stycket samt 16 18 55,6. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.

(Jfr 14 kap. 24 & i kommitténs förslag)

Redan enligt hittills gällande rätt har det varit att nödvändigt att söka rättens tillstånd för fusion mellan moderbolag och dotterbolag (se 14 kap. 85 andra meningen i dess hittills gällande lydelse). Även de nya fusionsreglerna före- skriver att tillstånd till fusionen måste inhämtas. Bestämmelserna är föran- ledda av fusionsdirektivets bestämmelser om borgenärsskydd (se artikel 13 jämförd med artikel 24).

] förevarande paragraf föreskrivs därför att moderbolaget skall ansöka om tillstånd hos registreringsmyndighcten tidigast en månad och senast två må— nader från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts i Post- och lnrikes Tidningar. Att ansökan får ges in tidigast efter en månad gör det möjligt för en aktieägarminoritet i moderbolaget att med stöd av 25 &

begära bolagsstämmans prövning av fusionsplanen innan bolaget kan ansöka om tillstånd att verkställa fusionen. Paragrafen innehåller också bestämmel- ser om de handlingar som skall bifogas ansökan.

Ifråga om registreringsmyndighetens och rättens handläggning och förut— sättningarna för bifall till ansökan gäller i huvudsak samma regler som vid en normal fusion, se 145 tredje stycket och 16 — 18%. Vid detta slag av fu- sion gäller däremot inte lika lite som i hittills gällande rätt — de särskilda villkor för fusion som anges i 15 &.

14 kap. 28%

När registreringsmyndigheten har registrerat beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, är dotterbolaget upplöst.

(Jfr 14 kap. 25 å i kommitténs förslag)

När det är fråga om fusion genom absorption av helägt dotterbolag skall Pa- tent- och registreringsverket — i motsats till vad som är fallet vid vanlig fu- sion självmant låta registrera tillståndsbeslutet. Bestämmelserna om sär- skild anmälan i 19 & saknar således motsvarighet vid detta slag av fusion. Om det inte är Patent- och registreringsverket själv utan en domstol som har meddelat tillståndsbeslutet, bör det åligga domstolen att underrätta verket om beslutet. En bestämmelse om detta bör tas in i aktiebolagsförordningen. När beslutet har registrerats, är dotterbolaget omedelbart upplöst.

14 kap. 295

Om någon ansökan enligt 2755 inte hargjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits genom lagakraftvunnet beslut, skall registrerings- myndigheten förklara frågan om fusion förfallen.

(Jfr 14 kap. 25 & tredje meningen i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att registreringsmyndigheten skall förklara frågan om fusi0n förfallen om ansökan om verkställighet av fusions- plan inte har skett i rätt tid eller om sådan ansökan har blivit avslagen. I lagrådsremissen kom bestämmelsen till uttryck genom en hänvisning till 21 å, som i sin tur hänvisar till andra paragrafer. Lagrådet, som påpekat att endast en av de i 21 & omnämnda paragraferna har en motsvarighet vid ab- sorption av helägt dotterbolag, har förordat en hänvisning till 21 å ”i tillämp- liga delar". För att göra bestämmelsen så tydlig som möjligt har propositio- nens lagtext utformats så att det direkt av paragrafen framgår när en fråga om fusion av detta slag kan förklaras förfallen.

14 kap. 305

Talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan skall ifall .som avses i 9 kap. 175 tredje stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upp/tii- vande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan, skall fusionen gå äter även om överlåtande bolag har upplösts. För Firpliktelser som har upp- kommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar sedan över- låtande bolag upplösts men innan rättens avgörande har kungjorts i Post- och lnrikes Tidningar; svarar de överlåtande bolagen och, vid absorption. det övertagande bolaget solidariskt.

(Jfr 14 kap. 265 i kommitténs förslag)

1 första stycket har upptagits bestämmelser om tiden för klander av bolags- stämmobeslut om fusion. .

Hittills har det gällt samma bestämmelser för klander av bolagsstämmobe- slut om fusion som för klander av andra bolagsstämmobeslut. Det har inne- burit att den som har önskat klandra ett fusionsbeslut normalt har varit tvungen att göra det inom tre månader från beslutet (se 9 kap. 175 andra stycket). Om beslutet har varit på visst sätt kvalificerat ogiltigt, har klander- talan emellertid kunnat väckas även senare (se 9 kap. 175 tredje stycket).

I fusionsdirektivets artikel 22 finns bestämmelser om ogiltighet av fusio- ner. Där föreskrivs bl.a. att talan om ogiltigförklaring av en fusion inte får väckas om det har förflutit mer än sex månader från det att fusionen kom att gälla mot den som åberopar ogiltigheten (se littera c).

Eftersom hittills gällande rätt på denna punkt inte är förenlig med direkti- ' vets bestämmelser har det i denna paragraf tagits "upp särskilda bestämmel- ser om klander mot bolagsstämmobeslut om fusion. Bestämmelserna inne- bär att talan aldrig får väckas senare än inom sex månader från beslutet. . I det till Lagrådet remitterade förslaget föreslogs en enhetlig klanderfrist om sex månader för dessa beslut, dvs. även beslut som inte var behäftade ' med någon kvalificerad ogiltighet skulle få klandras inom sex månader. Lag- rådet har ifrågasatt om det finns skäl'att förlänga tremånadersfristen och' har påpekat att en sådan ändring inte är påkallad av artikel 22 i fusionsdirektivet. Lagrådet har därför förklarat sig inte kunna tillstyrka förslaget i denna del.

Det kan i och för sig ifrågasättas om det är motiverat att tynga regelsyste- met med två olika klanderfrister, när skillnaden mellan dem inte är större än tre månader. Å andra sidan'kan långa klanderfrister innebära en besvärande osäkerhet för verksamheten i de fusionerande bolagen. Den senare syn- punkten bör tillmätas avgörande vikt. Regeringen har därför godtagit Lagrå- dets uppfattning. I propositionen föreslås därför'inte någon förlängning av den tremånadersfrist som normalt gäller för klander utan endast att tiden för klander av fusionsbeslut som är behäftade med kvalificerad ogiltighet be— gränsas till sex månader. .

Frånsett vad som nu har sagts om tiden för klander skall bestämmelserna i 9 kap. 175 gälla även beträffande klander mot fusionsbeslut.

I andra stycket som i redaktionellt hänseende har utformats i enlighet med Lagrådets förslag regleras verkan av att en fusion förklaras ogiltig.

Någon lagreglering av denna fråga har hittills inte funnits. Artikel 22 i fu- sionsdirektivet kräver här att lagstiftningen har visst angivet innehåll. Den föreskrivna regleringen bygger på att fusionen kan gå åter även om registre— ring har skett och fusionen har avslutats. I direktivet föreskrivs bl.a. att ett avgörande varigenom en fusion förklaras ogiltig inte skall i och för sig in- kräkta på giltigheten av de förpliktelser som har uppkommit för eller mot det övertagande bolaget innan ogiltigförklaringen blev offentligt tillgänglig men efter fusionens fullbordan. För ett övertagande bolags förpliktelser hv detta slag skall de bolag som har ingått i fusionen svara solidariskt (se artikel 22 littera g och h).

Det har ansetts lämpligt att i lagen direkt föreskriva att, för det fall att

rätten genom ett lagakraftvunnet avgörande har bifallit klandertalan, fusio- nen skall gå äter även om den har registrerats och överlåtande bolag har upp- lösts. Överlåtande bolags tillgångar och skulder skall alltså återgå till detta och fusionsvederlaget skall återbäras till det övertagande bolaget. Med hän- syn till direktivets utformning har det vidare ansetts nödvändigt att före- skriva att de fusionerande bolagen solidariskt skall svara för de förpliktelser som har uppkommit genom åtgärder på det övertagande bolagets vägnar ef- ter det att överlåtande bolag har upplösts men innan ogiltigförklaringen har kungjorts.

14 kap. 325

Vill moderbolag lösa in aktieri dotterbolag enligt 31 _6 och kan överenskom- melse härom icke träjfas, skall moderbolaget hos d otterbolagets styrelse skrift- ligen begära att tvisten hänskjutes till skiljemän och uppge sin skiljeman.

Dotterbolagets styrelse skall vid begäran enligt första stycket ofördröjligen genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till dotterbolaget senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan ak— tieägare, om hans postadress är känd för bolaget.

Har icke samtliga i aktieboken införda aktieägare mot vilka Iösningsansprå— ket riktas inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall dotter— bolagets styrelse hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förord—

nande av god man. Denne skall hos samma rätt ansöka om förordnande av ' sådan skiljeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. 14 kap. 33 &

Prövas tvist om inlösen enligt 31 5 av skiljemän eller domstol och är det ostri— digt mellan parterna att lösningsrätt föreligger eller förklaras i lagakraftvun- nen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt faststäl— les, är aktieägarna skyldiga att till moderbolaget överlämna sina aktiebrev med påsknji om överlåtelse eller; när fråga är om aktieri avstämningsbolag, att låta moderbolaget registreras som ägare till aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen(1989:827), allt under förutsättning att moderbolaget ställer av skiljemännen eller; om tvisten är anhängig vid domstol, av domstolen god- känd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Aktieägare har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det säker- het ställts till dess lösenbeloppet förfaller till betalning.

14 kap. 355

Har säkerhet ställts enligt 33 5 eller nedsättning skett enligt 34 5, är moderbola- get ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett dotterbolag som inte är avstäm- ningsbolag överlämnats till moderbolaget medför breven i sådant fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av breven till moderbolaget eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

Har aktiebrev ej överlämnats inom en månad från det moderbolaget blivit ägare till aktien, kan nytt till moderbolaget ställt aktiebrev utfärdas. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift att det ersätter äldre brev. Överlämnas där- efter det äldre aktiebrevet till moderbolaget, skall brevet överlämnas till dotter- bolaget för att makuleras.

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i första stycket första me- ningen på begäran av moderbolaget registreras med detta som ägare enligt be- stämmelserna i aktiekontolagen ( 1 9891827).

(Jfr 14 kap. 27 31 ååi kommitténs förslag)

31 35 55 är i sak identiska med 14 kap. 9 — 13 äåi kapitlets hittills gällande lydelse. De nya paragrafbeteckningarna har föranlett nya lagrumshänvis- ningar i 32, 33 och 35 55.

16 kap. 15

Ett privat aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkort- ningen AB. Den skall dessutom innehålla ordet privat eller avslutas med för- kortningen (priv). Även ett publikt aktiebolags firma skall innehålla ordet ak- tiebolag eller förkortningen AB. Den skall dessutom innehålla ordet publikt eller avslutas med förkortningen (pub).

Firman skall tydligt skilja sig från annan i aktiebolagsregistret eller filialre- gistret införd, ännu bestående firma. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

Skall bolagets firma anges på två eller flera språk, skall varje lydelse anges

i bolagsordningen .

(Jfr 16 kap. 1 5 första och andra styckena i kommitténs förslag)

1 första stycket har tagits in bestämmelser om de uppgifter som ett aktiebo- lags firma måste innehålla. Redan av firman måste framgå att det är fråga om ett aktiebolag. Det måste också framgå till vilken kategori aktiebolaget hör.

Att det är fråga om ett aktiebolag kan anges genom användande av ordet aktiebolag. Enligt den hittills gällande lagtexten har detta varit ett oeftergiv- ligt krav. Redan tidigare har det emellertid ansetts vara tillräckligt att egen- skapen av aktiebolag kommer till uttryck i firman genom förkortningen AB. Det har nu — efter förslag från Patent— och registreringsverket — ansetts lämp- ligt att låta detta återSpeglas i lagtexten.

Firman skall också innehålla uppgift om den bolagskategori som bolaget hör till. Denna uppgift kan lämnas antingen genom användning av orden pri- vat respektive publik i firman eller genom användning av förkortningarna (priv) respektive (pub). Skälen till att dessa ord och förkortningar har valts har behandlats i avsnitt 5.2.

Det har inte ansetts nödvändigt atti lagtexten ge anvisningar om hur orden privat och publikt skall placeras i firman. Såväl firman ”Privata aktiebolaget Anderssons Mekaniska”, ”Privata AB Anderssons Mekaniska”, ”Anders- sons Mekaniska Privat aktiebolag” som ”Anderssons Mekaniska Privat AB” uppfyller således lagens krav. En firma får dock inte registreras om den är ägnad att vilseleda (se 10 & firmalagen, l974:156). Om orden privat eller pu- blik placeras på ett sådant sätt att det inte framgår att de utgör bestämningar till ordet aktiebolag (t.ex. ”Privat Fastighetsförsäljning AB") kan detta där- för vara ett skäl att vägra registrering.

Om bolaget väljer att i firman ta in de förkortningar som svarar mot privat och publikt, skall dessa alltid placeras sist i firman, t.ex. "Aktiebolaget An- derssons Mekaniska (priv)”, ”AB Anderssons Mekaniska (priv)”, "Anders- son's Mekaniska Aktiebolag (priv)" och "Anderssons Mekaniska AB (priv)".

De bestämmelser som tidigare upptagits i första stycket andra och tredje meningarna har llyttats till ett nytt andra stycke. Det tredje stycket utgörs av det tidigare andra stycket. Tredje och fjärde styckena i paragrafens förutva- rande lydelse har flyttats till de nya 2 och 3 åå.

20]

16 kap. 25

Bolagets styrelse kan anta bifirma. _Vad som sägs i I 5 om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningama AB, (priv) eller (pub) får dock inte tas in i en bifinna.

(Jfr 16 kap. 1 & tredje stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar det tidigare tredje stycket i 15. Bestämmelsen har an-. passats till de nya bestämmelserna om benämningar och förkortningar för de bada kategorierna av aktiebolag. Den bestämmelse som tidigare har upp- tagits i Zä har flyttats till en ny 55.

16 kap. 35

Skn'ftliga handlingar, som utfärdas för ett aktiebolag, bör undertecknas med bolagets finna. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget har utfär- dat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bolagets vägnar, är de som undertecknat handlingen solida- riskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst fram- gick att den har utfärdades för bolaget och den till vilken handlingen ställts av bolaget får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

(Jfr 16 kap. 1 & fjärde stycket i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar med mindre redaktionella ändringar — det stad- gande som tidigare har upptagits i 15 fjärde stycket.

16 kap. 4å

Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets finna, den ort där styrelsen skall ha sitt säte samt bolagets organisationsnummer en- ligt lagen ( 1974:l 74) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har trätt i likvidation, skall också detta anges.

(Jfr 16 kap. lå femte stycket i kommitténs förslag)

I artikel 4 i publicitetsdirektivet föreskrivs att medlemsstaterna skall före- skriva att ett bolags brev och orderblanketter skall innehålla uppgift om bl.a. bolagets registreringsnummer och bolagets form och säte samt om bolaget har trätt i likvidation. Med anledning av detta har i förevarande paragraf upptagits bestämmelser av detta slag. Det har ansetts att inte enbart brev och orderblanketter bör omfattas av bestämmelsen utan även fakturor. Där- emot blir bestämmelsen inte tillämplig på prislistor, broschyrer eller annan säljinformation som riktar sig till en obestämd krets av mottagare.

17 kap. 15

Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelsema i 9 kap. om beslut om ändring av bolagsordningen. '

Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste rä- kenskapsår för vilket åmredovisning och revisionsberättelse har avgivits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 11 kap. 13 och 14555. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda rä- kenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före dagen för bolagsstäm- man.

Prop." 1993/94:196

Beslutet får registreras endast om I . bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst 500 000 kr,

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket fram- går att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet, och

3. bolagets firma uppbrllerföreskn'ftema i 16 kap. ] ä' om publikt aktiebo- lags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen upp- fyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet om över- gång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

(Jfr 17 kap. 1 5 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om övergång från privat till publikt ak- tiebolag.

En övergång från den ena bolagskategorin till den andra förutsätter änd- _ ring av bolagsordningen. ] första stycket har därför föreskrivits att beslut om övergång från privat till publikt bolag skall fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 9 kap. Det innebär bl.a. att bolagsstämmans beslut om övergång till den publika aktiebolagskategorin enligt 9 kap. 14?) är giltigt en- dast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de på stämman avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Om bolagsordningen föreskriver ett strängare majoritetskrav, gäller givetvis detta (se 9 kap. 13 å andra stycket). Någon anledning att i detta sammanhang tillämpa de bestämmelser om kvalificerad majoritet som finns i 9 kap. 155 torde inte finnas.

Andra stycket innehåller bestämmelser om det material som måste före- läggas den beslutande stämman. .

Det har ansetts att stämman bör ha tillgång till material som ger möjlighet att bedöma bolagets ekonomiska ställning. Sådant material finns redan i form av årsredovisningar och revisionsberättelser som har lagts fram vid tidi- gare stämmor. Om det emellertid har förflutit en längre tid sedan utgången av föregående räkenskapsår, finns det en risk att dessa handlingar inte helt återspeglar bolagets aktuella ställning. Det har därför föreskrivits att, om den nya bolagsstämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnatS, uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 11 kap. 13 "och 14 55 skall läggas fram på stämman. Beträffande innebörden i detta krav kan hänvisas till specialmotiveringen till 14 kap. 4 5. ,

I det tredje stycket anges förutsättningarna för registrering av beslutet. En första förutsättning är att aktiekapitalet uppgår till minst 500 000 kr. Det är inte nödvändigt att bolaget vid tidpunkten för beslutet om kategoribyte har ett registrerat aktiekapital om minst 500000 kr. Om så inte är fallet, mäste emellertid bolaget besluta om ökning av aktiekapitalet. Den kan isåfall ske genom såväl nyemission som fondemission. Emissionen måste slutföras och- ökningcn av aktiekapitalet registreras senast i samband med registreringen av beslutet om övergång till publikt aktiebolag. Eftersom bolaget fram till registreringen av beslutet om övergång från privat till publikt aktiebolag är att anse som ett privat aktiebolag, får de aktier som emitteras inte bjudas ut till allmänheten, Den nödvändiga ökningen'av aktiekapitalet kan alltså inte

Prop. 1993/942196

ske genom att bolaget eller dess ägare vänder sig till marknaden utan måste åstadkommas på annat sätt.

Enligt artikel 13 i kapitaldirektivet skall, när ett bolag av annat slag om- vandlas till aktiebolag, de skyddsåtgärder iakttas som direktivet föreskriver för aktiekapitalets inbetalning i samband med bolagsbildning. Det har bl.a. därför ansetts att regelverket bör utformas så att det garanterar att ett bolag som blir publikt har ett eget kapital som motsvarar i vart fall aktiekapitalet.

Som ett ytterligare villkor för registrering av beslut om kategoribyte har därför föreskrivits att det i registreringsärendet skall företes ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Med ”registrerade aktiekapitalet” av- ses här det aktiekapital som är registrerat vid tiden för registreringen av be- slutet om kategoribyte.

En ytterligare förutsättning för att beslutet om kategoribyte skall kunna registreras är att bolagets firma uppfyller de krav som uppställs i 16 kap. ] &. Härutöver har Patent— och registreringsverket givetvis — såsom framgår av 18 kap. 4å att tillse att bolagsstämmans beslut inte strider mot lag eller bolagsordning, t.ex. därigenom att gällande majoritetsregler inte har iaktta- gits.

I det fjärde stycket anges att bolaget övergår till att vara publikt i och med att beslutet om övergång registreras i aktiebolagsregistret. Formuleringen awiker något från den motsvarande bestämmelsen i kommitténs förslag. Någon skillnad i sak finns emellertid inte.

Ett beslut om övergång från privat till publikt aktiebolag kan, liksom andra bolagsstämmobeslut, klandras. Därvid gäller sedvanliga regler om ti- den för väckande av talan och om talerätt. Några särskilda lagbestämmelser om detta har inte ansetts nödvändiga. Om beslutet om övergång till den pu- blika aktiebolagsformcn upphävs, kommer givetvis bolaget åter att vara pri- vat.

17 kap. 2?)

Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av bolagsordningen. Be- slutet är dock giltigt endast om det har biträtts av samtliga vid stämman närva- rande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma uppfyller föreskriftema i 16 kap. ] 5 om pn'vat aktiebolags firma.

Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen upp- fyller de bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och beslutet om över- gång till privat aktiebolag har blivit registrerat.

(Jfr 17 kap. 25 i kommitténs förslag)

1 första stycket anges formerna för beslut om övergång från publikt till privat aktiebolag. Ett sådant beslut innebär en ändring av bolagsordningen och skall därför fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 9 kap.

1 ett avseende skall dock särskilda bestämmelser tillämpas. Det samman- hänger med att ett beslut om övergång från den publika till den privata bo- lagskategorin kan få mycket stor betydelse för aktieägarna. Dessa förlorar i och med övergången till privat aktiebolag förlorar möjligheten att försälja

sina aktier på marknaden. Det har med hänsyn till detta — såsom närmare har utvecklats i avsnitt 5.6ansetts att det bör uppställas ett mycket högt majoritetskrav för detta slag av beslut. Beslutet måste sålunda biträdas av samtliga på bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tionde- lar av aktierna.

Vid övergång från publikt till privat aktiebolag uppställs inte några krav på att något visst material skall läggas fram på den beslutande stämman.

För att beslutet om övergång till den privata aktiebolagsformen skall kunna registreras fordras att bolagsstämman även beslutar om ändring av firman så att den uppfyller kraven i 16 kap. 1 5. Detta framgår av andra stycket.

Övergången till privat aktiebolag sker såsom framgår av tredje stycket — i och med att Patent- och registreringsverket registrerar beslutet.

17 kap. 35

Bestämmelserna i 2 kap. 9 a — 9 c åå tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 17 kap. I 5 inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 9 a ä'.

(Jfr 2 kap. 9 a åsjätte stycket i kommitténs förslag)

I artikel 13 i kapitaldirektivet föreskrivs att de skyddsregler som uppställs i samband med bolags bildande skall gälla också om ett bolag av annat slag ombildas till aktiebolag. Bland dessa skyddsregler märks bland annat de be- stämmelser som skyddar mot uppskjuten apport. I denna paragraf har därför tagits in en föreskrift om att 2 kap. 9 a 9 c 55 skall gälla även avtal som ingåtts inom två år från det att ett privat aktiebolag övergått till att bli pu- blikt.

18 kap. 35

Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har blivit infört i aktie- bolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det en- ligt 25 har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Vad som nu sagts gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom att känna till det som kungjorts.

Ifråga om rättshandlingar och andra åtgärder vilka har vidtagits innan kun- görande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det för- hållande sorn blivit eller bort bli inför1 i registret mot någon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.

Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överensstäm- mer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Denne kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han kände till vad som införts i aktiebolagsregistret.

(Jfr 18 kap. 3ä i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. positiv och negativ publicitets- verkan. Ändringarna i paragrafens första och andra styckcn är föranledda av artikeln 3.5 i publicitetsdirektivet. Denna artikel skall i sin tur ses mot bakgrund av artikel 2 i publicitetsdirektivet.

I artikel 2 föreskrivs att vissa handlingar och uppgifter om ett bolag måste offentliggöras. Hit hör t.ex. stiftelseurkund och bolagsordning samt änd- ringar i dessa handlingar. Hit hör också uppgifter om tillsättande och entledi- gande av de personer vilka såsom bolagsorgan eller medlemmar i bolagsor- gan är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång eller behöriga att delta i ledning, tillsyn eller kontroll av bolaget. Artikel 3 före- skriver att dessa handlingar och uppgifter skall förvaras i en akt hos register- myndigheten eller föras in i ett register. Handlingarna och uppgifterna skall vidare offentliggöras i en av medlemsstaterna utsedd nationell tidning, an- tingen genom att helt eller delvis återges eller genom att hänvisning sker till en handling som förvaras i akten eller är införd i registret.

De nu angivna direktivbestämmclscrna är i huvudsak redan tillgodosedda genom skilda bestämmelser i aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen (1975:1387). Handlingar och uppgifter av de slag som direktivet nämner re- gistreras i aktiebolagsregistret och kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.

Enligt artikel 3.5 får bolaget åberopa handlingar och uppgifter mot tredje man först sedan de har offentliggjorts på det sätt som artikeln föreskriver, om bolaget inte visar att tredje man kände till handlingen eller uppgiften. Motsatsvis följer att efter offentliggörandet kan handlingarna och uppgif- terna åberopas mot tredje man. I fråga om åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter offentliggörandet får handlingen eller uppgiften inte åberopas mot en tredje man, såvida denne visar att det var omöjligt för honom att känna till handlingen eller uppgiften. Den hittills gällande svenska bestämmelsen om positiv publicitetsverkan står inte helt i överens- stämmelse med dircktivbestämmelsen. Svensk lag saknar dessutom bestäm- melser om negativ publicitetsverkan. I anledning av detta har förevarande paragraf givits en ny lydelse som motsvarar de krav som direktivet ställer.

När det gäller positiv publicitetsverkan föreskrivs sålunda i första stycket att vad som har införts i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det har kungjorts i Post— och lnrikes Tidningar. ] fråga

om rättshandlingar som vidtagits fram till den sextonde dagen efter kungö- - randet finns dock möjlighet för tredje man att åberopa att han inte kände till uppgiften. Då måste han emellertid visa att det var omöjligt för honom att känna till den uppgift eller handling som har införts i aktiebolagsregistret.

Ett exempel på när bestämmelsen kan få betydelse är vid entledigande el- ler tillsättande av en särskild firmatecknare. eller en styrelseledamot för hela; get. Om bolaget har beslutat om ett dylikt entledigande, anses tredje man från och med kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar ha kännedom om entledigandet. Han kan därför inte göra gällande att han var i god tro angå- ende förhållandet. Detta innebär i sin tur att bolaget inte blir bundet av rätts- handlingar som den entledigade firmatecknaren har företagit efter kungö- randet. I fråga om rättshandlingar som har företagits av den entledigade fir- matecknaren under de första femton dagarna efter kungörandet kan- dock bolaget bli bundet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom att känna till entledigandet.

I andra stycket regleras den negativa publicitetsverkan. Där föreskrivs att, i fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som vidtagits innan kungö- rande har skett, bolaget inte kan åberopa det förhållande som blivit eller

Prop. 1993/94z196

' 206

bort bli infört i aktiebolagsregistret mot annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet. Detta medför t.ex. att ett beslut om entledigande om firmatecknare normalt inte kan åberopas mot en tredje man förrän registre- ring i aktiebolagsregistret och kungörande har skett. Bolaget blir till följd . därav bundet av de rättshandlingar som en sådan entledigad firmatecknare har vidtagit före kungörandet. Bolaget kan dock undgå bundenhet om det visar att tredje man ändå kände till dvs. ägde faktiskt vetskap om — att firmatecknaren hade förlorat sin behörighet.

Bestämmelsen i tredje stycket, som inte har någon tidigare motsvarighet i svensk rätt, är föranledd av artikel 3.6 i publicitetsdirektivet. I artikeln före- skrivs att vid bristande överensstämmelse mellan vad som har offentliggjorts i tidning och vad som framgår av registret eller akten, får den i pressen of- fentliggjorda texten inte åberopas mot tredje man. Tredje man får emellertid åberopa den offentliggjorda texten, såvida inte bolaget visar att han kände till den text som tagits in i registret eller akten. Med anledning av detta har motsvarande föreskrift tagits in idetta stycke. Bestämmelsen torde få endast begränsad betydelse i Sverige, eftersom ändringar i tidigare registreringar normalt inte kungörs annat än genom angivande av ändringcns art. Den torde inte heller behöva tillämpas i sådana fall då awikelserna mellan regi- streringen och kungörelsen är utan saklig betydelse, t.ex. mindre awikelser i stavning.

I hittillsvarande rättspraxis har bestämmelserna om publicitetsverkan inte tillämpats i fråga om delgivning (se NJA 1979 5.655). Någon ändring i detta hänseende är inte avsedd. Liksom hittills kan delgivning därför inte anses ha skett förrän den handling som delgivningen gäller har överlämnats till någon som vid delgivningstillfället verkligen var ställföreträdare för bolaget. Om någon ställföreträdare inte finns registrerad och försök till delgivning enligt 9 och 11— 13 åå delgivningslagen (1970:428) har misslyckats, får bolaget delges genom kungörelscdelgivningd

18 kap. 3aå

Om en anmälan om vem som har utsetts till styreLseledamot eller verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i Post- och lnrikes Tidningar enligt 2 5, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Vad som nu sagts gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet eller bristen.

(Jfr 18 kap. 3a åi kommitténs förslag)

I 8 kap. 1455 har upptagits bestämmelser om ställföreträdares behörighet att binda bolaget mot tredje man. Bestämmelserna bygger på att ställföreträda- ren har utsetts i behörig ordning. Om så inte är fallet, saknar ställföreträda- ren i princip behörighet att rättshandla på bolagets vägnar. I flera länder har det därför uppställts regler till skydd för godtroende tredje man. Detta har sedermera också kommit till uttryck i artikel 8 i publicitetsdirektivet. Där föreskrivs att, om formalitetcrna för offentliggörande har iakttagits i fråga om de personer som i egenskap av bolagsorgan är behöriga att företräda bo- laget, ett fel som ägde rum då personerna utsågs får åberopas mot tredje man endast om bolaget visar att denne kände till felet.

2( )7

I svensk rätt har rättsläget hittills varit något annorlunda. Om ett utseende av en ställföreträdare har varit ogiltigt, har huvudprincipen hittills varit att denne överhuvudtaget saknar behörighet att binda bolaget oavsett om valet registreras i aktiebolagsregistret eller ej. Det har emellertid ansetts att en styrelse är behörig att företräda bolaget fram till dess att en domstol i klan- derprocessen har undanröjt styrelsevalet eller interimistiskt förordnat att va- let inte får verkställas.

För att anpassa svensk rätt till direktivets föreskrifter har i denna paragraf föreskrivits att bolaget inte kan åberopa fel eller brister vid valet av styrelse- ledamot eller beslutet att utse verkställande direktör, sedan anmälan om va- let eller beslutet har registrerats i aktiebolagsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Särskilda firmatecknare — som inte är att anse som bolagsorgan i direktivets bemärkelse - omfattas inte av bestämmelsen.

En styrelseledamot utses normalt av bolagsstämman. Men i bolagsord- ningen kan föreskrivas att någon annan har rätt att utse en eller fiera styrel- seledamöter. Den nu aktuella bestämmelsen avser alla styrelseledamöter oavsett vem som har utsett dem. Av 8 kap. 15 fjärde stycket och 35 följer att bestämmelsen dessutom är tillämplig på styrelsesuppleanter och vice verkställande direktör.

Som huvudregel förlorar således bolaget i och med registreringen och kun- görandet möjligheten att mot tredje man göra gällande att ställföreträdaren inte har utsetts i behörig ordning och att den rättshandling som ställföreträ- daren har vidtagit till följd därav inte är bindande för bolaget. Det kan an— märkas att den motsvarande danska bestämmelsen anses gälla även när be- slutet att utse en ställföreträdare är behäftat med kvalificerad ogiltighet. Det får överlämnas till rättspraxis att avgöra om den svenska bestämmelsen bör ha samma räckvidd.

Bolaget kan undgå bundenhet av de rättshandlingar som styrelsen eller den verkställande direktören har vidtagit om det visar att tredje man kände till — dvs. ägde faktisk vetskap — Om att beslutet att utse ställföreträdaren var ogiltigt.

18 kap. 45

Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hän- seende otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att efter- komma föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

Bestämmelserna 1 första stycket utgör ej hinder för registrering av bolags- stämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9 kap. l75 andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta bolaget när registrcringsmyndighcten fattar beslut enligt 4 kap. 13å andra stycket, 6

kap. 7å tredje stycket, 13 kap. 18 å, 14 kap. 15 5 första stycket, 21 eller 295 eller 19 kap. Zå.

Den nya lydelsen av 14 kap. innebär bl.a. att de bestämmelser som i dag finns i 14 kap. 5 å fjärde stycket har förts in i 14 kap. 21 och 29 å. Med anled- ning därav har, efter påpekande från Lagrådet, i tredje stycket av föreva- rande paragraf hänvisningen till 14 kap. Så fjärde stycket ändrats. Vidare har föreskrivits att registreringsmyndigheten skall underrätta sökanden även om beslut som avses i 14 kap. 15å första stycket.

18 kap. 4aå

Om styrelseledamot, verkställande direktör; särskild firmatecknare eller an- nan ställföreträdare för bolaget har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 1 1 kap. 75 föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall registreringsmyndighe- ten avföra ställföreträdaren ur aktiebolagsregistret. Avregistreringen skall vid beslut om konkurs eller tillfälligt näringsförbud ske omedelbart. I övrigt skall avregistrering ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om att val av styrelseledamöter och beslut om att utse verkställande direktör och andra ställföreträdare för bolaget skall anmälas för registrering. När sådana anmälningar har skett kommer Patent- och registreringsverket att registrera de anmälda perso- nerna i aktiebolagsregistret. Också ändringar i tidigare anmälda förhållan- den skall anmälas för registrering. När ett bolag gör en sådan anmälan, t.ex. i fråga om styrelsens sammansättning, avför Patent- och registreringsverket de dittills registrerade personerna från registret.

Det kan emellertid förekomma andra fall då en styrelseledamot eller en annan företrädare för bolaget förlorar sin behörighet att företräda bolaget utan att detta kommer till uttryck i något beslut från bolagets sida. Så är fal- let när en ställföreträdare har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 å föräldrabalken eller fått näringsförbud. Av 8 kap. 4 och 11 åå aktiebolagslagen framgår att han i så fall inte längre får vara företrä- dare för bolaget. Det innebär att han utan vidare mister sin behörighet att företräda bolaget. Hittills har det inte funnits någon författningsenlig skyl- dighet för Patent- och registreringsverket att i dessa fall avföra vederbörande från aktiebolagsregistret. Verket har dock haft som praxis att, när det har fått kännedom om ett förhållande av detta slag, erinra bolaget om att ställfö- reträdaren inte längre är behörig och att efter någon månad avföra den bc- rörde personen från registret.

Artikel 2 i publicitetsdirektivet fordrar att vissa angivna uppgifter om bo- laget offentliggörs. Till dessa uppgifter hör tillsättande och entledigande av de personer som i egenskap av bolagsorgan eller medlemmar i bolagsorgan är behöriga att företräda bolaget mot tredje man eller i rättegång. Uppgif- terna skall föras in i register eller förvaras i en akt i anslutning till registret. De skall vidare offentliggöras i en nationell tidning, antingen genom helt el- ler delvis återgivande eller genom hänvisning till en handling i akten eller en uppgift i registret.

Syftet bakom dircktivbestämmelsen är att registrets uppgifter om vem

som har behörighet att-företräda bolaget skall motsvara de faktiska förhål- landena. Detta är av värde både för bolaget och för tredje man. Mot den bakgrunden har det ansetts lämpligt att beslut om konkurs, förvaltarskap och näringsförbud föranleder avregistrering av de berörda bolagsfunktionä- . rerna utan föregående påminnelse från registreringsmyndigheten.

Vid två slag av beslut, konkursbeslut och beslut om tillfälligt näringsför- bud, skall Patent- och registreringsverket omedelbart efter beslutet avföra . den berörde personen ur registret. I dessa situationer kan det tänkas att be- slutet senare upphävs. Det är naturligt att Patent- och registreringsverket, sedan det underrättats om detta, självmant återställer den tidigare avförda registreringen. Det har inte ansetts nödvändigt att klargöra detta i lagtexten.

Om ett beslut om näringsförbud inte utgör ett beslut om tillfälligt närings- förbud, gäller dct inte förrän det har vunnit laga kraft. I sådana fall får avre- gistrering därför inte ske förrän det finns ett lagakraftvunnet beslUt. Det- samma har ansetts böra gälla 1 fråga om beslut om förvaltarskap.

Den som är underkastad näringsförbud får enligt 19å lagen (1986. 436) om näringsförbud medges dispens att driva en näringsverksamhet, inneha en an- ställning eller uppdrag m.m. I enstaka fall kan det därför förekomma att en person med näringsförbud trots detta förbud har rätt att vara ställföreträdare för aktiebolag. Med hänsyn härtill föreslogs i lagrådsremissen att avregistre- ring på grund av näringsförbud enbart skulle ske då näringsförbudet avsåg ”verksamheten i bolaget”. Lagrådet har förordat att denna begränsning ut- går ur lagtexten. Lagrådet har därvid uttalat att i den mån en tillämpning av den nämnda paragrafen i lagen om näringsförbud-skulle beröra ett visst aktiebolags verksamhet får förutsättas att det av domstolens beslut tydligt framgår vilket bolag undantaget avser. Om dispensen medgetts redan i sam— band med domen om näringsförbud eller beslutet om näringsförbud, bör det därför, enligt Lagrådet, vara så självfallet för registreringsmyndigheten att någon avregistreringsåtgärd i det särskilt utpekade bolaget inte kan bli ak- tuell att det inte torde behövas någon erinran härom. — Regeringen har god- tagit Lagrådets uppfattning och lagtexten har utformats i enlighet med detta.

18 kap. 7å

Mot myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. lå, 8 kap. 4å eller 11 å, 10 kap. Zå eller Så, 11 kap. 655 eller 8å första stycket 1 eller 12 kap. Sä föres talan hOS regeringen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Ett beslut av registreringsmyndigheter: att avskriva anmälan eller vägra regi- strering enligt 45 första stycket överklagas hos kammarrätten inom två må- nader från beslutets dag. Detsamma gäller ett sådant beslut av registrerings- myndigheten som avses i 4 a_å, 4 kap. 13.6 andra stycket, 6kap. 7.6 tredje StkatBl, 13 kil/7- 18 5. 14 kap. 15 _å' första stycket, 2] och 29 55 samt I 9 kap. 2 ä' . '

(Paragrafen behandlas inte i kommitténs förslag)-

l paragrafen har klargjorts att även Patent- och registreringsverkets beslut att vägra tillstånd till verkställande av fusionsplan och att avregistrera ställfö- reträdare enligt 4 a åskall kunna överklagas.

| den hittillsvarande lydelsen har bland sådana beslut som kan överklagas

Prop. 1993/94z196

enligt paragrafens tredje stycke nämnts beslut som avses i 4 å tredje stycket. I det lagrummet hänvisas emellertid endast till beslut i vissa andra uppräknade lagrum. På Lagrådets förslag har förevarande paragraf ändrats så att hänvis— ning görs direkt till dessa lagrum och alltså inte över 4å tredje stycket.

19 kap. 1å

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

I. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 5,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra ak- tiebok, förteckning enligt 3 kap. 12å eller hålla aktiebok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12å tredje stycket, 8 kap. 8å andra stycket andra meningen eller 9å första stycket andra eller tredje meningen,

4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 å. Utan hinder av 35 kap. 1 å brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 12 kap. 7å ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

I fall som avses i 10 kap. 13 å första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3å brottsbalken. '

(Jfr 19 kap. 1å i kommitténs förslag)

I första stycket har i en ny punkt 1 upptagits en bestämmelse om ansvar för den som bryter mot förbudet i 1 kap. 4 å för privat aktiebolag eller aktieägare i sådant bolag att inbjuda allmänheten att teckna eller förvärva aktier m.m. Enbart uppsåtliga överträdelser av förbudet omfattas av ansvarsbestämmel- sen. Gärningsmannens uppsåt skall täcka att erbjudandet avser sådana vär- depapper som avses i 1 kap. 4å och att fråga är om spridning av värdepappe- ren på det sätt som anges i paragrafen. Om detär bolaget som lämnar erbju- dandet, ansvarar den som har fattat beslutet om erbjudandet eller som i kraft av sin ställning i bolaget låter verkställa beslutet. Ansvar kan komma i fråga även om erbjudandet inte leder till någon teckning eller något förvärv. Någon uttrycklig bestämmelse om ansvar för medverkan har inte uppta— gits i paragrafen. I fråga om specialstraffrättsliga brott, för vilka fängelse är . föreskrivet har emellertid ansvar för medverkan ansetts kunna utdömas även då uttryckliga regler om detta saknats. Också den som medverkar till ett brott mot 1 kap. 4å utan att själv vara gärningsman bör därför kunna straf— fas. Det kan tilläggas att regeringen i prop. l993/94:130 har föreslagit att det i 23 kap. 4å brottsbalken skall införas en uttrycklig föreskrift om ansvar för medverkan inom specialstraffrätten i enlighet med den praxis som gäller i dag.

19 kap. 2å

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan för- fattning att

1. till myndigheten sända in behörig rcdovisningshandling, revisionsberät- telse eller delårsrapport,

2. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering,

3. på bolagets brev, akturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 16 kap. 4 5.

Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet att

göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller el- ler bolaget blir skyldigt att träda i likvidation. Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Den har i sin hittills gällande lydelse givit registreringsmyndigheten möjlighet att vitesförelägga verkstäl- lande direktör eller styrelseledamot i bolag som inte fullgör bolagets skyldig- het enligt 8 kap. 15å fjärde stycket och 10 kap. 15å andra stycket att ge in förteckningar över styrelseledamöter, revisorer m.m. Som en följd av att skyldigheten att ge in sådana förteckningar nu upphävs har även den motsva- rande vitesbestämmelsen tagits bort.

I paragrafen har också införts en ny vitesbestämmelse (se första stycket punkten 3). Den nya bestämmelsen är föranledd av artikel 6 i publicitetsdi- rektivet. Enligt denna artikel skall medlemsstaterna föreskriva lämpliga på- följder bl.a. för det fall att ett bolag försummar att — såsom krävs i artikel 4 i publicitetsdirektivet lämna vissa särskilda uppgifter om bolaget på bolagets brev och orderblanketter. Bestämmelsen i artikel 4 kommer nu till uttryck i 16 kap. 4 å. Det har ansetts att en vitesbestämmelse ger de bästa förutsätt- ningarna att på ett smidigt sätt komma till rätta med bolag som inte följer bestämmelsen i 16 kap. 4 å. Om det efter anmälan eller på annat sätt fram- kommer att ett bolag bryter mot bestämmelsen i 16 kap. 4å, skall sålunda registreringsmyndigheten ha möjlighet att förelägga verkställande direktör eller styrelseledamot att framdeles rätta sig efter bestämmelsen. Registre— ringsmyndigheten skall också pröva frågan om utdömande av vitet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder, såvitt avser 18 kap. 4 a 5, i kraft den I juli 1994. Beslut som fattats med stöd av 18 kap. 4 a 5 får från den 1 juli 1994 överklagas enligt bestämmelserna i 18 kap. 75 tredje stycket i dess nya lydeLse. I övrigt träder lagen i kraft den I januari 1995.

"Registreringsmyndigheten får efter den 30 juni 1994 registrera beslut om att ett aktiebolag från och med den 1 januari 1995 skall vara publikt aktiebolag och ha för ett sådant aktiebolag föreskriven firma. Sådana beslut får dock regi- streras endast om de uppbller de villkor och har tillkommit i den ordning som anges i ] 7kap. ] 5, 9 kap. 13 å andra stycket och 16 kap. ] å i deras nya lydelse.

Vidare får registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1994 registrera beslut om att det i firman för ett aktiebolag, som inte har anmält beslut som avses i andra stycket för registrering, skall ingå ordet privat eller förkortningen (priv ). Därvid skall 16 kap. ] å i dess nya lydelse ha motsvarande tillämpning.

Förevarande punkt har — bl.a. på grund av vad Lagrådet anfört givits en annan utformning än i lagrådsremissen.

I fråga om den nya 18 kap. 4 a åhar det ansetts angeläget att bestämmel- serna träder i kraft redan den Ijuli 1994. Förslaget skall i den delen ses mot bakgrund av bl.a. att regeringen i prop. 1993/94:171 har föreslagit att Patent- och registreringsverket från och med den 1 juli 1994 skall vara huvudman för näringsförbudsregistret.

I övrigt bör den nya lagstiftningen i sina väsentliga delar träda i kraft den ljanuari 1995. Detta har kommit till uttryck iförsta stycket. Skälen för detta har behandlats i avsnitt l5.

Vissa regler bör emellertid kunna tillämpas redan från en tidigare tid- punkt. Detta sammanhänger med att ett aktiebolag som inte beslutar om övergång till publikt aktiebolag eller som inte får ett sådant beslut registrerat från den 1 januari 1995 kommer att vara förhindrat att Sprida sina aktier och andra värdepapper till allmänheten (se 1 kap. 4 å). Inte heller får handel på börs förekomma. Det är därför väsentligt att de bolag, vilkas aktier är före- mål för allmän omsättning, redan den 1 januari 1995 har förvärvat egenska- pen av publikt aktiebolag.

En övergång till den publika aktiebolagskategorin förutsätter emellertid att bolaget på bolagsstämma har beslutat om detta enligt bestämmelserna i 17 kap. lå. Det förutsätter också att bolaget har beslutat om att ändra fir- man, så att den innefattar ordet ”publikt” eller förkortningen ”(pub)”. Några särskilda ikraftträdandebestämmelser om detta har inte ansetts nöd- vändiga. Det får även utan uttryckliga föreskrifter anses möjligt för ett aktie- bolag att redan före lagens ikraftträdande fatta beslut om att bolaget från och med den 1 januari 1995 skall vara publikt och ha sådan firma som före- skrivs för de publika aktiebolagen. Något principiellt hinder mot att bolaget fattar ett sådant beslut redan innan riksdagen har antagit den nya lagen torde inte heller föreligga, även om beslutet i så fall givetvis blir beroende av att riksdagen antar regeringens förslag om publika aktiebolag utan några vä- sentliga ändringar. För att ett beslut som har tillkommit före den 1 januari 1995 skall bli gällande och kunna registreras måste dock förutsättas att det har tillkommit med iakttagande av bestämmelserna i 17 kap. lå, 9 kap. l3å och 16 kap. lå i deras nya lydelse.

Däremot har det såsom framgår av andra stycket ansetts nödvändigt med uttryckliga bestämmelser som ger registreringsmyndigheten möjlighet att redan före den 1 januari 1995 registrera beslut av de angivna slagen. En sådan registreringsåtgärd bör dock kunna vidtas först från den 1 juli 1994, dvs. sedan riksdagen behandlat regeringens proposition. Däremot är det i enlighet med vad som sagts ovan inte nödvändigt att det beslut som skall registreras har fattats efter denna tidpunkt. Registreringsmyndigheten måste emellertid kontrollera att beslutet har tillkommit på det sätt som anges i 17 kap. 1 å och 9 kap. 13 å i deras nya lydelse. Vid registrering av den nya firman måste registreringsmyndigheten också tillse att firman står i överensstäm- melse med bestämmelserna i 16 kap. lå i dess nya lydelse. De registrerade besluten får verkan först från den 1 januari 1995.

Lagrådet har påtalat att det kan finnas behov av att på motsvarande sätt skapa förutsättningar för en förtida ändring och registrering av ny firma för de bolag som avser att efter den ljanuari 1995 bli privata aktiebolag. Särskilt har Lagrådet pekat på de svårigheter som kan uppkomma för bolagen till följd av bestämmelsen i 16 kap. 4 å om att bolagets firma skall finnas angiven på bolagets brev, fakturor och orderblanketter. Ett bolag som vill utforma sin firma på annat sätt än med tillägget ”(priv)" kan ha intresse av att redan under hösten 1994 få en annan firma registrerad för att därigenom slippa byta firma mer än en gång. Mot bakgrund härav har i tredje stycket upptagits en bestämmelse som gör det möjligt för bolag, som avser att bli privata aktie- bolag, att redan under hösten l994 få en ny firma, innehållande ordet ”pri-

vat”, registrerad. Registreringsmyndigheten skall i registreringsärendet till— lämpa 16 kap. 1 å i dess nya lydelse.

Lagrådet har även ifrågasatt om det inte borde gälla särskilda övergångs- regler för bestämmelsen i 16 kap. 4å och den därtill anslutande vitesbestäm- melsen i 19 kap. 2 å. Bestämmelserna är emellertid föranledda av publicitets- direktivet. Om Sverige blir medlem i EU måste den svenska lagstiftningen redan vid Sveriges inträde i EU vara anpassad till publicitetsdirektivet. Det är möjligt att Sverige kommer att vara medlem i EU redan från den 1. januari 1995. Med hänsyn härtill har det inte ansetts finnas något utrymme för sär- skilda övergångsbestämmelser av det slag som Lagrådet i denna del föresla-

git.

2. Alla aktiebolag som den I januari I 995 finns registrerade i aktiebolagsre- gistret skall anses vara privata aktiebolag, om inte annat följer av andra stycket. Registreringsmyndigheten skall till den registrerade firman i dessa bo- lag lägga förkortningen (priv), såvida ny firma inte redan har registrerats med stöd av punkten I tredje stycket. . Bestämmelserna i första stycket gäller inte aktiebolag för vilka beslut om övergång till publikt aktiebolag har registrerats före den I januari 1995.

Bestämmelserna. upptogs i lagrådsremissen i punkten 6 men har på Lagrå— dets förslag flyttats till förevarande punkt. En mindre ändring har också gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.

Indelningen i två kategorier av aktiebolag kommer enligt punkten ] att gälla från den 1 januari 1995. .Med hänsyn till att den alldeles dominerande delen av aktiebolagen kommer att vara privata aktiebolag har det ansetts naturligt att vid utformningen av övergångsbestämmelserna utgå från situa- tionen för de privata aktiebolagen. Bestämmelserna har därför utformats så att de aktiebolag som avser att bli privata aktiebolag inte behöver fatta några särskilda beslut eller göra någon begäran om omregistrering av firma.

I enlighet därmed har det i första stycket som huvudregel föreskrivits att alla aktiebolag som vid utgången av år 1994 finns registrerade i aktiebolags- registret skall anses vara privata aktiebolag. Registreringsmyndigheten skall i dessa fall självmant göra ett tillägg till firman i form av förkortningen (priv). De privata aktiebolag som önskar utforma sin firma på annat sätt genom att låta ordet privat ingå i firman, får liksom hittills besluta om firmaändring och ansöka om registrering av den nya firman.

Andra stycket innehåller ett undantag från bestämmelsen i första stycket. Det tar sikte på de bolag som beslutat om övergång till publikt aktiebolag och fått detta beslut registrerat redan före 1994 års utgång. Ett sådant bolag är givetvis efter den 1 januari 1995 att anse som publikt och behåller den firma som har registrerats i samband med övergången till den publika aktie- bolagskategorin.

3. Ifråga om privata aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 gäller 1 kap. I 5 i sitt äldre lydelse i stället för den nya 1 kap. 3 5 till utgången av år I 997.

De nya bestämmelserna i 1 kap. 3å innebär att ett privat aktiebolag inte får ha ett lägre aktiekapital än 100000 kr. För bolag som bildas efter utgången av år 1994 gäller detta omedelbart. De privata aktiebolag som bildats före

Prop. 1993/94:l96

ikraftträdandet dvs. för vilka konstituerande stämma har hållits före den 1 januari 1995 har emellertid medgivits en särskild övergångstid, som skall ge dem tid att höja aktiekapitalet till minst det nya minimikapitalet. Kom- mittén har föreslagit att denna övergångstid skall vara ett år. Mot bakgrund av de svårigheter som kan finnas för små aktiebolag att anskaffa det ytterli- gare kapital som behövs för att höja aktiekapitalet har det emellertid ansetts att befintliga aktiebolag bör få en tid om tre år på sig för att anpassa sig till de nya bestämmelserna om aktiekapitalets storlek. Det innebär för privata aktiebolag som har bildats före den 1 januari 1995 att aktiekapitalet inte be- höver höjas till 100 000 kr förrän vid utgången av 1997 (jfr dock punkten 4).

Såsom framgår av punkten 6 måste bolaget vid utgången av år 1997 an- tingen ha ett registrerat aktiekapital om minst 100 000 kr eller ha anmält ett beslut om ökning av aktiekapitalet till minst 100 000 kr för registrering. I det senare fallet fordras dessutom att registreringsmyndigheten inte därefter vägrar registrering av beslutet eller avskriver registreringsärendet. .

Kommittén har föreslagit att de bolag som omfattas av förevarande över- gångsbestämmelse, dvs. bolag som har bildats före den 1 januari 1995, inte skall ha möjlighet att under övergångstiden sätta ned aktiekapitalet under 100 000 kr. Detta förslag har ifrågasatts av flera remissinstanser. En motsva- rande bestämmelse fanns i anslutning till den lag genom vilken aktiekapitalet år 1973 höjdes till 50 000 kr, något som dock sammanhängde med att kravet på ett lägsta aktiekapital om 50 000 kr från början avsåg endast aktiebolag som hade bildats efter lagens ikraftträdande. Det har ansetts att det nu inte finns något skäl att neka privata aktiebolag att under övergångstiden sätta ned aktiekapitalet under 100 000 kr.

4. Styrelseledamöter, verkställande direktör, aktieägare, borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende därav kan under tiden den I oktober 1996 — den 31 mars 1997 Itos registreringsmyndigheten ansöka om likvidation av bolag, vars aktiekapital vid utgången av september 1996 inte uppgår till etthundratusen krattor. Ont en sådan ansökan görs, skall registreringsmyndigheten genast före- lägga bolaget att irtom fyra månader komma in med yttrande över ansökan. Föreläggandet skall delges bolaget på sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Styrelsen .skall genast utlysa bolagsstämma för meddelande om före- Iäggandet. . Om det irtte, innan ärendet avgörs, visas att aktiekapitalet uppgår till ett- hundratusen kronor, skall registreringsmyndigheten förordna att bolaget skall träda i likvidation, utse en eller flera likvidatorer samt låta registrera besluten. Ifråga om överklagande av registreringsntyndtghetens beslut skall bestäm- melserna i 18 kap. 85 tillämpas.

Denna punkt innehåller bestämmelser om rätt för styrelseledamöter och andra vars rätt kan beröras att begära att bolag med aktiekapital under 100 000 kr skall träda i likvidation.

Likvidationsbestämmelsen skall ses mot bakgrund av att styrelseledamö- ter, vcrkställande direktör och aktieägare enligt punkterna 5 och 6 åläggs ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser om bolaget avförs ur aktiebolagsregistret på grund av att aktiekapitalet är alltför lågt. De berörda personerna har därför ansetts böra ha en möjlighet att initiera likvidation av bolaget för att därigenom undgå personlig betalningsskyldighet.

Prop. 1993/94zl96

Även borgenärerna kan ha ett intresse av att likvidation kommer till stånd. Avveckling genom likvidation under ordnade former kan nämligen vara att föredra framför ett utkrävande av det personliga betalningsansvar som enligt punkterna 5 och 6 åvilar bl.a. bolagets funktionärer om bolaget avregistreras utan föregående likvidation. Också bolagets borgenärer har därför givits rätt att begära att bolaget försätts i likvidation. Samma rätt har tillerkänts annan vars rätt kan vara beroende av att bolaget likvideras.

Bestämmelserna har getts en utformning som i huvudsak motsvarar punk- ten 3 i övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i reglerna om aktie- kapitalets storlek (se SFS 1973:1081 och prop. 1973:168). Prövningen av lik- vidationsfrågan har dock lagts på Patent- och registreringsverket i stället för på domstol. Att prövningen förläggs till Patent- och registreringsverket över- ensstämmer med den nyligen beslutade lagändring som innebär att frågor om tvångslikvidation i de flesta fall skall handläggas av Patent- och registre- ringsverket (se SFS 1993:1495). Särskilda bestämmelser gäller därvid om överklagande av likvidationsbeslutet (se 18 kap. 8 å), vilka innebär bl.a. att beslutet kan överklagas till tingsrätt. I förevarande bestämmelse har intagits en hänvisning till dessa bestämmelser.

I övrigt kan hänvisas till förarbetena till 1973 års lagändring (se prop. 1973:168 s. 1416).

5. Ett bolag vars registrerade aktiekapital inte uppgår till etthundratusen kro- nor skall, om det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret, om samtliga aktieägare och styrelse- ledamöter samt verkställande direktören begär det före utgången av oktober 1997. Om en sådan begäran framställs skall registreringsmyndigheten genast kungöra detta i Post- och Inrikes Tidningar. Bolaget får avföras ur registret tidigast en månad efter det att ett sådant kungörande Itar skett. En uppgift om att bolaget har avförts ur registret skall inte kungöras. När bolaget Itar avförts ur registret svarar aktieägarna, Styrelseledamöterna och verkställande direktören solidariskt för bolagets förpliktelser, i den män inte annat följer av tredje stycket. Bolagets tillgångar övergår till aktieägarna. Aktieägarna inträder i bolagets ställe som part i de avtal som bolaget har slutit med tredje man. I den mån bolaget enligt lag eller annan författning har varit skyldigt att vidta åtgärd eller lämna uppgift skall detta i stället fullgöras av sty- relsen. En aktieägare, som inte har varit styrelseledamot eller verkställande direk- tör efter utgången av mars 1997 och inte heller efter denna tidpunkt har varit införd i aktiebolagsregistret som sådan, .svarar för bolagets förpliktelser endast i förhållande till sitt andel i bolagets aktiekapital. Om det uppkommer behov av någon likvidationsåtgärd sedan bolaget Itar avförts ur registret, skall 13 kap. 16 å" tillämpas.

På Lagrådets förslag har ordningsföljden mellan punkterna 5 och 6 ändrats.

Första stycket i förevarande punkt motsvarar punkten 5 i 1973 års över- gångsreglering (se SFS 1977:320) utan andra sakliga ändringar än beträf- fande aktiekapitalets storlek och tidsangivelserna.

När bolaget har avregistrerats enligt första stycket anses det upplöst. Vid tillkomsten av övergångsbestämmelserna i 1973 års lagstiftning bedömdes frågan om bolagets rättsliga status efter avregistreringen som huvudsakligen teoretisk och behandlades inte närmare (se prop. 1973:168 s. 18). Det har

inte heller i detta sammanhang ansetts finnas skäl att gå närmare in på frå- . gan. Det kan dock sägas att bolaget i och med avregistreringen förlorar sin rättskapacitet. Det kan inte längre förvärva rättigheter eller skyldigheter och det kan inte föra talan inför domstol (jfr angående tillämpningen av bestäm- melser av liknande slag i 1973 års lagstiftning NJA 1982 s. 754 och 1983 s. 801). För det fall att aktieägarna fortsätter den av bolaget bedrivna rörel- sen torde ett bolagsförhållande uppkomma genom konkludent avtal. För att dett