SOU 1972:27
Förskolan
N 4-0 (;(
nå (—
- CU u,
&( * IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
hmmm
Ilel :!
Statens offentliga utredningar SOU 1972:27 Socialdepartementet
Förskolan Del 2
Betänkande avgivet av 1968 års bamstugeutredning Stockholm 1972
ISBN—91—38—00174—8
Gmeborgs olisemyckeri AB, Sthlm 72.709 S
6.1 6.2
6.3
6.4 6.5 6.6
InnehåH
Kapitel 6 Förskolans mål ............................
Inledning ................................... Sociologisk utgångspunkt ........................ 6.2.1 Samhällsförändringar och familjen ............ 6.2.2 Relationer som behövs .................... 6.2.3 Kontakter mellan samhällsgrupper ............ 6.2.4 Den yttre miljöns betydelse ................. 6.2.5 Barn med olika utgångslägen ................ Utvecklingspsykologisk utgångspunkt ................ 6.3.1 Förskolalderns betydelse ................... 6.3.2 Bakgrund till förskolans pedagogiska mal ........ Förskolans övergripande mål ...................... Delmål för förskolans verksamhet .................. Utbyggnadsmal ...............................
Kapitel 7 Förskolans inre organisation ...................
7.1 7.2
7.3
7.4
Inledning ................................... Barngruppernas sammansättning ................... 7.2.1 Barnens ålder och utvecklingsnivå ............. 7.2.2 Barn i åldern 2 1/2—7 ar ................... 7.2.3 Barn med särskilda behov .................. 7.2.4 Hel- och deltidsvistelse i förskolan ............. 7.2.5 Planeringsmässiga aspekter på barngruppernas sam-
mansättning ........................... 7.2.6 Gruppsammansättning i befintliga förskolor ...... Personal ................................... 7.3.1 Personalens kvalifikationer ................. 7.3.2 Personalbehov inom förskolan ............... 7.3.3 Män i förskolan ......................... 7.3.4 Personal som fungerar för flera förskolor ........ 7.3.5 Personalens samarbete .................... 7.3.6 Föreståndarens arbetsuppgifter ............... 7.3.7 Samarbete föräldrar — personal .............. Samarbete mellan personalen och huvudmannen samt andra
B B m
19 19 21 23 24 25
27 27 28 28 30
35
48 51 52
verksamheter
7.4.1 Personal — huvudman
7.4.2 Förskola — lekpark 7.4.3 Förskola — familjedaghem .................. 55 7.4.4 Förskola —— bibliotek, lekotek, artotek 7.4.5 Förskola — grundskolans lågstadium
Exempel på organisationsmodeller 7.5.1 Syskongruppsförskola 7.5.2 Åldersgrupperad förskola
7.5.3 Smågruppsförskola ....................... 64 7.5.4 Deltidsförskola 7.5.5 Föräldrakooperativ förskola ................. 68 7.5.6 Deltidsförskola med varierande tider 7.5.7 Förskola med en 5-timmarsgrupp
Bilaga 7.1 Exempel på personaltäthet i heltidsgrupper ......... 72
Kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande . . 76
8.1 8.2 8.3 8.4 8.5
8.6 8.7
8.8
8.9
8.10 8.11
8.12
Socialstyrelsens Råd och anvisningar Öppethallande enligt statistiken för år 1970 ............ 78 Exempel på daghem med längre öppethållandetider ....... 78
Exempel på nattöppna daghem
Speciella försök att lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar Krav på flexiblare öppettider i förskolan Barnfamiljerna och arbetstiderna 8.7.1 Något om skiftarbetstiderna ................. 87 8.7.2 Några fakta ur låginkomstutredningens rapport om arbetstiderna ........................... 89 8.7.3 Särskilda bestämmelser om nattarbete 8.7.4 Effekter av natt- och skiftarbete
8.7.5 Fysisk och psykisk dygnsrytm
8.7.6 Slutsatser Arbete på barnens villkor — vad kan och bör samhälle och arbetsliv göra för föräldrar och barn? Förskolans öppethållandeservice relaterad till förskolans mål- sättning .................................... 99 Barnstugeutredningens förslag till öppethållandetider ...... 99 Förskolor för barn som temporärt behöver tas om hand utom
hemmet ................................... 101 Sammanfattning .............................. 101
Kapitel 9 Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn .............. 103 9.1 9.2 9.3 9.4
Gällande sjukförsäkrings- och löneavtalsbestämmelser ..... 104 Sjukfrånvarons omfattning ....................... 104 Barnvårdarverksamheten ........................ 107 Förslag till omvårdnad om barnen när de är sjuka ........ 110 9.4.1 Allmänna principer ...................... 1 10 9.4.2 Omvårdnadens utformning ................. 1 11
Kapitel 10 Förskolans fysiska och psykiska hälsovård ......... 1 14 10.1 Gällande bestämmelser för hälsovården i förskolan ....... 1 14 10.1.1 Stadgan för barnavårdsanstalter .............. 1 14 10.1.2 Socialstyrelsens Råd och anvisningar ........... 115 10.13 Hälsokontrollen vid daghem ................. 1 15 10.2 Brist på personal för hälsovård av barn i förskolan ........ 116 10.2.1 Brist på medicinsk personal ................. 116 1022 Brist på psykologpersonal .................. 1 17 10.2.3 Slutsatser ............................. 118 10.3 Barnstugeutredningens förslag till fysisk hälsovårdi förskolan . 1 19 10.3.1 Argument för ett överförande av hälsovården till
barnavårdscentralema ..................... 1 19
1032 Förslag till praktisk utformning av förskolans fysiska hälsovård ............................. 120 10.3.3 Förskolor med egen institutionsläkare för hälsovården 122 10.4 Förslag till psykisk hälsovård i förskolan .............. 123 10.5 Förstärkt hälsovård i förskolan för barn med särskilda behov . 124 10.6 Kostrådgivning i förskolan ....................... 125 10.7 Personalens hälsovård .......................... 125 10.8 Kontrollen av hygienen i förskolan .................. 126 10.9 Sammanfattning .............................. 127
Bilaga 10.1 Socialstyrelsens förslag till kontakter mellan barnavårds- centralen och det friska barnet ......................... 128 ' Kapitel 11 Förskola — lågstadium ....... . ............... 130 11.1 Inledande synpunkter .......................... 130 1 1.2 Samverkan förskola — lågstadium .................. 130 11.3 Exempel på central samverkan under senare delen av 1960- talet ...................................... 134
1 1.4 Några former för lokal samverkan från senare hälften av 1960- talet ...................................... 135 1 1.5 1970-talet ett skede för försöksverksamhet och uppföljning av förskolans och lågstadiets samverkan och samband ....... 137
11.6 Barnstugeutredningens förslag och synpunkter rörande konti- nuitet och samverkan förskola — lågstadium ........... 140 11.7 Slutsatser .................................. 140 ” Kapitel 12 Familjedaghemsverksamhelen ................. 143 12.1 Inledning ................................... 143 12.2 Verksamhetens organisation och omfattning i nuläget ..... 144 12.3 Familjedaghemmens roll vid utbyggnad av förskolan ...... 146 12.4 Nattföräldrajour .............................. 147 12.5 Familjedaghemmen som en del av förskolverksamheten . . . . 147 12.5] Samverkan familjedaghemmen emellan . . .. ...... 148 12.5.2 Samverkan familjedaghem — förskola .......... 148 12.5.3 Dagbarnvårdare i förskolan — deras utbildning ..... 149 12.5.4 Föräldrasamverkan rn m ................... 150 Kapitel 13 Förskolans miljö .......................... 151
Förskolan i stadsplanen ......................... 151 Förslag till nytt lokalprogram _inomhusmiljön ......... 152 13.2.1 Bakgrund ............................. 152 13.2.2 Utgangspunkter för ett nytt lokalprogram ....... 154 13.2.3 Funktions- och kommunikationsschema ......... 157 13.2.4 Möjligheter att anpassa befintliga typer av lokaler till
ett nytt program ........................ 163 13.25 Speciella synpunkter på miljön ............... 163 Förslag till nytt lokalprogram — utemiljön ............. 164 13.3.1 Bakgrund ............................. 164 13.3.2 Utgångspunkter för nytt utemiljöprogram ....... 165 13.3.3 Markplanering .......................... 167 13.3 .4 Växtlighet ............................ 167 13.3.5 Utomhuslekar .......................... 169 13.3.6 Deltidsförskolans utemiljö .................. 171 Exempel ................................... 172 13.4.1 Vallas 111. Halmstad ...................... 174 13.4.2 Vallas 2011 . Halmstad ..................... 180 13.4.3 Andersberg. Halmstad ..................... 180 13.4.4 Allgarden —- inte bara förskola ............... 184 13.4.5 Förskolan i stenstaden — en sanerad gård ........ 191 13.46 Sollentuna ............................ 193 13.4.7 Runda rum ............................ 198 13.48 Getinge 200 13.49 Deltidsförskolans lektorg ................... 200 Normering för en framtida utbyggnad 13.5.1 Nagra drag i den nuvarande lokalplaneringen ...... 203 13.52 Statsbidragsbestämmelser och granskningsförfarande 204 13.5.3 Utredningens förslag ...................... 305
Bilaga 13.1 Fimkti'onsanali's och laka/planering ............. 208
Kapitel 14 Förskolans utbyggnad ....................... 234 14.1 14.2 14.3
Inledning ................................... 234 Platsutvecklingen fram till år 1971 235 Platsutveckling och behovstäckning t o ut år 1975 ........ 237 14.3.1 Heltidsförskolans omfattning år 1975 237 14.3.2 Heltidsförskolans behovstäckning 238 14.3.3 Deltidsförskolans omfattning år 1975 14.3 .4 Preliminära slutsatser om förskolan är 1975 ...... 243 Personalberäkningar t om år 1975 244 14.4.1 Förskollärare. behov och tillgång 248 14.4.2 Barnskötare. behov och tillgång .............. 249 14.43 Medhjälpare i deltidsgrupp .................. 249 14.4.4 Personell assistans och specialister 14.4.5 Preliminära slutsatser om personalbehovet ar 1975 . . Förskolans utbyggnad efter är 1975 14.5.1 Behov av heltidsförskola ar 1980 14.52 Deltidsbarn i förskolan är 1980
14.6 Förskolans personalbehov är 1980 .................. 256 14.61 Förskollärare, barnskötare m tl ............... 256 14.6.2 Tillsyn av sjuka barn — behov av barnvårdare ..... 258 14.6.3 Personal för mathållning och städning .......... 260 14.6.4 Det sammanlagda personalbehovet i förskolan olika är 260 14.7 Sammanfattning och slutsatser .................... 260
' Kapitel 15 Allmän förskola ........................... 262 15.1 Olika förskolbehov ............................ 262 15.1 .] Förskola för 6-åringar .................... 263 15.12 Förskola för yngre barn ................... 264 15.2 Utredningens förslag till förskollag .................. 264 15.2.1 Lag om allmän förskola .................... 265 15.2.2 Uppsökande verksamhet ................... 266 1523 Andra institutioner ...................... 267 15.2.4 Sammanfattning och förslag ................. 267 Kapitel 16 Barn med särskilda behov .................... 269 16.1 Inledande synpunkter .......................... 269 16.2 Vad innebär begreppet handikappad? ................ 270 16.3 Skolans insatser för elever med särskilda behov .......... 273 16.3.1 Lagstiftning ........................... 273 16.3.2 Organisationsformer ...................... 274 16.4 Sammanfattning och diskussion .................... 275 16.5 Hur fungerar förskolan av idag för barn med särskilda behov? . 277 16.5.1 Tillsynsmyndighet ....................... 277 16.5.2 Huvudmannaskap ....................... 277 16.5.3 Organisationsformer ...................... 278 16.5.4 Uppsökande verksamhet ................... 278 16.55 Färdtjänst för handikappade barn .' ............ 279 16.5.6 Statsbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn ................................ 279 16.6 Uppsökande verksamhet ......................... 281 16.6.1 Den uppsökande verksamheten i kommunerna . . . . 282 16.6.2 Barnavårdscentralernas funktioner och hälsokontrol- Ien av 4-åringar ......................... 283 16.6.3 En allmän förstärkning av barnavårdscentralernas verksamhet ............................ 287 16.7 Barnhälsoöverläkarnas uppgifter maste övervägas ........ 289
16.8 Handikappkonsulenter (”förskolkonsulenter") vid landstingen 290 16.9 En fördjupad grundutbildning och fortbildning av förskolans
personal ................................... 291 16.10 En utbyggd färdtjänst för handikappade barn ........... 291 16.11 Översyn av bestämmelser för och tillämpning av det statliga
vårdbidraget till handikappade barn ................. 291 16.12 Lagstadgade omsorger för barn med särskilda behov och ett
samlat centralt tillsynsansvar ...................... 293
* 16.13 Riktlinjer för det primärkommunala och det landstingskom-
munala ansvaret för barn med särskilda behov .......... 294 16.14 En förskollag som tillförsäkrar sjuka barn förskolaktiviteter/ Iekterapi ................................... 295 16.15 Resursförstärkningar till förskolan för barn med särskilda be- hov ...................................... 296 16.15.1 Skolan styr sina resurser till barnen i de lägsta årskur— serna ................................ 297 16.15.2 Stödformer till skolan för barn med särskilda behov . 297 16.153 Ett schablontillägg till ett generellt driftbidrag till förskolan för resursförstärkningar för barn med särskil— da behov ............................. 298 16.16 Sammanfattning av barnstugeutredningens överväganden . . . 302 Huvuduppgifter för statsmakterna Huvuduppgifter för den centrala tillsynsmyndigheten . . . . 303 Huvuduppgifter för landstingen .................... 303 Huvuduppgifter för kommunerna .................. 304 Gemensamma uppgifter för samtliga ovan ansvariga ....... 306
Kapitel 17 Invandrarbarn i förskolan .................... 307 17.1 Bakgrund och historik .......................... 307 17.2 Invandrarbarnen .............................. 308 17.3 Pågående försöksverksamhet med språkträningi förskola . . .310 17.3.1 Försöksverksamhetens organisation ............ 31 1 17.4 Synpunkter på försöksverksamheten ................. 315 17.4.1 Uppsökande verksamhet ................... 317 17.4.2 Återföring av erfarenheter .................. 319 17.4.3 Övriga synpunkter ....................... 319 17.5 Förslag till särskilda åtgärder ...................... 320 17.6 Avslutande synpunkter ......................... 321
Kapitel 18 Förskola i glesbygd ........................ 322 18.1 Vad är glesbygd? ............................. 322 18.2 Förskolans utbyggnad i glesbygd ................... 325 18.3 Nuvarande verksamhet .......................... 327 18.3.1 Jordbruksdaghem ....................... 327 18.3.2 Nu pågående försöksverksamhet .............. 328 18.4 Glesbygdsförskolans organisation i försöksverksamheten . . .329 18.5 Utredningens synpunkter på glesbygdsförskolans organisation 332 18.6 Sammanfattning av utredningens synpunkter ........... 334 18.7 Utredningens förslag till glesbygdsförskolans tidsomfattning och finansiering .............................. 335
Bilaga 18:1 Planering av förskola i glesbygd ................ 338
Kapitel 19 Uppsökande verksamhet ..................... 362 19.1 Uppsökande verksamhet ........................ 362 19.2 Vad innebär uppsökande verksamhet? ............... 362 19.3 Befintliga resurser ............................. 364
19.3.1 Barnavårdscentralerna ..................... 364
19.3 .2 Mödravårdscentralema .................... 364 19.33 PBU-centralerna ........................ 365
19.4 Syftet med uppsökande verksamhet ................. 366 19.5 Metoder för uppsökande verksamhet ................ 367 19.5.1 Förskolundersökning för alla 4-åringar .......... 367 19.5.2 Information ........................... 370 19.5.3 Samverkan ............................ 372 19.6 Familjeservicecentraler .......................... 374 19.6.1 Förskolundersökningen — ett steg mot samordnad
familjeservice .......................... 375
19.6.2 Familjeservicecentral/socialcentral med familjeservice 376
19.7 Sammanfattning av utredningens förslag och synpunkter . . . 377
Kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan . . . 379 20.1 Inledning ................................... 379 20.2 Planering för olika behov ........................ 379 20.2.1 Allmän förskola för 6-åringar ............... 379 20.2.2 Barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar . . 380 20.2.3 Barn med särskilda behov av förskola ........... 381 20.2.4 Fritidshemsplaneringen .................... 382 Avvägning mellan olika organisationsformer ............ 382 20.3.1 Förskola — familjedaghem .................. 382 20.3.2 Heltid _, deltid ......................... 382 Planering för utbyggnad av förskolan ................ 384 20.4.1 Beräkning av behovet ..................... 384 20.4.2 Behovstäckning ......................... 384 20.43 Kommunens egen bedömning ................ 385 20.4 .4 Lokalisering av förskolor till skilda delar av kom- munen ............................... 385 Förskolplanen ............................... 387 20.5.1 Genomförande av förskolplanen .............. 388 20.5.2 Planeringsområde ........................ 389 20.53 Tidsperspektiv för planeringen ............... 389 Behovsberäkning .............................. 389 20.6.1 Föräldrarnas förvärvsverksamhet .............. 390 20.6.2 Redovisning av statistiskt underlag ............ 394 20.6.3 Behovsberäkning grundad på föräldrarnas förvärvs- arbete 396 Lokalisering av förskolor inom kommunen 406 20.7.1 Underlag för lokalisering ................... 406 20.7 _2 Val av organisationsform ................... 409 20.7.3 Principer för planeringen i olika typer av områden . . 416 20.7 .4 Markreservation 422 Utredningens förslag till styrmedel .................. 423 20.8.1 Allmänna styrmedel 423 20.8.2 Plantekniska styrmedel — förslag till förskolnorm . .424 20.8.3 Sammanfattning av förslag om styrmedel ........ 428
Bilaga 20.1 Undersökning av kvinnors förvärvsarbete och bamtill- synsbehovet i Halmstads kommunblock ................... 429
Bilaga 20.2 Metoder för att göra folkmängdsprognoser för delom- råden i en kommun ................................ 435
Bilaga 20.3 Förskolplan för Halmstads kommunblock ......... 438 Bilaga 20.4 Särskild förskolplan för Vallås bostadsområde, Halmstad 449 Bilaga 20.5 Beräkning av markareal för förskolans ändamål ...... 456
Kapitel 21 Urbildningskomplettering för förskolans personal . . . .458 21.1 De olika personalgruppernas nuvarande grundutbildning . . . .458 21.1.1 Förskollärarnas grundutbildning .............. 458 21.1.2 Barnavårdslärarnas grundutbildning ............ 459 21.1.3 Barnskötarnas grundutbildning ............... 460 21.14 Kökspersonalens utbildning ................. 461 Nuvarande fortbildning av förskolpersonal ............. 461 21.2.1 Fortbildning anordnad av skolöverstyrelsen ...... 461 21.2.2 Fortbildning anordnad av socialstyrelsen ........ 463 21.2.3 Fortbildning anordnad av kommunerna ......... 464 21.2.4 Fortbildning anordnad av Sveriges Förskollärares Riksförbund (SFR) ...................... 465 Avgränsning av utredningens uppdrag ................ 466 21 .3.1 Målet för utbildningskompletteringen .......... 466 21 .3.2 Målgrupper för utbildningskompletteringen ...... 467 Studiegång och metodik ......................... 467 21 .4.1 Förslag till studiegång ..................... 467 21.4.2 Förslag till metodik ...................... 468 21 .4.3 Innehåll i utbildningskompletteringen .......... 468 Internatutbildningens omfattning ................... 469 Kursanordnare ............................... 471 21 .6.1 Skolöverstyrelsen ........................ 471 21 .6.2 Svenska kommunförbundet ................. 471 21.6.3 Socialstyrelsen ......................... 472 21.6.4 Folkbildningsorganisationerna ............... 472 21 .6.5 Gemensam planeringsgrupp ................. 472 Framställning av programmerat kursmaterial ........... 472 Kostnadsberäkningar ........................... 473 21.8.1 Statens åtaganden ....................... 473 21 .8.2 Kommunernas åtaganden .................. 474
Kapitel 22 Kostnadssynpunkter ........................ 475 22.1 Förskolan i samhällets budget ..................... 475 22.1.1 Förskolverksamhetens andel i kommunernas budget . 476 22.1.2 Förskolans resursanspråk i en nybyggd stadsdel . . . .476 22.1.3 Förskolan och skolan ..................... 477 22.2 Kostnadskonsekvenser av utredningens förslag .......... 477
Allmän förskola för alla 6-aringar ............. 478 Förslag om full behovstäckning av heltidsförskola i nybyggda bostadsområden .................. 479 Personalkostnader ....................... 481 Förlängt öppethållande .................... 486 Kostnader för pedagogkonsulenter ............ 487 __.2.6 Kostnadskonsekvenser av förslagen till lokal- och ute- miljöutformning ........................ 488 22.2.7 Utbildningskomplettering för all personal i förskolan 489 2228 Övriga kostnader ........................ 490 Daghemsutbyggnad och samhällsekonomi ............. 491 22.3.1 Skatteintäkter .......................... 491 22.3.2 Socialhjälp och bostadstillägg ................ 492 22.33 Långsiktiga effekter för kommunerna .......... 492 22.3.4 Samhällsekonomiska kostnader och vinster ....... 493
Bilaga 22.1 Sammanställning av utredningar om kostnader för dag- hem .......................................... 494
Bilaga 22.2 Förskolans andel av en stadsdels totala kostnader . . . . 50] Bilaga 22.3 Resurser för bamverksamheti olika åldersgrupper . . . . 505 Bilaga 22.4 Personalkostnader ......................... 517
Bilaga 22.5 Kostnader för lokaler och utemiljö .............. 520
Bilaga 22.6 Kostnader för vård av tillfälligt sjuka barn ......... 524
Kapitel 23 Försko[verksamhetens yttre organisation .......... 525 Inledning ................................... 525 23.1 .1 Kapitlets uppläggning ..................... 526 Kommunal organisation — nulägesbeskrivning 526 Socialstyrelsen — nulägesbeskrivning ................. 528 23.3.1 Socialstyrelsens nuvarande organisation ......... 528 23.3.2 Statligt lekmiljöråd 529 23.3.3 Centrala samarbetsgruppen 531 Regional tillsyn m m 531 Personalutbildningen och skolöverstyrelsens organisation . . . 532 Huwduppgifter för den yttre organisationen ........... 532 23.6.1 Inledning ............................. 532 23.6.2 Arbetsområden för den yttre organisationen ...... 535 Kommunal förvaltning av förskolan och central tillsynsmyn- dighet ..................................... 541 23.7.1 Bakgrund ............................. 541 23.7.2 Utredningens ställningstagande ............... 544 23.7.3 Samråd 23.7.4 Förskolan _ barn med handikapp — tillsynen
23.8 Organisationsförslag ........................... 547
23.8.1 Kommunala pedagogkonsulenter ............. 547 23.8.2 Utbyggnadsplanering och uppsökande verksamhet . . 551 23.8.3 Sammanfattning av kommunernas uppgifter ...... 553 23.8.4 Socialstyrelsens uppgifter .................. 554
Kapitel 24 Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 561 24.1 Förslag till Lag om ändringi barnavårdslagen (1960297) . . . .561 24.2 Förslag till kungörelse om ändring i stadgan för barnavårds- anstalter (1960:595) ........................... 562 24.3 Förslag till Lag om förskolverksamhet (Förskollag) ....... 563 24.4 Punktvis sammanfattning av författningsförslagen ........ 566 24.5 Allmän motivering till författningsförslagen ............ 567 24.6 Specialmotivering till ändringsförslagen beträffande barna- vårdslagen .................................. 569 24.7 Specialmotivering till ändringsförslagen beträffande stadgan för bamavårdsanstal ter .......................... 5 7 1 24.8 Specialmotivering till Lag om förskolverksamhet ( Förskollag) . 572
Kapitel 25 Sammanfattning .......................... 587 Reservation av ledamöterna Orehag och Sandblad ............ 632 Bilagor efter text
Utredningens direktiv ............................. 636
Infektionsrisker på daghem (kap 9) av Katherine Strangert _ . . . . 642 Åtgärder vid infektion på daghem (kap 9) av Ove Pettersson och Katherine Strangert .............................. 655
Växturval för förskoltomten (kap 13) .................. 660 Förskolverksamhet för barn med särskilda behov (kap 16) ..... 670 Förslag till organisation av förskolverksamhet inom förskolan (kap 23) ......................................... 698 7 Förskolplatser för 6-åringar i kommunblocken 1975 ........ 717
Förskolans mål
6.1 Inledning
Förskolans övergripande mål skall uttrycka den ideologiska bakgrunden till det pedagogiska programmet. Det blir då ett uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till en god utveckling. Väsentligt är att målet ger en framtidssyn. Fostran av barnet i hem och förskola bör relateras till den blivande vuxna människans utvecklingsmöj- ligheter i ett samhälle som är statt i snabb omvandling.
Förskolan bör inte innebära undervisning i traditionell mening, den bör inte arbeta efter bindande kursplaner eller ställa prestationskrav. Varje barn skall stödjas och stimuleras utifrån sina speciella förutsätt- ningar. Det är därför viktigt att detta sätts i sammanhang med vilken människa man önskar fostra och hur människan som barn, ungdom och vuxen kan relateras till sitt samhälle.
Mot bakgrund av en sociologisk analys ”Uppväxtvillkor i ett övergångssamhälle”, som här kort skall sammanfattas, har utredningen formulerat ett övergripande mål för förskolan. Med i bilden finns också den utvecklingspsykologiska analys som redovisas i del 1 i betänkandet ”Utvecklingsteorier och förskolans pedagogiska program”. Viktiga konklusioner från detta kapitel skall också i korthet redovisas.
Denna genomgång leder över till en formulering av förslag till övergripande mål för förskolan samt tre pedagogiska delmål, vilka under beteckningen ”integrationsmodell” närmare beskrivs i kapitel 2 ”Jag- uppfattning, kommunikation och begreppsbildning”. En viktig utgångs- punkt i det pedagogiska program som utredningen föreslår för förskolan utgör även beskrivningarna av olika relationer i förskolan i kapitel 3 ”Samspelet mellan människorna i förskolan”. Denna del av det pedagogiska programmet utgår direkt från det övergripande målet. De olika relationsbeskrivningarna är nära knutna till delmålen för förskolan.
En mycket stor del av det stöd samhället ger barn i förskolåldrarna utgörs av bidrag som syftar till att påverka familjens — barnets levnadsstandard. Socialförsäkringar av olika slag innebär för familjerna
och barnen en ekonomisk grundtrygghet. Men det har mindre uppmärk- sammats att barnets uppväxtvillkor också bestäms av bostadsbyggandet — bostadspolitiken, hur miljön i bostadsområdena gestaltas. genom fritids— anordningar i bostadsområdet och i övrigt. Även arbetslivet och arbetslivets villkor, arbetstider, löner m m griper på ett avgörande sätt in i barnens liv via föräldrarnas möjligheter att fungera som försörjare, som individer och i förhållande till sina barn.
Förskolan, skolan och den allmänt förebyggande barnavården i övrigt samt barnhälsovården är de medel genom vilka samhället kan erbjuda komplement till familjen som mera direkt kan stödja barnets utveckling.
Utredningens förslag till pedagogisk målsättning måste därför ses i mycket vid bemärkelse med utgångspunkt i ett socialpolitiskt program. I en förskola som rymmer olika former för deltids-, halv- och heldagsverk- samhet, och som kan komma in i ett tidigt skede ibarnets liv finns en av förutsättningarna för att göra uppfostran till mera av en växelverkan mellan barn, föräldrar och samhället. Därtill behövs olika andra åtgärder för att barnet inom familjen — hemmet skall tillförsäkras bästa möjliga uppväxtbetingelser.
6.2 Sociologisk utgångspunkt
6.2.1 Samhällsförändringar och familjen
En diskussion om en reformerad förskola måste ta familjens egen utveckling och förändring till utgångspunkt. Dagens svenska familj skiljer sig ofta starkt till sin funktion, storlek och sammansättning från äldre tiders familjer. I diskussionen brukar man ofta ställa det gamla bondesamhällets storfamilj mot industrisamhällets lilla kärnfamilj för att illustrera omvälvningen. En dylik jämförelse mellan två specifika familjetyper blir haltande om den gör anspråk på allmängiltighet, men belyser ändå några viktiga faktorer. [bondesamhället utgjorde familjen — åtminstone den markägande — ett delvis självförsörjande kollektiv för många olika människor. Storfamiljen innehåll åldringar, medelålders och yngre vuxna samt barn i olika åldrar, den producerade Iivsförnödenheter, den gav skydd — i bästa fall — åt de svaga, den vårdade gamla och sjuka. Awikande människor var — ibland — integrerade i kollektivet. Arbetsliv och familj gick ihop i samma enhet. Familjen representerade samhället för sina medlemmar.
Industrialiseringen med dess konsekvenser, framförallt i form av geografisk — men även social — rörlighet, kom successivt att förändra familjemönstret. Unga par bröt upp från de äldre och från syskonen i en fortgående urbanisering. Krav på flyttning från den gamla miljön ställdes på individerna ofta mer än en gång under livet. Familjeenheterna blev små, barnantalet sjönk. En familj kom ofta att bestå av en eller två yngre vuxna och ett eller några barn i näraliggande åldrar. De äldre bor för sigi en- eller tvåpersonshushåll.
Denna schematiskt antydda utveckling har ofta bedömts negativt. Man hänvisar då till den lilla stadsfamiljens anonymitet, bristen på kontakt
mellan generationerna etc. Familjeförändringarna har starkt ändrat förutsättningarna för barnens utveckling, inte minst i förskolåldrarna. Barn lever inte tillsammans med och umgås sällan med äldre människor. Kontakten med andra barn i olika åldrar är också kraftigt reducerad; likaså kontakten med avvikande och handikappade. Förr förmedlade familjen till barnet föreställningar "om samhällets funktion. Genom föräldrarna och andra vuxna fick barnen en direkt och gripbar kontakt med arbetslivet och lagarbetet som i regel saknas i dag. Familjen har i de ofta anonyma nya bostadsmiljöerna svårigheter att fungera som förmed- lare av relationer och kunskaper om samhället därför att där inte finns ett nätverk av relationer, sedvänjor och normer.
Det är samtidigt viktigt att se begränsningen i den bild som givits. Bygemenskapen var ofta en snäv och isolerad gemenskap som värderade allt utifrån lokala intressen. l industrialiseringens spår har nya och vidare solidariteter uppstått utanför familjen. i organisationsliv, i religiösa, kooperativa, fackliga, politiska sammanslutningar etc. Den väl tillgodo- sedda storfamiljen var vidare bara en av många familjetyper i bondesamhället. Ett betydande proletariat av fattiga torpare och backstusittare, obesuttna grupper av lantarbetare — där familjerna ofta blev splittrade då de kom på obestånd — levde ofta under omänskliga förhållanden. Därtill kom efter hand från 1800-talet ett växande stadspro- letariat. Fysisk nöd hämmade under vissa perioder starkt de flesta barns utveckling. Barnens kontakt med arbetslivet skedde ibland genom fysiskt och psykiskt nedbrytande barnarbete. Industrialiseringen betydde i detta sammanhang inte bara splittring av de stora familjerna och krav på specialisering och omflyttning. Grunden lades också till ett materiellt välstånd och drägliga levnadsvillkor för flertalet familjer.
Dagens kärnfamiljer kan utgå från en bas av social trygghet, som ger en jämförelsevis stabil grund för barnens utveckling. Den höjda levnads- standarden har också inneburit att en fritid för första gången blivit verklighet för stora befolkningsgrupper — även om många familjer fortfarande har svårigheter att utnyttja fritiden av ekonomiska skäl. Det betyder också att den lilla kärnfamiljen i dag har speciella möjligheter till kontakt med barnen. Detta förhållande kan dock bli svårbemästrat med tanke på att de ofta unga föräldrarna i vissa fall är osäkra i sina relationer sinsemellan och till barnet. Många saknar — på gott och på ont — det fotfäste som tidigare fanns och förmedlades från generation till genera- tion i familjebundna regler för uppfostran.
Denna utveckling belyser en viktig roll för förskolan: familjelivet har mer och mer blivit ett centrum för intensiv känslomässig kontakt. Familjens tidigare förmedling till barnen av sociala relationer har avtagit. Kontakterna med olika åldersgrupper såväl bland barn som mellan barn och vuxna har minskat. Familjen förmedlar sällan en förståelse för arbetsliv och vuxenliv över huvud i det moderna urbana samhället. Mot denna bakgrund är det därför en viktig uppgift för förskolan att i samverkan med familjen vidga och fördjupa barnets relationer och orientering i omvärlden.
6.2.2 Relationer som behövs
Under en människas livscykel skiftar tyngdpunkten i familjerelationer mellan föräldraskap, syskonskap, äktenskapsrelationer. Inom den moder- na lilla familjens (kärnfamiljens) rarn framträder syskonskapsrelationer mindre än i många andra familjetyper.
Syskonskapsrelationer är på många sätt väsentliga för barnens utveckling. Kontakten med andra barn i olika åldrar kan främja en positiv självkänsla och begynnande samspelsförmåga hos barnet. Den motverkar en underlägsenhetskänsla som ofta blir effekten av en ensidig vuxen—bam-relation. Barnet kan uppleva att ”ingen är född vuxen”, att alla snavar över inlärningströsklar. Syskonrelationer som ger erfarenhet av samspel och självprövning på mer jämställda villkor är ett väsentligt värde för förskolan att ta fasta på.
Det är påtagligt att kärnfamiljen är sårbar på grund av bristen på reserver för de vuxna rollerna. Om någon av föräldrarna varaktigt eller för kort tid inte klarar sina uppgifter, drabbar detta hela gruppen, speciellt barn. mycket hårt — i synnerhet som föräldrarna ofta drivits att specialisera sig på olika funktioner.
Särskilt känslig är de ensamstående föräldrarnas situation och familjer som känslomässigt domineras av en enda vuxen. Barnen behöver kunna identifiera sig med vuxna av bägge könen för att inte hämmas i personlighetsutvecklingen. Detta ställer krav också på förskolan. Det är väsentligt att olika vägar prövas för att rekrytera manlig personal till förskolan, såväl från denna synpunkt som mera allmänt, för att motverka könsrollsfördomar om vårdande uppgifter och yrken som speciellt naturliga för kvinnor.
Förskolan har en viktig uppgift i att komplettera familjen genom att ge barnen möjligheter till samspel med andra barn och vuxna i olika åldrar. Förskolan skall Också bidra till att minska familjens sårbarhet vid plötsliga omställningar. Förskolan bör bl a därför fungera som en naturlig del av den sociala miljön i bostadsområdet dit familjen i förtroende söker
sig.
6.2.3 Kontakt mellan samhällsgrupper
Barnens utvecklingsvägar bestäms fortfarande i hög grad av familjernas olika grupptillhörighet i samhället. Det svenska samhället sägs ibland kännetecknas av ett förhållandevis stort kontaktnät mellan olika samhällsgrupper och en tilltagande social rörlighet. Det är likväl uppenbart att uppväxttiden starkt präglas av familjens sociala situation med ofta sporadiska och ytliga kontakter utanför den egna samhällsmil— jön. Isoleringstendenser förstärks inte minst av bostadsområdenas kategorisering efter inkomst, ålder osv.
Förutom socialgrupper och inkomstskikt har sociologer identifierat ett antal ”delkulturer” som är väsentliga för barnens utveckling: den kulturella sammanhållningen bland invandrare; särskilda referensramar för olika samhällsbildningar som glesbygd, storstad; yrkeskategorier vilkas interna kultur får särprägel av deras funktionella fack (affärskret-
sar, gruvarbetare, akademiker, yrken med speciella arbetstider, skift- och jourtjänstgöring); grupper med sociala handikapp, ”utstötta” grupper etc.
Medlemmarna i en delkultur upplever ofta en stark förankring i sin grupp och är medvetna om sin kategoritillhörighet och särart. Barn som växer upp i en speciell delkultur kommer att bära spår av den. Ju mindre kontakter som utvecklas mellan olika samhällsgrupper desto mindre blir den ömsesidiga förståelsen. Förskolan har en viktig funktion när det gäller att successivt vidga barnens orientering i omvärlden och ge en begynnande föreställning om de skiftande levnadsmönstren i samhället och bidra till att skapa tolerans för ”främmande” inslag och förståelse för att många människor lever under andra betingelser än den egna familjen.
6.2.4 Den yttre miljöns betydelse
Relationerna med andra människor utgör kanske den mest väsentliga miljöfaktorn för barnens utveckling. Den lokala yttre miljö som barn i moderna bostadsområden i dag växer upp i är i många fall inte bara anonym och oåtkomlig när det gäller mänskliga kontakter. isolerade lekplatser, trafikfaror och bilreservat gör att barnens vardagsmiljö alltför ofta blir steril och oåtkomlig. En stimulansfattig utformning kan hämma barnens utvecklingsmöjligheter. Byggnadsplaneringen måste därför utgå från att området kring bostaden ofta är barnens enda miljö och en väsentlig del av deras liv.
Förskolan kan i hög grad genom sin inre och yttre miljö ge barnen en viktig del av den stimulans som de i dag saknar. [ detta sammanhang är det väsentligt att se förskolan inte som en isolerad institution utan som en integrerad del av hela bostadsområdets lekmiljö.
Där den rika utemiljön skapas eller redan finns kring förskolan och barnens hem kan förskolan hjälpa barnen till fördjupade upptäckter av den. Miljön innefattar ju inte bara djur, växter, natur utan också olika slags institutioner, arbetsplatser, människor samt andra verksamheter eller företeelser i samhället som finns på nära eller längre håll från bostäderna.
6.2.5 Barn med olika utgångslägen
Undersökningar om utbildningsintresse, skolframgång och yrkesval visar att det fortfarande, trots de utbildningsreformer som genomförts i radikalt socialt utjämnande syften, finns påtagliga skillnader i fråga om studieframgång och aspirationer beroende på föräldrarnas sociala situation och utbildningsbakgrund.
Olika attityder finns fortfarande när det gäller inställningen till att kunna påverka de egna livsvillkoren till utbildning och yrkesval, till "överhet" rn in hos olika samhällsgrupper. Barnet har också, som tidigare betonats, begränsade möjligheter att i den moderna, anonyma stadsmil- jön få uppleva att föräldrarna påverkar och påverkas, har meningsfulla, djupare relationer till den omgivande miljön.
Könstillhörigheten — att vara man eller kvinna — är på ett speciellt sätt avgörande för utbildnings— och yrkesval. Här är det väsentligt att
förskolan stöder pojkar och flickor i att utgå från en verklig inneboende förmaga, som inte hindras av fördomar och vad som av djupt inrotad tradition betraktas som manligt eller kvinnligt.
Allt detta ställer förskolan och skolan på hårda prov när det gäller att grundlägga en självkänsla hos alla barn, som ger en tro på den egna förmågan att åstadkomma något och förbättra egna och andra livsvillkor _ oavsett kön, socialgrupp och andra fortfarande påtagliga barriärer, som spelar in redan mycket tidigt i barnets utveckling.
Utbildnings- och yrkesval är således fortfarande dels starkt knutna till vilket kön man tillhör, dels till föräldrarnas socialgruppstillhörighet och utbildningsbakgrund. När barnen börjar skolan är deras framtida inriktning i många stycken redan bestämd.
Skolan har i vårt land en relativt sen start i internationellt perspektiv. Samtidigt vet man att den för utvecklingen mest avgörande delen av livet ligger väsentligt före 7-årsåldern och att socialpolitiska, till familjen och barnen, inriktade insatser, måste ha störst effekt under de första mest formbara åren. En underlåtenhet att bygga ut förskolan i dag kan innebära att köns- och klassgränser läggs fast, vilket kan komma att prägla familje-, arbets- och övrigt samhällsliv långt in i nästa århundrade.
En av förskolans väsentliga uppgifter är att ta till vara utvecklingsmöj- ligheter och anlag hos barn från alla slags miljöer och låta dem komma till fullt uttryck i samhället. Men jämlikhetskravet är särskilt starkt för barnen med ett sämre utgångsläge, som behöver extra stöd. Det gäller integrationen av handikappade barn i samhället, vare sig det är fråga om sociala, fysiska eller psykiska handikapp. Det kan gälla barn från isolerade glesbygder med alltför begränsade stimulansmöjligheter. Det kan gälla många invandrarfamiljers speciella svårigheter, där extra resurser måste sättas in. Förskolan kan stärka människor som på olika sätt är eftersatta eller särskilt utsatta för påfrestningar senare i livet. Samtidigt är det i fråga om dessa barn som flaskhalsarna finns, när det gäller utbyggnad och personal men också kunskaper. De svagaste barnens behandling är måttet på hur samhället lyckas.
Barn från särskilt stimulansfattiga miljöer kan hämmas i utvecklingen på flera områden samtidigt i en ond kedja. Utländska undersökningar har beskrivit bl a följande symptom hos eftersatta barn ijämförelse med andra barn: försenad språkutveckling, sämre begreppsbildning, mindre abstrakt tänkande, fientlig hållning mot samhället utanför den egna gruppen, misstro, låg självkänsla etc.
Insatser för dessa barn får inte — som gjorts i flera andra länder — ensidigt betona den intellektuella stimulansen utan minst lika mycket ta fasta på den sociala och känslomässiga utvecklingen, jagutveckling och kommunikationsförmåga.
Förskolans insats för barn med särskilt svår utvecklingsgång måste självfallet ses som en integrerad del av ett rehabiliterande arbete för hela familjen. Återigen gäller att förskolan för att fungera förtroendefullt på det sociala och emotionella planet måste uppfattas av föräldrarna som ett naturligt inslag i den sociala miljön i bostadsområdet.
Eftersatta barn finns givetvis inte endast i ekonomiskt svaga miljöer. Barn som lever i ett känslokallt klimat i ekonomiskt välbeställda hem kan
i vissa avseenden ha den allra sämsta situationen, genom att de i dag sällan nås av de socialpolitiska samhällsinsatserna.
Strukturförändringar i näringslivet leder till att nya grupper hamnar i riskzonen för en ogynnsam utveckling. Barnfamiljer som bryter upp från sin miljö och flyttar till nya och delvis anonyma områden i de stora tätorterna kan, som tidigare framhållits riskera omställningssvårigheter, liksom barnfamiljer som blir kvar i glesbygder med avtappade resurser. Speciellt utsatta är den invandrade arbetskraftens familjer. Samhället har ansvar för att de grupper som hamnar i riskzoner på grund av näringsli- vets behov av ny och rörlig arbetskraft garanteras en utbyggd trygghet.
De omställningar som en flyttning innebär kan leda till ett främlingskap mellan barn Och föräldrar, i de fall där barnen lättare integreras genom kamratsamvaro, medan föräldrarna inte upplever samma möjlighet att växa in i den nya miljön. Här skulle förskolan ha möjlighet att fungera som ett av flera centra för kontakt för nyinflyttade barn och även deras föräldrar. Skolor och fritidsanordningar bör på ett liknande sätt kunna fungera som kontaktcentrum i en ny typ av pedagogisk och socialpolitisk organisation.
6.3 Utvecklingspsykologisk utgångspunkt
6.3.1 Förskolålderns betydelse
Grundläggande i barnets tidiga utveckling är att det får möjlighet att utveckla en tillit till sin egen förmåga liksom en tillit till andra människor. Från första levnadsdagarna är behovet av trygghet och komfort avgörande. Under den allra första tiden gäller det sådana trygghetsfaktorer som har att göra med den egna organismens välbefin- nande: att få mat, värme, sömn osv. Det gäller också hur reflexerna i organismens tjänst fungerar: sugande, blinkande osv. Detta är den första viktiga grunden för relationer och det första tänkandet (Erikson, kap. 1).
Den första tilliten baseras i hög grad på varaktigheten, stabiliteten i relationerna till omgivningen: såväl människor som rum och föremål. Barnet måste få en nära anknytning till några människor som tillfredsställer dess behov och ger det trygghet. Senare och successivt framträder behovet av vidgade relationer och av omväxling.
Den tankemässiga, intellektuella utvecklingen och stimule ringen av den samverkar på alla utvecklingsstadier intimt med den sociala och känslomässiga. Den sensori-motoriska fasen, från födelsen och upp till 1 1/2 ä 2 års ålder är fundamental för senare intellektuell utveckling genom att tillhandahålla ett grundmaterial för barnets förståelse av omgivningen och dess relationer till den. Mellan 3 och 6 månaders ålder blir behovet av stimulering av olika sinnen speciellt märkbart. Behovet av utforskning blir på ett särskilt sätt framträdande med barnets successivt ökade rörelseförmåga — vid 10—12 månaders ålder. Genom barnets olika sinnesupplevelser _ det smakar på, hör, ser, luktar, känner med kroppen — och något senare då det kan förflytta sig allt bättre — skapas hos barnet en grundläggande uppfattning om föremål, rum, orsakssamman-
hang och tid. Allt detta är förutsättningar för att barnet skall kunna urskilja och generalisera utifrån sina egna erfarenheter.
Ur den första tillitsupplevelsen skall senare växa fram en känsla av Självständighet, där barnet testar sin förmåga till eget agerande och börjar bli varse sina möjligheter att fungera på egen hand. Ur denna självständighetskänsla skall utvecklas en förmåga till egna initiativ, där barnet lär sig första sambandet mellan initiativ och genomförandet av dessa. Detta skall leda till att barnet får en första insikt i nödvändigheten av ett ansvar för det egna beteendet.
Viktiga faser i utvecklingen mot en jaguppfattning utgörs således av utvecklandet av en känsla av tillit, självständighet och initiativ. ldentifieringen med andra människor, först några få stabila, sedan successivt fler samt det införlivande av samhällets normer som de vuxna förmedlar är vidare viktiga inslag. Parallellt med denna utveckling inträder från 1 1/2 å Z—ca 4 års ålder det symboliska tänkandets fas samt, mellan ca 4 och 7 år, det askadliga tänkandets fas (Piaget, kap. 1).
Den förstnämnda fasen utgör den period då barnets språkutveckling starkt expanderar i takt med att barnet kan föreställa sig saker och situationer som inte finns här och nu, dvs tänka. Den fiktiva leken, låtsasleken, uppstår som uttryck för och påverkare av barnets fantasiliv. Nästa period, det askadliga tänkandets fas, karakteriseras av en ständigt växande begreppsbildning, där barnet kan urskilja allt fler detaljer, aspekter och nyanser i sin begreppsvärld.
Det har framgått dels hur intimt samverkande med och inflätade i varandra social och känslomässig samt motorisk och intellektuell utveckling är. Detta innebär att lika stor betoning måste läggas på alla dessa utvecklingsaspekter. En alltför ensidig betoning på någon aspekt kan komma att ske på bekostnad av en annan, vilket kan leda till en hämning som blir framträdande i personligheten. En annan viktig slutsats gäller utvecklingsgången i såväl socio-emotio- nell som motorisk och intellektuell utveckling. En tidigare fas ger förutsättningar för hur utvecklingen skall gestalta sig i nästa skede. Den grundläggande tilliten i det allra tidigaste småbarnsskedet tex är således bestämmande för jaguppfattningen på sikt. Lika viktiga att understödja och ta hänsyn till är det fortsatta utvecklandet av tillit liksom den ur tilliten sprungna känslan av självständighet och senare initiativ.
Vidare förutsätter en tankemässig, intellektuell utveckling att barnet från början fått rika tillfällen till att manipulera, handskas med sin omvärld och att med sin kropp, med alla sina sinnen, införliva intryck. Först därefter kan utvecklas en intellektuell förståelse på intuitiv bas, som så småningom kan leda till språklig förståelse på abstrakt nivå. Detta innebär också att bl a så viktiga egenskaper som problemlösningsförmåga och kreativitet mycket tidigt grundläggs. Avgörande härför är såväl att de vuxna tagit hänsyn till att barnet behöver gå igenom en period av åskådligt, konkret manipulerande, innan det kan gå över till mer abstrakta tankeoperationer, som att barnet fått en känsla av tillit, självständighet och initiativ.
Benjamin S Bloom som .ort omfattande genomgångar av olika slag av utvecklingsundersökningar, har konstaterat att det är möjligt att uttrycka
i tenner av intelligens mätt vid 17 års ålder, att åtminstone 20% har utvecklats vid 1 år, 50 % vid 4 år, 80 % vid 8 år och 92 % vid 13 år.]
Detta skulle innebära att extrema miljöbetingelser, goda eller dåliga från stimulanssynpunkt, har sin största inverkan under de första 4 åren i människans liv. Atgärder mot i något avseende torftiga livsbetingelser borde därför sättas in så tidigt som möjligt i individens liv för att få största möjliga effekt på lång sikt.
lnlärningskapaciteten under skolåldern anser Bloom kan relateras till utvecklingshistorien för de första 6 åren. Om ett barn kunnat utveckla en god jaguppfattning ooh har en stabil känslomässig status kan det också utnyttja sina tankemässiga resurser.
Viktigt att beakta är att utvecklingen går olika snabbt hos olika barn och att olika delar av personligheten kan utvecklas i olika takt. En fostran som utgår från barnets utveckling får därför inte vara fixerad till barnets kronologiska ålder utan måste utgå från det individuella barnets inneboende kapacitet Och behov. Detta gäller generellt, men är speciellt viktigt i fråga om barn som på grund av handikapp är försenade i sin utveckling i något eller några avseenden. Utvecklingsförloppen är i stort sett desamma för handikappade som för andra barn, men utvecklings— hastigheten kan variera kraftigt beroende på handikappets art.
6.3.2 Bakgrund till förskolans pedagogiska mal
Ett barns personlighetsutveckling kan intimt relateras till de orngivnings- betingelser barnet möter. De väsentligaste omgivningsbetingelserna för små barn är människorna i närmiljön. Genom deras känslomässiga kontakt med barnet och genom vad de stimulansmässigt kan förmedla till barnet får personlighetsutvecklingen sitt grundmönster. Människorna i barnets närmiljö är bärare av attityder och normer i förhallande till sitt samhälle och den kultur de ansluter sig till.
När barnet är nyfött, startar en kommunikationsprocess som till att börja med har karaktären av ömsesidig information utan att språket utnyttjas. Den består från de vuxnas sida i hud och kroppskontakt, vaggning, nynnande och smekningar mm. Barnet å sin sida sänder information till de vuxna genom sitt allmänna beteende, dvs visar om det är till freds eller missnöjt med tillvaron. Barnets uttryck tolkas av de vuxna. Pa så sätt ges upptakten till en ömsesidig relation. där den enas beteende påverkar den andras. De vuxnas personlighetsstrukturer påverkar tidigt barnets beteende. men barnets beteende påverkar också starkt de vuxna i deras personlighetsutveckling. Om tex de vuxna inte accepterar barnet av nagon anledning. kommer detta till uttryck i beteendet mot barnet Och påverkar detta. Om barnet är sjukt, inte ökar normalt i vikt eller skriker ofta på natten påverkas de vuxna. Påverkan sker alltså på sätt och vis i ett cirkelmönster.
Kulturella vanor, attityder och värderingar reflekteras i de vuxnas sätt att kommunicera, föra dialog med barnet och har på så sätt en indirekt
' Bloom, B.S.Stabilityandchangein human characteristics, Neu York, 1964
inverkan på barnets personlighetsutveckling.
Denna ömsesidiga kommunikationsprocess som startar mellan barnet och någon eller några få vuxna lägger grunden för hur barnets relationer generellt skall utvecklas i förhållande till andra människor. Den måste uppmuntras och fördjupas för att söka sig nya vägar och nya uttryckssätt. Arten av denna kommunikationsprocess är betydelsefull för hur barnet skall uppfatta sig självt men också hur det skall uppleva sig självt i förhållande till andra. Graden av tillit barnet kan tillägna sig liksom upplevelsen av självständighet och initiativ är avhängig hur kommunika— tionsmöjligheterna gestaltas. Den är också beroende av barnets möjlig- heter att utnyttja alla sina inneboende resurser för kommunikation i tal, rörelse, i ljud och bild. Dessutom hänger utvecklingen samman med barnets resurser till kontakter med flera vuxna och med andra barn, när det har möjligheter att fungera i ett större kontaktnät.
När barnet så småningom får en bild av sig självt, dvs lär känna sin kropp och sina krOppsfunktioner, börjar det också särskilja de funktionella rollerna hos människorna omkring sig. Det innebär att barnet börjar identifiera sig mer eller mindre komplett med i första hand föräldrarna men också med andra människor det känner anknytning till. Denna identifikationsprocess som startar i de tidiga barnaåren och fortsätter under ungdomsåren är fundamental att slå vakt om.*Den sammanhänger med jaguppfattningen, dvs att lära känna sig själv som människa och att på sikt kunna fungera som en självständig människa med förmåga att samverka med andra.
Det nyfödda barnet har endast ett fåtal medfödda beteendemönster, alla övriga beteenden som successivt växer fram förvärvas i kontakter Och konfrontationer med omgivningen. Det är här fråga om inlärningsproces- ser som startar vid födelsen. Inlärning hos små barn är alltså resultat av alla de varierande erfarenheter barnet gör genom miljön, erfarenheter som det genom sin tilltagande neurologiska mognad undan för undan kan bearbeta och införliva. Fysisk och mental utveckling bildar således en odelbar helhet.
l barnets kontakt med miljön måste föreflnnas ett samspel mellan å ena sidan stabilitet och kontinuitet och å andra sidan förändringar och variation. Barnet behöver stabilitet och kontinuitet i relationen med ett fåtal vuxna för att bli i stånd att känslomässigt knyta an först till dessa få, och senare också till andra människor. Men samma kvalitéer behöver barnet också möta i sin dagliga rutin. Ett stabilt vanemönster för barnets dagliga vård och aktiviteter hjälper det att tex utbilda begrepp om tid men också att förstå orsakssammanhang. Rutin och vanor tillhandahåller ett nödvändigt mönster varur barnet kan sortera ut och infoga de intryck som är bearbetningsbara i den ström av stimuli det alltid möter. Rutin Och vanor är också till hjälp vid urskiljning av tex speciella från mera generella intryck liksom föränd- ringar i förhållande till konstanta upplevelser. Inom den dagliga rutinen som ett fast ramverk behöver barnet dessutom varierande och nya intryck liksom förändringar i form av nya upplevelser.
Nya intryck och upplevelser är nödvändiga för språkets framväxt och den tankemässiga utvecklingen. Generalisering och abstraktion har i sin
tur samband med språkliga signaler som kan leda till ökad insikt om objekt och fenomen.
Begreppsbildning och vidgade tankemönster är således resultatet av att barnet kon kret konfronteras med olika ting och händelser liksom att det får nya infallsvinklar på sådana företeelser som barnet redan har viss kännedom om.
Förutsättningarna för detta kräver en generös attityd från den vuxnes sida i fråga om att känslomässigt släppa till sig själv i kontakten med barnet och att även kunna tillhandahålla en stimulansrik fysisk miljö. Detta sammantaget kan stimulera barnet att manipulera med saker, undersöka, imitera och identifiera sig med, repetera ord, ställa frågor, observera nya ting, jämföra m m.
En känslomässigt varm och dynamisk miljö påverkar begreppsbild- ningen. Barnet känner sig i en sådan miljö trygg nog för att göra nya upptäckter och att bearbeta nya erfarenheter och problem. De nya erfarenheterna expanderar begreppsbildningen och ger barnet en känsla av att kunna och av att förstå. Detta påverkar i sin tur barnets känslomässiga status och dess uppfattning av sig självt.
Utveckling av jaguppfattning, begreppsbildning och kommunikations- förmåga kan sägas vara de tre fundamentala områden som ungefärligen täcker in barnets personlighetsutveckling. inom varje område är det under förskolåren fråga om en begynnande förmåga. Varje område är relaterat till social, känslomässig och tankemässig utveckling i ett odelbart och komplicerat samspel. Det innebär att brist på stimulans av något slag kan återverka på samtliga områden. Deprivation har ett samband med tidsfaktorn. Ju längre barnet utsätts för en bristsituation ju påtagligare blir verkningarna. Å andra sidan kan sägas att just under förskolåren föreligger de största möjligheterna att häva ett bristtillstånd utan men för framtiden och skapa förutsättningar för en god utveckling.
6.4 Förskolans övergripande mål
Det har framgått att förskolåldern sedd från utvecklingspsykologisk utgångspunkt är den period i livet då barnets fortsatta utveckling i en rad avseenden mer eller mindre bestäms. Det har vidare påvisats att förskolbarnens uppväxtvillkor i dagens samhälle måste uppmärksammas på ett annat sätt än vad som hittills skett. Förutom åtgärder som stöder föräldrarnas möjligheter att fungera väl i sina föräldraroller krävs åtgärder i övrigt som direkt tillgodoser barnens såväl mera allmänna som speciella individuella behov.
Förskolan har sålunda en funktion att fylla för både individen och familjen. Denna dubbla funktion där både barns och föräldrars behov tillgodoses måste bilda utgångspunkt för förskolans övergripande mål. Detta bör utgå från att varje barn bör ha rätt att erhålla sådana livsbetingelser att det ges förutsättningar att utveckla sina möjliga tillgångar. Målet för förskolan bör också innefatta vad fostran av barnet bör leda till på sikt, för individens egen del, för individen i förhållande till andra individer och i relation till det samhälle individen skall leva och medverka i.
Utredningen har valt att ange det övergripande målet för förskolan på ett sådant sätt att det skall framgå vilka väsentliga personlighetsmässiga resurser som är viktiga att ta fasta på och att pedagogiskt främja. Det väsentliga har varit att betona att förskolan utifrån de psykologiska, pedagogiska och sociologiska bakgrundsbeskrivningarna, som ovan kort sammanfattats, ter sig helt nödvändig för att stöda barnets utveckling till en vuxen, mogen människa, som både kan fungera som självständig individ och i samarbete och samspel med andra människor. Denna inriktning tillsammans med andra faktorer som betonas i det nedan formulerade målet, utgör dynamiska faktorer, som på sikt skall kunna leda till demokratiskt viktiga sociala förändringar.
Övergripande mål för förskolan
El Förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar. El Förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen, hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till sam verkan med andra, i stånd att komma fram till egna omdömen och problemlösningar. El Förskolan bör hos barnet lägga grunden till en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvill- kor.
6.5 Delmål för förskolans verksamhet
Det har betonats att förskolan för barnets del bör ses som en kompletterande resurs till familjen och hemmets möjligheter. Detta gäller såväl de mänskliga relationerna som miljön från stimulanssynpunkt. Förskolan maste därför beakta vad varje barn är i behov av för att dess totala livssituation i familjen och i förskolan på bästa möjliga sätt skall stödja barnets personlighetsu(veckling. Av den anledningen maste eftersträvas att förskolans uppgift i samhället, förskolans inre organisa- tion i alla detaljer. det direkta arbetet med barnen bildar en sammanhängande pedagogisk funktion, där varje del oeh dess utformning kan motiveras utifrån en ambition att utvecklingsmässigt stödja barnet.
Med hänsyn till att små barns inlärning i så hög grad sker genom de olika miljöinflytelserna är tex organisatoriska mönster i miljön inte oviktiga. Barngruppernas sammansättning, integration av handikappade barn, personalens arbetsformer m m är exempel på sådana mönster som sannolikt innebär att barnen införlivat attityder och beteenden som är betydelsefulla för den fortsatta utvecklingen.
Om barnets personlighetsutveckling sätts i centrum kan tre pedagogis- ka delmål särskiljas. Dessa delmäl bör ses som riktmärken för det pedagogiska arbetet i direktkontakter med barnet. Den organisatoriska modellen omkring detta arbete liksom den fysiska miljöns utformning och dess resurstillgångar bidrar också till att målen kan bli en realitet.
El Förskolan skall gemensamt med föräldrarna ge förutsättningar för att barnet utvecklar och stabiliserar en uppfattning om sig självt som individ. Det är grunden för att barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseenden. ElFörskolan skall ge fömtsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikationsfönnäga i sitt samspel med omgivningen. Barnet böri stigande grad bli medvetet om alla sina inneboende uttrycksmöjlighe- ter och använda sig av dem i ord, ljud, rörelse och bild. El Förskolan skall ge förutsättningar för att en gynnsam begreppsbildning växer fram hos barnet, som gör att det före skolinträdet förstår gmndläggande begrepp, förstår viss växelverkan mellan begrepp och enkla systemrelationer. Barnet inhämtar inte i första hand kunskaper utan lär sig en metod att lära; det får en förmåga att utnyttja begreppen i problemlösning och kreativ verksamhet.
6 .6 Utbyggnadsmål
El Utifrån synen att varje individ har rätt till en gynnsam uppväxtmiljö, som ger positiva upplevelser och där individens potentiella förmåga tas till vara har förskolan en avgörande uppgift att fylla för varje barn. DFörskolan har en särskild uppgift att fylla för barn med särskilda behov på grund av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp. Cl Förskolan har som en viktig uppgift att möta de skiftande behov som föräldrarna har, dels för att de skall kunna fylla sina soeiala, emotionella och ekonomiska föräldrauppgifter, dels för att de skall kunna få möjlighet att fungera som självständiga individer och samhällsmedborgare. Förskolan skall inom sig rymma både heltids- och deltidsverksamhet. Den bör ses som en serviceinstitution för hela familjen, vilket innebär att den ur olika aspekter alltid har till uppgift att tillgodose både barns och föräldrars behov. Denna tvåfaldiga uppgift måste starkt understrykas, därför att den först i bägge dessa funktioner utgör ett viktigt led i barnets utveckling på lång sikt. Barnets och föräldrarnas behov bildar en oupplöslig enhet, där den ena partens behov påverkar den andras. . För att få en mera påtaglig betydelse för barnens utveckling bör förskola i deltidsform på sikt erbjudas alla barn från den ålder då behovet av ett vidgat samspel med andra människor utanför den egna familjen och behovet av en vidgad miljöstimulans ur skilda aspekter blir speciellt påtagliga. . För barn som på grund av olika slag av handikapp har särskilda behov vid sidan av de för alla barn utmärkande behoven bör komplement till familjen i form av förskola och ev andra åtgärder från tidig ålder realiseras på kortast möjliga sikt. En av de absolut avgörande förutsättningarna för detta är en uppsökande verksamhet från sam- hällets sida. Dessa barn kan i en del fall tillgodoses genom tretimmars— förskolan, men har oftast behov som bättre tillgodoses genom en halv- eller heldagsverksamhet. . Föräldrar som p g a förvärvsarbete eller studier behöver och efterfrågar förskolans stöd för sina barns vård och fostran bör på sikt allmänt
erbjudas denna familjeservice i form av en förskola som tillgodoser tidsmässigt sett skiftande behov. Komplement till förskolan krävs då barnet blir tillfälligt sjukt e (1. 0 I krissituationer av mer eller mindre tillfälligt slag i familjen bör förskola kompletterad med eventuellt övriga nödvändiga insatser kunna erbjudas barnen/familjen.
Förskolans inre. organisation
7.1 Inledning En förutsättning för att förskolan skall kunna bidra till barnens utveck— ling enligt intentionerna i det pedagogiska programmet är att den har behövliga resurser, främst personal, utrymme och utrustning samt att den organiseras på sådant sätt att resurserna kommer till bästa möjliga användning. ! detta kapitel behandlas förskolans organisation vad gäller barn och personal samt personalens samverkan med barnens föräldrar, huvudman- nen och andra verksamheter m m i närmiljön. Den organisation utredningen föreslår utgår i första hand från att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt, vilket kan kräva omdispone- ringar, ändrade funktioner och/eller samordning av befintliga resurser. Vad det här främst gäller är barngruppernas storlek och sammansättning, personalens arbetsformer, samarbete och fortbildning samt förskolans samverkan med föräldrarna, huvudmannen och andra institutioner eller verksamheter i närmiljön. Därtill kommer förslag om vissa tillkommande resurser, bla i form av viss personalförstärkning. för att barn med särskilda behov skall kunna tillgodoses inom förskolans ram, samt lokal pedagogisk rådgivning, vilken är en förutsättning för en god och jämn kvalitet på förskolverksamheten. Eftersom en rad faktorer kan vara avgörande för vilken organisation som är mest lämplig i varje särskilt fall och utredningen eftersträvar flexibilitet i verksamhetens organisation, anges grundprinciper för försko- lans inre organisation. Även ett antal exempel på hur organisationen kan utformas enligt dessa principer redovisas. I de inledande avsnitten 7.2—7.4 behandlas följande faktorer som är av generell betydelse för förskolans inre organisation: 7.2 Barngruppernas sammansättning 7.3 Personal
7.4 Samarbete förskola — huvudman och andra verksamheter
Dessutom berörs kortfattat förskolenheternas storlek, lokaler, inred- ning, utemiljö och utrustning.
Det bör betonas att samtliga här omnämnda områden är starkt
beroende av varandra. Barngruppernas sammansättning påverkar perso- nalbehovet — små barn och barn med särskilda behov kräver mer personal än de andra barnen; mindre lämplig inne- eller utemiljö får konsekvenser för barngruppernas storlek och sammansättning och ökar personalbeho- vet, osv.
Efter genomgången av de viktiga förutsättningarna för förskolans inre organisation redovisas som nämnts exempel på olika organisations- modeller (avsnitt 7.5).
7.2 Barngruppernas sammansättning
Barngruppernas storlek och sammansättning bör bestämmas med hänsyn till de aktuella barnens behov. Följande faktorer är därvid av särskild betydelse:
a. Barnens ålder och utvecklingsnivå. b. Förekomsten av barn med särskilda behov pga fysiska, psykiska eller sociala handikapp, Språksvårigheter.
c. Vistelsetidens längd eller förläggning under dagen/dygnet, oregel- bundna vistelsetider etc.
(1. Samordning av heltids- respektive deltidsvistelse.
Dessutom beror gruppernas storlek och sammansättning på hur stort behovet av förskolplatser är inom förskolans upptagningsområde.
7.2.1 Barnens ålder och utvecklingsnivå
Barnens behov av närkontakt samt stöd och hjälp av vuxna liksom av samvaro med kamrater genomgår mycket stora förändringar från födelsen till skolstarten. Barnens ålder _, eller snarare utvecklingsnivå, eftersom denna inte alltid sammanfaller med den biologiska åldern - måste därför i hög grad bli bestämmande för såväl gruppernas storlek och sammansätt- ning som personaltätheten i grupperna och miljöns utformning.
Under det första levnadsåret, när självtillit och tillit till andra männi- skor grundläggs, är barnet i en mycket känslig utvecklingsperiod. Det är då ytterligt angeläget att barnet har en nära och stabil kontakt med ett fåtal vuxna och inte utsätts för alltför många och hastiga förändringar. Barnet bör därför i sällskap med föräldrarna eller annan närstående successivt få vänja sig vid förskolans miljö under en väl tilltagen introduktionsperiod.
Sedan lång tid tillbaka kan barn mottagas vid daghem från 6 måna- ders ålder. Utredningen förordar ingen generell ändring av denna ålders- gräns men betonar vikten av att åldersgränsen tillämpas med viss flexibilitet. Med hänsyn till familjernas speciella omständigheter kan en del barn behöva börja förskolan något tidigare. Lämplig introduktionstid måste övervägas i varje särskilt fall utifrån familjens ekonomiska situation (inklusive gällande anställnings- och försäkringsbestämmelser), sociala omständigheter och personliga förhållanden.
Forskning om spädbarnens utveckling har hittills inte förekommit i tillräcklig utsträckning. Väsentligt är i detta sammanhang att forskning
rörande effekten av små barns vistelse i förskola kommer till stånd bl a för att ge bättre kunskaper om småbarnens behov i olika utvecklings— stadier oeh om hur dessa behov bäst skall kunna tillgodoses.
En faktor som i visst avseende påverkar den nedre åldersgränsen för intagning i förskola är gällande bestämmelser för sjukförsäkringen. Tilläggssjukpenning utgår fn under 180 dagar i samband med havande- skap och barnsbörd, tidigast from 60 dagar före förlossningen. Då sjukpenningen upphör, vilket sker tidigast när barnet är 4 månader, bör det vara möjligt att få plats i förskola. [ de fall, då den hemmavarande föräldern börjar arbeta när barnet är sex månader, är det väsentligt att introduktionsperioden påbörjas tidigare, då någon av föräldrarna har möjlighet att vistas tillsammans med barnet i förskolan.
Eftersom frågan om nedre åldersgräns för intagning i förskola intimt hänger samman med barnets hela levnadssituation kommer en eventuell ändring av sjukförsäkringsbestämmelserna så att tilläggssjukpenning utgår under något förlängd tid inte att nämnvärt förändra nuvarande tillämp- ning av inträdesålder i förskola. (Se vidare kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan, avsnitt 3.1.) De yngsta barnens behov bör bäst kunna tillgodoses i förskolan i mycket små grupper om ca 4 barn, med egen personal som kan ägna god tid att varje barn och tillgodose dess individuella rytm vad gäller mat, sömn och lek. Eftersom barnen är i stort behov av stabila vuxenkontakter bör personalbyte så långt möjligt undvikas inom denna åldersgrupp.
Även I- och Z—äringar har mycket begränsad förmåga till kontakt med andra, i synnerhet med andra små barn. Barnet klarar inte att vara tillsammans med många andra barn och har fortfarande ett stort behov av en nära kontakt med ett fåtal vuxna, som kan ge trygghet, värme och stimulans. Stabil, varm vuxenkontakt är en förutsättning för fortsatt utveckling av tillit och självständighet som grund för barnets känslomäs- siga, sociala och tankemässiga utveckling. Även inom denna åldersgrupp är det därför väsentligt att personalbyte så långt möjligt undviks.
[ vårdsituationer är barnen i starkt behov av den vuxnes direkta hjälp och stöd ända upp i 2 l/2—3-årsåldern. Därefter kan alltmer klaras av sådana vårdsituationer som måltider, av- och påklädning samt toalett- bestyr på egen hand.
Den rörelsemässiga utvecklingen sker mycket snabbt under de tre första levnadsåren, varför varje barn bör ha gott om utrymme för att utvecklingen inte skall hämmas. Samtidigt som barnen utvecklas rörelse— mässigt tillägnar de sig vissa grundläggande begrepp om föremål, rum, tid och orsakssammanhang.
De första två levnadsåren är sålunda en period av intensiv inlärning/ut- veckling då en nära, kontinuerlig vuxenkontakt och de vuxnas förmåga att stimulera utvecklingen har särskilt stor betydelse för den fortsatta utvecklingen.
Förutom den stabila kontakten med ett fåtal vuxna kan det vara lämpligt att barn i denna ålder i viss utsträckning får umgås med äldre barn. Med hänsyn till småbarnens speciella vårdbehov samt känslomässiga och sociala utveckling bör det emellertid inte bli för många skiftande kontakter.
Konsekvensen blir att barn i åldern ca 1/2—2 l/2 är bör sammanföras i en småbarnsavdelning i anslutning till grupper för äldre barn. De yngsta barnen, som är i särskilt stor behov av en nära vuxenkontakt, bör bilda en egen grupp om 4 barn med egen personal och eget rum för samtliga funktioner (äta, sova, leka, skötas), så att barnen hela tiden kan se de vuxna omkring sig. De småbarn som lärt sig gå (från ca 1 års ålder) bör bilda en andra grupp inom avdelningen med 6 eller högst 8 barn. Består gruppen av 8 barn är det önskvärt att de yngsta barnen i gruppen har ständig tillgång till delvis avskilda vilplatser, dock inte rumsligt avskärma- de eftersom barnen fortfarande behöver ögonkontakt med de vuxna i gruppen. Det totala antalet barn i småbarnsavdelningens båda grupper blir således 4 + 6 eller 4 + 8 = allra högst 12 barn. Viss kontakt bör finnas mellan de båda grupperna liksom mellan hela denna avdelning och förskolan i övrigt.
Den individuella och nära vuxenkontakt som barnet behöver speciellt under denna period motiverar högre personaltäthet än i grupper för äldre barn. Barnet är i en känslig period av sin utveckling socialt, känslo-, rörelse- och tankemässigt. Därför bör personalen i småbarnsgruppen bl a ha goda kunskaper om barns utveckling och behov, samt ha goda förutsättningar att skapa emotionellt varm kontakt med barnen och ge barnen en känsla av tillit och trygghet. (Se vidare kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan.)
Även om småbarnen inte alltför ofta bör blandas med äldre barn, är det väsentligt att de regelbundet får besök av ett eller ett par äldre barn, och att de själva får besöka de större barnen, liksom att de även bör få viss kontakt med andra vuxna i förskolan än den egna personalen. Personalen i den egna lilla gruppen bör docksvara för tryggheten och stabiliteten i de kontakter barnet får i förskolan.
Överflyttning till nästa barngrupp sker lämpligen när barnen kommit en bit på väg i sin självständighetsträning. De bör tex kunna äta själva och åtminstone delvis kunna klara sina toalettbestyr på egen hand. Ensamleken bör ha utvecklats till bredvidlek och symbolleken börjat framträda (jfr kapitlen 4—5, Arbetssättet i förskolan). Detta brukar vanligen ske omkring 2 1/2 års ålder. Eftersom varje barn har sin speciella utvecklingstakt bör utvecklingsnivån snarare än åldern bli avgörande för när barnet bör flyttas till nästa grupp. Kontakterna med den nya gruppen bör ske successivt, så att barnet lugnt får vänja sig.
7.2.2 Barn i åldern 2 1/2—7 år
Barn i åldern 2 1/2—3 år har vanligen hunnit så långt i sin utveckling att de alltmer klarar vårdsituationerna utan hjälp av en vuxen och kan leka tryggt med andra barn utan att ha någon vuxen i omedelbar närhet. Den ökade förmågan till kontakt med andra barn gör att de alltmer har utbyte av att vara tillsammans med flera barn, även med barn i andra åldrar. Vanligen fungerar samvaron bäst i små, spontant bildade grupper där barnen i lekens form kan pröva och utveckla sin sociala förmåga. Barnen får dessutom allt större behov av att vidga sina erfarenheter genom allt rikhaltigare variation i upplevelser, aktiviteter och material.
Att barn i åldrarna 2 1/2--7 år får vara tillsammans i samma barngrupp - syskongrupp - innebär flera fördelar, bl a följande:
a. Barn utvecklas olika snabbt och utvecklingen hos ett och samma barn kan ha kommit olika långt på olika områden. ] åldersblandade grupper får varje barn stora möjligheter att finna kamrater på samma utvecklingsnivå, även om utvecklingen på något eller några områden är försenad eller störd, eller då barnet tillfälligt återgår till tidigare beteende- mönster, vilket gäller de flesta barn. Förhållandet gäller även tidigt utvecklade barn.
b. Barnen får vara tillsammans med jämnåriga samtidigt som de inom gruppen kan uppleva relationer med äldre och yngre barn, något som är av särskilt stor betydelse för barn som inte har syskon i hemmet. Syskon har också stora möjligheter att kunna vistas i samma barngrupp.
c. Åldersskillnaderna ger goda förutsättningar för ett variationsrikt kontaktmönster och dynamiskt känsloutspel i gruppen — en känsla av ”tillit till”, ”omtanke om”, ”ansvar för”, mer än konkurrens och ' rivalitet, som lätt kan uppstå i åldershomogena grupper.
d. Yngre barn lär av och imiterar äldre barn, inte minst vad det gäller språket och olika rutinaktiviteter (äta, klä på sig etc).
e. 1 och med att lekrnaterialet i åldersblandade grupper måste passa barn i olika utvecklingsstadier finns goda förutsättningar för att varje barn kan finna material som är lämpligt för den egna utvecklingsnivån — vilken för övrigt kan variera från område till område hos ett och samma barn.
f. Utvecklingsmässigt betingade behov och beteenden, såsom speciellt stort rörelse— eller självständighetsbehov, kommer inte att i särskilt hög grad prägla gruppen om åldersspridningen är någorlunda jämn.
g. Gruppstabiliteten ökas för barnen genom att de kan vistas 4—5 åri samma grupp, medan barn i åldersindelade grupper vanligen byter grupp — och därmed personal och lekutrymmen — ungefär vartannat år.
Endast en liten del av barnen lämnar gruppen under året, huvudsak- ligen barn som börjar skolan. Gruppen kommer därför alltid att till övervägande del bestå av barn som är väl hemmastadda i den.
h. Personalens arbetssätt blir mer varierat än i en homogen ålders- grupp, vilket personalen bör kunna uppleva som stimulerande och berikande.
Utredningen anser fördelarna med åldersblandade grupper — syskon- grupper -— för barn i åldrarna ca 2 1/2—7 år vara så stora att denna gruppsammansättning ingår i utredningens förslag till organisatorisk grundmodell (avsnitt 7.5.1). Utredningen räknar emellertid med att även andra organisationsmodeller skall kunna tillämpas. För den skull omfat- tar de olika exemplen på organisationsmodeller även åldersindelade grupper m m.
Samordning av två barngrupper — syskongrupper eller åldersindelade _ synes vara en fördel för barn i här nämnda åldrar (ca 21/2—7 år) eftersom barnen därigenom får flera barn och vuxna som de kan knyta an till. De får större utrymmen att vistas i och nås av ett större utbud av lekmaterial och aktiviteter. En samordning av detta slag kräver dock att de olika barngrupperna har såväl egna som gemensamma lekutrymmen
(egna hemvist och gemensam lekhall med områden för olika aktiviteter). På så sätt har barnen möjlighet till såväl viss avskildhet i de egna grupputrymmena som ökat utbud av kontakter och aktiviteter i de gemensamma utrymmena.
För barn i åldern ca 2 l/2-—7 år kan grupperna omfatta olika antal barn beroende på bl & barnens ålder och utvecklingsnivå, förekomsten av barn med särskilda behov eller av invandrarbarn som inte kan svenska, lokalernas rymlighet och utformning samt behovet av förskol— platser i bostadsområdet. Antalet barn per grupp kan — beroende på förhållandena — variera från 6 till 20. Med hänsyn till barnens sociala och känslomässiga utvecklingsnivå föreslås antalet inskrivna barn per grupp inte överstiga 20.
lnom heldagsförskolan (daghemmet) bör upp till 20 barn per grupp kunna tas emot i ålderblandade grupper medan antalet barn i åldersin— delade grupper måste avpassas efter barnens ålder — ju yngre barn, ju färre barn i grupperna. (Se organisationsmodell, avsnitt 7.5.1).
| deltidsförskolan beräknas högst 20 barn i grupper för 5- och 6—åringar och i grupper för 3- och 4-åringar beräknas antalet barn till 15.
Vid samordning av barngrupper i delvis gemensamma utrymmen — lekhall e (1 — och med delvis gemensam personal föreslås det sammanlag- da antalet barn i de grupper som har dagligt samröre med varandra vara högst 40.
F n tillämpas viss överinskrivning av barn utöver det fastställda antalet platser i heldagsförskolan. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar (nr 184 1965) bör överinskrivningen förbehållas katastroffall och begränsas till 20 % av det godkända antalet platser. Trots detta förbehåll har många kommuner genomgående tillämpat överinskrivning.
l utredningens förslag om antal barn per grupp avses antalet inskrivna barn. Det föreslagna barnantalet är beräknat med hänsyn till att viss frånvaro normalt förekommer. Överinskrivning utöver det angivna antalet barn per grupp föm [sätts således inte förekomma.
[ förskolor där överinskrivning fn tillämpas bör den i första hand avvecklas där utrymmena inom- och utomhus är trånga. (Jfr kapitel 13 Förskolans miljö.) I samtliga barngrupper är det väsentligt att personal- behovet beräknas i relation till antalet barn som vistas i förskolan och inte till ett eventuellt lägre antal godkända platser.
7.2.3 Barn med särskilda behov
Många barn har särskilda behov som det krävs speciella insatser för att tillgodose inom förskolans ram. Det kan gälla barn som har svårigheter av fysiska, psykiska, sociala, känslomässiga eller språkliga orsaker. Det kan också vara fråga om barn som i sin miljö löper risk att senare få svårigheter av olika slag. (Se kapitel 3, Samspelet bland människorna i förskolan och kapitel 16, Barn med särskilda behov.)
För de barn det här gäller är det speciellt angeläget att deras utveckling stimuleras från mycket tidig ålder. De bör därför så tidigt som möjligt få delta i förskolans verksamhet, om så anses lämpligt. Har barnet sådana svårigheter att förskolvistelse inte anses lämplig bör barn och föräldrar få
råd och vägledning om hur barnets utveckling kan främjas på annat sätt.
En väl uppbyggd uppsökande verksamhet med god information till barn- familjerna är en förutsättning för att alla barn med särskilda behov skall få möjlighet till förskolvistelse från tidig ålder. (_Se kapitel 19, Uppsökan- de verksamhet.)
1 och med att barnen kan ha mycket olikartade svårigheter och behov kan flera olika former av förskolvistelse bli aktuella. Lämpligheten av integrering i vanlig förskolgrupp bör i första hand undersökas, då denna förskolform torde ha många fördelar. Detta har närmare utvecklats i kapitel 3, Samspelet mellan människorna i förskolan och innebär i korthet följande:
a. Stimulans och träning av eftersatta funktioner ger bättre resultat ju tidigare de sätts in. Tidiga åtgärder kan förhindra att sekundära funk- tionshämningar uppstår. Förskolan tar i heldagsöppna grupper emot barn från spädbarnsåldern medan specialgrupper för barn med särskilda behov huvudsakligen tar emot barn över 4 års ålder.
b. Barn med särskilda behov/handikapp behöver tidig kontakt med andra barn för att känna att de accepteras och ingår i en gemenskap utanför hemmet. De behöver också få möjlighet att uppleva och imitera beteendemönstren hos icke handikappade barn.
0. För barn som inte själva har särskilda behov/handikapp är det en förmån att tidigt få konkreta erfarenheter av handikappade barn. De kan därigenom få en naturlig attityd till handikapp och konkret få uppleva att människan bakom ett handikapp är mer intressant än själva handikap- pet. d. Integrering i vanlig förskolgrupp innebär som regel att barnet kan få vistas i en förskola nära hemmet och tillsammans med grannskapets barn. Underlag för specialgrupper finns inte på alla orter och om sådan grupp finns kan avståndet dit vara stort.
Föräldrarna, specialist på barnets handikapp, personalen vid barna-, vårdscentralen (eventuellt annan läkare), handikappkonsulent och om möjligt även psykolog bör i tveksamma fall tillsammans ta ställning till om och på vilket sätt integration bör ske. Utgångspunkten bör därvid vara att se till vad barnet kan och vilka funktioner som särskilt behöver stimuleras, så att personalen får behövlig information för att kunna ge barnet adekvat omvårdnad och utvecklingsstimulans.
Visar det sig att integrering i förskolgrupp är lämplig, bör place— ringen i förskola noga förberedas med avseende på såväl den personella som fysiska miljön. Särskilt betydelsefullt är att personalen får det stöd och den hjälp den behöver så att attityden till barnet och dess behov blir naturlig och positiv. Vidare bör introduktionen av barnet och föräldrarna i förskolan ägnas stor omsorg. Under introduktionsperioden bör det kunna klargöras vilka särskilda resurser som förskolan behöver i fråga om personal, specialisthjälp, material m m.
Innebär barnets vistelse i förskolan att personalens arbetsuppgifter ökar bör personaltätheten omprövas. Eventuellt kan personell assistans vara behövlig för att barnet skall kunna vistas i förskolan. Ibland kan barngruppens storlek behöva minskas. (Se vidare avsnitt 7.3.2 och kapitel 16, Barn med särskilda behov.)
Specialutbildad personal såsom speciallärare, talpedagog, sjukgymnast bör anlitas vid behov. Den särskilda hjälp och träning som barnet får bör i största möjliga utsträckning ges inom förskolan i barnets kända miljö. Därigenom får förskolans personal insikt i hur träning och behandling går till och kan eventuellt efter hand överta en del därav.
Finns lekotek på orten bör förskolan samarbeta med detta så att såväl föräldrar som personal, då så är behövligt, kan få råd rörande speciell lekträning samt val av lekmaterial. Förskolan bör även få låna lämpligt lekrnaterial från lekoteket. Färdtjänst bör ordnas för de barn som p g a sitt handikapp är i behov av transport till och från förskolan.
Då placering i vanlig förskolgrupp inte anses lämplig kan andra mindre grupper eller specialgrupper komma i fråga. Vilken form av förskola som är mest lämplig måste avgöras från fall till fall. Följande slag av placering kan således bli aktuella:
]. Placering i vanlig förskolgrupp förordas i första hand om barnets särskilda behov kan tillgodoses i sådan grupp och placeringen är lämplig även för övriga barn i gruppen. Åldersblandade grupper (syskongrupper) bör vara speciellt lämpliga för barn med särskilda behov (om barnet lämpligen vistas i en grupp för barn över ca 2 1/2 år) eftersom skillnader— na utvecklingsmässigt är stora i gruppen. Hur många barn med särskilda behov som lämpligen bör ingå i en barngrupp måste avgöras från fall till fall allt efter svårigheternas art och grad. Barngruppen bör dock alltid till övervägande del bestå av barn utan särskilda behov.
2. Mindre grupper för barn med likartade svårigheter/handikapp, där icke handikappade barn integreras, bör anordnas i sådana fall då de handikappade barnen behöver speciell miljö eller speciella anordningar och hjälpmedel, som svårligen kan tillgodoses i en vanlig förskolgrupp. ] sådana grupper bör speciallärare anställas.
3. Specialgrupper för barn med svårigheter av grävare slag anordnas då integrering bland andra barn inte anses lämplig. Dessa grupper bör dock i möjligaste mån vara inrymda i samma byggnad som andra förskolgrupper så att ett visst samröre mellan de olika grupperna blir möjligt. Även i dessa grupper bör speciallärare tjänstgöra. Då så visar sig lämpligt bör barn i specialgrupp efter viss tid kunna överflyttas till grupper enligt 1 eller 2 ovan.
Under barnets hela förskolvistelse är det angeläget att dess utveckling noga följs av såväl förskolans personal som berörda specialister i nära samverkan med barnets föräldrar.
Barn med särskilda behov, som vistas i hemmet och av olika anled- ningar inte kan delta i förskolans verksamhet, bör på annat sätt få utvecklingsfrämjande hjälp. Detta kan ske bla genom hemvägledning, vilket innebär att handikappkonsulent eller tex förskolans personal ger föräldrarna råd och handledning hur de på olika sätt skall kunna stödja barnets utveckling. Lämpligt lekrnaterial utlånas och råd ges om materia- lets användning. Finns lekotek i hemmets närhet kan barnet och familjen ha kontinuerlig kontakt med detta. Lekotekets personal ger på likartat sätt som vid hemvägledning råd hur barnets eftersatta funktioner kan tränas och den allmänna utvecklingen främjas. Lekoteken svarar även för
utlåning av lämpligt lekmaterial.
Ofta upptäcks ett barns speciella svårigheter först sedan barnet börjat i förskolan. Även i sådana fall är det angeläget att orsakerna till barnets svårigheter utreds liksom möjligheterna att avhjälpa dern. Förskolans huvudman är ansvarig för att behövliga åtgärder såsom personalförstärk- ning, anlitande av specialister och anskaffning av lämpligt lekrnaterial vidtas i samverkan med personal och föräldrar samt berörd medicinsk, psykologisk och pedagogisk expertis. Skulle omplacering visa sig vara till fördel för barnet — tex i mindre barngrupp eller specialgrupp — bör en sådan noga förberedas.
Andra grupper av barn med särskilda behov som bör tillgodoses med likvärdig förskolverksamhet är barn på barnhem, sjukhus, handikapp- institutioner och i viss mån tillfälligt sjuka förskolbarn, som vårdasi hemmet. Se vidare kapitel 16, Barn med särskilda behov.
7.2.4 Hel- och deltidsvistelse i förskolan
Barnens behov av vistelsetid per dag är mycket olika. Barn med förvärvs- arbetande eller studerande föräldrar behöver omvårdnad under hela den tid föräldrarna är borta från hemmet, varför vistelsetiden ofta kan behöva omfatta 9— 11 timmar per dag. 1 de flesta fall är nuvarande öppethållande i förskolan tillräckligt (vanligen kl 6.30—19.00 måndagar—fredagar och kl 6.30—14.00 lördagar). Barn till föräldrar i vissa serviceyrken (inom restauranger, sjukhus 0 d) och med skiftarbete inom industrin blir dock inte alltid tillgodosedda. Längre öppethållande kan ibland vara nödvän- digt, för att dessa barn skall garanteras tillfredsställande omvårdnad medan föräldrarna arbetar. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 8, Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande.
För barn med hemarbetande förälder eller annan vuxen person i hemmet är en kortare vistelsetid per dag oftast tillräcklig. Att deltidsför- skolan (lekskolan) omfattar endast 3 timmar per dag beror främst på att två barngrupper per dag tas emot i samma lokaler och med samma lärare, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen. Undersökningar] tyder på att så kort vistelsetid ger mer begränsad effekt på barnens utveckling än en något längre daglig vistelsetid. Där så är möjligt bör därför vistelsetiden i deltidsförskolan på sikt förlängas från 3 till 4 eller 5 timmar per dag.
Speciellt för många barn med särskilda behov torde 3 timmars vistelse per dag vara otillräcklig, även om någon vuxen finns i hemmet. För dessa barn är det särskilt värdefullt att få delta i måltider och olika vårdsitua- tioner i förskolan. De kan dessutom behöva något längre tid än andra barn för att komma i gång med aktiviteter och för att bearbeta sina intryck. Som tidigare anförts är det särskilt angeläget att dessa barn så tidigt som möjligt får komma i åtnjutande av den utvecklingsstimulans förskolan ger. För att de barn som har särskilda svårigheter inte skall vara yngst i sin barngrupp och därmed få ytterligare handikapp i förhållande
' Arne Sjölund: Barnstugans effekt på barnets utveckling. (1969)
till övriga barn bör de lämpligen ingå i åldersblandade heltidsgmpper även om de inte har behov av heltidsvistelse. Det finns således två skäl till att barn med särskilda behov i första hand tas emot i den heltidsöppna förskolans åldersblandade grupper: dels behovet av längre daglig vistelse än 3 timmar, dels fördelen av att få kamrater som är både jämnåriga och äldre eller yngre än de själva.
Barn med föräldrar som förvärvsarbetar/studerar på deltid har i dag svårt att i förskolan få sitt behov av vistelsetid tillgodosett. Platsbristen i förskolans heldagsform gör att barn med heltidsarbetande/studerande föräldrar vanligen bereds plats i första hand. Mycket få förskolor öppna 5--»6 timmar/dag finns i landet. Barn i åldrarna 5—6 år som har deltidsarbetande föräldrar går ofta i förskola 3 timmar/dag men eftersom en deltidsarbetande förälder är borta från hemmet ca 4—6 timmar är vistelsetiden klart otillräcklig och kompletterande tillsyn behövs.
3-timmarsförskolan består till mycket stor del av fristående förskol- enheter med en lärare som tar emot två grupper om vardera 20 barn per dag. Vistelsetiden blir därigenom ganska läst och medger inte anpassning till barnens skilda behov. Samtidigt innebär denna förskolform svårig- heter för läraren att ensam kunna tillgodose 40 barn per dag och samverka med samtliga föräldrar. Dessutom har barnen i denna förskol- form som regel inga möjligheter att inom förskolan få umgås med barn i andra åldrar eller med flera vuxna.
Flera skäl talar således för att 3-timmarsförskolan så långt möjligt organiseras på annat sätt. På orter där så är möjligt bör en lämplig organisationsform vara att deltidsbarn ingår i förskolans heltidsgrupperi enlighet med nu gällande bestämmelser för s k gemensam barnstugeavdel- ning. Deltidsbarnen kan utgöra upp till en tredjedel av antalet barn. Vistelsetiden beräknas till 3—5 timmar men bör vid behov kunna utsträckas till 6 timmar, eller tillfälligt eventuellt mera. (Se vidare avsnitt 7.5.1 .)
integrering av deltidsbarn i heltidsgrupper innebär bl a följande förde— lar för barnen:
a. kontakt med barn i olika åldrar b. kontakt med flera vuxna c. större möjligheter till samvaro i smågrupper samt att välja aktiviteter inom och utomhus eftersom flera vuxna finns i gruppen
d. flexibilitet i den dagliga vistelsetidens längd vilket bl 3 kan ge utrymme för föräldrarna att arbeta eller studera på halvtid.
Eftersom det i de flesta kommuner råder brist på såväl heltids— som deltidsplatser och 3-timmarsförskolan ger möjlighet att med relativt begränsad personaltillgång nå ett stort antal barn torde det vara svårt att få till stånd en integrerad förskola, i vilken alla deltidsbarn kan inlemmas i heltidsgrupperna. De förskolor som byggts och utrustats för heltidsbarn behöver användas i första hand för dessa medan särskilda avdelningar eller förskolor får anordnas för deltidsbarn. Framförallt torde det vara svårt att i nya bostadsområden kunna ta emot samtliga deltidsbarn i heltids- grupper under de år, då antalet förskolbarn är som störst. Särskilda deltidsgrupper behövs därför med all säkerhet i betydande utsträckning
även fortsättningsvis.
En förlängd daglig vistelse i deltidsförskolan är i och för sig ett angelä- get önskemål. I den mån fristående förskolor behöver inrättas kan detta dock bli möjligt först på lång sikt då platsbristen oftast motiverar att två grupper per dag tas emot. Utredningen föreslår därför att när förbätt- ringar förbereds i deltidsförskolan dessa i första hand sker så att persona- len utökas med en avlönad medhjälpare.
För att barnen i deltidsgrupperna ändå skall få möjlighet till kontakt med barn och vuxna utanför den egna gruppen och för att personalen skall ha möjlighet till kontinuerlig samverkan med arbetskamrater bör man då så är lämpligt förlägga de särskilda deltidsgrupper som anordnas inom samma byggnad som heltidsförskolan. Lokalmässig samordning bör dock alltid vägas mot önskvärdheten av att förskolenheterna inte annat än undantagsvis bör ta emot mer än 70 barn samtidigt. Samordning av en syskongrupp och en avdelning med två 3-timmarsgrupper, enligt model- len med egna hemvist för grupperna och gemensam lekhall. anser utredningen inte vara lämplig, eftersom en sådan samordning skulle innebära alltför många kontakter för syskongruppens barn — 40 barn utom den egna gruppens barn = 60 barn totalt.
1 den mån fristående deltidsförskolor behövs för att täcka behovet av deltidsplatser bör förskolan av ovannämnda skäl ha viss anknytning till närliggande heltidsförskola och/eller andra deltidsförskolor eller even- tuellt lågstadium eller fritidshem för gemensamma personalkonferenser, gemensam planering m m. Där behovet av deltidsplatser är stort kan det vara lämpligt att den fristående deltidsförskolan består av två avdelningar
(= fyra grupper).
Deltidsplatser kan således anordnas på bl a följande tre sätt: [I Deltidsplatser integreras i heltidsgrupp där deltidsbarnen kan utgöra upp till en tredjedel av antalet barn. Vistelsetid 3—6 timmar/dag. El Särskilda deltidsgrupper anordnas i egna utrymmen inom heltidsför- skola eller eventuellt i anslutning till lågstadium. El Fristående deltidsförskolor, eventuellt med två avdelningar, anordnas för att täcka ett mer tillfälligt behov av deltidsplatser.
Deltidsförskolans öppethållande under året sammanfaller vanligen med grundskolans läsår om två terminer. Detta kan vara en fördel för familjer med både skolbarn och förskolbarn, i synnerhet om en förälder är hemarbetande och längre lov tillbringas på annan ort. Det kan även vara en fördel när förskolan är samordnad med grundskolans lågstadium elleri de fall man har gemensamma Skolskjutsar för förskol- och skolbarn.
Annan förläggning under året av förskolvistelsen bör dock kunna prövas. [ glesbygdsområden, där många barn färdas relativt lång väg till och från förskolan, skulle det kunna vara lämpligt att förlägga förskolåret på annat sätt än under grundskolans terminer. Vinterlovet skulle even- tuellt kunna förlängas och förskolvistelsen tex koncentreras till vår, sommar och höst.
Förskolor i glesbygdsområden kan även på annat sätt organisatoriskt behöva avvika från övriga förskolor. Det kan tex gälla förlängd vistelse per dag under färre dagar i veckan eller möjlighet att gå i deltidsförskola
flera år än vad som är vanligt i tätortskommuner. (Se vidare kapitel 18 Förskola i glesbygd.)
Barn i heldagsförskolan bör garanteras vistelse där under hela året, även under sommaren. [ de fall då tillräckligt behov inte finns av att hålla en förskola öppen sommartid bör någon närliggande förskola ta emot de barn som behöver förskolvistelse under den tid den egna institutionen är stängd. Omflyttningen bör noga förberedas så att barnen i förväg blir väl bekanta med sin nya miljö. Utflykter, badresor m m bör sommartid kun- na anordnas i samordning med parklek eller annan verksamhet för barn. Hur hel- och deltidsvistelse i förskolan kan organiseras på olika sätt fram- går ytterligare av organisationsexemplen avsnitt 7.5.
7.2.5 Planeringsmässiga aspekter på barngruppernas sammansättning
Det aktuella behovet av förskolplatser inom ett upptagningsomrade bliri viss utsträckning bestämmande för barngruppernas sammansättning. [ områden, där behovet av förskolplatser av olika anledningar är relativt litet, föreligger t ex inte alltid behov av så många förskolplatser som två samordnade syskongrupper med 15—20 barn per grupp innebär. l sådana fall kan det bli aktuellt med en mindre förskola omfattande en syskon- grupp och kanske en fritidshemsgrupp. I vissa fall kan förskolbarn och skolbarn bilda lagom underlag för en grupp.
1 de flesta tätbebyggda områden torde behovet av förskolplatser alltid vara så stort att underlag finns för två syskongrupper med 15—20 barn per grupp. [ hart exploaterade områden kan platsbehovet vara så stort att en större förskola med tex fyra syskongrupper, samordnade två och två, synes vara befogad. Lämplig storlek på förskolenheten torde i de flesta fall vara 50470 platser (småbarnsgrupp om högst 12 barn, två syskon- grupper om vardera högst 20 barn och eventuell fritidshems- eller deltids- grupp med högst 15—20 barn samtidigt närvarande). Då förskola i glesbygd behandlas närmare i särskilt kapitel berörs endast vissa organisatoriska frågor kortfattat i detta avsnitt. [ glesbygds- omraden kan _ som tidigare nämnts _ flera olika slag av gruppsamman- sättning komma i fråga. I vissa fall kan det tex vara lämpligt att inrätta en förskolgrupp inom skolans byggnad eller i dess närhet, så att gemensamma Skolskjutsar kan utnyttjas. Är antalet förskolbarn mycket litet kan en verksamhetsmässig integrering med lågstadiebarnen — med delvis gemensam personal, lokal och utrustning — vara en lämplig lösning. (Se vidare kapitel 18, Förskola i glesbygd.)
Resultat av pågående försöksverksamhet i glesbygdskommuner tyder på att barn inte gärna bör ha mer än en halvtimmes resväg till förskolan för att transporterna inte skall bli tröttande. En del barn kommer därmed att bo så avlägset att de inte regelbundet kan besöka förskola. Det blir då nödvändigt med andra former av förskolverksamhet än den traditionella, stationära verksamheten. Dels kan verksamheten pågå 2—3 dagar per vecka under ca 5 timmar per dag och en förskollärare tjänstgöra på två olika orter. dels kan en ambulerande förskola (buss, eventuellt båt i skärgården) fungera både som transportmedel för en del barn och som förskollokal.
Förutom att behovet av förskolplatser är olika stort i olika upptag- ningsområden, kan en relativt stor förändring av behovet ske även inom ett och samma bostadsområde. Som framgår av kapitel 20, Kommuner- nas planering för utbyggnad av förskolan är denna förändring särskilt markant under de första 15 åren.
En vanlig företeelse i nya bostadsområden är tex att platsbehovet för yngre förskolbarn är särskilt stort under de första åren efter inflytt- ningen. Det kan då vara svårt att i åldersblandade grupper få en någorlunda jämn åldersfördelning. Ingår många små barn i en åldersblan- dad grupp (syskongrupp), måste antingen mer personal anställas, antalet barn minskas eller gruppsammansättningen ändras tex genom att en särskild grupp under en övergångstid ordnas för en del yngre barn.
Om behovet av förskolplatser i bostadsområdet efter hand minskar, medan behovet av fritidshemsplatser ökar, kan det bli aktuellt att ändra befintlig samordning av två förskolgrupper (syskongrupper) enligt model- len med egna hemvistutrymmen och gemensam lekhall till en samordning av en förskolgrupp och en fritidshemsgrupp. Samordning av barn med så stora skillnader i utvecklingsnivå ställer dock stora krav på personal, lo— kaler, utelekmöjligheter och utrustning.
7.2.6 Gruppsammansättning i befintliga förskolor
] de flesta förskolor är barnen fn indelade i grupper efter ålder. En successiv övergång till syskongruppsmodellen bör vara möjlig i de flesta fall, men kräver i allmänhet mindre barngrupper än i förskolor som byggs så att lokalplaneringen direkt stödjer syskonprincipen. Enklast torde övergången till syskongruppsmodellen vara i förskolor med tre grupper för barn över 2 år. Dessa barn (8+12+15=35, eventuellt flera om över- inskrivning förekommer) kan då bilda två syskongrupper om ca 17 barn per grupp. Under förutsättning att de tre avdelningarna ligger i samma våningsplan och utrymmena ligger något så när samlade bör två avdel- ningar kunna fungera som hemvist för de båda syskongrupperna och den tredje avdelningen göras om till gemensam lekhall med olika aktivitets- områden.
Finns endast två — eller eventuellt fyra grupper — för barn över 2 år blir det svårare att erhålla gemensamma utrymmen för två syskongrup- per. Alla möjligheter till samröre och kontakt mellan grupperna bör dock tas till vara antingen åldersindelningen behålles eller syskongrupper inrättas. Finns tex lekkök och verkstad i två avdelningar kan ett lekkök och en verkstad användas i sin funktion för båda grupperna och de andra utrustas för andra aktiviteter, tex för laborativa lekar, miljöbygge och rollekar eller användas som musikrum eller bibliotek. Finns flera större rum per avdelning kan något av dem utrustas för gemensamma aktivite- ter. Även kapprum, våtrum och korridorer bör kunna utnyttjas för gemensam lek. Likaså bör förråd kunna fungera gemensamt för två eller flera grupper.
Småbarnsavdelningen bör kunna fungera ungefär som tidigare (4+6 barn) även om de äldre barnen bildar syskongrupper. Barnen bör dock vara kvar på denna avdelning tills de är ca 2 1/2 är.
Kunnig personal i behövligt antal är en förutsättning för att föreslagna mål och arbetssätt skall kunna förverkligas. Särskilt bör beaktas att personalen har lämplig utbildning och får kontinuerlig fortbildning för sitt arbetsområde, att personalbehovet beräknas med hänsyn till barnens behov och att personer, som på olika sätt kompletterar den vid förskolan anställda personalen, mer eller mindre fast knyts till förskolverksamheten för att bistå personal och barn i frågor av främst pedagogisk, psykologisk och medicinsk art. För att förskolan inte skall bli en isolerad enhet bör den även ha goda kontakter med det kringliggande bostadsområdet: med familjerna, olika yrkesgrupper, olika åldersgrupper och andra verksam- heter för barn och i viss mån även vuxna.
Personalens funktioner i förskolan har ingående behandlats i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan Och kapitlen 4—5 Arbetssättet i förskolan. Där har särskilt framhållits personalens betydelse som identi- fikations- och imitationsobjekt, som normgivare och som stimulansgivare.
Eftersom förskolans personal och föräldrarna tillsammans är ansvariga för barnens utveckling bör kontinuerlig samverkan ske. Det är även önskvärt att personalen på olika sätt kompletterar de vuxna som barnen är tillsammans med i hemmet. Många barn umgås tex mycket litet med män därför att familjen består av mor och barn eller därför att fadern ibland tar liten del i barnens vård och fostran. Det är därför angeläget för både pojkars och flickors känslomässiga utveckling att de i förskolan får umgås med inte bara kvinnor utan också med män.
Flertalet barn saknar även kontakt med äldre personer i hemmet, dels därför att den äldre generationen sällan bor tillsammans med barn och barnbarn, dels därför att bostadsområdena oftast är relativt åldershomo- gena. Det är därför en fördel om barnen i förskolan har möjlighet att vara tillsammans med även äldre personer. .
För att fungera väl som stimulansgivare bör personalen känna till såväl utvecklingsförloppet hos barn som hur inlärning sker och hur inlärnings- situationer kan utnyttjas med olika metoder och material. En förutsätt- ning för ett gott pedagogiskt arbete bland barnen är att personalen upp- lever arbetet som meningsfullt, bl a genom att arbetsinsatsens betydelse upplevs och kan sättas in i ett större sammanhang och genom att vars och ens kapacitet tillvaratas. Samarbetsformer som innebär gemensamma be- slut, att alla tar ansvar och att arbetsuppgifter fördelas efter intresse och personliga förutsättningar bör bidra till trivsel och mening i arbetet.
7.3.1 Personalens kvalifikationer Personal med direkt arbete bland barn
Om förskolans mål skall kunna förverkligas och det fria, anpassningsbara arbetssättet skall kunna genomföras på avsett sätt måste stora krav ställas på kvalifikationerna hos personal som arbetar bland barnen. Öppenhet och värme i förening med lyhördhet för barns möjligheter och behov har tillsammans med fortskridande personlig utveckling grundläggande betydelse. Till dessa personliga egenskaper mäste fogas kunskaper om
barns inlärning och utveckling, hur påverkan och attitydbildning sker, betydelsen av vuxenrelationerna i barnens miljö mm. Vidare behövs träning i att uppmärksamma och tyda den information av behov, utvecklingsnivå m m som barnens beteende ger och förstå att svara på denna information med lämplig stimulans eller andra lämpliga åtgärder. För att kunna samverka på ett meningsfullt sätt med föräldrarna m fl be- hövs kunskaper även i vuxenpsykologi.
De höga krav på lämplighet och yrkesskicklighet som måste ställas på personal med arbete bland barn i förskolåldrarna får till konsekvens att genomgången yrkesutbildning bör uppställas som krav för fast anställning vid förskola. Det är främst utbildning till förskollärare och barnskötare som kan komma i fråga. Beträffande de olika utbildningarna se kapitel 21 Utbildningskomplettering för förskolans personal.
Ungefär lika många förskollärare och barnskötare tjänstgör fn vid förskola i heldagsform med viss övervikt för barnskötare i avdelningar för späda barn. Med utgångspunkt från detta förhållande och möjlig tillgång på yrkesutbildad personal under de närmast framförliggande åren bör en jämn fördelning av förskollärare och barnskötare inom alla barngrupper eftersträvas, även i småbarnsgrupperna. Det bör då vara möjligt att kunna tillämpa det av utredningen föreslagna pedagogiska programmet för förskolan.
En framtida reformering av utbildningarnas innehåll och omfattning kan på längre sikt komma att inverka på sammansättningen av personal med pedagogiskt arbete i förskolan.
1 grupper med större antal barn med särskilda behov bör förskollärare med speciell utbildning anställas enligt de grunder som anges i kapitel 16, Barn med särskilda behov och avsnitt 7.3.2, Personalbehov inom försko- lan.
Pa grund av rådande brist på utbildad personal för förskolan bör olika möjligheter till kompletteringsutbildning av personer med annan för förskolarbetet värdefull utbildning prövas. Ett led i denna strävan är den l-åriga kompletteringsutbildningen av akademiker med minst två betygi ämnena psykologi, pedagogik och sociologi, som startat i februari 1972. Liknande kompletteringsutbildning för vissa lärargrupper, där överskott räder, kan vara en annan utväg att avhjälpa bristen på förskollärare.
Den utbildning av barnskötare som ordnas av arbetsmarknadsstyrelsen är en annan form av bristyrkesutbildning som bör kunna utökas så att personalbehovet vid förskolorna blir bättre tillgodosett.
Med hänsyn till kvalitén på förskolans verksamhet är det angeläget att utbildning av all personal som arbetar bland barn, är föremål för kontinuerlig kvalitativ översyn och att den byggs ut för att svara mot personalbehovet. Vidare bör möjligheter finnas till återkommande utbildning. Utbildningen bör också följas upp av kontinuerlig fortbild- ning för all personal i förskolan.
Vad gäller ekonomipersonal m ]? i förskolan har utredningen främst i kapitlen 4—5, Arbetssättet i förskolan påvisat att alla som medverkari arbete bland barn i förskolåldrarna direkt eller indirekt påverkar barnens utveckling. Det är därför viktigt att all personal som regelmässigt tjänstgör vid förskolinstitutioner erhåller viss grundläggande pedagogisk
utbildning utöver den utbildning som erfordras för de primära arbetsuppgifterna. Att så sker är angeläget även med hänsyn till utredningens förslag om att köket bör ingå som ett av lekhallens aktivitetsområden för de äldre förskolbarnen, där barn och vuxna kan arbeta tillsammans. De samarbetsformer som föreslås och som innebär att personalen fungerari arbetslag och gemensamt planerar arbetet och fattar beslut ger i sig viss internutbildning genom att personal med pedagogisk utbildning ingår i arbetslaget. Därutöver kan dock annan utbildning behöva genomföras i former som bestäms av förskolans huvudman i samråd med tillsynsmyndigheten och resp personalkategoriers fackliga organisationer.
Utredningens ställningstaganden vad det gäller personalens utbildning och fortbildning kan kort sammanfattas sålunda:
1. Grundutbildning
All personal som tjänstgör i barngrupperna bör ha grundläggande yrkesutbildning för sitt arbetsområde.
Den utbildning som i första hand kommer i fråga är förskollärarutbild— ning och barnskötarutbildning.
Med hänsyn till rådande tillgång på utbildade förskollärare och barnskötare bör en jämn fördelning av de båda personalgrupperna eftersträvas i samtliga barngrupper. Detta gäller även småbarnsgmpperna.
I grupper med stor andel barn med särskilda svårigheter bör speciallärare anställas.
2. Fortbildning
För att arbetssättet i förskolan skall kunna anpassas till nya rön av forskning och försöksverksamhet och för att personalen snabbt skall få kännedom om nya pedagogiska metoder och nytt arbetsmaterial bör utbildningen kompletteras med en kontinuerlig fortbildning för all personal i förskolan.
Fortbildningen kommer tillsammans med övriga utbildningsfrågor att behandlas i ett senare betänkande. Utredningen anser emellertid fortbildningen vara en så väsentlig fråga att början till en kontinuerlig fortbildning, s k utbildningskomplettering, föreslås redan i detta betän- kande. (Se kapitel 21, Utbildningskomplettering för förskolans personal.)
7.3.2 Personalbehov inom förskolan
Att personal finns i tillräcklig utsträckning är en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.
Personal måste finnas i sådan omfattning att varje barn får den individuella omvårdnad och stimulans det behöver för sin utveckling. Personalen måste dessutom ha tid för omsorgsfull planering av verksamheten, för samverkan med föräldrarna, för observationer av
barnen, för anskaffning av material och för andra förberedelser för barnens aktiviteter samt för kontakter av olika slag m m.
Vid beräkning av personalbehovet måste hänsyn tas till bl a följande faktorer:
de inskrivna barnens ålder och antal barn med särskilda behov
förskolans öppethållande den dagliga vistelsetidens längd för varje barn antal närvarande barn under olika tider på dagen
Även lokalernas och lekplatsens utformning och läge inverkar på personalbehovet. Olämplig rumsdisponering, verksamhet i flera vånings- plan eller eljest tungarbetade lokaler, avsaknad av egen lekplats etc gör att förskolan blir mer personalkrävande.
Som en konsekvens av det pedagogiska programmet och arbetslags- principen, som innebär att all personal deltar i planering och beslut som rör verksamheten och att samverkan sker på alla arbetsområden, anser utredningen att arbetsorganisationen bör utformas på sådant sätt att all personal har möjlighet att delta i planering av och förberedelser för verksamheten, i samverkan med föräldrar och andra, [ personalkonferen- ser av olika slag m m.
Barnstugeutredningen har i sitt förslag till organisation av förskolan, presenterat i diskussions-PM 1971, utgått från den personaltäthet som rekommenderas av socialstyrelsen i Råd och Anvisningar 163 1963 och som fortfarande gäller. Beträffande heldagsförskola (daghem) lyder rekommendationen: ”Frånsett ekonomipersonalen bör det finnas en anställd på 5 barn. Omfattar daghemmet även spådbarnsavdelning ökar personalbehovet till en anställd på 4 barn.” Rekommendationen innebär lägre personaltäthet 1971 än 1963, eftersom personalens arbetstid under mellantiden förkortats från 45 till 42 1/2 timma per vecka och öppethållandet förlängts med ca 1 timme per dag[ (= 5 timmar per vecka) vid ett flertal förskolor. Utredningen anser det dock vara möjligt att i huvudsak förverkliga det föreslagna pedagogiska programmet med den personaltäthet rekommendationen innebar 1971 under förutsättning att utredningens rekommendationer för samarbetsformer, lokalanvändning och utrustning följs.
Den arbetstidsförkortning för förskolpersonalen som trädde i kraft i januari 1972 innebär att arbetstiden reducerats från 42 1/2 till 40 timmar per vecka. För att den personaltäthet som socialstyrelsens rekommenda— tion innebar 1971 skall bibehållas även i fortsättningen bör de arbetstimmar som gått förlorade genom arbetstidsförskortningen 1972 kompenseras.
Detta innebär att bortfallet av arbetstimmar för 8 heltidsanställda bör kompenseras med en halv tjänst (8 x 2 1/2 = 20 timmar). För heldagsför- skolan innebär detta ungefår följande personalbehov (föreståndare inräknad):
[ Öppethållandet har utsträckts från kl 18.00 till kl 19.00.
Barn ca 1/2—2 1/2 är 2 anställda för 5 barn Barn ca 2 1/2—7 år ] anställd för knappt 5 barn (Se vidare organisationsmodellerna avsnitten 7.5.1—7.5.3.)
I deltidsförskolan beräknas enligt socialstyrelsens rekommendationer en förskollärare för 40 barn (2 x 20 barn). Som tidigare nämnts har en person svårt att ensam omsätta det pedagogiska programmet i två så stora barngrupper. (Jämförelse kan göras med lågstadielärare som svarar för högst 25 barn.) Utredningen föreslår därför att man successivt söker för- stärka personalen med en medhjälpare utöver den förskollärare som an- svarar för 20+20=40 barn. En möjlighet är att pröva att deltidsanställa dagbarnvårdare som medhjälpare. (Se även kapitel 12, Familjedaghems- verksamheten.)
Mer personal skulle naturligtvis gagna barnen i förskolan. Knappheten på utbildad personal gör emellertid att krav på högre personaltäthet i dagens läge skulle kunna äventyra en nödvändig utbyggnad av förskolan. Beträffande tillgång till och behov av utbildad personal hänvisas till kapitel 14, Förskolans utbyggnad. Av personalberäkningarna där framgår att knappheten på både förskollärare och barnskötare kommer att vara märkbar fram till 1980, även om utbildningskapaciteten ökar.
När barn med särskilda behov ingår igrupperna bör personalinsatsen ökas. Dessa barns speciella behov av stimulans, träning och rent personlig omvårdnad mäste tillgodoses genom att mer personal anställs inom grup- pen och genom att behovet av experthjälp tillgodoses. Utredningen förut- sätter att personaltätheten inom förskolan ökas så snart det innebär extra arbetsinsatser att tillgodose barn med särskilda behov. Personalbehovet måste prövas från fall till fall.
Behovet av barnvårdare som tar hand om tillfälligt sjuka barn i deras hem beräknas med hänsyn till att barn i genomsnitt är sjuka under ca 25 dagar/år, yngre barn flera dagar och äldre barn färre. Se vidare kapitel 9, Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn.
Nuvarande personaltäthet inom daghemmen motsvarar inte gällande rekommendation. 1970 var personaltätheten i genomsnitt för landet en anställd för 5,4 barn.l Vad en lägre personaltäthet än den rekommende- rade innebär under olika tider på dagen i fråga om antal barn per tjänst- görande vuxen i grupper med 15—20 barn framgår av bilaga 7.1 (återges efter detta kapitel).
Utredningen föreslår inget generellt styrmedel för att förverkliga per- sonaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna succes- sivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. ] ett läge med knappa resurser, såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att fö- reslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna, dvs i förskolor där barn med särskilda behov integreras. Det rör sig om barn med fysiska, psykiska, emotionella, sociala eller språkliga handikapp. ] kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att _ i
1 Barnstugor 1969/70, SM S 19725.
likhet med vad som gäller i grundskolan — ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns be- hov.
Hela det pedagogiska program som utredningen föreslår, torde inte kunna förverkligas inom ramen för dagens personaltäthet. Barnen kan få för liten kontakt med och stimulans av vuxna. Planeringstid Och observa- tionstid kan bli knapp. Arbetet kan bli alltför inrutat etc. Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt, så som är vanligt vid intro- duktion av nya reformer. I kapitlen Arbetssättet i förskolan ges förslag till arbetsuppläggning, som torde underlätta arbetet även vid en lägre per- sonaltäthet än den av socialstyrelsen rekommenderade. De förslag till ut- formning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbets- möjligheter för personalen i kommuner med låg personaltäthet än tradi- tionella lokallösningar.
7.3.3 Män i förskolan
Förskolans personal består nästan uteslutande av kvinnor. Samma förhållande råder på grundskolans lågstadium och till stor del också på mellanstadiet. Detta är allvarligt med tanke på att många barn också i hemmet saknar möjligheter till manlig identifikation. Dessutom torde det förhållandet att enbart kvinnor tar hand om små barn befästa traditionellt könsrollstänkande och könsrollsfördomar hos barnen. Om inte barnen från tidig ålder får uppleva att både män och kvinnor tar del i vård och fostran av små barn och fullgör samma arbetsuppgifter torde det vara svårt att få en attitydförändring till stånd. Utredningen anser det därför angeläget att pröva olika sätt att få manlig personal till förskolan och att den manliga personalen har samma arbetsuppgifter som övrig per- sonal.
Sedan 1970 pågår försök med könskvotering vid intagning av elever till förskolseminarierna. Denna åtgärd har bidragit till att fler män än tidigare deltar i förskollärarutbildningen. Hösten 1971 antogs 62 manliga elever av totalt 1 100 vid seminarierna och våren 1972 22 av totalt 1000. Könskvoteringen måste betraktas som en kortsiktig lösning som bör åt- följas av andra åtgärder.
i avsikt att bla utbilda manlig personal till förskolor och fritidshem har arbetsmarknadsstyrelsen såsom bristyrkesutbildning anordnat tre barnskötarkurser under 1970 och 1971. Den första kursen anordnades för enbart manliga elever. [ de båda andra kurserna var ungefär hälften av eleverna män. Varje kurs omfattade 16 elever. Större delen av deltagarna har efter utbildningen tagit anställning i förskolor. Beslut har fattats om att fyra liknande kurser skall anordnas under 1972. För att minska bristen på barnskötare och få mer manlig personal i förskolorna bör denna utbildning utökas. Möjligheterna att ordna andra former av vuxenutbildning för att få utbildad manlig personal till förskolverksam- heten bör undersökas.
[ Malmö har sedan ett par år tillbaka vapenfria tjänstepliktiga beretts anställning i förskolor efter genomgång av en introduktionskurs på ca 3 veckor. 4 eller 5 vapenfria tjänstepliktiga per år har på detta sätt fått sin
tjänstgöring förlagd till förskola. Liknande kurs planeras i Sundsvall 1972.
Möjligheterna att utvidga denna verksamhet begränsas dock av gällande praxis för placering av de vapenfria tjäntepliktiga. l vapenfrila- gen anges att de tjänstepliktigas tjänstgöring skall vara betydelsefull för samhället. Speciellt nämns brandtjänst inom civilförsvaret, reparations- tjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket, tjänst inom hälso— och sjukvård samt ekonomi— eller expeditionstjänst inom statlig eller kommunal förvaltning. Praxis har varit att dessa områden fylls i den ordning de nämns, varför endast ett fåtal av de ca 500 värnpliktiga som årligen beviljas vapenfri tjänst kommit i fråga för verksamhet bland barn.
Frågor rörande vapenfri tjänst behandlas emellertid inom socialstyrel- sen där man undersöker möjligheterna till tjänst inom hälso- och sjukvård samt social- och barnavård. inom arbetsmarknadsstyrelsen gör man samtidigt en översyn av den introduktionskurs som föregår placering inom social- och barnavårdssektorn.
Även om introduktionskursen varit mycket kort och den sammanlagda tjänstgöringstiden begränsad till 540 dagar har erfarenheterna av försöken varit goda. Utredningen anser det därför önskvärt att vapenfria tjänstepliktiga får ökade möjligheter att efter lämplig utbildning tjänstgöra i förskola.
1 Göteborg pågår sedan januari 1972 försök med beredskapsarbete inom förskolan. 25 män i olika åldrar och med olika yrkes- eller studiebakgrund tjänstgör inom förskolans heldagsform i en första etapp under 4 månader. Arbetsuppgifterna är mycket skiftande med hänsyn till respektive persons intressen, lämplighet och tidigare sysselsättning. För att få mer manlig personal vid förskolorna bör olika möjligheter att anställa män beaktas när personal anställs. De samarbetsformer och det arbetssätt i förskolan som utredningen föreslår innebär bla att ekonomipersonalen kommer mer i kontakt med barnen än tidigare och ingår i arbetslag med övrig personal. Det är därför angeläget att män anställs likaväl för hushålls- och lokalvårdsarbetet som för andra arbetsuppgifter i förskolan. Även den personal som tjänstgör vid flera förskolor — barnläkare, barnsjukskötare, barnpsykologer, pedagogkonsu- lenter, speciallärare, tolkar m fl bör delvis bestå av män. . Svårigheterna att få manlig personal till yrken som innebär arbete bland små barn och till vårdyrken överhuvudtaget torde ha många orsaker. Två skäl, som säkerligen väger tungt, är att lönerna inom dessa yrken är relativt låga och att dessa yrken traditionellt betraktas som typiskt kvinnliga. Även om det senare skälet inte är fullt så markant som tidigare krävs stora insatser i samhället — redan i förskolan och senare inom skolan för att åstadkomma en attitydförändring, så att ungdomar väljer yrke efter intresse och lämplighet och inte utifrån traditionellt könsrollstänkande. En lönesättning som bättre tillgodoser dem som arbetar i vårdyrken skulle givetvis underlätta ett friare yrkesval.
7.3.4 Personal som fungerar för flera förskolor
I varje barngrupp finns barn med olika bakgrund och olika förutsätt- ningar och med olika beh0v som bör tillgodoses. Beteendestörningar är relativt vanliga redan i förskolåldern och barn med handikapp av olika slag kommer i relativt stor utsträckning att ingå i förskolgrupperna. Om personalen skall kunna tillgodose varje barns behov, måste den ha stöd och hjälp av personer som besitter djupare kunskaper och större erfarenheter i främst pedagogiska, psykologiska och medicinska frågor. För den skull bör pedagogkonsulent, barnspykolog och/eller kurator, barnläkare och barnsjukskötare knytas som rådgivare till förskolorna.
Pedagogkonsulenter bör fungera som pedagogiska råd— och stimulans- givare för personalen vid förskolorna. En pedagogkonsulent bör kunna svara för ca 15—20 förskolor. Eventuellt kan han/hon svara för ett mindre antal förskolor och dessutom ha visst pedagogiskt ansvar för ett antal familjedaghem. Se vidare kapitel 23, Förskolverksamhetens yttre organisation.
Barnpsykologer och kuratorer för förskolverksamheten finns i ett mindre antal kommuner. Erfarenheterna av deras verksamhet är goda och det är angeläget att psykologverksamheten snabbt byggs ut. 1 mindre kommuner torde befintlig skolpsykolog kunna Svara även för förskolverk- samheten. Psykologen bör i första hand arbeta genom personalen för att på så sätt nå så många barn som möjligt. Psykologens roll och arbetsuppgifter behandlas i kapitel 3, Samspelet mellan människorna i förskolan, kapitel 10, Fysisk och psykisk hälsovård och kapitel 19 Uppsökande verksamhet.
Specialutbildad personal bör knytas till förskolverksamheten för att barn med särskilda behov skall kunna tillgodoses inom förskolan och där få behövlig stimulans, träning och behandling. Den personal som kan komma i fråga är bl a specialiserade läkare, talpedagoger, sjukgymnaster, speciallärare. Dessa specialister bör arbeta tillsammans med och så långt möjligt genom personalen, dels för att personalen skall få vidgade kun- skaper på respektive områden och därigenom förbättrade möjligheter att tillgodose barnen, dels för att specialisterna på detta sätt når ut till flera barn. Även föräldrarna bör så långt möjligt ta del av specialisternas arbete för att barnet även i hemmet skall kunna få stöd och hjälp av föräldrarna. (Se vidare kapitel 16, Barn med särskilda behov.)
För att barn, vilkas föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, skall garanteras god omvårdnad även när de är sjuka, bör barnvårdare anställas i sådan utsträckning att det täcker behovet av sjukomsorg i hemmet. Barnvårdare bör ha anknytning till en eller ett par förskolor och kunna anlitas även för att ta hand om barn i förskolan under insjukningsdagen och sedan de återkommit till förskolan efter sjukdom men fortfarande är i behov av extra lugn miljö inomhus. Barnvårdarna bör också kunna tjänstgöra inom förskolan — och eventuellt även inom annan barnverk- samhet — under tider då barnen i förskolan är friska. (Se vidare kapitel 9, Omvårdnad orn tillfälligt sjuka barn.)
För att verksamheten vid förskolorna skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt krävs att personalen är fulltalig. All personal i
heltidsförskolans grupper har enligt utredningens förslag schemabunden arbetstid — avlösare förekommer inte och även föreståndaren förutsätts arbeta viss tid i barngrupp. Personalkapaciteten kommer därigenom till maximal användning men organisationen blir känslig för oplanerad personalfrånvaro. På samma sätt som är vanligt inom andra verksamheter bör förskolan ha en smidig vikarieorganisation, som innebär att vikarie snabbt kan anskaffas när personal p g a sjukdom eller annan anledning inte kan tjänstgöra. Som vikarier bör i första hand förskollärare och barnskötare anlitas. Då vikarier med denna utbildning inte finns att tillgå bör bl a lediga barnvärdare eller dagbarnvådare kunna anlitas.
7.3.5 Personalens samarbete
Ett väl fungerande samarbete mellan de anställda i förskolan är en förutsättning för att personalresurserna maximalt skall komma verksam- heten till godo. Genom att samarbetet påverkar såväl den individuella arbetsinsatsen som dennas möjligheter att på ett lämpligt sätt bidra till den gemensamma arbetsinsatsen är det angeläget att skapa samarbets- former som verkar utvecklande på arbetssättet och som tillvaratar vars och ens kapacitet.
En förutsättning för att personalen skall kunna vidareutvecklas och göra en god insats i arbetet är att den känner trivsel och arbetsglädje samt upplever att arbetsinsatsen har betydelse och mening i ett större sammanhang. Samtliga anställda bör därför få ordentlig inblick i verksamhetens mål och syfte och i det pedagogiska arbetssättet bland barnen. Samarbetsformer som innebär att personalen gemensamt diskuterar olika spörsmål, gemensamt fattar beslut och delar ansvar bör främja såväl trivsel och intresse för arbetet som arbetets kvalitet.
En väsentlig uppgift för förskolan är att lägga grunden till att barnen så småningom utvecklas till att kunna samarbeta med andra människor. Den viktigaste inlärningskällan i detta avseende utgör de vuxna i barnens omgivning, eftersom bamen lär av de vuxnas sätt att samarbeta, fatta beslut och ta ansvar för sina beslut. Personalens samarbete är därför av största betydelse för barnens sociala fostran. En konsekvens av detta blir att barnen successivt får ökade möjligheter att delta i de vuxnas samarbete genom att ge synpunkter, delta i beslut och få ta ansvar för fattade beslut.
All personal inom förskolan kommer således genom sitt beteende gentemot barnen, varandra och andra personer att påverka barnen. Allai förskolan har därmed uppgifter av pedagogiskt slag och behöver samverka med varandra även på det pedagogiska området. Detta gäller även köks- och Städpersonal mfl som traditionellt inte ansetts ha pedagogiska uppgifter i förskolan.
Förutsättningar för att personalens gemensamma arbetsinsats skall på bästa möjliga sätt främja barnens utveckling är således bl a:
att personalen upplever sin arbetssituation på ett positivt sätt: känner trivsel, glädje och mening i arbetet och känner att det egna arbetssättet utvecklas
att vars och ens kapacitet # kunskaper, erfarenheter, förmåga, intresse, talang m m — tillvaratas för att berika verksamheten och att all personal har del i ansvaret för förskolans verksamhet
att samarbetet mellan personalen karaktäriseras av generositet och öppenhet, att svårigheter gemensamt diskuteras och åtgärdas för att kun- na minskas eller elimineras, att man söker lösa konflikter
att barnen får uppleva hur de vuxna samverkar, övervinner svårigheter, löser konflikter så att barnen kan få en modell för hur de själva kan samarbeta med andra, hur konflikter kan lösas etc.
Förutsättningarna för ett mera utvecklat samarbete mellan personalen i befintliga förskolor har som regel varit mycket begränsade. l deltidsförskolan med en lärare och två barngrupper per dag saknas helt förutsättningar för vuxensamverkan om medhjälpare inte finns. Med den personalbrist som ofta råder inom daghemmen har möjligheterna till samverkan inom de oftast åtskilda barngrupperna också varit små. Av de 2—3 personer som i regel anställs per barngrupp får en ofta tjänstgöra ensam i barngruppen under en stor del av dagen. Den av utredningen skisserade modellen med två samordnade syskongrupper ger däremot goda möjligheter till samarbete Och förutsätter dessutom att samarbete förekommer.
Olika samarbetsformer kan vara lämpliga i olika sammanhang. Vissa personer fungerar bättre i ett mer Spontant och ostrukturerat samarbete, medan andra föredrar mer fasta samarbetsformer. Förskolornas storlek och organisation kan även påverka hur samarbetet läggs upp. Alla insatser för att utveckla samarbetsformerna bör därför präglas av hänsyn till personalens önskemål och förutsättningar samt förskolans organisation. Utredningen vill för den skull inte föreslå en fixerad modell för hur samarbetet bör fungera utan ger endast exempel som ledning för hur samarbetet kan läggas upp.
För att samarbetet inte skall bli alltför ostrukturerat eller tungrott föreslår utredningen att personalen samarbetar i arbetslag om 344 personer. I varje arbetslag bör minst en förskollärare ingå.
Arbetslag kan bildas för olika ändamål. Det blir naturligt att personal som gemensamt arbetar med en barngrupp bildar ett arbetslag, liksom personal, som arbetar i lekhall eller med ekonomifunktioner, kan ha anledning att bilda arbetslag. Fasta arbetslag bör vara det normala men arbetslag eller arbetsgrupper kan även bildas för tillfälliga syften som att genomföra ett aktivitetsprogram eller att utrusta ett aktivitetsområde. Likaså kan representanter från olika arbetslag bilda en arbetsgrupp rörande arbetsområden som berör större delen av eller hela förskolan. [ arbetslag kan ingå såväl vuxna som barn.
Beträffande arbetslagens befogenheter, måste ganska stora variationer förutsättas. Det är synnerligen väsentligt att all personal i förskolan gemensamt försöker klarlägga respektive arbetslags ansvarsområde samt besluts- Och verkställandebefogenheter. Vidare är det av stor vikt att all personal är införstådd med behovet av att kontinuerligt ompröva dessa befogenheter.
En viktig del av arbetslagets funktion är att söka uppnå en arbetsfördelning som tar sikte på varje medlems speciella kapacitet. lnom
arbetslaget söker man utröna de intressen Och färdigheter hos medlem- marna som kan komma verksamheten till del. Därefter kan arbetsfördel- ning ske liksom klargörande av i vilka avseenden arbetslaget eventuellt kan behöva kompletteras.
För att klara av de diskussioner och det arbete som antytts ovan är det nödvändigt att arbetslagets medlemmar är öppna och generösa gentemot varandra. Detta är en förutsättning för konstruktivt givande och tagande av positiv och negativ kritik liksom för demokratisk samverkan avseende saväl planering, beslut och verkställande som ansvarstagande för det var och en gör.
Medlemmarna i arbetslaget bör dagligen konferera med varandra om aktuella spörsmål rörande barnen och verksamheten och minst en gängi veckan ha en mer ingående diskussion om och planering av arbetet. För dessa diskussions— och planeringsträffar bör barnfri tid kunna tas i anspråk och de bör till övervägande del kunna förläggas mitt på dagen, då all personal är i tjänst och barnen har en vilstund. (Se bilaga 7.1). Vissa sammankomster bör doek förläggas till kvällstid, så att all personal Och även föräldrar kan delta i diskussioner, planering och beslut som rör hela förskolan.
Vad arbetslagen närmare kan ha anledning att diskutera, planera och utföra kommer att växla från arbetslag till arbetslag, beroende på medlemmarnas speciella arbetsområde, arbetslagets befogenheter på olika områden mm. Här kan därför endast ges exempel på några områden som kan bli aktuella att behandla vid arbetslagskonferenser:
a. planering av olika aktiviteter för barnen under den närmaste tiden b. material— och utrustningsbehov, lokaldisponering c. planering och förberedelser för studiebesök och utflykter, utbyte med andra verksamhetsområden, t ex bibliotek, lekpark, museum, arbets- platser
d. uppläggning av arbetet med barnen utifrån observationer; olika in- satser för enskilda barn
e. samarbetet med föräldrarna f. samarbetet med lågstadiet g. utarbetande av förslag till arbetsschema och utnyttjande av barnfri tid.
Värdet av personalens samarbete torde ytterligare höjas genom att föräldrarna — på likartade villkor som personalen — får delta i en del diskussioner och i utformning av förskolans verksamhet och miljö. Därigenom kompletteras personalen på ett värdefullt sätt, föräldrarna får uppleva att de fyller en viktig funktion och tar visst ansvar för förskolans verksamhet och barnen kan få känna en nära och naturlig anknytning mellan hem och förskola.
För personal i befintliga förskolor bör en successiv övergång till arbetslagsmodellen vara möjlig, såväl om förskolans barngrupper är ålders- indelade som om åldrarna är blandade. För att samverkan mellan per— sonalen över barngruppsgränserna skall bli verkligt meningsfull bör dock samröre mellan grupperna förekomma och vissa gemensamma lekutrymmen finnas. Där så inte skett tidigare bör det kunna vara en
lämplig början att i mindre personalgrupper diskutera verksamhetens uppläggning, materialanskaffning, mm för att så småningom utöka samverkansområdet till att omfatta diskussioner och planering kring barnens behov och aktiviteter, personalens arbetsuppgifter, utformning av förskolans organisation och miljö, föräldramedverkan m m.
Att det kan vara förenat med stora svårigheter att direkt övergå från nuvarande samarbetsformer till ”arbetslagsmodellen” torde vara uppen— bart, i synnerhet som utbildningen gett liten träning i samverkan av detta slag. Det är därför väsentligt att ambitionsnivån Och utvecklingstakten för samarbetet utformas på ett sätt som passar personalen på respektive förskola. Var och en av de anställda bör få uppleva alla steg i ökad samverkan som en vidareutveckling.
7.3.6 Föreståndarens arbetsuppgifter
En viss förändring av föreståndarens hittillsvarande arbetsuppgifter är en förutsättning för de samarbetsformer som föreslagits.
Föreståndaren är vanligen den av de anställda som vid sidan av sin utbildning har största erfarenheten av pedagogiskt arbete bland barn. Föreståndarens kapacitet torde därför bäst tas till vara om hon/han vid sidan av de arbetsledande uppgifterna direkt kan delta i arbetet bland barnen. Administrativa uppgifter som nu åvilar föreståndaren bör därför så långt möjligt övertas av den centrala förvaltningen i kommunen. En del av nuvarande föreståndaruppgifter kan lämpligen skötas av annan perso- nal inom förskolan.
Administrativa arbetsuppgifter som med fördel sköts inom förvalt- ningens kansli är bl a följande:
Mottagning av anmälningar till förskolan Intagning av barn i samråd med pedagogkonsulent och förskolans
personal
Uträkning och inkassering av föräldraavgifter
Bokföring
Stor del av upphandlingen (större inventarier, lekmaterialköp som kan planeras i förväg, stor del av förbrukningsmaterialet) i samråd med
förskolans personal.
Personal inom förskolans olika barngrupper kan lämpligen sköta följande:
Anteckning av barnens närvaro och frånvaro Kontakter med barnens föräldrar, berörda specialister m fl Kontakter inför besök, utflykter o d Inköp av arbetsmaterial.
Föreståndarens arbetsuppgifter skulle därmed i huvudsak bli följande: Fungera som arbetsledare (huvudansvarig för den pedagogiska och organisatoriska verksamheten, personalens trivsel, samarbetsformer för personal och föräldrar, konferenser, kosten i förskolan m m) Vara huvudansvarig för förskolans egendom, ekonomi och administra- tion
Vara kontaktperson med huvudmannen, andra lokala myndigheter och allmänheten.
Därutöver bör föreståndaren ingå i olika arbetslag och arbeta bland barnen i barngrupp. ! vilken utsträckning föreståndaren har möjlighet att direkt delta i arbetet bland barnen beror på förskolans storlek. I vissa fall kan det vara lämpligt att föreståndaren i stället för att tjänstgöra i barngrupp fungerar som pedagogisk ledare även för kringliggande familjedaghem eller annan verksamhet för barn i bostadsområdet. [ sadana fall måste dock annan personal anställas vid förskolan motsvaran- de den tid som föreståndaren ägnar sig åt annan verksamhet.
I de organisationsmodeller som presenteras senare i detta kapitel förutsätts att föreståndaren arbetar ungefär halvtid i barngrupp.
7.3.7 Samarbete föräldrar _ personal
Hemmet och förskolan är de miljöer barnen huvudsakligen vistas i. Därför är det väsentligt att barnen känner sig hemmastadda och trygga i bada miljöerna, att det finns ett klart samband mellan dem och att normer och värderingar i hem och förskola är något så när samstämmiga. Bästa förutsättningen härför är att kontakterna mellan föräldrar och personal präglas av ömsesidig tillit och respekt. Sambandet hem-förskola bör även stärkas genom att barnen får uppleva hur föräldrar samarbetar med förskolans personal och på olika sätt deltari förskolans verksamhet.
För att förskolan på lämpligt sätt skall kunna fungera som komplement till hemmen bör föräldrarna få framföra synpunkter på verksamhetens och miljöns utformning samt ge vägledning rörande det egna barnets behov och vilken individuell handledning det kan behöva etc.
Det är därför naturligt att föräldrarna blir väl insatta i förskolans verksamhet, att de får vara med och utforma den och ha viss inverkan på dess kvalitet. Föräldrarnas medverkan härvidlag bör kunna medföra variation i miljöutformning och programuppläggning, vilket inom vissa ramar är eftersträvansvärt.
Samverkan mellan föräldrarna och personalen bör kunna ske inom samrådsgrupper i förskolan. Föräldrar och personal inom varje barn- grupp/avdelning bildar en sådan samrådsgrupp. Representanter för dessa samrådsgrupper kan sedan bilda en samrådsgrupp för hela förskolan. I dessa ingår såväl föräldrarna som personalen. Om föräldrarna så önskar kan man i förskolan bilda en eller flera arbetsgrupper bestående av föräldrar, personal och barn. Dessa arbetsgrupper kan ha speciella uppgifter och tex arbeta fram olika förslag som rör verksamheten eller miljön och som sedan diskuteras tillsammans med övriga berörda. Sådana frågor kan tex vara användning av lokaler och därmed påföljande förändringar, förbättringar av lekredskap till utelekplats, anskaffning av lekmaterial, ändrad åldersammansättning i grupperna.
Samråds- och arbetsgrupper kan vara en väg för att ge föräldrarna viss möjlighet att bli delaktiga i verksamhetens utformning. För att undvika att endast ett fåtal på detta sätt får tillfälle att i arbetsgrupper samverka
med personalen och påverka förskolans verksamhet kan det vara lämpligt att dels ha flera arbetsgrupper, dels viss successiv omsättning av medlemmarna i de olika grupperna.
För att föräldrarnas åsikter i olika fragor även skall nå huvudmannen och kunna påverka behandlingen av olika förskolfragor bör föräldrarna vara representerade i vissa sammanhang da personal och huvudman har kontakt med varandra. Bl a kan huvudmannen vara representerad i förskolans samrådsgrupp.
Föräldrar som förvärvsarbetar eller strrderar fär utöver förvärvsarbete. studier och omsorger om hemmet och familjen liten tid över för insatser i förskolan. Det kan därför stöta på stora svårigheter att i daghemmen förverkliga en medverkan av föräldrarna i den utsträckning som här skisserats. Personalen bör därför varsamt orientera sig i föräldrarnas villkor och försöka nå var och en utifrån deras speciella förhållanden. Personalen bör vidare på olika sätt söka underlätta för föräldrarna att delta i någon form av samarbete. Det bör därför finnas flera olika former av samverkan så att varje förälder kan finna en passande form som gör att alla kan delta i något samarbete.
Utgångspunkt för samarbete föräldrar—personal är perioden för barnets introduktion i förskolan. Under denna tid har föräldrar. barn och personal goda möjligheter att lära känna varandra, barn och föräldrar blir hemmastadda i miljön och föräldrarna blir insatta i personalens arbetssätt. Redan vid första kontakten med förskolan är det angeläget att föräldrarna känner sig väl mottagna och accepterade av personalen och att de får klart för sig att de alltid är välkomna i förskolan när de har tid och lust. De bör få veta att det är en fördel om de deltar i verksamheten bland barnen men att de ocksa är i sin fulla rätt att koppla av när de är'i förskolan och att de förutom kontakten med barn och personal också har möjlighet att träffa andra föräldrar. För den skull bör de ha tillgang till nagot utrymme i förskolan där det finns bekväma sittplatser. tidningar och böcker m in.
En förutsättning för att föräldrarna skall känna sig accepterade och välkomna i förskolan och känna behov av samverkan är att personalen har känsla för och kunskaper om farrriljernas eventuella problem och för- står föräldrarnas situation och uppfattar sin egen roll i samarbetet.
Att olika slag av information när alla föräldrar är en annan förutsättning för att ett gott samarbete etableras. Det gäller såväl information om förskolans syfte och verksamhet som föräldrarnas och personalens rättigheter och skyldigheter samt fortlöpande information om verksamheten. Förutom den information föräldrarna får under introduktionsperioden och vid kontakterna när barnen lämnas och hämtas bör de kontinuerligt informeras om förskolan och verksamheten. lnforrnationen kan till viss del vara skriftlig för att nå alla men måste da vara enkelt och okonventionellt framställd. För belysning av vissa frågor bör personal, barn och föräldrar tillsammans kunna sammanställa aktuella information på stencilerade blad e d om vad som händer i och kring förskolan.
För att all information skall nå även föräldrar som inte talar svenska bör tolk anlitas för muntlig information. Skriftlig information bör ges på
Vid det fortsatta samarbetet mellan föräldrar och personal bör försöksverksamhet igångsättas för att ge vägledning om lämpliga samarbetsformer. Här ges endast några exempel på samarbetsformer, som kan variera och vidareutvecklas allt efter förhållandena i resp förskolor. [:l ”Öppet hus" på eftermiddagen när föräldrarna hämtar barnen (eller
eventuellt på lördagen). Nagon förtäring. tex enkel måltid eller kaffe, ordnas av personal, barn och de föräldrar och syskon som kan hjälpa till. C] Föräldrarna inbjuds att delta i personalens konferenser då man diskuterar sadana spörsmål som föräldrarna bör få ge sina synpunkter på. D Hir'äldranzöten, vilkas innehåll och utformning huvudsakligen bestäms av föräldrarna, som också deltar i arrangerandet. El Arbetskvällar (eventuellt på lördagar på dagtid) då personal, föräldrar, förskolbarnen och syskon m fl tillsammans kan göra vissa förändringar i förskolans inne- eller utemiljö, förbereda någon fest e d. EIArbets- och srudiegmpper för planering av samverkan hem—förskola, för utarbetande av förslag till nya inslagi verksamheten. förändring av förskolans miljö 0 d. för att studera och diskutera frågor som rör barns inlärning. utveckling och fostran eller andra spörsrnäl som föräldrarna har behov av att ta upp. Dessa grupper bör i viss utsträckning kunna fungera utan personalens medverkan men förskolans lokaler bör stå till gruppernas förfogande. El Samtal mellan föräldrar och personal, enskilt eller i grupp, där i vissa fall barn och syskon m fl kan delta. Personalens observationer av barnen kan vara utgångspunkt för samtalen eller de kan aktualiseras av andra orsaker. Saväl föräldrarna som personalen bör kunna ta initiativ till sådana samtal. De dagliga kontakterna mellan personal och föräldrar när barnen lämnas och hämtas är en samverkansforrn som rätt utnyttjad bör kunna öka förtroendet mellan föräldrar oeh personal och så småningom leda fram till samarbetsformer som är lämpliga för de personer det i varje särskilt fall gäller. Huvudansvaret för att olika samarbetsformer kommer till stand avilar i första hand personalen.
För att underlätta olika samarbetsformer bör förskolans lokaler och utrustning sa langt möjligt under kvällar, veckoslut Och helger sta till föräldrarnas och andra anhörigas disposition.
7.4 Samarbete mellan personalen och huvudmannen samt andra verksam/reter
7.4.1 Personal — huvudman
Goda relationer mellan personal och huvudman bör bidra till att personalen känner trivsel och mening i sitt arbete. att personalens kunskaper. erfarenheter och åsikter i olika fragor pa ett fruktbart sätt kan paverka huvudmannens ställningstaganden och att personalen forstar bakgrunden till dessa ställningstaganden.
En förutsättning för sådana goda relationer är öppna informations- kanaler i båda riktningarna, så att kommunikationen inte enkelriktat går från huvudmannen till personalen, vilket hittills ofta varit fallet.
Den eller de tjänstemän i kommunen som närmast har kontakt med förskolorna —- olika slag av konsulenter eller inspektörer — blir som regel de som till stor del förmedlar informationen mellan huvudmannen och förskolan. Därutöver bör dock finnas direkt kontakt mellan personal och huvudman.
En möjlighet att skapa sådan kontakt är att na'mndledamöterna som handlägger förskolfrägor står i kontakt med förskolorna i kommunen och vid besök där träffar personalen samt även barn och föräldrar för ömse- sidig information. Nämndledamöter och kommunala tjänstemän kan med fördel ingå i samrådsgrupper för enskilda förskolor eller för förskolor di—
- striktsvis.
Företags/ramla] med representanter för bla förskolans personal och den nämnd som handlägger förskolårenden kan vara en annan möjlighet att etablera kontakt mellan förskolan och dess administration. Som ett komplement till andra samverkansformer kan det även ha ett värde om representanter för förskolans personal är med på nämndens sammanträ- den och där har yttranderätt. Personalen bör isarntliga samarbetsformer ges möjlighet att framföra sina synpunkter på förskolans verksamhet och att påverka dess utformning och sin egen arbetssituation samtidigt som den blir insatt i hur nämnden arbetar och varpå den grundar sina ställ- ningstaganden. Av den anledningen är det nödvändigt att goda kontakter etableras mellan förskolan och bl a social fåltverksamhet samt annan verksamhet för barn såsom familjedaghem. lekparker, bibliotek. lekotek.
7.4.2 Förskola * lekpark
De båda verksamhetsformerna vilka har en delvis olika inriktning bör kunna ge varandra värdefulla erfarenheter. Genom visst samut- nyttjande bör tex de materiella resurserna kunna utnyttjas bättre än vad som nu sker. Pa vissa håll bör förskola och parkleksverksarnhet delvis kunna ha gemensam utelekplats. Förskolans barn skulle därigenom få kontakt med andra barn Och vuxna och även få bättre lekmöjligheter utomhus. Särskilt för smägruppsförskolan (se avsnitt 7.5.3). där barnen får relativt få kontakter och förfogar över ett ganska litet utrymme och mer begränsat materiel, skulle lekparken kunna innebära ett gott komple- ment. I viss utsträckning skulle även andra barn än de som har plats i förskolan kunna delta i dess inomhusverksarnlret. Även personalen borde kunna byta en del tjänster. För att bland annat ansvarsfrägor skall krrnna lösas bör försöksverksamhet på detta område snarast igångsättas.
7.4.3 Förskola # familjedaghem
Samarbete förskola—familjedaghem är önskvärt av flera anledningar. Familjedaghemsvistelse borde i princip vara lika utvecklingsfrämjande som förskolvistelse eftersom familjedaghemrnen ingår som en del av kommunernas omsorg om barn med förvärvsarbetande eller studerande
föräldrar. Svårigheterna att på likvärdigt sätt som förskolan krrnna bidra till att uppnå förskolans mål är dock uppenbara. Det är därför angeläget att samordna de resurser som finns för förskola och familjedaghem så att utnyttjandet blir maximalt.
Samarbete med förskolan bör dock vara en väg att kvalitativt utveckla farniljedaghernmens verksamhet. Genom ett sådant samarbete kan dagbarnvårdarna kontinuerligt få ta del av arbetssättet i förskolan, dagbarnen kan få delta i viss gruppverksarnhet och får då liksom förskolans barn kontakt med flera barn Och vuxna. Fördelarna för förskolan blir främst att personal och barn får kontakt med barn som inte är inskrivna i förskolan och med vuxna utanför den fasta personalgruppen.
Samarbete bör kunna ske på bl a följande sätt: Pedagogkonsulenten bör inom sitt distrikt kunna svara inte bara för förskolorna utan i pedagogiskt hänseende även i viss utsträckning för få- miljedaghemmen genom att bl a ordna kurser, träffar och andra former av fortbildning för dagbarnvårdarna. Olika specialister som knyts till för- skolan bör fungera även för barnen i familjedaghem.
Under förutsättning att föreståndare för förskola inte tjänstgör i barngrupp bör han/hon kunna ha kontakt med kringliggande familjedag— hem och svara för deras samarbete med förskolan. Viss fortbildning kan ordnas gemensamt för förskolans personal och dagbarnvårdare.
Dagbarnvårdarna i kringliggande familjedaghem bör kunna inbjudas till vissa av förskolans personalkonferenser Och föräldrarnöten. ! det senare fallet bör även föräldrarna till dagbarnen inbjudas att delta.
Dagbarnvårdarna kan ha tillgång till förskolans litteratur och tidskrif- ter Och bör kunna lana lekrnaterial från förskola eller centralt lekrnaterialförrad i kommunen. Dagbarnvårdare och dagbarn bör kunna delta i förskolans utomhusverksamhet, utflykter Och studiebesök samt i viss man även i inomhusverksamheten. Utbildade dagbarnvårdare kan lämpligen fungera som medhjälpare i deltidsförskola, på heltid om de inte tjänstgör som dagbarnvårdare. på deltid och medtagande barn om de fortfarande har dagbarn. Dagbarnvårdare kan även komma i fråga som vikarie i heltidsförskola eller som förstärkning av övrig personal när barn med särskilda behov ingar i gruppen.
Dagbarnvårdare bör i vissa fall kunna fungera som '”rtattföräldrar” för barn som tillfälligt behöver omvårdnad även på natten. Pa så sätt kan eventuell barnhernsplacering undvikas Och barnet får stanna kvar i bostadsornradet och vistas under dagen i sin vanliga miljö. Har dagbarnvårdarna kontinuerlig kontakt med förskolan är barnet inte heller främmande för ”nattföräldrarna”. (Se vidare kapitel 12, Familjedaghems- verksamheten.)
7.4.4 Förskola—"bibliotek, lekotek. artotek
En del av det material som är värdefullt för förskolans verksamhet är av sadan art att det vore dalig ekonomi att inköpa det till varje enskild förskola. Det gäller bl a en stor del av dels lekrnaterial som är särskilt avpassat för barn med särskilda behov och dels av böcker och
bildmaterial för speciellt ändamål. Det kan även gälla serier av mer strukturerat material för begreppsträning, som endast tidvis behövs i förskolan. En viktig uppgift här har bibliotek, lekotek och artotek. De kan genom sin personal dessutom ge instruktioner om materialets användningsmöjligheter.
Det är därför önskvärt att dessa institutioner får ökade resurser för anskaffning av ett bredare sortiment av böcker och lekmaterial. som förskolor och liknande institutioner kan få låna. En annan möjlighet är att ett centralt förråd för lekrnaterial och AV-utrustning inrättas för förskolor och liknande verksamhet i kommunerna. En hel del lekrnaterial och annan utrustning, som inte alltid behöver finnas i varje förskola, skulle kunna lånas för en tid och på så sätt komma till användning i flera förskolor och eventuellt också i andra sammanhang. Förskolorna skulle härigenom för en relativt liten kostnad få tillgång till ett rikhaltigt, kompletterande material.
Även barnvårdare och föräldrar bör ha samma möjligheter att kunna låna böcker och annat lekmaterial när förskolbarn är sjuka. På liknande sätt bör lekrnaterial utlånas även till familjedaghemmen.
Personalen vid bibliotek, artotek och lekotek bör också kunna vara förskolpersonalen behjälplig vid inköp av böcker, bilder och lekrnaterial för barn med särskilda behov då den väl känner till produktionen på sina områden. Så kan tex biblioteken tillhandahålla aktuella boksammanställ- ningar m m.
7.4.5 Förskola — grundskolans lågstadium
Arbetssättet och innehållet i förskolans Och lågstadiets verksamheter skiljer sig på en rad punkter. Detta i förening med att barnen som regel kommer till en ny miljö när de börjar skolan kan innebära vissa omställningssvårigheter för dem. Samverkan mellan förskolan och lågstadiet är behövlig för att göra denna omställning så smidig som möjligt.
Övergången från förskola till skola bör vara så naturlig, sensations- och konfliktfri som möjligt för barnen. Detta kan ske dels genom att de får god tid på sig att bekanta sig med skolmiljön, dels genom att skolans sti- mulans— och utvecklingsmässigt tar vid där varje enskilt barn står socialt, känslo- och tankemässigt.
Där kontakter mellan förskola och skola förekommer begränsas de ofta till att förskolans personal tillsammans med 6-åringarna gör ett besök i skolan. Detta besök bör om möjligt upprepas flera gånger för att barnen skall bli ordentligt hemmastadda i skolan.
Kontakterna därutöver mellan förskollärare och lågstadielärare är ännu tämligen begränsade. De barn som lämnar förskolan för att börja skolan är ien rad avseenden mycket olika. Förskolläraren hari regel mycket god uppfattning om barnet, vilket den mottagande lågstadieläraren inte kan ha. Detta kan leda till att en stor del av den första terminen går åt till att finna ut sådant om barnen som lågstadieläraren redan kunde ha informerats om.
Det är angeläget att förskolans kunskaper om barnen på lämpligt sätt
kommer skolan till godo. Detta kan bland annat ske genom att för- skolans berörda personal kallas till skolans elevvårdskonferenser och att förskollärare och lågstadielärare har gemensamma studiedagar, vil— ket redan förekommer i en de] kommuner. Däremot kan lämpligheten av skriftliga utlåtanden från förskolan ifrågasättas, då de lätt kan feltolkas.
Då förutsättningarna i kommunerna är mycket olika måste planeringen av ett närmare samarbete ske i respektive kommuner. Utredningen föreslår därför att samrådsorgan med företrädare för förskolan och skolan tillsätts i kommunerna. Vidare kan det vara lämpligt att bla representanter för kommunens fritidsverksamhet och socialförvaltning samt barnhälsovården ingår.
Samarbetet med skolan behandlas mera utförligt i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan (avsnitt 3.8.5), kapitel 11 Förskola—låg- stadium samt kapitel 23 Förskolans yttre organisation (avsnitt 23.7.3).
7.5 Exempel på organisationsmodeller
Som framgår av tidigare avsnitt i detta och andra kapitel mäste flera former av förskola finnas för att förskolan skall kunna tillgodose varje barns behov av bl 3 olika vistelsetid, av bl 3 kontakt med vuxna och andra barn samt behov som gäller den fysiska miljön.
Inom ramen för de principer utredningen angett för förskolans organisation kan en rad varianter tänkas. Varje kommun bör inom denna ram kunna finna en organisationsform som passar varje särskilt fall. I det följande presenteras några exempel som vart och ett bör möjliggöra en verksamhet med tillfredsställande innehåll. Gruppstorleken i den syskon- gruppsmodell med två samordnade ZO-barnsgrupper, som presenteradesi utredningens diskussions-PM 197], har ifrågasatts av en del instanser, som lämnat synpunkter på diskussionsförslaget. Utredningen anser dock att modellen har så många fördelar att det är väsentligt att den prövas. Den presenteras i betänkandet som en maximigrupp vid sidan av en rad andra modeller med varierande gruppstorlekar.
Socialstyrelsen har i januari 1972 startat försöksverksamhet bl a med syskongrupper av olika storlek, smäbarnsgrupper enligt utredningens förslag, smädaghem m m varför praktiska erfarenheter av olika organisa- tionsmodeller bör föreligga inom en nära framtid. Speciella organisations- former för glesbygdskommuner redovisas i kapitel 18, Förskola i gles- bygd.
Följande exempel på organisationsmodeller presenteras i detta sammanhang:
Heltidsförskolan
Syskongruppsförskola (7 .5.1) Aldersgrupperad förskola (7 .5 .2) Smågruppsförskola (7.5.3)
Delrids förskolan ( 7. 5.4)
Förskola med två 3-timmarsgrupper Förskola med 6- och 3-timmarsgrupper Föräldrakooperativ förskola Förskola med varierande tider Förskola med en 5-timmarsgrupp
7.5.1 Syskongruppsförskola
a. 20 + 20 + 10 eller 12 = 50 eller 52 barn
Hemvist |
20 barn 4 barn
c321/2—7år ca1/2—1år S å Syskon- ("__ Gemensam ___ hän-s- grupper (__ lekhall ru er
Hemvist || 9 pp
20 barn 6 — 8 barn
ca21/2—7år ca1—21/2år
Figur 7.) Syskongruppsförskola mcd 20+20+10(12)=50(52) barn Barn
Förskolan består i sin helhet av en småbarnsavdelning med två grupper och två syskongrupper. Småbarnsgruppen utgörs av 10—12 barn i åldrarna ca 6 månader—2 1/2 är. De fördelas på två smågrupper, den ena med 4 barn i åldern ca 6 månader—1 år och den andra med 6—8 barn i
Personal Funktion Antal Relation anställda personal/barn Föreståndaruppgiftcr 0,5 Småbarnsgrupper: ]. 4barnca l/2—1är: 2 II. 6 barn ca l——2 1/2 är: 2 1:2,5 I]. 8 barn ca 1—2 1/2 är: 2,5 resp. 1:2,7 Syskongrupper: ]. 20 barn ca 2 1/2—7 år: 4 (varav 1/3 deltid fm el e m) 125 ll. 20 barn ca2 1/2—7 är: 4 (varav 1/3 deltid fm e] e in) eller I. 20 barn ca 21/2—7 år (heltid) ' II. 20 barn ca 2 1/2—7 år 8'5 14,7 (heltid)
åldern ca 1—2 1/2 år. Vardera syskongruppen omfattar högst 20 barn av vilka upp till en tredjedel kan vistas deltid i förskolan (3—6 timmar fm eller em). Barnen i syskongrrrpperna är i åldrarna ca 2 l/2-—7 år med i princip 4—5 barn per årskull.
Personaltäthet
Relationen personal/barn för hela förskolan 114 (1/3 deltidsbarn fm eller em) 1 :3,8 (enbart heltidsbarn).
Det totala antalet personal inom barngrupperna i denna typ av syskongrupp blir 12,5—13,5 beroende på antal barn i småbarnsgruppen och om deltidsbarn ingår i syskongruppema. Därtill kommer köks- och l
. 4. städpersonal. Består 1/3 av barnen i syskongruppema av deltidsbarn ; beräknas 4+4=8 anställda. Består grupperna av enbart heltidsbarn beräknas sammanlagt 8,5 anställda. Mottas barn med särskilda behov i gruppen ökar personalbehovet. Föreståndaren beräknas tjänstgöra i barn- grupp ungefär halva sin tjänstgöringstid, vilket innebär att han/hon måste avlastas så många administrativa uppgifter som möjligt.
Arbetstidsförkortningen 1972 har inte helt kompenserats (20 av 30 eller 32,5 timmar har kompenserats).
b. 15+15+l0=40 barn
Hemvist | ] | 15 barn 4 barn i c321/2—7år ca1/2—1år ( —> ———————— Gemensam lekhall _— 4 Hemvist ll 15 barn 6 barn c321/2—7år ca1—21/2år
Figur 7.2 Syskongruppsförskola med 15+15+10=40 barn
Barn
Barngruppernas sammansättning är åldersmässigt densamma som i den tidigare presenterade syskongruppsmodellen. Skillnaden består endast i att barngrupperna är mindre. Srnåbarnsgruppen maximeras till 4+6=10 barn för att proportionellt svara mot antalet barn i syskongruppema, 15+15. Antalet barn per grupp och åldersklass i syskongrupperrra kortr- mer att vara ca 3—-4.
Personalta'thet
Relationen personal/barn för hela förskolan 1:3,8 (1/3 deltidsbarn fm el | em) 1:3,6 (enbart heltidsbarn). *
Personal
Funktion Antal Relation anställda personal/barn lv'örcstandaruppgifter 0,5 Smäbarnsgrupper [. 4 barn ca 1/2—1 år 2; [_2 5 ||. 6harncal—21/2år 2 '”
Syskongrupper I. 15 barncaZ 1/2—7 år (varav 1/3 deltid f m el e m)
rr. 15 barn ca 2 1/2—7 år 6 125 (varav 1/3 deltid fm el e m) eller I. 15 barnca21/2—7år (heltid) _ rr. 15 barn ca 21/2-7 år 6-5 1'45 (heltid)
Det totala antalet tjänster för denna syskongruppsmodell, ekonomi— tjänster inte inräknade, blir 10,5 om 1/3 av barnen i syskongruppen vistas deltid i förskolan och 11 om samtliga barn är heltidsbarn. Även idenna typ av förskola beräknas att föreståndaren tjänstgör halvtid i barngrupp. (Av 25 eller 26 arbetstimmar som förlorats genom arbetstidsförkort- ningen har 20 kompenserats.)
Lokaler för syskongrupps förskolan
De lokaler som rekommenderas för denna organisationsmodell bygger på följande principer:
Småbarnsgmpp [: Ett rum för alla funktioner: äta, sova, skötas, leka. Smäbarnsgrupp 11: Ett rum för lek, måltider och sömn samt Våtrum.
Småbarnsgrupperna har gemensamt kapprum och avkopplingsrum. Syskongrupperna: Varje grupp har egna hemvistutrymmen och våtmm. Lekhallen med olika aktivitetsområden och kapprum är gemensamma för de båda grupperna.
[ sina hemvist skall barnen kunna leka, äta, sova och vila. Det är därför väsentligt att lokalerna är rymliga och utrustade med ett rikhaltigt lekmaterial. [ den gemensamma lekhallen ordas Olika aktivitetsområden som utrustas med för barnen lätt tillgängligt material. Aktivitetsområden bör finnas för bla böcker och bildmaterial, för miljöbygge, ljudlekar, laborativa lekar m m. Lekhallen bör ligga i direkt anslutning till köket, där barnen får delta i köksarbetet tillsammans med de vuxna. [ lekhallen har barn från de båda syskongruppema möjlighet att leka tillsammans i mindre eller större grupper, och personal svarar för lekhallens aktiviteter under den mest aktiva delen av dagen.
Folkmängdsunderlag
Syskongruppsmodellen i sin helhet, 50—52 barn, kan bli aktuell i upptagningsområden med ett befolkningsunderlag om minst 2500
invånare. Troligt är att det iett sådant upptagningsornråde — åtminstone under vissa år — finns behov av ytterligare deltidsplatser samt kanske även en del heltidsplatser utöver denna modells kapacitet.
Av flera skäl bör förskolenheterna i regel inte vara större än denna mo- dell. Det är väsentligt att förskolan är överblickbar för såväl barn, per- sonal som föräldrar. Detta är särskilt viktigt med tanke på de samverkans- former som arbetslagsprincipen förutsätter. Förskolorna bör för den skull inte ta emot mer än ca 50 heltidsbarn och eventuellt också en grupp del- tids- eller fritidshemsbarn, dvs i regel högst 70 barn samtidigt. Om för- skola av denna modell sammankopplas med en deltidsavdelning eller fri- tidshemsgrupp är det viktigt att också utemiljön är avpassad för att ta emot så många barn. De lokaler som ovan beskrivits för modellen (se vi— dare kapitel 13, Förskolornas miljö) är även användbara för fritidshems- grupper om behovet av heltidsplatser för förskolbarn minskar. Dels kan småbarnsavdelningen användas som fritidshem, dels kan en fritidshems- grupp och en syskongrupp (förskolbarn) samordnas på samma sätt som två syskongrupper.
Synpunkter på syskongrupps förskolan
En väsentlig fördel med syskongrupper är att barnen inom den egna gruppen får kontakt med såväl jämnåriga som med barn i andra åldrar. Genom samordning av två grupper med gemensam lekhall har barnen i både 20- och 15-barnsgruppema goda möjligheter till varierande gruppbildningar: lek i större och mindre grupper, tillsammans med jämnåriga barn och barn i andra åldrar, i spontant uppkomna och på personalens förslag sammansatta grupper. Barnet får också gå kvar i samma grupp från ca 21/2 år tills det börjar skolan, vilket medför trygghet för barnet och stabilitet åt gruppen.
Bland de synpunkter som framförts rörande förslaget om 20-bams- grupperna i utredningens diskussionspromemoria har farhågor uttryckts över att grupperna är så stora att de kan bli tröttande för barnen, i synnerhet som två grupper har gemensam lekhall. De lokaler utredningen föreslår — egna hemvist för varje grupp och välutrustade aktivitetsområ- den i den gemensamma lekhallen — bör emellertid stimulera barnen till lek i mindre grupper och ge goda möjligheter till vila och avskildhet. Den tillgång på personal som större barngrupper innebär gör även att arbetssättet i 20-barnsgrupperna bör kunna bli mer flexibelt än i mindre grupper. Personaltillgången i den större gruppen gör att 2—4 vuxna finns i lekhallen under relativt stor del av dagen, att vuxna tidvis kan finnas både ute och inne vilket gör att barnen spontant kan växla mellan inne- och uteverksamhet och att utflykter i smågrupper kan ord- nas.
Det blir även något lättare för personalen ide större barngrupperna att finna lämplig, gemensam konferenstid mitt på dagen. Dessutom får barnen flera vuxenmodeller, att imitera och såväl barn som föräldrar har möjlighet att etablera flera kontakter. De kan därför lättare få kontakt med någon de känner speciell anknytning till eller förtroende för. 20-barnsgrupperna ger underlag för en annan planlösning av lokalutrym-
mena. Lekhallen kan bla få flera aktivitetsområden. Barnen får goda valmöjligheter för aktiviteter och lek i flera små grupper underlättas. Dessa fördelar måste i de konkreta fallen vägas mot värdet av mindre barngrupper.
För vissa barn kan det vara bra med något färre kontakter. ]5-barnsgrupperna har även den fördelen att såväl grupperna som förskolan blir något mera överblickbar för barnen och att institutions- storleken eventuellt kan verka mer personligt engagerande för föräldrar och personal.
Även andra gruppstorlekar än de här nämnda kan förekomma i syskongruppsmodellen och redovisas nedan och i kapitel 13, Förskolans miljö.
7.5.2 Åldersgrupperad förskola
1/2—2år: 2-åringar 3—5år: 5—7år: 4 barn 6 barn 8 barn 12 barn 15 barn
Figur 7.3 Åldersgruppcrad förskola
Barn
Denna organisationsmodell tillämpas fn vid de flesta daghem. Känne— tecknande för modellen är att barnen indelas i grupper efter ålder. Många daghem har en grupp 3—5-åringar och en grupp 5—7—åringar. Till dessa båda grupper kopplas ofta en eller två smäbarnsgrupper. Andra kombinationer förekommer, beroende på antal grupper vid daghemmet.
Personal Funktion Antal Relation tjänster personal/barn Föreståndaruppgifter 0,5 Spädbarn 10 barn 3,5:> 1 3 2—äringar 8 barn 2,5 3—5—åringar 12 barn 2,5 14 9 5—7—åringar 15 barn 3,0 ' * 45 12
Relationen personal/barn för hela förskolan 1:3,8.
För sammanlagt 45 barn beräknas 12 anställda för föreståndar- och barngrupparbete. Köks- och städpersonal tillkommer.
Lokaler
De lokaler som används för denna modell består vanligen av två lekrum, tvättrum och kapprum per barngrupp, för de äldre barnen även lekkök
och verkstad. lnga gemensamma utrymmen för två eller flera grupper förekommer som regel.
Samma lokaler som rekommenderas för syskongruppsförskolan kan användas också för förskola med åldersindelade grupper. Grupperna för de äldre barnen, åldrarna 2 eller 3—5 och 5—7 år, samordnas då på samma sätt som två syskongrupper med egna hemvist och gemensam lekhall.
Befolkningsunderlag
Eftersom denna modell motsvarar syskongruppsmodellen vad det gäller antalet barn, kan den vara aktuell i samma typ av upptagningsområden . som syskongruppsmodellerna, alltså i områden med ca 2 500 invånare eller flera.
Synpunkter på äldersgrupperad förskola
De åldersindelade grupperna ger barnen goda möjligheter att umgås med jämnåriga men då barnen inte har kontakt med barn i andra åldrar saknas väsentliga känslomässiga och sociala aspekter i samvaron om inte ordentligt samröre finns mellan de olika grupperna. Där lokalerna byggts för åtskilda grupper bör därför olika utrymmen inredas så att de underlättar att barn från olika grupper leker tillsammans. 1
En fördel med de åldershomogena grupperna är att material och & aktiviteter i gruppen blir mer direkt inriktade på den genomsnittliga utvecklingsnivån. Detta kan dock innebära vissa nackdelar för mycket tidigt eller sent utvecklade barn.
Genom att grupperna som regel fungerar var för sig kan arbetssättet bli ganska låst. En vuxen är ofta ensam med alla barnen i gruppen. Ofta måste alla barn göra samma sak samtidigt, klä på sig samtidigt, gå ut samtidigt, alla följa med på utflykter och studiebesök etc. Barnen får dessutom se mycket litet av vuxnas samarbete och arbetslagsidén kan inte förverkligas i sin helhet.
7.5.3 Srnågruppsförskola
6 — 15 barn = Andra förskolor 2 — 7, av 10 år Parklek etc Bibliotek, lekotek etc
Figur 7.4 Smågruppsförskola
Barn
Smågruppsförskolan kännetecknas av att den består av en relativt liten - barngrupp med oftast barn i blandade åldrar. Såväl antalet barn som åldersspridningen kan variera betydligt, beroende på behovet av platser,
gruppens sammansättning och den funktion förskolan är tänkt att fylla. Likasa kan öppethållandet variera från deltid till heltid, eventuellt även förlängt öppethållande (dygnsöppet) om särskilt behov därav föreligger och detta inte kan lösas på annat lämpligt sätt. (Se kapitel 8, Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande.)
Exempel
Antal barn: 6-15 Aldrar: 2—7 år (Eventuellt kan även småbarn och skolbarn kornmai fråga.) Det lägre barnantalet kommer huvudsakligen i fråga om småbarn eller barn med särskilda behov mottages. [ vissa fall kan den lilla gruppen vara lämplig för barn med särskilda behov, tex för allergiska barn som behöver en för dem särskilt avpassad miljö, eller för barn med sådana störningar som gör att de inte orkar ha kontakten med många 1 barn,
Personal
Personalbehovet beror bl a på antalet barn, barnens åldrar, förekomst av barn med särskilda behov och öppethållandetiderna. Dessa variationer torde inverka mer på personalbehovet i denna typ av förskola än i andra. Även om barngruppen är mycket liten, bör antalet anställda vid heldagsöppen institution inte understiga 3, bl a med tanke på att hushållsarbete od (i större utsträckning än vanligt) som regel ingår i arbetsuppgifterna. Om förskolan tar emot barn även under natten, ökar personalbehovet. Försöksverksarnhet bör föregå en mer generell rekom- mendation om organisation i detta fall.
Lokaler
Med tanke på det ringa barnantalet kan befintliga, för ändamålet inredda lokaler i stor utsträckning tas i anspråk. Det kan vara fråga om villor, radhus, affärslokaler, lägenheter 0 d som iordningställs för detta ändamål. Lokalernas utformning kan därför vara högst varierande. Samma krav på utrymrnesstandard per barn bör dock gälla för denna modell som för övriga. (Se kapitel 13 Förskolans miljö.) Det bör uppmärksammas att dygnsöppna förskolor behöver extra utrymmen för övernattning. Smågruppsförskolan har ofta begränsade möjligheter att erbjuda tillfredsställande utbud av material och aktiviteter jämfört med vad syskongruppsmodellen kan bl a genom sin lekhall. Det är därför av stor betydelse att ett gott samarbete förekommer med bl a andra förskolor, med lekparker och bibliotek så att deras resurser kommer barnen till go- do — såväl material och aktiviteter som barn- och vuxenkontakter. Vidare torde sådant samarbete vara angeläget då personalen därigenom får bättre möjligheter till nya impulser och berikande samverkan med andra vuxna.
Folkmängdsunderlag
Smagruppsförskolor kan bli aktuella bl a i upptagningsområden med litet befolkningsunderlag som alternativ till uteslutande familjedaghem eller i rrpptagningsomraden med stort befolkningsunderlag som alternativ till familjedaghem för att klara toppbelrovet av förskolplatser.
På vissa orter med ensidig eller speciell förvärvskaraktär kan dygnsöppna förskolor behövas. Smagruppsförskolor borde i dessa fall vara en lämplig form för dygnsöppen förskola. Vidare bör de barn som tillfälligt har behov av placering utom hemmet i viss mån kunna tas emot i smågruppsförskola som är dygnsöppen eller av särskilda "nattföräldrar”.
Synpunkter på smågrupps förskolan Fördelarna kan kort sammanfattas i följande punkter:
El Barnen får vistas i sin vana närmiljö eftersom upptagningsområdet som regel är litet [] Den lilla förskolan torde skapa goda kontakter föräldrar — barn — personal och öka allas känsla av delaktighet i verksamheten D Den lilla gruppen kan passa en del barn bättre än en större grupp. Detta kan gälla bl a barn som är i särskilt stort behov av få, stabila kontakter, infektionskänsliga barn [21 Miljön kan lätt anpassas till barnens speciella behov l:! Smågruppsförskolan är planeringsmässigt flexibel: kan relativt lätt an- ordnas vid toppar i platsbehovet eller för speciella behov, t ex för handi- kappade barn, barn i behov av övernattning m n
Bl a följande kan dock ibland tala emot denna lösning:
El Barnen får i smågruppsförskolan kontakt med få barn (i varje åldersklass 1 —2 barn) och få vuxna. Möjligheterna till spontan gruppbildning är små och barnen får uppleva relativt litet av vuxnas samarbete Cl Tillgången på lekmaterial blir relativt begränsad El Samvaron med ett fåtal barn och begränsningar av utrymme och lek- material beskär aktivitetsmöjligheterna [] Det begränsade antalet vuxna i förskolan försvårar ett flexibelt arbets- sätt, bl a för utevistelse och möjligheterna att göra utflykter och andra besök i smågrupper utanför förskolan. Cl De anställda är så få att de lätt kan uppleva sig som isolerade och i behov av stimulansgivande samverkan med flera arbetskamrater.
För att kompensera de svagheter som den mindre förskolan har måste barnen beredas möjlighet till kontakt med barn och vuxna utanför denna, t ex genom anknytning till någon större förskola eller parklek ochi samarbete med verksamhet vid bibliotek eller liknande. Den bör också få tillgång till större sortiment av lekmaterial genom lån från andra verksam- heter eller från kommunal utlåningscentral. Vidare är kontakt med samhäl- let i övrigt av särskilt stor betydelse.
För att personalen skall kunna uppleva berikande arbetsgemenskap i
ett större sammanhang kan den lilla förskolan genom sin anknytning till en större förskola ha vissa personalkonferenser gemensamma med denna och/eller samarbete med personalen inom parklek m m.
7.5.4 Deltidsförskolan
En stark satsning på utbyggnad av heldagsförskolan kommer att medföra att på längre sikt en relativt stor del av deltidsbarnen kan integreras i heldagsförskolans grupper. Under ett utbyggnadsskede och under vissa år i ett bostadsområde torde deltidsgrupper dock förbli aktuella.
Den nuvarande deltidsförskolan (lekskolan) innebär som regel tre timmars vistelse för barnen under fem dagar i veckan. Vanligen tar en lärare emot två 20-barnsgrupper per dag, alltså sammanlagt 40 barn.
Malet för deltidsförskolan bör vara att, i den mån denna förskolform behövs som komplement till daghemmen, dess organisation successivt omprövas vad det gäller gruppstorlek, personalbehov och vistelsetid.
Förlängd daglig vistelse för barnen och möjlighet att personalen tar hand om en grupp per dag är önskvärt men kan pga plats- och personalbrist, genomföras först på lång sikt. Där uttalade behov av förlängd vistelse föreligger bör dock vistelsetiden för ena gruppen, lämpligen förmiddagsgruppen, kunna förlängas till 6 timmar och därutöver en 3-timmarsgrupp tas emot under eftermiddagen.
Eftersom såväl behov av som förutsättningar och intresse för olika typer av deltidsförskola kan variera högst betydligt från område till område föreslås här några olika alternativ, som vart och ett kan ge förutsättningar för ett tillfredsställande innehåll.
De former av deltidsförskola som här tas upp är endast exempel på hur deltidsförskolan kan ordnas. Andra former kan även under vissa förutsättningar vara lämpliga. Barnantalet i grupperna anges till maximalt 20, yngre förskolbarn och barn med särskilda behov i grupperna motiverar som regel färre barn per grupp. Den totala vistelsetiden per vecka bör dock inte vara kortare än 15 timmar och alltför växlande tider bör undvikas. Personalbehovet beräknas till minst en anställd, en förskol- lärare. I exemplet nedan har även medräknats en medhjälpare i enlighet med de synpunkter som givits i avsnitt 7.3.2. Personalförstärkningar är här liksom i heltidsförskolan mest angelägna i grupper där barn med sär- skilda behov till följd av olika handikapp integreras.
Förskola med två 3-timmarsgrupper Barn
Grupp 1: € 20 barn 3—7 år, vistelsetid 3 timmar/dag (fm) Grupp 2: € 20 barn 3—7 år, vistelsetid 3 timmar/dag (em) Vistelsen omfattar 15 timmar/veckan fördelade på 5 dagar.
Personal
[ förskollärare
30 t" k' - .
Relationstal personal/barn ]:S 20 Beträffande lokaler hänvisas för samtliga former av deltidsförskola till kapitel l3 Förskolans miljö.
Förskola med en 6-timmars- och en 3—timmarsgrupp
Burn
Grupp 1: € 20 barn 3—7 ar, vistelsetid 6 timmar/dag (t ex 7.30—13.30) Grupp 2: € 20 barn 3—7 är, vistelsetid 3 timmar/dag (t ex l4.00—l7.00) Vistelsen omfattar för grupp a) 30 timmar/veckan fördelade på 5 dagar. Vistelsen omfattar för grupp b) 15 timmar/veckan fördelade på 5 dagar.
6-timmarsgruppen: 2,0225 anställda varav minst en förskollärare 30 timmar/vecka i barngrupp. 3-timmargruppen: 0,5 förskollärare
0,5 medhjälpare
Personal : 15 timmar/vecka i barngrupp. |
Relationstal personal/barn: Grupp a) 11% 20. Grupp b) l: & 20.
7.5 .5 Föräldrakooperativ förskola
Avsikten med detta exempel på organisation är att antyda möjligheten av att intresserade föräldrar skulle kunna ta över en betydande del av * ansvaret för deltidsförskolans verksamhet. Emellertid torde detta vara en lösning som i sin mest renodlade form blir relativt ovanlig. Däremot kan övergångar mellan denna form och övriga tänkas bli alltmer vanliga. Inom heldagsförskolan torde denna organisationsform vara svår att realisera eftersom de flesta föräldrar är förhindrade att tjänstgöra i förskolan p g a förvärvsarbete eller studier. 5
Denna typ av förskola bör ta emot åtminstone 5- och 6-åringar men ( helst även yngre barn för att undvika att hela barngruppen byts ut varje , år. Vidare är någon form av föräldraförening med mycket bred ' förankring i föräldragruppen nödvändig, samt att några föräldrar är villiga att tjänstgörai förskolan.
Några av föräldrarna i gruppen kan tex överta funktionen som medhjälparpersonal och arbeta regelbundet i förskolan. Det bör alltid vara 2—5 vuxna i förskolan. Vidare bör omsättningen på tjänstgörande föräldrar inte vara för stor eftersom tillfredsställande stabilitet måste garanteras. Förskolläraren är huvudansvarig för verksamhetens pedago- giska kvalitet och arbetar dels i barngruppen, dels som rådgivare för medverkande föräldrar.
Den föräldrakooperativa förskolan, där föräldrarna på ett aktivt sätt deltar i verksamheten, bör kunna fungera som en effektiv form av för- äldrautbildning genom att personal och föräldrar utifrån det praktiska ar-
g...-= ha...—M.G..u _.z- c-a .
betet i förskolan har dagliga diskussioner i skilda frågor. Den kan vara lämplig att pröva i den uppsökande verksamheten. I förlängningen av denna verksamhetsform finns tanken på en samlingspunkt i bostadsom- rådet för alla åldrar.
Lokaler för detta ändamål kan vara antingen vanliga förskollokaler el- ler andra lämpliga lokaler som går att anpassa för ändamålet. Det senare alternativet blir mer aktuellt i de fall då upptagningsområdet endast har behov av en barngrupp. Lokalen kan då med fördel användas för annan verksamhet, tex öppen lekverksamhet under någon del av dagen. För— skolläraren bör i viss man kunna engageras i denna verksamhet. Insatser- nas storlek beror på deltidsförskolans öppethållande, som kan variera allt- efter behovet.
7.5.6 Deltidsförskola med varierande tider
I vissa fall kan det vara befogat att tiderna i förskolan varierar: dels antalet dagar per vecka, dels antalet timmar per dag. Motiven för viss flexibilitet och valfrihet kan t ex vara att en del av barnen har lång väg till förskolan varför det skulle kunna vara tröttande att resa varje dag. Resan kan Ocksa motivera längre vistelsetid per dag med inlagd vilostund. Ett annat skäl kan vara att transporten samordnas med Skolskjutsar. vilket dock inte blir möjligt varje dag enligt exempel 1 (se nedan).
Vidare kan en del föräldragrupper värdera möjligheten till en något längre vistelse färre dagar per vecka mera än tre timmars vistelse varje dag.
Exempel ]
Öppethållande 6 timmar/dag t ex kl 8——l4.
Dag Grupp 1 Grupp 2 Måndag 6 timmar Tisdag 6 timmar Onsdag 3 timmar 3 timmar Torsdag 6 timmar Fredag 6 timmar Barn
2 grupper & 20 barn/grupp, åldrar 4——7 år. Vistelsen omfattar 15 timmar/vecka fördelad pa tre dagar.
Personal
] förskollärare 30 timmar/vecka i barngrupp. ] medhjälpare Relationstal personal/barn 11% 20 Under eftermiddagarna kan lokalerna användas för annan verksamhet, tex öppen fritidsverksamhet eller organiserade fritidsgrupper för barn.
Med ett välfungerande föräldrasamarbete kan denna modell ge goda möjligheter till exempelvis omvärldsorientering i form av besök på arbetsplatser, olika institutioner och inrättningar som är svårt att hinna med under 3-timmarsvistelse. Även den måltid och vilostund som måste ingå i vistelsen är av stort värde för barnen. Den längre vistelsetiden 2 dagar i veckan bör vara till fördel för vissa barn med särskilda behov.
Exempel 2
Dag Grupp 1 Grupp 2 l l Måndag 3 timmar 5 timmar 5 Tisdag 3 timmar 5 timmar l Onsdag 3 timmar 5 timmar i Torsdag 3 timmar Fredag 3 timmar
Barn
2 grupper, € 20 barn/grupp, åldrar 3—7 är. Grupp 113 timmar/dag 5 dagar i veckan Grupp 2: 5 timmar/dag 5 dagar i veckan Denna grupp kan eventuellt bestå av barn med lång resväg till förskolan.
Personal
Varje grupp: 0,5 förskollärare , _ 0.5 avlönad medhjälpare 15 timmar/vecka ' barngrupp Relationstal personal/barn LS 20.
Lokalen kan tva halva dagar i veckan användas för annan verksamhet, tex öppen lek- eller fritidsverksamhet, och personalen kan, om den önskar längre tjänstgöringstid, tjänstgöra i denna eller annan verksamhet för barn, som konsulent för familjedaghem e d.
7.5.7 Förskola med en S-timmarsgrupp
Pa längre sikt är det önskvärt att förskolan utvecklas till denna organisationsform, som innebär att personalen svarar för en barngrupp under 5 timmar per dag. Denna förskolform bör i vissa fall kunna komma i fraga redan i dag om underlag finns för endast en barngrupp.
__.hw Ag.. .. __).W __ »
__._._ _».
Barn
En grupp med 20 barn 4—7 ar, vistelsetid 5 timmar/dag, 5 dagar/veckan = 25 timmar/vecka.
[* *rsonal
l förskollärare 1 deltidsanställd medhjälpare 30 ”mmm/vec” i bamgmpp
För att skapa goda möjligheter till individuell handledning av barnen bör de kunna indelas i tex två undergrupper med något olika vistelsetid. Detta blir möjligt genom att barnen vistas i förskolan 25 timmar per vecka medan personalen tjänstgör i barngrupp 30 timmar per vecka jämte 10 timmar barnfri tid. Barnens schema kan eventuellt se ut på följande sätt. (Barngruppen indelad i undergrupperna A och B)
kl 8.30— 9.30 Grupp A (10 barn) kl 9.30—13.30 Grupp A + B (_20 barn) kl 13.30— 14.30 Grupp B (10 barn)
Denna form av deltidsförskola skiljer sig från de övriga här presenterade formerna bl a på följande sätt: j Endast en barngrupp mottages per dag * Barnen vistas i förskolan sammanlagt 25 timmar i veckan (5x5 timmar) Schemat kan läggas upp så att alla barn får vara i halv grupp — 10 barn
_ under en timme per dag
Denna organisation av deltidsförskolan ger personalen förutsättningar att betydligt bättre lära känna barnen i gruppen, dels genom att barnen vistas 5 i stället för 3 timmar/dag i förskolan, dels därför att personalen har hand om en grupp om "20 barn i stället för två grupper om sammanlagt 40 barn. Genom den längre vistelsetiden får barnen mer upplevelser och stimulans, mer tid att bearbeta sina intryck och de får delta i måltid och en kort vilostund.
Gruppindelningen gör att personalen under en timme per dag har halv grupp och därmed bättre förutsättningar att ge barnen individuell handledning. Denna form av deltidsförskola är speciellt lämplig för barn med särskilda behov.
Även föräldrasamarbetet bör vinna på att personalens tid för denna uppgift fördelas på hälften så många föräldrar som i tvågmppssystemet. Dä deltidsförskolans föräldrar som regel har möjlighet att satsa viss tid på samarbete med förskolan. bör samarbetet i denna förskolform ha goda förutsättningar att utvecklas.
Förskolans lokaler bör efter 5-timmarsverksamheten utnyttjas för annat ändamål, t ex lek- och fritidsgrupper.
I följande tablåer visas antalet barn i förhållande till antalet tjänstgörande personal under olika tider på dagen inom barngrupper av olika slag.
Barnens närvarofrekvens under dagen har beräknats med utgångspunkt i material från familjepolitiska kommitténs Och barnstugeutredningens enkät till heltidsöppna förskolor 1970. I tablåerna anges dels antalet barn. om alla inskrivna barn är närvarande, dels — den streckade linjen — il antalet barn om 20 % av dem är frånvarande. l
Personalens tjänstgöringskvot per vecka i barngrupp har beräknats till i 34 tim. Samtlig personal beräknas saledes ha 6 veckotimmars barnfri tid.
Tablaerna illustrerar en dag då förskolan är öppen (3.30—19.00. För enkelhetens skull har antalet anställda minskats med 0.5 person = 20 veckotimmar. vilka beräknats atga för verksamhet under lördagar.
Exempel ] illustrerar personaltätheten under dagen i tva syskongrup- per med 20+20 heltidsbarn. Enligt utredningens förslag beräknas perso- nalen besta av 8.5 personer. Enligt vad som ovan nämnts räknas här med 8 personer måndagar—fredagar.
Relation antal anställda/barn måndagar=fredagar = 115. l:"xempel 2 illustrerar personaltätheten i tva syskongrupper med 15+15 heltidsbarn. Utredningen beräknar personalbehovet till 6.5 anställ- 4, da. [ exemplet räknas med sex anställda eftersom lördagar inte ingar i ! beräkningarna. J
Relation antal anställda/antal barn måndagar—fredagar = 1:5. 3 Exempel 3 avser personaltätheten i en grupp med 15 heltidsbarn Och tre anställda. vilket motsvarar rekommenderad personaltäthet manda- i gar-fredagar. '
Relation antal personal/antal barn = [:S måndagar= fredagar. Av de olika exemplen framgår att antalet barn per tjänstgörande per- sonal under större delen av dagen är följande (om alla barn är närvaran- de):
Ex. ] 20+20 barn: 6——8 barn per pers. Ex. 2 15+15 barn: 6—9 barn per pers. Ex. 3 15 barn. 3 anst : 7—10 barn per pers.
l l l l
Exempel 1
Barnens närvaro i % 100 ** 90 ——' 80— 70f
20 + 20 barn
1:3
1:4
Add-Id
Lemma» a.
Ant timmar Teoretiskt personalschema schemalagd tid
QUINIMNINIU) (Jawa—_u- xxxxxxxx
åNååMNb &
Personaltäthet ;. : .'
lli l,
_" _ _ "— l l . ___—_.
1'1"'FÄT_1—r—T—T—T—1——r——r'—T'—r—T—l—_T—r'—r—r—Få—r'—F'W—_KI 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
"' Personal i förhållande till antaget antal närvarande barn (20 % av barnen antas vara frånvarande).
__ Personal i förhållande till alla inskrivna barn
Personalens närvaro i barngrupperna
Exempel 2
Barnens närvaro 15 + 15 barn i % 1 00
80 _ ' Ä— ! N , , 28 I
50 ,! I
40 30 20 10
678910111213141516171r819
Ant timmar Teoretiskt personalschema schemalagd "d
Personaltäthet 1 :3
: l ... ] .
,7 l Il I 1 Il . 8 t "1 1 19 V
|| | I I | I l I | I I I | | I 1117 | | , KI 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
_ Personal i förhållande till alla inskrivna barn
Personalens närvaro i barngrupperna
Exempel 3
Barnens närvaro i %
Ant timmar schemalagd tid
: åta
Teoretiskt personalschema
Personaltäthet
l
IS 1 l l
116 1:7 fl I X
119 ÅT li ['I
1210 V
—- Personal i förhållande till alla inskrivna barn
Personalens närvaro i barngrupperna
Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande
8.1 Socialstyrelsens råd och anvisningar
utfärdat rekommendationer om barnstugornas öppethållande (s 163: 54—55): ”Daghemmets öppethållande anpassas efter föräldrarnas arbetstider, men av hänsyn till barnen bör det icke börja tidigare än kl 6.30 eller sluta senare än kl 19.00, lördagar kl 14.00. Daghemmet bör hållas stängt alla helgdagsaftnar samt för reparation och rengöring under de veckor som sammanfaller med industrisemestrarna, och ur barnens l synpunkt gärna längre, om så kan ske utan olägenhet för föräldrarna.”
"Lekskola med två avdelningar hålls öppen 3 timmar för varje avdelning under 5 veckodagar på sådana tider, att ordentligt tilltagen vädrings- och städningspaus kan läggas in mellan avdelningarnas öppethållande. En veckodag, förslagsvis lördagen, anslås till materialvård och mottagning för föräldrarna. Stängningstiderna bör anpassas till skolåret.”
1962 års Familjeberedning lade i slutet av 1965 fram en PM (Stencil 19653, Socialdepartementet) om utbyggnad av samhällets barntillsyn. Familjeberedningen rekommenderade följande öppethållandetider:
l Socialstyrelsen har i Råd och anvisningar (ROA ) nr 163, december 1963 1 l 1 l
]. Öppethällande till kl 19.00 måndagar—fredagar för de barn som inte kan hämtas tidigare av förälder eller annan anhörig
2. Ingen ändring av daghemmens öppningstid på morgnarna (den helt dominerande öppningstiden var då kl 6.30)
3. Ingen ändring av stängningstidema (kl'l4 eller 15) på lördagarna. Däremot framhölls att det kunde finnas skäl för en speciell organisa- tion på lördagar. Barnen inom en institution kunde då sammanföras till en familjegrupp, då beläggningen genomgående visade sig vara mycket låg. Härigenom kunde dels personalen i stor utsträckning ges lördagsledighet, dels arbetsinsatserna koncentreras till veckans övriga dagar.
___—::..».— .. ...a—u: La...-. ___—___-
Familjeberedningen tog också i detta sammanhang upp frågan om längre öppethållande, i de fall en barnstuga i huvudsak betjänade en viss eller vissa yrkesgrupper med längre arbetstid på orter med en
dominerande industri (och även på orter med mera differentierat näringsliv). Beredningen framhöll att det borde vara möjligt för den lokala huvudmannen att medge längre öppethållande med hänsyn till sådana särskilda behov och att en anpassning efter de lokala förhållande- na borde kunna göras. Frågan om nattöppet tangerades likaså: ”Denna anpassning till lokala förhållanden bör också innefatta överväganden angående eventuellt nattöppna daghem”. Den diskussion som fördes i familjeberedningens PM sammanfattas sålunda: ”Längden av barnstugor- nas öppethållande är en awägningsfråga och bör kunna anpassas till lokala behov och omständigheter”.
Socialstyrelsen har tagit fasta på de öppethållandetider som familjehe- redningen rekommenderade samt hänvisat till att frågan om att i större utsträckning hålla daghemmen öppna andra tider än de angivna var under utredning.
I Rad och anvisningar nr 184, december 1965 som berör kommuner- nas åtgärder för tillkomsten av barnstugor, sägs i kapitel 2 (5 18427 ff): ”Lekskolan hålls öppen 3 timmar för en förmiddagsgrupp, som regel kl 9.00-12.00, och 3 timmar för en eftermiddagsgrupp, som regel kl 13.00 -16.00, fem dagar i veckan. Lördagar är lekskolan stängd. Lovdagar och ferier sammanfaller med skolans av hänsyn till hemmen. Såväl av pedagogiska skäl som med tanke på mödrar med deltidsarbete eller betungande hemarbete kan barnens dagliga vistelse i lekskolan förlängas till 5 timmar — motsvarande kortare daghemsvistelse (halvdag- hem). För barnen ordnas dä måltider och möjlighet till vila.
Tabell 8.1 Vanligast tillämpade tider för öppethållande.
Dag Daghem DL = 5 timmar Lekskola
Måndag to m fredag 0630—1900 07.00—12.00 09.00—12.00 eller + l3.00—18.00 13.00—16.00 och eller 09.00—12.00 l4.00=17.00 eller l3.00—16.00 Lördag 07.00=12.00 Avvikelser förekommer vid (0630—2130) vissa daghem, exempelvis sjukhusd aghem
Vanligast tillämpade tider för öppethållande under året
Öppet
Hela året utom helger januari—december
Del av året — januari—juni+ augusti—december I överensstämmelse — vårtermin
med skolan januari—juni+ hösttermin augusti—december
Stängt
Under industrisemester juli - — Under skolferier och — juni—augusti juni—augusti
helger
Daghemmet hålls öppet från minst 5 timmar (jfr lekskolan) till 12,5 timmar dagligen under arbetsveckan, vanligen kl 6.30—19.00; lördagar kl 6.30—14.00.”
8.2 Öppethållandetider enligt statistiken för år 19 70
Under år 1970 hölls flertalet daghem öppna högst 12 timmar. Samman- lagt 733 daghem redovisar en öppethållandetid på 5,5—12 timmar. Det har dock skett en kraftig ökning av daghem med öppethållandetider över 12 timmar. 165 daghem var öppna 12,5—16 timmar.
Den stora ökningen av antalet hem med långa öppethållandetider tolkas som ett tillmötesgående från kommunernas sida gentemot föräldrarnas behov av vidgad service. Var i landet de daghem som har den längre öppethållandetiden är belägna framgår inte av tillgänglig statistik.
8.3 Exempel på daghem med längre Öppethällandetider
Bland kommuner som nyligen börjat en försöksverksamhet med längre öppethållandetider skall här som exempel nämnas Uppsala. Försöksverk- samheten igångsattes efter olika propåer och uppvaktningar från organisationer och myndigheter.
Från och med den 1 oktober 1970 håller 2 barnstugor i Uppsala, Ulleråkers barnstuga och Slottsbackens daghem vid Akademiska Sjukhu- set, öppet till kl 21 måndag—fredag. Lördag—söndag samt helgdagar håller Slottsbackens daghem öppet motsvarande tider. Av stadens övriga daghem — totalt ett 30-tal — har sju hittills haft lördagsjour med gängse öppethållandetider (6.30—15). För de föräldrar som behöver placera sina barn under längre tid eller annan tid än jourbamdaghemmen bjuder lördagar, står Slottsbackens daghem till förfogande liksom under sönda— gar och helgdagar.
Av en enkät som gjordes under första kvartalet 1971 framgår att beläggningen på Slottsbackens daghem varit förhållandevis låg: lördagar 8—10 barn, söndagar 4—5 barn samt ibland (vid helger) 1—2 barn. För september 1971 redovisas likaledes en låg beläggning totalt på barnstugoma i kommunen: av de ca 2 000 barn som vistas heldag i barnstugoma måndag—fredag, vistades tex lördagen den 4 september endast 1 1 barn totalt på de åtta lördagsöppna institutionerna. Tre av de 11 barnen var placerade på Slottsbackens daghem. Övriga lördagar var beläggningen 18 barn, 14 barn och 11 barn.
Slottsbackens daghem kan ta emot 40 barn. September 1971 redovisades följande beläggning på daghemmet:
._ _...
lördagen 4.9 3 barn söndagen 5.9 1 barn lördagen 11.9 6 barn __ söndagen 12.9 5 barn , 19 barn lördagar lördagen 18.9 4 barn Summa: .. september 1971 söndagen 19.9 4 barn 15 barn sondagar lördagen 25.9 6 barn söndagen 26.9 5 barn
Under oktober månad 1971 har upp till 12 barn vistats på daghemmet under något av veckosluten.
De flesta barnen vistas vart tredje veckoslut på Slottsbacken. En del barn vartannat veckoslut. Det senare gäller framför allt barn till personal vid Ulleråkers sjukhus.
Uppsala kommun har beslutat att driva verksamheten försöksvis ytterligare ett år trots höga omkostnader och låg beläggning. Merkostna- den i barnstugebudgeten för Slottsbackens daghem beräknades för år 1971 utgöra 37 750 kronor netto.
Beträffande de övriga sju barnstugoma i kommunen som harjouröppet lördagar har man beslutat att endast två i fortsättningen skall svara för tillsynsservicen. För de föräldrar och barn som behöver anlita barnstugor- na lördagar betyder detta bl a längre resor till och från institutionen.
Den låga beläggningen på barnstugoma under veckoslut och helger tycks tyda på att föräldrar ordnar sin barntillsyn på annat sätt. Antingen är ena föräldern ledig eller ser syskon efter varandra. Enföräldrar förefaller också att klara barntillsynen i stor utsträckning genom andra anordningar. Medvetandet om att barntillsyn kan ordnas genom kommunens försorg veckoslut och helgdagar framhålls av barnstugestyrel- sen i Uppsala ha en välgörande psykologisk effekt. Föräldrar har anmält behov av barntillsyn men ändå i sista hand svarat för den själva i den trygga känslan att kunna ta i anspråk den service kommunen bjuder vid akut behov.
För barn, som av olika anledningar ej tål den större miljön på institutionerna, ställer kommunen barnvårdare till förfogande för temporära behov eller erbjuds familjedaghem, om föräldrar arbetar på annorlunda tider eller på obekväm arbetstid.
Merparten av de föräldrar i Uppsala som lämnar barnen på lördagar och söndagar är anställda inom sjukvården. Flertalet är också ensamståen- de utan möjlighet att anlita anhöriga för barntillsyn. Man tar huvudsakligen emot spädbarn och koltbarn över veckosluten. Genom att barnen inte är bekanta med personalen på grund av sin sporadiska vistelse visar en del barn störningar i form av bl a sömnrubbningar. I de fall där även föräldrarna visat neurotiska störningar till följd av barnens situation har läkare och psykolog måst kopplats in. I sådana fall har man lyckats lösa barntillsynen på lämpligare sätt för föräldrar och barn med gravare störningar och genom kontakt med arbetsgivaren (landstinget) utverkat lämpligare arbetstider för dessa föräldrar.
1 Borås kommun har landstinget sedan lång tid drivit ett sjukhusdag— hem för sjukvårdspersonalens barn med en öppethållandetid från 6.30 till 21.30. Genom de stora variationerna i barnantal och i vistelsetidernas längd, som följer av de arbetstider som tillämpas vid lasarettet, är planeringen svår att göra för personalen i daghemmet. Mödrarna lämnar sitt arbetsschema för en månad i taget. Lasarettets behov av vikarier vid sjukdomsfall och arbetstoppar av olika slag förrycker dock ofta grundplaneringen. Personaltillgången vid daghemmet är enligt uppgift god. Man har tid att väl ta hand också om de mera sporadiskt mottagna barnen. Barneni
åldrarna 9 månader till 18 månader måste hämtas senast kl 19.00 från daghemmet. Övriga åldersgrupper får stanna till kl 21.30 utan inskränk- ningar.
Från föräldrarnas synpunkt är servicen god och de är nöjda med arrangemangen. En del av barnen måste på grund av föräldrarnas tjänstgöring vissa veckor vistas långa pass flera dagar i sträck på daghemmet. Någon utvärdering av vistelsetidernas inverkan på barnen har inte gjorts av läkare eller psykolog.
8.4 Exempel på nattöppna daghem
Under åren 1965—1970 höll sjukhusdaghemmet i Borås nattöppet. Denna service tillhandahölls föräldrar vilka — med de skift som då tillämpades — slutade kl 21 eller senare samt nattpersonalen vid sjukhuset, I praktiken kom daghemmet att för barnen fungera som ett ”veckohem” med en vistelsetid där på ibland upp till tre dagar och två nätter i rad.
Detta arrangemang var positivt för föräldrarna. Deras arbetssituation underlättades väsentligt. Många känsliga barn reagerade dock med störningar och var bl a oroliga nattetid. Andra barn — speciellt de äldre förskolbarnen — anpassade sig bra till bortasovandet, som de upplevde som ett spännande avbrott i den vanliga rutinen. De var också väl förtrogna med daghemsmiljön och personalen från sin dagvistelse där.
Då man enligt socialstyrelsens anvisningar inte fick ta emot mer än två barn per vårdare för nattillsyn, kunde dock inte alla föräldrar erhålla denna service. Efter informationsmöte med föräldrarna beslöt mani fullt samförstånd att slopa verksamheten. De föräldrar som hade behov av nattillsyn för sina barn löste frågan på annat sätt. Den omläggning av arbetstiderna som skedde vid samma tidpunkt bidrog också till att man lättare kunde ordna tillsynen för barnen. Inom Borås kommun bjuds för närvarande familjedaghem för barn med behov av nattillsyn.
Från 1940-talet kan redovisas erfarenheter av nattöppet daghem i Stockholm. 1 det servicehus, YK-huset, som uppfördes åt Yrkeskvinnors Klubb inrättades ett daghem med dygnet-runt-service åt föräldrar och barn.
Förutom nattöppet daghem gavs också barnvaktsservice ivåningarnai huset. I daghemspersonalens arbetsuppgifter ingick att mellan kl 19 och 23 minst varje halvtimme och högst var 20:e minut gå en jourrond i huset och se till de barn som var ensamma hemma, medan föräldrarna arbetade eller av annan anledning inte var tillstädes. Detta system innebar en stor trygghet för både föräldrar och barn.
Enligt uppgift från en av föreståndarna för daghemmet var det ett ganska litet antal barn som behövde nattservice i daghemmet. Maximalt kunde sju barn vistas där nattetid. Normal beläggning var två tre barn per natt.
Spädbarnen och barnen i ålder från 5 år och uppåt företedde i stort inga störningar på grund av ”bortasovandet”. Speciellt de äldre barnen fann det oftast lustbetonat och omväxlande att ”sova borta”. Mellanåld- rarna — barnen från 1 1/2 års ålder upp till 4 år — var betydligt känsligare
för miljöombytet nattetid. De var oftare oroliga, ville sova i den vuxnes säng, osv. Andra reagerade med störningar som att tex vägra att gå till daghemmet på dagen.
Nämnas bör att daghemmet ansågs vara mycket välskött, hade god personaluppsättning, var rikligt utrustat och väl försett med material. Ett intimt lagarbete med föräldrarna rådde. En klar fördel var att barnen bodde i samma hus som daghemmet var inrymt i.
Allteftersom husets behov av småbarnstillsyn avtog, bereddes barn utifrån plats i daghemmet. Under 1950-talet då verksamheten övertogs av Stockholms stad avvecklades nattservicen.
Erfarenheterna från Borås och YK-huset i Stockholm är alltså till stora delar samstämmiga. Någon egentlig utvärdering av de nattöppna daghemmens verksamhet har dock icke gjorts. De slutsatser som kan dras av redovisade erfarenheter från personalens sida torde vara att viss försiktighet med barnen i de lägsta åldrarna måste iakttagas. De är mera känsliga för en annorlunda sovmiljö än den vanliga och kräver stor trygghet och omsorg, vilket torde ställa speciella krav på personalen kvantitativt och kvalitativt.
8.5 Speciella försök att lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar
För att lösa problemen med barntillsyn vid skiftarbete — det gällde 2—skift , har vissa industrier med speciellt stort inslag av kvinnlig arbetskraft själva inrättat s k veckohem i kombination med daghem. Så var till exempel fallet i Borås, där Borås Wäfveri AB drev ett hem i Skene sedan år 1921, och i Norrköping, där Bomullsväveri AB drev ett hem sedan 1947. Dessa hem tog hand om barnen från söndag kväll till lördag eftermiddag, då barnen hämtades av föräldrarna för att vara tillsammans med dem över veckoslutet. Erfarenheterna vid veckohemmet i Norrkö- ping var att barnens tillvaro erbjöd en ständig slitning mellan å ena sidan veckohemmet, där barnet hade sin huvudsakliga tillvaro, och å andra sidan föräldrahemmet, där samvaron med familjen många gånger var intensivt känslobetonad. Många barn och föräldrar for illa.
l Skene lade man år 1932 om verksamheten till ”natthem”, så att mödrarna varje dag hämtade barnen och var tillsammans med dem i det egna hemmet under den del av dagen som de inte var i skiftarbetet. Det arrangemanget fungerade bra och var mycket omtyckt av mödrarna. Kontakten med barnen bröts inte för långa perioder utan skedde dagligdags. Natthemmen lades ner på 1950-talet och kommunerna har sedan svarat för barntillsynen genom andra arrangemang.
Vid ett ställningstagande för och emot nattöppna hem är det vanskligt att enbart hänvisa till de dåliga erfarenheterna av veckohemmen. Dessa erbjöd en speciell typ av tillsyn med ett långt avbrott i föräldrakontak- ten. Skenehemmet däremot fungerade bra efter omläggningen till ”natthem”. Den beskrivning som 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården ger av Skene i sitt betänkande är positiv, även om kommittén rent principiellt talar för andra lösningar. Man påtalar att uppmärksamheten i stället måste inriktas på att ”mera tillfredsställande
ordna arbetstiden för förvärvsarbetande mödrar med småbarn inom kvinnliga industrier" samt för fosterhemsplaceringar.
8.6 Krav på flexiblare öppettider iförskolan
Från allt flera håll, från såväl arbetsgivare som privat- och offentliganställ- da, reses i dag krav på en bättre anpassning från daghemmens sida till de arbetstider som tillämpas.
Många föräldrar har behov att lämna sina barn på daghemmet före den vanliga öppettiden på morgonen (6.30). De långa resvägarna till arbeteni storstadsregionerna och tidiga morgonskift på bla industrier och sjukvårdsinrättningar i landet framtvingar en sådan lösning.
Inom den offentliga och privata servicesektorn i samhället samt inom industrin tillämpas i dag alltmer skiftarbete och s k obekväm arbetstid. Detta innebär att också stängningstidema vid daghemmen alltmer ifrågasätts. Speciellt för ensamstående föräldrar och familjer där båda föräldrarna skiftarbetar eller har obekväm arbetstid — på heltid eller deltid — är hämtning av barnet på kvällen och barntillsynen hemma under kvällar och nätter ett svårbemästrat problem. Ett begränsat antal kommuner (1969/1970 totalt 95 kommuner) har haft ekonomiska möjligheter att hjälpa föräldrarna genom att barnvårdare hämtar barnet när barnstugan stänger och utövar tillsynen hemma tills föräldrarna kommer. Samtidigt ökar kraven från allmänheten om bättre privat och offentlig service. Därmed ökar också problemen att ordna en från föräldrarnas och barnens synpunkt tillfredsställande barntillsyn.
En del kommuner har löst problemet genom att kategoriskt hänvisa föräldrar med skiftarbete och obekväm arbetstid att placera barnen i familjedaghem. Detta gäller tex Borås kommun, där det dock under våren 1971 i kommunfullmäktige interpellerats om ett längre öppethål- lande på barndaghemmen kombinerat med nattservice. Speciellt de handelsanställda i kommunen har stort behov av ändrade öppettider på daghemmen genom den utökade servicen till allmänheten.
Nedanstående tabeller (8.2—8.6), hämtade ur SOU 1967:39 ”Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem”, belyser vistelsetidernas längd för barn i privata och kommunala familjedaghem hösten 1966. Procenttalen för barn med mer än 8 timmars vistelsetid är 38 % (22 174
...—__”. AM.—... __
Tabell 8.2 Tillsynens längd per dag och barnets ålder i privata familje- daghem. Procent.
Tid per dag Födelseår Summa 1
1966 1965 1963 1962 1961 1960 1959—56
(3 tim 5 2 5 4 6 7 — 27 4 636 8 3—5 tim 16 15 17 21 10 19 30 51 13 908 24 5—8 tim 18 31 24 27 34 41 28 12 15 647 27 >8 tim 62 50 51 48 43 30 42 5 22 021 38 Okodifierade — 2 2 — 7 4 — 6 1 738 3 Summa 3405 9 779 7 462 6 881 8 620 6 882 4 563 10 358 57 950
17 13 12 15 12 8 18 100
6
%
Tabell 8.3 Tillsynens längd per dag och barnets ålder i kommunala fa- miljedaghem. Procent.
Tid per dag Födelseår Summa
1966 1965 1964 1963 1962 1961 1960 1959v56 Antal ”/r
(3 tim — _ — — —— f _ 11 194 2 3»—5 tim .. 7 .. 14 — — .. 43 1094 12 5—8tim 36 12 22 24 38 17 » 35 2122 24
>8 tim 52 80 77 63 60 79 .. 11 5 274 60 Okodifierade .. .. — f .. . . . . _ 118 1
Summa 324 1 393 1668 1 244 953 1064 338 1 819 8 802 % 4 16 19 14 11 12 4 21 100
Källa: Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.
barn) för barn i privata familjedaghem och 60 % (5 227 barn) för barn i kommunalt familjedaghem. Främsta anledningen till de relativt höga 1 talen är moderns arbetstid. Sannolikt har procenttalen ökat under de år som gått sedan undersökningen genomfördes.
9 % av barnen i privat och 12 % av barnen i kommunal familjedag- hemsvård vistas under helger hos dagbarnvårdaren på grund av föräldrarnas arbetstider (tabell 8.6). Sannolikt har även i dessa fall en ökning av procentalen skett genomgående orsakad av föräldrarnas arbetstider.
Uppgifterna om ökningen av antal daghem med öppettider över 12 timmar tillsammantagna med ovanstående siffror för familjedaghemmen visar klart på behovet av utökad barntillsynsservice per dygn.
Vad gäller avlämnande och hämtning av barnen i förskolan visar tabell 8.7, att där två föräldrar finns, båda ganska lika delar ansvaret för barnen.
Sammanställningen bygger på en undersökning |ord av familjepolitis- ka kommittén i samarbete med barnstugeutredningen. Den redovisar ett urval av daghem # sammanlagt 50 -— i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i övrigt i var fjärde kommun i landet med över 10 000 invånare. I Stockholm, Göteborg och Malmö har barn födda den första i varje månad
Tabell 8.4 Barnet vistas hos daghemsvårdaren efter kl 19. Procent.
Orsak till vistelsen Barnet vistas efter klockan 19 Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa enstaka __*— enstaka __ tillfällen Antal Procent tillfällen Antal Procent Ej aktuellt 100 4 2 34 382 73 99 _ 3 4 173 68 Behov av fritid . . 4 36 3 450 7 — 10 35 548 9 Arbetsförhållanden — 68 34 5 696 12 . . 56 43 984 16 Kombination av ovanst — 24 28 3 397 7 -— 34 19 476 8 Summa 34 344 3 941 8 839 47124 4160 650 1372 6181 Procent 73 8 19 100 67 11 22 100
Källa: Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem, SOU 1967 :39.
Tabell 8.5 Barnet övernattar hos dagbarnvårdaren. Procent.
Orsak till övernattning Tillsynsform
Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem
Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa
enstaka __ enstaka _— jiljfäjjen Antal Procent (månen Antal Procent
Ej aktuellt 100 5 — 34 698 74 99 — — 4 034 65 Behov av fritid — 2 54 5 164 11 — — 48 766 12 Arbetsförhallanden .. 63 25 4 385 9 _ 41 25 635 10 Kombination av ovanst — 30 21 2 877 6 — 60 28 747 12 1
Summa 34613 3152 9 359 47124 4059 520 1601 6181 Procent 74 7 20 100 66 8 26 100
Källa: Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.
tagits med, medan övriga kommuner har representerats med barn födda under respektive månaders fyra första dagar. Den i det presenterade materialet stora skillnaden mellan siffrorna för faders- respektive modersaktiviteter kan till största delen förklaras genom att ca 45% av barnen i materialet är ensamförsörjda, dvs barn till ensamstående mödrar (tabell 8.7). Av sammanlagt ca 1 750 barn är ca 800 således barn till ensamstående mödrar. "Kontaktkolumnen” (ko- lumn 6) visar, om dessa 800 barn frånräknas, följande aktiviteter för lämna och hämta barnen: Fader: 783 = 42 % Moderz908 = 47 % Annan: i 197 = 11 %. 1 Någon central inventering om det faktiska behovet av ändrade öppethållandetider vid barntillsynsinstitutionerna och av nattöppna . daghem synes inte ha gjorts under de senaste åren. ' De Handelsanställdas förbund har vid förfrågan framhållit, att dess styrelse vid representantskap i maj 1971 med anledning av förslaget om affärstidslagens slopande år 1972, förbundit sig att verka för en utvidgning av samhällets barntillsynsservice till att gälla även de medlemsgrupper som drabbas av lagändringen genom arbetstidens förläggning på tider, då barnstugoma för närvarande inte erbjuder i 1 Tabell 8.6 Barnet vistas under helger hos barndagvårdaren. Procent. Orsak till vistelse Tillsynsform
Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem l
Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa
enstaka — enstaka _— tillfällen Antal Procent tillfällen Antal Procent
Ej aktuellt 100 14 — 38 913 83 99 — — 4 572 74 Behov av fritid — 7 42 3 065 7 — 9 47 531 9 Arbetsförhållanden — 66 45 4 053 9 —— 67 32 729 12 Kombination av ovanst — 14 13 1 094 2 — 23 21 349 6 Summa 38 743 1265 7 118 47124 4 597 565 1019 6 181
82 3 15
100 74 9 Procent 17
Källa: Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.
Tabell 8. 7 Avlämning och hämtning av barn vid 50 barnstugor.
(1) (2) (3) (4) (5) (6)
Avlämning . Hämtning Både avläm— (1) + (3) % (2) + (3) ”Kontakter” ning/hämtning
Fader: 68 169 47 273 19 341 20 442 783 Moder: 204 69 122 34 1 091 77 1 295 76 1 213 2 508 Annan: 24 8 71 19 51 4 75 4 122 197
Summa 296 100 362 100 1415 100 1711 100 1777 3 488
Förklaring:
Beträffande grundmaterialets urval hänvisas till sammanställningcn över avlämnings- och hämtningstider för barn vid 50 barnstugor.
(1) — Absoluta och relativa tal för enbart avlämning (2) — Absoluta och relativa tal för enbart hämtning
(3) — Absoluta och relativa tal då både avlämning och hämtning redovisats för samma person (4) — Absoluta och relativa tal för summan av enbart avlämning och både avlämning och hämtning (5) — Absoluta och relativa tal för summan av enbart hämtning och både avlämning och hämtning (6) — Absoluta och relativa tal för summan av antalet ”kontakter"
Kontakter Ex Fader: Avlämning (1) + Hämtning (2) + 2 x både avlämning och hämtning (3)
Not ]. Differensen mellan kol (4) och kol (5) beror på ofullständig redovisning i grundmaterialet
Not 2. De fall då både fadern och modern avlämnar resp hämtar barnet redovisas inte separat, men kan approximativt beräknas som skillnaden mellan ca 1 700 (4) och (5) det faktiska antalet barn 1 500 = 200 dividerat med 2 (noteringar har gjorts för både fadern och modern). | relativa tal blir detta ung = 6 %. Källa: Familjepolitiska kommittén. 1970.
barntillsyn. Man befarar att problemen med barntillsyn ytterligare kommer att förvärras för alltfler medlemmar. Nagra data om hur stort det faktiska tillsynsbehovet är har förbundet dock inte haft möjlighet att utröna.
Handelsfjärrstemamzajörbunder hänvisar till att dess kongress år 1970 biföll en motion från Stockholmsavdelningen om ökad aktivitet säväl centralt som lokalt för att påskynda lösningen av samhällets barntillsyn. Omkring hälften av alla HTF-anslutna är kvinnor. Dubbelarbetande föräldrar förekommer i stor utsträckning bland medlemmarna. Ej heller HTF har dock haft resurser att företa någon inventering bland medlemmarna totalt om det reella barntillsynsbehovet.
Kommunalarbetarförbundet motionerade vid LO:s kongress i septem- ber 1971 om behovet av en vidgad barntillsyn och om barnstugornas öppethållandetider. Denna motion tillsammans med andra motioner om en utbyggd barntillsyn bemöttes positivt av kongressen. Vid förfrågan framhålls att medlemmar sysselsatta inom vårdsektorn har stora be- kymmer med att klara barntillsynen. Barnstugornas öppethållandetider stämmer som regel dåligt med de arbetstider som flertalet medlemmar har. Nagra siffror pa hur många medlemmar som har behov av barntillsyn på "annorlunda" tider finns inte heller dokumenterade hos detta förbund.
Arbetsmarknadens K vinnanämnd (AKN ) _ ett samarbetsorgan, repre- senterande LO, TCO och SAF — har ej heller aktualiserat någon kartläggning av barntillsynsbehoven. År 1960 däremot tog AKN upp frågan i samband med att FCO:s kvinnokommittéer framförde önskemål om en anpassning av barnstugoma till skiftesarbetande mödrars arbetstider.
AKN tillskrev då de ansvariga för den kommunala barntillsynen på 175 orter i landet om daghemmens öppethållandetider. En uppföljningsunder- sökning om kommunerna anpassat barnstugornas tider bättre till mödrarnas arbetstider gjordes på 169 orter under tiden 1.1.1961 till 31.12.1962. FCO:s kvinnokommittéer medverkade lokalt vid undersök- ningen. Det frågeformulär som användes och resultatet av förfrågan delgavs FCO centralt för kännedom. Uppföljningen gav vid handen att endast ett tiotal daghem tillgodosett de framförda önskemålen genom en förlängd öppettid på kvällarna till kl 18.30'f'19.00.
Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag— och fritidshem har inte företagit någon undersökning om det faktiska behovet av ändrade öppettider vare sig centralt eller i länsgrupperna. Däremot har bla länsgruppen i Uppsala tillställt centrala gruppen en skrivelse om nödvändigheten av att beakta de problem som kan uppstå med barntillsynen där ensamstående eller båda föräldrarna arbetar vid företag med skiftgang. Denna skrivelse har vidarebefordrats till barnstugeutred- ningen.
Stackholrns stad gjorde våren 1966 en inventering av behovet av förlängda öppettider vid barnstugoma och daghemmen. Materialet i sin helhet täckte cirka 2/3 av samtliga barn under 7 år i staden som hade förvärvsarbetande moder. De yrken som dominerade var sjukvårdsarbete, servicearbete och affärsanställda. Det genomsnittliga antalet barn per
daghem med moder arbetande på obekväm arbetstid utgjorde 3,5 barn. Spännvidden mellan de olika institutionerna låg från 0 till 10 barn eller fler per daghem.
En uppskattning med ledning av de i undersökningsmaterialet framkomna talen ger vid handen, att totalantalet barn under 7 år med förvärvsarbetande moder som hade obekväm arbetstid borde ligga mellan 2 000 och 3 000. Av de drygt 1 600 framkomna fallen med obekväm arbetstid var hälften (49 %) ensamstående mödrar. Av samtliga barn var inemot 30 % under två år. Antalet föräldrar med obekväm arbetstid torde ha ökat väsentligt sedan denna undersökning genomfördes.
Som en följd av denna undersökning beslöt Stockholms stads barnavårdsnämnd att samtliga daghem from den 1 nov. 1968 skulle hållas öppna vardagar mellan kl 6.30—19.00 och lördagar till kl 15.00. Dagar före helgdag då arbetsmarknaden i åtskilliga fall inte tillämpar en avkortad tid beslöt man att daghemmen skulle ge tillsynsservice till kl 19.00.
Önskvärt vore att varje kommun snarast kunde starta en inventering av antalet föräldrar med obekväm arbetstid, skiftarbete och nattarbete för att få en klar uppfattning om det verkliga behovet av öppethållande i förskolan. Samtidigt borde de fackliga organisationerna stimuleras att medverka till att undersöka sina medlemmars faktiska behov av barntillsyn — särskilt på obekväm tid och nattetid.
8.7 Barn familjerna och arbetstiderna 8.7.1 Något om skiftarbetstiderna
I alla industriländer är vissa grupper av befolkningen i arbetsför ålder sysselsatta i skiftarbete, dvs arbetstiderna skiftar antingen varje vecka eller varannan eller var fjärde vecka. 1 de flesta länder arbetar den största skiftarbetande gruppen i 3-skiftsystem. Ett 2-skiftsystem innebär vanligen inte nattarbete, varför problemen med 2-skift inte är desamma. 3-skiftsystemet tillämpas i synnerhet vid arbete i kontinuerliga produktionsprocesser, såsom i kemiska och elektrokemiska industrier, där ständigt arbete och tillsyn krävs dygnet om hela året. 3-skiftsystemet är också vanligt i en rad offentliga serviceyrken: inom sjukvården, transportväsendet. telekommunikationerna, polisväsendet osv.
I många länder tillämpas också skiftarbete i viss utsträckning i andra typer av produktion av såväl varor som tjänster. Servicesektorn på privatsidan växer i dag, något som t ex gäller butikernas öppethållande- tider.
Växling av skift sker i regel varje vecka. Men när 48-timmarsveckan skars ned tillkom en mängd mer oregelbundna skiftsscheman, som ståri skarp kontrast mot de tidigare ganska regelbundna skiften, som startade tex kl 6.00, 14.00 och 22.00. 40—timmarsveckans genomförande kommer också sannolikt att medföra ytterligare mer oregelbundna skiftscheman.
Följande exempel på arbetstider som tillämpats vid tre industriföretag i Uppsala län, kan tjäna som belysning av den problematiken:
En stor del av industriföretagen bedriver arbete i 2- och 3-skift. Vid de företag som arbetar med 2-skift var arbetstiderna följande: Första skiftet började 5.36 och avslutades 14.24. Andra skiftet pågick från 14.24 till 23.12.
1 företag med 3-skift började första skiftet 6.00 och pågick till 14.00. Andra skiftet arbetade mellan 14.00 och 22.00 och tredje skiftet från 22.00 till 6.00.
Hos ett av företagen förekom samtliga arbetstider. Vid dagtid arbetade personalen mellan kl 6.30 och 16.00. Vid 2-skift var arbetstiden mellan 5.00 och 14.00 och andra skiftet mellan kl 14.00 och 23.00.
Vid kontinuerlig drift var arbetstiderna följande: från kl 6.00—14.00, 14.00—22.00 samt kl 22.00—6.00. Vid det sistnämnda företaget förelåg möjlighet för de kvinnliga arbetstagarna att två delade på ett skift för att få en arbetstid som dels passade deras kommunikationer, dels deras hemförhållanden.
För att belysa arbetstiderna på ort med utpräglad näringsstruktur ges här också en redogörelse för de arbetstider som tillämpades i Smedjebacken år 1971. Det dominerande företaget Smedjebackens Valsverks AB, som år 1968 sysselsatte 62 % av alla förvärvsarbetande på orten, tillämpade följande arbetstider:
Daggående GAS—12.00; 13.00—A16.30 Rast 830—845 Lunchrast 1200—1300 Lördagarna fria Arbetstid per vecka 42,5 timmar
2-skiftgående 4.00—1200; 1200—2130 Raster 830—845; 1630—1645 Lördagarna fria Arbetstid vid 2-veckorsperiod 42,5 timmar
3-skiftgående 4.00—12.00,' 12.00—20.00; 20.00—4.00 Inga raster Veckoarbetstiden utlagd mellan söndag 20.00—lördag 4.00. Arsarbetstidcn, som blir något för lång, justeras med vissa söndagskvällar borttagna eller genom annan åtgärd t ex håldagar
4-skiftgående Den s k skiftcykeln spänner över 12 veckor för att alla 4=skiftlagen skall få lika lång arbetad och ledig tid Skiftbytestiderna är lika med 3-skiftgående Skiftföljden är:
3 förrniddagsskift 4.00—12.00 , 3 eftermiddagsskift 12.00—20.00 3 nattskift 20.00— 4.00
samt 72 timmar längledighet lnga raster
Inom Bergslagets Bolags AB, vid Domnarvet och Kvarnsveden, tillämpades under 1971 ungefär samma skiftarbetstider som de ovan beskrivna. På vissa avdelningar hade arbetstiderna i 3-skiftgången ändrats
till 5.3041330—2130 för skiftbyten. Dessa tider gällde även för ett fåtal anställda inom 2-skiftgång.
56 % av de kollektivanställda arbetade i skiftgång med dygnet-runt- rytm, dvs 3- eller 4-skift.
Endast 210 kvinnor var sysselsatta i skiftarbete. Arbete fanns för betydligt fler kvinnor, men de sanitära förhållandena har hittills inte tillåtit detta. Under år 1972 planerar Bergslagets Bolags AB att anställa ytterligare kvinnlig arbetskraft, då de hygieniska anordningarna färdig- ställts.
Representanter för Bergslagets Bolags AB har på förfrågan uppgivit att, såvitt man kunde bedöma, inga principiella hinder förelåg att modifiera skiftarbetstiderna, bl a med hänsyn till barnfamiljerna. Förutsatt att de kollektivanställda allmänt skulle vilja ändra skifttiderna, skulle en ; anpassning vara möjlig att åstadkomma.
8.7.2 Nagra fakta ur låginkomstutredningens rapport om arbetstiderna
Låginkomstutredningen har i sitt utkast till kapitel 8 i betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden redovisat data kring hur många arbetstagare som har morgon- och kvällsarbete, nattarbete, lördags—, söndags— och helgdagsarbete (avsnitten 3.5-—3.8 samt 5.6—-5.11 i rappor- ten).l
Morgonarbete innebär att arbetsdagen börjar före kl 7.00. Kvällsarbete att arbetstagaren gått hem från arbetet efter kl 18.00. Nattarbete innebär att arbetet pågår minst en timme efter kl 21.00 eller före kl 5.00.
Det framgår att ungefär 30 % av samtliga arbetstagare, eller i absoluta tal ca 855 000, har morgonarbete minst en gång i veckan. Ungefär 80 % av denna grupp har morgonarbete varje arbetad dag i veckan. Av samtliga arbetstagare med morgonarbete minst en gång i veckan är drygt 4/5 män och knappt ]/5 kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år.
Morgonarbete är således långt vanligare bland män än bland kvinnori samtliga åldersgrupper. Det tycks också vara klart vanligare inom den privata än inom den offentliga sektorn. Inom livsmedels- och dryckesva- ruindustri, fabriksindustri, byggnadsindustri m m, inom transport, post och tele samt inom trä- och pappersindustri är det särskilt vanligt.
Drygt 25 % av samtliga arbetstagare är sysselsatta i kvällsarbete, i absoluta tal ca 767 000, minst en gång i veckan. Knappt 30 % av dessa har kvällsarbete varje arbetad dag i veckan.
Av samtliga arbetstagare är här ca 55 % män och 45 % kvinnor. 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Kvällsarbete är vidare vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Bland heltidsarbetande tjänstemän är kvällsarbete särskilt vanligt inom detaljhandel, transport, post och tele, sjukvård samt inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Bland arbetare är det särskilt vanligt inom sjukvård (58,9 % av alla sysselsatta inom sjukvår- den), detaljhandel (58,7 % av alla inom branschen), inom transport, tele
' Sven Nelander: "Löntagarnas faktiska arbetstider”. Utkast till kapitel 8 i betänkandet om svenska folkets levnadsförhållanden att avgivas av Låginkomstut- redningen.
(47.1 %). Genom att kvällsarbete är mycket vanligt inom detaljhandel och sjukvård, innebär detta att speciellt kvinnor gärna drabbas av kvällsarbete.
Ca 10% av samtliga arbetstagare, eller i absoluta tal 290 000, har nattarbete minst en gång i veckan. Av dessa 10 % har något under 40 % nattarbete varje arbetsdag i veckan.
Ca 70 % män och 30 % kvinnor har nattarbete. Drygt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Det är vanligare bland män än bland kvinnor i de två yngsta åldersgrupperna dvs 15—24 år respektive 25—54 år. I den äldsta åldersgruppen tycks det inte finnas någon skillnad mellan könen.
En uppdelning av arbetstagarna efter näringsgren visar att nattarbete bland tjänstemän är vanligast inom malm-, sten-, textil- och grafisk industri, inom transport, post och tele samt sjukvård. Bland arbetare är det särskilt vanligt inom rrä- och pappersindustri, inom förvaltning, post och tele samt sjukvård.
Bortåt 10 % av samtliga arbetstagare har Söndagsarbete. Av dessa är 55 % män och 45 % kvinnor. Drygt 60 % är i åldrarna 25—54 år. Söndagsarbete tycks vara vanligare bland kvinnor än bland män — bland de heltidsarbetande åtminstone.
Bland tjänstemän är Söndagsarbete vanligast inom husligt arbete, hotell, hygien m nr, inom övriga tjänster, uppdrags- och nöjesverksamhet samt inom sjukvård (18,3 %). Bland arbetare är det vanligast inom husligt arbete, hotell, hygien m m (23,9 %) samt inom sjukvård (hela 29,9 %).
Mer än 20 % av samtliga arbetstagare, i absoluta tal 630 000, arbetar på lördagar. Av dessa är knappt hälften kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Lördagsarbete är klart vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Av alla arbetstagare med lördagsarbete är 26,6 % kvinnornas andel i åldrarna 15—24 år och 27 % i åldrarna 25—54 år. Bland gruppen arbetare är det särskilt vanligt inom detaljhandel (58,4 %) och sjukvård (37,1 %).
Nästan 28 % slutligen av samtliga arbetstagare, i absoluta tal 786 000, arbetar minst en av nio helgdagar. Av dessa är 55 % män och 45 % kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Helgdagsarbete är långt vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Bland tjänstemän är det vanligast inom jordbruk, skogsbruk och fiske (58,5 %), detaljhandel (54,5 %), sjukvård (42,7 %). Bland arbetare inom detaljhan- del (72,7 %) och inom sjukvård (63,3 %).
Man ser således genomgående av dessa data att arbete på "udda” tider är särskilt vanligt inom detaljhandel och sjukvård samt inom vissa :' industrier (kemisk eller processteknisk framför allt). Ett genomgående ,. drag är att 2/3 av arbetstagarna är i åldrarna 25—54 år. Vi återfinner alltså i stor utsträckning småbarnsföräldrar (25—35-årsåldrarna) bland dessa arbetstagare.
___ _
... un .; w....A— __t
8.7.3 Särskilda bestämmelser om nattarbete
En rad nationella bestämmelser och internationella rekommendationer och överenskommelser har antagits under de senaste 160 åren för att reducera nattarbete, som alltid är en del av 3-skiftsschemat. Somliga
länder har särskilda restriktioner mot nattarbete för de unga arbetarna. ILO-konventionen nr 90 täcker just det området.
Förbud mot nattarbete inom industrin för kvinnor — särskilt för mödrar — finns också i en del länder. 1 Västtyskland får kvinnor endast sysselsättas till kl 23.00. Frankrike, Italien, Schweiz och Nederländerna förbjuder också nattarbete för kvinnor.
1 Schweiz kan inte arbetare beordras till nattarbete, men kan frivilligt åta sig det. (Detta är intressant ur familjesynpunkt, då detta gäller även män och deras möjlighet att anpassa arbetstiden till familjens behov.) Av de nordiska länderna har Finland men inte Danmark, Norge och Sverige särbestämmelser för kvinnor i industrin vad gäller nattarbete. Särbestämmelser är ej heller önskvärda — såvida de inte omfattar också familjefäder, dvs skulle gälla för föräldrar med barn i förskolålder och i den lägre skolåldern.
8.7.4 Effekter av natt- och skiftarbete
När man diskuterar öppethållandetider och en vidgad service åt barnfamiljerna från förskolans sida, måste man ta upp frågan om effekten av obekväma arbetstider fysiskt och psykiskt för föräldrar och barn. Många föräldrar har i dag stora svårigheter att klara av att vara föräldrar dels på grund av arbetstidemas förläggning, dels på grund av de negativa effekter dessa arbetstider har fysiskt och psykiskt på dem.
Följande data ur en s k liten LO-undersökning utförd i augusti 1968 visar hur man upplever problemen med nuvarande arbetstidsförläggning: procenttalen för sömnsvårigheter, magbesvär och nervositet bland arbe- tare med intermittent och kontinuerligt 3-skift eller 2-skift ger belägg för vissa negativa effekter, som sannolikt måste få återverkningar på barnen i familjerna. De sociala effekterna var också negativa för ca 1/3 av de intervjuade.
35 % av arbetarna i intermittent treskift ansåg sig ha problem i form av sömnsvårigheter, liksom 38 % av dem i kontinuerligt treskift. 28 % av arbetare med schema som varierade uppgav sig ha problem med långvarig trötthet.
18% av de 2-skiftsarbetande hade magbesvär. De som arbetade i kontinuerligt 3-skift hade till 27 % sådana besvär. 24 % av dem i intermittent treskift uppgav också samma sak. 27 % av dem i kontinuer- ligt 3-skift hade problem med nervositet. Även de i intermittent 3-skift och i 2-skift uppgav sig ha dessa besvär (24 % resp 18 %).
Ännu högre låg procenttalen för de negativa sociala effekter 2-skift och framför allt kontinuerligt 3-skift och varierande skiftarbetstid medförde för den enskilde arbetaren och familjen. Framför allt de kontinuerligt treskiftarbetande och de med varierande skifttider uppgav sig ha svårt att delta i familjeliv, hålla kontakt med vänner, delta i föreningsliv och i viss mån hinna med fritidssysselsättningar. Ca en tredjedel (30—40 %) av de förra och 26—38 % av de senare uppgav sådana svårigheter.
Det danska socialforskningsinstitutet har undersökt hur fabriksarbeta-
re och poliser reagerar på långvarigt 3-skiftarbete.l Undersökningen består av två delar: en enkät med 600 fabriksarbetare och en annan med 594 poliser. Båda grupperna hade erfarenhet av långvarig skifttjänstgöring med 3-skift. I fabriksundersökningen ingick en kontrollgrupp av dagarbetare. Undersökningen bestod dels av intervjuer med frågefor- mulär, dels av samtal med psykolog och läkare. Alla som angav att de hade magbesvär röntgades. De arbetare, som befanns ha magsår (20), fick genomgå en noggrann psykiatrisk undersökning. Man utredde grundligt deras uppväxtförhållanden, familje- och yrkesliv. Därvid använde man bl a personlighetstest.
] kontrollgruppen undersöktes 20 3-skiftarbetare utan magåkommor på samma ingående sätt.
Man fann, att de materiella uppväxtförhållandena i de båda grupperna var likartade liksom intelligensnivån. Däremot var det stora skillnader på det känslomässiga stöd föräldrarna i de båda grupperna hade givit dem som barn. Magsårsgruppen hade i betydligt större utsträckning saknat det psykologiska stödet från båda eller en av föräldrarna.
Följande tre faktorer hade avgörande inflytande på uppkomsten av magsår:
l. ärftlig disposition för mag-tarmsjukdomar
2. bristande känslomässig kontakt med föräldrar
3. skiftarbetet i sig självt som utlösande faktor för magsårssymtom.
Fabriksundersökningen
-— 66 % av skiftarbetarna hade sömnsvårigheter jämfört med endast 11 % i kontrollgruppen — 65 ”a av skiftarbetarna hade mentala besvär jämfört med 26 % i kontrollgruppen — 56 % av skiftarbetarna uppvisade mentala besvär endast under vissa av skiftveckorna, framförallt nattskiftsveckan — 34 % hade besvär under alla veckorna. De mentala besvären uppstod i de flesta fallen först efter fem års skiftarbete — 43 % av skiftarbetarna hade mag-tarmbesvär mot 17 % av dagarbetarna
Totalt uppvisade 53 % av skiftarbetarna symtom från mag-tarmka-
nalen. Av dessa hade 10 % endast tarmbesvär, 23 % endast magbesvär och 20 % bådadera. — 44 % klagade på bristande möjligheter till fritidssysselsättningar — 13 % ansåg att de inte haft några besvär av skiftarbetet.
Polisundersökningen
Poliserna hade ett annat utgångsläge. Dels hade noggranna hälsoundersök- ningar gjorts vid anställningen, dels visste de att personer med mag-tarmbesvär och mentala störningar inte får anställas. Polisernas typ av 3-skift var identisk med fabriksarbetamas. Dock avbröts polisernas skiftarbete då och då för perioder av dagtjänstgöring. — Man borde alltså kunna få lägre siffror vad gäller polisernas sjukdomssymtom i denna undersökning. Man gick till väga på samma sätt som vid fabriksundersök- ningen.
1 Treskiftvsarbejde — En socialmedicinsk undersogelse, bind 11 Teknisk forlag. Kobenhavn 1970. Socialforskningsinstituttets publikation nr 42.
— 64 % hade sömnsvårigheter — 63 % mentala störningar, varav 27 % bara hade det i samband med perioder av 3-skiftarbete, speciellt under nattskiftveckan — 23 % hade magbesvär. 21 % hade tarmrubbningar. 10 % hade bådadera — 54 % företedde variationer i samlagsfrekvens i relation till de olika skiftveckorna. 50 % visade reducerad frekvens under nattskiftsveckan — 75 % ansåg att skiftarbetet minskade deras möjligheter till umgänge och fritidsaktiviteter.
Som framgår av ovanstående redogörelser har man således kunnat konstatera ett samband mellan treskiftarbete och uppkomsten av sömnsvårigheter och andra nervösa besvär, liksom av mag— och tarmbesvär. Man har också kunnat visa att familje- och sexualliv påverkas av de skiftande arbetstiderna.
I den danska undersökningen var sömnrubbningar och andra nervösa besvär lika vanliga för poliserna som för fabriksarbetama. Här stämde alltså inte de uppställda antagandena om en lägre siffra för poliserna med hänsyn till det stränga urvalet för polistjänst. Däremot stämde antagandena vad gällde magbesvär och tarmbesvär, Dessa besvär förekom i betydligt mindre utsträckning hos poliserna än hos fabriksarbetama.
8.7.5 Fysisk och psykisk dygnsrytm
Det är sedan länge vetenskapligt belagt att människan har en viss dygnsrytm, som är svår att rubba. Feberkurva, blodtryck, puls, andning, mag- och tarmkanal osv, visar bestämda rytmiska dygnsvariationer. Även de psykiska funktionerna är underkastade dessa dygnsvariationer. Man har emellertid funnit att denna dygnsrytm inte är orubblig. Den kan påverkas av yttre inflytanden. Däremot är individernas förmåga att anpassa sig till förändringar i dygnsrytmen mycket varierande.
Det finns också en social dygnsrytm, som kan vara lika svår att rubba. Att anpassa sig till skiftarbete innebär att avstå från de sociala kontakter på fritid som andra har tillgång till. Hela vårt samhälle fungerar alltjämt för människor med normal arbetsdag, dvs kl 7—17. Endast var tredje vecka, nämligen veckan med morgonskift, kan de 3-skiftsarbetande leva ett socialt liv i full bemärkelse.
Andra företagna undersökningar ger belägg för att särskilt de yngre upp till 25—30 år är mera sjukdomsbelastade av 3-skiftarbetet, liksom åldrarna över 60 år. De yngre upplever också de begränsade möjligheterna till sociala kontakter svårare än de äldre, som så att säga ställt om sitt liv efter 3-skiften. De yngre hinner också inte sömnmässigt i kapp utan har uttalande trötthetssymtom.
Nedanstående data är hämtade ur den i september 1971 publicerade 70-rapporten ”Stress på svenska arbetsplatser”.1
”9. Skiftarbete Av tabell 26 (tabell 8.8 här) ser vi att ett tydligt samband föreligger mel- lan vissa typer av arbetstider och stress. I synnerhet tvåskift, treskift och
' ”Stress på svenska arbetsplatser” (avsnitt 5.9). En enkätundersökning bland LO-medlemmarna av Erik Bolinder och Bo Ohlström, Prisma 1971.
Tabell 8.8 Psykiska påfrestningar hos- personer med olika förläggning av sin arbetstid
förläggning av Antal % Ej Något Ganska Mycket Summa arbetstiden stressade stressade stressade stressade %
Fast dagtid 3 274 78 45 32 14 8 99 Kvälls—nattarbete 127 3 42 39 13 6 100 2-skiftarbete 279 7 35 31 19 13 98 3-skiftarbete 161 4 28 45 17 10 100 Oregelbunden förläggning 172 4 30 34 16 19 99 Annan förläggning 137 3 47 31 9 13 100
Totalt 4150 99
Källa: Stress på svenska arbetsplatser.
oregelbunden förläggning av arbetstiden visar ett starkt samband.
Vi antog att sambandet mellan skiftarbete och upplevda psykiska påfrestningar skulle öka när vi konstanthöll faktorer som kön och civilstånd, hustruns förvärvsarbete och barn under 16 år, och dessa tabeller kördes fram. Dock kunde vi inte på någon punkt finna någon nämnvärd skillnad i stress mellan gifta och ogifta män och kvinnor, mellan dem som hade förvärvsarbetande hustru och dem vilkas hustru inte förvärvsarbetar etc.
Inte heller vad beträffar de psykosomatiska symtomen kunde vi finna några nämnvärda skillnader när ovan nämnda bakgrundsfaktorer kon- stanthölls. Vi tolkar detta som ytterligare indikation på att ur psykisk hälsosynpunkt är arbetsmiljöfaktorerna viktigare än individuella faktorer, och sådana som betingas av allmänna förhållanden i den övriga sociala miljön.
Vi ser också av tabell 27 (tabell 8.9 här) att de som har skiftarbete eller oregelbunden arbetstidsförläggning ofta uppger detta som en orsak till stress och olust i arbetet. Endast 18 % av dem som har treskift anser att arbetstidsförläggningen till ingen del är orsak till de psykiska påfrestningar de upplever i arbetet. "
Tabell 8.9 Arbetstidsförläggningen som angiven källa till stress och olust
Arbetstid Antal % Skiftarbete och olämplig arbetstidsförläggning angivna som orsak till stress och olust Till mkt Till Till Till Summa stor ganska någon ingen % del stor del del del Övervägande fast dagtid 3 274 79 2 2 7 89 100 Övervägande kvälls— och nattarbete 127 3 6 8 28 58 100 2—skiftarbete 279 7 20 13 25 42 100 3-skiftarbete 161 4 30 25 27 18 100 Oregelbunden arbetstid 172 4 26 19 28 27 100 Annan förläggning 137 3 9 9 24 58 100
Totalt 4150 100
Källa: Stress på svenska arbetsplatser.
[ serien ”LO informerar” har i november 1971 publicerats en skrift med praktisk information för skyddsombud m fl om ”skiftarbete” (nr 9 i serien). Skiftarbetets medicinska, sociala och tekniska problem, samt olika praktiska åtgärder för att mildra eller eliminera dem tas upp till behandling. Kvinnlig arbetskraft och skiftarbete likaså. Vikten av att beakta sociala faktorer framförallt för kvinnornas räkning betonas. liksom arbetsfördelningen mellan makar i hemarbetet.
Rent allmänt kan konstateras att forskarna huvudsakligen uppehållit sig vid de fysiska symtomen och besvären hos individen med skiftarbete. Forskningen kring de sociala och psykisk-sociala verkningarna är dock alltjämt ringa. Detta är ett fält som måste uppmärksammas alltmer i relation inte minst till föräldraskap och familjesituation.
8.7.6 Slutsatser
Skiftarbete i olika former — speciellt 3-skiftarbete — förefaller att utsätta yngre människor för hårdare påfrestningar.l Möjligheten att ge yngre arbetare lämpligare arbetstider ur fysisk, psykisk och social synvinkel vore självfallet önskvärt. Åtminstone skulle längden på skiften kunna reduceras genom tätare växlingar. Många industrier har också börjat införa sådan skiftgång.
Vad gäller de unga skiftarbetarna upp till 30-årsåldern bör fakta om skift- och nattarbete relateras till att de flesta befinner sig familjemässigt i en intensiv småbarnsperiod. Bamfamiljernas livssituation riskerar att bli mycket labil i familjer med föräldrar i åldrarna upp till 25—30 år, där båda eller endera parten skiftarbetar. Detsamma gäller iännu högre grad för ensamstående föräldrar. Föräldrarnas förmåga att orka fysiskt och psykiskt är redan genom deras arbetssituation reducerad. Förskolbamen och barnen i den yngre skolåldern kräver därutöver sitt av föräldrarna. Risken för en ond cirkel, där föräldrarna inte orkar med barnen och barnen blir störda och därigenom ytterligare förvärrar föräldrarnas situation, är stor.
Hur mycket kan och bör förskolan göra för barn och föräldrar med en sådan livssituation? Genom att erbjuda extra tillsynsservice?
Forskningsresultaten ger inte någon entydig bild av hur människor reagerar på skiftarbete och nattarbete. En ökad forskningsaktivitet pågår kring dessa problem.
Människors attityd till arbetstiderna spelar självfallet en stor roll. Vi vet ännu inte tillräckligt om olika gruppers inställning till skiftarbete. Reslutatet från England t ex pekar till en del på en positiv inställning.2 3 I Sverige däremot förefaller arbetstagarnas attityd i stort att vara nega- tiv.2 Detta gäller särskilt där skiftarbete inte har varit vanligt tidigare men nu införts.
1 On night and shift work, proceedings of an international symposium Oslo, Jan 3lst — Febr lst 1969. Studia laboris et salutis Arbetsmedic. inst., Stockholm. 2 On night and shift work, proceedings of an international symposium Oslo, Jan 315t —- Febr lst 1969. Studia laboris et salutis Arbetsmedic. inst., Stockholm. 3 Hours of work, overtime and shiftworking National board for prices and in- comes, Report no 161 London, Dec 1970.
Det är dock belagt att sömnrubbningar och uttalade trötthetssymtom återfinns hos både 2-skifts- och 3-skiftsarbetande. Dessa fakta i och för sig borde vara nog för att ifrågasätta arbetstiderna. Speciellt småbarnsför- äldrarna får det bekymmersamt att klara barnen. Den känslomässiga kontakten riskerar att bli lidande. Materialet i den tidigare refererade danska undersökningen] visar också, att de fabriksarbetare som hade uttalade besvär (magsår) av treskiftarbetet som barn haft en bristande känslomässig kontakt med sina föräldrar. De ansåg sig i betydligt större utsträckning ha saknat det psykologiska stödet från båda eller en av föräldrarna. Man frågar sig om just den gruppen i den danska undersökningen själv i sin föräldraroll med sina störningar orsakade av skiftarbetet — orkade ge ett bättre psykiskt stöd åt sina barn, än det de själva upplevde sig ha haft.
8.8 Arbete på barnens villkor — vad kan och bör samhälle och arbetsliv göra för föräldrar och barn?
Mot bakgrund av den press som oregelbundna arbetstider, skiftarbete och nattarbete övar på människor fysiskt och psykiskt —— särskilt på de labila eller neurotiska föräldrarna — vill utredningen starkt ifrågasätta om inte samhälle och arbetsgivare — offentliga och privata — på allvar måste börja räkna med människors föräldraroll och med barnen. Alltför många föräldrar tvingas till det yttersta pussla med tider för sina barn och sina lediga stunder efter arbetets mönster.
Barnens situation och föräldrarnas borde bli en tungt vägande faktor vid avtal och diskussioner om arbetstider och deras förläggning. Denna fråga hör hemma i den diskussion som för närvarande förs om arbets- miljön och möjligheterna att påverka dess utformning. Arbetsmiljön kan inte betraktas som något fristående från ett socialt liv som föräldraskap innebär. Att förutsätta att förskolbarn skall anpassas till att leva efter föräldrarnas arbetstider, vilket bl a innebär att föräldrar och barn får alltför ringa tid för samvaro med varandra, förefaller mer än vanskligt på såväl kort som lång sikt. [ denna fråga måste enligt utredningens mening en bred opinion väckas. Det är här inte fråga om privilegier för föräldrar, utan om barns rättigheter till sina föräldrar »— om vad som är nödvändigt för barnens skull.
Barnstugeutredningen betonar således att arbetsmarknadens parter bör ta upp frågan om familjerollen och arbetstidemas förläggning i sina förhandlingar.
Sett i det långa perspektivet måste samhälle och arbetsliv skapa bättre förutsättningar för barnfamiljerna att fungera. Ytterst är det en fråga om hur långt samhälle och arbetsliv är berett att solidarisera sig med barnen och deras rättigheter. En prioritering av småbarnsföräldrars behov av bättre arbetstider bör eftersträvas. Detsamma gäller för äldre eller svagpresterande människor över huvud.
1 Treskiftsarbejde — En socialmedicinsk undersogelse, bind 11 Teknisk forslag Kobenhavn 1970.
Frågan hur en anpassad arbetstid för småbarnsföräldrar skall kunna finansieras så att den inte drabbar låginkomsttagare och ensamstående föräldrar negativt ekonomiskt, kräver också ingående studium. De förslag som hittills framlagts har främst varit av principiell natur och inte givit några realistiska ekonomiska förslag till lösningar.I
Vad gäller lösningar i det korta perspektivet på problem i samband med skiftarbete, nattjänst och oregelbundna arbetspass för småbarnsför- äldrar kan inte några kategoriska förslag ges. En lättnad för arbetstagare med små och yngre barn innebär en belastning för andra grupper människor som ställer lojalitet och kamratskap på hårda prov. ] dag har dessutom många föräldrar ingen valmöjlighet mellan arbeten. De är hänvisade till arbeten med skiftgång, obekväm arbetstid eller nattjänst för sin och familjens existens. Av de data som refererats ur låginkomstutred- ningens förslag framgår med all önskvärd tydlighet frekvensen av obekväm arbetstid och nattarbete bland inkomsttagare inom tex in- dustri. detaljhandel och sjukvård — yrkesgruppermed många låginkomst- tagare.
Inom många sektorer av produktion och service är dessutom annorlunda arbetstider livsnödvändiga. Ett stort antal orter i landet har sitt näringsliv ensidigt uppbyggt på industrier med skiftgång. Inom sjukvården är likaså de annorlunda arbetstiderna ofrånkomliga. Samma gäller för sådana arbetsområden som kommunikation samt hotell- och restaurangyrken.
Dock skulle man kunna sträva efter att anpassa skiftgången för småbarnsföräldrar på ett annat sätt. Dels skulle utsatta grupper kanske kunna ges bundna dagskift, dels skulle bytet vid morgonskiftet möjligen kunna senareläggas, så att det stämde bättre med förskolans öppethållan- de. 6-timmarsskift kunde provas såsom tex skett vid Salpeterverken i Köping. Fler deltidstjänster med fullgoda arbetsvillkor ekonomiskt och socialt är också en tänkbar väg för både män och kvinnor som är småbarnsföräldrar. Deltidstjänst är dock för närvarande inte möjlig att genomföra för enföräldrar. De är beroende av en hel inkomst, såvida inte samhället kan sätta in andra stödåtgärder för dem.
Undersökningar av skiftarbetande föräldrars försök att lösa barntillsy- nen visar att de försöker lösa problemet genom att arbeta i olika skift och turas om att vara tillsammans med barnen. Familjelivet blir dock mycket splittrat genom att föräldrarna tvingas fungera på detta sätt. Även med sådana arrangemang måste föräldrarna ändå ofta lämna barnen helt eller delvis utan tillsyn. I många fall får syskon ta ett större ansvar än de borde påläggas med hänsyn till sin ålder.
Nedanstående beskrivning visar hur ett antal föräldrar inom lågin- komstyrken kan ha det:
I en kvinnogrupp på 17 på en bruksort hade 11 tre barn och flera (genomsnittligt 3,2 barn). Tvingande ekonomiska skäl att arbeta förelåg uppenbart för flertalet av kvinnorna i dessa barnrika familjer, även om
1 LO:s styrelse, landssekretariatet, har i februari 1972 tillsatt en arbetsgrupp, som skall undersöka vissa arbetstids— och semesterfrågor. Det gäller bl a arbetstiden för deltidsanställda och det förslag om flexibel arbetstid för föräldrar med barn under tre år, som aktualiserats av vissa tjänstemannagrupper.
andra motiv naturligtvis också kunde finnas för det.
De klarade sin barntillsyn genom kombinationer av olika tillsynsfor- mer. Sju föräldrapar turades om att passa barnen genom att arbeta i olika skift. Fem av dem hade ingen utomstående hjälp med barnen. Sju familjer hade någon form av betald hjälp. Av dessa var det bara två familjer som klarade barntillsynen helt och hållet genom barnflicka respektive hembiträde. Nio lämnade barnen helt eller delvis utan någon vuxens tillsyn, men i sex fall såg syskon efter varandra. Vid förfrågan om hur andra arbetskamrater klarade sin barntillsyn blev svaret oftast att föräldrarna arbetade olika skift eller att barnen var utan tillsyn.
Vid en omplanering av arbetstiderna i samband med arbetstidsförkort- ningen år 1972, skulle man således önskat att problem av detta slag tagits med i bilden och att en inventering av det faktiska läget för småbarnsföräldrarna kunde göras för en förbättring av barnens livsvillkor. Man efterlyser en social fantasi hos arbetsgivare —— offentliga som privata _ men även hos anställda och deras organisationer för att lösa specith 234-skiftarbetande föräldrars problem och möjliggöra en arbetsroll och en familjeroll utifrån barnens behov. De offentliga arbetsgivarna stat, landsting och kommun skulle här kunna gå i spetsen.
Genom våra krav på bättre och vidgad service bidrar vi alla till att mer och mer utöka, vidga servicesektorn och skapar samtidigt nya problem för nya föräldragrupper. Det gäller framför allt den service som affärer, offentliga inrättningar, restauranger, kollektiv trafik, osv bjuder. Inom dessa sektorer återfinns, som tidigare framhållits, många lågavlönade föräldrar, som inte har några valmöjligheter utan nödgas ta möjligheten till de extra tillskott som obekväm arbetstid kan ge. Särskilt enföräldrar- na har det bekymmersamt att ordna tillfredsställande för barnen på dessa annorlunda tider. Även inom dessa områden av arbetslivet är det setti det långa perspektivet väsentligt att för barnens skull söka lösningar från arbetslivets sida, så att barnens utveckling inte störs eller försvåras. I det korta perspektivet måste förskolan i första hand göra en insats i samhället genom att ge barnen till dessa föräldrar en tryggare tillvaro på alla de tider som är nödvändiga för barnen.
Männens möjligheter att vara tillsammans med sina barn och deras ansvar att dela arbetet i hemmet i fråga om hushåll och barnavård i familjer där det finns två föräldrar är en väsentlig fråga. Båda parter är lika ansvariga för sin egen och familjens försörjning. Med detta delade ansvar för familjen följer också ett gemensamt ansvar för att familjen fungerar. Både det vårdande och det ekonomiska ansvaret måste således delas lika av föräldrar.
Barnens vistelsetid i förskolan får således inte vara beroende av främst mödrarnas arbetstider. Fädernas arbetstider bör i lika hög grad spela in. I det fall den kvinnliga parten har obekväm arbetstid, måste den manliga parten ta huvudansvaret för barnen och vistas med dem. Rätten till fritid efter arbetet bör inte gälla som nu oftast mannen, så att barnet tex stannar i förskolan, trots att den manliga parten har möjlighet att vistas med barnet. Om denna syn på kvinnans och mannens roll och ansvar mera allmänt omfattades skulle förmodligen problemen minska vad gäller att lämna och hämta barnen i förskolan liksom också barns alltför långa vistelsetider där.
Utvecklingen förefaller att gå i denna riktning. De yngre männen tycks börja bli alltmer medvetna om vad de känslomässigt och socialt berövar sig själva genom att inte ta lika del i barnens utveckling och fostran. Kvinnors ökade förvärvsfrekvens skärper också dessa krav och driver därmed på en sådan utveckling.
Det kan dock finnas familjer — såsom ovan visats — där båda föräldrarna måste arbeta på obekväm arbetstid. Och enföräldrarnas problem med barntillsyn, lämnande och hämtande av barnet är alltjämt svåra att lösa. Hur goda lösningar vi än söker åstadkomma kvarstår dock , en ”restgrupp” som, även om den kan minska till antalet, också framdeles har behov av en så generös barntillsynsservice som möjligt.
8.9 Förskolans öppetliällandesservice relaterad till förskolans malssa'ttning
Kolliderar ambitionerna att ge öppethållandeservice obegränsat, vidgat eller flexibelt med förskolans allmänna mål och delmål?
Arbetstider kan göra att labila ocli neurotiska föräldrar inte orkar fungera tillsammans med barnen på fritiden. Då måste förskolan kunna ge barnen en lugn kontinuitet även om föräldrarna är hemma. Detta är ett exempel på att förskolan ersätter hemmet i stället för att vara ett komplement till det.
Föräldrarnas del i barnens vård och fostran kan också bli för ringa, om barnen på grund av föräldrarnas skiftarbetstider skulle behöva ha förskolan mera som ett veckohem. Förskolans syfte att ge barnet en allsidig personlighetsutveckling kan motverkas härigenom. Den känslo- mässiga utvecklingen hos barnen kan bli lidande genom bristande möjlighet till samvaro med föräldrarna.
Föräldrarnas samarbete med förskolan kan också försvåras eller omöjliggöras på grund av föräldrarnas arbetstider. 1 dag är föräldrars deltagande i barnstugans verksamhet och föräldrasamarbete inte en legitim anledning till ledighet från arbetet för de flesta arbetsgivare.
I dagsläget måste alltså förskolan acceptera en kollision mellan mål och verklighet. Det väsentliga är barnens behov av en trygg miljö och en så allsidig utveckling som möjligt mot den faktiska bakgrund som finns samt att föräldrar får en verklig hjälp med omsorgen om barnen under den tid de gör sin insatsi arbetslivet.
8.10 Barnstugeutredningens förslag till öppethållandetider
Vi vet inte i dag hur stort det faktiska behovet är i de enskilda kommunerna av öppethållandetider av annat slag än de nuvarande. Någon förutsättningslös kartläggning av alla yrkesarbetande föräldrars barn- omsorgssituation och önskemål om öppethållandeservice har som tidigare visats inte gjorts.
Beträffande vistelsetiden för barnen i förskolan nödgas utredningen konstatera att inga omfattande vetenskapliga undersökningar företagits över barns trötthetssymtom eller störningar i daghemsmiljö i förhållan- de till vistelsetidens längd. Där har vi huvudsakligen personalens
erfarenheter och iakttagelser att bygga på. Erfarenheterna av nattöppna daghem är också ytterst begränsade. Veckohemmen på 1940-talet var en mindre god lösning av problemen. Inga utvärderingar av de sistnämnda verksamheterna har gjorts överhuvudtaget.
Under nuvarande omständigheter kan utredningen inte slå fast att vissa modeller för öppethållande under den eller den tiden bör gälla utan hävdar att det fastmer bör vara en awägningsfråga utifrån rådande lokala förhållanden. Ansvaret för förskolbarnen måste däremot stå i centrum, liksom medvetandet att försöken att tillgodose de skiftarbetande och nattarbetande föräldrarnas behov av förskola på annorlunda tider är nödlösningar.
De öppethållandetider som nu är rekommenderade och tillämpade som normaltider, 6.30—19.00, bör alltjämt kunna bibehållas som ett slags ”normaltider” för förskolan veckan runt. Utredningen anser dock att det är nödvändigt med stor flexibilitet och att lokala behov av öppethållande på andra tider måste beaktas.
Utredningen förordar därför en försöksverksamhet i kommunerna med olika modeller för förskolor och öppethållandetider. Förutsättningen är därvid att försöken läggs upp och genomförs så att de är positiva från bar- nens synpunkt. Effekterna av förskolvistelsen på barnen och föräldrarna bör följas upp. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet även utvärderas av den centrala tillsynsmyndigheten. Utredningen förordar därför en generös inställning till annorlunda öppethållandetider för förskolan från den lokala huvudmannens sida i alla kommuner där man begär detta. Samarbete bör ske med regional eller central tillsynsmyndig- het i dessa frågor.
På orter med ensidig eller speciell näringsstruktur, där t ex kemisk eller teknisk processindustri nödvändiggör skiftgång, kan ett uttalat behov av nattöppna förskolor finnas. På sådana orter bör snarast försöksverksam- het med nattöppna förskolor kunna anordnas. Som tidigare visats är många barn helt utan tillsyn p g a att ingen ordnad barntillsyn erbjuds av samhället. Samma behov gäller också för storstäder och städer med stora serviceenheter, såsom sjukhus och andra vårdinrättningar, hotell och restauranger, osv.
Speciella krav på lokaler och personal för nattöppna förskolor måste ställas. Det är angeläget att barnen känner personalen väl. Det är vanligen mindre lämpligt att särskild nattpersonal förekommer. Ett ”rullande schema” för den ordinarie dagpersonalen vore önskvärt. För de yngsta barnen upp till 2,5 års ålder vill utredningen förorda en viss försiktighet så att man i första hand kunde söka andra lösningar, t ex barnavårdare i hemmet framför placering i nattöppna förskolor. Erfarenheter av barn som ofta vistas på nätterna i daghem visar att just barnen i de yngsta åldrarna är känsligare. Här som eljest måste åtgärderna vägas mot den situation barn och föräldrar befinner sig i. I de fall en syskonkull vistas tillsammans på förskolan nattetid innebär det i sig en trygghet även för de små barnen. Barnstugeutredningen skisserar i punkten 8.12 ”Samman- fattning” några förslag till lösning av problemen med annorlunda öppethållandetider och utökad service.
8.11 Förskolor för barn som temporärt behöver tas om hand utom hemmet
Speciella behov av nattservice kommer att uppstå för barn som temporärt behöver placeras utom hemmet. Det kan gälla sjukdom hos föräldrar eller en tillfälligt kritisk social situation i familjen. Barn med sådana behov placeras i dag som regel på barnhem eller hos fosterföräldrar, ofta långt ifrån det egna bostadsområdet.
Barnstugeutredningen vill här föreslå att man prövar olika lämpliga lösningar alla med det gemensamt att barnen skall kunna få stanna i sin vanliga boendemiljö.
Utredningen förordar i första hand ett system med familjedaghem, s k grannskapsföräldrar, kombinerat med förskolvistelse i hel- eller deltids- förskolan. De familjedaghem som skulle kunna ha en sådan grannskaps- föräldrajour för barn med temporärt behov av placering utom hemmet bör vara fast knutna till förskolan. Barnen bör väl känna dem som kan göra en sådan reservföräldrainsats vid akuta behov. Dessa grannskapsför— äldrar borde således helst vara anställda vid förskolan. Barnen skulle då känna och uppleva tryggheten att följa med någon från personalen hem efter förskoldagens slut och ej kastas in i en tredje ”främmande" miljö utöver det egna hemmet och förskolan.
Alternativt kan ett smådaghem i boendeområdet ha ständig nattjour- verksamhet, dels för temporära behov, dels för barn till föräldrar som nattarbetar. Denna lösning förutsätter dock antingen att barnet känner daghemmet och dess personal sedan förut eller att personalen är speciellt skickad för att gripa in i en för barnet kritisk och kanske dramatisk situation.
Ännu en möjlighet är att en avdelning på en vanlig förskola inom boendeområdet har nattjour, dels för dessa speciella behov, dels för service åt föräldrar med nattarbete eller sent kvällsarbete.
Även här gäller som för smådaghemmet att barnet helst bör känna till förskolan och dess personal eller att personalen måste vara väl rustad för att svara mot barnens behov.
8.12 Sammanfattning
]. Viktigt är att de enskilda kommunerna återkommande inventerar sina speciella behov genom en uppsökande verksamhet. Flexibla kombina- tionslösningar bör skapas som är ekonomiskt försvarbara samtidigt som barnens behov av trygghet och allsidig utveckling till fullo tillgodoses. I utredningens förslag till förskolplanering och inre organisation ges olika modeller för lösningar för att tillgodose olika behov. . För orter med spridda behov kan tex småförskolor med dygnet-runt- service vara lämpliga. Många känsliga barn torde ha speciellt behov av en mindre miljö.
3. 5—8 timmars förskolvistelse kompletterad med dagbarnvårdare som
lämnar och hämtar barnet — och eventuellt också ger viss hemservice — kan vara en lösning speciellt för hjälp åt ensamstående eller socialt lJ
utsatta föräldrar i övrigt vilka har behov av förlängd service från förskolan. Detta torde gälla för manga föräldrar som i dag lämnar sina barn för fosterhemsvård eller barnhemsvård. .För enstaka eller tillfälliga behov kan barnvårdarservice i det egna hemmet nattetid vara en god lösning. . Olika typer av ”nattföräldrajour” bör prövas. Det innebär att barnet har bestämda nattföräldrar att vistas hos. Dessa nattföräldrar bör helst vara fast knutna till förskolan. . Under ett långt uppbyggnadsskede bör systemet med familjedaghem bibehållas, helst kombinerat med förskolvistelse om tex 3—5 timmar. Familjedaghemmen bör då kunna ta ett dygnet-runt-ansvar om så erfordras för barn till föräldrar med annorlunda arbetstider. I vissa kommuner och för vissa barn kommer behovet av familjedaghemmens barnomsorg sannolikt att kvarstå allt framgent. Detta gäller såväl för glesbygd som för att möta ”toppar” i tillsynsbehoven. . För barn med temporärt behov av fosterhemsplacering bör familjedag- hemmet, s k grannskapsföräldrar, i kombination med hel- eller deltidsförskola särskilt framhållas. .Barnstugeutredningen vill slutligen framhålla att en allmän försöks- verksamhet bör initieras med omsorgsfullt planerade försök att lösa en dygnet-runt-service genom olika modeller. Effekterna på barn och föräldrar bör därvid följas upp. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet utvärderas också av den centrala tillsynsmyndig- heten. Barnens behov av trygghet Och kontinuitet maste särskilt beaktas.
Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn
Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184 1965 far sjuka barn inte tas emot i förskolinstitutionerna pg a smittriskerna. Förskolan har inte heller de personal- och lokalresurser som behövs för att sjuka barn skall få den omvårdnad och vila de behöver och för att behövlig avskildhet från de friska barnen skall kunna ordnas.
Några generella riktlinjer för när ett barn är sjukt i bemärkelsen att det inte bör vistas i förskolan finns dock inte. Tolkningen av sjukdomsbe- greppet har därför kommit att i hög grad variera från förskola till förskola. främst beroende på vilken inställning förskolans läkare och personal har i denna fråga.
Sjukdom, även om den är av relativt lindrigt slag, innebär i regel att barnet har nedsatta krafter, har ont någonstans eller har andra besvär och måste finna sig i vissa förhållningsregler för att så snart som möjligt bli friskt. Barnet kanske inte alls förstår den situation det befinner sig i eller varpå den beror och blir därför lätt ängsligt och oroligt och regredierar ofta till en lägre utvecklingsnivå. Barnet befinner sig således i en ömtålig situation. Allt som kan öka barnets oro och otrygghet, tex miljöbyte eller att någon helt obekant tar hand om barnet bör därför undvikas, såvida sådana åtgärder inte är nödvändiga för barnets snara tillfrisknande, t. ex. för behandling på sjukhus.
För de barn i förskolan som har en hemarbetande förälder eller någon annan vuxen person i hemmet innebär omvårdnaden under sjukdom i regel inte några större problem. Barnet tas om hand i den egna hemmiljön av någon som barnet känner väl.
För förvärvsarbetande eller studerande föräldrar är det däremot svårare att utan konsekvenser för arbete, studier eller ekonomi kunna ta hand om barnen när de är sjuka. Föräldrarna behöver kunna planera och fullgöra sitt arbete eller sina studier — och därmed jämställas med dem pa arbetsmarknad och i studiesammanhang som inte har småbarn — och de måste kunna planera sin ekonomi. Det är därför nödvändigt med komple- ment till förskolan. som ger viss garanti för att barnen blir väl omhänder- tagna även när de pa grund av sjukdom inte kan vara i förskolan.
Vad gäller barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar måste därför önskemålen, sett från barnens synpunkt, sättas in i ett större
sammanhang och vägas mot de konsekvenser det skulle få på arbets- marknaden och i utbildningssammanhang om någon av föräldrarna alltid skulle ta hand om barnen när de är sjuka.
9.1 Gällande sjukförsäkrings- och löneavtalsbestämmelser
Den allmänna sjukförsäkringen innehåller inga bestämmelser om sjuk— penning för vård av egna sjuka barn. Sjukpenning och ersättning för läkarvård utgår endast vid egen sjukdom till personer som fyllt 16 år. Stats— och kommunalanställda har dock vissa förmåner i sådana fall.
Enligt Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) har vårdnadshavare möjlighet till tjänstledighet med B-avdrag (dvs lön utgår under tjänstledighet med visst avdrag, tex 24—33 % på bruttolönen) under högst 15 dagar per kalenderår för enskild angelägen- het, tex för vård av minderårigt barn i hemmet, när ingen annan finns som kan vårda barnet och behovet är hastigt påkommet. Av arbetsgivar- anvisningarna till avtalet framgår att med minderårigt barn i regel avses barn t 0 m den lägre skolåldern (=grundskolans lågstadium), som inte kan klara sig utan vuxens hjälp. I regel tillåts ledighet för detta ändamål under längst sex dagar i följd. Fr om 1 januari 1972 tillämpas AST—avtalet för samtliga statsanställda.
Enligt kommunalansta'lldas allmänna avtal (ABT och ABK 70) kan tjänstledighet med full lön erhållas under sex dagar per kalenderår för vissa enskilda angelägenheter "om synnerliga skäl föreligger”. Som synnerliga skäl anses bl a "eget rninderårigt barns sjukdom i det fall då vard av barnet inte kan beredas på annat sätt”. I anvisningarna finns ingen generell begränsning av barnets ålder men det anges att äldre, sjuka barns behov av tillsyn bör styrkas genom läkarintyg. Tjänstledigheten bör normalt inte sträcka sig över mer än två dagar per tillfälle.
[ kommentarerna till båda avtalen påpekas möjligheterna att anlita kommunens hemhjälpsorgan för barnens vård.
Stats- och kommunalanställda är de enda löntagargrupper som enligt avtal har förmånen att under 15 respektive sex dagar per är få tjänstledighet med visst löneavdrag respektive full lön för vård av egna sjuka barn.
9.2 Sjukfrånvarons omfattning
Förskolbarn har i allmänhet oftare luftvägsintektioner än äldre barn. Olika undersökningarl tyder på att två till sex infektioner per år är vanligt för yngre barn. En jämförande studie av infektionsfrekvensen hos daghems- och "hemmabam" har under år 1971 gjorts av barnläkaren Katherine Strangert. Undersökningen omfattar 40 daghemsbarn i åldern 1/245 är och 40 ”hemmabarn” i samma ålder och från samma stadsdel i Stockholm. Preliminär bearbetning av undersökningen visar att övre
1 Doc Bengt Kjellman refererar i en artikel i Läkartidningen, volym 67, nr 2, 1970, undersökningar av Lidwell & Sommerville 1951, Badger et al 1953. Dingle et al 1953, Brimblecombe et al 1958, Moffet & Cramblett 1962, Parrot & Nelson 1964.
luftvägsinfektioner med snuva. hosta och feber var något vanligare hos daghemsbarnen än hos hemmabarnen, i synnerhet före 2 1/2 års ålder. Daghemsbarn över två år tycks inte ha haft fler svårare infektioner än hemmabarnen. Undersökningen beräknas bli slutförd under 1972. (Se bilaga 2.)
Central statistik som belyser sjukfrånvarons omfattning vid förskol— institutionerna fmns inte. Inte sällan saknas också lokal statistik, eftersom frånvaro p g a sjukdom inte alltid särskiljs från annan frånvaro i förskolans närvarojournaler. Sjukfrånvarons omfattning framgår dock av två undersökningar som här i korthet refereras.
Familjepolitiska kommittén har i samarbete med barnstugeutred- ningen gjort en enkät som omfattar ca 50 daghem med sammanlagt ca 2 000 barn. 23 av daghemmen — ungefär hälften — hade spådbarnsav- delning. l enkäten ingick en fråga om frånvarons omfattning, bl a på grund av sjukdom, under en vecka iseptember 1969 och en vecka i mars 1970.
Följande resultat framkom:
Frånvarofrekvens %
sept 1969 mars 1970 Barnets sjukdom 12,5 12,1 Föräldrarnas sjukdom 2,3 3,7 Annan orsak 12,8 12,6 Total frånvaro 27,6 28,4
Frånvaron p g a sjukdom var således enligt familjepolitiska kommitténs undersökning något mer än 12 %.
Birgitta Wade]! belyser i en doktorsavhandlingl i första hand de ekonomiska konsekvenserna av daghemsbarnens sjukdom. Avhandlingen
Tabell 9.1 Sjukdomsfrekvens/ålder (5-dagarsvecka).
Ålder, :ir Sjukfrekvens Fränvarodagar per individ (Medeltal) (Sjukfrekvens - 249)
0 1 22,0 55 tel 15,2 38 2 f3 13,2 33 3—4 9,3 23 4—5 8,7 22 5—6 7,9 20 6- 7,7 19 Genomsnitt 10,8 27
Källa: Wadell, B: Daghemsbarns frånvaro — ett kommunalt planeringsprobelm, Företagsekonomiska inst Uppsala univ, 1971.
lDaghemsbarns frånvaro — ett kommunalt planeringsproblem, 1971, Företagseko- nomiska institutionen, Uppsala universitet.
Tabell 9.2 Sjuktillfallen och ålder (S-dagarsbarn). Medeltal.
Ålder, är Sjuktillfa'llen i medeltal, antal
Samtliga 5,9
Källa: Jfr tabell 9.1
bygger på en undersökning av sjukfrånvaron vid 15 daghem i Örebro under tiden 1.4.1968 — 31.3. 1969. Undersökningen omfattar genom- snittligt drygt 600 barn.
De barn undersökningen omfattar var i genomsnitt sjuka 27 dagar under undersökningsåret eller 10,8 % av den tid de skulle ha vistats på daghemmet om de varit friska. Syskon var sjuka samtidigt 25 % av den totala tiden. Av tabell 9.1 framgår att de yngre förskolbarnen var sjuka i betydligt större omfattning än de äldre barnen.
Såväl antalet sjuktillfällen som antalet dagar per sjuktillfälle var flera för de yngre barnen än för de äldre. I medeltal var barnen sjuka 5,9 gånger under året och Sjukdomsperiodens längd var i medeltal 5,6 dagar, vilket framgår av tabellerna 9.2 och 9.3.
De individuella variationerna isjukfrekvens var dock mest markanta. 8 barn var inte sjuka någon dag och 1 barn var sjukt 121—130 dagar, dvs halva den möjliga närvarotiden. Se tabell 9.4.
Sjukfrekvensen mellan olika daghem varierade mellan 7 och 16%. Orsakerna härtill kunde inte fastställas, men av två för övrigt jämförbara daghem hade det med stor utelekplats lägre sjukfrekvens (8 % mot 16 %).
4 % av barnen — varav de flesta yngre barn — avbröt daghemsvistelsen av hälsoskäl, som regel inom 6 månader efter att vistelsen påbörjats.
Sjukfrekvensen var lägst under sommarmånaderna och högst under november och december.
Något samband mellan sjukfrekvens och den dagliga vistelsetidens längd kunde inte påvisas. Däremot fanns — som tidigare angetts — ett klart samband mellan Sjukfrekvensen och barnens ålder: Sjukfrekvensen avtog med ökad ålder.
Tabell 9.3 Sjukdomsperiodens längd/år (S—dagarsbarn). Medeltal.
Ålder, år Sjukdom speriodens längd i medeltal, antal 0—1 6,5 1—2 5,9 2—3 5,9 3—4 55 4—5 5,1 5—6 5,1 6-— 5,5 Samtliga 5,6
Källa: Jfr tabell 9.1
Tabell 9.4 Spridning på barnens sjukfrekvens.
Antal dagar Antal barn 0, 10 76 11— 20 85
21 - 30 66
31” 40 47 41— 50 29 51" 60
70
"121430
Källa: Jfr tabell 9.1
Resultaten av de båda refererade undersökningarna tyder på att barnens sjukfrånvaro vid heldagsförskola är 10—12 %, högre bland de yngre barnen och lägre bland de äldre.
Daghemsbarnens frånvaro pga tillfällig sjukdom är enligt under- sökningarna av sådan omfattning att den inte kan nonchaleras. Möjlig- heterna att nedbringa antalet infektioner bör därför undersökas. En stor del av dessa torde dock vara oundvikliga. Om barnens föräldrar skall ha möjlighet att kontinuerligt sköta arbete eller studier, måste daghemmen kompletteras med någon form av verksamhet, som ger garanti för god omvårdnad om barnen även när de är sjuka. Utan sådant komplement är den ”omsorg” daghemmen ägnar barn till förvärvsarbetande och stude- rande föräldrar klart otillräcklig.
9 . 3 Barn värdarverksamh eten
Behovet av att daghemmen kompletteras med någon form av omvårdnad för barnen när de är sjuka har blivit större allteftersom verksamheten byggts ut, yrkesintensiteten bland kvinnor ökat — även i äldre åldrar (mormödrar, farmödrar) — och möjligheterna för föräldrarna att själva ordna sjuktillsyn för barnen blivit allt mindre genom bl a den moderna bebyggelsestrukturen.
Barnvårdarverksamhet innebär att barnen vid sjukdom tas om hand i sina egna hem av härför särskilt anställda barnvårdare. Denna form av verksamhet prövades under 1950-talet. Statligt bidrag till barnvårdarverk- samheten har utgått sedan 1964. 1965 utkom de första centrala anvis- ningarna om verksamheten. I socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 175 om social hemhjälp. och nr 184 rörande barnstugor. som fortfarande gäller. rekommenderas barnvårdarverksamheten som ett komplement till barnstugor och familjedaghem. Barnvårdarna skall enligt anvisningarna dels ta hand om sjuka barn i deras hem. dels när daghemmen stänger hämta och ta hand om barn vars föräldrar har arbetstider som inte sammanfaller med daghemmens öppethållandetider. I de fall barnvårdare
Tabell 9.5 Barnvårdarverksamheten 1965—1970. (Uppgifterna avser 31 dec då annat inte anges.)
1965 1966 1967 1968 1969 1970
Ant kommuner med barnvårdverks 31 35 49 71 95 451 Ant anst barnvärd 426 589 729 1 011 1921 2 345 därav med särsk utbildning 227 223 194 352 812 1 055 Ant fam som fått hjälp 6 786 9 662 12 438 16 214 25 400 28 615 Ant arbetstim för barnv (vecka 5 påföljande år) 11804 9 589 23 195 33 816 47 230 56 195
Källa: Statistiska Centralbyrån
inte finns att tillgå, rekommenderas förmedling av barnvakter.
Familjedaghemsutredningen föreslog i sitt betänkande Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem (SOU 1967:39) att barn- vårdare även skulle kunna anlitas för att vid behov avlösa dagbarnvårdare, tex vid semester, då de pga enskild angelägenhet kan behöva någon eller några lediga dagar, eller för att de skall få någon ledig dag i veckan då barnen vistas i familjedaghemmet under sex veckodagar eller speciellt lång tid per dag, t ex 11—12 timmar.
Utbyggnaden av barnvårdsverksamheten gick länge långsamt (tabell 9.5"). Vid årets slut 1965 fanns sådan verksamhet i 31 kommuner och 1969 i 95 kommuner, i regel de större. 1970 hade antalet kommuner ökat till 451. Nytillskottet var övervägande mindre kommuner.
Det totala antalet barnvårdare i slutet av 1970 var, som framgår av tabell 9.5, 2 345. 62 av dessa var heltidsanställda, 37 deltidsanställda och övriga 2 246 timanställda. Knappt hälften av dessa (ca 1 000) hade den utbildning om 90 timmar som är gemensam för barnvårdare och dag- hemsvårdare. Antalet anställda barnvårdare under 1970 visar att barn- vårdarverksamheten i de kommuner som tillkom under detta år är mycket begränsad.
När barnvårdarverksamheten startade fungerade oftast hemhjälps- nämnderna som huvudmän. Utvecklingen har dock alltmer gått mot att socialnämnderna eller barnavårdsnämnderna driver denna verksamhet (tabell 9.6). I samband med att sociala centralnämnder inrättats i kommunerna kommer denna nämnd vanligen att ha ansvaret för barn- vårdarverksamheten. Detta innebär att förskol- och barnavårdarverksam-
Tabell 9.6 Huvudmän för barnvårdarverksamheten olika är.
Huvudman för 1965 1966 1967 1968 1969 1970 barnvärdarverks
Hemhjälpsnämnd 14 12 14 8 15 120 Socialnämnd 6 12 22 36 50 269 Barnavårdsnämnd 3 4 4 15 23 25 Social centralnämnd 25 Andra organ 8 7 9 12 7 12
Källa: Statistiska Centralbyrån
heten nu i många kommuner kommer att sortera under samma nämnd vilket bör vara en fördel för behövlig samordning. Barnvärdarnas anställnings- och rjänstgöringsförhällanden är i regel ganska osäkra. Det stora flertalet barnvårdare är timanställda och får således ersättning endast för det antal timmar de tjänstgör. Eftersom behovet av barnvårdare växlar alltefter barnens hälsotillstånd, kan tjänstgöringen bli mycket oregelbunden. Som regel är efterfrågan på barnvårdare störst under höst och vinter och ganska obetydlig under sommarmånadema. För att behovet av barnvårdare skall kunna täckas under svårare infektionsperioder behövs ett relativt stort antal timan- ställda som endast kan räkna med sporadisk tjänstgöring. Barnvårdaren kan således inte räkna med en jämn inkomst och måste alltid vara beredd att ”rycka ut” med kort varsel. Det är också svårt att avgöra hur lång en tjänstgöringsperiod hos ett sjukt barn blir. På grund av tjänstgöringens oregelbundenhet måste barnvårdarna vara ganska oberoende såväl eko- nomiskt som tidsmässigt, vilket torde försvåra rekryteringen.
Att enbart ha heltidsanställda barnvårdare i en kommun ställer sig svårt eftersom tillgången på arbete är mycket varierande. En del av barnvårdarna bör dock kunna ha månadsanställning, vilket förekommeri bl 3 Stockholm, Solna och Borås. Det kan innebära vissa svårigheter att klara ett schema med normal tjänstgöringstid per vecka, eftersom tjänstgöringen per dag oftast är 10 — 12 timmar och en tjänstgörings- period hos ett barn inte bör avbrytas. Under en tre- eller fyra— veckorsperiod bör det dock vara möjligt att ta ut överskjutande tid i ledighet mellan de olika tjänstgöringstillfällena.
Behovet av barnvårdare är svårt att beräkna eftersom efterfrågan varierar. I synnerhet är det svårt att beräkna och tillgodose behovet av barnvårdare under svårare infektionsperioder.
Av Birgitta Wadells ovan refererade undersökning framgår den tillgodosedda sjuktillsynens omfattning under årets olika månader (tabell 9.7).
Tabell 9.7 Tillsyn av sjuka barn (barnvårdare) Örebro 1.4.1968 — 31.3.1969.
Antal barnvårdaredagar Barnvårdaredagar i % av sjukdagar April 618 49 Maj 805,5 44 Juni 395 55 Juli 163,5 47 Aug 355,5 57 Sept 590 42 Okt 926 54 Nov 841 43 Dec 718 39 J än 745 50 Febr 707,5 42 Mars 770,5 52 Summa 7 635,5 47
Källa: Jfr tabell 9.1
Som framgår av sammanställningen svarade barnvårdarna för tillsynen under 47 % av antalet sjukdagar för daghemsbarnen. Andelen barnvårdar— tillsyn visade endast små variationer under årets månader, även då tillgången på barnvårdare var god. Detta tyder på att föräldrarna kunde klara ungefär hälften av sjuktillsynen utan hjälp av barnvårdare.
Barnvårdarnas utbildning är fn samma som för dagbarnvårdare i familjedaghem och omfattar 90 lektionstimmar. De huvudsakliga ämnena är barnkunskap (32 lektioner) och psykologi (40 lektioner). Kurserna är förlagda till yrkesskolor och bedrivs som hel- eller deltidskurser.
Skolöverstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utforma en gemensam basutbildning för personer som ämnar arbeta i öppen vård bland barn, åldringar, sjuka och handikappade. I arbetsgruppen ingår representanter för skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, Kommunförbundet, Kommunaltjänstemannaförbundet och Kommunalarbetarförbundet. Ar- betsgruppen har utarbetat förslag till en utbildning som omfattar en termin och som skall ge utbildning för bl a bamvårdare. Beslut om denna utbildning har ännu (i april 1972) inte fattats.
9.4 Förslag till omvårdnad om barnen när de är sjuka 9.4.1 Allmänna principer
1. Det ansvar för barnens omvårdnad som samhället åtar sig i och med att barn till förvärvsarbetande och studerande föräldrar anvisas plats i förskola (eller familjedaghem och fritidshem) bör omfatta även den tid barnen är tillfälligt sjuka och inte kan vistas i förskola (familjedaghem, fritidshem).
2. Personalbehov och kostnader för omvårdnad av barnen när de är sjuka bör ingå i de organisatoriska och kostnadsmässiga beräkningarna för alla förskolor som tar emot barn fem timmar eller mera per dag. Detta bör även gälla fritidshem och familjedaghem.
3. Generella riktlinjer bör gälla för när barn p g a smittrisker måste avskiljas från bamgruppen, så att likartade bestämmelser tillämpas vid samtliga förskolor. Eftersom smittan i regel spritts redan när symtomen på sjukdomen upptäckts bör barnen i princip kunna tas emot i sin vanliga barngrupp när inte uppenbara risker för ökad smitta föreligger eller när barnet p g a akut sjukdom behöver särskild vård och vila. (Se bilaga 3.) Detta innebär emellertid att förskolan behöver personella resurser att tillgodose temporära behov vid lättare infektioner.
4. De mål som gäller för förskolans verksamhet bör gälla även för den omvårdnad barnen får när de är tillfälligt sjuka. Barnen måste garanteras en fullgod vård och omsorg. Detta innebär bl a att barnen tas om hand i en miljö de är vana vid och av personer som de känner samt att de har tillgång till lämpligt lekrnaterial och får den stimulans de behöver. Den som tar hand om barnen bör ha adekvat utbildning för denna uppgift.
9.4.2 Omvårdnadens utformning
I. Ekonomiskt stöd till föräldrarna och utbyggd barnvärdarservice
Att förskolan ansvarar för barnen under den del av dagen då föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar även om barnen är sjuka, kan innebära antingen att barnen tas emot i förskolan, som då måste ha personal och utrymmesresurser så barnens behov tillgodoses, eller att barnen tas om hand i sina egna hem av särskild personal.
Lätt infekterade barn med någon snuva eller hosta men för övrigt = friska och utan feber bör kunna vara i förskolan. Att utestänga barn av sådana anledningar från förskolan i avsikt att hindra smitta torde oftast vara verkningslöst, eftersom de förmodligen redan spritt infektionen bland övriga barn. De bör dock ha möjlighet till extra vila och avskildhet och få vara inomhus om så erfordras. För att detta skall vara möjligt kan personell förstärkning behövas, tex barnvårdare. En barnvårdare kan då ta hand om mer än ett barn vilket i regel inte är möjligt när barnet vårdas i hemmet. Eftersom det är realistiskt att räkna med att lättare infektioner och andra mindre sjukdomssymtom inte kan undvikas i barngrupperna bör detta normalt beaktas i verksamhetsplaneringen.
Det har ibland diskuterats att även infekterade barn med feber skulle kunna tas emot vid en infektionsavdelning inom förskolan. Detta torde vara svårt att organisera lokal- och personalmässigt, eftersom antalet sjuka barn är mycket varierande. Dessutom är det ur medicinsk synpunkt olämpligt att samla barn med olika svårare infektioner inom förskolan.
Infekterade barn med feber bör tas om hand i det egna hemmet av barnvårdare.
Om ett barn hastigt insjuknar kan det vara svårt att hinna ordna barnvårdare redan första sjukdagen. Det kan också hända att barnet är så sjukt att en av föräldrarna bör stanna hemma. Föräldrarna bör därför ha visst ekonomiskt stöd för att när så behövs kunna stanna hemma från arbete eller studier för att ta hand om sitt barn.
För att barnen vid alla tillfällen skall garanteras en god omvårdnad vid sjukdom och för att föräldrarna skall ha ekonomisk trygghet och kunna fullgöra arbete eller studier utan alltför mycken frånvaro p g a barnens sjukdom föreslår utredningen följande:
a. I enlighet med förslag som läggs fram av familjepolitiska kommittén bör sjukpenning utgä under 10 dagar per familj och är då föräldrarna tar hand om eget barn vid barnets sjukdom. Förmånen avses gälla föräldrar med barn under 10 år. Detta bör innebära att föräldrarna utan inkomst- bortfall kan ta hand om barnet tills annan omvårdnad kan ordnas eller då detta inte är möjligt.
b. Barnvärdarverksamheten byggs ut i alla kommuner med daghem, familjedaghem och/eller fritidshem så att den motsvarar behovet. När barn insjuknar i daghemmet bör föräldrarna underrättas, behovet av barnvårdare anmälas av personalen och barnet tas om hand i förskolan tills det är möjligt för föräldrarna att hämta barnet. Eventuellt tillkallas barnvårdare som förstärkning till daghemmets personal.
Då ett barn är sjukt i förskolan är det av stor betydelse, att det känner trygghet, får ha sina egna saker omkring sig, att barnet får ha den bädd
det är vant vid och om möjligt att någon av den personal barnet känner väl kan vara hos det.
2. Organisation av bamvårdarverksamheten
a. Varje kommun med förskola som mottar barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar (även familjedaghem och fritidshem), bör beräkna antalet barnvårdare med utgångspunkt i befintlig sjukstatistik (i förskolan 10—12 % = i genomsnitt ca 25 dagar per barn och år) så att barnen vid behov tas om hand av barnvårdare isina hem när de är sjuka.
b. Samtliga barnvårdare bör ha utbildning för sitt arbete för att kunna ta hand om barnen på lämpligt sätt. Den nuvarande utbildningen om 90 lektionstimmar bör utökas och utbildningens innehåll prövas.
c. Barnvårdarna bör beredas trygga anställningsformer och därför i största möjliga utsträckning ha fast anställning med månadslön. För att klara svårare infektionsperioder behövs även timanställda barnvårdare. För att kunna rekrytera och behålla sådan personal i framtiden är det angeläget att den kan garanteras en viss minimiarbetstid och därmed en viss ekonomisk trygghet.
d. Barnvårdarna — i synnerhet de månadsanställda _ bör ha anknytning till en eller ett par förskolor och i första hand ta hand om de sjuka barnen från dessa institutioner. Då det inte finns behov av att ta hand om sjuka barn i deras hem, eller minst tre veckor per år, bör tjänstgöringen vara förlagd till denna eller dessa förskolor. Härigenom kan barnvårdarna få bättre underlag för fast anställning, förskolan får viss personell förstärkning och barnvårdarna får ta del i förskolans verksamhet tillsam- mans med barn och personal, vilket kan ses som en form av fortbildning. Barn, föräldrar och barnvårdare får även möjlighet att lära känna varand- ra närmare. Under perioder då barnen är relativt friska, bl a sommartid, bör barnvårdarna även kunna ingå som medarbetare i bostadsområdets parkleksverksamhet eller annan liknande verksamhet och på så sätt få ett vidare och mer varierat arbetsområde.
e. Ombyte av barnvårdare under en sjukperiod bör undvikas. Barnen bör även såvitt möjligt få samma barnvårdare varje gång de är sjuka.
f. Barnvårdarna bör från förskola, centralt lekmaterialförråd eller lekotek få tillgång till böcker och lekrnaterial som är lämpligt för de sjuka barnen.
g. Föräldraavgifterna bör vara desamma antingen barnet är friskt och vistas i förskolan eller sjukt och tas om hand av barnvårdare i hemmet. Avgiften bör även betalas på samma sätt som då barnet vistas i förskolan, även om förskolan och barnvårdarverksamheten fungerar under olika huvudmän.
h. Någon form av jourtjänst under kvällar och morgnar bör finnas i kommunen så att behovet av barnvårdare kan anmälas så snart sjukdom konstaterats.
i. Barnvårdarverksamheten bör bedrivas i nära samarbete inte bara med förskolor, fritidshem och familjedaghem utan också med kommu- nens hemhjälpsverksamhet, så att vid behov hemhjälpspersonal kan enga-
geras som barnvårdare. Omvänt kan då barnvårdarna vid behov användas även för insatser tex inom den öppna åldringsvården. [ kommuner där förskola och social hemhjälp inte ligger under samma nämnd bör därför lämpligen förskolornas eller hemhjälpsverksamhetens huvudman svara för barnvårdarverksamheten så att ett kontinuerligt samarbete mellan barn- vårdar- och hemhjälpsverksamhet upprätthålls.
Förskolans fysiska och psykiska hälsovård
10.1 Gällande bestämmelser för hälsovården i förskolan 10.1.1 Stadgan för barnavårdsanstalter
Med stöd av barnavårdslagen åå 57, 99, av den 29 april 1960 utfärdade Kungl Maj:t den 28 oktober 1960 (nr 595) stadga för barnavårdsanstal- ter. Stadgans åå 17—19 omfattar föreskrifter för läkarvård vid barna- vårdsanstalt.
Paragraferna har följande lydelse:
17 &.
För varje barnavårdsanstalt skall finnas en läkare som åtagit sig att övervaka hälsotillståndet hos de intagna och anstaltens personal samt att utöva tillsyn över vårdavdelningarna.
Läkaren skall avlägga regelbundna besök vid bamavårdsanstalten i den omfattning, som finnes påkallad med hänsyn till dess storlek, beskaffen- het och ändamål ävensom till övriga omständigheter, samt eljest besöka anstalten så snart anledning därtill förefinnes.
Läkarens skyldigheter skola vara reglerade i avtal. I avtalet skall särskilt angivas i vilken omfattning läkaren är skyldig att avlägga regelbundna besök vid anstalten.
18 &.
Där så befinnes erforderligt bör ledningen för barnavårdsanstalt, i samråd med anstaltens läkare, anlita bistånd av den psykiska barna- och ung- domsvården, bampsykiater eller barnpsykolog.
Innan barn i spädbarns- eller förskoleåldern första gången mottages vid barnstuga, bör barnet ha undersökts av läkare. Sådan undersökning bör även ha skett, om barnet efter frånvaro från barnstugan under mer än tre månader ånyo skall mottagas vid densamma.
Socialstyrelsen utfärdade i december 1963 Råd och Anvisningar för barnstugoma (nr 163) beträffande hälsokontroll och planering av lokaler- na i samråd med dåvarande medicinalstyrelsen. [ anslutning till % 17 i stadgan för barnavårdsanstalter (SFS 595/1960) återges i dessa RoA norrnalinstruktioner för läkare anställd vid barnstuga. Normalinstruktio- nerna för läkare anställd vid daghem respektive lekskola sammanfaller utom vad gäller 5 2, som innefattar olika ansvarsområden. För läkare vid daghem gäller:
25.
Läkaren skall övervaka daghemmets hygien och verksamhet samt kontrol- lera barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl fysiskt som psykiskt avseende. Barnavårdscentralernas hälsovårdande uppgifter bör helt över- tas av läkaren vid daghemmet. Barnen skall sålunda av honom undersökas och ympas i samma utsträckning som vid centralerna. Det är angeläget att föräldrarna, i första hand modern, är närvarande vid åtminstone två läkarundersökningar per år.
Tidigast en vecka före inskrivningen bör barnet undersökas av läkare. Vid inskrivningen skall föräldrarna avge en skriftlig hälsodeklaration innehållande uppgifter om barnets utveckling, ympningar, tidigare sjuk- domar o d.
Över alla i daghemmet intagna barn skall av läkaren och föreståndarin- nan föras hälsokort, som skall förvaras i daghemmet.
Läkaren skall besöka daghemmet minst en gång i månaden och, då det gäller daghem med spädbarn, minst en gång var fjortonde dag.
För läkare vid lekskola gäller i motsvarande paragraf:
25.
Barnen förutsätts stå under kontinuerlig läkarkontroll vid barnavårds- central eller hos privatläkare. Vid inskrivningen skall föräldrarna avge en skriftlig hälsodeklaration innehållande uppgifter om barnets utveckling, ympningar, tidigare sjukdomar 0 d.
Över alla i lekskolan inskrivna barn skall av läkaren och föreståndarin- nan föras särskilda hälsokort, som skall förvaras i lekskolan.
Läkaren skall besöka lekskolan minst två gånger under terminerna samt dessutom då särskild anledning därtill uppstår.
10.1.3 Hälsokontrollen vid daghem
För hälsokontrollen vid daghem gäller enligt socialstyrelsens anvisningar och läkarreglemente att daghemmens läkare utöver ansvaret för barnens hälsovård också skall ägna särskild uppmärksamhet åt barnens personliga hygien samt åt deras kost och måltider. Han skall kontrollera att barnen får vistas ute tillräckligt mycket, att de får den vila de behöver samt att luftväxling och temperatur rn rn i sov- och lekrum är tillfredsställande. Han skall också övervaka renhållningen av lokalerna samt lekplatsens lämplighet, särskilt ur hygienisk synpunkt. Till läkarens uppgifter hör vidare att hålla sig underrättad om personalens hälsotillstånd. Han skall bestämma om insjuknad personal skall avstängas från arbetet. liksom
tidpunkten för återinträde i tjänst, även när den som sjuknat vårdats av annan läkare.
Läkaren bör också hjälpa föreståndaren vid daghemmet i samarbetet mellan daghemmet, föräldrarna, barnavårdsnämnden och skolan.
Socialstyrelsen framhåller det önskvärda i att läkaren kan anlitas vid personalkonferenser och föräldraaftnar för upplysningsföredrag och gruppdiskussioner om barnens uppfödning, vård och fostran.
Läkaren måste i sitt hälsovårdsarbete i daghemmet i hög grad kunna lita på föreståndarens omdöme och duglighet, varför RoA betonar vikten av att föreståndaren äger kunskap om infektionssjukdomar och närings- fysiologi. Föreståndaren (eller någon annan av personalen) skall t ex varje morgon när barnen kommer till daghemmet göra sig underrättad om deras hälsotillstånd. Föreståndaren skall också summariskt kontrollera det. Li- kaledes skall föreståndaren (eller någon annan av personalen) ta reda på varför barnen varit frånvarande och anteckna orsaken i dagjournalen. Miss- tänker man att barnet fortfarande kan vara smittförande efter en sjuk- dom, skall barnet isoleras och daghemmets läkare omedelbart kontaktas.
Som framgår av ovanstående redogörelse för socialstyrelsens RoA är det en rad omfattande uppgifter som pålagts de läkare som svarar för hälsovården vid daghem och lekskolor. Samtidigt ställs också stora krav på föreståndarna vid daghemmen vad gäller att bedöma barnens fysiska och psykiska hälsotillstånd och att avgöra, om barnet är friskt eller kan räknas utgöra en smitta för andra barn.
10.2 Brist på personal för hälsovård av barn i förskolan 10.2.1 Brist på medicinsk personal
Under senare år har svårigheterna att tillgodose kraven på hälsokontroll för speciellt barnen på daghemmen ökat i kommunerna. Bristen på läkare som kan äta sig dessa uppgifter har blivit allt kännbarare. Enligt uppgift från socialstyrelsen saknar tex i dag ca 30 % av alla barnstugor i Stor- Stockholmsområdet egen läkare.
Stickprov från fyra län ur årsrapporterna om barnstugeverksamheteni landets kommuner tyder för år 1970 på att daghemmen inte kunnat få det i RoA rekommenderade antalet besök av läkarna. Underjanuari—juni varierade antalet läkarbesök vid spädbarnsavdelningama mellan 10 och 0 och under juli—december mellan 10 och 1. De läkare som arbetar i verk- samheten har ibland fått åtaga sig ansvaret för ett mycket stort antal daghem och lekskolor. Som exempel härpå kan nämnas att en enda läka- re i ett storstadsområde kan ansvara för 27 institutioner, varav 16 dag- hem och 11 lekskolor förutom sin vanliga verksamhet. I ett sådant läge kommer huvudansvaret för barnens fysiska och psykiska hälsotillstånd att i orimligt hög grad lastas på föreståndare och övrig personal i försko- lan. Samtidigt finns en risk för att den totala hälsokontroll som förskolan övertar ansvaret för från barnavårdscentralen icke kan få samma kvalitet och resurser som den vid bamavårdscentralerna.
Enligt preliminära data från Svenska kommunförbundet fanns under 1971 157 landstingsanställda, 19 kommunalt anställda samt 62 privatan-
ställda läkare som svarade för hälsokontrollen inom daghemmen i 221 _; kommuner med daghemsverksarnhet. Fem kommuner saknar läkare. i. En del kommuner har sökt lösa problemet genom ett samarbete med l barnvårdscentralernas personal. Framför allt har sköterskorna vid vissa [ barnavårdscentraler knutits till förskolor inom barnavårdscentralens ;, räjong, så att barnavårdscentralssköterskan eller i förekommande fall ?, distriktssköterskan (såsom i Gustavsbergs kommun) svarat för vä- , sentliga delar av hälsovården för barnen. Vid behov har föreståndaren också kunnat kontakta sköterskorna för rådgivning och extra kontroll av i barn som sjuknat i förskolan eller kring vilkas hälsotillstånd tveksamhet f rått. Detta samarbete har upplevts positivt av personalen.
Andra kommuner, såsom Sundbyberg, har sedan många år tillbaka an- jställt en särskild sköterska som tillsammans med förskolornas läkare *. svarar för den dagliga hälsovården av barnen och för alla de moment som ! åligger sjuksköterskorna vid barnavårdscentralema. ' Som en följd av den akuta läkarbristen pågår i vissa kommuner en ! försöksverksamhet med samarbete mellan primärkommuner och lands- tingskommuner. Man prövar en samordning av läkarvården iförskolorna ; och barnavårdscentralernas hälsovård så att läkarna vid barnavårdscentra- . lerna svarar även för förskolans hälsovård. Förskolans personal får därvid j också möjligheter att kontakta sköterskan vid barnavårdscentralen så som . ovan beskrivits. Bland sådana försöksområden kan Solna nämnas. l-Göteborg, där ett stort antal nyinrättade daghem saknar läkare, :planerar man att försöksvis lösa frågan om hälsokontroll så att man centraliserar hälsokontrollen till barnavårdscentralerna, prövar nya kon- taktformer mellan barnavårdscentralen och daghemmen samt färre läkar- l' besök vid daghemmen än vad socialstyrelsen rekommenderar i RoA.
? 10.2.2 Brist på psykologpersonal
För den psykiska hälsovården vid daghem och lekskolor råder en allvarlig j brist på psykologer. Till de ca 3 500 barnstugoma och de ca 464 ? barnavårdsnämnderna i landet är få psykologtjänster knutna. För landets 1278 barnavårdscentraler är läget i stort sett likadant. Dels har inte tjänster inrättats i kommunerna för förskolornas behov av psykolog- expertis. Dels är bristen alltjämt stor på psykologer med en för förskol- åldrarnas och förskolornas behov adekvat utbildning.
Stockholm redovisar för år 1970 genomsnittligt en psykolog på 20 barnavårdscentraler samt en psykologkonsultverksamhet för barnstugor- na inom Stockholms barnavårdsnämnd. De psykologer som är knutna till barnstugebyrån, det 5 k barnstugeteamet inom PBU, skall i sin konsult- verksamhet betjäna ca 600 institutioner. För denna uppgift finns för närvarande en heltidsanställd och fyra halvtidsanställda psykologer samt två heltidsanställda och två halvtidsanställda kuratorer. Bamunderlaget för verksamheten ligger på 25 000—30 000 barn.
I Västerås kommun t ex har förskolan del i skolans psykologavdelning. En psykologtjänst är avdelad för förskolornas behov. Psykologen skall då svara för totalt 135 daghem och lekskolor. Kommuner som Göteborg, Lidingö, Lund och Malmö redovisar liknande verksamhet.
Enligt preliminär statistik för den 1 oktober 1970 från Svenska kommunförbundet var 25 psykologer, ] barnpsykolog och 37 biträdande psykologer knutna till socialförvaltningarna i landet med heltidsanställ— ning. 14 psykologer och 39 biträdande psykologer var knutna dit med deltidsanställning.
l tabell 10.1 ges en sammanställning över analet psykologer i primär- kommunal tjänst. För familjedaghemsverksamheten i kommunerna finns ingen psykologtjänst överhuvudtaget i landet.
Barnstugeutredningen vill kraftigt framhalla riskerna för barnen och barnfamiljerna av att behoven av psykologisk expertis i förskolan, på mödravårdscentraler, barnavårdscentraler och också i skolan ej tillgodoses eller inte tillräckligt uppmärksammats. Utredningen har i andra samman- hang betonat vikten av att positiva åtgärder för barnen och deras föräldrar sätts in vid tidigaste möjliga ålder för att barnens inneboende utvecklingsmöjligheter skall kunna främjas i hemmet och i förskolan.
Tabe/[10.1 Primärkommunal personal i vissa befattningar fördelade efter förvaltning och hel—deltid den 1 oktober 1970.
Befattning Förvaltning
Skol Social Sj ukv Summa
H D H D H D H D Summa
Psykolog 25 14 15 2 40 16 56 Barnpsykolog 1 1 2 2 Skolpsykolog 111 19 111 19 130 Psykolog bi 2 1 37 39 69 13 108 53 161 Skolpsykolog bi 70 63 70 63 133
Anm: H =heltidsanställd D =de1tidsanställd bl =biträdande
Den psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) har i en del fall försöksvis gått in i barnstugeverksamheten. PBU-psykologerna har därvid arbetat främst med personalgrupperna så som barnstugeutredningen i sitt pedagogiska program beskriver psykologkonsulenternas roll i den fram- tida förskolan. Så har tex skett i en pågående försöksverksamhet i Stor-Stocldiolmsområdet.
PBU driver också i en del kommuner egna specialförskolor med terapeutisk verksamhet eller samarbetar med förskolor i kommunal regi om enskilda barn. Sådan verksamhet har beskrivits i bilaga 5.
10.2.3 Slutsatser
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det i dag råder stora svårig- heter att tillgodose de högt ställda kraven på förskolinstitutionernas fysiska och psykiska hälsovård.
Samtidigt är enligt barnstugeutredningens mening vissa av de uppgifter som åläggs läkare vid daghem och lekskolor ej längre relevanta för deras
barnhälsovårdande insatser i egentlig mening. Dit hör tex ansvaret för hygienen inom- och utomhus samt övervakningen av personalens hälso— tillstånd. För dessa båda senare uppgifter finns idag andra lämpliga organ och tjänstemän i kommunerna, såsom hälsovårdsnämndernas och fastig- hetskontorens personal samt läkare och skyddsingenjörer vid de företags- hälsovårdscentraler som är under utbyggnad i många kommuner.
En fullständig hälsokontroll av barn i förskolåldrarna förutsätter dessutom ett ökande antal tekniska hjälpmedel (laboratoriemetoder av screeningtyp, synprövningsutrustning m m) och ett lagarbete med insat— ser av specialutbildad personal (tandläkare, hörselassistenter, psykologer, barnpsykiatrer m fl). Detta innebär i realiteten att en hälsokontroll kan ske på ett bättre sätt genom barnavårdscentralens försorg, där resurser finns åtminstone för den fysiska hälsovården. I den mån som individuell hälsokontroll sker av barnen i förskolan i dag måste den som regel kompletteras med insatser från barnavårdscentralen vilket också sker i stor utsträckning. Enligt utredningens mening bör man därför allvarligt överväga frågan att generellt överföra ansvaret för förskolans fysiska och psykiska hälsovård till barnavårdscentralerna.
10.3 Barnstugeutredningens förslag till fysisk hälsovård i förskolan
Som ett första steg mot ett förverkligande av barnstugeutredningens förslag om en familjeserviceeentral/socialcentral som socialt, medicinskt, pedagogiskt och psykologiskt betjänar familjer, förskolor och skolor i ett boendeområde genom ett lagarbete vill utredningen föreslå att all fysisk hälsovård av barn i förskolan överförs till barnavårdscentralen i det dist- rikt, där förskolan är belägen.
10.3.1 Argument för ett överförande av hälsovården till barnavårds- centralerna
För barnstugeutredningens förslag talar, utöver ovan anförda slutsatser, bl a den omständigheten, att Kungl Maj :t den 14 januari 1972 godkänt ett av socialstyrelsen framlagt förslag till åtgärder för anmälan av alla nyfödda barn till den förebyggande barnhälsovården samt förslag till åtgärder för att även invandrarbarn och barn som flyttar mellan kommu- ner skall omfattas av anmälningsförfarandet.
Detta innebär att ett obligatoriskt födelsemeddelande till mödravårds— och barnavårdscentral i det boendeområde där barnets moder är hemma- hörande lämnas från den förlossningsanstalt där barnet fötts. Till barna- vårdscentralen inkommet födelsemeddelande skall automatiskt föranleda inskrivning av barnet, uppläggande av barnhälsovårdsjournal samt vid- tagande av erforderliga åtgärder med hänsyn till den information födelse- meddelandet omfattar. Barnet skall också kvarstå inskrivet vid barna- vårdscentralen intill inskrivningen i grundskolan. Samma sak skall gälla även under den tid då barnet är inskrivet i förskola.
Kungl Maj:ts beslut innebär att bestämmelserna i RoA av år 1963 i vissa avseenden är inaktuella. Barnavårdscentralerna får genom beslutet ett formellt ansvar för en fullständig hälsoservice även för barn som är
inskrivna vid förskola. Med tanke på de begränsade resurser som står till buds anser barnstugeutredningen att onödigt dubbelarbete och en splitt- ring av funktioner med sammanfallande uppgifter bör undvikas. Att in- lemma förskolbarnen i barnavårdscentralernas hälsovård innebär ett ratio- nellt utnyttjande av medicinsk personal och utrustning.
I samband med beslutet om det medicinska födelsemeddelandet kommer en ny typ av hälsojournaler att tas i bruk vid både mödravårds- och barnavårdscentralerna. Dessa journaler skall utgöra underlag för rutiner inom barnavårdscentralen som syftar till en allsidig medicinsk, social och psykologisk bedömning av varje enskilt barn och en efter denna individuellt strukturerad hälsovård.
I dag förs hälsokort vid varje förskola. Hälsokorten har en mycket varierande utformning. Vid en undersökning som gjordes för några år sedan om vilka typer av hälsokort som användes i förskolorna framkom att 200 olika typer av hälsokort vari bruk. De nya journalerna motiverar att denna rikhaltiga flora av hälsokort försvinner. Alla uppgifter om barnens fysiska, psykiska och sociala hälsa bör koncentreras till barna- vårdscentralens journaler. De fortlöpande anteckningar som förskolans personal skall föra över varje barn bör kunna göras på samma typ av journalblad som barnavårdscentralen skall använda och successivt fogas till barnavårdscentralsjoumalen.
Ytterligare en onödig dubbelrutin utgör kravet på s k friskintyg som varje barn måste förete i dag för att få ta sin förskolplats i bruk. I och med att barnavårdscentralen svarar för barnets hälsovård bör detta krav på extra läkarundersökning före inträdet utgå. Barnavårdscentralernas läkare eller sköterskor bör svara för de rutiner som kan komma att behövas i samband med att anvisad förskolplats tas i bruk av barnet.
Slutligen vill utredningen framhålla det direkt olämpliga i att vaccin, injektionssprutor och vissa andra läkemedel förvaras i förskolan. De risker som är förenade med nuvarande förvaringssätt måste kraftigt betonas. Alla sådana medicinska artiklar bör förvaras och tillhandahållas av barnavårdscentralens personal vilken bör svara för sådan medicinsk service.
1032 Förslag till praktisk utformning av förskolans fysiska hälsovård
För att tillförsäkra alla förskolor en jämn standard på den fysiska hälso— vården bör förskolorna inlemmas i barnavårdscentralernas verksamhet. Därvid kan man tänka sig olika modeller för hur barnavårdscentralen skall kunna arbeta med barnen i förskolorna.
Barnstugeutredningens förslag förutsätter dels att gällande RoA och reglementet för läkare vid daghem och lekskolor upphävs, dels att de instruktioner som socialstyrelsen kommer att utfärda med anledning av Kungl Maj:ts beslut om obligatoriskt medicinskt födelsemeddelande och alla barns inskrivning vid barnavårdscentral också till alla delar omfat- tar barnen i förskolorna. Enligt uppgift från socialstyrelsen kommer en arbetsgrupp inom verket att ta upp sådana frågor till behandling. Barnstugeutredningen föreslår:
den bör också tillämpas för förskolornas hälsovård. De besök som läkare i dag skall avlägga vid daghem/lekskola ersätts då med de rutiner som tillämpas vid barnavårdscentralen. Enligt % 18 i normalreglemen- tet för barnhälsovården är följande antal läkarbesök f n normerade:
Första levnadsåret: 4,7 gånger Andra levnadsåret: 2 gånger Övriga levnadsår: 1 gång/år Socialstyrelsens nya förslag till normalprogram för barnavårdscentra- lens kontakter med det friska barnet (bilaga 1) vilket varit föremål för remissbehandling av berörda instanser omfattar fem läkarkontakter under barnets första levnadsår, samt i övrigt som ovan. Förutom hembesöket under barnets första levnadsvecka rekommenderas tre sköterskekontakter på barnavårdscentralen samt ytterligare två hem- besök upp till ett års ålder. För barn (föräldrar) som bedöms behöva tätare kontakt och omsorger rekommenderas helt naturligt fler och mer ingående kontakter från barnavårdscentralens personal. Barnstuge- utredningen finner dessa förslag till rutiner för barnavårdscentralerna vara till fyllest. El Varje förskola bör ha en bestämd barnavårdscentralsläkare i barnavårdscentralens distrikt som är ansvarig för hälsovården av barnen och för de medicinska aspekter som kan behöva läggas på planeringen av förskolans lokaler och verksamhet. Regelbunden kontakt mellan förskolans personal och barnavårdscentralsläkaren bör kunna ske, t ex en gång var 3 :e månad och i övrigt när behovet så påkallar. DSom stöd för personalens bedömning av barnens hälsa och vid
eventuella akuta sjukdomstillstånd eller olycksfall bör varje förskola ha en bestämd barnavårdscentralssköterska eller distriktssköterska att vända sig till. I vissa fall bör övervägas om en speciell tjänst som hälsosköterska bör knytas till barnavårdscentralen med uppgift att svara för ett visst antal förskolor. Sköterskan vid barnavårdscentralen eller distriktssköterskan skall vid behov också kunna komma till för- skolan på personalens tillkallan. Eli de fall barnavårdscentralssköterskan finner att läkares bedömning
krävs, skall bamavårdscentralsläkaren kontaktas. Denne bör då avgöra vilka åtgärder som måste vidtagas. [] Barnavårdscentralssköterskan eller distriktssköterskan och förskolans
föreståndare bör utöver den dagliga kontakten om barnen också beredas tillfälle till regelbundna kontakter för utbyte av information om barnen och fortlöpande komplettering av bamavårdscentralsjour- nalen med de journalanteckningar förskolan för. Om möjligt bör dessa kontakter ske minst en gång i månaden. Barnavårdscentralssköterskan och föreståndaren bör förlägga dessa kontakter till förskolan och i vissa fall som lagarbetskonferenser med personalen. El Barnen i förskolan kallas till hälsoundersökning av barnavårdscentra- lens sköterska på vanligt sätt. 3) Önskvärt vore att föräldrarna själva kunde gå med sitt barn till barnavårdscentralen åtminstone vid de föreslagna strukturerade hälsoundersökningen av barnen (bilaga 1). Barnstugeutredningen
vill framhålla det nödvändiga i att föräldrar vid något tillfälle per år ges möjlighet att personligen träffa läkare, sköterska, eventuellt psykolog samt den personal från barnavårdsnämnden/sociala central- nämnden som utredningen i sitt förslag till uppsökande verksamhet i kapitel 19 (del 11)föreslagit skall arbeta tillsammans med barnavårds- centralens personal. Särskilt betydelsefullt är detta om akuta svårig- heter uppstår för barnet eller dess föräldrar. Detta förutsätter att arbetsgivare beaktar de anställdas familjesituation och barnens be- hov, så att ledighet utan onödiga restriktioner ges.
b) Om föräldrar inte har möjlighet att själva gå med barnet till barnavårdscentralen, kan den ordningen tillämpas att förskolperso- nalen kommer med förskolans barn i grupp för undersökning på barnavårdscentralen. 0) Ytterligare en möjlighet är att barnavårdscentralens läkare och sköterska kommer till förskolan för undersökning av barnen. Då förskolan inte har de medicinska och tekniska resurser som barna- vårdscentralen förfogar över är detta inte en lösning som kan tillämpas generellt utan endast användas för vissa undersökningar och tillfällen. För de föräldrar som inte kan komma till barnavårds- centralen är detta arrangemang särskilt betydelsefullt. Önskvärt vore att läkaren och/eller sköterskan hade en ”jourservice” på förskolan ibland, tex mellan kl 17 och 19, vid hämtningsdags eller dylikt för direkt föräldrakontakt. d)I speciella situationer bör barnavårdscentralens läkare och sköterska kunna erbjuda sig att utföra hälsoundersökning av barn i det egna hemmet. Denna möjlighet är särskilt viktig att utnyttja i den uppsökande verksamheten för barn med särskilda behov. Det kan också gälla sjukdom hos föräldrar eller andra personliga skäl.
e) De rekommenderade senare hembesöken under barnets första lev- nadsår som barnavårdscentralens sköterska skall göra kan i vissa fall ske på förskolan, om föräldrar inte kan ta emot i hemmet. Detta bör dock endast gälla i undantagsfall. Föräldrarnas förvärvsarbete bör inte få lägga hinder i vägen för direktkontakten med barnavårds- centralens personal.
10.3.3 Förskolor med egen institutionsläkare för hälsovården
Ovan föreslagna rutiner för barnhälsovården i förskolan anser barnstuge- utredningen skulle kunna tillämpas utan dröjsmål i de kommuner, där läkare för förskolans hälsovård inte finns samt allteftersom vakanser på nu besatta institutionsläkartjänster uppstår.
Där institutionsläkare finns för förskolan och väl fungerande rutiner tillämpas, bör denna verksamhet kunna samordnas med eller inordnas i barnavårdscentralens verksamhet genom att förskolornas institutions- läkare knyts direkt till barnavårdscentralen.
a) Vissa delar av barnavårdscentralens undersökningsprogram kan genom-
föras i förskolan. Tillämpliga delar av de nya barnhälsovårdsjournaler- na kan föras av förskolans läkare samt kompletterande undersökningar
göras på barnavårdscentralen.
b) Alternativt kan institutionsläkarna knytas helt till barnavårdscentraler- na speciellt för service åt förskolan med samma rutiner som barna- vårdscentralen tillämpar jämte det medicinska ansvaret för förskolan totalt.
c) För de fall institutionsläkaren inte knyts helt till barnavårdscentralen, vill barnstugeutredningen framhålla det önskvärda i att barnavårds- centralen ställer hälsosköterskor till förskolans förfogande enligt möns- ter från skolsköterskeverksamheten. Det kan antingen vara barna- vårdscentralssköterska eller distriktssköterska som heltidstjänstgör för förskolan, om underlag för hel tjänst finns. eller deltidstjänstgör i mindre kommuner.
d) Beträffande hälsojournalerna över förskolans barn, när särskild institu- tionsläkare finns, bör originaljournalerna alltid förvaras på barnavårds- centralen. Modifierade hälsojournaler kan föras på förskolan och fortlöpande läggas till barnavårdscentralens handlingar.
e) Kravet på friskintyg för barnen bör även i detta fall utgå. Kontakten
med barnavårdscentralen och dess journalanteckningar samt samverkan med institutionsläkare bör vara till fyllest.
På sikt bör alla funktioner inom barnhälsovården sammanföras i mödravårdscentralens, PBU:s och barnavårdsnämndens och/eller den sociala centralnämndens förebyggande verksamhet till familjeservice- centraler/socialcentraler i distrikt av lämplig storlek för att de medi- cinska, psykologiska, pedagogiska och sociala behoven skall kunna beaktas i sin helhet och alla resurser effektivt tillvaratas.
10.4 Förslag till psykisk hälsovård i förskolan
Barnstugeutredningen motiverar i sitt pedagogiska program, avsnittet ”Relationen barnepersonal”, nödvändigheten av att psykologer tillförs förskolan för konsultverksamhet. Om förskolpersonalen skall kunna klara av dels den ”nonnala” psykiska pressen i sitt arbete med barnen, dels därutöver i ett pedagogiskt program adekvat behandla barn med mer eller mindre uttalade beteendestörningar, måste de i första hand ha tillgång till lättillgänglig psykologisk expertis för konsultation. Med den brist på psykologer som för närvarande råder i samhällets barninstitutioner, dvs mödravårdscentral, barnavårdscentral, barnavårdsnämnd/social central- nämnd, förskola och skola, måste på kort sikt en prioritering av resurser och angelägenhetsgrad ske.
Barnstugeutredningen föreslår därför att förstärkningen med psykolo- gisk expertis efter hand görs på barnavårdscentralerna. Ett sambruk så långt det är möjligt bör ske mellan barnavårdscentralen och förskolan — såvida inte en kraftig generell satsning sker i kommunerna på en psykologverksamhet som samordnar den förebyggande barnavårdens, den förebyggande barnhälsovårdens. förskolans och skolans behov av psyko- logisk expertis.
Enligt principen om en familjeservicecentral/socialcentral såsom utred- ningen skisserat denna i kapitel 19 föreslår därför barnstugeutredningen
att PBU:s psykolog- och psykiaterorganisation knyts fastare samman med barnavårdscentralerna. Framför allt måste ett arbete göras genom perso- nalen på barnavårdscentralen. I och med förskolans framtida nära an- knytning till barnavårdscentralen skulle i viss mån ett sambruk kunna ske i olika sammansatta personalgrupper för bearbetning av olika problem.
Genom att PBU-personalen arbetar med de föräldrar och barn som också förskolan har kontakt med skulle även PBU-personalen kunna gå in och fylla psykologkonsultuppgifterna i förskolan. En resursförstärk- ning av PBU måste, enligt utredningens bedömning, under alla omständig- heter tas upp till allvarlig diskussion.
På lång sikt måste särskilda psykologer knytas till de blivande familje- servicecentralerna/socialcentralema som är tillgängliga för förskolorna. Organisationsmässigt kan de vara knutna till barnavårdscentralen, PBU eller barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden i kommunerna, alltef- tersom huvudmannen för förskolan Och för den förebyggande fysiska och psykiska hälsovården bedömer lämpligt.
Genom att barnavårdsnämndens/sociala centralnämndens personal en- ligt barnstugeutredningens förslag också skall deltaga i barnavårdscen- tralens PBU:s verksamhet i ett lagarbete kommer såväl på kort sikt som lång sikt psykologernas uppgifter att kunna renodlas mera och deras fackkunskap bättre tillvaratas genom en inriktning främst på ett arbete genom personalen i förskolan och på barnavårdscentralen.
10.5 Förstärkt hälsovård i förskolan för barn med särskilda behov
Som framhålls i det pedagogiska programmet, kapitel 3 (avsnitt 3.4.6), samt i kapitlen 16 och 19 behöver ett handikappat barn i förskolan ofta speciell hjälp av olika experter som är utbildade just på det handikapp barnet har. Genom den uppsökande verksamheten kommer de handikap- pade bamen att bjudas plats i förskola så tidigt som är möjligt och lämpligt för barnet.
Förutom att de handikappade barnen är föremål för den reguljära hälsoservicen på barnavårdscentralen, krävs ofta remittering till barnklini- kernas olika specialresurser. Enligt barnstugeutredningens förslag bör barnhälsovårdsöverläkarnas verksamhet mera inriktas på barn med sär- skilda behov (kapitel 16) och tyngdpunkten i deras verksamhet läggs på habilitering. Barnhälsovårdsöverläkarna bör därvid vara samordnare av de medicinska och habiliterande åtgärder som bör vidtagas i såväl öppen som sluten sjuk- och hälsovård och också sätta samman de behandlingspro- gram som varje barn behöver i förskolan och på barnavårdscentralen.
Enligt utredningens förslag bör sjukvårdshuvudmännen svara för de extra resurser som krävs medicinskt i förskolan för barn med särskilda behov. Detta betyder att sådana resurser som sjukgymnaster, talpedago- ger, hörselassistenter, osv måste styras och samordnas och föras ut i primärkommunerna. Samarbete och samverkan via barnavårdscentralen förefaller därvid vara den riktiga vägen och en början till familjeservice- centralens/socialcentralens allsidiga funktioner.
Så långt möjligt bör via barnavårdscentralen lokalt experterna komma till barnet i förskolan. Det måste få uppleva tryggheten av att få fungera i
sin invanda miljö. Samtidigt kan en träning av förskolans personal ske, så att behandlingen i viss män kan övertas av eller förstärkas genom personalens insatser. Under ett övergångsskede, då tillgången på tex sjukgymnaster och talpedagoger är mycket otillfredsställande, måste experterna på sådana handikapp i hög grad arbeta genom förskolans personal.
När ett handikappat barn måste genomgå nya undersökningar eller ett nytt träningsprogram skall läggas upp vid länslasarett eller regioninstitu- tion, bör utöver föräldrarna också personal från förskolan följa med bar- net för att få en träning för fortsatt adekvat behandling av barnet i sam- råd med barnavårdscentralens läkare och sköterska samt specialutbildad personal som sjukgymnast och talpedagog.
Genom barnavårdscentralens/PBU:s, barnavårdsnämndens/sociala cen- tralnämndens och förskolans samverkan i den fysiska, psykiska och sociala hälsovården för barnen kan också själva placeringen och introduk- tionen underlättas i förskolan för barn med särskilda behov. Barnavårds- centralens kontakt med barnets eventuella specialistläkare, gör att barna- vårdscentralens läkare och sköterska samt PBU:s och barnavårdsnämn- dens/sociala centralnämndens personal bättre kan tillgodose barnens behov av träning och stimulans och bedöma vilken förskola som fyller de krav barnet har rätt att ställa på den. Personalen i förskolan kan också få hjälp genom barnavårdscentralens/PBU:s psykolog att bearbeta sina egna reaktioner inför arbetet med barn med särskilda behov.
10.6 Kostrådgivning i förskolan
Antingen barnavårdscentralen helt övertar hälsovården i förskolan eller särskild institutionsläkare svarar för den, ingår rådgivning om lämplig kost för barn i olika åldrar samt särskilda föreskrifter och ordinationer för barn med olika slag av matsmältningsbesvär i läkarens och sköterskans arbetsuppgifter. Barnstugeutredningen vill framhålla att nuvarande RoA:s rekommendationer om att förskolans läkare skall övervaka förskolans kosthållning, tex genom att inspektera matsedlar osv, inte längre är behövliga. En särskild arbetsgrupp, den s k MBK-gruppen, inom socialsty- relsen arbetar med frågorna om lämplig kost för olika åldersgrupper. Den har sammanställt lämpliga matsedlar och anvisningar också för förskol- barn och förskolorna. Dessa kostanvisningar bör svara mot förskolans behov och torde komma att tillämpas i kommunerna.
10.7 Personalens hälsovård
Enligt RoA 163/1963 är förskolans läkare också ansvarig för personalens hälsotillstånd. Även denna uppgift bortfaller i barnstugeutredningens förslag till fysisk och psykisk hälsovård i förskolan.
Kommunerna håller i dag på att bygga upp en annan ordning för hälso- vården av i kommunen anställd personal. Även förskolans personal bör utan säranordningar innefattas i kommunens personalhälsovård.
En del kommuner har tillsammans med privata företag egna personal- läkare och årliga hälsokontroller såsom Stockholm, Göteborg, Malmö,
Helsingborg, Örebro och Umeå. I andra fall svarar provinsialläkare eller stadsläkare för de hälsovårdande uppgifterna. Ett sjuttiotal kommuner har hittills inrättat företagshälsovårdscentraler i stiftelseforrn ivilka kommu- nerna är intressenter, tillsammans med tex privata företag. Vid dessa centraler svarar läkare för den fysiska och psykiska hälsovården och hälsokontrollerna. Även skyddstekniker/skyddsingenjörer är anställda vid centralerna för att bevaka arbetsmiljöfrågor.
För förskolans del vill barnstugeutredningen särskilt betona vikten av att den psykiska hälsovården för personalen beaktas. Tillgång bör finnas på psykologisk/psykiatrisk expertis för de fall t ex förskolans/barnavårds- centralens psykologkonsult bedömer att en remittering är nödvändig för någon i arbetslagen för en djupare bearbetning av känslomässiga problem.
Sammanfattningsvis föreslår utredning att den ordning som kommu- nerna byggt upp för hälsovård och årliga hälsokontroller tillämpas också för förskolans personal enligt de bestämmelser som gäller för vårdperso- nal generellt i kommunerna. För de fall detta inte är tillämpligt föreslår utredningen att sjukvårdshuvudmännens resurser tas i anspråk för hälso- kontroll och hälsovård av förskolans personal, där andra lösningar inte provas.
10.8 Kontrollen av hygienen i förskolan
Till institutionsläkarnas bevakningsuppgifter i förskolan har också hört hygienen i lokalerna och på lekplatsområdet. För andra lokaler och parkanläggningar i kommunerna finns särskilda organ som svarar för inspektion av de sanitära förhållandena, ventilationsmöjligheter, livs- medelsfrågor osv.
Enligt & 23 i hälsovårdsstadgan svarar kommunernas hälsovårdsnämn— det genom sina hälsovårdsinspektörer för sådana uppgifter. För närvaran- de är dock skolor och de institutioner som ligger under socialförvalt- ningarna såsom ålderdomshem och förskolor undantagna från bestämmel- serna i ovannämnda paragraf.
Utredningen föreslår — som en följd av den samordning och förenkling av förskolans hälsovård utredningen vill se — att huvudansvaret för kontrollen av förskolans hygien överförs på de lokala hälsovårdsnämnder- na tillsammans med barnavårdsnämndens/sociala centralnämndens tjänstemän och att även förskolorna innefattasi & 23 ihälsovårdsstadgan.
[ samarbete med fastighetskontoret bör ovannämnda ansvariga också svara för tomtens skötsel och underhåll. För inspektion av förskolan ur arbetarskyddssynpunkt bör yrkesinspektionens ombud svara enligt bruk- lig ordning för övriga institutioner under socialförvaltningen.
Övergripande medicinska synpunkter på lokalernas planering och förskolans verksamhet bör som tidigare nämnts antingen institutionsläka- re, där sådan finns, eller barnavårdscentralens läkare och sköterska lägga. De bör ges tillfälle att framföra dessa synpunkter dels vid projektering av förskolor i kommunen, dels efter hand som förskolan är i funktion. Detta gäller inte minst med tanke på integreringen av barn med särskilda behov.
10.9 Sammanfattning
Barnstugeutredningen föreslår utifrån det pedagogiska programmet samt förslagen om barn med särskilda behov och om den uppsökande verksamheten dels en förenkling av hälsovården i förskolorna, dels att hälsovården går upp i den förstärkta barnavårdscentralens verksamhet.
Därigenom skapas en generell förstärkning av hälsovården också för barnen i förskolan. Deras fysiska, psykiska och sociala behov kan allsidigt tillgodoses genom det lagarbete som förutsätts ske i kärnan till familjeser- vicecentralen/socialcentralen, dvs barnavårdscentralen. Samtidigt utnytt- jas hälsovårdens resurser rationellt och effektivt utan onödigt dubbelar— bete.
Uppgifter i förskolans hälsokontroll som i dag vilar på andra organ bör överföras till dessa och fullgöras enligt de bestämmelser som gäller för övriga vårdinstitutioner och/eller pedagogiska institutioner. I de kommu- ner där personalhälsovårdscentraler finns bör dessa svara för den fysiska och psykiska hälsokontrollen och hälsovården av förskolans personal. I annat fall bör sjukvårdshuvudmännens resurser kunna tas i anspråk för kommunernas personalhälsovård. Särskilt bör personalens psykiska hälsa beaktas. Kommunernas hälsovårdsnämnder bör tillsammans med barnavårds- nämnden/sociala centralnämnden svara för den hygieniska kontrollen av förskolans lokaler och utelekplatser.
% 23 i hälsovårdsstadgan bör vidgas att omfatta också förskolorna. Yrkesinspektionens ombud bör svara för arbetarskyddsinspektionen av förskolan.
Barnstugeutredningen vill slutligen betona att den genom sitt förslag till förskolans fysiska och psykiska hälsovård vill främja att barnens behov och utvecklingsmöjligheter tillgodoses genom ett intimt samarbete och samverkan mellan förskolan och barnavårdscentralen samt den psy- kologpersonal som förutsätts gemensamt ingå i dessa båda organ.
Bilaga 10.1 Socialstyrelsens förslag till kontakter mellan barnavårdscentralen och det friska barnet
Barnets Funktionär ålder Kontaktsätt
Uppgifter
Ivecka H Knyta kontakt. Svara på moderns frågor. Bedöma moderns hjälpbehov och barnets vårdbehov. Ge råd och hjälp. Amningsråd. 3 veckor S Följa upp ovanstående. Viktkontroll. Uppfödningsproblem. Navelkontroll. Ev nya problem.
6—8 veckor L Studera information om barnet. Sam- tala med modern, bedöma vad som kan oroa henne, om oron är adekvat. Strukturerad undersökning. Ge råd. Ev åtgärder. Smittkoppsvaccination. I 8—10 veckor S Viktkontroll. Uppfödning och vård. Kontroll av vaccination.
3 1/2—4 månader L Samtal med modern. Bedömning av barnet. Trippelvaccination I. 5 månader L Samtal, bedömning (ev strukturerad) som ovan. Trippel II. 6—7mänader L, TL Samtal, bedömning som ovan. Trip- pel III. Tandhälsora'd. 8månader H Hörsel (kontakt) prov. Råd om ut- vecklingsstirnulans. 9månader S Samtal. Råd om utvecklingsstimu-
lans. Polio I.
10 månader L Studera information. Samtal. Struk- turerad undersökning av barnet. Polio II, ev förnyad smittkoppsvacci- nation.
12 månader H Råd om olycksprofylax i hemmet, om utvecklingsstimulans. Bedömning av vårdresurserna.
Studera information. Samtal. Struk- turerad undersökning av barnet. Polio Ill, mässlingsvaccin. Tandhälsa- råd och tandkontroll.
I 8 månader
Samtal med modern. Bedömning av barnet. Råd om utvecklingsstimulans.
3 år L Samtal med modern. Bedömning av barnet. Råd om utvecklingsstimulans.
, 4år H, S, L, TL Studera information. Bedömning av ' vården. Strukturerad undersökning av barnet. Tillväxtkontroll. Kostråd— givning. Råd om utvecklingsstimu- lans.
5 år L Samtal med modern, råd om uppfost- ran och utvecklingsstimulans. Be- dömning av barnet.
6 år L Samtal med modern, råd om uppfost- ran och utvecklingsstimulans. Be- dömning av barnet. Polio IV.
[ kolumnen Funktionär, kontaktsätt betecknar:
H hembesök av sjuksköterskan
S besök på sjuksköterskans mottagning L besök på läkarens mottagning och TL besök på tandläkarens mottagning
l 1 Förskola — lågstadium
1 1.1 Inledande synpunkter
Barnstugeutredningen redovisar i inledningen till sitt betänkande hur den ur olika aspekter sökt beakta frågorna om en kontinuitet och samordning mellan förskolan och den obligatoriska skolan i enlighet med givna direktiv.
Redan i sin våren 1971 utgivna diskussions-PM berörde utredningen dessa frågor. Därvid betonades vikten av att de båda verksamhetsformer- na knyter an till varandra utvecklingspsykologiskt, pedagogiskt/meto- diskt, organisatoriskt och personalmässigt. De flesta remissinstanserna underströk i sina yttranden utredningens principiella synpunkter på dessa samordnings- och samverkansområden.
I sitt fortsatta arbete har barnstugeutredningen med beaktande av framförda synpunkter och av den utveckling som sker centralt, regionalt och lokalt på området, vidareutvecklat sina synpunkter och förslag. I detta avsnitt skall helt kort sammanställas de delar av betänkandet där sambandet förskola/lågstadium behandlas samt något beröras hur utvecklingen skett liksom den försöksverksamhet som vuxit fram jämte andra aktiviteter kring dessa frågor.
Den givna utgångspunkten för utredningen har genomgående varit vad som framhålls i direktiven nämligen att utredningen bör utgå från oförändrade förhållanden ifråga om skolpliktens inträde samt att den bör beakta konsekvenserna av sina förslag för den obligatoriska skolans del. Det är således fråga om två verksamhetsformer med en till stora delar gemensam målsättning, vilka skall bindas samman med utgångspunkt i det som kan vara gemensamt för respektive verksamheter.
11.2 Samverkan förskola — lågstadium
Behovet av samverkan förskola/skola har sedan länge uppmärksammats och diskuterats. Först under de senaste åren har dock olika centrala, regionala och lokala initiativ tagits för att underlätta och förverkliga en direkt samverkan.
Förskolan och dess betydelse både för barnen och för skolan aktualiserades av två stora utredningar under 1940-talet, nämligen 1946
års skolkommission och 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården. Behovet av kontinuitet och samverkan växte dock fram på allvar först när en utvärdering av den skolreform som främst skolkommissionen 1946 gav impulsen till började att kunna göras inom olika områden ungefär 20 år senare.
1946 års skolkommission tar i sitt år 1948 framlagda betänkande (SOU 194827) upp förskolan och dess koppling till skolan ur olika aSpekter. Det gäller såväl för arbetssättet (kapitel 4) som för enhetsskolans struktur (kapitel 5) där förskolproblem och skolmognad och skolintagning i relation till förskolålderns erfarenheter och stimulans behandlas. Även organisatoriskt framhålls sambandet (kapitel 10). [ kapitlet Omvårdnaden om eleverna (kapitel 11) berörs förskolans roll i avsnitten om den ””Psykologisk-pedagogiska rådgivningens förutsättningar och uppgifter”.
Här skall citeras skolkommissionens principiella uttalanden om kontinuiteten förskola ; lågstadium samt det värde man tillmäter förskolan sett utifrån skolans behov (kapitel 5):
"Av förskolåldern har utvecklingspsykologin numera givit en kartläggning, som direkt påvisar dess grundläggande betydelse för allt vad uppfostran heter. Enighet börjar även alltmer råda om att såväl barnens intellektuella utveckling som deras fostran till goda rutinvanor i vardagslivet, deras normalt friska känsloinställningar och deras sociala mognad till fritt och vänligt samarbete mycket fördelaktivt kan påverkas under dessa mottagliga år och att rentav en försummelse härvidlag kan få bestående konsekvenser i vissa hänseenden. Förskolpedagogiken börjar även nå den stadga, att man med fog kan vänta att uppläggningen och resultaten av en fostran i förskolorna blir lika fria från tillfälligheter och nyckfulla utväxter som det egentliga skolstadiet, något som naturligtvis är en förutsättning för att man skall kunna betrakta stadierna som kontinuerliga.”
”För skolans vidkommande synes två synpunkter på förskolinstitutio- nernas arbete böra särskilt beaktas. Av mest näraliggande praktiska betydelse blir dessa institutioner i samband med skolmognadsavgörandet. Dels kan man tänka sig, att de särskilda skolmognadsproven, särskilt sedan förskolorna nått större utbredning, på ett värdefullt sätt kompletteras med förskollärarinnornas erfarenheter av barnen. Dels kan icke-skolmogna barn hänvisas att tillbringa något vänteår i en förskolinstitution. Härvid kan vissa instruktioner utfärdas om en sådan stödpedagogik, att bättre mognad för läs— och räknefärdigheter uppnås, och vidare finns vissa möjligheter till ledning, så att en bristande skolmognad på känslolivets område kan motverkas. Först när förskolinstitutionerna blir mer allmänt tillgängliga kan i själva verket den fullt individuella hänsynen tas till barns mognad för det egentliga skolarbetet, något som tidigare framhållits som väsentligt (s 142).”
"Därnäst kan emellertid uppmärksammas, att många av de fostringsuppgifter och mycket av det stoff, som nu måste räknas såsom tillhörande småskolan, med större utvecklingspsykologisk rätt torde böra komma på förskolstadiet. Just därför att en särskild förskola ej finns, måste småskolan t ex arbeta med en del hembygdsorientering, med vissa elementära talförhållanden, med viss orientering om tid och almanack m m, med elementär renlighets- och artighetsfostran och dylikt, som rätteligen skulle höra förskolstadiet till. Problemet är ej betydelselöst; allt i förhållande till utvecklingen felplacerat stoff tenderar att skapa negativa inställningar hos barnet; mycket i småskolan blir ”för lätt”, ”för enkelt”.
just därför att det för de mer utvecklade barnen tas upp för sent. Funnes förskolor mer allmänt tillgängliga skulle man alltså kunna föreslå mer rationell placering av stoffet och på det hela taget lägga upp en mer kontinuerlig lärogång.”
Beträffande utbyggnaden av förskolan framhöll skolkommissionen vikten av att lekskoloma byggdes ut (5 187), så att praktiskt taget alla barn vilkas föräldrar önskade det kunde få plats. Man räknade uppenbarligen med en parallell utbyggnad av förskolan och den av utredningen föreslagna enhetsskolan. Man underströk slutligen vikten av att ett närmare pedagogiskt samarbete mellan förskolan och de egentliga skolstadierna måste uppmuntras.
1946 års kommitté för den halvöppna barnavården betonade i sitt betänkande ”Daghem och förskolor” (SOU 1951:15) behovet av ett vidgat samarbete med skolan. Man framhöll det angelägna i att ”den centrala tillsynsmyndigheten för barnstugeverksamheten har sin upp- märksamhet riktad på behovet av kontakt mellan förskola och den egentliga skolan samt utfärdar de anvisningar, riktlinjer och eventuella organisatoriska föreskrifter, vilka kunna anses erforderliga”.
Under 1940— och l950—talen förekom i mycket ringa utsträckning någon mera påtaglig samverkan mellan förskola och skola. I de centrala anvisningarna för barnstugeverksamheten, socialstyrelsens Råd och an- visningar, togs sådana frågor inte upp. Det gäller även för RoA 1963:143 eller i 1965:184. Den samverkan som ägde rum fram ända till 1960-talets mitt var så gott som helt avhängning av lokala och enskilda initiativ.
Att en samverkan inte betonades eller var vanlig under 1940- och 1950-talen och i början av 1960-talet får väl till stor del skrivas på det kontot att den obligatoriska skolan då befann sig i ett uppbyggnads- och utbyggnadsskede. För skolans del var främst hela 1950-talet ett försöksskede, då den organisatoriska och pedagogiska differentieringen av eleverna dominerade frågeställningarna om skolan Och i skolan. Kopplingarna till nedanför och ovanför liggande pedagogiska verksamhe- ter som förskola och gymnasieskola stod därvid tillbaka.
Under 1960-talet var vidare ofta inte verksamheten i daghemmen och lekskoloma av likvärdig pedagogisk kvalitet. Tillsynsaspekten dominerade beträffande daghemmen. Lekskoloma var vidare tillgängliga bara för ett mindre antal barn och främst då för barn ur familjer med en gynnsammare social och ekonomisk situation.
Daghemsutbyggnaden stod därtill i det närmaste still under 1950-talet och början av 1960-talet. Lekskolplatserna däremot ökade hela tiden i antal. Fram till år 1966 fördubblades de i antal. Motivet för en samverkan växte sig för lekskolans del därmed efter hand starkare. Först under senare hälften av 1960-talet sköt dock såväl daghemsutbyggandet som den pedagogiska debatten kring daghem och lekskola och deras koppling till skolan fart.
I och med att riksdagen år 1962 beslöt om att införa grundskolan skedde en viss stabilisering samtidigt med en successiv utbyggnad av grundskolan i allt fler kommuner i landet. År 1962 infördes också den nya läroplanen. Därmed började debatten om skolformerna ovanför den obligatoriska skolan, vilket resulterade i tre stora utredningar härom och
sedan riksdagsbeslut om reformer. Tiden var alltjämt inte mogen för att på samma sätt uppmärksamma förskolan. Efter hand blev emellertid frågan om förskolan och dess betydelse för den obligatoriska skolans möjligheter att kunna realisera kravet på "eleven i centrum” och de nya individualiserade arbetsformerna alltmer brännande.
Faktorer som bristen på kontinuitet i det pedagogiska arbetet inom förskola Och grundskola, svårigheterna att bestämma ett barns skolmognad enbart genom skolmognadsprov, vissa barns problem i samband med skolstarten och dess betydelse för hela barnets skoltid kom alltmer att uppmärksammas. Under slutet av 1960-talet fördes allt oftare diskussioner om behovet av insatser före barnets inträde i grundskolan för att förebygga och behandla fysiska, psykiska och sociala störningar, om behovet av en allmän eller obligatorisk förskola och om en integration av förskola och lågstadium. Olika undersökningar gjordes under 1960-talets senare hälft över hur grundskolan lyckats förverkliga de uppställda målen att ge alla barn lika möjligheter till utbildning oavsett vistelseort, ekonomi och social bakgrund. Dessa studier styrkte också att en reform som grundskolans införande i sig inte förmådde ändra på en rad faktorer som påverkar barns möjligheter till utvecklingi skolan och till att kunna förverkliga sina inneboende förutsättningar. Samtidigt påvisades att de barn som fått förskolstimulans i vissa avseenden hade ett klart försprång framför de barn som inte fått det.
I och med revideringen av grundskolan och den nya läroplanen för grundskolan år 1969 uppmärksammades i läroplanens allmänna del ochi supplementen det behov av kontinuitet och samordning förskola — lågstadium vilket l940-talets båda utredningar tagit upp. I kursplanernas anvisningar och kommentarer påtalas vikten av kontinuitet och anknytning till förskolålderns erfarenhetsbakgrund. Även skolans styrning av resurserna för specialundervisningen till lågstadiets första årskurser torde få ses som ett uttryck för detta behov av kontinuitet och uppföljning.
[ supplementen till läroplanen framhålls betydelsen av samverkan förskola — lågstadium i flera olika sammanhang. Som exempel skall här nämnas supplementet för specialundervisning, där bl a skolmognadsfragor behandlas (s 7):
”Information om barnets utveckling före skolstarten får läraren i första hand genom föräldrarna men även från daghem och lekskolor. Det kan tex vara lämpligt att inbjuda förskollärarna till den första elevvårdskonferensen för årskurs 1.”
Följande framhålls om arbetssättet vid skolmognadsundersökningar (s 8):
”Det är önskvärt att informella kontakter mellan förskollärare och lågstadielärare äger rum för att underlätta elevens övergång från lekskola och daghem till grundskola. Besök i skolan för 6-åringarna rekommenderas liksom att lågstadielärarna får göra studiebesök i förskolor och att gemensamma studiedagar för förskollärare och lågstadielärare anordnas. . . . Genom en sådan samverkan får lågstadielä- rarna möjligheter att anknyta till och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter eleverna tillägnat sig i lekskola eller daghem.”
Skolöverstyrelsen markerar också det angelägna i att slå bryggan över de två verksamhetsformerna genom att våren 1972 ge ut supplementet ”Inför skolstarten” jämte ett fortbildningsmaterial avsett i första hand för lågstadielärare, elevvårdspersonal och skolansvariga, men även för förskollärare.
Vid ingången till 1970-talet har behovet av kontinuitet och samverkan förskola—lågstadium slutligen kommit i brännpunkten genom de två utredningar som tillsatts och som har att beakta dessa frågor, dvs 1968 års barnstugeutredning och den år 1970 tillsatta utredningen om skolans inre arbete (SIA). De båda utredningarna arbetar både parallellt och gemensamt med att finna vägarna härför.
1 1 .3 Exempel på central samverkan under senare delen av 196 O-talet
Behovet av samverkan eller formerna härför har som ovan nämnts hittills inte tagits upp av socialstyrelsen i dess Råd och Anvisningar för barnstugeverksamheten. I andra sammanhang har dock behovet av en sådan samverkan framhållits.
Bl. a. har frågan om lokalmässig samordning förskola — skola utretts av en arbetsgrupp (BUS-gruppen) för barnstugor och skollokaler. I denna grupp ingick representanter för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. barnstugeutredningen och svenska kommunförbundet. Enligt Kungl Maj:ts uppdrag skulle man utreda möjligheterna att utforma lokaler på ett sådant sätt att de kunde användas till både barnstugor och lågstadieskolor alltefter det aktuella behovet. I en utredningsrapport år 1969 framlade arbetsgruppen sina synpunkter och förslag.
Socialstyrelsen har i sin skrift nr 17/1970 redovisat utredningens arbete och synpunkter. ] rapporten påvisas att en viss flexibilitet redan finns inom skolans och barnstugans områden. I grundskolan användst ex en lokal för annat stadium än det primärt avsedda. Avkall på standardkraven får därvid göras. För barnstugans del har socialstyrelsen utarbetat en principskiss på en barnstugeavdelning för flexibel användning. Övervägande antal barnstugor som byggs är sk flexibla barnstugor.
Arbetsgruppen fann vidare att den befolkningsmässiga utvecklingen i ett nybyggt bostadsområde är sådant att det är tveksamt om det i någon större utsträckning kommer att bli aktuellt att förvandla barnstugor till skollokaler. Utredningen framhöll vidare att det finns goda byggnadstek- niska förutsättningar att ändra en barnstuga till skola, men sämre förutsättningar att göra det omvända. Tidigareläggning av skollokaler kunde möjligen vara praktiskt för lekskolverksamhet. För daghemsverk- samhet skulle däremot kostnaderna bli för höga i förhållande till den korta användningstiden. Vidare borde enligt arbetsgruppen socialstyrel- sen och skolöverstyrelsen tillsammans med 1968 års barnstugeutredning starta ett utvecklingsarbete för att undersöka hur barnstugan och lagstadieskolan pedagogiskt och lokalmässigt kunde samordnas.
Skolöverstyrelsen har under senare hälften av 1960-talet tagit olika initiativ för att öka samverkan förskola—skola och därmed åstadkomma större kontinuitet i de pedagogiska arbetet mellan de olika skolformerna.
Auskultation i lagstadieklasser eller institutioner för handikappade barn med skolundervisning är- numera obligatorisk för lärarkandidaterna vid förskolseminarierna. Auskultationema omfattar för närvarande minst 36 timmar sammanlagt under utbildningstiden. Även för lärarkandidaterna på lågstadielinjen är auskultation obligatorisk i förskola.
Ett ytterligare steg i det centrala samarbetet inom utbildningsområdet är frågan om en samordnad grundutbildning för förskollärare och lågstadielärare. En arbetsgrupp tillsattes inom skolöverstyrelsen för viss pedagogisk samverkan (VISP-gruppen) och utreder förutsättningarna härför. En successiv överföring av förskollärarutbildningen till lärarhög- skolorna är bl a ett led i att underlätta en kommande samordning av de båda utbildningarna.
Skolöverstyrelsen föreslog vidare i petita för budgetåret 1970/71 under rubriken ”Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet” att nästa etapp 1 översynsarbetet av grundskolans läroplan borde gälla bl a lågstadiet och övergången från förskola till grundskola. Verket framhöll det angelägna i att det arbetet kunde påbörjas omedelbart vid övergången till den reviderade läroplanen för grundskolan år 1970.
Ocksa Läraroganisalionerna har tagit initiativ för att öka samarbete mellan förskolan och skolan. Inom den samarbetskommitté som finns för Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund har tillsatts en arbetsgrupp med representanter för Svenska Facklärarförbundet (dit förskollärarnas och fritidspedagogernas fackorganisationer är anslutna). Sveriges Lärarförbund och Blivande Lärares Riksförbund. Arbetsgruppen har till uppgift att närmare utreda på vilka områden och i vilka former en ökad samverkan mellan förskola och grundskola kan åstadkommas, att utarbeta rekommendationer till lokala företrädare för de båda verksamheterna för ökat samarbete samt att fungera som referensgrupp för frågor som aktualiseras inom barnstugeutredningen.
Blivande Lärares Riksförbund har även en egen samarbetsgrupp bestående av två förskollärarkandidater och två lågstadielärarkandidater. Arbetsgruppen har till uppgift att utarbeta viss samordning av lärarutbild- ningen.
Fran föräldrahåll har initiativ till samverkan tagits genom att Riksförbundet Hem och skola tillsatt en kommitté som undersökt möjligheterna för och lämpligheten av att ha gemensamma Hem och Skolaföreningar för förskolinstitutionerna och grundskolan. Denna arbetsgrupp framlade hösten 1971 ett förslag om föräldrasamarbetet hem — förskola.
1 1.4 Några former för lokal samverkan från senare hälften av 1960-talet
Som tidigare nämnts har det lokala samarbetet mellan förskolan och skolan i hög grad varit beroende av enskilda initiativ. ] vissa kommuner saknas alltjämt samarbete helt. Där samarbete förekommer. fungerar det mycket olika.
De flesta initiativen till samarbete torde till en början ha kommit från
förskollärarna. Det förefaller som om förskollärarna tidigare upplevde behovet av samarbete starkare än lågstadielärarna. Orsakerna till lågstadielärarnas svagare intresse är förmodligen att söka i den försöks- och uppbyggnadsperiod med inriktningen på skolans inre arbete som pågick under större delen av 1950- och 1960-talen först i enhetsskolan och sedan i grundskolan.
Samarbetsgrupper eller samarbetskommittéer tillkom under 1960-ta- lets senare hälft på ett antal orter i landet. Västerås kommun var en av de första att bilda en sådan samarbetsgrupp. Detta skedde redan år 1961. Liknande samarbetskommitte'er tillkom efter hand i en rad kommuner.
] samarbetsgrupperna ingår representanter för förskolinstitutioner (förskollärare, eventuellt inspektör, i Stockholm barnstugepsykolog) och för skolan (lågstadielärare, skolpsykolog, eventuellt skolledare etc). Även fritidspedagoger ingår i vissa av dessa grupper.
Olika modeller för samarbetsgruppernas arbete och samarbete har tillämpats. I Västerås tex har förskollärare och lågstadielärare minst två gemensamma studiedagar per läsår. Vid lämpliga tidpunkter under året gör förskollärarna studiebesök i lågstadieklasser och lågstadielärarna i förskolor. 6-åringarna får under vårterminen före skolstarten bekanta sig med skolmiljön. Förskollärarna inbjuds till skolans inskolningskonferens tre veckor efter skolstarten då klasslärare, kliniklärare, rektor, studierektor, skolsköterska och skolpsykolog diskuterar barnens individuella studiegång och eventuella behov av klinikhjälp. Skolstyrelsen har föreslagit gemensamma Hem och skolaföreningar för förskolor och grundskolor, vilket innebär att både förskolbarnens föräldrar och förskollärarna representeras i respektive föreningars styrelser.
I Solna har skolmognadsprov utförts i förskolorna sedan ett antal år. Efter testningen har testare, skolpsykolog och skolsköterska konfererat med förskolans personal. Skriftlig information har lämnats till skolan om alla (näringar på särskilda formulär som utarbetats av skolpsykologen i samarbete med lagstadielårare och förskollärare. Förskollärarnas skattning av barnen har omfattat kontaktmöjligheter, motorik, uthållighet och koncentration.
Av en enkät barnstugeutredningen gjorde i ett antal kommuner är 1969 framgick att samverkan förskola — skola främst resulterat i att 6-aringarna fått göra besök i lågstadieskola under våren före skolstarten.
Skriftlig och muntlig information _till skolan om de skolpliktiga barnen har i vissa fall sedan många år tillbaka lämnats av förskolorna. Den skriftliga informationen har i regel givits på särskilda formulär, som vanligen utarbetats av skolpsykologen.
I de flesta fall skötte skolpsykologen kontakten med förskolan. Även lågstadielärare, skolsköterska, skolläkare eller andra befattningshavare har svarat för 6-åringskontakterna med förskolan.
Det samarbete som förekommer mellan förskolan och skolan nådde enligt enkäten i rätt liten utsträckning ut till förskolbarnens föräldrar. Deras kontakt med skolan via förskolan föreföll inskränka sig till eventuella föräldramöten, till vilka representanter för skolan inbjudits för att medverka inför 6-äringarnas skolstart.
Medverkan från skolan innebar t ex att skolpsykolog eller lågstadielära-
re informerade om skolmognad. skolans målsättning, arbetsformerna på lågstadiet. specialundervisning m m.
Enbart lokalmässig samverkan har tillämpats i flera kommuner. Renodlade förskolklasser inom grundskolans ram tex förekommer i Stockholm sedan 1940-talet. 10 sådana klasser finns i dag. Hösten 1969 startade Stockholms skoldirektion två förskolklasser i anslutning till två lågstadieskolor med Montessoriundervisning. Då Montessorimetodiken och materialet är utarbetat för barn från 4 år och uppåt hade man inom dessa skolor märkt svårigheterna med att starta sådan undervisning när barnen var 7 år. De båda förskolklasserna omfattar grupper om 20 barni åldern 4—6 år. De leds av förskollärare med Montessoriutbildning. Klasserna år inrymda i stora, specialinredda klassrum inom skolorna.
11.5 1970-talet — ett skede för försöksverksamhet och uppföljning av förskolans och lägstadiets samverkan och samband
[ slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kan man således skönja ett växande behov och intresse av att främst söka praktiska vägar för en närmare anknytning mellan förskola och skola.
De tidigaste uttrycken härför utgjorde de behov som manifesterades från vissa glesbygdskommuner, såsom Ströms kommun och från invandrarkommuner, såsom Olofström. Västerås kommun var vidare den första i landet att planlägga ett integrerat organisatoriskt/pedagogiskt samverkansprojekt förskola/lågstadium. det 5 k Bäckbyprojektet.
Såväl försöken iglesbygd som i vissa invandrarkommuner har i mycket hög grad dikterats av nödvändigheten att finna konkreta praktiska lösningar på de problem som aktualiserats.
För invandrarbarnens del har man (t ex i Olofström Och Trollhättan) samverkat personellt genom att lågstadielärare med hjälp av lämpligt lagstadiematerial tränat 6-åringar i svenska inför skolstarten. I kapitlet ”Invandrarbarn i förskolan” redovisar barnstugeutredningen närmare olika försök med svenskträning av invandrarbarn och samverkan med lågstadiet som gjorts sedan år 1970.
För glesbygdens del aktualiserades problemen är 1969 med lågstadiebarnens möjligheter att få gå kvar i byskolorna samtidigt som förskolbarnen behövde förskolverksamhet inför skolstarten. I de tre kommuner där för närvarande samverkan sker förskola — lågstadium har man samarbetat pragmatiskt med såväl lokaler, Skolskjutsar och personal gemensamma för de båda stadierna som med förskolbarn # lågstadiebarn integrerade i viss samundervisning. ] kapitlet ”Förskola i glesbygd” redogör barnstugeutredningen närmare för denna verksamhet.
Samtidigt med dessa mera praktiska, omedelbara lösningar för samverkan har också en försöksverksamhet startats på längre sikt med pedagogiska/metodiska försök såsom FOL-projektet i Malmö är 1970 med försök till kontinuitet för barn i åldrarna 6 till 10 är, vidare försöki Stockholm samt i Linköping och Göteborg med att bl a söka föra in mera systematiserat stoff i förskolan och mäta effekterna härav för lågstadiets del.
Både skolöverstyrelsen och sooialstyrelsen är engagerade i olika former av försöksverksamhet kring dessa frågor.
Skolöverstyrelsen har inom ramen för projektet ”Läroplansuppföljning i grundskolan” (LUG) olika projekt under planering eller i verksamhet. Bla har verket genom en enkät om svenskundervisningen redovisat förekommande samverkan kring skolstarten inom 5 län, vårterminen 1971.
49 % av de 152 lågstadielärare som besvarade enkäten uppger t ex att 16 eller fler elever i deras klass deltagit i förskolverksamhet. 54 % uppger att kontakt förekommit mellan mottagande lärare och förskollärare som avlämnar elever till klassen. 51 % uppger att information lämnats om elevernas tal och språkutveckling av förskolläraren. 60% uppger att samarbete förekommer mellan förskolverksamheten och grundskolans lågstadium i deras kommun. Gemensamma studiedagar uppger däremot 91 % ej förekomma. 22 % av lärarna uppger att förskolläraren ibland medverkar vid elevvårdkonferens. 80 % uppger att förskolbarnen tillsammans med förskollärare besöker grundskolan. Däremot har bara 22 % uppgivit att lågstadiebarnen ibland besökt förskolan. Gemensamma eleviakttagelser av förskollärare och lågstadielärare har skett ofta, uppger 4% och ibland enligt 30 %. Hela 62% uppger sig inte ha tillräcklig kunskap om den verksamhet som bedrivsi förskolan för att kunna knyta an till förskolan i arbetet med elevens fortsatta utveckling (inom ämnet svenska).
Enligt skolöverstyrelsens bedömning gav enkäten mycket positiva informationer på ett par väsentliga områden: Dels krävde lärarna på alla tre stadierna i grundskolan ökade möjligheter till stadieövergripande kontakter, dels visade enkäten en överraskande bred samverkan förskola-lågstadium. Den kvalitativt bästa samverkan skedde just mellan dessa stadier.
Inom problemområdet ”stadieövergripande kontakter” redovisar LUG-gruppen följande verkställda eller planerade åtgärder: forskning, försöksverksamhet, fortbildningsmaterial, läroplanssupplement samt symposium kring vissa frågor.
Skolöverstyrelsen finansierar fyra forskningsprojekt kring förskola-låg- stadium: ”Förskolmetodik” vid lärarhögskolan i Göteborg, ”Undersök- ning rörande effekten av individualiserad läs- och skrivundervisning i förskolan” vid lärarhögskolan i Linköping, ”Undersökningar rörande förskolemetodik” vid lärarhögskolan i Stockholm samt FÖL-projektet, ”Förskola-lågstadium i samverkan” vid lärarhögskolan i Malmö. Projekten i Göteborg och Stockholm kommer att avrapporteras under 1972. De båda andra projekten löper vidare.
Ifråga om försöksverksamheten tar LUG-gruppen främst upp ”Samverkan förskola grundskola” i Västmanlands län samt glesbygdspro- jektet, dvs ”Pedagogisk och lokalmässig integrering av förskola och lågstadium" i Ströms kommun. I försöksverksamheten i Västmanlands län deltar samtliga kommuner (10 st) med undantag av Västerås, som bedriver egen försöksverksamhet med Bäckbyprojektet. Lokala samver- kansgrupper förskola—lågstadium har bildats i kommunerna. På regional nivå arbetar en länsgrupp i vilken socialstyrelsen och
barnstugeutredningen bland andra är representerade.
Syftet med samverkansförsöken är att tillgodose det enskilda barnets behov av kontinuitet i sin utveckling och av stöd vid byte av miljö. Projektet startade vt 1971 och planeras vara avslutat vt 1975. Utformningen av verksamheten skall ske stegvis i tre etapper.
1. Organisatoriskt samarbete
2. Metodiskt samarbete inom fyra huvudområden: språklig träning, begreppsträning, perceptuell träning och ”omvärldsorientering”
3. Integration som skall bygga på de metodiska erfarenheterna och införas successivt. I fråga om fortbildning behandlas dels problemområdet ”Stadieöver- gripande samverkan” vid skolöverstyrelsens fortbildningskurser somma- ren 1972. dels har ett fortbildningsmaterial för gemensamma studiedagar utprövats vid pilotkurser under två år, ”Samverkan förskola-lågstadium” vilket utkommit våren 1972, dels planeras ett fortbildningsmaterial kring ”stadieövergripande samverkan” att utkomma under 1972. Som tidigare nämnts har också ett läroplanssupplement arbetats fram inom skolöverstyrelsen ”Inför skolstarten” och publicerats våren 1972. I april 1972 har också LUG-gruppen hållit ett symposium kring ”Lägstadiets utveckling” utifrån de förslag som barnstugeutredningen framlade i sin diskussions-PM våren 1971.
LUG—gruppen replierar slutligen också på SIA—utredningen inom vilken en särskild arbetsgrupp, i vilken barnstugeutredningen är representerad, arbetar med ”stadieövergripande kontakter” som problem och försöksområde.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att skolöverstyrelsen initierat en dialog förskola-lågstadium utifrån skolans behov av kontinuitet och samverkan med förskolan inom ett vitt fält med såväl forskning som rent pragmatiska försök att fastare knyta samman de båda stadierna. När alla barn får tillgång till den allmänna sexåringsförskolan kan en rad praktiska slutsatser dras av konsekvenserna för kontinuitet och samverkan för lågstadiets del. Socialstyrelsen har under 1960-talet inte haft resurser för en försöksverksamhet kring samverkan förskola-lågstadium. Först med 1970-talets ingång har därför en sådan verksamhet kunnat igångsättas inom området. Anslag finns nu bl a för en social forskning som också inbegriper förskolområdet.
Två arbetsgrupper knutna till socialstyrelsen har arbetat med problemområdet förskola-lågstadium, nämligen den s k glesbygdsgruppen sedan år 1969, vilken svarat för förskolförsöken i glesbygd samt sedan våren 1971 arbetsgruppen för försöksverksamhet med förskolverksamhet för invandrarbarn.
Barnstugeutredningen har i kapitlen ”Invandrarbarn i förskolan” samt ”Förskola i glesbygd” redogjort för de försök med samverkan förskola-lågstadium som ägt rum hittills samt för planerad verksamhet.
Båda dessa projekt har våren 1972 anslutits till den försöksverksamhet som barnstugeutredningen initierat kring sina förslag till förskolans inre verksamhet och utbyggnadsplanering och vilken socialstyrelsen i november 1971 fick i uppdrag av Kungl Maj:t att genomföra. För denna
rapporterna från försöksverksamheten är att vänta under hösten 1972.
11.6 Barnstugeutredningens förslag och synpunkter rörande kontinuite- ten och sam verkan förskola—lågstadium
Som barnstugeutredningen redovisar i sin inledning till betänkandet har kontinuiteten och samverkan förskola—lågstadium tagits upp till behandling i alla de sammanhang där det enligt direktiven så krävs. I de utvecklingsteorier och det pedagogiska program på vilket barnstugeutred- ningen baserar sina förslag till inre organisation och utbyggnadsplanering av förskolan har man sökt beakta kontinuiteten och samverkan organisatoriskt och pedagogiskt så långt som varit möjligt. Utredningen vill också betona att den i sina förslag och synpunkter rörande den fysiska och psykiska hälsovården lagt sådana aspekter på samverkan förskola—lågstadium som möjligheterna att inom ramen för en familjeservicecentral/socialcentral samla resurserna för de båda verksam- heternas behov av hälsoservice. I miljöavsnittet behandlas vidare den yttre och inre miljön i relation till skolans och förskolans behov. I planeringsavsnitten tas slutligen upp den fysiska samverkan förskola/ skola som enligt utredningens mening är önskvärd vid kommunernas planering av förskolans omfattning Och utbyggnad.
I övrigt skall här endast hänvisas till betänkandets inledning samt till sammanfattningen av utredningens förslag, vilka båda kan tjäna som ledning för i vilka avsnitt i betänkandet som problemområdet i förskola—lågstadium återfinns. På många punkter krävs en fördjupad analys bland annat i samband med barnstugeutredningens uppdrag att senare lägga delbetänkanden om fritidshem och övrig fritidsverksamhet för barn och ungdom i skolåldrarna och om vissa utbildningsfrågor. Utredningen har för avsikt att vidareutveckla utvecklingsteorier samt pedagogiskt och metodiskt program främst för de yngre skolåldrarna i det kommande betänkandet om fritidshemsverksamhet för skolbarn.
Vidare vill utredningen framhålla det arbete som pågår inom SIA-utredningen, främst i arbetsgruppen kring en försöksverksamhet med stadieövergripande kontakter. I detta arbete ingår som tidigare nämnts representanter för barnstugeutredningen. En del av de frågor vilkai första hand hör till SIAzs uppdrag och som barnstugeutredningen ej kunnat tränga djupare in i kommer med all sannolikhet att aktualiseras inom denna och andra arbetsgrupper i SIA och där ges den allsidiga betoning som dessa frågor kräver.
] 1 .7 Slutsatser
Barnstugeutredningen vill sammanfattningsvis framhålla följande kring frågorna om kontinuitet och samverkan mellan förskola och lågstadium:
En utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan respektive skolan är enligt
140 SOU 1972:27 försöksverksamhets uppläggning redogörs bl a i bilaga 6 (efter text) till utredningens betänkande. Sedan januari månad 1972 är denna försöks- verksamhet under planläggning och till en del i funktion. De första
barnstugeutredningens mening väsentlig. Barnstugeutredningen vill emellertid betona att under tiden måste dialogen oavbrutet föras kring förskola—lågstadium.
Centralt bör detta ske genom samverkan och samråd enligt den modell som barnstugeutredningen skisserat för ett centralt samråd mellan alla de parter som verkar kring förskolaskola. Forskning och försöksverksamhet maste därvid både initieras och fördjupas på området. Samverkan och samarbete måste också fortsätta mellan de utredningar som arbetar med förskola och skola. Regionalt måste dialogen främst avse fortbildning och information genom gemensamma studiedagar regionvis kring samverkan förskola-lågstadium.
Lokalt bör enligt utredningens mening samrådsgrupper bildas i alla kommuner. Med utgångspunkt i praktiska, enkla försök torde en första början ske till ett fördjupat psykologiskt/pedagogiskt/metodiskt samspel kring barnens behov av kontinuitet och samverkan över stadierna. Denna samverkan berörs även i betänkandet i kapitlen ”Förskolverksamhetens yttre organisation” samt i ”Författningsförslag”.
Bl a följande områden kan vara väsentliga som utgångspunkter för samråd utifrån lokala förutsättningar: I. Samordnat pedagogiskt utvecklingsarbete och en avstämning mellan förskolans och skolans pedagogik. Detta bör också innebära möjlig— heter till a. personalsamverkan och anställande av viss gemensam personal b. samordnad lokalplanering, gemensamma lokaler och utelekplatser c. viss integrering av klass i lågstadium och barngrupp i förskola d. samordningi fråga om pedagogiskt material
2. Samordnad fysisk och psykisk hälsovård, enligt barnstugeutredningens
familjeservicecentral—/socialcentralprincip
. Avstämning och/eller samordning av fysisk planering
4. Till viss del samordnad fortbildning och samarbete på lokalt plan om studiedagar, anordnade av studiegrupper m m Barnstugeutredningen har givit förslag till en praktisk försöksverksam- het kring förskolan vilken bör läggas upp så, att den successivt kan utvidgas och lägga grunden för ett utvecklingsarbete inom förskolverk- samheten. Det främsta syftet med en försöksverksamhet är att stimulera till förändringar inom förskolan och samla erfarenheter av denna förändringsprocess som kan komma den successiva reformeringen av förskolan till godo. Samverkan med och överföring av erfarenheterna till grundskolans lågstadium är därvid en nödvändig aspekt i verksamheten. I förlängningen av den försöksverksamhet som pågår och planeras inom förskol- och skolområdet kan enligt utredningens mening skönjas en ”stadieskola”, dvs en kontinuitet för barnen utvecklingspsykologiskt, pedagogiskt och metodiskt från förskolan upp till mellanstadiet i grundskolan. Avslutningsvis vill utredningen här framhålla sina principiella ståndpunkter från kapitel 3 ”Samspelet mellan människorna i förskolan” ifråga om kontinuiteten och samverkan förskola-skola: ”Under senare år har visst samarbete börjat växa fram mellan förskola och grundskola. Båda verksamhetsforrnerna Hnner detta samarbete angeläget med hänsyn w
till att övergången från förskola till lågstadium bör underlättas för varje barn. Förskolan har ett ansvar att förmedla en positiv attityd till den fortsatta skolgången. Den attityden kommer till stånd dels genom att barnet upplever inlärningssituationen i förskolan gynnsamt, dels genom att barnet, i väntan på skolgången, introduceras i skolmiljön. Grund- skolan å sin sida bör också inse sitt ansvar att motsvara förväntningarna barnet då kan tänkas ställa på ett positivt inlärningsklimat när barnet börjar i lågstadiet . . .”
Familjedaghemsverksamheten
12.1 Inledning
Familjedaghemmen, som tar emot huvudsakligen barn i förskol- och lägre skolåldrar vilka har förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, har i ökande omfattning kommit att inordnas i det kommunala verksamhets- området. Med kommunal familjedaghemsverksamhet avses familjedaghem där dagbarnvårdarna är kommunalt anställda. De privata familjedaghem- men, som i vissa kommuner förmedlas genom kommunens försorg, torde dock fortfarande vara i majoritet.
Som familjedaghem räknas enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar (nr 210, 1968) — vid sidan av den form där barnen tas emot ien annan familjs hem — s k ”mormors-hem" och trefamiljsystemet. Den förstnäm- da formen innebär att en av föräldrarna bor kvar i föräldrahemmet, där far- eller morföräldrarna tar hand om barnbarnet. Med trefamiljsystemet förstås att två eller tre familjer, med tillsammans tre eller fyra barn, anställer en person som tar hand om barnen i något av familjernas hem.
Barnstugeutredningen har inte i uppdrag att särskilt utreda familjedag- hemsverksamheten. Uppdrag av den 21.11.1969 (se bilaga 1 efter text) att utarbeta underlag för kommunernas planering av utbyggnaden av barntillsynen innefattar dock även familjedaghemmen.
Under förskolans utbyggnad kommer familjedaghemmen att fungera som komplement, där förskolplatserna inte räcker till för att fylla behovet för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Detta innebär att familjedaghemmen i en relativt kortsiktig planering, som har högt ställda ambitioner när det gäller att tillgodose dessa behov, får en viktig uppgift att fylla. I och med att förskolan successivt utbyggs minskar familjedaghemmens uppgift kvantitativt sett.
Speciellt under utbyggnadsskedet, men även senare då förskolutbygg- naden nått en hög nivå, är det viktigt att ge familjedaghemmen förutsätt— ningar att i realiteten fungera som goda komplement till förskolan. Det måste innebära att den målsättning som förskolan skall realiserai största möjliga utsträckning bör tillämpas på familjedaghemsverksamheten. En första avgörande förutsättning är ett ökat kommunalt ansvarstagande för familjedaghemmen med de nödvändiga stödjande åtgärder av skilda slag som ett samhälleligt ansvarstagande bör innefatta.
I några kapitel i betänkandet, främst dem som nedan förtecknas. berör utredningen vissa aspekter av familjedaghemmens verksamhet huvudsak- ligen i relation till förskolan: El Olika former av samverkan mellan förskola och familjedaghem samt dagbarnvårdarnas möjligheter att övergå till eller ha viss del av sin anställning inorn förskolan (kapitel 7 Förskolans inre organisation)
EI Dagbarnvårdarnas utbildning och möjligheter till fortbildning (kapitel 14 Förskolans utbyggnad, kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation) DNattföräldrajour (kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande)
El Behovet av tillsyn för tillfälligt sjuka barn _ då dagbarnvårdare eller deras familjemedlemmar blir sjuka m m (kapitel 8 Omsorg om tillfäl- ligt sjuka barn) [] Familjedaghemmens roll under förskolans utbyggnad (kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan) [ detta kapitel skall sammanfattas olika synpunkter och förslag när det gäller familjedaghemsverksamheten som framförts i olika kapitel. Dessa förslag och synpunkter är ej avsedda att vara fullständiga och uttömman- de men ger en antydan om insatser som blir nödvändiga om man skall kunna betrakta familjedaghemsverksamheten som ett acceptabelt kom- plement till förskolan.
12.2 Verksamhetens organisation och omfattning i nuläget
Ansvaret för och tillsynen över familjedaghemsverksamheten var länge mycket olika i olika kommuner, alltifrån förmedling av uppgifter om familjer som önskade ta emot dagbarn till en väl organiserad tillsyn av godkända familjedaghem.
Vetskapen om den växande, men ofta instabila Och kvalitativt mycket skiftande familjedaghemsverksamheten i landet samt bristerna i den centrala och lokala tillsynen av verksamheten var bakgrunden till att år 1966 en utredning tillsattes för att utarbeta förslag om familjedaghem- mens organisation och verksamhetens innehåll. I utredningens betänkan- de Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem” (SOU 1967:39) föreslogs en rad åtgärder som bla resulterade i de första centrala anvisningarna för familjedaghemsverksamheten (Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 210, 1968) och ien statsbidragskungörelse, enligt vilken statsbidrag på vissa villkor kunde utgå med 35 % av kommunens nettokostnad för dagbarnvårdarnas löner och sociala förmåner. Denna kungörelse trädde i kraft år 1969.
Följande villkor ställs för närvarande för erhållande av statsbidrag:
EI Familjedaghemmen skall vara godkända av barnavårdsnämnden El Dagbarnvårdarna skall vara anställda av kommunen genom avtal El Antalet platser i familjedaghem, heltidsförskola och fritidshem skall ha en viss omfattning uttryckt i antal platser per antal invånare i kommunen — den s k kvotregeln. Denna regel innebär att för det första 10 OOO-talet invånare krävs minst en plats per 200 invånare och
för invånarantal över 10 000 minst en plats per 100 invånare. Bidrag utgår för de familjedaghemsplatser som överstiger en på sådant sätt beräknad gräns.
Till år 1972 gällde även den s k balansregeln. Den innebar att statsbidrag utgick till högst så många familjedaghemsplatser som antalet platser i heltidsförskolor och fritidshem i kommunen utgjorde. Socialstyrelsen har i sina Råd och anvisningar givit följande rekommen- dationer för den kommunala familjedaghemsverksamheten:
El Dagbarnvårdarna bör ha genomgått utbildning för dagbarnvårdare, vilken fn omfattar 901ektionstimmar. EI Sammanlagda antalet förskolbarn i familjedaghemmet (egna barn inräknade) får vara högst fyra. Det anges som önskvärt att dagbarnet inte är ensamt barn i familjedaghemmet.
DViss hälsokontroll bör ske av såväl vuxna som barn i familjedag— hemmet. Barnens hälsovård sköts lämpligen av barnavårdscentral. [] Dagbarnvårdarna bör samarbeta såväl med barnens föräldrar som med kommunens förskolor och fritidshem. lnformations- och föräldraträf- far bör anordnas en eller flera gånger per år.
I] Familjedaghemmen bör ha möjlighet att erhålla eller låna lekmaterial som är lämpligt för dagbarnen. DFör lokal tillsyn av familjedaghemmen och för samordning av den
totala barntillsynsverksamheten i kommunen bör särskild personal, kommunala barntillsynskonsulenter, anställas.
Olika åtgärder i syfte att förbättra familjedaghemsverksamheten har således företagits under de senaste åren. Det är svårt att bedöma effekterna av sådana åtgärder på innehållet i verksamheten. Det bör också beaktas att åtgärder som rekommenderats i syfte att få en förbättrad verksamhet ännu inte slagit igenom överallt. Den kommunala delen av familjedaghemsverksamheten utgör sannolikt fortfarande den mindre delen, medan olika privata former fortfarande är mest vanliga.
En ringa del av de kommunalanställda dagbarnvårdarna har erhållit utbildning för dagbarnvårdare. Enligt uppgift från socialstyrelsen hade år 1970 endast 16 % av dagbarnvårdare i kommunal anställning genomgått utbildning för uppgiften.
Om förekomsten av olika former för samverkan familjedaghem _ förskolor och fritidshem, om möjligheterna till fortbildning och om förekomsten av föräldrasamverkan respektive informationsträffar för dagbarnvårdare finns inga aktuella uppgifter sammanställda.
Antalet kommuner med familjedaghemsverksamhet i kommunal regi har ökat sedan statsbidrag till verksamheten infördes. Detta bör innebära att möjligheterna att få en förbättrad verksamhet till stånd successivt ökar. År 1969 hade 82 kommuner egen verksamhet och år 1970 var antalet uppe i 147 kommuner. Mellan åren 1969 och 1972 ökade antalet platser i kommunala familjedaghem från närmare 10 000 till ca 42 000 (enligt socialstyrelsen och kommunförbundet). Antalet dagbarnvårdare som genomgått dagbarnvårdarutbildning ökade från ca 1 300 år 1969 till nära 3 400 år 1970. Uppgifter för de senaste åren saknas.
Som tidigare nämnts dominerar med stor sannolikhet de privata familjedaghemmen. Någon uppgift om antalet finns inte, men detär fullt tydligt att privata lösningar för tillsyn av barn med föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar fortfarande dominerar starkt. År 1971 kan, som framgår av kapitel 14 Förskolans utbyggnad, beräknas att det fanns ca 260 000 barn i förskolåldrarna, vilkas föräldrar förvärvsarbetade minst halvtid eller studerade. I heltidsförskolan fanns detta år plats för ca 40 000 barn. Antalet kommunala familjedaghem var över 40 000, men det bör beaktas att dessa även svarade för barn i skolåldrarna. Man får således räkna med att olika former av privat tillsyn år 1971 svarade för upp till 200 000 barn i förskolåldrarna.
Någon uppgift om hur barnen i familjedaghem fördelar sig på olika åldrar finns inte. Bristen — i synnerhet på förskolor med spädbarnsavdel- ningar och på fritidshem för skolbarn — torde medföra att familjedag- hemmen i vissa kommuner och i delar av kommuner fn är den enda tillsynsformen för Spädbarn och skolbarn.
Mycket tyder på att olika åtgärder för att förbättra familjedaghems- verksamheten ännu inte hunnit få en större effekt. Sannolikt har, vid sidan av lönen för dagbarnvårdare, faktorer som ökad anställningstrygg— het, utbildning och vidareutbildningsmöjligheter stor betydelse. Väsent- ligt är också att komplettera familjedaghemmen på olika sätt genom att skapa förutsättningar för samverkan familjedaghemmen emellan, samver- kan med förskolan, med parkleksverksamhet, bibliotek m m.
12.3 Familjedaghemmens roll vid utbyggnad av förskolan
Som framgår av kapitel 14 Förskolans utbyggnad kommer behovet av hel- och deltidsförskola inte att kunna tillgodoses på relativt lång tid. I kapitlet 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan framhålls att familjedaghemmen under ett utbyggnadsskede ofta har en viktig uppgift att fylla för att man skall kunna nå en eftersträvad behovstäck- ning. Målet på sikt bör dock vara att successivt minska familjedaghem— mens roll som komplement till förskolan.
I syfte att underlätta en sådan omställning för dagbarnvårdarna bör dessa ges möjligheter att genom utbildning och praktik i förskolan övergå till uppgifter inom denna. En kompletterande utbildning kommer också att bidra till att säkerställa en god standard i en på sikt reducerad familjedaghem5verksamhet.
I glesbygd och mindre tätorter, där underlaget för heltidsförskolor ofta är otillräckligt, är familjedaghemmen ofta den enda möjligheten att ordna heltidsplatser. Mindre heltidsgrupper med upp till ca 12 barn i grupperna kräver 500—1000 invånare som underlag. Eftersom avståndet mellan barnens hem och förskolan inte bör vara alltför långt, får man i glesbygden och i mindre tätorter ofta inte tillräckligt underlag för att kunna samla barnen i heltidsgrupper i förskola.
När det gäller nya bostadsområden, som kräver ett stort antal platser under de första åren, räcker i många fall platserna i permanenta eller temporärt anordnade förskolor inte till på grund av den mycket stora
andelen barn i förskolåldern som finns i sådana områden. Där erbjuder familjedaghemmen en möjlighet att temporärt klara en del av toppbelast- ningen. Enligt utredningens mening bör dock andelen familjedaghem i sådana fall begränsas till ca 10 % av den praktiska efterfrågan (se kap. 20) under det skede då behovet är som störst i nya områden. Utredningen vill även betona att de kontaktsvårigheter, som de ofta unga familjerna i nya områden kan uppleva, måste innebära att familjedaghemmens möjligheter att fungera på ett bra sätt särskilt bör beaktas i sådana områden där kontaktmiljöer inte hunnit skapas. Bl a är det viktigt att kommunen på skilda sätt underlättar kontakter och samverkan mellan familjedaghem och förskola, parklek, biblioteksverksamhet rn m.
År 1975 beräknas behovet av heltidsplats (minst fem timmar) för barn 0—6 år med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar uppgå till över 280 000 i hela landet. Under antagande att heltidsförskolan kan komma att svara för ca 80 000—90 000 barn skulle kommunala familjedaghem och olika former av privata lösningar få svara för totalt ca 70 % av dessa barn.
12.4 Nattföra'ldrajour
Av kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande framgår att man får räkna med att de öppethållandetider för förskolan, som fn rekommenderas av socialstyrelsen som normaltider, även i fortsättningen kan bibehållas som ett slags ”normaltider” för förskolan. Det framhålls dock att det blir nödvändigt med en större flexibilitet än hittills och att lokala behov av öppethållande även på andra tider måste beaktas. För detta ändamål förordar utredningen försöksverksamhet (se vidare avsnitt 8.10).
Bland de förslag som läggs, vid sidan av försöksverksamhet med förlängt öppethållande och nattöppet i vissa förskolor, nämns bl a att olika typer av nattföräldrajour bör prövas, innebärande att barnet får bestämda nattföräldrar att vistas hos. Sådana familjer bör helst vara nära knutna till den förskola där barnet vistas på dagen, dvs de dagar då föräldrarna har arbete på dagtid.
Barnen bör väl känna dem som kan göra en sådan ”reservföräldrain- sats” under speciella dagar, veckor eller mera temporärt. Det är därför viktigt att de finns i barnets grannskap och har nära anknytning till förskolan. Ibland kan det bli fråga om någon som är anställd vid förskolan.
12.5 Familjedaghemmen som en del av förskolverksamheten
Som framgått kommer familjedaghemmen att kvantitativt spela en viktig roll som komplement till förskolan även på relativt lång sikt. Det är svårt att uttala sig om familjedaghemmens möjligheter att fungera som reella komplement till förskolan om man ser till verksamhetens innehåll. Närmast kan de jämställas vad gäller antalet barn, och till viss del i fråga om de miljömässiga förutsättningarna, med smågruppsförskolan (smådag—
för förskolan (jfr kapitel 7 Förskolans inre organisation, avsnitt 7.5.3).
12.5.1 Samverkan familjedaghemmen emellan
Vad som främst behöver beaktas i en nödvändig strävan att göra familjedaghemmen så likvärdiga som möjligt med smågruppsförskolan är dagbarnvårdarnas utbildning och fortbildning samt deras möjligheter till samverkan sinsemellan och med förskolan och annan verksamhet för barn i förskolåldern och lägre skolåldrar. Jämfört med en förälder som tar hand om sina egna barn i hemmet kan dagbarnvårdaren ofta ha större svårigheter att knyta kontakter. Familjedaghemmen kan ta emot upp till fyra barn och ofta är åtminstone några barn mycket små och har stort behov av hjälp i olika s k rutinsituationer: vid måltider, i samband med av- och påklädning, i toalettsituationer m m. Detta kan göra det särskilt svårt för dagbarnvårdaren att komma ut med barnen och kunna knyta och hålla kontinuerliga kontakter med andra vuxna och barn.
En särskild organisation kan därför krävas, där ett antal dagbarnvårda- re — förslagsvis mellan tre och sex — bildar en grupp som håller kontakt, som i vissa situationer kan hjälpa och stödja varandra, som deltar i viss gemensam gruppverksamhet för barnen: parklek och gruppverksamhet inomhus, gemensamma utflykter m m. Någon eller några sådana grupper av dagbarnvårdare skulle också kunna bilda en naturlig bas för en studiegrupp, för arbetsträffar tillsammans med familjedaghemskonsulent och pedagogkonsulent och för samarbetsträffar med förskolpersonal. I samband med studiegruppsarbete och arbetsträffar, vilka helst bör kunna förläggas till dagtid, skall barnen kunna samlas i en större grupp — det blir sällan fråga om mer än 10—20 barn om man utgår från grupper på mellan tre och sex dagbarnvårdare — under ledning av förskollärare eller annan pedagogiskt kompetent person.
En organisation som här skisserats torde också kunna underlätta kontakterna mellan den kommunala förvaltningspersonalen och familje- daghemmen samt underlätta samverkan mellan familjedaghemmen och förskolan.
För barnens del behövs oftast komplement i miljön i form av ordnad gruppverksamhet för barn i bibliotek m m. Barnen behöver — särskilt i åldrarna från ca tre år och uppåt — vidgade kontakter med barn och vuxna. Ofta behöver barnen extra utrymme för en varierad lek. Även barnens tillgång till lekmaterial för deras under utvecklingen skiftande be— hov behöver särskilt tillgodoses.
12.5.2 Samverkan familjedaghem — förskola
I kapitel 7 Förskolans inre organisation framhålls (avsnitt 7.4.3) att möjligheter till samverkan mellan förskola och familjedaghem bör till- varatas bättre än vad som idag görs.
Samarbete med förskolan är en väg att förbättra familjedaghemsverk-
148 SOU 1972:27 hemmen) — med såväl de fördelar som de nackdelar en sådan organisa- tion innebär jämfört med den typ av organisation utredningen förordar
samheten. Detta kan innebära att dagbarnvårdarna genom återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan, barnen kan få möjlighet att delta i viss gruppverksamhet och får då, liksom förskolans barn, kontakt med flera barn och vuxna. Det är dock väsentligt att beakta att varje förskola sannolikt klarar endast ett begränsat antal sådana mera konti— nuerliga kontakter, och att de bör genomföras på ett sådant sätt att båda parter tillfredsställande klarar av sin del i samverkansuppgiften. En avgörande förutsättning är att huvudmannen för förskolverksamheten utgör ett reellt stöd i samarbetet.
[ kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation lägger utred- ningen fram förslag om kommunala pedagogkonsulenter, vilka skall fungera som pedagogiska rådgivare för förskolan. I dag förekommer sådan direkt rådgivning i ringa utsträckning. För familjedaghemsverksam- heten fanns år 1970 i 85 kommuner särskilda konsulenter — familjedag- hemskonsulenter — och i ca 120 kommuner av totalt 650 med barntill- synsverksamhet fanns barntillsynskonsulenter eller motsvarande som skötte förvaltningen även av förskolor och fritidshem. Pedagogkonsulent och familjedaghemskonsulent eller motsvarande bör samarbeta om att ge familjedaghemmen pedagogiskt stöd i form av kurser, arbetsträffar eller liknande som ibland kan ordnas gemensamt för dagbarnvårdare och förskolans personal.
[ vissa fall kan samverkan ordnas med särskilt stöd av föreståndaren i en förskola, som kan ha kontakt med familjedaghem i grannskapet. [ allmänhet kan inte förväntas att en föreståndare skall kunna sköta de uppgifter som familjedaghemskonsulenter eller motsvarande har. Man bör räkna med att föreståndaren i sådana fall avlastas en del uppgifter inom förskolan för att kunna klara kontakterna med familjedaghemmen. Främst bör det bli fråga om att hålla kontakt kring samarbete som gäller viktiga praktiska frågor för både förskolan och familjedaghemmen. Som exempel kan nämnas arrangemang kring gemensamma utflykter, besök av dagbarnvårdare och barn i förskolan vissa i förväg överenskomna tider, ömsesidig hjälp med omhändertagande av barn för kortare tidsperioder.
12.5.3 Dagbarnvårdare i förskolan — deras utbildning
I kapitel 7 föreslås även att dagbarnvårdare skall kunna fungera som medhjälpare i deltidsförskolan. [ en del sådana fall kan det bli fråga om att engagera en fd dagbarnvårdare på hel- eller deltid. I en del fall bör det även kunna komma i fråga att på deltid engagera en dagbarnvårdare som kan ta med egna barn och dagbarn i deltidsförskolan.
Dagbarnvårdare bör även kunna komma i fråga som vikarier i heltids- förskola eller som förstärkning av övrig personal när barn med särskilda behov ingår i hel- eller deltidsgrupp (se vidare kapitel 16 Barn med särskilda behov).
Det är viktigt att i alltmer ökad omfattning ge intresserade dagbarn- vårdare möjligheter att arbeta — praktisera i förskolan, dels som ett ledi fortbildningen för dagbarnvårdare, dels som ett led i en vidareutbildning. Där intresset finns hos dagbarnvårdaren bör detta kunna leda över till fortsatt utbildning och anställning i förskolan.
I kapitel 14 Förskolans utbyggnad pekar utredningen på nödvändighe- ten att snarast få till stånd en samordning mellan Olika barnavårdande utbildningar. En sådan samordning bör syfta till att ge all personal inom förskolverksamheten — innefattande dagbarnvårdare och barnvårdare — en mer enhetlig och till förskolans krav avpassad kompetens.
Det är väsentligt att ge dagbarnvårdarna möjligheter att betrakta sin uppgift inom familjedaghemsverksarnheten som ett engagemang som skall kunna leda vidare — till anställning inom förskolan eller annan verksam- het för barn — eller till annan typ av anställning. Sådana åtgärder — tillsammans med andra som syftar till att förbättra dagbarnvårdarnas anstållningsförhållanden — kan få en viktig effekt på dagbarnvårdarnas inställning till sin arbetsuppgift.
12.5.4 Föräldrasamverkan rn m
Utredningen har, som inledningsvis nämndes, inte haft i uppdrag att närmare gå in på familjedaghemmens verksamhet i alla de viktiga detaljer som en jämförelse med förskolan Och dess mal kan föranleda. Här har särskilt betonats dagbarnvårdarnas utbildning samt möjligheterna till samverkan och kontakt mellan familjedaghemmen och andra grenar av förskolverksamheten. Behovet av vidgade kontakter och miljöupplevelser för barnen har också understrukits.
En annan viktig fraga som slutligen skall beröras är samverkan mellan föräldrar samt mellan föräldrar-dagbarnvårdare-huvudman. I familjedag- hemmet har föräldrarna som regel daglig kontakt med den person som har ansvar för barnet under dagen. Det finns således goda förutsättningar för en kontinuerlig, nära kontakt. Konflikter av det slag som är ofrånkomliga även i förskolan — man kan ha Olika uppfattning om barnets fostran, ha olika värderingar i skilda ting — kan i vissa fall bli svårare att lösa i familjedaghemssituationen. Familjedaghemmet är ju en familjs miljö Och den kan Oftast inte vara inställd på att på samma sätt som förskolan anpassa sig till barnets eller dess föräldrars behov och önskningar.
Föräldrasamverkan i grupp av samma slag som bör förekomma i förskolan, där man öppet kan ventilera Olika problem, möta synpunkter man inte tänkt på själv osv, kan erbjuda vissa möjligheter att lösa eller mildra negativa konfliktsituationer. Det är ocksa viktigt att dagbarnvårda— re och föräldrar, på samma sätt som skisserats för förskolans föräldrar och personal, får möjligheter att paverka kommunens förvaltning av familjedagltemsverksamheten.
Som exempel på viktiga områden där familjedaghemmen bör få samma service som förskolan skall avslutningsvis nämnas: När barnen eller dagbarnvårdaren blir sjuka, fysisk och psykisk hälsovård, tillgång till specialutbildad personal (sjukgymnaster, talpedagoger osv), möjligheter att lana och inom ramen för ett fastställt konto inköpa visst lekrnaterial IT] 111.
Förskolans miljö
13.1 Förskolan i stadsplanen
Förskolans placering i stadsplanen är väsentlig. Skall den ligga avskild eller i centrum för aktiviteterna i ett kvarter? Skall den ligga i anslutning till bostadsområden eller arbetsplatser? Är en placering nära lågstadie- skolan och bostadsområdets lekplats betydelsefull och skall den aspekten få överväga?
Dessa frågor rymmer väsentliga men svära avvägningar, som måste gö— ras i samhällsplaneringen bl a för att beakta det väsentliga målet att ge barnen möjlighet till kontakter med och upplevelser av skilda aspekter i vardagslivet, där de vuxnas liv är en omistlig faktor. Barnen behöver kon- takt med Olika vardagliga företeelser, med arbetsliv Och fritidsliv, med människor i Olika åldrar och med naturen.
Planeringen bör utgå även från barnens behov och från vetskapen om att det område där barnen bor, går i förskola och skola, Oftast är barnets helt dominerande upplevelsevärld. ] en sådan planering blir bl a följande synpunkter på förskolans placering väsentliga:
DAvståndet mellan barnets bostad och förskola bör inte vara långt. Det är viktigt att förskolan finns i barnets bostadsmiljö och utgör en integrerad del av livet där.
Detta har självfallet också en viktig praktisk aspekt. Fem- eller sexåringen skall helst kunna klara att själv gå till förskolan ibland. Man kan inte räkna med att föräldrarna eller någon annan vuxen alltid kan följa med. Förskolan bör också ligga så att föräldrarna lätt kan nå den på väg till och från arbetet.
Allt detta talar för en inplacering av förskolan i bostadsområdet där barnen bor. En anknytning till arbetsplatser bör i dag endast accepte- ras där de är mer eller mindre integrerade med boende och service m ut som i samhällen, där även kontakterna mellan de människor som bor i samhället är nära och relativt stabila. [1 Det är också en fördel om förskolan kan läggas i närheten av de ställen
dit människor har naturliga ärenden och där det finns vissa mindre arbetsplatser: butiker, hantverkare, tvättinrättningar, bank och post, i vissa fall även bibliotek, motionshall rn fl serviceinrättningar. Där man planerat för en inte alltför centraliserad service går detta lättare att realisera än i områden med starkt centraliserad service. Närheten till bostaden ärju även i detta fall viktigt att ta hänsyn till. D Förskolan bör ha en bra och tillräckligt stor naturlig tomt, där det går att göra i ordning en bra utemiljö för barnen. Har tomten goda naturliga förutsättningar — lagom kuperad, beväxt med träd och bus- kar — är det viktigt att kunna tillvarata allt detta som annars måste kunna göras om och planteras på nytt. (Se vidare avsnitt 13.3). EI Förskolan bör också, där så är möjligt, kunna ligga i anslutning till eller inrymma funktioner för andra än förskolans barn och personal. Det kan bli fråga om samplanering med en lågstadieskola som inte bör vara alltför stor, med bostadsområdets lekplats, med kvartersgården för människor i Olika åldrar m m. De områden man avsätter för barns lek i ett bostadsområde får inte göras till stora barnreservat med den risk för avskurenhet och mobbning som stora anhopningar av barn på ett ställe Ofta medför. Det skulle också svära mot det viktiga målet att barn bör få växa upp i så nära kontakt som möjligt med människor i Olika åldrar och uppleva närsamhällets vardagsliv. DI möjligaste mån bör man eftersträva att lokalisera förskolan så att barn från skilda sociala miljöer kan integreras. Detta mål kan emeller- tid ofta vara svårt att realisera till följd av bostadsområdenas kategori- sering efter inkomst m m. Ytterligare några viktiga aspekter som också berörs och motiveras i kap 20. Kommunernas planering är:
[I trafiksäkra tillfartsvägar El tomtområdet skall vara fritt från immissioner (buller och luftförore- ningar) D goda kontakter skall finnas med kollektiva transportmedel
13.2 Förslag till nytt lokalprogram — inomhusmiljön 13.2.1 Bakgrund
[mm och utomhusmiljön skall till stor del kunna tjäna likartade funktioner men också komplettera varandra. Ute skall barnen kunna göra sådant som normalt inte låter sig göra inomhus: tex större åk- och körlekar, gräva, göra upp eld osv. Många inomhuslekar och även måltider- na skall också naturligt kunna flyttas ut utan större besvär. Kommunika- tionerna mellan inne och ute är därför viktiga att ta fasta på i planlösningarna.
Samtidigt är det viktigt att när det gäller lokalernas yta och planlös- ning ta hänsyn till att det speciellt höst, vinter och tidig vår kan gå långa perioder då vädret är sådant att barnen och personalen inte kan vara ute särskilt mycket. Det skall finnas utrymme inomhus såväl för större och livligare lekar som för lugnare och tystare, och dessa aktiviteter bör inte alltför mycket inkräkta på varandra. En planlösning som inte tar hänsyn
till detta tvingar på ett negativt sätt barn och personal att inordna sig under alltför strikta gemensamma rutiner.
Utrymmen avsedda för barnens lek måste därför planeras så att inte måltider, sömn eller vila inkräktar på lekarna eller vice versa. Utrymmet och planlösningen skall vara sådana att kollisioner mellan Olika funktio- ner minimeras. Planlösningarna skall underlätta individualisering och möjliggöra smidiga övergångar från en aktivitet till en annan.
Detta resonemang gäller för såväl hel- som deltidsförskolans grupper. Det skall inte behövas omfattande ommöbleringar eller andra tids- och arbetskrävande anordningar för att ge barn möjligheter att växla mellan aktiviteter av skilda slag.
I ett flertal länder, inklusive Sverige, har man i nya skolor och även förskolor sökt komma fram till öppnare planlösningar som medger större flexibilitet när det gäller Olika slags aktiviteter och som dessutom bättre tillvaratar den Ofta snävt tilltagna yta, som man har möjlighet att spela på, än i planlösningar som utgår från avskilda grupputrymmen. Genom den nya typen av öppnare lösningar har man Ofta lyckats få en större yta för barnens aktiviteter utan att behöva öka byggnadernas totala yta. Korridorer och andra rena kommunikationsytor kan undvikas och förbindelser mellan Olika delar av byggnaden kan ske via de Olika lekutrymmena.
I bl a England har sådana öppet planerade lokaler tillkommit genom ett slags Spontan försöksverksamhet, dvs man studerar arbetssättet vid äldre, konventionella men pedagogiskt progressiva skolor. Man hade inom de många gånger mycket besvärliga lokalerna lyckats differentiera sina utrymmen för Olika slags aktiviteter. Lärarna delade upp klassrummet i områden för Olika slags aktiviteter, använde korridorer ibland för livligare aktiviteter, ibland för enskild undervisning eller smågruppsaktiviteter samt för Olika utställningar och för klassens lilla bibliotek. Små ”överbliv- na” utrymmen i anslutning till korridorerna som tidigare inte utnyttjats för barnen användes på liknande sätt.
Utifrån studier av sådana skolor kom arkitekter och pedagoger fram till planlösningar på nya byggnader som utgick från arbetssättet i de pedagogiskt progressiva skolorna.
Detta utgör också exempel på hur enkla, pragmatiska funktionsstudier kan gå till. Det är nödvändigt att kunna göra sådana studier, vid sidan av mera vetenskapliga, för att planera bättre och ekonomiskt försvarbara lokaler. Det gäller också att pröva möjligheterna att anpassa äldre lokaler till ett nytt arbetssätt.l
I sådana öppna lokaler, som oftast förutsätter en viss integration mellan förskolans eller skolans grupper, är Olika typer av gruppbildningar viktiga att ta fasta på såväl för planlösningen av lokalerna som för planeringen av utemiljön. Det skall finnas plats för individuell avskildhet, för smågrupper på 2, 3, 4, 5, 6 barn. Barnen skall sällan behöva vara alla
1 Bl a bedrivs under ledning av prof Carin Boalt laborativa studier, s k fullskale- studier. Exempel på en sådan studie är en laborativ undersökning med småbarns- avdelningen i en av de på barnstugeutredningens förslag baserade Halmstadsförsko- Ioma: Kronvall, I, Nilsson, 1. Fullskalestudie av småbarnsavdelning i förskola, Tekniska högskolani Lund, 1972.
tillsammans i samma utrymme för gemensam eller spridd aktivitet utan Oftast vara sysselsatta med Olika saker — eller slappna av, vila eller sova, inom lokalens olika områden. Det är viktigt att barnen har en grupp som de tillhör och som har ett eget utrymme, inte bara för vila, sömn och viss avskildhet utan också för nästan alla Olika aktiviteter som kan erbjudasi ett större rum med ett för flera barn, två eller flera grupper, gemensamt utrymme.
En viktig faktor i sammanhanget är också det antal vuxna personer som svarar för barnen. Såväl ien organisation och planlösning vilken byg- ger på avskilda grupper som där man har delvis integrerade och mer öpp- na lokaler riskerar umgänget att bli problematiskt och Ofta auktoritärt om personaltätheten är låg. Det synes dock väsentligt att i något större förskolgrupper på upp till 20 barn med konventionellt avskilda utrym- men ha minst två vuxna personer en stor del av tiden. I öppet planerade lokaler syns det vara väsentligt att ha personal i såväl de egna grupp- rummen som i det större gemensamma området. I förskolor där man får räkna med uppenbara begränsningar i personalhänseende syns det vara viktigt att ta hänsyn till detta på ett sådant sätt att tex grupprum inte ligger alltför avskilt och långt från det gemensamma området. I sådana fall måste personalen arbeta ännu mera integrerat och i nära kontakt med varandra än då personaltätheten är rimligt hög.
Öppet planerade förskolor bör inte vara särskilt stora om man ser till antalet grupper eller det totala antalet barn. Idén är ju att alla skall kunna lära känna varandra, ha något slags meningsfull relation till varandra, dju- pare eller något ytligare. Även om en väl planerad institution — förskola eller skola — inklusive dess utemiljö bättre klarar ett större antal barn, personal och föräldrar därför att den tagit hänsyn till Olika behov, bör man av de nämnda skälen undvika stora institutioner.
13.2.2 Utgångspunkter för ett nytt lokalprogram
Föregående avsnitt har beskrivit några viktiga utgångspunkter för utred- ningens förslag till lokalprogram för förskolans byggnad. Man kan säga att utredningen sökt förena viktiga erfarenheter av hur olika planlös— ningar fungerar — varav några punkter angivits i föregående avsnitt — med utredningens pedagogiska program. Den typ av lösningar som ovan kort beskrivits har synts värd att ta fasta på, framför allt för heldagsförsko— lan. För deltidsförskolan kan sådana lösningar Ofta vara svårare att tillämpa bl a på grund av att personalen — i allmänhet en förskollärare (i vissa fall med någon medhjälpare) — arbetar med två grupper Oftast jämnåriga barn, vilket gör organisationen på visst sätt mindre flexibel. (Se vidare kap 7 Förskolans inre organisation, avsnitt 7.5.4).
De pedagogiska och organisatoriska förutsättningarna för det föreslag- na lokalprogrammet har givits i följande kapitel i betänkandet:
Kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan samt kapitel 7 Förskolans inre organisation beskriver och motiverar en organisation bl a baserad på åldersmässigt integrerade grupper, syskongrupper, föri första hand barn ca 2 1/2 — ca 7 1/2 är samt för de allra yngsta, mellan sex mån och ca 2 1/2 är, en småbarnsgrupp.
,__ ,AA...__._.__L
Syskongruppen, som kan bestå av från tiO och upp till högst 20 barn, katt med fördel delvis sammanföras med en annan syskongrupp. De skall således med fördel, i enlighet med vad som ovan angivits som en planmässig utgångspunkt, kunna ha ett gemensamt område. Detta gemen- samma område kallas lekhall med olika aktivitetsområden för bibliotek, laborativa lekar, verkstad, musik, terapi samt ett s k miljörum för låtsasle- kar. Viktigt är Också att lekhallen anslutes på ett sådant sätt till försko- lans kök att barnen kan delta i Olika köksaktiviteter. Lekhallen med dess aktivitetsområden avses således kunna fungera för två syskongrupper med exempelvis
1.10 + 10 barn, eller 2.15 + 15 barn, eller
3. 20 + 20 barn. Speciellt i det senare fallet (3) rekommenderas en integrering av deltidsbarn, vilken kan innebära, exempelvis:
a) I grupp 1 kan finnas 15 heltidsbarn + 5 deltidsbarn
] grupp 2 kan finnas 15 heltidsbarn + 5 deltidsbarn dvs totalt högst 35 barn samtidigt i de båda grupperna. b)] grupp 1 kan finnas 13 heltidsbarn + 7 deltidsbarn
I grupp 2 kan finnas 14 heltidsbarn + 6 deltidsbarn dvs totalt högst 34 barn samtidigt i de båda grupperna. Varje syskongrupp — mellan 10 och 20 barn ; skall också ha ett eget utrymme, av utredningen benämnt hemvistutrymme, som är värdefullt för alla barn i gruppen, men alldeles speciellt för de yngsta, som Oftare än de äldre barnen i syskongruppen behöver viss avskildhet, men givetvis avses ta del av det aktivitetsutbud som lekhallen erbjuder.
Personalen för de båda syskongruppema och även småbarnsgruppens personal avses fungera i arbetslag, som samverkar intimt i arbetet bland barnen och även i övrigt, bla när det gäller planering av såväl dagspro- gram som program på längre sikt.
Smäbarnsgruppen, som totalt inte bör bestå av mer än 12 barn, föreslås uppdelad på två ”delgrupper”, de yngsta sex mån _ ca ett är (högst fyra barn) och de något äldre ca ett år — ca 2 1/2 år (4—8 barn). Dessa två delgrupper föreslås få var sina utrymmen inom småbarnsgrup- pens område med möjligheter till viss anknytning genom att varderas rum rekommenderas ligga intill varandra. I kapitel 4 Arbetssättet i förskolan — småbarngruppen och kapitel 5 Arbetssättet i förskolan — syskongrupp och deltidsgrupp beskrivs vad man kan kalla en "arbetsplan" för förskolan. Den utgår från den upplägg- ning och organisation som angivits från pedagogiska utgångspunkter i ka- pitel 3 Samspelet mellan människorna iförskolan. Att de båda kapitlen karakteriseras som en arbetsplan innebär att de ganska detaljerat går in på de Olika momenten i förskolans dagsprogram. De båda kapitlen har där- igenom en speciell betydelse som utgångspunkt för planeringen av såväl förskolans lokaler Och utrustning som dess utemiljö.
Personalens egna utrymmen regleras bl a genom arbetarskyddsstyrel- sens normer. Vid sidan därav är det viktigt att planera dessa utrymmen för personalens behov på så sätt att de Olika behoven inte alltför hårt inkräktar på varandra. Individuellt studie-, förberedelse- eller planerings-
arbete skall således kunna ske i lugn avskildhet, liksom det skall finnas utrymmen för enskilda samtal, gruppdiskussion, vila och avkoppling samt hygien. Vissa måltider skall också kunna intagas i personalutrymmet. Förändringar av föreståndarens uppgifter1 innebär att särskild förestån- darexpedition inte ingår i utredningens förslag till funktions- och kom- munikationsschema eller exemplen som redovisas i avsnitt 13.4.
Med detta är bl a sagt att planeringen av förskolans miljö måste utgå från såväl en ingående kännedom om organisatoriska förutsättningar och krav som förskolans ”arbetsplan”. Till grund för utredningens förslag till nya förskolor ligger en fimktionsanalys i form av ett detaljerat schema, dels för småbarnsgruppen om 8—12 barn och dels för syskongrupper varierande i storlek från 10 platser till 2 x 20 platser. Där redovisas för varje grupp de aktuella arbetsområdena (t ex kroppshygien, måltider, stor rörelselek osv) och de funktioner som är aktuella inom dessa områden med kolumnvis uppföljning av de miljömässiga konsekvenserna (rums- beteckning, kvadratmeteryta, generella krav, fast inredning etc). Kom- munikationsscheman för båda dessa barngrupper ligger också som grund för de ritningar, som presenteras.
Framför allt under den närmaste tiden krävs även att arkitekter och byggare som skall utforma planlösningar testar planlösningar i princip och i Olika detaljer i nära samverkan med Olika förskolor samt genom studier och praktisk erfarenhet från arbete och/eller besök i förskolor. Ett sådant samverkansarbete bör kunna genomföras såväl på centralt som lokalt plan. Detta arbete bör innefatta både äldre befintliga lokallös— ningar och avse förbättrade lösningar av nya lokaler.
Tidigare har, i socialstyrelsens Råd och Anvisningar, rekommendatio- ner i fråga Om ytan i förskolan angetts i lekyta per plats. Redan nu har det emellertid blivit vanligare och mera berättigat att utgå från den totala ytan. Det slags planlösningar som föreslås av utredningen gör det än mer berättigat med tanke på att sådana planlösningar utgår från att nästan all yta, vid sidan av personalens lokaler, planeras för barnens olika aktiviteter. Under de senaste åren har nyuppförda heltidsförskolor genomgående en totalyta som innebär 12 m2 perplats. Denna standard har också utredningen haft som utgångspunkt för funktionsscheman och
exemplifierande planlösningar. Tidigare har understrukits betydelsen av att inte bygga stora anlägg-
ningar, som rymmer många barn. Utredningens pedagogiska program, visar på värdet av relativt små, sammanhållna institutioner där alla berörda, i första hand barn, personal och föräldrar, har möjlighet att lära känna varandra och känna gemenskap. Detta hindrar inte utan underlät- tar snarare, speciellt om lokalerna och utemiljön är rymliga och välplane- rade, för förskolan att hålla kontakt med barn och vuxna i bostadsom- rådet i övrigt.
Det finns all anledning att varna för en överdirnensionering som kan leda till anonymisering och främlingskap. Av kapitlet Kommunernas planering framgår också att stora institutioner från planeringssynpunkt
] Jfr kapitel 3 och kapitel 7.
inte annat än i undantagsfall ter sig nödvändiga. Utredningen vill understryka att man i de flesta typer av bostadsområden bör undvika att bygga förskolor som är större än 50_70 platser. Det innebär att en förskola med två syskongrupper och en småbarnsgrupp, som kan inrym- ma exempelvis nedan angivna antal barn håller sig väl under denna gräns:
Totalt
Syskon- Syskon— Småbarns- grupp ! gmpp " grupp
15 15 8 38 15 15 12 42 20 20 8 48 20 20 12 52
Ännu mindre förskolor än dessa kan i många fall vara befogade, bl a utifrån de värden som ovan betonats. Då sådana små enheter mera genomgående planeras bör man dock betänka att barngrupperna får relativt små lokaler med mera begränsade möjligheter att differentierai olika aktivitetsområden, varför utemiljön och möjligheter till öppna lekmiljöer över huvud taget i området bör planeras på ett speciellt genomtänkt sätt.
I ett av de exempel på planlösningar som redovisas i avsnitt 13.4 ingår en s k allgård (13.4.4.) där två syskongrupper och en småbarnsav- delning är kopplade till fritidshem och kvartersgård. När det gäller en sådan anläggning, som ger möjlighet till kontakter mellan alla olika åldrar, gäller givetvis inte de angivna storlekskriterierna för annat än förskolan.
13.2.3 Funktions- och kommunikationsschema
Funktions- och kommunikationsschemata är förteckningar på viktiga faktorer att ta fasta på i planeringen av en förskola, men leder självklart inte direkt över till färdiga planlösningar. Bl a har inte i funktionsschema- ta olika tekniska konsekvenser angivits. För exempelvis våtrummet, där barnen såväl skall kunna få hjälp med och själva sköta sina toalettbestyr som kunna leka med vatten, sand och lera har inte tagits upp att det krävs sådant som avrinningsmöjligheter, vilka tåliga material i väggar och golv behövs osv. Funktionsschemata och förteckningar på förslag till total- ytans fördelning på olika utrymmen samt nödvändiga förbindelser åter- finns i bilaga 13.1. Även figurerna på sid. 160—162 illustrerar totalytans användning och viktiga förbindelser mellan olika rum.
Den första kolumnen i funktionsanalysen, aktivitetsområde, anger olika områden av aktiviteter, vilka med utgångspunkt i förskolans arbets- plan står för olika slags funktioner, vilka förtecknats i den andra kolum- nen. Den tredje kolumnen visar vilka krav som ställs på fast inredning.
En närmare precisering görs i kolumn 4, mmsbeteckning. Som framgår av funktionsschemata för de olika grupperna samt även av kommunika— tionsschemata varierar rumsbeteckningarna beroende på gruppstorlek och beroende på om två grupper integreras. I de mindre grupperna rekom- menderas sammanförande av vissa aktivitetsområden och funktioner till
ett rum. För exempelvis en syskongrupp på 10—20 platser har räknats med att lekhall med ”lab”, verkstad, miljö och bibliotek får utgöra ett enda rum medan två integrerade syskongrupper kan få dessa områden mera uppdelade. I de minsta grupperna har avkoppling och terapi fått sammanföras till ett rum medan de större grupperna kan få särskilda rum för detta.
En grundläggande ”läsanvisning” för funktionsschemata i fråga om de olika syskongruppsbildningarna är således att de tre första kolumnerna är gemensamma för alla grupper. Övriga kolumner ger varierande anvis— ningar främst beroende på att olika gruppstorlekar ger olika förutsätt- ningar när det gäller att disponera ytan och differentiera olika aktivitets- områden och funktioner. Detta får givetvis även konsekvenser för kom- munikationerna mellan olika områden.
Schemata har gjorts för nedanstående gruppbildningar och med angi- vande av på vilka sidor de behandlas:
Funktionsschema för återfinns på s
Småbarnsgrupp 4+4 = 8 barn 1/2—2 1/2 år 208—21 1
Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser Syskongrupp 20 platser 214—221 Syskongrupp 30 platser (15+15) Syskongrupp 40 platser (20+20)
Kommunikationsschema för
Småbarnsgrupp 8— 1 2 platser förteckning 213 illustration 161
1—2 syskongrupper 10—40 platser
förteckning 223 illustration 162—163 1 syskongrupp 10 platser förteckning 225 illustration 162 1 syskongrupp 15 platser förteckning 227 illustration 162 2 syskongrupper 30 platser förteckning 231 illustration 163 1 syskongrupp 20 platser förteckning 229 illustration 162 2 syskongrupper 40 platser förteckning 233 illustration 163
Den renodlade deltidsgruppen liknar i stor utsträckning heltidsgruppen med den förändringen att hemvistrummen utgår och personal- och ekonomiutrymmen likaså minskar. (Detta påverkar självfallet kravet på minimiyta för deltidsförskolan.) Kvar blir en lekhall med delvis sammanslagna aktivitetsstationer och lekkök, men fortfarande med möj- ligheter att skärma av eller stänga till musikutrymmet. Vidare finns där ett Våtrum per avdelning och ett rum för terapi och avkoppling, som också får tjäna som dagrum för personalen.
Bygger man ut en deltidsförskola som kan ta emot två barngrupper på förmiddagarna och två på eftermiddagarna bör dessa ha var sitt kapprum, var sitt Våtrum och terapi-avkopplingsrum, medan lekhallen kan vara gemensam och öppen men med möjligheter att skärma av den i två rum, om personalen och barnen trivs bättre med det. Lägger man till en ekonomidel till den renodlade deltidsförskolans lekhall så får man möjligheter att driva den dels som deltidsförskola och dels som heltids- förskola med en syskongrupp, eventuellt med en fritidshemsavdelning. I ekonomidelen ingår då också hemvistrum. Funktionerna och kraven på kommunikationer mellan de olika rummen överensstämmer med syskon- gruppens funktionsanalys och lokalplanering.
13.2.4 Möjligheter att anpassa befintliga typer av lokaler till ett nytt program Denna fråga berörs något i kapitel 7 Förskolans inre organisation, (avsnitt 7.2.6). Det är av stor vikt att kommunerna kontinuerligt kan göra översyn av befintliga lokaler och genom diskussion med personalen få en bild av hur byggnaderna fungerar, om ev förbättringar och renoveringar behöver göras. Ibland kan det också bli nödvändigt att i äldre, snävt tilltagna och svårarbetade lokaler ompröva barngruppernas storlek och personalantalet. Detsamma bör även gälla utemiljön. Utredningen har i några förskolor i Stockholm prövat att tillämpa sina förslag om innehåll, arbetssätt och organisation (småbamsgrupp-syskon- grupp-arbetslag-föräldrasamverkan) i äldre lokaler. Utifrån de preliminära erfarenheter som därvid gjorts synes det fullt möjligt att i stora delar tillämpa de nya arbetsformerna i äldre lokaltyper. Den av utredningen initierade försöksverksamheten (se kapitel 23 samt bilaga 6) avser bl a att ge ytterligare underlag när det gäller anpassningen av äldre lokaler till för- ändrade arbetsformer. Vidare har utredningen på grundval av en genomgång av olika ritningar på vanligt förekommande typer av förskolor prövat möjligheterna att göra om- och/eller tillbyggnader. Detta arbete har visat att sådana förändringar principiellt sett är möjliga. En viktig förutsättning för tillbyggnad är emellertid dels att tomten räcker till, dels att en tillbygg- nad inte inkräktar alltför hårt på utemiljöns yta. Översiktliga beräkningar visar att tillbyggnad ofta kan bli ett relativt kostnadskrävande alternativ. En möjlighet att kompensera förskolor med snävt tilltagna utrymmen utgör samplanering med anordningar för öppen fritids- och lekparksverk- samhet. Det kan ofta visa sig helt nödvändigt att ge barn i trånga lokaler möjlighet till utrymmeskrävande rörelselekar och mera allmänt stimule-
rande aktiviteter än vad de egna lokalerna kan erbjuda. Det är viktigt att kunna tillgodose sådana behov hos barnen, speciellt med tanke på att klimatet i olika delar av vårt land, långa perioder, gör det mer eller mindre omöjligt för barnen att leka ute och hindrar dem att få utlopp för sitt behov av rörelse och omväxling.
13.2.5 Speciella synpunkter på miljön
För inomhusmiljön i förskolan gäller rent allmänt att akustik- och ljusförhållandena behöver ägnas särskild uppmärksamhet.
Ljudupplevelserna och begreppsbildningen kring dem kräver en god akustisk bakgrund. Detta gäller både normalhörande barn och barn med hörselnedsättningar och talsvårigheter. Den ojämförligt största delen av det talade språket tillägnar sig människan under förskolåldern. Den språk- liga stimulansen och träningen är på alla stadier beroende av bl a akusti- ken. Den inverkar på förmågan att uppfatta och att urskilja ljud redan i den period då det passiva ordförrådet börjar grundläggas och har stor be- tydelse hela vägen upp genom förskolåldern. Självklart har akustiken be- tydelse för barns uttal och röstläge. Barns utforskande verksamhet i fråga om ljudskapande och deras musikaliska upplevelser är också beroende av att lokalen har en lämplig akustik.
En god akustik är även nödvändig från allmänt hälsovårdande syn- punkt för att förebygga onödig uttröttning både hos vuxna och hos barn.
Förhållandena kring dagerbelysning och artificiell belysning kräver särskild uppmärksamhet. Barn är på alla stadier i sin utveckling beroende ; av en god och lämplig belysning för begreppsbildningen kring färg, form I och struktur både i varseblivande och skapande verksamhet. Ljusförhål- ; landena inverkar avgörande speciellt på aktiviteter som innebär urskiljan- de, särskiljande, sortering och i bildläsning. Detta gäller både normalseen— de barn och barn med olika grad av synnedsättning.
Men ljuskällor har dessutom en rent emotionell effekt som inte heller får negligeras i sammanhanget. Det räcker inte med god allmänbelysning i förskolan för ovan nämnda aktiviteter. En ljuskälla kan skapa trygghet . vid vilostunden, skänka en känsla av välbefinnande vid sagostunden eller 1 när skymningen börjar falla utanför. Punktbelysning av olika slag blir ett viktigt inslag i förskolan. Det bör också finnas möjligheter att observera och laborera med och kring förändringar och växelverkan mellan ljus och mörker.
En vanlig miljö i förskolan kan innebära hinder för barn med skilda handikapp. Handikappens art varierar redan nu och kommer att variera än mer vid en mer omfattande integrering. Generella anvisningar om åtgärder för att underlätta integration torde inte vara meningsfulla, eftersom de olika behoven skiljer sig kraftigt. Individuellt anpassade " lösningar måste i första hand sökas. Det är viktigt att den centrala l tillsynsmyndigheten sammanställer erfarenheter och lämnar information ' om olika lösningsmöjligheter.
Det är angeläget att den närmaste tiden samla ingående erfarenheter om hur olika slags miljöer fungerar i förhållande till olika handikapp och och om de skilda svårigheter som kan uppstå. Fundamentalt är, som
Illustration av kommunikationsschema för småbarnsgrupp
dörr, korridor, kapprum barnvagns- guroqe eller annat neutralt utrqmme)
& %& Hdirekf förbindelse (via dörr enbart) & Hair—em eller neutral förbindelse (via
lekrum I
Illustrationer av kommunikationsschema för syskongrupp (10, 15 resp 20 platser) u+elek Hdirekt förbindelse (via dörr enburl) ”direkt eller neuiral förbindelse (via
dörr, korridor, kapprum eller anna+ |D PLATSER neu'l'rall' utrymme lab — verkstad : LEKHALL
miljö—bibl.
alternativa direkta förbindelser (arl- tingen ena eller andra vägen) alternativa direkta eller neu'h'ala förbindelser (an+inqen ena eller and- ra vägen)
Iab— verkstad L E KHALL miljö-bibl.
—_..__..__.___..-_.._......__"
kan föras samman p-entré
utelek
. | Våtrum I
20 PLATSER
f_lab verkstad :-
......-....-...
för-råd
Hål
J &
LEKHALL musik
m 1 -t
::fniljö— ibl';
&???) ääåå) år???) &?åäh 979933)
(terapi)
kök, lekkök
LJLJ
daq-o arbets- rum » *. förrod | .- _ " " omkl. * u.—c.,sopor : :
Prenire' Å %% & f.....
Illustrationer av kommunikationsschema för syskongrupper (15+15 resp 20+20 platser)
utelek
daq— oéh arbetsrum
kök , lekkök; matrum:
Hdirekt förbindelse (via dörr enbart) ”direkt eller neutral förbindelse (via
dörr, korridor. kapprum eller annat neutralt utrymme) alternativa direkta förbindelser (on- tingen ena eller andra vägen) alternativa direkta eller neutrala förbindelser (antingen ena eller and- ra vägen)
utelek
verkstad
LEKHALL
A 1-0-30'0
gj'iåiäi'iäi'äié';
22030» 339200.
|- !
betonas bl a i kapitel 3 (avsnitt 3.3) att vid integrering av barn med särskilda behov bedöma hela miljön — såväl den personella som den fysiska miljön — i förhållande till det enskilda barnet.
I vissa avseenden bör det gå att utan större extra kostnader planera förskolans miljö så att den inte hindrar utan snarare underlättar en integrering. För bl a detta ändamål är det viktigt att till en början ta fasta på den erfarenhet som samlats genom de olika handikapporganisationer- na.
Vid en konferens som ordnades av l—ICK1 våren 1971 med anledning av utredningens diskussions-PM framfördes en rad olika synpunkter, bl ai fråga om den vanliga förskolmiljöns anpassning. Några sådana synpunkter återges häri syfte att exemplifiera problematiken.
Synskadade barn kräver vare sig rum för Specialträning eller special— utrustning för att kunna integreras i förskolan, men det är självfallet till fördel för dessa barn om akustiken i lokalerna är god och att både barn och personal tänker på att inte ständigt ha radioapparater eller skivspela- re i gång. Det blinda barnet måste få chans att lära sig skilja på olika ljud, vilket innebär att de då och då måste kunna få skydd mot ovidkom- mande ljud eller buller.
Rörelsehindrade barn behöver framför allt träna sin kommunikations- förmåga och de behöver dessutom talträning och sjukgymnastik inom förskolans ram. Talträningen kan äga rum i terapirummet, medan sjukgymnastiken, som är rätt utrymmeskrävande, dels kan äga rum utomhus och dels ordnas i lekhallen, t ex för alla barn gemensamt.
De hörselskadade barnen har stor glädje av TV-n i förskolan och av filmning och fotografering - att kunna göra bilder och kommunicera med bilder. De bör få möjligheter att som ett naturligt inslag för alla barn få uttrycka sig mimiskt i teaterstycken och imiljörummet, där barnen skall kunna bygga upp en scen tillsammans. Hörselskadade — liksom andra barn — har i allmänhet ett stort behov av rent fysisk aktivitet, som förskolan kan tillgodose både utomhus och inne i lekhallen. Lekhallen kan dock verka mycket störande för barn med hörselapparat om den inte är ljudisole rad på rätt sätt.
Det är som tidigare betonats angeläget att olika miljökonsekvenser i fråga om barn med särskilda behov utforskas och bevakas centralt av tillsynsmyndigheten i samarbete bla med Statens handikappråd och lokalt bevakas och åtgärdas av de nyinrättade lokala handikappråden. Därvid är det betydelsefullt att beakta inte endast medicinska — fysiska utan även samtidigt psykologiska — pedagogiska — sociala faktorer av olika slag.
13.3 Förslag till nytt lokalprogram — utemiljön 13.3.1 Bakgrund
Det rika utbud av stimulerande sysselsättningar, arbetsmoment, material ' och utrustning, som barnet upplever inne, skall ha sin motsvarighet i
* Handikapporganisationernas centralkommitté.
_ -_ __Q__-A_-_ _ ___—___.-. »» _. (_a. __...
_ J,. —, ___..-
förskolans utemiljö. En förutsättning för begreppsinlärning är en inne- hållsrik omgivning, där barnen kan få röra sig fritt och experimentera med skilda upplevelser. Idealet är att barnen kan röra sig fritt mellan ute och inne. Barnen skall på egen hand få välja material, tidsram, arbetsplats och medarbetare för sin verksamhet. Förskolans utemiljö skall ge barnen ett värdefullt komplement till hemmiljön. Där skall finnas material att bygga fritt med, plats att cykla och springa, sand och jord att gräva i och att plantera med. Barnens egna rabatter och odlingar är viktigare än prydnadsbuskar. Ute kan barnen göra biologiska upptäckter och få hjälp att lära mer. De behöver också komma ut på utflykter till park och skog med rikare naturliv för att göra upptäckter som de inte kan göra i bostadsmiljön.
Miljön i nya bostadsområden — och många äldre — har ofta inte planerats med tanke på barns olika behov av aktiviteter, upptäckter samt relationer med andra barn och vuxna. Förskolans lokal- och uteplanering bör vid framtida stadsplanering inte ses som en kompensation för vad barn inte kan få uppleva i bostadsområdet i övrigt. I redan uppbyggda områden kan en sådan lösning däremot ibland bli nödvändig.
Nya bostadsområden måste i framtiden planeras med tanke på att de ofta är den enda uppväxtmiljön för barn som skall bo där. I äldre tider planerades miljön visserligen inte för barn, men gav ibland ändå god rörelsefrihet och även stimulans. Genom den massiva tratikapparaten och genom ökad storlek och specialisering hos nya bostadsområden ställs många och besvärliga hinder upp för barns rörelsefrihet och upplevelse- möjligheter.
Planeringen måste sålunda mera utgå från barns olika behov. Barnens lekyta får inte bli en restpost som tar sig uttryck i ensidigt utformade, trånga och omgärdade lekplatser. Det finns i dag ett flertal bra exempel som borde mana till efterföljd.1
13.3.2 Utgångspunkter för nytt utemiljöprogram
Förskolan bör ge barnen en spännande, fantasi- och variationsrik ute- miljö. Planeringen skall utgå från att ge barnen frihet att välja — bygglek, trädgårdsskötsel, sandlek, rörelselekar av olika slag, möjligheter att leka tillsammans, att leka ensamma. Fri lek utan vuxen kontroll på platser utanför de vuxnas räckvidd måste också få finnas som ett komplement till de olika aktiviteter vuxna planerar för och deltar i.
Utgångspunkten för hela förskolans tomtmark bör vara barnens lek utomhus. Det är viktigt att hela området från början planeras för att tillfredsställa barnens olika behov av utomhusaktiviteter.
Önskemålet att förskolbarnen skall få rikliga kontakter med andra än förskolans personal bör också kunna lösas utomhus. Om tomten görs tillräckligt stor och personalfrågan utomhus kan lösas genom att exem- pelvis även en fritidspedagog finns knuten till förskolan och till områdets lekplats, kan utemiljön kring den bli en naturlig träffpunkt för många
1 Jfr bl a betänkandet "Barns utemiljö” SOU 1970:1 som visar olika exempel och ger förslag till planering.
SOU 1972:27 165
inom bostadsområdet, både när institutionen är öppen och efter stäng- ningsdags, då både barn, tonåringar och äldre skall kunna utnyttja tomten.
I de fall då en samordning av förskola och lekpark inte kan komma till stånd, så som rekommenderas i betänkandet Barns utemiljö, helt enkelt på grund av avsaknaden av lekpark, bör en sådan lösning, som skisserats ovan eftersträvas. Den kan bidra till att ge barn som vistas hela dagen i förskolan frihet att välja själva med vem de vill leka. Därigenom kan bar- nen få en vidare umgängeskrets än om förskolans utemiljö vore helt av- stängd från omvärlden.
Målet bör vara att ge förskolornas barn ett rikt varierat utbud av aktiviteter utomhus, att ge dem generösa områden till lek både med och utan vuxen inblandning och att slutligen ge dem möjligheter att umgås med andra vuxna och barn utanför förskolan. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar skulle utgångspunkten för förskolans tomtyta genom addering av lokalyta, tomt för barnens lek och tomt i övrigt fn bli 50 m2 per plats. (Se vidare avsnitt 13.5.1.) I utredningens exempel, som beskrivs nedan, har olika stora ytor prövats, såväl ca 50 och 80 som drygt 100 m2 per plats. I det senare fallet har planeringen utgått från att en relativt stor del av tomten skall kunna användas gemensamt med en skola och eventuellt till viss del bostadsom- rådet i övrigt. Det framgår att 50 m2 per plats ger en så pass begränsad lekyta ute att lekplatsen inrymmer ungefär förskolans egna, elementära aktiviteter. För att få sitt lekbehov utomhus bättre tillgodosett bör barnen i sådana fall, vilket också framgår av exempel, ha tillgång till en större allmän lekplats. Vid ca 80 ni2 blir förskolans behov i relativt tillfredsställande utsträckning tillgodosett och vissa möjligheter finns att ta emot andra barn från bostadsområdet.
50 m2 per plats synes således vara ett absolut minimum som utgångs- läge för markreservationer för förskolan, medan upp emot 80 rn2 synes mera tillfredsställande. Härvid bör beaktas att mellan 15 och 20 m2 per plats åtgår till byggnaden. Vill man ha möjlighet att i något större utsträckning göra förskolans utemiljö tillgänglig för barn och vuxna i dess närområde får man räkna med att gå upp över 100 m2 per plats. Alternativet är som ovan antytts att integrera den omvända vägen, dvs att ett större lekområde för bostadsområdet planeras även för förskolans behov.
Utredningen har, som ovan nämnts, sökt utgå från att planera förskolans tomt utanför byggnaden så att hela ytan blir en lekyta, vilket inte är fallet i nu gällande Råd och anvisningar. Detta är till stor del en fråga om hur tomten utformas. Buskage, planteringar m ni blir i dag ur barnens synvinkel oftast ”döda” utrymmen.
Den följande beskrivningen av utemiljön, som i stora stycken har samma pedagogiska utgångspunkter som lokalprogrammet inomhus (inkl pedagogiskt program — inre organisation och funktionsschema), skiljer sig dock i vissa stycken presentationsmässigt från ”inomhusprogrammet”. Stora stycken kunde lika väl ha ingått i kapitlen 4—5 Arbetssättet i för- skolan, men har ansetts bättre höra hemma i direkt anslutning till miljö- programmet.
166 SOU 1972:27
13.3 .3 Markplanering
Det är av stor betydelse att utemiljön är så färdig som möjligt för att tas i bruk av barnen när institutionen står färdig och inflyttningsklar. Kan byggnaden placeras så på tomten att endast en mindre del av den behöver användas till byggplats, är det möjligt att planera den övriga tomtmarken enligt ungefär samma schema som bl a Helsingborgs parkförvaltning använder vid anläggandet av lekparker (figur 13.1).
Schaktmassor används där i stor utsträckning för att skapa rumsav- gränsning mellan olika aktiviteter och för att åstadkomma kälk— och tefatsbackar, underlag för rutschbanor, slänter att krypa uppför och rulla nerför. Detta är också viktigt på barnstugans mark. Både för rörelsehind- rade och andra barn är en markkupering av godo. Jordvallar skapar rum, jordkullar ger bankar och slänter som kan vara spännande eller svåra men samtidigt roliga att ta sig upp och ner för.
Vallarna byggs upp med fukthållande schaktmassor. Krönet bör vara ungefär en meter brett och plant. Vallarna tätplanteras och växtmateria- let ges en sådan sammansättning att man får ett slitstarkt snår av snabbväxande buskar eller flerstammiga träd, gärna kompletterade med långsamväxande stora träd. Det snabbväxande växtmaterialet utgörs oftast av pilarter och gråa]. Pilarterna är tåliga mot slitage och åverkan och kan dessutom beskäras hårt så att de fungerar som gröna väggar.
Om möjligt bör en kraftig stomplanering utföras minst ett år innan tomten skall tas i bruk av barnen. Det innebär god ekonomi och ger också gott resultat. I stället för buskplantor kan man då välja häckplan- tor, som blir betydligt billigare i inköp, klarar en omplantering bättre och efter bara något år har växt ifatt buskplantorna.
Under det första året på senvintern fram till sommaren kan lednings- arbeten utföras, grovplanering, terrassering av vallar och ogräsbekämp- ning samt på sensommaren och hösten grässådd och plantering. Under det följande året kan man bygga ut med plank, sandlekplatser, skjul för förvaring av uteleksaker och trädgårdsredskap. Då börjar man också bygga förskolans lokaler, en del avslutande asfaltering, plantering kan utföras och utrustning kan komma på plats. I slutet av andra året är hela anläggningen, hus och tomt, färdig att tas i bruk.
13.3.4 Växtlighet
Till rumsbildande häckar och "rum” i barnens miljö väljs ett tåligt växtmaterial. I övrigt är det önskvärt att förskolans tomt blir så rik och varierande på växtlighet som omständigheterna, klimat och pengar, rimligen kan åstadkomma. Det är viktigt att dels få välja av ett större urval växtmaterial, dels få större exemplar av träd och perenner, klätter- växter och bärbuskar. Det är därför nödvändigt att i god tid göra beställningar hos plantskolor.
Förskolans utemiljö skall inte bara ge rika tillfällen till lekar. Sinnes- och estetiska upplevelser har sannolikt större betydelse för barn än vad många vuxna uppfattar. Barnen bör ha möjlighet att uppleva årstidernas växlingar, hur växterna förändras: vintergröna växter, perenner som
maren H
ONO( UEZW E Z &.
C_Nmnixxänzänf OZnimn/Umrzim. )(
voieråi lädop
vm 502 _ Z mom.—io En.) N
P FMS», rf Un.) I.Mnmmudniz rWU2_2aU>_vaW1Wl _ , __
maten H
_UTPZINNZO )( anwa ODI motormän anwnmmaub & är)—N KB,—C_Zibhaul.
mdoLUU E
WKmÖZstWZ FrPP
nr)—ck _ M.?zarNÖVrBiMmN M
MÖCF. )mnxrrnniälm _. _urxijulNZLm OnlI.
minä tån—4420
återkommer år efter år, tillväxten av snår och lövskogsdungar, vårblom- mor osv. En trädgård bör vara rik på upplevelser året om med såväl det naturliga djurliv som finns där, fåglar, insekter, som med eventuella egna, tama djur.
Barnens egen trädgård blir därför ett viktigt inslag i utemiljön. En samlingsplats, där man kan vara tillsammans i små och stora grupper, där man kan spela teater etc, kan omgärdas av dubbla, friväxande eller klippta häckar med en mångfald buskar och små flerstammiga träd.
Stora, fria gräsytor bör också finnas på förskolans tomt. En tät dunge med lövträd kan bli en tillflyktsort för barnen. Tätt planterade ekar t ex växer fortare än glest planterade träd. När det blir dags att gallra kan de unga ekarna flyttas över till nästa förskoltomt. På så sätt blir tomten en plantskola i miniatyr för kommande planering.
Förutom fruktträd bör tomten kunna berikas med solitärträd, dvs träd som står ensamma. Om tomten är blåsig eller behöver skyddas för stark trafik eller mot insyn planterar man ”gröna väggar": avenbok söderut, klippt eller friväxande oxel, som silar blåsten mycket bra, en pilevall som växer fort och tätt. I detta, liksom i övrigt skall man naturligtvis välja material alltefter klimat och lokal tillgång. (Jfr bilaga 4 ”Växturval för förskoltomten”)
13.3.5 Utomhuslekar
Den fria, Spontana leken behöver man inte planera för på annat sätt än att den ges utrymme i form av fria ytor, privata, gömda platser, snårskog, bersåer, ”glömda” hörn eller klätterträd, naturmark osv. Det skall också kunna finnas områden på förskoltomten som behöver förberedas på ett eller annat sätt: där barnen får tillfälle att odla sin egen jord, att bygga och konstruera, att umgås med vatten och eld, att sköta om djur, att gräva i marken och i sand, att klättra, klänga och mischa, att cykla, köra med vagnar, att spela teater, att ägna sig åt kojlek av olika slag.
Barnens trädgård blir intressant året runt med ett vettigt växturval. Det kan tex innehålla lökar, grönsaker, kryddväxter, växter som ger intressanta fröställningar, såsom judekörs, achillea, prydnadsgräs eller blommor som man kan torka. Då kan trädgården leva kvar i medvetandet också under vinterhalvåret. Fröställningarnas frön kan tas till varai ”lab- bet”, där de kan sås tidigt på våren ijiffypots.
Trädgården kan ordnas på flera olika sätt. Man kan tex ha sina odlingar i planteringsramar av trä. Barn och vuxna kan tillsammans bygga upp en kallmur av natursten och jord och i den plantera en hel mängd örter, taklök, sedum och annat. Växturvalet måste bli olika i olika delar av vårt land. Vad man framför allt bör tänka på är att trädgården måste innehålla åtminstone några säkra och pålitliga växter som ger relativt snabba resultat — barnen vill inte vänta för länge eller misslyckas för ofta. Ett fågelbad kan också finnasi trädgårdens närhet.
Barnens egen trädgård med bärbuskar och land bör också innehålla en del fruktträd: äpplen, päron, plommon och bigarråer. Här kan det vara viktigt att beakta att dvärgforrnerna snabbare ger frukt än de stora träden. (Växtförteckningen i bilaga 4 innehåller även förslag på fruktträd.
perenner och andra växter.)
Det ärinte många barn, speciellt i hyreshusområden, som får möjlighet att lära känna olika tama djur eller lära sig ta ansvar för och vårda dem. Speciellt för de allra äldsta förskolbarnen är den sistnämnda aspekten inte oviktig.
Djur förekommer sällan i dag i svenska förskolor, men är en relativt vanlig företeelse vid förskolor eller fritidscentra i t ex England, Danmark, Schweiz och Tyskland. Skillnaden i modern tradition mellan olika länder när det gäller barn i förskolor eller skolor och djur kan bl a bero på olikhet i hygieniska bestämmelser. En annan viktig aspekt är också att har man djur på tex en förskola krävs också att barn, föräldrar och personal kan dela ansvaret att ta hand om dem över kvällar och nätter, över helger osv. Frågan om man skall ha djur, som tex kaniner, höns, getter, marsvin, inne och/eller ute på en förskola måste därför bli en fråga att gemensamt ta ställning till för personal, barn, föräldrar och även den lokala huvudmannen.
Många barn har inte umgåtts med riktig levande eld. Eldstaden kan göras enkel med naturstenar på naturmark, den kan muras upp av barn och vuxna tillsammans, den kan bli både öppen eldplats och en sluten ugn eller rökugn. Barn och vuxna kan tillsammans bygga ut den under några år, den behöver inte stå färdig när barnen flyttar in.
Rörelselekar, att springa, klättra, rutscha, åka kana, hänga i linor och trapetser, cykla runt, runt, slå kullerbyttor, ta sig uppför och nedför, gunga och balansera osv utvecklar barn både fysiskt och psykiskt. I dag utnyttjas inte alltid möjligheterna till nivåskillnader i utemiljön. Lekplatser görs ofta plana och med klätter- och klängredskap, som ofta är dåliga och dyra substitut. Backar för tefatsåkning och kälkar, backar eller sluttningar för linbanor, cykelstigar och asfaltslingor för kärror och trehjulingar, ibland också klätterställningar, stora stenar, en gunga eller en stor hängmatta, som rymmer flera barn på en gång är väsentliga inslag för olika rörelselekar. Man kan utrusta förskolan med balansbommar, men man kan också tillgodose sådana behov på bygglekplatsen, utforma sandlådans kanter så att de duger till balanslekar, spänna upp några linor både för fötter och händer mellan några träd. De minsta barnen tycker om en grässlänt eller en rutschbana. Den bör utformas så att den rymmer flera barn i bredd och bör ligga infälld ien naturlig slänt, där det krävs en lutning av minst 12. Detsamma gäller rutschbanor för större barn. Klätterträd är bättre än konstgjorda klätterställningar, de följer med barnens rörelse, kräver mer av balans och uppmärksamhet. Linbanan kan ökas efter hand om utrymme finns; den kan roa och öva både barn och tonåringar, ofta även vuxna.
Sand är ett nödvändigt lek- och byggmaterial för både små och stora barn. Sandlekplatsen för de minsta bör vara minst 50 m2 och sanddjupet 40 cm. Sandlådesargen bör vara plan och av trä så att man kan sitta på den, baka kakor på den, balansera på den, köra med bilar etc. Om den får en månghörnig utformning kan barnen leka tillsammans och även få egna hörnor, vilket är viktigt med tanke på att sandleken ibland kan leda till konflikter mellan barnen (jfr kapitlen 4—5 Arbetssättet i förskolan).
De äldre barnen bör ha en större sandlekplats, gärna 100 1112 stor och
med ett sanddjup av mellan 50 och 100 cm. De gräver gångar, bygger tunnlar och vägar och behöver också kompletterande byggmaterial i form av bräder eller klossar av trä.
Både små och stora barn bör ha tillgång till vatten när de sysslar med sand. Den behövs när sanden blir för torr för att hålla ihop för barnens konstruktioner.
Men vatten behövs även i andra sammanhang. En vattenspridare eller en dusch svalkar av barnen när sommardagen är het, en vattenränna, ett litet system med rännor, dammar och kanaler blir bra för hemsnickrade båtar, experiment med fördämningar, vattenhjul och annat, brobyggen och dammar. På en kuperad tomt kan vattenleken ordnas på ett varierat och ändå billigt sätt. En vattenledning i form av ett plaströr läggs ner samtidigt som markplaneringen görs och vatten- och avloppsledningarna för själva byggnaden utförs. Rännor eller kanaler kan byggas av en plastmatta med träsargar eller en asfaltmatta kompletterad med natursten, litet vattenväxter och några vattenälskande buskar eller små träd. Men dammarna måste vara mycket grunda liksom rännor och kanaler, och vattnet skall rinna undan med rätt god fart. Det får inte bli för djupt någonstans — barn har drunknat på 10 cm djup — och blir vattnet stillastående håller det sig inte rent Och blir inte heller så intressant för barnen att sysselsätta sig med.
Bygglekplatsen finns med i socialstyrelsens rekommendationer från 1965. Ändå är den långt ifrån vanlig i förskolornas trädgårdsanläggningar, trots att man länge känt till att byggleken är en av de mest uppskattade lekformer barn kan erbjudas. Med riktiga verktyg och inte överdrivet nitisk handledning från de vuxna bygger barn de mest fantasirika konstruktioner, lär sig sin egen begränsning, lär sig göra saker tillsammans och att ta hänsyn. De får uppleva skaparglädje och känna samhörighet.
Det är viktigt att sätta en del träramar på bygglekplatsen, som underlättar barnens samverkan. Gamla telefonstolpar eller avbarkade trädstammar är bra som ramverk. I övrigt kan man använda sig av spillvirke och restbitar. Verktygen däremot bör vara rejäla och bra. Stora, ordentliga hammare, fogsvansar och bågsågar, som man skall vara två om att använda, hovtänger, avbitartänger, snickarpennor, spik av litet olika dimensioner. Om skolbarnen i skolan och fritidshemmet finns med på bygglekplatsen kan det krävas ytterligare verktyg. Många vuxna kan tycka att en bygglekplats i full verksamhet ser skräpig ut, men det är viktigt att söka inse att det som verkar skräpigt och störande inte alls har samma inverkan på barnen. Att de tvärtom kan uppleva oordningen som inspirerande, att de ”skapar sin egen ordning i kaos". På en bygglekplats skall barnen kunna få gräva djupa hål i marken, konstruera klätterdjungler av bildäck, linor och ramverk, bygga hus och balkonger, gräva ut källare och montera radiomaster; material skall finnas och de vuxna skall finnas till hands och delta i lekarna.
13.3.6 Deltidsförskolans utemiljö
Deltidsförskolans utemiljö måste av nödvändighet oftast bli mindre och annorlunda än heltidsförskolans. I de fall då möjligheter finns att lägga
deltidsförskolan i en större lekpark, kan byggnaderna med fördel länkas samman med parklekens inomhuslokaler. Deltidsförskolans barn kunde då få tillgång till bygglek, vatten, eld och djur, egna odlingar och rörelselekar av många skiftande slag i lekparken och få utrymmen, som inte går att ordna inne i ett bostadsområde. Det blir då Också naturligt med sambruk av lokalen och en personalmässig samverkan, där parklekens folk, väl tränad och utbildad för att ta hand om barn och delta i deras utomhusaktiviteter, skulle utgöra ett värdefullt tillskott för deltidsförskolans barn.
I de fall deltidsförskolan har ett eget hus är det fördelaktigt att lägga det i anslutning till en lekpark eller ett större friområde, så att barnen får möjligheter till både fri, obunden lek liksom även mer organiserade aktiviteter utomhus.
[ de fall deltidsförskolan placeras i bottenvåningen på ett hyreshus bör barnen inte ha mer än ca 300 meters trafikfritt gångavstånd till lekpark eller större friytor. Även om barnen kan vistas ute på bostadsområdets lekplatser, bör de ha en egen uteplats. [ anslutning till deltidsförskolans lokaler bör därför ordnas ett förstorat lektorg. Dit kan de flytta ut sina lekar när vädret är fint. Där bör finnas litet plats till egna små land, en eldstad, några sköna sittplatser i en grön oas. Ytan som kan anslås till deltidsförskolan blir ganska knapp. Minimum bör dock vara att kommu- nerna anslår minst 5 m2 per plats (2 barn) för den separata deltidsgrup- pens lektorg (se även kapitel 20 Kommunernas planering).
13.4 Exempel
[utredningens diskussions-PM presenterades några exemplifierande skisser bl a på lokaler för två syskongrupper och en småbarnsgrupp (figur 13.2). Skisserna, som utarbetats inom utredningens miljögrupp, hade bl a till utgångspunkt dels i diskussions-PM redovisade första utkast till funk— tions- och kominunikationsschemata, dels en totalyta på 12 m2 per plats. Den första kommun som projekterade och byggde förskollokaler med utgångspunkt i utredningens lokalprogram blev Halmstad. Den typ av
förskola som byggdes i Halmstad redovisas i det första exemplet. Under 1971 fortsattes arbetet med miljöprogrammet med utarbetande av idéer och skisser för förskolans utemiljö. Planer som i samband därmed utarbetades för de tre förskolor som samtidigt projekterades i Halmstad, antogs av kommunen och har således börjat att successivt realiseras. Den av utredningen föreslagna markplaneringen, som bla stöder sig på det sätt som tex parkförvaltningen i Helsingborg arbetar på (se avsnitt 13.3.3), kunde av förklarliga skäl inte genomföras till fullo. Något mera färdigt resultat av de nedan beskrivna planerna på utemiljön kan således ännu inte studeras i full omfattning.
Under 1971 utarbetades vidare bl a förslag till lokaler och utemiljö i nära kontakt med representanter för social- och byggförvaltningarna i Sollentuna kommun. De förslag till lokaler och utemiljö som blev resultatet av arbetet i den speciella arbetsgrupp som bildades, redovisas också bland exemplen, men har liksom övriga exempel — bortsett från de tre Halnistadsexemplen — ännu inte blivit förverkligade. De utgår dock —
: - . +:. ooeivlvas
aBLNälWONOXH v
'
* (WLS'D CI Wnt—l'BUV *suaa
WOUDVG 'Suäd ILSlAWHH II J.SIAWSH
':HVHLNEIC)
_, | I | l ! I | | I I | | | | I | I I | I | | _|
””' W 9: v:) arouxvr , aivnxai 31015
& '"IddOX AV >l0>l NHVE WO ta
/N33$/
wnurvw ."IddOX/W
r_______._______.___
ILSIAWBH ll J.SIAWBH XELOI'IBIH ldVHEL )llelW &V'I
ssvuuaism-j
( | i
' OM wnuiv/l '>lwo
'suaa
39VU VDSNOVANBVE
'TddOXAV wnuaavx
& o .: ra ... a': l.- :e O- 0 (I) "U co E G.. D.- 2 en (I) &: !— cu _D ace & V) =: a.) _|: 0 0 L: a.) O. Q. E OD &: O .! (I) >> CI) acc > |... "i "'i Nu. är. LE
l WHHN31 ?. WOHX31
med undantag av ”Allgården”, ”den geodetiska domen” och deltidsför- skolans utemiljö — från planerade (Sollentuna och Getinge) eller befint- liga förskolor ( förskolan i stenstaden).
l3.4.l Vallås 1:l, Halmstad
Av Centrala Byggnadskommittén i Halmstad erhöll utredningen plan- underlag för tre förskoltomter i kommunen vilka skulle bebyggas med förskolor enligt utredningens modell. Huvudritningar och arbetsritningar för utemiljön har som nämnts utarbetats inom utredningen, medan lokalerna ritats och projekterats av Halmstads kommun i nära samarbete med barnstugeutredningen.
Vallås I:] är en förskola med två syskongrupper och en småbarnsavdel- ning. Som den är placerad kommer den att ligga i direkt anslutning till Vallås centrum med låg—, mellan- och högstadieskolor, butiker, bibliotek, post och annat som hör till en centrumanläggning. Tomten begränsasi norr av en bussväg, i väster av ett gräsbevuxet friområde, som delvis kommer att användas för skolornas idrotts- och fritidsändamål. I söder gränsar tomten till vad som så småningom skall bli lågstadieskolans område och i öster av en promenad- och cykelväg.
Byggnaden
Huset är en kompakt, sammanhängande byggnad och motsvarar i stort de idéskisser, som presenterades i diskussions-PM (figur 13.3). Småbarns- avdelningen ligger innanför ena gaveln följd av personalutrymmen och ekonomilokaler, som avlöses av lekhallen med sina sex stationer vid fasaderna, kapprum och Våtrum för de två syskongruppema och slutligen hemvistrum och avkopplingsrum för syskongruppema vid den andra aveln. g I detta utförande rymmer byggnaden 52 barn + personal 16 anställda, inalles ca 68 personer. Av barnen i syskongruppen beräknas några vara deltidsbarn. Småbarnsavdelningen kan med enkla förändringar göras om till fritidsavdelning för skolbarn, varav följer att huset kan få bidrag och belånas för sextio platser.
Det laga envåningshuset med sitt förhöjda tak ovanför lekhallen är byggt i grönlaserat impregnerat virke med röda snickerier och mörkgrå papp på taken. Varje barngrupp har sin egen ingång till förskolan. En klarröd dörr leder in till småbarnsavdelningen, syskongruppernas ytter- dörrar lyser i gult och blått.
Bakom småbarnens röda dörr ligger barnvagnsgaraget med plats för tolv vagnar och med en bred hylla för åkpåsar och insatser. I kapprummet innanför har varje barn sin egen plats för ytterkläder och kapprummet är tillräckligt stort för att de äldre barnen i gruppen skall kunna träna av- och påklädning själva. Sittplatser skall också rymmas här.
I lekrum I vistas de minsta barnen ismåbarnsgruppen. Här finns plats för fyra sängplatser, men den fria golvytan är viktig också här. I stället för mjölkkök finns kokplatta och diskho i lekrummet. Där finns också en bänk, där man kan sköta barn utan att lämna de andra ensamma. I
__ ___ _..u_ __
-.ce
* _. .X.
_ _ _ . : E : . . l i . .E F . _ __ _. i . i l . .. ... 4 tri/San N "_ : zl . m. . )nzspofn X ... T m _. __H .
_ __ X _ nga . lm.— . _ v . ?
l/ .l/ _.w Ego
”im Illllll ll
ll Plåt
En? i arcade lr zäämzse så utgångar arrange ene GN. & när». 18 Ze» u>n1 mini nrovi
anslutning till de minstas lekrum ligger avkopplingsrummet.
Lekrum 2 är avsett för de större barnen i gruppen och skall rymma både fri golvyta för stor rörelselek och avskilda vrår. Det står i direkt förbindelse med våtrummet och såväl detta lekrum som våtrummet har direkt förbindelse med utemiljön via fönsterdörrar.
Syskongruppernas barn möts i det gemensamma kapprummet, som har direkt förbindelse med lekhallen. Denna ligger centralt i huset och är omgiven av sex aktivitetsstationer, som i sin tur har god kontakt med lekytorna utanför huset. Gränserna mellan ute och inne är flytande, skärmtaket ovanför lekhallens verkstad och laboratorium, Våtrum, bibliotek och miljö gör att barnen kan öppna fönsterdörrarna och leka lika mycket ute som inne när vädret tillåter.
Hemvistrummen ligger på andra sidan kapprummet skilda åt av ett avkopplingsrum.
Förskolan Vallås 1:1 är inte större till ytan än vad platsantalet föreskriver för den traditionella barnstugan. Den är på 665 m2 och ligger alltså något under de 12 m2 per plats, som man i dag räknar som normalt. Det nya programmet ryms alltså på den gamla ytan men med en omdisponering av utrymmena.
Förskolans byggnad har kostat 710 000 kr inklusive projektering och kontroll, vilket innebär knappt 12 000 per plats. (Se kostnadsredovisning i bilaga 22.5.)
Utemiljö
Efter samråd med barnavårdande myndigheter, stadsträdgårdsmästaren och Centrala Byggnadskommittén i Halmstad har den drygt 8 000 m2 stora tomten planerats så att barn runt omkring också skall få komma in på förskolans tomt och leka (figur 13.4). Den lågstadieskola av provisorisk karaktär som ligger på andra sidan gångvägen har inga egna lekutrymmen, men barnen där är välkomna till förskolan, som ändå har gott om plats för att rymma sitt program.
Här finns rikligt utrymme inte bara för besökande barn och vuxna utan också för förskolbarnens mera ordnade utomhusaktiviteter, som det är planerat för på olika sätt, samt deras fria, ostyrda lek. Husets placering i tomtens södra del medger att utemiljön planeras i enlighet med den etapputbyggnad, som redovisats tidigare. Den södra halvan av tomten är tänkt och planerad att användas mera exklusivt av förskolbarnen, medan dess norra del utformats med tanke på både förskolbarnen och andra, företrädesvis skolbarnen.
Breda vegetationsbälten av häckar, snår, flerstammiga träd, bildar gräns mellan de två delarna av tomten. Mot'bussvägen och längs med halva gångvägen löper en kraftig pilevall, som dels inramar en planterad skog av gråal och bok, dels skapar rum för redskapslek under tak samt för bygg- och skräplek av olika slag. Bräder, lådor, linor, bildäck, verktyg, Spadar och stegar skall finnas här. En linbana som börjar uppe i skogen för ner mot byggleken. Marken stiger mot väster och friområdet och bildar ett fint underlag för skid- och kälkbackar vintertid.
Den egentliga förskoltomten inramas av en klippt oxelhäck, som skall
'FlL-EVAL. l_
Hai»
"REDM. 955k NL EKAE VERO: E'J
/ Lewm'rae LESA % 259544? &"gq 9" L.ADaE,1>Sa=,SPi€,1>eZ.be—.R ' '- ' T*E'GEISTENAR M.M
en"
PlLEVAl—L
PASSAQE.
r E::AiszazA Q
. Ä j 9 % %% 33% ll (%%eä '...
PLA e & lam-s.
DEN usPeunaL-eiem PLANEEÅD: VAN—RNLEEEH Hae ÄNNU EJ
Latim räe Läsa lekm: REP PLANQILe/nAboe, LÄTTBEDHSSTE NAE VATrEMSuär—ä , SPADAeI
REDSKÅPSLEK urinera "MK
[_
”(fll-WWW zl” 'Pl'LLvA LL.
WWW
?aeeous
WWWMWNWWWMVW
.... . _... _._ .. L . ', .' . .'.lp —' #. —'*.
Tim
$ BELYSNING esi-
xx Jura—RANSFUr—immerlr JV. CYKEÄTÄLL—L'AB'E. JCM "15 E SKHK,+JAG$ Manu-user» Nr. 151, mm & TRÄDGÄlzvssoer JV. CYKKLSTÄLLFÅDZ. NP. SCM 7.5:
TRÄDGÅRDSBORD SV. GYKELSTRLLFABQ. A&M 932. 7 !:
ana rna—bem" sår—oude den 735 %%!E 'HYLb—IHGE. "Azara-is...
PLÄTRUYSGJKAHA HMS MEzAw—iism Le 2.44
TRÄ'DéÄizbåem-ia, 012982 ”E'-MN [JM
LiNBAMA em.. MAI-HSM Mobb-L.
== cvxäsiia r ”v. , ger-x 152th tim”— Au
VALLÅS lil
Hu VUDP LAH 1366 Åns mensmesureeomne UrEMngöeeuPPEN sroclc-HOLM DEN 28 OKT 1971 (RÄTTELSE LIT'F'ÖRD DEN llNDV. lj?!)
bli ett utmärkt vindskydd när den vuxit upp. Till vänster om ingången ligger de större barnens sandlekplats, som är ungefär 75 m2 stor och har ett sanddjup av 75 cm, så att barnen får tillfälle att gräva djupt och långt om de har lust. Här finns också en gräsyta för bollspel och plats för bygglek med ett förråd både för material av olika sorter, kartonger, bräder, lådor, bildäck, linor, spadar, stegar av trä och metall, tegel och lättbetong och alla sorters verktyg barnen behöver.
Omedelbart norr om huset vid syskongruppernas hemvistrum ligger ”sagoängen” omgiven av täta buskage och dubbla häckar med ett mångfald växter av olika slag. Blommande buskar, flerstammiga träd, en rikt varierad grönska och en mängd olika sorters grenverk, som spelar ut sitt rika register året runt. En särskild liten berså är utsparad i den övre kanten. Den innehåller en enkel eldstad med sittstockar utplacerade runt ' om. Både eldplatsen och sagoängen blir fina samlingspunkter för
gruppsamvaro. Runt om löper en cykelslinga av asfalt, som förenas med de asfaltytor som omger huset i övrigt och som är fina lekytor för kärror, bollekar, hopprep, miljöbyggen utomhus och mycket annat.
På andra sidan om cykelstigen ovanför eldplatsen finns en gräsyta planerad för att kunna ställas i ordning till djurhage, om personalen och barnen vill och har lust och inga allergiska barn kan komma att ta skada av djuren. Man kan börja med några kaninburar, men platsen är tillräckligt stor för att också rymma några getter eller får. Barnens egen trädgård ligger utanför våtrummet, laboratoriet och verk- staden. Där finns plats för blomsterland och grönsaker och där finns en liten redskapsbod.
Trädgården övergår till en fruktträdgård med äppel-, päron- och körsbärsträd och här finns också utemöbler och en trädgårdsgunga utplacerade i gräset.
Småbarnen har sin avdelning alldeles till höger om ingången. En liten kulle uppbyggd av schaktmassor rymmer en rutschbana. Sandlådan är litet mindre än de äldre barnens, ungefär 40 m2 och placerad intill häcken och som de äldre barnens med en port ut för att underlätta påfyllning av sand. Ett litet nedsänkt trädgårdsbad i plast med trätrallar runt om ligger bra till för påfyllning via vattenslang. Några fontänpilar intill skall både skänka skugga och bli ett fint grönt rum när grenarna släpar ända ner till marken. Också sandlådan får skugga från några lönnar. Soffa och bord för barn och vuxna finns också här.
För fria lekar har förskolbarnen tillgång till marken norr om sagoängen och cykelstigen. A1- och bokskogen skall vara stor nog för att barnen skall kunna dra sig undan i den, uppleva den som en ”vildmark”, ett spännande tillhåll men också ett vackert blickfång.
Tomtplaneringen och utrustningen till Vallås I:] är kostnadsberäknade av Halmstads kommun till 128 000 kr, vilket betyder en kostnad av nära 16 kr per m2 och 2130 kr per plats. (Förskolan är berättigad till sextio platser enligt socialstyrelsens beräkningar och tomten är totalt 8 160 m2 .) Som tidigare nämnts är tomten planerad att utgöra lekplats för lågstadieskola och andra barn i bostadsområdet (se vidare kostnads-
beräkning, bilaga 22.5).
Ytterligare två förskolor med samma utformning som Vallås 111 har byggts i Halmstad, men i båda fallen har småbarnsavdelningen använts som fritidshem beroende på efterfrågan. Här nedan redovisas endast utemiljöerna som kommunerna beslutat få till stånd för dessa förskolor (figur 13.5 och 13.6).
Vallås 20:1 (figur 13.5) ligger litet perifert i Vallås i ett bostadsområde med huvudsakligen enfamiljshus. Norr om tomten går en matargata med mycket litet körtrafik och söder om tomten löper ett gångstråk och längre bort en busslinje, som för till centrum. Åt öster ligger ett gammalt gravfält och enfamiljshus. [ väster är närmaste granne också ett enfamiljshus och man har tillgång till en bit parkmark i tomtens sydvästra hörn. Den parkmarken skall vara tillgänglig för alla som bor i trakten och här får förskolans barn rika tillfällen till kontakter utåt.
Mot gatan ligger syskongruppernas sandlek i anslutning till Våtrum och skärmtak. Ett tjockt buskage planteras i gränsen ut mot gatan. De parkeringsplatser som kommunen krävde på tomtmark har placerats i nordvästra hörnet med direkt anslutning från gatan och bakom ett träplank. En grind i staketet närmast parkeringsplatsen är avsedd för fritidsbarnen, som har ett eget cykelställ invid planteringen. Den andra grinden leder in till syskongruppema.
På sydsidan av huset ligger större delen av tomten och här har barnen sina egna land, här finns byggleken bakom ett plank med regelverk, här finns bordtennis för skolbarnen, här finns en mjuk kulle upplagd av schaktmassor, här finns linbana och cykelslinga. Här finns också några små ”rum” i form av skålar i marken av olika storlek och djup. En för eldplatsen, som är rätt stor och inhägnad av låg, tät och mjuk dvärgvide, en för en liten bassäng med trätrallar runt omkring, en annan är bara gräsklädd och inbjuder kanske till att kullra runt i, krypa upp för, rulla ner i. Den femte är helt omgärdad av Ölandstok och skall kunna bli ”reträttplats” för enstaka eller några få barn.
Tomten är kostnadsberäknad hösten 1971 av Halmstads kommun till 90 600 kr, vilket innebär ett kvadratmeterpris av 30 kr och en kostnad av 1 510 kr per plats. Tomten är på 3 030 m2 med en lika stor bit parkmark i anslutning (se vidare kostnadsberäkning i bilaga 22.5).
13.43 Andersberg, Halmstad
Den tredje av Halmstads nya förskolor, som ligger i Andersberg, ett relativt nytt bostadsområde i stadens utkant, rymmer två syskongrupper och en fritidshemsavdelning. Tomten är på 5 000 m2 (figur 13.6).
Norr om förskoltomten ligger en liten kommunal lekplats, i söder en tillfartsgata och parkeringsplatser. Väster om tomten ligger också parkeringsplatser för bostadsområdet och i öster går ett gångstråk förbi en nedlagd tipp, som så småningom skall förvandlas till fritidsområde med olika aktiviteter för både vuxna och barn.
Asfalten runt huset fortsätter i en cykelslinga, som för till eldplatsen bakom en pilevall och byggleken bakom en annan pilevall. Redskapsleken
.. ,. ] ;5 TP»(6.Q'ND [qgll - - _ _ ,_ , , _YÖOCM m,,ntrvaxnxrk, mm.,—Huqu—nkaa bao—LM” "? 'x" ' * x, , %%” x") åå ** '”— | g m-m/nt & &.wa ok 3 lt c > ,, w wags, .. oo ..; e * o'” visa?—LJ" OD OO »»?» | i ,, xv » | i, _ ”bmo—ww” , 4, ' ”: & ' CMMVWM ? &NDLEE i x __ * www» mf m:" 95 at X — _ *, _ ,) X XX? & ) __»Ä'RMesLlr—AGA & ' ****** i x | | 1 _ _ , _ _ , , 4 |_ , , i i | V ' :: (X. I ,, , , » l i | ( l ! heder- , I TRAD , | MED & A5FAL. | 115651.- ; j | _NOLKÅR ., c * ' .f' l ( 1 | > ' [ll | *l e — — V————' ,, WVW'WWh 5 ”* ' m 05,- , | ' i | L w; A**FAeeoi-u Q /4 'N'—( /4 /4 chswxrngut Man ,/ BÅ ? UNDER TA»; gg” ===-a., 05155 "annan"" (3 €, Mam, '” LAND
fw?
; .. 91,33 :
. (;P—[N
,Ej???)
%/ ' ] , L(NMHA Jo / ,. r ,
REDSKAFÖLEK BiA—HD GAMLJX— /,»/t t r/L ,, __ , , / ., "JA—l, tree—awmv TRAB , '” * kx ” 70?
, xxx * ' Ä,,
Nika , , ,,/ , " »:
M ' , * ”, r.
,, . , , , " , , 1 hampa, vi QEWAPJx—EK
KRUS 001
VtHDAfZH () ååå—Z ali? mu
'- uunuhnu en annan
anunnnunnf'
(I jULCa'RANSFUNDÅNLHT sv CYuthvtTLJ—AM
j scn ms
& bean/sr NNE:
EE BMK, Nor,;—
(; Ö *? Ä "& låg?—%!)»;AV SYQÅJ'I ! r aom ?. ) //;..$.gwx, t row * f:: 9 aQUsWA tr: ' 'Va'u , _, . ”Nivån—51,7!" 5:25:ng " & .. / så ,. ,, adj QPÖI /'?4'Z,_; &: Grau-em?» ur,/" ”47 7,7 J
l , _ ,, , ,, 5004 (M 520 CMI 520 cm
SHtTT Ark
utan ”ååå sh LLINEE. HARKTFÅEL
| T'EÄDÖÄEDQBOED i Sv CYKELSTÅLLVABE JCM 7,52. 735 oc m"w'mo4»e sw 730
BORDE) SV CYMl ÅLA—l-ÅBR sa' SHS
, FPAN
aom # ' ., . i l , aom cava . , , SVAR JG—Q-CBJ" MYRNEN , n 11. , ' ' ' 1 "i ,_1
VALLÄS ao : 1
HUVIJDPLAN
(*)GB ÅRS &AmsroeeunzzDr—t tNe urawvujöaauprzn
STDUQ-tom 12 Nov rg).
, 547—Why) HO] »
BWO »U
Figur 136 '
Munn 42 fr. ZDF lit ..-nu är
gå. % 15100) Main.) rm Uf
& _quxWJumhnH. & inåt.—»En MA: u! 1.0
Oååu m( h&ärräåm Mal uu», ”Fv uk ucrmfzmvd av.»:mwzq. ooo AWMUå_ % mannar??? m...! ”Tub m Vnzf .:)nm )mGPZbK) :» _JLMJ
NH uCrQNPZWHr—ZUPYRJA ? Sång mn:
| | | | | | | | | | | | | | |
V =:
rundan am u
[_____,___1
JPZUWNWW Wmm |? VÄN/lm." z
i.u/BUU ,LPi ämm ha VPN: uicmmc%mn|d1_1m
|_____._______l
c,.meuolmmcnemz
manniorz 31 mmig _wf
a_nugmnamaö _l_|.|.|L|hl.|.|[|..
står på gräsmattan och från kullen - uppbyggd av schaktmassor -— löper linbanan parallellt med poppelhäcken, som har en liten öppning mot lekplatsen i norr, så att barnen i bostadsområdet kan besöka lekplatsen.
Från kullen går en bred rutschbana ner i barnens sandlek och bredvid den står en ställning med långa lianer att svänga sig ut på. Trädgården ligger i tomtens sydvästra hörn med fruktträd, sittplatser, skönt, grönt gräs och skyddad av dubbla häckar planterade litet oregelbundet och labyrintiskt för att locka till lek.
Barnens egen trädgård ligger utanför fritidshemmets gavel och ovanför, på andra sidan om cykelslingan, har man planterat en tät dunge av aspar till en liten skog.
Tomten är kostnadsberäknad hösten 1971 av Halmstads kommun till 120 000 kr, vilket innebär ett pris av 25 kr per rn2 och en kostnad av 2 000 kr per plats (se vidare kostnadsberäkning i bilaga efter kapitel 22, bilaga 22z5).
13.4.4 Allgården _ inte bara förskola
Allgården är — som namnet antyder _ till för alla, en mötesplats för alla åldrar i ett bostadsområde. Den inrymmer en förskola med två syskon- grupper och en småbarnsavdelning samt ett fritidshem för skolbarnen. Men allgården innehåller dessutom en kvartersgård, som skall stå öppen för bostadsområdets invånare och föreningsliv. För barnen i förskolan kan kvartersgården innebära en kontaktpunkt med ungdomar och vuxna. Dagbarnvårdare med barn i familjedaghem kan också få speciellt goda möjligheter till kontakter med förskolans barn och personal via kvartersgården.
Byggnaden
Inomhus fungerar förskolan som i Vallås 1:1, trots att formgivningen är helt annorlunda (fig 13.7). Här har varje syskongrupp sin ”egen” pavil- jong med gemensam lekhall och aktivitetsfält i form av bibliotek, musik- rum, miljörum, lab och verkstad och terapirum. Hemvist 1 ligger i god kontakt med lekhallen och hemvist 11 blir det lugnare rummet. Både av- kopplingsrummen och våtrummen har direkt förbindelse med utemiljön och man har var sitt kapprum.
Lekhallen inrymmer matplats och har förhöjt golv framför den öppna arbetsväggen in till köket — så att barnen kan arbeta tillsammans med de vuxna i köket och båda ha rätt arbetshöjd. Arbetsstationerna är förlagda till hallens båda ändar med fönsterdörrar ut till arbetsytor också utanför huset.
Småbarnsavdelningens paviljong har entré via barnvagnsgaraget till ett stort centralt beläget kapprum. På ena sidan om kapprummet ligger våtrummet med utgång till trädgården och med en dörr in till lekrum 2, där de stora småbarnen leker. Lekrummet har också en dörr ut till trädgården. På andra sidan kapprummet ligger avkopplingsrummet som har förbindelse med lekrum 2.
Förskolavdelningen i Allgården är belåningsbar för 60 platser, och
..? x & Fuugww, _ zuwmä-Pa Mazharäeåeksh
Fu 5 .» ...i:
loelt Ill
cd:n—Fi» san owav kuin—3! udi (då;
. o. Sawa/%, / DOD
%,
O
..,H,
. . _ . . , , , , _ ..... F:».
Hm m , m _ ” _ n. Jeacuézg än, AVD:" _ arus Ba %
w.
mZ.z.—mn.>.(_i950yw
varje plats har nära 11 m2. Den är kostnadsberäknad i januari 1972 till 840 000 kr, vilket betyder 14 000 kr per plats. Byggnadsytan är 680 ni2 (se vidare bilaga efter kapitel 22, bilaga 225).
Med små ändringar kan den här förskolan också anpassas till åldersgrupperad förskola av den typ som i dag är vanligast och de rekommendationer socialstyrelsen ställer upp i dag, till vissa lämpliga delar. Här visas också en sådan version utan fritidshem och kvartersgård. (Fig. 13.8 och 13.9.)
Detta slags allgård finns inte uppbygd. Den är ett resultat av det ut- vecklingsarbete som hösten 1971 bedrivits inom utredningens miljögrupp.
Utemiljön
I norr begränsas tomten av en körväg, i öster och i söder av gångstråk och i väster ligger en kommunal park med plats för både vuxna och barn (fl- gur 13.10).
Det nordöstra hörnet av tomten är reserverad för barnen i småbarnsav- delningen. Här finns en rejäl sandlåda med platta träsarger. Vidare finns en liten bassäng med trätrallar runt om och sittplatser för vuxna och barn. Några små kullar av schaktmassor i en rätt stor gräsmatta omgärdas av häckar och snår. I häcken löper ett trådstängsel med grind. När häcken väl vuxit upp syns inte trådstängslet som i början bildar ett bra stöd för späda häckplantor. Barnen kan själva ta sig ut och in via lektorget och entrén mot öster.
Utanför småbarnens fönster är ett tjockt och rikt varierat fågelsnår planterat med buskar som skall kunna locka till sig fåglar och fjärilar till blommor, bär och frukter. Några små träd ingår också i planteringen, som kompletteras med fågelmatsalar för höst och vinter.
Syskongrupperna och fritidsbarnen har fruktträdgård och egna odlingar nedanför småbarnens hörna. En jordvall på några meters höjd och dito bredd famnar in en stor del av tomten och inrymmer eldplatsen, byggleken och redskapsleken. För att göra det än mer intressant har val- len och marken bakom planterats med lövskog, tätt, tätt för att växa fort och erbjuda gömslen, grottor och avskildhet.
En cykelslinga går delvis genom skogen och delar också av sagoängen från andra lekaktiviteter. Kullen som är upplagd av schaktmassor i tomtens sydvästra hörn blir kälk- och tefatsbackar vintertid. En stor fri gräsyta söder om huset blir en tillgång för alla som finns i huset.
Uppe vid kvartersgården ligger också en liten fruktträdgård och utanför entrén finns en syrenberså. Till vänster om ingången till trädgården vid kvartersgården ligger tomtens ”rökruta” med avskilda sitt- platser, barnsäkra askkoppar och rödbrunt marktegel som golv.
Gårdarna mellan huskropparna har fått litet olika utformning beroende på funktionerna.
Gården mellan kvartersgården och förskolans personalavdelning är utformad som en gammal trädgård med planteringar, trädgårdsblommor och bambusnår.
Nästa gård, som ligger utanför syskongruppens lekhall, mellan småbarnsavdelningens paviljong och ekonomidelen, får en mera rustik
ewnvwm nb ,J-
ummusuuéc ||7. 0
€— :öezÅme |73 »J-
k rimmar—LN. nu 0 JM HAENSGBUPP 150 n &; cunt mn smt-iom m på ragga"—usual. 17 3 NALL hm srwrmee 1530 2 ”sansade-peg- & e; 4 r7ze mu- Mll ml
Miu? |17 Ao PLATSER & u ams |o7 ml
ANA bzwrx PLAN mg:»wea nu» me ÄR: b url pw Ze & ÅNPILÄSAD TILL SDC-AxSTVEEijg ANV.:>N. NE |M
, | I | | | | | | | | I | | .,, | | | | _)
BMPGHJGA'
z $YSKOl—(10PPER 1 m- TY
? 4 Muu/r: » SMA—551009 P 1- .;c
ll 11 7l | ' ICO t vlwn A). 39221 J.,-mig | "ff—— .
= ' VRKE ARKIIEKTKOMTOK
Inkomna! musi- 7. 1.3; Atmvlsr 2, 1.3.5 AVKOPFL ua
ämm
sstoroszur-v & + >J— svsmuanun- & 1 ml
;”qu |Avn . Mao/'J-
GK
MNVÅGNSSÅEASF—l '5 0 MAJ __
?=— r
Engumuwncuu SHMAENSQEUFP
'HÅLL % 579.110sz
2. SYSKaNeme: A 4154: l?e. a
11 I | | I | | | | | |
, | * _ lat—ouvpuus mm -—)I 4 — .. ' ranLT 4300 .3-
äavLAw-sez _) mma-s: 105 ,J-
Mn DENNA |z|—Au Suma-annu: Mm mala an'K maxim nu,— LFHPueA mm Mm nu, som!».swkuna Mwai Ng |Em
])
TYP ,
MMSTUQÅ'
z srsrouqeuvpzt +:1rwo
MIAVD + Skåne:—enwp ?uw
I I! 7! VIKEARKITBQKONroa
| | a' L. t.| Här-_ MAQkYE—(äEL—
% Talamäm» fA, Lyxunge 501 aan
=V (*"—&
Lr ,ÅuSGJNqA måg "(gång,/A
Ä,
wa jULawruz—JNr—Anzui £ MvH-v
ELS'Ä—kabE scn ?>; 753
uaavagxur M %
P&Bn
%
ååå,
X
I ,
för att äta utomhus, den öppna spisen fungerar åt två håll. En stor ek ger skugga. När man inte åter på trädäcket blir det en fri lekyta.
Gården mellan syskongruppema har blivit sandlekplats. Några smala broar av trä leder in till trädäcket. De delar av sandleken till flera hörn eller rum — då fungerar den bättre — och de blir i sig själva fina redskap för bilar och vagnar, för balanslekar och som sittplatser.
Den fjärde gården kallas för verkstadsgård, och där skall både fritidsbarnen och de större barnen i syskongruppema kunna jobba ute med sådant som annars sker i verkstad och laboratorium eller som kanske
|
lär alltför skrymmande för att rymmas inomhus. Man kan bygga lådbilar, i reparera cyklar och kärror, snickra möbler till byggleken m m.
i Mot väster är tomten relativt öppen och det är meningen att ett 1 ]
ikaraktar Här bygger man ut trädäcket utanför huset så att det blir plats
samarbete över tomtgränsen mellan förskola, kvartersgård och parklek | skall etableras.
| 13.4.5 Förskolan i stenstaden — en sanerad gård
|På Söder i Stockholm ligger Katarina västra dag- och fritidshem med 96 ;platser, varav ca 15 i fritidshemmet. Man har fyra syskongrupper och en småbarnsavdelning. Gården, som står till barnens förfogande, är omgiven -av gator på tre sidor och ett hyreshus på den fjärde, i vilket dag- och fritidshemmet är inrymt i bottenvåningen och en trappa upp. Gårdens mått är 50 x 18,5 m, vilket betyder under 10 m2 per barn. Klart underdimensionerat alltså, men knappast ovanligt mitt inne i storstäderna l(figur 13.11).
Ett tätt och två meter högt plank löper längs ena kortsidan och halva långsidan av tomten. Bakom planket invid byggnaden är småbarnens avdelning. Där finns en terrass i anslutning till huset, på vilken man kan köra ut barnvagnarna, då vädret tillåter att barnen sover ute. Vidare finns där en sandlekplats avgränsad av en sittsarg i lagom höjd för de vuxna på utsidan och något förhöjd på insidan så att den passar för barnen. Gräsmattan är litet kuperad och planterad med vad som så småningom skall bli ett buskage som skall fungera som en grön grotta.
På andra sidan plankporten, som är ingång från gatan, ligger bygglekplatsen med ett ramverk av grova ohyvlade stockar fastsatta i planket, ett klätternät och klätterlinor, Bildäck, mera linor, Spadar och stegar finns i redskapsskjulet, som också är ett lekhus. En svängd träramp leder upp till huset, som på sin andra sida har en sandlekplats för de större barnen.
Alldeles i närheten av sanden ligger eldplatsen uppbyggd av naturstenar i en ring. Där finns också en planterad labyrint av häckoxbär och måbär. Där planket tar slut och staketet tar vid vid långsidan kompletteras det av en häck av sibirisk ärtbuske. Gräsmattan har en inlagd asfalterad cykelslinga med en mötesplats under tak bakom den uppbyggda kullen, från vilken löper två rutschbanor, en i plast med bättre glid sommartid och en av oljehärdad masonit, som fungerar fint också på vintern. Den befintliga poppeln har kompletterats med rosenhagtorn, syréner, rönnar och äppelträd.
Figur 13.11
» : amma. n,.)zr
%* MZ) FC rr)» MPZU .AWQ
.terF) ...viu någnig
g>äz> (huvan? På... 001 nEjduimå, unOnkulOFZ.
Barnens egna land ligger intill huset vid fritidshemmets avdelning och där växer både rädisor, morötter och blommor av flera slag.
13.4.6 Sollentuna
En av de första kommuner som jämte Halmstad anmälde sitt intresse för utredningens program för ny förskola och av att delta i en försöksverk- samhet var Sollentuna norr om Stookholm. Utredningen kan här presentera två förslag till förskolor och en skiss till uteplanering.
Förskola — lågstadieskola — fritidshem
Den tomt utredningen fick sig anvisad för skissarbete bestod av ca 12 000 m2 och planeras förutom förskolan rymma en två-parallellig lågstadie- skola och ett fritidshem.
Byggnaden
Förskolbyggnaden är ritad helt enligt det nya funktions- och kommuni- kationsschema som utredningen lagt fram i betänkandet som bas för lokalprogrammet (figur 13.12). Centralt i huset ligger lekhallen med sina sex stationer inskjutande i de fyra paviljongerna. Lekhallen har förhöjt tak och fyra utgångar till lektorg under tak utomhus. Hemvistrummen för syskongruppema ligger längst bort från lekhallen i paviljongerna. De blir alltså avskilda och relativt lugna rum men har båda fönsterdörrar ut mot lekmiljön utanför. Detsamma gäller Våtrum och avkopplingsrum, vilket bidrar till att sudda ut gränserna mellan ute och inne.
Småbarnen kan också springa ut från sitt lekrum, som tidigare nämnts, och om de minsta skall sova ute i sina vagnar kör man lämpligen ut vagnarna genom våtrummet till terrassen vid ekonomigården.
Ekonomi- och personalpaviljongen rymmer dessutom matrum och miljödelen inom sina väggar. Hela matrumsdelen är något förhöjd för att barnen skall kunna stå och arbeta vid bänken till köket och hjälpa till med matlagning, dukning och annat. Dörrar direkt ut till terrassen utanför underlättar utemåltider. Ett personalrum har också dörrar ut mot terrass och finträdgård.
Byggnaden är 715 m2 stor, vilket innebär en yta på något över 11 m2 per plats (60 platser). Den är kostnadsberäknad till 920000 kr dvs 15 300 kr per plats. Kostnadsberäkningen är gjord i december 1971 (se vidare bilaga efter kapitel 22, bilaga 2215).
Utemiljön Tomten gränsar i söder till ett grönområde, iöster till en parkeringsplats och några enfamiljshus, i norr till en matargata, som slutar i en vändplats utanför skolan, och i väster till en bostadsgata, som så småningom kommer att omvandlas till gångstråk (figur 13.13).
Innanför det senare, vid tomtens västra kant, har fritidshemmet placerats i planen, medan skolan lagts ovanför fritidshemmet. Förskolan
' | ||. |” . ||| | |,' || | ” | | || , || ||| ||! | |' | |
| || |||
||||||||
||
' 5 | |||
|||
| ||| || H|||| | | |
|
| |
' | | | || | | | | ||
| , ||| || | | |
| |
|||||||
Figur 1.1, 13
'| | | i
? , 'å'jriAH ! rutit,” w_g
Fhar placerats i tomtens sydöstra hörn med tillfart från parkeringsplatsen,
som hör till området, alltså så långt bort från de båda övriga som det är [möjligt, dels för att utnyttja friytorna så mycket som går, dels också för |att kontakterna annars kan bli litet för våldsamma mellan skolbarn och |förskolbarn. För att ytterligare understryka vikten av avskildhet utan att |för den skull ge upp möjligheterna till kontakter och integration hari ;planen eri tretungad kulle av schaktmassor lagts upp mellan förskola och skola—fritidshem.
Skolgården och fritidshemmets mark har rätt stora asfaltytor men |också gräsmattor och planteringar. Utanför fritidshemmets fönster finns ett tjockt bälte av buskar och träd av olika karaktär som ett trevligt blickfång. Nedanför södra gaveln på fritidshemmet ligger barnens finträdgård med fruktträd och deras egna odlingar med nätstaket mot |friområdet som stöd för blomsterbönor, luktärter och andra slingerväx- |ter, som barnen kan välja själva och som kan skifta under åren. Innanför |en klippt ligusterhäck ligger deras bygglekplats med eldstad och den skall * vara öppen också för de skolbarn, som inte får plats på fritidshemmet.
En stor sandlåda för skolbarnen ligger nedanför kullen och en linbana för ner till skolbarnens gräsmatta med ett litet grönt rum för gruppsamvaro. Inne i lövskogen ligger redskapsleken, som kan bli en träffpunkt för förskolbarn och skolbarn, eftersom cykelslingan för trehjulingar och kärror går från förskolan och in genom skogen.
För att barnens utelek skall kunna fungera bra och för att de verkligen skall kunna utnyttja den på ett både meningsfullt och utvecklande sätt, lära sig samarbete och hänsyn bör fritidspedagogen i fritidshemmet finnas tillgänglig utomhus under skoldagen. Barnen behöver hjälp att lösa upp konflikter, kan behöva ett handtag i rätt riktning på bygglekplatsen, ha någon att vända sig till med frågor och få hjälp av. Dessutom blir fritidspedagogen ett stöd för personalen i förskolan.
Förskoltomten har en särskild avdelning utomhus för småbarnsgrup- pen onihägnad av staket och häck. Där ute finns en sandlåda med en liten rutschbana, där finns en nedsänkt bassäng med trätrallar runt om, där finns några små kullar, där finns sittplatser och träd av olika slag.
Gården nedanför småbarnsavdelningen har planerats som en ren nyttogård, här kan mattransporterna komma, här hänger man ut tvätt på tork, här finns plats för personalens cyklar — ett ekonomiutrymme av det här slaget också utomhus kan komma till nytta på många sätt. Syskongruppernas sandlek ligger nedanför kullen med en rutschbana Och i god anslutning till den gångväg, som löper utanför häcken på grönområdet. Det gör det lätt för parkförvaltningen att fylla på sand årligen genom' den plankport eller den grind, som finns i häcken. Barnens egna land ligger utanför utematplatsen och där planteras också fruktträd på gräsmattan, där finns en trädgårdsgunga, plats för vilstolar och dusch.
Söder om cykelslingan ligger eldplatsen på grusat underlag och med sittstockar runt omkring. Vid sidan av elden står en klätterställning och på andra sidan ligger bygg- och skräpleken med stegar, rep, spadar, virke, bildäck och verktyg. I en redskapsbod förvaras sådant som inte bör ligga ute nattetid.
På den här tomten har inte varje barn så mycket plats som ide andra
exemplen. Här utgör ytan ungefär 50 1112 per plats, men med en fritidspedagog till hands och med ett visst mått av integration borde även denna utemiljö fungera bra både för förskolbarn och skolbarn. Dessutom har man grönområdet strax söder om tomten. Där finns bollplan för de större barnen, som är stora nog att börja träna lagspel och där kan också skolbarnen ha utegymnastik. (Ej kostnadsberäknad.)
13.4.7 Runda rum
En lekhall som är en geaa'etisk dom, dvs uppbyggd av element bestående av liksidiga trianglar har också utarbetats som förslag till försöksverk- samheten i Sollentuna (figur 13.14). 1 lekhallen ligger stationerna insprängda, vilket mycket väl låter sig göra, eftersom takhöjden är avsevärt högre än vanligt. ] mitten är domen nio meter hög och ytan på lekhallen inklusive aktivitetsstationerna blir hela 254 m2.
En lekhall av det här slaget kan ge barnen nya upplevelser. Halvklotfor- men ger möjligheter att ändra inredningen, fönster kan tas upp var man vill. hela översta takdelen kan göras öppningsbar, allt detta kan bli plus- värden för både barn och personal. Lekhall och ekonomidel kan dess- utom skärmas av från resten av förskolan och användas på kvällstid för andra aktiviteter, de kanske kan bli en kvartersgård eller plats för klubb- verksamhet och möten av olika slag.
Paviljongerna för småbarnen Och syskongruppema känns igen från det tidigare sollentuna-exemplet. Vi vet inte i dag hur barnen uppfattar en annan rumsform än den de är vana vid, men det vore väl värt att pröva också den här typen av förskola, framför allt där den kunde fylla det dubbla syftet att också bli en tillgång i ett bostadsområde för andra aktiviteter än enbart förskolans.
En fransk arkitekt, som i sitt forskningsprojekt behandlade boende- förhållanden. som främjar en harmonisk utveckling hos barn, lät barnen själva bygga upp sina egna rum i poluretanplast, som är lätt för barnen att arbeta med.1 Det blev runda rum och bönformade rum och rum som | mycket påminner om den här typen av lekhall. ]
Arkitekten konstaterade att barn tycker om att bo i sammansatta | runisformer och att rumsformerna har en stark egenart. Det talar för att | lekhallen i form av ett halvklot eller en sfär skulle verka inspirerande och fantasieggande på barnen.
Tekniken som används för att sätta ihop elementen är mycket enkel och det blir sannolikt inte dyrare att åstadkomma en lekhall i form av en dom än i den mer traditionella kubformen. Då skall man ha i minnet att man får en avsevärd "överyta" på köpet. Att avstånden mellan tex hemvist oeh lekhall blir litet längre här än i den mera traditionellt utformade typen av förskola behöver inte nödvändigtvis innebära en sämre lekfunktion eller försvårade kommunikationer. Dessutom kan man tänka sig en lösning, där syskongruppernas hemvist är mer direkt
1 Jean Boris. Arbetet finns redovisat i den norska tidskriften F 15 kontakt nr 9—10 1971.
Figur 13.14
|
( é mm?, % mu. 511100 |_| åarna ”mensamt sm./'x Lt 10-14
fioL—LåKTIVA- SOLL'ENTLJA/A kkiTEKTGRt-IPFEN WSTLJZA
15575910”
)
o 1 1 w,,
knutna till lekhallen än i det här redovisade planförslaget, som också det är framtaget under 1971 års arbete i utredningens miljögrupp.
13.4.8 Getinge
Getinge är inte ännu införlivat med Halmstads kommun, det dröjer ännu ett år eller två. Där planeras en förskola, redan nu är många getingebor beroende av centralorten och har sitt arbete där. Dessutom har man egen industri i Getinge med arbete för både kvinnor och män.
Tomten som diskuterats ligger intill en låg- och mellanstadieskola och ett kommunalt bad. Eftersom marken består av åkermark i kommunal ägo kunde tomtmarken tas till, den utgör ungefär 4000 m2 (figur 13.15).
Också i Getingeskissen ligger huset omgärdat av asfalt med en utvikande cykelslinga runt gräsytor, genom träddungar och snår, förbi barnens land och fruktträdgården och upp till huset igen. Här ligger sand- och redskapslek i en dalgång omgiven av två kullar uppbyggda av | schaktmassor, på vars norrsida man placerat byggleken med förråd, en liten kojby och en dunge av träd som så småningom skall kunna bli klätterträd för barnen. Dalgången överbryggas av en hängbro; man kan rutscha ner för rutschbanor, åka linbana. balansera på hemmagjorda ba- lansbommar — eller inköpta om ingen finns till hands att tillverka dem — hoppa över sanden på nergrävda hoppstockar eller bara gräva gångar eller vägar i sanden om man hellre vill det.
Lektorget invid huset är utbyggt till en rejäl terrass med delvis övertäckt tak av klätterväxter och med en nersänkt badbassäng, vars vatten rinner ut via golvbrunnen och en asfalterad ränna till en dagvattenbrunn. När man inte använder bassängen lägger man en golvtrall eller två av trä ovanpå den. Terrassen avslutas mot asfalten i två breda trappsteg som man också sitter bekvämt på. Där finns också en liten halvcirkelformad scen med tredubbla häckar, som kan bilda fond, kuliss och omklädningsloge. De främre häckarna bör vara klippta, den bakre fonden kan innehålla både oklippt buskage och flerstamniiga träd av olika sorter. |
Hela tomten är omgärdad av häckar för att skydda mot blåst, då den har ett relativt utsatt läge. En tät och bred pilevall på två sidor, klippt avenbok eller amerikansk hagtorn mot öster och söder. Ett tätt fågelsnår är planterat invid barnens land, där skall också finnas fågelbad och fågel- matsalar.
Liksom samtliga tomter i de presenterade exemplen är getingetomten tänkt att utrustas med utomhusbelysning av lämpligt slag både på själva byggnaden och ute i trädgården.
13.4.9 Deltidsförskolans lektorg
Deltidsförskolans utemiljö får ofta delas upp på så sätt att ett mindre eget utrymme — lektorg — används för mera ”ordnade" aktiviteter, medan mera utrymmeskrävande utelekar, cykling, bollspel, bygglek osv
w sv./_| ...nu—..,».
** . ' cl,." if): mh- nu ////'_'/_ j;." m.,, 0130 000 wire/** ! 4- ()"-w aan se i,.z/
...........
|, , , | ' ...|.|—...|.,,-_..|.t, ...-_D, , . ,......»— .V..'|_.n.a._ .. |. .,
| Figur 13.15
får förläggas till annan plats, den kommunala lekparken, bostadsområdets kvarterslekplats eller liknande.
Utredningens förslag visar ett lektorg utanför en deltidsförskola, som är inrymd i bottenplanet på ett hyreshus (fig. 13.16). Ingången till lek- skolan är förlagd till husets andra sida.
Hela lektorget inramas av en tjock häck, förslagsvis tålig syren, för att barnen skall få vara relativt ostörda på sin gård. Här finns en asfaltyta med ett långt och stadigt arbetsbord, som kan användas för allehanda sysslor.
I redskapsskjulet finns uteleksaker och verktyg, trädgårdsspadar och vattenkannor, grillkol och annat material för uteleken. Skjulet kan också användas i barnens lekar.
Mitt på gården finns eldstaden uppmurad med en bänk i anslutning som avlastningsyta.
Ett litet grönt rum, en rund berså med bord och bänkar får också plats på deltidsförskolans lektorg och en planterad ask skall så småningom skugga gården. Den grönskar sent och faller bladen tidigt, varför den inte tar bort solvärmen tidig vår och höst. När asken vuxit till sig ordentligt snickrar man en sittbänk runt stammen, som då både blir en trevlig sitt- plats och kan fungera i olika rörelselekar.
13.5 Normering för en framtida utbyggnad 13.5.1 Några dragi den nuvarande lokalplaneringen
De riktlinjer, som för närvarande är normgivande för utformningen av barnstugornas lokaler, redovisas i socialstyrelsens Råd och Anvisningar nr 184 från december 1965.
Beträffande daghemmen utgår skriften från olika avdelningar för barn i åldersgrupperna 6 månader, l a 1 1/2 är, 2—3 år, 3_4 år och 5—6 år. För den yngsta gruppen rekommenderas separata utrymmen för skötning och mjölkkök. För de övriga grupperna föreslås förutom kapprum och toalettrum ett vistelseutrymme bestående av två rum. Det ena är avsett att tjäna som kombinerat lek- och matrum och det andra som kombinerat lek- och sovrum. Utöver dessa utrymmen rekommenderas mindre grupprum, tex slöjdrum, s k verkstad för vissa slag av bildarbete och lekkök för barnens husliga sysslor och för fiktiv lek. Utöver grupprum för sådana aktiviteter förekommer inte något utrymme inomhus som i första hand är planerat och utrustat för lek och aktivitet.
l Råd och Anvisningar nr 184 redovisas även exempel på planlösningar samt en vägledande förteckning över daghemmets utrymmesbehov uttryckt i kvadratmeter för olika rum i barnstugan. För lekskolan rekommenderas slöjdmm oeh lekkök för bildarbete, husliga sysslor och fiktiv lek. Någon särskild planering av lokalerna för övriga aktiviteter förekommer sällan. Principlösningar ges även för lekskolor tillsammans med rekommendationer beträffande utrymmesbehovet.
När det gäller uteplaneringen ger Råd och Anvisningar kortfattat en del rekommendationer.
Barnen bör ha högst tio minuters gångväg till institutionen och den bör
ELB—t » ' Li, vn Ol+>DCLlS Nada mera;-Cu man
autumnaemsuäw SäYGSGL
arrow—SWEP! Ti LL
Sä O_DB-W
Figur 13.16
%
_LuawvaNnasuvue *1 n C
wgäe EQHEBAC
vara så beskaffad att 6-åringar utan risk skall kunna promenera dit på egen hand.
I Råd och Anvisningar påpekas att tomten bör ha ett soligt och öppet läge. Där föreslås också en lekyta av ca 15—20 m2 per barn för att täcka barnens lekbehov. Utelekplatsen bör ligga i direkt anslutning till lokalerna så att barnen obesvärat kan gå ut och in.
För utemiljön förordas vidare en utrustning bestående av sandlåda, klätterredskap och andra större attiraljer samt att grässlänter och berghällar bör bevaras liksom befintliga träd. Trädgårdsland, bärbuskar och fruktträd framhålls spela en viktig pedagogisk roll. Där bör finnas både gräsmattor, grusplan och en permanentad yta. En avskild bygglekplats med löst byggmaterial rekommenderas. Speciellt på daghem- men bör barnen även ha möjligheter till vattenlek.
Några principlösningar för utemiljön ges inte i Råd och Anvisningar, däremot rekommenderas vissa ytor för att täcka utrymmesbehovet. Praxis har, som tidigare nämnts, givit vid handen att man, i de fall man följer Råd och Anvisningar, harrmar på en totalyta (exkl parkeringsplats o (1) om ca 50 m2 per plats.
13.5.2 Statsbidragsbestämmelser och granskningsförfarande
Statsbidragsbestämmelserna har sin grund i barnavårdslagens 55 å, som definierar barnstugor såsom institutioner ”vilka regelbundet mottaga barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor, daghem och fritidshem”. ] barnavårdslagens 58 & sägs vidare att ”socialstyrelsen äger beträffande varje barnavårdsanstalt meddela föreskrift om det högsta antalet barn och unga som samtidigt må vårdas där".
Den 13 maj 1966 kom Kungl Maj .ts kungörelse om statsbidrag och lån till barnstugor, som gäller i dag.
Statligt anordningsbidrag utgår f n med 5 000 kr per plats och lån med 4000 kr per plats, förutsatt att barnstugan inte byggs med statligt bostadslån, då endast anordningsbidraget utgår. Bidrag eller lån utgår inte heller till lokaler, som är inrättade enbart för korttidsverksamhet, dvs lekskola. Man kan dock söka bidrag till lekskolverksamhet hos allmänna arvsfonden, som också kan ge bidrag till utrustning av såväl daghem och fritidshem som lekskolor.
Både daghem och fritidshem skall för erhållande av bidrag och lån hållas öppna under minst fem timmar per dag, och barnen skall ha möjlig- heter att få både lagad mat och vila och sömn under den tid institutionen hålls öppen.
För att underlätta ett slutligt godkännande av de ritningar, som skall åtfölja ansökan om bidrag och lån, rekommenderar socialstyrelsen att man på ett tidigt stadium i lokalplaneringen insånder ritningsförslag för barnstugan till NSB (Nämnden för Sjukvårds- och Socialvårdsbyggnader) för förhandsgranskning. Efter granskning av ritningarna lämnar NSB ett utlåtande till anordnaren över förslaget med uppgift om det maximala antalet platser i den planerade barnstugan samt eventuella villkor härför.
I denna verksamhet utnyttjar NSB den fackkunskap på barnavårds- området som finns inom socialstyrelsens byrå HB 2 (Sociala barna- och
ungdomsvårdsbyrån). Om det i granskningsärenden undantagsvis upp- kommer fackfraga inom barnavårdsområdct av större principiell räckvidd, till vilken ståndpunkt icke tidigare tagits, hänskjuter NSB med eget yttrande ärendet till socialstyrelsen för slutligt avgörande.
Efter förhandsgranskning kan slutlig ansökan om anordningsbidrag och lån ställas till socialstyrelsen. Den inges dock till NSB, som innan ansökan vidarebefordras till socialstyrelsen har att godkänna ritningarna, om de vid förhandsgranskningen angivna villkoren har iakttagits.
Anordningsbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen. Lån beviljas av socialstyrelsen men utbetalas av statskontoret. Statligt driftbidrag till barnstuga utgår för år räknat för tillsyn av barn under skolåldern med 4000 kr per plats och med 2000 kr per plats för tillsyn av barn i skolåldern, dvs fritidshem. Också här gäller att institutionen skall hållas öppen minst fem timmar per dag. Det förutsättes att barnstugan står under ledning av för uppgiften kvalificerad personal, att barnstugan är inrymd i för ändamålet lämpliga lokaler utrustade bland annat med hänsyn till barnens behov av vila och sömn samt att barnen erhåller erforderligt antal måltider även med lagad mat.
Socialstyrelsen fastställer det antal platser per avdelning för vilket driftbidrag skall utgå med hänsyn till barnstugans lokalutrymmen samt barnens ålder. Driftbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.
Någon efterbesiktning för att kontrollera att socialstyrelsens krav och rekommendationer följts, förekommer inte.
13.5.3 Utredningens förslag
Det pedagogiska program, som föreslås för förskolan, underlättas som framgått av en ny typ av förskola, både vad beträffar byggnader och tomter. Den funktionsanalys, det lokalprogram och kommunikations- schema, som finns angivna för småbarnsavdelningen och för en varierande syskongrupp samt programmet för uteplaneringen (avsnitt 13.3) föreslås bli utgångspunkt för nya Råd och anvisningar, som skall bli vägledande för en framtida utformning av förskolans miljö. Den försöksverksamhet som nu bedrivs i socialstyrelsens regi ger ytterligare underlag.
Nya Råd och Anvisningar bör snarast utarbetas inom socialstyrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen, planverket, kommunförbundet och andra sakkunniga. I likhet med bostadsstyrelsens God bostad bör nya Råd och Anvisningar redovisa normer i form av krav och rekommendatio- ner för en kommunal bedömning av inlämnade byggnadsärenden.
Som nedan närmare anges bör de mer preciserade krav som ställs och som skall vara knutna till statsbidragen vara begränsade till antalet och gälla avgörande faktorer för miljöns utformning. Socialstyrelsens uppgift bör främst vara att genom utvecklingsarbete och kontinuerlig informa- tion stimulera till en god utformning av förskolans inne- och utemiljö.
Det är väsentligt att den granskning som skall ligga till grund för beviljande av statsbidrag förenklas i förhållande till vad som i dag gäller. Det är därför av betydelse dels vad granskningen skall gälla, dels vilken instans som svarar för granskningen.
Vad som granskas i samband med statsbidragsprövningen bör som ovan
antytts vara någon eller några för förskolans utformning avgörande faktorer och bör ej avse detaljutformningen.
Den instans som skall utföra granskningen bör också kunna följa upp hur planerna realiserats. De bästa möjligheterna till en sådan kontroll och vidare uppföljning — i vilket ligger en viktig aspekt för utvecklingsarbetet » har självfallet den enskilda kommunen.
Utredningen föreslår därför att granskningen i framtiden läggs på den kommunala byggnadsnämnden genom dess föredragande tjänsteman, stadsarkitekten. Den eftergranskning som denne i dag svarar för när det gäller bostadsbyggande, skulle hädanefter också komma att gälla förskolor och även fritidshem.
Fördelarna med en kommunal granskning är stora: man kan få ett enklare och rationellare förfarande. Som ovan nämnts kan en snabbare och bättre efterkontroll komma till stånd.
Huvuduppgifterna för socialstyrelsen och den expertis på NSB vars tid i dag mer eller mindre helt måste åtgå till granskningsärenden blir att i framtiden bedriva utvecklingsarbete och att utarbeta information.
Utredningen föreslår att följande faktorer blir utgångspunkter vid utarbetandet av nya Råd och Anvisningar:
1. De bör på ett konkret och överskådligt sätt visa på anknytningen till avgörande organisatoriska aspekter med utgångspunkt i utredningens förslag till inre organisation för förskolan (kapitel 7). Utredningen avser därvid bl a:
a) barngruppernas och förskolans storlek och sammansättning
b) personalorganisationen
c) det pedagogiska programmet
d) kontakter och samverkan utåt (bostadsområdet och dess fritids- och
lekparksverksamhet, skolan, andra institutioner osv)
2. Det av utredningen redovisade lokalprogrammet (funktions- och kommunikationsschema för byggnaden samt utredningens förslag till program för utemiljön) skall utgöra viktiga utgångspunkter för redovisningen av hur en inom- och utomhusmiljö som utgår från förskolans pedagogiska program bör utformas.
Dessa två punkter utgör preciseringar av det föreslagna pedagogiska programmet, vilket Råd och Anvisningar och kompletteringar av dessa genom kontinuerlig information på ett åskådligt sätt bör anknyta till. Det är betydelsefullt att på ett åskådligt sätt kunna anknyta till det pedago- giska programmet för att skapa förståelse och kunskap hos arkitekter och byggare för den grundläggande problematiken. (Se främst kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan samt kapitlen 4—5 Arbetssät- tet i förskolan.)
3. Nya Råd och Anvisningar skall även ange de krav som skall uppfyllas för erhållande av statsbidrag för nya förskolor. Utredningen föreslår att dessa begränsas vad gäller byggnad och utemiljön till att endast avse minimiytor och rekommenderar att dessa
anges per plats. (Se vidare kapitel 20 Kommunernas planering för ut- byggnad av förskolan samt bilaga 20.5 .) a) För heltidsförskolans byggnad föreslår utredningen en minimiyta på 121112 per plats. b)För heltidsförskolans tomt föreslår utredningen en minimiyta på 50 1112 per plats.
c) För deltidsförskolans byggnad föreslås en minimiyta på 5 rn2 per plats (2 barn).
d) För deltidsförskolans egen utemiljö föreslås 5 rn2 per plats (2 barn)
som minimiyta. Vad som nämnts under punkterna 1 och 2 blir således viktiga utgångspunkter för utarbetandet av framtida rekommendationer. De är också viktiga som utgångspunkter för utarbetandet av en kontinuerlig information inom socialstyrelsen samt för utvecklingsarbete på central och lokal nivå.
Utredningen har funnit att utemiljön i dag i Råd och Anvisningar ochi verkligheten inte förts upp till samma angelägenhetsnivå som byggnadens utformning. När det gäller nya byggnader har genomgående en relativt tillfredsställande standard uppnåtts. Det har tidigare (avsnitt 13.3.2) anförts skäl som talar för en höjning av tomtytan. De motiv som ligger bakom gäller främst att ge förskolan de nödvändiga möjligheterna att integrera sin verksamhet med bostadsområdets fritids- och lekaktiviteter. Det är därför viktigt att detta klargörs i Råd och Anvisningar.
Att beakta utemiljön blir av betydelse inte enbart vid normering och granskning. Synsättet bör också beaktas vid fastställande av statliga anordnings- och driftbidrag.
Kostnaderna för en utökad tomtyta — utöver den minimiyta som utredningen föreslår — synes i jämförelse med andra kommunala investeringar och kostnader ofta kunna bli relativt obetydliga. Som exempel kan nämnas kostnaderna för förskolor i stadsdelen Bredäng i Stockholm. Dessa har blivit föremål för en utredning av Stockholms stadsbyggnadskontor.'
Barnstugorna svarar för endast 0,5 % av områdets totala kostnader. Det visar sig vid en jämförelse att barnstugoma i Bredäng svarar för hela 16 % av driftkostnaderna, grundskolan tar 76 %, medan bostäderna endast svarar för 2 % (Se kapitel 22 Kostnadssynpunkter).
En alltför kortsiktig sparsamhet när det gäller yta i och utformning av förskolans byggnader och utemiljö kan få negativa konsekvenser för drif- ten. En snävt tilltagen tomt, för hårt rationaliserade lokaler är oftast na- got som inte kan rättas till i efterhand. En väl fungerande ute— och inne- miljö utgör en viktig grundval för verksamheten i förskolan.
* Meddelande nr 39 "Investeringar Och driftkostnader i Bredäng" Utrednings- byrån vid Stockholms stadsbyggnadskontor.
Bilaga 1311 Funktionsanalys och lokalplanering
Funktionsanalys och lokalplanering. småbarnsgrupp 4 + 4 = 8 barn 1/2—2 1/2 är.
Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning
1. Ankomst och hemfärd
2. Av— och påklädning (12 barn)
4 barn 1/2—ca ] år 3a. Kroppshygien
3b. Måltider
3c. Lek, aktivitet och vila i bädden
3d. Lek och aktivitet på golvet
8 barn ca 1—2 1/3 är 4a. Kroppsliygien
4b. Lek och aktivitet med grundmaterial
Förvara barnvagnar Förvara vagnspåsar
Klä av och på barn Hänga upp kläder Förvara kläder och skor Torka kläder Barn börjar klä av sig själva
Skötas: Kläs av och på. tvättas, bytas på
Matas Börja äta själv Värma barnmat. laga välling
Sprattla
Titta på och gripa efter mobiler Manipulcra föremål Lyssna till ljud och musik Sova Sitta uppe i bädden Resa sig i bädden Förvara leksaker
Ligga på mage och rygg Rulla över i annat läge Söka nå och gripa föremål Sitta upp Kava och hasa omkring Krypa. resa sig Gå med och utan stöd
Tvätta sig Torka sig Kamma sig Borsta tänderna Dricka Uttömning Förvara toalettartiklar
Plaska i vatten Ösa, hälla, spruta vatten Leka med föremål i vatten Löddra, använda färg i vatten Gräva, ösa, hälla och forma sand Gegga och kladda med lera
Ta upp och ta ur barn i barnvagnar
Förvara tilläggsmaterial. sand och lera
Djup hylla ovanför uppställnings- platserna
Kappliylla med krokar i barnhöjd för ca 8 barn Perforerad hylla för ytterskor
Anordningnr för namnskylt Kapphängarc för vuxna
Förvaringsutrymme för skötatti- raljer
Avfallspåsar
Kokskåp
Pottliylla för ca 6 pottor Skåp för toalettartiklar
Skåp, hyllor
Rumsbeteckning
Kommentar
Barnvagnsgarage ( 12 vagnsplatser)
Kapprum
Lekrum
Våtrum
Våtrum
Bred ytterdörr med entréramp Vagnarna skall ej behöva place- ras bakom eller ovanför varand- ra
Skåpinredning i vuxcnhöjd för ca 6 barn
Slutet utrymme med dörr
Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning
5. Måltider
5b. Lek med lekmaterial
5c. Stor rörelselek
6. Sömn och vila
Gemensamt för båda grupperna 7. Avkoppling
8. Personal
9. Förvaring
Börja ”duka” Börja servera sig själv Äta Börja "duka av” Delta i bortplockning Göra rent
Använda plockmaterial, klossar, bultbräden, träda pärlor etc Använda mindre, byggbart material Klossar Funktionslek med papper, färg, kritor Fingermålning Enkel, fiktiv lek Använda böcker och bildmaterial Använda material för ljudproduktion Hämta, förvara, återställa material
Gå, springa, skutta, klättra, gå i liten trappa Klänga och hänga Rutscha, kana Dra saker efter sig Skjuta saker framför sig Bära, kånka Krypa in, under, bakom, upp på Gå ut och in genom dörr
Sova Vila
Isolering vid sjukdom m m Enskilda samtal Avkoppling och samvaro med föräldrar
Förvara lekmaterial Förbrukningsmaterial
Hyllor i BH och VH
Förvaringskåp i BH och VH
Dörr med lågplacerat handtag
8 sovalkover
Flyttbara hyllor
Rumsbeteckning Kommentar
Lekrum 11
Se lekrum ll God kontakt med utemiljön Kapprum
Se lekrum ll
Avkopplingsrum Slutet utrymme med dörr
WC, [ st (se även syskon- grupperna) Omklädning med Wc och dusch
Förråd (se även syskon— grupperna)
M inimiy tor
Förskola med småbarnsgrupp, 4 + 4, 4 + 6, 4 + 8 = 8—12 platser, 1/2—2 1/2 är
Funktion — rum Yta Yta/plats Kommentar
barnvagnsgarage 10—13—16 ca 1,3
kapprum 12—16—20 ca 1,6 Våtrum 10—13—16 ca 1,3 lekrum [ 30 ca 6,6 lekrum 11 24—36—50 avkoppling 6—7—8 ca 0,7 förråd 2—3—4 ca 0,3 l förråd (köks-) l (städ-) l (smutstvätt-) 3—4—5 ca 0,4 kan sammanläggas med ev j (central-) övriga avdelningar i undercentral (2) vid samordning med fler av- soprum l delningar utgår denna yta dag- och arbetsrum 6 0,7—0,5 kan sammanläggas med ev övriga avdelningar , pers —omklädning med 4 0,5 —0,3 wc och dusch
pers —entré
Summa nettoyta 110—135—162 13,7—13,5
Nödvändiga förbindelser
Förskola med småbarnsgrupp, 8—12 platser, 1/2—2 1/2 år.
Funktion — rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse (via dörr, korridor, kpr eller annat neutralt utrymme)
barnvagnsgarage
kapprum
Våtrum lekrum ] lekrum 11 avkoppling förråd
förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt—) (central-)
undercentral soprum
dag- 0 arbetsrum
pers -omklädning med wc och dusch
pers -entré
barnentré, kpr, uteterrass
barnvagnsgarage, Våtrum, lek- rum 1 och II,
lekrum Il, kpr, utelek lekrum Il, kpr. avkoppling lekrum [, kpr, Våtrum, utelek
lekrum I
avkoppling
förråd
förråd kapprum lekrum [ o [I
lekrum 1 o I], pers-entré
lekrum 1 o 11
pers -entré, lekrum I o 11
pers-omkl, lekrum I o !] förråd
Funktionsanalys och lokalplanering i syskongruppen
unktionsanalys och lokalplanering
Syskongruppflo platser Syskongrupp 15 platser
ktivitetsområde Funktioner Fast inredning Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar . Av- och påkläd- Hänga kläder BH kapphylla Kapprum Min 3 m väggyta Kapprum Min 4.5 m vä ning Förvara skor med krokar längd Torka kläder Perforerad hylla Breda ut kläder för ytterskor för organisation Hög hylla med av påklädning fack VH Kapphangare för vuxna . Kroppshygien Tvätta sig Hållare för tvätt- Våtrum Slutet utrymme Våtrum Slutet utrymme (Se även 6. Duscha sig lappar med dörr med dörr ”Grundmare- Torka sig Hållare för hand- 1 wc avskilt 142 wc avskilt rial".) Kamma sig dukar 1 dusch avskild l dusch Borsta tänderna Hållare för mug- Wc 3 m2 sam- Wc 3 m2 sepa- Dricka gar manslaget med rat från Våtrum Uttömning Hållare för tand- personal-wc se— anslutning till Förvara toalett- borstar parat från våt- hemvist artiklar Hållare för toa- rum ianslutning Förvara frotté- lettpapper till hemvist handdukar Hyllor, skåp i VH Torka frotté- Skärmväggar med handdukar dörrar runt toa- lettema .Måltider Duka Hemvist I och II Rummet får ej Hemvist I och II Ev uppdelbart Servera (Se även 13. bindas av aktivi— Rummet får ej 1 Äta "Kök och mat- teter som kollide- bindas av aktivi Dricka rum" ) rar med måltidens teter som kollid Plocka bort Matberedning utsträckningi ti- rar med måltide Göra rent den. utsträckning i ti1' Slutet utrymme den. l med dörr Slutet utrymme. med dörr . Vila och av- Sova Förvaringsutrym- Hemvist I och II Möjlighet att Hemvist ioch Il koppling Vila me för filtar, (Se även ”Av— dämpa buller när (Se även 14.) Avkopplande madrasser, kud- koppling".) barn skall sova. aktiviteter dar Slutet utrymme
. Stor rörelselek Springa, rusa Röra sig till mu-
sik Körlekar: skjuta fram- för sig dra efter sig cykla Klättra, äntra Hoppa, slänga sig Kryp-in—lekar Gå i trappa Ru tscha Vila, avkoppling
Ribbstolar Klättervägg Linor och repste- gar
Lekhall (Se även Hemvist I och II)
med dörr
Takhöjd helst > 3 rn Diskbänk (lab ), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl ), lösa skärmar för rumsbildningar Lekhallen kom— bineras med lab - verkstad, miljö, musik och bibliotek
Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem— vist I och II" )
Kombinerad me laboratorium, verkstad, miljö, bibliotek och musik. Diskbänk, (lab), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl), lösa skärmar för rumsbildningar. ' Takhöjd helst >3 m
Syskongrupp 20 platser Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Kapprum Min. 6 m vägg— Kapprum Miri. 2x4,5 m Kapprum Min 2x6 m vägg- längd vägglängd längd Våtrum Slutet utrymme Våtrum Slutet utrymme Våtrum 2x2 wc avskilt med dörr med dörr 2x1 dusch avskilt 2 wc avskilt, 2x2 wc avskilt, Slutet utrymme 1 dusch 2xl dusch med dörr Wc 3 m2 sepa- Wc 3 ni2 se- rat från Våtrum parat från våt- i anslutning till rum i anslutning hemvist Wc 3 m2 till hemvist separat från våt- rum i anslutning till hemvist 2 avdelningar kan dela på 1 wc ! Hemvist l Rummet får ej Hemvist 1 Rummet får ej Hemvist [ bindas av aktivi- bindas av aktivi- teter som kolli- teter som kolli- derar med målti- derar med målti- dens utsträckning dens utsträckning itiden. i tiden. Slutet utrymme Slutet utrymme med dörr med dörr ; Hemvist ll (Se Möjlighet att Hemvist ll (Se Möjlighet att Hemvist [] i även 8. "Musik" i och 14. "Av- koppling”.)
Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem- vist I och II".)
dämpa buller när barn skall sova. Slutet utrymme med dörr
Lab -verkstad = 16 m2 avskiljbart Miljö-bibl =
14 m2 avskiljbart Takhöjd helst
> 3 m
även 8. "Musik" och 14. "Av— koppling".)
Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem- vist [ och II".)
dämpa buller när barn skall sova. Slutet utrymme med dörr
Takhöjd helst
> 3 m Lab -verkstad = 20 m2 avskiljbart Miljö-bibl =
20 m2 avskiljbart Diskbänk (lab ), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl ), lösa skärmar för rumsbildningar
Lekhall (Se även 3. "Hemvist I" och 4. ”Hem— vist U".)
Takhöjd i lekhall helst > 3 m Lab = 16 m2 Verkstad = 16 ml Bibl = 16 m2 Miljö = 12 in2 Alla avskiljbara
Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser
Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommenta 6. Grundmaterial Experimentera Skåp Se 2. "Våtrum" Se 2. "Våtrum" (Se även 2. och laborera Hyllor "Kroppshy- med: Lådor gien".) sand lera vatten Förvara: sand lera plastbaljor
7. Bildframställ— ning
8. Musik Rytm
9. Lek Rollek
redskap m m
Bildframställning: Målning vid bord. på golv, mot väg, mot staffli. Collage. klippning. rivning, klistring, modellering i plastiska material. Träslöjd (vid bord) och på golv. Ytbehandling med färg.
Torkning av mål- ningar. lersaker m m. Producera littera- tur, bildserier etc. Förvara olika ma- terial.
Produce ra ljud med instrument och på annat sätt. Sköta band- och skivspelare Lyssna Avslappning. koncentration inspiration Röra sig fritt till musik Improvisera
Byggande. Hop- fogning av stör- re och mindre material på golv. Byggande med klossar Bygga upp mil- jöer, bl a hem- och yrkesmiljöer. Använda varierat basmaterial som kan "bli allt". Förvara förbruk- ningsmaterial (skynken, kar— tonger. embal- lage-material etc). Förvara diverse tilläggsmaterial.
Hyllor och skåp för verktyg och material. Låsbart skåp för farliga vätskor.
Diverse upphäng- ningsanordningar för musikinstru— ment Förvaringsskåp
Förvaringsskåp Lådor Hyllor
Verkstad (Se 5. "Lekhall" )
Lek hall
Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)
Verkstad (Se 5. "Lekhall". 3. och 4. "Hemvist [ och II".)
Lekhall
Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)
Syskongrupp 20 platser
Rum sbeteckning Kommentar
Syskongrupp 30 platser
Rumsbeteckning Kommentar
Syskongrupp 40 platser
Rumsbeteckning Kommentar
Se 2. "Våtrum"
Lab -verkstad = 16 m2 avskiljbart från lekhallen
Verkstad (Se 5. "Lekhall". 3. och 4. "Hemvist ] och II".) God kommunika- tion med utemil— jön
Musikrum
Miljörum (Se 5. Miljö-bibl = "Lekhall". 3. 14 m2 avskiljbart och 4. "Hemvist från lekhallen I och II".)
Se 2. "Våtrum"
Verkstad (Se 5. "Lekhall".)
Musikrum
Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist ] och II”.)
Lab -verkstad = 20 m2 avskiljbart från lekhallen God kommunika- tion med utemil- jön
Slutet utrymme med dörr
Miljö-bib] = 20 m2 avskiljbart från lekhallen
Se 2. "Våtrum"
Verkstad (Se 5. "Lekhall", 3. "Hemvist I" och 4. "Hemvist II".)
Musikrum
Miljörum (Se 5. "Lekhall”, 3. och 4. "Hemvist I och II".)
Verkstad = 16 m2 avskiljbart från lekhallen Arbetsbänk God kommunika- tion med utemil— jön
Slutet utrymme med dörr
Avskiljbart från lekh allen
Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser
Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning
Rumsbeteckning Kommentar Rum sbeteckning
Kommentar
10. Litteratur och andra media (Se även 11. "Klassifika- tion")
11. Klassifikation
12. Laboratorium
Använda littera- tur: bläddra titta berätta och hög- läsa sittande el— ler liggande på golv, stående eller sittande vid bord. Foga ihop bok- stäver till ord. Förvara: bilderböcker uppslagsböcker vuxenlitteratur tidningar tidskrifter bildmaterial
Hämta, förvara, återställa mate- rial.
Breda ut mate- rial för överblick. Använda material individuellt eller igrupp. Använda sor- terings- och till- hörighetsmate- rial.
Lägga inpassnings- spel, pussel. Använda mindre, byggbart material m m
Demonstrera, ex- perimentera, väga, mäta, plantera, sköta akvarium, sköta terrarium Ta hand om små- djur Förvara material, instrument för mätning, väg- ning, undersök- ning och experi— ment o d djurfoder, jord rn m
Låga snedställda bokhyllor Böckerna skall vara synliga fram- ifrån. Bokhyllor i BH + VH Tidskriftshylla i VH Hyllor Lådor Förvaringsskåp
Hyllor, lätt över- blickbara
Arbetsbänkar, h = 70 cm
Hyllor Förvaringsskåp Diskbänk
Bibliotek (Se 5. ”Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II" )
Bibliotek (Se 5. ”Lekhall", och 10. ”Bibliotek”, 3. och 4. "Hem- vist I och II” )
Laboratorium (Se 5 . "Lekhall” )
Bibliotek (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)
Bibliotek (Se 5. "Lekhall" och 10. "Bibliotek”, 3. och 4. ”Hem- vist I och II".)
Laboratorium (Se 5. "Lekhall”.)
Syskongrupp 20 platser Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser
Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar
Bibliotek (Se 5. Miljö-bib! = Bibliotek (Se 5. Miljö—bibl = Bibliotek (Se 5. Avskiljbart från "Lekhall", 3. 14 m2 avskiljbart ”Lekhall", 3. 20 m2 avskiljbart "Lekhall", 3. lekhallen och 4. "Hemvist från lekhallen och 4. ”Hemvist från lekhallen och 4. "Hemvist I och II" ) I och II".) I och II”.)
Bibliotek (Se 5. Miljö-bib] = Bibliotek (Se 5. Miljö-bibl. = Bibliotek (Se 5. Avskiljbart från ”Lekhall" och 14 m2 avskiljbart "Lekhall" och 20 m2 avskiljhart "Lekhall", och lekhallen 10. "Bibliotek". från lekhallen 10. "Bibliotek", från lekhallen 10. "Bibliotek",
3. och 4. "Hem- 3. och 4. "I-Iem- 3. och 4. "Hem- vist I och II".) vist I och II".) vist I och II”.)
' Laboratorium (Se Lab -verkstad = Laboratorium (Se Lab —verkstad = Laboratorium (Se Avskiljbart från 5. "Lekhall".) 16 m2 avskiljbart 5. "Lekhall".) 20 m2 avskiljbart 5. ”Lekhall".) lekhallen
| i från lekhallen från lekhallen ! 1
Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser
Aktivitetsom råde Funktioner Fast inredning
Rumsbeteckning
Kommentar
Rumsbeteckning
Kommentar
13. Matberedning
14. Avkoppling
15. Terapi
16. Föräldrasam— verkan
17. Särskilda per- sonalaktivite- ter
18. Förvaring
Delta i de vuxnas arbete
Planera inköp
Ta emot varor Sortera varor för förvaring Förbereda målti- der Tillreda måltider Duka, servera, du- ka av, diska för hand
Vila enskilt Isolera vid sjuk— dom, olycksfall
Undersökningar av enklare slag Lägga enkla för- band
Dela ut medicin Förvara hälsokort Speciell träning i samband med handikapp
Enskilda sam tal Samvaro, avkopp- ling
Enstaka måltider Konferenser Studiearbete Förberedelsearbe— te Föra och förvara löpande anteck- ningar Enskilda samtal Vila, avkoppling Av— och påkläd— ning m m Hygien
Förbrukningsar- tiklar, lekmate- rial Lekmaterial Förbrukningsar- tiklar bord, sto- lar m m Matvaror Städmaterial, städvagn Smutstvätt
Uteleksaker
Sopor
Hyllor
Hyllor Hyllor
Hyllor Hyllor, krok ar
Kök
Avkopplingsrum
Terapirum (Se 14. "Avkopp- ling".)
Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp— ling", 15. "Tera- pi't)
Dagrum Arbetsrum
Omklädningsrum med wc och dusch
Hemvistförråd
Förråd: köks- städ- smutstvätt- central- sop-
Uteförråd
Slutet utrymme med dörr Matfunktionen lagd till hemvist och lekhallen
Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med terapi
Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med avkoppling
Sammanslaget med terapi
Slutet utrymme med dörr
Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med hemvist wc
Sammanslaget med lekhalls- förråd
Kök
Avkopplingsrum
Terapirum (Se 14. "Avkopp- ling".)
Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling", 15. "Tera— vi".)
Dagrum Arbetsrum
Omklädningsrum med wc och dusch
Hemvistförråd
Lek hallsförråd (mtrl, stol-)
Förråd: köks- städ- smutstvått- central- sop-
Uteförrad
Slutet utrym med dörr Matfunktiom lagd till hem och lekhall
Sammanslag med terapi
Sammanslage med avkoppl Slutet utrym med dörr
Sammanslage med terapi | i !
Slutet utrymn med dörr God förbinde med utemiljö
Slutet utrymn med dörr
rSyskongrupp 20 platser
Avkopplingsrum
Terapirum (Se 14. "Avkopp— ling")
Avkopplingsrum (Se 14, "Avkopp— ling", 15. "Tera- Pi")
Dagrum Arbetsrum
Omklädningsrum med wc och dusch
Hemvistförråd
Lekhallsförråd (mtrl, stol-)
Förråd: köks— städ- smutstvitt- central- sop-
Uteförråd
med dörr Matfunktionen lagd till hemvist och lekhall
Ev sammanslaget med terapi
Ev sammanslaget med avkopp- lingsrum Slutet utrymme med dörr
Ev sammanslaget med terapi
Slutet utrymme med dörr
Slutet utrymme med dörr
Avkopplingsrum
Terapirum
Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling" .)
Dagrum Arbetsrum
Omklädningsrum med wc och dusch
Hemvistförråd
Lekhallsförråd (mtrl, stol-)
F örråd: köks- städ- smutstvätt- central- sop-
Uteförråd
me med dörr Lekkök och mat- rum 15 m2
Kök 12 m2
Slutet utrymme med dörr
Avkopplingsrum för två avdel- ningar kan föras samman
Slutet utrymme med dörr
Slutet utrymme med dörr
Avkopplingsrum
Terapirum
Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling".)
Dagrum Arbetsrum
Omklädningsrum med wc och dusch
Hemvistförråd
Lekhallsförråd (mtrl, stol-)
Förråd: köks- städ- smutstvått- central- sop-
Uteförråd
Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser Rumsbetcckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Kök Slutet utrymme Kök och matrum Kök slutet utrym- Kök och matrum Kök slutet utrym-
me med dörr Lekkök och mat- rum 20 m Kök 15 m2
Slutet utrymme med dörr
Slutet utrymme med dörr
Slutet utrymme med dörr
Förskola med 1—2 syskongrupper, 10—40 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar
Per ] syskongrupp. 10—20 platser
kapprum 8 — 16 0,8
Våtrum 8—16 0,8 hemvist I 14—28 1,4 vid 15 platser och fler upp- hemvist 11 (17—34) (1,7) delbart ] 2 rum, ytan kan ökas genom minskning av lekhallen avkoppling 4—8 0,4 vid mindre än 20 pl sam- manslaget med terapi, vid 30 pl och mindre ev sam- manslaget hv-förråd 2—4 0,2 vid mindre än 15 pl ev sammanslaget med lek- hallsförråd R-wc 3—4 0,25—0,1 vid mindre än 15 pl sam—
manslaget med pers —WC, vid 5 pl ev sammanslaget
Per 1—2 syskongrupper, 10—40 platser lekhall med lab 35—140 3,5 vid mer än 15 pl lab —verk— > verkstad (32—128) (3,2) stad och miljö—bib] avskilj- miljö bara, vid mer än 30 pl lab, ! bibl verkstad, miljö 0 bibl av- skiljbara varför sig musik 3—12 0,3 sammanslaget med lekhall vid mindre än 20 pl (ev vid 20 pl ) terapi 3—12 0,3 vid mindre än 20 pl sam-
manslaget med avkoppling (ev vid 30 pl och mindre)
lh-förråd (mtrl-) 1—4 0,1 vid mindre än 15 pl ev (stol-) 1,5—6 0,15 sammanslaget med hemvist-
förråd
uteförråd 1,5 —6 0,15 kök med lekkök 9—35 0,9 vid 20 pl och mindre en-
och matrum bart kök med lekkök, mål—
tider förläggs till lekhall el ] hemvist .
e—förråd (köks-) 1—4 0,1 (städ-) 1,5—6 0,15 (smutstvätt—) 0,5—2 0,05 (central-) 1,5 —6 0,15 undercentral (2—3) (0,2—0,08) beroende av uppvärmnings- system _ soprum l—4 0,1 1 dag- och arbetsrum 6—20 0,5 vid mer än 30 pl uppdelbart ! i 2 rum ] omklädning m wc 3—12 0,3 vid mindre än 15 pl sam- o dusch manslaget med hemvist-wc (ev vid 15 pl ) ( personalentré vid mindre än 15 pl sam- & manslaget med hemvisten- ; tré (ev vid 15 pl ) Summa nettoyta 109—420 lO,9—10,5 lekyta (hemvist, lekhall, 55—220 5,5 lekytan kan omfördelas musik, terapi) mellan hemvist o lekhall,
Nödvändiga förbindelser
Förskola med 1—2 syskongrupper, 10—40 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr , el annat neutralt utrymme)
kapprum
Våtrum
hemvist l
hemvist Il
avkoppling
hv—förråd
R-wc
lekhall med lab verkstad miljö bibl
musik
terapi
lh-förråd (mtrl-)
(stol-) uteförråd
kök med lekkök och matrum
e—förråd ( köks-) (städ—) (smutstvätt-) (central-)
undercentral soprum dag- och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
personalentré
Våtrum
kpr, utelek
hemvist 11 (om uppdelat) lekhall (vid mindre än 15 pl totalt)
hemvist 1 (om uppdelat) hv-för- råd (brits-) kpr, hemvist I el 11 hemvist el lekhall (vid mindre än 15 pl totalt)
hemvist Il
lh-förråd, utelek, musik (om skilt från lekhall) terapi (om skilt från avkoppling), matrum _lekkök (vid 30 pl 0 fler) hemvist 1 (vid mindre än 15 pl )
lekhall (om skilt från lekhall)
lekhall (om skilt från avkoppling)
lekhall
utelek lekhall (vid 30 pl 0 fler)
R-wc, lekhall (vid 15 pl () mindre/syskongrupp)
hv-förråd, lekhall
hemvist I kpr
dagrum, pers-entré, pers-om- kläd, e-förråd, kök (vid mind— re än 30 pl ), kapprum (vid 15 pl om mindre/syskongrupp)
e-förråd, pers -entré, lekhall (vid mindre än 30 pl ) pers -entré, kök, lekhall
lekhall pers -entré, lekhall
pers -omkl, e-förråd, kök, lek- hall
Förskola med en syskongrupp, 10 platser, 2 1/2—7 1/2 år
Funktion _ rum
kapprum Våtrum
hemvist I hemvist Il
avkoppling hv-förråd
R-wo
lekhall med lab verkstad miljö bibl
musik
terapi
lh-förråd (mtrl-) (stol-) uteförråd
kök med lekkök
e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)
undercentral
soprum
dag- och arbetsrum omklädning med wc och dusch
personalen tré
Summa nettoyta lekyta (hemvist, lekhall, musik, terapi)
Yta m2
14 (17)
4(+ 3 = 7) (2)
(3)
35 (+3=38) 32 (+3=35)
(3) (3)
i'5 (+ 2345
109 55
Yta/plats m2
0,8 0,8
1,4 (1,7)
0,4 0,2
0,3
(3,2)
0,3 0,3 0,15 0,1 0,15 0,9
0,1 0,15 0,05 0,15
(0,2)
10,9 5,5
Kommentar
hemvist I och II samman— slaget, ytan kan ökas ge- nom minskning av lekhalls— ytan
sammanslaget med terapi
ev sammanslaget med lek- hallsförråd
sammanslaget med perso— nal-wo
sammanslaget med musik utrustning för lab-verkst miljö, bibl ingår i lekhallen (diskbänk, arbetsbänk, skåp, hyllor, skärmar) sammanslaget med lekhall sammanslaget med avkoppl
sammanslaget med hemvist- förråd
enbart kök med lekkök, måltider förläggs till lekhall eller hemvist
beroende av uppvärmnings- system
sammanslaget med R-wc
sammanslaget med hemvist— entré
lekytan kan omfördelas mellan lekhall och hemvist ex vis som ovan angivits
Nödvändiga förbindelser Förskola med en syskongrupp, 10 platser 2 1/2—7 1/2 är
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Funktion * rum
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)
kapprum (även pers -cntré) Våtrum Våtrum kpr, utelek hemvist [ E lekhall, hv-förråd hemvist ll (brits-) avkoppling lekhall eller hemvist hv-förråd lekhall och hemvist (brits-) R-wc lekhall med lab hemvist, lekhall, lh-förråd, verkstad utelek miljö bibl musik — terapi — lh—förråd (mtrl-) lekhall (stol-) uteförråd utelek
kök med lekkök
e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt—) (central-)
undercentral soprum dag— och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
pcrsonalentré
R-wc, lekhall, kök, pers -omkl, dagrum, ekonomiförråd
kpr kpr, pers -omk1, dagrum,kök, e-förråd
kpr, e-fö rråd, lekhall
kpr, kök, lekhall
kpr kpr, lekhall
(se kpr )
Förskola med en syskongrupp, 15 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum
Yta m2 Yta/ plats m2 Kommentar
kapprum Våtrum
hemvist I % hemvist II
avko ppling hv-förråd R-wc
lekhall med lab verkstad miljö b ibl
musik
terapi lh—förråd (mtrl-) (stol-)
uteförråd kök med lekkök
e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)
undercentral
soprum dag- och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
personalentré
Summa nettoyta
lekyta (hemvist, lekhall, musik, terapi)
12 12
21 (25)
6 (+ 4,5 = 10,5) 3 3
53 (+ 4,5 = 57.5) 48 (+ 4,5 = 52.5)
(4.5) (4,5)
2,5 _. 1,5 i"4
2,5 14
1,5 2,5 2,5 (2)
1,5 7 ,5 4,5
162 83
0,8 0,8
1,4 (1.7)
0,4 0,2 0,2
3,5 (3,2)
10,7 5,5
hemvist ] och II ev sam— manslaget, ytan kan ökas genom minskning av lek- hallsytan
sammanslaget med terapi
ev sammanslaget med per— sonal-wc
sammanslaget med musik utrustning för lab —verkst, miljö, bibl ingår (disbänk. arbetsbänk, skåp, hyllor, lösa skärmar) ingår i lekhall ingår i avkoppling
enbart kök med lekkök måltider förläggs till lekhall eller hemvist
beroende av uppvärmnings- system
ev sammanslaget med R-wc
ev sammanslaget med hem- vistentré
lekytan kan omfördelas mellan lekhall och hemvist ex vis som ovan angivits
Förskola med en syskongrupp, 15 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme
kapprum
Våtrum
hemvist [
hemvist ll
avkoppling hv-förråd
R-wc
lekhall med lab verkstad miljö bibl
musik
terapi lh-förråd (mtrl-)
(stol-) uteförråd
kök med lekkök
e—förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)
undercentral soprum dag- och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
personalentré
Våtrum
kpr, utelek hemvist ll
hv-förråd (brits-), hemvist l hemvist eller kpr
hemvist ll
lh-förråd, utelek
lekhall
utelek
R-wo, lekhall
hv-förråd, lekhall
hemvist [ k pr
kpr , kök, pers -entré, pers - omkl, dagrum e-förråd, hem- vist [
lekhall, e-förråd, pers -entré
pers -entré, lekhall, kök
lekhall pers entré, lekhall
pers-omkl, o-förråd, kök, lek- hall
Förskola med en syskongrupp, 20 platser, 2 1/2—7 1/2 år
Funktion — rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar
kapprum 16 0,8 Våtrum 16 0,8 hemvist I uppdelbart i 2 rum (12+16) hemvist II 28 (34) 1'4 (1'7) ytan kan ökas genom minsk- ning av lekhallsytan avkoppling 8(+6)=14 0,4 ev sammanslaget med tera— pi hv—förråd 4 0,2 R-wc 3 0,15
lekhall med lab 70 (64) 3,5 (3,2) lab -verkstad (16 m2) av- verkstad skiljbart, miljö-bibl (14 m2) miljö avskiljbart bibl
musik
terapi (6) 0,3 ingår ev iavkoppling lll-förråd (mtrl-) 3 = 0,15 (stol—) 2 0,1 uteförråd 3 0,15 kök med lekkök 18 0,9 enbart kök med lekkök
(ev uppdelbart), måltider förläggs till hemvist l el lekhall &
e—förråd (köks-) 2 0.1 (Städ-) 3 _9 0,15 (smutstvätt-) [ _ 0,05 (central-) 3 0,15 undercentral (2) 0,1 beroende av uppvärmnings- system * soprum 2 0,1 dag- och arbetsrum 10 0,5 omklädning med wc 6 0,3 I och dusch : personalentré Summa nettoyta 214,5 10,7 lekyta (hemvist, lekhall, 113 5,6 lekytan kan omfördelas musik, terapi) mellan lekhall och hemvist
ex vis som ovan angivits
& Nödvändiga förbindelser
Förskola med en syskongrupp, 20 platser, 2 l/2—7 1/2 är
Funktion _ rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)
kapprum Våtrum hemvist [ hemvist II avkoppling hv-förråd R—wc
lekhall med lab verkstad miljö bibl musik
terapi
lh-förråd (mtrl-) ( sto l-)
uteförråd kök med lekkök
e-förråd (köks-) (städ -) (smutstvätt-) (central-) undercentral soprum dag— och arbetsrum
Omklädning med wc och dusch
personalentré
Våtrum
kpr, utelek hemvist Il
hemvist [, hv förråd, (brits-) kpr, hemvist ! el ll hemvist [[ (brits-)
musik, lh-förråd, utelek, terapi (om skilt från avkoppling)
lekhall
lekhall (om skilt från avkopp— ling)
lekhall
utelek
R-wc
lekhall, hv-förråd
hemvist [ kpr
kök, pers-entré, hemvist ], dag- rum, e-förråd. pers-omkl.
lekhall, e-förråd, pers -entré
pers -entré, lekhall, kök
lekhall pers entré, lekhall
pers omkl, kök, lekhall, e— förråd
Minimiyror
Förskola med två syskongrupper, 30 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar
2xl2 0,8
kapprum
Våtrum 2x12 0,8 hemvist [ hemvist I och 11 ev sam- hemvist 11 & 2,01 (25) 1'4 (1'7) manslagna, ytan kan ökas genom minskning av lek- hallsytan avkoppling 2x7(+3,5) 0,45 ev sammanslaget med te- rapi hv-förråd 2x3 0,2 R-u'c 3 (+1,5) 1 ev kan 2 grupper dela (0,15) hemvist-wc lekhall med lab 105 (96) 3,5 (3,2) lab-verkstad (20 m2) av— verkstad skiljbart, miljö-bibl (20 m2) miljö avskiljbart bibl
9
musik
terapi (7) 0,23 ingår ev iavkopplingsrum- men lh-förråd (mtrl-) 4,5 __7 5 0,15 5 (stol-) 3 " ' 0,1 3 uteförråd 4,5 0,15 kök med lekkök 27 0,9 lekkök + matrum 15 m2, kök 12 m2 , e-förråd (köks-) 3 0,1 * (städ-) 4,5 _13 5 0,15 (smutstvätt-) 1,5 _ ' 0,05 (central-) 4,5 0,15 undercentral (3) (0,1) beroende av uppvärmnings- system soprum 3 0,1 dag- och arbetsrum 15 0,5 ev uppdelbart, 9+6 i omklädning med we 9 0,3 1 och dusch i pcrsonalentré " Summa nettoyta 317,5 10,5 (316) lekyta (hemvist, lekhall, 163 5,4 lekytan kan omfördelas musik,terapi) mellan lekhall och hemvist
ex vis som ovan angivits
Nödvändiga förbindelser
Förskola med två syskongrupper, 30 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion _ rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)
kapprum Våtrum hemvist [ hemvist ll avkoppling hv-förråd R-wc
lekhall med lab verkstad miljö b ibl musik
terapi
lh-förråd (mtrl -) (stol—)
uteförråd
kök med lekkök
och matrum e-förråd (köks-) (städ-)
(smutstvått-) (central-) undercentral soprum dag- och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
personalentré
Våtrum
kpr, utelek
hemvist II
hemvist 1, hv-förråd (brits-) hemvist el kpr
hemvist [[ (brits-)
matrum—lekkök, musik, lh- förråd, utelek, terapi (om skilt från avkoppling)
lekhall
lekhall (om skilt från avkopp— ling) lekhall
utelek lekhall
R-wc, lekhall
hv-förråd, lekhall
hemvist I kpr
kpr, pers-entré, e-förråd, pers—omkl, dagrum, hemvist 1
pers entré, e-förråd
lekhall, kök, pers entré
lekhall pers-entré, lekhall
pers -omkl, e-förråd, kök, lek- hall
Förskola med två syskongrupper, 40 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar
kapprum 2x16 0,8 Våtrum 2x16 0,8
hemvist [ uppdelbart i 2 rum (12+16) hemvist II & ZXZB (34) 1'4 (1,7) ytan kan ökas genom minsk— ning av lekhallsytan avkoppling 2x8 0,4 hv-förråd 2x4 0,2 R-wc 3(+1,5) 0,07 ev kan 2 grupper dela hem— (0-1) vist-wc lekhall med lab 140 (128) 3,5 (3,2) lab (16 m2), verkstad (16 verkstad mz), bibliotek (16 m” ), mil- miljö jö (12 m?) avskiljbara bibl musik 12 0,3 terapi 12 0,3 lh—förråd (mtrl-) (140 0,15 (stol—) 4 0,1 uteförråd 6 0,15 kök med lekkök 36 0,9 lekkök + matrum 20 m2 och matrum kök 16 m2 e-förråd (köks-) 4 0,1 (städ-) 6 =l8 0,15 (smutstvätt-) ? 0,05 ; (central-) 6 0,15 undercentral (3) 0,08 beroende av uppvärmnings- system soprum 4 0,1 dag- och arbetsrum 20 0,5 uppdelbart 12+8 omklädning med wc 12 0,3 och dusch personalentré Summa nettoyta 420 10,5 | lekyta (hemvist, lekhall, 220 5,5 lekytan kan omfördelas i musik, terapi) mellan lekhall och hemvist, ' ex vis som ovan angivits
Nödvändiga förbindelser
Förskola med två syskongrupper, 40 platser, 2 1/2—7 1/2 är
Funktion — rum
Direkt förbindelse med (via dörr enbart)
Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)
kapprum
Våtrum
hemvist [
hemvist ll
avkoppling
hV-förråd
R-wc
lekhall med lab verkstad miljö bibl
musik
terapi lh-förråd (mtrl -)
(stol-) uteförråd
kök med lekkök
och matrum e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-) undercentral soprum dag- och arbetsrum
omklädning med wc och dusch
personalentré
Våtrum
kpr, utelek hemvist I I
hemvist [, hv-förråd, (brits-) kpr, hemvist [ el 11 hemvist II, (brits-)
matrum, lekkök, musik, terapi, lh-förråd, utelek
lekhall lekhall lekhall
utelek lekhall
R—wc
hv-förråd, lekhall
hemvist I kpr
pers -entré, pers -omkl, e—för- råd, dagrum, hemvist 1
pers entré, e-förråd
pers -entré, kök, lekhall
lekhall
pers -entré, lekhall
pers-omkl, e-förråd, kök, lek- hall
Förskolans utbyggnad
14.1 Inledning
Ett av utredningens huvuduppdrag har varit att pröva formerna för och omfattningen av en förskolverksamhet — i heltids— eller deltidsform (lek— skola—daghem) — som kan komma alla barn till del under något eller några år före skolinträdet. Tidpunkten för genomförandet och omfatt- ningen av en sådan reform måste givetvis vägas mot behovet av att bygga ut förskolan för barn även i lägre åldrar, dels för barn med behov av speciell stimulans på grund av fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp, dels för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräld- rar.
Den betoning som utredningsdirektiven ger daghems- och fritidshems- utbyggnaden understryks ytterligare i tilläggsdirektiven av den 21.11 .69, där det uppdras åt utredningen att utforma riktlinjer för utarbetande av kommunala barntillsynsplaner. Därvid framhålls nödvändigheten av att finna lämpliga vägar att skapa garantier för att den fysiska planeringen utformas så att tillfredsställande mark- och lokalutrymmen reserveras.
[ direktiven framhålls Vidare att utredningen skall pröva såväl de kortsiktiga som de mera långsiktiga behoven av personal, lokaler och utrustning. I detta sammanhang understrykes vikten av att bedöma det personalbehov som är nödvändigt för en utvidgning av förskolan till att bli mera allmän, mot det personalbehov som en utbyggnad av bl a övrig barnstugeverksamhet innebär.
i detta kapitel redogörs för vad utredningen kommit fram till i sin prövning utifrån de ovan refererade direktiven. Utredningens utgångs- punkter har därvid varit följande:
1. Genomförande av en allmän förskola år 1975 i första hand för alla barn från det kalenderår de fyller sex år. Det har inte synts realistiskt att till detta år föreslå en tvåårig omfattning av den allmänna förskolan. En omprövning av den allmänna förskolans omfattning bör dock kunna göras efter år 1975.
2. Barn som har särskilda behov av förskola på grund av fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp bör på kortast möjliga sikt erbjudas förskolplats från tidig ålder. En uppsökande verksamhet ikommuner- na bör utbyggas så att alla barn som behöver denna Viktiga stimulans
för sin utveckling kan erbjudas plats i förskolan.
3. En kommunal förskolplanering som redovisar tillgång till och behov av platser i kommunerna synes nödvändig för en utbyggnad av heltidsför- skolan som svarar mot familjernas—barnens behov. Under utbyggnads- skedet bör heltidsförskolan främst kunna ta emot dels barn med särskilda behov, dels barn med förvärvsarbetande och studerande föräldrar. Förslag till sådana anvisningar för den kommunala förskol- planeringen som avses i tilläggsdirektiven redovisas i kap. 20 Kommu- nernas planering för utbyggnad av förskolan.
4. De kommunala förskolplanerna bör visa Vilka markreservationer för förskoländamål som bör göras för full behovstäckning i nya bostads- områden. (Se vidare kap. 20 Kommunernas planering.) Under förskolans utbyggnad är det väsentligt att på ett sådant sätt beakta barnens och deras familjers behov att en avvägning kan göras mellan olika kvalitativa och kvantitativa aspekter som svarar mot de mål som ställts upp. En sådan väsentlig fråga är avvägningen i förskolutbygg- naden mellan heltids- och deltidsförskolan. En annan väsentlig fråga är barngruppernas personalbehov. Genom den satsning på deltidsförskolan som en allmän förskola måste innebära ges alla barn möjlighet att delta i en pedagogiskt upplagd gruppsamvaro, Vilket kan inverka gynnsamt på barnens utgångsläge vid inträdet i skolan. Heltidsformen ger vidgade möjligheter att nå de barn som på grund av olika slag av handikapp är i speciellt behov av stimulans och stöd redan vid mycket tidig ålder. Ett annat Viktigt behov — kvantitativt det största — som tillgodoses genom heltidsförskolan gäller barn med föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar. [ denna awägningsfråga, som också tas upp 1 kap. 20 Kommunernas planering, har utredningen valt att förorda en samtidig utbyggnad av heltidsförskolan och deltidsförskolan, där heltidsförskolan med den större kapacitet som den har att tillgodose skiftande behov hos barnen och deras föräldrar måste utgöra basen. Förskolans inre verksamhet och därmed även bl a deltidsförskolans omfattning i timmar per dag mm bör kontinuerligt ses över och omprövas med utgångspunkt i förskolans mål samt med beaktande av de resurser som krävs. Det är också viktigt att personalbehovet i olika slag av barngrupper inom förskolan kontinuerligt omprövas utifrån målsättningen för försko- lan.
14.2 Platsu tvecklingen fram till år I 971
Antalet platser i heltidsförskola har under de senaste drygt femton åren fyrdubblats. Som framgår av tabell 14.1 började ökningen först vid mitten av 1960-talet. Mellan åren 1955 och 1963 skedde ingen egentlig ökning. Utbyggnaden blev märkbar först från och med år 1966. Nästan hela ökningen under den femtonårsperiod som redovisas i tabellen kan således tillskrivas de senaste fem sex åren. Platsantalet i deltidsförskola vars förändringar redovisas för motsvarande femtonårsperiod i tabell 14.1, har företett en något jämnare utveckling.
Tabell 14.] Antal platser och inskrivna barn vid daghem och lekskolor åren 1955—1970.
Daghem (heltidsförskolor) Lekskolor
" (deltidsförskolor) Antal Antal in- Overin— Ant inskrivna platser skr barn skr % barn
1955 10 000 27 800 1956 " 10 300 30 500 1957 " 10 500 31 900 1958 ” 10 800 33 400 1959 " 10 000 35 100 1960 " 10 300 38 400 | 1961 " 9 900 39 800 i 1962 ” 10 300 43 700 1 1963 30.6 10 300 45 200 1 1964 ” 11 100 49 000 ., 1965 ” 11 900 52 100 '. 1966 ” 13 400 56 400 * 1967 " 16 100 1968 1.4 19 200 21400 12,5 58100 1969 " 25 200 28 700 13,5 62 800 19703 " 29 200 33 500 14,5 71 900
3 Inkluderar 312 barn med heldagsvistelse i gemensam barnstugeavdelning
Källa: För perioden 1955—66: Statistiska meddelanden nr R 1960:23 och R 1967123. För år 1967: Bearbetning av statsbidragsansökningsformulär (socialstyrel- sen), uppgifter om lekskoloma saknas.
För åren 1968—1970: Statistisk bearbetning av årsberättelser avseende barnstuge- verksamheten (SCB och socialstyrelsen för budgetåren 1967/68, 1968/69 och 1969/70).
)
För år 1971 har inte bearbetningen av huvudmännens årsberättelser * hunnit göras. Enligt socialstyrelsens interna anmälningsstatistikl skulle ; den 31 oktober finnas 43 372 anmälda platser vid heltidsförskola ! (motsvarar uppemot 50 000 inskrivna barn) och 45 696 platseri deltids- förskola (motsvarar ca 85 000 inskrivna barn). Erfarenhetsmässigt har i dock denna anmälningsstatistik redovisat större kapacitet än vad som i senare framgår av kommunernas årsberättelser. En försiktig tolkning antyder således att heltidsförskolan Vid 1971 års utgång tog emot ca 40 000 barn och deltidsförskolan ca 80 000.
I dagens läge finns således i förskola plats för ca 120 000 barn av ca 750 000 barn 0—6 år. I heltidsförskolan är fördelningen av platser på förskolbarn i olika åldrar relativt jämn, dock med någon övervikt för barn i åldrarna 5 och 6 år. Enligt beräkningar som gjorts av utredningen på basis av barnstugornas årsberättelser, Vilket material utvisar att ca 40 % är , i dessa åldrar, kan antalet platser i heltidsförskolan för 5— och 6-åringar ! uppskattas till ca 16 000 för är 1971. *
1 Kommuner och andra som igångsätter barnstugor (eller andra bamavårdsanstal- ter) är enligt stadgan för barnavårdsanstalter skyldiga att anmäla detta till socialstyrel- sen. För olika barnavårdsanstalter gäller även att årsberättelse, enligt barnavårdslagen, årligen skall insändas till socialstyrelsen.
Barnen i lekskolan — deltidsförskolan — kan till helt övervägande del antas vara i åldrarna 5 och 6 år. 6-åringarna torde i sin tur dominera starkt bland barnen i lekskola. Vad gäller relationen mellan behov av och tillgång till platser i daghem, respektive deltidsförskola ger dock rikssiff- rorna en inte helt rättvisande bild.
14.3 Platsutveckling och behovstäckning ! o m är 1975 14.3.1 Heltidsförskolans omfattning år 1975
För att få en uppfattning om heltidsförskolan år 1975 är det nödvändigt att söka få en bild av vilka ambitioner kommunerna har för heltidsför- skolans utbyggnad.
Enligt en undersökning som socialstyrelsen utfört åt långtidsutred- ningen (LUSoS -69) skulle vid slutet av år 1975 finnas 79 000 platser i heltidsförskola. Då viss överinskrivning förekommer i dag och även kan tänkas förekomma år 1975 motsvarar detta platsantal mellan 80 000 och 90 000 inskrivna barn. Av socialstyrelsens år 1971 genomförda kommun- enkät framgår att vid mitten av år 1974 skulle finnas ca 75 000 daghemsplatser. Vid oförändrad utbyggnadstakt motsvarar detta vid utgången av år 1975 ca 90 000 platser, dvs kring 100 000 inskrivna barn. Utöver dessa två undersökningar illustreras i figur 14.1 en utveckling som innebär en enkel trendframskrivning.
Man bör erinra sig att det material som både LUSoS —69 och kommunenkäten bygger på i allmänhet ger uttryck för facknämndernas ambitioner, vilka med tanke på rådande besvärliga ekonomiska läge för kommunerna kan tänkas överskatta vad som blir förverkligat. Å andra sidan har efter det att dessa undersökningar gjorts det statliga driftbidra- get höjts två gånger (efter LUSoS -69) respektive en gång (efter kommunenkäten).
Utredningen har mot denna bakgrund antagit att heltidsförskolan år
Antal inskrivna barn i heltidsförskolan
100 000— / Kommunenkät / / ,Lusös // /,/ // /' ////,// Trendframskrivning //// _" i" ],].x/ 50 000 ,! 10 000 +.. . . . 1960 1965 1970 1975 År
Figur 14.] Beräknad platsutveckling för heltidsförskolan to m år 1975 enligt tre alternativ.
Antal barn i daghem vid Alt antaganden om Genomsnittlig årlig ut- slutet av år 1970 antal barn i heltidsför- byggnad uttryckt i an- (uppskattat värde) skola vid slutet av år tal barn under perioden 1975 1971—1975
70 000 6 800 36 000 90 000 10 800 110 000 14 800
1975 har en omfattning enligt tre alternativ, vilka tillsammans med den årliga utbyggnad som torde krävas visas i tabell 14.2.
Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga årliga utbyggnaden under perioden 1966—1970 utgjorde ca 4 500 barn. År 1971 tillkom dock enligt socialstyrelsens anmälningsstatistik uppemot 9 000 nya plat- ser i heltidsförskola. Det är viktigt att beakta att behovet av deltidsför- skola för att kunna förverkliga en allmän förskola — i första hand för alla 6-åringar till år 1975 — påverkas av den storlek utbyggnaden av heltidsförskolan får.
Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av daghem och fritidshem samt LO har rekommenderat en utbyggnad som år 1975 möjliggör heltidsvistelse för hälften av de barn vilkas mödrar förvärvsar- betar minst halvtid. För att nå ett sådant mål skulle kommunerna behöva bygga ut verksamheten till att omfatta ca 140 000 barn.
Detta innebär att den årliga genomsnittliga utbyggnaden, uttryckt i antal barn, behöver bli drygt 20 000. En utbyggnad i den storleksord- ningen bedömer utredningen bl a mot bakgrund av den redovisning av tillgång och behov som ges i det följande som osannolik.
14.3.2 Heltidsförskolans behovstäckning
Utvecklingen av platsantalet blir intressant först då man gör en bedöm- ning av hur stort behovet är av vistelse i heltidsförskola.
En viktig behovsgrupp är barn med särskilda behov (se kapitel 16). I brist på uppgifter som kan ge underlag för en välunderbyggd bedömning av storleken på denna grupp har utredningen vid behovsbe- räkningen valt att exemplifiera med att vart tjugonde barn i åldern 1/2—6 år har behov av vistelse i daghem p ga fysiska, psykiska, sociala m fl handikapp. (Se även kapitel 20, avsnitt 20.2.3.) För hela riket skulle den- na grupp i dagens läge omfatta 40 000 barn, vilket antal således närmast får ses som ett exempel och en markering av behovsgruppen. Efter hand som erfarenheter utvinns av den försöksverksamhet med bl a intensifierad uppsökande verksamhet, som initierats av barnstugeutredningen, kan bättre underlag erhållas för att bedöma den verkliga storleken på denna behovsgrupp.
En till antalet dominerande behovsgrupp, som närmare behandlas i kapitel 20, utgör barn 0—6 är vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid Storleken på denna grupp kan beräknas med hjälp av uppgifterna i tabel- lerna 14.3 och 14.4.
Tabell 14.3 Antal barn 0—6 år efter moderns förvärvssituation åren 1970 och 1971 (AKU Årsmedeltal tabell 6).
Moderns sysselsättnings— 1970 1971 status 1 arbetskraften 385 500 399 700 minst halvtid 215 200 217 000 högst halvtid 89 100 83 100 frånvarande 72 100 86 600 arbetslös 9 000 13 000 Ej i arb kraften 445 100 427 700 Summa 830 600 827 400
För att kunna beräkna antalet barn 0—6 år, vilkas mödrar förvärvsarbe- tar minst halvtid, måste till dem som i tabell 14.3 redovisas som förvärvsarbetande minst halvtid föras de som är tillfälligt frånvarande eller arbetslösa. Detta görs genom multiplikation med 1,2 av antalet närvarande. Resultatet visas i tabell 14.4, som dessutom innehåller en prognos för år 1975. Andelen barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid antas år 1975 vara 35 %.
Andelen barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid har ökat mycket markant under senare delen av 1960-talet fram t 0 m 1970. Under konjunktursvackan 1971 har som synes i tabell 14.4 andelen inte sjunkit. Dessutom kan de senaste årens utbyggnad av barntillsynen inverka på utvecklingen av mödrarnas förvärvsintensitet fram till 1975. Vid en bedömning av behovstäckningen år 1975 anser utredningen mot bakgrund härav rimligt att räkna med minst 35 % förvärvsfrekvens. Långtidsutredningens prognos som innebär en förvärvsfrekvens under 35 % torde vara i underkant. (Se även kapitel 20.)
Vidare föreligger behov bland barn med ensamstående fäder. Deras antal är fn svårt att få uppgift om, men vid en exemplifierande behovstäckningsberäkning antar utredningen med ledning av Vissa spridda uppgifter (se kap. 20 Kommunernas planering) att denna grupp barn kan beräknas utgöra en halv procent av alla barn 0—6 år, sedan barn yngre än ett halvt år och barn med särskilda behov frånräknats och att i samtliga fall fadern förvärvsarbetar eller studerar minst halvtid. Antalet barn till ensamstående fäder skulle alltså vara i storleksordningen 5 000.
För barn med mödrar som studerar kan också behov föreligga av
Tabell 14.4
1970 1971 1975 Barn 0—6 år, vilkas mödrar förvärvsar- betar minst halvtid 258 250 260 500 283 100 (härlett) Summa barn 0—6 år 830 600 827 400 808 800 (prognosa) Relativ frekvens % 31,1 31,5 35 (antagande)
& SM Be 1971:6 s10.
vistelse på daghem. Även denna grupp är svår att kvantifiera, men vissa utredningsresultat tyder på att de utgör två procent av samtliga bam. Vid en preliminär behovstäckningsberäkning antar utredningen att denna grupp omfattar 15 000 barn.
Behov av daghemsplats föreligger enligt utredningen för 75 —90 % av de barn i åldern 1/2—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid/stu- derar eller vilkas fader är ensamstående. För de övriga 10—25 % antas andra lösningar vara att föredra. (Jfr kapitel 20, avsnitt 20.4.3.)
I tabell 14.5 görs ett försök att exemplifiera den totala behovsgruppen och relatera den till tillgången på heltidsplatser. Härvid bör noteras att andelen barn med moder som förvärvsarbetar minst halvtid är något större bland barnen 1/2—6 år än bland hela förskolgruppen. Detta sammanhänger med att förvärvsfrekvensen är avgjort lägre bland mödrar med spädbarn än vad gäller för hela gruppen och just de yngsta barnen
Tabell 14.5 Beräknad behovstäckning olika år. Hela riket.
1970 1971 1975
1. Antal barn 0—6 år 830 600 827 400 808 800 2. Antal barn 1/2— 6 år 771600 768 700 751400 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 38 500 38 500 37 500 4. (2) — (3) 733100 730 200 713 900
5. Andel barn 0—6 år med moder som förvärvsar- betar minst halvtid 0,311 0,315 0,35 6. Andel barn 1/2— 6 år med moder som förvärvsar- betar minst halvtid 1,05 x (5) 0,327 0,331 0,368 7. Antal barn 1/2— 6 år med moder som arbetar minst halv- tid (6) x (4) 240 000 242 000 263 000 8. Antal barn 1/2— 6 år med moder som studerar 0,02 x (4) 14 500 14 500 14 500 9. Antal barn 1/2— 6 år med ensam- stående fäder 0,005 x (4) 3 500 3 500 3 500 10. 0,8x[(7)+(8)+(9)] 206 500 208 000 225 000 1 1 . Behovsgruppen (3) + (10) 245 000 246 500 262 500 12. Barn iheltidsförskola 35 000 40 000 70 000 90 000 110 000 13. Beho vstäcknings— procent (12)/(11) X 100 14 16 27 34 42
(under 6 mån) finns mycket sällan i daghem. I statistiska källor brukar andelen barn med mödrar som förvärvsarbetar minst halvtid avse ålders- gruppen 0—6 år. Denna procentandel bör multipliceras med 1,05 för att avse gruppen 1/2—6 år.
Barn med särskilda behov har i tabell 14.5 (rad 3) beräknats utgöra 5 % av barn 1/2—6 år, vilket får ses som en rent schablonmässig uppskatt- ning. En annan beräkningsmetod redovisas i kapitel 20.
Från att idag ha en behovstäckning på omkring 15 % kommer är 1975 mellan ca 25 % och 40 % att ha täckts beroende på vilken utbyggnadstakt som förverkligas inom ramen för de gjorda antagandena. Spridningen av heltidsplatserna över landet är som känt mycket ojämn. Utredningen har gjort översikter för kommunblocken. där det visar sig att 103 av landets 270 kommunblock i april 1970 saknade heltidsförskola. Emellertid bor en relativt liten del av landets förskolbarn i de 103 kommunblocken. Stockholm hade vid detta tillfälle med knapp marginal platsi heltidsför- skola för 50 % av de barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid. Om för Stockholms del görs en behovstäckningsundersökning analog med den som visas i tabell 14.5 för hela riket erhålles resultat enligt tabell 14.6. Därvid bör dock observeras att Värdena för antalet barn med särskilda behov, barn med studerande mödrar samt barn med ensamstående fäder endast är grova exemplifieringar.
År 1975 kommer alltså i Stockholm behovet att till 90 % vara täckt. ([ Stockholms daghemsplan talas om full behovstäckning, något som beror på en annorlunda definition av behovet.) Stockholm, som år 1975 kan beräknas ha ca 15 % av landets alla daghem, har då en behovstäckning
Tabell [4.6 Beräknad behovstäckning 1971 och 1974, Stockholm.
1971 1974
1. Antal barn 0—6 år ca 47 000 42 400 2. Antal barn 1/2—6 år 43 650 39 400 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 2 200 2 000 4. (2) — (3) 41450 37 400 5. Andel barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 0,36 0,39
6. Andel bam 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 1,05 x (5) 0,38 0,41 7. Antal barn 1/2—6 år, med moder
som förvärvsarbetar minst halvtid (6) X (4) 15 750 15 350 8. Antal barn 1/2—6 år med moder
som studerar 0,02 x (4) 800 750 9. Antal barn 1/2—6 år med ensam-
stående fäder 0,005 x (4) 200 200 10. 0,8[(7)+(8)+(9)] 13 400 13 050 1 1. Behovsgruppen
(3) + (10) 15 600 15 050 12. Barn iheltidsförskola 9 500 13 500 13. Behovstäckningsprocent
(12)/(11)x100 61 89 SOU 1972:27 241
som vida överstiger genomsnittet för landet. Detta ger en antydan om de regionala ojämnheterna.
Det måste med skärpa betonas att beräkningar av det slag som genomförts i detta avsnitt är mycket känsliga för Vilka antaganden som görs om förvärvsfrekvensen.
14.3.3 Deltidsförskolans omfattning år 1975
Den i avsnitt 14.3.1 nämnda undersökningen LUSoS -69 innehåller uppgifter om att deltidsförskolan år 1975 skulle omfatta 130 000 barn. Hur den sålunda beräknade omfattningen ter sig tillsammans med den utveckling som skett fram till och med 1971 illustreras i figur 14.2.
Som framgår av diagrammet (figur 14.2) är en utveckling enligt LUSoS-69 i stort sett identisk med en enkel trendframskrivning.
Vid utgången av år 1970 omfattade förskolan ca 60 % av alla 6-åringar. AV ca 120 000 6—åringar återfanns uppskattningsvis ca 65 000 i deltids- och ca 8000 i heltidsförskola. De regionala variationerna är dock betydande. En summering av bristen i samtliga kommunblock som gjorts i utredningens bearbetning av årsberättelserna för budgetåret 1968/69 visar att i april 1969 40 000 6-åringar inte kunde få plats i deltidsför- skola. Liksom i fråga om daghemmen var de regionala variationerna betydande. Av de 270 kommunblocken hade 62 — med sammanlagt ca 8 200 6-åringar — inga förskolplatser över huvud taget. Ytterligare 104 kommunblock med ca 35 500 6—åringar kunde erbjuda plats i förskola till mindre än hälften av dessa.
Antalet sexåringar beräknas år 1975 vara 110000. Av förskolans heltidsbarn (70 000, 90 000 alternativt 110 000, jfr avsnitt 14.3.1) antas 20% vara 6-åringar, dvs 14000, 18000 alternativt 22000. Antalet 6-åringar aktuella för deltidsförskolan skulle alltså vara 96 000, 92 000 alternativt 88 000. Detta börjämföras med de ca 65 000 6-åringar som år 1970 fanns i lekskola. Kravet på allmän förskola innebär alltså en
130 000 - , 120 000 — / 110 000 — x
100 000 _ ' 90 000 _ / 80 000 — 70 000— 60 000— 50 000 — 40 000 — 30 000 — 20 000 - 10 000 —
r r |
19%T '1965 '1970 1975 Är
Figur 14.2 Beräknad platsutveckling för deltidsförskolan t o m är 1975.
! (
kapacitetsökning räknat från år 1970 på mellan 25 000 och 30 000 barn i deltidsförskolan.
Trots att lekskolan enligt LUSoS -69 skulle omfatta 130 000 barn är 1975, även utan krav på allmän ettårig förskola, skulle den troligen inte nå alla 6-åringar. Detta beror bla på de regionala ojämnheterna. En bearbetning av materialet antyder att en grupp på 5 OOO—10000 6- åringar som bor i kommuner som har ingen eller föga utbyggd lekskol- verksamhet kanske inte nås av någon form av förskola medan i vissa andra kommuner både 4- och 5-åringar nås av förskola (se karta bil. 7).
Införandet av allmän 6-åringsförskola kan tala för att deltidsförskolans omfattning år 1975 överstiger de 130 000 barn som LUSoS -69 resultera- de 1. Å andra sidan kan det ekonomiskt besvärliga läge som kommunerna fn befinner sig i leda till återhållsamhet. Utredningen väljer därför att betrakta 130000 barn i deltidsförskolan som sannolik år 1975. Detta skulle innebära ett genomsnittligt årligt kapacitetstillskott på ca 10 000 barn av vilka 5 000—6 000 hänför sig till uppbyggnaden av den allmänna förskolan för 6—åringar.
Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga årliga utbyggnaden under perioden 1966—1970 var ca 4 750 barn. Enligt socialstyrelsens anmälningsstatistik skulle tillskottet år 1971 motsvara ca 7 000 barn i deltidsförskola.
14.3.4 Preliminära slutsatser om förskolan är 1975
Totalt ca 750 000 barn i åldern 1/2—6 år (SM Be 1971:6, s 10) beräknas finnas år 1975. Förskolans omfattning detta år enligt tre alternativ fram- går av tabell 14.7.
Förskolans omfattning år 1975 skulle alltså enligt de gjorda antagande- na befinna sig i intervallet 200 000—240 000 barn. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande grupp barn är 1970 var 105 000 och 1971 beräknas till ca 120 000.
Förskolans genomsnittliga årliga utbyggnad under perioden 1971— 1975 blir alltså för heltidsförskolan 7 000-15 000 barn (ca 4 500 under föregående femårsperiod) och för deltidsförskolan ca 10 000 (ca 4 750 under föregående femårsperiod).
Ovan antagna utbyggnadsalternativ innebär för heltidsförskolan en be- hovstäckning på 27—42 %. Avsevärda regionala ojämnheter kommer att råda, vilket måste beaktas.
Genomförandet av det förslag till planmetodiska anvisningar som utredningen lägger fram bör ske mycket snart för att bl a bidra till att
Tabell 14.7 Antaganden om förskolans omfattning år 1975.
Heltidsförskolan Deltidsförskolan Total ___—___ ————————— omfattn 1975 Omfattning (årlig Omfattning (årlig år 1975 utbyggn) 1975 utbyggn)
70 000 (6 800) 200 000 90 000 (10 000) 130 000 (10 000) 220 000 110 000 (14 800) 240 000
Antal 6-åringar i del— Alla 6-åringar, utom Genomsnittlig ärlig ut— tidsförskolan (leksko- daghemsbarn, i deltids- byggnad förorsakad av lan) vid slutet av år förskolan vid slutet av en allmän 6-åringsför— 1970 är 1975 skola
96 000 6 200 65 000 92 000 5 400 88 000 4 600
utjämna de regionala skillnaderna. Detta underlättas av att en försöks— verksamhet, baserad på detta förslag, under 1972 på utredningens initiativ startas i ett tiotal kommuner.
Försöksverksamhet för uppsökande verksamhet föreslås också för att få kontakt med och erbjuda plats i förskola åt barn med särskilda behov. Det gäller att här inom kortast möjliga tid få fram klarare anvisningar för en sådan uppsökande verksamhet, där ett organisatoriskt bättre utnytt- jande av kommunala, landstings- och andra resurser är en mycket väsentlig faktor. Utformningen av de statliga drift- och anordningsbidra- gen till förskolverksamhet är givetvis av stor betydelse för kommunernas ambitioner.
[ tabell 14.8 Visas den genomsnittliga årliga utbyggnaden för deltidsför- skolan om den år 1975 - hypotetiskt — antas omfatta enbart alla sexåringar som ej har heltidsplats. Härigenom kan man få en uppfattning om hur stor andel av den totala utbyggnaden som hänför sig till att en allmän förskola för 6-åringar förverkligas.
14.4 Personalberäkningar ! 0 m är 1975 '
Beträffande personaltätheten inom förskolan ger socialstyrelsen i Råd och anvisningar (nr 163, dec 1968) följande rekommendationer:
I daghem bör finnas föreståndare jämte två förskollärare till varje ! barnavdelning. En anställd beräknas för fem barn (ekonomipersonal inte inräknad). Omfattar daghemmet även spådbarnsavdelning beräknas en anställd per fyra barn. 1 avdelningar där barn med beteenderubbningar, ( handikapp etc mottages beräknas färre barn per anställd. I Råd och ' anvisningar sägs vidare att ”vid bristande tillgång på förskollärare kan dessa med beaktande av barnens ålder ersättas med barnsköterskor”. [ lekskola med två barngrupper per dag beräknas en förskollärare.
Inom förskolan tjänstgör i dag både förskollärare och bamskötare. Därtill kommer bla ett litet antal barnavårdslärare, vilka har treårig utbildning och huvudsakligen tjänstgör vid daghem som är knutna till barnavårdsskola. Tjänstgöringen innebär i regel viss undervisning i barna- vård.
Med personaltäthet i utredningens definition avses antalet anställda omräknade i heltidsanställd personal i pedagogiska och vårdande funk- l tioner — inklusive föreståndaren (men exkl ekonomipersonal) — i i förhållande till antalet barn. I det kapitel i betänkandet som behandlar förskolans inre organisation framhåller utredningen att det nu inte finns
1 Tabell 14.9 Antal förskollärare och barnskötare i förskolor och fritids- hem den 30juni 1970.
Heltid Deltid Summa uttryckt iheltid Förskollärare 5 023 699 5 372,5 Barnskötare 3 384 361 2 564,5
Källa: Barnstugor 1969/70, SMS 197225.
anledning att föreslå ändring av socialstyrelsens rekommenderade perso- jnaltäthet. Vid en beräkning av personalbehovet i förskolorna bör man ' dock ta hänsyn till den arbetstidsförkortning som genomförts vid årsskif- tet 1971/72.
För deltidsförskolan, där socialstyrelsen fn rekommenderar en för- skollärare per 40 barn (uppdelade på två grupper), har utredningen förordat att förskolläraren efter hand tillförs en medhjälpare _ personal åmed någon grundutbildning eller sådan praktisk erfarenhet att han/hon Ekan fungera som assistent till förskolläraren. Detta kan i vissa fall tänkas ske samordnat med dagbarnvårdarverksamheten.
] de fortsatta personalbehovsberäkningarna har behovet av medhjälpa- re i deltidsförskolan inräknats i de tabeller där det totala personalbehovet redovisas. (Däremot har så inte skett i de avsnitt där behovet av förskollärare och barnskötare presenteras.)
1 tabell 14.9 visas hur många förskollärare och barnskötare som år 1970 var verksamma inom barnstugeverksamheten (alltså även de som arbetari fritidshem).
För att få fram antalet förskollärare och barnskötare, som är verksam- ma inom förskola, blir det nödvändigt att söka frånskilja dem som arbetar vid fritidshemmen. Vid renodlade sådana, vilka utgjorde något över hälften av fritidshemmen, var antalet 100 respektive 32.5. Det verkar då rimligt att anta att inom hela fritidshemsverksamheten arbetar ca 200 förskollärare och 60 barnskötare. Antalet anställda i förskolan framgår av tabell 14.10. 1 tabell 14.13 visas motsvarande för de renodlade lekskoloma. Då de renod- lade institutionerna svarar för en mycket stor del av verksamheten — ca 70 % respektive inemot 90 % — kan de framräknade täthetstalen anses vara goda mätare för hela förskolverksamheten år 1970.
Socialstyrelsens gällande personaltäthetsrekommendation för daghem-
Tabell 14.10 Antalet förskollärare och barnskötare inom förskolan uttryckt i antal heltidsanställda den 30juni 1970.
Förskollärare 5 170 Barnskötare 2 500
Summa 7 670
Tabell 14.11 Antal barn och personal samt personaltäthet vid renodlade daghem år 1970.
Antal anställda 4 253 varav förskollärare (inkl barnavårdslärare
och fritidspedagoger) 2 175 barnskötare (inkl övriga) 2 078 Antal inskrivna barn 23 091 Antal platser 19 829 Personaltäthet ] 15,4 varav Förskollärartäthet
Barnskötartäthet
Kalla: Se tabell 14.9.
Tabell 14.12 Personaltäthet — jämförelser mellan tre ”alternativ”.
Gällande re- Beräkningsanv Faktiskt läge kommendation enl utbildningsdep år 1970
Personaltäthet 1:4,5 (1 :4,5) 15,4 Förskollärartärhet 15 1:10 1:10,6 Barnskötartäthet (1:39) (1 :8,2) 1:11,l
men (Råd och anvisningar 163/1963) har av utredningen tolkats så att antalet anställda har relaterats till antalet inskrivna barn. De beräkningar som gjorts av den faktiska personaltätheten år 1970 enligt denna tolkning jämförs i tabell 14.12 dels med gällande rekommendationer, dels (avse- ende förskollärare) med utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar till skolöverstyrelsen inför petitaarbetet avseende dimensioneringen av förskollärarutbildningen. ( Socialstyrelsen rekommenderar för lekskolan en personaltäthet (= för- skollärartäthet) på 1:40 för 5- och 6-aringar och 1:30 för yngre barn. Även beräkningarna av personalbehovet to m är 1975 avser personal endast i väl definierade pedagogiska och vårdande funktioner. [ avsnitten 14.6.2 och 14.6.3 redovisas även behov av annan personal. För de alternativa utbyggnadsmängderna beräknas personalbehovet enligt: dels antagandet att en framskrivning sker av år 1970 års personaltät- het, dels antagandet att utredningens förslag i sin helhet genomförts, dvs att socialstyrelsens gällande personaltäthetsrekommendationer helt för-
Tabell 14.13 Antal barn och personal samt personaltäthet vid renodlade lekskolor är 1970.
Antal anställda 2 310 1 varav förskollärare ] 670 1,
barnskötare 34 i övriga 606 l Antal inskrivna barn 6 Personaltäthet 1: Förskollärartäthet 1
Källa: se tabell 14.9.
verkligats, att arbetstidsförkortningen 1972 kompenserats samt att del- tidsförskolans förskollärare fått medhjälparpersonal.
En grundförutsättning är att ålderssammansättningen bland barnen i heltidsförskolan förblir i stort densamma som i dag. Skulle andelen barn yngre än 2 1/2 är öka blir personalbehovet större än vad som framgår i det följande.
[ tabell 14.14 visas det totala personalbehovet för hela landet samt nödvändigt årligt genomsnittligt personaltillskott. Som utgångspunkt har antagits att vid slutet av år 1970 antalet anställda i samtliga förskolor var ca 8 500.
Om ett framskrivande av 1970 års personaltäthetsförhållanden anses som en miniminivå måste beaktas en ytterligare personalförstärkning för att kompensera den arbetstidsförkortning som inträtt from år 1972. Utredningen räknar schematiskt med att denna arbetstidsförkortning motiverar ett ytterligare behöv för att klara schemaläggning av sex personer på varje hundratal heltidsanställda i heltidsförskolan (t ex utifrån alternativet 90 000 platser i heltidsförskola och personalbehovet 16 700 år 1975 ytterligare drygt 1 000 heltidsanställda).
Utredningens organisationsförslag om den inre verksamheten, vars förverkligande skulle kräva personal enligt den högra kolumnen i tabell 14.14, innebär dessutom att vissa arbetsmoment avlastas föreståndarna. Därigenom får dessa lättare att delta i barngruppsarbetet. inom huvud- mannens centrala kansli måste då vissa arbetsuppgifter, som åligger föreståndarna, lösas. En sådan arbetsomfördelning torde kunna kombine- ras med rationaliseringsåtgärder.
Alltefter ambitionsnivån inom ramen för gjorda antaganden för såväl verksamhetens omfattning som personaltäthetsstandard kommer 18 000,34 000 heltidsanställda att behövas. Somjämförelse kan nämnas att motsvarande antal vid mitten av år 1969 var ca 6 500 och vid slutet av år 1970 uppskattats till ca 8 500. Det årligt nödvändiga personaltillskot- tet är 1 850—5 100.
Tabell 14.14 Förskolans personalbehov år 1975 jämte erforderligt ge- nomsnittligt årligt personaltillskott åren 1971—1975.
Antal barn Personaltäthet som år 1970 Personaltäthet enligt utredningens förslag heltidsförsk 1:5,4 heltidsförsk 1:4 deltidsfsk 1:27,4 deltidsfsk 1:20
Behov -75 Årligt tillskott Behov -75 Årligt tillskott
Heltidsfsk 70 000 13 000 17 500 90 000 16 700 22 500 110 000 20 400 27 500 Deltidsfsk 130 000 4 750 6 500 Totalt för förskolan intervall 17 750— 1 850— 24 0004 3 100—
25 150 3 300 34 000 5 100
Utöver ekonomipersonal har i dessa beräkningar inte medräknats pedagogkonsulenter,l övrigt personaltillskott hos huvudmannen eller personella assistenter.
14.4.1 Förskollärare, behov och tillgång
Inom daghemmen hade år 1970 ungefär hälften av de anställda i pedagogiska och vårdande funktioner inklusive föreståndarna förskollä- rarutbildning. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 163/1963 skall i stort alla befattningshavare i dessa funktioner vara förskollärare. Bristsituationen kan i dag antas ha skärpts. Utredningen har vid behovs- beräkningarna nödgats räkna med att förskollärarbristen består ett antal år och begränsar sig till att förorda att hälften av personalen i alla barnavdelningar skall vara förskollärare. I dag är det relativt sällsynt att förskollärartjänster finns vid spädbarnsavdelningar. Förskollärarbehovet beräknas enligt tre alternativ: i !
dels enligt antagandet att förskollärartätheten förblir densamma som den var år 1970,
dels enligt utbildningsdepartementets anvisningar för beräkning av förskollärarutbildningens dimensionering,
dels enligt utredningens förslag att hälften av de anställda skall vara förskollärare.
Med tanke på att barnavårdsutbildningen blivit tvåårigi samband med att den fr o m hösten 1971 förts in i gymnasieskolan anser utredningen det motiverat att ompröva den barnskötartäthet som rekommenderasi socialstyrelsens Råd och anvisningar. Som framgår av kapitel 7, Försko- lans inre organisation, bör man enligt utredningens mening kunna utgå
Tabell 14.15 Förskolans förskollärarbehov år 1975 jämte erforderligt genomsnittligt årligt förskollärartillskott åren 1971—1975.
Förskollärartäthet
enl utb depzs
som år 1970 beräkn anvisn enl utredn. i heltid 1:10,6 heltid 1:10 heltid 1:8 ; deltid 133798 deltid 1:40 deltid 1:40 '; (alt 1) (alt 2) (alt 3) '— Behov 19 75 Heltidsförskolan 70 000 6 600 7 000 8 750 90 000 8 500 9 000 11 250 110000 10400 11000 13750 Deltidsförsk. ' 130 000 3 400 3 250 3 250 " Totalt för förskolan intervall 10 000—13 800 10 250—14 250 12 000— * 17 000 l Årligt tillskott Totalt för för- ? skolan intervall 900— 1 650 950—1 750 1 300— l 2 300 '
1 Se kap. 23 Förskolverksamhetens yttre organisation, avsnitt 23.8.1. ”
från lika många förskollärare som barnskötare.
Resultatet av behovsberäkningarna åskådliggörs i tabell 14.15. Enligt beräkningar på skolöverstyrelsen (Förskollärare 196821, SÖ 17.5.1971) skulle förskollärartillgången år 1975, förutsatt att skolöver- styrelsens planer förverkligas, vara 13 000 heltids förvärvsarbetande, av vilka ca 10 000 kan bedömas stå till förskolans förfogande.
14.4.2 Barnskötare, behov och tillgång
Behovet av personal med barnavårdsutbildning beräknas enligt två tät- hetsalternativ:
dels att barnskötartätheten förblir densamma som år 1970 dvs 1:11,1, dels att halva personalen inom daghemmen utgörs av barnskötare, dvs l:8.
Antalet barnskötare i förskolan vid slutet av år 1970 har uppskattats till ca 2 800 (beräkning medelst 1970 års barnskötartäthet och omfatt— ning av heltidsförskola). Behovet år 1975 framgår av tabell 14.16.
Det finns ingen bedömning av barnskötartillgången motsvarande den som gjorts inom skolöverstyrelsen för förskollärarna. Ytterst osäkra beräkningar inom utredningens sekretariat pekar på 6 000—8 000 heltids förvärvsarbetande barnskötare inom förskolan är 1975.
14.4.3 Medhjälpare i deltidsgrupp
Utredningen förordar som nämnts att förskollärarna i deltidsförskolan efter hand får en medhjälpare, som avses att i första hand inte rekryteras bland förskollärare eller barnskötare. En tänkbar lämplig lösning kan vara dagbarnvårdare eller föräldrar, som genomgått minst den 90 timmars teoretiska utbildning, som nu finns för dagbarnvårdare.
Ett genomförande fullt ut av detta förslag kan inte väntas till år 1975. För att markera behovet har emellertid 3 250 heltidsanställda angivits som medhjälpare i deltidsgrupper. Den i tabell 14.14 beräknade totala barnpersonalen svarar mot full behovstäckning.
14.4.4 Personell assistans och specialister Den av utredningen föreslagna personella assistansen för barn med särskilda behov (kap. 16) medför ett ytterligare personalbehov utöver det
Tabell 14.16 Daghemmens barnskötarbehov år 1975 jämte erforderligt genomsnittligt årligt barnskötartillskott åren 1971—1975.
Antal heltid sbarn Barnskötartätheten
som år 1970, 1:11,1 enligt utredningen 1:8
Behov —75 Årligt tillskott Behov 475 Årligt tillskott
70 000 6 300 750 8 750 1250 90 000 8100 1100 11250 1750 110 000 9 900 1500 13 750 2 250
som beräknats i föregående avsnitt. Vilken omfattning denna verksamhet kan få till år 1975 är svårt att förutse, men beräknas schematiskt i kapitel 16 Barn med särskilda behov.
14.4.5 Preliminära slutsatser om personalbehovet år 1975
Av de redovisade beräkningarna har framgått att den sammanlagda tillgången till personal i bemärkelsen aktiva förskollärare och barnskötare år 1975 kan beräknas till 16 000—18 000 (varav 10 000 förskollärare och 6 000—8 000 barnskötare). Detta antal är dock osäkert, i synnerhet för barnskötarna.
Den personaltäthet som rekommenderats av socialstyrelsen och som är utgångspunkt för utredningens personalorganisation skulle vid ett genom- förande av det lägst satta utbyggnadsalternativet (70 000 barn i heltids- förskola jämte 130 000 barn i deltidsförskola) kräva ca 12 000 förskol- lärare och ca 9 000 barnskötare. Detta framgår av tabellerna 14.15 och 14.17 där man också kan se att ett framskrivande av 1970 års personal- täthetsstandard innebär att utbyggnadsalternativet med 90000 heltids- barn och 130000 deltidsbarn skulle möjliggöras med en relativt liten ökning av personaltillgången utöver vad som är planerat i dag.
Vid genomgången av tabellerna 14.15 och 14.16 måste hänsyn tas till att medhjälpare i deltidsgrupper samt personal för personell assistans inte beräknas rekryteras ur förskollärar- eller barnskötargrupperna. Det kan i stället bli fråga om personal med viss grundutbildning för uppgiften.
I avsnitt 14.3.3 tabell 14.5 visades vilka de årliga genomsnittliga
Personal, antal 30 000 4”
Alt. III 25 000—
20 000— Alt. I
15 000—
10 000—
5000—
]! —
/ | | i I | 1970 1975 År
Figur 14.3 Behovet av förskollärare och barnskötare fram to m är 1975 enligt två alternativ.
utbyggnadsmängderna skulle bli vid olika omfattningar av verksamheten år 1975. Av tabell 14.14 framgick på motsvarande sätt vilka personaltill- skott som behövs för dessa utbyggnadsmängder.
Mot bakgrund av dessa fakta anser utredningen att en kraftig ökningi första hand bör genomföras av förskollärarutbildningen. Då emellertid en sådan ökning av utbildningskapaciteten svårligen kan få effekt fram till år 1975, kan fram till och med detta är inga bestämda styrmedel för personaltätheten anvisas av utredningen (se vidare kapitlet Förskolans inre organisation).
Figur 14.3 åskådliggör skillnaden i personalbehov mellan den av utredningen rekommenderade personaltätheten (alternativ 3) och en framskrivning till år 1975 av 1970 års personaltäthet. Detta har gjorts utifrån utbyggnadsalternativ 2, dvs under antagande av en utbyggnad av daghemmen till 90 000 platser (plus 130 000 deltidsplatser).
De uppgifter som finns om den möjliga tillgången på personal — i första hand förskollärare och barnskötare — visar på att den rekommen- derade personaltätheten knappast torde kunna realiseras till år 1975. En kompensation för arbetstidsförkortningen betyder relativt litet (drygt 1 000) i den spännvidd på ca 6 000 personer som utgör skillnaden mellan de båda alternativen. Utredningen föreslår sålunda inget generellt styr- medel för att förverkliga personaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna successivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. ] ett läge med knappa resurser, såväl ifråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att föreslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna, dvs till förskolor där barn med särskilda behov placeras. Det rör sig om barn med fysiska, psykiska, emotionella, sociala eller språkliga handikapp. l kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att — i likhet med vad som gäller i grundskolan — ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns behov.
Hela det pedagogiska program som utredningen föreslår torde inte fullt ut kunna förverkligas inom ramen för dagens personaltäthet. Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt, så som är vanligt vid introduktion av nya reformer. I kap. 4—5 Arbetssättet i förskolan ges förslag till en arbetsuppläggning, som torde underlätta arbetet även vid en lägre personaltäthet än den av socialstyrelsen rekommenderade. De förslag till utformning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbetsmöjligheter för personalen i kommuner med låg personaltäthet än traditionella lokallösningar.
Det angelägna i att å ena sidan bygga ut förskolan och å den andra genomföra en förbättring av förskolans kvalitet mätt i personaltäthet innebär en mycket svår avvägning, där dock knappast några avkall kan göras på utbyggnadstakten. Då en ökning snarast möjligt av personaltill- gången samtidigt ter sig helt nödvändig, förordar utredningen en snabb planering av medhjälparutbildning, eventuellt i samarbete mellan arbets- marknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Uppläggningen av utbildningen bör vara sådan att den successivt kan leda till en kompetens motsvarande barnskötar- och förskollärarutbildningen.
Utredningens förslag om den ettåriga allmänna förskolan torde kunna genomföras i flertalet kommuner redan år 1975. För vissa kommuner innebär detta sannolikt jämförelsevis stora satsningar. Ett stort antal kommuner, i vilka dock en liten andel av landets förskolbarn bor, saknar helt eller har en föga utbredd förskolverksamhet. Detta gäller speciellt glesbygdskommunerna. För de kommuner där det stora flertalet av förskolbarnen bor synes dock kravet om allmän förskola för alla barn från det år de fyller sex kunna uppfyllas utan nämnvärda svårigheter. Övriga åtgärder som föreslås har effekter vilka troligen till mycket ringa del kan observeras redan 1975. Även för senare år torde det vara J svårt att mera exakt förutse dem. Det gäller exempelvis de föreslagna * förskolplanerna i vilka kommunerna åläggs att utöver en redovisning av tillgång på förskolplatser även kvantifiera behovsgrupper. Vissa försök I görs nedan att överblicka konsekvenserna av förslaget som gäller bestäm- I melser om markreservationer och full behovstäckning i nya bostadsom- råden med mer än 200 lägenheter. Den av utredningen initierade försöks- verksamheten fr o m är 1972 är som nämnts tänkt att hjälpa till att klar- lägga dessa frågeställningar.
14.5.1 Behov av heltidsförskola år 1980
Utredningen har valt att med ett exempel åskådliggöra vad dels full, dels halv behovstäckning år 1980 skulle innebära för heltidsförskolans omfatt- ning. Därvid används samma definition av behov som i avsnitt 14.3.2. Halv behovstäckning svarar ungefärligt mot en trendmässig framskrivning av utbyggnaden 1975—1980 enligt mittalternativet 90 000 barn iheltids- förskola år 1975, se fig. 14.4. De planbestämmelser för nya bostadsom- råden som berörs nedan leder, även med en grov uppskattning, fram till halv behovstäckning år 1980.
Ett centralt problem är att söka förutse andelen barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid. l långtidutredningen har för år 1980 angetts 255 000 barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid. Då detta tal ej inbegriper tillfällig frånvaro multipliceras det med 1,2, varvid 305 000 barn skall relateras till det totala antalet barn 0—6 år som beräknas till 830 000 (SM Be 1971:6, s 15). Detta ger en frekvens på 37 %. Barnstugeutredningen finner det dock motiverat att räkna med att långtidsutredningens bedömning kan vara tilltagen i underkant. Den markanta ökningen åren 1966—1970 samt den uteblivna nedgången under lågkonjunkturåret 1971 måste noteras jämte möjligheten att den kraftigt expanderande barntillsynsverksamheten under senare delen av , 1960-talet och 1970-talet i positiv riktning påverkar förvärvsbenägenhe- j ten bland småbarnsmödrar. Detta har lett utredningen till att studera be- l hovet utifrån antagandet att andelen barn 0—6 år med moder som för- värvsarbetar minst halvtid är 40 % år 1980. 1 tabell 14.17 visas hur be- hovet kan beräknas.
Som synes krävs för att nå full behovstäckning möjlighet att ta emot 300000 barn i 1980 års heltidsförskola. Behovsgruppens ungefärliga
”___-_a _ '&'—Jm! A_n,
1. Antal barn 0—6 år 830 000 2. Antal barn 1/2—6 år 770 000 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 38 500 4. (2)—(3) 731500 5. Andel barn 0—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid 0,4 6. Andel barn 1/2—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid, 1,05 x (5) 0,42 7. Antal barn 1/2—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid (6) x (4) 307 000 8. Antal barn 1/2—6 år med moder, som studerar, 0,02 x (4) 14 500 9. Antal barn 1/246 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 3 500 10. 08, x [(7) + (8) + (9)] 260 000 11. Behovsgruppen (3) + (10) 298 500
utveckling 1970—1980 jämte platsutvecklingen iheltidsförskolan 1967— 1976 visasi figur 14.4.
Utredningen föreslår, som tidigare berörts, tre åtgärder för att medver- ka till att full behovstäckning näs.
För det första föreslås att förskollagen föreskriver en intensifierad uppsökande verksamhet i syfte att alla barn med särskilda behov nås för att erbjudas plats i heltidsförskolan (se kap. 19 Uppsökande verksamhet).
Vidare föreslås att förskolplaner upprättas i alla kommuner (se kap. 20 Kommunernas planering). Därigenom kommer behovsgrupper att kvantifieras på ett systematiskt sätt i varje kommun, något som tillsam- mans med inventeringar av befintlig verksamhet torde komma att ge bättre underlag än vad som nu i allmänhet är fallet för opinionsbildning och politiska beslut.
Barn
300 000 - Full behovstäckning 250 000 —
200 000 —
150 000 — '. . Halv behovstäckning
1/10 cop.-="" 100 000 — Prognoser ///___..—-"". /,/,.- 90 000 Faktiskt ant. barn ,”,lf':/” 70 000 50 000 _ inskr. i heltidsförsk. az,/11,3" T I I | I | | 1 | | | | | | 1965 1970 1975 1980 År
Figur 14.4 Full behovstäckning år 1980 och trendframskrivning (halv behovstäckning) 1975—1980.
Slutligen föreslår utredningen bestämmelser för att full behovstäckning nås i nybyggnadsomrdden omfattande minst 200 lägenheter (se kapitlet Kommunernas planering). Vad detta kan tänkas leda till åskådliggörs nedan med ett schematiskt räkneexempel.
Följande antaganden görs: — Bestämmelserna gäller fr o m år 1975.
— Årlig bostadsproduktion omfattade 100 000 lägenheter. — Andelen bostäder i grupper om minst 200 lägenheter är större ju större orten är. — Förvärvsbenägenheten bland småbamsmödrar är lägre i nya bostadsområden äni äldre.
[ tabell 14.18 visas vilka värden som valts i räkneexemplet:
Tabell 1 4. I 8 , vånarantal lgh/år nya lgh lgh i med förvärvsarb Kommunens in- Antal nya Andel av Antal nya Andel barn 0—6, i 200-gm 200—grp moder % vikt
Stor-Sth, Gbg, Malmö 35 000 0,85 29 750 40 x 0,482 = 19,20 70 000 > 30 000 0,7 21000 35 )( 0,340 = 11,90 30 000—70 000 20 000 0,5 10 000 25 x 0,168 = 4,05 i 15 000—30 000 10 000 0,1 1000 20 x 0,016 = 0,32 * (15 000 5 000 0,0 0 —
Totalt 100 000 61 750 35,55
Ytterligare antaganden: — Antal rumsenheter per lägenhet: 3,7 — Antal invånare per lägenhet: 3,7 x 0,7 = 2,6 i, — Andel barn 0—6 år i de under åren 1975—80 nytillkomna lägenheterna i 200-grp: 18 %
I exemplet har alltså beräknats att det i områden med minst 200 lägenheter under åren 1975—80 tillkommer 370 500 lägenheter (6 x 61750) i vilka det år "I 1980 bor 173 400 barn 0—6 år (370 500 x 2,6 x 0,18).
Behovsberäkning enligt metodik presenterad i och i anslutning till tabell 14.5.
1. Antal barn 0—6 år 173 400 2. Antal barn 1/2—6 år 161000 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 8 000 4. (2) — (3) 153 000 5. Andel barn 0-6 år med moder som förvärvs- arbetar minst halvtid 0,3555 . 6. Andel barn 1/2—6 år med moder som förvärvsar- & betar minst halvtid 1,05 x(5) 0,373 4 7. Antal barn 1/2—6 år med moder som förvärvs- j arbetar minst halvtid (6) x (4) 57 100 8. Antal barn 1/2—6 år med moder som studerar, 0,02 x (4) 3 000 60 900 i 9. Antal barn 1/2—6 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 800 10. 0,8x[(7)+(8)+(9)] 48 700 11. Behovsgruppen (3) + (10) 56 700
De föreslagna bestämmelserna skulle således enligt det genomförda räkneexemplet medföra 50 000—60 000 platser i heltidsförskola år 1980 utöver dem som finns i dag iämte planens fram till år 1975.
Hur känsligt resultatet är visar nedan ett annat räkneexempel, där något annorlunda värden genomgående valts på så sätt att den resulterande behovsgruppen påverkas i förstörande riktning (tabell 14.19).
Tabell 14.1 9. Kommunens Antal nya Andel av Antal nya Andel barn 0—6 år med invånartal lgh per är nya lgh i lgh i moder som förvärvsarbe- 200-grp 200-grp tar minst halvtid % vikt
Stor-Sth— Gbg—Malmö 40 000 0,9 36 000 42 0,498 20,92 70 000 > 35 000 0,75 26 250 37 0,363 13,43 30 000—70 000 15 000 0,6 9 000 27 0,125 3,38 15 000—30 000 5 000 0,2 1 000 22 0,014 0,31 ( 15 000 5 000 0,0 — — —
Totalt 100 000 72 250 38
Vidare väljs att räkna med 2,75 invånare per lägenhet samt att andelen barn 0—6 år är 20 %.
Det alternativa räkneexemplet innehåller alltså 433 500 (72 250 x 6) nytillkom- mande lägenheter i områden med minst 200 lägenheter under åren 1975—1980. Där kommer år1980 att bo 238 500 barn 0—6 år (433 500 x 2,75 x 0,2).
Behovsberäkning enligt metodik presenterad i och i anslutning till tabell 14.5.
1. Antal barn 0—6 år 238 500 2. Antal barn 1/2—6 år 221 500 3. Antal barn med särskilda behov 11 000 4. (2) — (3) 210 500 5. Andel barn 0—6 år med moder som för- värvsarbetar minst halvtid 0,38 6. Andel barn 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 0,40
7. Antal barn 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid (6) x (4) 84 200 8. Antal barn 1/2—6 år med moder som studerar 0,02 x (4) 4 200 89 400 9. Antal barn 1/2—6 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 1 000 10. 0,8x((7)+(8)+(9)| 71 500 11. Behovsgruppen (3) + (10) 82 500
Enligt detta. andra räkneexempel skulle de föreslagna bestämmelserna medföra drygt 80 000 platser i heltidsförskolor år 1980 utöver vad som i dag finns och vad som planeras fram t o m 1975.
14.5.2 Barn i deltidsförskola år 1980
Antalet barn i åldrarna 5 till 6 år beräknas vid full behovstäckning år 1980 vara ca 240 000 (SM Be 1971:6 s 15). Av förskolans heltidsbarn — 300 000 — kan ca 40 % antas vara i dessa åldrar. Det skulle alltså finnas ca 120 000 5—6-åringar i heltidsförskola vid full behovstäckning.
Utredningen anser att omfattningen av en allmän förskola bör omprö- vas efter år 1975. I sina beräkningar har utredningen valt att pröva vad det skulle innebära att utvidga förskolan till att omfatta två år för alla barn är 1980.
Mot denna bakgrund framgår att ca 120 000 barn i åldrarna 5 och 6 år måste beredas deltidsplats i förskolan är 1980. Om antalet 4-åringar i deltidsförskolan detta år bedöms uppgå till ca 30 000 skulle deltidsför- skolan år 1980 behöva ha en obetydligt högre omfattningjämfört med år 1975 dvs ca 150 000 barn. Att ökningen inte skulle behöva bli större än ca 20000 platser åren 1975—1980 (dvs 4000 platser i årlig ökning) trots att den allmänna förskolan utsträcks till att omfatta även S-åringar- na beror på att antalet 5- och 6—åringar i heltidsförskola ökar kraftigt vid en så stark satsning som full behovstäckning skulle innebära. [nnan slutsatser kan dras om en vidgning av den allmänna förskolan till S-åringarna bör emellertid följande beaktas.
Vid ett antagande om att heltidsförskolans tillväxt efter år 1975 inte kommer att leda till att full behovstäckning nås år 1980 blir behovet av deltidsförskola större, om man vill nå alla 5- och 6-åringar med förskolan. Exemplifrerar man heltidsförskolans årliga tillväxt 1975—1980 med 12 000 platser (dvs ungefär samma antal som kan tänkas bli fallet åren strax före 1975) utifrån omfattningen 90000 platser är 1975 finns år 1980 150000 barn i heltidsförskola, dvs halv behovstäckning (se fig. 14.4). Då skulle deltidsförskolan behöva nå 180000 barn i 5- och 6—årsåldern. Inklusive de 4-åringar, som på vissa orter kan tänkas få plats i deltidsförskolan, skulle denna omfatta ca 200 000 barn är 1980. Detta skulle i sin tur kräva en årlig utbyggnad av deltidsförskolan from årsskiftet 1975/76 med 14 000 platser, innebärande en årlig utbyggnad som överstiger den som skulle krävas för genomförande av en allmän 6-åringsförskola fram till år 1975.
14.6 Förskolans personalbehov år 1980 14.6.1 Förskollärare, barnskötare ni fl
I tabell 14.20 a förutsätts att utredningens förslag om personaltät- het förverkligats år 1980. Bland heltidsbarnen skall då finnas en heltids—
Tabell 14.20 Personalbehov år 1980. a Enl utredningens rekommendation om personaltäthet.
Vid full behovstäckning i heltidsförskolan
Heltidsförskolan Deltidsförskolan Förskolan, totalt
Förskollärare 300 OOO/8=37 500 150 000/40=3 750 41 250 Barnskötare 300 000/8=37 500 — 37 500 Medhjälpare — 150 OOO/40=3 750 3 750 Vid 'halv behovstäckning i heltidsförskolan Förskollärare 150 000/8=18 750 200 OOO/40=5 000 23 750 Barnskötare 150 000/8=18 750 — 18 750 Medhjälpare — 200 000/40=5 000 5 000
b Enl utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar (som berör be- räkning av förskollärarbehovet men som ej direkt, vid givet totalt personal- behov, betyder ökat behov av barnskötare)
Vid full behovstäckning i heltidsförskolan
Heltidsförskolan Deltidsförskolan Förskolan, totalt Förskollärare 300 OOO/10=30 000 150 000/40=3 750 33 750 Barnskötare 45 000 — 45 000 Medhjälpare — 150 OOO/40=3 750 3 750
Vid halv behovstäckning i heltidsförskolan Förskollärare 150 000/10=15 000 200 000/40=5 000 20 000 Barnskötare 22 500 — 22 500 Medhjälpare — 200 000/40=5 000 5 000
anställd (med förskollärar- eller barnavårdsutbildning) per fyra inskrivna barn. Antalet förskollärare och barnskötare beräknas i tabell 14.20 enligt två alternativ. a och b. Bland deltidsbarnen beräknas finnas en förskol- lärare jämte en medhjälpare per 40 barn, fördelade på två grupper.
Antal anställda personer behöver vara något större än i tabell 14.20 framräknade och redovisade antal eftersom omräkning skett till antal heltidsanställda. Ett påslag på 5—10 % torde ge det rimliga antalet personer som behövs för att få ihop de teoretiskt beräknade ”heltidsan- ställningarna”.
l tabell 14.21 visas behovsutvecklingen 1970—1980 vad gäller förskol- lärare. Parallellt visas för år 1970 den faktiska tillgången (uppskattat värde) samt för åren 1975 och 1980 en tillgångsberäkning gjord inom skolöverstyrelsen och som förutsätter ett förverkligande av skolöversty- relsens planer för utbyggnaden av förskollärarutbildningen (Förskollärare l968:l,SÖ).
Det har beaktats att en del av de verksamma förskollärarna arbetar inom andra sektorer än inom förskolan. För 1970 beräknas 100—200 förskollärare arbeta på fritidshem. Motsvarande antal år 1975 har uppskattats till 500—600. Hur utvecklingen i själva verket gestaltar sig i detta avseende beror i stor utsträckning på vilken utbyggnad fritidshem— men genomgår och vilken dimensionering fritidspedagogutbildningen får (tabell 14.22).
För barnskötare finns inga tillgångsprognoser att utgå från. Ett räkne- exempel som utredningen låtit genomföra antyder att år 1975 kommer att finnas mellan 6 000 och 8 000 barnskötare i förvärvsarbete, omräknat
Tabell 14.2] Behov av och tillgång till förskollärare olika är.
Förskollärare (omräknade i heltids- anställda) Behov Tillgång 1970 5 500 1975 9 OOO—17 000 10 000 1980 vid halv behovstäckning 24 000 17 000 vid full behovstäckning 41 000 SOU 1972:27 257
Tabell 14.22 Behov av och tillgång till barnskötare olika är.
Barnskötare (omräknade i heltidsan- ställda)
Behov Tillgång
1970 2 500 1975 6 500—14 000 6 OOO—8 000 1980 vid halv behovstäckn 19 000
vid full behovstäckn 38 000 ?
i heltidsanställda, inom förskolan (tabell 14.22). Dock har så många osäkra antaganden mäst användas att resultatet får tas med stor reserva- tion och alla försök att göra motsvarande beräkningar för år 1980 ter sig meningslösa.
Antalet medhjälpare i deltidsförskolor är i dag ungefär 1 200 deltids- anställda. Ofta förekommer även att praktikanter fungerar som medhjäl- pare (tabell 14.23).
Som framgått av tabellerna 14.20—14.22 svarar den beräknade till— gången på förskollärare inte ens mot det behov som halv behovstäckning i heltidsförskolan innebär när behovet räknas enligt alternativ &, dvs 18 750 jämfört med en tillgång på ca 17 000 år 1980. Om man utgår från utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar som gjorts i tab 14.20 b minskar behovet av förskollärare till ca 15 000. Osäkerheten om till- gången till barnskötare utgör emellertid ett problem. Barnskötarna beräk- nas uppgå till mellan 5 000 och 10 000 år 1975, men för år 1980 har inga beräkningar kunnat göras.
14.6.2 Tillsyn av sjuka barn — behov av barnvårdare
Genomsnittligt är barn i heltidsförskola frånvarande 25 dagar per år på grund av sjukdom. Behov av samhälleligt ordnad tillsyn genom barnvårda- re föreligger i hälften av fallen.1 Utifrån detta och med antagandet att tillsynsservicen behövs i genomsnitt 10 timmar per sjukdag skulle sjuktillsyn genomsnittligt erfordras 125 timmar per barn och år. Antar man vidare — hypotetiskt — att denna verksamhet utförs av heltidsan- ställda personer med 1 800 årsarbetstimmar erhålles ett personalbehov
Tabell 14.23 Behov av och tillgång till medhjälpare i deltidsförskolan.
Medhjälpare (omräknade i heltidsan- ställda) Behov Tillgång 1970 ca 600 1975 3 250 ? 1980 vid halv behovstäckn 3 750 ? vid full behovstäckn 5 000 ?
1 Wadell, B: Daghemsbarns frånvaro — ett kommunalt planeringsproblem, 1971. Se även detta betänkande kap 9 Omvårdnaden om tillfälligt sjuka barn.
Antal barn Antal anställda uttryckt i heltid
År 1975
70 000 4 500 90 000 6 250 110 000 7 650 År 1980 150 000 (halv behovstäckning) 10 000 300 000 (full behovstäckning) 20 000
Tabell 14.25 Behov av ”övrig” personal 1975 och 1980.
Antal barn i heltidsförskola Antal anställda uttryckt i heltid År 1970 36 000 1 000 (tillgång) ÅX1975 70 OOO—l 10 000 2 OOO—2 900
_År 1980
150 000 halv behovstäckn 4 500 300 000 full behovstäckn 8 600
Källa: Stat bearb av årsberättelser 1969/70 SMS 1972z5.
Tabell 14.26 Antal anställda uttryckt i heltidsanställningar.
Personal- 1970 (till- 1975 (behov) 1980 (behov)
kategorier gång "_— _ Vid halv Vid full behovs- behovs- täckn i täckn i helt.f sk helt . fsk
Förskollärare 5 500 10 000—17 000 24 000 41 000 Barnskötare 2 500 6 500—14 000 19 000 38 000 Medhjälpare ca 600 3 250 5 000 3 750 Barnvårdare ca 800 ? 4 500—7 500 10 000 20 000
(sjuktillsyn)
Mat 0 städ 1 000 2 OOO—2 700 4 500 8 600 Totalt ca 9 000 26 OOO—44 200 62 000 110 000
Tabell 14.27 Ungefärligt antal anställda uttryckt i personer (jfr tabell 14.26).
Personal- 1970 (till- 1975 (behov) 1980 (beho v) kategorier gång) —__4_—_ Vid halv Vid full behovs- behovs- täckn i täckn i helt.fsk helt .fsk
Förskollärare 6 050 11 OOO—18 000 26 000 44 000 Barnskötare 2 750 7 OOO—15 000 20 000 40 000 Medhjälpare ca 720 4 000 6 000 4 500 Barnvårdare ca 1 000 ? 7 OOO—11 500 15 000 30 000 Mato städ 1 500 3 000— 4 050 6 750 12 900
Totalt ca 12 020 32 000—53 050 75 750 132 900
enligt tabell 14.24. Deltidsanställning mot timersättning är den domine- rande anställningsformen och det faktum att sjukfrånvaron är mycket ojämnt fördelad under året gör att det även framdeles är realistiskt att räkna med en hög andel deltidsanställda.
14.6.3 Personal för mathållning och städning
För 1 000 barn i daghem fanns år 1970 — omräknat i heltidsanställda — ca 28 personer anställda:
16 som ekonomibiträden
12 som övrig kökspersonal. För 1 000 barn i lekskola fanns år 1970 — omräknat i heltidsanställda _ ca 1,5 personer anställda som ekonomibiträden.
Om dessa relationer består även i framtiden blir behovet av denna typ av personal i enlighet med tabell 14.25. Deltidsanställningar är mycket vanliga.
14.6.4 Det sammanlagda personalbehovet i förskolverksamheten olika är (Sammanfattning av avsnitten 14.6.1—14.6.3)
Tabell 14.27 visar ett försök att antyda hur många personer de i tabell i 14.26 redovisade heltidsanställningarna motsvarar. Därvid antas att anta- let förskollärare och barnskötare är 5—10 % större än vad som uttryckts i heltidsanställda. För medhjälpare antas motsvarande tal vara 20 %, för barnvårdare och personal i städ- och mathållningsfunktionerna 50 %.
14.7 Sammanfattning och slutsatser
Den ökning av platser i deltidsförskolan och de ytterligare personalresur— ser som krävs för att förverkliga en allmän förskola för 6-åringar år 1975 anser utredningen mot bakgrund av här redovisat material vara möjlig att förverkliga. Som framgått innebär realiserandet av en allmän förskola att väsentligt ökade resurser utöver vad kommunerna planerat inte kommer att krävas. Dock kan det i vissa kommuner, främst i glesbygdsområden, ' uppstå problem som kommer att kräva bl a särskilda stödåtgärder från 1 statens sida. (Se kapitlet Förskola i glesbygd.)
Utbyggnaden av heltidsförskolan, som resursmässigt är den mest krävande delen i förskolutbyggnaden, har t o m är 1975 beräknats utifrån tre olika alternativ: 70 OOO—90 OOO—110 000. Som framgått av tabell 14.5 skulle en sådan utbyggnad innebära en behovstäckning på 27,34 respektive 42 procent. Den regionalt mycket ojämna utbyggnaden # som är utmärkande för dagsläget — riskerar dock att bestå om inte styrmedel av det slag utredningen föreslår kan genomföras. Effekterna av den av utredningen föreslagna förskolplaneringen samt kravet på markreservatio- ner i nya bostadsområden torde dock inte kunna bli märkbara förrän i efter år 1975.
Mot bakgrund av den redovisning som givits i detta kapitel kan utred- ningen inte förutsätta att den förordade personaltätheten i förskolan kan
___—ce- _4__Å..__ . .
* realiseras före år 1975. Som tidigare understrukits framstår det som nöd- l vändigt att genom ökad utbildningskapacitet och en successiv höjning av personaltätheten åstadkomma en minskning av klyftan mellan rekom- mendation och verklighet.
Heltidsförskolan bör ges prioritet i utbyggnaden under 1970-talet för att åstadkomma en hög behovstäckning för att tillgodose barn med särskilda behov och barn med förvärvsarbetande eller studerande föräld- rar. Mot bakgrund av de personalbehov som redovisas i detta kapitel torde det emellertid inte vara möjligt att realisera en full behovstäckning för heltidsförskolan till år 1980. För att komplettera en snabb utbyggnad lav heltidsförskolan bör man vidare vid lämplig tidpunkt efter år 1975 löverväga att bygga ut deltidsförskolan så att den allmänna förskolan blir ltvåårig —- för både 5- och 6-åringar. Denna utbyggnad kommer — som ,'visats ovan — att ta relativt små resurser i anspråk vid utbyggnadsalterna- tiv som innebär en stark utbyggnad av heltidsförskolan. l Intagningen till förskolseminarierna har under senare år ökats, men lökningstakten bör som framgått av behovsberäkningarna fram till 1980 ytterligare kraftigt stegras. Det synes likaledes nödvändigt att satsa mera på barnskötarutbildningen, varvid det också blir viktigt att undersöka i vilken utsträckning eleverna på den nya vårdlinjen i gymnasieskolan verkligen rekryteras i tillfredsställande utsträckning till förskolverksam- heten.
Parallellt härmed krävs åtgärder som syftar till samordning mellan olika slag av barnavårdande utbildningar. En sådan reformering skulle syfta till att ge all förskolpersonal en mer enhetlig och till förskolans krav anpassad kompetens. Ett annat viktigt syfte är att ge dem, som har sådan kortare basutbildning som barnvårdare, dagbarnvårdare, vissa barnskötare m fl har, möjligheter att stegvis förvärva kunskaper motsvarande minst nuvarande förskollärarkompetens.
Nödvändigheten att få en rekrytering till barnskötar- och förskol- lärarutbildningarna som spänner över ett vidare åldersregister än för närvarande talar för en uppbyggnad av utbildningen liknande den som här endast i korta principer kunnat skisseras. Man kan och bör inte under ett utbyggnadsskede rekrytera enbart eller huvudsakligen från yngre åldersgrupper. Förskolan behöver både yngre, och äldre personal av båda könen. För speciellt något äldre personer kan det reellt vara och upplevas som omöjligt att vid övergång till yrkesarbete eller vid övergång från annan typ av förvärvsarbete ta hela utbildningssteget fram till förskol- lärarutbildning på en gång. En utbildningsgång där utbildning och arbete varvas blir därför nödvändig.
Det är även av betydelse att på skilda sätt stimulera de förskollärare och barnskötare som för närvarande ej är yrkesverksamma till att söka sig till förskolan. För detta krävs en satsning på information, reaktiverings- kurser samt eventuella andra möjligheter som kan utnyttjas för att underlätta övergången till arbete inom förskolan.
Allmän förskola
15 .1 Olika förskolbe/iov
Den för utvecklingen viktigaste och mest känsliga delen av livet ligger före sjuarsaldern. De barn som inte i ett tidigt skede får tillräcklig stimulans för sin allsidiga utveckling kan senare i livet få svårt att kompensera brister från förskoltiden. Det pedagogiska program för förskolan som läggs fram i betänkandet innebär ett försök att ge en god bas för vidare utveckling genom att skapa en miljö anpassad till förskolaldrarnas utvecklingsfaser. som är rik på stimulans för såväl den sociala och känslomässiga som för den intellektuella utvecklingen.
Sverige har. jämfört med manga länder. en sen skolstart. Bortsett från de flesta skandinaviska. alla östeuropeiska och vissa latinamerikanska länder är skolinträdesaldern i allmänhet 6 och i en del länder även 5 år. I vissa av dessa länder har även förskolan utbyggts i relativt stor omfattning och i ett flertal länder. bla i Västeuropa, diskuteras och planeras ocksa mera genomgripande förskolreformer. Dessa innebär att man vill söka nå barnen fran 3—4—arsåldern. ! östeuropeiska länder. som har samma sena skolstart som Sverige. har i allmänhet förskolan utbyggts i betydande utsträckning.
Det material om barns utveckling och barns uppväxtmiljö i dagens samhälle som utredningen redovisar och som sammanfattats 1 kap Mål för j förskolan pekar mycket starkt på nödvändigheten av att alla barn får en ; sadan utvecklingsstimulans som förskolan avser att ge. Då tillgången till resurser för detta ändamål — såväl ekonomiska som personella — är väsentligt mindre än de totala behoven måste under en lang uppbyggnadsperiod en prioritering ske av de behov som är mest angelägna.
I kapitlet Mal för förskolan har utredningen avgränsat tre viktiga behovsomraden. Det gäller dels de generella behov som alla barn har, dels ; de särskilda behoven av tidig stimulans hos barn med tex fysiska. psykiska. sociala eller sprakliga handikapp, dels behoven av tidiga omsorger för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.
I fråga om barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar har j heltidsförskolan (daghem) byggts ut till att omfatta drygt 15 % av dessa j barn. eller ungefär 5 % av alla barn i förskolåldrarna. För andra barn har
en utbyggnad skett av daghem och lekskolor som svarar mot över 60 % av 6-åringarna och nära 30 % av 5-åringarna. Barn med särskilda behov p g a handikapp finns i viss utsträckning såväl i hel- som i deltidsförskolan.
En utbyggnad av förskolan i heltidsform — för barn i alla förskolåldrar med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar — bör enligt utredningens uppfattning ges hög prioritet. Förslag i detta avseende läggs fram i kapitlet Kommunernas planering. Det är emellertid även angeläget att, som det uttrycks i utredningsdirektiven, ”pröva formerna för och omfattningen av en förskolverksamhet — i lekskola eller daghem — som på sikt kan komma alla barn till del under en tid närmast före inträdeti grundskolan”. 30 % av 6-åringarna står i dag utanför förskolan. Det är på kort sikt en väsentlig uppgift att utbygga deltidsförskolan så att alla 6- åringar omfattas av den stimulans förskolan kan ge.
15.1.1 Förskola för 6-åringar
Av kap Förskolans utbyggnad har framgått att möjligheterna att är 1975 genomföra en allmän ettårig förskola för 6-åringar är goda. Beräkningarna fram till är 1975 pekar också mot att ett flertal kommuner kommer att inom deltidsförskolans ram kunna ta emot barn i åldrarna under 6 år. Det är emellertid väsentligt att i detta sammanhang beakta att det finns betydande regionala och andra ojämnheter i utvecklingen. Detta förhållande måste noga uppmärksammas i tillsynsmyndighetens arbete med utbyggnadsplaneringen, vilket i detta betänkande bl a behandlas i kapitel 18 Förskola i glesbygd. De faktorer som orsakat eftersläpningen måste elimineras med olika åtgärder.
Utredningen har initierat undersökningar i några av de kommuner, som har tillgång till plats i förskola för minst alla sexåringar i syfte att pröva olika antaganden om de hinder som kan återstå vid en förskola där det finns plats för alla barn som anmäls av föräldrarna, men där kommunen inte automatiskt anvisar plats till alla barn i årsklassen. Undersökningar- na, som gjordes i Lund och Örebro, styrkte antagandena att ofta just de barn som mest skulle behöva förskola inte kommer dit.
Det är vissa grupper av barn som riskerar att ”komma utanför” om inte särskilda åtgärder vidtas för att göra förskolan faktiskt tillgänglig för alla barn. Det gäller glesbygdsbarn, invandrarbarn, socio-ekonomiskt sämre ställda grupper. Men det finns också en rad andra faktorer som ställer hinder i vägen för att barnet skall kunna utnyttja sin rätt till för- skola och som inte kan hänföras till speciella kategorier. Som bl a fram- gått av kapitlen Förskolans utbyggnad och Förskola i glesbygd är tillgång- en till daghem och lekskola mycket olika i olika kommuner i vårt land. Även inom en och samma kommun kan barnens möjligheter att gå i för- skola vara olika beroende på avstånd och skjutsmöjligheter.
Men ytterligare en avgörande faktor är föräldrarnas kunskap om och värdering av förskolan; om dess innehåll och arbetssätt, om anmälnings- tider, öppettider, om möjligheten att få plats, om förskolan är avgiftsfri eller hur stora avgifter som krävs osv.
Ofta kan även kriser och omställningar i familjen leda till att man
missar möjligheten till förskolplats. Föräldrainitiativet synes, som fram- går av undersökningarna, vara i hög grad skiftande. Samhället måste där— för garantera en reell rätt för alla barn att få gå i en avgiftsfri förskola minst något åt före skolinträdet. Riskerna för att konservera sociala skill- nader och skillnader mellan barn på olika orter i landet — i kanske betyd— ligt större skala än i dag — motiverar att alla barns rätt till förskola skrivs in i en förskollag.
15.1.2 Förskola för yngre barn
Ett senare steg i utbyggnadsplaneringen bör vara att förverkliga en tvåårig förskola för alla barn. Detta steg blir än mer betydelsefullt i fråga om möjligheterna att bidra till barnens allsidiga personlighetsutveckling. Det är en allmän uppfattning. förankrad i forskning om förskolåldrarna, att den sociala. känslomässiga Och intellektuella utvecklingen hos de flesta barn i 3- till 5-årsåldern går in i en fas där behovet av kontakter med andra barn och fler vuxna blir framträdande. Många länder har som nämnts dragit konsekvenser härav i sina förskolreformer.
För barn med särskilda behov pga fysiska, psykiska, sociala och sprakliga handikapp är det viktigt att snarast möjligt få till stånd en uppsökande verksamhet där förskolan utgör ett viktigt inslag från tidig alder. För dessa barn har den allmänna förskolan speciellt stor betydelse. Under ett utbyggnadsskede måste dock speciella förutsättningar skapas för att ge barn med särskilda behov en tidigare insatt stimulans, som kan ges genom att barnen får tillgång till någon form av förskola. Målet bör vara att senast vid 4-årsåldern nä dessa barn med en uppsökande verksamhet med erbjudande om förskolplats.
Frågan om att ge alla barn del av en förskolstimulans är mot den bakgrund som skisserats betydligt vidare än att — som ibland föreslagits i debatten — sänka skolinträdesåldern till 6 år. Särskilt viktig är den verksamhetsmässiga integrationen mellan heltidsförskolan (daghem) och deltidsförskola (lekskola) som diskuteras i utredningens pedagogiska program. För manga barn med behov av en speciell stimulans blir en tidigt insatt uppsökande verksamhet avgörande.
För barn i glesbygd kan det vidare _ som föreslas 1 kap 18 — vara både praktiskt och pedagogiskt värdefullt att redan från början låta den allmänna förskolan omfatta säväl 5- som ö-åringar. Ett genomförande av utredningens förslag torde innebära att barn i framtiden kommer bättre rustade till grundskolan — och senare till vuxenlivet _ än vad en ensidig sänkning av skolinträdesaldern skulle medföra.
15.2 Utredningens förslag till förskollag
! kapitlet Förskolans mal klargörs att mål för förskolans omfattning bör utgå från främst tre olika slags behov.
1. Alla barns behov av komplement till familjen tillgodoses genom en allmän förskola. För barn som inte går i heltidsförskola eller får plats där det år de fyller sex skall plats beredas i deltidsförskola. dvs av nuvarande lekskolans omfattning.
2. För alla barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall heltidsförskolan (daghemmen) utbyggas för att tillgodose behoven från tidig ålder.
3. För barn med särskilda behov pg a fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp krävs en tidigt insatt förskola som ett led i en uppsökande och förebyggande verksamhet. Förskolan bör för dessa barn vara av halv- eller heldagsomfattning. En särskild förskollagstiftning erfordras för att lagtekniskt klarlägga inte enbart rätten till förskola och förskolans omfattning utan även bl & förskolverksamhetens syfte och kommunernas uppgifter. I detta kapitel behandlas främst principerna bakom utredningens lagförslag när det gäller förskolans omfattning. Vidare berörs kortfattat frågor som även berör barnavårdslagen, tex uppsökande verksamhet i kommunerna i syfte att tillgodose barn med särskilda behov. De mer ingående motiveringarna till detta avsnitt i förskollagen redovisas i följande kapitel i betänkandet:
Kapitel 6 Förskolans mål
16 Barn med särskilda behov 17 Invandrarbarn i förskolan 18 Förskola i glesbygd
19 Uppsökande verksamhet 20 Kommunernas planering
Förslag till lag om förskolverksamhet (förskollagen) redovisas med såväl allmänna som särskilda motiveringar i betänkandets sista kapitel.
15.2.1 Lag om allmän förskola
I samband med utredningens arbete har i den allmänna debatten å ena sidan diskuterats en obligatorisk förskola från 5— eller till att börja med 6-årsåldern, å den andra sidan en allmän förskola, tillgänglig för alla barn något eller några år före skolinträdet. För många har obligatorium och allmän förskola varit synonyma begrepp. Många gånger har det varit oklart vad som avsetts med ett obligatorium: ett generellt åliggande för kommunerna eller såväl detta som ett obligatorium för barnen liknande grundskolans. När man använt begreppet allmän förskola har oklarheten också varit av liknande slag.
Det är ett väsentligt mål att alla barn skall nås genom förskolan. Barnens rätt till förskola kan inte anses garanterad enbart genom att platser ställs till förfogande för de barn vilkas föräldrar anmält intresse. Som ovan visats är det mycket som tyder på att många av de barn för vilka förskolan är viktigast då inte skulle komma dit. Utredningen föreslår att alla kommuner genom lag skall åläggas att anordna förskola — som ett första steg är 1975 — för alla barn från det år då barnen fyller 6. En väsentlig distinktion är därvid att betona att kommunerna skall anvisa plats i förskola för alla barn från 6 års ålder. Detta innebär dels att en plats i förskola ställs till förfogande för alla sexåringar som inte redan har plats i heltidsförskola (daghem), dels att barnet och dess föräldrar meddelas var och när den anvisade platsen avses bli tagen i anspråk.
Detta bör också innebära, speciellt under en första period sedan lagen trätt i kraft, att särskilt ingående och konkret information om förskolans syfte, innehåll och arbetssätt när alla föräldrar.
I dessa avseenden föreligger ej heller någon skillnad i förhållande till grundskolan och dess inskrivningsförfarande. Grundskolan uppfattas i dag som en allmän rättighet som föräldrar endast i ytterst få undantags- fall frånsäger sina barn. Enligt skollagen finns emellertid en yttersta tvångsåtgärd, vilken dock utomordentligt sällan har behövt tillgripas. Al- ternativa lösningar har i många fall accepterats eller ordnats av samhället.
Utredningen har valt att icke föreslå någon liknande tvångsåtgärd i själva förskollagen. Rätten till förskola torde framstå som väsentlig för de allra flesta föräldrar. I de undantagsfall där föräldrarna inte vill acceptera förskola gäller det att i första hand se till barnets bästa. Om barnet placeras i förskola mot föräldrarnas bestämda vilja kan konflikter uppstå som i sista hand negativt påverkar barnet. I dylika fall bör kontakten med föräldrarna från kommunens sida syfta till att motivera en förståelse för barnets situation Och behov inför skolstarten. En tvångsåtgärd torde i dylika situationer inte ha en positiv effekt på barnets och familjens situation. I de fall emellertid, då mycket allvarliga brister föreligger i barnets hela uppväxtsituation blir — som för närvarande är fallet — en yttersta åtgärd givetvis omhändertagande med stöd av barnavårdslagen. I högre grad än hittills bör förskolan även i sådana fall kunna fungera som ett positivt led i ett familjeterapeutiskt arbete, som innebär att barnet ej skall behöva tas från föräldrarna. Förskolan bör i stället i många fall kunna bli en första insats som prövas innan vård helt genom samhällets försorg måste tillgripas.
15.2.2 Uppsökande verksamhet
I de fall där en 6-åring inte tar anvisad förskolplats i anspråk föreslås ett åliggande för kommunen att ta direkt kontakt med familjen för att klargöra skälen till barnets frånvaro. I de fall något slag av principiella skäl för barnets frånvaro föreligger blir det kommunens uppgift att via tex förskollärare eller socialarbetare — i hemmet eller genom besök på förskola _ informera familjen om bla förskolans syfte, innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan. Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet blir uppgiften att tillse att barnets personlighetsutveckling främjas på annat sätt, i hemmet eller eventuellt i form av lekgrupp, öppen lekverksamhet eller liknande. Det kan tex gälla ett barn med få kamratkontakter som är överkänsligt för introduktionen till en större barngrupp. Här är det givetvis särskilt angeläget att barnet mjukt och varligt får en successiv förberedelse inför skolstarten så att denna inte upplevs chockartat.
Förnyade kontakter bör bl a i detta sammanhang krävasi fråga om de undantagsfall där barnen ej deltar i någon form av förskolverksamhet senare under förskolåret inför inskrivningen i skolan. Det är önskvärt att man från samhällets sida strävar efter att få en sådan första kontakt med barnet och dess familj så att förnyade kontakter underlättas i största
möjliga utsträckning och inte framstår som en pliktmässig kontroll eller ensidigt påtvingande övertalning.
15.2.3 Andra institutioner
I detta sammanhang kan även förskolans roll behöva klarläggas ifråga om barn som vistas i familjedaghem och för barn som tas om hand i foster- hem.
I det förstnämnda fallet skall givetvis alla barn som omfattas av den allmänna förskolan få tillgång till denna i deltidsform. För barn som vistas i fosterhem blir likaledes deltidsförskolan ett minimum; i vissa fall kan det visa sig vara befogat att från barnets och fosterföräldrarnas behov pröva lämpligheten av plats i heltidsförskola.
På liknande sätt som i fråga om den obligatoriska skolan skall privat institution kunna betraktas som förskola om den fyller de krav som uppställs på de samhälleliga förskolorna så som de uttrycks i förskollagen och i tillsynsmyndighetens råd och anvisningar. Dylika fall torde bli fåtaliga i samband med att 6-åringsförskolan blir ett obligatoriskt kommunalt åtagande. Det är i stället, enligt utredningens mening. av värde om privata organisationer, som studieförbund, ungdomsorganisatio- ner, religiösa organisationer mfl liknande genom fritidsverksamhet av olika slag kan rikta sitt engagemang till de barn- och ungdomsgrupper som ännu inte kunnat täckas in genom samhällets insatser.
15.2.4 Sammanfattning och förslag
[1 Sammanfattningsvis föreslär utredningen att samtliga kommuner åläggs att fr o m är 1975 anvisa alla sexåringar plats i förskola. Alla barns rätt till en minst ettårig förskola föreslås bli reglerad i en förskollag som föreslås bli utformad i enlighet med det av utredningen utarbetade lagförslaget i kapitel 24. Denna rått bör inom inte allt för lång sikt omprövas till att utsträckas nedåt i åldrarna. CI Om en kommun inte kan uppfylla den målsättning som ovan angivits skall möjlighet finnas att ge dispens. Sådan skall meddelas av länsstyrelse, men längst till hösten 1978, då alltså alla 6-åringar ihela landet skall ha plats i förskola. D I vissa fall blir det nödvändigt att på olika sätt anpassa förskolans tider och organisation till barnens och/eller föräldrarnas speciella behov. Detta gäller framför allt barn i glesbygder med långa avstånd, för vilka det ibland kan bli nödvändigt att förlägga förskolan till ett par eller tre dagar i veckan, i vissa fall kanske koncentrerad till en viss begränsad del av året. För att dessa barn skall kunna få fullt utbyte av förskolan bör den allmänna förskolan kunna börja något år tidigare än vad som generellt kommer att gälla. (Se kapitel 18 Förskola i glesbygd.) D I de fall då ett barn ej tar den anvisade platsen i anspråk åligger det kommunen att i en uppsökande verksamhet ta kontakt med barnets föräldrar, informera om förskolan och pröva om föräldrarna — barnet kan ompröva sitt ställningstagande samt då principiella skäl anförs mot barnets placering i förskola undersöka och tillse att barnets allsidiga
personlighetsutveckling främjas i hemmet eller på annat sätt än genom den reguljära förskolverksamheten
De förslag som lagts fram i detta kapitel gäller utbyggande av en allmän förskola för vissa åldersgrupper, som närmare utformas i lagförslaget i kap 24. I förslaget till förskollag behandlas också utbyggnad av förskola för barn med särskilda behov och barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Dessa frågor behandlas även närmare i kapitlen 16 Barn med särskilda behov, 19 Uppsökande verksamhet, 14 Förskolans utbyggnad och 20 Kommunernas planering. De huvudpunkter som i detta sammanhang bör lagfästas är bla följande:
El En annan typ av uppsökande verksamhet än den som skall fungera i samband med en allmän förskola för alla barn från sexårsåldern gäller barn med särskilda behov på grund av fysiska, psykiska eller sociala handikapp. En sådan uppsökande verksamhet motiveras och beskrivs närmare i kap 16 Barn med särskilda behov och kap 19 Uppsökande verksamhet. Den bör rikta sig generellt till barnen från tidigast möjliga ålder och bör senast vid barnens fyraårsålder ge sådan information att ett ev nödvändigt erbjudande om plats i första hand i heltidsförskola (daghem) kan ges. Utredningen föreslår att denna uppgift för kom- munerna närmare preciseras i barnavårdslagen och att förskolans funk- tion inom den uppsökande verksamheten fastslås i förskollagen. D För att på sikt kunna möta behovet av förskolverksamhet — heltid Och deltid — för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, föreslås i kapitel 20 Kommunernas planering dels en metodik för att underlätta den framtida planeringen, dels krav på en förskolplan som redovisar kommunernas hela behov kompletterade av planbestämmel- ser som syftar till behovstäckning i nya bostadsområden.
16 Barn med särskilda behov
16.1 Inledande synpunkter
I kapitel 3 (del 1) lägger utredningen fram sitt pedagogiska program och tar också upp frågan om barn med särskilda behov. Där betonas hur viktiga är utvecklingsmässigt förskolåren är för alla barn eftersom personlighetens grundmönster då mer eller mindre bestäms. För handi- kappade barn är förskolåren än mer väsentliga. Brist på allsidig utveck- lingsstimulans under de mest formbara åren kan få förödande inverkan på senare utvecklingsmöjligheter. Ju tidigare de särskilda behoven tillgodoses hos det handikappade barnet, desto större är chanserna att individen skall eliminera den av handikappet orsakade funktionshämningen. Tidiga stödåtgärder förhindrar dessutom pålagringar av andra funktionshäm- ningar som kan utlösas som sekundäreffekter till den primära funktions- hämningen.
Förskolan kan vara ett instrument som i kombination med hemmiljön ger det handikappade barnet kraftigt utökade resurser att tillgodose särskilda behov och därigenom ge dem bättre utvecklingsmöjligheter.
För det handikappade barnets familj är förskolan ett oumbärligt komplement som ett stöd för att man skall kunna klara den totala familjesituationen. Den är en helt nödvändig kontakt utåt med tanke på den problematik det innebär för föräldrar att bära ansvaret för ett handikappat barns fostran.
[ dag är många barn på grund av fysiska, känslomässiga, intellektuella eller sociala handikapp utestängda från att få utveckla sina inneboende möjligheter, från en fullvärdig tillvaro och från den stimulans och gemenskap som förskolan bjuder. Den ”vanliga” förskolan i sig kan utgöra ett hinder för handikappade barn att delta i verksamheten genom sin lokalmässiga planering och utrustning, sin brist på personal med kunskap om handikapp, osv. Eller man har helt enkelt ”glömt bort” det handikappade barnets rätt till förskola. Föräldrar har inte begärt förskol- plats för sitt handikappade barn, kanske inte vetat om att möjligheter fanns. Informationen kan ha brustit eller inte nått berörda föräldrar.
I andra fall har man anordnat speciella förskolor för barn med ett visst handikapp. Barnen har då fått adekvat behandling och stimulans. Men
den ömsesidigt berikande kontakten med icke handikappade barn har ofta saknats eller varit begränsad. Isolering med andra handikappade barn har varit vanlig.
Undantag finns dock där man integrerat ”andra" barn i grupper av handikappade barn och vice versa. Men enhetliga normer och anvisningar liksom en medveten ideologi har hittills inte funnits för förskolan och de yngre barnen i fråga om en integrering av barn med svårigheter i så stor utsträckning som är möjligt. Där måste förskolan skapa samma möjlig- heter som den obligatoriska skolan bjuder.
Barnstugeutredningen har i sin diskussionspromemoria formulerat en ideologi för barn med särskilda behov på följande sätt:
En av förskolans väsentliga uppgifter är att ta tillvara utvecklingsmöj- ligheter och anlag hos barn från alla slags miljöer och låta dem komma till fullt uttryck i samhället. Men jämlikhetskravet är särskilt starkt för barnen med det sämsta utgångsläget, som behöver extra stöd. Det gäller integrationen av handikappade barn i samhället, vare sig det är fråga om sociala, fysiska eller psykiska handikapp. Det gäller barn från isolerade glesbygder med alltför begränsade stimulansmöjligheter. Det gäller in- vandrarfamiljemas speciella svårigheter, där extra resurser måste sättas in. Förskolan kan stärka människor som på olika sätt är eftersatta eller särskilt utsatta för påfrestningar senare i livet. Samtidigt är det i fråga om dessa barn som flaskhalsarna finns, när det gäller utbyggnad och personal men också kunskaper. De svagaste barnens behandling är måttet på hur samhället lyckas. (Jfr även kapitlet Förskolans mål).
16.2 Vad innebär begreppet handikappad?
Under senare år har ett flertal utredningar — såväl statliga som kommu- nala — samt en del forskningsrapporter och olika debattskrifter tagit upp frågan, vad begreppet handikappad står för. Behovet av en enhetlig terminologi har diskuterats, för både arten och graden av handi- kapp. Handikappdefinitionerna skiftar, beroende på vilket problem- område man rör sig inom — medicinskt, etiologiskt, pedagogiskt eller social-medicinskt.
I ”Social omvårdnad av handikappade” (SOU 1964z43, s 26) ges exempel på det vanskliga att söka ”etikettera” och definiera:
Olika definitioner har på skilda tider och i olika sammanhang givits begreppen handikappade och partiellt arbetsföra. Det torde inte vara möjligt att lämna en entydig definition av dessa begrepp. En person kan från rent medicinska synpunkter anses som svårt handikappad, men om man ser till hans arbetsinsatser och verksamhet i samhället kan han kanske över huvud taget inte betraktas som handikappad.
. . . I den offentliga debatten om samhällsåtgärder för de handikappade avses med handikappade vanligen personer som har särskilda svårigheter att reda sig själva på grund av något medfött eller förvärvat hinder av fysisk eller psykisk art (Ibidem, s 8).
Ordet handikapp skall här användas som beteckning för en rad olika förhållanden hänförliga till en människas fysiska och psykiska utrustning — förhållanden som har det gemensamt att de försvårar för henne att leva normalt. Handikappen ger upphov till särskilda problem, handikappade är människor med särskilda behov vid sidan om de allmänmänskliga behoven (Ibidem, s 15).
Handikapputredningen refererar i sitt första delbetänkande ”Kommu- nerna och den sociala omvårdnaden”, (SOU 1967:53), direktiven till utredningen vilka ger följande definition av begreppet handikapp:
Med handikappade avses enligt _direktiven personer, som av fysiska eller psykiska skäl möter mer betydande svårigheter i sin dagliga livsfö- ring (s 7).
I det andra delbetänkandet från Handikapputredningen ”Bättre hjälp- medel för handikappade” (SOU 1967160), sägs vidare:
Den handikappades situation är beroende av hans fysiska och psykiska funktionsförmåga men också av den miljö han befinner sig i (s 40).
I det tredje delbetänkandet från Handikapputredningen ”Bättre utbild- ning för handikappade” (SOU 1969:35), utvecklas och preciseras handi- kappbegreppet i ett särskilt avsnitt och man refererar bla där till den definition som begreppet har i skolsammanhang:
I Sverige har termen handikappade i skolsammanhang blivit den vedertagna övergripande benämningen på elever med skolsvån'gheter av skilda slag. Orsakerna kan vara fysiska eller psykiska skador eller kombinationer av båda (5 63).
Bland kommunala forskningsrapporter finner man tex följande i undersökningen ”Hälsa-yrke-bostad” i Göteborg, 1964:
Med handikapp avser man skada, sjukdom eller sjukdomssymtom, medfödd eller förvärvad, som långvarigt påverkat personens livsföring med avseende på förmåga till dagliga aktiviteter, sysselsättningar, arbets- och försörjningsförmäga, umgänge och förmåga till fritidssysselsättningar (s 168).
Utredningen ”Rehabilitering och social omvårdnad av handikappade inom Malmöhus läns landsting”, 1965, ger nedanstående definition:
Med handikapp i denna undersökning avses person, som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga eller svårigheter att självständigt klara den dagliga livsföringen på grund av skada, föranledd av sjukdom, olyckshändelse eller medfödd defekt (s 175).
Svenska Kommunförbundet uttalar följande, i Handikapputredningens fjärde betänkande, ”Bättre socialtjänst för handikappade” (SOU l970:64):
Enligt kommunförbundet är det svårt att ge begreppet handikapp en sådan definition att man klart kan avgränsa olika grupper såsom handi- kappade. Man kan emellertid, framhåller förbundet, indela de handi- kappade i två huvudgrupper. Detta är dels personer som på grund av fysiska och/eller psykiska sjukdomar eller skador har mer bestående skada, exempelvis rörelsehindrade, synskadade, hörselskadade och psy- kiskt utvecklingsstörda, dels personer som under längre eller kortare tid på grund av vissa sjukdomstillstånd är i något avseende skadade, tex hjärtsjuka, astmasjuka och psykiskt sjuka.
Handikapp är ofta ett relativt begrepp. Det är påverkbart av en hänsynsfull samhällsplanering, en välutvecklad rehabilitering, tillgång till utprovade och intränade tekniska hjälpmedel rn m (5 42).
En granskning av definitioner av handikappbegreppet ger således inte något entydigt svar på vad termen handikapp står för. Däremot framgår, att man försökt ta avstånd från en kategorisering av olika slag av
handikapp, som fysiskt, psykiskt, socialt, känslomässigt eller språkligt handikappade. Man har också försökt att se den handikappade i förhål— lande till sin omgivning och hans/hennes möjligheter att fungera i denna. Krav ställs inte bara på den handikappade att anpassa sig till sin miljö. Krav ställs också på omgivningen/samhället att inte inskränka sig till att bara visa förståelse för den handikappade utan också i sina värderingar och i sina åtgärder anpassa sig till de handikappade.
Handikapputredningen uttrycker detta krav på följande sätt (SOU 1967:60, s 40):
De åtgärder som bör vidtagas för att eliminera eller reducera svårigheter måste alltid anpassas efter den enskildes behov. Samhällets åtgärder för att ge de handikappade större möjligheter att klara sin dagliga livsföring spänner över alla samhällsområden . . .
Interaktionen mellan en människas individuella förutsättningar och omgivningens, miljöns eller samhällets existensvillkor, är något som betonas allt starkare. De handikappades riksförbund (DHR) uttalar den meningen, att de handikappade är så handikappade som samhället vill göra dem till. Ett handikapp är inte en egenskap hos en individ utan ett förhållande mellan individen, andra människor, omgivningen och samhäl- let. Samhället är föränderligt. Det är också handikappet.
Enligt barnstugeutredningens mening bör man utgå från den synen på det handikappade barnets situation i hem, förskola och samhället i övrigt. Man måste sträva efter att inte se det handikappade barnets situation som något statiskt. En utveckling i positiv riktning kan åstadkommas med hjälp av förändringar i barnets omgivning.
[ Norge har man som en följd av denna nyare syn börjat ersätta termerna ”handikapp” och ”handikappad” med ”funktionshämning” och ”funktionshämmad”. Handikapputredningen tar upp en diskussion om detta (SOU 196935) och säger följande:
Man finner att de fyller kravet att åtminstone i skolsammanhang vara mer deskriptiva och adekvata än "handikapp” och ”handikappade”. De blindas förening i Sverige har vid årsmötet 2—4 juni 1967 uttalat sympatier för denna terminologi. Två skäl framhölls därvid. Dels ligger det inte någon omedelbar värdering i beteckningen, dels ger den en antydan om hur problemen skall angripas . . .
Man kommenterar dock sammanfattningsvis i Handikapputredningen:
En helt ny terminologi synes inte kunna införas på detta område. Äldre och nyare termer kommer att finnas sida vid sida. Psykologiska och emotionella faktorer kommer att färga benämningar och termer inom området. Den realitet som ligger bakom en term eller definition upplevs alltid individuellt både av en handikappad och hans närmaste. Orden ”funktionshämmad” och ”funktionshämning” synes kunna använ- das i många sammanhang där denna terminologi är mera funktionell och distinkt än andra termer.
Utredningen ansluter sig till Handikapputredningens terminologi och använder termerna ”handikapp” och ”handikappad”. Begreppet ”handi- kapp” är liktydigt med belastning, hårdare villkor, hinder. ”Handikap- pade” bam är följaktligen barn med svårigheter av skilda slag. Barn utsatta för större belastning, hårdare villkor eller hinder i förhållande till
aktiviteter i bestämda situationer. En sådan syn på handikapp är företrädd i läroplanerna för grundskola och gymnasieskola. Förskolan måste i sina kompletterande, stödjande eller ersättande insatser för de ”handikappade” yngsta barnen företräda samma grundsyn.
16.3 Skolans insatser för elever med särskilda behov
För att en meningsfull integrering av handikappade barn i förskolan skall kunna genomföras och för att förskolan skall kunna fungera tillfreds- ställande måste vissa förutsättningar uppfyllas.
En jämförelse med framför allt den obligatoriska skolans resurser och åtgärder för de handikappade barnen torde därvid kunna ge värdefulla impulser. En rad av anordningar skulle kunna utvidgas till att omfatta också de handikappade förskolbarnen, inte minst som detär väl känt att insatser för att bryta konsekvenserna av ett handikapp bör komma in så tidigt som möjligt,
Den obligatoriska skolan och dess frivilliga påbyggnader söker genom olika stadganden och åtgärder att ge elever med svårigheter så goda betingelser som möjligt att genomföra sin skolgång och utveckla sina potentiella möjligheter.
16.3.1 Lagstiftning
Skollagen (SFS 1962319) innehåller föreskrifter som möjliggör att olika slag av specialåtgärder kan vidtas för elever med skolsvårigheter. Det gäller elever med
intellektuell utvecklingshämning försenad skolmognad läs- och skrivsvårigheter
matematiksvårigheter talsvårigheter anpassningssvårigheter hörselsvårigheter synsvårigheter
rörelsehinder. Skollagen kompletteras av en skolstadga, som innehåller föreskrifter om specialundervisning i kommunens reguljära skolor och en specialskol- stadga (SFS 19622439), (SFS l965:478), som gäller specialskolorna för gravt hörselskadade och gravt synskadade (döva och blinda) barn, liksom för multihandikappade döva eller blinda elever.
Omsorgslagen (SFS 19671940) och omsorgsstadgan (SFS l968:146) innehåller föreskrifter om specialundervisning, Specialträning samt social och medicinsk omvårdnad om psykiskt utvecklingsstörda barn. Genom dessa författningar stadgas rätten för alla psykiskt utvecklingsstörda att erhålla omsorger av pedagogiskt eller annat slag som är individuellt anpassade och tillrättalagda.
Lagen om elevhem för rörelsehindrade (SFS 1965:136) föreskriver att särskilda hem för boende, vård och behandling skall finnas i varje landsting för sådana rörelsehindrade elever, som annars inte skulle kunna
delta i undervisningen. Genom särskilda bestämmelser (kungl brev) regle- ras sådana speciella anordningar som tekniska hjälpmedel, personell assistans (SÖ 9.1.69 och 28469), transporter osv för elever med mer eller mindre grava handikapp, som deltar i undervisningen i den ”vanliga skolan”.
Rekommendationer utfärdade av skolöverstyrelsen reglerar bla skol- lokalernas omfattning och inredning samt deras pedagogiska utrustning för att göra dem funktionsdugliga för de handikappade eleverna.
16.3.2 Organisationsformer
Specialundervisningen i den obligatoriska skolan och ovanförliggande frivilliga skolformer omfattar tre olika undervisningsformer, vilka regleras i ovan refererade lagar och stadgar.
El inom det vanliga skolväsendets ram ges specialundervisning i form av samordnad undervisning (klinikundervisning) och specialklasser med stöd av särskilda tekniska, pedagogiska, medicinska och sociala åtgär- der för elever med skolsvårigheter (handikapp). EI Specialundervisning för gravt hörselskadade och gravt synskadade (döva och blinda) elever ges i. speciella statliga skolor: specialskolor för
hörselskadade, respektive synskadade elever. D Specialundervisning i särskola ges för psykiskt utvecklingsstörda
elever. . _
Fram till den 31 december 1971 har den s k 15 %-regeln gällt för spe- cialundervisningen, dvs antalet specialklasser bör högst motsvara 15 % av antalet vanliga klasser i kommunen. Utöver specialklasserna har också den samordnade Specialundervisningen tillkommit för ett stort antal elever.
Från och med ljanuari 1972 och tills vidare tillämpas nya bestämmel- ser för grundskolans specialundervisning. Man sätter genom de nya anvisningarna ett tak för den totala Specialundervisningen samtidigt som de klarare uttrycker en strävan att verkligen låta Specialundervisningen tjäna sitt ursprungliga syfte att ge elever med särskilda behov det stöd de behöver. Påfallande i de nya bestämmelserna är den stora andel av resurserna som kommer årskurs 1 i grundskolan till del genom de nya rekommendationerna om specialundervisningens styrning mot årskur- serna 1 och 2. Normalt får denna undervisning i fortsättningen inom en kommun inte överstiga 0,3 vtr/elev. Den tidigare 15 %-regeln för special- klasser kommer att fortsätta att gälla men är inräknad i principen om 0,3 vtr/elev. Länskolnämnden kan medge att specialklasser inrättas till ett högre antal än det föreskrivna, dock endast om särskilda förhållanden så motiverar.
Utöver redovisade möjligheter till specialundervisning för elever med särskilda behov finns en ”normal” resurs inbakad för varje klass inom varje årskurs, de sk resurstimmarna. Med resurstimme förstås antalet lärarveckotimmar som överstiger antalet elevveckotimmar i ämne eller ämnesgrupp. Resurstimme används för att dela klass eller klasser i grupper, om ej annat föreskrivs. Gruppernas sammansättning och storlek avpassas efter elevernas behov av individuell handledning, undervisnings-
situationens art och omständigheter av betydelse för schemat, tex skolskjutsar. Det ankommer närmast på läraren att anordna elevgrupper- na. På lågstadiet består resursen i årskurs 1 av 10 lärarveckotimmar, i årskurs 2 av sex lärarveckotimmar, i årskurs 3 av två lärarveckotimmar. Resurstimmarna på mellanstadiet består av en lärarveckotimme per klass och årskurs. På högstadiet utgör de fyra lärarveckotimmar per klass och årskurs.
Stödundervisning får dessutom utöver timplanen anordnas för elever, som önskar ändra studieinriktning eller som p g a långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av extra stöd från skolan under viss begränsad tid. För sådan Stödundervisning får för läsår disponeras en lektion för varje fullt tjugotal elever på högstadiet vid skolenheten, dock minst 40 lektioner. Länsskolnämnden får efter framställning medge Stödundervisning i större omfattning än nu sagts om särskilda skäl föreligger.
Dessa organisatoriska — pedagogiska anordningar kompletterar det elevvårdande och individualiserade arbetet i skolan, då den vanliga klassens eller skolans resurser inte räcker till. Serien av åtgärder skall vara flexibel. De skall innebära val— och kombinationsmöjligheter anpassade efter den enskilda elevens behov.
16.4 Sammanfattning och diskussion
En genomgång av de olika resurser och åtgärder som sätts in för handikappade elever — speciellt i den obligatoriska skolan — ger vid handen att såväl stat, landstingskommuner som primärkommuner har ansvar ekonomiskt och organisatoriskt för verksamheten. Olika stadgan- den och bestämmelser för bidrag och stöd liksom skiftande organisato- riska anordningar gör att viss risk för splittring av resurserna förefaller råda.
I vissa fall — såsom för specialskolorna — har staten tagit det totala ansvaret för verksamheten.
[ andra fall såsom vid Specialundervisningen i grundskolan ligger nästan hela ansvaret på primärkommunerna för skolornas utrustning för såväl handikappade som icke-handikappade elever. Vidare svarar kommunerna helt för transporterna av alla elever till och från skolan.
I en del fall är ansvaret delat mellan stat och primärkommuner i form av särskilda statsbidrag såsom till personell assistans för handikappade elever i obligatoriska och icke-obligatoriska skolor, till tekniska stödåtgär- der för handikappade elever vid icke-obligatoriska skolor. Likaså utgår statsbidrag till kommunerna för kostnader för tekniska hjälpmedel och särskild inredning av lokaler för specialundervisning i hörselklass, ”hörsel- teknisk utrustning”. Kompensation utgår också för den merkostnad som skolbyggnaders planering för rörelsehindrade elevers behov kan väntas medföra, dels i form av schablonbelopp för installation av hiss, dels i form av vissa bidragsprocent för övriga åtgärder som måste vidtagas.
För vissa grupper av handikappade barn har landstingskommunema pålagts huvudansvaret. Det gäller inrättande av elevhem för rörelsehind- rade barn och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Genom omsorgslagens tillkomst förefaller alla resurser ha samordnats för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna. Ett totalt ansvar har tagits. Landstingskommunerna är skyldiga att upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. Härigenom kan också en uppsökande verksamhet ske med en obligatorisk kartläggning av det totala antalet barn, ungdomar och vuxna som skall vara föremål för omsorger. En central rapportering sker varje halvår till skolöverstyrelsen och socialstyrelsen om hur många som är föremål för olika omsorger.
För elever med handikapp i övrigt har i vissa fall underlåtenhet i fråga om barns skolgång kunnat konstateras liksom att barn placerats i ”fel” skola eller skolform. I de påtalade fallen torde detta inte ha berott på ”luckor” i gällande bestämmelser utan på att de ansvariga inte känt till eller följt gällande bestämmelser.
Handikapputredningen har i sitt betänkande ”Bättre utbildning för handikappade” (SOU 196935) påtalat dessa förhållanden. Den har lagt fram ett förslag om att ”rapportering till länsskolnämnden om alla handikappade barn och deras skolgång bör införas för att möjliggöra en rationell planering av undervisningen för de handikappade” (s 35).
Handikapputredningen påtalar här något synnerligen angeläget. Inget organ kan för närvarande tillhandahålla samlade uppgifter om de handi- kappade barnens särskilda behov, ålder, hemort och skolutbildning. De handikappade barnen får i allt större utsträckning sin utbildning inom det ordinarie skolväsendets ram. Detta kräver att de planerande organen har god överblick över skolsituationen för de handikappade eleverna. I dagens läge kan tex inte integreringssträvandena följas och belysas annat än styckevis och delat.
Vad som däremot klart kan belysas är intentionerna att ge varje elev vad den behöver för en allsidig personlighetsutveckling. ”Huvudprinci- perna för de handikappade barnens skolundervisning kan sammanfattasi en från den enskilde elevens synpunkt långt driven normalisering och integrering samt en flexibilitet i anordningarna som gör att de kan anpassas efter den enskildes behov” (SOU 1969135, 5 12).
Vid tillämpningen av skolans åtgärder på förskolan och dess möjlighet att integrera och vara flexibel kan man konstatera, att de bidrag som utgår för vissa anordningar, personlig assistans och tekniska stödåtgärder i skolan skulle kunna tilldelas också förskolan. De lokalanordningar för fysikalisk terapi osv som görs i de skolor som integrerar flera handikap- pade elever skulle också kunna gälla förskolorna. Transporter för förskol- barn med handikapp skulle likaledes kunna tillämpas på samma sätt som i skolan. Samordnad specialundervisning kan ges i förskolan på liknande villkor osv. Specialklass—systemet är också tillämpligt inom förskolans ram.
Samtidigt är det viktigt att vid förslag om åtgärder för att förskolan fullt ut skall kunna fungera för de handikappade barnen vara uppmärk- sam på den risk för splittring av resurserna och de svårigheter med samordning som till en del föreligger i skolan.
16.5 Hur fungerar förskolan av i dag för barn med särskilda behov?
Barnstugeutredningens inventering av förskolverksamheten för handi- kappade barn -— vilken på intet sätt kan göra anspråk på att ge en fullständig bild av nuläget i något avseende _ redovisas nedan.
16.5.1 Tillsynsmyndighet
Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för de synskadade och hörselskadade barnens förskola för de psykiskt utvecklingsstörda barnens förskola inom särskolans ram för de rörelsehindrade barnens förskola i den mån denna är anknuten till internatvistelse. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för den reguljära förskolverksamheten (oavsett huvudmannaskap) i kommunerna för elevhem där rörelsehindrat förskolbarn vistas för daghemsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda förskolbarn. Specialansvar saknas för de rörelsehindrade barn som integreras i vanliga förskolor. Social- styrelsen är visserligen tillsynsmyndighet för dessa förskolor. Men verket har inget specialansvar för de rörelsehindrade integrerade barn som saknar anknytning till elevhem för rörelsehindrade.
Samma sak gäller för de övriga grupperna av handikappade barn, vilkas behov av förskola inte tillgodoses i nuläget, såsom hjärt- och lungsjuka barn, allergibam, diabetikerbarn, barn med perceptuella svårigheter, sjuka barn osv.
16.5.2 Huvudmannaskap
Staten är huvudman för specialskolornas förskolverksamhet; Ekeskolan i Örebro för synskadade barn med ytterligare handikapp och Hällsboskolan i Sigtuna för gravt hörsel- och talskadade förskolbarn. Landstingen är huvudman för förskolor för psykiskt utvecklingsstörda barn inom särskolan daghemsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda barn förskolverksamhet för känslomässigt störda barn för förskolor för rörelsehindrade, hörselskadade, astmatikerbarn, lek- terapi för barn på sjukhus för lekotek Kommunerna är huvudman för förskolor för hörselskadade, emotionellt störda barn, barn med perceptuella svårigheter (Eskiltuna kommun) för alla vanliga förskolor i vilka handikappade barn placerats indivi- duellt (synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade barn samt psykiskt utvecklingsstörda barn).
Enskilda eller Stiftelser är huvudman för Gerdahemmet i Åby, Norrköping (synskadade barn) för rörelsehindrade barn för hörselskadade barn för lekotek
16.5.3 Organisationsformer
Organisationsformer för förskolverksamheten är: Specialförskolor enbart för handikappade barn Grupp av handikappade barn inom den ”vanliga” förskolans ram = lokalmässig samordning mellan vanlig barngrupp och barngrupp av handikappade Individuell placering av handikappade barn i ”vanlig” förskola eller omvänt placering av icke handikappade barn i specialförskola eller i grupp med övervägande handikappade barn.
16.5.4 Uppsökande verksamhet
För vissa grupper av förskolbarn förekommer en väl utbyggd uppsö- kande verksamhet. Så är fallet med de hörselskadade barnen. De spårasi mycket stor utsträckning av de hörselkonsulenter som är knutna till landstingens hörselvårdscentraler.
Den uppsökande verksamheten fungerar också för de synskadade barnen. Dock inte i samma utsträckning som för de hörselskadade. De fyra statliga konsulenter som är knutna till Tomtebodaskolan i Solna når inte barnen i den utsträckning som vore önskvärt. Detta beror på att alla synskadade barn inte anmäls eller anmäls först mycket sent. En under- sökning från 1967/68 visade att endast ca 25 % av barnen registrerats av synkonsulenterna före skolstarten i åk ]. Anmälningsfrekvensen har dock ökat i vissa områden i landet.
De psykiskt utvecklingsstörda barnen har landstingen enligt omsorgs- lagen skyldighet att spåra och ge omsorger. Man når dock endast de gravast utvecklingsstörda barnen. De övriga kan naturligtvis först spåras upp efter hand som utvecklingsstörningen visar sig. Antalet barn som nås av förskolverksamhet har stigit mycket snabbt efter omsorgslagens ikraftträdande är 1967. Enligt socialstyrelsens statistik per den 1 maj 1971 gick 1 274 barn i förskola.
För rörelsehindrade förskolbarn förekommer ingen uppsökande verk- samhet med undantag av ett län # Jönköpings. Där har förskolkonsulent- tjänst inrättats i anslutning till habiliteringscentralen. Även byrån för rörelsehindrade barn och ungdomar i Stockholm bedriver i viss mån sådan verksamhet.
Missbildade barn registreras från födelsen i socialstyrelsens missbild— ningsregister. Detta register avser dock frekvensen för varje år för barn med medfödda missbildningar. Det innehåller inte personuppgifter om varje enskilt barn eller underlag för en uppsökande verksamhet.
Socialstyrelsen infordrar också genom cirkulärskrivelser till läkarna vid samtliga barnavårdscentraler uppgifter om antalet nytillkomna barn med
grava syn- och hörselhandikapp som upptäcks vid besöken på barnavårds- centralerna. Alla föräldrar utnyttjar dock inte centralernas service. Besöksfrekvensen för barn i åldrarna 2—7 år uppgår till 64 % genomsnitt- ligt (år 1969).
Endast för de psykiskt utvecklingsstörda finns en lagstadgad förteck— ning som förs i varje omsorgsstyrelse.
För barn med andra svårigheter förekommer ingen uppsökande verk- samhet från kommunernas sociala organ. Om barnen får förskolvistelse, träning och behandling i övrigt beror på om föräldrarna själva anmäler barnen till sådana verksamheter eller på de olika handikapporganisatio- nernas insatser.
16.5.5 Färdtjänst för handikappade barn
Den färdtjänst som skall finnas i kommunerna för handikappade i alla åldrar är under uppbyggnad. Detta betyder att möjligheterna till färd till och från förskola för förskolbarnen växlar från kommun till kommun. Bedömningarna av behovet av färdtjänst växlar så, att en del handikap- pade barn får service och andra inte. Kommunerna och landstingen strävar efter att samordna sin färdtjänst och att ”hyra in sig” hos varandra för att undvika dubbelåtgärder. För de psykiskt utvecklings- störda barnen fungerar denna service bäst, då omsorgsstyrelserna enligt lagen är skyldiga att svara för alla tjänster. De rörelsehindrade barnen som vistas på elevhem har också fått sina transporter ombesörjda av landstingen, i de fall förskola ej är knuten till elevhem.
l6.5.6 Statsbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn Bidrag till personell assistans ät handikappade barn
Endast en grupp barn — de synskadade barnen — har tillerkänts rätten till personell assistans för att möjliggöra deras integreringi vanlig förskola. Ett statsbidrag på 2 000 kr/barn och år utbetalas genom skolöverstyrel- sen efter ansökan från huvudman för förskola, där synskadat barn integrerats. Denna bestämmelse är delvis likalydande med den som gäller för elever i grundskola och gymnasieskola. Något motsvarande bidrag finns inte för andra handikappade förskolbarn. Elever i grundskola och gymnasiala skolor däremot erhåller enligt bestämmelserna personell assistans vid alla former av handikapp som påfordrar extra stöd utan någon begränsning av statsbidragets storlek. Den enda begränsningen är att förälder inte får vara personell assistent.
Driftbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn
Som framgår av redogörelsen ibilaga 5 ”Förskolverksamhet för barn med särskilda behov” är statsbidragsbestämmelserna mycket skiftande för förskolverksamhet för handikappade barn (inkluderande daghemsverk- samhet).
De hörselskadade barnen är därvid bäst tillgodosedda. Ett särskilt
driftbidrag på 2 000 kr utgår för varje barn som deltagit i lekskolverk- samhet hela året. Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen påpekade i sin gemensamma ämbetsskrivelse till socialdepartementet den 28 april 1968 ”att de bestämmelser som reglerar förskolverksamheten för hörselska- dade barn bäst tillgodosett den moderna utvecklingens krav, främst på integration och flexibilitet. Oavsett om huvudmannen är landsting, primärkommun eller enskild förening och stiftelse utgår i detta fall statsbidrag för verksamheten, beräknad per deltagande barn." Man framhöll vidare att ”detta bla möjliggjort, att verksamheten kunnat differentieras med hänsyn till såväl elevernas behov och föräldrarnas önskemål som huvudmannens önskemål vad beträffar planering och organisation. Hemvägledningen har därvid visat sig vara en utomordentlig väg att nå barnen med adekvata behandlings- och övningsprogram, även då föräldrarna inte önskat eller kunnat sätta barnen ien förskolgrupp.”
För synskadade barn utgår som ovan nämnts bidrag till personell assistans om 2 000 kr för deras integrering i vanlig förskola men inget särskilt driftbidrag.
För psykiskt utvecklingsstörda barn utgår driftbidrag till förskolverk- samhet vid särskola enligt enhetliga principer till samtliga särskolformer. Bidragsgivningen anknyter dock till heltidstjänster för lärare. (En tjänst på 9—16 elever. Två tjänster på 17—30 elever. Därefter en tjänst för varje pabörjat l4-tal elever.) Statsbidrag till förskolverksamhet för de utveck- lingsstörda barnen utgår alltså endast om verksamheten organiseras som ”specialklass”. inget driftbidrag utgår således vid individuell placering av psykiskt utvecklingsstörda barn i vanlig förskola.
Förskolverksamhet/lekterapi vid sjukhus, vid de elevhem för astma- sjuka och diabetessjuka barn som finns bekostas helt av landstingen. Inget driftbidrag utgår härför.
För övrig förskolverksamhet för handikappade barn t ex integrering av rörelsehindrade barn i vanlig förskola utgår inga särskilda driftbidrag.
Lekotekverksamheten åtnjuter inte driftbidrag utan finansieras privat eller av landstingskommunal eller primärkommunal huvudman. För integrering av "övriga" handikappade barn (epilepsibarn, hjärt- och lungsjuka barn, allergibam, barn med psoriasis, blödarsjuka barn osv finns inga bestämmelser eller driftbidrag över huvud taget.
Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen fann det i sin ovan refererade ämbetsskrivelse motiverat att hemställa
att medel ställdes till förfogande och åtgärder i övrigt vidtogs för statsbidragsgivning till daghemsverksamhet för rörelsehindrade förskol- barn. — Man påtalade tidigare i skrivelsen (s 6) att bidrag för denna dagverksamhet skulle kunna utgå enligt samma grunder som för de hörselskadade barnen, dvs med 2 000 kr per barn och år, samt med ytterligare 1 000 kr om barnet vistades på elevhem eller med 1 000 kr om barnet erhöll hemvägledning/hemundervisning,
att statsbidragsbestämmelserna för särskolans förskola skulle ändras så att bidraget till undervisningen beräknades per elev i stället för heltids- anställd lärare. Beloppet borde uppgå till (avrundat) 2 000 kronor. — Man områknade därvid det 95 %iga statsbidraget till lärarlön inom särskolan till ett belopp som avrundades från 1 936 kronor, vilket summan utgjorde utslagen per elev enligt de fordringar om klasstorlek som statsbidragen ställde,
att tillägg skulle göras till kungörelsen 19641458, som möjliggjorde bidragsgivning till motsvarande varianter för förskolverksamhet för blinda . . . (man avsåg här bidragsgivning till Gerdahemmet i Åby) samt slutligen
att socialstyrelsen skulle utses som tillsynsmyndighet för dagverksam- het för rörelsehindrade barn.
Det ligger inte inom ramen för direktiven till barnstugeutredningen att föreslå en konstruktion av statsbidrag för att öka de handikappade barnens formella möjligheter att delta i förskolverksamhet. Ändå torde det ovan skisserade läget med de uppenbara orättvisorna gentemot barnen motivera ett principiellt ställningstagande från utredningens sida om att lika möjligheter måste tillskapas för alla handikappade barn att få del av förskolan. Utredningen har ansett det väsentligt att få en enhetlighet här och att fånga in de barn det gäller. Därför lägger utredningen med utgångspunkt härifrån förslag om statsbidrag tillsam- mans med förslag om övriga åtgärder som utgör förutsättningar för att tillgodose de handikappade barnens behov. Statsbidragens konstruktion och onödiga inskränkningar måste därvid påtalas som en väsentlig bit i det pussel av åtgärder och förutsättningar som måste till för att öka de handikappade barnens frihet såväl formellt som reellt.
] kapitel 3 (del 1) har barnstugeutredningen dels givit sin övergripande syn på en integrering av handikappade barn i förskolan, dels berört förutsättningar för integration av handikappade barn. I kapitlen om den inre organisationen (kap 7) och arbetssättet i förskolan (kap 4w5) tillämpas dessa synpunkter och förutsättningar.
I följande avsnitt (16.6—16.15) skall något diskuteras och preciseras vilka yttre (och inre) organisatoriska förutsättningar som måste till för att det skall bli meningsfullt att tala om en allmän förskola också för de handikappade barnen.
16.6 Uppsökande verksamhet
Möjligheten att integrera de handikappade barnen bygger på att den uppsökande verksamheten för de handikappade förskolbarnen finns och därtill fungerar. Att vi vet hur många barn det är fråga om och var de finns.
Ingen tillfrågad central eller regional myndighet eller organisation har i dag kunnat svara på frågan hur många handikappade förskolbarn som får eller skulle behöva få del av förskolverksamhet. Än mindre hur många som integrerats eller kan integreras i dagens förskolor. Svårigheterna att få fram önskvärda och tillräckliga data har över huvud taget varit stora. Det finns i dag inte möjlighet att redovisa många siffror som är underbyggda genom officiell statistik. Vad utredningen redovisar här är de approximativa beräkningar som bl a dr Olow refererar i sitt kompen- dium för speciallärarutbildningen, nr 6 i skolöverstyrelsens kompendie- serie (se även tabellen):
Hur många är handikappade?
Hur många handikappade finns det i vårt land? Uppgifterna varierar något. Enligt en statlig utredning, redovisad 1965, anges det totala
Handikappgrupp Antal nytill— Antal handikappade för hela riket kommande fall (0-15 år) per 1 000 födda totalantal svårare (approxi- handikappade mativt) (approximativt) Mental retardation 10 15 000 10 000 Epilepsi 10 15 000 1 500 Cerebral pares 1,7 2 500 1 500 Poliomyelit 0,0 800 ? Blindhet 0,4 600 600 Dövhet 0,7 1 050 1 050 Hjärtfel 4 6 000 1 500 Astma 10 15 000 1 000 Diabetes 1,2 2 000 150 Olycksfallsskada 7 10 500 ? Övriga (2) ( 3 000) ?
Antal barn i åldern 0—14 är: ca 1 750 000 Antal ungdomar i åldern 15—19 är: ca 640 000
Källa: Nordisk medicin, 1965.
antalet handikappade barn och ungdomar till mellan 27 000 och 35 000. Av dessa ansågs en tredjedel vara utvecklingsstörda, en tredjedel rörelse- hindrade och en tredjedel utvecklingsstörda och samtidigt rörelsehind- rade. Medicinalrådet Grunewald i socialstyrelsen anger antalet handi- kappade barn till 70 000 och med ungefär samma fördelning. Professor Bo Wahlquist vid pediatriska kliniken i Uppsala har också kommit fram till siffran 70 000 enligt ovanstående tabell.
Av denna tabell framgår att gruppen rörelsehindrade utgör en ganska liten del. I det följande skall vi dock se att det ärjust när det gäller denna grupp barn, som de medicinska och pedagogiska problemen är stora och där det fordras ett mycket intimt samarbete för att nå det för det enskilda barnet bästa resultatet av behandlingen och undervisningen.
16.6.1 Den uppsökande verksamheten i kommunerna
Tidigare har konstaterats att den uppsökande verksamheten inte fungerar eller fungerar mindre tillfredsställande gentemot stora grupper handikap- pade förskolbarn. I tilläggen till lagen om socialhjälp (åå 1 och 6), vilka infördes i lagen den 1 juli 1968, slås fast, att primärkommunerna skall se till att den enskilde får den omvårdnad som han behöver och att de fortlöpande skall hålla sig underrättade om individuella behov och verka för att dessa blir tillgodosedda. Motsvarande bestämmelser för barnavår- dens område återfinns också i barnavårdslagen (& 3). Detta betyder att kommunerna är skyldiga att bedriva en uppsökande verksamhet också för de handikappade barnen.
Barnavårdsnämnderna och de sociala centralnämnderna bör förstärka sin uppsökande verksamhet till att omfatta också de handikappade barnen. I den mån resursförstärkningar inte kan göras i kommunerna i form av ytterligare tjänster måste en omprioritering av befintliga resurser göras till förmån för den uppsökande verksamheten för förskolbarn med särskilda behov (handikapp).
Konsekvenserna för de handikappade barnens del av att underlåta en sådan satsning torde barnstugeutredningen ha visat tydligt. Spåras inte des- sa barn tidigt och får tillgång till förskola, försvårar eller omöjliggör vi att deras utvecklingsmöjligheter och anlag kommer till fullt uttryck i samhället. För föräldrar till handikappade barn betyder förskolan som ett tidigt komplement till familjen ett kontinuerligt stöd och en avspänning av många gånger orimligt stora ansträngningar att söka ge barnet vad det behöver. Det betyder också att den isolering i vilken många familjer lever p g a samhällets bristande insatser för de handikappade barnen kan brytas. Dessa familjer kan ges möjlighet till en trygghet med mera utåtriktade kontakter i samhällslivet. Tidigt insatta åtgärder (i form av bl a förtur till förskola) kan innebära att satsningar som måste göras längre fram i barnens liv kan byggas upp konsekvent och då kosta samhället mindre.
En prioritering av befintliga resurser till de handikappade barnens förmån betyder självfallet att andra angelägna uppgifter kan få stå tillbaka. För de handikappade barnen i förskolåldrarna torde behoven vara så stora och så odiskutabla, att man inte borde tveka i ett läge där avgörande beslut måste fattas. Barnstugeutredningen vill hävda att i dagens läge den mest angelägna uppgiften för kommunerna är att styra sina resurser och insatser mot en uppsökande verksamhet för barnen i förskolåldrarna. Utredningen lägger fram sina förslag om den uppsökande verksamheten i kapitlet ”Uppsökande verksamhet”.
16.6.2 Barnavårdscentralernas funktioner och hälsokontrollen av 4-åringar
Barnavårdscentralernas verksamhet
För att fylla sin uppgift i en uppsökande verksamhet i vid bemärkelse måste landstingens barnavårdscentraler i samverkan med barnavårds- nämndens/sociala centralnämndens organ tilldelas delvis andra uppgifter. En förutsättningslös analys av barnavårdscentralernas nuvarande plane- ring och mål för verksamheten samt resursanvändning personellt och ekonomiskt bör göras. En sådan analys skulle sannolikt ge vid handen dels att resurser skulle kunna frigöras för barn med särskilda behov, dels att generella resursförstärkningar och omprioriteringar till förmån för barnavårdscentralernas funktioner totalt borde övervägas.
För barn med särskilda behov är en samordning från och till barna- vårdscentralen med de primärkommunala sociala organen ett oundgäng- ligt villkor för en framgångsrik habilitering och för kontinuerliga stödåt— gärder åt barn och föräldrar. På kort sikt fyller barnavårdscentralen den mest centrala funktionen i en uppsökande verksamhet. Där görs iakttagel- ser som kräver snabb och direkt kontakt med socialförvaltningarnas befattningshavare. Uppföljningsåtgärder från socialvårdens sida kommer ibland inte till stånd så snabbt som vore önskvärt genom att en direkt förbindelselänk, dvs en kontaktperson, i den sociala sektorn saknas. En tänkbar lösning vore här att knyta någon tjänsteman i socialförvaltningen direkt till barnavårdscentralens arbete som kontaktperson och ansvarig samordnare av stödåtgärder för barn och föräldrar utöver de rent medicinska.
Barnstugeutredningen vill betona att barnavårdscentralen (liksom möd— ravårdscentralen) är den samhälleliga familjeserviceinstitution som till- sammans med förskolan bör bilda basen för övriga insatser till stöd för föräldrar och barn. Hade barnavårdscentralerna möjligheter att fullt ut fylla de funktioner, varom stadgas i normalreglementet för barnhälso- vården — och då särskilt i åå 17, 18, 22 och 24 — skulle flertalet barn kunna följas och stödjas i sin personlighetsutveckling från nyföddhets- perioden till skolstarten. Den goodwill som barnavårdscentralema har bland föräldrar och den förmåga att etablera goda och naturliga relatio- ner till barn och föräldrar som sköterskorna på barnavårdscentralerna äger ger ett utmärkt utgångsläge för intensifierade insatser till stöd för föräldrar och barn under barnens hela förskolålder.
I dag har dock barnavårdscentralens medicinska funktioner fått den starkaste framtoningen med rutinmässiga vaccinationer och hälsokon- troller av barnen under ofta mycket stor tidspress. Den förebyggande integrerade fysiskt, psykiskt, pedagogiskt och socialt inriktade barnhälso- vården har inte heller prioriterats av sjukhushuvudmännen. Någon analys av verksamhetens inriktning har således inte skett. Ej heller har omfördelningar av befintliga resurser gjorts till barnhälsovården. Nya resurser har inte tillförts området i någon större utsträckning.
Psykologisk expertis har tex i ganska ringa omfattning tillförts den förebyggande barnhälsovården. I Stockholm finns fem psykologkonsulter på 80 barnavårdscentraler. Sköterskorna vid centralerna kallar dem vid behov till hjälp. Dessa psykologer är knutna till PBU. Motsvarande verksamhet finns organiserad i Göteborg, Malmö, Lund, Växjö, Västerås, Uppsala och Falun. En förstärkt rådgivningi uppfostringsfrågor, föräldra- samtal enskilt och i grupp, barnobservationer och lekrådgivning måste rymmas inom barnhälsovårdens ram för att tillgodose det ständigt ökade behovet av råd och stöd. Önskvärt vore att alla barnavårdscentraler fick tillgång till psykologisk expertis att mera regelbundet delta i verksam- heten. — En verksamhet med ”flygande expertteam” liknande den organisation som tillämpas av PBU i Boden förtjänade kanske att organiseras över landet i övrigt.
Barnavårdsnämndernas kuratorer liksom socialassistenter har i mycket ringa utsträckning knutits till barnavårdscentralernas arbete och mottag- ningar. Detta har huvudsakligen skett vid försöksverksamhet i Stor- stockholmsområdet. Även på det socialmedicinska området missar man således en väsentlig del av vad den förebyggande barnhälsovården enligt normalreglementet & 17 skulle ansvara för.
En pilotundersökning utförd vid barnavårdscentralen i Östersund år 1970 visar att besöken på centralen huvudsakligen avsåg vaccinationer av barnen. Förvånansvärt få föräldrar ansåg sig däremot ha behövt rådfråga barnavårdscentralen om olika problem. Detta kan till en del bero på att föräldrarna haft möjlighet att vända sig till barnklinik eller privatprak- tiker. Till stor del har dock föräldrarnas upplevelse av långa väntetider och jäktad personal på barnavårdscentralen spelat in. 81 % av föräldrarna har upplevt väntetiderna som åtminstone ibland för långa. 27 % uppgav att läkaren verkat jäktad. Flera mödrar rapporterade spontant att de inte velat ta upp de problem de egentligen sökt för på barnavårdscentralen på
grund av att så många väntade efter dem på att få träffa doktorn. Mer än 20% av föräldrarna upplevde också barnavårdscentralen mer som en myndighet än som en frivillig rådgivningsbyrå. Denna känsla hänger sam- man med upplevelsen av långa väntetider och personalens brådska Och jäkt.
Självfallet säger inte denna begränsade undersökning i vilken utsträck- ning de redovisade föräldraattityderna skulle kunna vara generella för de föräldrar i landet vilka anlitar barnavårdscentralens service. Här är ytterligare undersökningar önskvärda.
Att barnavårdscentralerna i tätorterna ofta har ett för stort barnunder- lag och för liten tid för varje barn torde dock vara en allmänt utbredd uppfattning. Ett arbetslag av sjuksköterskor — läkare — psykologer och socialarbetare bör bildas för barnhälsovårdens alla funktioner. Den sjunkande besöksfrekvensen med förskolbarnens tilltagande ålder (64 % genomsnittligt i åldrarna 2—7 år besöker centralerna) torde till stor del bero på just att den förebyggande barnhälsovården inte har den inriktning och de resurser som svarar mot barnens och föräldrarnas generella och särskilda behov.
Erfaren/z eter av 4—äringsundersökningarna
[ dag när barnavårdscentralerna praktiskt taget alla barn under det första levnadsåret. — l åldrarna 1—2 år nådde man år 1969 ca 96 %. Därefter sjönk frekvensen något till 83 % av 4-åringarna. [ åldrarna 2—7 år var genomsnittet av åldersklasserna totalt 64 %. — Alla barn ”fångas inte in” igen förrän vid skolstarten och dess för skolan obligatoriska hälsokon- troller.
Emedan relativt många barn efter hand faller bort från den fortlö- pande barnhälsokontroll och rådgivning man avsett att barnavårdscentra- lerna skulle bygga upp, föreslog socialstyrelsen i samråd med olika arbetsgrupper att en ”förstärkt” hälsokontroll för 4-åringar skulle införas av sjukvårdshuvudmännen. Den skulle i princip genomföras vid den barnavårdscentral, till vilken barnet hörde, oberoende av om barnet var inskrivet där eller ej. Primärundersökningen skulle omfatta dels ett inledande besök i hemmet av barnavårdscentralens sköterska, dels besök vid särskild mottagning hos läkare. Avsikten med hälsokontrollen av 4-åringarna var dels att ”få en uppfattning om de sjukdomar och handikappande tillstånd i vidaste bemärkelse som förekommer i förskol— åldern och dels att erbjuda föräldrarna möjligheter att få bot och hjälp för de avvikelser som upptäcks” (ur ”Socialstyrelsen redovisar”, nr 2, Sthlm 1968).
4-åringsundersökningama visar sig dock av rapporterna om antalet undersökta barn att döma inte motsvara de förväntningar man ställde på dem att kunna nå alla barn. Enligt rapporter till socialstyrelsen om frekvensen under år 1970 har av 22 263 kallade barn i årskullen 20 720 barn undersökts. Detta innebär i sig en nära nog 100 % uppslutning till undersökningen. Samtidigt tyder frekvensen totalt av hela årskullen på att huvudmännen ännu inte kunnat ställa resurser till barnavårdscentra- lernas förfogande överallt i landet för denna stora satsning på 4-åringar.
[ Läkartidningen (årgång 1970 och 1971) redovisar barnhälsovårds- överläkare punktreslutat från 4-åringskontrollerna. Diskussion förs därvid huruvida de personal- och tidskrävande undersökningarna väsent- ligen skulle kunna förenklas utan att deras syfte äventyrades. Med det ambitiösa diagnostiska undersökningsprogram som lagts upp för verksam- heten krävs stora resurser i form av personal och pengar. Barnavårds- centralernas sjuksköterskor arbetar i genomsnitt 2,5—3 timmar för varje fyraåring, läkaren ca 20 minuter, hörselassistenten 10—15 minuter och mottagningsbiträdet 20 minuter. Till detta kommer barnhälsoöverlä- karnas planering, organisationskostnader, lokaler, utrustning, resekost- nader och förlorad arbetsinkomst för föräldrar osv. Totalt skulle kostna- derna ligga på ca 200 kr per fyraåring (exklusive tandundersökningen).
En jämförelse mellan de olika undersökningsmomenten ger vid handen att det psykologiska undersökningsprogrammet givit mest utslag i fråga om avvikelser, både i frekvens och svårighetsgrad. Närmast följde soma- tisk status, syn- och hörselprov. Man har dock hittills funnit ganska få 4-åringar med uttalade handikapp och svårare sjukdomar eller grava känslomässiga störningar som inte varit kända tidigare av barnavårds- centralens personal.
De ”dolda” handikappen har framförallt givit ringa utslag iundersök- ningar enligt den av socialstyrelsen strukturerade 4-åringskontrollen. På de barnavårdscentraler där man fått fram tidigare inte diagnostiserade handikapp har olika specialundersökningar lagts till den standardiserade undersökningen.
Så är t ex fallet i Eskilstuna, där ett fullständig test av de perceptuella kanalfunktionerna gjorts. Den höga frekvensen av barn med sådana störningar (15 %) tyder på att en generell undersökning av just detta slag borde övervägas för alla 4-åringar för att tidigt diagnostisera och behandla barn med dessa ”dolda” handikapp. Barn med sådana funktionsstör- ningar riskerar eljest att ”upptäckas” först i skolan efter viss tids undervisning med handikappförstärkande misslyckanden i skolans inlär- ningssituationer.
Samma erfarenheter gäller för försöksverksamheten åren 1967el969 med 4-åringskontrollema i Lund/Dalbyområdet. Enligt den modell som prövats där har särskilt den psykologiska undersökningen fördjupats. Lika stor vikt har lagts vid uppfostringsproblematik som vid medicinska frågor. Utöver frågeformulären med deras information om barnet och dess miljö har man observerat barnen i grupp samt intervjuat mödrarna. Huvudvikten har lagts vid studium av interaktionen barn—föräldrar i uppfostringssituationen. Den sammanfattande bedömningen av barnen och deras uppfostringsmiljö visade att 14 % remitterats vidare till specia- lister utanför bamavårdscentralen såsom talspecialist, psykiater eller neurolog. 63 % blev föremål för informerande, rådgivande eller behand- lande verksamhet på barnavårdscentralen. Resultaten av denna undersök- ning visade att många föräldrar hade behov av rådgivning i uppfostrings- frågor, 25—30 % barn och föräldrar kunde få konsultation hos pedagog för att lösa smärre eller större problem med uppfostran. I en del fall måste den pedagogiska konsultationen kompletteras med andra insatser. Därför har en s k terapeutisk lekskola knutits till 4-åringskontrollen för en
grupp barn med behov av bl a rikare social stimulering. Vidare har man byggt upp kontakten mellan barnstugoma och 4-åringskontrollen.
16.63 En allmän förstärkning av barnavårdscentralernas verksamhet
Barnstugeutredningen vill mot bakgrund av ovan refererade erfarenheter ställa under debatt om man inte borde omprioritera befintliga eller planerade resurser för 4-åringskontrollen i dess nuvarande utformning till barnavårdscentralernas generella verksamhet. Försök bör göras att bygga in vissa fördjupade, strukturerade undersökningar och funktioner för speciella åldersklasser, såsom test på 4-åringar av de perceptuella kanalfunktionerna samt psykologundersökning för att spåra känslomäs- siga och sociala störningar. På den vägen skulle man kontinuerligt kunna söka spåra förskolbarns generella och speciella behov.
Barnstugeutredningen vill här peka på vissa innovationer från socialsty- relsen. De ligger i linje med utredningens förslag om en fördjupning och förstärkning generellt av barnavårdscentralernas funktioner.
För att barnavårdscentralerna skall kunna följa barnen från födelsen och upp till skolstarten och erbjuda alla föräldrar råd och hjälp har socialstyrelsen föreslagit att ett obligatoriskt medicinskt födelsemedde- lande skall utgå till barnavårdscentral från förlossningsavdelningarna vid barnets utskrivning. Detta innebär att alla nyfödda barn automatiskt skall skrivas in vid barnavårdscentral och kvarstå inskrivna under alla år fram till inträdet i grundskolan. Genom ett sådant medicinskt födelsemedde- lande får barnavårdscentralen också behövlig information om moder och barn före den första direktkontakten.
Barnstugeutredningen hävdar dock att enbart ett obligatoriskt anmäl- ningsförfarande från förlossningsvård till barnavårdscentralen och en inskrivning i barnavårdscentral i sig inte utgör någon garanti för att barn och föräldrar i ökad utsträckning blir föremål för barnhälsovårdens rådgivning och omsorger. En förstärkning av barnhälsovården och en skärpning till en skyldighet för barnavårdscentralen att följa alla föräldrar och barn upp till skolåldern ser barnstugeutredningen därför som en viktig följdåtgärd. Det primära målet är att samhället genom barnhälsovården bjuder föräldrar och barn i förskolåldrarna en menings- full hjälp och service.
Samtidigt med att den obligatoriska medicinska födelseanmälan införs tas också nya journaler generellt i bruk för såväl mödrahälsovården som barnhälsovården under år 1972. För barnhälsovårdens del innebärjourna- lerna tillsammans med det obligatoriska medicinska födelsemeddelandet att grunden läggs för en kontinuerlig uppföljning av barnens miljö, fysiska och psykiska hälsotillstånd samt utveckling. Förändringar i familjestrukturen, bostadens kvalité och boendemiljön i övrigt, moders förvärvsarbete, daghemsvistelse, byten av dagbarnvårdare, sociala faktorer av olika slag skall fortlöpande uppmärksammas och noteras. Barnets beteende och olika beteendestörningar skall likaledes specificeras och beskrivas i daganteckningar och i markerade kolumner.
Enligt normalreglementet (& 18) bör 4—7 läkarbesök vara normen under barnets första levnadsår, under andra året två besök och under de
följande åren ett besök varje år. I den nya journalen föreslås nu en strukturerad handikappuppspårande undersökning av barnen vid minst fyra av de rekommenderade besöken på barnavårdscentralerna. I det förslag till ”normalprogram” som socialstyrelsen ger bör de strukturerade undersökningarna ske vid 6—8 veckors ålder, 10 månaders ålder, 18 månaders ålder, 4 års ålder.
Vid samtliga fyra undersökningar läggs stor vikt vid kontroll av barnets motoriska utveckling. Finmotorik tex kollas från 10 månaders ålder. Talbedömning sker från 18 månader och uppåt. Hörselprov görs vid 8—10 månader av sjuksköterskan (om möjligt vid hembesök). Vid 4 års ålder skall en hörselkontroll och hörselmätning göras av hörselassistent. Synprov görs vid 4 års ålder. Vid varje undersökningstillfälle antecknas också alla de data beträffande miljö, familj, beteende, sociala faktorer som nämnts ovan. Om medicinska eller sociala skäl talar för det vid någon av undersökningarna åligger det barnavårdscentralen att stödja föräldrarna och barnet i fråga genom tätare kontakter och undersök- ningar på barnavårdscentralen eller genom vidare remittering till specia- lister eller sociala organ osv.
Undersökningen vid 4 års ålder borde enligt barnstugeutredningens mening förstärkas med en psykologbedömning av barnets känslomässiga och sociala utveckling och helst också fördjupas med ett test av de perceptuella kanalfunktionerna. Barnet kan då också samarbeta i en rad undersökningsmoment. Utredningen vill särskilt påtala att psykolog inte föreslagits ingå i det arbetslag som skall genomföra den strukturerade undersökningen av barnet just vid 4 års ålder.
Genomförs de fyra föreslagna undersökningarna och fördjupas struk- turen särskilt för 4-åringsundersökningen föreligger också bättre förutsätt- ningar att tidigt spåra barn med särskilda behov. Uttalade funktionsstör- ningar kan då diagnostiseras tidigt och barnet remitteras till specialmot- tagning och bli föremål för behandling och habilitering tidigare. Såväl på barnavårdscentralen som vid landstingets specialmottagning bör en rörlig åtgärdsförteckning föras och fortlöpande samordnas. Ansvaret för denna åtgärdsförteckning bör åvila barnhälsoöverläkarna vid landstingen.
Barn med i dag ”dolda” handikapp, känslomässigt eller socialt störda barn liksom de barn som råkat i en risksituation genom sjukdom i familjen, genom en tillfällig socio-ekonomisk krissituation osv bör stödjas genom täta kontakter med barnavårdscentralen och genom att barna- vårdscentralen samordnar stödåtgärderna för barnet i samarbete med förskolan och dess huvudman.
Barnavårdscentralerna måste således kunna svara både för en regelbundet återkommande hälsokontroll med bestämda strukturerade tvärsnittskontroller vid vissa åldrar för förskolbarnen
generellt
och för barn med särskilda behov dessutom för en förstärkt, riktad hälsokontroll med tätare undersökningar och rådgivning på barnavårds- centralen. För de barn som föds under 1972 och alltså skrivs in i barnavårdscen- tralen och skall undersökas enligt det nya hälsokontrollprogrammet bör den nya kontinuerliga uppföljningen ske. Därvid torde den speciella
4—åringskontrollen av i dag inte behöva användas. Den föreslagna undersökningen inom barnavårdscentralens ram med framför allt psyko- logförstärkning torde vara till fyllest.
För de barn som inte kommer att omfattas av det nya undersöknings- programmet från nyföddhetsperioden — det gäller framför allt dagens 2—4—åringar — bör en förenklad speciell 4-åringskontroll med tonvikt på psykologiskt, motoriskt och audiovisuellt test kunna övervägas. De eventuella kostnadsbesparingar som kan göras här bör då komma barnavårdscentralernas reguljära verksamhet till godo.
Hur en avvägning mellan det gamla och nya programmet skall kunna ske och vilka resursförstärkningar som måste till är till sist en fråga för den centrala tillsynsmyndigheten och huvudmännen för barnhälsovården. Barnstugeutredningen hävdar att en väl fungerande barnavårdscentral är en nödvändig förutsättning för att barn med särskilda behov skall kunna nås av förskolan i tidig ålder och få den stimulans och träning som är avpassadjust för det barnets speciella behov. (Se vidare kap 19.)
16.7 Barnhälsoöverläkamas uppgifter måste övervägas
[ samband med att de 5 k 4-åringskontrollerna planerades inom socialsty- relsen framhöll barnläkarnas organisationer det angelägna i att inrätta särskilda överläkartjänster för den förebyggande barnavården, knutna till centrallasarettens barnkliniker. Förslaget tillstyrktes i socialstyrelsen av den somatiska arbetsgruppen för hälsoundersökningar av 4-åringar. Beteckningen ”överläkare för barnhälsovården i landstingsområdet” för- ordades därvid. Ca 25 tjänster av detta slag är för närvarande beslutade i landet. 15 av dem var i funktion under år 1971. Tyngdpunkten i arbetsprogrammet för barnhälsovårdsöverläkama har dock kommit att ligga på barnhälsovården med ansvar bl a för den tekniska organisationen av 4-åringsundersökningarna. Handikappvård och barnhabilitering har inte givits samma tyngd. Några enhetliga arbetsprogram för dessa läkartjänster finns inte ännu utan de varierar i olika landsting.
Barnhälsovårdsöverläkartjänsterna borde enligt barnstugeutredningens mening kunna tas i anspråk och inriktas mera på att tillgodose de handikappade barnens behov. Det stora behovet av konsulthjälp förjust dessa barn måste understrykas. Habiliteringsläkare saknas i dag i mycket stor utsträckning för de handikappade förskolbarnen. Endast fem barn— habiliteringsläkare finns för närvarande i hela landet. För en bevakning av de handikappade barnens intressen medicinskt, socialt, psykologiskt, pedagogiskt och för en samordning av alla åtgärder för varje barn skulle just barnhälsovårdsöverläkama ha en utomordentligt stor betydelse. An- svaret för en rörlig åtgärdsförteckning för förskolbarnen inom landstinget är då självklart en central uppgift. Detta kan bli utgångspunkten för att varje barn med särskilda behov garanteras en kontinuerlig tillsyn och får den habilitering som är adekvat.
För dessa behov krävs utbildning i pediatrik, barnpsykiatri, barnneuro- logi, socialmedicin och rehabilitering. Barnhälsovårdsöverläkarnas arbets- uppgifter skulle omfatta följande:
Vara koordinerande och sammanhållande för de olika grupperna av
handikappade barn, antingen dessa vistas längre tid vid institutioner eller i hemmet.
Hålla fortlöpande kontakt med företrädare för förskola och skola samt med barnläkarna inom landstingsområdet för att efter deras önskan kunna ge råd i både enskilda fall och beträffande organisatio- nen inom landstingsområdet.
Organisera och leda specialutbildning och fortbildning förlagd till varje landstings habiliteringscentral för den para-medicinska personalen inom landstingsområdet som arbetar med handikappade barn (tex sjukgymnaster, talpedagoger, logopeder, förskollärare, grundskollärare och vårdpersonal såsom vid barnavårdscentralerna). Såväl handikappkonsulenterna som barnhälsovårdsöverläkama vid landstingens habiliteringscentraler bör ha ständiga kontakter med primär- kommunerna och med dem som svarar för barnens dagliga träning och vård: sjukgymnaster, psykologer, kuratorer, talpedagoger, pedagogkonsul- ter, barnavårdscentralens sköterskor, förskollärare, speciallärare osv. Sam- verkan och samråd med barnavårdskonsulenter vid länsstyrelser och med de regionala handikappråd som skall inrättas liksom med de primärkom- munala sociala organen och de lokala handikappråden är också nödvän- diga för en total insats för barnen.
Vidare bör barnhälsovårdsöverläkaren i samråd med barnavårdscentra- lernas läkare vara den som regionalt svarar för att de handikappade barnen integreras i förskolan på ett för barnen lämpligt sätt och att förskolan svarar mot just det barnets behov. Det gäller framförallt att åstadkomma en riktig och känslomässigt bra miljö för barnen. Även lokalfrågor och andra utrustningsfrågor bör uppmärksammas och be- dömas.
16.8 Handikappkonsulenter ( "förskolkonsulenter") vid landstingen
För de hörselskadade barnen finns redan i dag en väl utbyggd konsulent- organisation knuten till landstingens hörselvårdscentraler. Dessa konsu- lenter bedriver en total uppsökande verksamhet, dvs uppspårande och rådgivande, samordnande och uppföljande av de åtgärder som krävs för det hörselskadade barnet. För de rörelsehindrade förskolbarnen finns en enda konsulenttjänst i landet knuten till habiliteringscentralen vid lasa- rettet i Jönköping. Man bedriver där såväl uppspårande som rådgivande verksamhet för barn, föräldrar och personal i förskoloma ute ”på fältet”. Storstockholmsområdet utgör också ett undantag där det i storlandstingets regi finns en speciell avdelning för rörelsehindrade barn och ungdomar med två ambulerande förskollärare och en sjukgymnast knutna till verksamheten.
Enligt barnstugeutredningens mening krävs det en förskolkonsulent- organisation knuten till en habiliteringscentral för barn vid varje landsting för att förverkliga de åtgärder som är nödvändiga för att barn med speciella behov (handikapp) skall få sin rätt till behandling och till förskola eller motsvarande verksamhet tillgodosedd. Detta förutsätter att nya resurser tillförs landstingen. Med den splittrade huvudmannasitua- tion som i dag råder, då primärkommunerna oftast är huvudmän för förskolverksamheten och lokalt ansvariga för socialservicefunktionerna i
övrigt, medan landstingen har ansvaret för vården och habiliteringen av handikappade förskolbarn. måste en central funktion tillskapas vid lands- tingen.
Frågan om en generell konsulentorganisation vid landstingen för att tillgodose alla förskolbarn med särskilda behov (handikapp) bör enligt utredningens mening snarast utredas.
16.9 En fördjupad grundutbildning och fortbildning av förskolans personal
För att förskolan skall kunna svara mot barns särskilda behov krävs att dess personal genom en fördjupad grundutbildning och fortbildning erhåller kunskaper om handikappade barn och om hur de vuxna skall kunna svara mot barnens särskilda behov. Detta måste också beaktas redan i den utbildningskomplettering som barnstugeutredningen före- slagit skall omfatta all personal i förskolan.
Barnstugeutredningens förslag innebär en ökad prioritering av barn med särskilda behov. Detta kräver att man mycket tidigt — redan innan dessa barn finns i förskolan — söker skapa en beredskap hos personalen för att klara av både rutinsituationer och sina egna reaktioner inför arbetet med barn med särskilda behov. Utbildningsinsatser för personalen brådskar således.
Om förskolan får möjligheter att låta specialutbildad personal som sjukgymnaster, talpedagoger, psykologer och speciallärare förstärka insatserna för handikappade barn, skulle dessa genom en ”träning i arbetet” av förskolans personal kunna bidra till att göra förskolan bättre rustad att möta barnens behov. Därigenom kunde en ”indirekt” , fortbildning starta. Förskolpersonalen skulle då redan från början få stöd
och ledning i sitt arbete med varje handikappat barn.
16.10 En utbyggd färdtjänst för handikappade barn * Färdtjänsten för handikappade är under uppbyggnad i landsting och primärkommuner. Oavsett vilken huvudman som har det praktiska ansvaret för färdtjänsten i en kommun måste alla handikappade barn kunna få färd till och från förskolan utan alltför rigorösa inskränkningar. , De flesta handikappade barn måste följas till och från förskolan. De bör alltså vara berättigade till färdservice i de fall annan personell assistans inte är till fyllest för att barnen skall kunna komma till och från förskolan. Vare sig föräldrar förvärvsarbetar eller ej bör, som nu oftast sker, ansvaret och organisationen för barnens transport till förskolan inte självklart vila på dem. Skolans färdtjänst bör här kunna efterbildas.
16.1 1 Översyn av bestämmelser för och tillämpning av det statliga värdbidraget till handikappade barn
En självklar förutsättning för att de handikappade barnen skall kunna integreras i förskolan är att de kan vistas i sin hemmiljö så långt det är
möjligt. Det statliga Vårdbidraget är därvid ett nödvändigt stöd för föräldrarna i den ekonomiska, fysiska och känslomässiga press det innebär att själv ta hela ansvaret för ett förskolbarn med svårare handikapp.
Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 efter förslag från socialpolitiska kommittén. Bidraget skall enligt lag om allmän försäkring utgå till barn under 16 års ålder som bor hemma och som ”varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård” (cit prop l964z94). Bidragsbeloppet ut|orde i februari 1971 4 200 kr per barn och år (60 % av basbeloppet).
Särskilt föräldrar som befinner sig i ett socialt, ekonomiskt och ofta utbildningsmässigt sämre läge har dock haft svårt att uttrycka sina verkliga behov av ett dylikt ekonomiskt stöd från samhället. De har haft små möjligheter att driva sin sak vidare vid en för restriktiv bedömning, när deras anspråk prövats.
[ motioner till 1968 års riksdag föreslogs en utvidgning av kretsen vårdbidragsberättigade genom en gradering av bidraget. Efter behandling i andra lagutskottet biföll riksdagen utskottets förslag att Kungl Maj:t i lämpligt sammanhang skulle låta undersöka vilka barn som enligt nuva- rande praxis inte fick bidrag och om det kunde vara ändamålsenligt att införa graderade bidrag för att tillgodose dessa fall.
Den 28 februari 1969 uppdrog Kungl Maj:t åt riksförsäkringsverket att undersöka tillämpningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och vårdbidrag och att komma in med de förslag vartill undersökningarna skulle kunna föranleda.
Verket avser att tidigast under sommaren 1972 avge sina förslag om kriterierna för bidragen på basis av sina undersökningar. Samtidigt har familjepolitiska kommittén inom ramen för sina uppgifter arbetat med de frågor som avser stödnivån på det statliga Vårdbidraget.
Efter samråd och kontakter med dem som handlägger utredningen inom riksförsäkringsverket och med familjepolitiska kommitténs sekretariat vill barnstugeutredningen framhålla att vid en behovsbedömning bör den faktiska arbetsprestation beaktas som föräldrar med ett handikappat förskolbarn — oavsett ålder — måste utföra i samband med skötseln av barnet. Inte bara vårduppgifternas art utan också frekvensen och — inte minst väsentligt — barnets behov av tillsyn och föräldrarnas bundenhet bör tas med i bilden.
Barnstugeutredningen vill framhålla att man vid nu pågående översyn av detta vårdbidrag tillräckligt måtte uppmärksamma det stora behov av avkoppling och avlösning som många föräldrar har. Även ett handikapp hos barnet som förefaller mindre gravt kräver mer anspänning och kraftreserver än vad som tidigare beaktats. Särskilt bör den praxis som inneburit kraftiga restriktioner för bidrag till barn under tre år upphöra att tillämpas. Bestämmelserna för Vårdbidraget bör kunna inkludera såväl föräldrarnas som barnens behov betydligt generösare än vad som tidigare skett
Därtill måste en uppsökande verksamhet från primärkommunernas sociala organ som också innefattar hjälp till föräldrar med ansökningar om vårdbidrag — statliga som landstingskommunala — framhållas som
nödvändig. Även försäkringskassomas roll som informerande och rådgi- vande organ måste betonas.
16. 12 Lagstadgade omsorger för barn med särskilda behov och ett samlat centralt tillsynsansvar
i För en enda grupp av barn med särskilda behov — de psykiskt utveck- i lingsstörda barnen — har genom lagstiftning tagits ett totalt ansvar. För dem har landstingen pålagts hela omsorgen. Behovet av helhet och i samordning av alla omsorger har därigenom beaktats. Trots detta har det i praktiken visat sig att kraven på enhetlighet inte ; kunnat fyllas tillräckligt ens för dessa barn. Det centrala tillsynsansvaret för barnen är i dag delat. Skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor, elevhem och inackorderingshem för särskolelever och har tillsyn över pedagogisk verksamhet vid övriga institutioner. Detta verk svarar således för förskolan inom särskolans ram. Socialstyrelsen har ansvar för vårdfunktionerna. Detta verk är huvudtillsynsmyndighet över specialsjukhus, vårdhem, daghem, sysselsättningshem och inackorderings- hem för vuxna. Tillsynen över den medicinska verksamheten vid de ' institutioner för vilka skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet ligger ' likaledes på socialstyrelsen.
Rätten till förskola tillkommer alltjämt inte alla psykiskt utvecklings- störda bam i förskolåldrarna i de olika landstingsområdena. Landstingen har under ett uppbyggnadsskede måst satsa resurserna i första hand på särskolans grundskola. Förskolverksamheten har då ibland inte fått samma tyngd. Statsbidragsbestämmelsema som är utformade så att bidragen är knutna till lärartjänster inom särskolans ram har också bidragit till att de psykiskt utvecklingsstörda barnen som kan vistas i sina egna hem ibland inte placerats individuellt i primärkommunernas försko- lor utan kommit att stå utanför förskolverksamheten. Särskild daghems- . verksamhet har kanske inte heller kunnat organiseras på grund av ett för litet antal psykiskt utvecklingsstörda barn i förskolålder i vissa primär- ' kommuner. Varken den ena eller den andra tillsynsmyndigheten har alltså tagit ansvar för barnen i dessa fall. Rätten till förskola är därtill knuten till att föräldrar låter registrera sina barn för förskolverksamhet hos omsorgsstyrelsema. Detta är frivilligt för barn under skolpliktig ålder.
Barnstugeutredningen föreslår efter mönster från omsorgslagen en förskollag till förmån för alla barn med särskilda behov. Denna lag bör slå fast att kommunerna har skyldighet att bereda alla barn med särskilda behov förskolverksamhet i förskola eller genom anordningar som motsvarar sådan verksamhet. Förskolomsorgerna bör komma barnen till del från så tidig ålder som möjligt. Senast från 4 års ålder bör barnen få plats i förskola eller motsvarande verksamhet för en gynnsam utveckling av barnens inneboende förutsättningar och som ett komplement och stöd för hemmen. Kommunerna bör i en uppsökande verksamhet spåra och tillgodose barnens behov.
Med erfarenheterna av det delade centrala tillsynsansvaret för de psykiskt utvecklingsstörda barnen bör man enligt barnstugeutredningens mening — som en följd av förskollagens fastslående av de handikappade
barnens rätt till förskola eller motsvarande aktiviteter — ifrågasätta om det centrala tillsynsansvaret eventuellt bör läggas på en enda central myndighet. Vard — habilitering — förskola bildar en oupplöslig enhet för dessa barn. Det synes därför som om den centrala tillsynen och det övergripande ansvaret borde åvila den myndighet. där dessa funktioner kan integreras. dvs socialstyrelsen. Inom denna centrala myndighet maste dock den pedagogiska funktionen fullt ut beaktas och resurser avsättas härför inom enheten vård _ sociala funktioner — pedagogisk tillsyn och stimulans.
De teknisk—organisatoriska förutsättningarna för att samla tillsynsan- svaret till en tillsynsmyndighet för de handikappade barnens förskolverk- samhet synes närmare behöva undersökas. (Se även kap 23.)
16.13 Riktlinjer för det primärkommunala och det landstings— kommunala ansvaret för barn med särskilda behov
Svårigheterna att avgränsa det primärkommunala och det landstings- kommunala ansvaret för barn med särskilda behov har hittills varit stora. Gränsdragningar har vållat tvister i enskilda fall. Barnens möjligheter till integrering i den vanliga förskolan har härigenom försvårats. Genom förskollagen omfattar enligt åå 8—11 bör primärkomnzunerna åläggas för ansvarsomradena skapas.
Burnstugeutredningen vill fastslå att för de barn som den föreslagna förskollagen omfattar enligt %% 8—11 bör primärkommunerna åläggas ansvaret för den uppsökande verksamheten och för att anordna förskol- verksamhet i förskola eller vid behov i annan form inom kommunen. Det gäller således för att tillgodose det generella behovet av förskola för 'sexaringar. behovet av förskola för barn med särskilda behov och behovet för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.
Vid kvalificerade handikapp hos förskolbarn vilka kräver vård och förskolverksamhet vid sjukhus. elevhem (barnhem) och motsvarande institutioner bör landstingskonununerna åläggas ansvaret för vård och förskolverksamhet. Barnstugeutredningen vill här framhålla att för de barn som omfattas av omsorgslagen är det önskvärt att de sa långt möjligt integreras i primärkommunernas förskolor och att landstingen därvid ersätter kommunerna för kostnaderna. Där en integration inte är möjlig utan förskolbarnen maste vistas i separata institutioner bör landstingen helt svara för de omsorger barnen behöver. således ocksa för förskolan.
En översyn av omsorgslagen har legat utanför barnstugeutredningens direktiv. För att få till stand en mera fullständig integrering torde det dock vara önskvärt med en översyn av denna lag och en undersökning om det ansvar för förskolverksamhet som idag avilar landstingens omsorgs- styrelser kan överföras till primärkommunerna.
Barnstugeutredningen vill betona att ansvaret för att ett barn med särskilda behov får sin rätt till förskolverksamhet tillgodosedd primärt alltid vilar på den kommun. där barnet i fraga är kyrkoskrivet eller stadigvarande vistas. Intill dess landstinget förklarat sig ta över ansvaret enligt omsorgslagens bestämmelser eller för vistelse på sjukhus. vardheni. barnhem osv ligger saledes ansvaret för förskolverksamhet på primär—
kommunen. Denna har skyldighet att förvissa sig om att barnet får tillgång till förskolverksamhet genom landstingets försorg motsvarande den som barnet får i sin hemkommun.
I den mån landstingskommun placerar barn, för vilket den har skyldighet att anordna vård och förskolverksamhet, i primärkommuns förskola bör landstingskonimunen svara för kostnaderna för i anspråk tagen förskolplats. Omvänt bör primärkommun ekonomiskt ersätta lands- tingskommun för förskolverksamhet tex på sjukhus, elevhem (barnhem) och motsvarande institutioner, där barn är intaget som omfattas av den allmänna förskolan (sexåringsförskolan).
Enhetliga regler för interkommunala ersättningar bör skapas av kom- munförbundet och landstingsförbundet i samverkan med den centrala tillsynsmyndigheten för förskolan.
16.14 En förskollag som tillförsäkrar sjuka barn förskolaktiviteter/lekterapi
Den obligatoriska skolan ger även barn som är tillfälligt eller kroniskt sjuka möjlighet till undervisning. Lärare tjänstgör på sjukhus och under- visar enskild elev eller en grupp elever företrädesvis i läroämnen. Enskild elev är därigenom tillförsäkrad fem veckotimmars enskild undervisning. Vid undervisning i grupp ökas timtalet med tre timmar per tillkommande elev. Särskild undervisning i hemmet ges också fem timmar per vecka och elev vid sjukdom som föranleder mer än tre veckors frånvaro.
För förskolbarn har man däremot inte insett det nödvändiga i att bevaka deras möjligheter till förskolverksamhet/lekterapi i motsvarande omfattning. Också de sjuka förskolbarnen bör genom förskollagen tillför- säkras förskolaktiviteter/lekterapi. De kan eljest löpa stor risk att bli ”glömda”.
Blir primärkommunerna genom en lag om allmän förskola skyldiga att tillgodose alla 6-åringars generella behov av förskolverksamhet, maste förskolverksamhet/lekterapi på sjukhus, barnhem eller liknande institu- tion anordnad av huvudmannen för sådan institution garanteras barnen inom ramen för förskollagen. Primärkommunerna bör därvid ekonomiskt svara för de kostnader landstinget har för 6-åringsverksamhet på lands- tingets institutioner. Denna särskilda förskolverksamhet bör dels bjudas de uppegående barnen på sjukhus varje dag under femdagarsveckan i förskolgrupp, dels ges som enskild Iekterapi för de sängliggande barnen eller dem som bedöms icke kunna vistas i förskolgruppen. Lekterapi för varje enskilt barn bör kunna ges motsvarande skolans särskilda undervis- ning. dvs fem timmar per vecka och barn.
För de sexåringar som p g a sjukdom vårdas hemma och som beräknas icke kunna delta i sin förskolas verksamhet under tex minst tre veckor bör primärkommunen vara skyldig att genom ambulerande förskollärares hembesök anordna lekterapi. I båda fallen vill utredningen framhålla vikten av att förskolpersonal med specialutbildning handhar verksam- heten.
För barn med särskilda behov enligt 5 9 i barnstugeutredningens förslag till förskollag maste förskola garanteras dem från så tidig ålder
som möjligt, dock senast från 4—års ålder. Detta innebär likaledes att sjukvårdshuvudmännen, dvs landstinget, har ansvar för att förskolverk- samhet/Iekterapi bjuds barn med särskilda behov, när barnet vistas på sjukhus eller specialinstitution, barnhem eller liknande institution.
Ansvaret för att förskolverksamhet/lekterapi ges det sjuka barnet vid vård i hemmet ligger på primärkommunen. Organisationen av verksam- heten bör i båda fallen vara identisk med den för 6-åringarna.
För sjuka barn på sjukhus i övrigt vilkas rätt till förskola ej definieratsi förskollagen, vill utredningen framhålla att sjukvårdshuvudmännen bör åläggas att tillgodose barnens behov av förskolverksamhet/lekterapi och att ekonomiskt svara för förskolverksamheten/lekterapin.
Den chock som en sjukhusvistelse kan medföra för små barn och de störningar som förskolbarn vilka vistats en tid på sjukhus drabbas av mäste uppmärksammas. Dessa barn är i själva verket barn med särskilda behov som ovillkorligen måste tillgodoses på sjukvårdsinstitutionerna. Utredningen vill också betona att föräldrar och barn behöver stödjas och följas upp genom tex barnavårdscentralens personal, psykolog, läkare och sköterskor under en tid närmast efter barnets sjukhusvistelse.
Lekterapiverksamheten för sjuka barn som vistas i hemmet enligt ovan givna riktlinjer bör rymmas inom ramen för ett generellt påslag på ett driftbidrag till förskolorna avsett att tillgodose just förskolbarn med särskilda behov.
16.15 Resursförstärkningar till förskolan för barn med särskilda behov
1 barnstugeutredningens avsnitt om förskolans pedagogiska program, arbetssätt och inre organisation läggs fram förslag som motiverar en förstärkning av resurserna till förskolan bl a i form av speciell personal för att kunna tillgodose de barn som har särskilda behov av förskolan. De handikappade barnen är just barn med särskilda behov av förskolan och i förskolan. För dem är förskolan ett nödvändigt komplement för att möjliggöra deras allsidiga utveckling och för att de skall kunna få leva ett fullvärdigt liv i framtiden.
Barnstugeutredningen vill framhålla att stödåtgärder måste finnas från de handikappade barnens tidiga år och inte som nu komma in först när barnet uppnått en viss ålder och skall börja i en viss skolform. Stora satsningar då kan trots allt ge föga utdelning p g a tidigare försummelser att möta barnens särskilda behov. Barn med särskilda behov är inte särskilda barn, utan barn vilka som alla andra har rätt till förskola och en allsidig personlighetsutveckling.
Tidigare har i detta kapitel behandlats en rad organisatoriska förutsätt- ningar som bör finnas för att tillgodose de handikappade barnens rätt säväl formellt som reellt. Värdet för de andra barnen i förskolan att få utvecklas tillsammans med handikappade kamrater måste också beaktas. Det ömsesidiga berikandet av förskolbarnens personlighetsutveckling och samspel med andra barn och vuxna bör således hela tiden iakttas.
Som barnstugeutredningen framhållit är de resursförstärkningar som i dag finns för förskolverksamhet för barn med särskilda behov mycket oenhetliga. De specialdestinerade statsbidragen tillgodoser inte alla handi-
kappade barn. Såväl många handikappade barn som andra barn kan därigenom berövas en stimulans för sin utveckling och för sitt samspel med andra människor.
De barn som bäst tillgodosetts är de hörselskadade barnen. För övriga barn med särskilda behov ges antingen inga statsbidrag alls till förskol- verksamhet eller har de låsts till personell assistans eller till lärartjänster inom en viss skolform som för de psykiskt utvecklingsstörda barnen. De gravt synskadade barnen har prioriterats så att de får just ett specialdesti- nerat statsbidrag för personell assistans — dock maximerat till 2000 kronor per barn och år. Något motsvarande bidrag utgår inte för andra förskolbarn med handikapp. Ett rörelsehindrat, känslomässigt och socialt stört barn, blödarsjukt, epileptiskt eller psykiskt utvecklingsstört barn kan dock ha lika uttalat behov som det synskadade barnet av en person som ständigt hjälper och stödjer i en mängd dagliga rutinsituationer samt förmedlar kontakt och kommunikation med de andra barnen i förskolan.
Genom denna oenhetlighet har integrationssträvandena direkt motver- kats. Den har också fört med sig att ansvarsfördelningen mellan primär- kommun och landstingskommun inte varit klart reglerad för integrering av barn med särskilda behov i primärkommunernas förskolor. Klara riktlinjer och rekommendationer för ett smidigt fungerande samarbete vid bedömningar av de resurser som måste till för att tillgodose varje barn med särskilda behov har saknats.
16.1 5.1 Skolan styr sina resurser till barnen i de lägsta årskurserna
Inom skolan har man alltmer kommit att uppmärksamma de särskilda behoven hos barnen. Skolöverstyrelsen motiverar bl a de nya bestämmel- ser som infördes för undervisningen i grundskolan den 1 jan 1972 för barn med särskilda behov på följande sätt:
”det är ofta viktigt att nödvändiga hjälpåtgärder för skolsvårigheter sätts in så tidigt som möjligt för att svårigheterna inte skall befästas. En tidigt insatt individualisering i form av samordnad specialundervisning kan även förebygga uppkomsten av skolsvårigheter. Därför kan det vara lämpligt att man vid planeringen av specialundervisningen ger den samordnade specialundervisningen något större omfång i årskurserna ] och 2 än i övriga årskurser.” (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1971/72:18.)
Enligt barnstugeutredningens uppfattning kommer emellertid den sam- ordnade specialundervisningen som styrs mot de lägsta årskurserna i grundskolan som en extra insats för barn med särskilda behov alltjämt in för sent i barnens liv. Medfödda eller förvärvade handikapp har redan då förstärkts hos barnen så att förskolårens försummelser i de flesta fall kommer att sätta sina spår hos barnen under hela grundskoltiden och senare i samhälle och arbetsliv. Dessa barn måste prioriteras genom förstärkta resurser redan i förskolan.
16.152 Stödformer till skolan för barn med särskilda behov
En jämförelse med stödformerna till skolan för barn med särskilda behov är befogad i detta sammanhang.
Enligt Kungl Maj:ts kungörelse om statsbidrag till driftskostnader för det allmänna skolväsendet (SFS 1958:665, ändrad 1968:644) äger kom- munerna erhålla statsbidrag till sina kostnader för driften av obligatoriska skolor. Bidraget beräknas med hänsyn till antalet i föreskriven ordning inrättade rektors- och lärartjänster. Summan av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp utgör bidragsunderlag för allmänt driftbidrag. Detta utgår med det faktiskt beräknade bidragsunderlaget minskat med en kommunandel.
I driftbidragen till det allmänna skolväsendet ligger förstärkningsan- ordningar för elever med särskilda behov inbakade. Där ryms de sk resurstimmarna för varje klassavdelning för individualiserad undervisning, stödundervisningstimmar samt den av skolstyrelsen preliminärt fastställda organisationen av samordnad specialundervisning och specialklasser samt resurser för särskild undervisning för de barn som inte kan delta i vanligt skolarbete, när undervisningen anordnas vid sjukhus, barnhem och liknande institutioner av annan huvudman än primärkommun.
Ett specialdestinerat statsbidrag till 5 k personell assistans har också inrättats för de handikappade barnen och ungdomarna i skolan som bedöms behöva det för den dagliga livsföringen (t ex under måltiderna, vid på- och avklädning. vid toalettbesök m m) och i undervisnings- situationen. Bedömningen av behovet av sådan assistans görs av rektor för skolenheten i samråd med vederbörande klassföreståndare och skolläkare eller den läkare som svarar för elevens medicinska behandling. Inga restriktioner är stadgade vad gäller bidragets omfång utan en 100 %ig täckning av de faktiska utgifterna sker genom statliga medel.
Fr o m den 1 jan 1972 har en maximering för specialundervisningeni grundskolan införts. Denna innebär att en total resurs för specialundervis- ning i alla former omfattande högst 0,3 lärarveckotimmars undervisning per elev avsätts. (Länsskolnämnd kan dock medge undantag med högre antal timmar om särskilda förhållanden i en kommun motiverar det.) Inom den del av den ovan angivna maximalramen som skolstyrelsen vill disponera för samordnad specialundervisning fördelar skolstyrelsen tim- mar till elever med behov av sådan undervisning. Vissa angivna timtal tjänar därvid som ledning (Aktuellt från SÖ 1971/1972218). Resurserna skall fördelas på ett flexibelt sätt så att elever med största hjälpbehovet prioriteras. För både grundskolans och gymnasieskolans del utgör statens ansvar för elever med särskilda behov en väsentlig del av den totala sats- ningen till skolväsendet. Möjligheterna till personalförstärkningar i form av specialinsatser är således förhållandevis väl tillgodosedda.
16.15.3 Ett schablontillägg till ett generellt driftbidrag till förskolan för resursförstärkningar för barn med särskilda behöv
Om man som räkneexempel skulle applicera stödformerna för skolan per elev och vecka, dvs 0,3 lärarveckotimmars undervisning per elev för enbart specialundervisningen, på förskolan skulle detta betyda att försko- lan kunde få en förstärkning av specialister eller andra åtgärder motsva- rande tex en hel speciallärartjänst på ca fyra deltidsförskolor för att generellt tillgodose barn med särskilda behov: både dem som vore klart
diagnostiserade och dem med diffusa svårigheter eller tillfälliga störningar känslomässigt eller socialt.
Barnstugeutredningen använder nedan som räkneexempel de förstärk- ningar den obligatoriska skolan tillförs i form av 0,3 lärarveckotimmar per elev vid skolenheten för speciella insatser för barn med särskilda behov för förskolans del. Härtill lägger utredningen dessutom en resurs för uttalade behov av personell assistans. Den sammanlagda resursen utredningen använder i räkneexemplen för en resursförstärkning till kommunens totala förskolverksamhet skulle då motsvara en volym av 0,4 personalveckotimmar per barn i heltidsförskolan för att tillgodose barn med särskilda behov.
En resursförstärkning med en volym på 0,2 personalveckotimmar per barn för specialinsatser för varje barn i deltidsförskolan, dvs den allmänna 6-åringsförskolan. och med en volym på 0.4 personalveckotimmar för specialinsatser för varje barn iheltidsförskolan skulle med full utbyggnad av 6-åringsförskolan och en beräknad utbyggnad av heltidsförskolan enligt barnstugeutredningens tre alternativa mål för år 1975 ge följande antal specialisttjänster och kostnader:
Alternativ 1
ca 130 000 barn i deltidsförskolan ca 70 000 barn i heltidsförskolan
betyder för deltidsförskolan en resursförstärkning med 26 000 personal- timmar. Omräknat i tjänster för specialinsatser med en tjänstgöring om 40 veckotimmar innebär det 650 tjänster. För heltidsförskolan innebär det en förstärkning med 28 000 personaltimmar eller omräknati tjänster 700 tjänster.
Kostnaderna för deltidsförskolan räknade på lönekostnader för tex specialförskollärare, blir 23 400 000 vid en månadslön på 3 000 kr. På denna summa bör beräknas ca 25 % lönekostnadspålägg, dvs 5 850 000 kr. Den totala kostnaden för deltidsförskolans resursförstärkning skulle utgöra 29 250 000 kr.
Resursförstärkningen för heltidsförskolan räknad på motsvarande löne- kostnader och typ av tjänster blir 25 200 000 kr. Lönekostnadspålägg 6 300 000. Total kostnad för heltidsförskolan: 31 500 000 kr.
Detta alternativ innebär totalt 1 350 tjänster och en kostnad på 60 750 000 kr.
Alternativ 2
ca 130 000 barn i deltidsförskolan ca 90 000 barn i heltidsförskolan
betyder för deltidsförskolan 650 tjänster och en totalkostnad för resurs- förstärkningen på 29 250 000 kr.
Resurserna för heltidsförskolan innebär 36 000 personaltimmar. Om- räknat i tjänster enligt beräkningsgrunderna i alternativ 1 blir det 900
tjänster. Kostnaderna härför beräknas till 32 4000 000 kr. Lönekostnads- pålägget utgör 8 100 000 kr. Totalkostnad för heltidsförskolans resurs- förstärkningar: 40 500 000 kr.
Detta alternativ innebär totalt 1550 tjänster och en kostnad på 69 750 000 kr.
Alternativ 3
ca 130 000 barn i deltidsförskolan ca 1 10 000 barn i heltidsförskolan
betyder för deltidsförskolan 650 tjänster och en totalkostnad för resurs- förstärkningen på 29 25 0 000 kr.
Resurserna för heltidsförskolan innebär 44000 personaltimmar. Om- räknat i tjänster enligt beräkningsgrunderna i alternativ 1 blir det 1 100 ; tjänster. Kostnaderna härför beräknas till 39 600 000 kr. Lönekostnads- l pålägget utgör 9 900 000 kr. Totalkostnad för heltidsförskolans resurs- * förstärkningar: 49 500 000 kr.
Detta alternativ innebär totalt 1750 tjänster och en kostnad på 78 750 000 kr.
Resurserna enligt ovanstående tre räkneexempel skulle kunna utnyttjas för såväl förstärkning genom specialutbildad personal som för en generell personalförstärkning i både heltids- och deltidsförskolan.
Under förskolans utbyggnadsskede blir det naturligt med en generell förstärkning för att lösgöra den personal som har den starkaste förskol- pedagogiska utbildningen för att särskilt ägna sig åt barn med särskilda behov under en de] av dagen. Bristen på specialutbildad personal — det gäller specialförskollärare, psykologer, talpedagoger och sjukgymnaster, i för vilkas tjänster resursförstärkningen är avsedd — gör att de få ] specialister som kommer att finnas under en relativt lång tid framöver ! mäste utnyttjas för de mest akuta behoven bland barnen och för en ! utbildning i arbetet av förskolans personal. l
Barnstugeutredningen vill med dessa exempel endast visa effekten av en resursförstärkning för förskolan motsvarande den skolans specialinsat- ser kräver. Att binda en resursförstärkning till förskolan i form av ett bestämt tillägg per barn i fråga om personaltimmar, dvs till personaltjäns- ter så som skolans resurs binds till lärartjänster, är dock inte lämpligt bl a med hänsyn till statsbidragets annorlunda konstruktion på förskolom- rådet. Utredningen föreslår därför i stället att en resurs för de ovan markerade behoven byggs in i ett statligt driftbidrag till förskolan så att det nuvarande generella driftbidraget till förskolan byggs ut med ett schablontillägg för barn med särskilda behov. Inga specialdestinerade statsbidrag bör ges. Detta skulle kunna ge förskolan rimliga möjligheter att tillgodose barn med särskilda behov , såväl dem med temporära som dem med varaktiga behov allt framgent. Ett schabloniserat driftbidrag torde medföra ett större ansvar och en större frihet för kommunen att planera och påverka förskolverksamheten. Vid resursernas fördelning inom kommunen bör samråd ske med förskolans personal.
Ett omständligt prövningsförfarande av central instans av kommu- nernas resursbehov för barn med särskilda behov i förskolan bör inte tillskapas. Som enda villkor för det föreslagna förstärkta driftbidraget till förskolorna bör gälla att kommunerna bedriver en planmässig upp- sökande verksamhet. '
En resursförstärkning tex till ett enskilt handikappat barn i en förskola för personell assistans bör förskolans huvudman sålunda besluta om. Barnets specialistläkare (förskolans eller barnavårdscentralens läkare) eller annan expert på barnets handikapp bör i samråd med barnets föräldrar och personalen i den förskola där barnet skall placeras först bedöma om barnet är i behov av sådan assistans både för de dagliga rutinsituationerna i förskolan och för att kunna tillgodogöra sig den stimulans och träning som förskolan bjuder barnen generellt.
Med utgångspunkten att en resursöverföring till barn med särskilda behov bör ske som svarar ungefär mot storleken hos skolans insatser — se exemplen ovan — föreslår utredningen följande:
För heltidsförskolan föreslår utredningen ett schablontillägg på 500 kronor per barn och år, räknat på alla barn i förskolan efter en genomsnitt- lig totalkostnad per barn och plats med 13 000 kronor per år.
För deltidsförskolan föreslår utredningen ett schablontillägg på 250 kronor per barn och är, räknat på alla barn i förskolan efter en genomsnitt- lig totalkostnad per barn och plats med 1 700 kronor per år.
De föreslagna beloppen motsvarar 4 % av totalkostnaden per barn i heltidsförskolan och 15 % av totalkostnaden för varje barn i deltidsför- skolan.
För heltidsförskolans del skulle detta innebära en höjning av det statliga driftbidraget med ca 12,5 %. Driftbidrag utgår inte i dag till lekskolan, dvs deltidsförskola. Utredningens förslag om schablontillägg skulle således kräva en ändring av nuvarande statsbidragsbestämmelser.
Beroende på att personalinsatserna normalt är så mycket lägre i lekskoloma/deltidsförskolan än i daghemmen/heltidsförskolan blir den procentuella resursinsatsen så mycket högre för deltidsförskolans del i utredningens förslag.
Med en utbyggnad av förskolan är 1975 enligt de tre alternativ som utredningen lagt fram skulle påslaget för resursförstärkningar enligt alternativ ] utgöra 35 000 000 kronor till heltidsförskolan och 32 500 000 kronor till deltidsförskolan. Det sammanlagda schablontilläg- get skulle bli 67 500 000 kronor.
Enligt alternativ 2 skulle kostnaderna bli 45 000000 kronor för heltidsförskolan och 32 500 000 kronor för deltidsförskolan. Det totala schablontillägget skulle då bli 77 500 000 kronor.
Enligt alternativ 3 skulle kostnaderna bli 55 000000 kronor för heltidsförskolan och 32 500 000 kronor för deltidsförskolan. Totalkost— naden för schablontillägget blir då 87 500 000 kronor.
Det generalla driftbidraget till förskolan är i dag ett statligt bidrag till daghemsverks'amheten i kommunerna. Den framtida formen för stats- bidrag till förskolan är under utredning inom socialdepartementet. Ett särskilt förslag kommer att läggas av departementet i dessa frågor. De finansiella frågorna kommer enligt ett uttalande av riksdagen att prövas i
samband med att riksdagen tar ställning till barnstugeutredningens förslag.
16.16 Sammanfattning av barnstugeutredningens överväganden
Ansvaret för att alla barn med särskilda behov får den utveckling och stimulans som är nödvändig för att barnens personlighet och inneboende möjligheter skall kunna komma till fullt uttryck i samhället vilar gemensamt på statsmakterna, centrala tillsynsmyndigheter, regionala och lokala huvudmän. [ den samverkan och det samarbete som behövs för att tillgodose alla de skiftande behoven hos de barn det här är fråga om och för att integrera pedagogiska, medicinska, psykologiska och sociala insatser måste varje ansvarig instans bygga sin bit i helheten — enhetlig- heten för barnen.
Utredningen sammanfattar nedan sina överväganden beträffande den ansvarsfördelning och de uppgifter som den vill föreslå vila på statsmak- terna, central, regional och lokal huvudman.
Ha vuduppgr' fter för statsmakterna
D'Statsmakterna bör genom förskollag garantera alla barn med sarskil- da behov plats i förskola eller motsvarande verksamhet. Detta måste komma barnen till godo från så tidig ålder som möjligt, dock senast från 4 års ålder. De barn som omfattas av förskollagen, men inte kan utnyttja sin plats i förskola, skall i lagen tillgodoses genom garantier för motsvarande verksamhet såsom särskild förskolverksam- het/lekterapi i hemmet och lekotekverksamhet.
Genom denna lag måste också alla sjuka barn —— både de som omfattas av förskollagen och övriga barn — vid vistelse på sjukhus, barnhem eller motsvarande institutioner garanteras förskolverksam- het/Iekterapi från tidigaste ålder. De sjuka barn som omfattas av förskollagen och vårdas i hemmet bör likaledes garanteras särskild förskolverksamhet/lekterapi i hemmet. IZI Det bör prövas om det delade centrala tillsynsansvaret för omsorgerna för barn med särskilda behov bör samlas på en myndighet. På detta sätt kan vård — habilitering — sociala insatser och pedagogiska funktioner bilda en enhet för att fullt ut tillgodose barnens behov. Utredningen föreslår att socialstyrelsen åläggs ansvaret för barn med särskilda be- hov. El Genom förskollagen bör statsmakterna klart definiera ansvarsfördel- ningen mellan kommun och landsting för barn med särskilda behov.
Därvid bör fastslås att det primära ansvaret för den uppsökande verksamheten, enligt socialvårdslagen åå 1 och 6 samt barnavårdslagen % 3, samt för anordnandet av förskola för de barn som omfattas av förskollagens åå 8—11 ligger på kommunerna.
För barn med kvalificerade handikapp som kräver kontinuerlig eller tillfällig vård på sjukhus, vårdhem eller elevhem eller eljest kräver särskilda insatser i sådan omfattning att verksamheten behöver centra-
liseras för hela landstingsområdet liksom för sjuka barn på sjukhus, barnhem och liknande institutioner ligger däremot ansvaret för för- skolverksamhet på landstingen. D Inom ramen för ett framtida driftbidrag till förskolan bör statsmak- terna tillgodose också barn med särskilda behov. I ett statligt driftbidrag föreslår utredningen att en förstärkning för barn med särskilda behov byggs in i form av ett schablontillägg. Denna resursförstärkning bör också avse uttalade behov av personell assistans för barn med sådana funktionshämningar, att de för de dagliga rutinsituationerna och för att kunna tillgodogöra sig aktiviteterna i förskolan är beroende av en person som ständigt är i deras närhet. DVid ett kommande ställningstagande av statsmakterna till kriterierna för och nivån på det statliga vårdbidrag som utgår till barn med gravare handikapp, vilket för närvarande är föremål för översyn av riksförsäk- ringsverket i samråd med familjepolitiska kommittén, vill barnstugeut- redningen betona vikten av en generösare bedömning av behoven av detta vårdbidrag. Bla bör den praxis som utbildats om en nedre åldersgräns vid tre års ålder omprövas. Föräldrarnas legitima behov av stöd och avkoppling i vårdaruppgiften föreslås därvid bli bättre tillgodosett än vad som sker för närvarande. [] Statsmakterna bör underlätta för landstingens förebyggande barn- hälsovård — barnavårdscentralerna — att i nära samarbete med den kom- munala barnavården (socialvårdspersonal och förskolpersonal) följa upp alla barn i förskolåldrarna från nyföddhetsperioden till skolstarten genom väl strukturerade hälsoundersökningar samt en stödjande och rådgivande service till föräldrarna.
Huvuduppgifter för den centrala tillsynsmyndigheten
[| På den centrala tillsynsmyndigheten bör läggas ansvaret att genom råd och service till de regionala och lokala huvudmännen för förskol- verksamhet, sjuk- och hälsovård och habilitering för barn med särskilda behov ge konkreta förslag till samordnande och enhetliga insatser för barnen pedagogiskt, medicinskt, psykologiskt och socialt. i] Den centrala tillsynsmyndigheten bör vidare svara för att forskning och utvecklingsarbete för förskolbarn med särskilda behöv initieras och fördjupas på olika områden.
Huvuduppgifter för landstingen
[] Barnavårdscentralerna bör få en fördjupad inriktning på sin verksam- het så att de mer kontinuerligt kan nå alla barn. Barn med särskilda behov måste kunna stödjas från allt tidigare ålder. Barnavårdscentra- lerna måste således ges större möjligheter att diagnostisera framförallt ”dolda” handikapp, psykiska och sociala störningar hos förskolbarn. Ansvaret för att barn med särskilda behov prioriteras genom en omfördelning av befintliga resurser till barnavårdscentralerna eller en allmän resursförstärkning av centralerna vilar på landstingen.
Genom införandet av obligatoriska medicinska födelsemeddelanden från förlossningsavdelningarna till barnavårdscentralerna och en för barnavårdscentralerna obligatorisk inskrivning av alla nyfödda vid centralen, som kvarstår tills barnet börjar sin skolgång, kan ett första steg tas att stödja alla förskolbarn. Detta bör följas upp genom de satsningar på fyra strukturerade undersökningar av barnen vid 2 månaders, 10 månaders, 18 månaders och 4 års ålder som socialsty- relsen föreslagit som ett minimiprogram. Med en sådan medicinsk, psykologisk och social bedömning av barnets totala livssituation som grund kan ansvariga instanser vidtaga riktiga åtgärder för att hjälpa barn med särskilda behov till en allsidig personlighetsutveckling.
Under en övergångsperiod bör de speciella fyraåringskontroller som barnavårdscentralerna i alltför ringa grad givits resurser att genomföra, i förenklad form kunna genomföras för de barn som inte kommer att omfattas av de fyra föreslagna strukturerade hälsoundersökningarna. På sikt bör de resurser som avsätts eller planeras att avsättas för fyraåringskontrollen överföras till en generell förstärkning av barna- vårdscentralernas reguljära verksamhet. De värdefulla specialundersök- ningar som på vissa håll lagts till de nuvarande fyraåringskontrollema bör kunna läggas till det undersökningsschema av 4-åringarna som socialstyrelsen föreslagit skall tillämpas inom ramen för barnavårds- centralens reguljära verksamhet med början under 1972. BDe barnhälsoöverläkartjänster som inrättas vid landstingen bör inriktas på funktioner för barn med särskilda behov såsom handi- kappvård och habilitering. Tjänsterna bör innebära en övergri- pande och samordnande funktion med ett vitt utsträckt kontaktfält medicinskt — socialt — psykologiskt _ pedagogiskt. CI En rörlig åtgärdsförteckning över handikappade bör föras vid varje landsting för att tillgodose kontinuitet och samordning i vård — habilitering och förskolverksamhet för barn med särskilda behov. Ansvaret för denna rörliga åtgärdsförteckning bör ligga på barnhälso- vårdsöverläkaren. 1] Särskilda förskolkonsulenttjänster för handikappade förskolbarn bör tillskapas genom en konsulentorganisation knuten till ett habilite- ringscentrum i varje landsting för alla barn med särskilda behov. Dessa förskolkonsulenter bör fungera t ex efter modell från de till lands- tingens hörselvårdscentraler knutna hörselvårdskonsulenterna eller den förskolkonsulentverksamhet för rörelsehindrade barn som finns i ett landsting.
Huvuduppgifter för kommunerna
El Enligt socialhjälpslagens åå 1 och 6 samt BvL & 3 har skyldigheten för socialnämnderna att bedriva en aktiv, uppsökande verksamhet och att svara för den sociala omvårdnaden av medborgarna i kommunen klart slagits fast. Detta betyder att varje kommun snarast mäste rikta sin uppmärksamhet också mot barnen i förskolåldrarna och lära känna förskolbarnens generella och särskilda behov och livssituation. DTillgängliga resurser för den uppsökande verksamheten måste enligt
barnstugeutredningens mening i väsentligt större omfattning inriktas på barn i förskolåldrarna. B En samordning och samverkan mellan kommunernas sociala organ och främst den förebyggande mödrahälso- och barnhälsovården samt den psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) ser barnstugeutred— ningen som helt nödvändig för att möta förskolbarnens generella och särskilda behov. Barnstugeutredningen finner det angeläget att perso- nal från den sociala sektorn knyts till det arbete och de mottagningar mödrahälso- och barnhälsovården samt PBU anordnar liksom att direkt kontakt till och från förskolan skapas i konkreta samarbetsformer. [] Kommunerna är enligt barnstugeutredningens förslag skyldiga att anordna förskola för de barn som omfattas av förskollagen. Detta innebär att alla barn som har rätt till förskola också skall kunna tas emot och att de resursförstärkningar miljömässigt och personalmässigt som måste till för att förskolan skall svara mot barnens särskilda behov också kommer till stånd. [] Liksom kommunerna har ansvar för färdtjänst för vuxna handikap— pade och för handikappade barn och ungdomar i skolan bör kommu- nerna också svara för färdtjänst för de barn som omfattas av förskol— lagen. — Svarar landsting för förskola, bör landstinget också, som nu i vissa fall sker, generellt svara för färdtjänsten för förskolbarnen. Eli de fall förskolbarn med rätt till förskola inte kan utnyttja sin plats, bör färdtjänst till motsvarande verksamhet som kommunen är skyldig anordna organiseras. Färdtjänst bör finnas också till lekotek och till bibliotek.
El För de barn som omfattas av förskollagen och som inte kan utnyttja sin plats i förskola i förskolinstitution konstant eller tillfälligt pg a längre sjukdom bör särskild förskolverksamhet med Iekterapi m m i hemmet anordnas genom ambulerande förskolpersonal. EI Barnstugeutredningen föreslår också att kommunerna blir skyldiga att genom ett ”joursystem” ha en beredskap för barn som i en akut social eller känslomässig krissituation i det egna hemmet är ibehov av tillfällig placering utom hemmet. Utredningen förordar att för barn med sådana särskilda behov ”grannskapsföräldrar” fast knutna till förskolorna träder in och svarar för barnets vård tillsammans med den förskola som barnet närmast hör till. I kapitlet ”Förskolans inre organisation” och ”Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppet— hållande” har utredningen tagit upp dessa behov liksom i bilaga 5. EI Barnstugeutredningen föreslår att kommunerna som ett komplement till förskolan förstärker bibliotekens resurser för verksamhet för barn med särskilda behov. Biblioteken måste miljömässigt rustas för barn med särskilda behov. Flertalet aktiviteter på biblioteken för barn är också aktiviteter för barn med särskilda behov som barnfilm, musik- och sagostunder, barnteater, teckning och målning. Biblioteksservice, ”boken kommer”, måste kunna bjudas de barn med särskilda behov som av olika skäl inte kan komma till biblioteken. El Samverkan mellan bibliotek och förskolinstitutionerna måste också betonas så att biblioteksservice i någon form ges barn med särskilda behov också i förskolan.
D Utredningen vill också framhålla det önskvärda i att kommunerna som ett viktigt komplement till och stöd för förskolan och för alla institutioner för vård av förskolbarn inrättar lekotek. Deras betydelse för det enskilda barnet och dess föräldrar är väl dokumenterad. Kommunerna bör på sikt ta ansvaret för den rådgivning och lekträning för förskolbarn med särskilda behov som bedrivs vid lekoteken. — För de lekotek som inrättats eller kommer att inrättas i anslutning till sjukhus och habiliteringscentraler vid landstingen bör dock landstingen ha ansvaret.
Gemensamma uppgifter för samtliga ovan ansvariga
El Genom att bereda förskolans personal en fördjupad basutbildning,
kontinuerlig fortbildning och utbildningskomplettering mäste all per- sonal som arbetar med förskolbarn bibringas kunskaper om barn med särskilda behov och om hur förskolan och motsvarande verksamhet (lekterapi, bibliotek, lekotek) skall kunna tillgodose varje barns behov.
Genom utbildningsinsatser och genom inrättande av tjänster bör samtliga ansvariga instanser tillförsäkra förskolan specialutbildad personal för barn med särskilda behov såsom sjukgymnaster, tal- pedagoger, medicinsk expertis, psykologisk och psykiatrisk expertis och förskolkonsulenter för behandling och träning av det enskilda barnet och för en ”träning i arbetet” av all personal som arbetar med barn i förskolåldrarna. Cl Enligt utredningens mening bör statsmakterna beakta frågan om statsbidrag till lekotekens driftskostnader oavsett om kommun eller landsting är huvudman för verksamheten. Den forskning för barn med särskilda behov som bedrivs vid lekoteken bör stödjas i ökad omfatt- ning. Statsmakterna bör också stödja denna forskning genom forsk- , ningsanslag. * Utredningen har med sitt förslag om att integrera de handikappade barnen i förskolan väckt förhoppningar och förväntningar hos många människor om en bättre start för alla barn med särskilda behov — dessa behov må vara fysiskt, känslomässigt, språkligt eller socialt betingade. De principiella förslag till lösningar som i detta avsnitt framlagts såsom nöd- vändiga förutsättningar för att tillgodose barnens rätt och behov anser utredningen vara realiserbara och rättmätiga anspråk för barn med sär- skilda behov och nödvändiga för att förskolan skall kunna fungera.
17 Invandrarbarn i förskolan
17.1 Bakgrund och historik
Den ökade invandringen under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet har medfört, att ett stort antal kommuner konfronterats med den speciella problematik som en inflyttning av många människor från en annan kulturell och språklig bakgrund innebär. Svårigheterna kan kortfattat beskrivas i termer av språk-, kontakt- och informations- problem.
Informationsproblemet måste ses från två sidor. Det gäller att informera invandrarna om skyldigheter och rättigheter, men det gäller i lika hög grad att informera svenskarna om invandrarnas bakgrund och faktiska situation i Sverige. Motiven för invandringen är skilda. Invandrare som kommit hit som flyktingar har exempelvis en annan situation än de som kommit hit av ar- betsmarknadsskäl. För de invandrare som har flyktingstatus har det sven- ska samhället åtagit sig ett större ansvar än för övriga invandrare. Flyk- tingar erhåller bl a betald svenskundervisning genom arbetsmarknadssty- relsen, startlån och hjälp med bostadsanskaffning.
I modern tid har i flera kommuner i Sverige sedan slutet av l940-talet skett en inflyttning av invandrare av arbetsmarknadsskäl. En stor del av dessa invandrare har kommit från Finland. Som exempel på kommuner med lång erfarenhet av invandrare kan nämnas Borås, Surahammar, Olofström, Eskilstuna. Trots detta uppfattades inte invandringen generellt som ett sammanhängande problemkomplex förrän omkring 1967—1968, då arbetskraftsbristen i Sverige ledde till att ett stort antal invandrare kom hit. Den ökade invandringen accentuerade behovet av särskilda hjälp- och stödåtgärder för inv'andrargruppen. För att möta behoven inrättades bl a Statens Invandrarverk år 1969 med främst samordnande och initiativtagande uppgifter, när det gäller anpassningsåt- gärder för invandrare. De särskilda åtgärder som från samhällets sida tidigare vidtogs för invandrare var av kontrolltyp: uppehållstillstånd, arbetstillstånd, bostadsanmälan etc.
I invandrarkommunerna löstes problemen på olika vägar. I många
fall torde man dock ha uppfattat invandrarens anpassningssvårigheter mera som ett problem för den enskilda individen än som ett samhällsproblem. En bidragande orsak till denna uppfattning var förmodligen att invandringen skedde i små grupper och under en längre tidsperiod. Den nykomne invandraren togs ofta om hand av släkt eller vänner som varit bosatta i Sverige en längre tid.
I och med den ökade invandringen ökade också antalet personer som var helt beroende av kommunens möjligheter att stödja dem den första tiden. Kommunerna hade och har stora svårigheter att tillgodose invandrarnas behov av service och hjälp, inte minst på grund av brist på kunnig personal och ekonomiska resurser.
År 1966 tillsatte chefen för inrikesdepartementet en arbetsgrupp för invandrarfrågor med uppgift att kartlägga de sociala, kulturella och andra problem som möter invandrare i Sverige. Åtgärder som borde vidtas för att underlätta deras anpassning i det svenska samhället skulle också övervägas av arbetsgruppen. Gruppen överlämnade inga samlade förslag, men initierade en försöksverksamhet på olika områden. Statens Invandrarverk övertog denna arbetsgrupps uppgifter är 1969.
I maj 1968 tillsattes Invandrarutredningen med sju sakkunniga av chefen för inrikesdepartementet. Dess uppdrag är att kartlägga invandrares och minoriteters problem i Sverige samt lägga fram en plan för samhällsåtgärder på olika områden för invandrare och minoriteter. Dess första delbetänkande framlades i juni 1971 och avsåg invandrarnas utbildningssituation.
17.2 In vandrarbamen
Den svenska invandringspolitiken har, till skillnad från en del andra länders, inriktat sig på att hjälpa invandrarna att hålla samman familjen. Detta och åldersfördelningen bland invandrarna — flertalet är i åldern 20—40 år — har medfört att antalet invandrarfamiljer med barn ökat. Vid årsskiftet 1969/70 fanns det enligt invandrarutredningen ca 64 000 utländska medborgare i åldern 0—6 år kyrkobokförda i Sverige. Antalet utländska barn i åldern 5—6 år var ca 17 000 eller 7,2 % av samtliga barn i dessa åldrar. Flertalet av dessa barn och deras föräldrar behöver särskild hjälp och stöd från det svenska samhället för att kunna fungera på samma villkor som svenskarna.
Det ställs stora krav på förskolan och skolan då det gäller att utnyttja de positiva erfarenheter som invandrarbamen ger samtidigt som invandrarbarnens speciella behov tillgodoses.
Som utredningen framhåller i kapitel 3 Samspelet i förskolan är det av stor betydelse för de svenska barnen att de tidigt får möta barn och vuxna från andra länder och därmed konkret får uppleva andra uppfattningar, uttryck m m än de gängse. En global syn på människan och hennes livsbetingelser och framförallt rätt till en värdig tillvaro kan grundläggas tidigt, om barnet får konkreta upplevelser av människor från andra länder och därvid möter de vuxnas positiva inställning och vilja att verka för en internationalism.
För invandrarbamen kan förskolan betyda en första introduktion till det svenska samhället, där de varsamt kan slussas in i det nya landets kulturella förhållanden. I leksamvaro med det nya landets barn får invandrarbarnet hjälp att tillägna sig svenska språket och får träna sig att kommunicera med andra. Invandrarbarnen lär sig relativt fort att förstå och tala svenska, om de har svenska lekkamrater. I och med den spontana inlärning av språket som sker vid lek med svensktalande kamrater övas också invandrarbamet i att uttrycka sina känslor som vrede, sorg, glädje osv. Barnet upplever också i samspelet med sina svensktalande kamrater att det självt i sin tur blir föremål för sådana känslor och känslouttryck. Just denna sida av invandrarbarnets utveckling är utomordentligt angelägen att stimulera, då undervisningen i svenska och språkträningen i förskolan bör utgå från att i första hand stimulera viljeyttringar och känslomässigt språk i relation till begreppsbildningen hos barnet. Tolkning av och uttryck för upplevelserna i lekaktiviteter och andra dagliga aktiviteter bör just vara utgångspunkten för undervisning i svenska språket.
Det språk som invandrarbamen lär sig av sina svensktalande kamrater täcker dock i regel endast en liten del av de begrepp och ord som barnet behöver för att behärska svenskan. Språkinlärning behöver därför kompletteras och byggas på med en mer systematisk undervisning. Man bör vid denna undervisning inrikta sig på att föra in ord och begrepp från olika verksamhetsområden så att inte invandrarbarnet får ett relativt gott ordförråd inom en sektor men är helt utan ett sådant i en annan. Det kan exempelvis vara så att barnet ej kan beskriva aktiviteter som förekommit i hemmet på svenska för personalen i förskolan. Barnet kan kanske ej heller beskriva förskolaktiviteterna hemma för föräldrarna.
Förskolan kan göra en stor insats för barnet genom att barnet i lekens form försiktigt hjälps och stimuleras till att lära svenska. Denna hjälp bör sättas in så tidigt som möjligt, helst redan i 4-årsåldern.
Det är dock utomordentligt viktigt att språkträningen i svenska sker på ett sådant sätt att den ej undantränger barnets modersmål eller att barnet upplever modersmålet som mindre värdefullt. Nils E Hansegård har i sin bok ”Tvåspråkighet eller halvspråkighet” pekat på den stora betydelsen för barnets hela personlighetsutveckling av att barnet får möjlighet att utveckla modersmålet parallellt med det andra språket. Det bör kraftigt understrykas att, även om kunskap i svenska är av största betydelse för invandrarbarnet, målsättningen med förskolvistelsen aldrig får vara en ensidig språkträning, där resultatet mäts i antalet inlärda ord.
I vissa fall torde invandrarbamen behöva undervisning både i sitt eget modersmål och i det svenska språket. Det gäller i all synnerhet i de fall där hemmiljön kan tänkas vara språkligt torftig och där föräldrarna inte kan påverkas till att stimulera barnets språkliga uttrycksförmåga på modersmålet. Uppmärksammas inte detta i förskolan kan resultatet språkrnässigt bli så för barnet, att det förfogar över två halva språk som ingetdera är tillräckligt för att barnet skall kunna kommunicera annat än med ytliga och torftiga uttryckssätt. Därför är det viktigt att det i förskolan finns vuxna som behärskar barnets eget språk och som kan kommunicera på känslonivå med barnet förutom att barnet får träningi
svenska språket.
i samband med skolstarten accentueras ofta invandrarbarnens svårigheter. Det är svårt att följa med och vara intresserad av undervisningen 0111 man varken förstår eller talar det språk som den bedrivs på. Minst lika svårt kan det vara att få kontakt med skolkamraterna om dessa upplever den nya kamraten som avvikande. Det är lätt hänt att invandrarbarnet under sådana omständigheter blir isolerat från kamratgemenskapen.
Förskolvistelse med språkträning före skolstarten skulle bli av stor betydelse för invandrarbarnets möjligheter att integreras i skolan på mer jämlika villkor. (En mer ingående beskrivning av förskolans uppgifter i förhållande till invandrarbamen ges i del I kapitel 3, Samspelet mellan människorna i förskolan.)
17.3 Pågående försöksverksamhet med språkträning i förskola
Den 20 juli 1971 tillsattes inom socialstyrelsen en arbetsgrupp för invandrarbarns förskolverksamhet. I arbetsgruppen ingick representanter fran skolöverstyrelsen. statens invandrarverk, kommunförbundet, Stock— holms stads invandrarnämnd och barnstugeutredningen. Gruppen fick i uppgift att i samarbete med ett antal kommuner bedriva försöksverksam- het nied språkträning för förskolbarn för invandrarfamiljer. Bidrag ur Allmänna arvsfonden har utgått till ett lO-tal kommuner som deltar i denna försöksverksamhet.
Viss försöksverksamhet för invandrarbarn i förskolåldern har förekom- mit under skolöverstyrelsens medverkan och ledning. Bl a har försök gjorts med förberedande svenskundervisning inför skolstarten fr om vårtermi- nen 1970 i Olofström och i Trollhättan. Dessa har anknutits till socialsty- relsens försöksverksamhet. Skolöverstyrelsen planerar vidare utifrån Kungl brev 35.7.1968 att ordna försök i Köping under 1972. med läsun- dervisning på modersmålet för invandrarbarn i förskolåldern.
Statens invandrarverk har försökt kartlägga de särskilda hjälpåtgärder som har funnits eller finns i kommunerna för invandrarbarn i förskolåldern. Uppgifterna från denna kartläggning tyder på att de allra flesta kommuner inte vidtagit nagra speciella åtgärder för invandrarbar- nen inom förskolområdet för år 1970. Sedan dess har ett antal kommuner satt igang olika former av verksamhet, såsom uppsökande verksamhet. särskilda språklekskolor, särskild språkträning i den ordinarie förskolan och tolkverksamhet. ! några kommuner planeras även analfabetsundervisning i hemmen.
De kommuner som ej har eller har haft särskilda hjälpåtgärder och service för invandrarfaniiljerna har i regel tagit in invandrarbamen i förskolverksamheten efter samma principer som gäller för övriga barn. dvs efter anmälan fran föräldrar. Detta har i praktiken ofta inneburit att många invandrarbarn inte kommit till förskolan. Erfarenheterna har visat att en uppsökande verksamhet för invandrarbarnens del är av största betydelse. Ofta är de barn som nås inte ens anmälda till förskolan, dels på grund av att föräldrarna inte känner till att den finns. dels därför att
många invandrare ej är informerade om förskolans betydelse för barnets utveckling.
I förskolan har kontakten mellan föräldrar och personal på grund av Språksvårigheter ofta fått skötas med teckenspråk eller genom att barnet översatt information åt föräldrarna. Tolk har använts endast i undantagsfall. Från förskolan har påpekats det otillfredsställande i att invandrarföräldrarna på detta sätt mycket sällan kunnat få positiv information om barnets vistelse där.
17.3.1 Försöksverksamhetens organisation
Förskola för invandrarbarn bedrivs i ett antal olika former i de kommuner som ingår i socialstyrelsens försöksverksamhet. Vilken uppläggning som valts av den enskilda kommunen är beroende av sådana faktorer som hur många invandrarbarn som finns i kommunen, deras fördelning på olika språkgrupper samt barnens geografiska spridning inom kommunen. Av stor betydelse är även kommunens tillgång till reguljära förskolplatser, tvåspråkig personal, lokaler och transporter.
I det följande beskrivs ett antal pågående projekt. Exemplen är valda så att de visar olika typer av uppläggning. Projekten presenteras även schematiskt i tablå 1, där de grupperats efter barngruppens språkliga sammansättning samt efter hur språkträningen organiserats.
A Projekt da'r invandrarbarn integreras med svenska barn
1 Invandrarbarn från samma språkgrupp + svenska barn: Trollhättan, Borlänge, Nacka och Lerum. Trollhättan. Majoriteten av invandrarna i Trollhättan kommer från Finland. Kommunens skolstyrelse har under läsåret 1970/71 bedrivit svenskundervisning för 12 finska barn i 6-årsåldern. Huvudman för verksamheten är sociala centralnämnden. Uppsökande verksamhet har. förekommit genom invandrarbyrån samt annonser på finska i ortspressen. Organisationsform. Invandrarbarnen har koncentrerats till en lekskol- grupp vid en reguljär lekskola med två avdelningar. Gruppen med invandrarbarn består av 12 finska och 8 svenska barn i 6—årsåldern. Svenskundervisningen ordnas av skolstyrelsen, som tillhandahåller en lågstadielärare två timmar dagligen. Invandrarbarnen delas upp i mindre grupper som tränas i 20 minuter dagligen. Lägstadiet. Samarbetet mellan förskolan och grundskolan är väl utvecklat i Trollhättan. Ett spontant samarbete har vuxit fram mellan förskollärare och lågstadielärare. De senare besöker förskolan för att orientera sig om dess verksamhet och förskolgrupperna besöker lågstadiet för att barnen ska få se hur det är i skolan. Tväspråkig personal har funnits i förskolan varje dag och erfarenheterna av detta har varit mycket positiva. 2 Invandrarbarn från skilda språkgrupper + svenska barn: Huddinge, Upplands Väsby, Emmaboda, Gustavsberg, Olofström. Upplands Väsby. Kommunen har en mycket stor andel invandrare i sin befolkning. I början av år 1971 var 16% av kommunens totala befolkning invandrare, varav ca 500 i åldern 0—6 år. Den finska
invandrargruppen är i majoritet. Av ovannämnda 500 barn är 400 av finländskt ursprung.
Vid skolstarten hösten 1971 fann skolpsykologen att många 6-åringar hade dåliga kunskaper i svenska eller inte alls förstod eller talade svenska. Sociala centralnämnden beslöt därför att fr o m hösten 1971 ge språkundervisning i kommunens förskolor. Kommunen kan ta emot alla 6-åringar som önskar gå i förskola. Huvudman för verksamheten är sociala centralnämnden.
Uppsökande verksamhet. Kommunens invandrarkonsulent har i samarbete med socialförvaltningen genomfört en uppsökande verksamhet som lett till att alla invandrarbarn i 6-årsåldern erhållit platsi förskolan. Data om barnen erhölls genom att en person gick igenom samtliga personavier i barnbidragsregistret. Vid denna genomgång befanns att merparten av invandrarbamen redan var anmälda till förskolan, detta troligen på grund av att barnläkaren vid barnavårdscentralen särskilt uppmanat invandrare att anmäla sina barn till förskolan.
Organisationsform. Kommunen integrerar invandrarbamen i den reguljära förskolan. Verksamheten omfattar ett 30-tal barn i 5--6-års- åldern av finskt och turkiskt ursprung.
Svenskundervisningen sköts av en ambulerande lärare. Undervisningen pågår under 20—30 minuters pass under 344 dagar i veckan.
Sociala centralnämnden kommer fr o m 1972 att ha en barnstugepsy- kolog, vilken tillsammans med skolpsykologerna kommer att göra viss uppföljning av språkundervisningen.
Lågstadiet. Kommunens förskollärare och lågstadielärare har gemen- samma studiedagar, där även skolpsykologen medverkar. Dessutom har den ambulerande språkläraren kontakt med både barnstugepsykologen och skolpsykologen.
B Projekt med enbart invandrarbarn:
] Invandrarbarn från en språkgrupp: Norrköping, Gävle. 2 Invandrarbarn från skilda språkgrupper: Norrköping, Täby. Norrköping. Försöksverksamhet med språklekskola för invandrarbarn har från skilda språkgrupper bedrivits sedan hösten 1970. Kommunen har ett stort antal invandrare av olika nationaliteter. Hösten 1970 hade kommunen 558 invandrarbarn i åldern 4—6 är, fördelade på följande nationaliteter:
finländare 351 jugoslaver 39 greker 36 örtte--- _---132 918, nationaliteter), __
Huvudman för verksamheten är sociala centralnämnden.
Uppsökande verksamhet. Datacentralen för barnbidragsutbetalning användes för att erhålla adresser till invandrarfamiljer med barn, födda 1964—1967. Skriftlig inbjudan på familjens modersmål utgick till samtliga adresser om plats i språklekskola. Verksamheten resulterade i att 61 barn anmäldes till spräklekskolan.
Organisationsform. Språklekskolan har i huvudsak tagit emot invandrarbarn i åldern 4—6 år. Barn i 6-årsåldern har i möjligaste mån placerats i den ordinarie förskolan, detta bl a med tanke på att invandrarbamen behöver träning i att vara tillsammans med svenska barn innan de börjar skolan. Språklekskolan har tagit emot 30 barn, fördelade på en förrniddags- och en eftermiddagsgrupp. Barnen vistas i lekskolan 2 1/2 timme varje dag.
Svenskundervisningen sköts av den ordinarie förskolläraren i språklekskolan. Barnen har dagligen ca 30 minuter strukturerad svenskträning. De invandrarbarn som integrerats i den reguljära förskolan har hittills inte erhållit någon särskild undervisning i svenska. Sociala centralnämnden undersöker fn möjligheterna till att införa en sådan genom att anställa en ambulerande lärare i samarbete med skolan.
Föräldrakontakt. Föräldraträffar kommer att organiseras i samarbete med invandrarbyrån. Språklekskolan har i sina lokaler i samma hus som invandrarbyrån ordnat med svenskundervisning för barnens föräldrar under de timmar som barnen tillbringar i lekskolan.
Tväspråkig personal har hittills inte funnits, tolk har sällan använts. Försök görs fn att i samarbete med föräldrar och invandrarbyrån få fram tvåspråkiga personer som är villiga att hjälpa till i förskolan.
Försöksverksamhet med modersmålstra'ning
Norrköpings kommun har en stor finländsk invandrargrupp. Under våren 1972 driver kommunen en helt finsk lekskola med en finsk-svenskspråkig förskollärare. Lekspråket är finska men barnen undervisas varje dagi svenska av en utifrån kommande språklärare. Denna undervisar även invandrarbamen i den reguljära förskolan. För att invandrarbamen ej skall förlora kontakten med sitt eget modersmål vid integreringen i den reguljära förskolan planerar kommunen att det minst en gång i veckan skall finnas en person i denna som kan tala och läsa med barnen på deras eget språk.
Övergången mellan den särskilda språklekskolan och den reguljära förskolan kommer att ske när lärare och föräldrar bedömer barnet moget för detta. Dessutom planeras att invandrarbarn i den reguljära förskolan skall kunna överföras till den särskilda språklekskolan om problem uppstår i kontakten med den svenska gruppen.
Försöksverksamheten i Norrköping omfattar:
a. Särskild språklekskola med svenska som kommunikationsspråk
Invandrarbarn i åldrarna fyra och fem år från skilda språkgrupper bildar en lekskolavdelning. I gruppen arbetar enbart svensk personal. Svenskträningen ombesörjs av förskolläraren. Barnen bereds platsi den vanliga förskolan vid sex års ålder.
b. Särskild språklekskola med det egna modersmålet som kommunika- tionsspråk
Invandrarbarn i åldrarna fyra och fem år från samma språkgrupp (finska) bildar en lekskolavdelning. Svensk-finsk förskollärare leder verksamheten som bedrivs på finska språket. Språkträning i svenska sker genom en lärare från lågstadiet i grundskolan. Barnen bereds plats i den
c. Förskola med integrering av invandrarbarn (6-åringsförskola) I den vanliga förskolan placeras dels ovannämnda barn individuellt vid sex års ålder. Dels placeras invandrarbarn som fyllt sex år och som kommer direkt från hemmet i denna avdelning. Grupperna i förskolan är således blandade med svenska barn och invandrarbarn. För invandrarbar- nen ges svenskträning genom en lärare från lågstadiet. Vid sju års ålder fortsätter därefter barnen i blandade klasser med fortsatt förstärkt träning i svenska språket. Förutom lågstadielärarens medverkan skall det också finnas tvåspråkiga vuxna i dessa avdelningar minst en dagi veckan för att stimulera invandrarbarnens utvecklingi det egna modersmålet och deras känslomässiga utveckling. Dessa tvåspråkiga vuxna bör helst ha någon form av pedagogisk utbildning.
Verksamheten i Norrköping fungerar enligt följande skiss:
Två- Svensk språkiga lärare vuxna Särskild Reguljä. Lågstadiet språklekskola förskola . 4—5 åringar 7-åringar Barn från Svenska och _Svenska och A. Språk; olika icke invandrarbarn invandrarbarn svenska svenska 4— "> Sljårings- _ ——> språkgrupper förskola .-a i . Barn från / B. Språk. samma / // | finska språkgrupp / | / Lärare | / — — — — Barn / / /
G-åringar 7'årl093f
C Försöksverksamheten i Göteborg
Verksamheten i Göteborg omfattar försök organiserade efter samtliga av de tidigare beskrivna huvudprinciperna utom försöket med modersmåls- träning. Kommunens verksamhet presenteras därför särskilt.
Göteborg. Invandrarna i Göteborg representerar ett stort antal nationaliteter. Göteborg har sedan hösten 1971 bedrivit försöksverksam- het med förskola för invandrarbarn. Den 31 december 1970 uppgick antalet invandrarbarn i förskolåldern i Göteborg till ca 6 400 eller 15 % av det totala antalet förskolbarn. Huvudman för försöksverksamheten är sociala centralnämnden. Uppsökande verksamhet har skett i samråd med barnavårdscentral och immigrantservice, vars personal har besökt invandrarfamiljer med barn i förskolåldern, i första hand familjer med
stora kontaktsvårigheter. Organisationsfomi: ett stort antal invandrar— barn deltar i den ordinarie förskolverksamheten i Göteborg. Kommunen har dock uppmärksammat att en del invandrarfamiljer inte anmält barnen till den ordinarie verksamheten. Sociala centralnämnden beslöt bl a därför att ordna en särskild försöksverksamhet med invandrarbarn från skilda språkgrupper samt svenska barn. De vistas i förskolan 4 timmar per dag. Barnen är fördelade på tre grupper: grupp 1: 104 5 turkiska barn i åldern 4—6 är (bara turkiska barn), grupp 2: 15 finska och svenska barn i åldern 4-6 år, grupp 3: 15 barn från skilda språkgrupper i åldern 5—6 år (även svenska barn). Följande modell illustrerar hur försöksverksamheten är organiserad i Göteborg:
1 2 3 4 turkiska barn finska barn olika språkgrupper reguljär verksamhet
Lågstadielärare
Svenskundervisning sköts av en deltidsanställd ambulerande lågstadie- lärare. Hon delar in barnen i smågrupper, som övas ca 15 minuter dagligen i att förstå och tala svenska. Föräldrakontakt sker genom föräldraträffar, familjeträffar tillsammans med barnstugepersonalen och tolk. Respektive nationalitet svarar för värdskapet var sin söndag. Dessutom anordnas hobbyträffar för familjemedlemmar två kvällar i veckan. Tvåspråkig personal. From ] januari 1972 finns en finskspråkig barnstugeassistent. Tolkar har deltagit i verksamheten vissa tider per vecka och det sker även i fortsättningen.
Utvärdering. Sedan starten av försöksverksamheten i september 19 /'1 har återkommande tester av invandrarbamen gjorts i Göteborg. Syftet är att undersöka hur barnens språkförståelse och deras sociala och känslomässiga anpassning utvecklats. Testen avser även att undersöka vilken av de olika organisationsformerna som kan anses lämpligast. En delrapport väntas i september 1972.
17.4 Synpunkter på försöksverksamheten Samtliga beskrivna försöksprojekt ingår i socialstyrelsens försöksverksam- het med förskola för invandrarbarn. Försöksverksamheten omfattar projekt representerande olika organisa- tionsformer beroende på de lokala förutsättningarna såsom tillgång på lärare, antal barn och deras modersmål — samma eller olika modersmål, osv. Syftet är att ge en så bred erfarenhet som möjligt inför den fortsatta verksamheten. Socialstyrelsen kommer att i samarbete med persona- len i respektive projekt försöka ta fram förslag på metoder och material
Tablå 17.] Barn
Modeller av försäksverksam- heter
I. Invandrarbarn integrerade med svenska barn
11. Enbart invandrarbarn
I. Invandrarbarn från en språkgrupp + svenska barn
2. Invandrarbarn från skilda språkgrupper + svenska barn
a) Reguljär förskola b) Särskild språklek-
skola
c) Reguljär förskola f) Särskild språklek-
skola
1. Invandrarbarn från 2. Invandrarbarn från en språkgrupp skilda språkgruppe
Föreståndareutbildning Förskollärare & Lågstadielärare b Övrig utb C
Språkträning genom Ord. lärare d Ambulerande lärare e
Undervisningsspråk Svenska f Modersmål g
Lekspråk * Svenska h . Modersmål '
Tvåspråkig personal Förskollärare J Lågstadielärare k Övrig pers. 1
a) Trollhättan (finsk) a) Trollhättan (finsk) a) Borlänge (finsk)
a) Göteborg (finsk) a) Lerum Gug.) a) Nacka (finsk)
d) Lerum e) Göteborg d) Nacka
e) Trollhättan e) Borlänge ' (finska—svenska) f) Trollhättan f) Borlänge
i) Göteborg 1) Lerum 0 Nacka h) Göteborg
i) Lerum (jug) h) Lerum h) Nacka
h) Trollhättan h) Borlänge
j) Borlänge j) Trollhättan
]) Hjälplärjug Lerum 1) Hjälplär finsk Nacka
a) Huddinge a) Upplands Väsby a) Olofström
a) Göteborg a) Emmaboda glasverk a) Gustavsberg
e) Huddinge e) Upplands Väsby d) Olofström
(1) Emmaboda glasverk d) Gustavsberg e) Göteborg
0 Huddinge 0 Upplands Väsby f) Olofström
f) Emmaboda glasverk i) Göteborg f) Gustavsberg
h) Huddinge h) Upplands Väsby h) Olofström
h) Emmaboda glasverk h) Göteborg h) Gustavsberg
1 Dvs. det språk som vanligen talas mellan barn och mellan barn och lärare i förskolan
a) Göteborg (turk)
0) Gävle (finsk)
a) Norrköping (finsk) a) Borlänge (finsk)
a) Norrköping a) Täby
d) Gävle (finsk)
(1) Göteborg (turk)
e) Norrköping (finsk) d) Borlänge (1) Norrköping d) Täby
1) Gävle
f) Göteborg
f + g) Norrköping (modersmålsträ- ning)
f) Borlänge
0 Norrköping i) Täby
h) Gävle
h) Göteborg i) Norrköping f+
h) Norrköping h) Täby
f+ i) Borlänge
j) Norrköping
lämpade för språkträning med invandrarbarn. Dessutom kommer kostnadsberäkningar på de olika projekten att utföras. Erfarenheterna från verksamheten sammanställs till en första rapport i september 1972.
Den nuvarande försöksverksamheten omfattar emellertid endast lekskolverksamhet för invandrarbarn. Barnstugeutredningen finner det därför väsentligt att man även beaktar daghemsbamens behov. Dessa barns behov av stimulans på det egna modersmålet är förmodligen större än lekskolbarnens då de vistas i svensk miljö större delen av dagen. Det är därför tänkbart att de särskilda åtgärder som bör vidtas vid integreringen av invandrarbarn på daghem blir träning i det egna modersmålet i stället för i svenska. Samarbetet med barnens föräldrar är här som alltid av stor betydelse för att erhålla ett gott resultat. Föräldrarnas synpunkter på hur verksamheten för barnen skall genomföras bör beaktas. Tillgången till tvåspråkig personal i förskolan är i detta sammanhang väsentlig för att kunna genomföra ett föräldrasamarbete, men inte minst väsentlig i den dagliga kontakten med invandrarbarnet och för barnets allsidiga personlighetsutveckling.
Barnstugeutredningen föreslår också en resursförstärkning för att tillgodose barn med särskilda behov i förskolan. Invandrarbarnen tillhör de barn som måste stödjas och stimuleras i sin språkutveckling genom särskilda resurser i fråga om personal som både kan stimulera det egna modersmålet och det nya landets språk, svenskan. Derma personalför- stärkning måste tillgodoses i särskilt hög grad i de förskolor, där barnen vistas på heltid (heltidsförskolor).
Erfarenheterna från den pågående försöksverksamheten har vidare visat att den uppsökande verksamheten samt samarbetet mellan förskola och lågstadium är viktiga frågor som bör lösas för att erhålla ett gott resultat. Ett gott samarbete med lågstadiet är av största betydelse för att stödja invandrarbarnet vid skolstarten. Dels är det värdefullt för lågstadie- läraren att få en tidig kontakt med invandrarbamen och deras föräldrar, dels är det på samma sätt värdefullt för förskolläraren och invandrarför- äldrarna att känna till vilken syn skolan har på olika frågor.
17.4.1 Uppsökande verksamhet
Målsättningen bör vara att samtliga invandrarfamiljer med barn i förskolåldern nås med information om förskolans betydelse för barnets hela utveckling. Detta gäller i särskilt hög grad de föräldrar som ej efterfrågar förskola för sina barn eller som av skilda orsaker är helt negativa till denna.
lnforrnationen till de tveksamma eller negativa föräldrarna om förskolan måste ske med stor varsamhet, då det annars finns risk för att den av föräldrarna uppfattas som ett försök från det svenska samhället att lägga beslag på barnen i syfte att helt försvenska dem. När det gäller invandrarbarn och särskilt då barn i förskolåldern är ett nära samarbete mellan förskolan och föräldrarna av grundläggande betydelse.
Den uppsökande verksamheten är därför lika viktig i kommuner med god tillgång på platser som i kommuner med en lång väntelista.
Namn och adress på de aktuella invandrarfamiljerna kan tas från det
personaviregister samtliga kommuner har för administrationen av de allmänna barnbidragen. Personaviregistret är ett ständigt aktuellt register över samtliga barn kyrkobokförda i kommunen och av avierna framgår bla barnens nationaliteter. Möjlighet finns även att beställa adress och namnuppgifter på alla invandrarbarn i en viss ålder från statistiska centralbyrån.
Kommuner som har tillgång till en invandrarbyrå eller invandrarkonsu- lent bör organisera den uppsökande verksamheten i samarbete med dessa.
Vid den förskolundersökning som föreslås av utredningen i kapitel 19 om uppsökande verksamhet bör invandrarfamiljernas behov särskilt beak- tas. Tolk bör finnas tillgänglig. Längre tid kan därför behöva anslås för att underlätta för invandrarna att ställa frågor och diskutera sina pro- blem. Statens invandrarverk genomförde under våren 1971 i samarbete med Sigtuna kommun (Märsta) en uppsökande verksamhet som omfattade samtliga invandrarbarn födda 1964—1965. En av verkets tjänstemän gjorde hembesök hos 130 barn fördelade på 15 nationaliteter. (Rapporten från denna undersökning kan erhållas genom statens invandrarverk.)
Erfarenheterna från bl a Sigtuna visar att det inte är nödvändigt att besöka samtliga invandrarfamiljer. Bland de registrerade invandrarna ingår det sådana personer som bott i Sverige många år, eller barn som har en svensk förälder och därigenom talar svenska utan svårigheter.
Barnstugeutredningen föreslår därför att den uppsökande verksamhe- ten organiseras i tre steg enligt följande modell.
A Skriftlig information
Invandrarfamiljen informeras genom ett brev på sitt eget modersmål om förskolan samt erbjudes plats för barnet eller barnen. Svarsblankett på svenska och modersmålet bör bifogas brevet. (Mallar till blanketter på sex olika invandrarspråk kan erhållas kostnadsfritt från statens invandrar- verk.)
B Telefonkontakt eller direkt kontakt
De familjer som ej svarat eller som svarat negativt kontaktas genom telefonsamtal eller direkt kontakt.
Vid denna kontakt kommer det förmodligen att visa sig att en del av invandrarbamen har lika goda kunskaper i svenska som det nya landets barn och att de därför inte är i större behov av förskolverksamhet än dessa. I detta sammanhang kan det vara skäl att ta upp frågan hur invandrarbarn skall definieras. Datauppgifterna bygger på medborgarskap vilket i vissa fall kan vara helt missvisande från de synpunkter som här avses. Socialstyrelsens arbetsgrupp för invandrarbarns förskolverksamhet har definierat invandrarbarn på följande sätt: Invandrarbarn: ”Barn bosatta i Sverige vilkas föräldrar — eller en av dem — är av utländsk härkomst och som på grund av detta har speciella språk- och kontaktsvårigheter,”.
C Hembesök
De föräldrar som ej nåtts med brev eller telefon bör besökas av en tvåspråkig person eller tillsammans med en tolk. Den person som skall göra hembesöken bör vara informerad om olika invandrargruppers bakgrund och sedvänjor så att den första kontakten mellan tjänstemannen och invandrarfamiljen sker på ett lugnt och avspänt sätt. Det kan visa sig nödvändigt med ett flertal besök för att etablera en god kontakt med barnets föräldrar. Då denna kontakt är av grundläggande betydelse för det framtida samarbetet är det dock i regel väl använda resurser.
Försöksverksamheten i Märsta visade att invandrarfamiljerna ofta var isolerade, särskilt då kvinnorna. Att en representant för det svenska samhället sökte upp dem i deras hem, i syfte att erbjuda samhällets tjänster, togsi de flesta fall emot mycket positivt.
Denna positiva inställning torde även i andra sammanhang ha en gynnsam effekt på hur invandrarfamiljerna upplever det svenska samhället.
17.4.2 Återföring av erfarenheter
En redovisning av de första verksamhetsåren är i regel av stort värde både för den egna och andra kommuner. Genom en sådan redovisning erhålls information om hur verksamheten fungerat och möjligheter ges därigenom att förbättra denna. [ redovisningen bör man försöka analysera de svårigheter som framkommit i verksamheten och ge förslag till förbättringar.
För att en sådan rapportering och återföring av erfarenheterna skall bli meningsfull bör den byggas in i verksamheten på ett sådant sätt att måluppfyllelsen fortlöpande kan bedömas.
17.4.3 Övriga synpunkter
En allt större del av befolkningen i Sverige utgörs av invandrare. Hur detta kan komma att påverka samhället i framtiden är till stor del beroende av vilka åtgärder som nu vidtas för att ge invandrarna samma villkor som den övriga befolkningen. Begreppet ”invandrare” får inte bli synonymt med dåligt utbildade, underbetalda personer i slumbostäder etc. Av utomordentligt stor vikt är att invandrarnas barn bereds tillfälle till en god utbildning utan att de för den skull tvingas ge upp kontakten med föräldrarnas språk och kultur. Det måste bedömas som ytterst värdefullt för det svenska samhället att ha tillgång till personer som är tvåspråkiga och har ingående kunskaper om andra länder. Stora insatser bör göras för att hjälpa invandrarbarn att bli genuint tvåspråkiga. För att uppnå denna målsättning är en utbyggnad av förskolverksamheten för invandrarbarn nödvändig. På grund av att invandrarbamen ofta har stora svårigheter att förstå och tala svenska kan de anses tillhöra den grupp som är i behov av särskild hjälp och stöd från samhällets sida.
De åtgärder som krävs för att tillgodose invandrarbarnens behov sammanfaller i stort med dem som redan berörts i avsnittet Barn med
särskilda behov. [ det följande kommer några av dessa åtgärder att understrykas samt ytterligare förslag till åtgärder att ställas.
17.5 Förslag till särskilda åtgärder
Med tanke på hur viktigt det är att invandrarbamen så tidigt som möjligt , erhåller plats i förskola bör det framhållas att kommunerna inte bör uppskjuta att lösa denna fråga. Varje kommun bör undersöka hur man i dag med tillgängliga resurser kan tillgodose invandrarbarnens behov av förskola.
När man anordnat förskolverksamhet för invandrarbarn inom social- styrelsens försöksverksamhet har det framkommit att hänsyn måste tas till sådana omständigheter som antalet berörda språkgrupper, huruvida invandrarna bor koncentrerat eller utspridda i kommunen samt även i vilken omfattning kommunen har tillgång till förskolplatser. En i detta sammanhang väsentlig fråga är vilka åldersgrupper som kommunen har möjligheter att ta emot i förskolan. I de kommuner exempelvis, där endast 6-åringar kan erbjudas plats, torde det av flera skäl vara bättre att invandrarbamen integreras i den reguljära verksamheten. För kom- muner som har möjlighet att erbjuda förskola från 4—5 års ålder kan ? modellen med ”förskola till förskolan” som i Norrköping vara fördelak- tig.
[ korthet skall här redovisas några av de erfarenheter som försöksverk- samheten givit:
1. Personalförstärkning behövs i förskolan för stöd till och träning av invandrarbarnets språkutveckling i svenska. Motsvarande behov föreligger ofta också för barnets modersmål.
2. Tvåspråkig personal bör finnas under hela introduktionstiden, därefter minst en gång i veckan. Försök bör i vissa fall göras att organisera grupperna så att det blir möjligt att ha en tvåspråkig person i förskolan varje dag.
3. Barngruppen bör vara mindre, ju större antal invandrarbarn med Språksvårigheter som ingår.
4. Svenska barn bör alltid ingå i barngruppen för att underlätta den spontana språkinlärningen utom när det rör sig om en ren modersmåls- grupp, typ Norrköping.
5. Särskild språklekskola är mindre lämplig för 6-åringar, då dessa behöver komma i kontakt med sina blivande kamrater på lågstadiet.
6. Ett eller två års särskild språkförskola före den ordinarie förskolan är troligen den modell som bäst tillgodoser många invandrarbarns behov.
7. Föräldrakontakten är av stor betydelse. Föräldramöte med tolk bör anordnas så tidigt som möjligt i början av varje termin. '
8. Föräldrarna bör informeras om förskolan och om föräldramöten ! genom den uppsökande verksamheten (kapitel 19).
9. Samarbete med lågstadiet bör inledas lämpligen genom att bilda samarbetsgrupper där personal från både förskola och lågstadium ingår. Det är av stor vikt särskilt för svenskträningen att man på båda sidor är medveten om invandrarbarnens svårigheter och behov.
17.6 Avslutande synpunkter
Barnstugeutredningen framför nedan några avslutande, övergripande syn- punkter vad gäller invandrarbamen och deras familjer. El Då det är väsentligt att de invandrarbarn som har språk- och/eller kontaktsvårigheter kommer till förskolan så tidigt som möjligt bör även invandrarbarn med Språksvårigheter få plats i förskola senast från 4 års ålder. [3 Vid den uppsökande verksamheten för invandrarfamiljer med barn i förskolåldern bör tolk alltid medfölja. Skriftligt material skall vara översatt till invandrarnas modersmål. Cl Kommunerna bör ha ett aktuellt register på de i kommunen boende invandrarfamiljerna. [] Det bör undersökas hur de invandrare som har lämplig utbildning från hemlandet bäst kan utnyttjas i förskolverksamheten för invandrar- barnen.
El Biblioteken bör utnyttjas så att förskolan tillvaratar de resurser som finns där i form av barnböcker och grammofonskivor på invandrarnas språk. Förskola bör informera och stimulera invandrarföräldrarna till kontakt med biblioteken. El Vid utformandet av informationsmaterial till invandrarfamiljerna bör man beakta att vissa av dem kommer från samhällen där den allmänna barnavården och barnhälsovården ej är utbyggd eller förekommer mycket sporadiskt. Invandrarna avstår därför kanske av ekonomiska skäl från att söka läkare. Det är därför av största vikt att invandrarna erhåller upplysningar om olika typer av barnavårdande institutioner som barnavårdscentraler, barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden samt att den familjesociala servicen är kostnadsfri. D De olika samhälleliga organen uppfattas av en del invandrare som kontrollorgan snarare än som serviceorgan. Deras karaktär av service- funktion bör därför kraftigt understrykas i all information. El Forsknings- och utvecklingsarbete för förskolbarn med särskilda behov
bör även innefatta forskning om invandrarbarnens speciella problema- tik. Det finns i dag mycket lite forskning om hur barnets språkinlär- ning sker såväl vad gäller modersmålet som den tidpunkt då det är lämpligt att introducera språk 2. För att kunna vidtaga åtgärder som verkligen förbättrar och underlät- tar invandrarbarnens situation är det av grundläggande betydelse att man vet något om behoven. En forskning inriktad på denna problema- tik bör kunna ge den vägledning som är nödvändig. El Statens invandrarverk har i petita för 1972 föreslagit att tjänster för in— vandrarkonsulenter inrättas länsvis eller regionsvis beroende på antalet invandrare i respektive område. Barnstugeutredningen anser förslaget värdefullt och framhåller att dessa konsulenter i samarbete med barna- vårdskonsulentema i länet bör kunna stimulera och samordna åtgärder- na för invandrarbarnen och deras familjer i regionen.
Förskola i glesbygd
[ barnstugeutredningens direktiv framhålls att genomförandet av en mera allmän förskolverksamhet medför en rad praktiska problem. Bla nämns att organiserandet av en förskolverksamhet för barn i glesbygdsområden utgör ett problem som i många fall måste lösas genom speciella arrange- mang. Som en tänkbar lösning föreslås koncentration av verksamheten till en viss period under året eller till vissa veckodagar. Barnstugeutred- ningen har enligt sina direktiv till uppgift att ”belysa denna fråga och lägga fram förslag om hur verksamheten kan anordnas”.
18.1 Vad är glesbygd?
Glesbygd är ett inte helt entydigt begrepp. I första hand brukar avses vad som officiellt kallas stödområdena, dvs stora delar av Norrland samt av ] Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs och Gotlands län (Se tablå I.) 3
Långa avstånd inom vissa delar av skogslänen till orter med ett l differentierat serviceutbud medför, enligt ERU (Expertgruppen för regio- * nal utvecklingsplanering inom inrikesdepartementet) att det kan vara riktigare att beskriva dessa områden som fjärrbygd än att använda den nu mera gängse beteckningen glesbygd. 1
Ca 100 000 invånare i norra delarna av landet bor idag i områden som ligger mer än 30 km från orter som representeras av Sveg och Vilhelmina. Dessa områden har i allmänhet ett lokalt befolkningsunderlag som understiger 5 000 invånare. Beteckningen fjärrbygd omfattar således de glest befolkade områden som ligger på relativt stort avstånd i förhållande till inlandets basorter.
Enligt ERU har den låga befolkningstätheten i stora delar av norra Sverige medfört att där finns kommunblock med förhållandevis liten , folkmängd (i allmänhet under 27 000) och med flera karaktäristika som | gör att de kan betecknas som glesbygdskommunblock. I den s k norra glesbygden finns ett 40-tal kommunblock som kan avgränsas på detta sätt.
* Uppgifterna i detta avsnitt stöder sig bla på en rapport från ERU: ”Samhälls- utvecklingen i glesbygderna”, 3ze utkast, 12.1.1972.
Tablå [ Srödomrädesuppdelningen1
Allmänna stödområde!
Norrbottens län
Västerbottens län
Jämtlands län
Västernorrlands län
Av Gävleborgs län: Söderhamns kommunblock Bollnäs kommunblock Edsbyns kommunblock Hudiksvalls kommunblock
Av Kopparbergs län: Faluns kommunblock Borlänge kommunblock Gagnefs kommunblock Säters kommunblock Vansbro kommunblock Malungs kommunblock Leksands kommunblock Rättviks kommunblock Mora kommunblock Orsa kommunblock Älvdalens kommunblock
Av Värmlands län: Filipstads kommunblock Säffle kommunblock Årjängs kommunblock Eda kommunblock Arvika kommunblock Sunne kommunblock
Inre stödområdet
Norrbottens län utom: Piteå kommunblock Älvsbyn kommunblock Luleå kommunblock Boden kommunblock
Västerbottens län utom: Umeå kommunblock Nordmaling kommunblock Vännäs kommunblock Robertsfors kommunblock Skellefteå kommunblock
Jämtlands län
Av Västernorrlands län:
Ånge kommunblock Sollefteå kommunblock
Strömsunds kommunblock (den del som är belägen inom länet) Av Gävleborgs län:
Ljusdals kommunblock
Av Kopparbergs län: Mora kommunblock Orsa kommunblock Älvdalens kommunblock
1Enligt Sv Förf saml 1970 nr 180. Kungl Maj:ts kungörelse om statligt regionalpolitiskt stöd.
Torsby kommunblock Sysslebäcks kommunblock Kyrkhedens kommunblock Hagfors kommunblock Munkfors kommunblock
Av Älvsborgs län: Åmåls kommunblock Bengtsfors kommunblock Färgelanda kommunblock Melleruds kommunblock
Av Göteborgs och Bohus län: Tanums kommunblock Strömstads kommunblock Munkedals kommunblock
Gotlands län
Det lokala befolkningsunderlaget i södra Sveriges kommunblock är i allmänhet betydligt större än i norra glesbygden. Ett par kommunblock, Borgholm och Gullspång, utgör dock undantag. I ERU:s befolkningsöver- sikt påtalas att en anmärkningsvärd befolkningsminskning skett i två områden utanför stödområdena. Det ena omfattar norra Blekinge och sydöstra Småland. I dessa områden är dock det lokala befolkningsunder— laget större än i norra glesbygden varför möjligheterna att tillgodose befolkningen med service är större. De områden i södra Sverige som har det sämsta utgångsläget vad gäller förutsättningarna för lokal serviceverk— samhet framhålls vara södra Östergötland, norra Blekinge samt de två ovan nämnda kommunerna Borgholm och Gullspång.
Från ERU och glesbygdsutredningen framhålls att det återfinns pro- blem som sammanhänger med glesbygdens struktur i såväl södra som norra Sverige. Det betonas dock att de för den regionala politiken mest angelägna behoven finns inom de delar av den norrländska glesbygden som ligger avlägset i förhållande till de större basorterna.
En översikt av befolkningsutvecklingen i norra glesbygden visar på en ökande andel åldringar. De lägsta åldersgrupperna — upp till 15 år — har ungefär lika stora befolkningsandelar i alla kommunblocks- grupper. Anmärkningsvärt nog hade norra glesbygden år 1969 den högsta andelen, 21,5 procent jämfört med rikets 20,9 procent. Detta samman- hänger med relativt stora födelseöverskott under 1960-talet. Befolknings- prognoser för de närmaste decennierna tyder på en i många kommuner kraftig minskning av bl a åldrarna under 10 år. ERU exemplifierar detta med att visa åldersstrukturen för Sorsele kommunblock åren 1965 och 1990. Enligt prognosen skulle andelen av befolkningen som är mellan 20 och 40 är minska från nära 1 500 år 1965 till knappt 1 000 år 1990 och barnen i åldrarna 10 år och yngre minska från ca 760 år 1965 till endast något över 400 år 1990.
1 8 .2 Förskolans utbyggnad i glesbygd
På grundval av LUSoS -69 har en beräkning gjorts av den utbyggnad som enligt kommunernas egna planer skulle komma att ske fram to m är 1975. Detta material redovisas närmare i kapitel 14 Förskolans utbygg- nad. En kompletterande beräkning visar att — om inte speciella stödåtgär- der sätts in — år 1975 nära 2 900 6-åringar i stödområdeskommuner skulle bli utan förskolplats. Även den södra glesbygdens problem framgår av be- skrivningarna i kapitel 14 Förskolans utbyggnad. Södra Småland, norra Blekinge, ostkustens skärgård, Göteborgs och Bohus län är exempel på områden med glesbebyggelse, där det också kommer att kunna bli problem med förskolans utbyggnad om inte speciella stimulansåtgärder sätts in. (Se även kartan, bilaga 7.1 .)
Sedan år 1969 har en försöksverksamhet bedrivits med statliga medel, vilken syftar till, dels att finna former för glesbygdsförskolor, dels att stimulera utbyggnaden av förskolan i glesbygdsområden. Anslag har hittills beviljats av Kungl Maj:t till lekskolverksamhet i ett tjugotal kommuner och verksamheten omfattar ca 1 000 barn. lnkluderas kom- muner som fått ansökningar tillstyrkta av socialstyrelsen eller vilkas
ansökningar behandlas, kommer man upp till drygt 30 kommuner och ca 2 500 barn inom försöksverksamheten.
Försöksverksamheten har således inneburit en icke obetydlig stimulans till utbyggnad av förskolan i glesbygd. Verksamheten omfattar redan nu relativt många barn och bör ha goda möjligheter att ytterligare påverka utbyggnaden av förskolan i glesbygdsområden.
! ett relativt stort antal försökskommuner har man också, som nedan visas, strävat efter att bereda plats för inte bara 6- utan även 5-åringar. Ofta är det fråga om en reducerad förskolverksamhet ijämförelse med den vanliga deltidsförskolan # lekskolan _ vilket varit ett motiv för att erbjuda barnen en tvåårig förskola. I flertalet kommuner går barnen i förskola 10 veckotimmar eller mindre mot den vanliga deltidsförskolans 15 veckotimmar.
En rad kommuner med svårlösta problem deltar ännu inte i försöks- verksamheten. Vidare har samebarnens situation, barn i ijällområden och barn i skärgårdsområden ännu ej uppmärksammats inom försöksverksam- heten. De frågor som behandlas i detta kapitel tar på ett speciellt sätt fasta på fjärrbygdens problem med tanke på den isolering som människorna där lever i. Det gäller ekonomiska och olika slags praktiska möjligheter att ordna en förskolverksamhet som är fullt jämförlig med den i tätorter.
Till stora delar är dock problematiken likartad för den s k närglesbyg— den, t ex vad gäller den spridda befolkningen samt möjligheterna att få tillräckligt underlag för att ordna förskolgrupper med tidsmässigt och verksamhetsmässigt regelbunden karaktär under året. Problemen för nårglesbygden minskas genom att avstånden till tätorten i många fall inte är längre än att barnen i tätortens omland kan gå i samma förskola som barnen som bor i tätorten. I många fall kan emellertid också i sådana ornraden svarigheter uppstå pa grund av bl a kostnadskrävande skjutsar. Sadana problem finns i sa gott som alla kommuner i vårt land och är påtagliga i såväl Mellan— och södra Sverige som i Norrlands kustland.
Förstärkta insatser krävs för att glesbygdskommunerna skall kunna erbjuda alla barn plats i förskola något eller några år före skolstarten. Det är framförallt för barn i glesbygd som — om inte speciella insatser görs fran statens sida _ den allmänna förskolan kan komma att genomföras senare än för barn som bor i större eller mindre tätorter. Detta är särskilt allvarligt med tanke pa att det gäller barn som mycket ofta har speciella behov av den samvaro med andra barn och de vidgade vuxenrelationer som förskolan kan ge. Under de år då en viktig — sannolikt avgörande — del av personligheten formas i samspelet med andra människor får barnen i glesbygd ofta uppleva endast sporadiska kontakter med andra barn och andra vuxna än föräldrarna.
De barn som på grund av fysiska, psykiska eller sociala handikapp har ett sämre utgångsläge än genomsnittet kan kanske inte få någon verkligt effektiv hjälp i skolan därför att de upptäcks för sent. Detta motiverar ofta en speciellt upplagd uppsökande verksamhet i glesbygdsområden.
En viktig del av den uppsökande verksamheten ligger i att förskolan kan komma in tidigt i barnens liv. I glesbygd kan. som nämnts, förskola ofta ordnas endast en begränsad del av året och/eller veckans dagar. Detta
faktum kan väl förenas med behovet för dessa barn av en tidig förskolstart.
18.3 Nuvarande verksamhet
Behovet av förskola för barn i glesbygd behandlades av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården. Kommittén beskrev bl a i sitt betänkande från år 1951 verksamheten med jordbruksdaghem och föreslog även försöksverksamhet med lekskola på landsbygden'
18.3.1 Jordbruksdaghem
De s k jordbruksdaghemmen år en statligt understödd försöksverksamhet, som startade i Skåne i början av 1940-talet. Beslut om statsbidrag fattades av riksdagen år 1944 och följande år kom Råd och Anvisningar från socialstyrelsen gällande jordbruksdaghemmen (nr 29 augusti 1945). Bearbetade Råd och Anvisningar kom år 1958 (nr 103 januari 1958), vilka fortfarande gäller.
Initiativtagare till jordbruksdaghemmen var arbetsmarknadsstyrelsen och de kom till därför att behovet av barntillsyn blev speciellt framträ- dande under krigsåren genom männens militärtjänstgöring. I Skåne har jordbrukshemmen huvudsakligen varit öppna majgjuni vid betgallringen och i oktober—december då betorna tas ur jorden. När verksamheten i Skåne var som störst fanns där ett femtiotal jordbruksdaghem. F n är endast några få i verksamhet.
Något fler jordbruksdaghem finns kvar i Norr- och Västerbotten. Där är de öppna under sommaren från omkring månadsskiftet juni/juli till i början av augusti.
] Råd och Anvisningar rekommenderas beträffande lokaler särskilt för ändamålet friliggande byggnad, som då daghemsverksamheten ligger nere kan användas som lekskola eller samlingslokal för hobby— och studieverk- samhet od. Härutöver har — speciellt i Norr- och Västerbotten, där verksamheten pågår sommartid — skollokaler utnyttjats och i Skåne även inköpta s k SAK-baracker samt ålderdomshem.
När det gäller fördelningen på åldersgrupper i jordbruksdaghemmen medges i Råd och Anvisningar vissa avvikelser från normerna för permanenta daghem. Barngruppens storlek bör vidare inte överstiga 25. I övrigt rekommenderas samma som för vanliga daghem, nämligen en Vårdare på fem barn, inkluderande föreståndarinna och barnbiträden. I Skåne har personalen i huvudsak bestått av hemmafruar, medan man i Norr- och Västerbotten, där ju verksamheten är i gång under sommaren, kunnat utnyttja lärarkandidater.
För erhållande av statsbidrag ställs bl a kravet att daghemmet endast får ta emot barn från två år och däröver, i undantagsfall l-åringar samt att föreståndaren för daghemmet måste äga praktisk erfarenhet i barna- vård. Under förutsättning att minimifordringarna uppfylls utgår statsbi- drag med högst 60 procent av driftkostnaderna. Statsbidrag kan även utgå för skjutsar.
' Daghem och förskolor, SOU 1951:15.
År 1969 aktualiserades på bl a initiativ från några kommuner samt länsstyrelsen i Norrbottens län behovet av förskola och över huvud taget fritidsaktiviteter för barn och ungdom i glesbygd. De första ansökningar- na om statligt bidrag gällde förskola för finskspråkiga barn i Övertorneå, samt för förskolverksamhet i Gällivare och Ströms kommuner.
From budgetåret 1968/69 hade från anslaget för social hemhjälp bekostats en försöksverksamhet med särskilda insatser för vård och service ät åldringar och handikappade i glesbygd. Budgetåret 1970/71 utvidgades detta anslag till att generellt omfatta även fritidsaktiviteter för barn och ungdom i glesbygdsområden. Under en tvåårsperiod, från _maj 1969 (Övertorneå) to m juni 1971, anslogs drygt 2 milj kr till försöks- verksamhet med förskola i glesbygdsområden och med de ansökningar som fn behandlas kan beloppet beräknas till ca 2,5 milj kr. Totalt inbegrips nu i försöken ett 20—tal kommuner, av vilka större delen finnsi Norrland och Värmland (tabell 18.1).
Tabell 18.1 Projektstart för försök med förskola i glesbygd.
Tid för start av försök Antal kommuner
Ht 1969 Vt 1970 Ht 1970 Vt 1971 Ht 1971 Vt 1972 Ht 19728
Summa 22
Iwäwbxlo—
Kalla: Rapport från socialstyrelsen 25.1 .1972 3 Ytterligare kommuner kan tillkomma. Fram to m 25.1.72 hade totalt 18 kommuner fått anslag och ytterligare 16 ärenden behandlades.
Syftet med försöksverksamheten har hittills varit att på pragmatiska grunder pröva sig fram till en organisation och en ambitionsnivå som svarar mot vad de lokala förhållandena och möjliga resursinsatser kan medge. Barnens antal och spridning inom kommunen, barnens avstånd till närmaste lämpliga lokal för förskoländamål — ofta en befintlig byskola — är några av de faktorer som bestämt vilket slags organisation förskolan fått.
I anslutning till försöksverksamheten har i samverkan mellan socialsty- relsen och barnstugeutredningen gjorts en undersökning i några stödom- radeskornmuner i syfte att få ett grepp om olika svårigheter och kunna visa på några sätt att lösa planeringen utifrån bla en kartläggning av befolkningsspridningen, farbara vägar olika delar av året, skolornas läge, och skjutstider. (Se vidare bilaga 18.1 .)
Inventeringar av tillgängliga lokal-, skjuts- och personella resurser hos
1 Följande redogörelse (avsnitt 18.3.2) grundas bl a på en rapport från social— styrelsen: ”Barnstugor i glesbygd — lägesrapport från försöksverksamheten årsskif- tct1971/72”,25.1.1972.
befintliga skolor som gjorts i den pågående försöksverksamheten har visat att en anknytning till dessa ofta erbjuder lämpliga lösningar. Försöks- verksamheten har också i vissa fall medfört att skolverksamheten kunnat bibehållas genom att det totala barnunderlaget ökat. Detta gäller dock inte generellt. I vissa fall räcker inte skollokalerna till för förskolverksam- het eller sa finns inte möjligheter till tex personell samverkan mellan förskola och skola.
Det finns också ofta besvärliga ekonomiska hinder att övervinna för utpräglade glesbygdskommuner, som ofta har svagt skatteunderlag, att ordna förskolverksamhet. Sådana kommuner har en skattekraft som ligger langt under genomsnittet för landet (medelskattekraften). Sålänge som de statliga anslagen finansierar en stor del av förskolverksamheten kan den emellertid i regel klaras. Speciellt betungande blir skjutsverksam- heten, som gör att glesbygdskommunerna kan få större driftkostnader relativt sett, än andra kommuner.l
18.4 Glesbygdsförskulans organisation i försöksverksamheten
. Ovan har visats att organiserandet av förskola i glesbygd bygger på i hög grad varierande förutsättningar. Närglesbygdens barn kan som nämnts i vissa fall komma till den närmaste tätortens förskola under förutsättning att transporterna kan ordnas. Men liksom i fjärrbygden måste ivissa fall en speciell organisation till för att barn som bor på längre avstånd från tätorten skall kunna gå i förskola. I tjärrbygden krävs i allmänhet * speciella arrangemang, vilka när det gäller gruppstorlek, tidsförläggning, lokaler och personal avviker från den vanliga deltidsförskolans. Behovet av heltidsförskola är svårt att tillgodose i glesbygdsområden. Olika arbetstider kan omöjliggöra kollektiva transporter för barnen. Denna fråga som ännu inte uppmärksammats i försöksverksamheten behöver dock fortsättningsvis beaktas mer. Små förskolor med heltidsgrupper som tar emot 5—10 barn bör övervägas som ett allvarligt alternativ. I den mån hel- eller halvdagsförskola inte kan ordnas nära bostadsorten och inte heller kan ordnas i näraliggande tätort, där föräldrarna förvärvsarbetar, kan familje- daghem i kombination med deltidsförskola vara en lämplig lösning. Detta gäller under förutsättning av att avstånden mellan hem, familjedaghem och förskola inte är alltför stora (se vidare kapitel 20 Kommunernas plane- ring). Av tabell 18.2 framgår att 18 av 34 pågående eller planerade försök med förskola i glesbygd gäller vad man kan kalla reguljär lekskolverksam- liet. dvs deltidsförskola minst 15 veckotimmar (fem dagar/vecka och tre tim/dag, eller tre dagar/vecka och fem tim/dag, eller fyra dagar/vecka och fyra tim/dag). I de övriga kommunerna är vistelsetiden i förskolan ganska varierande. Men i samtliga utom två av dessa fall går barnen 10 veckotimmar eller mindre i förskolan. Tabellen visar att två dagar/vecka och tre tim/dag
' I Kungl Maj:ts beslut 5.11.7I angavs att det statliga bidraget till försöksverk- samhet ej får överstiga för utrustning och andra särskilda igångsättningskostnader 75 % och för löpande driftkostnader 50 % av kommunens nettokostnad.
förekommer i fem av försökskommunerna. I tre av kommunerna går barnen i förskola två dagar/vecka och tre tim/dag.
I Kälarne, där en s k lekskolbuss kommer till barnen, dvs intill högst en mils avstånd från deras bostad, omfattar förskolan endast tre timmar en dag i veckan. Detta är snarast att betrakta som en form av lekgruppsverk— samhet.
I tre av de pågående försöken är förskolan lokal- och personalmässigt samordnad med lågstadiet och ytterligare två sådana försök planeras. I denna typ av försök samarbetar förskollärare, lågstadielärare och assisten— ter i förskolverksamheten och skolans lokaler utnyttjas för förskolans räkning. I samtliga dessa samt i huvudparten av de övriga försökskommu- nerna inordnas förskolans skjutsar i skolans skjutsverksamhet. I en del övriga projekt förekommer också viss lokalsamverkan mellan förskola och skola utan att barngrupper och personal samordnas. I ett flertal kommuner har skolstyrelsen det kommunala ansvaret för förskolverksam- heten.
l huvudparten kommuner inbegrips alla 6-åringar och i många fall flertalet eller enstaka 5-åringar i förskolans verksamhet. I 12 av 29 pågående eller mera i detalj planerade försök avser kommunerna att bygga ut förskolan så att den omfattar samtliga 6-åringar och enstaka S—åringar. Fem kommuner avser att kunna bereda plats åt alla 6-åringar och enstaka S-åringar.
I den ovan beskrivna försöksverksamheten finns sammanfattningsvis följande typer av organisation:
[1 Särskilda förskolgrupper med egna lokaler inom eller utom grundsko- lan. Antalet barn per grupp varierar mellan 4 och 20. Denna modell tillämpas i regel när barnunderlaget är relativt stort. Cl Integrerade grupper för förskol- och lågstadiebarn med delvis gemen- samma lokaler och samverkande personal (lågstadielärare, förskollära- re, assistent). Detta synes vara en lämplig modell bla när antalet förskol- och lågstadiebarn är litet. [] ”Rörlig förskola” i form av t ex specialinredd och specialutrustad buss eller båt med medföljande förskollärare. Transporterna ordnas i de flesta fall genom Skolskjutsar, delvis eller helt gemensamma för förskola och lågstadium. Resornas längd varierar mycket. Som framgår av tabell 18.3 är i 12 av 22 pågående försök högsta skjutsavstånd 25 km. I fyra kommuner är 26—30 km och i tre kommuner 36—40 km högsta skjutsavstånd.
Vistelsetidens langd per dag samt antalet dagar per vecka varierar, som ovan visats, mellan tre timmar en dag i veckan och fem timmar tre dagar i veckan. Flertalet barn i glesbygdsförsöken går i förskolan 10 timmar i veckan eller mindre. Några vanliga vistelsetider är två dagar/vecka och tre tim/dag eller två dagar/vecka och tre tim/dag. De långa — och kostsamma — resorna motiverar ett begränsat antal dagar per vecka och en längre vistelsetid dagligen, vilken innebär att barnen kan få en stunds vila i förskolan.
Personalen består av förskollärare och assistenter _ ibland samverkan- de med lågstadielärare. I de fall förskolläraren besöker barnen i förskolan
Tabell 18.2 Tidsomfattning av förskolan i pågående och planerade glesbygdsförsök
Tidsomfattning Antal kommuner
Antal Antal Antal Beslut av Hand- Summa tim/ dagar tim/ Kung] läggs vecka dag Maj:t
. ”Reguljär” för-
skolverksamhet 16 4 4 1 — I "Reguljär” för- skolverksamhet 15 5 3 7 9 16 "Reguljär” för- skolverksamhet 15 3 5 1 — 1 2. 10—14 tim/v 12—14 3—4 — 1 1 10—14 tim/v 12 2 6 1 — 1 10,14 tim/v 10 2 5 2 1 3 3. 6—10tim/v 6—10 2—3 1 1 _ 1 6—10 tim/v 9 3 3 1 — 1 6—10tim/v 7,5 2,5 2 — 2 6— 10 tim/v 6 2 3 5 — 5 4. En dag/vecka 3 1 3 l -— 1 Summa kommuner 22 11a 33
Källa: Rapport från socialstyrelsen 25.1.1972 & Uppgift saknas om en kommun
Tabell 18.3 Längsta skjutsavstånd iglesbygdsförsöken enligt kommuner- nas ansökningar
Längsta avstånd ikm Beslutade och lnneliggande Summa av soc styr ansökningar tillstyrkta ansökningar
—15 2 2 4 16—25 10 4 14 26—30 4 1 5 31—35 — — — 36—40 3 1 4 Uppgift saknas 3 l 4
Summa 22 9 31
Källa: Rapport från socialstyrelsen 25.1 .1972
två är tre gånger i veckan kan hon/han tjänstgöra vid ett par förskolor. I vissa fall svarar assistenterna ensamma för verksamheten någon eller några dagar i veckan.
Viss utbildning av personalen har också prövats på initiativ av Ströms kommun. Denna utbildning, som främst har riktat sig till assistenter och lågstadielärare, ordnades somrarna 1970 och 1971 som tvåveckorskurseri samverkan med förskolseminariet och delvis finansierad av glesbygds- medel.
18.5 Utredningens synpunkter på glesbygdsförskolans organisation
Vid förverkligandet av en allmän förskola som inbegriper alla barn i någon eller några åldersklasser kommer det sannolikt att visa sig att det inom vissa kommuner finns områden om inte kan klaras med någon av ovan redovisade organisationsformerna. ] de fall då barnantalet och avstånden inte medger en förskolorganisation enligt dessa principer, t ex i fjällbygder och skärgårdsområden, kan lösningen vara en annorlunda terminsindelning: treterminssystem, säsongsförskola eller ”flyttbar för- skola”, dvs förskolan utgörs av tex buss eller båt som kan flyttas så att den kommer nära barnens hem. Ambulerande förskollärare som besöker barnen regelbundet i deras hem är en annan lösning. 1 det sistnämnda fallet kan en kombination göras med någon form av lekmaterialutlåning, innebärande att förskolläraren tar med lekmaterial, prövar det tillsam- mans med barnet och föräldrarna. Annars är de mänskliga kontakterna generellt sett den viktigaste komponenten i detta slags uppsökande verk- samhet. En kombination av de nämnda lösningarna kan ibland vara be- fogad och lämplig.
] samtliga fall är föräldrakontakt och samverkan med föräldrarna viktig såväl då organisation, tider m m planeras som vid introduktion och i den fortsatta verksamheten.
Som generellt krav bör gälla att personal i glesbygdsförskolor bör bestå av förskollärare och eventuella assistenter. Konflikter kan uppstå mellan önskan att på orter där det inte finns förskolutbildad personal kunna engagera folk på den egna orten och behovet att få väl utbildad personal, som ofta får rekryteras utifrån.
] sådana fall är det viktigt att få till stånd kombinerade lösningar där förskollärare och assistenter delar på uppgifterna, på ett sätt som medger att ett individualiserat arbete kan ske — så som är önskvärt för förskolan i allmänhet. Vissa dagar eller timmar måste ofta ansvaret för barngruppen helt falla på assistenten, därför att förskolläraren i många fall måste utnyttjas för flera grupper av barn i skilda delar av kommunen. Detta förhållande kan på vissa håll komma att motivera att förskolläraren fungerar på ett övergripande sätt i funktionen som pedagogkonsulent för kommunens förskolverksamhet i de fall en samverkan om sådan tjänst mellan kommuner inte blir den lämpligaste lösningen. (Se vidare kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation.)
Medhjälparna — assistenterna —- som ofta får ett större ansvar för barnen än vad som är vanligt i tätorternas förskolor, bör få en god grundläggande förskolpedagogisk utbildning. De förslag som framläggs i avsnitt 14.7 (Förskolans utbyggnad) om en grundutbildning med möjlig- heter till påbyggnader bör snarast realiseras speciellt med tanke på glesbygdens behov.
Det är också viktigt att upprätta samarbete med barnavårdscentral och distriktssköterska och om möjligt etablera samarbete med skolpsykolog och/eller skolkurator. En uppsökande verksamhet som innebär att man får kontakt med och kan ge stöd åt barn med olika slag av handikapp på ett tidigt stadium måste i de flesta kommuner leda till en mycket effektiv samverkan mellan kommunala och regionala organ eller övriga resurser.
Detta gäller också för de speciella insatser som kommer att behövas inom förskolan för att ge barn med handikapp den speciella utvecklingshjälp de behöver. Det kan gälla tex speciallärare, talpedagog, psykologkonsult, sjukgymnast. Vidare kräver den allmänna hälsovård som barnen skall kunna få i förskolan en god samordning av olika kommunala och regionala resurser.
Glesbygdsförskolans pedagogiska utvecklingsmöjligheter har till en del beaktats i den pågående försöksverksamheten. Denna bör emellertid ytterligare uppmärksammas med tanke på den speciella organisation, de speciella organisatoriska förutsättningar — i många fall sämre — som glesbygdsförskolorna har jämfört med tätorternas förskolor.
Utredningens förslag om lagarbete för personalen, blandade åldersgrup- per, utökat samarbete med föräldrarna, vidgad samhällskontakt m ni kan i många fall ställa sig svårare i glesbygdsförskolan än i tätorternas förskolor. Vissa av dessa och andra viktiga punkter i det föreslagna pedagogiska programmet kan å andra sidan ha bättre förutsättningar att utvecklas i glesbygdsförskolan: den ligger oftast nära levande natur, i många fall ser och deltar barnen mer i vuxnas arbete osv.
Föräldrasamverkan och en utveckling av idén om föräldrakooperativ förskola, som presenteras i kapitel 7 Förskolans inre organisation, kanske inte är lättare att få till stånd i glesbygder, men är viktiga idéer att ta fasta på. Det gäller alldeles speciellt med tanke dels på föräldrarnas behov av kontakter, dels med tanke på den möjlighet till lagarbete som kan komma till stånd i tex en föräldrakooperativ förskola, eller där andra former för nära samverkan personal—föräldrar och föräldrar—för- äldrar skapas.
Barnstugeutredningen önskade i sitt förslag hösten 1971 till organise- rad försöksverksamhet få glesbygdsförskolans pedagogiska problematik speciellt belyst. Utredningen föreslog i sin skrivelse till socialdepartemen— tet att minst ett par kommuner som första året kommer att inbegripasi den pedagogiska försöksverksamheten skulle vara kommuner med utpräg- lade glesbygdsproblem.l
I bilaga 18.1 (efter detta kapitel) behandlas planeringsfrågorna för gles- bygdsområden vilka som framgått har ett mycket intimt samband med organisationsaspekten.
I bilagan redovisas den ovan nämnda undersökningen som gjorts i samverkan mellan barnstugeutredningen och socialstyrelsen och som utifrån kartor och befolkningsuppgifter visar olika planeringsförutsätt- ningar för ett antal kommuner som har utpräglade glesbygdsproblem. Sådana lägesbeskrivningar är det viktigt att genomföra och följa upp i försöksverksamheten i fortsättningen. Som exempel på faktorer som bör anges i denna analys kan följande nämnas:
]. Lägesbestämda folkmängdsuppgifter, helst ettårsklasser. Tätorternas läge anges.
2. Uppgifter om vägar och deras kvalitet.
3. Uppgifter om skolornas läge och organisation.
1 Se bilaga 6.
4. Uppgifter om skolskjutsorganisationen. 5. Uppgifter om verksamhet i heltidsförskola och familjedaghem; even- tuella enkäter för att avgöra behovet av heldagsvistelse.
18.6 Sammanfattning av utredningens synpunkter
Försöksverksamheten har hittills visat på några olika lösningar för att ordna förskola i glesbygd. Den fortsatta försöksverksamheten bör inriktas på att mera aktivt biträda glesbygdskommuner dels med pedagogiska ”basprogram” som skall kunna vidareutvecklas på lokalt plan utifrån de behov och resurser som finns, dels med underlag för planering.
Följande punkter kan i dag kortfattat anges som mementon för glesbygdsverksamheten (se även kapitlet Förskolans inre organisation, samt kapitlet Kommunernas planering).
l. Skjutsorganisationen och möjlig samordning med skolans skjutsor- ganisation. Restiden bör inte vara så lång att den blir alltför tröttande för barnen. I många fall är det nödvändigt att en vuxen följer med barnen. Det är också väsentligt att trafiksäkerheten i samband med barnens resor uppmärksammas. Anpassning bör ske mellan restid samt vistelsetid per dag och antal dagar i veckan. Relativt långa resor motiverar längre vistelsetid per dag och eventuellt under endast 2—3 dagar i veckan för att inte bli alltför tröttande. Vistelsetiden bör helst inte växla från vecka till vecka utan mesta möjliga kontinuitet bör eftersträvas med tanke på såväl barnen som föräldrarna.
2. Verksamhetens förläggning under året kan också i vissa fall få lov att diskuteras: om man skall utgå från skolans terminssystem, två terminer med uppehåll under vintern, tre terminer eller sommartermin eventuellt kombinerad med rörlig förskola (buss, båt) eller ambulerande förskollära- re + lekmaterialutlåning eller lekotek. Enbart någon av de båda sistnämn— da lösningar kan även övervägas.
3. Antalet barn per grupp bör beräknas med hänsyn till bl a resornas längd och lokalernas storlek. Långa resor kan motivera en något mindre barngrupp än vad som generellt gäller för deltidsförskolan, för att gruppvistelsen inte skall bli tröttande för barnen. Huruvida barnen är vana respektive ovana vid kontakter utanför familjen bör även beaktas när barnantalet fastställs och bör alltid iakttas vid introduktion av barnen i förskolan.
4. I många fall motiveras i glesbygdsområden att barnen skrivs in i förskola vid 5 års ålder, dels av praktiska skäl för att få lämpliga grupper, dels för att barnen skall få en tidig och successiv introduktion i gruppsamvaro och vidgade vuxenrelationer. Detta motiveras, som nedan ytterligare understryks, bl a av den oftast kortare vistelsetiden per vecka—år glesbygdsbarnen kan få.
5. Personalen bör bestå av förskollärare och ev assistent. Någon form av introduktions— och grundutbildningskurs bör anordnas för ej yrkesut- bildad personal som skall tjänstgöra som assistenter. [ övrigt bör persona- len vid behov kunna kompletteras av specialister som tex talpedagog, sjukgymnast, speciallärare e d; då sådan ej går att få kan i vissa fall förskolläraren fungera som sådan. (Se förslag i kapitel 16 Barn med
särskilda behov.)
6. Former för föräldrasamverkan bör utarbetas såväl vad gäller intro- duktionen i förskolan som det fortsatta föräldrasamarbetet. Föräldra- kooperativ förskola som beskrivs i kapitel 7. Förskolans inre organisation bör speciellt övervägas. Förskolläraren och ev assistent bör kunna göra hembesök och därvid förmedla ”lekpaket” eller på annat sätt organiserad utlåning av lekmaterial.
7. Samarbete med barnavårdscentral och distriktssköterska bör upp— rättas och om möjligt även med skolpsykolog och -kurator. Både vad gäller speciell hjälp till handikappade barn och allmän hälsovård bör största möjliga samordning inom kommun och regionalt samt effektivise- ring söka ernäs.
8. Pedagogkonsulent bör finnas, antingen genom att en förskollärare svarar för rådgivning på deltid, eller genom att flera kommuner gemen— samt anställer en konsulent. För kommuner som har en mycket begrän— sad förskolverksamhet bör — om ingen av de angivna lösningarna kan väljas — tillsynsmyndigheten ha ett speciellt rådgivningsansvar. (Se vidare kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation.)
9. Möjligheten att ordna ambulerande biblioteksverksamhet i kombi- nation med lekmaterialförräd och lekotek bör uppmärksammas.
I olika avsnitt har — utöver nämnda främst organisatoriska aspekter — några synpunkter på försöksverksamhetens vidare utveckling samt över huvud den framtida verksamheten framförts:
[] Fortsatt utveckling av metodik för planering krävs. D Jämsides med utprövning av planeringsmetodiken bör olika modeller för uppsökande verksamhet diskuteras och prövas. El Speciell uppmärksamhet bör ägnas speciella problem som är framträ- dande för några mindre men viktiga grupper barn: samebarn, barn i fjällområden, barn i skärgårdsområden m fl. El Speciell inriktning på möjligheterna och vägarna att realisera olika delar av utredningens förslag till pedagogiskt program i glesbygdsför- skolan. D Möjligheter att skapa former av förskolor i glesbygd som tillgodoser förvärvsarbetande eller studerande föräldrars behov behöver uppmärk- sammas. Små förskolor med heltidsgrupper för 6—10 barn bör övervägas som ett alternativ. En annan lösning kan vara heltidsförskola i tätort där förälder eller båda föräldrarna förvärvsarbetar. Även familjedaghem kombinerat med deltidsförskola bör övervägas och där bör man försöka se till att det blir en nära samverkan mellan dagbarnvårdare och förskola. Dessa omsorger bör även inkludera dem som arbetar i eget jordbruk eller dem som tex vårdar anhörig i det egna hemmet.
18.7 Utredningens förslag till glesbygdsförskolans tidsomfattning och finansiering
Barn som växer upp isolerade får ofta en speciellt intim relation men ibland även ett speciellt beroendeförhållande till sina föräldrar och
syskon. För många av dessa barn finns speciella behov av förberedelser för skolan, där de ofta för första gången skall leva med en större grupp nya människor — kamrater och lärare.
Glesbygdsbarnen — barn på landsbygd, i skogsbygd, fjällbygd och skärgårdsområden — har betraktats som på ett särskilt sätt privilegierade genom att de får växa upp i en fri miljö med många naturliga tillgångar till lek ute. Det har först relativt sent uppmärksammats att en viktig miljöförutsättning också är vidgade mänskliga kontakter och därigenom ökade möjligheter till kommunikation och intellektuell stimulans.
Därför kan sägas att barn som växer upp i en miljö där sådana sociala förutsättningar inte naturligt ges har speciella behov som måste tillgodo- ses genom förskolverksamheten. En ettårig förskola kan därför ofta vara otillräcklig för dessa barn. Fyra—femårsåldern är från social och språklig synpunkt en viktig utvecklingsfas, vilket bör beaktas vid genomförandet av förskola i glesbygdsområden.
Detta viktiga faktum går i många fall hand i hand med att av praktiska skäl förskolan i glesbygd endast kan ordnas för två högst tre dagar i veckan, i vissa fall på grund av natur- och klimatförhållanden även under en mera begränsad del av året än i tätorterna. Det kan vara viktigt att förskolan successivt introduceras för glesbygdsbarnen. Samtidigt bör den få en så regelbunden karaktär som möjligt. I många fall blir det som ovan antytts (och visas i kapitel 20 Kommunernas planering) lämpligt att, med hänsyn till att resavstånden ej bör bli för långa, kunna anvisa plats för barn från senast fem års ålder. Man kan då få till stånd tillräckligt stora grupper utan alltför långa resavstånd. En viktig fördel med detta kan också bli att syskon får vistas tillsammans i förskolan.
Utredningen vill därför föreslå att för barn som bor i glesbygdsområden redan fr o m är 1975 förskolan skall kunna utsträckas till att bli minst tvåårig och att den bör omfatta minst 800 timmar under denna tvåårsperiod.
Detta förslag har praktiska fördelar men ställer berörda kommuner inför speciella ekonomiska problem. Ofta kan det bli svårt nog för dessa kommuner att klara en ettårig och vad gäller tidsomfattningen per dag och vecka begränsad verksamhet.
I första hand, fram till dess utformningen av och storleken på de mer generella statsbidragen till den allmänna förskolan beslutats, bör en fortsatt bidragsgivning inom försöksverksamhetens ram syfta till att ge en reell stimulans för förskolans utbyggnad i glesbygdskommunerna. Som framgick i inledningen pekar prognoser för utbyggnaden i glesbygdskom- muner och i övrigt i län med stora landsbygds-, skogsbygds—, fjällbygds- osv -delar på att utbyggnaden annars riskerar att bli lägre i dessa områden än i övriga delar av landet. Den regionala obalansen kan komma att förstärkas om inte de ekonomiskt svagare glesbygdskommunerna — som har en drygare kostnad relativt sett för förskolan — får speciella statliga bidrag. Det bör också uppmärksammas att glesbygdskommunerna ofta inte har underlag för heltidsförskola därför att arbetstillfällena är så begränsade. Detta ger motiv för en speciell satsning på den allmänna förskolan i glesbygdskommunerna.
Speciellt utformade statsbidrag bör därför utgå till glesbygdsverksam-
heten — i första hand till utpräglade glesbygdskommuner inom stödområdena. Det bör även övervägas för kommuner med speciella svårigheter utanför dessa områden.
Utredningen har, som tidigare påpekats, inte fått i uppdrag att ta upp statsbidragsfrågan, men vill dock framhålla att då förslag utarbetas speciell hänsyn bör tas till glesbygdskommunernas förskolverksamhet. Dels bör beaktas de fall där man i enlighet med utredningens förslag väljer att dela förskolan på två år. Dels bör särskilda bidrag inom ramen för det allmänna glesbygdsstödet kunna utgå till de kommuner som får betungande kostnader för bl a skjutsar.
Bilaga 18.1 Planering av förskola i glesbygd
Inledning
Socialstyrelsens arbetsgrupp i glesbygdsfrågor startade 1971 ett projekt rörande vissa grundläggande problem beträffande organisation av förskol- verksamhet i glesbygdskommuner. Projektet är huvudsakligen inriktat på mätning av främst vissa demografiska faktorers förändring i tiden och rummet samt metodprövning vad gäller dessa demografiska faktorers användning vid upprättandet av förskolorganisation iglesbygdskommu- ner. Projektets syfte är sålunda dels att öka kunskaperna om vissa befolkningsförhållanden i glesbygd dels att på grundval av detaljerade uppgifter om barnens geografiska (rumsliga) fördelning pröva olika metoder att organisera förskolverksamhet i glesbygd, varvid bla upp- , skattningar av kostnader för olika organisationsalternativ genomföres. 1
Det grundläggande momentet vid dimensionering och lokalisering av förskolverksamhet är helt naturligt knutet till folkmängden i berörda åldrar och denna folkmängds rumsliga fördelning. Vid organisationen av verksamheten är det sålunda av stor vikt att känna till inte endast antalet barn utan också var dessa barn bor, dvs bostadens läge för varje individ. Kravet på detaljeringsgrad vad avser dessa lägesredovisade folkmängdsupp- gifter är tämligen högt. För närvarande finns ej någon snabb metod att erhålla sådana uppgifter. Den metod som använts inom projektet går ut på att från mantalslängderna alternativt länsstyrelsernas databand rörande befolkningen (folkbokföringsbanden), som innehåller bla ålders- och bostadsuppgift, sortera ut samtliga barn i för förskolan aktuella åldrar samt att på kartor (den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 eller, där detta kartverk saknas, olika slag av lantmäterikartor) identifiera varje , individs bostad. Antals- och läges(bostads-)uppgifterna har sedan sam- l manställts på rutkartor med rutstorleken ] x 1 km där rutnätet sammanfal- ] ler med det för hela landet fastställda s k rikets nät. Varje individ är sålunda redovisad på rutkarta inom den ruta med storleken 1 x 1 km där bostaden l ligger. Primårmaterialet redovisas i l-årsklasser på rutkartor för två räk- l ningstillfällen nämligen 1965 och 1970 alternativt 1971 . Avsikten med att redovisa materialet vid två tillfällen är att särskilt studera hur den geografiska spridningen av barnens bostadsorter förändrats under en
Karta 1. Översiktskarta över utvalda kommuner och kommunblock
l Övertorneå (BD) 2 Pajala (BD) 3 Jokkmokk (BD) 4 Vindeln (AC) 5 Vilhelmina (AC) 6 Strömsund (Z) 7 Sveg (Z) &
o too 200 300 km L._.|___i_i___|__1
tidsperiod, och hur detta påverkar förskolorganisationen. Kartorna har kompletterats med uppgifter om bl a vägnät, skolskjutsorganisation och skolorter för grundskolans låg- och mellanstadium. Med utnyttjande av de uppgifter som redovisats på kartorna görs försök att finna lämplig organisation för förskolverksamheten med hänsynstagande till barnens behov av så kort väg som möjligt till förskolan och till nödvändigheten av att hålla kostnaderna för verksamheten så låga som möjligt.
Sju kommuner och kommunblock (figur l)ingår i projektet och har karterats på ovan beskrivet sätt.
Dessa kommuner och kommunblock företer flera gemensamma drag som tex gles befolkning, minskande folkmängd och mer eller mindre framträdande brist på olika slag av service. Bristen på service för barn och åldringar är mest påtaglig.
Förskolans lokalisering och organisation i glesbygd skiljer sig i flera avseenden från tätbygdens. Ett relativt litet antal barnfamiljer finns utspridda över stora ytor, vilket medför att speciella krav måste ställas på organisationen av skjutsar. Långa färder blir tröttande för barnen och kostsamma för kommunen. Personalfrågan kan också vara svårlöst. Det är däremot oftast lättare att lösa lokalfrågan därigenom att lediga skolloka- ler kan upprustas till relativt ringa kostnader.
Förskolans organisation kan variera från kommun till kommun. Trans- porterna bör dock om möjligt samordnas med skolskjutsarna för grund- skolans låg- och mellanstadium. Följande faktorer bör speciellt beaktas vid organisation av förskolor i glesbygdsområden:
l. Restiden bör inte överstiga 20—30 min/enkelresa om resorna sker fem dagar i veckan. Denna restid motsvarar ca 20—30 km väg.
2. Vistelsetidens längd i förskolan per dag bör anpassas med hänsyn till restidsavståndet mellan bostaden och förskolan. Långa resor motive- rar längre vistelsetid per dag men färre antal dagar totalt.
3. Antalet barn per grupp bör beräknas med hänsyn till resornas längd. Lokalernas storlek påverkar också gruppstorleken.
4. Personalen bör bestå av förskollärare och i vissa fall av assistent, som har erforderlig grundutbildning.
Metod för lokalisering
Materialet har prövats bl a enligt tre alternativa metoder, av vilka två behandlas här. Den tredje som prövats innebär lokalisering till endast en tätort, vilket knappast är realistiskt när det gäller glesbygdskommuner. I det följande har framställningen koncentrerats på barn i åldern 5—6 år, en åldersgrupp som är av särskilt intresse i händelse av att en allmän förskola införes.
Alternativ 1. Avståndsminimering
Samtliga barn i åldern 5—6 år hänföres till närmast liggande ort med grundskolans låg- och mellanstadium. Alternativ I tar hänsyn endast till avståndet mellan barnens bostäder och förskolorten och beaktar sålunda
inte tillgången på personal eller erforderligt minimiantal barn liksom inte heller vissa ekonomiska faktorer. Detta alternativ kan betraktas som teoretiskt men kan ändå ge en uppfattning om förändringen beträffande vissa organisatoriska problem mellan de båda mättillfallena 1965 och 1970 alt 197]. Avståndsangivelse sker i antal vägkilometer som möjliggör omräkning till antal minuter per resa därigenom atthänsyn tages till bla vägkvalitet på befintligt vägnät.
Alternativ ll. Minimering av antalet förskolorter
] detta alternativ utväljs ett fåtal orter lämpliga som förskolorter. Dessa skall uppfylla vissa krav i avseende på folkmängd i orten och dess omland, sysselsättningsläge och näringslivets struktur. Avsikten är att i alternativ ll utvälja orter som kan bedömas äga god livskraft. Härigenom finns viss garanti för att investeringar inom förskolverksamheten skall kunna utnyttjas under längre tid.
A vs tåndsklassijicering
För att i utredningen kunna beskriva problem förknippade med barnens resor har en klassificering av avstånden gjorts. Denna avses även ligga till grund för organisationen av skjutslinjer. Följande preliminära klasser användes.
la. Gångavstånd 0,0—0,7 km (faktiska vägkilometer). lb. Tätortsservice 0,7—2,1 km; barn som bor på längre avstånd än 0,7 km från förskolan skulle sannolikt behöva skjuts.
Avståndsgrupp la och lb har i nedanstående tabeller i allmänhet redovisats tillsammans.
2. Kommunal busservice; sådan service erfordras för samtliga barn boende utanför förskolorten och, vars bostad ligger på ett avstånd upp till ca 30 km från förskolan.
3. Ambulerande service; på avstånd överstigande ca 30 km kan dagliga resor för förskolbarn ej företagas. Verksamheten skulle då kunna drivas med specialutrustade bussar som uppsöker avlägset boende barn.
De från planeringssynpunkt mest intressanta klasserna är den andra och tredje. Den första är mindre svårplanerad, ty transporterna kan ordnas på flera olika sätt till förhållandevis låga kostnader. De alternativ som redovisas nedan kan kombineras på ett flertal olika sätt beroende på hur skjutsorganisationen är utformad.
A. ett fåtal barn, som bor längs väg som trafikeras av skolskjuts B. ett fåtal barn, som ej bor längs väg som trafikeras av skolskjuts C. i större orter med många förskolbarn tänkes kommunen svara för skjutsverksamheten. Bussarna avhämtar barnen vid hållplatserna och transporterar dem till förskolan.
Även den ambulerande verksamheten bör utformas med hänsyn till de individer som den skall betjäna samt avpassas till kommunens förutsätt- ningar och geografiska förhållanden. Nedan lämnas exempel på hur sådan service kan utformas.
Skolskjutslinjcr som transporterar barn till förskolorten, tar med längs vägen boende barn.
u ............ förskolans läge
....... väg med skolskjuts
-— — — ........ tätortsgräns
x / l/ .m/a
Förälder, släkting, lärare eller annan privat person med egen bil samlar ihop förskolbarn och utför skolskjuts mot milersättning som erhålls av kommunen.
_ Ambulerande förskolverksamhet till närmaste förskola. Barnen hämtas några gånger per vecka och transporteras till förskolorten. Restiden bör inte överstiga 60 minuter. Vistelsetiden bör om möjligt uppgå till minst 5 timmar per förskoldag.
-- ”Lekbussar”7 kommer till barnens bostadsorter. — ””Lekbussar” samlar ett antal barn för transport till en lämplig uppställningsplats. ,, Ambulerande verksamhet går över i stationär. Barnen transporteras till
upprustade lokaler i tex nedlagda skolor. Minst 8—10 barn erfordras för denna verksamhet.
Ett alternativ till ambulerande service kan i vissa fall vara att ett barn som har för lång väg till närmaste förskola i hemkommunen erbjudes plats i någon av grannkommunens förskolor, som ligger på lämpligt avstånd.
Planeringsmodellen — Vilhelmina kommun
, Nedan redogöres för vissa, delvis preliminära, resultat från en pågående l studie av ovan diskuterade lokaliseringsalternativ tillämpade på Vilhel- * mina kommun. Uppgifterna beträffande bl a det lägesredovisade antalet barn i olika åldrar avser förhållandena 1965 och 1971. Ett studium av förändringen i antalet barn och i den rumsliga (geografiska) spridningen av dessa under perioden 1965—1971 kan, tillsammans med andra uppgif- ter, ge viss uppfattning om behovet av förskolor och dessas lämpliga lokalisering inom den närmaste framtiden.
Kort beskrivning av kommunen och nuvarande förskolverksamhet
Vilhelmina kommun är den till ytan största kommunen i Västerbottens län och upptar en landareal av 8 120 km2 , motsvarande en yta något mind- re än Kronobergs län eller Örebro län eller något större än Blekinge och Hallands län tillsammans. Kommunen är ca 18 mil lång och ca 5 mil bred. Den totala folkmängden uppgick den 31.12.1971 till 8 637 personer, vilket motsvarar 1 invånare per km2. Motsvarande uppgift för Väster- bottens län är ca 4 invånare per km2 och för riket ca 20 invånare per km? I centralorten Vilhelmina bor ca 3 600 personer eller ca 40% av kommunens totala folkmängd. Övriga tätorter inom kommunen är avsevärt mindre än Vilhelmina. Den totala folkmängden i kommunen har under perioden 1960—1970 minskat från ca 11 350 invånare till ca 8 700 invånare, eller med drygt 23 %. Folkmängden i åldern 0—9 år har under samma period minskat från ca 1 850 personer till 1 090 personer eller
Tabell Ia Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 3—6 år 1965 och
1971 . Ålder 1965 1971 Förändring
Abs tal Abs tal Abs tal % 3 f 6 585 416 — 169 — 28,8 3 — 4 288 189 — 99 — 34,4 5 — 6 297 227 — 70 —23,6
med ca 41 %. Under perioden 1965-4971 minskade antalet barn i den för den aktuella undersökningen särskilt viktiga åldersgruppen 5—6 år från 297 till 227, eller med ca 23 %. Under samma period minskade antalet barn i åldern 3-—4 år från 288 till 189 eller med ca 34 % (tabell la).
Kommunen har i Vilhelmina tätort under verksamhetsåret 1971/72 en förskola om 60 platser huvudsakligen för 6-åringar. Endast två barn boende i byar utanför centralorten erhåller skjuts med ordinarie skol- skjutsar. Kommunen utreder för närvarande hur förskolverksamheten skall byggas ut.
Busslinjenätet i Vilhelmina kommun anses vara väl utvecklat (SOU 1968133). Taxibilar finns tillgängliga på ett flertal orter. Skolskjutslinjer— na utgör ett kompletterande underlag för taxiföretagens verksamhet. Inom kommunens mera utpräglade glesbygdsområden föreligger dock uppenbara kommunikationssvårigheter, särskilt vintertid.
Tillämpning av alternativ ]
Både 1965 och 1971 erbjöd 13 orter i kommunen undervisning på låg- och mellanstadiet. De flesta av dessa orter ligger på relativt kort avstånd från Vilhelmina tätort. Endast tre skolorter ligger på längre avstånd än 3 mil från Vilhelmina, nämligen Dikanäs, Saxnäs och Strömnäs. De flesta skolorter finns samlade i kommunens sydöstra del (tabell lb). Förskol- verksamheten förlägges lämpligen till skolorter med låg— och mellansta- dium. Motiven är av ekonomisk och praktisk art:
— lokalfrågor _ skjutsar kan samordnas med skolan barnunderlaget för skola och förskola
Tabell Ib Orter med låg- och mellanstadieskola 1971/72.
Avstånd i km till
Vilhelmina centralort Närmaste skolort I Bäsksjö 31 8 ( 5) 2 Dalasjö 15 15 (13) 3 Dikanäs 95 70 (11) 4 Järvsjö 30 9 ( 5) 5 Latikberg 24 8 ( 1) 6 Malgovik 18 8 (10) 7 Nästansjö 24 24 (13) 8 Råscle 25 22 (13) 9 Saxnäs 90 45 (12) 10 Skansholm 26 8 ( 6) 11 Storsele 29 26 ( 7) 12 Strömnäs 44 18 (10) 13 Vilhelmina 15 ( 2)
Vid en jämförelse mellan den rumsliga fördelningen 1965 av antalet barn i åldern 5—6 år redovisade i avståndsklasser till närmaste skolort och motsvarande fördelning för 1971 framgår att en i flera fall betydande
TabellZ Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och 1971 i avståndsklasser till närmaste ort med låg- och mellanstadieskola. (Alternativ 1)
Skolort Avståndsklass Folkmängd i åldern 5 —6 år (vägavstånd i km)
1965 1971 Förändring (%) Absolut
Bäsksjö 0,1— 0,7 3 0 _ 3 0,8— 2,1 2 2 2,2_ 5,0 0 () 5,1—10,0 2 1 — 1 10,1—15,0 3 i — 2 15,1—20,0 2 o — 2 >30,1(ca50 2 1 — 1
km) 14 5 — 9 (— 64,3)
Dalasjö 0,0 — 0,7 1 O _ 1 0,8 _ 2,1 2 2 2,2 — 5,0 0 0 5,1 — 10,0 4 O — 4 10,1 — 15,0 0 1 1 15,1 — 20,0 1 0 _ 1 20,1 — 25,0 1 l 9 4 _ 5 (— 55,6) Dikanäs 0,0 — 0,7 12 5 _ 7 0,8 — 2,1 2,2 — 5,0 0 0 5,1 — 10,0 4 4 10,1 — 15,0 4 O — 4 15,1 — 20,0 3 2 _ 1 20,1 — 25,0 4 3 _ 1 25,1 — 30,0 0 1 + 1 >30-,l (Ca 50 l 2 + 1 km) 28 17 — 11 (— 39,3) Järvsjö 0,8— 2,1 8 2 _ 6 5,1 — 10,0 2 1 — 1 15,1 — 20,0 4 2 _ 2 30,1 — 35,0 1 0 _ 1 15 5 _ 10 (_ 66,7) Latikbcrg 0,0 — 0,7 3 1 — 2 0,8 — 2,1 5 3 — 2 10,1 — 15,0 0 0 20,1 — 25,0 .1 3 + 2 9 7 — 2 (— 22) Malgovik 0,0 — 0,7 2 l — 1 0,8 — 2,1 7 2 — 5 2,2 — 5,0 4 4 5,1 » 10,0 2 0 —— 2 15,1 — 20,0 4 10 + 6 20,1 — 25,0 0 1 + 1 25,1 430,0 _ 3 0 3 22 18 — 4 (— 18)
61065311
0 0 0
10 20 30
Skansholm Stromnas Vilhelmina Storsele
utglesning har ägt rum. En större eller mindre utglesning har dock ägt rum i samtliga skolorters upptagningsområden med undantag för Vilhel- mina. Minskningen under perioden 1965—1971 av antalet barn i den aktuella åldern har varit så kraftigt att underlaget för förskolverksamheten i ett flertal skolorter därigenom måste anses ha försvunnit (tabell 2).
Vid tillämpning av alternativ 1, dvs att barnen besöker förskola förlagd till den för dem närmaste skolorten med låg- och mellanstadium skulle för 1965 och 1971 sex barn av tio respektive två barn av tre i åldern 5—6 år ha högst 2,1 kilometers väg till närmaste förskola. På avstånd upp till
Tabell3 Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och 1971 i avståndsklasser till närmaste ort med låg- och mellanstadieskola.
Avstånds— Folkmängd i åldern 546 år klasser (i vägkilo- 1965 1971 meter) AbsolutKumu— % Kumu- AbsolutKumu- % Kumu- Förändring Procent- lativt lativt lativt lativt Absolut enheter 0,0 4 2,1 183 183 61,6 61,6 151 151 66,6 66,6 _ 32 + 5,0 2,2 — 5,0 23 206 7,7 69,4 18 169 7,9 74,4 _ 5 + 0,2 5,1- 10,0 22 228 7,4 76,7 15 184 6,6 81,0 _ 7 _ 0,8 10,1 — 15,0 25 253 8,4 85,2 21 205 9,2 90,3 _ 4 + 0,8 15,1 — 20,0 16 269 5,4 90,6 8 213 3,5 93,8 _ 8 _ 1,9 20,1 » 25,0 14 283 4,7 95,3 7 220 3,1 96,9 _ 7 _ 1,6 25,1 ,. 30,0 3 286 1,0 96,3 1 221 0,4 97,4 _ 2 _ 0,6 30,1 — 35.0 7 293 2,4 98,7 3 224 1,3 98,7 _ 4 _ 1,1 35,1 — 40,0 1 294 0,3 99,0 0 224 0 98,7 _ 1 _ 0,3 45.1 — 50,0 1 295 0,3 99,3 2 226 0,9 99,6 + 1 + 0,6 50,1 — 55,0 2 297 0,7 100,0 1 227 0,4 100,0 _ 1 _ 0,3 Summa 297 297 99,9 100,0 227 227 99,9 100,0 _ 70 (— 23,6)
Tabell4 Vilhelmina kommun; total transportinsats i vägkilometer av folkmängd i åldern 546 år 1965 och 1971 till närmaste ort med låg- och mellanstadieskola.
Skolort 1965 1971 Förändring 1965 — 1971 Folkmängd Antal Folkmängd Antal Folkmängd Vägkm i åldern vägkm i åldern Vägkm % % 5—6 år 5—6 år Bäsksjö 14 191,5 5 72,8 _ 64,3 _ 62,0 Dalasjö 9 73,2 4 37,8 _ 55,6 _ 48,4 Dikanäs 28 285,7 17 265,5 _ 39,3 _ 7,1 Järvsjö 15 128,7 5 45,3 _ 66,7 _ 64,8 Latikberg 13 70,7 16 164,6 + 23,1 + 132,8 Malgovik 18 107,5 9 42,6 _ 50,0 _ 60,3 Nästansjö 23 312,0 15 130,2 _ 34,8 _ 58,3 Råsele 9 43,0 8 35,2 _ 11,1 _ 18,1 Saxnäs 14 234,6 12 109,7 _ 14,3 _ 53,2 Skansholm 14 54,5 5 18,2 _ 64,3 _ 66,6 Storscle 14 127,5 2 20,0 _ 85,7 _ 84,3 Strömnäs 9 95,5 4 33,3 _ 55,6 _ 65,1 Vilhelmina 117 131,2 125 137,5 + 6,8 + 4,8
TabellS Vilhelmina kommun; Medel- och medianvägavstånd 1965 och 1971 till närmaste ort med låg- och mellanstadieskola.
1965 1971 Förändring
1965—1971
Kortaste Längsta Kortaste Längsta Kortaste Längsta
Medelvägav- stånd (km) 1,1 16,8 1,1 15,7 10 _ 1,1 Variations-
vidd 15,7 14,6 Medianväg- avstånd (km) 1,1 13,8 1,1 12,6 10 _ 1,2 Variations- vidd 12,7 11,5
tre mil till närmaste förskola bor ca ett barn av tre. Antalet barn som skulle ha extremt lång väg är för båda åren lågt i förhållande till det totala antalet. För 1965 skulle sålunda elva barn av 297, eller 3,7 %, och för 1971 sex barn av 227, eller 2,6 %, ha längre väg än tre mil till närmaste förskola (tabellerna 3 och 4). För vissa barn boende på långt avstånd ifrån den egna kommunenens närmaste förskola skulle möjligen grannkommunens förskola ligga bättre till.
Avståndsproblemen har inte försvunnit, men antalet barn med långa ressträckor till och från bostadsorten har blivit färre (tabell 5).
Jämförelser har också gjorts efter avståndsklasser för de båda åren 1965 och 1971 i avseende på medelvärde och medianvärde. Värdena för det senare mättillfället ligger genomgående något lägre. Jämförelsen visar
Tabellö Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och 197]. Medel- och medianavstånd i vägkilometer till närmaste ort med låg- och mellanstadieskola.
Skolort 1965 1971
Antal Mcdel- Median- Antal Medel- Median— barn vägav- avstånd bam vägav- avstånd _ stånd (km) stånd (km) 1 (km) (km) * Bäsksjö 14 13,7 10,0 5 14,6 7,6 Dalasjö 9 8,2 6,9 4 9,5 2,1 Dikanäs 28 10,2 7,6 17 15,7 9,4 Järvsjö 15 8,6 2,0 5 9,1 7,6 Ä Latikberg 13 5 ,4 1,7 16 10,4 11,9 i Malgovik 18 6,0 2,1 9 4.8 3,2 », Nästansjö 23 13,6 13,8 15 8,7 5,7 j Råsele 9 4,8 3,8 8 4,4 3,6 ! Saxnäs 14 16,8 13,8 12 14,6 12,6 , Skansholm 14 3,9 3,6 5 3,7 1,8 ! Storsele 14 9,2 7,6 2 10,1 10,1 ? Strömnäs 9 10,6 3,6 4 8,4 4,1 Vilhelmina 117 1,1 1,1 125 1,1 1,1
Tabell 7 Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och 1971 i avståndsklasser till 5 skolor. (Alternativ II).
Skolort Avståndsklass Folkmängd i åldern 5 —6 år (vägavstånd i km)
1965 1971 Förändring Absolut (%) Bäsksjö 0,0— 0,7 0 0 0,8— 2,1 5 2 — 3 2,2_ 5,0 i 1 5,1—10,0 9 4 — 5 10,1—15,0 12 1 _11 15,1—20,0 1 2 + 1 20,1—25,0 8 2 — 6 25,1—30,o 1 0 — 1 >30,1 (ca50 2 1 _ 1 km) 39 13 — 26 (- 66,7) Dikanäs 0,0— 0,7 12 5 — 7 0,8— 2,1 2,2_ 5,0 0 0 5,1—10,0 4 4 10,1—15,0 4 0 — 4 15,1—20,0 3 2 — 1 20,1—25,0 4 3 — 1 251-300 0 1 + 1 >30,1 (ca50 1 2 + 1 km) 28 17 — 11 (_ 39.3) Nästansjö 0,0— 0,7 0 0 0,8— 2,1 6 o — 6 2,2_ 5,0 1 7 + 6 5,1—10,0 2 2 10,1—15,0 2 2 15,1—20,0 5 2 — 3 20,1—25,0 2 1 - 1 25,1_30,0 5 2 — 3 >30,1 (ca 38 7 0 — 7 km) 30 16 — 14 (— 46,7) Saxnäs 0,0— 0,7 1 2 + 1 0,8— 2,1 3 1 — 2 2,2_ 5,0 0 () 5,1—10,0 0 0 10,1—15,0 4 6 + 2 15,1—20,0 0 0 20,1—25,0 1 0 — 1 25,1—30,0 1 0 — 1 >30,1 (ca40 7 4 - 3 km) 17 13 — 4 (— 23,5) Vilhelmina 0,0— 0,7 116 125 + 9 0,8— 2,1 2,2_ 5,0 1 0 — 1 5,1—10,0 4 0 — 4 10,1—15,0 10 14 + 4 15,1—20,0 13 11 — 2 20,1 _ 25,0 20 7 — 13 25,1—3o,0 8 4 — 4 >30,1 11 7 — 4 183 168 —15 (— 8,2)
att utglesningen eller avfolkningen har varit starkare i kommunens glesbygdsområden än i mera tätbefolkade områden (tabell 6).
Tillämpning av alternativ II
Materialet har också bearbetats utifrån antagandet att några orter inom kommunen utväljes till orter för förskolverksamhet. Valet har fallit på fem orter med låg- och mellanstadieskolor nämligen Bäsksjö, Dikanäs, Nästansjö, Saxnäs och Vilhelmina. Den sistnämnda orten är den förskol- ort som betjänade det största antalet 5—6-åringar nämligen ca 62 % 1965 och 74 % 1971 (tabell 7).
En jämförelse av materialet över tiden visar en stark minskning (39+67 %) av antalet barn i åldern 5—6 år som skulle ha sin närmaste förskola i orterna Bäsksjö, Dikanäs och Nästansjö. En genomgående tendens är att antalet barn boende på de längsta avstånden från förskolan minskat kraftigare än antalet barn på närmare avstånd från densamma.
Totalt sett har andelen barn i avståndsklass 1 (upp till 2,1 km från närmaste förskola) under perioden 1965—1971 ökat med drygt elva procentenheter till 59,5 %. Samtidigt har dock en mindre minskning av det absoluta antalet skett. Motsvarande jämförelse beträffande avstånds- klassema II (2,2—30,0 km) och 111 (längre än 30 km till närmaste förskola) visar en både absolut och relativ minskning av antalet barn. , Antalet barn som har längre väg än 30 km till närmaste förskola har 1 sålunda minskat från 28 till 14 och utgjorde 1971 ca 6 % av totala antalet å
1971 fördelade på 3 avståndsklasser (I = 0,0 = 2,1 km, 11 = 2,2 — 30,0 km och 111 = >30,1 km) och 5 skolorter: Bäsksjö, Dikanäs, Nästansjö, Saxnäs och Vilhelmina. (Alternativ II)
Tabell 8 Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och Skolort Folkmängd i åldern 5+6 år Föränd- ring/ 1965 1971 sko]. ort (pro- ! II III Totalt I II [11 Totalt centen- % % heter) & Bäsksjö 5 32 2 39 13,1 2 10 1 13 5,7 _ 7,4 ] Dikanäs 12 15 1 28 9,4 5 10 2 17 7,5 _ 1,9 | Nästansjö 6 17 7 30 10,1 0 16 0 16 7,0 _ 3,1 Saxnäs 4 6 7 17 5,7 3 6 4 13 5,7 i 0 * Vilhelmina 116 56 11 183 61,6 125 36 7 168 74,0 + 12,4 Summa 143 126 28 297 100 0 135 78 14 227 99 9
respektive
avstånds— klass 48,1 42,4 9,4 99,9 59,5 34,4 6,2 100,1 Föränd- , ringar 1965— 1971 (procent— + 11,4— 8,0— 3,2 enheter)
l l Andel av *
Tabe119 Vilhelmina kommun; Folkmängd i åldern 5—6 år 1965 och 1971 fördelade på 7 respektive 6 orter Bäsksjö, (Storsele), Nästansjö, Vilhelmina, Laxbäcken, Saxnäs, Dikanäs
Totala Barn boende Skolsjuts- Bam utan Barn på antalet på orten bam (Z) lämplig skol- för långt barn (T) för förskola skjutsväg (X) avstånd (U) från orten för för- skola (Y)
%
% % %
1965 297 100,0 154 51,8 135 45,4 5 1,7 3 1,0 1971 227 100,0 147 64,8 75 33,0 2 0,9 3 1,3 Förändring 1965—1971 —70 —7 +13,0 —60 —i2,4 —3 —0,8 to +0-3
barn mot ca 9 % 1965. Några av dessa barn skulle sannolikt få kortare väg till grannkommunens förskolor (tabell 8).
Organisationsmodell
Materialet prövades även vid tillämpning av det aktuella skolskjuts- och busslinjenätet för de båda räkneåren. Sju orter inom kommunen valdes ut i syfte att erbjuda så många barn som möjligt en så kort ressträcka till förskola som möjligt. Det förutsattes att förskolbarnen skulle utnyttja samma bussar som skolbarnen. Valet av förskolorter skedde också med hänsynstagande till att upptagningsområdet för förskolor skulle rymma ett tillräckligt stort antal barn i aktuella åldrar. Likaså har hänsyn tagits till det befintliga vägsystemets utformning och kvalitet. Befintliga och diSponibla lokaler bör utnyttjas i största möjliga utsträckning. I valet av förskolorter bör hänsyn även tagas till respektive orts funktion som bl a serviceort och förutsättningarna för att denna funktion även på längre sikt skall kunna kvarstå. Modellen är ett försök att väga samman olika faktorer för att åstadkomma bästa möjliga situation för barnen i vad avser närhet till förskola samtidigt som kommunens kostnader hålles så låga som möjligt.
Materialet har också studerats med utgångspunkt i en tänkt skolskjuts- organisation och i en gruppindelning av barnen med avseende på bostadens avstånd från förskolorten och därav betingat behov av skol- skjuts (tabell 9). Under perioden 1965—1971 förblev det absoluta antalet barn boende på förskolorten praktiskt taget konstant medan den relativa andelen ökade från ca 50 % till ca 65 %. Antalet barn som tänktes anlita skolskjuts minskade både absolut och relativt. Det absoluta antalet min- skade från 135 st barn 1965 till 75 st 1971, vilket för sistnämnda år innebär att vart tredje barn skulle vara i behov av skolskjuts. Ett fåtal barn, 1965 åtta och 1971 fem st, bodde antingen ej i närheten av lämplig skolskjutsväg eller på för långt avstånd från förskolort. Förskolverksam- het för dessa barn får organiseras i särskild ordning.
Avslutningsvis redovisas på tre kartor (figurerna 2—4) samt i tabeller
(tabellerna 10a—10f) ett detaljerat underlag för den tänkta organisatio- nen av förskolverksamhet i Vilhelmina kommun.
Organisationsmodellen är fortfarande föremål för studium varför den ännu inte kan betraktas som färdig. Bla återstår en slutlig prövning gentemot det material som är insamlat från övriga iinledningen nämnda kommuner och kommunblock.
|| Figur 2 Vilhelmina kommun
Orllr med lig- och m.!llnuldillkulor nun vi:-| u n Bum s-air 1s7'i
snu- nu
".)
[48210 ! m 15 zei-iu |_._._._._1___|__|_-L——l
u.... socursrvnttsm
avd Pe :
non-l GF/AN
ORGANISATIONSMODELL
Figur 3 Vilhelmina kommun Bun 5-0 i: 1965
soclnrsrvnELsEN am va: nu.—iu sir/An
ORGANISATIONSMODELL
Figur 4 Vilhelmina kommun Elm S-Bi11971
SOCIALSYVHELSEN um n 2 720111 (iF/AN
Tabell 1 Oa Vilhelmina kommun: Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965 1971
Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antal Anteckningar Skjuts Ort, samhälle Antal Antal nr håll- barn väg— nr (om ej samma häll- bam plat- km som 1965) plat- ser ser
Antal väg- km
Anteckningar
Skolort: Bäsksj ö
1 Gransjö Kullen Hacksjö 2 Ulvoberg-Anevare 3 Norrvik Barn utan skjutsbehov
N
Gransjöriset ingen skjutsverksamhet till närmaste väg 2 Norra Ulvoberg 3 Barn utan skjutsbehov
36 18 54 0
enligt karta 8 km till närmaste väg
O_NXDNV) NDWMNXO M ||
II II
Nv—iN NDN—t—N _. -—4 II II
T U X: Y Z
|| l—DX>-N
N ll
144 (90)
Anm. Inom parentes anges den vägsträcka som körs varje förskoldag.
Totala antalet barn (5 —6 år) Antalet på ort för förskola boende barn (5 —6 år)
Antalet barn (5 —6 år) som dagligen kan skjutsas från och till hemmet. Bostadsorten bör ej vara längre bort än ca 3 mil från orten för förskola. Antaletbarn (5—6 år) som bor på platser i kommunen utan lämplig väg för skolskjuts. Antalet barn (5 —6 år) som bor på sådant avstånd från orten för förskola, att dagligresa ej kan genomföras.
Tabell IOb Vilhelmina kommun; Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965 1971
Skjuts Ort, samhälle Antal Antal
nr håll- plat- ser
barn
Antal
väg- km
Anteckningar
Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antal nr (om ej samma håll- barn väg- som 1965) plat— km ser
Anteckningar
Skolort: Storsele
4 Fiandberg
5 Liden
6 Långstrand Barn utan skju tsbehov
Bäsksjö istället för Storsele
Fiandberg via Vojmån till Bäsksjö
Bara två barn kvar Dessa har räknats med i Bäsksjö
Skolort: Nästansjö
7 Västanbäck 8 Grannäs
9 Marsvik Bam utan skjutsbehov
Ett barn avhämtas även i Homsjö
7
8 Inget namn utsatt på kartan
9 Stabumäs
Bam utan skjutsbehov
Tabell IOC Vilhelmina kommun: Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965
1971
Skjuts Ort, siiiiiliiillc nr
Antal Antal
hall-
plat—
SCI"
Antal barn väg- km
Anteckningar
Skjuts Ort, samhälle nr (om ej samma som 1965)
Antal Antal Antal liall- barn väg— plat- km ser
Anteckningar
Skolort: Vilhelmina
10 Volgscle-Aronsjölid l 1 Bäsksclc
12 Idvattnct
13 Riiselc
14 Djupdnl
Barn utan skjutsbehov
(vw—som—
116 +
10 Volgsele-Holmsjön
12 via Siksjö
13 Mcsclcfors
14 Kullen
Barn utan skjutsbehov
in _.
v—VOO ...
(Nl—Nm
, 125 —
Skall föras över till Laxbäckcn
l—DN
148 (141) 116 152 (104) 125 27
ll
n HDN
Tabell ](ld Vilhelmina kommun; Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965 1971
Skjuts Ort,samhällc Antal Antal Antal Anteckningar Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antiil Anteckningar nr hall- barn väg- nr (om ej samma håll- barn väg—
plat— km som 1965) plat- km
ser ser
Skolort: Laxbäcken 15 Nordansjö väst Måcksjön 16 Nordansjö norra 1 barn med båt till (båt) Skansholm från andra sidan sjön och där- efter med buss vidare till Laxbäckcn 17 Lövnäs 17 Strömnäs Burn ulun skjutgbchov Barn utan skjutsbehov
Tabell ]0 e Vilhelmina kommun; Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965 1971
Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antal Anteckningar nr håll- barn väg-
plat- km
ser
Skjuts Ort, samhälle nr (om ej samma som 1965)
Antal Antal Antal håll- barn väg- plat- km ser
Anteckningar
Skolort: Saxnäs
18 Grytsj"—Marsliden 19 Klimptjäll
24 Stulon
Barn utan skjutsbehov Barn utan skjutsbehov Enbart från Marsliden
Tabell [Of Vilhelmina kommun; Underlag för organisation av förskolverksamhet.
1965 1971
Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antal Anteckningar Skjuts Ort, samhälle Antal Antal Antal Anteckningar nr håll- barn väg- nr (om ej samma håll- barn v'a'g—
plat— km som 1965) plat- km
ser ser
Skolort: Dikanäs
20 Dorris-Blajkliden upphört 21 Dajkanvik från 17 km söder om inget ortsnamn ut- Dajkanvik satt (närmaste ort: Viknäs) 22 Gielas-Kittelfjäll Gielas ligger 50 km Kittelfjäll 2 barn från Gielas från skolorten. Ingen (Gielas) kan ej få skjuts möjlighet till daglig avståndet ca 5 skjuts mil 23 SutsbergSjöland Enligt kartan finns ej 23 ingen väg enligt någon framkomlig väg kartan i närheten 25 Skansnäs 25 Barn utan skjutsbehov Barn utan skjutsbehov
Uppsökande verksamhet
19.1 Uppsökande verksamhet
Utredningens uppdrag är i första hand att lägga förslag om förskolans utbyggnad och verksamhet. För att kunna förverkliga förskolans mål är sådana åtgärder väsentliga, som riktar sig till såväl föräldrar som barn. Möjligheterna att tidigt stödja barnet och i många fall familjen som helhet genom en familjeservice i olika former kan vara avgörande för att förskolan skall kunna bidraga till goda utvecklingsbetingelser. Därför har utredningen sökt dra upp vissa riktlinjer även för sådana insatser som innebär en uppsökande verksamhet.
19.2 Vad innebär uppsökande verksamhet?
Enligt anvisningar som socialstyrelsen utfärdade med anledning av socialhjälpslagens ändrade lydelse tolkas begreppet uppsökande verksam- het som att uppspara behov, att informera, att vidta åtgärder och/eller förmedla vårdinsatser för att tillgodose de behov som kartläggs. Barnstugeutredningen ansluter sig till en sådan definition av begreppet uppsökande verksamhet. Enligt utredningens mening måste verksamheten också alltid innebära skyldighet att följa upp och att fortlöpande underrätta sig om att alla soeiaipolitiska insatser som görs för den enskilde samordnas. Insatserna måste löpa i varandra så att framför allt ett nära samarbete och en i samordning av lokala och regionala huvudmäns personella och övriga i resurser iakttas och vidmakthålls. Enligt socialhjälpslagen och barnavårds- ; lagen vilar initiativet härtill främst på primärkommunernas sociala organ. ' 1968 års vårriksdag antog en lag om ändrad lydelse av åå 1 och 6i ] lagen den 4januari 1966 om socialhjälp. Den ändrade lagen trädde i kraft den ljuli 1968.
& l i socialhjälpslagen har därmed följande lydelse:
”Varje kommun skall tillse att den som vistas i kommunen erhåller den omvårdnad som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt kan anses tillfredsställande.” Vidare skall kommunen ”sörja för att den som
vistas i kommunen och som befinns vara i behov av hjälp erhåller sådan enligt vad nedan sägs (socialhjälp).”
% 6 i socialhjälpslagen har följande utformning efter beslutade ändringar:
Socialnämnden har ”att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett”.
Genom ovan citerade ändringar stärks dels den kommunala skyldigheten att ansvara för den sociala omvårdnaden, dels skyldigheten för socialnämnderna att bedriva en aktiv, uppsökande verksamhet. Den uppsökande verksamheten som har igångsatts efter ändringen av socialhjälpslagen har hittills vänt sig till andra grupper än förskolbarn, främst åldringar och handikappade vuxna.
Motsvarande bestämmelser för barnavårdens område återfinns i å3 barnavårdslagen. Där sägs bl a:
"Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem— och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom,
att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar.”
Kommunernas uppbyggnad av barnstugeverksamheten vilar på denna paragraf. Med stöd av detta stadgande ger kommunerna även generellt föreningsstöd för verksamhet bland barn Och ungdomar. De har dels startat och driver barn- och ungdomsverksamhet i egen regi, dels anställt s k fältassistenter för dem som står utanför ovan nämnda verksamheter.
Som framgår ovan har barnavårdsnämnderna gjort betydande insatser inom den förebyggande barnavården. Daghemmen har tex ofta givit förtur ät barn till ensamstående föräldrar och låginkomsttagare som förvärvsarbetar. I vissa fall torde också daghemmen ha använts som ett led i ett socialt behandlingsarbete. Det har även förekommit att man inrättat avdelningar inom lekskolan och daghemmen särskilt rustade att ta hand om barn med olika svårigheter.
Vissa kommuner med stor invandring, såsom Olofström, Göteborg, Sigtuna och Norrköping för att nämna några har vidare som framgår av kapitel 17 ”invandrarbarn i förskolan” organiserat en uppsökande verksamhet som omfattar både uppspårande, åtgärdande och uppföljande insatser för invandrarbarn i förskolålder.
[ övrigt kan man för närvarande inte få någon samlad information om de åtgärder som planeras eller vidtagits ute i kommunerna för att spåra särskilda behov bland förskolbarn och hur de tillgodoses.
Såvitt barnstugeutredningen erfarit är det totalt sett få kommuner som bedriver en systematiskt uppsökande verksamhet längre ned i åldrarna än bland grundskolbarn, dvs från sju års ålder och uppåt. % 3 1
barnavårdslagen har alltså inte fått till effekt att barnavårdsnämnderna uppmärksammat förskolbarnen på motsvarande sätt som skett med vuxna kommuninvånare efter socialhjälpslagens ändring. För de flesta barn med ”särskilda behov” har daghem och lekskolor därför inte blivit det instrument i den förebyggande barnavården som vore önskvärt. Enligt barnstugeutredningens mening understryker således inte den nuvarande barnavårdslagen tillräckligt den uppsökande verksamheten och nödvän- digheten för kommunerna att därvid särskilt uppmärksamma barn i förskolåldrarna.
19.3 Befintliga resurser
Ansvaret för den uppsökande verksamheten vilar på de sociala organen i kommunerna. Dessa har också ansvaret för förskolan och dess roll i det totala familjepolitiska servicearbetet. Barnstugeutredningen anser det vik- tigt att kommunerna bygger ut den uppsökande verksamheten att omfat- ta även förskolbarnen. För att få en generell och positiv uppsökande verksamhet bör en samverkan prövas mellan de organ som i dag finns i kommunen för den förebyggande verksamheten bland barn. [ varje kom- mun finns centraler för mödra- och barnhälsovård. [ vissa större kom- muner fmns fristående och/eller lasarettsanknutna PBU-centraler och fa- miljerådgivningsbyråer. . Barnstugeutredningen anser att en samverkan främst mellan barnavårdsnämnden och barnavårdscentralen bör prövas. En sådan samverkan ökar enligt utredningens mening de båda organens möjligheter att fullgöra sina uppgifter.
19.3.1 Barnavårdscentralerna
Som framhållits i kapitel 21, ”Barn med särskilda behov”, har barna- vårdscentralernas medicinska funktioner (liksom mödravårdscentraler- nas) fått den starkaste framtoningen. Barnavårdscentralerna har enligt normalreglementet för mödra- och barnhälsovården (åå 17, 18, 22 och 24) även mera socialt och psykologiskt inriktade arbetsuppgifter. Enligt reglementet skall psykiska och sociala förhållanden tillmätas betydelse. Så har emellertid inte kunnat ske annat än undantagsvis. Barnstugeutred- . ningen anser att det ej heller är praktiskt möjligt att fullgöra reglementets l uppgifter utan en samordning med redan befintliga resurser såsom den 'i sociala barnavården och förskolverksamheten. ] En mycket stor andel av barnen besöker barnavårdscentralerna. Besöksfrekvensen avtar visserligen med barnets ålder, men fortfarande vid i fyra års ålder kommer 83 % av barnen i kontakt med barnavårdscentra- i len. i
19.3.2 Mödravårdscentralerna i
Mödravårdscentralerna svarar i dag för servicen åt övervägande antalet blivande mödrar. 90—95 % totalt utnyttjar den kostnadsfria servicen i form av undersökningar och rådgivning.
I instruktionerna för barnmorskornas insatser i verksamheten anges en rad uppgifter av såväl rent medicinsk som social karaktär jämte pedagogiska uppgifter inom mödraundervisningen.
[ mödraundervisningen deltar långt ifrån samtliga mödrar som anlitar mödravårdscentralernas service. Statistiken för Stockholms län visar t ex att 38 % av de blivande mödrarna nåddes av mödraundervisningen. Inom denna grupp utgjorde förstföderskorna 40 %. Mödrahälsovården och mödraundervisningen är i dag huvudsakligen medicinskt inriktad. Social och psykologisk sakkunskap förekommer sällan. Huvudansvaret för verksamheten vilar på barnmorskor och distriktssköterskor. Särskilt på mindre orter och på landsbygden utför distriktssköterskorna ett totalt arbete med medicinsk-social hälsovård för de blivande mödrarna.
I Stockholm finns tillgång till kurator på mödravårdscentralerna. I allmänhet är det fråga om kontakt med sjukhuskuratorer. Socialbyråer- nas personal har inte integrerats i verksamheten, utan kontakt tas i andra hand. Möjligheterna att få råd och praktisk hjälp är således begränsade vid dagens mödravårdscentraler. Det gäller sådana vitala frågor som eventuella bostadsproblem, olika samlevnadsproblem, barnavårdsmanna- skap, social hemhjälp och daghemsplats för det väntade barnet.
19.3.3 PBU-centralerna
Den psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) har i dag kliniker inära nog samtliga landsting. Dessutom finns ett tjugotal fristående centraler med egen överläkare.
PBU:s resurser är dock alltjämt begränsade. Samordning och samarbete med övriga organ såsom mödravårdscentral, barnavårdscentral och förskola är inte vanligt förekommande. Föräldrar med förskolbarn söker på egen hand PBU:s service eller remitteras dit av läkare. I Stockholm sker ett direkt samarbete mellan PBU och barnavårdscentralerna så till vida att fem psykologer från PBU är knutna till totalt 80 bamavårdscen- traler. Psykologerna kallas för konsultation vid behov. Liknande system för samarbete finns i vissa andra större kommuner såsom Göteborg, Malmö, Lund, Växjö, Västerås, Uppsala och Falun. Vid PBU i Boden praktiseras en form av ambulerande rådgivnings- och behandlingsverksam- het. Samarbete med mödravårdscentralen praktiseras på försök vid två centraler i Stockholms län, till vilka PBU-personal knutits för träning av mödravårdscentralens personal och direktkontakt med blivande mödrar.
Önskvärt vore att PBU på sikt kunde samordna sin verksamhet med den av barnstugeutredningen föreslagna början till en ”familjeservice- central”, dvs med mödravårdscentral, barnavårdscentral och barnavårds- nämnd/social centralnämnd för en förstärkt rådgivning i uppfostringsfrå— gor, föräldrasamtal enskilt eller i grupp, barnobservationer och personalutbildning.
19.4 S y fter med uppsökande verksamhet
Förskolan skall kunna nå alla barn —— både dem med generellt behov av förskola och dem med särskilda behov. Som en bit i pusslet av samhällets insatser för barn och föräldrar bör förskolan komma in som ett komplement och stöd till familjen vid rätt tidpunkt och svara mot varje familjs situation. En av många grundförutsättningar för att nå ett sådant mål är att samhället har en uppsökande verksamhet för alla barn i förskolålder. Denna verksamhet bör, utbyggd i alla led, innebära en väl planerad och samordnad social service åt barnfamiljerna. Viktigt är att den uppsökande verksamheten såväl formellt som reellt är av sådant slag, att den upplevs som ett positivt och önskat stöd för föräldrar och barn.
Som framhålls i de avsnitt i utredningen som behandlar ”Bam med särskilda behov" och ”invandrarbarn i förskolan” föreligger stort behov av verksamheten för stora grupper barn i förskolåldrarna.
Varje familj med barn i förskolåldern kan med stor sannolikhet någon gång komma i en sådan situation att barn och föräldrar behöver stöd och råd i uppfostrings- och samlevnadsfrågor. Även för sådana behov bör den uppsökande verksamheten kunna ge lämplig familjeservice.
Barnstugeutredningen hävdar att primärkommunerna bör förstärka sin uppsökande verksamhet till att omfatta barn i förskolåldrarna. I den mån resursförstärkningar inte kan göras i kommunerna i form av ytterligare tjänster, bör en omprioritering och en omdisponering av befintliga resurser ske till förmån för förskolbarnens behov. Barn med särskilda behov betingade av fysiska, psykiska, sociala, känslomässiga, språkliga, miljömässiga eller geografiska handikapp bör bli föremål för en samlad insats i en uppsökande verksamhet. Detta är av avgörande betydelse för många barns möjligheter till drägliga levnadsvillkor i framtiden.
En uppsökande verksamhet för barn i förskolåldrarna bör därför beaktas och prioriteras som en av kommunernas viktigaste investeringar personellt och ekonomiskt.
Syftet med den uppsökande verksamheten är för det första att ge de uppsökta barnen den service som varje barn och dess familj behöver. Det kan tex gälla ekonomisk hjälp, bostadsanskaffning, remitteringar till andra organ och liknande åtgärder.
Därtill kan i många situationer tidigt insatt förskolverksamhet innebära en fördel för barnet och familjen. För barnet innebär förtur till en förskolplats att gynnsammare utvecklingsbetingelser skapas. För familjen kan det innebära en avlastning men även en stimulans som ger möjligheter för en generellt bättre hemmiljö.
[ vissa fall kan förskolan ge den nödvändiga förutsättningen för att reda ut en tilltrasslad social situation. Det kan vara fråga om åtgärder som att ge modern möjlighet till kontakter utanför hemmet t ex genom förvärvsarbete, utbildning eller "andhämtningspauser" över huvud taget i en pressande småbarnstillvaro.
Barnstugeutredningen föreslår därför ett lagstadgat krav på uppsökan- de verksamhet för alla barn med särskilda behov.
Det är således önskvärt att klarare uttrycka kommunernas skyldighet att bedriva en uppsökande verksamhet för barn och ungdom. Denna skyl-
dighet bör preciseras genom en ändring av & 3 i barnavårdslagen. l kon- sekvens härmed bör också 9” l i förskollagen innehålla ett stadgande om att barn med särskilda behov uppmärksammas. Barnstugeutredningen fö- reslår att första att-satsen i % 3 i barnavårdslagen får följande lydelse:
"Barnavårdsnämnden har att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till fysiska, psykiska, sociala eller andra omständigheter riskerar att
utvecklas ogynnsamt,” . . .
% 1, andra stycket i förskollagen föreslås få följande utformning:
”Verksamheten har till syfte att i nära samarbete med hemmen främja barnens allsidiga personlighetsutveckling och därvid uppmärksamma barn som behöver särskilt stör ."
19.5 Metoder för uppsökande verksamhet 19.5.1 Förskolundersökning för alla 4-åringar
En av de mycket svåra frågorna i den uppsökande verksamheten är hur man skall utnyttja befintlig information och med den som utgångspunkt kontakta föräldrarna. Dessa kan uppleva den personliga integriteten hotad när de utan ”synbarlig" anledning blir kontaktade av förskolans huvudman och erbjudna en förtursplats. Informationerna för att bedöma förturen skulle ha kunnat komma från tex hemvårdare, hemsamariter, barnvårdare, sköterskor på barnavårdscentralen och liknande personer. Genom dessa personers informationsskyldighet till barnavårdsnämnder- na/sociala centralnämnderna skulle relationerna till de människor de har att hjälpa allvarligt kunna skadas. Föräldrarna kan också uppleva förturs- erbjudandet som en prickning eller en auktoritär anvisning som de av den- na orsak inte vill acceptera.
Det är alltså önskvärt att finna en form för den uppsökande verksamheten som upplevs positivt av föräldrarna och som öppet redovisar skälen till förtur. Man bör därför så långt möjligt samarbeta med föräldrarna och hämta in informationerna direkt från dem. Föräldrarna måste vara införstådda med att en förtursprövning kommer att ske.
Ett lämpligt tillfälle för en kontakt med föräldrarna och för att samla in nödvändig information anser barnstugeutredningen vara i samband med den strukturerande hälsokontrollen av 4-åringar. Det kan antingen vara vid den ”stora 4-årskontrollen” eller vid den av socialstyrelsen föreslagna reviderade undersökningen vid fyra års ålder inom barnavårdscentralen i samband med att de nya journalerna införs eller den reguljära nu befintliga formen för hälsovård av förskolbarn (vid ett lämpligt vaccinationstillfalle eller vid hörsel/synkontroll).
19.51 .1 Förskolundersökning i samarbete med barnavårdscentralen
Barnstugeutredningen föreslår att primärkommunal personal från barnavårdsnämnd/social centralnämnd knyts till barnavårdscentralerna
för ett integrerat social-medicinskt lagarbete. En lämplig undersökning vid barnavårdscentralen under våren det år barnet fyller fyra år vidgas så att den samtidigt kan utgöra grunden för en förtursprövning till förskolan.
Underlaget för ”förskolundersökningen" kan bestå av ett lättförståe- ligt formulär som föräldrarna fyller i själva. Formuläret innehåller viss grundinformation som vid besöket på barnavårdscentralen kompletteras med direkta intervjufrågor. Det innebär bl a att varje förälder måste ges tillfälle till ett personligt samtal med representanter för barnavårdsnämn- den/sociala centralnämnden. Utredningen ser detta samtal som en mycket viktig del av förtursprövningen. Samtalet ger föräldrarna tillfälle att diskutera både det egna barnets behov av förskolvistelse och de frågor som de upplever som väsentliga.
Vilken personal från barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden som bör engageras i förskolundersökningen bör avgöras med hänsyn till de personella resurser kommunen förfogar över. Viktigt är emellertid att denna person har god kännedom om den kommunala sociala servicen och att vederbörande har erfarenhet av och kunskap om socialt kontaktarbete. Personen bör alltså vara utvald med hänsyn till att det fordras stor lyhördhet för människors olika problem och deras sätt att ge uttryck för dem. Det kan tex vara en socialassistent, kurator, förskollärare eller annan lämplig person. Förslaget innebär att barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden och barnavårdscentralen administrerar en gemensamt utformad socio-ekonomisk och medicinsk undersökning. Syftet härmed är dels att ge reguljär hälsovård, dels ge underlag för förtursprövning till förskolan samt uppmärksamma barn som behöver remitteras till andra fackorgan.
19.5. 1 .2 Information till föräldrarna
Informationen till föräldrarna skall bestå av ett enkelt och klart formulerat brev som beskriver barnavårdsnämndens/sociala centralnämn- dens och barnavårdscentralens samarbete kring barnens fysiska och psykiska hälsa och livsmiljö samt förskolans uppgifter och verksamhet. Samtidigt är brevet en inbjudan till förskolundersökningen på barnavårdscentralen. [ brevet skall klargöras att de flesta barn får börja i förskolan det år de fyller sex, men att en del barn, som har särskilt behov av att få delta i de aktiviteter som förskolan erbjuder kan få börja tidigare. Det kan bl a vara barn som annars kan förväntas få svårigheter av olika slag, tex i skolan. Exempel ges på svårigheter som kan förebyggas på detta sätt såsom läs- och skrivsvårigheter eller talsvårigheter. Det kan också gälla motoriskt oroliga barn eller barn som kan förväntas få svårigheter i kontakten med kamrater eller barn som upplevs som ”arbetssamma” av föräldrarna. Skälet till förtur kan också vara att
barnets familj har svårigheter på grund av trångboddhet, arbetslöshet, sjukdom eller andra personliga skäl.
Vid förskolundersökningen bör barnavårdsnämnden/den sociala cen- tralnämnden även informera om annan barnverksamhet som förekommer i
kommunen. Det kan tex gälla parklek, bibliotekens verksamhet, föreningar med barnverksamhet, studieförbundens aktiviteter, religiösa organisationers, barn- Och ungdomsorganisationers samt Skid- och friluftsfrämjandets verksamhet och annan kommunal fritidsverksamhet för barn. Barnstugeutredningen vill betona värdet av denna information särskilt till alla barn som inte får plats i förskolan.
19.513 Bearbetning av materialet
Personalen vid barnavårdsnämnden och barnavårdscentralen gör tillsam- mans en första bedömning av materialet. Redan vid denna grovgallring kommer det antagligen fram ett antal barn som har uppenbara "särskilda behov”. Remitteringar till medicinska och/eller sociala instanser sker allt- efter behov.
Därefter bör en kompletterande genomgång göras av materialet med beaktande av de uppgifter som finns inom socialförvaltning, skola m m.
Härefter sker nästa gallring. [ samråd med föräldrarna erbjuds ytterligare ett antal barn förtur i förskolan.
Sannolikt kommer det att bli en grupp barn kring vilka det råder tveksamhet om de bör få förtur. Denna tveksamhet kan bero på osäkerheten i bedömningarna. Knappa resurser kan också nödvändiggöra en restriktiv bedömning. De tveksamma fallen måste därför följas upp med ytterligare kontakter. Man kan tex kontakta familjen efter någon eller några månader för ett nytt samtal. ] andra fall är det kanske lämpligt att låta en förskollärare bedöma barnets allmänna utvecklingsnivå eller hur barnet fungerar i grupp. Barnet tillsammans med någon av föräldrarna kan få besöka förskolan under några dagar. Samtliga barn om vilka tvekan rått bör kallas till förnyad förskolundersökning ett år senare.
19.5.1 .4 Sekretess
De handlingar som upprättas i samband med förskolundersökningen blir sekretessbelagda med stöd av äl4 sekretesslagen. Det innebär att handlingarna är tillgängliga för den handlingen rör, det vill säga som regel föräldrarna, och den personal som administrerar förskolundersökningen, men inte för andra. De befattningshavare som kommer att arbeta med verksamheten har lagstadgad tystnadsplikt enligt barnavårdslagen 3,91. Den medicinska personalen liksom övrig personal som arbetar inom barnhälsovården har dessutom tystnadsplikt jämlikt socialstyrelsens instruktion MS nr 42 utfärdad den 10 juli 1964 av dåvarande medicinalstyrelsen.
Utredningen framhåller det angelägna i att handlingarna behandlas så försiktigt att en negativ reaktion från berörda föräldrar inte uppstår. Därav följer att materialet inte bör få statistiskt bearbetas med individuppgifter som ingångsbegrepp.
19.515 Några kommentarer till förslaget
Förslaget innebär en integrering av primärkommunala och landstingskom- munala uppgifter och förutsätter ett visst samarbete. Det innebär ett utnyttjande av redan befintliga resurser inom den förebyggande hälsovården och den förebyggande barnavården. Barnstugeutredningen anser att detta ger möjlighet till ett bättre resursutnyttjande.
Arbetsuppgifterna för barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden och barnavårdscentralen i samband med förskolundersökningen är uppgifter som i princip redan ligger på dessa organ. Förfarandet nödvändiggör en omstrukturering av vissa funktioner. Att administrera själva förskolunder- sökningen torde kräva en mindre resursökning, däremot kan det självfal— let väcka önskemål om betydande insatser framför allt vad gäller utbygg- nad av förskolan och barnhälsovården.
Föräldrarna får själva lämna huvudparten av den information som skall ligga till grund för eventuell förtur. De föräldrar som erbjuds förtur kommer därigenom inte att uppleva sig utsatta för någon rapportering.
De flesta barn får gå igenom förskolundersökningen två år innan förskolan börjar. Denna synbarliga olägenhet uppvägs enligt barnstugeut— redningens mening av följande:
Alla föräldrar ges en fyllig information om annan barnverksamhet i kommunen.
Alla föräldrar informeras öppet om syftet med förskolundersökningen. Genom att man fäster uppmärksamhet på barns olika behov och förutsättningar kan man hoppas på en ökad uppmärksamhet från föräldrarnas sida för barnens behov.
Genom att föräldrarna har upplevt den positiva informationen om förskolan och dess uppgifter kan de kanske senare av eget initiativ ta kontakt med barnavårdscentralen eller barnavårdsnänmden/sociala centralnämnden vid behov.
Förskolans huvudman får genom det föreslagna systemet kontakt med alla barn vid en lämplig tidpunkt.
19.5.2 Information
I skyldigheterna för förskolans huvudman ingår att informera om förskolans uppgifter i den integrerade sociala familjeservicen. En av förutsättningarna för att förskolan skall kunna fylla sina uppgifter är att ( en sådan information när de grupper som på olika sätt kommer i kontakt med förskolbarn. '
En allmän information har två huvuduppgifter: "
i att allmänt informera föräldrar om förskola l att fånga upp barn med särskilda behov tidigare än vid -i
förskolundersökningen. %
(
Barnstugeutredningen vill därför framhålla det angelägna i att mani alla kommuner i landet snarast försöker få fram ett lättläst och ! instruktivt informationsmaterial i form av slagkraftiga affischer och annonser samt enkla broschyrer. Lättillgängliga folder bör finnas överallt
på de olika sociala serviceorgan —- offentliga som privata _ vilka betjänar kommunens invånare.
Viktigt är att tex hemvårdare och hemsamariter, distriktssköterskor, barnavårdsmän, fosterbarnsinspektörer och förskolpersonal har just enkla och instruktiva informationsmedel. De tillhör dem som har tätast kontakt med familjer med förskolbarn i sitt dagliga arbete.
Ett modellpaket för social information är enligt uppgift från kommunförbundet under utarbetande just för att tillgodose kommuner- nas behov av typmaterial för information. Det är önskvärt att man därvid beaktar behovet av informationsmaterial för förskolan.
19.521 Riktad information till personal inom olika organ
Kunskaperna om var, när och hur kommunernas familjesociala service bjuds är ofta vaga hos den enskilda kommuninvånaren. Även de som arbetar inom kommunens olika serviceorgan som barnstuga, skola, bibliotek, fritidshem, hernhjälps- och barnvårdarverksamhet, liksom de inom de landstingskommunala organen i kommunen (mödravårds- och barnavårdscentral, PBU) samt inom övriga funktioner såsom polis, arbetsförmedling, försäkringskassa, har många gånger inte en aktuell samlad information om kommunens olika familjesociala serviceorgan. Ej heller har de någon bestämd och för dem känd kontaktperson att vända sig till för respektive servicefunktioner. Det gäller därför att i första ledet stärka kommunernas allmänna information till sina befattningshavare, att skapa en informationsberedskap hos dem.
Varje kommunalt anställd bör besitta ett visst mått av övergripande, aktuella kunskaper om den samlade sociala servicen och dess funktioner utanför sitt eget verksamhetsområde för att kunna möta behovet av information hos föräldrar med förskolbarn.
Dessutom måste alla de som arbetar främst inom social-, skol-, kultur-, fritids- och hälsovårdssektorerna ha kännedom om varandra, om vilka funktioner de fyller och vilka former de har för sitt servicearbete.
Ett viktigt tillfälle att sprida information till de anställda är informationsdagar och fortbildningsdagar samt kurser gemensamma för alla som arbetar i kommunen oavsett om de sorterar under primärkommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap.
Studiecirklar och olika typer av ”informationspaket" måste därvid framhållas som önskvärda uppföljningsåtgärder.
En speciell uppmärksamhet bör ägnas åt informationen till personalen vid barnavårdsnämuden/sociala centralnämnden, mödravårdscentralen, barnavårdscentralen, PBU, förskolan och skolan. Det är en angelägen uppgift att göra dessa grupper medvetna om den centrala roll de spelari informationen till förskolbarnen och deras föräldrar. Personalen måste stimuleras i sin ordinarie verksamhet att träna upp sin förmåga till lyhördhet för människors behov och önskemål, även om dessa inte ligger inom det egna verksamhetsområdet.
Informella kontaktträffar mellan de uppräknade personalgrupperna arrangerade av förskolans huvudmän är ett medel bland många som bör prövas för att nå det angivna syftet. Sådana kontaktträffar bör ge
personalen en möjlighet att se mönstret i samhällets olika serviceåtgärder för barnen och att därmed få perspektiv på sin egen verksamhet. Ökad förståelse för egen och andras verksamheter bör underlätta ett informellt samarbete i enskilda ärenden.
För personalen vid förskolan kan sådana enkla åtgärder ge dem möjligheter att i samverkan med andra personalgrupper fullgöra en vidare funktion i förhållande till barnen och föräldrarna. Utredningens förslag om prioritering av barn med särskilda behov ställer stora krav på förskolpersonalens engagemang och förståelse för dessa barn. Genom en social medvetenhet i sina kontakter med barn och föräldrar kan förskolpersonalen ytterligare bidra till att förebygga neurotisering och beteendestörningar hos barnen. Det är väsentligt att personalens utbildning och fortbildning ger en grund för detta arbete.
19.522 Riktad information till 6-äringar och 4-åringar
Utredningens förslag om den allmänna 6-åringsförskolan och om förtur för barn med särskilda behov förutsätter speciellt riktad information till dessa grupper. Barnstugeutredningen föreslår att samma metodik tillämpas som bl a prövats för uppsökande verksamhet av invandrarbarn, dvs ett trestegsförfarande.
Detta innebär att alla 4—åringar respektive 6-åringar tillställs en adresserad informationsfolder. Med en sådan folder bör följa en direkt inbjudan till förskolundersökningen av 4—åringar, respektive meddelande om vilken förskola som erbjuder plats åt 6—åringarna, som skall börjai den allmänna förskolan.
De familjer som inte svarar på en sådan inbjudan skall kontaktas personligen per telefon eller genom direkt kontakt och i sista hand ge- nom hembesök. Hembesöket kan göras av den personal som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet bedöms som mest lämpad. Det kan vara barnavårdscentralsköterskan, en förskollärare i kvarterets för- skola, en funktionär från barnavårdsnämnden eller i vissa fall förskolans läkare.
19.5.3 Samverkan
19.5.3.1 Samverkan och samarbete mellan barnavårdsnämnd, barnavårds- central och mödravårdscentral
Undersökningar av hur mödrar kan uppleva sin situation under graviditeten och barnets första månader ger en bild av hur mödravårdscentralen i dag ofta inte kan svara mot väsentliga sociala och psykiska behov hos blivande mödrar. Personalens brådska och den korta tid som för närvarande är möjlig att anslå åt varje kvinna vid besöken på centralen är en viktig orsak. Den medicinska personalen har tvingats att prioritera de hälsovårdande aspekterna i verksamheten.
Till centralerna kommer vid förstagångsbesök såväl kvinnor som önskar föda sitt barn, som de som av olika skäl inte önskar det. De som befinner sig i en svår socio-ekonomisk situation eller som kan befaras
komma i ett riskläge på grund av sitt havandeskap och senare barnafödande, borde få möjlighet att så tidigt som möjligt få personlig kontakt med företrädare också för de primärkommunala sociala organen.
Såvitt utredningen erfarit förekommer inte att den primärkommunala socialvårdens personal deltager i mödravårdscentralernas mottag- ningar för att fånga upp sådana sociala problem och störningar så tidigt som möjligt.
Samarbete på mödravårdscentralens mottagningar med psykologer och psykiatrer är likaledes sällsynt. PBU har såvitt utredningen har sig bekant gått in i mödravårdens verksamhet reguljärt enbart i försöksverksamheti Stockholms län. : Den förebyggande barnhälsovården — som redogjorts för i kapitel 21 l — strävar att successivt vidga sin målsättning att avse förskolbarnens tota- 1 la livsmiljö. fysiska, psykiska och sociala hälsa.
I de nya journaler som skall läggas upp på barnavårdscentralerna under 1
? år 1972 är tex familjernas socio-ekonomiska situation. behov av barntillsyn och boendemiljö viktiga faktorer som skall tas med i den allsidiga bedömningen av det enskilda barnet.
Alla barn skall behållas inskrivna i barnavårdscentralen till skolstarten. Ett medicinskt födelsemeddelande som upptar data kring moderns graviditet, förlossningen, hennes psykiska och socio-ekonomiska situation utgör basen för uppläggningen av verksamheten för varje barn. Detta förslag till journaler vid barnavårdscentralen och en ökad vaksamhet kring psykiska och sociala förhållanden för barnen återverkar också på verksamheten inom mödravården. Det förutsätter att mödrahälsovårdens och barnhälsovårdens verksamhet medvetet inriktas mera på socialmedi- cinska frågor än vad som tidigare varit fallet.
Socialstyrelsens förslag till de nya arbetsrutinerna inom mödravårds- central-barnavårdscentral speglar en strävan som ligger i direkt linje med de strävanden som finns inom barnavårdsnämnderna/de sociala centralnämnderna. Styrkan i mödravårdscentralens-barnavårdscentralens verksamhet är att den när många föräldrar och barn. Styrkan hos barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden är att den bl a förfogar över de resurser som ofta behövs för att avhjälpa de behov som kartläggs genom de rutiner som tas upp i mödravårdscentralens och barnavårdscen- tralens nya journaler.
Enligt barnstugeutredningens mening finns det därför klara skäl till ett
' samarbete mellan mödravårdscenträl-barnavårdscentral och barnavårds— nämnd/social centralnämnd. Ett första steg i detta samarbete är den föreslagna förskolundersökningen. Utredningen anser emellertid att även andra former av samverkan bör prövas.
l9.5.3.2 Försök med samverkan
Utan att ge det tyngden av förslag vill utredningen framföra exempel på samverkansformer som kan prövas. Lämpligen kan försöken förläggas till de projekt med familjeservicecentraler, socialcentraler som planeras på ett antal platser.
] Barizavårdsnämnd/social centralnämnd—mödravårdscentral
Särskilt på mödravårdscentraler som är fristående från lasaretten och på de mindre centralerna skulle barnavårdsnämndens eller sociala central- nämndens personal kunna stationeras vid mottagniiigarna som en första början till kommunikation med och kring dem som söker mödravårdscen- tralens service. De som önskade diskutera mera speciella problem kunde få tillfälle till samtal i enrum eller få tid för en direktkontakt i hemmet om de önskade eller på funktionärens ordinarie mottagning. Det kan i vissa situationer innebära att informera modern om förskolan redan innan barnet är fött och erbjuda dess stöd tidigare än sex månader efter barnets födelse.
2 Barnava'rdsnämnd/social t'enlralnämnd— barnavårdscentral
För att kunna upprätthålla personliga relationer med föräldrarna måste barnavårdsnämndens/sociala centralnämndens och barnavårdscentralens personal ges möjlighet att arbeta i anslutning till varandra.
Tänkbart vore att nagon tjänsteman från barnavardsnämnden/sociala centralnämnden deltog i barnavårdscentralpersonalens arbete, dvs hade sin mottagning i anslutning till barnavårdscentralens tider, fanns tillgänglig på barnavårdscentralen och även kunde ge individuell information och service i enrum.
Ett informellt samtal kan ha den effekten att den enskilda föräldern tar en senare kontakt för hjälp i barntillsynsfrågor eller för att påtala brister i miljön och att en generellt positivare attityd skapas till dem som företräder barnavårdsnäinnden/sociala centralnämnden.
.? hörskola- barnavårdseentral
För att ge pedagogisk stimulans till barn som inte har plats i förskolan bör en lekradgivning prövas i samband med barnavårdscentralens mottagningar. En förskollärare fran en av områdets barnstugor skulle kunna informera föräldrarna om olika vägar att stimulera barns lek. Om denna information koncentrerades till ett antal lämpliga dagar skulle personalinsatsen bli låg, kanske 5-10 dagar per år. bekrådgivningen bör ta sikte på åldersgrupperna 2—5 år. Statens lekmiljöråd bör kunna medverka genom att utarbeta lämpligt informationsmaterial för en sådan verksamhet.
19.6 ]*hlrziljesel'vir'c'c'e/rtraler
! diskussions-PM, publicerad våren 1971, presenterade barnstugeutred- ningen en principskiss över en samordning mellan medicinska och sociala serviceorgan i kommunerna. Denna principskiss tog i första hand sikte på barnens och familjernas behov av social service. Utredningen ville därmed framföra sina synpunkter i den pägaende diskussionen om en samordning av medicinska och sociala servicefunktioner.
Utredningen använde beteckningen ”familjeservicecentral” som
arbetsnamn. Tankegångarna fick i stort ett positivt mottagande av remissinstanserna. Vissa remissinstanser tolkade dock principskissen som ett genomarbetat alternativ till andra fullständiga samordningsförslag för social service. Utredningen betonar därför att dess skiss avsåg att utifrån utredningens intresseområde markera de funktioner som borde ingå i en samordnad medicinsk-social serviceorganisation. När utredningen här vidareutvecklar sina tidigare tankegångar om en ”familjeservicecentral” används denna benämning för de samordnade medicinsk-sociala funktionerna, liktydigt med begreppet socialcentral. Inom en sådan central är den service som beaktar barnfamiljernas behov — familjeservicen » en viktig del.
Sedan barnstugeutredningens principskiss lades fram har diskussionen om samordningsfrågorna fortskridit. [ några kommuner har ett förberedande utvecklingsarbete påbörjats. Bl a har en arbetsgrupp, tillsatt på initiativ av socialutredningen, utarbetat ett förslag om samverkan mellan olika primärkommunala och landstingskommunala organ. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att genom praktisk försöksverksamhet pröva dessa idéer inom ramen för kommunernas befintliga resurser. Vidare har Svenska kommunförbundet startat ett utvecklingssamarbete i Skaraborgs län i syfte att pröva samordning av medicinska och sociala funktioner. Socialstyrelsens Tierpsprojekt bör också ge värdefull information för den fortsatta utvecklingen.
19.6.1 Förskolundersökningen # ett steg mot samordnad familjeservice
Det gemensamma syftet med de i diskussionen förekommande modellerna för samordning av sjuk— och hälsovårdens samt socialvårdens resurser är att stärka samhällets förebyggande arbete. Det vill säga att så långt möjligt förebygga att människor hamnar i situationer som för både dem själva och samhället kan få oönskade och vittgående ekonomiska och sociala konsekvenser. Samhällets omsorger om barnen är därvid av största betydelse.
Utredningens förslag om uppsökande verksamhet och övriga idéer och synpunkter kopplade till detta förslag bör ses som en konkretisering av de tankegångar om familjeservice som framfördes i diskussions-PM. Samtliga framförda förslag bygger på en samverkan mellan den sociala barnavården och barnhälsovården. Utredningen anser att idéerna bör prövas såväl på initiativ av förskolans huvudman som av hälsovårdens.
Barnstugeutredningen är positiv till en långtgående samordning av sociala och medicinska servicefunktioner. Erfarenheterna av vilka funktioner av dem som barnstugeutredningen tar upp i sin principskiss (sid 377) som det är önskvärt och möjligt att integrera är emellertid begränsade. Man bör alltså räkna med en tämligen lång utvecklingsperiod innan denna samordning har uppnått en ur alla synpunkter lämplig avvägning. Barnstugeutredningen vill därför betona att det är särskilt väsentligt att så snabbt som möjligt ta de första stegen i riktning mot en sådan samordning, dvs att börja med olika praktiska försök.
Då blir just den av barnstugeutredningen föreslagna förskolundersök- ningen en konkret uppgift som utredningen anser att barnavårdsnämnder—
na och barnavårdscentralerna bör kunna lösa i samverkan. Detta förstai och för sig enkla förslag ligger väl i linje med strävandena till samordning. En sådan samverkan bör dessutom kunna ge kunskaper och erfarenheter som bör vara värdefulla när nya arbetsuppgifter skall läggas under det gemensamma ansvaret. Utifrån den gemensamma uppgiften, omsorgen om barn med särskilda behov, anser utredningen att det finns många utvecklingsmöjligheter, inte bara för ytterligare samverkan mellan barnavårdscentralerna och barnavårdsnämnderna i allmänhet utan också i strävandena att medvetet integrera förskolan i det förebyggande arbetet bland barn.
Hur utvecklingen av de försök och idéer med en total integrering av alla servicefunktioner samt försöksverksamheten med en social samverkan än kommer att gå, anser barnstugeutredningen att redan i dag en bättre samverkan och lokalt lämpliga, enkla former för samarbete kring barnfamiljernas behov av rådgivning, hjälp och vård bör komma till stånd. Detta oavsett om tyngdpunkten ligger på sociala eller medicinska behov.
Här krävs således en utveckling av samarbetsformer på olika nivåer. Det gäller alltifrån informella kontakter till formella bedömnings- och behandlingsinsatser mellan de olika huvudmännens organ inom primärkommunerna. För att få i gång ett samarbetsilöde, så att ett social-medicinskt lagarbete blir något naturligt och upplevs som en styrka och något riktigt av de olika deltagarna i lagarbetet, krävs ofta en attitydförändring och ett övergripande engagemang för den gemensamma uppgiften.
Dessutom krävs en prioritering utifrån en gemensam målsättning från dem som politiskt företräder primärkommunerna och landstingskommu- nerna men även staten. Personalen bör känna deras stöd för en samverkan med andra samhällsfunktioner _ sociala, pedagogiska eller medicinska alltifrån vars och ens egen utgångspunkt —- som syftar till förebyggande insatser och terapeutiska åtgärder i tidigt stadium.
19.6.2 Familjeserviceeentral/Socialcentral med familjeservice
Redan i sin diskussions-PM utgick barnstugeutredningen ifrån den uppfattningen att förskolorna, skolorna, den medicinska och den sociala barnavården har delvis sammanfallande behov av socialt, medicinskt och psykologiskt utbildad servicepersonal. Utredningen påpekade att tendensen är att dessa organ vart för sig utvecklar en egen serviceorganisa- tion. Barnstugeutredningen framhöll redan då att det skulle vara möjligt att samordna dessa funktioner.
] sitt vidareutvecklade principförslag föreslår barnstugeutredningen att sjukvardshuvudmannen bör tex svara för medicinska och psykologiska insatser oavsett var dessa behövs, i hemmet, i förskolan eller skolan. Likaså bör kommunens sociala organ kunna svara för socialvårdande insatser, oavsett var dessa behövs.
Utredningen vill upprepa att familjeservicecenträlerna/socialcentraler- na är en framkomlig väg att åstadkomma en samordning. Utifrån de synpunkter utredningen framfört är det i första hand mödravårdscentra-
lerna, barnavårdscentralerna, den sociala barnavården, förskolan och skolan som berörs av en sådan samverkan.
Barn- hälsovård
Social
Modravård . barnavård
Konsulter
Betjänar genom: hälsovård (psykisk, social, medicinsk) enklare sjukvård, föräldrarådgiv-
ning och föräldrautbildning, PBU_ . födelsekontroll, abort- Fam_'|le_' rådgivning, vuxen- rådgivning rådgivning, infor- Sjukhus
mation
Barn och barnfamiljer i '
= Bostadsområden
Figr 19.1 Servicefunktioner för barn och barnfamiljer som bör ingå i familjeservice- centralerna/socialcentralerna
Det ligger utanför barnstugeutredningens direktiv att närmare gå in på dessa frågor. Ansvaret att utveckla en samordnad social och medicinsk hälsovård vilar på socialutredningen, socialstyrelsen, kommunförbundet och landstingsförbundet. Barnstugeutredningen vill genom sin princip- skiss rikta dessa organs uppmärksamhet på de behov barn och barnfamiljer har av service.
19.7 Sammanfattning av utredningens förslag och synpunkter
Barnstugeutredningen föreslår en uppsökande verksamhet. Utredningen pekar därvid på behoven av ett förbättrat medicinskt, socialt, psykologiskt och pedagogiskt förebyggande och behandlande arbete bland förskolbarn och deras familjer. I detta förebyggande arbete ser barnstugeutredningen förskolan som ett av de viktigaste instrumenten. Jämsides med sina pedagogiska uppgifter för samtliga barn utgör försko- lan en viktig resurs i kommunernas strävan att bistå barn med särskilda behov.
Förutsättningen för att detta skall kunna förverkligas är dels att till— räckligt antal förskoleplatser finns i kommunerna dels att förskolan sam- ordnas med andra serviceorgan för barnfamiljerna. En sådan samverkan innebär dessutom ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.
Summan av utredningens förslag och synpunkter är en första början till en framtida familjeservice inom ramen för en samordnad pedagogisk, medicinsk och social verksamhet.
De innebär i sammanfattning:
El Barnstugeutredningen föreslår att kommunernas skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet bland barn och ungdom preciseras genom en ändring av å3 barnavårdslagen. I förskollagen bör skrivas in en skyldighet för kommunerna att uppmärksamma barn med särskilda behov.
EIBarnavårdsnämnden/sociala centralnämnden och barnavårdscentralen genomför i samarbete en förskolundersökning av samtliga fyraåringar. Förskolundersökningens syfte är i första hand att spåra barn med behov av särskilt stöd och stimulans.
DBarnavårdsnämnden/sociala centralnämnden bör bedriva en aktiv informationsverksamhet om förskolans uppgifter och möjlighet att : bistå barn med särskilda behov. j
El Barnavärdsnämndens/sociala centralnämndens information bör särskilt rikta sig till personalgrupperna inom hälso- och socialvårdssektorerna samt inom skolan. Ett viktigt tillfälle att sprida information till dessa grupper är fortbildningsdagar och kurser gemensamma för alla som arbetar i kommunen oavsett primärkommunalt eller landstingskommu- nalt huvudmannaskap.
El Barnstugeutredningen föreslår att en direkt samverkan mellan barnavårdsnämnd /social centralnämnd, mödravårdscentral, barnavårds- central och PBU bör prövas. En sådan samverkan innebär att de olika organen förstärks genom ett utnyttjande av varandras resurser. Olika modeller för samverkan bör prövas och utvärderas.
DDet i diskussions—PM framförda förslaget om en familjeservicecentral vidareutvecklas av utredningen. Förslaget om förskolundersökning bör ses som ett första steg i riktning mot en ökad samverkan mellan medicinska. pedagogiska, och sociala organ.
EI Utredningen utvecklar sin principskiss för den framtida familjeservice- centralen/socialcentralen som bör kunna ge en integrerad social och medicinsk service till barn i hem, förskola, fritidshem eller skola och till barnets familj.
Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan
20.1 Inledning
Utredningens förslag till planering av förskolverksamheten syftar till att ge kommunerna underlag för hur planeringen kan utföras. Större delen av planeringsarbetet bör kunna ske i enlighet med gängse rutin i planfrågor i respektive kommun medan vissa avsnitt, främst prognosdelen, förutsätts utförda efter en anvisad metod.
Planläggningen för förskolan måste ske i nära samband med en övergripande social planering och med övrig planering inom kommunen, främst den fysiska översiktsplanen och den ekonomiska långtidsplanen. Utredningen betonar att förslagen till planeringsmetoder inte fårleda till att kommunerna behandlar förskolan som en avgränsad sektor till hinder för den nödvändiga överblicken över förskolans roll i samhället. Tvärtom bör man förutsätta, att planeringen för förskolan ingår som del av en total verksamhetsplanering i kommunen. Förskolan är en viktig service— funktion som måste ges ökade resurser. Behovet av utbyggnad måste också kunna vägas mot andra angelägna krav i samhället.
20.2 Planering för olika behov
Planeringen för förskolan måste bygga på bedömning och vägning av olika gruppers behov av förskolplatser. ] kapitel 6 Förskolans mål anges att utbyggnaden måste inriktas på att tillgodose främst tre grupper, nämligen |:] barn från (fem) sex års ålder till skolstarten, El barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar, El oarn med särskilda behov.
20.2.1 Allmän förskola för 6-åringar
För att få en påtaglig betydelse för barnens utveckling bör på sikt plats vid förskola erbjudas alla barn från den ålder, då behovet av ett vidgat samspel med andra människor och behovet av en vidgad miljöstimulans blir speciellt framträdande. Som ett första mål, vilket föreslås förverkligat år 1975, har utredningen föreslagit allmän förskola för alla barn ett år
Möjligheterna att klara detta mål har belysts i kapitel 14 Förskolans utbyggnad, medan förslaget läggs fram i kapitel 15 Allmän förskola. Förutsättningarna för att realisera målet i glesbygdsområden beskrivs i kapitel 18 Förskola i glesbygd. Utredningen har också framhållit, att som nästa steg den allmänna förskolan bör vidgas till att omfatta alla barn från S-årsåldern.
För de barn som ej har heltidsplats i förskolan skall plats anvisas i deltidsförskola omfattande minst tre timmar per dag (motsvarande nuvarande lekskolan). Från planeringssynpunkt blir deltidsförskolan ett slags restpost, omfattande de barn som inte har heltidsplatser.
20.2.2 Barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar
En viktig och till antalet stor grupp är barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Förskolan bör ses som en service för hela familjen, vilket innebär att den ur olika aspekter har till uppgift att tillgodose både barns och föräldrars behov. Först genom att fylla denna tvåfaldiga uppgift kan den utgöra ett viktigt led i barnets utveckling.
] utredningens direktiv betonas starkt betydelsen av en utbyggnad av såväl förskola som fritidshem för att mera allmänt kunna ge plats för barn med förvärvsarbetande och studerande föräldrar. Tilläggsdirektiven av den 21 november 1969 understryker ytterligare detta behov och detär till stor del dessa direktiv som ligger bakom de föreslagna metoderna för kommunal förskol- och fritidshemsplanering.
Några av de grupper som särskilt bör uppmärksammasi planeringen är barn till ensamstående föräldrar och barn i familjer med låg inkomst.
Familjer med en förälder har i allmänhet större behov av förskola och fritidshem än familjer, där två vuxna delar fostraransvaret. ] övrigt finns som nämnts samma motiv till förskola för dessa familjer som för familjer med två vuxna. Behovet av platser för ensamstående mödrars barn ingår i beräkningarna av platsbehovet för förvärvsarbetande kvinnors barn. Metoder att beräkna platsbehovet för ensamstående faders barn diskute- ras i avsnitt 20.6. Kommunerna bör prioritera dessa delgrupper vid fördelningen av förskolplatser. Möjligheten till förtur är särskilt viktig i rådande bristsituation.
Möjligheten att studera är en rätt som småbarnsföräldrar endast kan få del av om samhället erbjuder barntillsyn. Det är ett väsentligt mål att ge framför allt låginkomstfamiljerna möjlighet att delta i vuxenutbildning. Jämfört med antalet barn till förvärvsarbetande föräldrar utgör dock dessa barn en relativt liten grupp — antalet varierar givetvis kraftigt mellan olika kommuner. Barn till studerande föräldrar kan uppdelasi tre undergrupper
]. Barn till studerande som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
2. Barn till andra vuxenstuderande.
3. Barn till studerande vid universitet och högskolor. Varje kommun bör i samarbete med länsarbetsnämnd och aktuella skolor samt elevkårer skaffa sig en uppfattning om det antal platser som behövs för studerande föräldrars barn.
Förskolan har en speciell uppgift att fylla för barn som på grund av psykiska, sociala eller fysiska handikapp har särskilt behov av stöd och stimulans från tidig ålder. Utredningen föreslår att dessa barn genom en uppsökande verksamhet skall kunna erbjudas plats i förskolan från tidig ålder. (Se närmare kapitel 16 Barn med särskilda behov, kapitel 17 lnvandrarbarn i förskolan och kapitel 19 Uppsökande verksamhet.)
Antalet förskolbarn, från födelsen till skolstarten, är ungefär 850 000. Det är svårt att beräkna hur många av dessa barn som kan ha särskilda behov av den stimulans förskolan ger. Några undersökningar i syfte att beräkna antalet barn med särskilda behov av förskola har inte gjorts. Vissa rapporter, tex Jonsson—Kälvesten: 222 stockholmspojkar, antyder emellertid att antalet barn i en viss ålder med psykiska symtom kan vara I stort, ända upp till 25 ”a. ! Den extra vistelsetid i förskolan som barn med särskilda behov kan l anses behöva varierar från barn till barn. Det har i tidigare sammanhang *, betonats att dessa barn oftast behöver en längre vistelse i förskola än tre l timmar dagligen (se bl a kapitel 7 och kapitel 16). Utredningens förslag
om uppsökande verksamhet syftar till att spåra dessa barn så tidigt som 1 möjligt så att förskolverksamhet kan erbjudas vid en för barnet lämplig tidpunkt. Den föreslagna förskolundersökningen vid 4 års ålder innebär att senast vid denna tidpunkt bör flertalet barn med särskilda behov av förskola vara observerade. Orsaken till att förskolundersökningen föreslås förlagd till 4 års ålder sammanhänger bl a med att för flertalet barn med särskilda behov bör två års extra förskola vara en lämplig insats för att ge dessa barn bättre förutsättningar att utvecklas gynnsamt.
Förskolundersökningen får till följd att en förhållandevis stor grupp barn kommer att erbjudas förtur vid 4 års ålder och endast ett mindre antal kommer att erbjudas förtursplats före 4 års ålder. [ nedanstående exempel har antagits att 3 —5 % av barn 0—3 år samt 10 % av barn 4—6 är behöver förtursplats i förskolan. Med en sådan beräkning blir det totala behovet av platser för barn med särskilda behov ca 50 000.
Det bör understrykas att detta är ett räkneexempel. Antalet platser varje kommun behöver för barn med olika former av handikapp blir i hög grad beroende av hur den uppsökande verksamheten utformas. Så länge kommunerna inte har utvecklat den uppsökande verksamheten kan det finnas anledning att räkna med lägre tal. Den centrala tillsynsmyndighe- ten bör uppmärksamma denna fråga och informera kommunerna så snart säkrare beräkningsunderlag finns.
Årsklass Barn med förtur 0 3 500 l 3 500 2 3 500 3 3 500 4 1 1 000 5 11 000 6 11 000
Med hänsyn till att det under hela 1970-talet kommer att råda stor brist på förskolplatser i flertalet kommuner innebär ett extra tillskott av platser för barn med särskilda behov av förskola en betydande ekonomisk satsning. Utredningen föreslår därför att kommunerna som en schablon- mässig beräkning reserverar plats för 10 % av de 46-åringar som inte har behov av heltidsplats på grund av föräldrarnas förvärvsarbete.
Om behovet av heltidsplatser i en kommun för barn med förvärvsarbe— tande föräldrar beräknats till 25 % av det totala antalet barn i förskolåld- rarna innebär ovannämnda schablon att plats skall reserveras för 10 % av de återstående 75 % För hela landet skulle det innebära omkring 25 000 platser. Den resurs som därmed skapas skall användas dels för de barn som successivt uppmärksammas genom samverkan mellan den sociala och medicinska barnavården, dels för de barn som uppmärksammas genom förskolundersökningen.
20.2.4 Fritidshemsplaneringen
Som framhållits i inledningen till detta betänkande kommer utredningen att i ett senare sammanhang ta ställning till fritidshemmens inre verksam- het och organisation samt olika former för fritidsverksamhet för barn i skolåldrarna.
Utbyggnadsbehovet är mycket stort när det gäller denna verksamhet. Det framstår därför som väsentligt att kommunerna fortsättningsvis satsar på fritidshemmen som en bra tillsynsform, framför allt för barn i de lägre skolåldrarna. Den försöksverksamhet som sedan år 1971 pågåri socialstyrelsens regi för att stimulera till och utpröva olika former av fritidsverksamhet framstår också som angelägen.
De synpunkter på och förslag om utbyggnadsplaneringen och den metodik som beskrivits vad gäller förskolan bör enligt utredningens mening kunna appliceras på fritidshemmen, dock avvägda mot andra former av fritidsverksamhet — främst vad gäller något äldre skolbarn.
20.3 Avvdgning mellan olika organisationsformer
Frågan om prioritering av olika gruppers behov av förskolplatser påverkar valet av organisationsform för förskolan.
20.3.1 Förskola — familjedaghem
Under ett utbyggnadsskede har ofta familjedaghemmen en viktig uppgift för att man skall kunna nå önskvärd behovstäckning. Målet för plane- ringen på sikt bör dock vara att successivt minska familjedaghemmens roll som komplement till förskolan. (Se vidare avsnitt 20.7.2 och kapitel 12 Familjedaghemsverksamheten.)
20.3.2 Heltid _ deltid
Heltidsförskolan har en större kapacitet än deltidsförskolan när det gäller att tillgodose skiftande behov. Deltidsförskolan bör därför i första hand
BARN l N eaaajssssss sgggdåktsxå ”???ff $%?éd3
DELTID
0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1,0 Behovstäckning ANDEL BARN i%
Figur 20.] Figuren visar hur man i dag kan beskriva fördelningen av förskolplatser heltid — deltid på barn i olika förskolåldrar. Pilarna visar på olika möjligheter att täcka in en större del av barnens behov. Utredningen förordar en stark satsning på heltidsförskolan och menar att deltidsförskolan bör ses som ett komplement till den.
uppfattas som ett komplement till heltidsförskolan. En ökad satsning på heltidsförskolan innebär på sikt att barn som vistas 3 a 5 timmar i förskola kan integreras i heltidsgrupper, vilket bl a ger ökad flexibilitet från planeringssynpunkt. Vistelsetiderna kan utan olägenhet göras mer varierande med hänsyn till barnens skiftande behov (figur 20.1).
Målet att bereda plats i deltidsgrupper åt barn i lägre åldrar gör att deltidsgruppen successivt måste omprövas vad gäller organisation, grupp- storlek och personaltäthet. Kravet att integrera barn med olika handi- kapp i de ordinarie grupperna leder till samma slutsats. För barn med särskilda behov är deltidsförskolan generellt ett minikrav och för dessa barn bör det oftast bli fråga om att kunna erbjuda integrerade deltidsplat- ser i den ordinarie förskolan.
Planeringen av förskolans utbyggnad bör således innebära att den avgränsade deltidsgruppen i nuvarande form kommer att få minskad betydelse för att så småningom bli ett komplement till heltidsförskolan, vilken kommer att omfatta ett stort antal integrerade deltidsplatser.
På grund av bristen på förskolplatser kommer denna tänkta utveckling att ta lång tid att genomföra. Behovet av självständiga grupper för deltid hänger också samman med den totala fördelningen av efterfrågan,
barnantalet inom ett område, förvärvsgraden bland föräldrarna osv. Detta innebär att de självständiga deltidsgrupperna har en viktig uppgift i den nya organisationen även i framtiden, tex i mindre orter eller i nybyggda bostadsområden med stor efterfrågan på förskolplatser.
20.4 Planering för utbyggnad av förskolan
Kommunens uppgift vid planeringen för förskolan kan i stort delas uppl två huvudavsnitt, dels beräkning av det framtida behovet av nya förskolor i kommunen och beslut om utbyggnad, dels lokalisering av dessa förskolor till skilda delar av kommunen.
Principerna för planeringen redovisas i det följande och utredningens förslag till mera detaljerade metoder presenteras i avsnitten 206—20.7.
20.4.1 Beräkning av behovet
Utredningen föreslår att beräkningen av behovet av heltidsplatser grundas , på efterfrågan från den kvantitativt största gruppen, nämligen barn till förvärvsarbetande föräldrar. Övriga gnipper, som efterfrågar heltidsplat- ser föreslås adderade mera överslagsmässigt efter delvis lokala bedöm- ningar i varje enskild kommun. Behovsberäkningen bör utföras efter samma princip i alla kommuner i riket. Avsikten med en enhetlig beräkningsmetod är dels att man skall kunna göra en totalprognos för riket, dels att det skall vara möjligt att jämföra Utbyggnadsbehovet i skilda kommuner. Beräkningen är således inriktad på de barn, som efterfrågar heltidsplatser i förskolans olika avdelningar och även dem, som efterfrågar plats i fritidshem i åldrarna från sju till tio år.
1 planeringen blir barn som skall ha deltidsplats en restgrupp. Antalet 6-åringar som skall ha plats i deltidsgrupp erhålls genom att man från det totala antalet 6—åringar räknar från det antal, som redan har tillgång till heltidsplatser.
20.4.2 Behovstäckning ]
Utredningens förslag till beräkning av behovet av heltidsplatser får inte uppfattas eller användas uteslutande som en matematisk modell. 1 förskolplaneringen finns flera faktorer som är svåra att mäta och som således inte kan inordnas i matematiska formler. Betänkandet ger underlag för socialpolitiska avvägningar, bl a med hänsyn till de olika behovsgrupper, som beskrivs i kapitel 6 Förskolans mål. Ett exempel på en prognosmässigt osäker faktor är förslaget om den uppsökande verk- samheten, som givetvis måste ges betydande tyngd i planeringen så snart kommunerna vunnit erfarenhet i det praktiska arbetet. Man måste också 1 ha i minnet att den teoretiska beräkningen bygger på prognoser, som blir ' alltmer osäkra ju längre prognosperioden sträcks ut. Den verkliga efterfrå- gan på platser påverkas dessutom av en rad andra faktorer, t ex:
föräldraravgiften attityden till förskolan
avståndet till förskolan från hemmet familjens inkomstnivå möjligheten och intresset för att ordna tillsynen på annat sätt.
Dessa faktorer är ofta samverkande och inbördes beroende av varand- ra. Den kommunalt bestämda avgiften torde vara en faktor som ger starkt utslag i efterfrågan.
Frågan är hur mycket det teoretiskt beräknade behovet skall reduceras för att man skall få fram det praktiska behovet. Den allmänna bristen på förskolplatser gör det svårt att få fram rättvisande information.
1 Linköping och Halmstad har gjorts rundfrågningar till ett urval mödrar, hemmafruar och förvärvsarbetande utanför hemmet, för att utröna inställningen till olika former av heltidstillsyn. Halmstadsunder- sökningen redovisas i bilaga 20.1. I båda fallen kartlades den faktiska tillsynsformen bland barn till förvärvsarbetande mödrar samt dessutom den önskade tillsynsformen bland de mödrar som förvärvsarbetade liksom bland dem som önskade börja förvärvsarbeta. 1 Linköping och även i Halmstad önskade ca 70 % endera förskolplats eller familjedaghem, alltså hjälp av kommunen i en eller annan form för att klara tillsynen. Förvärvsarbete innebär i detta fall arbete minst en timme per vecka. Bland dem som arbetade mindre än 20 timmar per vecka var det i Linköping förhållandevis fler som utnyttjade tillsynsfor- merna ”hos nära anhörig”, ”nära anhörig i hemmet” eller ”övrig tillsyn”. Dessa undersökningar bör inte betraktas som rikslikare. En liknande undersökning i en kommun med god tillgång på förskolplatser skulle sannolikt ge ett annat resultat.
20.4.3 Kommunens egen bedömning
Det teoretiskt beräknade behovet tar inte hänsyn till att en del föräldrar väljer att själva helt svara för tillsynen av barnen. Utredningen förutsätter därför att kommunerna måste reducera det teoretiska behovet med 10-—25 % för att få fram det praktiska behovet. Behovstäckningen bör kunna variera mellan 75 och 90 % av det teoretiskt beräknade behovet, och skillnaden bör främst uppfattas som en lokal bedömning av ivilken grad tillsynen kommer att ordnas på privat väg utan medverkan av kommunen. Graden av behovstäckning måste omprövas och troligen höjas kontinuerligt i takt med att fler förskolplatser ställs till förfogande, bl a därför att tillgången på platser i sig själv verkar stimulerande på efterfrågan. Förslaget ger således kommunerna utrymme för en viss rimlighetsbedömning av det teoretiskt beräknade behovet. När utred- ningen i fortsättningen diskuterar total efterfrågan avses sålunda den praktiska efterfrågan.
20.4.4 Lokalisering av förskolor till skilda delar av kommunen
Metoderna för lokalisering av nya förskolor avser att ge kommunerna underlag för utbyggnaden i kommunen som helhet både inom befintliga och nya bostadsområden. Lokaliseringen måste ske i nära samband med
den översiktliga planeringen i kommunen, och lämpliga områden för förskolor måste på ett tidigt stadium visas i förslagen till markanvänd— ning. Utredningen tar särskilt fasta på det behov av förskolor, som finns i nya bostadsområden.
I anslutning till större tätorter är det vanligt att man projekterar och bygger bostadsområden med upp till 10000 invånare eller mer i ett sammanhang. Nya samhällen växer upp i snabb takt efter en koncentre- rad inflyttningsperiod. Någon medveten styrning av åldersfördelningen på de inflyttande förekommer sällan och befolkningen kommer ofta att bestå av en stor andel unga familjer med småbarn. Antalet barn blir därför mycket stort under en period, som kan räcka i tio år, och i extrema fall är var fjärde invånare ett förskolbarn. Barnantalet sjunker däreher snabbt för att eher ca dugo år nå under genonmniuet för konnnunen(hgur202).
Den skisserade utvecklingen skapar problem vid utbyggnaden av många servicefunktioner, men framför allt sådana som rör barn och ungdom; förskola, grundskola och fritidsverksamhet. Det är därför viktigt att l sträva efter en planering, som ger en jämnare åldersfördelning och '
Antal barn 2000- 1500 — iooo — 1 500 _ a ., | | | I | ' | | | | | | | | | | | | | i T | i l 1 1955 1960 1965 1968 1971 874 1977 1980 År 1 -a ÅR . ........... 7—9ÅR
___—_ 7-12ÅR _. _.— 7-15ÅR
Figur 20.2 Bostadsområde i Stor-Stockholm. Folkmängd i åldrarna 1—6 år, 7—9 år, 7—12 år samt 7—15 år under perioden 1958—1980.
folkmängdsutveckling inom nya områden. Uppgiften är att skapa en god social miljö för alla invånare i nya områden, som ofta riskerar att fungera bristfälligt under ett långt övergångsskede. De sociala kontakterna och intressegemenskapen växer fram endast mycket långsamt. Ungdomarna lever ofta ett socialt liv utan tillräcklig kontakt med de vuxna. Snabb utbyggnad av bostäder och speciell åldersfördelning i kombination med otillräckliga resurser för tex förskolor och fritidsverksamhet gör att uppväxtmiljön blir otillfredsställande.
Det är en väsentlig socialpolitisk uppgift att tillse att förskolan i nya områden byggs ut i sådan takt att den ständigt täcker hela behovet. Det är dessutom väsentligt att man i nya bostadsområden inte planerar en för låg utbyggnad som innebär att man har en bristfällig förskolverksamhet under områdets känsligaste skede. Viktigt är också att utbyggnaden genomförs på ett sådant sätt när det gäller val av organisationsform och avgöranden om permanenta respektive temporära lösningar att man inte grundlägger en bristsituation som kommer att bestå under områdets hela livslängd.
Utredningens förslag innebär också att man söker tillgodose behovet av förskolplatser i de befintliga bostadsområdena. Eftersläpningen iutbygg- nad är stor i de flesta kommuner, och man kommer att ställas inför socialpolitiskt betydelsefulla avvägningar vid lokalisering av nya förskolor inom den befintliga bebyggelsen. I många fall kan det bli aktuellt med speciellt kraftig utbyggnad i vissa områden, där man har eller kan vänta sociala problem.
Förskolan kommer av de flesta medborgare att uppfattas som en allt viktigare servicefunktion, men samtidigt bör man räkna med att åtskilliga orter med otillräckligt underlag har utbyggnadssvårigheter på grund av bristande resurser. Glesbygden och de mindre orterna utgör speciella problem i förskolplaneringen på grund av att avståndet mellan hem och förskola har stor betydelse. Utredningen betonar att kommunerna i sin planering särskilt bör ta hänsyn till de glest boende barnen, som ju ofta har störst behov av kontakter med jämnåriga inom ramen för förskolan.
20.5 Förskolplanen
Det som tidigare anförts har varit en redovisning av viktiga principer bakom planeringen av förskolans utbyggnad. 1 det följande, från och med avsnitt 20.6, presenteras metoderna för planeringen.
Enligt utredningens förslag skall den kommunala planeringen för förskolverksamheten sammanfattas i en plan för hela kommunen. Utred- ningen föreslår ett lagstadgat krav att alla kommuner skall ha en sådan plan, där hela behovet redovisas. Med plankravet bör inte bindas några centralt angivna krav på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten totalt för kommunen. Förskolplanen bör i stället bli föremål för politiska beslut i kommunen.
Ett viktigt element i förskolplanen är särskilda planer, som speciellt redovisar förslag till planering och utbyggnad inom nya områden med mer än 200 lägenheter. I detta sammanhang ställs emellertid plankravet som avses ge underlag för att kommunerna från början skall kunna ordna
tillräckligt antal platser för full behovstäckning i dylika nya bostadsom- råden.
Förskolan är en viktig servicefunktion, som måste samordnas med övrig service i kommunen. Inom kommunförbundet arbetar man med att få fram metoder för en samlad kommunal verksamhetsplanering, som bl a bygger på den kommunalekonomiska långtidsplanen (kelp) och som syftar till ökad samplanering av olika fackområden. Förskolan skall ingå som en del av den kommunala verksamhetsplaneringen, som bl 3 ger grundläggande data om väntad utveckling, t ex folkmängdsprognoser och bedömning av tillväxten av de ekonomiska resurserna. Utöver dessa allmängiltiga prognoser krävs ytterligare prognoser för förskolplane- ringen, bl a prognos för framtida sysselsättning bland kvinnor.
Innehållet i förskolplanen föreslås omfatta följande avsnitt:
1. Behovsberäkning för hela kommunen (avsnitt 20.6) a. Folkmängdsredovisning och prognos (fördelad på ett-årsklasser) b. Redovisning och prognos över den kvinnliga förvärvsintensiteten c. Prognos för behovet av förskolplatser, utarbetad enligt utredningens metoder d. Kommunalt beslut om graden av behovstäckning
2. Lokalisering (avsnitt 20.7) a. Underlag för lokalisering: redovisning av befintlig organisation översiktsplaner bostadsbyggnadsprogram folkrnängdsredovisning på delområden; delområdesprognos b. Val av organisationsformer och lokalisering av nya förskolor: Allmänna förutsättningar för lokalisering Typ av område: glesbygd, mindre orter, tätortsområden; nya bostadsområden
20.5.1 Genomförandet av förskolplanen
Första delen av förskolplanen, prognosen, bör utföras enligt samma metoder i alla kommuner i riket för att det skall vara möjligt att göra jämförelser. Planeringen inom kommunen och lokaliseringen av nya förskolor till olika områden bör däremot kunna ske enligt det system, som varje kommun finner mest lämpligt och anpassat till den egna planeringen. Utredningens uppgift är i detta fall främst att ge riktlinjer för arbetet.
I det följande redovisas synpunkter och förslag som avser olika avsnitt av förskolplanen. I några fall anges metoder för överslagsmässiga beräk- ningar för de kommuner, som har bristfälligt statistiskt underlagsmaterial och/eller saknar erforderliga resurser för planering. Tumreglerna har sitt största värde under startskedet av planeringen genom att kommunerna snabbt kan få fram fakta för bedömning av lämplig lokalisering av nya förskolor utan att behöva använda omfattande teoretiska värderingar.
[ de större kommuner — även ytmässigt — som är en följd av senaste
kommunreformen kan uppstå konkurrens om skilda servicefunktioner mellan olika kommundelar. Eftersom utbyggnadstakten är begränsad kan inte alla önskemål tillgodoses omedelbart, och det är viktigt att kommu- nen har underlag för att göra en rättvis fördelning mellan olika områden inom kommunen.
20.5.2 Planeringsområde
Behovsberäkningar utförs för varje kommun (kommunblock) för sig, och kommunen är också planeringsomräde vid inpassningen av förskolan i miljön.
Speciellt i gränsområdet mellan kommuner bör man ta vara på möjligheten till samverkan kommunerna emellan, så att varje institution utnyttjas optimalt med så små avstånd som möjligt mellan förskolan och de bostäder den betjänar.
20.5.3 Tidsperspektiv för planeringen
Kommunernas prognoser för efterfrågan föreslås utförda med två tids- intervall, nämligen dels en detaljerad prognos för de närmaste fem åren och dels en översiktlig prognos för tio år. Tio år är emellertid en kort tidsperiod att överblicka isamhällsutbyggnaden, och markreservation för förskolans behov måste dessutom göras i samband med kommunens översiktsplanering. som ofta sträcker sig 20—30 år framåt i tiden. Behovsberäkningen bör förnyas minst vart femte år för att vara aktuell, vilket brukar uttryckas med att planeringen är ”rullande”.
I många kommuner med snabba förändringar kan femårsperioden visa sig vara för lång för att förskolplanen skall hållas aktuell, och kommuner- na förutsätts därför att i samband med den ekonomiska planeringen se över planen.
20.6 Beho vsbera'kning
Behovsberäkningen har två syften i den kommunala planeringen, nämli- gen dels att vägleda kommunen i beslut om utbyggnadstakten, som hänger samman med den ekonomiska planeringen, dels att ge underlag för förskolans inpassning i planmiljön — den fysiska planeringen. Kom- munens planer kommer dessutom att ge information om det totala utbyggnadsbehovet i riket, som beräknas som summan av efterfrågan i samtliga kommuner. Behovsberäkningen kommer således att ge underlag för diskussion om målsättningen för den totala utbyggnaden i riket. Prognosen bör utföras efter samma metoder över hela riket för att man skall ha möjlighet att jämföra utbyggnaden i kommunerna och för att man vid summering av samtliga kommunprognoser skall få fram en riksprognos. som bygger på samma grunddata.
Behovsberäkningen föreslås ingå som en bilaga till det kommunaleko- nomiska längtidsprogrammet.
I inledningen har redogjorts för de olika behov som skall beaktas i förskolplaneringen. Två grupper dominerar antalsmässigt och blir där-
igenom i viss mån styrande för utbyggnaden av förskolverksamheten, nämligen dels barn till förvärvsarbetande föräldrar (heltid). dels barn som omfattas av sexaringsförskolan (deltid).
] det följande redogörs för beräkningar av antalet barn till förvärvs- arbetande föräldrar. Förslagen till metodik har utarbetats med den förutsättningen att förskolplaneringen inte skall fordra några speciella prognoser utöver dem. som redan normalt ingår i kommunernas arbets- rutiner. Kommunernas plan- och prognosverksamhet tenderar att bli alltmer omfattande och det är bla därför önskvärt att man utnyttjar det ; material, som finns. Fördelen är då också att man när bättre samordning : med övrig planeringi kommunen. l
i
20.6.1 Föräldrarnas fö rvä rvsverksainhet
Förskolbehov grundat på föräldrarnas förvärvsarbete finns i alla årsklasser bland förskolbarn. fran ca 6 månaders ålder till skolstarten. Detta * förskolbehov betraktas nedan i det följande som behov av heltidsplats därför att vistelsetiden som regel är minst fem timmar per dag.
Behovet av heltidsplatser inom denna grupp (ir det kvantitativt största. Vistelsetidens längd och det faktum att barnen maste äta och vila på institutionen ställer dessutom speciella krav på lokalerna.
En av förskolplaneringens viktigaste uppgifter är att beräkna antalet barn som inte har nagon hemarbetande förälder. Det är inte helt korrekt att pasta att det är mödrarnas förvärvsintensitet som styr behovet av heltidsplatser i förskolan. 1 dag är det dock fortfarande nästan uteslutan- de modern som stannar hemma för att sköta barn och hushåll. Att detta förhallande numera börjat ifrågasättas ger grund för den uppfattningen att situationen successivt kommer att förändras.
Det statistiska underlag som finns för beräkning av behovet av heltidsplatser grundat pa att föräldrarna förvärvsarbetar är fortfarande bristfälligt. Nagot underlag direkt avpassat för förskolplanering finns ännu inte. Svarigheten ligger framför allt i att mäta och prognostisera förvärvsintensiteten. Under 1972 kommer emellertid kommunerna att få 1 de för förskolplaneringen mera användbara tabellerna från 1970 års folk- och bostadsräkning. Med folk— och bostadsräkningens material som underlag kommer därefter under 1973 länsplaneringen att utarbeta prognoser för bl a den kvinnliga förvärvsintensiteten.
Mödrarnas förvärvsintensitet är saledes en central fragai förskolplane- ringen. I anslutning till förskolplanen bör därför finnas en utförlig redovisning av arbetsniarknaclSsitilationen för kvinnor i kommunen. Denna redovisning bör ske för att göra det möjligt att beakta väntade ändringar. som i och för sig även kan paverkas av kommunen. Kvinnornas l förvärvsintensitet sammanhänger med faktorer som är politiskt paverk- bara. Tillgangen på lämpligt förvärvsarbete och möjligheten att få .» tillfredsställande barntillsyn varierar i dag kraftigt från kommun till * kommun och ger utslag i mycket olika förvärvsgrad för kvinnorna. Även om det för manga kommuner är svart att paverka arbetsmarknadssituatio- nen bör problemet uppmärksammas. Atgärder i syfte att förbättra tillgangen till förvärvsarbete för kvinnorna bör kunna ske inom ramen för
den totala kommunala planeringen. Tillgången till förskolplatser styr i stor utsträckning mödrarnas förvärvsbenägenhet och i och med att fler platser blir tillgängliga ökas småbarnsmödramas möjlighet att förvärvs- arbeta utanför hemmet. Verkställandet av planen ändrar alltså det underlag planen grundar sig pa”. Förhållandet är i och för sig inte ovanligt i planeringssammanhang och det utgör en betydande svårighet i förskol- planeringen.
Kvinnornas önskan att förvärvsarbeta har under 1960-talet varit växande och uppgifterna från AKU 1970 tyder på fortsatt ökning. 1970 års långtidsutredning ”Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990” beräknar att hela ökningen av utbudet på arbetsmarknaden skall falla på kvinnorna. Långtidsutredningen understryker svårigheten att säkrare bedöma utvecklingen, men visar med ett schematiskt räkneexem- pel att med de tendenser iutvecklingen som förelegat under 60-talet kan det tänkas snarare uppstå brist på kvinnlig arbetskraft än sysselsättnings- svårigheter för kvinnorna.
Utvecklingen på arbetsmarknaden under lågkonjunkturåret 1971 har inte påtagligt dämpat denna utveckling.
Förvärvsintensiteten bland kvinnor med barn har ökat kraftigt under framför allt den senare delen av 1960-talet (se kapitel 14 Förskolans utbyggnad). Under 1970 och 1971 har antalet barn 0—6 år med en mor som arbetar minst 20 timmar per vecka varierat mellan 225 000 och 240000. Detta har emellertid inte inneburit att antalet barn med förvärvsarbetande mödrar minskat, vilket framgår av tabell 20.1. Arbets- lösheten visar däremot en klar ökningstendens från 8 100 till 13 500. Eftersom antalet barn med förvärvsarbetande mödrar i stort sett legat på oförändrad nivå under 1970 och 1971 kan ökningen av arbetslösheten tyda på att det trots arbetsmarknadsläget har skett en viss tillströmning av småbarnsmödrar till arbetsmarknaden. De låga siffrorna för tredje kvartalet beror i huvudsak på semesterperioden, vilket framgår av att antalet frånvarande ökar.
Sammantaget innebär detta att konjunkturnedgången under 1971 inte har medfört att antalet barn med förvärvsarbetande mödrar har minskat. Någon ökning har heller inte skett, utan antalet barn 0—6 är med
Tabell 20.1a Barn till mödrar i arbetskraften, 100-tal.
Kvartal Barn 0—6 år vars moder är: 1 arbete Summa 1 arbete Från Arbets- —————— _;— varande lös Heltid 20—34 timmar 1—19 timmar 1 1970 1227 925 2152 909 529 89 2 1970 1321 950 2 271 947 589 81 3 1970 1030 755 1785 759 1 185 93 4 1970 1345 1055 2 400 950 580 97 1 1971 1266 1010 2 276 895 646 121 2 1971 1271 986 2 257 873 803 107 3 1971 1042 731 1773 657 1388 135 4 1971 1307 1065 2 372 901 625 158
Kvartal Barn 7— 10 är vars moder är:
larbete Summa [arbete Från- Arbets- —'—__ — varande lös Heltid 20—34 timmar 1—19 timmar
1 1970 743 670 1413 593 220 57 2 1970 793 679 1472 632 204 36 3 1970 685 487 1 172 452 602 68 4 1970 907 753 1660 641 177 44 1 1971 861 742 1603 681 210 39 2 1971 882 727 1609 653 252 31 3 1971 698 558 1256 472 724 58 4 1971 899 818 1717 641 229 70
Källa: A rbetskraftsundersökningarna.
förvärvsarbetande mödrar har under 1970 och 1971 i stort legat på i oförändrad niva. Arbetslösheten har däremot ökat något bland småbarns- mödrarna.
1-"örvärvsintensitet antalet barn .. moderns ålder
l—"örvärvsintensiteten bland mödrarna varierar kraftigt med antalet barn per moder. I undersökningen i Linköpings kommun verkställd 1971 framkom stora skillnader mellan mödrar med olika antal barn (tabell 20.2).
Fran denna tabell kan man särskilja antalet kvinnor som förvärvsarbe- tar minst 20 timmar i veckan eller heltidsstuderar (tabell 20.3).
Observera att mödrarna med ett barn dels har högre förvärvsintensitet än övriga mödrar, dels som grupp är större än övriga mödragrupper. Mödrar med tre barn har en förvärvsintensitet som ligger under 20 % och genom att gruppen är liten innebär det att faktiska antalet mödrar endast är 178 med tillsammans 534 barn.
Tabell 20.2 Kvinnor i åldrarna 18454 är efter sysselsättningsstatus och barn i aldern 0-—11 ari Linköping är 1971.
Syssel- Antal barn Antal Antal sättnings- kvinnor barn status 0 l 2 3 4+ Procent Förvärvsarbete 1— 9 tim/v 1,7 2,5 2,1 3,8 — 2,0 2,5 10419 tim/v 4,7 10,0 7,5 10,4 — 6,4 8,7 20—34 tim/v 16,2 20,0 19,1 9,6 11,2 17,1 17,5 35— tim/v 47,3 27,0 8,5 6,7 11,2 35,8 14,6 Heltidsstud 10,6 2,7 1,8 1,0 — 7,3 1,9 Förvärvsarb ej 19,2 35,8 56,1 63,8 77,5 29,8 51,0 Dagbarnvårdare 0,3 2,0 4,9 4,7 — 1,5 3,8 Summa 100 100 100 100 100 100 100
Kalla: Statistiska meddelanden frän Linköping, nr 1971214.
Tabell 20.3 Antal barn med mödrar som förvärvsarbetar minst halvtid eller heltidsstuderar. Linköping 1971.
Antal barn
0
Förvärvsarbetar
16,2 9 35— 47,3 27 8,5 6, 11,2 Heltidsstud 10,6 2,7 1,8 1, —
74,1
Antal kvinnor 12 148 Antal barn 0 2 888 2 246 534 ca 80
Antal barn per moder 1,37
Källa: jfr tabell 2.
Kvinnornas förvärvsintensitet varierar med antalet barn och dessutom med kvinnans ålder. Från den nämnda undersökningen i Linköping (tabellerna 20.2 och 20.3) kan följande relativa förvärvstal räknas fram för olika åldersgrupper. Inom parentes anges i gruppen ingående heltids- studerande i de fall de uppgår till minst 2 ”a av hela antalet.
Starkt framträdande är den höga förvärvsintensiteten (arbete eller heltidsstudier) bland unga mödrar och unga kvinnor totalt. Den med stigande ålder sjunkande förvärvsintensiteten bland kvinnorna samman- hänger bla med att gifta kvinnor har lägre förvärvsintensitet än ogifta. Vidare har kvinnor med barn lägre förvärvsintensitet än kvinnor utan barn. De med stigande ålder sjunkande förvärvstalen bland såväl kvinnor med som utan barn avspeglar sannolikt en pågående attitydförändring till kvinnligt förvärvsarbete. Detta innebär att det finns en viss automatik i ökningen av den kvinnliga förvärvsintensiteten. Man kan alltså anta att dagens unga kvinnor kommer att behålla en högre förvärvsbenägenhet även när de kommer upp i medelåldern.
Tabell 20.4 Kvinnor i åldrarna 18—54 år som arbetar minst 20 timmar per vecka eller som studerar på heltid i Linköping.
Ålder Kvinnor utan Samtliga Kvinnor med Faktiskt an- barn kvinnor yngsta barn i tal barn åldern 0—6 år
18—19 94,9 (48,7) 92,9 (46,4) 60,6 (10,0) 59 20424 97,2 (28,1) 83,5 (22,7) 45,2 (6,7) 464 25429 91,7 (6,9) 59,9 (3,7) 39,6 947 30—34 82,9 43,5 33,9 760 35—39 69,4 47,0 30,7 384 40—44 74,0 61,6 24,1 128 45—49 60,4 56,8 50 40 50—54 51,6 51,0 — 0
Summa 74,1 (10,6) 60,2 (7,3) 36,4 (1,9) 2 782 Genomsnitt
Källa: jfr tabell 2
Ett statistiskt underlag är nödvändigt för att beräkna storleken på de grupper av barn som planeringen omfattar.
Med utgångspunkt i de målgrupper som redovisas i detta betänkande och andra av stat och kommun diskuterade mål skall i förskolplaneringen de olika behovsgruppernas storlek beräknas. Förvärvsintensiteten bland kvinnor med barn är en central uppgift för behovsberäkningarna. För- värvsintensiteten är emellertid en mycket svårfångad uppgift och några aktuella uppgifter fördelade på kommunblock finns inte. 1 utrednings- arbetet har försök gjorts att få fram någorlunda tillförlitliga förvärvstal för kvinnor med barn. Det statistiska materialet över det totala antalet barn är däremot tillfredsställande.
Nedan följer en redogörelse för de huvudsakliga statistiska källorna.
FoB är en totalundersökning som görs vart 526 år. 1965, 1970 osv och som medför omfattande bearbetning pga det stora antalet uppgifter. Det innebär att de tabeller som är av intresse för förskolplaneringen i 1970 års FoB kommer att finnas tillgängliga först hösten 1972. De uppgifter som fås från FoB är alltså alltid 2—7 år gamla.
Med snabba förändringar, vilket antagligen är fallet med den kvinnliga förvärvsintensiteten, är detta en stor nackdel. Folk- och bostadsräkningen som emellertid är den viktigaste statistiska källan isammanhanget måste utnyttjas i planeringsarbetet. FoB utgör också basinformation för länspla- neringen.
Uppgifter av speciellt intresse för förskolplaneringen i 1965 års FoB finns i tabellerna 3 och 8: ”Förekomsten av förvärvsarbete bland vuxna kvinnor med och utan hemmavarande barn (0—15 år)”. I tabell 3 är uppgifterna fördelade på existerande kommuner 1965 och i tabell 8 på kommunblocken.
1970 års FoB kommer att innehålla mer material än 1965 års. Bl 3 kommer att redovisas familjetyp, föräldrarnas sysselsättning, arbetstidens längd och barnets ålder i kombination med föräldrarnas ålder. !
Den av tabellerna i FoB som ger den mest utförliga informationen för förskolplaneringen är F 3 (där F står för familjer). [ denna tabell är samtliga familjer fördelade efter familjetyp, föräldrarnas kön, civilstånd och sysselsättning samt antal hemmavarande barn i kombination med barnens ålder. Familjeavsnittet av FoB 1970 beräknas bli publicerat i slutet av 1972. Det ekonomiska avsnittet innehåller också tabeller som i viss mån är användbara för förskolplaneringen. Motsvarigheten till de nämnda tabellerna 3 och 8 i FoB 1965 heter i råtabellplanen E 17 (E = ekonomisk aktivitet). [ denna tabell är kvinnorna fördelade efter syssel- sättning, civilstånd och ålder i kombination med antal hemmavarande barn i olika ålder. E-avsnittet i FoB 1970 beräknas bli publicerat före F—avsnittet under 4:e kvartalet 1972.
Ca 100 kommuner har beställt det sk ”Specialprogrammet för kommuner” vilket innebär att de får vissa uppgifter tex förvärvsgraden
| Folk- och bostadsräkningarna (FoB) |
och lägenhetsbeståndet fördelade på nyckelkodsområden. För förskolpla- neringen är det närmast tabell 16 i specialprogrammet som är av intresse. [ denna tabell är barnen fördelade efter ålder i kombination med familjetyp och föräldrarnas sysselsättning.
Länsplaneringen
Den första länsplaneringen genomfördes år 1967 och nästa beräknas ske 1973. Grundläggande för länsplaneringen är en folkmängdsprognos för de skilda kommunerna. Som bas för prognoserna används folk- och bostads- räkningarna. 1 befolkningsprognosen är barnen oftast uppdelade i 5- årsklasser. en indelning som inte är särskilt lämplig för förskolplane- ringen. Folkmängdsprognosen i 1973 års länsplanering kommer i det avseendet att förbättras genom att redovisningen då skall göras för 1-arsklasser. Förvärvstalet för kvinnor med barn prognostiseras inte i länsplaneringen. Däremot redovisas en prognos över den totala kvinnliga förvärvsintensiteten med kvinnorna uppdelade på 5-årsklasser.
Länsplaneringen är som nämnts ovan en ny verksamhet och man kan räkna med att metoderna kommer att utvecklas så att prognoserna i framtiden blir allt tillförlitligare. 1973 års länsplanering kommer i väsentliga avseenden att skilja sig från 1967 års.
1 1967 års länsplanering ingår FoB 1965 som grunddata. Den kvinnliga förvärvsintensiteten har ökat markant sedan 1965. Av denna orsak har de beräkningar av platsbehov som bygger på uppgifter från länsplanering 1967 ofta kommit fram till behovssiffror som legat långt under det verkliga behovet. Samtidigt kan man genom summering för hela riket konstatera att prognoserna för antalet barn även i huvudalternativet, det 5 k alternativ 2, är för höga.
Demopak. lnkopak och Avipak Statistiska centralbyrån (SCB) producerar ett demografiskt statistikpaket (Demopak), ett inkomststatistiskt paket (lnkopak) och lanserar våren 1972 det 5 k Avipak, som särskilt visar befolkningsförändringar.
Demopak har bl a sju tabeller som redovisar befolkningen på kom- mun och församling efter ålder, kön, civilstånd, barnantal och nationali- tet. lnkopak omfattar 18 tabeller som redovisar befolkningen efter ålder, kön. civilstånd, barnantal, inkomster, ortsavdragsgrupper, förvärvskällor, fysiska och vissa juridiska personer samt förmögenhet.
På statens bekostnad framställs Demopak och lnkopak på kommun— blocksnivå, län (även 5 k kommunblockslän), A-regioner och för riket. Demopak produceras även på församlingsnivå. Vissa tabeller i Demopak och lnkopak kan dessutom köpas från SCB med redovisning på mindre, av kommunen fastställda områden, 5 k nyckelkodsområden. indelningen på mindre områden kan byggas upp med maximalt sex nivåer, vilket innebär att den minsta typen av område, i varje fall i tätbygden, oftast kommer att vara mindre än det område en förskola behöver som upptagningsområde. Det är önskvärt att kommunerna vid indelning i nyckelkodsområden beaktar förskolans planeringsproblem.
Demopak produceras för närvarande två gånger per år och lnkopak en gång per år. Det bör betonas att Demopak och lnkopak inte omfattar något annat än en statistisk beskrivning av befolkningen vid en viss tidpunkt. Är flyttningen ringa får man dock en prognos genom att en årsgrupp nyfödda barn fem eller sex år senare behöver förskolplats.
Demopak är värdefull vid förskolplaneringen genom att redovisa antalet barn i ettårsklasser och hur de är fördelade på olika områden inom kommunen. Genom en sådan redovisning får man också ett ungefärligt mått på nativiteten inom olika delar av kommunen.
Från andra halvåret 1972 kommer SCB att producera ytterligare ett statistiskt paket med uppgifter om bl a befolkningsförändringar (Avipak). Avipak kan köpas från SCB med en kvartalsvis redovisning from 1.1.1972 (alla kommuner erhåller första kvartalet utan kostnad).
Avipak omfattar lägesdata, förändringsdata och flyttningsdata. Tabel- lerna för läges- och förändringsdata produceras kvartalsvis. Tabellerna för flyttningsdata redovisar in- och utflyttning för valda flyttningsområden och tidsperioder. Redovisningen av flyttningsdata sker halvårsvis. Läges- data ger folkmängden efter ålder, kön och civilstånd. Förändringsdata redovisar födslar, dödsfall, inflyttning, utflyttning och civilståndsföränd- ringar. Två tabeller i Avipak visar flyttning och inkomst.
Personaviregister
De kommuner som inte har tillgång till Demopak på församlingsnivå eller mindre områden kan använda det personaviregister som alla kommuner har för barnbidragsadministrationen. ! detta register finns samtliga barn i kommunen sorterade efter födelsedatum. På personavin finns förutom barnets namn och adress också församlingen angiven.
Specialbearbetning över registret på totalbefolkningen
Demopak och lnkopak framställs genom en specialbearbetning av registret över totalbefolkningen sorterat i s k kameral ordning (RTB—S). För lnkopak används dessutom länsstyrelsernas taxeringsband. Inkomst- uppgifterna i lnkopak avser föregående år. Det innebär tex att det lnkopakrnaterial som levereras under hösten 1972 avser inkomståret 1971 och taxeringsåret 1972. Bearbetning av RTB-S ger möjlighet redo- visa barnen efter moderns inkomst. Svagheten ligger i att definiera för- värvsarbete utifrån inkomst. Utredningen prövar tillsammans med SCB och socialstyrelsen att använda materialet i några kommuner.
20.6.3 Behovsberäkning grundad på föräldrarnas förvärvsarbete Följande metoder mäter behovet av förskolplatser grundat på moderns förvärvsarbete. Samtliga barn som har en förvärvsarbetande mor anses därvid ha behov av heltidsplats i förskola.
Genomgången av det statistiska materialet visar att det är svårt att få fram erforderlig information. Utredningen har därför försökt utforma en beräkningsmodell som ger utrymme för lokala variationer och som är
enkel att analysera. De som skall göra beräkningar och fatta beslut om utbyggnad på lokal nivå måste kunna följa beräkningsförloppet, bl a för att kunna göra justeringar med hänsyn till väntad utveckling i kommu- nen. Kunskapen om att tex en industri väntas öka eller minska sin verksamhet måste alltid utnyttjas i planeringen.
Nedan redogörs för olika beräkningsmetoder i förskolplaneringen.
Metod 1. Direkt trendframskrivning
Det enklaste sättet att beräkna kommande behov är en direkt trendfram- skrivning ( linjär framskrivning). Metoden innebär att man på ett diagram ; anger den andel (procent) av alla barn som under tidigare år (mättillfäl- 1 len) haft förvärvsarbetande mödrar. För flertalet kommuner innebär det * att man använder folk- och bostadsräkningarna (FoB) 1965 och 1970. Från FoB 1965 del IV tabell 3 eller 8 kan man räkna fram andelen barn 0—6 år med förvärvsarbetande mödrar (förvärvsintensiteten definierasi FoB 1965 som minst halv normal arbetstid, dvs 22 timmar/vecka eller mer). Beräkningen görs genom att i tabellen angivet antal kvinnor med minst ett barn 0——6 år multipliceras med 1,183. Kvoten 1,183 som är det relationstal som gällde för hela landet vid folkräkningen 1965, anger antalet barn per förvärvsarbetande moder. Vid detta tillfälle fanns 147 458 kvinnor med barn 0—6 år som förvärvsarbetade minst 22 timmar per vecka och dessa kvinnor hade 174 420 barn. Som tidigare nämnts (s
EZT'SSÅW mos IM]
W,)?
%
0,40
O,!)
# t % År 1965 1970 1975 1960 Figur 20.3 Andel barn med förvärvsarbetande moder (metod 1).
394) kommer antalet barn med förvärvsarbetande mödrar att redovisas direkt i FoB 1970 och någon omräkning med en rikskvot blir därför inte nödvändig.
Med de faktiska observationerna som utgångspunkter utförs en linjär framskrivning i diagram. Metoden innebär att man förutsätter att den utveckling som skett mellan tidigare observationer skall fortsätta under den kommande perioden (figur 20.3).
Värdena för 1975 och 1980 anger andelen barn med förvärvsarbetande moder. Med hjälp av kommunens folkmängdsprognos kan man därefter beräkna det absoluta antalet barn.
Fördelen med metoden är att den är enkel att använda. Prognosen kan lätt justeras med hänsyn till lokala förhållanden. Enkelheten är emellertid också en nackdel, genom att beräkningen blir alltför schematisk. Andelen barn med förvärvsarbetande mödrar kan inte fortsätta att öka hur länge som helst. Svårigheten är att få reda på vid vilken tidpunkt ökningstakten kommer att minska.
De två kanske viktigaste faktorerna som påverkar förvärvsintensitetens utveckling är den lokala arbetsmarknaden och möjligheten att få förskol- och fritidshemsplats. Prognosen bör alltså justeras med hänsyn till den förväntade utvecklingen inom dessa områden.
Metod 2. Beräkning grundad på antal barn per förvärvsarbetande kvinna
En annan metod för att beräkna antalet barn till förvärvsarbetande mödrar är att utgå från en prognos över det totala antalet förvärvsarbe- tande kvinnor. Denna prognos utförs i samarbete mellan kommunen och länsstyrelsen och den är en del av underlaget för kommunernas folk- mängdsprognoser. Från FoB 1965 räknar man fram antalet barn per förvärvsarbetande kvinna i kommunen. Detta tal multipliceras med det prognostiserade antalet förvärvsarbetande kvinnor 1975 och 1980 var- igenom man erhåller antalet barn med förvärvsarbetande mödrar.
Exempel 1965 1975 (prog- nos) antalet förvärvsarbetande kvinnor 1 000 1 200 antalet barn till förvärvsarbetande kvinnor 600 720 (0,6 x 1 200) barn per förvärvsarbetande kvinna 0,6 0,6
En fördel med denna metod är att utgångspunkten är den kvinnliga förvärvsintensiteten. Det hade dock varit ännu bättre om man kunnat utgå från mödrarnas förvärvsintensitet, som emellertid inte finns med i de gängse kommunala prognoserna. Antagandena om den framtida kvinnliga förvärvsintensiteten är trendframskrivningar och som sådana tämligen osäkra. Antalet barn per förvärvsarbetande kvinna är också ett osäkert tal, som sammanhänger dels med nativitetsutvecklingen och dels med förvärvsintensiteten.
Tabell 20.5 Huddinge kommun: beräknad efterfrågan för hela kommunen.
1965 1973 1970 1971 1972 1974 1975
1. Antal barn 0—6 år 6 439 8 207 7 916 8 220 9 490 2. Barn under 1 år (%) 15,0 12,0 12,4 12,5 15,0 3. Antalbarn 1—6 år 5 480 7 222 6 940 7 190 8 065 4. Antal barn per moder 1,31 1,31 1,31 1,3 1,3 5. Antal mödrar 4183 5 513 5306 5 530 6 205 6. Förvärvsarbetande mödrar (%) 26,7 35,0 36,0 37,0 38,0 7. Antal förvärvsarbetande mödrar 1 116 1 930 1910 2 040 2 360 8. Antal barn per förvärvsarbetande moder 1,14 1,18 1,18 1,18 1,18 9. Antal barn med förvärvsarbetande moder 1 272 2 280 2 262 2 407 2 763 10. Antal barn med ensamstående fader 23 30 28 33 40 11. Teoretisk efterfrågan 1 295 2 310 2 290 2 440 2 805 12. I% av antal barn 1—6 år - — 33,0 33,9 34,8 13. Antal barn med ensamstående icke förvärvsarbetande moder — — 250 250 310 14. Övriga barn 1—6 år — — 4 400 4 500 4 950
15,0 9 480 1,3 7 300 39,0 2 850
1,18
3 370 45 3 415 36,0
363 5 700
12 070
Källa: Socialstyrelsen, PB 2.
Socialstyrelsen har tillsammans med Huddinge kommun prövat en metod att beräkna den teoretiska efterfrågan av heltidsplatser, som bygger på en variant av den i metod 2 beskrivna tankegången. Huvud- tabellen i denna provundersökning återges som tabell 20.5.
Kommentarer till beräkningen i tabell 20.5
Planeringsperioden sträcker sig till 1975 beroende på att Huddinge kommun har en folkmängdsprognos som sträcker sig fram till detta årtal.
Rad ]. Antal barn 0—6 år är hämtat från kommunens folkmängds- prognos.
RadZ och 3. Kommunen har valt att bygga planeringen på 6-års- klasser. På rad 2 har därför angivits den procentuella andelen O-åringar och därefter har antalet 1—6 år räknats fram på rad 3. Samma resultat hade erhållits direkt om den kommunala. prognosen hade varit uppdelad på l-årsklasser.
Rad 4. Antalet barn per moder för 1965 respektive 1970 och 1971 hämtas från FoB 1965 respektive Demopak. För åren 1972—1975 har samma relationstal skrivits fram oförändrat. Metoden tar således inte hänsyn till att antalet barn per moder ändras, vilket är en svaghet.
Rad 5. Antalet mödrar har räknats fram genom att dela rad 3 med rad 4 (% = 5).
Rad 6. Förvärvsintensiteten för 1965 är .hämtad från FoB 1965. För 1970 finns ingen kommunal uppgift men däremot finns arbetskrafts- undersökningarnas rikssiffror. I detta exempel har man behållit relatio- nen mellan förvärvsintensiteten i Huddinge och motsvarande för hela riket för 1970. Från 1970 till 1975 har förvärvsintensiteten tredframskri- vits med 1 % per år enligt den metod som beskrivs i modell [.
Rad 7. Antalet förvärvsarbetande mödrar har räknats fram genom att multiplicera rad 6 med rad 5 (6 x 5 = rad 7).
Rad 8. Siffran 1,14 för 1965 är hämtad från FoB 1965. Siffran 1,14 ställd i relation till 1,31 (antal barn per moder) bildar kvoten 0,87. Länsstyrelsen i Stockholms län har för 1970 förutsatt att denna kvot ökat till 0,90. Samma kvot har använts för åren 1971—1975.
Rad 9. Antal barn med förvärvsarbetande moder har räknats fram genom att multiplicera rad 8 med rad 7 (8 x 7 = rad 9).
Rad 10. Andelen barn till ensamstående fäder uppgick 1970 till 0,3 % av samtliga barn 1—6 år. Denna andel har beräknats komma att öka till 0,5 %.
På rad 12 anges den beräknade andelen barn som har en förvärvsarbe- tande moder. Här bör uppmärksammas att andelen barn ganska väl följer mödrarnas förvärvsintensitet (rad 6). Andelen barn ligger hela tiden 3—3,5 procentenheter lägre än andelen förvärvsarbetande. Denna skillnad beror på att förvärvsintensiteten sjunker med antalet barn (se 3 392). Kunskap om denna skillnad gör det möjligt att direkt använda mödrarnas förvärvsintensitet för beräkningen av antalet barn. Svagheterna med den här beskrivna beräkningsmetoden är att man utgår från två antagna kvoter (raderna 4 och 8) som är mycket osäkra. Kvoterna är visserligen låga tal (1,3 respektive 1,18), men dels ingår båda i samma beräkning, dels multipliceras de med stora tal. En liten förändring av endera kvoten ger alltså kraftigt utslag.
Metod 3. Utredningens förslag till beräkning
Det centrala i denna metod är en prognos för andelen barn till förvärvsarbetande mödrar. 20 timmar/vecka är därvid minimum för definitionen förvärvsarbetande.
Behovsberäkningen bör även ta hänsyn till de barn som har mödrar som förvärvsarbetar kortare tid. Dessa barn bör få sitt tillsynsbehov tillgodosett genom integrerade deltidsplatser.
Prognosen inriktas således på andelen barn med förvärvsarbetande mödrar. Den kunde i stället ha avsett mödrarnas förvärvsintensitet. Självklart finns en bestämd relation mellan dessa båda faktorer. Förvärvs- intensiteten hos mödrarna är alltid några procentenheter högre än andelen barn med förvärvsarbetande mödrar _ en skillnad som förklaras med att med ökat antal barn sjunker mödrarnas förvärvsintensitet, de mödrar som har fler barn förvärvsarbetar i mindre utsträckning.
Kommuner som har en förvärvsintensitet bland mödrarna kring riks- genomsnittet kan räkna med att denna skillnad uppgår till 3 ä 4 procentenheter. Om en kommun exempelvis har 35 % förvärvsintensitet bland mödrar innebär detta att den kan räkna med att 31 är 32 % av det totala antalet barn i kommunen har behov av tillsyn.
Följande basinformation används för prognosen på andelen barn med förvärvsarbetande mödrar:
Cl Folk- och bostadsräkningarna 1960, 1965, (1970)
total kvinnlig förvärvsintensitet i kommunen andelen barn med förvärvsarbetande mödrar (hela riket) andelen barn med förvärvsarbetande mödrar (kommun)
[| A rbe tskraftsundersökningarna ( A K U)
antal barn i riket med förvärvsarbetande moder för tiden efter sista folk- och bostadsräkningen (detta tal räknas om till relativt tal)
El Prognos
kommunprognos för folkmängdsutvecklingen (ettårsklasser) prognos för den kvinnliga förvärvsintensiteten i kommunen.
Dessa prognoser kommer regelmässigt att utföras av kommun och länsstyrelse i samarbete.
Nedan beskrivs de uppgifter som bör redovisas i beräkningen (bok- ! stavsbeteckningarna hänför sig till figur 20.4). 1 1965 var den beräkningsgrundande arbetstiden minst 22 timmar per vecka. 1970 hade denna genom arbetstidsförkortningen sjunkit till minst 20 timmar per vecka. Det föreligger således en skillnad i beräkningsunder- laget för åren 1965 och 1970. Vill man kompensera för denna skillnad kan värdet (procentsatsen) för år 1965 multipliceras med kvoten 1,08. Sannolikt var andelen barn med förvärvsarbetande moder som arbetade 20-—--21 timmar per vecka är 1965 högst 8 %.
l utredningens beräkningsmodell tas hänsyn till en rad olika informa-
'I. mmsx PROGNOS urvecxunc B FOB _———————_—_——A >+ ——__——_—_—C FoB ___- -— l [ a' 1965 1970 1975 tseo
menmen mosu A : xvmnue FÖRVÄRVSINTENSITET PÅ KOMMUNNIVÅ & : amn mo FÖRVÄRVSARBETANDE nonan, RIKSNIVÅ c : amn men FÖRVÄRVSARBETANDE nonan, KOMMUNNIVÅ Figur 20.4 Utredningens förslag till beräkning (metod 3). SOU 1972:27 401
Vad som skall redovisas Källa
A. Kvinnlig förvärvsintensitet Faktisk kvinnlig förvärvsin- Folk— och bostadsräkningarna tensitet 1960, 1965 (och 1970) 1960, 1965 och 1970
Prognos över den totala kvinnliga förvärvsintensiteten åren 1975 och 1980 (linje A i diagrammet)
!
B. Andelen barn 0—6 år med för- FoB 1960 och 1965 ! värvsarbetande moder i riket Därefter årsmedeltalen från 1 (linje 2 idiagrammet) AKU (arbetskraftsundersök- [ ningen) 3
I den statliga långtidsplaneringen redovisas en prognos över ant. barn 0—6 år med förvärvsarb. * moder 1975 och 1980. Linje Bi i diagrammet kan därför dras fram till 1980
C. Andelen barn med förvärvsarbetande moder i kommunen ;
Andelen barn med förvärvsarbetande 1965 och 1970 från FoB moder beräknas för år 1965
Uppgiften fås direkt i FoB 1970 FoB 1970 (linje C på diagrammet)
tionskällor. Med utgångspunkt i redovisade data beräknas andelen barn ; med förvärvsarbetande moder för prognosperioden, som sträcks tio år fram i tiden med möjliga utblickar tjugo år framåt för kommuner med långsiktiga folkmängdsprognoser.
De redovisade linjerna i diagrammet ger underlag för bedömning av j den kommande utvecklingen av andelen barn med förvärvsarbetande moder. Utredningen förutsätter nämligen att det finns ett samband mellan den totala kvinnliga förvärvsintensiteten och andelen barn med , förvärvsarbetande moder. Når andelen kvinnor i förvärvslivet ökar så blir givetvis också andelen mödrar större. Tillräckligt statistiskt underlag saknas ännu för att man skall kunna definiera sambandet i en entydig matematisk formel, och man bör därför tv kunna arbeta efter följande förutsättningar.
Under senare år har alltfler kvinnor gått ut i förvärvslivet. Gruppen ogifta kvinnor har redan en hög förvärvsintensitet. Men även småbarns- mödrarnas förvärvsintensitet har ökat och den är i hög grad beroende av möjligheter att få plats i förskola och fritidshem.
Som minimiprognos bör gälla att man antar att andelen barn med förvärvsarbetande moder kommer att öka lika snabbt som den kvinnliga förvärvsfrekvensen totalt. Förutsättningen för detta påstående är att de tillkommande kvinnorna på arbetsmarknaden har minst samma antal
barn vardera som de kvinnor som redan förvärvsarbetar. [ diagrammet betyder detta att linjen som visar andelen barn med förvärvsarbetande moder skall ha minst samma lutning som den linje som beskriver utvecklingen av den kvinnliga förvärvsintensiteten. För kvinnor i ålders- intervallet 16—54 år får man som resultat en prognos i underkant. Man kan nämligen förutsätta att andelen barn med mödrar i arbetskraften kommer att alltmer närma sig samma tal som den totala andelen kvinnor i förvärvslivet.
Om samtliga kvinnor förvärvsarbetade eller förvärvsfrekvensen var mycket hög, tex jämfört med den för gifta män, så skulle också andelen barn med förvärvsarbetande moder bli hög och närma sig talet 1. Kurvan (linjen) för andelen barn närmar sig kurvan (linjen) för den kvinn— liga förvärvsintensiteten utan att de någonsin råkas.
Därav följer. att utredningens förslag, att de båda linjerna åtminstone skall ha samma lutning, är en prognos i underkant. ! de praktiska fallen är andelen barn med förvärvsarbetande moder nästan undantagslöst mindre än den totala andelen kvinnor i förvärvslivet.
l kommunens planering finns aktuella prognoser för den totala kvinnliga förvärvsintensiteten, en uppgift, som bl a också är av stort värde för att man skall kunna utföra folkmängdsprognoser. ] förskolplane— ringen är det därför lätt att rita en prognoslinje över andelen barn med förvärvsarbetande moder som har minst samma stigning. Om kommunen förutsätter oförändrad kvinnlig förvärvsintensitet så blir andelen barn också oförändrad.
Eventuellt kan kommunen i prognosarbetet ha nytta av att bilda kvoten mellan andel barn med förvärvsarbetande moder och totala andelen förvärvsarbetande kvinnor för varje observationstillfaile.
Enligt utredningens tankegång kan man vänta att kvoten kommer att öka, vilket således innebär att andelen barn med förvärvsarbetande moder ökar snabbare än andelen förvärvsarbetande kvinnor.
Kvotens storlek vid olika observationstillfållen ( 1960, 1965 och 1970) kan avsättas på ett diagram, som ger en viss antydan om kommande utveckling.
Enligt utredningens förslag skall kvoten som minimiprognos vara konstant.
[ beräkningen används kommunens folkmängdsprognos, vilken vid nästa prognostillfälle (1973) kommer att ge uppdelning på ettårsklasser.
Statistikmaterialet är så redovisat i 1960 och 1965 års folk- och bostadsräkningar att man endast kan få fram andelsvärden för ålders- gmppen 0—15 år. Sista steget i prognosmetoden är därför att man gör en uppdelning på barn i olika åldrar, 1—2 år, 3—6,5 år osv. Denna uppdelning föreslås utförd med hjälp av den senaste aktuella fördelningen enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU). Uppgifterna i AKU som ger riksmedeltal innebär ingen prognos, eftersom de endast registrerar den nuvarande situationen. Förändringar mellan olika åldersgrupper av barn sker emellertid långsamt och de lokala variationerna bedöms också vara relativt ringa.
Metoden innebär således att man använder två huvudprognoser, som normalt ingår i kommunens ordinarie prognosverksamhet, nämligen:
[. Prognos för den kvinnliga förvärvsintensiteten, uppdelad på femårs- klasser, där man utnyttjar intervallet 16—54 år.
2. Prognos för den totala folkmängden i kommunen, uppdelad på ettårs-klasser. Vissa kommuner saknar ännu denna detaljerade folkmängdsprognos och man är då hänvisad till att beräkna genomsnittsvärden för varje årsklass. Beräkningsmodellen avser behovet av heltidsplatser för åldersgruppen mellan 1 och 6 år. Samma metod kan utnyttjas för att beräkna det teoretiska behovet av platser i fritidshemsavdelningar i åldersgruppen 7— 10 år. Beräkningen av behovet av heltidsplatser måste kompletteras med en uppskattning av antalet barn till ensamstående fäder och studerande. Som ett sista steg i beräkningen av behovet av heltidsplatser har kommunen möjligheter att reducera det teoretiska beräknade antalet med [Of—25 %. Resultatet blir det praktiska behovet. Beräkningarna måste också ta sikte på att få fram behovet av platser för barn med särskilda behov. Tidigare har visats hur man beräknar antalet platser, nämligen tio procent av de tre årsklasserna, 4—6 år, sedan man undantagit det antal barn, som redan har tillgång till platser vid heltidsavdelningar. Deltidsförskolans behov av platser blir därefter planeringstekniskt en restpost, sedan den aktuella årsklassen (6-åringar) minskats med det framräknade behovet av platser för barn med särskilda behov. Beräkningen ger det totala behovet av heltidsplatser tex i syskon- gruppsåldern och för att bestämma efterfrågan på erforderligt tillskott av platser gäller följande samband:
BSO = P+Nb+Nn ——SiF,där 380 = praktisk efterfrågan enligt prognosen för 1980. _ antalet befintliga, bestående platser.
erforderligt tillskott av platser i befintliga områden, Nb ut— trycker således främst eftersläpningen i utbyggnaden, och i flertalet kommuner kommer Nb småningom att minska.
N = erforderligt tillskott av platser i nya bostadsområden, utbyggda under prognosperioden. Behovet av barntillsyn är nästan undan- tagslöst mycket stort i nya områden, vilket hänger samman med den ofta speciella ålderssammansättningen på befolkningen. Enligt utredningen bör särskilda regler gälla för att tillgodose behovet enligt Nn. S = antalet platser, som väntas försvinna genom sanering. F = ändring av antalet familjedaghemsplatser.
Z'V O'" Il
Sambandet skall främst ge summa (Nb + Nn), erforderligt tillskott av nya platser. 880 uttrycker det praktiska behovet för 1980, med avdrag för de fall då föräldrarna ordnar tillsynen privat, tex genom anhörig, granne eller anställd hemhjälp. För att få fram summa (Nb + Nn) måste övriga termer, (P), (S) och (F), bestämmas, vilket bla sker genom redovisning av nuläget. Stegen i prognosmetoden sammanfattas också i exemplet på sammanvägning nedan.
Sammanfattning av utredningens förslag till metod
lngångsmaterialet är uppgifter om antalet barn 0—6 är, alltså 7 årsklasser, fördelade på ettårsklasser.
På grund av att barnen föds någorlunda jämnt fördelade under året men skolan startar vid endast ett tillfälle varierar den maximala vistelse- tiden med ett är beroende på när under året barnet är fött. Den genomsnittliga vistelsetiden för syskongruppsbarnen är 4,67 är.
Som planeringsnormer föreslår barnstugeutredningen att småbarns- gruppen beräknas omfatta 2 årsklasser och syskongruppen 4,5 årsklasser, sammanlagt alltså 6,5 årsklasser.
Steg ]: Totala antalet barn redovisas. För enkelhetens skull kan årsklasserna 0 och 1 redovisas som underlag för småbarnsgrupperna och årsklasserna 2, 3, 4, 5 och halva årsklass 6 som underlag för syskongruppema.
Steg 2:
Antalet barn med föräldrar som förvärvsarbetar minst 20 timmar per vecka framräknas. Med hjälp av de prognosmetoder som tidigare beskri- vits beräknas den relativa andelen barn med förvärvsarbetande föräldrar för prognosåren. Resultatet av prognosen är en procentsats som applice— ras pä det antal barn som räknats fram i steg 1 och därmed får man fram antalet barn som behöver heltidsplats.
Steg 3:
Antalet barn som har heltidsstuderande föräldrar beräknas. Antalet varierar starkt från kommun till kommun och som nämnts bör därför beräkningen ske i samråd med arbetsförmedlingen (arbetsmarknadsut- bildningar), olika utbildningsinstitutioner och elevkårer.
Steg 4: Antalet barn till ensamstående fäder beräknas. Denna grupp är erfaren- hetsmässigt mycket liten. ] den refererade provundersökningen i Hud- dinge beräknades antalet för 1970 uppgå till 03%, av samtliga barn. Ensamma fäder har en mycket hög förvärvsintensitet och det finns därför ingen anledning att göra avdrag för dem som eventuellt inte förvärvs- arbetar.
Steg 5:
] steg 2. 3 och 4 har det teoretiska behovet beräknats. Antalet skall därför sänkas något för att få fram den praktiska efterfrågan. Utred- ningen beräknar att det är 10—25 % som inte efterfrågar kommunal barntillsyn.
Steg 6: Barn med särskilda behov av förskolvistelse bör enligt exempel i avsnitt 20.2.3 schablonmässigt beräknas utgöra 10 % av det antal barn 4—6'år som återstår av den totala gruppen sedan de barn räknats bort som har behov av heltidsplatser p g a föräldrarnas förvärvsarbete.
Steg 7: Samtliga 6-åringar skall ha plats i minst deltidsgrupp. ! steg 8 beräknas det antal 6-åringar som inte redan har fått plats i steg 6 eller 7.
Förskolplanen skall enligt utredningens förslag fastställas av kommun- fullmäktige. Det innebär bl a att de politiska instanserna (social central- nämnd, byggnadsnämnd, kommunstyrelse och fullmäktige) bör granska varje steg i planeringen. Förskolplanen, som redovisar det praktiska behovet av förskolplatser, bör uppfattas som ett arbetsinstrument i kommunen. Den innebär ingen tidsmässig bindning av utbyggnadstakten utan ambitionsnivån i den årliga utbyggnadstakten skall vara föremål för politiska beslut i kommunen.
Prognosdelen i förskolplaneringen bör i samtliga kommuner utföras enligt centralt utfärdade riktlinjer. Syftet med detta är att åstadkomma en järnnhet i planeringen så att den centrala tillsynsmyndigheten kan bygga upp en riksplanering på grundval av de samlade kommunplanerna. En behovsberäkning som utförs på samma sätt i alla kommuner möjliggör också interkommunala jämförelser.
Barnstugeutredningen föreslår att socialstyrelsen skall följa och utveck- la förskolplaneringen. De kommunala förskolplanerna bör därför insän- das till socialstyrelsen. Som underlag för riksplanering och interkommu- nala jämförelser bör socialstyrelsen sammanställa kommunernas planer. För insamlandet av denna information kan den stegvisa redovisningen ovan tjäna som underlag.
20.7 Lokalisering av förskolor inom kommunen 20.7.1 Underlag för lokalisering Befintliga förskolplatser
För kommunen redovisas samtliga befintliga förskolplatser, fördelade på orter och institutioner. ! redovisningen bör även ingå platseri familjedag- hem rned angivande av ungefärligt läge i kommunen. Inventeringen bör förutom antalet platser vid olika institutioner även ge uppgift om byggnadernas alder, allmänna standard ifråga om teknisk utrustning, ytinnchall m m. Dessutom bör i förekommande fall göras en bedömning av möjligheten att bygga ut de olika anläggningarna.
Demografiska förutsättningar
Förskolan kräver ett visst folkmängdsunderlag för att drivas rationellt, och folkmängdsfördelningen inom kommunen styr därför lokaliseringen. Även ålderssammansättningen inom ett område och förvärvsintensiteten
speciellt bland kvinnor — har betydelse för efterfrågan. Prognosuppgif— ter om folkmängden för delar av en kommun är ofta ofullständig.
Kommunerna får information genom Demopak-systemet, som ger uppgift om folkmängdens storlek, fördelad på åldersklasser för avgränsa- de delar av en kommun, 5 k nyckelkodsområden.
Kommuner som ännu inte börjat använda Demopak med redovisning
på delområden, måste använda andra metoder för att få uppgift om antalet barn inom olika delar av kommunen. En möjlighet är att utnyttja barnbidragsregistret, som redovisar barnantalet i varje åldersklass på t ex församlingsnivå. Det måste påpekas att både Demopak och barnbidrags- registret endast beskriver nuläget och att ingendera metoden innebär någon prognos. En viss framtidsbedömning ligger dock i själva redovis- ningen genom att antalet 0-åringar ger en uppfattning om antalet S-åringar inom femårsperioden under förutsättning att utglesningen håller sig inom rimliga gränser.
Folkmängd sprognoser för delområden
Vid planeringen inom en kommun måste göras en vägning av efterfrågan i skilda delområden, så att den relativa tillgången på platser är ungefär lika stor i alla delar av kommunen.
Kommunerna är ofta mycket heterogena ifråga om folkmängdstäthet, åldersfördelning och även den kvinnliga förvärvsfrekvensen kan visa stora variationer inom en och samma kommun.
Tumreglerna ger uppgift om det antal invånare, som krävs som underlag för en viss institution. För att planeringen skall vara effektiv måste man därför ha en prognos för folkmängden, uppdelad på skilda områden i kommunen vid slutet av planeringsperioden. ] annat fall kommer planerna för utbyggnad att grundas på dagens situation, vilket kan ge allvarliga felslut.
Utredningen förutsätter att flertalet kommuner i framtiden kommer att utarbeta någon typ av folkmängdsprognoser för delområden med redovisning av väntade förändringar i skilda åldersklasser. Delområdes- prognoserna bedöms på längre sikt vara nödvändiga för förskolplane- ringen, och de bedöms ha så stort allmängiltigt värde att de bör ingå i kommunens totala verksamhetsplanering. Då kan resultatet användas som underlag inom alla sektorer. Utredningen, som fäster mycket stor vikt vid att få fram generella metoder för att utarbeta delområdesprognoser, har sökt få till stånd försöksverksamhet för att stimulera kommuner och andra berörda myndigheter att arbeta vidare med detta planerings- problem i ett vidgat sammanhang.
Områdesindelning för folkmängdsprognoser
Lokaliseringen av nya förskolor bör ske först sedan man gjort prognoser för barnantalet inom olika delområden i kommunen. Områdesindel- ningen måste således utföras, innan man vet var institutionerna skall placeras och vilka upptagningsområden de kommer att betjäna. En enkel metod är att låta församlingarna utgöra beräkningsområden.
En stor del av folkmängdsstatistiken är redovisad på församlingar och ofta har varje landsbygdsförsamling sin huvudort som en tänkbar plats för någon typ av förskola. Kommunerna kan skaffa Demopak på församlingsnivå och man har därmed underlag för att arbeta med de angivna beräkningsmetoderna. Nackdelen är att församlingarna i många fall ger en olämplig indelning för planeringen, särskilt inom större
tätorter. För att få bättre statistikunderlag har alltfler kommuner börjat köpa Demopak—materialet uppdelat på delområden (nyckelkodssystem). Nyckelkodsområdena kan anpassas efter den aktuella planeringssituatio- nen i kommunen.
Beroende på de skiftande förutsättningarna i olika kommuner blir tre alternativ aktuella:
1. Kommunen har Demopak på nyckelkodsområden. Underlaget ger möjlighet att göra folkmängdsprognoser för delområden och beräkningar- na kati göras flexibla så att man delar områden med stort barnantal, respektive slår samman flera områden om prognosen ger för litet barnantal för planerad institution. En del kommuner köper det sk kommunspecialprogrammet av FoB, som ger ytterligare grunddata till hjälp för att göra mera preciserade folkmängdsprognoser.
2. Kommunen har tillgång till Demopak på församlingsnivå. För att få fram godtagbara prognoser för delområden måste kommunen använda Demopak med församlingen som basområde. Prognoserna utförs på sätt som anges i punkt i men med den inskränkningen att områdena inte kan göras lika flexibla och anpassade efter den tänkta utbyggnaden.
3. Kommunen saknar Demopak. Den årliga statistiken ger totalfolk- mängden på församlingsnivå. För att ge underlag för förskolplaneringen maste uppgifterna kompletteras med en beräkning av barnantalet i aktuella åldersgrupper. vilket kan ske med hjälp av tex barnbidragsre- gistrct. Alltfler kommuner skaffar Demopak, åtminstone på församlingsnivå, och grupp 3 blir därmed allt mindre aktuell. (Se vidare bilaga 20:2 Metoder för att göra folkmängdsprognoser för delområden i en kom- mun.)
Översiktsplaner
Flertalet kommuner har upprättat kommunplaner (generalplaner), som innehaller förslag till markanvändning.
Förskolans inpassning i planmiljön måste ske i anslutning till översikts- planerna. som bl a anger vilka orter kommunen särskilt kommer att satsa på för utbyggnad av bostäder och arbetsplatser. Kommunplanerna utar— betas mcd betydande tidsperspektiv. ofta 2030 år, vilket är motiverat, eftersom markanvändningen laser samhällsutvecklingen för lång tid.
Bostadsbyggnadsprogram
De kommunala bostadsbyggnadsprogrammen anger var kommunerna avser att bygga bostäder under de närmaste fem åren.
Bostadsbyggandet styr i stor utsträckning förskolplaneringen och programmen ger därför viktig information för lokaliseringen av nya förskolor.
Bostadsbyggnadsprogrammet redovisar bla vilka större bostadsom- raden. som kommunen avser att påbörja under prognosperioden. Antalet lägenheter i varje nytt område ger kommunen möjlighet att bedöma om
underlaget är tillräckligt för en förskola. Första delen (a-delen) av bostadsbyggnadsprogrammet innehåller en folkmängdsprognos för hela kommunen, samt en bedömning av det framtida antalet hushåll, fördela- de på olika storlekar.
Annan verksamhet med nära anknytning till förskolan
Samordningen med annan samhällsservice är som tidigare framhållits viktig vid förskolans inpassning i planmiljön. Särskilt i glesbygd och mindre tätorter, där såväl förskolan som grundskolans lågstadium bildar små enheter. innebär en samordning dem emellan stora fördelar:
|] Förskola och skola kan inrymmas i samma lokaler och/eller ha gemensam utelekplats. Detta medför i en del fall att samtidigt som förskolan får lokaler kan skolan bibehållas genom det ökade underlag som förskolan bidrar med. Man får således bärkraftiga enheter, och glesbygden får en kontaktmiljö som är viktig för barnen. Genom tillägg av fritidsanordningar för ungdomar och vuxna kan även andra åldrar inbegripas i den vidgade kontaktmiljön. El Förskolans och skolans skjutsar kan samordnas, vilket förutsätter att en viss anpassning kan göras mellan förskolans tider och skolschemat. (Se vidare kapitel 18 Förskola i glesbygd och bilaga 18.1.)
Andra servicefunktioner. som har samband med förskolan är anlägg- ningar för fritids- och ungdomsverksamhet och olika anordningar inom den kommersiella servicen.
20.7.2 Val av organisationsform Allmänna förutsättningar för lokalisering
Lokaliseringen av förskolan påverkas av följande, delvis motstridiga, förutsättningar.
A. Önskemål om ringa avstånd mellan förskolan och de bostadsområ— den den betjänar.
B. Önskemål om ett visst folkmängdsunderlag (barnantal) för att kunna driva en väl fungerande förskola.
Speciellt i glesbygden och de mindre orterna, där det är svårast att skapa en lämplig organisation, kommer de två önskemålen att stå mot varandra, och uppgiften i planeringen är att åstadkomma en lämplig avvägning mellan avstånd och storlek.
Även med krav på ringa barnantal inom en institution kommer man att tvingas arbeta med vidsträckta upptagningsområden inom glesbygden, särskilt i Norrland men också inom glest befolkade områden i övriga delar av riket. (Se bilaga 18.1.)
A. Avstånd. Förskolan är en närservicefunktion, eftersom den betjä— nar de yngsta barnen, som har mycket begränsad rörlighet på egen hand. En rundfrågning, som utredningen låtit utföra, bekräftar att avståndet upplevs som en viktig faktor vid bedömningen av hur förskolan fungerar. Redan om institutionen ligger obetydligt mer än 500 meter från hemmet
Kravet på ringa avstånd bedöms vara lika viktigt för alla avdelningar inom förskolan. De yngsta barnen måste färdas med föräldrarna till förskolan medan 5—6-åringama, åtminstone i deltidsgrupperna, ofta är hänvisade att ta sig till förskolan på egen hand. Problemet med skjutsari glesbygden har behandlats i kapitel 18 Förskola i glesbygd med bilaga.
B. Varje förskolenhet kräver ett visst minimiantal barn som underlag för att fungera. Ett problem är att barnantalet kan sjunka mycket snabbt inom områden som kännetecknas av minskande folkmängd, vilket prak- tiskt taget är regel inom glesbygden. l koncentrerade utbyggnadsområden är problemet ofta det motsatta, de nya förskolorna förmår inte ta emot alla som efterfrågar platser. Det mycket skiftande antalet barn från år till år är främsta skälet till att man i planeringen bör förutsätta temporära lösningar för att bygga upp en organisation under begränsad tid, tex en tioårsperiod. Inom glesbygden beror skiftningarna på den totala folk- mängdsminskningen och den stora andelen äldre invånare. I de nya bostadsområdena är orsaken att finna i den speciella ålderssammansätt- ningen med stor övervikt för unga familjer.
Organisationsformer
] kapitel 7 Förskolans inre organisation redovisas ett antal organisations- former, som bedömts vara lämpliga med hänsyn till pedagogiska, sociala och ekonomiska krav på verksamheten. I planeringen av förskolan med dess krav på ringa avstånd måste även finnas olika typer av mindre institutioner, som kräver ringa underlag och som främst är aktuella i de mindre orterna.
Nedanstående sammanställning visar alternativa organisationsformer enligt utredningens förslag.
Organisationsformerna kan delas upp i tre huvudgrupper, nämligen:
]. Mindre förskolor och familjedaghem. 2. Separata deltidsgrupper. 3. integrerade förskolor (fullständiga institutioner).
1. De mindre förskolorna kännetecknas av att de ofta är av temporär karaktär och av att de som en följd av detta sällan kräver specialbyggda lokaler. Tvärtom bör man i planeringen sträva efter att utnyttja befintliga lokaler, som med ringa ändringar kan användas i förskolan. Med hänsyn till att användningstiden kan vara relativt kort bör nybyggnad av en institution för en mindre förskola inte ske annat än iundantagsfall, t ex om lämpliga lokaler inte kan ställas till förfogande i en mindre ort, som måste förses med platser på grund av avståndsfaktorn. Utredningen anger följande typer av mindre förskolor. 1 a. Familjedaghem, som betjänar ett till fyra barn (inklusive even- tuellt egna barn) på heltid eller deltid, är givetvis den minsta ”organisa- toriska” enheten. Utredningen har kommit fram till att flera skäl talar för att man bör minska antalet familjedaghem för att istället öka antalet platser vid institutioner. Familjedaghemmet har emellertid sin givna plats även i den framtida organisationen, främst i glesbygden och de mindre
?
orterna, där underlaget inte räcker för en institution, men också i ytterområdena av tätbygden, där avståndsfaktorn kan ha stor betydelse. Ett specialfall i planeringen utgör de nya bostadsområdena, som kräver ett stort antal platser under de första åren. I många fall räcker institu- tionsplatserna, permanenta och temporära, inte till på grund av den stora andelen förskolbarn bland de boende i nya områden. Familjedaghem är därvid en möjlighet att temporärt klara toppbelastningen.
lb. Mindre deltidsgrupp med utrymme för 5-—10 platser, som kan organiseras för någon form av samverkan med en lågstadieskola. Detta är en form som framför allt blir tillämplig i glesbygden. Förskolgruppen och lågstadiet bör kunna stödja varandra rent organisatoriskt så att det blir möjligt att driva verksamheten även med ett mycket begränsat underlag. (Se vidare kapitel 11 Förskola — lågstadium.) Inom vissa glesbygdsområ— den, där lågstadieskola saknas måste man ändå försöka ordna en deltids- grupp för förskolbarnen, om det angivna underlaget finns och om alternativet är långa tröttande resor för barnen. På orter där skolan inte kan bidra med lokaler, bör man utnyttja någon samlingslokal eller lämplig bostadslägenhet. ] vissa fall bör man även kunna bedriva förskol- verksamhet i en privatbostad, som har tillräckliga utrymmen.
För att tillgodose behovet av heltidsplatser kompletteras den mindre deltidsgruppen med familjedaghem.
1 c. Mindre heltidsgrupp (smågruppsförskola) för 5—10 platser är samma organisationsform som lb fast för heltidsplatser. Användnings- området är i stort sett detsamma, nämligen glesbygden. Dessutom kan den mindre deltidsgruppen användas i ytterområdena av tätbebyggelse. Liksom för deltidsgruppen gäller att man bör utnyttja befintliga lokaler för att hålla kapitalkostnaderna låga.
2. Separata deltidsgrupper. Organisationsformen motsvarar nuvarande lekskolan, och det totala antalet platser varierar mellan 15 och 40 (en för- och en eftermiddagsgrupp om vardera 20 barn). Utredningen förut- sätter att man i framtiden mer kommer att arbeta med integrerade grupper, dvs heltidsplatser och deltidsplatser i samma avdelning. Under ett långt övergångsskede måste man emellertid utnyttja hela kapaciteten för heltidsplatser utom när det gäller de integrerade deltidsplatser som fordras för barn med särskilda behov. Följden blir att man i de flesta orter kommer att behöva ett antal separata deltidsgrupper som komple- ment till heltidsförskolan. Efterfrågan på deltidsplatser kommer dock att minska relativt sett i takt med alltfler barn får platser vid heltidsförsko- lan, och då verksamheten är utbyggd kommer deltidsgrupperna att finnas kvar främst i de nya bostadsområdena under skedet med toppbelastning på förskolorna.
3. Integrerade förskolor (fullständiga institutioner). slutmålet i plane- ringen enligt utredningens förslag är den integrerade förskolan med platser för både heltid och deltid i en avdelning. Den integrerade förskolan bygger på syskongruppen och institutionen kompletteras med småbarns- grupp för de yngsta och fritidshemsavdelning för barn i lågstadieåldrarna. Underlaget är oftast tillräckligt stabilt för att motivera nybyggnad och specialinredning av lokaler. Integrerade förskolor kommer att finnas av olika storlekar, beroende på antalet syskongrupper vid varje institution.
3 a. Förskola med en syskongrupp, vilken ger 13—20 heltidsplatser och upp till 7 deltidsplatser vid integrering. Typen är den minsta av de fyllständiga förskolorna och dess naturliga användningsområde är de mindre tätorterna.
3b. Förskola med två syskongrupper är uppbyggd enligt samma princip som föregående typ, och antalet platser är dubbelt så många (26—40) för heltid och upp till 14 integrerade deltidsplatser.
Enligt utredningens förslag kommer denna modell med två syskon- grupper att bli huvudförslag för tätbebyggda områden, där folkmängds- underlaget är tillräckligt.
Det pedagogiska programmet är till stor del inriktat på förskolan med två samverkande syskongrupper, som kan utnyttja en stor del av lokalerna gemensamt.
Förskolan med två syskongrupper kan organisatoriskt kompletteras med en småbarnsgrupp, avdelning för fritidshem eller separat deltids- grupp alltefter behovet. Den tillkommande avdelningen bör utformas så att den genom åren kan användas för olika funktioner, i takt med att storleken på årsklasserna ändras. ] samtliga fall bör man dock endast ge plats för ytterligare en avdelning utöver syskongruppema för att institu- tionen totalt inte skall bli alltför stor. Totalt ca 50—70 platser har bedömts vara en optimal storlek, som ger möjlighet att genomföra det diskuterade pedagogiska programmet inom en rimlig ekonomisk rani utan att koncentrationen av barn blir olämpligt stor.
3 c. Förskola med mer än två syskongrupper. lnom stora bostadsom- råden med hög boendetäthet blir antalet förskolbarn så stort att institu— tioner av föregående typ kommer att ligga så nära varandra att de i praktiken fungerar som en enhet.
En möjlighet är att öka storleken på förskolan till fyra syskongrupper. alltså maximalt 80 platser för heltid (53/27 heltid/deltid). institutioner av denna storlek bör betraktas som undantag.
Erforderligt folkmängdsunderlag för olika typer av förskolor
De visade organisationsformerna erbjuder varierande antal platser, och följdriktigt krävs olika folkmängdsunderlag för de olika typerna.
Generella beräkningar för erforderligt underlag är svåra att utföra. Exemplen nedan är främst avsedda som vägledning för kommuner som ännu har ett bristfälligt statistikmaterial för förskolplaneringen.
Formlerna bygger på sambandet mellan folkmängdsunderlag och antal platser, och de kan därför användas för att få fram en lämplig stommei kommunens förskolplan. Eftersom variablerna är kända för skilda områ— den i en kommun kan man överslagsmässigt beräkna antingen om folkmängden är tillräckligt stor för en tänkt institution eller om det givna underlaget är tillräckligt för någon form av förskola.
Formlerna kan givetvis användas både vid nulägeberäkningar och för beräkningar efter prognosvärden enligt förskolplanen.
Heltidsplatser och deltidsplatser räknas var för sig och dessutom anges det antal (integrerade) deltidsplatser, som efterfrågas av barn med särskilda behov. Exemplen avser behovet hos barn i åldrarna 2 1/2»—7 år.
Beräkningarna utförs på samma sätt för de yngsta barnen och för fritidshemsavdelningarna.
Heltidsplatser. Efterfrågan på heltidsplatser, som bl a beror på andelen barn med förvärvsarbetande mödrar, är första steget i beräkningarna eftersom antalet heltidsplatser indirekt bestämmer efterfrågan från övriga grupper.
Deltidsplatser. integrerade deltidsplatser efterfrågas enligt förutsätt- ningarna av tio procent av de barn i åldern 4=6 år (tre årsklasser), som inte har tillgång till heltidsplatser.
Återstoden av barnen i en eller två årsklasser skall enligt förutsätt- ningarna ha deltidsplatser, och beräkningstekniskt blir de en restpost.
[ formlerna och exemplen gäller:
A = folkmängd inom det tänkta upptagningsområdet. = födelsetal för delområdet eller kommunen som helhet (andelen barn i en viss åldersklass av den totala folkmängden)
[ de fall beräkningarna enligt formlerna bygger på prognosvärden, blir A-f ett uttryck för antalet barn i den aktuella åldersgruppen i delområdet enligt prognosen.
k = andelen barn, som efterfrågar heltidsplatser i kommunen som helhet. Värdet på kl' som hämtas från kommunens förskolplan, betecknar den praktiska efterfrågan och utgör således en samman- fattning av den teoretiska behovsberäkningen och kommunens bedömning av lämpligt avdrag för privata tillsynsformer. k2 = korrektionsfaktor för olika kvinnlig förvärvsintensitet i skilda delar av kommunen. k2 år ett uttryck för lokala variationer i efterfrågan. P = antalet platser vid institution för heltid eller deltid. (Ph eller Pd)
[. Behov av deltidsplatser vid småförskola (mindre deltidsgrupp). Samtli- ga heltidsplatser finns i familjedaghem, vilket innebär att samtliga barn efterfrågar deltidsplatser. Följande samband gäller
(|)
A f P'd 1,0 99. lÖÖO =Pdeller A= f
i vissa fall krävs att deltidsförskolan skall omfatta två årsklasser, vilket innebär att det erforderliga folkmängdsunderlaget blir hälften så stort.
ll. Behov av heltidsplatser. 4,5 årsklasser efterfrågar platser i syskon- gruppsåldern.
A_Lét.__ _13
III. Behov av platser för barn med särskilda behov.
3—0,l-_A-f1—k.k =P 1000( 1 2) d
lV. Behov av deltidsplatser. Restpost enligt beräkningarna. Sambandet blir A__'_f_ 1 — k .k =P
0,9. 1000( 1 2) d
Hänsyn tas till de barn, som har heltidsplatser och de barn som med hänsyn till särskilda behov skall ha integrerade deltidsplatser. Med två årsklasser erhålls 2 - 0,9 - A lott) (l — kl .k2) = Pd
Exempel
1. Mindre deltidsgrupp ( i b). Två årsklasser efterfrågar platser vid småförskolan, som samordnas med lågstadieskola. I glesbygd och mindre orter är andelen barn ofta mycket låg, och födelsetalen (f) ligger ofta mellan 1 och 5 promille och överstiger sällan 8 promille. Antag, att kommunen önskar inrätta en småförskola med minst 5 platser för två årsklasser. Andelen barn förutsätts vara = 5 promille. Pd = 5, f = 5 promille, vilket enligt (I) ger A = 500 invånare. Med endast en årsklass blir A = 1000 invånare. I exemplet görs inget avdrag för barn med tillgång till heltidsplatser, då heltidsvistelse erbjuds i familjedaghem, och barn i familjedaghem anses efterfråga deltidsplatser i samma utsträck- ning som barn med någon förälder hemma.
2. Mindre heltidsgrupp (1 c). Antalet platser kan normalt variera från 5 till 10 (smågruppsförskola). Antag, att kommunen önskar inrätta en institution med minst 8 platser. Räcker folkmängden till i den lilla orten med dess omland? 4,5 årsklasser efterfrågar heltidsplatser i syskongrupps- åldern. Med Ph = 8 platser, f= 10 promille, kl = 0,2 och k2 = 0,8 erhålls folkmängden A = 1100 invånare enligt (II). Värdet på k2 visar att den kvinnliga förvärvsintensiteten är lägre än i kommunen som helhet. För barn med särskilda behov måste reserveras ca 3 platser enligt (III), och restgruppen deltidsbarn blir ca 17 barn i två årsklasser enligt (IV).
3. Separat deltidsgrupp. Beräkning av erforderligt underlag sker på samma sätt som för den mindre deltidsgruppen. Alla 6-åringar, som inte har heltidsplatser eller tillhör gruppen barn med särskilda behov, skall rymmas i deltidsgruppen. Antag, att en kommun måste ordna separata deltidsgrupper för samtliga barn, som inte har heltidsplatser. Kommunen saknar således resurser för att omgående införa integrerade deltidsplatser. Hur många deltidsförskolor fordras, om man utgår från att varje deltids- förskola rymmer 40 barn (2 x 20), i för— och eftermiddagsgrupper? Antag dessutom, att kommunen enligt folkmängdsprognos kommer att ha 20 000 invånare med 300 barn i varje årsldass under prognosåret. kl = 0,25 enligt förskolplanen och k2 = 1, eftersom beräkningen avser hela kommunen. Enligt (IV) erhålls 0,9 - 300 - (1—O,25) = Pd, vilket ger Pd = 200 platser. Kommunen bör således förbereda fem deltidsförskolor.
4. Förskola med en syskongrupp. (3 a). Med samordning mellan heltid och deltid ger en syskongrupp plats för 15 (13) heltidsplatser och 5 (7) deltidsplatser. Följande förutsättningar antas gälla f = 10 promille, k] = 0,3 och kg = 0,8. 15 heltidsplatser kräver ett folkmängdsunderlag (A) = 1400 ihvånare. Barn med särskilda behov kräver ca 3 platser och
restposten barn i deltidsgrupp blir 940 i varje årsklass. För att få tillräckligt underlag kan det i detta fall vara lämpligt att erbjuda deltidsplatser för två årsklasser (5- och 6-åringar).
5. Förskola med två syskongrupper (3 b). Institutionen ger plats för 30 heltidsbarn vid total integrering. Med f= 11 promille, kl = 0,25 och k2 = 1,0 erhålls A = 2400 invånare. Barn med särskilda behov kräver 6 platser, alltså ca 2 i varje årsklass. Antalet 6-åringar i deltidsgrupp blir 18 stycken. Undet ett övergångsskede utnyttjas hela kapaciteten för att klara behovet av heltidsplatser (40) vilket blir aktuellt i åtskilliga nya bostadsområden. Andelen barn är mycket hög, f = 20 promille och faktorn k2 = 1,2, vilket anger att förvärvsintensiteten bland kvinnorna är större än i kommunen i genomsnitt. kl = 0,2. Med dessa värden blir A = 1850 invånare. Beräkningen avser den maximala belastningen inom bostadsområdet, och för att klara efterfrågan måste man utnyttja temporära lokaler. Under normalskedet är en förskola med två syskon- grupper lagom för ett område med 2000—3000. Variationen beror på om man utnyttjar integrering eller ej. Förskolan med två syskongrupper betjänar så stort område att man i allmänhet har underlag för en spådbarnsavdelning.
6. Förskola med fyra syskongrupper. En förskola med fyra syskon- grupper, tillsammans 80 platser, och dessutom spädbarnsavdelning med 12 platser, blir ofta en alltför stor enhet för att erbjuda en tilltalande miljö. I större bostadsområden med högt markutnyttjande bör dock typen kunna användas undantagsvis. I ett område antas följande förut- sättningar gälla: f = 13 promille, k1 = 0,25 och k2 = 1,0. Hur stort område kan en förskola med fyra syskongrupper betjäna? Enligt (Il) blir A lika med 5500 invånare.
Sammanfattning
Som framgår av räkneexemplen varierar det erforderliga folkmängdsun- derlaget avsevärt med olika institutioner och med olika värden på parametrarna.
Lokala beräkningar måste utföras som underlag för planeringen och hänsyn måste tas till åldersfördelning, förvärvsintensitet m rn.
Som grova tumregler gäller att
1 b. Mindre deltidsgrupp kräver 500—1000 invånare som underlag. c. Mindre heltidsgrupp kräver 1000—1500 invånare som underlag. 2. Separat deltidsgrupp kräver 1500 invånare som underlag. 3 a. Förskola med en syskongrupp kräver 1500—2000 invånare som underlag. b. Förskola med två syskongrupper (och en småbarnsgrupp) kräver 25 00—4000 invånare som underlag. c. Förskola med fyra syskongrupper kräver 4000—6000 invånare som underlag.
De lägre värdena gäller vid samordning heltid och deltid. I tablå 20.1 sammmfattas överskådligt de olika stegen i planeringen för områden av olika typer, där typ 1 är den extrema glesbygden (fjärrbygd),
typ 2, 3 och till viss del 4 utgör glesbygd med mindre orter och 4—6 tätbygd med omland.
20.7.3 Principer för planeringen i olika typer av områden
Planeringens uppgift är att ge förslag till lämplig lokalisering av förskolor så att varje barn, oavsett var hemmet ligger inom kommunen, har tillgång till efterfrågad plats inom rimligt avstånd. Avståndsfaktorn, som tidigare l definierats, får olika uttryck i glesbygd och i tätort. Genom försöksverk— l samheten med förskola i glesbygd bör man kunna få underlag för 3 lämpliga avståndskriterier för glesbygdsområden. Utredningen har i olika 11
i
planeringsexempel utgått från att 20 minuters restid från dörr till dörr är acceptabel.
I tätortsområden ställs krav på gång- eller cykelavstånd mellan hem . och förskola, och avståndet bör inte överstiga ca 500 meter. I bostadsom- ; råden med lägre exploatering måste institutionerna ofta placeras på större inbördes avstånd än 1000 meter så att underlaget blir tillräckligt. j
I avsnittet om organisationsformer och beräkning av erforderligt . folkmängdsunderlag redovisas ”mindre förskolgrupper för heltid och deltid”, som kännetecknas av att de kräver relativt ringa folkmängdsun- derlag. Inriktningen på dessa typer, som knappast kan ges samma 5 pedagogiska innehåll som de större institutionerna, visar avståndsfaktorns * betydelse och vikten av att man till rimliga kostnader kan ordna förskolor i glesbygden och de mindre orterna.
Befintliga områden
I befintliga områden finns ofta ett stort behov av förskolor på grund av eftersläpningen i utbyggnad. Eftersom planeringsproblemen är olika behandlas glesbygd och mindre orter för sig och befintliga tätorter för i sig. Som framgår av exemplet i bilaga 20.3 underlättas planeringen väsentligt om man har tillgång till folkmängdsprognoser för delområden. Behovet inom olika delområden (församlingar eller nyckelkodsområden) antas därvid vara proportionellt mot andelen barn enligt prognosen i
respektive delområde.
Glesbygd och mindre orter
Utbyggnaden av förskolor möter störst problem i glesbygden och de mindre orterna på grund av det ringa folkmängdsunderlaget. Förskolan är i det avseendet helt jämförbar med andra servicefunktioner i samhället. Tidigare har betonats att förskolan är en nårservicefunktion, vilket bla kommer till uttryck i diskussionen om avståndet. Grundregeln är att man i den kommunala planeringen börjar med de glesast befolkade områdena i kommunen och successivt går mot tätorterna och centralortsområdet. I jämförelse med gängse planeringsmetoder inom åtskilliga ämnesområden, är detta ett omvänt sätt att arbeta. Detta är viktigt med tanke på att man inte bör behandla glesbygdsområdena som en restpost.
Med hjälp av folkmängdsprognoser för delområden eller endast uppgif-
1 Typ 1 2 | 3 4 I 5 l 6 Defmi- Extrem 2 tion glesbygd Glesbygd med mindre orter [ Tätbygd med omland Huvudsakligen i norra Sverige [ [ "Stortätort" Upptagnings- SZO (30) min l SZO min Gång— och cykelavst, inom tätort 3 område restid med skjuts r = 0_5=1.0 km omland enl. 2 och 3 r = 10 km N 300 km2 Folkmängd (500 N 5007—71 000 1 000=2 OOO >2 000 >4 000 >6 000 4 inom avgränsat område "stadsdel" Därav i ringa andel (200 200—11 000 >I 000 Flertalet 5 tätbygd Födelse- l=5 5—-10 10715 10—15—(20) 6 till 71%, uppskattn. Antal barn/ (5 >5= 8 8= 14 >I 5 7 älderskl. Grund- = B2 (B3) Bl (BZ) A 8 skolan 35/2 17/1 70/3 150/6 elever/klasser Kv. syssel— Lägre än genomsnittet 80 % av 100 ”a av Högre än genomsn. 9 sättnings- kommunprognos kommunprognos 120 % av kommunpr. grad 10 Behov Ringa (2 —3/ak 2—3/åk » 3/ak 8— lO/äk heltidspl. (10 (15 Z15 ”40 —50 Hel- Familjedaghem rlifsiitbtiön ______________ 1 1 tid Smågruppsför- | skola ll— _________________ Del- Mobil Integration Samordning med LS 12 tid med LS Skolskjutsar utnyttjas _____________ Hel-' Fast institution saknas Behov av heltids-| Fullständig 13 : tid Smågruppsförskola torsk.ut-| institution & reds | 5 % Del- Deltidsgrupp Deltidsgrupp ordnas ! 14 %D 5 tid ordn. om möjl. l Bef. lokaler INybyggnad och bef. lokaler Prognos Beräkning av ant. barn/åk (0—5) enligt demopak 15 eller barnbidragsregistret __J 16 Prognos för delområden av kommun Hel- Antalet platser avstäms mot totalprognos för kommunen 17 tid Del- Ant. pl. skall motsvara 2 åldersklasser Ant. pl. skall motsvara 1 åldersklass 18 tid minskat med antal (5—6)—åringar i plus del av en åldersklass minskat heltidsinst. med antal 6—åringar i heltidsfsk. _ I Analys av behov Analys av behov Analys av be- | 19 Slutsats av deltidsför— av smågrupps- hov av heltids: "% skola förskola förskola |
ter om invånarantal på församlingsnivå söker man avgränsa glesbygdsom- råden, som inklusive mindre orter ger tillräckligt underlag för i första hand mindre deltidsgrupper. Det förutsätts att behovet av heltidsplatser tillgodoses genom familjedaghem. De mindre förskolgrupperna organise- ras i allmänhet temporärt, något som minskar kravet på att underlaget skall finnas kvar under lång avskrivningstid. Minimikravet bör vara att man kan anta att efterfrågan är tillräcklig åtminstone under en tioårs- period.
Sambandet med grundskolans lågstadium är som tidigare nämnts ofta viktig för de mindre enheterna, som således bör lokaliseras till skolorter. Utredningen föreslår i kapitel 18 Förskola i glesbygd att på orter där man ordnar en tidsmässigt reducerad förskola (mindre än tre dagar i veckan eller mindre än 15 veckotimmar) skall förskolan bli tvåårig redan år 1975, innebärande att allmän förskola skall omfatta såväl 5- som 6-åringar. Genom att förskolans underlag på detta sätt kommer att bli två årsklasser ökas underlaget och möjligheterna att få ”bärkraftiga” förskol- enheter.
Planeringen inom glesbygden och de mindre orterna sker i följande steg:
1. Prognos för barnantalet inom ett tänkt upptagningsområde under de närmaste tio åren. Områdets storlek begränsas av det avståndskrite- rium som väljs. I de extrema glesbygdsområdena, som finns särskilt i Norrland, får man ofta acceptera längre restider än 20 minuter från dörr till dörr. De relativt långa avstånden utgör ett motiv för att koncentrera förskolan till ca tre dagar per vecka. (Se vidare kapitel 18 Förskola i glesbygd.)
2. Samordning med grundskolans lågstadium för lokalutnyttjande och skjutsorganisation.
3. Kommunplanens anvisningar. Bostadsbyggnadsprogrammet.
4. Avståndet till närmaste tänkbara lokaliseringsort för förskolan.
5. Näringslivets uppbyggnad och de viktigaste arbetsplatsernas läge.
I bilaga 18.1 redovisas en delrapport av det underlag för förskolplane- ringen i glesbygdsområden som f n utarbetas inom socialstyrelsen.
Tätortsområden
Prognos för barnantalet inom ett avgränsat område utförs på samma sätt som inom glesbygden men med den skillnaden att bostadsbyggnadspro- grammet ger vägledning genom att redovisa aktuella planer för bostads- byggandet. Om prognosen visar att underlaget är tillräckligt för en förskola inom ett område blir uppgiften att placera institutionen på en lämplig tomt. I befintlig bebyggelse är det svårt att finna lämpliga lägen, och i många fall måste önskemålet om ringa avstånd mellan hem och förskola komma i andra hand. Följande förutsättningar och önskemål föreslås gälla vid valet av tomt för heltidsförskolan. Deltidsgrupper ställer i stort sett samma krav utom vad gäller tomtyta per plats. De angivna kraven och önskemålen gäller både befintliga och nya bostadsområden, men det som i det nya området kan formuleras som krav bör i befintliga
1. Tillräcklig tomtstorlek. Den effektiva lekytan utomhus bör vara minst 20 kvm per plats, byggnadsyta och transportytor oräknade. Total markyta skall vara 50 kvm/plats exklusive parkering.
2. Trafiksäkra tillfartsvägar. Grundkravet är att barnen kan ta sig till förskolan utan att passera bilväg i samma plan, ett krav som tyvärr sällan uppnås i befintlig bebyggelse.
3. Risken för starka immissioner, tex trafikbuller, luftföroreningar skall beaktas.
4. Närhet till lågstadium. [glesbygdsplaneringen angavs samordningen med lågstadiet som en viktig förutsättning för att etablera en förskol- grupp. 1 ett tätbefolkat tätortsområde med stora skolenheter riskerar man att skapa alltför stora barngrupper genom att lokalisera förskola och grundskola till samma tomt. Fortfarande gäller dock den förutsättningen att samarbete med en mindre lågstadieenhet är till fördel för båda institutionerna.
5. Goda kontakter med kollektiva transportmedel. Många föräldrar, som måste följa sina barn till förskolan är beroende av kollektiva transportmedel.
6. Närhet till större park— och lekområde. Förskolan är beroende av stora ytor och 20 kvm för varje barn i utemiljön är ett absolut minimum även i trånga innerstadsområden. Önskemålet är att man kan samordna förskolans uteplatser med områden för allmän parklek.
7. Resväg. Om förskolan inte kan placeras i bostadsområdet bör den ligga på resvägen mellan de bostäder den betjänar och de vanligaste arbetsplatserna.
8. Närhet till stadsdelscentrum. Förskolan är en del av den totala sarnhällsservicen och åtminstone i mindre orter är det en fördel att kunna placera förskolan centralt så att den samverkar med övrig service.
Nya bostadsområden _ förslag till särskild förskolplan
Följande skäl talar för att man vid förskolplaneringen behandlar nya bostadsområden speciellt.
1. Åldersfördelningen i nya områden gör att efterfrågan på förskol- platser är mycket stor under ett relativt långvarigt övergångsskede.
2. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor är regelmässigt störst i nya områden, vilket också hänger samman med åldersfördelningen.
3. Brist på service upplevs ofta som mest besvärande i ett nytt bostadsområde.
Utredningen föreslår att kommunerna åläggs att bygga ut förskolverk- samheten till full behovstäckning i nya områden och i takt med att efterfrågan växer.
Med nytt bostadsområde avses i detta sammanhang ett område som planeras för minst 200 lägenheter. (Gäller även saneringsområde.) Ut- byggnadstakten är däremot inte avgörande för definitionen.
Utredningen föreslår att kommunen i bostadsbyggnadsprogrammet gör en särskild notering för de bostadsområden, som kommer att rymma
minst 200 lägenheter. Kommunen åläggs att utarbeta en särskild plan för förskolorganisationen i nya bostadsområden. Beroende på antal lägenhe- ter, närhet till andra områden osv kommer dessa planer att ge högst varierande resultat. 200 lägenheter innebär således inte att man automa- tiskt ordnar någon typ av förskola. Prognosen för antalet barn i varje årsklass de närmaste tio åren bestämmer utbyggnaden.
Prognoser för antalet barn i nya bostadsområden (minst 200 lägenhe- ter) kommer att visa att såväl total folkmängd som barnantal varierar avsevärt med områdets ålder. Högsta antalet barn och därmed störst belastning på förskolan uppträder normalt efter 5—10 år, och andelen barn i förskolåldern kan under denna period uppgå till 20—25 promille av hela antalet boende. För att klara toppbelastningen föreslås att kommu- nen anordnar temporära lokaler, medan permanenta institutioner endast byggs för att tillgodose det långsiktiga behovet. För ”normal””skedet i beräkningarna bör ett långsiktigt behov grundas på att barnantalet utgör 12—15 promille per årsklass av totalfolkmängden. Under toppbelast- ningen kan hela kapaciteten vid de permanenta institutionerna användas för heltidsplatser, eftersom deltidsplatser enklare disponeras i temporära lokaler. Samordningen mellan hel- och deltid kan i dessa fall anstå tills efterfrågan minskat i samband med utglesningen.
Den särskilda förskolplanen bygger på följande förutsättningar.
I. Kommunens översiktsplan, som redovisar det nya området i dess plansammanhang.
2. Det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet, som redovisar områ- det minst fem år före byggstart.
3. Den kommunala förskolplanen. Arbetsgången för att få fram den särskilda planen blir följande: A. Den fysiska planen (kommunens översiktplan) ger avgränsningen av området och dess anslutning till trafiknätet och den kollektiva trafiken och samspelet med övriga områden inom tätbebyggelsen. I planen anges ofta beräknat antal lägenheter, och som en följd därav antal invånare vid fullständig utbyggnad. B. Det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet bygger till stor del på den fysiska planeringen. Bostadsbyggnadsprogrammet ger för varje område uppgift om
a. antal lägenheter
b. fördelning på hustyper c. fördelning på olika lägenhetsstorlekar d. tidsangivna utbyggnadsetapper
Uppgifterna under A och B ger underlag för en folkmängdsprognos för det aktuella delområdet i kommunen.
F olkmängdsprognosen för det nya bostadsområdet kan antingen utfö- ras manuellt eller som en del av kommunenes ADB-program för del- prognoser. (Se bilaga 2022 Folkmängdsprognoser för delområden.)
För kommuner som varken har resurser att utföra en manuell folk- mängdsprognos för bostadsområdet eller har möjlighet att utnyttja ADB- program för prognoser för delområden står möjligheten öppen att göra en schematisk prognos som bygger på bostadsbyggnadsprogrammet. Pro-
gnosen förutsätter att man vet antalet lägenheter samt det genomsnittliga antalet medlemmar (boende) i varje hushåll. Korrigering bör därvid göras för olika lägenhetstyper, småhus och flerfamiljshus. Genom att multipli- cera antalet lägenheter med genomsnittligt antal hushållsmedlemmar erhålls en folkmängdsprognos för området.
Folkmängdsprognosen för det nya bostadsområdet ger bl a uppgift om antalet barn i åldersklasserna 0—6 år under en period av tio (femton) år. Antalet barn under det maximala skedet kan vara 1,5 till 3 gånger så stort som under ”normal”skedet. Variationerna beror på hur snabbt ett område byggs ut, och de högsta värdena (omkring 3) återfinns i snabbväxande bostadsområden kring de större städerna. ] de kommuner, som inte utarbetar detaljerade folkmängdsprognoser för delområden kan följande tumregel tillämpas för att få fram den varierande andelen barn i de lägsta åldrarna.
Antalet barn under ”normal”skedet beräknas på grundval av antagan- det, att varje åldersklass omfattar 12—15 promille av totala antalet invånare. I de fortsatta beräkningarna förutsätts därefter att det maxima- la antalet barn är dubbelt så stort som under normalskedet. Faktorn 2 bedöms vara tillräckligt stor i aktuella fall, eftersom beräkningen undan- tagslöst kommer att gälla mindre och medelstora kommuner med begränsad utbyggnadstakt. De största kommunerna väntas regelmässigt utföra detaljerade delområdesprognoser.
Den kommunala förskolplanen: Andelen barn med förvärvsarbetande moder hämtas från den kommunala förskolplanen, som har tillräckligt tidsperspektiv som underlag för detaljplanering.
Slutresultatet av denna del av den särskilda förskolplanen blir det beräknade antalet erforderliga heltidsplatser under en tio-årsperiod. För att kunna ligga till grund för den fysiska planeringen måste platsbehovet delas upp i följande grupper:
a. behov av permanenta förskolor b. behov av temporära förskolor under det maximala skedet Permanenta förskolor skall ordnas för behovet under normalskedet, som således ligger till grund för beräkning av erforderlig markyta för nya institutioner. Områdets storlek styr direkt valet av institution, varvid man i planeringen beräknar erforderligt underlag enligt tidigare visade meto- der. De tänkbara lösningarna blir:
1. Ingen permanent förskola anordnas inom området. Befintlig försko- la inom godtagbart avstånd betjänar även det nya området.
2. Separat deltidsförskola anordnas, eventuellt i samordning med lågstadieskola. Behovet av heltidsplatser kan tillgodoses genom familje- daghem speciellt för de yngsta barnen.
3. Komplett förskola med en eller flera syskongrupper anordnas. Om underlaget är begränsat samordnas deltid och heltid från början och utbudet av heltidsplatser blir 13—14. Som komplement krävs ofta en separat deltidsgrupp eller en särskild deltidsavdelning inom förskolan. Behovet under det maximala skedet kan tillgodoses genom följande åtgärder: ]. Temporära förskolor, som utnyttjas både för heltid och deltid, och som tex kan vara lägenheter i flerfamiljshus eller småhus eller andra
förhyrda lokaler. Även lösningar med flyttbara byggnader av baracktyp kan visa sig fördelaktiga särskilt om de successivt utnyttjas i nya områden i takt med utbyggnaden. Kommunen har dessutom möjlighet att uppföra flexibla byggnader. som ges olika användning alltefter behov. Under ett skede tjänstgör en lokal som förskola för att småningom bli t ex kvartersgård eller ungdomsgård, när antalet förskolbarn minskat.
De temporära lokalerna kommer i många fall att fungera under relativt lång tid, c:a 10 år, vilket motiverar att man satsar på att göra både den yttre och den inre miljön tilltalande.
2. Samverkan med förskolor inom närliggande bostadsområden. Ett grannområde kan ha viss överkapacitet och det torde många gånger bli ekonomiskt fördelaktigt att ordna skjutsar inom ett tätortsområde.
3. Andra tillsynsformer. Det akuta behovet av ett stort antal platser kan kräva att kommunen ordnar ett antal tillfälliga familjedaghem. Enligt utredningens förslag bör dock andelen familjedaghem begränsas till 10 % av det totala antalet erforderliga platser under det skede då efterfrågan är som störst.
20.7.4 Markreservation
Tillgång till erforderlig markareal för utbyggnad av förskolor måste tillgodoses redan på planstadiet.
Vid reservation av mark skiljer man på följande typer av förskolor.
1. Permanent förskola för heltid och integrerad deltid. Minimibehovet är 50 m2 tomtyta per plats och man bör sträva efter 80=100 m2 per plats bl a för att ge utrymme för barnens ofta utrymmeskrävande lekari det fria. Parkeringsutrymme för de anställda ingår inte i tomtytan.
2. Temporärförskola i flyttbara eller flexibla byggnader för heltid och integrerad deltid kräver samma tomtyta per plats som den permanenta enligt punkt 1. Kraven på yta för utelek är densamma för övriga förskoltyper som för de ovan nämnda. Minimibehovet 50 m2 tomtyta per plats bedöms motsvara en utelek- plats om minst 20 m2 per plats, medan den diskuterade fördubblingen av tomtyta per plats bedöms motsvara en utelekplats om minst 40 kvm.
3. Separat deltidsgrupp skall disponera minst 20 m2 utomhuslekyta per plats och om möjligt minst 40 m2 per plats, varvid gäller att två barn utnyttjar en plats (för- och eftermiddagsgrupp). Själva lokalytan tillkom- mer i dessa beräkningar, om deltidsförskolan använder egna lokaler på en särskild tomt.
4. Temporär förskola i förhyrda lokaler, tex i lägenheter i småhus eller flerfamiljshus, skall disponera samma lekyta per plats, 20 kvm med 40 kvm som önskvärt tal, som den separata deltidsgruppen. Kravet vid den temporära förskolan är dessutom att den disponibla ytan ligger i direkt anslutning till förskolan och att någon del kan avgränsas, inhägnas, för förskolbarnens behov. Vid 1. och 2. gäller att tillräcklig markyta skall reserveras i planerna. Vid 3. och 4. är det tillräckligt att markytan disponeras och samord- ning bör ske med övriga ”ordinarie” lekytor inom området. som ju i
& i
princip används av samma barn. Även markbehovet för familjedaghem bör beaktas i planeringen. I bilaga 20:3 redovisas som exempel särskild plan för Vallås bostads- område i Halmstad.
20.8 Utredningens förslag till styrmedel
För att utbyggnaden av förskolan skall ske i takt med den ökande efterfrågan krävs olika slag av styrmedel. Påverkan på utbyggnadstakten förekommer i en rad olika sammanhang, och i många fall är det föräldrarna själva som kräver fler förskolplatser. Styrkan i föräldraopinio- nen beror på flera faktorer, tex arbetsmarknadens struktur, skattesyste- mets utformning och barnfamiljernas allmänna ekonomiska situation. Försök att göra prognoser för efterfrågan försvåras av att man inte direkt kan mäta dessa viktiga förutsättningar. En annan erfarenhet är att tillgången på platser i sig själv är orsak till ökad efterfrågan. När man öppnar nya institutioner blir de genomsnittliga avstånden till bostäderna mindre, vilket i sin tur ökar intresset hos föräldrarna att få tillgång till förskola.
De i detta sammanhang diskuterade styrmedlen förutsätts verka i relationen mellan stat och kommun. Den positiva inställning till utbygg- nad som är önskvärd från statens sida kräver styrmedel och stimulans för att snabbt nå ut i den kommunala planeringen.
Utredningen lägger fram förslag om åliggande för kommunerna att göra förskolplaner, vilket kan ses som ett allmänt styrmedel. Utredningen föreslår också ett plantekniskt styrmedel —— en förskolnorm — som avses reglera markreservationerna i samband med planeringen, vilket främst gäller nya bostadsområden.
Ekonomiska styrmedel är ett sätt att från statens sida påverka utvecklingen inom olika områden. Utredningen skall enligt direktiven inte ta ställning till statsbidragsfrågor. Däremot har, som nämnts i inledningen till betänkandet, riksdagen uttalat att när en proposition läggs om en förskolreform skall samtidigt redovisas ett förslag till finansiering av förskolan från regeringens sida.
20.8.1 Allmänna styrmedel
Enligt utredningens förslag blir varje kommun skyldig att utarbeta en förskolplan, som skall hållas aktuell genom omarbetning minst vart femte år. För kommuner med snabb tillväxt är fem år ett alltför långt tidsintervall, och i åtskilliga fall blir det lämpligt att se över planen varje år. Förskolplanen beskrivs i avsnittet om planeringsmetoder, och dess- utom visas exempel på planens utformning i praktiken. Prognosdelen i förskolplanen skall utföras i enlighet med centralt angivna rekommenda- tioner, medan övriga avsnitt, redovisning av nuläge och planering, kan utföras efter tillämpad planeringsmtin i varje kommun. En viktig del av kommunens förskolplan är de särskilda planer som skall utarbetas för nya bostadsområden med minst 200 lägenheter. Syftet med dessa planer är att ge underlag för att klara full behovstäckning inom de nya områdena.
De plantekniska styrmedlen bör i viss utsträckning förankras i statliga förordningar eller normer, och de är därmed en typ av juridiska styrmedel. De plantekniska styrmedlen syftar främst till att förmå kommunerna att reservera tillräckliga markytor för nya förskolor. Beho vet av mark är relativt enkelt att tillgodose i nya bostadsområden, som byggs på råmark. Inom befintliga områden kan däremot tomtfrågan bli ett hinder för utbyggnad och kommunerna måste uppmärksamma mark- frågan speciellt i äldre områden som enligt förskolplanen skall förses med nya institutioner. Reglerna för markreservation sammanfattas i en för- skolnorm, som ligger till grund för planeringsarbetet i kommunerna både ifråga om översiktsplaner och detaljplaner. (Se bilaga 20.5: Beräkning av markareal för förskolans ändamål).
Markreservation i översiktsplaner
Förskolnormen anger metoder för att beräkna erforderlig markyta i översiktsplaner (se exemplet på nästa sida). Enligt utredningens förslag är kommunen skyldig att reservera mark enligt förskolnormen. Översikts- planer, som omfattar en kommun eller delar av en kommun, känneteck- nas av att de behandlar stora områden med relativt låg detaljeringsgrad och att tidsrymden oftast är mycket lång (minst 20 år).
Kommunens förskolplan sträcker sig endast tio år fram i tiden. Den kan därför inte ligga till grund för översiktsplaneringen. ] samband med upprättandet av översiktsplaner anges sällan storleken av enskilda tomter för sa sma enheter som en förskola. Ett områdes totala markutnyttjande för olika ändamal utgör däremot en väsentlig del av innehållet i en översiktsplan. Förskolans ytkrav bör framräknas i samband med den översiktliga planeringen så att dessa uppgifter ingår i den totala beräk- ningen av markkonsumtionen för olika ändamål inom planområdet. Beräkningar av detta slag kan hindra att ett begränsat bebyggelseområde förutsätts inrymma ett sa stort antal bostäder att olika intressegrupper senare i planeringen konkurrerar om alltför knappa markutrymmen inom bebyggelsen.
Förskolans ansprak pa markutrymmen utgör en av flera dimensionera- de faktorer i den översiktliga bebyggelseplaneringen. Antalet platser i förskolan beräknas i den kommunala planeringen i relation till antalet invanare. 1 den fysiska planeringen kan detta relationstal översättas till platser per rumsenhet eller lägenhet, vilket kan vara praktiskt att använda iden fortsatta planeringen.
Följande metod kan tillämpas för att bestämma arealbehovet överslags- mässigt.
]. Det föreslagna exploateringstalet för bostadsbebyggelsen eller upp- gifter om planerat antal lägenheter och/eller antal kvm väningsyta ger utgangsdata för beräkningen.
2. Antalet boende inom det planerade omrädet uppskattas antingen genom antagande om antalet boende per lägenhet eller genom antagande om kvm vaningsyta per boende.
Beräkningarna avser normalskedet, då folkmängden stabiliserats efter inflyttningsskedet. En beräkningsmetod, som direkt ger information till planeraren, är att relatera behovet av förskolplatser till antal lägenheter och/eller rumsenheter enligt ovan.
Planeraren kan därmed direkt få fram förskolornas ytbehov i förhållan- de till antalet bostäder inom området. Den angivna relationen förändras emellertid ständigt bl a på grund av ändrad förvärvsintensitet bland kvinnorna, och relationstalet måste ändras varje gång som förskolplanen ses över.
3. Antalet barn i varje åldersklass i förskolåldern antas vara 13—15 promille av totala antalet invånare under normalskedet.
4. Andelen barn med förvärvsarbetande föräldrar är i förskolplanen beräknad för den närmaste tio-årsperioden, vilket inte ger tillräckligt tidsperspektiv för den översiktliga planeringen. Den efterfrågade andelen kan erhållas genom framskrivning av det senaste prognosvärdet enligt förskolplanen för kommunen.
5. Andelen barn enligt föregående punkt korrigeras med en faktor kg, som kompenserar för den olika kvinnliga förvärvsintensiteten inom olika områden i kommunen.
6. Beräkningen kompletteras med en uppskattning av det antal inte- grerade deltidsplatser, som krävs för barn med särskilda behov.
7. Det erforderliga totala antalet platser inom området blir lika med summan av antalet heltidsplatser, inklusive platser vid fritidshem, och antalet deltidsplatser, som liksom i övriga exempel blir en restpost.
8. Markbehovet för förskolor och fritidshem kan slutligen beräknas genom att man multiplicerar antalet platser med de 50 kvm som krävs för varje plats.
Exempel
Beräkning av markbehovet för förskolor för barn i syskongruppsåldern i en översiktsplan.
1. Generalplanen för en kommun anger att ett område med ca 1 000 lägenheter (90 000 kvm väningsyta) skall byggas omkring år 1985.
2. Antalet boende per lägenhet anges till 2,4 vilket motsvarar ca 37 kvm väningsyta per boende. Antalet boende beräknas bli 2 400 under normalskedet.
3. Antalet barn i varje åldersklass blir 0,013 ' 2 400 = 31.
4. Andelen barn, som beräknas efterfråga heltidsplatser har uppskat— tats till 0,4, vilket är en framskrivning av senaste prognosvärdet (1980 års prognos enligt förskolplanen). Storleken på andelen barn med förvärvs- arbetande moder är ett uttryck för kommunens bedömning av det framtida behovet av permanenta förskolplatser. Genom att höja andelen kraftigt i den långsiktiga planeringen har kommunen tagit hänsyn till efterfrågan vid den tidpunkt då det permanenta behovet når sitt maxi- mum, tex beroende på en avsevärd ökning av den kvinnliga förvärvs- intensiteten.
Mindre variationer i fråga om storleken på markreservationen för förskolan bedöms ha ringa betydelse för exploateringskostnaderna och kommunerna är på den säkra sidan i prognosarbetet genom att sätta andelen barn, som efterfrågar heltidsplatser, högt.
Avdrag för privata tillsynsforrner skall enligt kommunen göras med 20 % och kl blir 0,4 - 0,8 = 0,32.
5. Faktorn kg är i exemplet lika med 1,2. Behovet av heltidsplatser blir enligt avsnitt 20.7.2 följande: 4,5 — 31 - 0,4 - 0,8 — 1,2 = 54, vilket motsvarar 12 barn i varje årsklass. [1000 4,5 - kl - kg.]
6. Barn med särskilda behov kräver dessutom ca 6 integrerade deltids- platser, alltså 2 i varje årsklass enligt sambandet. 3 - 0,1 — 1000 (1 — k1 - k2)
7. Deltidsplatser blir en restpost, (31—12—2) eller 17 i varje årsklass. Det totala erforderliga antalet platser blir 54+6+17=77 platser. Enligt utredningens förslag reserveras permanenta platser för detta antal.
8. Markbehovet blir 77x50=3 850 kvm för institutionerna under normalskedet. Enligt givna förutsättningar blir platsbehovet minst dub- belt så stort under det maximala skedet, vilket kräver att man också reserverar större markområden för förskolor. 1 de fall kommunen väljer att använda flyttbara eller flexibla byggnader för att tillgodose det maximala behovet måste tomtyta reserveras även för dessa byggnader med samma antal kvadratmeter per plats som för permanenta institutio- ner. Hela det permanenta behovet tänkes tillgodosett med institutionsplat- ser. Hänsyn tas således inte till eventuella familjedaghemsplatser, som bedöms vara få under det permanenta skedet. För temporära platser för heltidsvistelse som ordnas i hyrda lägenhe- ter, liksom för separata deltidsgrupper, skall disponeras utrymme för utelek med minst 20 kvm per plats.
Beräkning av markbehovet för förskola för barn ismåbarnsgruppsåldrar- na (1/2—2 1/2 år)
Beräkningen sker på samma sätt som för barn i syskongruppsåldern.
! exemplet är antalet barn i varje årsklass = 31. Andelen barn som har behov av plats uppskattas till 0,35, vilket är en framskrivning av senaste prognosvärdet
kl blir 0,35 x 0,8 = 0,28 k2 = 1,2 i exemplet totala antalet barn som har behov av plats blir 2x31x0,35 -—0,8 x1,2 = 21
Markbehovet för dessa platser blir 21 x 50 = 1 050.
Markreservation i detaljplaner
Vid detaljplanering är tiden mellan planläggning och genomförande ofta betydligt kortare än tio år. Kommunens förskolplan sträcker sig tio år fram i tiden, och uppgifterna i förskolplanen kan utnyttjas som underlag
för detaljplanering. Förskolnormen anger att kommunen är skyldig att redovisa och reservera tillräckliga markytor för förskolan i aktuella detaljplaner och i enlighet med det framräknade behovet av platser enligt förskolplanen.
A. Befintliga områden:
Förskolplanen ger uppgift om vilka delområden i kommunen som behöver kompletteras med en förskola.
Vid översyn eller revidering av detaljplaner för befintliga områden skall kommunen tillse att lämpliga tomter för förskolverksamhet ställs till förfogande. Särskilt i den befintliga tätbebyggelsen är det ofta svårt att finna en lämplig tomt, och behovet av en förskola kan i sådana fall leda till att detaljplanen för ett område måste ändras, t ex på så sätt att en del av ett planerat bostadsområde eller grönområde i fastställd plan ändras till ett område för allmänt ändamål för att ge plats för en förskola. Arbetsgången vid planering inom befintliga områden kan sammanfattas på följande sätt.
]. Förskolplanen, som utarbetas av sociala centralnämnden, kommun- styrelsen eller annan ansvarig myndighet, tillställs övriga berörda myndig- heter i kommunen för kännedom, t ex byggnadsnämnden (för planerings- frågor) fastighetsförvaltningen (för ev markförvärv) och centrala bygg- nadskommitte'n (för nybyggnad av institution).
2. Förskolplanen anger behovet av nya förskolor med förslag till fördelning på delområden i kommunen (demopak-områden, försam- lingar).
3. Ansvarig planmyndighet undersöker alternativa tomtlägen och re- dovisar förslag till sociala centralnämnden och kommunstyrelsen.
4. Kommunen väljer de mest förmånliga lägena, som reserveras för förskolans behov.
B. Nya bostadsområden: Kommunen skall utarbeta särskilda planer för nya bostadsområden med mer än 200 lägenheter. Innehåll i denna plan och planeringsexempel redovisas i bilaga 20:3. Tillämpningen av förskolnormen blir densamma vid detaljplanering av nya, större bostadsområden som vid övrig detaljpla- nering. Vid planering av nya områden bör man räkna med att reservera mark även för en del av behovet under maximal belastning och inte bara för behovet under det sk normalskedet. Detta gäller speciellt om kommunen väljer att klara toppbelastningen med hjälp av flyttbara byggnader eller byggnader för flexibel anordning.
Vid utformning av detaljplaner för bostadsbebyggelse på mindre områden i anslutning till befintlig bebyggelse gäller samma förutsätt- ningar som för redan utbyggda områden. Gränsområden mellan gamla och nya detaljplaner kan ofta utnyttjas för de servicefunktioner, som krävs även i de befintliga områdena i takt med att anspråken växer. I varje enskilt fall måste man beakta det totala behovet inom området enligt förskolplanen för att vid behov reservera plats för en förskoltomt.
20.8.3 Sammanfattning av förslag om styrmedel
Enligt utredningens förslag skall följande krav ställas på kommunerna vid planering och utbyggnad av förskolverksamheten.
1. Förskolplan. Kommunen skall upprätta en förskolplan (jmf utred- ningens förslag). Prognosdelen i förskolplanen skall utföras enligt centralt angivna riktlinjer för att göra det möjligt att jämföra utbyggnadsbehov och utbyggnadsplaner i olika kommuner och för att ge underlag för en riksprognos för det totala behovet. Övriga avsnitt bör kunna utföras enligt gängse planeringsrutin i respektive kommun och exemplen i utredningen bör ses som vägledning i planeringsarbetet. Förskolplanen görs ”rullande” med översyner minst vart femte år. Ambitionsnivån i utbyggnadstakten avgörs av kommunen genom politiska beslut.
2. Särskild förskolplan för nya bostadsområden. [ nya bostadsområ- den med minst 200 lägenheter föreslår utredningen ett lagstadgat krav på full täckning av förskolbehovet. Det innebär att kommunen i varje utbyggnadsetapp av området skall svara för att antalet förskolplatser motsvarar de krav, som återfinns i förskolplanen. För att ge underlag för utbyggnaden skall kommunen utföra särskilda förskolplaner för alla nya bostadsområden med minst 200 lägenheter.
3. Förskolnorm. Kommunen skall reservera mark för utbyggnad av förskolor i översikts— och detaljplaner enligt utredningens anvisningar, som sammanfattas i en förskolnorm. Förskolnormen, som utarbetas i samarbete mellan planverket och utredningen, skall ligga till grund för kommunernas planarbete och även för den statliga granskningen av planförslagen. Förslag till förskolnorm redovisas i bilaga 2015.
Undersökningens syfte och genomförande
Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur förvärvsarbetande kvinnor med barn mellan 0—6 år löser sin barntillsyn samt vilken form av barntillsyn dessa kvinnor efterfrågar.
Population och urvalsram
Undersökningspopulationen utgöres av samtliga kvinnor i Halmstads kommunblock med barn i åldrarna 0—6 år. Som urvalsram har används barnbidragsregistret.
Urvalet
Urvalsförfarandet är en form av systematiskt urval. Då Halmstads kommunblock, som består av 8 kommuner, ännu inte är sammanslaget, och därmed inte har ett gemensamt barnbidragsregister, uppstod vissa problem vid stickprovsdragningen. Fem av kommunerna hade sina register upplagda på data, med ett datakort för varje barn. Från dessa register drog vi manuellt var tionde kort. De på detta sätt dragna barnen sammankopplades sedan med sina vårdnadshavare ur ”registret över barnbidragsansökningar”.
I de tre andra kommunerna var barnbidragsregistret upplagt på lite annorlunda sätt. I två av kommunerna var registret upplagt efter hur många barn varje vårdnadshavare hade ochi den tredje i bokstavsordning efter vårdnadshavarens efternamn. För att kunna dra ett stickprov i dessa kommuner erhölls från Halmstads drätselkontor uppgift om antal barn i åldrarna 0—6 år i respektive kommun. Skillnaderna i uppläggningen av barnbidragsregistren kan ge ett visst fel i stickprovet, vilket dock kan anses vara försumbart.
Tabell 1 visar antalet vårdnadshavare som drogs i stickprovet. [endast 3 fall befanns män vara vårdnadshavare. Barnantalet motsvarar inte fullt 10 % av barnen i 0—6 årsldasser.
lUndersökningen utfördes under våren 1972 av Christina Ek och Christer Odermalm. De har också utarbetat den rapport som använts för bilagan.
Tabell] Antal vårdnadshavare och antal barn 0—6 år som drogs i stickprovet till undersökningen.
Antal vårdnadshavare Antal barn 0—6
Kommun
Halmstad 356 5 36 Eldsberga 34 57 Söndrum 62 96 Harplinge 30 5 3 Getinge _ 18 34 Kvibille 25 35 Enslöv 29 36 Oskarström 26 35
Totalt 580 882 Datainsamling
De utvalda vårdnadshavarna förbereddes med ett brev, som redogjorde för undersökningens syfte. Intervjuerna gjordes per telefon, huvudsak- ligen under tiden 10—14 januari 1972. Till de intervjupersoner som inte hade telefon, eller som av olika anledningar inte kunde nås per telefon, utsändes ett särskilt brev tillsammans med ett frågeformulär och ett frankerat svarsformulär. Till de intervjupersoner som inte svarat inom angiven tid sändes sedan ett påminnelsebrev.
Frågeformuläret
Intervjuerna gjordes efter ett fastställt frågeformulär. Alla intervjuper- soner tillfrågades om antalet hemmavarande barn i åldrarna 0—11 år, om de förvärvsarbetade, vilken barntillsynsforrn de skulle föredra, mellan vilka tidpunkter på dygnet de skulle vilja ha tillsynen ordnad, yrkesut- bildning samt familjens sammanlagda årsinkomst. Vidare tillfrågades de förvärvsarbetande och studerande hur de ordnat sin barntillsyn, om de var nöjda med den, i tillämpliga fall varför de inte anlitade kommunal tillsyn, om de haft någon annan form av barntillsyn tidigare och likaledes i tillämpliga fall om den kommunala daghemsplatsen varit orsak till att de kunnat förvärvsarbeta. De vårdnadshavare som inte förvärvsarbetade eller bedrev studier tillfrågades om huvudsaklig orsak till att de inte förvärvsarbetade.
Det totala bortfallet uppgick till 72 personer eller 11,0% av 652 personer i stickprovet. Brevbortfallet utgör 79,2 % av det totala bortfallet medan telefonbortfallet utgör 20,8 %. Telefonbortfallet var 15 personer eller 2,9% av 519 gjorda telefonintervjuer och brevbortfallet var 57 personer eller 42,9 % av 133 brevenkäter. (Tabell 2.)
Bortfallet består av 60 brevbortfall varav 8 ej lokaliserbara eller utflyttade, 3 vägrade samt 1 övrig.
Det stora bortfallet i Oskarström beror på att de som inte hade telefon till stor del var invandrare från Jugoslavien och Finland varför de kan ha haft svårt att förstå frågeformuläret, som var skrivet på svenska.
I alla kommunerna utom Halmstad bestod bortfallet av endast brev-
.a _: ._54*.a___._.._,__
Kommun Antalet vårdnadshavare
Halmstad 411 5 ,5 Eldsberga 34 0 Söndrum 64 2 Harplinge 333 1 Getinge 19 1 Kvibille 25 0 Enslöv 30 l Oskarström 36 10
Totalt 652
x] N
bortfall. Halmstad hade 3 vägrare, 8 ej lokaliserbara, l övrig samt 43 brevbortfall.
Vidare förekom partiellt bortfall, vilket gör att tex totalsiffrorna för vissa frågor inte överensstämmer med populationstalen.
Bearbetningen
Intervjusvaren kodades och bearbetades. Vid bearbetningen, som gjordes med automatisk databehandling, togs ett antal frekvenstabeller fram. För att få fram korstabeller användes en hålkortssorterare.
Undersökningens resultat
Resultatet av undersökningen redovisas i tabeller med korta kommen- tarer.
I tabellerna 3 och 4 redovisas antalet barn med förvärvsarbetande mödrar fördelade efter moderns arbetstid. Mindre än halvtid räknas mellan 1 och 19 timmar/vecka. Halvtid räknas mellan 20 och 34 timmar/vecka. Heltid räknas 35 timmar/vecka.
I undersökningen har även studerande på heltid räknats som förvärvs- arbetande. Att studerande ej redovisats separat beror på att de endast utgör 7 personer med tillsammans 9 barn.
Av tabell 3 framgår att drygt 72 % av barnen till förvärvsarbetande mödrar har en mor som arbetar halvtid eller mindre. Knappt 28 % av barnen har mödrar som arbetar heltid. Vidare framgår att knappt 60 % av de förvärvsarbetande mödrarna med ett barn arbetar halvtid eller mindre.
Tabell 3 Antal barn 0—6 år med förvärvsarbetande mor, fördelat efter moderns arbetstid.
Arbetstid Antal barn 0—6 år Procent Mindre än halvtid 135 36,0 Halvtid 136 36,2 Heltid 104 27,8 Totalt 375 100,0
Tabell 4 Antal barn 0—6 år som varje förvärvsarbetande mor har, fördelat efter moderns arbetstid.
Arbetstid Antal barn 0—6 år
1 2
Procent
1
Mindre än halvtid 48 39 3 0 33,6 37,5 37,5 Halvtid 37 42 s 0 25,9 40,4 62,5 ] Heltid 58 23 0 0 40,5 22,1 0 * Totalt 143 104 8 100 100 100 l
Återstående 40% utgöres av heltidsarbetande mödrar med ett barn. 78 % av mödrarna med två barn arbetar halvtid eller mindre och drygt 22% är heltidsarbetande mödrar med två barn. Av förvärvsarbetande mödrar med tre barn arbetar 100 % halvtid eller mindre. Knappt 63 % av dessa arbetar halvtid.
Av tabell 5 framgår att knappt 68 % av barnen till förvärvsarbetande mödrar efterfrågar antingen daghem- eller familjedaghemsplats. 32 % av barnen till förvärvsarbetande mödrar efterfrågar ej dessa tillsynsformer.
Av följande tabeller som hämtats ur undersökningen visar tabell 6 a barnens fördelning på förvärvsarbetande, studerande resp. hemarbetande mödrar, medan tabell 6 b visar mödrarnas fördelning utifrån dessa kriterier. Tabellerna 7—10 redovisar dels vilken tillsyn som ordnats för förvärvsarbetande/studerande mödrars barn, dels mödrarnas önskemål betr. tillsynsform. '
Tabell5 Antal barn 0—6 år med förvärvsarbetande mor, fördelat efter efterfrågan, kommunal tillsyn.
Efterfrågan av daghem eller Antal barn 0—6 år Procent familjedaghem
Efterfrågar ej 121 32,3 Efterfrågar 254 67,7 Totalt 375 100
Tabell 6 a Barnens fördelning efter om mödrarna förvärvsarbetar, stude- rar, är hemarbetande.
Förvärvsarbete Antal barn 0—6 år Procent Ja 366 4l,9 Studier 9 1,0 Nej 498 57,1 Totalt 873 100,0
Tabellöb Fördelningen av mödrar på förvärvsarbetande, studerande, hemarbetande.
Förvärvsarbete Antal mödrar Procent
Ja 253 43,8 Studier 7 1,2 Nej 317 55,0
Totalt 577 100.0
Tabell 7 Hur barntillsynen var ordnad vid intervjutillfället.
Form av barntillsyn Antal barn 0—6 år Procent
lnstitutionsdaghem 33 8,8 Familjedaghem genom kommunal förmedling 29 7,7 Familjedaghem genom egen förmedling 46 12,3 Hos nära anhörig 42 11,2 Hemhjälp 51 13,6 Nära anhörig i hemmet 49 13,1 Övrig tillsyn skiftarbete kort arbetstid 125 33,3 Totalt 375 100,0
Tabell 8 Förvärvsarbetande mödrars önskemål om barntillsynsform.
Önskad tillsyn Antal mödrar Procent lnstitutionsdaghem 119 48,0 Familjedaghem 59 23,8 Hos nära anhörig 13 5,2 Hemhj älp 32 12,8 Nära anhörig i egna hemmet 14 5,7 Övrig tillsyn 11 4,5 Totalt 248 100,0
Tabell 9 Antal barn 0—6 år fördelat efter tillsynsform och moderns arbetstid. Tillsynsform Arbetstid Procent Halv + Procent heltid Halv Hel Halv Hel Institutionsdaghem 6 13 4,3 12,7 19 7,9 Familjedaghem genom kommunal förmedling 17 9 12,3 8,8 26 10,8 Familjedaghem genom egen förmedling 19 14 13,8 13,7 33 13,8 Hos nära anhörig 19 10 13,8 9,8 29 12,1 Hemhjälp 21 17 15,2 16,7 38 15,8 Nära anhörig 13 14 9,4 13,7 27 11,3 Övrig 43 25 31,2 24,5 68 28,3 Totalt 138 102 100 100 240 100 SOU 1972:27 433
Tabell 10 Förvärvsarbetande mödrars önskemål om barntillsynsform med uppdelning på halv- och heltidsarbetande.
Tillsynsfonn Arbetstid Procent Halv + Procent
heltid Halv Hel Halv Hel
[nstitutionsdaghem 34 40 40,4 49,4 74 Familjedaghem 22 20 26,2 42 Hos nära anhörig (utan- för egna hemmet) 4 8 Hemhjälp 14 , 24 Hos nära anhörig (i egna hemmet) 11 Övrig tillsyn 3 Vet ej 3
Totalt
Bilaga 20.2 Metoder för att göra folkmängds— prognoser för delområden i en kommun]
Valet av metod för lokala folkmängdsprognoser är beroende av vilka förutsättningar man har i form av personella resurser och statistiskt underlag. Variablernas och prognosresultatens detaljeringsgrad måste därför ändras med hänsyn till de möjligheter som står till buds för att differentiera i modellen ingående faktorer. Även vid valet av prognos- områden kan motsvarande differentiering visa sig bli nödvändig. Detta behöver i och för sig inte vara någon nackdel, eftersom man i glesbefolka- de områden, där underlag för en finare områdesindelning ofta saknas, kan nöja sig med större prognosområden jämfört med tätbefolkade delar. Genrellt gäller dock att prognoserna skall avse områden som är använd- bara för bl. a. förskolplanering. Eftersom befolkningsprognoserna bildar underlag för planeringen inom olika sektorer är det viktigt att man söker en indelning, som tillgodoser de sektorer, som är speciellt beroende av förändringar i underlaget, nämligen förskola och skola. Prognosresultaten bör ge antal barn i åldern 0—10 är per åldersklass. Prognoshorisonten bör vara 10415 är.
Några olika metoder för att utföra prognoser för delområden redovisas i det följande:
1. I Malmö har drätselkontorets statistikavdelning gjort en datamodell för delområdesprognoser. Denna modell som bör vara lämplig för större kommuner med tillgång till relativt detaljerat statistiskt underlag har förutom i Malmö provats i bl a Jönköping och Kalmar. 1 Malmömodellen består prognosarbetet av två delar, dels en total— prognos för hela kommunen och dels delområdesprognoser. Totalprogno- sen utgör den ram inom vilken delprognoserna skall rymmas. Befolk- ningen inom varje delområde beräknas som en följd av bostadsbyggande, lägenhetsavgång samt antaganden om boendetäthet och förändringar i åldersstrukturen hos befolkningen inom det befintliga bostadsbeståndet. Delområdena grupperas i olika kategorier med hänsyn till läget såsom inner- eller ytterområden samt efter hustyp och områdets ålder. Fruktsamhetstalen, som ger antalet O-åringar, differentieras efter vilken kategori delområdena tillhör. Detsamma gäller även för utgles-
1 Sammanställningen har gjorts av Kjell Oscarsson.
ningstalen, som ger förändringar i boendetäthet och åldersstruktur inom det befintliga bostadsbeståndet. Uppgifter om framtida bostadsbyggande och rivningar fördelas på varje delområde varefter boendetäthetstal och åldersstruktur appliceras på lägenhetstillskott respektive lägehetsavgång. Även denna boendetäthet och åldersstruktur varierar med läge, hustyp och ålder. Sedan delområdesprognoserna räknats fram justeras de så att de tillsammans överensstämmer med prognosen för hela kommunen.
Metoden ger folkmängden på valfria åldersklasser för varje år under prognosperioden. Under förutsättning att statistiskt underlag finns till- gängligt för analys av lokala skillnader i fruktsamhet och utglesning samt beträffande bostadsbeståndets förändringar, bör metoden kunna ge nog- granna och detaljerade prognoser för delområden.
2. En något enklare metod, som används bla i Norrköping, ger totalfolkmängden i åldersklasserna 0—6, 7—12 och 13—15 för delområ- den. Prognostidpunkterna är vart femte år. Liksom beträffande Malmö— modellen bör man ha tillgång till specialprogrammet för kommuner vid folk- och bostadsräkningarna. En folkmängdsprognos för hela kommunen antas vara given. Med hjälp av folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970 samt bostadsbyggnads- programmet prognosticeras antalet rumsenheter efter lägenheternas bygg- nadsår inom varje delområde. Dessutom görs en prognos för antalet boende och antalet barn per rumsenhet efter lägenhetens byggnadsår, vilket ger antal boende och antal barn inom respektive delområde. Barn i olika åldersklasser erhålls genom bedömning av andelen av det totala antalet barn i åldern 0—1 5 år med hänsyn till lägenhetens ålder. För kommuner som saknar specialprogrammet vid folk- och bostads- räkningarna bör förenklade varianter av Malmö- eller Norrköpingsmodel- len kunna tillämpas.
3. På uppdrag av Märsta kommun har K-Kansult — i samband med planering av förskolor och skolor — utfört folkmängdsberäkningar för delområden med alternativa utbyggnadstakter. Beräkningarna utgår från en fördelning av antalet tillkommande rumsenheter för varje år inom respektive område och efter hustyp. Boendetäthetens utveckling prognos- ticeras separat för flerfamiljshus och småhus i enlighet med generella utvecklingstendenser, vilket ger totalfolkmängden för varje utbyggnads- alternativ. Barnantalet beräknas därefter med utgångspunkt från denna totalfolkmängd. Barnens åldersfördelning vid inflyttningstillfället varieras efter hustyp och med hänsyn till lägenheternas genomsnittliga storlek. Prognosen över nativitetens utveckling görs med hänsyn till lägenhetens storlek och ålder. Utglesningen i åldrarna 0—20 år beräknas slutligen med hjälp av kvarboendetal och differentieras efter lägenhetsstorlek.
Barnstugeu tredningens förslag
En förenklad variant av främst Malmömodellen kan utnyttjas av åtskilliga kommuner för att göra prognoser för delområden. I många fall måste man arbeta med församlingar som delområden, vilket kan vara en nackdel från planeringssynpunkt.
Genom analys av tidigare utglesning mellan folkräkningstillfällena, i
kombination med den faktiska förändringen av lägenhetsbeståndet efter hustyp och ålder under samma tidsperiod, kan den framtida utglesningen i åldersgrupperna 0—20 år prognosticeras under förutsättning att progno- ser finns för lägenhetsbeståndets framtida förändringar vad avser antal lägenheter och hustyp. Genom motsvarande analys av faktiska föränd— ringar i födelsetal, av antalet kvinnor i åldersgrupperna 15—44 är fördelade på femårsklasser, samt av förändringari lägenhetsbeståndet kan , de framtida lokala födelsetalen prognosticeras.
För nya bostadsområden med mer än 200 lägenheter bör separata prognoser upprättas, som skall avstämmas mot totalprognosen. Det är speciellt viktigt att notera den betydelse som lägenhetsstorleken har för boende- och barntäthetens utveckling efter inflyttningen.
Bilaga 20.3 Exempel. Förskolplan för Halmstads kommunblock
]. Prognos år 1980. Beräkning av behovet av heltidsplatseri syskongrupp (barn ca 2 1/2—7 är)
1.1 Beräkning av efterfrågan från barn till förvärvsarbetande (fab/ mödrar. Tabell 1 Registrera antalet barn 0—15 år för åren 1965 och 1970 (1). Registrera den kvinnliga förvärvsintensiteten (andel fab kvinnor) för samma år (4). Registrera antalet barn med fab moder för samma år (2). Samtliga uppgifter erhålls från folk- och bostadsräkningarna. (Se sammanställning tabell l).
1.2 Beräkna andelen barn med fab moder för åren 1965 och 1970 (3).
1.3 Kommunens prognoser ger antalet barn i ett-årsklasser för åren 1975, 1980 (1990) (1) samt en bedömning av den framtida kvinnliga förvärvsintensiteten (4).
1.4 Utvecklingen av andelen fab kvinnor och andel barn med fab moder beskrivs i diagram ].
1.5 Andelen barn med fab moder antas öka minst lika snabbt som andelen fab kvinnor, vilket är rimligt, eftersom alltfler mödrar engageras i arbetskraften i takt med att den kvinnliga förvärvsintensite ten ökar. Den i tabell 1 (5) bildade kvoten 3/4 väntas således öka.
1.6 Ett möjligt antagande är att kvoten 3/4 ökar linjärt under prognos- perioden.
1.7 Den sökta faktorn i beräkningen är andelen barn med fab moder (3) för prognosåren (1975, 1980). (3) erhålles som en framskrivning i diagrammet och som minimiprognos gäller att (3) ökar i samma takt som
(4)-
l.8 För jämförelse registreras utvecklingen i riket som helhet av andelen barn med fab moder. Uppgifterna hämtas från AKU (Se diagram).
1.9 Antalet barn 0—15 med fab moder (2) erhåller genom att multipli- cera (1) och (3).
Tabell 1 Beräkning av efterfrågan från barn till förvärvsarbetande (fa b) mödrar. Kvinnornas ålder: 16—54 år.
År Antal barn Antal barn med Andel barn Andel f a b 3/4 0—15 år f a b moder med f a b kvinnor moder 1 2 3 4
0,32 0,38 0,40 0,42
1.10 Tabell 2
Fördelning på skilda åldersklasser. Fördelningen på rad b. är proportionell mot senaste registrerade fördelning enligt arbetskraftsundersökningen, och beräkningen sker med ett passningsförfarande så att slutsumman stämmer med tabell 1.
1.11 Som kontroll beräknas relationstalet (x) = 1 195, som i exemplet skall stämma med det genomsnittliga antalet barn i varje årsklass.
1.12 Som resultat erhålls antalet barn i varje årsklass med fab moder enligt prognosen.
1.13 1 den fortsatta planeringen uppdelas barnen på spädbarn (1—2) = 2 årsklasser, syskongruppsbarn (3—6,5) = 4,5 årsklasser samt barn i fritids- hem (6,5—9,5").
Det redovisade exemplet behandlar först barn i syskongruppsåldern. Barn som behöver plats i småbarnsgrupp resp. fritidshemsavdelning berörs i punkterna 3 resp. 4.
Vid uppdelningen erhålls barnen i syskongruppsåldern genom summe- ring av årsklasserna 3—6 och dessutom halva årsklassen 7-åringar. Totala antalet blir 2 043.
Tabell 2 Fördelning av behovet på skilda årsklasser. Kvinnornas ålder: 16—54 år Är Antal barn Antal barn med Andel barn med Andel fab 3/4
0— 15 år fab moder fab moder kvinnor 1 2 3 4 5
1965 14 472 4 637 0,32, 0,49 0,65 1970 15 630 5 940 0,381 0,52 0,73 1975 17 259 6 890 0,40 0,53 0.75 1980 19140 8 040 0,42 0,54 0,78
] Folk och bostadsräkningen för år 1965 ger andel barn med fab moder i gruppen (0—15 år). FoB 1970 ger dessutom andelen barn (0—6) med fab moder. Så småningom kan man därför övergå till att räkna gruppen (0—6) är speciellt.
(Tabell 2 fortsätter på s. 441.)
Enl ADB-prognos Ovöröndrud niva
Max utt __ Huvudult
KVINNLIG FÖRVÄRVSINTENSITET
_. _— ___-___— ___—___- ___—_. ___
ANDEL BARN MED FÖRVÄRVSARBETANDE MODER
:! C .. r: m .9 :
:S |” .. å : n ..
g
i? n _ = || : x (
?
&_ &_ ”_ &_ &_ 0
O O 0 C) 0
Diagram I Beräkning av förskolbehov i Halmstads kommunblock. Kvinnornas ålder 16—--54 år, barnens ålder 0f15 ar.
l . 14 A llmanna tillägg Tillägg göres för barn till heltidsstuderande. Varje kommun bör söka göra en uppskattning av det procentuella antalet i förhållande till samtliga förvärvsarbetande.
Andelen barn till heltidsstuderande mödrar har uppskattats till 2 % av totala antalet barn till fab mödrar. Tillägget blir 41 barn.
Tabell 2 forts. År1975
Barnens ålder 3 —6
Antal barn 4 348 Andel barn med fab moder 0,28 0,35 Antal barn med fab moder 939 1 522 Antal barn med fab moder per åk 313 381
Relationstal (x) = 1 072 Genomsnittligt antal barn per åk: (lä—) = 1 079 x (30- 0,28+4 — 0,41 + 5 - 0,51) = 892 x = 1 072
?
S:a Per behov kategori 1 m
fb
Småbarn
Syskongrupp
Fritidshem
_NDOO Qmmå (»Nu—O
År 1980
Barnens ålder 0—2 3—6
Antal barn ' 3 507 4 892 Andel barn med
fab moder 0,31 0,36 Antal barn med fab moder 1 116 1728 Antal barn med fab moder per åk 372 430
Relationstal (x) = 1 195 _ Genomsnittligt antal barn per åk: (få) = 1 196 x(3- 0,31+4-0,36+4-0,44+5-U,52)=8040 x (0,93 + 1,44 + 1,76 + 260) = 8 040 x =1195
>, W
Per kategori
(D
Småbarn
& wwh—IO
Syskongrupp
Fritid shem
onoo 4050.
0
1.15 Tillägg göres för barn till ensamstående fader, som efter beräk- ningen antas utgöra 1—2 % av antalet barn med fab moder. Antalet barn till ensamstående fäder antas vara 41, vilket är 2 % av antalet barn med fab moder.
1.16 Resultat Som resultat erhålls den totala prognosticerade efterfrågan på heltidsplat- ser för kommunen. Efterfrågan blir 2 125 heltidsplatser.
1 .17 Kommunens behovstäckning En del föräldrar kommer att välja att svara för tillsynen av sina barn på privat väg och efterfrågan måste reduceras med hänsyn härtill. Kommunerna kan välja att göra avdrag mellan 10 och 25 % av det teoretiskt beräknade behovet. I exemplet svarar kommunen för 75 % av behovet, vilket ger det resulterande nettobehovet 1 594 platser för heltid.
1.18 Efter reduktionen återstår det totala antal platser som efterfrågasi kommunen prognosåret (år 1980). Platserna fördelas på olika institutio- ner i proportion till den lokala efterfrågan. Beräkningen ger således uppgift om det praktiska behovet av heltids— platser, och andelen barn motsvarar den tidigare diskuterade faktorn kl1 . Sambandet kan även uttryckas (se avsnitt 20.2.7):
A'_f'_.4,5'k1=Ph 1000
där A är folkmängd i kommunen där f är andelen barn i aktuella åldersgrupper och där Ph är behov av heltidsplatser
lk1=andelen barn, som efterfrågar heltidsplatser i kommunen som helhet. Värdet på kl, som hämtas från kommunens förskolplan, betecknar det praktiska behovet k], utgör således en sammanfattning av den teoretiska behovsberäkningen och kommunens bedömningar av lämpligt avdrag för privata tillsynsformer.
1.19 Behov bland barn med särskilda behov ] exempel i kapitel 20 beräknas dessa till 10 % av barn 4—6 år som inte har behov av heltidsplatser på grund av moderns förvärvsarbete/studier. För kommunen som helhet gäller således
3 -0,1 — A f -(l—k1) = P barn med särskilda behov. ] 000
2 Lokalisering av förskolor inom kommunen Se tablå 1, sid. 447. Siffrorna i kolumnerna hänför sig till texten nedan.
2.1 Olika möjligheter finns att utföra områdesindelningen. Mest ratio- nellt är att utnyttja demopak-områden, vilket emellertid endast är möjligt i kommuner, som genomfört indelning i nyckelkodsområden. I exemplet utgörs områdena av församlingar. 2.2 Antalet barn 0—6 registreras på församlingar dels för (1965) 1970 och dels för prognosåret. I exemplet har således kommunen en folk- mängdsprognos på församlingsnivå. 2.3 Andelen barn i de olika församlingarna registreras för (1965) och 1970 och beräknas för prognosåret 1980. Tendenser kan utläsas av utvecklingen genom åren. 2.4 Det lokala behövet av heltidsplatser antas vara proportionellt mot andelen barn (0—6) i varje församling i förhållande till totala antalet barn i kommunen. Summan skall därvid bli densamma som framräknats under 1.17. Nettobehovet 1 594 platser fördelas på församlingarnas i proportion till andelen barn i de aktuella åldrarna.
2.5 Korrigering utförs för den varierande kvinnliga förvärvsintensiteten i olika församlingar (områden) enligt formeln: f _ b kv 16—54 b — B . —. —=———— . K fm fm B Fkv16—54
= lEfm S:a bfm
B = antal barn i kommunen b = antal barn i delområdet (församlingen)
Fkv och fkv = kvinnlig förvärvsintensitet för kommunen resp delom- rådet
B m = antal barn med fab moder i kommunen bfm = antal barn med fab moder i delområdet. Korrigeringen för den skiftande kvinnliga förvärvsgraden ger starkast utslag för Oskarström, en typisk industrikommun som består av en enda tätort utan egentlig landsbygd. 2.6 Bland de förvärvsarbetande kvinnorna finns gruppen medhjälpande gifta kvinnor i eget jordbruk. Barnen till dessa anses inte kräva heltids- platser i full utsträckning.
Kommunen kan välja att göra avdrag för en del av det behov, som finns hos barn till medhjälpande kvinnor i familjejordbruk.
Beräkningen under 2.5 och 2.6 ger således uppgift om lokala variatio- ner inom kommunen, vilket uttrycks genom faktorn k2'. Behovet av heltidsplatser i delområdet (n) blir An fn .4,5-k1 .k2* (Jfr avsnitt 20.7.2.) 1 000
2.7 Det resulterade behovet av heltidsplatser registreras på delområden (församlingar).
2.8 Behov av integrerade deltidsplatser bland barn med särskilda behov Inom delområdet beräknas behovet på följande sätt: Resulterande behov av heltidsplatser (7a) uppdelas på årsklasser genom att dividera antalet med 4,5. Totala antalet barn i varje årsklass inom området erhålls genom att dividera kolumn (2) med 7. Genom subtraktion erhålls antalet barn i en årsklass, som inte har tillgång till heltidsplatser. 10 % av dessa i tre årsklasser antas vara barn med särskilda behov.
Jämför beräkningsmetoden 3 -0,1 -An fn (l—k1 k2), enligt avsnitt 20.7.2.
1 000
Behov av deltidsplatser blir resten av barnantalet i en årsklass, som inte har heltidsplatser och som inte utgör barn med särskilda behov. Jämför beräkningsmetoden 0,9 - An — fn (1—kl k2), enligt avsnitt 20.7.2. ] 000
2.9 Befintliga platser registreras på delområden.
2.10 Erforderligt tillskott av platser under prognosperioden registreras på delområden. Nettobehovet noteras med och utan familjedaghemsplatser. Nettobehovet ger uppgift om det totala behovet minskat med det befintliga antalet platser inom respektive område. Speciellt deltidsförskolan i glesbygden är beroende av att utnyttja det befintliga skjutsnätet. Samordning bör ske vilket bl a innebär att endast målpunkter för skjutslinjer bör komma i fråga för lokalisering av deltidsförskolor på landsbygden. Orter registreras på delområden med uppgifter om bla folkmängd, tillväxttakt, bostadsbyggande samt servicenivå. Speciell hänsyn skall även tas till ortens ställning i kommunplanen (generalplanen).
2.11 Förslag till utbyggnad av nya institutioner. Organisationsformer heltidsplatser/integrerad deltid (AZ-typ) 54—80 heltidsplatser i fyra syskongrupper. Typen bör endast
' k2 = korrektionsfaktor för olika kvinnlig förvärvsintensitet i skilda delar av kom— munen. k2 är ett uttryck för lokala variationer i efterfrågan.
utnyttjas i undantagsfall inom koncentrerade bostadsområden, speciellti storstadsregionerna.
A-typ 27—40 heltidsplatser, två syskongrupper B-typ 13—20 heltidsplatser, en syskongrupp C-typ 6——12 heltidsplatser, smågruppsförskola
Det varierande antalet platser beror på om man tillämpar samordning heltid—deltid eller ej.
[ utbyggnadsbehovet skall ingå det antal platser som enligt särskilda förskolplaner krävs för nya bostadsområden med minst 200 lägenheter. Som exempel visas planen för Vallås bostadsområde.
I en särskild kolumn anges det uppskattade ”restbehovet” av platser, sedan institutionsplatserna fördelats. Speciellt inom glesbygden kan avståndet motivera att restbehovet tillgodoses med familjedaghem.
Förslag till utbyggnad i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter skall direkt kunna hämtas från den särskilda förskolplanen, som bl a anger behovet uppdelat på permanenta och temporära platser. I exemplet ingår sex förskolor för Vallås och tre för Fyllinge (nya bostadsområden).
2.12 Utbyggnad av deltidsplatser: Antalet barn som efterfrågar deltids- platser erhålls som skillnaden mellan totala antalet barn inom områdeti åldersklasser och det antal barn i samma grupp som har tillgång till heltidsplatser (se 2.8). Alternativt kan man räkna med en eller två åldersklasser. [ exemplet förutsätts att endast 6-åringar skall ha tillgång till allmän deltidsförskola. De integrerade platserna registreras i särskild kolumn och därefter kan behovet av fristående avdelningar bestämmas. (2x20, 2x15 i varje dubbelgrupp). 1 mindre orter med ringa underlag anordnas enkelgrupper.
2.13 Kommunernas förslag till utbyggnad av nya institutioner redovisas efter uppgifterna i kelp (kommunalekonomisk långtidsplanering) med angivande av etappindelning (förslag till utbyggnadsår). För prognos- periodens andra femårsperiod redovisas det antal institutioner, som fordras för att kommunerna skall kunna klara det praktiska behovet.
3 Beräkning av behovet av platser för småbarn. Prognosär 1980
Beräkningen av behovet av småbarnsplatser utföres analogt med beräk- ningen av syskongruppsplatser, med undantag för att inget tillägg göres för barn med särskilda behov. I exemplet erhålls 740 småbarn i åldern 1—2 år med förvärvsarbetande moder. Tillägg göres för barn till heltids- studerande mödrar och ensamstående fäder med tillsammans 4% av totala antalet barn till fab mödrar.
Tillägget blir totalt 30 småbarn. Det prognosticerade behovet blir således 770 platser. Den kommunala behovstäckningen är 75% vilket innebär ett praktiskt behov för kommunen på 578 småbarnsplatser.
4 Beräkning av behovet av platser för barn i fritidshem 1980
I exemplet finns 1980 1 398 lågstadiebarn med fab moder. Göres motsvarande tillägg för heltidsstuderande mödrar och ensamstående fäder blir det totala behovet av fritidshemsplatser 1 454. Om kommunen svarar för 75 % därav erfordras 1 090 fritidshemsplatseri kommunal regi.
Tablå l
1' 2 3 4 5 6 6 9 10 6 + 10 1 1 12 13 Område Antal. barn Andel barn Behov/heltids- Korrigering för Reåaktionl'hfh Barn med Befintliga plnlser Nellobchov, mma Totanbehov Forsmo i'll-AW heltid Färalqglill ...i- remmen; plnMrIErfor O—Går 0-6 år platser får kvinnlig fär— kw'nnor medhålp— särskildt. antal barn av tillslut! Nga områden enligt Bel". områden byggnad, dtlhd på nghgggnad derl- barn (l)—Mr) värvsgrnd an ijordhrulul ' behov Inatltutlon anul- Inkl. Iam- Exit—LM.- hetlidvin- särskilda planer Anlnl Avdel' enl Kelp Församling Mn Prognos Kv. f&r- Antal Avdrag Integrerad Heltid Deltid jednq- dnghem daghem legremd Permanenta Temporär-a Innhlu- Antnl burn ning 1970 W 1970 1980 1770 m. ':,uu plnlser deltid S—qsår hem Antal % Antal 4], deklid platser platser tioner Fluff—Gl ' m 1??? 1713 IV"/'|' 7975 5.1 leolai 868 615 , 0,07/'] 151 120 15 56 4-2-20 15 "? 'i? 64 47 82 ZA 00 57 732-20
HartinLuther 29922012 0424 0:39 0545 sin 0336 386 se 157 a-z-zo 35 214 se 249 45 309 zAtadNynem 90 sma 140 197 4-2-20" ,Snöstorp 446 2731 0064 0325
75 ' 526 92 eo z-z-zo 50 396 76 446 as sae Mlmwuamawm 16 10 255 N'?" Brearzd ns 57 . 0007
17 11 , 1-1-20 100 7 100 11 — &. 1-1-20 Tönnersjö 25 21 0004 0003 s s — too 4 100 4 — —
Elder-eran 122. 61 0007 0030 21 10 1-z-zo 100 9 100 11 — 7 2-15 Trönninge 174 235 0.028 30 42 — 100 55 lao 43 ' 30 24
Söndrum 706 014210” 204 z-z-eo 75 too 242 ZADOJBätckm' , eo vapna 19 14 . eooz' : ' 3 ' — 100 2100 2 — — z
Getinge 235 41 40 100 37 100 45 40 Rävinge 30 04 7 ' 6 ' 100 5 100 5 _- o
00 02%”?3 Kvibille 86 . 0,01 $]: 21 17 77 14 100 17 10
3 9 e 4
26 25 35
78 12 . 16 1- 85 13 100 16 10 37 10 5 100 7 00 6 —
246 . 00270 67 37 14 14 12 — 7 0.001 4 2 — 100 Z _
573 , 62 0,47 104 51 104 100 115 MIB 100
333 E]W 50 020 53 4 67 48100 59 unc so Steninge 24 75 0042 4 2 100 2100 2 — —
Kommun/block 7Q'3 8400 . 1215 0.331 1574 1253 1511 12A 660 570 FM,5n4C 530
Inb hmm lnl
1
mm! Q '_'. 2 3 4 3 15:-
PeergenanM 1003 1200 1770 K.=Q1|(Fnld|sk1vår&mkl.fnm-åcghn79 ' _ . 190 yöverflgttmng meller-områdena Tur/* Tva Sum-Avger (4091)
1780 Kl ' (Holmes) THPB' En ”kan grupp (209!) 27 st A och B *Scmordmng med lågstadieskol- mdnvis'imuiffrn till "Försknlplan (år Halmstads Kmnunbloek' Tng' Mindre förekom (c.-a1opl)
HALMSTADS KOMMUN
HVLTE KDHNUNBLOCK FALKENBERGS KOMMUN
Jnummas
Slättåkra
_? sf'
Breured
..._____o' ,,. ...—
Iönnersjo' sa' NIKOLAI
..
NARHN LUYHER
_ Laholmsbukten -.
unnws xonnunamtx INSTITUTIONER . HELTID TVP A
" B C
| DELTID
Bilaga 20.4 Särskild förskolplan för Vallås bostads- område, Halmstads kommun1
Barn i syskongruppsåldern (från tre år till skolstarten). Tidpunkter för prognos: Det maximala skedet och ”normala””skedet. Den särskilda förskolplanen ger ökad detaljering jämfört med beräk- ningarna av förskolbehovet i översiktsplanen. Den särskilda förskolpanen skall redovisa förslag till organisation av förskolan inom området och därmed ge underlag för utbyggnad till full behovstäckning.
Förutsättningar
1. Området kommer totalt att inrymma 3235 lägenheter, fördelade på 700 lägenheter i småhus och 2535 lägenheter i flerfamiljshus.
2. Prognos för totalfolkmängd och barnantal i olika åldersgrupper (se tabell 1).
3. Prognos för totalfolkmängd under ”normalskedet” se tabell.
Beräkningar. Permanent behov
4. Antalet invånare beräknas vara ca 8 800 under normalskedet, vilket motsvarar 2,72 boende/lägenhet i genomsnitt.
5. Andelen barn i varje årsklass antas vara 13 promille under normal- skedet, vilket ger 114 barn i genomsnitt i varje årsklass.
6. Enligt kommunens förskolplan kommer andelen barn (3—6) med fab moder att vara 0,36 är 1980. Detta värde kan överslagsmässigt användas även för en något längre tidshorisont. Kommunen kan också välja att höja värdet för att möta det ökade behovet i samband med att den kvinnliga förvärvsintensiteten väntas stiga ytterligare. Höjningen kan vara motiverad eftersom normalskedet för området sträcker sig fram mot är 2000.
7. Behovet av heltidsplatser ökar på grund av efterfrågan från barn till heltidsstuderande mödrar och barn till ensamstående fäder. Enligt för- skolplanen är behovet fyra procent av antalet barn till fab mödrar.
lBeräkningarna är utförda i samarbete med Lars Erik Larzenius och Kjell Oscars- son.
8. Kommunen antas ha beslutat att svara för 75 % av det teoretiskt beräknade behovet. 9. Behovet av heltidsplatser (enligt avsnitt 20.7.2 i kapitel 20):
_Af . . . .. Pil—TOW 4,5 kl k2dar
k1 = 0,36- 1,04 — 0,75 = 0,28 och 142 = 1,02
Värdet på k2 som uttrycker en variation i den lokala förvärvsintensiteten bland kvinnor hämtas i förskolplanen från den församling (område) där det nya bostadsområdet ligger. Ph = 114 - 4,5 - 0,28 - 1,02 = 147 platser för heltid.
10. Barn med särskilda behov
Tio procent av de barn (4—6 år) som inte har heltidsplatser, väntas efterfråga integrerade deltidsplatser eller heltidsplatser. [ varje årsklass har 33 barn heltidsplatser, tio procent av återstoden i tre årsklasser blir 24 barn.
3 -0,1.1AÖ%Ö (] — kl -k2) behov av platser för barn med särskilda behov.
11. Behov av deltidsplatser
Restpost för en årsklass. Totalt 114 barn, 33 har heltidsplatser, 8 är barn med särskilda behov (integrerad deltid). Rest: 73 barn kräver deltidsplatser.
0,9 A—Gölof (1 _ kl -k2) = Pd 12. Permanent behov under normalskedet
147 heltidsplatser. 24 integrerade deltidsplatser för barn med särskilda behov. 73 deltidsplatser. Totalt 244 barn kräver någon form av förskolplats.
13. Förslag till organisationsformer
En förskola av standardtyp (A) rymmer 40 barn och förskolan kan organiseras så att 13 finns i integrerade deltidsplatser. &. Med sex förskolor erhålls 6 _- 40 = 240 barn i heltid eller deltid. 147 går åt för de barn, som har behov av heltid, och resten (93) används för den integrerade deltiden. 97 barn har behov av integrerade deltidsplatser. 4 barn måste få tillgång till deltidsplatser i en annan grupp, t ex i grannområde.
b. Med fem förskolor erhålls 5 - 40 = 200 barn i heltid eller deltid. I detta fall kan endast 53 barn utnyttja integrerade deltidsplatser, och för 44 barn måste ordnas separat deltidsplats. En separat deltidsförskola med 20 platser ger utrymme för 40 barn, och dessutom måste deltidsplatser ordnas för ytterligare 4 barn.
14. Markbehov
Varje plats kräver minst 50 kvm, och utredningen diskuterar en ökning till 80—100 kvm. En förskola, som utnyttjas för 27 heltidsplatser och 13 deltidsplatser rymmer totalt 34 platser under normalskedet och kräver således 34 - 50 kvm = 1 700 kvm. [ nya områden måste man emellertid räkna med att alla platser behövs för heltiden under det maximala skedet och förskolan måste dimensioneras för 40 - 50 kvm minimum. Om möjligt bör tomtytan vara 40 ' 80 kvm, alltså 3 200 kvm.
15. Temporärt behov under maximala skedet
Enligt folkmängsprognosen finns 1 895 barn (0—6) under det maximala skedet och således 270 barn i varje årsklass.
Antalet barn under det maximala skedet är 2,36 gånger så stort som under normalskedet.
16. Markbehov under det maximala skedet
Kommunen måste besluta om hur man avser att tillgodose behovet av
platser under det maximala skedet, innan det är möjligt att göra markreservation. Enligt förslaget (20.7.4) krävs olika marktyper beroen- de på om man ordnar de temporära institutionerna i flyttbara eller flexibla byggnader eller om man väljer att hyra lägenheter i bostadshus. Antalet familjedaghem och möjligheten att utnyttja institutioner i grann- områden påverkar också markbehovet under det maximala skedet.
17. Permanent behov av småbarnsplatser
Andelen barn i åldern 1—2 år med fab moder beräknas vara 0,31 enligt förskolplanen.
Följande värden erhålls på kl: k1 = 0,31 -1,04-0,75 = 0,24, k2 = 1,02
Det permanenta behovet av heltidsplatser för småbarn blir:
114 - 2 -O,24 ' 1,02 =56 De 56 småbarnsplatserna kan lämpligen fördelas på 5 institutioner.
18. Temporärt behov av småbarnsplatser under det maximala skedet.
56 ' 2,36 = 132 spädbarnsplatser. I temporära lokaler och familjedaghem krävs 132 — 56 = 76 platser.
"R o ADSOMRÅDE BEHOVAV HELTIDSPLATSER FÖR BARNl3-6.S) SYSKONGRUPPSÅLDERN
ANTAL BARN
400 — 370 = 2 36:15?
A FAMILJEOAGHEM MAX 10-1.
TEMPORÄRA FÖRSKOLOR
FLVTTBARA OCH FLEXIBLA BYGGNADER HVROA LOKALER _ TRANSPORT TILL ANDRA OMRAOEN
BEHOV UNDER 'NORMALSKEDET" PERMANENTA FÖRSKOLOR
! | 1970 1975
SÄRSKILD FÖRSKOLPLAN FÖR VALLAS BOSTADSOMRADE ANTAL BARN (3-65) SYSKONGRUPPSÄLDERN
ANTAL BARN MAXIMALT ANTAL BARN 1215
" NORMALSKEDE" 512
FAKTISK PROGNOS FöR VALLÅS UTVECKLING -
1695 zobo
19. Permanent behov av fritidshemsplatser
Andelen lågstadiebarn med fab moder beräknas vara 0,44 enligt förskol- planen. Följande värden erhålls på kl: k1 = 0,44-1,04-O,75 = 0,34, k2 = 1,02 Det permanenta behovet av fritidshemsplatser blir: 114 ' 3 - 0,34 - 1,02 = 119 fritidshemsplatser
20. Temporärt behov av fritidshemsplatser under det maximala skedet
119 - 2,36 = 281 fritidshemsplatser.
Permanent folkmängdsunderlag för Vallås
Beräkningarna syftar till att ange folkmängden efter det att utglesningen har pågått så länge att befolkningstalet har stabiliserats. På lång sikt sker en trendmässig minskning av boendetätheten. De stora svängningarna inom ett bostadsområde kan dock anses avslutade efter cirka 20 år efter områdets färdigställande. Siffrorna kan antagas gälla från år 1985. (Se vidare tabellerna 2—5.) Den särskilda förskolplanen illustreras av kartan på sid. 455.
Tabell ] Vallås bostadsområde. Folkmängd och barnantal. Totalt.
Barn 0—6 år Barn i grundskola 7—15 år
Ar Totalt Anta] Antal Totalt Lägstad 31.12 antal barn antal 7—9 år O= 15 år
Mellan— stad 10— 12 år
Högstad 13—15 år
1970 909 242 93 37 1971 2 220 579 222 100 1972 3 774 1 026 393 176
1973 5 397 1598 614 270 1974 6 949 2 162 830 363 1975 8 234 2 649 1050 433
1976 9 042 3 029 1 253 490 1977 9 681 3 324 1430 555 1978 9 835 3 442 1547 598
1979 9 983 3 526 1 676 660 1980 10 124 3 582 1 807 700 1981 10226 3601 1922 713
1982 10269 3592 2013 700 1983 10 237 3 551 2 060 675 1984 10 205 3 491 2 097 650
1985 10140 3 384 2 056 590 1986 10 043 3 241 1992 530 1987 9 946 3 123 1 935 480
31 71 115
195 270 350
425 485 507
25 51 102
149 197 267
338 390 442
486 532 574
Tabell 2 Folkmängd i Vallås omkring år 1985.
Total folkmängd Hela området Flerfamiljshusdelen Småhusdelen Vallås
Folkmängd 8 800 6 600 2 200 Antal lägenheter 3 230 2 530 700 Antal rumsenheter 12 840 8 930 3 910 Antal Boende/lgh 2,72 2,60 3,14 Antal Boende/Re 0.685 0,739 0,5 63 Antal Re/Igh 3,97 3,52 5,60
Tabell 3 Barnantalet i Vallås omkring år 1985.
Barnantal Vallås Hela % av Fler- % av Småhus— % av (0— 15 är) området Folkmgd familjs- Folkmgd delen Folkmgd husdelen
Antal barn 2 100 24 1 500 23 600 27 Barn/lgh 0,65 0,60 0,85 Bam/Re 0,164 0,168 0,153
Tabell 4 Barn i olika åldersgrupper med uppdelning i flerfamiljs- resp småhusdel i Vallås ca år 1985.
Antal barn
0—6
Flerfamiljshusdelen 600 Småhusdelen 180
Hela området 780
Tabell 5 Andel barn i olika åldersklasser i % av det totala antalet barn i Vallås ca år 1985.
Andel barn i olika åldersklasser i % av totala antalet barn
0=6 7—9 10—12 13=15
Flerfamiljshusdelen 40 18 20 22 Småhusdelen 30 20 23 27 Hela området 37 19 21 23
A V nl _.| V.. 5 G 0 s |— V 0 C.. 0 W ud VG G 3
oroozoosooaoosoowovoosoosoo L . . . . . . . . .
lOOOM .
Bilaga 20.5 Beräkning av markareal för förskolans ändamål1
Förskolnorm
Till varje förskola skall finnas välbelägna, tillräckligt stora och för lek- och utevistelse lämpliga ytor. För att detta skall vara tillförsäkrat varje förskola är det lämpligt att uppställa en norm för beräkning av dess markytor. Normen bör utfärdas som anvisning med stöd i förskollagen och byggnadslagen. Den bör kunna ligga till grund för planeringen såväl på översiktlig nivå som på detaljplanenivå.
Normens syfte är att hävda förskolans berättigade krav på utrymme i bebyggelsen. Särskilt väsentligt är detta i bebyggelsetyper där förskol- barnens alternativa lekmöjligheter begränsas exempelvis på grund av hög bebyggelsetäthet eller högt allmänt utnyttjande av intilliggande lekområ- de och lekparker. ] befintliga bostadsområden med svårigheter att tillgodose behovet av stora, fria lekytor bör dock normen ej få hindra tillkomsten av förskolor.
Förskolans markbehov bör beräknas med hänsyn till det maximala antal barn som samtidigt kommer att vistas vid respektive enhet. Huvudregeln är att förskolan skall disponera minst 20 m2 användbar utomhuslekyta per plats i anslutning till dess lokaler. För att skapa goda förutsättningar att genomföra det pedagogiska programmet är det dock önskvärt att förskolan disponerar ca 40 m2 användbar utomhuslekyta per plats. Dessa ytor bör uppfylla de solvärdesrekommendationer för lekplat— ser som utfärdas av statens planverk och bostadsstyrelsen. Beräkningen av erforderlig markareal för förskolan är beroende av om den ligger på särskild tomt eller ej.
För permanent förskola med heltidsplatser och möjlighet till integrera- de deltidsplatser, som uppförs på egen tomt skall för tomtmark reserveras en yta av minst 50 rn2 per plats exklusive parkering. Det är dock önskvärt att reservera 80—100 m2 tomtyta per plats exklusive parkering. Dessa tomtytor bedöms vara tillräckliga för att det på förskoltomten skall vara möjligt att anordna de i huvudregeln angivna utomhuslek- ytorna. För förskolor som anordnas på egen tomt men med temporära
lUtarbetad i samrad med statens planverk, utvecklingsbyrän, detaljplanesektionen.
lokaler (flyttbara eller flexibla) skall de ytor avsättas som angivits för permanenta lokaler.
Huvudregeln att förskolan skall disponera en användbar utomhuslek- yta av minst 20 m2 per plats, medan 40 in2 per plats är önskvärt bör gälla även för separata deltidsgrupper. Vid denna förskolform kan viss del av den disponibla lekytan utgöras av mark utanför den egna tomten. Det bör observeras att antalet barn normalt är dubbelt så stort som platsanta- let vid deltidsförskola på grund av uppdelningen iför— och eftermiddags— grupper.
Även vid temporära förskolor som anordnas i förhyrda lokaler, i lägenheter i en- eller flerfamiljshus skall disponeras en användbar utom- huslekyta av minst 20 m2 per plats medan 40 m2 per plats är önskvärt.
] de fall lokalerna utgörs av enfamiljshus kan lekytan huvudsakligen ligga på den egna tomten men kan eventuellt också till en del ingå i anslutande lekområde. Då lokalerna utgörs av lägenhet i flerfamiljshus bör någon del av den disponerade lekytan kunna avgränsas för förskolans behov.
Då hela eller delar av den disponibla utomhuslekytan ligger på annan mark än förskoltomt förutsätts att lekområdet utan olägenhet kan användas gemensamt av barnen vid förskolan och övriga barn. Det är därför väsentligt att lekområdet i förskolans närhet dimensioneras för det maximala antal barn som kommer att vistas där samtidigt.
Utbildningskomplettering för förskolans personal
Enligt tilläggsdirektiv av den 17 juni 1970 fick barnstugeutredningen i uppdrag att utreda frågan om fortbildning av den personal som är sysselsatt inom barnstugeverksamheten.l Där framhålls att omfattningen och utformningen av en sådan fortbildning skall bedömas samt förslag utarbetas till organisation och ansvarsfördelning. En utgångspunkt bör enligt direktiven vara att fortbildningsverksamheten skall bekostas av huvudmannen för barnstugoma.
21 .1 De olika personalgmppernas nuvarande grunda tbildning
Den personal som tjänstgör i förskolorna har varierande utbildnings- bakgrund. Som föreståndare tjänstgör dels förskollärare, dels barnavårds- lärare. Vid bristsituationer upprätthåller i vissa fall barnskötare eller personal med annan utbildning sådana tjänster. Som lärar- och vårdperso- nal samt ekonomipersonal tjänstgör förskollärare, barnskötare, koker- skor, köksbiträden samt städpersonal.
21 .1 .] Förskollärarnas grundutbildning
Förskollärarutbildningen är tvåårig. Den är förlagd till förskolseminarier. Särskilda förkunskapskrav om praktik gäller för tillträde till utbildningen. Dessa utgör för närvarande 16 veckors praktik i familj med spädbarn under 8 månaders ålder eller på institution eller motsvarande barnavårds- kurs, samt 16 veckors praktik under utbildad förskollärares ledning på institution av typ lekskola, daghem osv. Förskollärarna har ofta en barnskötarutbildning om en termin eller 34 veckor som förutbildning. Undervisningen vid förskoleseminarierna har skett enligt reviderad provisorisk timplan för förskoleseminarierna av den 1 juli 1968.
Under perioden för praktisk lärarutbildning beräknades undervisningi läro- och övningsämnen omfatta ca 6 timmar per vecka, dvs sammanlagt 102 timmar per årskurs. Lämpligen borde därvid behandlas vissa avsnitt av ämnena barnobservationer, metodik, musik och rytmik.
1 Se bilaga 1.
På timplanen upptagna ämnen är obligatoriska.
Ämnesstudierna — utom blocket Skapande verksamhet » och blocket Pedagogik samt Metodik omfattade totalt 950 lärarkandidattimmar per klass.
För blocket ”Skapande verksamhet” var avsatta totalt 408 lärar- kandidattimmar per klass. ”Metodik” omfattade totalt 304 lärar- kandidattimmar. Blocket ”Skapande verksamhet, Bild och formarbete” hade ett relativt högt timtal. Pedagogikblocket, med ämnen som barnpsykiatri och barnobservationer, hade ett något lägre timtal totalt.
Den timplan som för närvarande tillämpas är fastställd av Kungl Maj :t 27.5 1970 och av skolöverstyrelsen den 26.6 1970.
Det totala antalet lärarkandidattimmar i ämnesstudier, pedagogik, metodik och specialarbete kan förslagsvis fördelas på de fyra utbildnings- terminerna, T1 — T4. Undervisningen organiseras i varierande grupp- storlekar. På timplanen upptagna ämnen är obligatoriska.
Under T1 och T4 ägnas undervisningen åt läro- och övningsämnen. Till T2 och T3 förläggs dels praktik, dels viss undervisning i läro- och övningsämnen. Undervisningen i läro- och övningsämnen ägnas under T2 företrädesvis åt ämnet Skapande verksamhet samt åt pedagogik, metodik och specialarbete, under T3 företrädesvis åt pedagogik och metodik.
Blocket Skapande verksamhet _ Bild och formarbete har i stort sett samma totala timantal som i 1968 års timplan. Inom pedagogikblocket kan man däremot notera att ämnet Barnobservationer fått ett högre timtal. Tidigare hade ämnet 102 timmar. I den senaste läroplanen har det tilldelats 118 timmar. Totalt har pedagogikblocket ökat från 374 timmar till 426 timmar. Därvid har det tidigare fristående ämnet Mentalhygien byggts in med oförändrat timtal, dvs 34 timmar.
Praktiken inriktas under T2 på auskultationer i anslutning till undervisningen i metodik, under T3 på praktik under handledning. Av de cirka 700 lärarkandidattimmarna för handledd praktik anslås cirka 85 lärarkandidattimmar för praktikmetodik. i förhållande till 1968 års timplan har den praktiska lärarutbildningen skurits ned med 171 timmar totalt. Den omfattar totalt 900 lärarkandidattimmar.
Utbildningens mål är definierat på följande sätt: ”Förskoleseminarier- na har till ändamål att utbilda förskollärare, skickade att tjänstgöra i lekskolor och daghem.
Utbildningen syftar till att göra de blivande lärarna väl medvetna om förskolpedagogikens mål, innehåll och arbetsformer samt hos dem väcka insikt om betydelsen av ständig förkovran och förnyelse.”
Lärarutbildningens innehåll, struktur och arbetssätt, förkovran och förnyelse formuleras i Mål och Riktlinjer för förskollärarutbildningen.
21.1.2 Barnavårdslärarnas grundutbildning Barnavårdslärarutbildningen är treårig. Den är förlagd till seminarier för huslig utbildning. Särskilda förkunskapskrav om praktik gäller för tillträde till utbildningen. Dessa utgör dels en terminskurs vid hemteknisk skola eller lanthushållsskola om minst fem månader, dels yrkeskurs vid barnavårdsskola om minst 34 veckor, dels två månaders praktik ihem
med barn under skolåldern. Yrkeskursen vid barnavårdsskola, omfattande 34 veckor, är identisk med den kurs som utgjort bamsköterskornas grundutbildning. Barnavårdslärarna har således en fullständig barn- sköterskeutbildning som bas för sin lärarutbildning.
Det totala timtalet för undervisningen utgör 3 540 timmar. Hälften av timantalet utgörs av utbildning inom institutioner (1880 tim). Inom ramen för den övriga delen av utbildningen har tex blocket ”Skapande verksamhet” ett lågt timtal (80 tim). Ämnet Musik förekommer över- huvud inte i utbildningen. De speciella vårdämnena överväger (totalt 580 tim). Psykologi med observationer, Pedagogik och Metodik har samma totala timtal.
21.1.3 Barnskötarnas grundutbildning
Enligt äldre läroplaner har en varierande utbildning i fråga om längd och kvalitet förekommit för barnskötare. Två yrkeskurser förekommer, dels en enterminskurs, dels en 34-veckorskurs.
I såväl enterminskursen (småbamsvård) som 34-veckorskursen ligger tyngdpunkten i utbildningen på ”Yrkesarbete” med 30 veckotimmars yrkesarbete vid bamavårdsinstitution, sömnad och hemvård. Yrkesteorin omfattar endast tre veckotimmar, varav två i barnavårdslära och en i sysselsättningsmetodik.
Barnavårdsläran omfattar till stor del undervisning om barns närings— behov, tillagning av lämplig föda, dietmat osv. barnmöbler, bäddutrust- ning, barnkläder, skötsaker med demonstrationer; barns dagliga vård, utevistelse m m.
Sysselsättningsmetodiken _ det som skulle motsvara förskollärarnas block ”Skapande verksamhet” — omfattar som nämnts en veckotimme på schemat.
Tyngdpunkten i utbildningen ligger på vårdmomenten. Utvecklings- psykologi, barnobservationer m in har inte en lika framskjuten ställning.
[ och med gymnasieskolans införande den 1 juli 1971 är ovannämnda kurser under successiv avveckling. Utbildning i barnavård läggs inom tvåårig gymnasielinje, dvs linje nr 16 vårdlinje med följande grenar: Barna- och ungdomsvård, Hälso- och sjukvård samt Åldringsvård, Psykiatrisk vård. Variant för barnsjukvård finns efter 13 veckori årskurs 2.
Av timplanerna framgår att man sökt bygga upp en utbildning efter den modell som Yrkesutbildningsberedningen föreslog för gymnasie- skolans yrkesinriktade linjer. Principen om ett basutbildningsblock med däröver liggande successiv specialisering har dock till en del frångåtts.
Vad gäller grenen för barna- och ungdomsvård sker specialisering under perioderna 2 och 3 på barnkunskap och barnavårdspraktik efter ett gemensamt utbildningsblock om 13 veckor i årskurs 1. Tonvikten i den gemensamma vårdkunskapsutbildningen ligger på följande huvudmo- ment: Anatomi och fysiologi, Mikrobiologi och hygien, Socialmedicin, Hälso- och sjukvård, Åldringsvård, Psykologiska aspekter i vårdarbetet. Arbetsplatsens skyddsfrågor. Moment som Bamkunskap och Psykologi har båda lägre timantal. Värdaspekterna överväger även i den nya utbildningen i gymnasieskolan.
Årskurs 2 visar samma planering med Anatomi och fysiologi, Mikro- biologi och hygien samt Sjukdomslära. De pedagogiska och sociologiska momenten i utbildningen är omfångsmässigt mindre väl tillgodosedda.
Sammanfattningsvis kan fastslås att i såväl den äldre utbildningen för barnsköterskor som i den inom gymnasieskolan 1971 vårdmomenten har större omfång än psykologiska, pedagogiska och sociologiska moment. Detta måste enligt utredningens mening beaktas vid strukturering av såväl utbildningskomplettering som av regelbundet återkommande fortbildning.
21.1.4 Kökspersonalens utbildning
Ekonomibiträden och kokerskor kan få sin utbildning vid storhushålls- tekniska yrkeskurser. Upplärning på arbetsplatsen kan också förekomma. Hemmafruar som gått ut i arbetslivet efter en period av enbart hemarbete förekommer också i stor utsträckning.
Särskild yrkeskurs för kokerskor och kockar har hittills funnits vid vissa yrkesskolor. Kursen är uppdelad på tre linjer. Linje 2, Utbildning till sjukhuskök, kök i vårdhem, barnavårdsinstitutioner, militära inrättningar och liknande, är den som närmast torde ha genomgåtts av den kökspersonal som har längre utbildning.
Hemteknisk skola och lanthushållsskola har också varit grundutbild- ning för tjänster i barninstitutioner.
Basutbildningen varierar således för denna personalgrupp. Någon utbildningi t ex psykologi eller pedagogik har som regel inte ingått.
Inom den nya gymnasieskolan kommer storhushållsutbildning att meddelas inom två linjer, båda tvååriga: Konsumtionslinje, gren för storhushåll och restaurang, samt Livsmedelsteknisk linje, gren för storhushåll. (Om både linjerna finns vid en gymnasieskola, ligger dock grenen för storhushåll och restaurang alltid inom livsmedelstekniska linjen.)
Enligt timplanerna ingår ämnet psykologi i storhushållsgrenen med en veckotimme i terminskurs 2 inom årskurs 1 samt en veckotimme i årskurs 2 på konsumtionslinjen. På livsmedelsteknisk linje däremot är psykologi inte obligatoriskt ämne utan konkurrerar med övriga tillvalsämnen.
Med tanke på den viktiga roll ekonomipersonalen har i arbetslaget i förskolan torde en komplettering av timplanernas innehåll med psyko- logiutbildning vara angelägen i fortbildningen av denna personalgrupp.
21.2 Nuvarande fortbildning av förskolpersonal 21.2.1 Fortbildning anordnad av skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsen har ett tämligen rikt utbud av fortbildningskurser för lärare på olika stadier. Flertalet av dessa kurser är förlagda till sommarferierna. Sommarkurserna svarar dock inte på något sätt mot den stora efterfrågan på fortbildning som de olika läroplansrevisionerna accentuerat. Vad gäller förskolan är kursutbudet alltjämt begränsat. Sommaren 1971 anordnades sex fortbildningskurser omfattande fem dagar vardera för förskollärare. Fem kurser anordnades för blandade
lärargrupper såsom förskollärare, fritidspedagoger, lågstadielärare, lärarut- bildare, klasslärare och speciallärare. För handledare iförskollärarutbild- ningen stod tre kurser till buds och för samma grupp inom barnavårds- lärarutbildningen en kurs. Efter önskemål från förskollärarna täcker dessa fortbildningskurser olika områden.
Blocket ”Skapande verksamhet” har varit stående fortbildningsämne. Syftet med kurserna med detta ämnesinnehåll är ”att genom praktiska övningar och utbyte av erfarenheter från den egna undervisningen ge deltagarna vidgade kunskaper om arbetssätt som syftar till träning av kommunikationsfärdigheterna och stimulering av gruppkänsla och en— gagemang”. Innehållet i ”Skapande verksamhet” har varit följande: ”Undervisningsmetodiken för skapande verksamhet med inriktning på samverkan mellan uttrycksformerna bild, rörelse, ljud och ord”. (Citat ur ”SÖ Lärarkurser, sommaren 1971”.)
”Pedagogiken i förskolans verksamhet med barn upp till tre år” har på senare år blivit ett återkommande tema. Kursernas syfte är ”att ge fördjupade kunskaper om de yngsta barnens utveckling och beteende samt inlärningsteorier”. Innehållet i dessa kurser är ”Konkretisering av förskolans arbetssätt, utformning av inlärningssituationer och lärarens roll”.
”Institutionspedagogik” är en kurs som innehåller ”aktuella spörsmål inom barnstugeverksamheten. Samarbete: PersonalFöräldrar-Grundskola. Planeringsarbete för en orts resp. en institutions barnstugeverksamhet. Kommunal ekonomi.” Andra kurser omfattar ”Barnobservationer”, ”Handikappade och utvecklingsstörda barn i förskolan”, ”Kontaktfrågor hem-barnstuga-skola-samhälle”, ”Samordingsfrågor förskola — grund- skola”, ”Mobbning” samt ”Aktuell förskolemetodik” och ”Montessori- pedagogik”.
Kursen ”Aktuell förskolemetodik” syftar till att ”med barnspykologi och inlärningspsykologi som utgångspunkt bearbeta förskolans tradi- tionella arbetsformer för att fördjupa deltagarnas kunskaper om och ledning av barn i grupp”.
Under sommaren 1971 anordnades också på uppdrag av skolöver- styrelsen seminarier och kurser för lärarutbildare med lärarhögskolan i Malmö som kursanordnare. Till dessa seminarier, som omfattar fyra eller fem dagar, äger lärarutbildare vid förskolseminarierna tillträde. Lärar- utbildningsanstalterna utser deltagare och anmäler dem till kurserna. Sammanlagt anordnades nio seminarier, i vilka ett tiotal lärarutbildare, seminarieelever och (en) skolledare deltog från förskolområdet. I förhållande till övriga grupper lärarutbildare har förskolans företrädare varit antalsmässigt lågt representerade.
Ovan omnämnda kurser avser samtliga förskollärare och i vissa fall blivande förskollärare. Skolöverstyrelsen har hittills inte anordnat några kurser för övrig personal i förskolan. Ej heller har några kurser tillgängliga för all personal förekommit. Till en del torde detta kunna förklaras med att skolöverstyrelsen främst har i uppdrag av Kungl Maj:t att fortbilda lärarpersonalen, för vilkens grundutbildning skolöverstyrelsen är huvud- man.
I skolöverstyrelsens förslag till anslagsäskande för budgetåret 1971/72
(Aktuellt från SÖ, specialnummer augusti 1970, avsnitt 1.4.3) redovisade verket under rubriken ”Huvuduppgifter inom fortbildningsverksam- heten” sin uppfattning om vad som är fortbildningsverksamhetens centrala uppgift: att tillse, att information om nyheter och förändringar i fråga om mål och medel på undervisningens område snabbt och korrekt förs ut till lärarna.
Även nuvarande former för fortbildningsverksamheten berördes. Dessa är under omprövning av en särskild arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen. Det antyds att mer genomgripande förändringar av nu gällande huvud- linjer för lärarfortbildning kanske kommer att bli nödvändiga.
Skolöverstyrelsens mest angelägna uppgift inom fortbildningen sägs slutligen vara det arbete som betingas av grundskolerefonnen — Lgr 1969 — och av den nya gymnasieskolans införande 1971. Vidare av den expanderande vuxenutbildningen, utvecklingen på läromedelssidan med dess konsekvenser för bla lärarrollen samt slutligen utbildningen av skolledare och lärarutbildare. Förskolans utbyggnad och eventuellt förändrade pedagogiska innehåll tas inte upp bland kommande arbets- uppgifter i detta sammanhang.
För att täcka kostnaderna för fortbildning för lärare inom gymnasie- skolan begärde verket för budgetåret 1971/72 1 milj kr med anledning av gymnasie- och fackskolreformen. För yrkesutbildningsreformen be- gärdes oförändrat 3 milj kr. Inga medel äskades för förskolans del. För budgetåret 1972/73 begär verket en anslagsökning med 5,9 milj kr för lärarfortbildning generellt. I petita framhålls därvid att de nya grundut- bildningsplanerna ovillkorligen kräver ”en adekvat och ingående fortbild- ning av lärarutbildare, både av dem som sysslar med grundutbildning och med fortbildning”.
Skolöverstyrelsens fortbildningsverksamhet planläggs och verksam- heten i sin helhet budgeteras inom verket. Antalet kurser inom olika områden avgörs likaledes centralt. Samråd sker med bl & lärarorganisa- tionerna om kursinnehållet. Den s k fortbildningskatalogen sänds ut på remiss till berörda instanser och personalorganisationer, innan kurser och kursinnehåll slutgiltigt fastställs.
För huvuddelen av kurserna svarar sex fortbildningsavdelningar ute i landet. Dessa är knutna till lärarhögskolorna i Stockholm, Linköping, Malmö, Göteborg, Uppsala samt Umeå. Fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Malmö administrerar och anordnar fortbildning för förskollärarsektorn. Varje fortbildningsavdelning har i övrigt sina special- områden.
21 .2.2 Fortbildning anordnad av socialstyrelsen
Socialstyrelsen står som anordnare av en rad kurser inom sitt tillsynsom- råde.
l förteckningen över kurser för budgetåret 1971/72 återfinns dock inte några kurser, som riktar sig till personal inom förskolan. Man har helt inriktat sig på fortbildning av personal inom ungdomsvårdsskolverksam- heten samt inom olika omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Lika- ledes ges fortbildning till olika grupper av läkare samt övrig sjukvårds-
personal samt för personal inom nykterhetsvården.
Socialstyrelsen har således en omfattande kursverksamhet i sig. Genom att förskollärarutbildningen ligger under skolöverstyrelsen har naturligen också fortbildningen ansetts ligga inom detta verks arbetsområde. Resurser att ordna fortbildning för övrig eller all personal i förskolor och fritidshem har hittills inte kommit socialstyrelsen till del. Under senare år har socialstyrelsen däremot anordnat konferenser kring olika aktuella frågor för barnavårdskonsulenterna vid länsstyrelserna och för de kommunala barnstugekonsulenterna.
För budgetåret 1972/73 avser verket att anordna en kurs för barnavårdskonsulenter. I samråd med skolöverstyrelsen och Svenska kommunförbundet avser verket vidare att planera två veckokurser för barnstugepersonal, kommunala förtroendemän och andra funktionärer inom barnstugeverksamheten för information om målsättning för verk- samheten, om resultat av försöksverksamhet och forskning m. m.
2123 Fortbildning anordnad av kommunerna
Svenska kommunförbundet har en omfattande utbildning av personali kommunal tjänst och av kommunala förtroendemän. Till stor del är verksamheten förlagd till Kommunskolan i Sigtuna. Den ingår i personal- administrativa avdelningens utbildningssektion. Man har vidare en väl utbyggd länsorganisation med 24 länsavdelningar. Vid dessa länsavdel- ningar finns centralt anställda länsavdelningssekreterare för information och utbildning. Länskurserna är till stor del utformade som modell- program och s k tumékurser.
Hittills har inga kurser anordnats för personal verksam inom förskolor och fritidshem. Administrativ ledningspersonal för förskol- och fritids- hemsverksamheten såsom avdelningschefer, barnstuge- och familjedag- hemskonsulenter, samt i mindre kommuner socialassistenter, vilka jämsides med andra arbetsuppgifter handhar den administrativa ledningen av barntillsynsverksamheten, fortbildas däremot genom länsavdel- ningarnas försorg i tredagars internatkurser. Därvid medverkar bl a social- styrelsen med föreläsare.
Lokalt har dock flera kommuner i landet genom egna initiativ anordnat dels studiedagar för förskollärare, dels olika former av allpersonalstudiedagar.
Bland de olika former för denna lokala fortbildning som tillämpas skall här endast som exempel redogöras för försök med fortbildning som prövats i Järfälla kommun, som startat en fortbildning dels av barna- vårdare och hemsamariter, dels av all personal tillsammans i barnstugor, dels av fritidshems- och lekskolpersonal gemensamt.
En del av fortbildningen i Järfälla utgörs av direktutbildning i form av internatkurser under veckoslut. Man har därvid arbetat i små grupper med praktikfall osv. Syftet med dessa kurser har varit ett slags social inventering, ett medvetandegörande för personalen om den sociala omvärlden och om vikten av föräldrarnas relationer till personal och barn i samspel. För all personal i barnstugor har tre internatkurser anordnats. Av ekonomiska skäl har verksamheten inte kunnat utvidgas ytterligare.
Efter internatkurserna har verksamheten följts upp genom studie- cirklar. Barnskötare inom allpersonalkurserna har studerat utvecklings- psykologi och kompletterat sin bristande utbildning på det området. Cirkeln har planerats av kommunens barnstugepsykolog. Gruppen fritids- pedagoger-lekskollärare har likaledes följt upp internatutbildningen på eget initiativ i studiecirkelform och har själva valt studiematerial. Experter har kallats till vissa sammanträden för information och diskussion. Närvarofrekvensen i cirkelverksamheten har varit mycket hög (75 ”o). Kommunen har svarat för kursavgifterna samt också kompenserat personalen för dess utbildningsinsatser genom fritid på lämplig tid.
Föreståndarna för barnstugoma har bildat en studiecirkel i personal- ledning och personalvård som uppföljning av internatkursen. Man har behandlat sociala problem och arbetsledning. Vad gäller barnavårdarna har kommunen lyckats knyta dem till barnstugoma bl a genom dessa arrangemang med internatkurser och viss uppföljningsverksamhet. (30 av 50 barnavårdare tjänstgör vid behovi barnstugoma.)
Samtlig personal som varit föremål för denna internatutbildning har önskat en ytterligare utbildning i studiecirkelform och i nya internat- kurser. Sådan verksamhet planerades också för hösten 1971 i kommunen. Därvid ämnade kommunen utvidga verksamheten genom internatutbild- ning också för dagbarnvårdare.
21.2.4 Fortbildning anordnad av Sveriges Förskollärares Riksförbund (SFR)
Genom förskollärarnas intresseorganisation, Sveriges Förskollärares Riks- förbund, anordnas olika fortbildningskurser centralt, regionalt och lokalt.
Nordiska möten omfattande en vecka anordnas alltsedan år 1925 vart fjärde år. Till dessa pedagogiska konferenser samlas förskollärare från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att diskutera de stora principiella frågorna kring förskolverksamheten. Forskare och förgrunds- gestalter inom förskolfältet redovisar och debatterar aktuella stånd- punkter och forskarresultat. Barnuppfostran, lärarrollen och institu- tionernas utformning i ett modernt samhälle har kontinuerligt stått under debatt vid dessa konferenser. Ett alltmer utbyggt föräldrasamarbete och dess betydelse för förskolan står också i centrum för denna fortbildning.
Pedagogiska dagar har sedan ett tiotal år tillbaka anordnats två gånger årligen. Dessa omfattar föreläsningar, diskussioner och grupparbeten kring aktuella pedagogiska frågor. Även studiebesök på institutioner har ingått i programmet. Statsbidrag har erhållits genom föreläsningsbyrån för denna fortbildning. 200 till 300 förskollärare har kunnat beredas plats varje gång.
Sedan år 1968 arrangeras de pedagogiska dagarna varje år regionalt för Norrland, Mellansverige och södra Sverige på tre platser i landet — med undantag för de år då förbundet håller ombudsmöten. Praxis varierar mellan huvudmännen (kommunerna) vad gäller att ge förskollärarna möjligheter att delta i denna fortbildning. En del kommuner bekostar helt förskollärarpersonalens deltagande, andra beviljar tjänstledighet utan löneavdrag osv.
Förutom de pedagogiska dagarna anordnas centralt veckoslutskurser kring aktuella frågor med ett begränsat deltagarantal. Regionalt anordnar förbundets 15 kretsföreningar egen fortbildning. Omkring hälften av kretsarna håller veckoslutskurser med ett direkt fortbildningsinnehåll.
Kretsarna är i sin tur uppdelade i sektioner som lokalt svarar för pedagogiska föreläsningar och debattsammankomster på kvällstid.
Förskollärarnas Riksförbund, som påtalat de stora organisatoriska och ekonomiska svårigheter som är förenade med den egna under senare år växande kursverksamheten, har sedan länge framfört önskemål om att en reguljär fortbildning måtte komma alla förskollärare till del genom skolöverstyrelsens och de lokala huvudmännens försorg. Förbundet har betonat att nuvarande fortbildning icke täcker de stora behov som föreligger.
21.3 Avgränsning av utredningens uppdrag
Utredningen har vid en bedömning av uppdragets omfattning funnit det nödvändigt att begränsa sig till att i detta betänkande lägga ett principiellt förslag om utbildningskomplettering av den personal som i dag tjänstgör inom förskolverksamheten (dvs daghem och lekskolor). Denna utbildningskomplettering bör vara gemensam för samtliga anställ- da och icke obligatorisk.
Det pedagogiska program som utredningen framlägger innebär så genomgripande förändringar att en samlad satsning på en utbildnings- komplettering gemensam för all förskolpersonal blir helt nödvändig. En sådan fortbildning är en av de viktiga förutsättningarna för att det nyai pedagogiken skall kunna genomföras och få verklig genomslagskraft.
Förslag om kontinuerlig fortbildning kommer att framläggas senare separat. Enligt utredningens uppfattning måste frågan om fort- och vidareutbildning av förskolans personal kopplas med frågan om en snar översyn av grundutbildningen för de berörda personalgrupperna. Förslag om en gemensam grundutbildning för all personal med specialisering därefter på olika funktioner har framkommit från olika remissinstanser.
21.3.1 Målet för utbildningskompletteringen
Det övergripande målet för utbildningskompletteringen måste vara att snabbt och korrekt föra ut information om nyheter och förändringari fråga om mål och medel för förskolan till berörda personalgrupper. Det centrala är därvid att ge den personal som skall anamma det nya och praktisera det, möjlighet att ta ställning till det pedagogiska programmet och de arbetsmetoder det innebär, samt påverka sin arbetssituation och bearbeta sina egna reaktioner. Väsentligt är att så många som möjligt på kortast möjliga tid nås av information, nedbruten i mycket konkret form, såsom praktiska övningar i lagarbete, samtalsteknik osv.
Självfallet kan diskuteras hur omfattande en sådan ”särskild fortbild- ning” bör vara. Grundläggandet av en positiv attityd hos personalen och känslan av att vara föremål för en direkt omsorg i en ny arbetssituation är enligt utredningens mening tungt vägande faktorer. Effekten av flera korta internatkurser med jämna mellanrum finner utredningen vara sannolikt större än den som en enda längre kurs skulle kunna åstadkomma. Väsentligt är att den berörda personalen etappvis får bearbeta konkreta problem i arbetslagsmodeller.
21.3.2 Målgrupper för utbildningskompletteringen
Den personal som bör nås av utbildningskompletteringen kan lämpligen delas i två huvudgrupper. Den första gruppen som utbildas avses fungera som studieledare för personalen inom den andra gruppen.
Grupp 1 omfattar:
Lärare vid seminarier för utbildning av förskollärare Lärare vid seminarier för utbildning av barnavårdslärare
Lärare vid lärarhögskolor (främst psykologi- och pedagogiklärare) Lärare vid universitet (psykologi- och pedagogiklärare) Handledare vid förskolinstitutioner (ett begränsat antal) Speciallärare (ett begränsat antal) Vidareutbildade förskollärare (med betyg i beteendevetenskapliga äm- nen) Barnstugekonsulenter (ett begränsat antal)
Grupp 11 om fattar: Yrkesverksamma förskollärare Yrkesverksamma barnavårdslärare Barnskötare
Kökspersonal
Övriga ur grupp ]
Uppdelningen ovan är ej att betrakta som strikt och kategorisk utan bör endast ses som ett praktiskt utgångsförslag.
För en beräkning av hur många personer som bör bli föremål för utbildningskomplettering har personalberäkningarna i kapitel 9 Försko- lans utbyggnad utnyttjats. Totalt kan det — inkluderande ekonomiperso- nal — komma att röra sig om upp till 18 000 personer. Intervallet torde ligga mellan 15 000 och 18 000 personer.
Icke yrkesverksamma förskollärare, barnskötare och barnavårdslärare bör kunna erhålla fortbildning genom arbetsmarknadsstyrelsen i brist- yrkesutbildning och i reaktiveringskurser.
21.4 Studiegång och metodik
Utredningen har funnit att den lämpligaste formen för utbildningskom— pletteringen torde vara en modell liknande någon av dem skolöverstyrelsen tillämpar vid sina särskilda fortbildningskurser: en kombination av internatkurs och kursmaterial i form av viss litteratur för självstudier. En liknande modell med modellkurser och programmerat studiematerial används också av t ex Svenska Kommunförbundet.
21 .4.1 Förslag till studiegång
l. Internatkurs som introduktion med konkret information och träning 2. Programmerat studiematerial för studiecirkelverksamhet om ca 20
timmar per termin (tex 10 cirkelsammanträden hösttermin och 10 vårtermin). En dubbelföreläsning av expert per termin och cirkel. Bearbetning av olika problem inom cirkel. Kan fungera tex arbetslagsvis vid barnstugoma.
3. lnternatkurser med uppföljning och utvärdering. Efter denna utbildningskomplettering slussas deltagarna in iett kontinu- erligt fortbildningssystem med regelbundna tidsintervaller.
21.4.2 Förslag till metodik
En studiegång av ovan skisserat slag kräver utifrån det läge man har att starta från en trestegsmetodik:
Steg 1
Intrimning av en liten grupp lärare — 60 personer — för utbildning av studieledare vid internatkurserna. Dessa lärare i steg 1 skulle kunna utbildas redan från exempelvis slutet av juni månad 1972 under en internatkurs om fem dagar. Under sommaren 1973 skulle dessa deltagare samlas till ytterligare en internatutbildning om fem dagar. Sammanlagt skulle således 10 dagars internatutbildning ges för denna grupp.
Sng
Utbildningen av målgrupp l, dvs studieledare för internatkurserna. Denna utbildning påbörjas höstterminen 1973. Sammanlagt 500 personer utbildas. Utbildningen omfattar därvid: a. Veckoslutskurser, internat fredag — söndag omfattande sammanlagt 12 — 13 timmar. 20 grupper med 25 deltagare ivarje grupp. Lämplig tidpunkt att starta steg 2 är oktober månad 1973. b. Självstudier med specialsammanställt programmerat studiematerial under hösten 1973. c. Avslutande internatutbildning omfattande förslagsvis mellan fem och 10 dagar i början av år 1974 (alternativt fem dagar och ytterligare en veckoslutskurs).
Steg3
Introduktionsutbildning i internat av målgrupp II, dvs förskolpersonal på ”fältet” och övriga ur målgrupp l. Sammanlagt ca 17500 personer utbildas. Start våren 1974 under en 8—10-veckorsperiod. Därefter fort- löpande internatkurser sommar, höst, vår tills samtliga målgrupper deltagit i internatdel l.
21.4.3 Innehåll i utbildningskompletteringen
En första principiell skiss till innehåll i ”den särskilda fortbildningen” ges nedan för målgrupp II.
Tema: Siälvständighetsfostrans villkor — Den egna självständigheten i relation till and- ra vuxna » till barn
Programmeratför Imitation — identifikation (indirekt in- undervisningsmaterial: liirning direkt inlärning — inlärningssituationen)
Lagarbete I Småbarnsgrupp — syskongrupp Hur fungerar de i lokalerna organisa- tionsmässigt. Arbetslaget, hur fungerar det i lokalerna gentemot barnen Hur fungerar aktivitetsområdena (även köket) i självständighetsfostran i fråga om materialresurser
Lagarbete 2 Föräldrasamverkan — samhälle Olika former för samvaro föräldrar — personal, föräldrar — föräldrar Relationen föräldrar — personal Föräldraföreningar
Samtalsmetodik
Gemensam t grupparbete Självständighetsfostran som föru t- sättning för samverkan Ord, bild, ljud, drama som uttrycks— medel för temat
Före första internatkursen bör all personal ha fått visst programmerat material för att något utjämna skillnaderna i förkunskaper — främst i psykologi. Detta material bör vara mycket elementärt och utformat så att positiva förväntningar på utbildningen skapas.
21.5 Internatutbildningens omfattning
Internatutbildningens kvalitet kan vägas mot värdet av en positiv introduktion av det pedagogiska programmet till ett så stort antal personer som möjligt. Hur man ser på den frågan påverkar vilka modeller som väljs för internatutbildningen och för dess omfattning. Efter samråd med berörda fortbildnings- och utbildningsanordnare föreslår utred- ningen följande principmodell för internatutbildningen.
Målgrupp II, max I 7 5 00 deltagare
Varje deltagare erhåller sammanlagt nio dagars direktutbildning i inter- nat. lnternatutbildningen delas upp i tre perioder om tre dagar var, veckoslut fredag — söndag.
Internatkurs 1 fungerar som ”avstamp” inför den frivilliga studiecir— keln eller arbetet över huvud i förskolan enligt den nya pedagogiken.
Internatkurs 2 fungerar för uppföljning och vidareutveckling.
Internatkurs 3 kommer efter en aktiv arbetsperiod som komplettering och ”justering” av de pedagogiska metoderna och i viss mån som introduktion till eventuella nyheter.
Med tanke på utbildningsresurserna samt de begränsade möjligheter som föreligger för de enskilda kommunerna att ta ut förskolpersonalen ur tjänst för internatutbildning torde det vara nödvändigt att sträcka ut kompletteringsutbildningen över en fyraårsperiod.
Självfallet vore det önskvärt med en betydligt snabbare utbildningstakt för att förskolpersonalen skulle få ett riktigt stöd i inskolningen till den nya pedagogiken och metodiken.
Under förutsättning att Svenska Kommunförbundet (eventuellt i samarbete med länsskolnämnderna) svarar för den särskilda internatut- bildningen kan följande uppläggning av internatperioderna tillämpas:
Omgång 1: Internatkurs 1 våren 1974 Internatkurs 2 sommaren 1975 Internatkurs 3 hösten 1976
Internatkurs 1 sommaren 1974 Internatkurs 2 hösten 1975 Internatkurs 3 våren 1977
Omgång 3: Internatkurs ] hösten 1974 Internatkurs 2 våren 1976 Internatkurs 3 sommaren 1977
Omgång 4: Internatkurs ] våren 1975 Internatkurs 2 sommaren 1976 Internatkurs 3 hösten 1977
Var och en av Kommunförbundets 24 länsavdelningar skulle svara för kompletteringsutbildning av max 720 deltagare under sammanlagt fyra ar. (Utbildning ges ej strikt länsuppdelad utan kan ske "över gränserna”) Varje utbildningsgrupp maximeras till 30 deltagare enligt skolöverstyrel- sens normer. Detta innebär totalt 24 komplctteringsutbildningsgrupper per länsavdel- ning. Varje länsavdelning skulle därvid administrera 22—24 internatkurser per ar.
De 500 studieledarna skulle dels kunna tjänstgöra som kursledare vid internaten, dels medverka som föreläsare vid studiecirklarna.
Beträffande de studerande, som tas in i gymnasieskolans barnavårds- utbildning samt i förskoleseminarier och barnavårdsseminarier 1972 eventuellt till 1973 förutsätter utredningen, att den nya pedagogiken och metodiken inom förskolan hinner sla igenom i deras grundutbildning. Samma sak gäller för vuxenstuderande pa gymnasieskolnivå samt för deltagare i AMS" kurser för förskolpersonal. Goda förutsättningar torde finnas för detta. förutsatt att skolöverstyrelsen kan avdela vissa kurser under 1972—1973 för den nya förskolpedagogiken och metodiken. Dessa "nyutbildade" skulle dock kunna ges viss förtur vid fördelning av platserna vid en första omgång i en reguljär kommunal fortbildning av förskolpersonalen.
Efter kontakter med skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet samt folkbildningsorganisatione rna har skolöverstyrel- sens fortbildningsbyrå och Svenska Kommunförbundets personaladmi- nistrativa avdelning liksom bildningsförbunden ställt i utsikt att kunna medverka i en utbildningskomplettering för förskolpersonalen. Förutsätt- ningen härför är givetvis att staten ställer särskilda ekonomiska resurser till förfogande för utbildningsprojektet.
21.6.1 Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsens fortbildningsresurser skulle i enlighet med avsnitt 7.2 kunna tas i anspråk dels för utbildning av instruktörer för studieledarut- bildning, dels för den egentliga studieledarutbildningen (steg 1 och 2) under förutsättning att särskilda medel beviljas härför av Kungl Maj:t.
Möjlighet har förelegat för skolöverstyrelsen att uppta en kurs för steg ] redan i juni 1972 i sin sommarkursplanering. Denna kurs skall omfatta fem dagars internatutbildning. Senare, under sommaren 1973 (juni månad), bör en ytterligare internatutbildning om fem dagar ges. För denna utbildning avser utredningen att göra framställning till Kungl Maj:t om särskilda medel.
De 60 deltagare, som tas ut till utbildningen i steg 1 kommer sannolikt att till största delen vara lärarutbildare, handledare vid institutioner samt barnstugekonsulenter och vidareutbildade förskollärare. Med utbild- ningen i steg 1 vinner man dels att denna grupp snabbt kan föra ut nyheterna i sin ordinarie arbetssituation, dels att deltagarna kan tjänstgöra som instruktörer för utbildning av studieledarna för komplet- teringsutbildningen.
Skolöverstyrelsen skulle även svara för steg 2, utbildning av de 500 studieledarna under höstterminen 1973 och våren 1974. Fortbildnings- avdelningen i Malmö, som är anförtrodd förskolsektorn, har enligt uppgift rutiner och administrativa resurser för att genomföra ett sådant projekt.
21 62 Svenska Kommunförbundet
Svenska Kommunförbundet skulle kunna svara för utbildningen av förskolpersonalen på fältet — steg 3 i utbildningsmetodiken. En väl utbyggd utbildningsadministration finns centralt samt lokalt genom de 24 länsavdelningarna. En förutsättning för en medverkan är — som tidigare nämnts — att utbildningen sträcks ut över en längre tidsperiod.
Vissa större kommuner såsom Stockholm, Göteborg och Malmö kommer sannolikt att föredra att själva ordna utbildningskomplette- ringen för personalen i förskolorna med tanke på de speciella förhållanden som råder i storstadsregionerna.
Socialstyrelsen beräknas medverka i projektet främst vid utformningen av innehållet i såväl internatkurser som det programmerade studiematerialet för de tre stegen i utbildningsmetodiken.
21.6.4 Folkbildningsorganisationerna
För studiecirkelverksamheten mellan internatperioderna ] och 2 skulle studieförbundens resurser kunna tas i anspråk. Studieförbunden har mångårig erfarenhet av frivillig kursverksamhet. De har väl upparbetade rutiner centralt. regionalt och lokalt. Deras administration är också väl utbyggd.
Studiecirkelverksamheten är studieförbundens viktigaste och helt dominerande verksamhetsgren. Studiecirkeln bygger på den lilla gruppens princip. Enligt bidragsbestämmelserna får en cirkel ha högst 20 och lägst fem deltagare. Arbetsformerna är demokratiska. Deltagarna skall ha möjlighet att gemensamt diskutera och besluta om studiecirkelns mål, de skall kunna bestämma inriktningen av studierna, arbetsformerna, studie- takten och allt annat som hör till cirkelns arbete. 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel i studiecirklarna täcks av statsbidrag.
Som en frivillig uppföljning och utvidgning av internatutbildningarna torde just studiecirklar bildade inom förskolorna och sammansatta av personal och föräldrar gemensamt vara en lämplig arbetsform. En skolning i utvecklingspsykologi, gruppsykologi och gruppdynamik samt samtalsmetodik arbetslagsvis i samverkan med föräldrarna i respektive förskola skulle enligt utredningens mening verksamt kunna bidra att förverkliga det demokratiska mål som är uppställt för förskolan. Personal och föräldrar skulle därvid aktivt samarbeta kring sin förskolas speciella profil och pa ett naturligt sätt lära känna varandra för en ömsesidig dialog om barnen.
21.6.5 Gemensam planeringsgrupp
För att utforma innehållet i kompletteringsutbildningen jämte detaljupp- läggningen bör en planerings- och arbetsgrupp bildas. Samtliga ovan nämnda kursanordnare bör ingå i den.
Det kommer sannolikt att bli vissa variationer beträffande inriktning på och uppläggning av utbildningen alltefter de enskilda kommunernas önskemål och resurser personellt och ekonomiskt. Det väsentliga är enligt utredningens mening att all personal i förskolan garanteras en gemensam utbildningskomplettering med likartat utbildningsinnehåll Och av samma kvalitet.
21.7 Hamid/[ning av programmerat kursmaterial
Framställningen av programmerat kursmaterial för deltagarna i de olika utbildningsstegen är en av de mest brådskande frågorna i samband med den skisserade utbildningen.
Dels måste specialsammansatt litteratur framtagas för steg 1 — de 60 instruktörerna — lärarutbildarna.
Dels måste speciellt programmerat material produceras för de 500 studieledarna i steg 2.
För steg 3 —- förskolpersonalen på fältet — krävs sannolikt ett par olika typer av programmerat material:
Dels visst material för att något utjämna skillnaderna i förkunskaper bl a psykologi/pedagogik före internat 1.
Dels det programmerade materialet för studiecirklarna avsett att löpa över två terminer. Detta material måste sannolikt framställas i två varianter, beroende på när en deltagare tas ut till den första internat- kursen.
Redan under första halvåret 1972 torde läromedelsproducenter behöva kontaktas och material sammanställas och produceras under hösten 1972. En avstämning måste ske mellan de olika programmerade materia- len. Produktionsplan bör utarbetas centralt av planeringsgruppen som ovan föreslagits. Planen måste vara väl genomtänkt och kostnadsberäk- nad. Även produktionen av det programmerade studiematrialet kräver att särskilda medel härför äskas av utredningen innevarande år.
21.8 Kostnadsberäkningar
Den genomgripande reform för förskolan som den nya pedagogiken och metodiken innebär motiverar — som tidigare framhållits — att staten i likhet med vad som skett vid reformer inom grundskola och gymnasie- skola anslår speciella rnedel för en särskild gemensam fortbildning, utbildningskomplettering, av all förskolpersonal.
Utredningen föreslår följande ansvarsfördelning mellan stat och kom- mun vid utbildningskompletteringen.
21 .8.1 Statens åtaganden
]. Samtliga kostnader för steg ]. Kompletteringsutbildning av 60 deltagare för utbildning till studieinstruktör.
Internatutbildningi 2 perioder ca 150 kronor per om 5 dygn vardera dygn och deltagare Resekostnader Traktamenten Föreläsararvoden Totalt: 90 000 kronor Studiematerial: ca 50 kronor per deltagare Totalt: 3 000 kronor
Övriga kostnader: Oavkortad lön för deltagarna under kurstiden i internat. Vikarielöner för internatperirrd 2 sommaren 1973 (juni månad)
2. Samtliga kostnader för steg 2. Utbildning av 500 studieledare. 20 kurser med 25 deltagare per kurs
Internatutbildningi 2 perioder om 3 resp 10 dygn Resekostnader ca 150 kronor per Traktamenten dygn och deltagare Föreläsararvoden Studieinstruktör
Totalt: 975 000 kronor Studiematerial: ca 30 kronor per deltagare Totalt: 15 000 kronor
Övriga kostnader: Oavkortad lön för deltagare under kurstiden i internat. Vikarielöner för studieinstuktörernas och deltagarnas ersät- tare. — Dock svarar kommunerna för Vikarielöner till ersättare för barnstugekonsulenter som tas ut till studieledarutbildningen.
3. Utbildningskostnader och studiematerial för steg 3. Utbildnings- komplettering av maximalt ca 17 500 deltagare
Internatutbildning i 3 perioder om 3 dygn vardera Resekostnader ca 150 kronor per Traktamenten dygn och deltagare Föreläsararvoden Studieledare Totalt: 23 625 kronor = 5,9 milj kronor per budgetår
Studiematerial programmerat genom fortbildningsavdelning eller studie- förbund. Ca 20 kronor per deltagare Totalt: 350 000 kronor
21 .8.2 Kommunernas åtaganden
De kostnader för vilka kommunerna skulle svara är främst oavkortad lön till skolpersonalen under internatutbildningsperioderna 1—3 samt vika- riatslöneersättningar. Genom att internatutbildningen förläggs till vecko- slut, fredag — söndag, skulle kommunernas kostnader kunna nedbringas. Flertalet förskolor torde inte ha verksamhet i gång veckoslut och helger.
Därtill kommer kostnader för Svenska Kommunförbundets admini- stration för genomförande av utbildningen centralt och regionalt.
Större kommuner kan, som tidigare nämnts, komma att själva vilja administrera och genomföra utbildningskompletteringen för sina perso- nalgrupper alltefter de lokala förhållandena.
Dessutom kan vissa kostnader tillkomma, beroende på om studie- cirklarna avses löpa på arbetstid. Detta vill utredningen för sin del förorda.
Kostnadssynpunkter
22.1 Förskolan [ samhällets budget
[ följande avsnitt skall belysas vissa kostnadsaspekter av utredningens förslag liksom allmänna frågor om förskolans resursanspråk i samhället.
En av detta betänkandes huvudpunkter, förankrad i förskolåldrarnas forskning, är värdet för individens fortsatta utveckling av att en allsidig stimulans kan ges barnen från tidig ålder. Det kan därför vara av intresse att först grovt söka belysa hur mycket av de samhälleliga resurserna som riktas till förskolan och till barn i olika åldrar.
Tabell 22.1l Kostnaden för boendeservicens olika delar i procent av den kommunala driftbudgeten år 1969 i kommuner med olika täthetsgrad. (Källa: SOU 1971 :25 tabell 1.)
Serviceslag Kommunens täthetsgrad
Kommuner med 50—89 % av befolk- Minst 90 % av Minst 90 % av mindre än hal- ningen i tätort befolkningen befolkningen va befolkning- i tätort. Tät- i tätort. Tät- en i tätort orten har mind- orten har mer re än 60 000 än 60 000 invånare invånare
Barntillsyn
Värd av åldringar och handikappade lfritid sservice Kulturdistribution Mathällning Transportservice till åldringar o handi-
kappade 0,0
lDe värden som redovisas och som nedan delvis återges i tabellerna utgör aritmetiska medelvärden av de procenttal som kommunerna angett för de olika funktionerna. Värdena har alltså tillkommit som ovägda medelvärden av alla de procentangivelser som uppgivits för funktionen i fråga (inklusive värdet 0). Procenttalet 3,2 för barntillsyn bland kommuner med högsta täthetsgraden i tabellen står alltså inte för relationen mellan det totala beloppet som kommunerna i fråga avsätter för barntillsyn och den sammanlagda driftbudgeten för dessa kommuner.
22.1.1 Förskolverksamhetens andel i kommunernas budget
Servicekommittén har nyligen studerat kostnaden för boendeservicens olika delar i procent av den kommunala driftbudgeten 1969 för olika kommuntyper. Därvid redovisas förskolan tillsammans med fritidshem, familjedaghem och barnvårdarverksamhet under rubriken ”Barntillsyn” (SOU 1971:25 s 12 ff och 42).
I tabell 22.1 kan utläsas att i de kommuner, där flertalet av landets förskolbarn bor, disponeras 2—3 % av den kommunala driftbudgeten för barntillsyn.
] Stockholm, där behovet av heltidsförskola (daghem, definierat som i tabell 14.6 kapitel 14 Förskolans uppbyggnad) täcks till ca 60 % och deltidsförskolan omfattar de allra flesta 6-åringar och flertalet 5-åringar, som ej går i heltidsförskola, tar förskolverksamheten (exklusive barnvårdarservicen) i anspråk upp emot 4 % av den kommunala driftbud- geten.
22.1.2 Förskolans resursanspråk i en nybyggd stadsdel
Det kan vara av intresse att söka belysa hur stor andel av de totala samhällskostnaderna som förskolan svarar för i nya bostadsområden.
I en undersökning i Stockholms kommun har man sökt kartlägga totalt erforderliga investeringar och därav föranledda årliga kapital- och drifts- kostnader vid nyexploatering av ett markområde för bostadsbebyggelse med tillhörande service (Investeringar Och driftskostnader i Bredäng, stadsbyggnadskontoret, Stockholm 1970. En sammanfattning Och vissa slutsatser för förskolans del ges i bilaga 22.2 till detta kapitel). Det undersökta bostadsområdet torde från flera synpunkter vara representa- tivt för andra nybyggda områden av samma storlek. Förskolverksamheten är dock väsentligt mer omfattande än i riket i genomsnitt. Sålunda fanns daghemsplats för 46 % av de förvärvsarbetande mödrarnas barn i förskol— åldrarna.
Förskolverksamheten (hel- och deltidsförskolan sammantaget) tog 1969 i anspråk 3,7 % av stadsdelens totala ärskostnader, såväl kapital- som driftskostnader, för bostadsbundna anläggningar och verksamheter. För grundskolans del var motsvarande andel ca 23 % vilket även inklude- rar fritidshemmen (0.4 %). Ser man i stället till enbart driftskostnaderna för verksamhet i området, som utgjorde 25 % av den totala årskostnaden, så innebär som väntat förskolan och grundskolan större andelar, 15 % respektive 70 %. Det bör därvid uppmärksammas att driftskostna- der för annan samhällsservice i området är utomordentligt låg till följd av det ringa antalet åldringar i den nybyggda stadsdelen. Normalt ligger driftskostnaderna för åldringsvården totalt i en kommun väsentligt högre än förskolkostnaden, vilket kan utläsas tex i den tidigare nämnda rapporten från servicekommitte'n, se tabell 22.1 (Denna studie räknar endast med kommunala kostnader medan Bredängs-studien beaktar totala kostnader.)
Utredningen har betonat det väsentliga i att samhällsinsatserna för barnens utveckling riktas så att barnen tidigt får de] av en pedagogisk verksamhet och rik stimulans i miljön. Forskning om förskolåldrarna stöder starkt antagandet att en viktig och i vissa avseenden avgörande del av den sociala, känslomässiga och intellektuella utvecklingen sker före skolåldern. Den svenska allmänna skolan har en internationellt sett sen start vid 7 års ålder. Samtidigt är förskolan utbyggd endast i begränsad omfattning. [ bilaga 22.3 till detta kapitel illustreras schematiskt kostnader för de resurser som satsas på regelbunden pedagogiskt utformad gruppverk— samhet för barn i olika åldrar upp to m 12 års ålder. Det gäller resursinsatser i förskola, fritidshem samt låg- och mellanstadieskola. Materialet avser bla att belysa den totala resursinsatsen (stat, kommun, föräldraavgifter) för olika åldersklasser —— utslagna på alla barn i de olika åldrarna. Det visar sig då att kostnaderna för 1971 — utslagna på alla barn i respektive åldersklass — var per barn i åldern 0—1 år 200 kr, vid 3 år 520 kr, vid 5 år 980 kr, vid 7 år 4 140 kr och vid 10 år 6 000 kr. Ur Bredängsundersökningen — som hänför sig till ett område med jämförel- sevis stark förskolutbyggnad — kan vidare utläsas att stat och kommun år 1969 i stadsdelen bekostade 930 kr per barn i åldern 0—6 år, mot 5 300 kr per barn i åldern 7—15 år (i denna undersökning räknat i 1965 års kostnadsläge). Det bör understrykas att de gjorda jämförelserna icke mäter samhällets alla kostnader för barnen, utan endast de pedagogiska verksamheter som ovan uppräknats.
22.2 Kostnadskonsekvenser av utredningens förslag
Förskolverksamheten uppfattas ofta som ett ekonomiskt besvärande åtagande i kommunerna, särskilt i ett budgetläge som präglas av 1970— 1971 års internationella konjunkturnedgång. De exempel som ges nedan i avsnitt 22.3 torde emellertid visa att de långsiktiga — och ofta även kortsiktiga — ekonomiska effekterna av en snabb förskolutbyggnad är värdefulla för samhället som helhet. Förskolan är vidare utom- ordentligt viktig för att främja en allsidig utveckling av barnen och en jämlikhet i uppväxtvillkor dem emellan. Det är dessutom tydligt att förskolan i dag tar i anspråk relativt blygsamma resurser i jämförelse med andra aktiviteter i samhället. De resurser som avsätts för barnens utveckling är vidare i betydligt högre grad inriktade på de äldre barnen än på barn i förskolåldrarna. En starkare inriktning av samhällets resurser för stöd till de yngre barnen skulle också ha en positiv, förebyggande effekt som i många fall skulle innebära att sociala problem för individen — och därmed samhällets resursinsatser # kunde minska senare under livet. Samhällets åtaganden för ungdomar med svårigheter av skilda slag sättsi dag ofta in så sent att ett utomordentligt resurskrävande rehabiliterings- arbete blir oundvikligt.
I detta betänkande läggs en rad förslag som syftar till att förbättra förskolbarnens situation och som innebär ökade kostnader för fram- tiden. Dessa illustreras nedan i mer eller mindre utförliga exempel. Det
bör understrykas att i utredningens direktiv är utsagt att utredningen icke skall lägga förslag om statsbidrag och finansieringsformer för förskolan. Genom riksdagsbeslut har emellertid uttalats att när en eventuell proposi- tion om en förskolreform skall föreläggas riksdagen så skall samtidigt i propositionen redovisas förslag till finansiering. En departemental arbets- grupp kommer således att, utifrån utredningens förslag, remissynpunkter på detta och andra överväganden, lägga fram ett fmansieringsförslag för förskolan med överväganden om bla kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
Även om utredningen sålunda inte skall föra fram konkreta finansie- ringsförslag är det givet att den vid sina överväganden inte har kunnat utelämna en rad finansieringsaspekter. I fråga om vissa av förslagen läggs därför allmänna synpunkter på olika väsentliga finansieringsfrågor.
I detta avsnitt redovisas kostnadsaspekter av i huvudsak de förslag som har mer omfattande ekonomiska konsekvenser. Kostnaden av förskolans utbyggnad är viktig att belysa även utifrån en annan aspekt än den rent budgetmässiga. Den personalinsats, och därmed de framtida utbildnings- anspråk som är nödvändiga för att åstadkomma olika utbyggnadstak— ter är lika väsentlig att analysera. Detta sker i kapitel 14 Förskolans utbyggnad.
22.2.1 Allmän förskola för alla 6-åringar
Enligt förslag i förskollagen skall kommunerna anvisa plats i förskola till alla 6-åringar år 1975 (med dispensmöjligheter för kommunerna till år 1978). I kapitel 14 Förskolans utbyggnad framgår att i stort sett alla de ca 120000 6-äringarna kommer att nås av förskolan enligt de ambitioner som kommunerna i olika sammanhang givit uttryck för. I heltidsförskolan (daghemsformen) kommer detta år att kunna tas emot 15 OOO—20 000 6-åringar och i deltidsförskolan, som i första hand vänder sig till 6-åringar, beräknar man kunna ta emot 130000 barn. Om fördelningen av förskolan vore jämn i förhållande till barnantalet över hela landet skulle alltså gott och väl alla 6-åringar nås. Betydande regionala ojämnheter orsakar dock att bestämmelsen om en allmän ettårig förskola kommer att medföra nya deltidsplatser som inte plane- rats av kommunerna för omkring 5 OOO—10 000 barn. Detta innebär för år 1975 ett behov av extra resursinsatser i storleksordningen 10—20 miljoner kronor (1971 års kostnadsläge) som en direkt följd av förskol- lagens bestämmelser om allmän förskola. Den totala resursinsats som krävs för 6-åringsförskolan belyses bla av tabellerna 22.2 och 22.4 nedan.
Att genomföra en allmän förskola för alla 6—åringar torde inte innebära en svårare belastning för de flesta kommuner, med hänsyn till den starka utbyggnad som redan skett. I kapitel 14 Förskolans utbyggnad redovisas emellertid, som ovan nämnts, även att vissa kommuner enligt sina planer inte kommer att ha nått alla 6-åringar 1975. Det rör sig främst om glesbygdskommuner med få barn men också med en låg skattekraft. Särskilda statliga ekonomiska insatser torde krävas för vissa kommuner —
eventuellt inom ramen för glesbygdsstödet, t ex till det inre stödområdet — för att möjliggöra dels en utbyggnad av den allmänna förskolan i den omfattning som föreslås i förslaget till förskollag, dels en kompensation för de speciella kostnader som de långa reseavstånden innebär i form av Skolskjutsar och liknande.
Föräldrarna erlägger för närvarande för sina barns lekskolvistelse en avgift på i genomsnitt ca 200—250 kronor per barn och år. Avgifter förekommer dock inte i alla kommuner. Beloppet ovan grundar sig på enbart de lekskolor där avgifter uttas.
I stort torde avgifter förekomma för avgjort mer än hälften av alla barn i deltidsförskola. Utredningen förutsätter att vid genomförandet av en allmän förskola för 6-åringar, den minimitid (3 timmar per dag) som föreslås i förskollagen, blir avgiftsfri. Förslaget innebär en merkostnad för samhället som för 1975 grovt kan uppskattas till att ligga i intervallet 15—30 miljoner kronor.
Utredningen menar vidare att ett stadgande i lag om kommunernas skyldighet att anvisa plats i förskola för alla 6-åringar bör få som konsekvens att staten i framtiden i någon form bidrar till den allmänna 6—åringsförskolans finansiering. Därvid förutsätts att för de kommuner som anordnar den allmänna förskolan för såväl 5- som 6-äringar i enlighet med den föreslagna förskollagens & 8, den statliga fmansieringsformen kommer att omfatta även S-åringsförskolan. För närvarande utgår inte statsbidrag till drift av lekskolor.
22.2.2 Förslag om full behovstäckning av heltidsförskola i nybyggda bostadsområden
I kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan ochi förslaget till förskollag (kapitel 24) föreslås planbestämmelser om mark- reservation för en förskolverksamhet som svarar mot full behovstäckning i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter samt särskilda förskol- planer för dessa områden.
Som redovisas i kapitel 14 antas planbestämmelserna ge upphov till en utbyggnad av heltidsförskola (daghemsformen) som innebär ett plats- tillskott på mellan 50 000 och 70 000 platser från 1975 t o m är 1980. Detta tillskott - i räkneexemplet nedan antas 60 000 platser komma till stånd till följd av planbestämmelserna — svarar ungefärligen mot en 50-procentig behovstäckning för heltidsförskolan i landet som helhet. Nedan visas därför i tabellerna 22.2. och 22.3 den erforderliga ekonomiska resursinsatsen i förskolan för att nå en halv behovstäckning inom heltidsförskolan. Full behovstäckning vad avser 5- och 6-åringar i deltids- förskolan har vidare förutsatts i exemplet. Standard avseende personaltät- het m m förutsätts analog med dagens. Den standard som utredningen på sikt önskar se förverkligad och som svarar mot socialstyrelsens rekom- mendationer medför behov av resursinsatser på sätt som visas i tabellerna 22.4 och 22.5. Skillnaden i effekter av de olika antagandena om standard visas i figur 22.1.
Tabell 22.2 Resursinsats (kr./år, 1971 års kostnadsläge) inom regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn jämte antal berörda barn vid genomförande av utredningens förslag till planbestämmelser. Detta svarar mot halv behovstäckning inom heltidsförskola och fritidshem år 1980. Samma pérsonalstandard som i dagsläget förutsätts.
Bambefolkning Heltidsförskola (Daghem) Deltidsförskola (Lekskola) Fritidshem Låg- och mellanst-skola
Ålder Antala Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats l OOO-tal bam barn totalt kr barn bam totalt kr barn barn totalt kr barn barn totalt kr
115 15 000 7 500 112 500 000 115 15 000 15 000 225 000 000 120 15 000 22 500 337 500 000 120 10 000 22 500 225 000 000 2 250 5 000 11 250 000 120 10 000 22 500 225 000 000 2 250 25 000 56 250 000 120 10 000 30 000 300 000 000 1 700 90 000 153 000 000 120 10 000 30 000 300 000 000 1 700 90 000 153 000 000 120 30 000 180 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 22 500 135 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 12 500 75 000 000 4 000 120 000 480 000 000 110 5 000 30 000 000 6 000 110 000 660 000 000 110 2 500 15 000 000 6 000 110 000 660 000 000 115 2 500 15 000 000 6 000 115 000 690 000 000 0—12 1 525 150 000 1 725 000 000 210 000 373 500 000 75 000 450 000 000 695 000 3 450 000 000
Resursinsats per Per barn i heltidsförsk kr/år 11 500 Per skolbarn, som även
berört barn går i fritidshem 10 250 Per skolbarn, som ej Per barn i deltidsförsk kr/år 1 775 går i fritidshem 5 050
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
3 SM Be 1971:6 s 15, avrundning tilljämna 5 OOO-tal.
Tabell 22.3 Resursinsats per åldersklass avseende regelbunden pedago- giskt medveten gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola) vid genomförande av utredningens förslag till planbestämmelser. Detta svarar mot halv behovstäckning inom heltidsför- skolan är 1980. Samma personalstandard som i dagläget förutsätts.
Barnbcfolkningen Resursinsats
Ålder Antal (1 0004tal) Totalt milj. kr Utslagen på alla barn (kronor)
115 113 980 115 225 1 960 120 338 2 800 120 236 I 970 120 281 2 350 120 453 3 800 120 453 3 800 120 660 5 500 120 615 5 100 120 555 4 625 110 690 6 300 110 675 6 150 115 705 6 150
waIONUl-PWNF'O
Kalla: Tabell 22.2.
Av diagrammet och tabellerna framgår att planbestämmelsernas effekt tillsammans med full behovstäckning för 5- och 6-åringar i deltidsförskola leder till att resursinsatsen för varje åldersklass ännu 1980 fördelar sig så att insatsen i huvudsak stiger med barnens ålder, när den slås ut över alla barn, från t ex 1 970 kr/barn i tre års ålder till 6 300 kr/barn i 10 års ålder. För varje berört barn blir kostnadsfördelningen givetvis annorlun- da, vilket framgår av tabellerna.
Planbestämmelserna innebär mot denna bakgrund ett årligt tillskott av drygt 10000 platser fro m 1975 tom 1980. Givetvis skulle i en rad kommuner många av dessa platser ha kommit till stånd även utan en planbestämmelse. År 1980 blir med planbestämmelserna den totala resursinsatsen ca 750 miljoner kronor större än 1975. Ett annat sätt att belysa kostnadseffekten av dessa bestämmelser är att studera hur de påverkar årskostnaden för de nybyggda bostadsområden där de avses att verka. Med Bredängsstudien som exempel (bilaga 22.2) kan då uppskattas att full behovstäckning för heltidsförskolan i Bredäng innebär att denna skulle utgöra ca 5,7% av stadsdelens totala årskostnad, kapital- och driftskostnader sammantagna. Motsvarande andel år 1969 var 2,7 % (med en 46-procentig behovstäckning).
22.2.3 Personalkostnader
Socialstyrelsens rekommendationer, som är utgångspunkt för utred- ningens personalorganisation, innebär i stort sett att den genomsnittliga personaltätheten bör vara 1:4 (dvs en anställd per 4 inskrivna barn) inom
Tabell 22.4 Resursinsats (kronor per år) inom regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola) jämte antal berörda barn vid halv behovstäckning inom heltidsförskola och fritidshem är 1980. Standardhöjningar inom förskolan gentemot dagsläget beaktas. 1971 års kostnadsläge.
Bambefolkning Heltidsförskola Deltidsförskola Fritidshem Låg- och mellanst-skola
Ålder Antala Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats 1000-tal bam barn totalt, kr barn bam totalt, kr barn barn totalt, kr bam bam totalt,kr
115 20 000 7 500 150 000 000 115 20 000 15 000 300 000 000 120 20 000 22 500 450 000 000 120 13 500 22 500 303 750 000 12 500 000 120 13 500 22 500 303 750 000 62 500 000 120 13 500 30 000 405 000 000 225 000 000 120 13 500 30 000 405 000 000 225 000 000 120 30 000 240 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 22 500 180 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 12 500 87 500 000 4 000 120 000 480 000 000 110 5 000 35 000 000 6 000 110 000 660 000 000 110 2 500 15 000 000 6 000 110 000 660 000 000 115 2 500 15 000 000 6 000 115 000 690 000 000
0—12 1525 150 000 2 587 500 000 210 000 525 000 000 75 000 572 500 000 695 000 3 450 000 000
Resursinsats per Per barn i heltidsförsk kr/år 15 450 Per barn i deltidsförsk kr/år 2 500 Per skolbarn, som även
berört barn går i fritidshem 11 900 Per skolbarn, som ej går i fritidshem 5 050
OHNMQWOBOOONS
HN '—c-—4
a SM Be 1971:6 s 15, avrundning till jämna 5 OOO-tal.
Figur 22.1 Resursinsats för regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet vid halv behovstäckning inom heltidsförskolan år 1980. Kronor per år utslaget per varje barn i respektive åldersklass, 1971 års kostnadsläge.
Den streckade (skuggade) påbyggnaden på staplarna visar skillnaden i erforderlig resursinsats mellan att framskriva dagens standard avseende personaltäthet m m och att förverkliga socialstyrelsens rekommendationerjämte kompensera för arbetstids- förkortningen fr o m är 1972,
Källa: tabellerna 22.3 och 22.5.
9 10 11 12 Barnets ålder
Tabell 22.5 Resursinsats per åldersklass avseende regelbunden. pedago- giskt utformad gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola) vid genomförande av utredningens förslag till planbestämmelser. Detta svarar mot halv behovstäckning inom heltids- förskolan år 1980. Standardförbättring av personaltäthet rn m, beaktad.
Barnbefolkningen Resursinsats
Ålder Antal (1 OOO-tal) Totalt milj kr Utslagen på alla barn (kronor)
115 150 1 300 115 300 2 600 120 450 3 750 120 316,25 2 650 120 366,5 3 050 120 630 5 250 120 630 5 250 120 720 6 000 120 660 5 500 120 567,5 4 700 110 695 6 300 110 675 6 100 115 705 6 100
xooexioxm-th—o
Källa: Tabell 8, bilaga 22.3.
heltidsförskolan. Följande ungefärliga åldersfördelning har därvid antagits föreligga:
Procent
Denna fördelning är i stort identisk med vad som gäller i dag. Utredningens utgångspunkt för personalorganisationen består av i huvudsak två delar: D Förverkligande av personaltäthetsrekommendationerna i socialstyrel-
sens Råd och anvisningar nr 163, 1963. D Kompensation för arbetstidsförkortning fr o m 1972.
Då dagens personaltäthet med ett grovt genomsnitt är l:5,4 (enligt senast tillgängliga statistiska material avser 1970 års förhållanden) inne- bär ett totalt förverkligande av rekommendationerna att det behövs ett personaltillskott på ca 35 %, varav 5—10 procentenheter är att hänföra till kompensation för arbetstidsförkortningen.
Med en något annorlunda beräkningsmetod, som redovisas i bilaga 22.4 till detta kapitel, och utgår mer detaljerat från utredningens förslag till personalorganisation, skulle den totala personalkostnadsökningen i stället
bli 27 %. Skillnaderna i uppskattning kan bl a bero på att det statistiska underlaget för att bedöma den rådande personaltätheten är osäkert.
Genomsnittskostnaden _ drift- och kapitalkostnader sammantagna _ för ett barn i heltidsförskola är f n i storleksordningen 13 000 kronor. Därav är ca 10000 kronor personalkostnader. Ett förverkligande av socialstyrelsens personaltäthetsrekommendationer inklusive kompensa- tion för arbetstidsförkortningen skulle innebära att den genomsnittliga personalkostnaden per barn i heltidsförskola — vid oförändrat kostnads- läge — kan uppskattas stiga till ca 12500 kronor och den totala kostnaden till 16 500 kronor.
Utredningen föreslår inget generellt styrmedel för att förverkliga personaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna successivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. ] ett läge med knappa resurser, såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att föreslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna, dvs i förskolor där barn med särskilda behov integreras. Det rör sig om barn med fysiska, psykiska, emotionella, sociala eller språkliga handikapp. ] kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att — i likhet med vad som gäller i grundskolan — ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns behov. Bidraget föreslås utformat som ett schablon- tillägg till statsbidraget till förskolans drift, att utgå till de kommuner som redovisar en plan för uppsökande verksamhet till förmån för barn med särskilda behov p g 3 olika handikapp.
Efter en jämförelse med den resursinsats som tilldelas grundskolan i form av specialundervisning Och personell assistans för dessa barn — se beräkningarna i kapitel 16, Barn med särskilda behov _ har utredningen valt att föreslå en resurs av motsvarande storlek enligt följande:
En resursförstärkning till kommunerna bör göras för att tillgodose barn med särskilda behov i förskolan i form av specialinsatser och/eller personalförstärkningar:
För heltidsförskolan föreslår utredningen ett schablontillägg på 500 kr per barn och år, som slås ut på alla barn i heltidsförskolan räknat efter en genomsnittlig totalkostnad per barn och plats med 13 000 kr per år.
För deltidsförskolan föreslår utredningen ett schablontillägg på 250 kr per barn och år, som slås ut på alla barn i deltidsförskolan räknat efter en genomsnittlig totalkostnad per barn och plats med 1 700 kr per år.
Föreslagna belopp motsvarar ca 4 %av totalkostnaden per barn i heltids— förskolan och 15 % av totalkostnaden per barn i deltidsförskolan.
För heltidsförskolans del skulle detta innebära en höjning av det statliga driftbidraget med ca 12,5 %. Driftbidrag utgår inte i dag till lekskolan, dvs deltidsförskola. Utredningens förslag om schablontillägg skulle således kräva en ändring av nuvarande statsbidragsbestämmelser.
Beroende på att personalinsatserna normalt är så mycket lägre i lekskoloma/deltidsförskolan än i daghemmen/heltidsförskolan blir den procentuella resursinsatsen så mycket högre för deltidsförskolans del i utredningens förslag.
Med en utbyggnad av förskolan är 1975 enligt de tre alternativ som
utredningen lagt fram skulle påslaget för resursförstärkningar enligt alternativ 1 (70 000 platser) utgöra 35 000 000 kr till heltidsförskolan och 32 500 000 kr till deltidsförskolan. Det sammanlagda schablontilläg- get skulle bli 67 500 000 kr.
Enligt alternativ 2 (90 000 platser) skulle kostnaderna bli 45 000 000 kr för heltidsförskolan och 32 500 000 kr för deltidsförskolan. Det totala schablontillägget skulle då bli 77 500 000 kr.
Enligt alternativ 3(110 000 platser) skulle kostnaderna bli 55 000 000 kr för heltidsförskolan och 32 500 000 kr för deltidsförskolan. Total- kostnaden för schablontillägget blir då 87 500 000 kr.
22.2.4 Förlängt öppethållande
Barnstugeutredningen skisserar i kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider Och förskolans öppethållande vissa förslag till hur problemen med behovet av en utökad service från förskolan skulle kunna lösas. Bland de modeller som skulle kunna prövas för en utökad service framhåller utredningen: förlängt kvällsöppet alla dagar i förskolan, nattöppen avdelningi försko- lan eller nattöppen smaförskola, ”nattföräldrajour” (dagbarnvardare) i enskilt familjedaghem, samt för enstaka och tillfälliga behov dessutom barnvardare i barnets eget hem.
Nedanstående beräkningar av kostnaderna för olika former av utvidgad tillsynsservice är endast approximativa beräkningar som utredningen gjort utifrån det bakgrundsmaterial som utredningen haft till sitt förfogande.
Exempel ] baserar sig på material från Uppsala och Borås kommuner. Öppettiden i exemplet utgår från en ökning av ”normalöppethållande- tiden” 06.30f19.00 med 32,5 timmar, dvs en öppethållandeservice veckan runt mellan kl 06.30—21.00. Här har räknats med ett ökat personalbehov om en förskollärare och en barnskötare. 1 exemplet tas enbart lönekostnaderna för personalen upp enligt 1972 års löneplan, dyrort 4.
Exempel 2 baserar sig uteslutande på utredningens egna skattningar av personalbehov och öppettider. För en skifttjänstgöring i förskolan skulle för nattöppen avdelning eller småförskola för 10 barn krävas två förskollärare och två barnskötare. Även i detta exempel tas enbart lönekostnaderna enligt 1972 års löneplan, dyrort 4, upp.
Exempel 5 ”nattföräldrajour” baserar sig på den ersättning som under 1972 tillämpas för dagbarnvårdare, dvs 3,30 kr per barn och timme för dagtid, samt halva beloppet för nattid jämte omkostnadsersättning med 9 kr.
Exempel 4 barnvårdare i barnets eget hem för enstaka eller tillfälliga behov baserar sig på timersättning enligt samaritavtalet den 1 juli 1971, dvs en timersättning med 11,50 kr per timme jämte tillägg för obekväm arbetstid.
Beroende på hur den enskilda kommunen väljer att lösa problemen med kvällsöppet i förskolan och med nattservice kommer kostnaderna att variera kraftigt. Barnstugeutredningen vill med nedanstående exempel endast ge en antydan om de cirkabelopp som skulle kunna komma ifråga, några generella beräkningar för samtliga kommuners
kostnader vid olika modeller har utredningen inte haft underlag för att göra.
I . Kvällsöppet samt lördags—Söndagsöppet
En förlängd tillsynsservice i form av öppethållande i förskolorna alla dagar året runt mellan kl 06.30 och 21.00 ger följande kostnader per barn och år: ca 5 475 kr.
Den sammanlagda förlängda öppethållandetiden per vecka utöver ”norrnalöppettiden” skulle utgöra totalt 32,5 timmar. För att täcka personalbehovet skulle 1 extra förskollärartjänst och 1 extra barnskötar- tjänst krävas för en barngrupp på 10 barn.
2. Nattöppen småförskola eller avdelning inom förskola
Nattöppen förskola kl 19.00—06.30 alla nätter året runt ger följande kostnader per barn och år: ca 12 423 kr. För att täcka personalbehovet för nattöppet beräknas krävas 2 extra förskollärartjänster samt 2 extra barnskötartjänster för att lägga upp skifttjänstgöring för all pedagogisk personal. Behovet är beräknat på en barngrupp på 10 barn.
3. ”Nattföräldrajour” i enskilt hem
En placering av ett barn i familjedaghem nattetid ger följande kostnader för tiden 19.00—07.00 per barn och år: I] 71 7 kr.
4. Barnvärdare i barnets eget hem nattetid
Barnvårdare i barnets eget hem som träder in tillfälligt under vissa perio- der för omvårdnad och tillsyn mellan kl 19.00 och kl 07.00 ger med ett beräknat underlag av 10 barn per barnvårdartjänst en årskostnad om totalt ca 6] 850 kr för nattillsyn. Kostnaden per barn och natt ligger på 169 kr.
22.2.5 Kostnader för pedagogkonsulenter
1 kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation föreslås att kommu- nerna inrättar tjänster som pedagogkonsulenter för förskolan. Pedagog- konsulentemas funktion utgör i utredningens förslag till pedagogiskt program en integrerad och väsentlig del av förskolans arbete. Därför föreslås att lönekostnaderna för en kommuns pedagogkonsulent skall få inräknas i underlaget för statsbidrag till förskolans drift.
Det är ett väsentligt mål att varje kommun anställer minst en pedagogkonsulent. Men även på relativt lång sikt får man räkna med att ett stort antal kommuner kommer att ha ett litet underlag av förskolor. ] sådana fall kan man antingen engagera en deltidsanställd konsulent som på sin övriga tid fullgör arbetet i en förskola eller anställa pedagogkonsu- lenter gemensamma för ett par eller fler kommuner.
På grundval av LUSoS -———69 (se kapitel 14 Förskolans utbyggnad) har
beräknats att år 1975 drygt hälften av landets kommunblock skulle komma att ha under 300 förskolplatser (heltids- och deltidsförskolan sammanslagen). Detta har betraktats som ett ungefärligt minimum som underlag för en pedagogkonsulent, medan ett underlag på ca 600 platser inskrivna barn vore att betrakta som ganska normalt.
Det är också möjligt att för en del kommuner med begränsat barnunderlag denna lösning i vissa fall måste bli bestående. För de kommuner troligen få — som inte kan välja någon av de anvisade lösningarna bör socialstyrelsen få ett mera direkt rådgivningsansvar.
En enkel överslagsberäkning har gjorts av det totala behovet av pedagogkonsulenter år 1975. Den baseras dels på att varje konsulent i genomsnitt svarar för 15 förskolor med i genomsnitt 50 inskrivna barn och där två deltidsgrupper räknas som en heltidsförskola, dels har beräkningen utgått från att det år 1975 skulle finnas 90 000 heltidsplat- ser och 130 000 deltidsplatser i förskola. Enligt en sådan mycket enkel genomsnittberäkning skulle behovet av pedagogkonsulenter år 1975 för hela landet komma att bli ca 200, vilket innebär en lönekostnad mellan ca 700 000 och 900 000 kr.
22.2.6 Kostnadskonsekvenser av förslagen till lokal- och miljöutformning ! kapitel 13 Förskolans miljö ges exempel på byggnader och miljöutform- ning som svarar mot utredningens pedagogiska program. Utredningens förslag till miniminormer, 12 rn2 inomhusyta per barn respektive 50 rn2 totalyta per barn svarar mot vad som i dag är vanligt vid nybyggda institutioner. Ett av utredningens exempel till lokalutformning har förverkligats i Halmstads kommun. Den totala kostnaden för att uppföra byggnaden till förskolan Vallås 1 belöpte sig till 12 000 kr/plats. Kostnaderna i dagens byggnation med traditionella ritningar torde fn variera mellan 12000 och 20000 kr. En närmare uppskattning av kostnader för att uppföra Halmstadsförskolan ges i bilaga 22.5. De övriga byggnadsritningar som redovisas i kapitlet beräknas medföra en total kostnad av 14 000 respektive 15 000 kr. De skisser till utemiljö för förskolan som redovisas i kapitel 13 Förskolans miljö, har kostnadsberäknats till exempelvis 30 kr/m2 i Vallås 2021, 16 kr/m2 i Vallås 111 och 25 kr/m2 i Andersberg. Som jämförelse kan nämnas att kostnaden för utemiljön i traditionellt utformade institutioner. i andra nya områden i vissa fall ligger i intervallet 17—30 kr/m2. Se vidare bilaga 22.5. I kapitel 4,,5 Arbetssättet i förskolan och i bilagor om förskolans material (bilagorna 9— 12. del 1) ges underlag för inköp och användning av pedagogiskt lämplig utrustning i förskolan. Vissa av de exempel som ges torde innebära kostnader utöver vad som är vanligt i dagens förskolor. Sådana kostnadsökningar får emellertid förutsättas bli av mindre natur. Materialkostnadernas andel av de totala kostnaderna är relativt blygsam. lin generös inköpspolitik i fråga om lekmaterial torde innebära stora vinster i andra avseenden. Personalens arbete underlättas väsentligt. För barnen är det viktigt att rika stimulansmöjligheter finns. Torftigt eller sparsamt tilltaget lekmaterial liksom annan utrustning i förskolan kan
leda till onödiga konflikter mellan barnen och till ett tungt arbete för personalen.
22.2.7 Utbildningskomplettering för all personal i förskolan
Den genomgripande reform för förskolan som den nya pedagogiken och metodiken innebär motiverar — som tidigare framhållits —- att staten i likhet med vad som skett vid reformer inom grundskola och gymnasie- skola anslår särskilda medel för en särskild gemensam fortbildning av all förskolpersonal.
Utredningen föreslår följande ansvarsfördelning mellan stat och kom- mun vid den särskilda fortbildningen, som föreslås i kapitel Utbildnings- komplettering för förskolans personal:
Statens åtaganden
]. Samtliga kostnader för steg ]. Kompletteringsutbildning av 60 deltagare för utbildning till studieinstruktör.
Internatutbildning i 2 perioder ca 150 kr per dygn om 5 dygn vardera och deltagare Resekostnader Traktamenten Föreläsararvoden Totalt: 90 000 kr Studiematerial: ca 50 kr per deltagare Totalt: 3 000 kr
Övriga kostnader: Oavkortad lön för deltagarna under kurstiden i internat. Vikarielöner för internatperiod 2 sommaren 1973 (juni månad)
2. Samtliga kostnader för steg 2. Utbildning av 500 studieledare. 20 kurser med 25 deltagare per kurs
Internatutbildning i 2 perioder ca 150 kr per dygn om respektive 10 dygn och deltagare Resekostnader
Traktamenten Föreläsararvoden Studieinstruktör Totalt: 975 000 kr Studiematerial: ca 30 kr per deltagare Totalt: 15 000 kr
Övriga kostnader: Oavkortad lön för deltagare under kurstiden i internat. Vikarielöner för studieinstruktörernas ersättare, och för delta- garnas likaledes. _ Dock svarar kommunerna för Vikarielöner till ersättare för barnstugekonsulenter som tas ut till studieledarutbildningen.
3. Utbildningskostnader och studiematerial för steg 3. Särskild fort- bildning av maximalt ca 17 500 deltagare.
Internatutbildning i 3 perioder ca 150 kr per dygn om 3 dygn vardera och deltagare Resekostnader Traktamenten F öreläsararvoden Studieledare Totalt: 23 625 kr = 5,9 milj kr per budgetår Studiematerial programmerat genom fortbildningsavdelning eller studie- förbund. Ca 20 kr per deltagare Totalt: 350 000 kr
Kommunernas åtaganden:
De kostnader för vilka kommunerna skulle svara är främst oavkortad lön till skolpersonalen under internatutbildningsperioderna 1—3 samt vika- riatlöneersättningar. Genom att internatutbildningen förläggs till vecko- slut, fredag—söndag, skulle kommunernas kostnader kunna nedbringas. Flertalet förskolor torde inte ha verksamhet igång veckoslut och helger.
Därtill kommer kostnader för Svenska Kommunförbundets administra- tion för genomförande av utbildningen centralt och regionalt.
Större kommuner kan, som tidigare nämnts, komma att själva vilja administrera och genomföra den särskilda fortbildningen av sina personal- grupper alltefter de lokala förhållandena.
Dessutom kan vissa kostnader tillkomma, beroende på om studiecirk- larna avses löpa på arbetstid. Detta vill utredningen för sin del förorda.
2228 Övriga kostnader
Ovan har illustrerats kostnadsaspekter av de av utredningens förslag som mer direkt ställer krav på ökade resursinsatser av sådant slag att de relativt enkelt kan kvantifieras. Även vissa andra av utredningens förslag kommer successivt att ställa ökade anspråk på samhället beorende på den takt i vilken de kan tänkas genomföras.
En uppsökande verksamhet som riktar sig till barn med särskilda behov kommer indirekt att innebära krav på samhället utöver de personalkost— nader som ovan redovisats. Anspråk kommer särskilt att ställas på en utbyggnad av den fysiska och psykiska hälsovården för förskolbarnen.
Det är också väsentligt att den öppna lekverksamheten utvidgas för de barn som inte får del av förskolan, liksom att lekoteken utbyggs i olika regioner i landet.
En utbyggnad av förskolan för barn till förvärvsarbetande och stude- rande föräldrar ställer ökade krav på tillgång till barnvårdare för sjuka barn, även om den sjukpenningreform som föreslås av familjepolitiska
kommitten till viss del ökar föräldrarnas möjligheter att själva vårda barnen vid sjukdom. Tillsynskostnader för sjuka barn belysesi bilaga 22.6.
Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter även väsentliga organisatoriska förstärkningar hos den centrala tillsynsmyndigheten. En skiss i detta avseende ges i kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation. Slutligen torde smärre förstärkningar successivt behövas för vissa funktioner i kommunernas administration. Denna fråga berörs i samma kapitel.
22.3 Daghemsutbyggnad och samhällsekonomi
Den allmänna debatten om kostnaderna för en fortsatt förskolutbyggnad har koncentrerats till heltidsförskolans (daghemmens) utbyggnad. Detta är naturligt främst med tanke på de väsentligt högre driftskostnader som uppstått när förskolan drivs i heltidsform. Det är emellertid samtidigt angeläget att belysa även de kort- och långsiktiga intakter liksom den välfärdsökning för medborgarna som en snabb utbyggnad av heltidsför- skolan kan innebära. 1 bilaga 22.1 ges ett referat av några undersökningar av i första hand kommunala daghemskostnader som nyligen utförts i olika delar av landet. Antaganden och undersökningsmetoder varierar och därmed också kostnadsuppskattningarna. Några väsentliga slutsatser bör emellertid kunna utläsas av undersökningarna.
Kommunerna har det största ansvaret för heltidsförskolans finansiering. Av de totala årskostnadema per barn, som med hänsyn till bl a barnets ålder varierar mellan ca 10000 och 15 000 kr, står kommunen för mellan ca 5 000 och 10 000 kr brutto. (Se t ex Sundbergs undersökning.) Den kostnaden måste emellertid jämföras med de intäkter som kommu- nerna gör genom utbyggnaden både på kort och på lång sikt. De mest omedelbara intäkterna uppstår genom ökade skatteinkomster till följd av ökat förvärvsarbete och genom minskade kostnader för socialhjälp och bostadstillägg av samma skäl.
22.3.1 Skatteintäkter
De studier som förutsätter att varje ny plats i heltidsförskola frigör en vuxen för förvärvsarbete ger givetvis den högsta uppskattning av skattein- täkterna. Det är emellertid uppenbart att en ny förskolplats mycket väl kan tillfalla en redan förvärvsarbetande som har barn i familjedaghem eller som tidigare haft en otillfredsställande tillsyn av barnet och fått använda olika kortsiktiga nödlösningar. För dessa familjer innebär för— Skolplatsen att ett besvärligt socialt problem löses, men det ger inte omedelbart upphov till nya skatteintäkter. Dessa fall behandlasivissa av studierna så, att man tar hänsyn till att föräldrarnas förvärvsinsats inte ökar, medan däremot någon annan vuxen frigörs för förvärvsarbete —— en plats blir ledig i familjedaghemmet; alternativt söker dagbarnvårdaren anställning. Dylika effekter torde bli mer relevantaju längre tidsperspektiv som väljs. ] en långsiktig kommunalekonomisk kalkyl bör det vara
rimligt att mellan var och varannan' ny plats i heltidsförskola leder till att en vuxen kan ta förvärvsarbete — under förutsättning att arbetskrafts- efterfrågan ligger kvar på en någorlunda hög nivå. Vissa studier har tagit hänsyn till att ett tillskott av platser i heltidsförskola på kort sikt leder till olika ökning av förvärvsintensiteten för olika föräldrar beroende på deras tidigare förvärvssituation. [ studierna visas att de ökade kommunal- skatteintäkterna kan uppskattas till ca 2 000 kr per barn i heltidsförskola som ett mycket grovt genomsnitt.
22.3.2 Socialhjälp och bostadstillägg
[ de fall där särskilt ensamstående föräldrar med barn uppbär socialhjälp till följd av bristande barntillsynsmöjligheter kan en utbyggnad av heltidsförskolan innebära väsentliga sänkningar av de kommunala förskol- kostnaderna när föräldrarna frigörs för att kunna förvärvsarbeta. [ Holmgren-Lantz undersökning av ett visst daghem i Göteborg blev den kommunala nettokostnaden per barn och år så låg som 770 kr. Beaktar man att statsbidragshöjningar skett sedan studien gjordes vänds kostna- den till en kommunal intäkt av drygt 1 000 kr per barn och år. Den låga kostnaden vid det undersökta daghemmet torde i första hand förklaras av att andelen ensamstående föräldrar var mycket stor vid just detta daghem.
22.3.3 Långsiktiga effekter för kommunerna
Av de refererade studierna behandlar endast Jönssons studier de långsik- tiga effektema av en daghemsbyggnad. En viktig punkt blir därvid att ett förvärvsarbete som tas upp under barnens förskolår fortsätter senare i livet. Kommunen tillförs därför skatteintäkter av förvärvsarbete långt efter det att familjen slutat utnyttja förskol- eller fritidshemsplatsen. Det är samtidigt uppenbart att om en förälder, som tidigare förvärvsarbetat, avbryter arbetet under barnets hela förskoltid, så kan svårigheterna vara betydande att senare återkomma till arbetsmarknaden. Yrkeskunskaper blir snabbt inaktuella i det föränderliga arbetsliv som präglar vårt samhälle. Om förvärvsarbete ändå tas upp igen efter barnens uppväxt måste vanligen betydande resurser för omskolning eller kompletterande utbildning sättas in. De direkta kostnaderna härför bärs ofta av staten, men indirekt uppstår även kommunala kostnader t ex i form av uteblivna skatteintäkter.
Det bör slutligen sägas — vilket inte berörs närmare i de refererade studierna —— att en stark utbyggnad av heltidsförskolan i ett läge med långsiktigt hög efterfrågan på arbetskraft kan leda till minskat behov av kommunala och statliga investeringar i form av bostadsbyggande och följdinvesteringar i skolor, gator och annan samhällsservice genom att betydelsen av omflyttning och invandring minskar från arbetsmarknads-
1 Varje ny plats i heltidsförskola ger inte upphov till att ännu en vuxen går ut i förvärvsarbete, till följd av förekomsten av familjer som har flera barn i förskolåld- rarna samtidigt.
synpunkt. De nya arbetskraftsresurserna kan i stället i större utsträckning tas från medlemmar av redan etablerade hushåll.
Jönssons studie drar slutsatsen, för långsiktiga och kortsiktiga kommu- nalekonomiska effekter sammantagna, att en ökad utbyggnad av dag- hemmen för att möta efterfrågan innebär utgifter för kommunerna av ungefär samma storleksordning som inkomsterna. Han påpekar att kommunernas finansiella situation under senare år varit ansträngd, men menar att ”det måste vara fel att försöka lösa de kommunalfinansiella problemen genom att hindra invånarna i kommunen från att bli skatte- betalare”.
22.3.4 Samhällsekonomiska kostnader och vinster
Analyserna av de kortsiktiga kommunalfinansiella åtagandena av en daghemsutbyggnad för att möta efterfrågan ledde i de flesta fall till att kostnaderna övervägde över intäkterna. Med Jönssons och Sundbergs angreppssätt förbyts de kommunalekonomiska kostnaderna till stats- finansiella intäkter redan i en kortsiktig analys, och i än högre grad givetvis, om de långsiktiga effekterna tas med. Också i en kortsiktsanalys som redovisar såväl kommunala som statliga åtaganden blir det samhälls- ekonomiska nettot positivt. En grov produktionsekonomisk kalkyl har även gjorts av Jönsson, där han mäter de tillskott till den samlade nationalinkomsten som blir resultat av ökat förvärvsarbete till följd av en utbyggnad som sker för att möta efterfrågan. Tillskottet jämförs med de totala samhälleliga kostnaderna av heltidsförskolans utbyggnad. Analysen visar på ett produktionstillskott med breda marginaler — också om man tar hänsyn till förekomsten av familjer som har flera barn i förskolan samtidigt.
Ingen av de undersökningar som refererats har gjort anspråk på fullständighet i kalkylerna. Endast en av studierna berör dessutom totala samhällsekonomiska kostnader och intäkter. Det torde dock bl a utifrån dessa undersökningar vara ställt utom tvivel att en utbyggnad av förskolan som sker för att möta föräldrarnas efterfrågan, inte blir en ”tärande” del av ekonomin utan i stället en kraft som frigör och ökar resurserna i samhället som helhet. Till detta kommer att en utbyggnad av andra förskolformer kan öka arbetstillfällena i regioner med sysselsätt- ningssvårigheter, tex i glesbygder. Daghemsutbyggnaden är vidare ett av de mest väsentliga instrumenten för såväl stat som kommun att befrämja jämlikhet mellan könen och göra den fulla sysselsättningen till en rättighet som kommer alla vuxna medborgare till del.
Hela det program som läggs fram i detta betänkande pekar också på värdet av en vistelse i förskola för barnen för att ge möjlighet till en rik och allsidig personlighetsutveckling.
Bilaga 22.1 Sammanställning av utredningar om kostnader för daghem
Underlag för "PM med synpunkter på barnstugeverksamheten i Stock- holm ” utarbetad av Kenneth Stjerna för kommunstyrelsens kommitté för kvinnofrågor.
Bengt Jönsson 1 96 9, 1970
I Jönssons år 1970 utgivna skrift (LO-Prisma) ”Daghem och samhälls- ekonomi” studeras bl a daghemsbyggandets finansiella konsekvenser för stat, kommun och landsting.
Jönsson, som är nationalekonom i Lund, konstaterar att ett ökat daghemsbyggande innebär utgifter och inkomster för kommunen av ungefär samma storleksordning för båda om man räknar in de långsiktiga effekterna, minskade utgifter för bostadstillägg och socialhjälp m m.
I sina kalkyler har Jönsson dock bortsett från de långsiktiga effekterna och presenterar en kortsiktig kommunalfinansiell kalkyl (tabell 1).
Tabell] De kommunalfinansiella effekterna på kort sikt av ett ökat daghemsbyggande.
Mannens inkomst 12 000 17 000 22 500 25 000 30 000 40 000 Hustruns inkomst 8 000 13 000 17 500 20 000 30 000 40 000 Summa Familjeinkomst 20 000 30 000 40 000 45 000 60 000 80 000 Inkomster/daghemsplats Ökade skatteinkomster 150 850 1 450 1 800 3 200 4 850 Daghemsavgifter 900 1 500 2 200 2 600 3 100 3 300 Statsbidrag 3 200 3 200 3 200 3 200 3 200 3 200
Summa inkomster 4 250 5 550 6 850 7 600 9 500 11 350 Utgift/dagliemsplats 10 500 10 500 10 500 10 500 10 500 10 500 Kommunal nettoutgift —6 250 —4 950 —3 650 —2 900 ——1 000 + 850
Som framgår visar kalkylen i huvudsak ett kommunalfmansiellt nega- tivt netto, vilket, menar författaren, kan få stor betydelse för daghemsut- byggnaden eftersom primärkommunen är huvudman för verksamheten.
Jönssons slutomdöme blir, att staten som har ett positivt netto i sin finansiella kalkyl bör öka bidraget till kommunerna för att därigenom
något medverka till bättre balans mellan den kommunala och den statliga sidan vid ett ökat daghemsbyggande.
I en totalfinansiell kalkyl (stat, kommun och landsting) kommer Jönsson fram till att det ur finansiell synvinkel inte finns något skäl att inte via ett ökat daghemsbyggande skapa möjligheter för småbarnsmöd- rarna att börja förvärvsarbeta.
”Visserligen har kommunernas finansiella situation under senare år varit hårt ansträngd, men det måste vara fel att försöka lösa de kommunalfinansiella problemen genom att hindra innevånarna i kommunen från att bli skattebe- talare” . . .
Bengt Holmgren och Kjell-Åke Lantz 1970
Författarna presenterar i en akademisk uppsats benämnd Kommunen — Daghemmen — Ekonomin de ekonomiska aspekterna avseende ett visst daghem i Göteborg. Därigenom har ett större antal poster än vad som varit fallet i Jönssons studier blivit kvantifierade.
På kostnadssidan upptas bl a social hemhjälp för tillsyn av sjuka barn och på intäktssidan återfinns besparade utgifter för både socialhjälp och bostadstillägg samt rese- och skatteintäkter från såväl föräldrar som personal.
Även denna studie utgår från att en utebliven daghemsplats innebär att modern själv ser till barnet i hemmet.
Av resultatet framgår att skatte- och avgiftsintäkterna är väsentligt lägre än i Bengt Jönssons kalkyl som dessutom inte innehåller kvantifie- rade besparingar i socialhjälp och bostadstillägg. Att intäkterna blivit lägre beror på att en förhållandevis stor andel av underlaget för kalkylen är ensamstående föräldrar.
Den kommunalekonomiska nettokostnaden blir i denna studie 770 kr per barn och år.
Av intresse kan här vara den procentuella fördelningen av kostnader och intäkter per barn och år.
På kostnadssidan är driftkostnaden den ojämförligt största posten — 81 % av totalkostnaden.
På intäktssidan utgör föräldraavgifterna och det statliga driftbidraget vardera cirka 15 % av de totala intäkterna. Besparade utgifter för socialhjälp utgör 43 % av intäkterna medan skatteintäkter från föräldrar och besparing av bostadstillägg utgör endast 14,5 % respektive 0,5 %. De sistnämnda procentsatserna är sannolikt missvisande då andelen ensam- stående föräldrar var stor vid just detta daghem.
Eiwe Sundberg 19 71
Sundberg, som är budgetchef i Västerås, har vid flera tillfällen tagit upp kommunens kostnader i artiklar 0 d.
Nu senast presenterar han i tidningen Socionomen (nr 22, 1971) en reviderad kalkyl om kommunens kostnader och intäkter.
1 kalkylen håller Sundberg isär kostnaderna för olika åldrar vid jämförelse med intäkterna så att kostnaden kan utläsas för var och en av åldersgrupperna.
Vidare är statsbidraget beräknat efter 2 800 kr per år, föräldraavgif- terna efter den av kommunförbundet den 2/10 1970 rekommenderade taxan och efter en årlig närvaro på 180 dagar vid daghemmet.
Mannens inkomst är vid beräkningarna 30 000 kr år 1972 och hustruns 23 000 kr.
Kalkyler har nu gjorts för både ensamstående förälder och gifta föräldrar.
Av kalkylerna framgår bla att kommunens bruttokostnad varierar mellan 9 000 och 16 000 kr per barn och år. Därvid visar sig barnet i 2-årsåldern dra den största kostnaden medan kostnaden för 5—6-åringar är avsevärt lägre. Allmänt gäller att kommunens nettokostnader blir lägre
Tabell 2 Driftkostnader per barn och år 1972
Daghem med 4 Kronor
avdelningar Spädbarns- 2-årsav- 3 —4-års— avdelning delning avdelning
5 —6-års- avdelning
Antal inskrivna barn 12 9 14 Personal ll 450 11 900 7 650 Lokaler 2 000 2 550 1 700 Inventarier 100 100 100 Kost, lekrnaterial 1 000 1 000 1 050 Administration 450 450 500
18 5 950 1 350
100 1 050
550
Totalt 15 000 16 000 11 000 9 000
Tabell 3 Direkta kostnader och intäkter för kommunen 1972
Kronor
Spädbarn 2-åring 3 —4-åring 5 —6-åring
Gifta föräldrar Kostnader Daghemsplatsen enligt ovanstående tabell
Intäkter Föräldraavgift Statsbidrag Ökad kommunalskatt vid hustruns förvärvsarbete
Kommunens nettokostnad
Ensam stående förälder
Kostnader Daghemsplatsen enligt ovanstående tabell
Intäkter Föräldraavgift Statsbidrag Kommunalskatt
—9000
1 200 2 300 1 900
Kommunens nettokostnad
3 600
då barnets föräldrar är gifta. Medelkostnaden (netto) uppgår då till ca 5 700 kr per barn och år. Motsvarande kostnad blir om föräldern är ensamstående ca 7 300 kr per barn.
[. ei f Stenberg och Anders Ödmark ] 971
I en uppsats benämnd Kommunalfmansiella konsekvenser av daghems- utbyggnad i Stockholm har författarna lagt tyngdpunkten på omedelbara årligen återkommande ekonomiska konsekvenser av direkt art. Uppsatsen har utförts på uppdrag av barnavårdsnämnden efter anmaning från socialborgarrådet.
Med hänvisning till att den planerade utbyggnaden av fritidshem och lekskolor är knuten till daghemsverksamhetens omfattning har förfat- tarna på kostnadssidan i kalkylen även upptagit posten ökad fritidshems- verksamhet och på intäktssidan poster såsom minskat behov av lekskol- platser och minskat behov av kommunala familjedaghem.
Då kalkylen avser ett ökat daghemsbyggande har författama tvingats att ”väga ihop” den grupp av föräldrar med barn som kan väntas motsvara den tillskottsgrupp som får sina barn placerade vid ökad tillgång på daghemsplatser.
Författarna har därvid efter ett komplicerat vägningsförfarande valt att exempelvis 52 % av mödrarna övergår till heltidsarbete från hemarbete när daghemsplats blir tillgänglig och att 6% börjar studera. 30% av mödrarna hade redan heltidsarbe te när daghemsplats erbjöds.
Man har vidare valt att i kalkylen arbeta med olika inkomstaltemativ för mannen i de fall man inte räknat med ensamstående föräldrar. Man har också räknat med olika andelar barn som har syskon i förskolålder osv.
I 70 % av fallen räknar man med att tillskottsgruppen består av samboende föräldrar och att 60% av dessa har endast ett barn i förskolålder. För de ensamstående föräldrarna har andelen med ett barn beräknats bli 80 %.
Mannens årsinkomst är i 20% av fallen 20 000 kr, i 60% av fallen 30 000 kr och i 20 % av fallen 45 000 kr.
Utan att här gå in på varken författarnas motiv för valet av tillskotts- grupp eller närmare redogörelse för hur de olika posterna i kalkylen beräknas redovisas i tabell 4 den kommunalfinansiella kalkyl som författarna kommit fram till.
Ett kommunalfinansiellt negativt netto på 5 100 kr per inskrivet barn och år erhålles alltså för ett ökat daghemsbyggande i Stockholm. På kostnadssidan har då tagits upp 1 350 kr för ökad fritidshemsverksamhet. Skälet härtill är som nämnts, att kommunfullmäktige är 1970 i daghems- planen bestämde att fritidshemsplatser skall byggas till ett antal som motsvarar ca 50% av antalet daghemsplatser. I kalkylen har därför kommunens nettokostnad för en halv fritidshemsplats upptagits.
På intäktssidan har posten statsbidrag beräknats efter 2 800 kr per plats.
Tabell 4 Kommunalfinansiell kalkyl för ökat daghemsbyggande i Stock- holm.
Kostnader Personal vid daghemmen Lokaler för daghemsverksamheten Övrig drift vid daghemmen Centrala insatser inom förvaltningen Ökad barnvårdarverksamhet (nettopost) Ökad fritidshemsverksamhet (nettopost)
Summa kr per inskrivet barn och år
Intäkter Besparingar i socialhjälp och bostadstillägg, ökade skatteintäkter samt avgifter vid hushåll vars barn fått daghemsplats vid andra hushåll som ibarntillsynshänseende berörs av utbyggnaden
Statsbidrag
Minskat behov av lekskolor (nettopost) Minskat behov av kommunala familjehem (nettopost)
Summa kr per inskrivet barn och år
Kommentar till utredningarna
De ovan refererade utredningarna belyser dels det nuvarande kostnads- läget och dels de kommunalfinansiella aspekterna vid ett ökat daghems- byggande i framtiden.
Bengt Jönsson redogör för samhällets kostnader och intäkter nu ochi framtiden. Han diskuterar också bla de övergripande ekonomiska effek- ter som på lång sikt borde påverka beslut om daghemsbyggande.
Bengt Holmgren och Kjell-Åke Lantz samt Eiwe Sundberg represen- terar de utredare som försökt klarlägga kommunens kostnader vid bestämda daghem i Göteborg respektive Västerås. Deras utredningar belyser därigenom bäst hur kommunens bruttokostnader fördelas på lokaler, personal, material etc. De nettokostnader per plats som redovisas gäller därför endast de daghem för vilka beräkningarna är gjorda.
Leif Stenberg och Anders Ödmark försöker som framgått klarlägga kostnader och intäkter för ett ökat daghemsbyggande. Det har därvid varit svårt att bestämma tillskottsgrupp, dvs att bestämma hur de familjer ser ut (socioekonomiskt) som vid ett ökat platsantal får sina barn placerade. Är föräldrama ensamstående, sammanboende eller gifta och vilka inkomster kommer familjerna att få etc. Utredama har med hjälp av bla tillgängligt statistiskt material försökt få fram den grupp föräldrar som med avseende på sammansättning och inkomster kan antas motsvara dem som får sina barn placerade vid ett ökat daghemsbyggande. Att svaren på avvägningsfrågor av detta slag dock av nödvändighet måste bli hypotetiska är helt klart. Utredningens resultat får därför betraktas som osäkert.
Av sammanställningarna framgår att kommunens bruttokostnader per plats varierar mellan 9 000 och 16000 kr (Sundberg) beroende på i
vilken alder barnen på avdelningen befinner sig. Medelbruttokostnaden blir för daghemmets fyra avdelningar ca 12 750 kr. vilket inte skiljer sig nämnvärt från de bruttokostnader som övriga utredare kommit fram till. Jönsson räknade med 10 500 kr (år 1970). Holmgren-Lantz med 11 300 kr (samma år) och Stenberg—Ödmark till 14 350 kr per inskrivet barn och år. Socialstyrelsen redovisade år 1971 en årskostnad på ca 11 000 kr i medeltal för plats vid daghem med fyra avdelningar (45 platser).
Trots utredarnas olika underlag och beräkningsmetoder skiljer sig inte heller kommunens nettokostnader särskilt mycket.
Jönsson redovisar som ende utredare en nettinkomst för kommunen vid familjeinkomsten 80 000 kr. I övrigt blir nettokostnaden enligt Jönsson mellan 1 000 och 6 250 kr per plats och år. Ju lägre familje- inkomst desto högre nettokostnad för kommunen.
Holmgren-Lantz kommer fram till en kommunal nettokostnad på 770 kr. Detta sannolikt beroende på att ensamstående föräldrar var överrepre- senterade på det undersökta daghemmet. vilket medförde att besparingen av socialhjälp i kalkylen blivit stor.
Sundberg redovisar nettokostnader mellan 2 000 och 10 400 kr per plats och år. Lägsta kostnaden per barn har kommunen enligt Sundberg på avdelningen med 5—6-åringar medan den högsta kostnaden redovisas vid avdelningen med 2-åringar. Vidare har Sundberg i sin kalkyl kommit fram till att kommunens nettokostnad är större för barn till ensam- stående föräldrar.
Sundberg har i sina kalkyler inte tagit hänsyn till besparad socialhjälp, bostadstillägg etc utan tillägger att om man i tabellen för ensamstående på inkomstsidan sätter in ca 5 500 kr i besparad socialhjälp (medelvärde med ledning av Holmgren-Lantz utredning) och ca 2 500 kr i besparat bostadstillägg så kan resultatet med hänsyn härtill avläsas.
Stenberg—Ödmark slutligen redovisar ett kommunalfinansiellt negativt netto på 5 100 kr per inskrivet barn och år. I kalkylen ingår då bl a på kostnadssidan både ökad fritidshemsverksamhet och ökad barnvårdar- verksamhet med tillsammans 2 600 kr.
Ökande statsbidrag
Samtliga resultat bör nu justeras på grund av det högre statsbidraget. Detta ökade den 1 januari 1972 med 1 200 kr per plats vid daghem och med 500 kr vid fritidshem.
Påpekas bör dessutom, att inga som helst långsiktiga ekonomiska effekter medtagits i någon av kalkylerna. (Jönsson har dock diskuterat dessa.)
Vilka långsiktiga effekter finns då att ta hänsyn till? De kan vara av helt skilda slag och mer eller mindre ekonomiskt påtagliga.
Ett par av de tidigare nämnda utredningarna tar i det kortsiktiga tidsperspektivet upp exempelvis den ekonomiska konsekvensen av bespa- rad socialhjälp. Denna besparing är en av de mera "påtagliga” konsekven- serna vars ekonomiska betydelse på lång sikt ytterligare måste belysas.
De långsiktiga ekonomiska konsekvenser som beror på kvinnornas förvärvsfrekvens har inte heller tagits med i någon av de kalkyler som
nämnts, beroende på att de är mycket svåra att bestämma till belopp och att effekterna av dem inträder först efter kanske 10—20 år eller mera. Men detta förhållande gör det bara än mer angeläget att påpeka kalkylernas begränsningar i detta avseende.
En annan aspekt av stor ekonomisk betydelse som helt förbigåtts av författarna till de här nämnda studierna är de besparingar som kan göras genom att medvetet satsa på de gifta kvinnorna som permanent och likvärdig arbetskraft.
För en kommun med en expansiv arbetsmarknad skulle sannolikt kommunens kostnader för bostadsbyggande och de därmed förknippade följdinvesteringarna i skolor, gator, vatten och avlopp etc bli avsevärt mindre om den för expansionen behövliga arbetskraften kunde erhållas från redan etablerade hushåll, dvs att man genom ett ökat daghemsbyg- gande möjliggjorde för flera kvinnor att utnyttja sin yrkesutbildning och fortsätta sitt förvärvsarbete.
I en undersökning i Stockholm har man sökt kartlägga totalt erforderliga investeringar och därav föranledda årliga kapital- och driftkostnader vid nyexploatering av ett markområde för bostadsbebyggelse med tillhörande service (Investeringar och driftskostnader i Bredäng, Stadsbyggnads- kontoret, Sth-70). Tidpunkten som avses är år 1965. För driften av skolor och barnstugor har dock respektive verksamheter år 1969 legat till grund för uppskattningen, som redovisas i 1965 års kostnadsläge. Valet av stadsdelen Bredäng som studieobjekt motiveras bla av att den är ett utpräglat bostadsområde med få icke-bostadsbundna anläggningar. De redovisade produktions- och driftkostnaderna avser samtliga inom Bred- äng förekommande investeringar utom kostnader för T-banespår och banvallar (kostnaderna för T-banestationen är dock medräknade), huvud- vägar samt televerkets investeringar. Inom Bredängs centrum finns två anläggningar som till stor del används av icke-Bredängsbor nämligen gymnasium och simhall, vilkas kostnader inte tagits med. Inte heller marklösenkostnaden är medtagen i kalkylerna. Vid utgången av år 1969 bodde i Bredäng 12 218 personer.
Produktionskostnaderna i 1965 års kostnadsläge för Bredängs bostads- bundna anläggningar framgår av tabelll (tabell 6 i undersökningen).
Ärskostnaderna består av de årliga kapitalkostnaderna samt driftkost- naderna, som i utredningen delats upp i ”egentliga driftskostnader” dvs förvaltning och underhåll av fastigheter, vägar och planteringar och "övriga driftskostnader”, som avser löner, inventarier, försäkringsavgifter o d. Ärskostnaderna framgår av tabell 2 (bilaga G i undersökningen):
Av tabell 1 framgår att förskolans och grundskolans andelar av stadsde- lens kapitalkostnader inte är stora: under en procent resp. ca 9 %. Det framgår vidare att kapitalkostnaden utgör 60 % av stadsdelens årskostnad mot 25 % för de ”övriga driftskostnaderna” (dvs själva verksamheten), bland vilka som väntat förskolan och grundskolan utgör betydande andelar — 15 % respektive 70 %.
' Sammanställningen har gjorts av Anders Ödmark på grundval av material från Stockholms stadsbyggnadskontor (Investeringar och driftskostnader i Bredäng, Stads- byggnadskontoret, Stockholm 1970.)
Tabell] Produktionskostnader för Bredängs bostadsbundna anlägg- ningar. 1965 ars kostnadsläge.
Byggnads- kr per 1112 +exploat- bostadsvä- kostnader ningsyta milj kr
Bostäder 250 688 Bilplzitscr 8 21 Lekytor. bollplnner. parkmark 6 18 ('cntral för värme. tvätt. sopför-
bränning 39 Barnstugor 5 Grundskola 94 L'ngdomslokuler 5 Övrig samhällelig service 4 Kommersiell service (butiker) 33 Vatten. elkraft 40 Gator. vägar. avlopp 101 T-banestaiion 12
Totalt 385 1 060 100
Nivå
_. »-oa=-o.>| pec-:>
Tabell.7 De totala årskostnadema för olika typer av anläggningar i Bredäng fördelade efter ”egentliga” och ”övriga” driftskostnader samt kapitalkostnader 1965-års kostnadsläge
Anläggningstyp Miljon kronor
Totala ('i; ) Därav ärliga kostnader egentliga (%) övriga (%) kapital- (%) drifts— drifts- kostna— kostna- kostna- derb dera
BostäderC 28.92 . . . _ 23,33 (75.7) Lekparker. bollplaner.
parkmark 0.86 . . 0,08 Barnstugor 2.07 . . 0.15 (0.5) Grundskola 11.75 . . 2.70 (8,8) L'ngdomxlokäler 0.33 . . 0.17 Övrig samhällelig service 0.47 . . 0.11 Kommersiell service 2.25 . . 0.97 (intor. vägar. avlopp 4.30 . 2.94 "libanesintion 0.43 . 0.36
Totalt 51.38 (100) 8.38 (100) 12.19 (100) 30.81 (100)
& [ manga fall (särskilt i fraga om "kommersiell service") nagot osäkra uppskattningar. b Beräknnde som 8 'x; av byggnads- och exp]oateringskostnudcrnä. ': Inklusive bilplatser. lekytor + gräsmattor pa tomtmark. central för värme-tvält-sopförbränning. vatten och elkraft.
Sa langt sradsbyggnadskontorets undersökning. Barnstugeverksamheten i Bredäng år 1969 omfattade ungefärligen 200 barn i daghem. 400 i lekskola och 60 i fritidshem. Detta tillsammans med för staden genomsnittliga årskostnader per barn i de olika verksamhe- terna ger underlag för att fördela posten ”Barnstugor 2 070 000" enligt ungefär följande:
Kronor
Daghem 1 390 000 Lekskolor 500 000 Fritidshem 190 000
Härigenom blir det möjligt att få ett grepp om hur mycket som varje år satsas på regelbunden pedagogiskt medveten gruppverksamhet (daghem, lekskolor, fritidshem och grundskola) för dels barn under 7 år och dels barn i grundskolåldern. Detta visas i tabellen nedan, varvid kostnaderna hänför sig till 1965 års kostnadsläge och barnantalet till 31.12 1969:
Resursinsats, Totala an- Kronor per kronor talet barn barn
Barn 0—6 år (dgh, lsk) ] 890 000 1 750 1 080 Barn 7—15 år (frth, skola) 11 940 000 2 250 5 305
Man måste observera att beloppet per barn gäller utslaget på alla barn i åldersgruppen. Ser man till vad som satsas per berört barn i gruppen 0—6 år blir beloppet givetvis avgjort större.
Räknar man bort vad föräldrarna finansierar genom avgifter (genom- snittligt för Stockholm ungefär 15 % av daghemskostnaden, 10 % av lekskolkostnaden och 5—10 % av fritidshemskostnaden) framgår att stat och kommun satsar följande
Kronor per barn 1965 års kostn. läge
Barn 0—6 år 930 Barn 7—15 år 5 300
Sammanfattning
Utifrån Bredängsundersökningen och den bearbetning som gjorts ovan kan ungefär följande resonemang föras.
I stadsdelen som är 4—5 år gammal och har drygt 12 000 invånare finns daghem för 200 barn. Antal barn i åldern ett halvt t o m 6 år är ca 1 600. Av dessa kan 25 % bedömas ha moder som förvärvsarbetar minst halvtid, dvs 400 barn. 1 stadsdelens lekskolor togs emot ca 400 barn. Antalet 4—6-åringar, som ej går i daghem, var ca 850.
Vid en jämförelse med riket i övrigt är 1969 är förskolverksamheteni Bredäng synnerligen omfattande. Den tar därvid i anspråk 3,7% av stadsdelens årliga kostnader för bostadsbundna anläggningar och verk- samheter. För grundskolans del var motsvarande procentandel ca 23 %, vilket även inkluderar fritidshemmen (0,4 %). Antal barn i förskol- och grundskolålder var 1 750 respektive 2 250. Av resurser som satsades på förskolgruppen finansierades 10—15 % direkt av berörda hushåll via avgifter medan för grundskolbarnen denna andel var försumbar.
l'aktiskt 1969 Hypotctiskt läge med full behovstäckning
Hcltidsförsk behovstäckning Deltidsförsk behovstäckning
(46 %)
(77 %)
Totalt 51 380 000 därav daghem lekskolor
] 390 000 500 000
100,0 %
2,7 % 1.0 %
(100 %)
(100 %) ( fakt69
53160 000 (103,5)
3 020 000 650 000
(217) (130) lndcx = 100)
[00%
5,7 % 1,2%
Om är 1969 full behovstäckning hade varit genomförd vad gäller heltidsförskolan (daghemmen), skulle deras andel av Bredängs totala kostnader öka från 2,7% till 5,7 %. Motsvarande för deltidsförskolan (lekskolan) är en ökning från 1,0 % till 1,2 %.
Den fulla behovstäckningen inom förskolan skulle öka hela Bredängs årskostnad med 3—4 %.
Bilaga 22.3 Resurser för barnverksamhet i olika åldersgrupper
I detta avsnitt skall illustreras — mycket schematiskt — kostnaderna (i 1971 års kostnadsläge) för de resurser, som satsas på regelbunden pedagogiskt medveten gruppverksamhet i barnets olika åldrar upp t o m 12 års ålder. Det gäller resursinsatsen ihel- och deltidsförskola, fritids— hem och LM—skola. Övriga ekonomiska och finansiella effekter diskuteras inte i detta sammanhang.
I tabell 1 visas ett exempel, som innehåller en verksamhet i heltidsför- skola med 40 000 barn åldersfördelade i stort efter senast kända uppgifter (Statistisk bearbetning av ärsberättelser avseende barnstuge- verksamheten budgetåret 1969/70, Socialstyrelsen), en verksamhet i deltidsförskola med 80 000 barn samt fritidshem för 8 000 barn. Den exemplifierande omfattningen överensstämmer alltså i stora drag med dagens faktiska omfattning. Beloppen som anger kostnaden per barn och år för resursinsatsen är visserligen empiriskt grundade men kan inte göra anspråk på att vara några exakt framräknade medelvärden. Grovt sett torde dock dessa belopp ge en rättvisande bild av vad som genomsnittligt satsas per barn i de olika verksamheterna.
I tabell ] framgår kostnaden för de resurser som satsas per barn inom de olika verksamheterna dvs per berört barn.
I tabell 2 visas den totala resursinsatsen för daghem, lekskolor, fritidshem och LM-skolor utslagen per alla barn i de olika åldrarna. Vidare visas vem som finansierar resursinsatsen, varvid beaktats att det statliga årliga driftbidraget höjts till 4 000 kr/plats för daghem och 2 000 kr/plats för fritidshem. För daghemmen antages att resursinsatsen till 15 % finansieras genom avgifter från föräldrarna och för lekskolor och fritidshem 10 %.
Resursinsatsen per barn och år i de olika åldrarna jämte finansierings- bördans fördelning framgår även i diagram 1, sid. 508.
Som synes är det en drastisk skiljelinje mellan förskolbarn och skolbarn vad gäller resursinsatsen utslagen på alla barn. De redovisade beloppen får dock inte tas som ett mått på samhällets totala satsning på barn i olika åldrar.
I kapitlet om förskolans utbyggnad fram till år 1980 visas att vid full behovstäckning heltidsförskolan (daghemmen) måste kunna ta emot
8. Tabell I Resursinsats . kronor per år -— inom regelbunden pedagogiskt medveten gruppverksamhet för barn jämte antal berörda barn är 1971
Ålder Antalu Heltidsförskola Dcltidsförskola Fritidshem LM-skola 1 OOO-tal . * Kr per Antal Resursinsats Kr pcr Antal Resursinsats Kr pcr Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats barn barn totalt. kr barn bam totalt. kr bam bam totalt, kr barn barn totalt, kr
I 15 15 000 2 000 30 000 000 I 10 15 000 4 000 60 000 000 1 10 15 000 6 000 90 000 000
115 10 000 6 000 60 000 000 120 10 000 6 000 60 000 000 2 250 5 000 11 250 000 125 10 000 8 000 80 000 000 1 700 25 000 42 500 000 125 10 000 8 000 80 000 000 1 700 50 000 85 000 000 125 18 000 000 4 000 125 000 500 000 000 1 15 18 000 000 4 000 115 000 460 000 000 110 9 000 000 4 000 110 000 440 000 000 105 3 000 000 6 000 105 000 630 000 000 105 6 000 105 000 630 000 000 105 6 000 105 000 630 000 000
Summa 1 485 40 000 460 000 000 80 000 138 750 000 48 000 000 665 000 3 290 000 000
Resursinsats per Barn i heltidsförskola kr/iir 11 500 Skolbarn som även berört barn går i fritidshem kr/är 10 125 Barn idcltidsförskola kr/år ] 730 Skolbarn som ej går i fritidshem kr/är 4 960
O—NMVWOFGJOK
"SM Bc 1971:6 s 6. värdena avrundade till jämna 5 OOO-tal.
Tabe/13 Rcsursinsatsi kronor per år inom regelbunden pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn utslagen på alla barn inom olika ålders-
grupper.
Barnets Antal barn alder eai 1 ()OO-lal
llcltidsförskola. Deltidsförskola. l-'ritidshem. LM—skola
Total Per Ifinansia' rer
resursinsatsa varje barn kronor Stat kr
Kommun Berörda kr % föräldrar % kr
115 110 110 115 120 125 125 125 115 110 10 105 11 105 12 105
O_NMQWONwO
30 000 000 60 000 000 90 000 000 60 000 000 71 250 000 122 500 000 165 000 000 518 000 000 478 000 000 449 000 000 633 000 000 630 000 000 630 000 000
" l-"ramriiknud ur tabell 1.
7 8 9
Barnets ålder Finansiärer
Berörda föräldrar E Kommuner
Diagram I Resursinsats i kronor per år för regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn i åldrarna 0—12 år (förskolverksamhet samt låg- och mellanstadieskola och fritidshem). Fördelning av kostnaderna på berörda föräldrar, stat och kommun.
Tabell 3 Resursinsats (kronor per år) inom regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn jämte antal berörda barn, vid full behovs- täckning år 1980. Standarden i förskolan antages vara densamma som i dag. 1971 års kostnadsläge.
Barnbefolkning: Heltid sförskola Del tidsförskola Fritidshem LM-skola
Ålder Antal Krper Antal Resursinsats Krper Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats Kr per Antal Resursinsats 1000-tala barn barn totalt,kr barn barn totalt, kr barn barn totalt,kr barn barn totalt, kr
115 15 000 15 000 225 000 000 115 15 000 30 000 450 000 000 120 15 000 45 000 675 000 000 120 10 000 45 000 450 000 000 11 250 000 120 10 000 45 000 450 000 000 56 250 000 120 10 000 60 000 600 000 000 102 000 000 120 10 000 60 000 600 000 000 102 000 000 120 60 000 360 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 45 000 270 000 000 4 000 120 000 480 000 000 120 25 000 150 000 000 4 000 120 000 480 000 000 110 10 000 60 000 000 6 000 110 000 660 000 000 110 5 000 30 000 000 6 000 110 000 660 000 000 115 5 000 30 000 000 6 000 115 000 690 000 000 Summa 1 525 300 000 3 450 000 000 150 000 271 500 000 150 000 900 000 000 695 000 3 450 000 000
Resursinsats per Per barn i heltidsförskola kr/år 11 500 Per skolbarn som även
berört barn går i fritidshem 10 250 Per skolbarn som ej Per barn ideltidsförskola kr/år 1 800 går i fritidshem 5 150
o—NMQWNDINMOX
a SM Be 1971:6 s 15, värdena avrundade till jämna 5 OOO-tal.
300 000 barn och lekskoloma då beräknas ta emot ca 150 000 barn. Detta jämte ett antagande att fritidshemsverksamheten tar emot 150 000 barn skall nedan beräknas på analogt sätt som vad ovan gjorts för dagsläget. 1971 års kostnadsläge används.
Procentfördelningen på olika åldrar antages för daghemsbarnen oför- ändrad mot dagsläget medan för lekskol- och fritidshemsbarnen subjek- tiva antaganden gjorts. Resultaten av beräkningarna visas i tabellerna 3 och 4 vilka är uppställda analogt med tabellerna 1 och 2 med det undantaget att finansieringsfördelningen inte behandlas.
I tabellerna 5 och 6 görs motsvarande beräkningar men med beaktande av den ökning av bl a personaltäthetsstandarden, som utredningen på sikt vill se förverkligad. Därvid har årskostnaden för en daghemsplats multipli- cerats med 1,35,1ekskolep1atsen med 1,5 för 5—6-åringar och 1,1 för 3—4-åringar. För fritidshemmen har en standardförbättring antagits åldersdifferentierad så att främst de yngre barnen kommer i åtnjutande av bättre personaltillgång. För skolans del antages ingen standardförbätt- ring.
I diagram 2 (s. 513) visas resultaten av tabellerna 4 och 6 grafiskt. I kapitel 14 Förskolans utbyggnad, görsi figur 14.4 ett försök att grovt skissa utvecklingen av behovsgruppen vad gäller heltidsvistelse i förskolan under perioden 1970—1980, varvid markerats att heltidsförskolan år 1980 för att täcka behovet måste kunna ta emot ca 300 000 barn. Det är detta som i det ovan har illustrerats som underlag för kostnadsberäk- ningarna. [ figuren i kapitel 14 antyds även att en fortsättning av utbygg— naden fram till 1980 med den takt som förutsätts förverkligas t 0 m 1975 (alternativet 2—90 000 barn i heltidsförskolan, jfr s. 238) skulle innebära i stort sett en halv behovstäckning år 1980 till 150 000 heltidsbarn. Tillskottet — 60 000 barn — svarar även mot den storleksord-
Tabell4 Resursinsats per åldersklass avseende regelbunden pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola) vid full behovstäckning inom förskolan år 1980. Dagens standard vad gäller personaltäthet m m
Barnbefolkningen
Ålder Antal 1 OOO-tal Total resrusinsats Resursinsats utslagen kronor på alla barn kronor
115 225 000 000 1 950 115 450 000 000 3 900 120 675 000 000 5 600 120 461 250 000 3850 120 506 250 000 4 200 120 702 000 000 5 850 120 702 000 000 5 850 120 840 000 000 7 000 120 750 000 000 6 250 120 630 000 000 5 250 110 720 000 000 6 550 110 690 000 000 6 250 115 780 000 000 6 250
xoooqoxmAwN—O
Källa: Tabell 3
Tabell 5 Resursinsats (kronor per år) inom regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn jämte antal berörda barn vid full behovs- täckning år 1980. Standardhöjningar jämfört med dagsläget beaktade. 1971 års kostnadsläge.
Barnbefolkning Heltidsförskola Deltidsförskola
Fritidshem
Låg- 0. mellanst.—skola
Ålder Antala
1 OOO-tal
Antal barn
Resursinsats totalt
Kr per barn
Resursinsats totalt
Kr per Antal barn barn Kr per Antal
barn barn
Resursinsats totalt
Antal barn
Resursinsats totalt
Kr per barn
115 115 120 120 120 120 120 120 120 120 110 110 115
O_NMQWOFOOGNS
u—tN u—tu—t
20 000 20 000 20 000 13 500 13 500 13 500 13 500 15 000 30 000 45 000 45 000 45 000 60 000 60 000
300 000 000 600 000 000 900 000 000 607 500 000 607 500 000 810 000 000 810 000 000
5 000 25 000 60 000 60 000
12 500 000 62 500 000 150 000 000 150 000 000
60 000 45 000 25 000 10 000 5 000 5 000
480 000 000 360 000 000 175 000 000 70 000 000 30 000 000 30 000 000
4 000 120 000 4 000 120 000 4 000 120 000 6 000 110 000 6 000 110 000 6 000 115 000 690 000 000
480 000 000 480 000 000 480 000 000 660 000 000 660 000 000
Summa 1 525
Resursinsats per berört barn
300 000 4 635 000
Per barn i heltidsförskola kr/år 15 450
150 000 375 000 000
Per barn i deltidsförskola kr/år 2 500
150 000
1 145 000 000 695 000 3 450 000 000
Per skolbarn, som även går i fritidshem
Per skolbarn, som ej går i fritidshem
11900
5 150
3 SM Bo 1971:6 s 15, värdena avrundade till jämna 5 OOO-tal.
Tabellö Resursinsats per åldersklass avseende regelbunden pedagogiskt medveten gruppverksamhet för barn (hel— och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola) vid full behovstäckning inom förskolan är |980. Standardför- bättring avseende personaltäthet m m beaktad.
Barnbefolkningen Resursinsats
Ålder Antal 1 OOO-tal Totalt Utslagen på alla barn
115 300 000 000 2 600 115 600 000 000 5 200 120 900 000 000 7 500 120 620 000 000 5 200 120 670 000 000 5 600 120 960 000 000 8 000 120 960 000 000 8 000 120 960 000 000 8 000 120 840 000 000 7 000 120 655 000 000 5 450 110 730 000 000 6 600 110 690 000 000 6 300 115 720 000 000 6 300
»Doo—raxm-twa—O
K alla: Tabell 5
ning, som kan bedömas bli följden av de styrmedel utredningen föreslår: stadsplanebestämmelser om markreservation för en barnstugeverksamhet, som svarar mot full behovstäckning i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter samt speciella barnstugeplaner för dessa områden. Nedan skall därför i tabellerna 7 och 8 på analogt sätt som i tabellerna (Texten fortsätter på s. 516.)
Tabe/18 Resursinsats per åldersklass avseende regelbunden pedagogiskt medveten gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola) vid halv behovstäckning inom heltidsförskolan år 1980. Stan- dardförbättring avseende personaltäthet m m beaktad.
Bambefolkning Resursinsats
Ålder Antal 1 OOO-tal Totalt Utslagen per alla barn, ca
115 150 000 000 1 300 115 300 000 000 2 600 120 450 000 000 3 750 120 316 250 000 2 650 120 366 500 000 3 050 120 630 000 000 5 250 120 630 000 000 5 250 120 720 000 000 6 000 120 660 000 000 5 500 120 567 500 000 4 700 110 695 000 000 6 300 110 675 000 000 6 100 115 705 000 000 6 100
OWNIONM-Åwa—O
Källa: Tabell 7 .
DiagramZ Resursinsats för regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet vid full behovstäckning är 1980 (hel— och deltidsförskola, fritidshem. I.M-skola); kronor per ar utslaget på alla barn i respektive åldersklass. [971 års kostnadsläge. De hcldragna staplarna visar resursinsatsen per barn och är vid ett antagande om att samma standard som vi har i dag råder vad gäller personaltäthet m m. Den streckade och skuggade pdbyggnnden på staplarna visar ytterligare erforderlig resursinsats per barn och ar för att inom förskolan nå den standard utredningen på sikt vill se förverkligad.
_” l_,.4.. 2 3 4 5 6 8 9 10 11 12 Barnets ålder
Källa: tabellerna 4 och 6.
Tabell 7 Resursinsats (kronor per år) inom regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn jämte antal berörda barn vid halv behovs-
täckning inom heltidsförskola och fritidshem år 1980. Standardhöjningar inom förskolan gentemot dagsläget beaktade. 1971 års kostnadsläge.
Barnbefolkning Heltid sförskola
Ålder Antala
1 OOO-tal
Antal barn
Resursinsats totalt, kr
Kr per barn
115 20 000 115 20 000 120 20 000 120 13 500 120 13 500 120 13 500 120 13 500 120 120 120 110 110 115
7 500 15 000 22 500 22 500 22 500 30 000 30 000
150 000 000 300 000 000 450 000 000 303 750 000 303 750 000 405 000 000 405 000 000
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Summa 1 525
Resursinsats per berört barn
150 000 2 317 500 000 Per barn i heltidsförskola kr/år 15 450
aSM Be 1971:6 s 15, avrundning till jämna 5 OOO-tal.
Deltidsförskola
Kr per Antal barn barn
5 000 25 000 90 000 90 000
210 000 525 000 000
Per barn i deltidsförskola kr/år 2 500
Resursinsats totalt, kr
12 500 000 62 500 000 225 000 000 225 000 000
Fritidshem
Kr per Antal barn barn
8 000 30 000 8 000 22 500 7 000 12 500 7 000 5 000 6 000 2 500 6 000 2 500
75 000
Låg- o. mellanst.—skola
Resursinsats totalt, kr
Resursinsats totalt, kr
Kr per Antal barn barn
240 000 000 180 000 000 87 500 000 35 000 000 15 000 000 15 000 000
4 000 4 000 4 000 6 000 6 000 6 000
120 000 120 000 120 000 110 000 480 000 000 480 000 000 480 000 000 660 000 000 110 000 660 000 000 115 000 690 000 000 695 000 3 450 000 000
Per skolbarn, som även går i fritidshem
Per skolbarn, som ej går i fritidshem
572 500 000
11900
5 050
Diagram 3 Resursinsats för regelbunden, pedagogiskt utformad gruppverksamhet för barn (hel- och deltidsförskola, fritidshem, LM-skola). Avser kronor per år utsla- get på alla barn, alltså även ej berörda barn inom respektive åldersklass. Dagsläge och läge är 1980 vid halv resp. full behovstäckning (avser 1971 års kostnadsläge).
Årlig resurs- insats per alla barn
9 000
2 3 4 5 6 7 Barnets ålder
Källa: tabellerna 2, 6 och 8.
5 och 6 visas erforderlig resursinsats i förskolan för att nå halv behovs- täckning inom heltidsförskolan och full behovstäckning vad avser S- och 6-aringar i deltidsförskolan. Standard avseende personaltäthet m m förut- sätts analog med den utredningen på sikt vill se förverkligad.
Bilaga 22.4 Personalkostnader i förskolan
22.4 Persunalkusrnacler
För att belysa vad ett förverkligande av utredningens organisationsförslag innebär för kostnader redovisas nedan en överslagsmässig beräkning.
Organisation och personalbehov fölier den redovisning som finns i kapitel 7 Förskolans inre organisation. Av personalen har halva antalet beräknats ha lön som förskollärare och halva antalet som barnskötare. För en förskola om två syskongrupper har beräknats tvä ekonomibiträ- den som skall svara för mathällning och städning. Gemensamt för tva syskongrupper har också beräknats 0,5 föreståndare. För att beräkna det genomsnittliga löneläget har för personal med fast lönegradsplacering grundlönen ökats med två löneklasser. För barnskötare och ekonomi- biträden har grundlönen använts därför att dessa grupper har en beford- ringsgång som innebär att de först efter 7 är uppnar grundlöneklassen. De börjar alltsa i lönegrad 13. löneklass 6 och ökar en löneklass per är för att efter sju ar uppna löneklass 13. Samtliga löner har ökats med ett generellt paslag för sociala kostnader om 24 %.
Smabarrtsgrupperna förutsätts organiserade tillsammans med syskon- grupper och nagra kostnader för ekonomipersonal och föreståndare beräk— nas därför inte speciellt för smabarnsgrupper. ] den man smäbarnsgrupper ligger separat finns heller inte underlag för att anställa speciell personal för dessa funktioner.
Utöver kostnader för personal uppstår kostnader för lokaler, material. mat, tvätt och dylikt. Av de undersökningar som gjorts av kostnader i förskolan kan utläsas att personalkonstnaderna ungefärligen uppgår till 75 Vr av de totala kostnaderna. För att få en uppfattning om den totala kostnaden bör därför personalkostnaden ökas med 33 %.
Smaliarnsgrupp Antal anställda
4 barn ca 1/2— ] iir 8 barn cu ] 2 1/2 ar 2,5
Lönekost nader för sm abarnsgrupp Årskost nader
2 förskollärare KA 16:18 (2 970) 71 280 2,5 barnskötare KA 13:13 (2 434) 73 020 144 300 _ 34 632 Sociala kostnader 24 % ___,____ Summa lönekostnader 178 932
178 932 x1.33 = 237 980 M = 19 832
12
(ostnaden per plats i småbarnsgrupp är alltså cirka 20 000 per och i syskongrupp med enbart heltidsbarn cirka 14 500. Skillnaden i kostnad beror på att smäbarnsgrupperna kräver en större personalinsats än svskongrunperna. Det är allmänt accepterat att de små barnens Speciella behov kräver mer personal. På grund av barnens behov av kontinuitet kan utredningen dock inte generellt rekommendera familjedaghem för de små barnen. Familjedaghemmen medför normalt en lägre kostnad men inne- bär i stället andra svårigheter (se kapitel 12 Familjedaghemsverksam- heten). kostnad per barn
Syskongrupp Antal anställda
. 20 barn ca 21/2—7är varav 1/3 deltid . 20 barn do
Lönekostnader 4 förskollärare KA 16:18 (2 970) 142 560 4 barnskötare KA 13:13 (2 434) 116 832 0.5 föreståndare KA 17:19 (3 102) 18 612 2 ekonomibiträden KA 13:13 (2 434) 58 416 336 420 Sociala kostnader 24 % _? 80 740 Summa lönekostnader 417 160 Totalkostnad 417 160 x 1,33 = 554 823 Kostnad per barn 554 823 = 13 870
40
B 1. 20 barn ca 2 1/2—7 ar heltid 2. 20 barn do
Lönekostnader 4 förskollärare KA 16:18 (2 970) 142 560 4.5 barnskötare KA 13:13 (-2 434) 131436 0,5 förestandare KA 17:19 (3 102) 18 612 2 ekonomibiträden KA 13:13 (2 434) 58 416 351 024 Sociala kostnader 24 % ——_— 84 245 Summa lönekostnader 435 269 Totalkostnad 435 269 x 1.33 = 578 908
Kostnad per bar115_78 908 = 14 473
40
För att beräkna den genomsnittliga kostnaden för småbarnsgrupp och syskongrupp tillsammans måste man ta hänsyn till åldersfördelningen bland barnen i förskolan. En ungefärlig åldersfördelning som gjorts på basis av barnstugornas årsberättelser från år 1970 utvisar att ungefär 37,5 % av barnen i förskolan är under 2 1/2 år att 62,5 % är över denna ålder.
Beräkning av genomsnittlig kostnad per plats
19 832 x 0,375 = 7 437
14 473 x 0,625 = 9 045 16480
Den genomsnittliga kostnaden skulle alltså bli 16 500 per år. En stickprovsundersökning som genomfördes av socialdepartementet för år 1970 ger med en försiktig framskrivning en ungefärlig kostnad för 1972 på 13000. Ett förverkligande av socialstyrelsens rekommendationer skulle alltså innebära en ungefärlig kostnadsökning med 3 500 kr eller 27 %.
Bilaga 22.5 Kostnader för lokaler och utemiljö
A Lokaler
[. Ix'ostnadssanmiansta'llning av projektarings- och byggnadsarbeten, exkl. yttre planering för förskola Vallas l:], Halmstad (inrymmer två syskongrupper om vardera 20 barn samt smäbarngrupp om 12 barn)."
Kostnadsslag Kostnad kronor
Byggnadsarbelen (inkl. arvoden till konstruktör och byggkontrollant) 434 000 VVS-installation (inkl. konsult och kontrollant) 151 600 lil-installation (inkl. konsult och kontrollant) 77 900 lnrcdningsarbeten 40 000 Övrigt (övriga konsulter, anslutningsavgiftcr. resor och traktmncnten samt divscrsc främmande tjänster)
3 Allgarde/I (se kapitel 13, avsnitt 1344): Underlag: skisser fran Virke arkitektkontor samt uppgifter fran arkitekt Tore Virke SAR. ] beräkningen ingar ej kostnader för undergrunden (schakt, grundplin- tarm m). arbeten pa tomt samt lös inredning och utrustning. Kostnadsläget avses per den 1 oktober 1971 och kostnaden avser ortsgrupp 5. Skulle huset uppföras i ortsgrupp 34 ligger kostnadsläget ca 10% lägre. Total kostnad (ortsgrupp 5): 840 000 kr (ortsgrupp 344): (ca 700 000 kr)
'Kostnadsbcräknad av Halmstads kommuns fastighetskontor 11.4.1972. [ kost- nadcrna ingar ej yttre planering och grundförstärkningsatgärder samt vissa smärre kompletteringsarbctcn.
3 Kostnadsberäknad av BYGGLIC, Konsulterande lngcnjörsbyra AB, Stockholm den 14.1.1972.
Kostnaderna fördelade på olika poster:
Byggnadsarbeten inklusive målning (exklusive schakt och undergrund hus) 465 000 VVS-installation 100 000 lil—installation 65 000 Konsultarvoden 70 000 Byggherrcns administration 65 000 ()förutsctt Ca 10 % 75 000
Summa kronor 840 000
Byggnadsyta 680 m2 Volym 1 895 m3
3. Förslag uppgjort för Sollentuna (se kapitel 13, avsnitt 13.4.6):l
Underlag: skisser från kollektiva Arkitektgruppen samt uppgifter av arkitekt Jan Berg, SAR.
] beräkningen ingår ej kostnader för undergrunden (schakt, grundplin— tar m m), arbeten på tomt samt lös inredning och utrustning).
Kostnadsläget avses per den 1 oktober 1971 och kostnaden avser ortsgrupp 5.
Skulle huset uppföras i ortsgrupp 3—4 ligger kostnadsläget ca 10 % lägre. Totalkostnad (ortsgrupp 5): 920 000 kr (ortsgrupp 3—4): ca 830 000 kr) U-tak med glespanel merkostnad ca 3 000 kr Kostnad för extra inredning ca 10 000 kr Kostnaderna fördelade på olika poster:
Byggnad satbeten inklusive malning (exklusive schakt och undergrund hus) 515 000 VVS-installation 110 000 lil-installation 70 000 Konsultarvoden 75 000 Byggherrens administration 70 000 Ol'örutsctt ca 10 % 80 000
Summa kronor 920 000
Byggnadsyta 715 in2 Volym 2 520 m—1
B Ulemiljö I Val/tis 20.7, Halmstad (se kapitel 13, avsnitt 13.4.2):2 Totalyta: 3 015 m2 Kostnader:
Grovplanering, finplancring, gräs, växter, grus, asfalt, cykelslinga, kantsten 90 m, sandladcsarg 45 760 Bordtennis. trädgårdsbod (640), rutschbana (5 600), linbana (5 000). växthus (] 000), soffor 8x200) 14 515
Summa kronor ca 60 000
Kostnad per m2 20 kr
' KOstnadsberäknad av BYGGLE 60, Konsulterande lngenjörsbyrä AB, Stock— holm dcn 27.12.1971.
? Kostnadsberäknad av Halmstads kommun, l:astiglietskontoret, Byggnadsavd (John Milen) 24.11.1971.
Redskapsbod med bänkar Kaninburar Redskapsbod Ekarvcrken oisolerad Trätrall runt bad Trätrall vid uteplats Cykelskärmtak 10 platser x 85 Plank med bygglek Pergola till sandlåda Tillägg för trästaket (nätstaket Hjärnan 46 kr/m) 220 m Plank vid bordtennis
Summa kronor
Totalt summa kronor
+ Trätrall vid huvudentre' + Moms på 27 000, ca
Summa kronor
Säg totalt summa kronor
2 Vallås:l:1, Halmstad (se kapitel 13, avsnitt 13.4.1): Totalyta: 3 900 m2 Kostnader:
Grovplanering m m 20 kr/m2 Pilevall
Summa kronor
Övrigt:
Trätrall bod 500 Pergola entré 6 000 Rcdskapsbod 2 st 5 000 Redskapslek under tak 5 700 Plankport 2 st 1 000 Kaninburar 1 000 Redskapsskjul med bänkar 2 600 C ykelskärmtak 1 000 Tillägg längre staket 3 000
Summa kronor 25 800 Moms 2 600
28 400 Oförutsett 5 000
Totalt summa kronor 128 000
WS: utvändigtledningar 10 000 150 m schakt + brunnar 5 000
Summa kronor 15 000
.? Andersberg, Halmstad (se kapitel 13, avsnitt 13.4.3): Totalyta: 4 7101112 Kostnader:
Grovplanering m m 4 710 m2 x 20:— 94 200
Övrigt: Träarbctcn samma som Vallås 2021 25 000
Totalt summa kronor 119 000 Säg totalt summa kronor 120 000
4 Anläggningskasmader för fyra förskolor [Malmö, medtagna som jämförelse."
Tomtyta Totalkostnader yttre arbeten kr
kv Ramen 2 627 m2 (ca 26 kr/m7) 70 000 kv Stensjön 4 900 m2 (ca 17 kr/mz) 85 000 kv Högaholm 4 070 m2 (ca 23 kr/m?) 94 900 kv Mariehage 202 rn2 (ca 30 kr/m2) 73 800
1 Ritningarna gjorda i december 1970. Uppgifter om kostnader har erhållits från Malmö stad. Yttre arbeten är ej specificerade i delkostnader för utrustning o (1.
Bilaga 22.6 Kostnader för vård av tillfälligt sjuka barn
Nedanstående uppskattning av kostnader för barnvårdare vid barns bortavaro från daghem på grund av sjukdom har gjorts vid Stockholms barnavårdsnämnd och är grundad på ett erfarenhetsmaterial från verk- samheten i Stockholm.
Sedan förslag väckts, att sjukpenning skulle utgå till förvärvsarbetande föräldrar under 10 dagar per år för vård av eget sjukt barn, har nedanstående kostnadsberäkning gjorts, utvisande de kostnader, som uppstår för stat och kommun, om tillsyn ordnas genom barnvårdare även återstående sjukdagar. Beräkningarna förutsätter, att barnvårdare efter- frågas samtliga återstående sjukdagar, och den kostnad som redovisas är således att betrakta som maximal. Uppgifterna hänför sig till förhållan- dena i Stockholms kommun. Den taxa för föräldraavgifter för barnvårds— verksamheten som tillämpas är lika med daghemstaxan (kommunförbun- dets taxerekommendation av år 1967).
Ett ”genomsnittligt” daghemsbarn är frånvarande 30 dagar per år på grund av sjukdom. Det antas, att föräldrarna kan svara för tillsynen 10 av dessa dagar genom att sjukpenning utgår. För ”genomsnittsbarnet'” erfordras således barnvårdare under maximalt 20 dagar per år.
Tillsynen genom barnvårdare beräknas vara 10 timmar per dag. Barnvårdarens lön uppgår till 12 kronor per timme. För sociala kostnader beräknas 14 % av timpenningen.
Kostnaden för vård av ett barn under 20 dagar blir då 20 x 12 x 10 x1,14 = 2 73600 kr.
Intäkter i form av föräldraavgifter för ”genomsnittsbarnet" kan beräk- nas till 10:62 kr/dag. Intäkterna under 20 dagar blir 212:4O kr.
Nettokostnad 2 736:00 — 212z40 = 2 523260 kr/år och barn eller 126:l8 kr/dag.
För barnvårdare utgår statsbidrag med 35 % av kommunens nettokost- nad.
Fördelningen mellan stat och kommun av kostnaden (2 523:60 kr) för ”genomsnittsbarnet” blir då stat 0,35 x 2 523160 = 88326 kr kommun 0,65 x 2 523260 = 1 64034 kr.
Härtill kommer för kommunen kostnader för den centrala administra- tionen.
Förskolverksamhetens yttre organisation
23.1 Inledning
Under de allra senaste decennierna har det statliga och kommunala engagemanget i förskolverksamheten starkt ökat. Såväl daghem som lekskolor har till mycket stor del kommit att inordnas under kommunalt huvudmannaskap. Statens engagemang har i huvudsak varit finansiellt. Under de senaste decennierna har främst daghems— och fritidshemsut- byggnaden stimulerats genom statsbidrag. Tillsättandet av 1968 års barnstugeutredning och de direktiv utredningen fått markerar dels en strävan att ytterligare påverka utbyggnaden, dels en satsning på de pedagogiska aspekterna, på den inre verksamheten i förskolor Och fritidshems- och övrig fritidsverksamhet.
Barnavårdslagen utgör i dag den samhälleliga ramen för förskolan där den beskrivs som en del av den allmänt förebyggande barna- och ungdomsvården. (Se vidare kapitel 19 Uppsökande verksamhet samt kap 24 Författningsförslag).
Barnavårdsnämnderna som har det yttersta ansvaret för såväl för- skolor som fritidshem är som regel Också den instans inom kommunen som förvaltar verksamheten. I den man annan nämnd ålagts att svara för förvaltning av kommunens barnstugor är barnavårdsnämnden således inte. i enlighet med barnavårdslagen, befriad från allt ansvar utan har i sista hand ansvar för att tillräckliga åtgärder vidtas. Vad gäller all barnavårdande verksamhet skall barnavårdsnämnden tillse att vad som bör göras blir gjort, antingen genom att stimulera andra kommunala organ eller genom egen verksamhet.
Barnstugorna — förskolor och fritidshem — räknas fn in bland barnavårdsanstalter (55å barnavårdslagen). Enligt barnavårdslagen 8 kapitlet 60 & samt stadgan för barnavårdsanstalter (SFS 1960:595) skall barnavårdsnämnd öva tillsyn över de barnavårdsanstalter som finns i kommunen. [ enlighet med stadgan för barnavårdsanstalter är vidare länsstyrelsen tillsynsmyndighet över samtliga barnavårdsanstalter inom länet och socialstyrelsen tillsynsmyndighet över samtliga barnavårdsan- stalter i riket.
23.1.1 Kapitlets uppläggning
En nulägesbeskrivning, följd av en presentation av huvuduppgifter för kommuner, länsstyrelse och tillsynsmyndighet, presenteras som en inledning dels till utredningens ställningstaganden i fråga om huvudman- naskapet för förskolan, dels i fråga om främst kommunal och central organisation för förskolverksamheten.
Frågan om vilken myndighet på central nivå och vilken kommunal nämnd som bör ansvara för förskolverksamheten har varit en viktig diskussionspunkt i debatten om förskolan under ett par decennier. [ diskussionerna om huvudmannaskap för förskolan har ibland hävdats att förskolan bör inordnas inom skolväsendet. Det är framför allt frågan om central tillsynsmyndighet som diskuterats, varvid skolöverstyrelsen föreslagits som tillsynsmyndighet. Skolstyrelsen har föreslagits få överta förvaltningen av förskolan på kommunalt plan. Röster har också höjts för att centralt låta arbetsmarknadsstyrelsen svara för daghem och fritidshem och länsarbetsnämnderna på det regionala planet.
Förskolans möjligheter till kvantitativ och kvalitativ utveckling berori hög grad på den yttre organisationen och de resurser den har att på olika sätt stödja och stimulera verksamheten inom kommunerna och i de enskilda förskolorna. [ den avslutande delen av detta kapitel presenteras förslag som berör vissa aspekter av den kommunala organisationen och den centrala tillsynsmyndighetens organisation.
23.2 Kommunal organisation — nulägesbeskrivning
Tillsynen av förskolorna åligger som nämnts i första hand barnavårds- nämnderna i respektive kommuner. Enligt stadgan för barnavårdsanstal- ter, 2 5, skall barnavårdsnämnd tillse att verksamheten vid barnavårdsan- stalterna inom kommunen bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser. Nämnden skall göra sig väl förtrogen med förhållandena vid envar sådan anstalt och tillse att där intagna barn erhålla god vård och fostran.
Om missförhållanden råder har barnavårdsnämnd ingen befogenhet att ingripa med rättande åtgärder utan skall, om missförhållandena inte rättas till efter nämndens påpekande, göra anmälan därom hos länsstyrelsen.
[ princip kan vem som helst inrätta förskolor och erhålla statliga bidrag och lån, dock under förutsättning att barnavårdsnämnden tillstyrker bidragsansökan såvida den sökande är annan än kommun.
Sedan 1940-talet har det blivit allt vanligare att kommunerna själva står som huvudmän för förskolor. Under l940- och 1950-talet förekom att kommunerna stimulerade till uppförande av privata förskolor och fritidshem, men de flesta icke-kommunala barnstugor har under senare år övertagits av kommunerna.
Kommunal huvudman drev år 1970, som framgår av tabell 23.1 96 procent av totalt 4324 förskolavdelningar. Barnavårdsnämnderna svarade för 75 procent. Till bilden hör att idag över hälften av landets kommuner har social centralnämnd, vilken därvid fungerar som barnavårdsnämnd.
Tabell 23.1 Antal förskolavdelningar år 1970 fördelade på huvudmän
Huvudman Daghemsavdeln Lekskolavdeln Summa förskolor
Antal % Antal % Antal %
Primärkommun Barnavårdsnämnd 1 854 78 1 386 71 3 240 75 Skolstyrelse 93 4 216 11 309 7 Annan primärkom- munal styrelse 324 14 265 14 589 14 Landsting 73 3 — — 73 2 Privatindustri 3 0 2 0 5 0 Övriga privata 32 1 76 4 108 2
Summa 2 379 100 1 945 100 4 324 100 Källa: Barnstugor 1969/70, Statistiska meddelanden 1972 (SM S 1972z5)
De 7 procent av förskolavdelningarna som skolstyrelser svarade för var till övervägande del lekskolor. Annan primärkommunal styrelse — sannolikt ofta särskilda barnstugestyrelser — svarade för 14 procent av förskolorna.
73 sjukhusdaghemsavdelningar (för personalens barn) drevs i lands- tingens regi. Andelen privata förskolor var som framgår endast 2 %.
1 större kommuner med relativt väl utbyggd förskol- och fritidshems- verksamhet finns i regel inom social centralnämnd/barnavårdsnämnd eller då man har särskild barnstugestyrelse en barnstugeavdelning eller -byrå med en eller flera kommunalt anställda barnstugekonsulenter eller motsvarande. Dessa svarar för samordningen av förskolor, fritidshem och familjedaghem, står i kontinuerlig kontakt med institutionerna för råd och upplysningar, hjälper till med planering och inredning av nya institutioner m m. I vissa fall handhar konsulenterna central intagning av barn och central upphandling. Det förekommer även att de medverkar vid behovsundersökningar, utbildning av dagbarnvårdare och barnvårdare, fortbildning av personalen i förskolor och fritidshem etc.
Fortfarande svarar i många kommuner varje förskola — i allmänhet föreståndaren — för intagning samt administrativa uppgifter som avgiftsupptagning och bokföring. Till övervägande del sköts också statistikuppgifter, hälsokort m m av varje barnstuga. Möjligheterna att rationalisera och föra över sådana arbetsuppgifter på kommunens centrala administration redovisas av Svenska Kommunförbundet i en skrift, ”Kommunal barntillsyn” (sociala rutiner, nr 2, 1972).
Enligt enkät gjord av kommunförbundet fanns år 1970 i ca 120 kommuner särskild administrativ ledningspersonal för barntillsynsverk- samheten, dvs såväl förskolor och fritidshem som familjedaghem.l Totalt fanns det enligt enkäten år 1970 ca 650 kommuner med barntillsynsverk- samhet.
Av kommunförbundets enkät framgår vidare att det år 1970 fanns ca 70 administrativa ledningstjänster för enbart barnstugeverksamheten och ungefär lika många tjänster för samordnad administration av barntillsyns- verksamheten (inklusive familjedaghem). För enbart familjedaghemsverk-
l Resultatredovisning av barntillsynsverksamhetsenkät. Svenska Kommunförbun- det l4.9.1970 (avser förhållandena i april 1970).
1 sin kontakt med barnstugoma utövar konsulenterna en viss pedagogisk tillsyn. Denna blir dock ofta mycket begränsad på grund av det stora antalet barnstugor per konsulent.
[ mindre kommuner och i kommuner med svagt utbyggd barnstuge- verksamhet finns i allmänhet ingen kommunal konsulent. Som ett provisorium kan det förekomma att en föreståndare vid någon barnstuga fungerar som konsulent på deltid. Pedagogiskt utvecklingsarbete och pedagogisk tillsyn i egentlig mening förekommer i ringa utsträckning. Endast i vissa större kommuner kan man tala om viss pedagogisk tillsyn via de kommunala konsulenterna.
23.3 Socialstyrelsen — nulägesbeskrivning
Socialstyrelsen har fungerat som central tillsynsmyndighet sedan 1943. Tidigare hade skolöverstyrelsen utövat viss tillsyn över institutionerna för halvöppen barnavård, vilket var den officiella benämningen på förskolor och fritidshem vid denna tid. 1943 föreskrevs att institution skulle stå under socialstyrelsens tillsyn för att kunna komma i åtnjutande av det driftbidrag som skulle komma att utgå fr o m januari 1944. Under åren 1943—1945 svarade skolöverstyrelsen fortfarande nominellt för den pedagogiska tillsynen av daghems- Och lekskolverksamheten.
Sedan 1945 svarar socialstyrelsen för hela den centrala tillsynen av barnstugoma.l
Verksamheten för de grupper handikappade som omfattas av omsorgslagen har socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet. För undervisningen har dock skolöverstyrelsen pedagogiskt tillsynsansvar även i förhållande till förskolverksamheten. Skolöverstyrelsen har också den centrala tillsynen över förskolverksamhet för handikappade som ordnas vid statliga skolor (se vidare kapitel 16 Barn med särskilda behov).
23.3.1 Socialstyrelsens nuvarande organisation
Den centrala tillsynen innebär enligt barnavårdslagen 5 & att ”socialsty- relsen har att följa barnavårdsverksamheten i riket, att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt samt att öva tillsyn över barnavårdsanstalter som avses i 8 kapitlet.”
Beträffande vissa institutioner för handikappade barn, råder tveksam- het om huruvida dessa skall räknas som barnavårdsanstalter eller sjukvårdsanstalter, vilket får konsekvenser för såväl tillsynen som möjligheterna att erhålla statliga bidrag.
För förskol- och fritidshemsfrågor svarar inom socialstyrelsen sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån (byrå HB 2) inom avdelning HB (se organisationsschemat figur 23.1). Den avdelning där sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån är inorganiserad rymmer även en byrå för hälsovårds- frågor och en byrå för tandvårdsfrågor. Byrån svarar även för frågor som
1 1 en särskild skrivelse till Kungl Maj:t (21 nov 1944) anhöll skolöverstyrelsen om att få bli befriad från sin pedagogiska tillsyn över lekskoloma, vilket beviljades.
familjedaghem och barnkolonier tillämpningen av barnavårdslagen. föräldrabalken. bidragsförskottsla- gen och lagen om allmänna barnbidrag barnhem och ungdomslokalcr adoption av utländska barn och andra internationella barnavardsärcn— den ' semesterhem och ferievistelse för barn
vardverksamhetcn vid ungdomsvardsskolorna och vård utom skola intagningar och överflyttningar vid ungdomsvardsskolorna. Arbetet, som bedrivs inom den sektion som svarar för förskolor och fritidshem. har hittills, vid sidan av löpande ärenden som aligger socialstyrelsen enligt barnavardslagen och stadgan för barnavårdsanstal- ter, huvudsakligen gällt utarbetande av råd och anvisningar samt kontakt med och radgivning till kommuner framför allt i samband med utbyggnad. Egentlig pedagogisk tillsyn eller nagot pedagogiskt utveck— lingsarbete har i mycket liten utsträckning förekommit. Förhandsgransk- ning av ritningar på lokaler samt godkännande och beslut om antal platser for erhållande av statsbidrag sköts sedan nagra år tillbaka av Nämnden för sjukvards- och socialvardsbyggnader (NSB).
För närvarande har barnstugesektionen inom sociala barna- och ungdomsxardsbyrån följande omfattning:
Befattning Arbetsområde
l byrådirektör barnstugoma (allmänt övergripande uppgifter) 2 byrasckrctcrare barnstugoma (kommunkontaktcr i egna distrikt) l byrasckrutcrare familjedaghemmen (viss administration för barn- stugorna) l bitr psykolog visst utredningsarbete ] amanuens barnstugoma (administrativa uppgifter) 1 kanslist barnstugoma (registrering, statistik) 1 kontorist barnstugoma (svarar för internt kansli)
Pa framställan av barnstugeutredningen beslöt Kungl Maj:t att uppdra at socialstyrelsen att svara för en försöksverksamhet som avser dels förskolans inre verksamhet, dels uppsökande verksamhet och utbyggnads- planering. Detta arbete påbörjades innevarande är. (1 bilaga 6 redovisas utredningens promemoria, som bifogades skrivelsen till Kungl Maj:t.) Socialstyrelsen administrerar även sedan början av är 1971 försöksverk— samhet med syfte att utveckla former för fritidsverksamhet bland barn i skolåldrarna, framför allt för barn upp till ca 12 är.
Förskolan har en placering inom socialstyrelsen som medger en nära koppling till allmänna barnavårdsfrågor. Förutsättningar finns även, som framgår av figur 23.1, till en nära samverkan med den förebyggande barnhälsovården (medicinalbyrän, som svarar för bl a mödra- och barnavårdscentraler samt fyraåringskontrollerna) och med omsorgsbyrän, som svarar för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda.
23.3.2 Statligt lekmiljöråd Den l9.3.71 beslöt Kungl Maj:t inrätta ett statligt lekmiljöråd, organisatoriskt knutet till socialstyrelsen men med en självständig
Socialstyrelsen Lekmannastyrelse
[ :_—GD_"
Vetenskapligt råd
Figur 23.1 Socialstyrelsens organisation.
l l ]
Avd HB Hälsovård — social barna- och ung- domsvård Avd SN A ku tsju kvård ny kterhetsvård m m Avd LÅ Långtids- och åldringsvård Avd PB Planering och beredskap
Avd L Läkemedels- ärenden
Avd A Administration
HB 1 Hälsovård SN 1 Medicinalbyrån LÅ 1 Långtidsvård, rehab: tering, handikappvård PB 1 Personal- och ut- bildningsplanering
L 1 Läkemedelstrågor m m A 1 Juridiska ärenden
HB 2 Social barna- och ungdomsvård SN 2 Sjukhusbyrån
LÅ 2 Omsorger om ut- vecklingsstörda PB 2 Vårdplanering
L 2 Registrering A 3 Kansli- och personal
HB 3 Tandvård SN 3 Psykatrisk sju k- vård LÅ 3 Rätts- och social- psykiatri PB 3 Statistik
SN 4 Ny kterhets- och narkomanvård LÅ 4 Socialvårds- byrån PB 4 Beredskaps- planering
L 3 Läkemedels- laboratoriet A 4 Kamerala ärenden A 5
Information och internationellt samarbete
PB 5
Krigssju kvårds- utbildning, krigsplacering
ställning i förhallande till verket. l radet ingar representanter med ansvar för miljöns utformning. för pedagogisk/psykologisk forskning samt för konsumentintressen.
Radet skall par olika sätt verka för att goda möjligheter skapas för en utvecklingsbefrämjande lek. ] den utredning som lade fram förslaget om lekmiljörad ("Lek och lekmiljö". socialdepartementet l97l :l ) anges bl a att det skall arbeta genom dokumentation och undersökningar. Testning och varuutprovning av lekrnaterial samt upplysnings- och informations- verksamhet sarnt viss utbildning nämns också som viktiga uppgifter. Radet skall i detta arbete vända sig till olika grupper: konsumenter * saväl föräldrar som t ex personal i förskolor _ producenter. handel samt myndigheter och institutioner.
23.3.3 Centrala samarbetsgruppen
1954 ars familjeberedning tog initiativet till bildandet av Centrala Samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag— och fritidshem. Samarbetsgruppen. som bildades 1963. bestar av representanter för socialstyrelsen. skolöverstyrelsen. arbetsmarknadSstyrelsen. bostadsstyrel- sen. statens planverk. svenska kommunförbundet. svenska landstingsför- bundet. SPRI och arbetsmarknadens parter. Den har till uppgift att pa olika sätt söka stimulera till bättre planering för och ökad utbyggnad av daghem och fritidshem. främst genom information till kommunerna. l avsikt att underlätta kontakten med kommunerna bildades år 1964 länsgrupper med motsvarande sammansättning som den centrala gruppen har.
23.4 Regional tillsyn m m
Länsstyrelse är tillsynsmyndighet över samtliga barnavardsanstalter i länet och skall i första hand utöva statens uppsikt över verksamheten. Enligt kommentarerna till barnavardslagen bör den regionala tillsynen inte domineras av kontroll och korrigerande ingripanden utan mer av att länsstyrelserna följer kommunernas och barnavårdsanstalternas verksam- het och ger råd och vägledning. Bariiar'ardskonsulenlerna, vilka finns på varje länsstyrelse. har till uppgift att inspektera samtliga barnavardsan— stalter i länet.
Länsstyrelsernas organisation revideras fn successivt. Bl a prövas sedan ar 1970 nya former för konsulentverksamlreten i ett flertal län. Försöken går ut på att skapa en samordning mellan konsrrlenter som verkar inom länsstyrelserna: socialvårdskonsulent. barnavårdskonsulent och nykter- hetsvårdskonsulent. Av försöksverksamheten har hittills bla framgått att konsulentema på ett ofta effektivt sätt kan bidra till socialstyrelsens utvecklingsarbete. Försöksverksamheten har givit visst underlag för att på sikt samordna länsstyrelsernas konsulentverksarnlret inom socialkontor. vilka på ett effektivt sätt kan följa verksamheten på det socialpolitiska fältet.
I ökande utsträckning har [ärisplaneraren/ieterna engagerats i barn— stugeplaneringen i sina respektive län. 1 ett flertal län har länsplanerarna
gjort vissa kartläggningar om behov av och tillgång till platser i förskolor och fritidshem.
Som frarngatt i kapitlet Barn med särskilda behov. finns i varje landsting dels hörselvardskonsulent. dels ornsorgsstyrelse. Konsulenter för synskadade finns dels centralt vid Tomtebodaskolan. dels i Örebro, Umea och Växjö. Enligt Kungl Maj:ts instruktion förlänsskolnämnderna har dessa inseende över förskolverksamhet vid statliga skolor för handikappade.
23.5 Persona/u[bildningen och skolöverstyrelsens organisation
Tillsynsansvaret för förskollärarutbildningen vilar pa skolöverstyrelsen som saledes utarbetar läroplaner för och planerar omfattningen av förskollärarutbildningen. Skolöverstyrelsen utarbetar även läroplaner för den nya barnskötarutbildningen pa gymnasieskolans vardlinje. Fortbild- ningen för frärnst förskollärarna. vid sidan av andra lärarkategorier, handhas ocksa av skolöverstyrelsen. Nämnas bör även att skolöverstyrel- sen svarar för de statliga skolorna för döva och blinda samt har tillsynsansvar dels för särskolans förskola. dels för elevhem för rörelse— hindrade.
[ det förslag till ny organisation för skolöverstyrelsen som Kungl Maj:t skall ta ställning till (fig. 23.2) ligger lärarutbildningen _ liksom förut — inom en särskild avdelning. Denna har även särskilda byraer för fortbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete. inom denna avdel- ning sorterar. vilket ocksa tidigare var fallet, förskollärarutbildningen tillsammans med grundskolans lärarutbildning, utbildning av ämneslärare. lärarhögskolan och speciallärarutbildningen m 111.
Av planen frarngar vidare att gymnasieutbildningen ligger inom den stora undervisningsavdelningen för skolan. En nyhet där är att yr- kesutbildningen. som tidigare administrerades inom en särskild avdel— ning. sammanförts med övrig skolundervisning till en större avdelning. Detta innebär att med den nya planen bla barnskötarutbildningen ligger inom trndervisningsavdelningen.
23.6 Huvuduppgifter för den yttre organisationen 23.6.1 Inledning
Kommunal _ regional — central förvaltning av förskolverksamheten har i första hand förskolans mål att utga fran i sitt arbete. Utredningens konkreta förslag till utbyggnad och reformering av förskolans inre verksamhet anger arbetsområden och uppgifter inom dessa.
Av utredningens uppläggning av betänkandet framgår de väsentliga arbetsområden där en vidare utveckling behöver ske. Genomförandet av en allmän förskola, en stark satsning på förskolverksamheten för barn med särskilda behov och en kraftig utbyggnad av förskolan för att tillgodose barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar är de viktiga områden som förskolans utbyggnad måste utgå från.
Förskolans organisation och arbetssätt måste bygga på en utvecklings-
SOU 1972:27 Figur 23.2 Sözs förslag till ny organisation
Styrelse ; GD
öD ;
5 ] Informationssektion
R Rationaliseringssektion
US Undervisningsavdelni ng för skolan
uv I |. p Undervisningsavdelning ! Avdelning för Iärarut- Planeringsavdelning för vuxenutbildning | bildning
A Administrativ avdelning
!
? us 1 L— Grundskolan
inn
F ! F UV 1 _; t. 1 P 1 Folkbildning * ; Grundutbildning Långsiktig planering
4” l
_l.
A 1 TjänSTetillsättningar rn m
l U52 -——| Gymnasieskolan r
uv 2 l * rrz *- Kommunal och statlig l 7—-, Fortbildning vuxenutbildning ; L L.
fp 2 I>—-| Planering, organisatio
l
'p—J
A 2 Budget, löner, statsbidrag
US 3 Gymnasieskolan m m
_— —__; ""—"'”'1
r st ll
Arbetsmarknadsut— bildning
ll—P3
Skolbyggnader m rn
r ete : ab
J l—il Fo3rskning och utvecklings-
"l ;
A..?» 80, länsskoln
US 4 _l Gymnasieskolan rn m
l uss
_iGymnzv—zieskolnn m m ;
f__——_l
US 6 Sociala frågor m m
L______J
;
US 9 st UV 4 st
L 6 ST
P _st
A 4 st samt Mk, RC och serviceorgan R —st Rk
23 st + övriga organ
Sektioner:
j_. i I L
A 4 Administrativ planering
psykologisk grund och ställas i relation till barnens och deras familjers behov utifran deras situation i samhället.
En förskolreform syftar till att vidareutveckla och fördjupa de senaste decenniernas dernokratiseringsprocess pa det sociala omradet och utbildningsomradet. Förskolan skall bli ett viktigt medel för att ge barnen likvärdiga förutsättningar inför skolan och det senare livet.
lför'skolreformen skulle bli helt otillräcklig om inte speciella resurser skapades jämsides med den allmänna förskolan ' vilken ju i ett första
Skol- Centrala Regionala styrelse instanser rnstanser
Social centralnämnd (barnavårds- nämnd)
Familje- daghem
Förskola
Övrig fri- i _ Barn-
tldsve'lh vårdare sarnhet
_ ; N ' _ Ovrrg for— hållseaT
skolverk— BOstads- samhet område
Hemmen
Fackliga o a organi- sationer
l—"igur 3.9.4 Förskolans potentiella kontaktnät.
steg endast kan na alla barn fran sex års alder. ] kapitlet Förskolans mal framlralls att det avgörande mattet pa hur samhället lyckas i sina strävanden pa förskolans omrade är hur de sämre ställda barnen kan tillgodoses. Det är därför särskilt betydelsefullt att resurser tas i ansprak för att lata förskolverksamheten bli ett av de väsentliga bidragen för att dessa barns inneboende kapacitet skall kunna utvecklas och komma till fullt uttryck i samhället.
Tidigare har betonats att barnens och föräldrarnas behov maste beaktas samtidigt i förskolrefornren. Hemmets ekonomi och föräldrarnas möjligheter att bygga upp en tillvaro i arbets- Och övrigt samhällsliv maste till fullo beaktas i förskolans utbyggnad.
Förskolans förankring i familje— och socialpolitiken blir speciellt pataglig i ett utbyggnadsskede. En väsentlig del av insatserna maste ägnas at behovsinventering och uppsökande verksamhet, som skall visa vilka barn som maste fa företräde och vilka vägar man skall gå för att na barn som behöver tidigt insatt stimulans genom förskolan.
Utredningen ser utbyggnaden av förskolan och reformeringen av förskolans inre verksamhet utifran malet att tillgodose olika ”behovs- grupper" främst som en familje- oeh socialpolitisk reform. Detta förringar inte. vilket tidigare betonats. den inverkan som förskolan därigenom maste kunna fa pa utbildningssidan. Utredningens arbete har visat hur intim kopplingen till socialpolitiken — barnavarden är och vilken effekt som kan lösgöras om olika resurser samordnas och förstärks inom barnavardens ornrade.
Förskolan har pa olika nivaer — fran den enskilda förskolan och upp till den centrala nivan ._ ett mycket rikt. potentiellt kontaktnät. (figur 23.4). Den enskilda förskolan kan ses i relation till i första hand bostadsomradet där den är belägen samt arbetsliv Och övriga delar av det omgivande samhället. I det nära samhället ligger betoningen pa kontakter nred barnens familjer. andra barn och familjer. enskilda människor. skola. fritidsverksamhet och arbetsliv. Nära kontakt och samarbete mellan t ex förskola. familjedaghem och skola är av stor betydelse pa kvarters- eller bostadsomradesniva. Man kan ha direkt ömsesidigt utbyte. paverka och stödja varandra.
23.6.3 Arbetsomraden för den yttre organisationen
l tva tablaer. [ och ll. som sammanfattar utredningens förslag. har som huvudrubriker för olika arbetsomraden. vilka berör den yttre organisatio- nen. valts urlrt'ggnad och uppsökande verksam/rer samt pedagogiskt utvecklingsarbete inre verksam/rer. Dessa innefattar som franrgar mal- och arbetsomraden samt utredningens förslag i sammandrag. Till detta bör läggas samordningsfragor av stor betydelse. t ex samordning kommu- ner -. landsting för att förstärka insatserna för barn med särskilda behov och samordning förskola ' lagstadium för att underlätta övergangen till lagstadiet för barnen.
Tub/a I Mal och arbetsomraden för förskolverksamhetens yttre organisa— tion. Utbyggnadsplanering och uppsökande verksamhet. Koncentrat av utredningens förslag
Ut redningens förslag
Mal arlrctsomradc
Allmän förskola Allmän förskola ar 1975 för alla barn fran 6 ars alder och fram tiil skolinträdct (kapitel 15 Allman för— skola)
Senare görs en prövning av utvidgning av den allmän- na förskolan. lctt nästa steg blir att den allmänna förskolan omfattar alla barn fran 5 ars alder (kapitel 15 Allmän förskola, kapitel 14 [förskolans utbygg— nad)
! främst glesbygdskommuner, vilka ofta erbjuder barnen en reducerad förskolverksamhet mätt i tid per vecka och ar, skall förskolan kunna delas pa tva ar redan fran och med ar 1975 (kapitel 18 Förskola i glesbygd ).
Uppsökande verksamhet Uppgiften att ordna uppsökandc verksamhet aläggs för att ge förtur at barn kommunerna med särskilda behov pga
. . Denna skall kunna organiseras genom en samordning skilda slag av handikapp
av den primärkommunala barnavarden och barnhäl- sovardcn (landstingen)
Särskild förskolundersökning organiseras för att cr» bjuda förtursplats i förskola at barn som behöver ga i förskola tidigare
Pa sikt en samordning av primärkommtr nal barnavard och barnhälsovard till familjcscrvicccentraler/social- centraler (kapitcl 16 Barn nrcd särskilda behov. kapitel 19 Uppsökande verksamhet)
Planering för att na full Alla kommuner aläggs göra förskolplan sorti redovi- lut—hovstäckninc R"” harn sar bclrov och uthyggnadsplancr tried förvärvsarhctandc cl- ” Markreservationcr kräVs vid nybyggnad av 200 lägen— lcr studerande loraldrrrr
heter och mer
lfull behovstäckning i nya bostadsomradcn (kapitel 20 Kommunernas planering)
Punkterna ovan föreslas bli reglerade dels genom förskollag. dels när det gäller uppsökande verksam- het genom ändring i barnavardlagcn 3 i (kapitel 24 lrörfattningsförslag).
Urh_i'_t.fg/iutl.splmreri/tg och uppsökande verksam/tel
Utbyggnaden innefattar trppgifter som till vissa delar blir nya för manga kommuner:
i. Genomförandet av en allmän förskola är en helt ny uppgift som. även för kornrrruner med väl utvecklad förskolverksamhet. kräver speciella insatser när det gäller bl a
a. planeringen. för att se till att alla barn kan fa plats i förskolor pa rimliga avstand fran hemmet
b. information till hemmen c. uppsökande verksamhet
För kommuner vilkas planering fram till 1975 inte siktat mot att ta emot alla sexaringar tillkommer ytterligare utbyggnad. sa att de är 1975 kan genomföra en allmän förskola.
Även för relativt stora, tättbebyggda kommuner med väl utvecklad förskolverksamhet kan det genom kommunsammanslagningarna uppstå-t' problem i omraden som inkorporerats.
2. Den uppsökande verksamhet som behöver byggas upp för att tillgodose barn med särskilda behov mäste fa utvecklas successivt, varvid samordning och förbättrat utnyttjande av resurser inom den kommunala barnavarden och landstingens resurser för barnhälsovården bör prövas med inriktningen att söka förverkliga idén med familjeservicecentraI/so- cialcentral. Viss resursförstärkning kan dock komtna att krävas i manga kommuner. främst pa psykolog- och/eller kuratorssidan. Utredningen föreslår att det inom ramen för den uppsökande verksamheten görs särskilda förskolundersökningar för att kunna erbjuda förtursplats vid 4 ars alder åt barn med särskilda behov på grund av skilda slag av handikapp.
3. Utredningen föreslär, särskilt med tanke på utbyggnaden av heltidsförskolan för barn med förvärvsarbetande eller studerande för- äldrar: a. att kommunerna åläggs att göra förskolplaner som redovisar behov av förskola i kommunen samt kommunens utbyggnadsplaner b. att kommunerna åläggs att göra markreservationer för att kunna bygga ut förskolan c. full behovstäckning i nya bostadsområden Dessa förslag konturer inte att mera märkbart få effekt förrätt efter är l975. När det gäller alla dessa omraden ställs krav pa central tillsynsmyndig— het och länsstyrelser att genom information och direkt radgivning stödja kommunerna i deras uppgifter. Genom att en försöksverksamhet pä utredningens förslag pabörjats i socialstyrelsens regi bör man till är 1975 ha hunnit få så pass mycken erfarenhet att förenklingar och förbättringar av t ex planmetodiken kan göras i god tid. Även försöken med allmän förskola bör ha hunnit ge tillräckligt mänga erfarenheter för att en sadan ändamålsenligt upplagd information och radgivning i stor skala skall kunna genomföras. Detsamma gäller i viss man den uppsökande verksamheten. Vidare bör tillsynsmyndigheten i god tid före genomförandet av allmän förskola ar 1975, skaffa sig en bild av vilka kommuner som kan få svarigheter att förverkliga denna del av reformen oeh kunna ge råd och stöd speciellt att dessa. I vissa av de uppgifter som nämnts bör övervägas en samordning av den centrala myndighetens och den länsstyrelsernas arbetsinsatser.
Pedagogisk! utvecklingsarbete — inre verksam/ter
Malet att genomföra en reformering av förskolans inre verksamhet — dess innehall. metodik. organisation och miljöutformning -— maste grundas pa
starkt ökade resurser för utvecklingsarbete. information och rådgivning hos central tillsynsmyndighet. Sannolikt fär dock sadana insatser en relativt begränsad inverkan om inte funktioner för lokal pedagogisk radgivning kommer till stand.
En annorlunda betoning pa insatser för radgivning krävs pa detta omrade jämfört med vad nuvarande yttre organisation bygger pa. [ hög grad gäller detta avvägningen mellan tillsynsmyndighetens och de kommunala organens insatser för att bygga upp en väl fungerande förskolverksamhet.
De resurser för radgivning som funnits har för det första inte kunnat bygga pa det underlag som ett organiserat utvecklingsarbete i ömsesidig samverkan med kommuner och personal kan ge. För det andra har radgivningen genom verksamhetens expansion nästan enbart kommit att gälla utbyggnads— och organisatoriska fragor.
Förskolan har redan nu utbyggts till en sadan omfattning att det blir klart motiverat att ge kommunerna kraftigt ökade möjligheter att inom sitt område bedriva visst utvecklingsarbete Och pedagogisk radgivning.
En sådan funktion fylls i utredningens förslag av en pedagogkonsulent (se vidare avsnitt 3.8.1 och även kapitel 3). Pedagogkonsulenter bör ha som främsta uppgift att ge rad Och stöd at förskolans personal. Pedagogkonsulentens insats maste därvid bygga på de erfarenheter som görs i kommunens förskolor med information och radgivning fran den centrala tillsynsmyndigheten som en viktig källa.
Det pedagogiska utvecklingsarbetet skall saledes till stor del bygga pa lokalt radgivningsarbete. vilket i sin tur maste baseras pa de erfarenheter som kan samlas av den centrala instansen. Därigenom skapas förutsätt- ningar för en successivt förbättrad verksamhet i förskolor över hela landet.
Stark tonvikt bör läggas pa grundutbildning och fortbildning för förskolans personal. Till stor del bör det bli en huvuduppgift för kommunerna , främst genom pedagogkonsulenterna — att handha en kontinuerlig fortbildning i form av tex studiedagar, studie— och arbetsgrupper o d -— vilka i manga fall med fördel kan ordnas regionalt.
Till sadan lokal eller regional information och fortbildning vid studiedagar och konferenser m ni skall den centrala tillsynsmyndigheten tillsammans med andra myndigheter och organisationer kunna lämna material. l största möjliga utsträckning skall ocksa representanter fran central tillsynsmyndighet kunna medverka.
Det är ocksa viktigt att kommunerna söker inordna förskolverksam- heten tillsammans med andra aktiviteter i bostadsornradena och ger de avgörande förutsättningarna för att boendemiljön skall kunna bli en kontaktmiljö för" olika aldrar.
Den organiserade försöksverksamhet som startats i socialstyrelsens regi är tänkt att utgöra ett första viktigt steg för det kommande utvecklingsarbetet för förskolans innehall. metodik och organisation. Som framgar av utredningens förslag till organiserad försöksverksamhet. vilket aterges i bilaga 6. syftar denna även till att ge visst beslutsunderlag pa kortare sikt för utveckling av utredningens organisationsförslag och förslag till utformning av lokaler och utemiljö m m. Av bilagan framgar
Tub/a I/ Mal och arbetsomraden för förskolvcrksamhctcns yttre
utredningens förslag.
organisation . Pedagogiskt utvecklingsarbete
inre organisation. Koncentrat av
Mal
Arbetsom raden
Utredningens förslag
Övergripande mal för förskolan
Pedagogiska delmal (kapitel () Förskolans mal) Relationer i förskolan (se kapitel "4
mspclet mc lan människorna i förskolan) Förskolans och dess gruppers storlek och sam- mansättning
Person
antal och kvalifikationer arbetsorganisation och arbets. "tt
Resurser för att klara integrering av barn med särskilda behov p g a handikapp Omprövning av öppethållandet
Tillsyn av barn när de blir sjuka
I'ysisk och psykisk h”|sovard
Smäbarnsgrupp-syskongruppcr; syskongrupper max 20 barn per grupp; integrerade syskongrupper inklusive barn pa del Ad; försko- lans storlek högst 50 a 70 inskrivna barn (kapitel 7 Förskolans inre organisation)
Successiv förbättring av persona nlalet i barngrupperna; reformerad utbildning; först utbildningskomplettering. (Kapit'l 7 l-"örskolans inre organisation, kapitel 14 förskolans utbyggnad, kapitel Zl Utbildningskomplettering för förskolans personal.)
Arbetslag (kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan. kapitel 7 l-"örskolans inre organisation); pedagogkonsulenter i varje kommun (se avsnitt 23.8. l)
Särskild personalt'örstiirkning. Statsbidrag (kapitel lö Barn med särskilda behov)
l—"örsök med och forskning kring öppethallande nattöppet (kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethallande)
Utbyggnad och omorganisation av barnvardarverksamheten (kapitel 9.()mvärdnad om tillfälligt sjuka barn.)
Förskolans hälsovard knyts till barnavardseentralcrna. Satsning pa psykologkonsulcnter. (kapitel 10 l-"örskolans fysiska och psykiska hälsovard)
Arbetsområden
Utred ningens förslag
Samverkan med och mellan föräldrar
Samverkan förskola—huvudman-andra verksam- heter i samhället Miljöplanering: Lokalernas och utemiljöns storlek, utformning och utrustning
Samplanering med bostadsområdets lekplatser. skolan. fritidsverksamhet för barn, ungdom, vuxna
Material _ pedagogiska hjälpmedel
Bättre möjligheter till introduktion (berör huvudman- arbetsgivare- o arbetstagarorg.), förskolan öppnas mera för föräldrarna: föräldra- föreningar (kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan, kapitel 7 Förskolans inre organisation)
Ökat personal- och föräldrainflytande i förskolan; samverkan med skolan: samverkan med övrig förskolverksamhet (familjedaghem etc): samverkan förskola — bostadsområde (fritidsverksamhet, ar- betsplatser. bibliotek m fl (kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan, kapitel 7 Förskolans inre organisation
Reglerad minimiyta; funktions- o kommunikationsschema; ritnings- förslag; placering i bostadsområdet i nära anknytning till t ex skola, arbetsplatser, annan service osv.
Utarbetande av nya Rad och Anvisningar. Kontinuerlig information om verksamhet och miljö. (kapitel 13 Förskolans miljö)
Utvecklingsarbete i samverkan med lekmiljörådet; förbättrad mate- rialplanering för inköp och användning
även hur utredningen tänkt sig ett framtida utvecklingsarbete på de ovan diskuterade arbetsområdena, dvs även när det gäller planering och
uppsökande verksamhet.
l kapitel 13 Förskolans miljö föreslär utredningen att ritningsgransk- ningen, vilken nu handhas centralt av NSB (Nämnden för sjukvärds- och socialvardsbyggnader) övertas av kommunerna. Detta motiveras främst med att en decentralisering bör innebära bättre planeringsmöjligheter och anpassning efter lokala förhållanden. För den centrala myndigheten medför denna omorganisation att tonvikten när det gäller lokaler och utemiljö främst måste komma att läggas på utvecklingsarbete i samarbete med kommunerna samt på rädgivningsuppgifter.
Viktiga förbättringar bör successivt göras på följande områden: D den fysiska och psykiska hälsovården för förskolan El barnvårdarverksamheten, barnavårdarna bör få fastare anställning och knytas till förskolor och lekparksverksatnhet Dviss samverkan mellan förskolor, familjedaghem och öppen lekparks- verksamhet bör eftersträvas Följande punkter är sammanfattningsvis väsentliga att ta fasta på i det centrala utvecklings- och informationsarbetet för den inre verksamheten: El Ett grundläggande pedagogiskt program, en ”arbetsplan”, bör göras. |] Pedagogiken och dess konsekvenser i organisation och miljöutformning mäste kontinuerligt följas upp och bilda underlag för rådgivning och information till personal, huvudmän, föräldrar och allmänhet iövrigt. Därvid bör lokala erfarenheter kunna tas till vara. El Rådgivningen bör omorganiseras och ges betydligt ökade resurser säväl lokalt som centralt. Stark tonvikt måste läggas på det lokala rådgivningsarbetet genom tillskapande av speciella funktionärer, som utredningen valt att kalla pedagogkonsulenter. [] i ett tidigt skede bör utarbetas information och rådgivning om miljöns utformning enligt utredningens förslag. El Den centrala tillsynsmyndigheten bör till en början främst satsa på en successivt utvidgad försöksverksamhet. Parallellt härmed bör ett ut- vecklingsarbete ske som innebär revidering av arbetsplan m rn. D Tillsynsmyndigheten bör initiera eller bevaka att barns uppväxtvillkor kartläggsi social forskning. El Det blir också viktigt att samla, bearbeta och föra ut relevant information om teori, forskning, försök, allmän utveckling inom förskolan saint utveckling inom angränsande områden osv inom- oeh utomlands.
23.7 Kommunal förvaltning av förskolan. Central tillsynsmyndighet 23.7.1 Bakgrund
! diskussioner om förskolans organisatoriska koppling inom den kommunala politiken och förvaltningen är en utgångspunkt den befintliga socialpolitiken, en annan den befintliga utbildningspolitiken. En annan utgångspunkt är att se förskolans koppling till en framtida socialpolitik och en framtida utbildningspolitik.
De fragor som bör ställas i anslutning till en frarntidsdiskussion är vad man önskar förändra genom att koppla förskolan till skolan/utbildnings- politiken respektive socialpolitiken. Vill man genom skolan/socialpoliti- ken paverka förskolan. och/eller vill man förändra skolan/socialpolitiken genom förskolan? Bada dessa aspekter torde vara relevanta. Nästa fraga blir da pa vad sätt nian avser — eller har möjlighet _ att integrera förskolan i skolan alternativt i socialpolitiken. liksom vilka kopplingar som kräver gemensamt huvudmannaskap för att kunna förverkligas.
Utredningen vill klart sla fast att förskolan har viktiga kopplingar till saväl utbildningspolitiken som socialpolitiken.
Utbildningspaliriken
Förskolan utgör ett fundament för skolan. där det är väsentligt att bevaka att det för det enskilda barnet finns en kontinuitet mellan förskola och skola. I framtiden behöver skolan byggas upp fran förskolan och närmare kopplas till socialpolitiken.
Förskolans pedagogik har i viss utsträckning haft inflytande pa framför allt lagstadiets pedagogik. Den kontinuitet som bör eftersträvas innebär inte en ensidig inskolning. Det är fråga om två verksamheter med en till stora delar likartad målsättning, vilka skall bindas samman med utgångs- punkt i det som kan vara gemensamt för respektive verksamheter.
Möjligheterna att nå den eftersträvade kontinuiteten kan göras avhängig av att förskolan och i första hand lågstadiet pedagogiskt och organisatoriskt integreras. Frågan är deck om ett gemensamt huvudman- naskap är den enda förutsättningen härför. Dä måste man också ställa den inledningsvis uppställda frågan: På vad sätt vill (och kan) man integrera förskola och skola? Kommer de att fungera arbetsmässigt integrerat med gemensam personal, gemensamma lokaler osv. Eller måste det ändå för lång tid framöver bli så att förskola och skola — trots att de ligger inom samma bostadsområde — fungerar till stor del vid sidan av varandra? I detta avseende torde önskemalet om relativt små förskolenheter kunna leda till väsentligt olika slutsatser i åt ena sidan tex nya bostadsområden med stora barnkullar och å andra sidan i glesbygder med små lågstadie- skolor.
En viktig uppgift på det lokala planet är att söka göra övergången mellan förskola och grundskolans lågstadium smidig, så att barnen upplever en kontinuitet. Detta förutsätter, oavsett på vilken facknämnd ansvaret för förskolan läggs, ett nära samarbete mellan skolans — förskolans —— socialpolitikens företrädare. Dessa samarbetsfrågor kan bli en naturlig startpunkt för den djupare pedagogiska integrering som måste föregås av ett successivt närmande. Utgångspunkt för en samordning bör vara att skolan utvecklingspsykologiskt tar vid där förskolan slutat.
Socialpolitiken
Förskolan katt i dag inte betraktas som en väl avgränsad institution som fungerar isolerat fran andra barnavårdande och familjesociala åtgärder.
Den fungerar i form av lekskolor och daghem; familjedaghemsverksam- heten och barnvardarverksamheten är nära kopplade till förskolan och bör i framtiden verksamhetsmässigt komma att fungera i än mer intim samverkan. Dessa aktiviteter bör organisatoriskt sammanhallas och även fortsättningsvis ligga under gemensam förvaltning. Den öppna verksamhe- ten för barn i olika aldrar måste framför allt under förskolans uppbyggnadsskede, men även därefter, måste komma att spela en stor roll för barn i förskolaldrarna. Även denna verksamhet bör fungera i nära samverkan med förskolan.
Det mål som angivits för förskolan innebär att den ses som ett viktigt led i samhällets familjesociala åtgärder. Liksom i fraga om skolan rör sig diskussionen om kopplingen till socialpolitiken om en framtida kom- muna] socialpolitik, där förskolan star för en social—pedagogisk syn. Det innebär att den ses som en del i en social miljö, där barnen genom sin familj och Övriga samhälleliga sociala resurser far möjligheter till en full utveckling.
l mal för förskolan betonas att förskolan för barnets del bör ses som en kompletterande resurs till familjen och hemmets möjligheter. Detta gäller saväl de mänskliga relationerna som miljön ur stimulanssynpunkt. Förskolan måste därför beakta vad varje barn är i behov av för att dess totala livssituation, i familjen och i förskolan på bästa möjliga sätt skall stödja barnets personlighetsutveckling. Av den anledningen måste efter- strävas att förskolans roll i samhället, förskolans inre organisation i alla delar, det direkta arbetet med barnen, bildar en sammanhängande pedagogisk funktion, där varje del och dess utformning kan motiveras utifran en ambition att utvecklingsmässigt stödja barnet.
Detta innebär att anknytningen inte bara till barnet utan även till dess familj är speciellt väsentligt under förskolåren _ en kOppling som är väsentligareju yngre barnet är.
Här är det befogat att återknyta till de inledande frågorna och diskutera på vad sätt förskolan kan påverkas av socialpolitiken, och i vad man socialpolitiken kan förändras genom förskolan.
Förskolan utgör en väsentlig del av samhällets positiva insatser för den sociala miljön. Förskolan bör användas i den socialt uppsökande verksamheten för att ge barn med särskilda behov den stimulans de måste få för att deras kapacitet skall komma till fullt uttryck.
Detta innebär att förskolan behöver integreras i en framtida socialpolitik, vars olika delar inriktas på att förbättra miljöbetingelserna i bostadsområdena och som aktivt inriktas på förebyggande insatser. En viktig del i insatserna blir då att socialpolitiken i stor utsträckning måste komma att fungera på omrädesbasis — framför allt i de större tätorterna. Den av barnstugeutredningen föreslagna social/familjeservicecentralprin- cipen innebär bl a en intim samverkan mellan förskola och skola å ena sidan samt social och medicinsk hälsovård å andra sidan.
Sociala prioriteringsgrunder måste alltid vara viktiga i förskolverksam- heten. Under ett långt uppbyggnadsskede kommer de att få ges särskilt stark vikt när det gäller placering av barn i förskola. En uppsökande verksamhet från huvudmannens sida spelar här en central roll. Denna verksamhet får i många fall ses som en insats för hela familjen, inte
endast barnet. Även här blir en organisatorisk integration med socialpolitiken väsentlig.
23.7.2 Utredningens ställningstagande
Diskussionen om förskolans organisation har baserats på några hypoteser om skolans och soeialpolitikens utveckling. Det är väsentligt att söka få till stånd en samverkan med såväl socialpolitik som utbildningspolitik. Denna samverkan kan åstadkommas på olika sätt. Den genomgång som gjorts i detta kapitel av karaktären hos förskolans arbetsområden och framtida huvuduppgifter leder till slutsatsen att vissa samarbetsuppgifter kan lösas utan ett enhetligt förvaltningsansvar, medan andra uppgifter för att kunna fullgöras effektivt kräver en intim organisatorisk samordning. Det synes därvid mest väsentligt att låta förskolan organisatoriskt växa samman med de olika kompletterande familjesociala insatserna. Ett av de tyngst vägande skälen för ett socialt huvudmannaskap är sammankopp— lingen mellan den uppsökande verksamheten och förskolan. Under en lång framtid måste viktiga sociala prioriteringar kunna göras, innebärande att samhällets socialpolitik integrerar förskolan som ett av de mest betydelsefulla medlen i den förebyggande barnavården.
Under ett utvecklingsskede anser därför utredningen det särskilt väsentligt att förskolan integreras i det socialpolitiska fältet. Utredning- ens huvudrekommendation blir därför att förskolan även fortsättnings- vis förvaltas av barnavårdsnämnd (social centralnämnd).
! ett mindre antal kommuner förvaltas förskolan i dag av skolstyrelse. [ dessa fall kan det upplevas som naturligt att bygga vidare på den lösningen. ! tex kommuner av glesbygdskaraktär, av vilka många ännu inte har förskolverksamhet, är det i vissa fall fördelaktigt att skolstyrelsen förvaltar förskolan med tanke på det värde det ligger i att utnyttja de speciella resurser som finns på skolsidan i sådana kommuner. Även alternativet med separat barnstugestyrelse kan i vissa kommuntyper vara lämpligt att pröva. Det finns därför ingen anledning att strikt fordra att kommunerna följer en bestämd linje.
I konsekvens med utredningens principiella rekommendation att förskolan förvaltas av barnavårdsnämnd, alternativt social centralnämnd förordas socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet.
23.7.3 Samråd
l konsekvens med uppfattningen att förskolan bör utgöra en integrerad del av samhällets socialpolitiska insatser för barn och barnfamiljer föreslår utredningen ett organiserat samarbete mellan olika organ för att garantera en sådan integrering. Utredningen föreslår att det kommunalt och centralt inrättas samarbetsorgan med uppgift att vaka över att förskolan verkligen får den sociala Och pedagogiska effekt utredningen dragit upp riktlinjer för. Särskilt väsentligt är samarbetet mellan förskola och skola. Detta berörs närmare i kap 1 ] Förskola — lågstadium. Samarbetsorganets uppgift både centralt och lokalt bör vara att samordna och därmed också effektivisera all den samhällsservice som
vänder sig till barn och ungdom santt barnfamiljer. En viktig fråga för skolan och förskolan blir att anpassa mal, innehåll Och metodik sa att lågstadiet för varje barn tar vid där förskolan slutar.
Formerna för samrad mellan olika organisationer och myndigheter bör beslutas med hänsyn till de lokala förutsättningarna. Kungl Maj:t har i ett cirkulär av den 29.11.1968 påtalat nödvändigheten av ett intensifierat samarbete mellan barna- och ungdomsvården samt skolan "för att främja en gynnsam utveckling och goda uppväxtförhållanden iövrigt för barn och ungdom”.
[ de kommuner där sådana samarbetsorgan har bildats kan det vara naturligt att bygga vidare på detta. Det är d0ck angeläget att organet får en sådan utformning att det kan påverka utformningen av de sociala. pedagogiska och hälsovårdande insatser som görs på kommunal nivå. Ett centralt kommunalt samråd har främst funktionen att ge förutsätt— ningar för samarbete i praktiska sammanhang inom t ex bostadsområden och skolor, förskolor m fl inom dessa. Ett samråd kring förskolans fragor är särskilt väsentligt för följande organ:
social centralnämnd skolstyrelse fritidsnämnd byggnadsnämnd kulturnämnd barnhälsovård föräldrar pe rsonalorganisationer fackliga organisationer polis ungdomsorganisationer
Det centrala samarbetsorganet bör innehålla representanter för de myndigheter och fackliga organisationer som påverkar utvecklingen inom de områden som nämnts ovan. I det centrala samarbetsorganet bör dessutom ingå representanter för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Avsikten med det centrala samarbetsorganet är, utifrån förskolans synpunkt, att tillföra socialstyrelsen väsentlig information från de olika myndigheterna och organisationerna, dels att dessa i sin tur fortlöpande skall informeras om socialstyrelsens arbete inom detta område.
Det centrala samarbetsorganet bör få en rådgivande funktion i förhållande till socialstyrelsen. Dess uppgift kan fattas så att det har att från olika utgångspunkter följa upp och bevaka fullföljandet av målen vad gäller utbyggnad, pedagogiskt utvecklingsarbete och viktiga samord- ningsfrågor.
Detta förslag innebär att den centrala samarbetsgruppen för utbyggnad av dag- och fritidshem bör gå upp i det föreslagna samarbetsorganet. De uppgifter den nämnda samarbetsgruppen hittills har haft bör i allt väsentligt övertas av socialstyrelsen.
Pa initiativ av den centrala samarbetsgruppen för utbyggnad av dag- och fritidshem har bildats regionala samarbetsgrupper, sk länsgrupper,
vilka inom sina län genom information och vissa kartläggningar skall stimulera en ökad utbyggnad av dag- och fritidshem. Utredningen finner det angeläget att dessa länsgrupper fortsätter sitt arbete med att stimulera en ökad utbyggnad.
Utredningen har diskuterat huruvida det är nödvändigt med ett speciellt samrådsorgan mellan socialstyrelsen och skolöverstyrelsen med hänsyn till att dessa bada verks arbetsomraden så starkt griper in i varandra. Utredningen har emellertid stannat för att även dessa frågor till väsentlig del bör kunna inrymmas i det föreslagna samrådsorganet. Detta lägger ett speciellt ansvar på de båda verkens representanter i samarbets- organet att informera om och i vissa fall speciellt ingående behandla fragor av betydande intresse från skol- respektive social- och hälsovårds- området.
Det är dessutom väsentligt att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen på alla nivaer kontinuerligt samverkar i det löpande arbetet vid genom- förandet av en förskolreform. Gemensamma arbetsgrupper kan behöva skapas för att praktiskt utveckla det pedagogiska programmet i förskola och skola för att åstadkomma en kontinuitet mellan stadierna ifråga om metodik och arbetssätt.
Det är angeläget att i största möjliga utsträckning hålla samman socialstyrelsens samråd och inte splittra upp det på alltför många organ. En väsentlig faktor i samrådet är ju dels att få en viktig kanal för fortlöpande ömsesidig information, dels att ha möjlighet att, då speciella behov av mer fördjupat samarbete aktualiseras, snabbast möjligt kunna gripa sig att det aktuella problemet. Dessa båda aspekter bör väl kunna tillgodoses med den föreslagna lösningen.
23.7.4 Förskolan _ barn med handikapp — tillsynen
En central punkt i samband med frågan om central tillsynsmyndighet är tillsynsansvaret vad gäller förskolinsatserna för barn med olika slag av handikapp. Som visats i kapitel 16 Barn med särskilda behov, är den centrala tillsynen för de relativt få grupper där det finns ett klart definierat centralt tillsynsansvar antingen, vilket gäller för de psykiskt utvecklingsstörda, uppdelad så att skolöverstyrelsen svarar för pedago- giken och socialstyrelsen för vården — eller så ligger, vilket gäller syn— och hörselskadades förskola, tillsynen i princip helt på skolöverstyrelsen.
Det finns redan nu en oklarhet om det mera övergripande ansvaret vad gäller förskolinsatser för många grupper av handikappade barn. Detta blir särskilt markant i de fall handikappade barn integreras i vanlig förskola. Oklarheten om den centrala tillsynen är sannolikt en faktor som verkat tillbakahållande för förskolinsatserna för barn med skilda slag av handikapp. Med nuvarande uppspaltning och fördelning av tillsynsansva- ret har det också blivit så att vissa grupper betonats medan andra gruppers behov ej alls, eller mycket otillräckligt, beaktats (se kapitel 16 Barn med särskilda behov).
Det är mot denna bakgrund betydelsefullt att den tillsynsmyndighet som får det generella ansvaret för förskolverksamheten även får ett klart och övergripande ansvar för samtliga insatser — såväl för sociala, vårdande
och habiliterande som för pedagogiska funktioner - i förhallande till förskolbarn med olika slag av handikapp.
Det centrala ansvaret för de sociala. vårdande och habiliterande funktionerna ligger i dag på socialstyrelsen .. ocksa för de ovan nämnda otillräckligt beaktade barnen. Som en följd av den starka vikt utredningen lagt vid de handikappade barnens rätt till förskola eller motsvarande _ ifrågasätter utredningen om det centrala tillsynsansvaret eventuellt bör läggas på en enda central myndighet. Vård _ habilitering — förskola bildar en oupplöslig enhet för dessa barn. Det synes därför som om den centrala tillsynen och det övergripande ansvaret borde avila den myndighet, där dessa funktioner kan integreras, dvs socialstyrelsen. Inom denna centrala myndighet måste dock den pedagogiska funktionen fullt ut beaktas och resurser avsättas härför inom enheten vard — sociala funktioner — pedagogisk utveckling.
De tekniskt organisatoriska förutsättningarna för att samla tillsynsan- svaret till en tillsynsmyndighet för de handikappade barnens förskolverk- samhet synes behöva närmare undersökas av därför lämpad statlig myndighet.
23.8 Organisationsförslag
Två huvudarbetsområden för den yttre organisationen diskuterades i avsnitt 23.5, nämligen utveckling av den inre verksamheten samt utbyggnadsplanering och uppsökande verksamhet.
I samband med utvecklingen av den inre verksamheten framstår som de mest väsentliga uppgifterna att bedriva ett pedagogiskt utvecklingsar- bete samt rådgivning och information.
Utvecklingsarbetet, som skall utgöra en grund för radgivnings- och in formationsarbetet, är en gemensam angelägenhet för stat och kommun. Det är i kommunen och dess förskolor som nya idéer och kunskap omsätts och prövas i praktisk verksamhet. Och det är på det centrala planet som forskningsinsatser Och pedagogiska rön från utvecklingsar- betet på de olika förskolorna kan sammanställas Och bearbetas. Detta arbete, som socialstyrelsen centralt skall svara för. utgör underlag för rådgivning och information till alla kommuner i landet.Figuren överst på sid. 549 illustrerar den diskuterade arbetsfördelningen. En genomtänkt ansvarsfördelning mellan statliga och regionala instanser och kommuner är en avgörande förutsättning för att goda insatser skall kunna göras inom samtliga förskolor i landet. Det är väsentligt med ett intimt samarbete mellan stat och kommun, vilket i hög grad involverar bl a personalen ute i de olika förskolorna samt insatser av forskare från olika discipliner.
23.8.1 Kommunala pedagogkonsulenter
1 avsnitt 23.5 framhölls att en viktig del av rådgivningen bör ske lokalt genom pedagogkonsulenter. Den centrala instansen har som sitt främsta medel att direkt nå all personal på fältet genom skriftlig och åter- kommande information. Direkta kontakter kan av naturliga orsaker
Pedagog-
konsulent Social—
styrelsen
Kommun
Centralt Ieda pedagogiskt utvecklingsarbete i kontakt med kommuner — peda- gogkonsulenter Initiera och följa upp forskning Arbetsplan för förskolan Kontinuerlig information Rådgivning
Främst på pedagogkonsulent: Ge underlag för OCh ta del ' Rådgivning till förskolor utbildning Viss fortbildning av personal Samordna information om pedagogiskt material
Övrigt
Viss samordning förskolor- familjedaghem- barnvårdare— lekparksverksamhet
Samverkan med skolor, bibliotek m m Lokal försöksverksamhet
endast bli relativt begränsade. Representanter från sooialstyrelsen m fl skall ställa upp vid studiedagar, konferenser och liknande.
Men då ny kunskap och nya idéer skall föras ut i praktisk verksamhet krävs att det finns ett "”niellanled” som kan förmedla konkret information i direkt kontakt med den dagliga verksamheten. Det är salunda denna funktion som bör komma att vila på pedagogkonsulenter- na.
En regional rädgivarfunktion kan utredningen inte förorda mot bakgrund av det som anförts som betydelsefullt i rådgivningsuppgiften. En regional organisation skulle medföra en kommunikation i alltför manga led. Och den skulle komma i en opraktisk mellanställning mellan kommunerna och den centrala instansen. Vad som betonas i utredningens förslag är konsulentens kontinuerliga nära kontakt med personalen och de vardagliga problemen i förskolan samt den viktiga uppgiften att vara en direkt förmedlare mellan å ena sidan s0cialstyrelsen, som skall samla och bearbeta forskning och rön från praktiskt utvecklingsarbete, och å den andra sidan personalen i förskolorna.
Pedagogkonsulenterna bör vara väl erfarna, praktiskt och teoretiskt väl kunniga förskolpedagoger som har god förmåga att sätta sig in i olika problem och som kan fungera i praktiskt samarbete med personal, barn och föräldrar.
Pedagogkonsulentens främsta uppgift är att verka för den samordning personalen emellan som är en förutsättning för dess arbete i arbetslagets form. Pedagogkonsulentens uppgift blir att i nära samarbete med förskolornas arbetslag diskutera och utpröva innehåll Och metodik i arbetet bland barn och föräldrar. Konsulenten bör således ha större delen
av sitt arbete förlagt till förskolorna. Det kan tex innebära att konsulenten arbetar tillsammans med arbetslaget bland barnen för att skaffa sig en uppfattning om hur barngruppen och arbetslaget fungerar; att konsulenten prövar ett speciellt material tillsammans med barn Och personal; att konsulenten tillsammans med nagon eller nagrai arbetslaget bearbetar nagon speciell problematik eller arbetar fram ett arbetsmaterial som den aktuella förskolan och även andra förskolor skall kunna ha användning för.
Pedagogkonsulenterna bör även få det väsentliga ansvaret för den del av personalens fortbildning som genomförs i kommunens regi, studieda- gar, studiegrupper kring speciella försöksobjekt, speciella arbetskonferen- ser med större och mindre grupper o d. ! dessa sammanhang bör även dagbarnsvardarna inräknas.
De arbetsgrupper som vidare berörs nedan är mera av den karaktären att de bör bli beroende av hur kommunen totalt bygger upp sin organisation för förskolverksamheten. En viktig princip mäste vara att en pedagogkonsulent inte splittras i viktiga ansvar till en mängd olika uppgifter. Utöver sin rädgivningsuppgift bör således konsulenten inte annat än i undantagsfall päläggas mer än nagon av följande uppgifter: Elsamordna information om pedagogiskt material, olika slag av
pedagogiska hjälpmedel samt utrustning för förskolorna,
D svara för att löpande information om förskolverksamheten förmedlas vidare frän kommunen och den centrala tillsynsmyndigheten till personal och föräldrar. Eldelta i bedömningar som gäller integrering av barn med särskilda behov,
El tillse att pedagogiska synpunkter beaktas i planeringsarbete fran generalplanstadiet tom utformningen av förskolornas lokaler och utemiljö. D verka för och medverka i samordning med övrig förskolverksamhet: familjedaghem. barnvardare. lekparksverksamhet samt samordning med skola. bibliotek m m. Utredningen har gjort beräkningar som visar att om pedagogkonsulen- ten skall kunna besöka varje institution under sammanlagt i genomsnitt en halv dag per manad bör hon/han inte svara för mer än allra högst 20 institutioner (se fig 23.4). Tyngdpunkten i utredningens förslag liggcr ju pa den direkt radgivande funktionen och inte pa ett utbildningsledarskap.
[ beräkningarna har beaktats att tid behövs för mindre eller större "arbetsträffar" med personal samt studiedagar. Viss hänsyn har ocksa tagits till konsulentens behov att planera sina arbetsinsatser och ha kontakt med befattningshavare pa kommunens centrala förvaltning,
Detta innebär att 20 förskolor (med ca 50 90 barn i varje samt mellan ca 12 och 15 i personal| _ dvs ca ] 000 1 800 barn samt 240 300 i personal) sannolikt är för mycket för en konsulent. Det finns därför
' Kan beräknas inkludera: en sniaharnsgrupp med ca 10 barn tvä syskongrupper med ea 40 barn Det högsta alternativet (90 inskrivna barn) inkluderar även en deltidsgrupp med ca 40 barn (2x20)
Vecka 1 Vecka 3 Må] Ti
Tidskoll för enskilda förskolor i timmar:
S:a tid arbetsträffar ., ., "kontor" förskolor
3
arbetsträff Förskola: (t ex studie- dag)
' Förskola: 11
"kontor"
förskolbesök tex förskola 3
II II || || II II ll || || || mmmmwmwmmm: Il || || || || || || || II II
mmmmmammmm
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Figur 23.4 Fxcmpcl pa arbetsschema för pedagogkonsulent
anledning att följa utvecklingen och underhand ompröva omfattningen av pedagogkonsulentens arbetsinsatser.
För utredningen frarnstar det som väsentligt att malet ställs in pa att varje kommun anställer minst en pedagogkonsulent. Men även pa ganska lang sikt far man räkna med att ett stort antal kommuner kommer att ha ett relativt litet underlag av förskolor. [ sadana fall kan man antingen engagera en deltidsanställd konsulent som pa sin övriga tid fullgör arbetet i en förskola eller anställa pedagogkonsulenter gemensamma för ett par eller fler kommuner.
l'a grundval av LUSoS -69 (se kapitel 14 Förskolans utbyggnad) har beräknats att ar 1975 drygt hälften av landets kommunblock skulle komma att ha under 300 förskolplatser (leltids- och deltidsförskolan sammanslagen). Detta har betraktats som ungefärligt minimum som underlag för en pedagogkonsulent. rrredan ett underlag pa ca 600 platser-inskrivna barn vore att betrakta som ett ganska normalt underlag.
Det är möjligt att för en del kommuner med begränsat barnunderlag nagon av de ovan angivna lösningarna maste bli bestaende. För de kommuner troligen far som inte kan välja nagon av de anvisade lösningarna bör socialstyrelsen fa ett mera direkt radgivningsansvar.
En enkel överslagsberäkning har gjorts av det totala behovet av pedagogkonsulenter ar 1975. Den baseras dels pa att varje konsulent i genomsnitt svarar för 15 förskolor med i genomsnitt 50 inskrivna barn och där tva deltidsgrupper räknas som en heltidsförskola. dels har beräkningen utgatt fran att det är 1975 skulle finnas 90 000 heltidsplat-
ser och 130 000 deltidsplatser i förskola. Enligt en sådan mycket enkel genornsnittberäkning skulle behovet av pedagogkonsulenter år 1975 för hela landet komma att bli ca 200.
Pedagogkonsulenterna bör få en utbildning för konsulentarbetet utöver sin grundutbildning. vilken bör utgöra förskollärarexamen eller motsvarande kompetens.
Under ett övergångsskede innan en mera fast utbildning hunnit utformas bör socialstyrelsen. närmast i samarbete med skolöverstyrelsen. svara för utformning av en vidareutbildning för blivande pedagog- konsulenter eller dem som redan arbetar som sådana.
En grundläggande utbildning för pedagogkonsulenter bör oeksa följas upp av kontinuerlig fortbildning. Den betydelsefulla roll pedagogkonsu- lenterna får som förmedlare mellan tillsynsmyndigheten och den kommunala förskolverksamheten, innebär att tillsynsmyndigheten bör svara för att arligen samla landets konsulenter till regionala eller centrala konferenser.
Utredningen vill beträffande pedagogkonsulenterna slutligen framhalla att kommunernas kostnader för dessa bör inräknas i statsbidragsunder- laget till kommunerna.
23.8.2 Utbyggnadsplanering och uppsökande verksamhet
Som tidigare framhållits mäste uppgifterna i samband med den uppsökande verksamheten kommer att väga tungt genom att sa pass litet är gjort pä detta område. Främst gäller det att utveckla former för den uppsökande verksamheten varvid det är viktigt att fä till stand samarbetsformer mellan kommunal social barnavård och medicinsk-psy- kologisk barnhälsovård, vilken landstingen svarar för. Pa detta omrade
Uppsökande verksamhet
Social- styrelsen
Information Forskning Vidareutveckling Utvecklingsarbete Samarbetsformer
bör socialstyrelsen genom den pabörjade förskolverksamheten och dess fortsättning i ett kontinuerligt utvecklingsarbete samla kunskap som underlag för information och möjligheter till vidareutveckling ute i landets olika kommuner. Genom socialstyrelsens försorg skall utveck— lingsarbetet kunna baseras pa sadan forskning som den enskilda kommunen i allmänhet själv inte kan genomföra eller finansiera.
Genomförandet av en allmän förskola och utredningens planeringsför— s'lag (förskolplan - markreservationer '— behovstäckningi nya bostadsom- raden) ställer. som tidigare frarnhallits, kommunerna införi manga fall helt nya uppgifter. Socialstyrelsens uppgift bör bli att biträda kommuner- na rned grundläggande information om den allmänna förskolans genomförande och när det gäller metodiken i planeringen. Man maste ocksa räkna med att ett flertal kommuner behöver viss särskild hjälp utifran av bl a planeringskunnig personal när planeringen skall genomfö- ras. Pa länsstyrelsernas länsplanerarenheter finns tillgang till viktig kunskap om demografiska fragor. prognoser över befolkningsutveckling och arbetsmarknadsutveckling m rn. som kommunerna skall kunna få ta de] av. Här far saledes länsstyrelsens länsplanerarenhet en betydelsefull uppgift i förhallande till manga kommuner inom sitt län.
För socialstyrelsen blir det en viktig uppgift vid sidan av den informativa att följa förskolans utbyggnad genom att sammanställa uppgifter fran kommunernas förskolplaner och analysera förskolans utveckling i hela riket. Genom information och direkt kontakt med kommuner skall socialstyrelsen även kunna ta visst ansvar för att paverka utvecklingen iönskvärd riktning.
Utbyggnadsplanering
Läns- styrelse
Rådgivning
Social- styrelsen Genomförande av allmän förskola
Förskolplaner Markreservationer
Behovstäckning i .. . nya bostadsområden Grundlaggande information Följa utvecklingen
| tablå lll ges exempel på uppgifter som berör kommunens centrala förvaltning av förskolverksamheten. Där finns även med en rad funktioner som nu i många fall åvilar de enskilda förskolorna, främst föreståndarna, men som man bör sträva efter att klara inom ramen för kommunernas centrala förvaltning. såsom avgiftsupptagning, intagning av barn m m.
TABLA lll Förteckning över uppgifter för kommunens centrala förvaltning av förskolverksamheten
Ledningsuppgifter
] Utarbetande av utbyggnadsplaner (korttids- och längtids-)
ll Fullföljande oeh fastställande av utbyggnadsplaner i budgetarbetet
lll Fastställande av principer och mål för kommunens förskolverksamhet vad gäller bla: . uppsökande verksamhet och integrering av handikappade barn . central intagning . förskolornas organisation och arbetssätt . personalfrågor . personalutbildning . föräldrasamverkan . lokaler och utemiljö 8. materialinköp . information 10. samverkan med andra myndigheter Och med organisationer
Vcrkställig/retsuppgffler
[ Den inre verksamheten (pedagogkonsulentens arbetsområde) ]. Radgivning till förskolor (pedagogkonsulent)
2. Särskild radgivning till familjedaghem (familjedaghernskonsulent)
3. Studiedagar. studiegrupper. (i samverkan med familjedaghemskonsu- lent och eventuellt regionalt med andra kommuner)
4. Pedagogisk samverkan med skola, bibliotek oeh andra institutioner
ll ('entrala administrativa arbetsuppgifter: l. Anvisa plats för barn i allmän förskola 2. Ta emot anmälningar. meddela om inskrivning och placeringi förskola eller liknande . Personalanställning . Utarbetande av budgetförslag . Avgiftsupptagning . Materialinköp; samordnad upphandling . Ekonomisk redovisning . Statistik;verksamhetsredovisning
Centrala tillsynsmyndighetens uppgift är att följa förskolverksamheten i landet och att pa grundval av denna kunskap stimulera till en god utveckling. Det innebär att uppgiften är av informerande och rådgivande art. Den andra möjligheten för ett centralt ämbetsverk att påverka utvecklingen är genom föreskrifter och kontroll. Enligt utredningens uppfattning bör tillsynsmyndighetens huvudsakliga verksamhetsfonn vara utveckling, information och rådgivning.
Tre basfunktioner som bör tillgodoses i socialstyrelsens organisation sammanfattas på sid. 559—561 i tabläform och kommenteras nedan, nämligen l.Pedagogiskr utvecklingsarbete, 2. Social utvecklingsplanering, 3. Utbyggnads- och lokalplanering. Med hänsyn till att det fysiska plane- ringsarbetet dels kräver specialustresurser, dels utgör ett i sig krävande arbetsfält med nära anknytning till såväl pedagogik som uppsökande verksamhet _, här beskriven som social utvecklingsplanering — läggs ut- byggnadsplanering och lokalplanering som en tredje basfunktion.
] . Pedagogiskt utvecklingsarbete
Försöksverksamheten bör successivt utvidgas till ett mera allmänt utvecklingsarbete som innebär en specialisering av flera av de funktioner som ingår där till en funktionsbeskrivning för en arbetsenhet.
En viktig första uppgift inom försöksverksamheten är att pröva sig fram när det gäller gruppstorlekar och gruppsammansättning i kombina- tion med en personalorganisation efter arbetslagsprincipen (bilaga 6).
Utvärderingen av sådana försök bör göras i nära samverkan med dem som arbetar med utbyggnadsplaneringen med tanke på att planeringen bör ta hänsyn till såväl pedagogiska som sociala aspekter.
Det pedagogiska utvecklingsarbetet ligger mycket nära utvecklingsar- betet pa lokal- och utemiljösidan. Detta innebär att utvecklingsarbetet i manga fall kan göras som helt samordnade projekt. där pedagogisk Och miljöexpertis samverkar inom projektteam.
Liknande projektteam bör också kunna skapas när det gäller utvecklingen av pedagogiskt material. I detta arbete _ liksom när det gäller lokal- och utemiljöfrågor — har lekmiljörådet en viktig uppgift att fylla. Lekmiljöradet bör få ett väsentligt ansvar för hade utveckling och information om pedagogiskt material. Kontakt med och uppföljning av vad som sker på producent— och inköpssidan blir speciellt viktiga uppgifter den närmaste tiden. Det blir också viktigt att kunna ge konsumentinfonnation såväl till förskolor och andra institutioner som till allmänheten.
Försöks- och utvecklingsarbetet är frän början starkt beroende av kommunala initiativ och måste styras av kommunernas behov att lösa sina olika problem. Socialstyrelsens uppgift är främst att samordna försöks- och utvecklingsarbetet samt att samla. bearbeta och informera om olika försök och om resultatet av utvecklingsarbetet.
Socialstyrelsen måste också komma att spela en viktig roll när det gäller att samla in uppgifter från svensk och utländsk forskning. Verket bör kunna initiera och nära följa upp främst omfattande forskningspro-
jekt. Där blir det i många fall anledning att nära samverka med det av riksdagen våren 1972 beslutade socialforskningsinstitutet.
Det direkta pedagogiska rädgivningsarbetet torde — särskilt under ett övergangsskede, innan kommunerna mera allmänt anställt pedagogkon- sulenter — bli en omfattande och krävande uppgift för soeialstyrelsen. Pa nagot längre sikt kommer detta ansvar att fa koncentreras främst till kommuner som har en så pass begränsad förskolverksamhet att de inte har underlag för en pedagogkonsulent. Särskilt när det gäller det pedagogiska utvecklings- och informationsarbetet bör socialstyrelsen söka ta till vara den kunskap och de erfarenheter som den personal som arbetar inom förskolan besitter. Detta bör tex kunna göras genom att engagera kunnig förskolpersonal på kortare eller längre tid för uppdrag inom ramen för planerade eller pägaende arbetsprojekt.
2. Social uIvec'kliizgsplanering
Denna funktion bör innefatta vad som beskrivits som arbetsomrade för samarbetsorganet. Detta innebär att socialstyrelsen till viss del bör samordna och skapa former för samarbete mellan funktioner på de sociala, pedagogiska och hälsovårdande områdena.
Till en början bör en viktig del av insatserna gälla att följa och samla erfarenheter från kommunernas uppsökande verksamhet bland barn i förskolaldern. Till viss del bör SOcialstyrelsen själv initiera försöksverk- samhet och forskning pa det sociala fältet. Projekten bör i flertalet fall innefatta pedagogiska och hälsovårdande insatser. vilka är viktiga delar av socialt utvecklingsarbete.
Exempel pa sadana insatser är planering för att skapa förutsättningar för en kontaktrniljö i nya bostadsomraden, bl a genom att skapa plats för olika slags aktiviteter för barn, ungdom och vuxna samt genom att ge förskolor, skolor, bibliotek. barnavardscentraler och andra institutioner möjligheter att fungera pa ett öppnare sätt gentemot människorna i bostadsomradena och sinsemellan mera samordnade än vad som vanligen är fallet i dag.
Vidare är det väsentligt att stimulera och stödja försök som görs att samordna kommunal barnavard och barnhälsovärd i kombination med insatser för föräldrautbildning, vuxenrädgivning mm enligt den idéskiss som utredningen presenterat som en familjeservicecentral/socialcentral.
I detta utvecklingsarbete bör länsstyrelsens konsulenter _ socialvards-. barnavards- och nykterhetsvardskonsulenterna _ kunna svara för viktiga uppgifter genom att följa utvecklingsarbetet och samla information, eventuellt i samarbete med olika forskningsinstitutioner som i manga fall finns inom länen. (Jfr avsnitt 23.4.)
3. Ulbyggnads- och lokalplanering
Lokal- och utemiljöplaneringen ligger, som ovan framhallits, mycket nära det pedagogiska utvecklingsarbetet. Den har också nära sammanhang med den sociala utvecklingsplaneringen. Samtidigt maste sociala, pedagogiska
och miljöaspekter blir bestämmande för mer översiktlig planering — utbyggnadsplanering. Med tanke på att miljö- och utbyggnadsplaneringen arbetsmässigt ligger så nära varandra har utredningen valt att sammanföra dessa arbetsområden till en basfunktion.
Utarbetande av nya Råd och Anvisningar beträffande lokaler och utemiljö för förskolan bör även innehålla pedagogisk information och till viss del innefatta information om utbyggnadsplanering, tex lokalisering av förskolor inom kommunen och inom bostadsområdena m m. Samma kopplingar — till SOcial planering och pedagogiska arbetsformer — bör göras då information utarbetas om metodik vid utbyggnadSplaneringen.
När det gäller direkt rådgivning om utbyggnadsplaneringen till kommunerna bör. som tidigare påtalats, länsplanerarenheterna vid länsstyrelserna få en viktig uppgift att fylla. Viss sådan rådgivning bör också. speciellt under ett utvecklingsskede, kunna handhas av socialsty- relsens tjänstemän.
En möjlighet att föra ut och inhämta information, som bör kunna tas till vara, utgör länsgrupperna, vilka bildats på initiativ från den centrala samarbetsgruppen för utbyggnad av daghem och fritidshem (jfr avsnitt 23.3.3). ] dessa länsgrupper fyller i många fall barnavårdskonsulenterna en viktig funktion. Det kan därför ofta vara lämpligt att dessa konsulenter i samarbete med länsplanerarna samt övriga konsulenter fär svara för viss information och visst uppföljningsarbete även när det gäller utbyggnadsplaneringen.
Alltför stark specialisering när det gäller rådgivningen liksom när det gäller övriga uppgifter — bör undvikas. Detta innebär att de tjänstemän vilka får som huvuduppgift att hålla kontakt med och direkt informera kommuner. personal mfl bör ha en god kunskap säväl när det gäller pedagogiska och sociala som planeringsfrågor. Det är också viktigt att tjänstemän med en direkt rädgivningsfunktion deltar i tex projekt- grupper pa socialstyrelsen samt hälls väl informerade om vad som sker inom verket. Detta är särskilt väsentligt eftersom de långa tider är ute på resor.
Dessa tre områden inrymmer en rad delfunktioner av vilka många, som framgått. är av övergripande natur och inte helt kan hänföras till ett enda arbetsområde. Detta måste organisatoriskt medföra att de tre arbetsom- rådena lätt kan samordnas. även om de delas upp på olika befattningsha- vare och olika organisatoriska enheter inom en avdelning eller en byrå. ] många fall bör arbetsuppgifter som griper över på flera arbetsområden kunna samordnas inom ramen för projektgrupper som på viss tid får till uppgift att lägga fram förslag, utarbeta skriftlig information eller dylikt.
Utredningen vill kraftigt understryka att dessa tre arbetsområden beaktas vid den ändring av organisationen kring förskolverksamheten inom socialstyrelsen som förskolreformen måste ge anledning till. Utifrån de tre sk basfunktionerna bör byggas upp en effektivt fungerande organisation, vilken som främsta mål har att ge en hade allmänt övergripande och specialiserad information till kommunala huvudmän, personal i förskolor och allmänheten.
De tre basfunktionerna bör komma att ligga på en sådan nivå i organisationen att mycket kvalificerad personal kan anställas för ledning
Den betydelsefulla uppgift det innebär att fullgöra de olika delfunk- tionerna motiverar att speciellt kunnig och erfaren personal sätts att ansvara för dessa.
För att en organisation skall kunna fungera effektivt utifrån de tre basfunktionerna krävs att socialstyrelsen får en kraftig personalför— stärkning. Verket bör även få erforderliga resurser för att kunna fullgöra sin alltmer omfattande uppgift att bedriva utvecklingsarbete, rådgivning och information.
Det har inte legat inom utredningens uppgift att analysera hur dessa delfunktioner som ingår i de tre arbetsområdena i vissa stycken sammanfaller med arbetsuppgifter som redan fullgörs av socialstyrelsen. Det blir därför nödvändigt att göra en organisationsgenomgäng för att anpassa de resurser som i dag finns till de av utredningen angivna basfunktionerna.
Tablå IV Socialstyrelsens uppgifter: Pedagogisk utveckling och information.
Utvecklingsarbete
Information — rådgivning, viss utbildning Löpande ärenden, statistik m m
Försöksverksamheten utvidgas successivt till ett mera allmänt utvecklingsarbete innebärande en specialisering av flera av de funktioner som ingår där till en funktionsbe— skrivning för en arbetsenhet: El lnitiera och följa upp forskning och försöksverksamhet EJ Försöksverksamhet i egen regi DDokumentation: målinriktad insamling av material (egen och andras forskning och försöksverksamhet, verksamhetsformer i Sverige och andra länder, diskus- sion, idéer m ni) som underlag för arbete och informa- tion DSystemiskt utarbetande av underlag för: a. Personalutbildning b. Utveckling av pedagogiskt material c. Utveckling av byggnader och utemiljö i anslutning till utbyggnadsplaneringen d. Utveckling av pedagogiskt material DEtt begränsat antal väl planerade kommunbesök i DSamrädsorganet
anslutning till enhet för utbyggnads- och lokalplanering. El Uppföljning av stadgar och kungörelser D Remisser
Infomation till kommuner, (bl a genom pedagogkon—
sulenter), personal, organisationer och allmänheten i
form av:
[:| Arbetsplan för förskolan B Publikationer (pedagogiska o a)
[:IKonferenser
D Utställningar
El Pressmeddelanden
[ samarbete med lekmiljörådet följa upp vad som kommer fram av nytt lekmaterial samt information till producenter, inköpare, konsumenter
Delta i uppläggning och genomförande av fortbildning centralt och lokalt (lokala studiedagar o d).
Samverkan bl a med:
Skolöverstyrelsen: iägstad iet; specialskolor; särskolor och specialu ndervisning; pedagogisk forsk ning; personalu tb ild ning
Forskningsinstitutioner Personalorganisationer
Övriga inom socialstyrelsen: allmänna barna— och ungdomsvården, omsorgsbyrän, informationsbyrän, lekmiljörådet
Kommunförbundet och landstingsförbundet
Tablå V Socialstyrelsens uppgifter: Social utvecklingsplanering.
Utvecklingsarbete information — rådgivning Löpande ärenden, statistik m m
Försöksverksamheten med uppsökande verksamhet utvid- Information till kommuner och landsting, personal, l:] Samrådsorganet gas successivt till ett mera allmänt socialpolitiskt utveck- organisationer och allmänhet i form av: DVissa remissärenden lingsarbete på grundval av den idéskiss utredningen pre- DRapporter om pågående och avslutade försök. senterat i kapitel 19 Uppsökande verksamhet samt kapitel DRad och anvisningar om uppsökande verksamhet 16 Barn med särskilda behov. DKonferenser (egna och andras) [:llnitiera och följa upp forskning och försöksverksamhet DFörsöksverksamhet i egen regi Delta vid fortbildning av berörd kommunal och lands— DDokumentation: målinriktad insamling av material tingskommunal personal (egen och andras forskning och försöksverksamhet) som underlag för utvecklingsarbete och information
Samverkan bla med:
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, statliga utredningar, skolöverstyrelsen, socialhögskolor, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer. Inom socialstyrelsen:
Allmänna barna- och ungdomsvården
Planeringsbyrån
Medicinalbyrån (dvs beträffande mödra- och barnhälsovård)
lnformationsbyrån
Tablå VI Socialstyrelsens uppgifter: Utbyggnads- och lokalplanering.
U tvecklingsarbete
Information — rådgivning
Löpande ärenden, statistik m m
Försöksverksamheten utvidgas successivt till ett mera
allmänt utvecklingsarbete innebärande en specialisering av
flera av de funktioner som ingår där till en funktionsbe-
skrivning för en arbetsenhet:
Cl Behovskartläggning
DFysisk planering inklusive byggnader och yttre miljö
DDokumentation: målinriktad insamling av underlag för arbete och information i form av rapporter från för— söksverksamhet (egen och andras), forskning, socio- ekonomiska kartläggningar o d |] Utveckling av statistikredovisning
Ett begränsat antal väl planerade kommunbesök är- ligen
Information till kommuner, organisationer och allmän- het iform av:
DStatistisk redovisning (platser, personal m m)
Cl Råd och anvisningar
DPublikationer (periodiska o a) DKonferenser (deltagande i och anordnande av) D Utställningar
El Pressmeddelanden
D Sam rådsorganet
Cl Riksplanering, dvs sammanställning och bear- betning av kommunala barntillsynsplaner
DGranskning av ärenden till följd av lagar, stadgar och kungörelser (förskollag, förskol- stadga m m)
lj Personalbehovsberäkningar (i samverkan med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
D Löpande statistik
Samverkan bl a med:
Planverket
Bostad sstyrelsen Skolöverstyrelsen Kommunförbundet
Inom souialstyrelsen: Planeringsbyrån
Allmänna barna- och ungdomsv. lnformationsbyrån
Författningsförslag
24.] Förslag till
Lag om ändring i barnavårdslagen (1960297)
Härigenom förordnas att 3 och 55 && barnavardslagen (|%0:97)' skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3å
(Föreslagen lydelse)
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhal- landen inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sä- dana minderåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeför- hällanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt,
att genom uppsökande verk- samhet och på annat sätt göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhallanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sadana minderåriga som med hänsyn till fysiska, psykiska, sociala eller andra ska"! riskera att utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom.
att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar. att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse, att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och
* Omtryckt I97lz308.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ärenden som anga nämndens verksamhet samt
att även i övrigt ombesörja sådana angelägenheter som avse kommunens barnavård och äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.
559'
Med barnavårdsanstalt förstås i denna lag sådan för vård och fostran av barn och ungdom under aderton är avsedd anstalt som ej är att hänföra till sjukvårdsanstalt, till hem för psykiskt efterblivna, blinda, döva eller vanföra eller till sådant elevhem som står under tillsyn av central Skolmyndighet. Vad i lagen stadgas om barnavårdsanstalt äger ej tillämpning på ungdomsvårdsskola.
Särskilda former av barnavårdsanstaler äro
a) barnhem av olika slag, såsom spädbarnshem, mödrahem, upptag- ningshem och specialhem,
b) barnkolonier, vilka mottaga barn för vistelse under begränsad del av året,
c) barnstugor, vilka regelbun- c) förskolor av olika slag, vilka det mottaga barn för begränsad regelbundet mottaga barn iför- del av dygnet, såsom lekskolor. skolåldern för begränsad del av daghem och fritidshem samt dygnet, och fritidshem, samt
(1) elevhem, vilka äro knutna till skolor och ha till ändamål att underlätta elevernas skolgång.
Lagen den. . . om förskolverk- samhet ( 19 xx:00) skall i tillämp- liga delar gälla för verksamheten vid alla barnavårdsanstalter.
Denna lag träder i kraft den I januari 1975.
24.2 Förslag till Kungörelse om ändring i stadgan för barnavårdsanstalter (1960595)
Härigenom förordnas att l ?; stadgan för barnavårdsanstalter (1960:595) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
lå
Denna stadga gäller för alla barnavårdsanstalter, dock ej för
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
förskolor enligt lagen den. . . om förskolverksamhet (] 9 xx.'00 ).
Särskilda former av barnavårdsanstalter äro
a) barnhem av olika slag;
b) barnkolonier, vilka mottaga barn för vistelse under begränsad del av året;
c) barnstugor, vilka regelbun- c) förskolor av olika slag, vilka det mottaga barn för begränsad regelbundet mottaga barn iför- del av dygnet, såsom lekskolor, skolåldern för begränsad del av daghem och fritidshem; samt dygnet, ooh fritidshem, samt
(1) elevhem, vilka äro knutna till skolor och ha till ändamål att underlätta elevernas skolgång.
Särskilda former av barnhem äro
a) spädbarnshem, för späda barn som icke åtföljas av sina mödrar;
b) mödrahem, huvudsakligen för späda barn med deras mödrar;
c) upptagningshem, huvudsakligen för barn som äro i behov av tillfäl- lig vård och fostran eller av observation antingen de omhändertagits för samhällsvård eller för utredning enligt 30 & barnavårdslagen;
d) specialhem, huvudsakligen för barn som äro i behov av längre tids vård och fostran och icke lämpligen placeras i enskilt hem.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1975.
24.3 Förslag till Lag om förskolverksamhet (F örskollag)
Härigenom förordnas som följer Verksamhetens syfte och organisation
l 5 Denna lag reglerar förskolverksamheten, som är en del av samhällets barnavård för barn under skolpliktig ålder.
Verksamheten har till syfte att i nära samarbete med hemmen främja barnens allsidiga personlighetsutveckling och därvid uppmärksamma barn som behöver särskilt stöd.
Verksamheten skall till innehåll och metodik utformas enligt den pedagogik som fortlöpande utvecklas på området samt med hänsyn till barnets och familjens behov av stöd från samhällets sida.
2 & Förskola kan vara heltidsförskola eller deltidsförskola. Heltidsförsko- la mottager barn för vistelse minst 5 timmar per dag. Deltidsförskola mottager barn för vistelse kortare tid än 5 timmar per dag.
När så behövs kan förskolverksamhet bedrivas på annat sätt än i förskola och benämnes då övrig förskolverksamhet.
Kommuns uppgifter
3 & I varje kommun skall finnas förskolor i tillräckligt antal Och för olika behov.
Skyldighet att sörja för att barn mottages i förskola aligger den kommun där barnet är kyrkobokfört eller stadigvarande vistas.
Om landstingskommuns skyldighet i vissa fall stadgas i ll & andra stycket.
4 5 För varje kommun skall finnas förskolplan. Denna skall grunda sig på de behov av förskolverksamhet som beräknas för kommunen under de närmaste åren och ange hur behoven skall bli tillgodosedda.
Vid all planläggning av mark för bebyggelse skall det kommande behovet av förskolor beaktas och mark för ändamålet avsättas.
Så Vid nybyggnad av bostadsområde som omfattar minst 200 lägenheter skall hela det beräknade behovet av förskolverksamhet tillgodoses. Särskild plan skall upprättas för de förskolor som kommer att krävas för området.
65 De i 4 & första stycket och 5 & angivna planerna skall fastställas av kommunfullmäktige.
Kommunens förvaltning av förskolverksamheten
7 & Barnavärdsnämnden skall ha hand om kommunens verksamhet enligt denna lag, om ej kommunfullmäktige bestämmer annat.
Förskolans omfattning
8 & Barn skall anvisas plats i förskola under ett år från höstterminen det kalenderår barnet fyller sex år. Förskolan omfattar lägst 600 timmar per ar.
Kan på grund av barnens avstånd till förskola eller annat skäl verksamheten endast bedrivas under tre dagar i veckan eller mindre eller under viss tidsperiod, får kommunen dela förskolan på två år. Förskolan omfattar sammanlagt minst 800 timmar när verksamheten delas på detta Sätt.
Har kommun delat förskolan enligt andra stycket skall barn anvisas plats i förskola frän höstterminen det kalenderår barnet fyller fem år.
95 Barn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd skall beredas plats i förskola under längre tid före inträdet i grundskolan än vad i 8 & anges, om behovet ej tillgodoses på annat sätt.
10 & Barn som på grund av föräldrarnas eller annan fostrares yrkesarbete eller av annan anledning behöver förskolverksamhet under längre tid än vad i 8 & anges skall beredas sådan, om behovet ej tillgodoses på annat Sätt.
Övrig förskolverksamhet
11 & Barn som pa grund av sjukdom eller av annat skäl under längre tid ej kan utnyttja plats i förskola enligt 8 & skall beredas övrig förskolverksamhet.
Barn som vistas på barnhem eller sjukhus eller i annan vårdinstitution skall genom institutionens försorg beredas övrig förskolverksamhet.
Dispens
125 Kan kommuns verksamhet på grund av särskilda förhållanden ej anordnas efter vad i denna lag sägs, far Konungen eller den Konungen sa förordnar medge de undantag förhållandena pakallar.
Underrättelseplikt m m
135 Varje barns föräldrar eller dess fostrare skall på lämpligt sätt underrättas om anvisad plats i förskola och om barnets rätt i övrigt. Utnyttjas ej anvisad plats i förskola enligt Så fastän rätt därtill föreligger, skall den enligt 7ä ansvariga nämnden genom uppsökande verksamhet förvissa sig om att barnets allsidiga personlighetsutveckling främjas på annat sätt.
Avgifter
14 & För plats i förskola utöver vad i 8 & avses kan föräldrar eller annan fostrare betala avgift. Vid bestämmande av avgift skall skälig hänsyn tagas till betalningsförmagan. Avgift för plats i förskola får ej överstiga platsens andel i kommunens arliga kostnader för förskolverksamheten.
Konungen far förordna om den högsta avgift som far uttagas enligt första stycket.
Samarbete
15 & Barnavardsnämnden bör samarbeta med dem som bedriver likartad verksamhet.
Länsstyrelsens uppgifter
löå Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa tillämpningen av denna lag och tillse att förskolverksamheten ordnas och sköts ändamålsenligt.
Socialstyrelsens uppgifter
17,5 Socialstyrelsen skall följa förskolverksamheten i riket samt verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt.
För socialstyrelsens övriga uppgifter rörande förskolverksamheten gäller särskilda bestämmelser.
Besvär
18å Mot beslut rörande barns rätt att mottagas i förskola och mot beslut i enskilt ärende om avgift kan talan föras hos länsrätten genom besvär.
Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.
195 Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat anges i beslutet.
20 & Av länsrätt eller länsstyrelse meddelat beslut i mål eller ärende som avses i denna lag skall delges varje enskild person och kommun som berörs därav.
Tillämpningsbestämmelser
21 & Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lagträder i kraft den ljanuari 1975. På framställning av kommunfullmäktige får Konungen to m är 1978 medge att 8 & ej behöver tillämpas för det år framställningen avser.
24.4 Punktvis sammanfattning av författningsförslagen
Barnavårdslagen. 3 & föreslås bli förtydligad såvitt gäller den uppsökande verksamheten _ 55 & föreslas ange ”förskolor av olika slag” i stället för ”barnstugor”. Därjämte föreslas lagrummet bli utvidgat med bestämmelse om att förskollagens regler i tillämpliga delar skall gälla för verksamheten vid alla barnavårdsanstalter. Termerna lekskolor och daghem föreslås utgå som exempel på barnavårdsanstalter.
Stadgan för barnavårdsanstalter. [ & föreslas bli ändrad i analogi med förslaget beträffande 55 % barnavårdslagen såvitt gäller termer. Dessutom föreslas att stadgan inte skall gälla för förskolor enligt förskollagen.
förslaget till förskollag. Lagförslaget innehåller följande rubriker:
Verksamhetens syfte och organisation ( 1—2 åå) Kommuns uppgifter ( 3—6 åå) Kommuns förvaltning av förskolverksamheten ( 7 &) Förskolans omfattning ( 8—10 55) Övrig förskolverksamhet (] l &) Dispens (12 %) Underrättelseplikt m m (13 %) Avgifter (14 &) Samarbete (] 5 &) Länsstyrelsens uppgifter (16 &) Socialstyrelsens uppgifter (17 &) Besvär (18—20 åå) Tillämpningsbestämmelser (21 &)
24.5 Allmän motivering till författningsförslagen
Förskolan är en viktig del av socialpolitiken. Förskolan föreslås behålla sin författningsmässiga förankring i sociallagstiftningen (barnavårdslag- stiftningen). (Se närmare kapitlet Förskolans mål och kapitlet Förskolverksamhetens yttre organisation.)
Utredningens författningsförslag skall därtill ses mot den bakgrunden att socialutredningens förslag beräknas leda till en förändrad och samordnad sociallagstiftning. — Även fosterbarnsutredningens och barnavårdsmannautredningens förslag kan komma att beröra socialvårds— lagstiftningen och har nära anknytning till vissa av utredningens förslag. De nu framlagda författningsförslagen bör därför bedömas som provisoriska lösningar, utarbetade på sådant sätt att en senare samordning av den sociala lagstiftningen inte försvåras.
Utredningen vill understryka att de nu framlagda förslagen anses sena— re kunna inarbetas i en samordnad social lagstiftning. Utredningen har inte föreslagit andra ändringar i socialvårdslagstiftningen än sådana som krävs för att säkerställa att förskolreformen kan träda i kraft den 1 januari 1975. Vid en senare samordning av den sociala lagstiftningen kan förskolfrågorna i stort få den utformning som nu föreslås.
] utredningens författningsförslag föreslås vissa smärre ändringar i barnavårdslagen och den med stöd av denna utfärdade stadgan för barnavårdsanstalter. Reglerna om förskola föreslås utfärdade som en särskild lag (förskollag). Lagens rubrik föreslås bli ”Lag om förskolverksamhet”. Genom att föreslå att förskolverksamheten är en del av samhällets barnavård för barn under skolpliktig ålder kommer andra barnavårdsåtgärder att beröras av utredningens förslag om detta lagfästs. Rubriken visar bla att förskolverksamhet kan bedrivas även i andra former än i förskola.
Ehuru stadgan för barnavårdsanstalter formellt varit tillämplig på barnstugoma — där förskolan utgjort en del — har verksamheten till stor del utvecklats efter relativt fri praxis, där lokala förutsättningar fått påverka olika detaljlösningar i den mån verksamheten inte berörts i föreskrifter enligt statsbidragsbestämmelserna.
Enligt utredningens uppfattning bör inte förskolverksamheten bindas i en detaljerad stadga. Kommunernas lagfästa ansvarstaganden för förskolorna och övrig förskolverksamhet bör vara utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen. Socialstyrelsen bör fortlöpande orientera kommunerna om olika krav och rekommendationer som gäller förskolverksamheten.
Utredningens ställningstagande att särskild förskolstadga inte krävs har medfört att den föreslagna förskollagen måste ange principiella regler och klargöra arten av det arbete som skall ifrågakomma.
Utredningen redovisar i olika sammanhang sin uppfattning om förskolverksamheten som en del av samhällets barnavård (1 % barnavårdslagen). ] syfte att klargöra anknytningen till barnavårdslagen refereras nedan de regler i lagen som har särskild betydelse för förskolverksamheten.
] 5 anger syftet för samhällets barnavård:
”Samhällets vård av barn och ungdom (barnavård) har till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.”
2 ,t' anger att varje kommun skall sörja för sin barnavard enligt vad i barnavardslagen och eljest är stadgat samt att varje kommun även i övrigt skall verka för det i l & angivna syftet. Där anges även att det ivarje kommun skall finnas en barnavardsnämnd.
— lin/igt lage/1 den 5 juni 1970, nr 296, om social centralnämnd m ni kan en social centra/minimi överta de uppgifter som social/ijölps-, barnavårdslagen och nykter/ietsvardslagen ålägger respektive special- ntiininder, vilka alltsa" inte skall utses.
.? &” anger bl a reglerna om den allmänt förebyggande verksamheten. Se härom nedan under (). Specialmotivering till ändringsförslagen beträffan- de barnavardslagen.
4 och 5 M” anger tillsynen över bl a den kommunala barnavarden. Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa tillämpningen av barnavardslagen samt tillse. att barnavarden ordnas och handhaves ändamalsenligt (4å första stycket). Vid försummelse beträffande underårig skall länsstyrelsen ålägga vederbörande barnavårdsnämnd att fullgöra sin skyldighet: länsstyrelsen skall även eljest vidta erforderliga atgärder vid missförhållanden. Socialstyrelsen har att följa barnavards— verksamheten i riket, att bla genom Rad och Anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt samt att utöva tillsyn över barnavardsanstalter.
9 j)” reglerar barnavardsnämndens samarbete ”med myndigheter. institutioner. föreningar och andra, vilkas verksamhet berör barnavar-
den .
Av intresse i detta sammanhang är Kungl Maj:ts cirkulär den l4 augusti [970 (nr 5l3) till vissa myndigheter om intensifierat samarbete mellan barnavardsnämnd. skola och polis.
Samhällets resurser för att främja barns och ungdoms utveckling samt förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning bland barn och ungdom maste samordnas och utnyttjas effektivt. papekas i cirkuläret. För att främja planering och samordning av dessa resurser bör i kommunerna finnas samarbetsorgan mellan framför allt barnavards- nämnd, skola och polis savida inte sadant organiserat samarbete uppenbarligen är obehövligt. Initiativ till att samarbetsorgan bildas böri första hand tas av barnavardsnämnden. Förutom företrädare för barnavardsnämnd. skola och polis bör även andra myndigheter och organisationer. som berörs av verksamheten, deltaga i samarbetet.
linligl 10,6 kan barnavardsnämnden när sa krävs ”tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar samt tillsätta befattning hos nämnden OCll anlita det biträde i övrigt som erfordras”.
12 ,l' stadgar om delegation av beslutanderätten. Utredningens förslag leder till att alla ärenden rörande förskolor * utom de som kräver eller avser framställning eller yttrande till kommunfullmäktige — kan avgöras av avdelning av sociala centralnämnden (barnavardsnämnden) eller av ledamot. suppleant eller tjänsteman. En förutsättning för sadan delegerad
beslutanderätt är dock att fullmäktige bestämt därom.
55 å anger bl a olika former av barnavårdsanstalter. Se härom nedan under 7. Specialmotivering till ändringsförslagen betr stadgan för barna— vardsanstalter.
Enligt 57 35” andra och tredje styckena skall anmälan göras hos socialstyrelsen bl a när verksamheten påbörjas vid barnstuga och när barnstuga flyttas eller utvidgas. Utredningen har — av skäl som ovan redovisats * avstatt fran att föresla andra ändringar än dern som är direkt betingande av önskemalet att säkerställa att förskolreformen kan träda i kraft den ljanuari 1975.
58 _t' anger att socialstyrelsen äger beträffande varje barnavardsanstalt meddela föreskrift om det högsta antal barn Och unga som samtidigt ma vardas där. Om detta stadgande gäller vad ovan angivits för 57 å andra och tredje styckena. Utredningen har av skäl som redovisats avstått frän att föresla ändring av regeln. Utredningen föreslår i stället i kapitel 8 För— skolans miljö att krav på minimiyta för lokaler och utemiljö knyts till statsbidragsbestämmelserna.
Enligt 60 _é' utövar barnavardsnämnd tillsyn över alla barnavardsanstal- ter inom kommunen. Detta innebär att alla förskolor oavsett huvudman är underkastade barnavardsnämndens tillsyn.
91 _o' barnavårdslagen föreskriver tystnadsplikt vid straffansvar för den som är eller varit verksam inom samhällets barnavard.
24.6 Specialmotivering till a'ndriirgs förslagen betr barnavårdslagen
Utredningen föreslar att 3 och 55 åå barnavardslagen ändras.
3 .it" barnavårdslagen föreslas förtydligad beträffande den uppsökande verksamheten. Denna skall som för närvarande ha till syfte att särskilt uppmärksamma vissa underariga som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Syftet med ändringen är att klarare precisera barnavardsnänmdens skyldighet att bedriva en uppsökande verksamhet (se vidare kapitlet Uppsökande verksamhet).
55 t' barnavårdslagen föreslas bli ändrad sa att framdeles förskolor av olika slag skall vara sådana barnavardsanstalter som "regelbundet mottaga barn i förskolaldern för begränsad del av dygnet". [ stället för barnstugor föreslar utredningen att det hänvisas till förskolor av olika slag Och fri- tidshem.
] den föreslagna förskollagen definieras (i 2 &) närmare vad som avses med förskolverksamhet och vad som skall benämnas förskola.
55 &” föreslas vidare bli utvidgad med bestämmelse om att förskolans regler i tillämpliga delar skall gälla för verksamheten vid alla barnavardsanstalter. Utredningen föreslår nämligen (i 11 å i den föreslagna förskollagen) att förskolverksamhet skall beredas bla barn som är intagna pa barnhem, vistas pa sjukhus eller i annan vardinstitution.
Utredningen föreslår att 3 5 första att-satsen barnavårdslagen ges följande lydelse
Barnavårdsnämnden har att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt göra sig väl för- trogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen och därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till fysiska, psykiska, sociala eller andra skäl riskera att utvecklas ogynn- samt.
Ändringsförslaget innebär dels att i lagrummet tillfogas orden ”genom uppsökande verksamhet och på annat sätt”, dels att i lagrummet de barn som avses med orden ”kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt” exemplifieras med orden ”fysiska, psykiska, sociala eller andra skäl”, dels att lagrummets ”kunna anses vara särskilt utsatta för risk” ändras till ”riskera”. Utredningen vill anföra följande som skäl för sitt förslag utöver vad som framgår av kapitel 19 Uppsökande verksamhet, kapitel 16 Barn med särskilda behov och kapitel 17 lnvandrarbarn i förskolan.
Ett av de väsentligaste förslagen i förskolreformen är att tidigt kunna uppmärksamma de barn som behöver särskilda omsorger på grund av olika slag av handikapp. Om den föreslagna reformen skall få avsedd effekt, måste uppsökande verksamhet bedrivas. Sådan bedrivs fn inom all kommunal socialvård, men riktar sig ännu i liten utsträckning till barn i förskolåldern. Med hänsyn till att förskolverksamheten torde bli ett av de mest utnyttjade medlen i det förebyggande arbetet för barn bör barnavårdslagen i denna del förtydligas.
[ sin allmänna tillsyn av förhållandena för barn och ungdom inom kommunen skall sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) särskilt uppmärksamma de barn som kan befinna sig i en riskzon. För dessa barn föreslår utredningen kommunal skyldighet att alltid bereda barnen plats i förskola eller i vissa fall på annat sätt — tex genom placering i familjedaghem sörja för att barnens särskilda behov tillgodoses (9 & i den föreslagna förskollagen). Utredningen har inte kunnat finna, att de barn som avses i nuvarande 3 & första att-satsen barnavårdslagen är så tydligt angivna att de nu i lagrummet använda orden kan ingå i förskollagen. Av många skäl bör 3 & barnavårdslagen och förskollagen såvitt avser barn med särskilda behov ha i stort sett identiskt innehåll. Som ytterligare skäl att föreslå ändring i barnavårdslagen utan att avvakta socialutredningens förslag vill barnstugeutredningen anföra följande.
Utredningen har funnit det lämpligt att det anges i 3 & barnavårdslagen att barnavårdsnämnden ”genom uppsökande verksamhet och på annat sätt” skall göra sig väl förtrogen med barn och ungdoms levnadsförhållan- den inom kommunen. Utredningen vill understryka att sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) noggrant skall följa förhållandena för barn och ungdom i kommunen samt därvid på olika sätt verka för god uppväxt- och fritidsmiljö. Främst skall detta ske genom nämndens uppsökande verksamhet. Uppföljningen skall dock ske även ”på annat sätt”, inte minst genom det samarbete nämnden har med andra organ och
personer (9 & barnavårdslagen). Beträffande omfattningen av den uppsökande verksamheten och sättet för dennas utförande hänvisas till kapitlet Uppsökande verksamhet.
Utredningen föreslår att 55 58' andra stycket c) barnavårdslagen ändras och att till lagrummet fogas ett tredje stycke enligt följande:
Med barnavårdsanstalt förstås . . .
c) förskolor av olika slag, vilka regelbundet mottaga barn i förskolål- dern för begränsad del av dygnet och fritidshem, samt
d) elevhem, vilka . . . elevernas skolgång.
Om förskolor stadgas i lagen den. . . om förskolverksamhet (19 xx:00). Vad i nämnda lag stadgas skall i tillämpliga delar gälla för verk- samheten vid alla barnavårdsanstalter.
Ändringsförslaget innebär att termerna ”daghem och lekskolor” i barnavårdslagen ersätts av benämningen förskolor av olika slag. Begreppet barnstugor som samlande benämning för daghem, lekskolor och fritidshem föreslås således utgå.
Förskollagen bör i tillämpliga delar gälla alla barnavårdsanstalter oavsett huvudmannaskap vilka tar emot barn i förskolåldern.
Utredningen föreslår vidare att till 55%; barnavårdslagen fogas ett tredje stycke, i vilket skall anges att förskolans regler i tillämpliga delar skall gälla för verksamheten vid alla barnavårdsanstalter. Utredningen föreslår nämligen (11 å andra stycket i den föreslagna förskollagen) att förskolverksamhet skall ordnas bla för barn som är intagna i barnhem eller vistas på sjukhus eller i annan institution. Ett klargörande av detta bör ske i barnavårdslagen, lämpligast genom att i förevarande lagrum göra det tillägg utredningen föreslår. Genom det föreslagna tredje stycket 55 & barnavårdslagen blir förskolverksamhet obligatorisk vid alla barnavårdsan- stalter.
24.7 Specialmotivering till ändringsförslagen betr stadgan för barnavårds- anstalter
Utredningen föreslår att ] 5 stadgan för barnavårdsanstalter ändras på det sättet att i författningsrummet anges för vilka barnavårdsanstalter stadgan är tillämplig samt att definitionerna blir desamma som i 55 % barnavårdslagen.
Utredningen föreslår följande ändring i författningsrummet Denna stadga gäller för alla barnavårdsanstalter, dock ej för förskolor enligt lagen den . . . l9xx:00 om förskolverksamhet.
Särskilda former . . .
c) förskolor av olika slag, vilka regelbundet mottaga barn i förskolåldern för begränsad del av dygnet och fritidshem, samt . .. enskilt hem.
Utredningen föreslär ingen särskild stadga för förskolorna, vilket kommenteras ovan under 5 (Allmän motivering till författningsförsla-
gen).
Genom ställningstagandet att någon stadga inte behövs för förskolor måste speciella krav ställas på utformningen av förskollagen, något som ocksa påpekats ovan under avsnitt 5 (Allmän motivering till författningsförslagen). ] samband med specialmotiveringen till 17 & iden föreslagna förskollagen omnämns soeialstyrelsens uppgifter i förskolverk- samheten.
24.8 Specialmotivering till Lag om förskolverksamhet (Ir'örskollag)
Lagens rubrik
Utredningen har stannat för förslaget att låta den nya lag som föreslas reglera den allmänna förskolan bli benämnd Lag om förskolverksamhet (Förskollag). Förskolverksamhet kan bedrivas även i andra former än vad som nedan definieras som förskola. Även om lagen allmänt kommer att benämnas förskollagen, bör den officiella benämningen underlätta också förståelsen av att syftet är vidare än i en förskollag i egentlig mening.]
Verksamhetens syfte och organisation
1 1 och 2 åå klargörs verksamhetens syfte och organisation för att ge en bas för övriga delar av den föreslagna förskollagen. Det är väsentligt att i ett tidigt avsnitt definiera vad som avses med förskola Och övrig förskolverksamhet, nagot som avses framgå av 2 &.
1 _6'
Denna lag reglerar förskolverksamheten, som är en del av samhällets bar— navård för barn under skolpliktig ålder.
Verksamheten har till syfte att i nära samarbete tried hemmen främja barnens allsidiga personlighetsutveckling och därvid uppmärksamma barn som behöver särskilt stöd.
Verksamheten skall till innehåll och metodik utformas enligt den pe- dagogik som fortlöpande utvecklas på området samt med hänsyn till bar- nets och familjens behov av stöd från samhällets sida.
] lagrummets första stycke anges att förskolverksamheten är en del av samhällets barnavård. Till följd av detta förtydligande framstår det som klart att barnavårdslagens regler i princip är tillämpliga på förskolverk— samheten, nagot som även anges vid kommentarerna till 7 och lS—w ] 7 åå. Detta har Också kommenterats ovan under avsnitt 6 (Allmän motivering till författningsförslagen, närmare bestämt de regler i barnavårdslagen som är av särskild betydelse för förskolverksamheten).
' De alternativ till rubrik som utredningen funnit mindre lämpliga är: Lag om vissa barnomsorger Lag om (vissa) förskolomsorger (Förskollag) Lag om omsorger för (vissa) förskolbarn (förskollag) Lag om förskola och vissa andra barnomsorger (Förskollag) Lag om förskola Och annan förskolverksamhet (lförskollag) Lag om vissa barnavårdsåtgärder Lag angående omsorger om förskolbarn (Förskollag)
Vad som i lagrummets andra stycke avses med barnets allsidiga personlighetsutveckling har närmare klargjorts i kapitlet Förskolans mal. Där framgår att förskolans uppgift är att främja barnens sociala, känslomässiga och intellektuella utveckling. Ytterligare konkretisering av detta görs i kapitlen 3 och 4f'5, vilka är att betrakta som ”arbetsplan” för förskolan. Vad som i samma stycke avses med barn som har särskilda behov på grund av Olika handikapp korresponderar med förslaget om ändring av 3 & i barnavårdslagen (jfr kapitlet Uppsökande verksamhet). Innebörden i förskolans verksamhet för dessa barn vad avser omfattningen klargörs i 9 &. (Se även kapitlet Barn med särskilda behov.)
[ lagrummets tredje stycke behandlas innehållet i förskolverksamheten. Arbetet ijörskolan måste förutsättas fylla högt ställda krav, vilka också bör vara vägledande för övrig förskolverksamhet.
Det betonas att de pedagogiska och andra rön om barnet och familjen i samhället som successivt utvecklas måste kunna komma förskolans innehåll och metodik till godo. Vad som här avses med utvecklingsarbete är dels de erfarenheter som görs i det dagliga arbetet, dels ett mera organiserat utvecklingsarbete för vilket tillsynsmyndigheten bär det övergripande ansvaret.
Förskolan skall inte arbeta med ledning av fasta kurs- eller timplaner. Detta ställer speciella krav på förskolans personal och på dess miljömässiga resurser.
I kapitlet Förskolans mål betonar utredningen att förskolans uppgift i samhället, dess inre organisation i alla detaljer, det direkta arbetet med barnen bildar en sammanhängande pedagogisk funktion.
Målet är att stödja barnets allsidiga personlighetsutveckling och att ge barn möjlighet att utvecklas efter sin inneboende kapacitet så att denna på sikt kan komma till fullt uttryck.
Vidare betonas att förskolan — på psykologisk pedagogisk _ sociologisk grund _ skall stödja barnets utveckling fram till en vuxen, mogen människa, som kan fungera som självständig individ och i samarbete och samSpel med andra människor.
Denna paragraf och vad som sagts i anslutning till den får således ses i nära samband med det i 1 % barnavårdslagen angivna syftet. Utredningens syn innebär att även om förskolan inte skall arbeta med preciserade kursplaner skall den likväl fungera på basis av en ”arbetsplan”, som skall ge vägledning för kommunens och förskolperso— nalens uppgifter i samband med förskolverksamheten. (Se vidare kapitlen 1——5 i betänkandet). Denna arbetsplan bör fortlöpande överses av tillsynsmyndigheten i dess uppgift att informera om förskolverksamhe- tens mål, innehåll Och metoder (se vidare 17 ä)
2.5
Förskola kan vara heltidsförskola eller deltidsförskola. Heltidsförskola mottager barn för vistelse minst 5 timmar per dag. Deltidsförskola mot- tager barn för vistelse kortare tid än 5 timmar per dag.
När så behövs kan förskolverksamhet bedrivas på annat sätt än i för- skola och benämnes då övrig förskolverksamhet.
I lagmmmets första stycke markeras att med förskola avses verksamhet inom därför särskilt avsedd institution i heltids— respektive deltidsform, dvs nuvarande daghems-, respektive lekskolformerna. Av bla kapitlet Förskolans inre organisation framgår vidare att heltidsförskolan normalt står öppen för barnen ca 12 timmar per dag, medan deltidsformen nor- malt fungerar i form av en deltidsgrupp med personal som tar emot barn tre timmar per dag, uppdelade på två grupper, en förrniddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp.
Till övrig förskolverksamhet som tas upp i lagrummets andra stycke vill utredningen hänföra:
dels familjedaghemmen som utgör komplement till förskola i heltidsform
dels förskolverksamhet inom annan institution än egentlig förskola och vilken kan bedriva barnavårdande och sjukvårdande verksamhet, såsom barnhem, barnkolonier och sjukhus som mottager barn i förskolåldern
dels förskolverksamhet utom institution, vilket kan krävas tex då sjukt barn vistas längre tid i hemmet eller i andra fall då barn ej kan besöka förskola(ll &)
På liknande sätt som i fråga om den obligatoriska skolan skall enskild institution kunna betraktas som förskola om den fyller de krav som uppställs på samhällets förskolor så som de uttrycks i förskollagen ochi tillsynsmyndighetens Råd och Anvisningar och andra statliga bestämmel- ser.
359
I varje kommun skall finnas förskolor i tillräckligt antal och för olika behov.
Skyldighet att sörja för att barn mottas i förskola åligger den kommun där barnet är ky rkobokfört eller stadigvarande vistas.
Om landstingskommuns skyldighet i vissa fall stadgas i l l å andra styc- ket.
Lagrummets första stycke anger att det är en obligatorisk uppgift för den borgerliga primärkommunen att tillhandahålla förskolor av olika slag (enligt 2 5). Förbestämning av ”i tillräckligt antal” hänvisas dels till ut- redningens förslag om förskolans omfattning (8—10 åå), dels till kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan (bl a avsnitt 20.4).
Härmed avses för det första en anpassning av förskolans organisations— former till barnens och deras föräldrars behov, för det andra bör det också få till följd att kommunen skall kunna anordna skjutsar för barnen om detta behövs. Första stycket innefattar även ett kvalitativt krav. För- skolor skall finnas så att olika behov kan tillgodoses.
Lagrummets andra stycke stadgar, i analogi med vad som gäller enligt skollagstiftningen beträffande kommuns undervisning (43—46 åå skolla- gen), att skyldigheten att svara för förskolverksamhet skall åvila kyrkobokföringskommunen. I andra hand kan en längre tids vistelse få bli avgörande för frågan om vilken kommun som skall svara för att barnen får delta i förskolverksamhet.
Vad som stadgas i andra stycket påverkas dock i visst fall av vad i l l 5
andra stycket stadgas. Sistnämnda lagrum anger att barn som är intagna i institution skall ges del av förskolverksamhet, något som institutionens huvudman skall svara för. Förtydligande i denna del ha intagits i lagrummets tredje stycke.
Problemen med reglerna om vilken kommun som skall svara för att barn får delta i förskolverksamhet samt om de ersättningsfrågor kommuner emellan som härvid kan bli aktuella skall inte behöva möta några större praktiska svårigheter. I stor utsträckning kan nuvarande praxis enligt barnavårdslagstiftningen tjäna som förebild.
45
För varje kommun skall finnas förskolplan. Denna skall grunda sig på de behov av förskolverksamhet som beräknas för kommunen under de när- maste åren och ange hur behoven skall bli tillgodosedda.
Vid all planläggning av mark för bebyggelse skall det kommande be- hovet av förskolor beaktas och mark för ändamålet avsättas.
Planen skall fastställas av fullmäktige och insändas till respektive länsstyrelse och till socialstyrelsen. (Se vidare 6 53).
Av planen skall framgå behov av förskolor och övrig förskolverksamhet och hur kommunen avser att tillgodose dessa behov. Planen bör, som framgår av kapitel 20, inte avse kortare tid än fem år.
I förskolplan skall redovisas olika behovsgrupper (jfr 8—10 åå) och hur dessa skall tillgodoses. Där bör således klargöras utbyggnad av förskolor, familjedaghem och annan förskolverksamhet, dvs verksamhet inom andra institutioner än förskolor samt icke institutionell förskolverksamhet (11 & förskollagen).
Som nämnts bör också familjedaghemsverksamheten redovisas i förskolplanen.
Lagrummets andra stycke anger att det är en allmän kommunal skyldighet att vid planläggning av marken för bebyggelse beakta förskolfrågor. Se även kommentar till 5 5 om förslag till 5 k förskolnorm.
559
Vid nybyggnad av bostadsområde som omfattar minst 200 lägenheter skall hela det beräknade behovet av förskolverksamhet tillgodoses. Sär- skild plan upprättas för de förskolor som skall finnas för området.
Lagrummet anger att särskild plan för förskolor skall upprättas vid nybyggnad av bostadsområde som omfattar minst 200 lägenheter. Denna bestämmelse skall beaktas vid fastställande av stadsplan eller motsvarande liksom vid ändring av sådan plan. Förslag till norm för beräkning av markareal (förskolnorm) redovisas i bilaga till kapitel 20 (bilaga 20.5).
Särskild plan för bostadsområde skall upptaga förskolor i en omfattning som svarar mot full behovstäckning i fråga om de förskolbehov som anges i 8—11 55. Utredningen har awisat tanken att föreslå att i byggnadslagstiftningen skriva in vad som föreslås i lagrummet. Bl.a. med hänsyn till att det är fråga om behov som skall beaktas redan i samband med planeringen syns det nämligen lämpligt att
nödvändiga rekommendationer och uppställda krav anges i den specialförfattning vartill reglerna hör. Markens användning anknyts för övrigt i byggnadslagstiftningen i stor utsträckning till resp fastighets utnyttjande. Vid översyn av byggnadslagstiftning kan det måhända finnas skäl att i denna inarbeta delar av vad utredningen föreslår i nu förevarande lagrum och i 4 &.
6 ,6'
De i 4 & första stycket och 5 &" angivna planerna skall fastställas av kom— munfullmäktige.
Även om det från många aspekter är självklart vad i lagrummet stadgas, kan skäl finnas att förtydliga lagen med det angivna, Om ändring av plan innebär en förändring av den kommunala ambitionen skall den fastställas av fullmäktige. Självfallet skall fullmäktigbeslut i planfråga meddelas till- synsmyndigheterna.
Kommunens förvaltning av förskolverksamheten 7 s?
Barnvårdsnämnden skall ha hand om kommunens verksamhet enligt den- na lag, om ej kommunfullmäktige bestämmer annat.
Lagrummet anger att barnavårdsnämnden har hand om kommunens förskolverksamhet, såvida inte kommunfullmäktige särskilt beslutar att annan kommunal nämnd skall utöva ledningen. Avsaknaden av särskilt beslut beträffande den kommunala ledningen innebär alltså att sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) har att under kommunfullmäktige svara för verksamheten. Med hänsyn till lydelsen av lagen om social centralnämnd mm skall anges att uppgifterna skall åvila barnavårds- nämnden. Med denna nämnd avses fn i 55 % av landets kommuner social centralnämnd.
I kapitlet Förskolverksamhetens yttre organisation har utredningen motiverat sitt ställningstagande i fråga om den kommunala huvudmannen för förskolverksamheten.
Utredningen har dock inte velat binda kommunerna vid endast en organisationsform. Jämförelser har härvid företagits med barnavårdens organisation. Varje kommun har frihet att, om den så finner lämpligt, uppdra åt ett särskilt organ att handlägga frågor rörande allmän ungdomsvård (prop 1960210, 5 82; II LU:s utl I960:5 s 106 ff). Med hänsyn härtill kan alltså kommunfullmäktige besluta, att förskolfrågorna skall ombesörjas av annan kommunal nämnd. Den nämnd som i så fall utses att utöva ledningen av kommunens åtgärder enligt förskollagen kan antingen vara en särskild nämnd, utsedd enligt 44 å andra stycket kommunallagen (fakultativ nämnd), eller utgöras av någon befintlig kommunal nämnd. — Se vidare avslutningen av kommentarerna till denna paragraf beträffande arbetsuppgifter för ”Förskolnämnd.”
Tidigare har påpekats att barnavårdslagen är tillämplig beträffande verksamheten enligt förskollagen. Se kommentarerna till lå första stycket och ovan under 6. Allmän motivering till författningsförslagen
(avsnittet om de regler i barnavårdslagen som är av särskild betydelse för förskolverksamheten). I anslutning till angivna avsnitt bör påpekas att gällande regler om delegation av nämnds beslutanderätt (se 125? barnavardslagen och 7 & lagen om social centralnämnd m m) är tillämpliga beträffande huvudparten av de ärenden som blir aktuella enligt förskollagen. Som regel torde det vara lämpligt att avdelning av sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) får till uppgift att ombesörja nämndens uppgifter enligt denna lag. Vad en sådan nämnd beslutari särskilt ärende kan överklagas till länsrätten (se 18 9").
Alla enskilda ärenden av relativt enkel beskaffenhet och rutinmässig karaktär behöver inte avgöras av samfälld nämnd, utan kan ivederbörlig ordning bli anförtrodda åt avdelning av nämnden, ledamot, suppleant eller tjänsteman. Det sagda bör gälla även ärenden där en fast praxis utbildat sig. Den samfällda nämnden bör leda verksamheten i stort. Utöver planering och allmänna principer, tex fragor om avgiftstaxa och liknande, bör den samfällda nämnden ha att besluta i svärbedömbara ärenden, principiella ärenden och ärenden av större ekonomisk betydelse.
Slutligen vill utredningen i detta sammanhang uttala följande beträffande arbetsuppgtftema för ”förskolna'mnd”, i de fall fullmäktige utser särskild nämnd eller redan befintlig nämnd att vara ”förskol- nämnd”.
[ sådana fall bör självfallet gälla att den ansvariga nämnden också skall ha hand om såväl kommunens förskolverksamhet som den uppsökande verksamheten. Nämnden bör vidare utöva tillsyn över den enskilda förskolverksamhet som finns i kommunen. Utredningen kan inte finna det vara vare sig principiellt eller praktiskt lämpligt att dela ansvaret beträffande de olika frågor som angetts. Antingen skall sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) ha hela ansvaret eller också skall annan kommunal nämnd i sak vara ”förskolnämnd”. Väljes sistnämnda alternativ skall detta innebära att ansvaret för all förskolverksamhet (inklusive familjedaghem mm) överförs från sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) till den nämnd som utses.
Förskolans omfattning
Under denna rubrik har samlats de regler som rör barnens rätt till förskola, dels utifrån förslaget om en allmän förskola för barn från sex års ålder, dels för de barn som har särskilda behov på grund av skilda slag av handikapp, dels för de barn som genom föräldrars förvärvsarbete eller studier har behov av förskola.
Förslaget om en allmän förskola för barn från 6 års ålder föreslås reglerat genom 8 å första stycket. I andra stycket samma paragraf anges vilken form av förskola som utgör ett minimum för den allmänna förskolan. Skäl skall föreligga för att kommunens förskola inte skall bedrivas regelbundet under större delen av året och under minst tre dagar i veckan. Ett sådant skäl anges, nämligen barnens avstånd till förskola (glesbygd, skärgårdsöar eller liknande). Andra skäl kan vara exempelvis klimatiska förhållanden eller föräldrarnas yrkesarbete som medför att förskola lämpligen förläggs med tyngdpunkten till viss tidsperiod
(jordbrukarfamiljer). I sadant fall bör genom delning av förskolan på två ar barnens rätt till förskola av minst samma tidsomfattning och kontinuitet garanteras.
Barn som enligt 9 % behöver särskilt stöd skall erbjudas plats i förskola som regel senast det år då det fyller fyra är. (Se härom i kapitel 16 Barn med särskilda behov.) Barn som länge vistas på sjukhus eller liknande institution hänförs till denna grupp. För dessa barn bör Iekterapi eller annan förskolverksamhet erbjudas.
Barn som enligt 10 & behöver plats i förskola (heltidsformen) på grund av föräldrarnas yrkesarbete eller annat liknande skäl skall erbjudas förskolverksamhet. I första hand bör det gälla plats i förskola (heltidsformen) om sådan efterfrågas, i andra hand kan plats i familjedaghem ifrågakomma. Utredningen framhåller att familjedaghem- men bör betraktas som komplement till förskolan i de fall plats ej kan erhållas i förskola (heltidsformen).
Det bör påpekas att förskollagen inte innehåller några bestämmelser om tvångsåtgärder gentemot föräldrar eller andra fostrare. I sådana fall att ingripande från samhällets sida i någon form erfordras till följd av barnets behov och fostrares vägran att söka bistånd för att tillgodose behovet, måste ingripande ske enligt de regler som hittills gällt, dvs i sista hand enligt barnavårdslagen. Se vidare härom i kommentarerna till 13 ä.
85
Barn skall anvisas plats i förskola under ett år från höstterminen det ka- lenderår barnet fyller sex år. Förskolan om fattar lägst 600 timmar per år. Kan på grund av barnens avstånd till förskola eller annat skäl verksam- heten endast bedrivas under tre dagar i veckan eller mindre eller under viss tidsperiod får kommuner dela förskolan på två år. Förskolan omfat- tar sammanlagt minst 800 timmar när verksamheten delas på detta sätt. Har kommun delat förskolan enligt andra stycket skall barn anvisas plats i förskola från höstterminen det kalenderår barnet fyller fem år.
839 anger barnets rätt att mottagas i förskola. Av skäl som redovisasi kapitel 15 anges att barnen skall anvisas plats i förskola. Därmed avses att den ansvariga nämnden skall anvisa plats i förskola under ett år och i vissa fall två år före barnens inträde i grundskola. För sin planering skall, som tidigare angetts, kommunen vara beredd att också ta emot alla de barn som uppnår den aktuella åldern. Ingen aktivitet från barnets föräldrar el- ler annan fostrare skall krävas, utan initiativet skall helt ligga hos den an- svariga nämnden.
Det bör även i detta sammanhang påpekas att det inte är fråga om obligatorisk förskola i samma mening som avses med skolplikt. Vad som stadgas i lagrummet är att barn i vissa fall äger rätt att mottagasi förskola; förskolan är obligatorisk i den meningen att plats obligatoriskt skall finnas och anvisas för alla 6-åringar och i vissa fall 5—åringar. Någon sanktion från samhällets sida skall inte tillgripas om erbjuden plats ej utnyttjas. I dylika fall har förskolans huvudman skyldighet att genom uppsökande verksamhet förvissa sig om att barnets allsidiga personlighetsutveckling främjas på annat sätt så som stadgasi 13 å andra stycket.
8 ,(S' anger att barn skall anvisas platsi förskola under det ar det fyller sex år. Vad ovan angetts innebär att kommunen skall räkna med förskola under ett är för alla barn, räknat från hösten det år barnet fyller (') ar. Detta utgår från det regelmässiga inträdet i grundskolan och att kommunen anordnar förskolan enligt 8 5 första stycket.
I de fall barnens skolinträde uppskjuts ett är bör barnet ha rätt att vara kvar i förskolan.
8 59 andra stycket anger att den allmänna förskolan i vissa kommuner kan komma att omfatta både 6- och S-äringar. Skulle avstånd och liknande skäl -. som i glesbygdsområden 4 leda till att kommunen inte kan anordna förskola regelbundet under större delen av året eller under mindre än tre dagar i veckan, bör barnen därför kompenseras genom att få rätt att gå i förskolan under loppet av en längre tidsperiod. (Se vidare härom i kapitel 18 Förskola i glesbygd.)
9 39
Barn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd skall beredas plats i förskola under längre tid före inträdet i grundskolan än vad i 8 % anges, om behovet ej tillgodoses på annat sätt.
Det är inte möjligt att ange någon bestämd åldersgräns för de fall då barn med särskilda behov bör beredas plats i förskola. På grund av olika handikapps effekter på barnet kan tiden för inträde behöva variera. Ut- redningen utgår från att varje kommun i sin uppsökande verksamhet från fall till fall bedömer när inträdet i förskolan är mest lämpligt för respek- tive barn. De barn detär fråga om torde oftast behöva förskolplats senast då de är fyra år. Minimitiden enligt 8 &, alltså 600 timmar per är, bör alltid vara avgiftsfri. Även i övrigt är det viktigt att inte en för hög avgift hindrar att dessa barn får sina behov tillgodosedda.
I kapitlet Barn med särskilda behov har utredningen redovisat vilka barn som bör få en vidgad rätt till förskola. Särskilda behov kan anses föreligga för barn som har eller kan få fysiska, psykiska, sociala, känslomässiga eller språkliga handikapp orsakade av brister i miljön eller på annat sätt.
Den föreslagna lagtexten överensstämmer med vad som föreslås bli stadgat i 3 % barnavårdslagen om barnavårdens uppsökande verksamhet. En formell skillnad föreligger dock, i 9 & förskollagen har ”språkliga” tillfogats som särskilt skäl. I och för sig innebär detta ingen förändringi sak. eftersom ”språkliga skäl” kan vara annat skäl enligt 3 % barnavårdslagen. Anledningen till att detta angivits särskilt iförevarande lagtext är att förskolan innebär en viktig möjlighet för främst invandrarbamen till språklig utveckling och kontakt med andra barn. Detta har utredningen ansett böra komma till uttryck i lagtexten.
Utredningen har i kapitlet Barn med särskilda behov klargjort den gränsdragning som bör ske mellan primärkommunens ansvar och landstingskommunens ansvar. Utredningen betonar där att ansvaret för att ett barn med särskilda behov får sin rätt till förskolverksamhet tillgodosedd primärt alltid vilar på den kommun där barnet ifråga är
kyrkoskrivet eller stadigvarande vistas. Intill dess landstinget förklarat sig ta över ansvaret enligt omsorgslagens bestämmelser eller för vistelse på sjukhus, regioninstitution, vårdhem, barnhem osv ligger således ansvaret för förskolverksamhet på primärkommunen. Denna har skyldighet att förvissa sig om att barnet åtnjuter förskolverksamhet genom landstingets försorg motsvarande den som barnet får i hemkommun.
Angående avgifter i vissa fall för del av förskolverksamheten hänvisas till 14 5.
För att barn med särskilda behov skall få tillgång till förskolverksam- het föreslår utredningen en uppsökande verksamhet, bl a innefattande en förskolundersökning vid 4 års ålder (se kommentar till ändring av 3 % barnavårdslagen).
Sekretessfrågorna i samband med den uppsökande verksamheten behandlas i kapitel 19 Uppsökande verksamhet, avsnitt 19.5.1.4.
1039
Barn som på grund av föräldrarnas eller annan fostrares yrkesarbete eller av annan anledning behöver förskolverksamhet under längre tid än vadi 6 & anges skall beredas sådan, om behovet ej tillgodoses på annat sätt.
De i lagrummet avsedda barnen skall, som betonades i inledningen till detta avsnitt i lagen, i första hand ges plats i förskola (heltidsform) då sådan plats efterfrågas. I andra hand kan familjedaghem komma i fråga. Med yrkesarbete bör jämställas studier, vård av anhörig eller eventuell annan liknande uppgift.
Barn som har plats i familjedaghem skall därutöver vid 6 års ålder anvisas plats i förskola enligt 8 &.
Det bör även uppmärksammas i samband med detta lagrum att för barn, som omfattas av den allmänna förskolan, denna de] skall vara avgiftsfri (jfr 14 å).
Övrig förskolverksamhet I I 59
Barn som på grund av sjukdom eller av annat skäl under längre tid ej kan utnyttja plats i förskola enligt 8 5 skall beredas övrig förskolverksamhet.
Barn som vistas på barnhem eller sjukhus eller i annan vårdinstitution skall genom institutionens försorg beredas övrig förskolverksamhet.
Lagrummets första stycke vidgar förskolansvaret till barn som äger rätt att mottagas i förskola men som på grund av sjukdom eller annan orsak inte kan komma till förskolan. Kommunen har alltså skyldighet att verka för att de barn som avses i första stycket får del av förskolverksamheten. Lagrummet omfattar som framgår av hänvisningen till 8 5 de barn som generellt omfattas av den allmänna förskolan.
Lagrummets andra stycke anger att för barn, som vistas i institution, men som ej har plats i förskola enligt 8—10åå, skall institutionens huvudman svara för att det för barnet ordnas förskolverksamhet/lek- terapi. Institutionens huvudman får själv svara för kostnaderna.
Dispens 12 59
Kan kommuns verksamhet på grund av särskilda förhållanden ej anordnas efter vad i denna lag sägs, får Konungen eller den Konungen så förordnar medge de undantag förhållandena påkallar.
Lagrummet klargör att kommun kan erhålla dispens från reglerna i förskollagen. Dispensen skall meddelas av Kungl Maj:t eller den som Kungl Maj:t förordnar. Utredningen utgår från att möjligheten att medge undantag utnyttjas restriktivt, i vart fall sedan lagen varit i kraft några år.
Det är svårt att ange exakt när dispens bör meddelas. Utredningen utgår från att dispensansökningarna kommer att bli relativt få. Även övergångsbestämmelserna bör beaktas för tolkningen av de undantag som dispensregeln enligt lagrummet kan ge anledning att ifrågasätta.
Underrättelseplikt m m 13 59
Varje barns föräldrar eller dess fostrare skall på lämpligt sätt underrättas om anvisad plats i förskola och om barnets rätt i övrigt.
Utnyttjas ej anvisad platsi förskola enligt 8 & fastän rätt därtill förelig— ger, skall den enligt 7 & ansvariga nämnden genom den uppsökande verk- samheten förvissa sig om att barnets allsidiga personlighetsutveckling främjas på annat sätt.
Lagrummet bör ses som ett komplement till reglerna i 3 % barnavårdslagen om uppsökande verksamhet.
Lagrummets första stycke anger att det är en skyldighet för den enligt 8 & ansvariga nämnden att på lämpligt sätt underrätta barnets föräldrar eller annan fostrare om rätten till förskola. Beträffande lagmmmets andra stycke har utredningen i kapitlet Allmän förskola framhållits följande:
1 de fall där en 6-åring inte tar anvisad förskolplats i anspråk föreslas ett åliggande för kommunen att genom uppsökande verksamhet ta direkt kontakt med familjen för att klargöra skälen till barnets frånvaro.
1 de fall något slag av principiella skäl för barnets frånvaro föreligger blir det kommunens uppgift att via tex förskollärare eller socialarbetare informera familjen om bl a förskolans syfte, innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan. Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet blir uppgiften att tillse att barnets personlighetsutveckling främjas på annat sätt, i hemmet eller eventuellt i form av lekgrupp, öppen lekverksamhet eller liknande. Det kan tex gälla ett barn med få kamratkontakter som är överkänsligt för introduktionen till en större barngrupp. Här är det givetvis särskilt angeläget att barnet mjukt och varligt får en successiv förberedelse inför skolstarten så att denna inte upplevs chockartat.
I de fall emellertid, då mycket allvarliga brister föreligger i barnets hela uppväxtsituation blir — som för närvarande är fallet med gällande regler # en yttersta åtgärd givetvis omhändertagande med stöd av barnavårds-
lagen. ! högre grad än hittills bör förskolan även i sadana fall kunna fungera som ett positivt led i ett familjeterapeutiskt arbete, som innebär att barnet ej skall behöva tas från föräldrarna. Förskolan bör i stället i manga fall kunna bli en första instans som prövas innan vard helt genom samhällets försorg maste tillgripas.
Avgifter 14 &”
För plats i förskola utöver vad i 8 & avses kan föräldrar eller annan fost- rarc betala avgift. Vid bestämmande av avgift skall skälig hänsyn tagas till bctalningsförmagan. Avgift för plats i förskola får ej överstiga platsens andel i kommunens årliga kostnader för förskolverksamheten.
Konungen får förordna om den högsta avgift som får uttagas enligt första stycket.
Det ingar inte i utredningens uppdrag att bedöma storleken av de statsbidrag som bör lämnas kommunerna för förskolverksamheten. Avgifterna för förskolplats skall bedömas med hänsyn till den totala finansieringen inklusive statsbidragen. En ökning av statsbidragen till kommunerna för förskolverksamheten kan komma att paverka föräldraavgifterna. Utredningens ställningstagande far bedömas. mot bakgrund det sagda. pa sa sätt att endast vissa generella principer kan få uttryck i lagen.
Lagrummets första stycke stadgar möjlighet för kommun att uttaga avgift för plats i förskola utöver vad i 8 $ avses. dvs utöver det minimum som anges i sistnämnda lagrum. Det innebär att plats i förskola enligt 8 % skall lämnas avgiftsfritt. Självfallet möter det inga hinder att lämna all förskolverksamhet avgiftsfritt.
Vidare anger lagrummets första stycke att om avgifterna skall vara differentierade skall vid bestämmande av avgiftstaxa skälig hänsyn tagas till betalningsförmagan. Högsta avgift för plats i förskola far enligt lagrummets andra stycke inte överstiga den genomsnittliga andelen i kommunens kostnader för förskolan.
Lagrummets andra stycke ger Konungen möjlighet att avgränsa avgifterna om det visar sig nödvändigt. Kommunförbundet strävar efter att normera avgifterna, varför detta lagrum kan fa begränsad betydelse.
Samarbete 15 _(l'
Burnuvardsnänmdcn bör samarbeta med dcm som bedriver likartad verk- samhet.
Um samarbete stadgas i OS” barnavardslagen. vilket tidigare nämnts (avsnitt 6 Specialmotivering till ändringsförslagen beträffande barnavards- lagen ). Särskilda regler om samarbete har med hänsyn härtill inte ansetts behövas i förskollagen. Utredningen har dock funnit att det är lämpligt att särskilt ange att samarbete bör åga rutn med dem som bedriver verksamhet sorti är av samma karaktär som förskolans.
Samarbete bör i många fall ske med dem som bedriver övrig förskolverksamhet. I vissa fall kan det vara önskvärt att detta samarbete också innebär viss gemensam planering.
Speciellt skäl finns att peka på värdet av samarbete med skolstyrelsen. Förskolan och skolans lågstadium bör kunna tillgodogöra sig erfarenheter från respektive områden, bedriva sin respektiva verksamhet så att barnens övergång från förskola till lågstadium underlättas, liksom genomföra viss planering gemensamt. (Formerna för detta samarbete beskrivs närmare i kapitlet Förskolverksamhetens yttre organisation.)
Under avsnitt 6 Allmän motivering till författningsförslagen anges beträffande 95 barnavårdslagen det samrådsorgan som finns för det förebyggande arbetet.
Ett för förskol- och skolfrågor av gemensam natur inrättat organ för samarbete och samråd föreslås av utredningen i kapitlet Förskolverksam- hetens yttre organisation. Detta organ Och det samarbete det bör eftersträva skulle främst inriktas på pedagogiskt och organisatoriskt — planeringsmässigt samarbete mellan förskola och lågstadium. Av skäl som redovisats under 5 Allmän motivering till författningsförslagen har utredningen dock avstått från att framlägga en lagtext i denna del. Utredningen utgår från att socialutredningen beaktar detta spörsmål i sitt forsatta arbete med översyn av de sociala vårdlagarna och till dessa höran- de författningar.
Frågan om ett samarbets- och samrådsorgan mellan barnavården Och skolan är främst inte ett lagstiftningsproblem. Varje kommun har i dessa fall full frihet att utse samarbetsorgan för planering, beredning oeh verkställighet. Utredningen, som utgår från att socialstyrelsen lämnar rekommendationer även om samarbetsfrågor, förutsätter att kommuner- na vid förskolans fortsatta utbyggnad utvecklar mera fasta organ för samverkan mellan barnavården och skolan.
Social centralnämnd (barnavårdsnämnd) bör samarbeta även med andra organ än skolan för att förskolfrågorna skall kunna lösas. De motiv som gäller för 9 & barnavårdslagen och för 11 & skollagen — där motsvarande stadgande om samarbete för skolstyrelsens del är intaget — gäller i tillämpliga delar i särskilt hög grad för 15 & förskollagen.
Länsstyrelsens uppgifter 16 59
Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa tillämpningen av denna lag och tillse att förskolverksamheten ordnas och sköts ändamålsenligt.
Socialstyrelsens uppgifter 17 5
Socialstyrelsen skall följa förskolverksamheten i riket saint verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt.
För socialstyrelsens övriga uppgifter rörande förskolverksamheten gäl- ler särskilda bestämmelser.
Bortsett fran en mindre skillnad när det gäller länsstyrelsens uppgifter innebär vad som föreslås i 16 och 17 äå— ingen utvidgning av vad som redan gäller enligt 4 och 5 åå barnavårdslagen. Dessa har beskrivitsi avsnitt 6. Utredningen har dock funnit det riktigt att ta med reglerna i förskollagen.
Länsstyrelse och socialstyrelsen har sina främsta uppgifter som rådgi- vande organ, Särskilt för socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet får denna funktion stor betydelse vid genomförandet av den förskolreform utredningen lägger fram förslag om, såväl ifraga om förskolans inre verk- samhet och pedagogiska program som när det gäller uppsökande verksam- het och utbyggnadsplanering. [ bl a dessa frågor bör socialstyrelsen utge Rad och Anvisningar.
Information och rådgivning, initierande av utvecklingsarbete och forskning är de väsentligaste vägarna för tillsynsmyndigheten att verka för att förskolverksamheten utvecklas ändamålsenligt. Mot bla denna bakgrund har utredningen stannat för att någon särskild förskolstadga inte behövs. Att i en stadga detaljreglera verksamheten medför dessutom en risk att lasa utvecklingen på ett icke önskvärt sätt.
Se vidare om utredningens ställningstaganden i kapitel 23 Förskolverk- samhetens yttre organisation.
Besvär 18 &"
Mot beslut rörande barns rätt att mottagas i förskola och mot beslut i enskilt ärende om avgift kan talan föras hos länsrätten genom besvär. Talan far föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.
Av lagrummets första stycke framgar att beslut rörande barns rätt att mottagas i förskola kan överklagas liksom beslut i enskilt ärende rörande avgift. Talan föres hos länsrätten genom besvär.
Det viktigaste med besvärsbestämmelsen är att fragor i samband med barnets rätt till förskola skall kunna överklagas. Detta innebär att beslut enligt 8 11 &; och 13 &" skall kunna överklagas. Vissa andra beslut som t ex placering i viss förskola eller placering i familjedaghem bör enligt ut- redningens mening inte kunna överklagas.
Lagrummets andra stycke anger, i analogi med vad som gäller enligt 33 å andra stycket förvaltningsprocesslagen (SFS 1971 :291). att talan får föras av den som beslutet angar, om det gatt honom emot. Besvärs— berättigad bör inte endast vårdnadshavare vara utan också annan fostrare bör kunna överklaga angivna beslut.
Enligt 33 38' första stycket förvaltningsprocesslagen kan länsrätts beslut överklagas genom besvär till kammarrätt. Även övriga regler i förvaltningsprocesslagen liksom i förvaltningslagen (SFS 197lz290) äri förekommande fall tillämpliga enligt förskollagen.
1939
Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat anges i beslutet.
205
Av länsrätt eller länsstyrelse meddelat beslut i mål eller ärenden som av- ses i denna lag skall delges varje enskild person och kommun som berörs därav.
19 gr har medtagits för att förtydliga frågan om beslut som överklagas kan verkställas. Om inte särskilt beslut meddelas om att verkställigheten skall ansta. skall alltså — av praktiska skäl _ beslut som överklagas enligt denna lag gälla tills vidare. Ändrar förvaltningsdomstol överklagat beslut, skall som regel, när så kan ske, det överklagade beslutet upphävas och de nya beslutet i stället gälla. lcke sällan kan det bli fråga om att det skall gälla retroaktivt, t ex i avgiftsfrågor.
Även vad som stadgas i 20 & har tagits med av praktiska skäl. Det bör i förskollagen anges att länsrätts eller länsstyrelses beslut i mål eller ärenden som avses i lagen skall delges varje enskild person och kommun som berörs därav. Utredningen har beaktat att vissa enskilda personer. tex föräldrar, kan beröras av beslut i ett ärende där de själva inte överklagat. [ vissa frågor kan tex mer än en kommun beröras av ett beslut som anförts i ett ärende i vilket besvär anförts av en kommande organ eller av enskild person i en kommun. Då förvaltningsprocesslagen (i 31 &) endast anger att beslut, varigenom rätten avgör målet, skall tillställas part, har utredningen funnit det lämpligt att föreslå en något vidare regel.
Tillämpningsbestämmelser 21 &
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Som angivits i avsnitt 5 har utredningen funnit att särskilt stadga inte behövs för förskolorna. Kommentar till detta har även givits i samband med 17 &. Detta hindrar inte att förskollagen innehåller en bestämmelse om att Kungl Maj:t meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av förskollagen. Det avser de behov som kan uppstå i framtiden. Även andra författningar är av betydelse i detta sammanhang. Nuvarande och framtida statsbidragsbestämmelser är exempel på sådant som påverkar kommunernas förvaltning av förskolverksamheten.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. På framställning av kommunfullmäktige får Konungen to m är 1978 medge att 8 ä ej behöver tillämpas för det är framställningen avser.
Utredningen föreslär, vilket anges i kapitlet Allmän förskola, att förskollagen träder i kraft den 1 januari 1975. Tidpunkten överensstämmer med det föreslagna ikraftträdandet av utredningens övriga författningsförslag.
Under tre år efter det att lagen trätt i kraft skall Konungen kunna
medge att kravet på den allmänna förskolan för 6— respektive 6- och S-åringar (8 &) inte skall behöva gälla för viss kommun. De skäl som legat till grund för utredningens förslag har redovisats bl a i kapitel 6 Försko- lans mål och kapitel 15 Allmän förskola.
Genom den utbyggnad av förskolorna som skett och beräknas ske räknar utredningen med att antalet dispenser blir få.
Sammanfattning
Inledning
Barnstugeutredningen lägger i betänkandet om förskolan fram förslag som gäller förskolans utbyggnad och om förskolans innehåll, metoder, organisation och miljö.
Utredningen föreslår att förskola används som enhetlig benämning på vad som nu kallas daghem och lekskola. Förskolan kan organiseras som heltidsförskola, som huvudsakligen tar emot barn minst fem timmar dagligen (= nuvarande daghem) deltidsförskola eller deltidsgrupp då det är fråga om tre timmars verksam— het dagligen för barnen (= nuvarande lekskola).
Bland de förslag som gäller förskolans utbyggnad kan följande nämnas: Cl förskola för alla barn från sex års ålder fram till skolinträdet genom—
förs i hela landet från år 1975 Duppsökande verksamhet för att kunna erbjuda förtur åt barn som
tidigt behöver förskolstimulans — barn som har särskilda behov på
grund av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp. 1 ett kapitel som avses ge riktlinjer för den kommunala förskolplane- ringen lägger utredningen fram förslag, som framför allt skall kunna påverka utbyggnaden av heltidsförskolan för barn med förvärvsar- betande eller studerande föräldrar: Dalla kommuner skall utarbeta förskolplaner som skall redovisa hela behovet av förskola och hur man avser att tillgodose behoven i olika områden inom kommunen D markreservationer för förskoländamål vid nybyggnad Dkrav på full behovstäckning i nya bostadsområden med mer än 200 lägenheter. ] sin våren 1971 utgivna diskussionspromemoria ”Innehåll och meto- der i förskolverksamheten” presenterade utredningen förslag till pedago- giskt program för förskolan. Det pedagogiska programmet har bearbetats ytterligare bl a utifrån remissvar och diskussioner. Det redovisas i kapit- len 1— 5 i betänkandet. ] därpå följande kapitel läggs förslag om: El utbildningskomplettering för förskolans personal El förSkolans inre organisation (grupper, personal, samverkan m m) [] förskolans miljö (lokaler och utemiljö)
D när barnen blir sjuka i förskolan _ barnvårdare och möjligheter att ta emot lättinfekterade barn i förskolan
El fysisk och psykisk hälsovård för förskolan.
Som konsekvens av utredningens olika ställningstaganden läggs fram förslag om en förskollag.
Vidare redovisar utredningen sitt ställningstagande när det gäller kommunal huvudman"och central tillsynsmyndighet för förskolan. Några viktiga organisationsförslag läggs fram i det kapitel där den frågan behandlas (Förskolverksamhetens yttre organisation): [3 resurser för lokal pedagogisk rådgivning (pedagogkonsulenter) El ökade resurser för utvecklingsarbete och kontinuerlig rådgivning/infor- mation hos central tillsynsmyndighet. I denna sammanfattning redogörs mycket kortfattat för det pedago- giska programmet som presenteras i betänkandets del 1. En tidigare version av det pedagogiska programmet har presenterats offentligt i utredningens diskussions-PM våren 1971 och har varit föremål för en omfattande remissdiskussion. Det pedagogiska programmet i reviderad form, med hänsyn tagen bl a till remissynpunkter, utgör bakgrund för de organisatoriska och andra ställningstaganden som görs i del 2 i detta betänkande.
Kapitel 1—6 Förskolans mål och pedagogiska program
Förskolans mål måste utgå från barnets och dess familjs behov och från deras skiftande situation i samhället. Möjligheterna att förbättra den måste ingå i förskolans målsättning.
Förskolan måste kunna möta både generella behov hos alla barn och särskilda behov hos barnen. Vidare skall den utgå från föräldrarnas roll som föräldrar samtidigt som den stöder deras möjlighet att fungera i arbets- och samhällsliv. Förskolan skall fungera som en utlöpare från och ett komplement till familjen.
Bakgrunden för utredningens förslag till mål för förskolan ges främst i två kapitel El Kapitel ] Utvecklingsteorier och förskolans pedagogiska program El kapitel 2 Jaguppfattning, kommunikation och begreppsbildning
En sociologisk analys, ”Uppväxtvillkor iett övergångssamhälle”, utges
i höst. De utgångspunkter som ges i dessa kapitel och den sociologiska analysen, som utges hösten 1972, sammanfattas i kapitlet 6 Förskolans mål.
Det pedagogiska programmet beskrivs vidare i två kapitel D kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan [I kapitel 4—5 Arbetssättet i förskolan.
Sociologisk utgångspunkt
Av ”Uppväxtvillkor i ett övergångssamhälle” framgår att både samhälle och familj mycket starkt förändrats under de senaste 50—100 åren.
Familjen har blivit mindre och fått färre och mer specialiserade uppgifter. Den avspeglar inte som förr samhällets olika funktioner och sociala relationer. Generationerna bor mer åtskilda. Barn har mindre kontakt med gamla, handikappade.
Men gamla solidariteter har bytts mot nya: i arbetsliv, föreningar, politiska och andra organisationer. Social trygghet har för första gången blivit en verklighet för flertalet i samhället. Fritiden har ökat. Barnen i stadssamhällena har emellertid samtidigt fått större avstånd till arbets- och övrigt vuxenliv. Familjerna har också blivit mera rörliga och får bygga upp nya vanor, normer och värderingar i ofta anonyma bostadsområden.
Förskolan skall kunna bli ett viktigt led i att öka och fördjupa relationer och kontakter: med människor i olika åldrar, med arbets- och övrigt vuxenliv.
En annan viktig uppgift är att bidra till att skapa inlevelse i andra individers och gruppers levnads- och tänkesätt.
Relationerna med andra människor är kanske den viktigaste faktorn i barnens utveckling. Men sådana försvåras ofta genom bostadsområdenas yttre miljö: isolerade lekplatser, farliga trafikleder, bilreservat i bostads- områdena. Planeringen utgår även föga från kunskapen att det som byggs ofta blir barnens huvudsakliga uppväxtmiljö, där deras inställning till yttervärlden, till andra människor och till livet i övrigt formas.
Förskolans ute- och innemiljö skall kunna ge barnen en del av den stimulans de ofta saknar idag. Men det får inte bli isolerade institutioner. Förskolan måste ses som en viktig beståndsdel av hela områdets kontakt- miljö. Förskolan skall kunna uppfattas som ett naturligt kontaktcentrum i ett bostadsområde, till stöd för alla men speciellt för nyinflyttade eller nyinvandrade familjer.
Förskolan skall också kunna minska skillnaderna i barns startvillkor inför skolan och det senare livet. Trots utbildningsreformerna finns fortfarande stora skillnader i yrkes- och utbildningsval mellan barn från olika hemmiljöer. Skillnaderna är också stora mellan pojkar och flickor när det gäller sådana val. Förskolan skall kunna stödja barnen på ett sådant sätt att de kan utgå från sina egna, inneboende resurser — i stället för att så starkt som ännu sker påverkas av traditioner, attityder som hänger samman med kön, socialgrupp osv.
Förskolan måste kunna komma in i tidig ålder för att verkligen kunna medföra bättre startvillkor för barnen. Jämlikhetskravet är särskilt påtagligt för barnen med det sämsta utgångsläget. Det gäller barn med handikapp av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga orsaker. Dessa barn måste få särskilt tidigt stöd för att deras kapacitet skall komma till full utveckling. Här är det — liksom i fråga om andra barn _ inte endast en fråga om intellektuell stimulans. Lika viktig är social och känslomässig stimulans. Jagutvecklingen och förmågan att kommunicera och samspela med andra är viktiga att stödja. Och insatserna för barnen måste göras i samarbete med hela familjen.
Denna utgångspunkt för mälbeskrivningen i kapitlet har sammanfattats från kapitlen 1 och 2. Där framgår hur stor betydelse de allra första åren har från utvecklingssynpunkt. Under förskolåren bestäms mer eller mindre utvecklingen till vuxen människa. Ett barn måste från första början kunna få utveckla en tillit till sig själv och sin förmåga och en tillit till andra människor. För detta behöver barnet en stabil och varm miljö, varaktig kontakt med några få människor i allra första början. Senare behöver det vidgade kontakter och mer omväxling.
Hur barnets personlighet utvecklas beror på villkoren det mött från början, och där är människorna i närmiljön mest väsentliga. Den första dialogen, som är viktig för fortsatt förmåga att utvecklas och kommuni- cera med andra, sker i den allra tidigaste kontakten mellan barnets föräldrar och andra närstående. Om barnet möter gensvar för sina olika viktiga behov och upplever en känslomässigt varm och dynamisk miljö där det kan göra olika upptäckter, kommer det att kunna ta initiativ, samspela med andra och ta ansvar längre fram i livet.
På alla utvecklingsstadier gäller att social, känslomässig och intellek- tuell utveckling har ett intimt samband med och påverkar varandra inbördes. Den intellektuella utvecklingen grundläggs redan under späd- barnstiden. Viktiga i den tidiga fasen är upplevelser via sinnena och genom rörelser — den s k sensori-motoriska fasen. Successivt måste barnet få möjligheter att pröva sig fram, göra nya upptäckter. [ början är införlivandet av intryck och utprovandet av nya beteenden med kroppen och i rummet av avgörande betydelse. Barnet behöver uppleva männi- skor, ting och utrymmen.
Successivt gär barnet över från sådana mera konkreta erfarenheter till mera av kommunikation och samspel med andra människor. Under de första åren lägger barnet grunden till att kunna behärska mera abstrakta tankeoperationer. Det viktiga under dessa år är att barnet får upptäcka, uppleva, lära sig att hitta saker i sin omgivningza'et lär sig att lära. Där är själva kunskapen inte så viktig som att barnet lär sig en metod för att inhämta kunskap.
Barn utvecklas olika snabbt och i olika delar av deras personlighet utvecklas i olika takt. Stimulans och stöd får därför inte ges fixerat till en viss kronologisk ålder utan skall motsvara inneboende behov och kapaci- tet hos det individuella barnet. Speciellt viktigt är det ifråga om barn med olika slag av handikapp.
Förskolans övergripande mål
Det övergripande målet för förskolan beskriver vad fostran av barnet skall leda till på sikt för individen själv, för förhållandet till andra och till det samhälle där det skall leva och verka. Det är väsentligt att varje barn får bygga upp en inre trygghet och lära sig samspela med andra: EI förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar.
El förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen, hänsynsfull människa, med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra, i stånd att komma fram till egna omdömen och problemlösningar Dförskolan bör hos barnet lägga grunden till en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvill- kor.
För det pedagogiska arbetet i förskolan har utredningen föreslagit tre delmål
1. Förskolan skall gemensamt med föräldrarna ge förutsättningar för att barnet utvecklar och stabiliserar en uppfattning om sig självt som individ. Det är grunden för att barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseenden.
2. Förskolan skall ge förutsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikationsförmäga [ sitt samspel med omgivningen. Barnet bör i stigande grad bli medvetet om alla sina inneboende uttrycksmöjligheter och använda sig av dem i ord, ljud, rörelse och bild.
3. Förskolan skall ge förutsättningar för att en gynnsam begreppsbild- ning växer fram hos barnet, som gör att det före skolinträdet förstår grundläggande begrepp, förstår viss växelverkan mellan begrepp och enkla systemrelationer. Barnet inhämtar inte i första hand kunskaper utan lär sig en metod att lära.
Utbyggnadsmäl
Målen för förskolans utbyggnad föreslås utgå från att förskolan
1. skall kunna garantera varje individ rätt till en gynnsam uppväxtmiljö
2. har en särskild uppgift att fylla för barn med handikapp
3. måste kunna möta också föräldrarnas skiftande behov för att de skall kunna fungera som både föräldrar, självständiga individer och samhälls- medborgare.
Förskolan skall inom sig rymma både heltids— och deltidsverksamhet och bör alltså ses som en serviceinstitution för både barn och föräldrar.
På sikt bör förskolan erbjudas alla barn från den ålder de behöver kontakter utanför familjen.
Barn som genom handikapp har särskilda behov utom de för alla barn utmärkande bör från tidig ålder erbjudas komplement till familjen i form av förskola — eventuellt också andra stödåtgärder.
Förvärvsarbetande eller studerande föräldrar som vill ha förskola för sina barn bör på sikt och med primärt beaktande av barnets bästa allmänt erbjudas en sådan familjeservice på tider som så långt som möjligt passar olika behov.
Pedagogiskt program
I kapitel 3 Sampelet mellan människorna i förskolan betonas betydelsen av olika relationer i förskolan, både inom förskolan och utåt mot miljön
kring förskolan. Förskolpedagogiken ges här en vid och fördjupad betydelse genom att den betonar vad sådana relationer betyder för barnets utveckling:
1 relationen barn — föräldrar samhälle understryks vikten av föräldrautbildning genom grundskolan och gymnasiet, i samband med havandeskap och efter barnets ankomst. Där behandlas också vuxenråd- givning och familjens behov av serviceinsatser från samhällets sida inom ramen för en familjeservicecentral/socialcentral (beskrivs närmare i kapi- tel 19 Uppsökande verksamhet).
[ relationen barn —- personal betonas bl a vikten av att barnen successivt lär sig att fungera självständigt. Det gäller i början särskilt i de viktiga vardagssituationerna: att klä av och på sig, äta, osv. Den handled- ning som barnen får av de vuxna i sådana och andra situationer måste ske successivt och med hänsynstagande till barnets förmåga men också dess behov av att successivt lära sig klara nya saker.
Här läggs även fram förslag om psykologer som konsulter i förskolan och utvecklas en modell för psykologens roll i förskolans arbete. 1 första hand bör psykologen arbeta genom personalen och när så krävs i kontakt med föräldrarna. (Se vidare kapitlet Förskolans fysiska och psykiska hälsovård.)
Relationen barn — barn inriktas på samspelet mellan barnen i grupp, där gruppens storlek och dess sammansättning när det gäller utveckling, åldrar och integrering av handikappade barn, är viktiga faktorer. Här föreslås särskilda grupper för de allra minsta, (l/2fca 1 år), som behöver särskilt små grupper och särskilt nära vuxenkontakt. Äldersintegrerade grupper — syskongrupper — föreslås för de litet äldre barnen på en ut- vecklingsnivå som svarar mot vad som är vanligt vid 2 1/ 2 år.
I avsnittet om relationen personal — personal betonas betydelsen av att de vuxna i förskolan utgör förebild för barnen när det gäller sina inbördes relationer.
I ett samhälle med ambitionen att ge barnen ett demokratiskt levnadsmönster måste barnen från början få möjligheter att erfara hur mänskligt samspel går till. Det går inte att lära dem detta genom att tala om det. Barnen måste få konkreta dagliga upplevelser av hur vuxna tillsammans planerar sitt arbete och löser problem och konflikter. Utredningen föreslår därför, att personalen fungerar i arbetslag som tillsammans planerar sitt arbete och tar ansvar för gemensamma beslut. Härigenom ges barnen möjlighet att med sig själva införliva en demokra- tisk arbetsmetod.
En första viktig fråga i avsnittet relationen föräldrar — personal gäller introduktionen av barnet i förskolan — där föräldrarna skall ha möjlighet att vara med — och den fortsatta kontakten. Det är viktigt att arbetsgiva- re tar hänsyn till den viktiga introduktionsperioden och att arbetstagar- sidan uppmärksammar den frågan som nödvändig för barn och föräldrar.
Relationen föräldrar — föräldrar gäller i hög grad föräldrarnas möjlig- heter att få tillgång till förskolan för olika slag av kontakter med varandra och med andra barn än det egna i förskolan. Förskolan kan då bli en viktig kontaktmiljö för småbarnsfamiljerna, som det är viktigt att kunna bygga vidare på. Det är också betydelsefullt att föräldrarna får möjlighet
att genom föräldraföreningar engagera sig på olika sätt i förskolans angelägenheter.
Samverkan mellan förskola och olika institutioner i samhället arbetsplatser, skola, bibliotek och andra betonas i avsnittet relationer- na personal » huvudman - samhälle. Det framhålls också som väsentligt för barnens uppväxt att de upplever direkt och indirekt ett ömsesidigt förhållande mellan huvudmannen samt personalen och föräld- rarna i förskolan. En hårt styrd personal fungerar sannolikt annorlunda mot barnen än personal som har möjlighet att påverka sin egen arbetssi- tuation. Detsamma gäller föräldrarna som kan få en aktivare inställning till förskolan och dess förhållanden om de får möjlighet att på olika sätt påverka vad som sker där.
Kapitlen 4—5 Arbetssättet iförskolan bygger på tidigare kapitel och är en detaljerad handledning för förskolans personal. Vad som beskrivs här är ocksa viktigt som utgångspunkt för andra som genom sitt arbete ochi övrigt har ansvar för eller kontakter med förskolan. Bl a har den beskrivning sorti ges här varit ett viktigt underlag för funktions- och kommunikationsschema som presenteras i kapitlet Förskolans miljö.
I kapitel 4 behandlas arbetssättet i smäbarnsgruppen. För de allra yngsta i denna grupp är sinnesstimulans viktig att uppmärksamma och den behandlas i de första avsnitten: det gäller hörselsinnet, känselsinnet, rörelse- och förflyttningsförmägan. Därefter beskrivs arbetssättet bland de äldre barnen i smäbarnsgruppen (ca 1 är ca 21/2 är). Där blir självständighetsträningen viktig eftersom barnen börjar kunna klara en rad saker själva och behöver få stöd i denna sin strävan. Samtidigt blir behovet av språklig stimulans framträdande. De 5 k rutinsituationerna: av- och påklädning, matsituationer m ni blir successivt allt viktigare mot bakgrund av självständighetsträningen. Miljön kring barnen måste vara sådan att de får uppleva lagom omväxling och kontakter. Barnen behöver ha rikliga tillfällen att uppleva rumsliga relationer, att ordna och sortera och att arbeta med vatten, sand, lera, målning, stor rörelselek, rytm och ljud, bild och begynnande symbollek. Innan barnen går över till syskon- gruppen börjar de klara av en rad saker ganska bra själva och de börjar också få ökade sociala kontakter med andra barn.
Kapitel 5 behandlar arbetssättet i syskongruppen. Övergången till den bör ske successivt med medverkan från de vuxna. I denna grupp där barnen är i olika åldrar och på olika steg i sin utveckling sker viktiga sociala kontakter mellan barnen och de behöver stöd för sin sociala utveckling på skilda sätt. Stöd för den sociala-känslomässiga utvecklingen och för begreppsbildningen behandlas ingående. Vidare behandlas:
[Zl material och olika hjälpmedel El planering av arbetet D konferenser och föräldrasamarbete [I olika moment i dagsprogrammet D lek med vatten, sand och lera; bildframställning; bildtolkning; musik: och ljud; låtsas- och miljölek; litteratur; naturorientering; aktiviteter i köket; klassificering och sortering; stor rörelselek; samhällsorientering; frågor kring etiska spörsmål och religion.
1 den nya versionen av arbetssättet i förskolan har också tagits upp frågor som gäller särskilda deltidsgrupper, där barnen vistas ca tre timmar dagligen.
Aktivitet och arbetssätt blir i stort sett desamma som för de äldre barnen i syskongruppen i heltidsförskola. Men i vissa avseenden måste det bli annorlunda just med hänsyn till deltidsförskolans speciella organisa- tion: en förskollärare arbetar ensam med två barngrupper = 1 vuxen/40 barn. Möjligheterna att individualisera arbetet och att uppmärksamma och stödja blyga, tysta och aktivitetshämmade barn är mer begränsade. Planeringsarbetet medger ingen större flexibilitet. Både det och miljön bör vara inriktade på att barn skall fungera så självständigt som möjligt. Det bör också finnas tillgång till material och utrustning för både yngre och äldre barn. Utredningen föreslår att olika former att starta indivi- duellt eller smågruppsvis prövas och att föräldrar uppmuntras hjälpa till. Utredningen rekommenderar vidare att medhjälpare anställs för deltids- grupperna i syfte att ge ökade möjligheter för individualisering.
Kapitel 7 Förskolans inre organisation
Det är viktigt att förskolan får tillräckliga resurser av personal, utrymme och utrustning för att kunna fungera. Organisationen måste kunna göras på olika sätt med olika storlek på grupperna och med viss flexibilitet utifrån de förutsättningar som finns, t ex barnens ålder. Kapitlet behandlar i de första avsnitten några avgörande faktorer för organisationen i förskolan: El barngruppernas storlek och sammansättning Cl personalbehov och utbildning [:| personalens arbetsformer [I samarbete föräldrar 4 personal samt förskolans samverkan med huvud- man och med andra verksamheter.
Barngruppernas storlek och sammansättning
bör bestämmas efter de aktuella barnens behov. Viktiga faktorer är: !] barnens ålder och utvecklingsnivå D antalet barn med särskilda behov samt vistelsetidens längd Cl samordningen heltid — deltid.
Gruppernas storlek och sammansättning kan också vara beroende av hur stort behovet av förskolplatser är inom förskolans upptagningsområ- de, bl a i glest befolkade områden.
Barngruppernas sammansättning
Barnen behöver under de tre första levnadsåren mycket gott om utrym- me. Rörelsemässigt utvecklas de snabbt. Samtidigt tillägnar de sig vissa grundläggande begrepp om föremål, rum, tid och orsakssammanhang (se kapitel 2). Det är därför viktigt att de vuxna har förmåga att stimulera dem. Barnen bör också i viss utsträckning få umgås med äldre barn.
Som följd föreslår utredningen att
[1 barn från ca l/2eca 2 1/2 är sammanföres i småbarnsavdelning i anslutning till grupper för äldre barn Cl de yngsta bildar en grupp om fyra barn med egen personal, eget rum där barnen hela tiden kan se vuxna El barn som lärt sig gå (ca 1 år) bildar en andra grupp med 6 till högst 8 barn 13 smäbarnsgruppens totalantal barn blir högst 12.
Det är viktigt att barnen får relationer uppåt och nedåt iåldrarna, lär sig att lita på, respektive ta ansvar för någon. Barn utvecklas snabbt och i åldersintegrerade grupper behöver de inte jämföra sig med andra utan kan alltid hitta någon på ungefär samma utvecklingssteg. Gruppstabiliteten ökar också om barn i heltidsförskola — där de börjar tidigt — kan få vistas 4—5 år i samma grupp. Barn i åldersindelade grupper — som är det vanliga nu » byter i allmänhet grupp och därmed kamrater och personal ungefär vartannat år. En fördel med en syskongruppering som knyts till utred- ningens lokalprogram är att barn får både kontakt med olika åldrar och möjligheter att leka i större och mindre grupper. Det har ibland befarats att gruppernas storlek leder till att barnen lätt blir trötta. Men de lokaler som utredningen föreslår med hemvist och gemensam lekhall bör ge goda möjligheter för barnen att växla mellan vila och gemensam eller indivi- duell lek.
Utredningen föreslår El åldersblandade syskongrupper för barn ca 2 1/2—7 år 13 antalet inskrivna barn i gruppen ca 2 1/2—7 år får inte överstiga 20.
(Utredningens exempel på organisation tar upp grupper på mellan ca 10 och 20 barn) El om gruppen är åldersindelad i heltidsförskola måste storleken anpassas efter principen: ju yngre barn, ju färre barn i gruppen. Överinskrivning beräknas inte förekomma under dessa förutsättningar. Det föreslagna barnantalet är beräknat med hänsyn till en normal frånvaro (20—25 %).
Överinskrivning bör successivt avvecklas, framför allt då utrymmena ute och inne är trånga. I samtliga grupper är det väsentligt att personalbe- hovet beräknas efter antalet barn som är inskrivna i förskolan.
Barn med särskilda behov tas upp i ett särskilt kapitel. Generellt gäller att barn med särskilda behov på grund av olika slag av handikapp så tidigt som möjligt bör få delta med andra i förskola. De bör tas emot i förskola, hel— eller halvtid. (Motiven för integrering utvecklas närmare i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan.)
Andra gruppsammansättningar än integrering i vanlig förskolgrupp kan också förekomma för barn med särskilda behov. Men så långt som möjligt bör grupperna vara inrymda i samma byggnad som andra förskolgrupper, och då det är lämpligt bör barn i specialgrupp kunna överflyttas efter hand till en vanlig förskolgrupp.
Hel- och deltidsvistelse i förskolan
Barn behöver vistas olika länge under dagen i förskolan. [ regel är de antingen på deltid, 3 timmar, eller på heltid, som för barn till heltidsar-
betande föräldrar kan behöva omfatta 9 -—11 timmar per dag. (De speciella behoven för barn till föräldrar som inte har vanlig dagarbetstid behandlas i kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållan- de.)
Förskolan bör på sikt kunna ta emot helst inom samma grupper barn för skilda vistelsetider. De bör inte delas upp så han efter vistelsetid. De grupper som speciellt behöver beaktas är följande: D barn med särskilda behov behöver ofta upp till fem timmars förskolvis- telse per dag -- ibland även mer »— bl a för att få delta i måltider och andra vårdsituationer med andra barn. De behöver också tid såväl för en ofta nödvändig särskild träning som för vistelse med andra barn i gruppen
Elföräldrar som förvärvsarbetar/studerar på deltid behöver i regel ha barnen omhändertagna 4Ä6 timmar. (Heldagsöppen förskola tar i dag i allmänhet bara emot heltidsarbetande/studerande föräldrars barn.) Deltidsplatser föreslas ordnas på bl a tre sätt: [] integrering i heltidsgrupp, där deltidsbarnen kan utgöra upp till 1/3 av antalet barn. Vistelsetid 3——6 timmar/dag D särskilda deltidsgrupper anordnas i egna utrymmen inom heltidsför- skola eller ev i anslutning till lågstadium El fristående deltidsförskolor, anordnas som komplement till heltidsför- skolan, vilket blir särskilt behövligt i nya bostadsområden då behoven av förskola är som störst. I något äldre områden som oftast har relativt få barn får sannolikt en del särskilda deltidsgrupper bli kvar som komplement. Deltidsförskolans terminsindelning efter grundskolans kan behållas i
stort. Men man bör också — där så krävs —- kunna pröva andra indelningar, vilket ibland kan bli nödvändigt i t ex glesbygdsområden.
Personalbehov och -utbildning
Tillräckligt med personal och väl utbildad personal är villkor för att kunna omsätta förskolans mål och tillämpa det föreslagna arbetssättet. I kapitel 3 behandlas personalens funktioner.
Utredningen föreslår för:
1. Vid varje förskola fast anställd personal Cl All personal som tjänstgör i barngrupperna bör ha grundläggande utbildning för sitt arbetsområde. El De utbildningar som i första hand kommer i fråga är förskollärarutbild- ning och barnskötarutbildning. El En i huvudsak jämn fördelning av de båda personalgrupperna bör för närvarande eftersträvas i barngrupperna. Detta gäller även småbarns— grupperna. DI grupper med stor andel barn med särskilda behov på grund av handikapp bör speciallärare anställas.
2. Persongrupper med anknytning till flera förskolor B Förskolan bör på konsultbasis ha tillgång till barnpsykolog, pedagog- konsulent, barnläkare och barnsjuksköterska. EI För barn med särskilda svårigheter anlitas tillgängliga experter såsom
speciallärare av olika slag, sjukgymnast, talpedagog, tolk. Personalen bör arbeta i lag. Alla bör delta i planering och förberedelser för verksamheten, samarbeta med föräldrar och andra, vara med på personalkonferenser av olika slag m m.
Den personaltäthet som utredningen rekommenderar för heltidsför— skolan utgår från den som rekommenderas av socialstyrelsen i Råd och Anvisningar 163 år 1963. För heltidsförskola gäller att det frånsett ekonomipersonalen bör finnas en anställd på fem barn. Omfattar försko- lan även spädbarnsavdelning ökar personalbehovet till en anställd på fyra barn. Det minsta antal arbetstimmar som orsakats av arbetstidsförkort- ningen 1972 har beaktats i utredningens rekommendation.
Bortfallet för åtta heltidsanställda bör kompenseras med halv tjänst (8 x 2 l/2=20 timmar). För heltidsförskola med normalt öppethållande innebär detta ungefär följande personalbehov (föreståndare inräknad): El Barn ca 1/2—ca 2 1/2 är — 2 anställda på 5 barn. El Barn ca 2 1/2- 7 år _ l anställd på knappt 5 barn.
För deltidsförskolan föreslås en förskollärare och att man successivt söker förstärka personalen i deltidsförskolan med en avlönad medhjälpare för 20+20 = 40 barn.
När barn med särskilda behov ingår i grupperna krävs mera personal (se kapitel 16 Barn med särskilda behov). För att ta hand om sjuka barn behövs barnvårdare (se kapitel 9 Omvårdnad om sjuka barn).
Nuvarande personaltäthet inom heltidsförskolan motsvarar inte i hela landet gällande rekommendationer. 1970 var personaltätheten i genom- snitt ungefär 1 anställd/5,4 barn i heltidsgrupperi, smäbarnsgruppen inräknad.
Utredningen föreslår inget generellt styrmedel för att förverkliga personaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna suc- cessivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. 1 ett läge med knappa resurser. såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att föreslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna. dvs i förskolor där barn med särskilda behov integreras. Det rör sig om barn med fysiska. psykiska, emotionella, sociala eller sprakliga handikapp. 1 kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att - i likhet med vad som gäller i grundskolan ., ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns behov.
Hela det pedagogiska program som utredningen föreslår torde inte fullt ut kunna förverkligas inom ramen för dagens personaltäthet. Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt. så som är vanligt vid introduktion av nya reformer. 1 kapitlen Arbetssättet i förskolan ges förslag till en arbetsuppläggning, som torde underlätta arbetet även vid en lägre personaltäthet än den av socialstyrelsen rekommenderade. De förslag till utformning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbetsmöjligheter för personalen i kommuner med lag personaltät- het än traditionella lokallösningar.
För att få in även manlig personal i förskolan rekommenderas olika åtgärder (bl a den kortsiktiga lösningen med könskvotering vid intagning
till förskolseminariet). En lönesättning som bättre tillgodoser dem som arbetar i vårdyrken skulle underlätta ett friare yrkesval.
Personalens arbetsformer i arbetslag har redan berörts i summeringen av kapitlen l——5. Utom fast personal bör förskolan ha tillgång till specia- listerav olika slag (se kapitlet Fysisk och psykisk hälsovård i förskolan). De bör samverka och på lång sikt ingå i den av utredningen föreslagna familjeservicecentral/socialcentralen (kapitel 19).
Förskolan behöver också en vikarieorganisation, där förskollärare och barnskötare i första hand, lediga barnvårdare eller dagbarnvårdare i andra hand kan anlitas vid personalfrånvaro.
Samarbete med föräldrar, huvudmän och annan verksamhet behandlas utförligt i del 1 i kapitlen Samspelet mellan människor och Arbetssättet i förskolan. Samarbete förskola # lekpark tas ytterligare upp. Gemensam utelekplats förordas liksom visst samarbete mellan personal i förskola och smågruppsförskolor.
Viss fortbildning och visst samarbete kan prövas gemensamt för för- skolans personal och dagbarnvårdare. De kan delta i utflykter och studie- besök och i viss man i inomhusverksamheten. Utbildade dagbarnvårdare kan fungera som medhjälpare i deltidsförskolan och vid behov också som nattföräldrar.
Förskolan bör samarbeta med bibliotek och lekotek och liknande och utnyttja personal därifrån. Antingen bör dessa institutioner få ökade re- surser till tjänst för förskolor eller också kan ett centralt förråd för lek- material och AV-utrustning inrättas för förskolor och liknande verksam- het i kommunerna. Familjedaghem, barnvårdare och föräldrar bör även kunna ha tillgång till detta.
För samarbete förskola — lågstadium föreslår utredningen att samar- betsorgan med företrädare för bl a förskolan och skolan tillsätts i kom- munerna. (Samarbetsfragor behandlas vidare i kapitlet Förskolverksam- hetens yttre organisation.)
Exempel på organisationsmodeller
visar hur varje kommun inom ramen för grundprinciperna kan hitta en lämplig organisationsform De tar upp
I Heltidsförskola El syskongruppsförskola Cl åldersgrupperad förskola i] smågruppsförskolor (kallas nu smådaghem)
Il Deltidsförskola D förskola med tva tretimmarsgrupper El förskola med fem- och tretimmarsgrupp IZI förskola med varierande tider Cl förskola med en femtimmarsgrupp.
Detaljexempel visar att heltidsförskola med två syskongrupper och småbarnsgrupp med sammanlagt SOM-52 barn (20+20+10 eller 12) kräver ett personalbehov (utom köks- och Städpersonal) på 12,5—13,5 personer.
Modellen kan bli aktuell i områden med ett befolkningsunderlag om minst 2 500 invånare. Heldagsöppna förskolenheter bör vanligen inte vara
större än 50 52 barn plus personal. Både barn. föräldrar och personal trivs och fungerar bättre i en inte alltför stor förskola. När heltids- och deltidsgrupper lokalmässigt samordnas bör förskolan normalt inte ta emot mer än allra högst 70 barn samtidigt.
Syskongruppsförskola med 40 barn (15+15+10) medför ett personal- behov (utom ekonomitjänster) pa 10.5 om en del barn i syskongruppen vistas på deltid i förskolan. och på 11 om samtliga barn är heltidsbarn. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till arbetstidsförkortning och er- forderlig tid för konferenser m ni som ligger utanför det direkta arbetet med barnen.
Åldersgrupperad förskola — tillämpad vid de flesta nuvarande daghem —— kan ha plats för 45 barn och kräver 12 anställda utom köks- och städ- personal. Modellen kan bli aktuell i samma typ av upptagningsområde ,, med minst 2 500 invånare _ som syskongruppsmodellerna.
Smågruppsförskolan beräknas bestå av 6» 15 barn i åldrarna 2f7 år, eventuellt upp till 10 år. Antalet barn och öppettider kan variera. ] många fall kan det vara lämpligt för vissa barn som av olika skäl som inte orkar med kontakt med många barn. Även om barngruppen är mycket liten. bör antalet anställda vid heldagsöppen smågruppsförskola inte un- derstiga 3, bl a med tanke på att omfattande hushållsarbete som regel in- går i arbetsuppgifterna. Om smågruppsförskolan tar emot barn även un- der natten ökar personalbehovet. Smågruppsförskolor kan vara lämpliga som komplement till större förskolor på mindre orter och som komple- ment till den institutionella förskolan i övrigt. Den kan ges en för många barn önskad familjebetonad utformning i närmiljö. Den ger också möjlig- het att ordna tillsynen nattetid av barn till skiftarbetande föräldrar.
Deltidsförskolan tar i regel emot 40 barn i två grupper (20+20) i tre timmar och en lärare. Utredningen föreslår att man successivt söker att ge förskolläraren förstärkning med en medhjälpare.
lnom deltidsförskolan finns också olika varianter att pröva, både när det gäller åldersgruppering. vistelsetidens längd och varierande tider (se även kapitel 18 Förskola i glesbygd). Deltidsförskola med femtimmars- grupp med endast en grupp per dag (fem dagar/vecka) och alla barn i halv grupp , 10 i en timme per dag föreslås på lång sikt. Den bör redan nu vara en lämplig form för grupper där barn med särskilda behov är integre— rade. Förskolans lokaler kan efter 5-timmarsverksamheten utnyttjas för annat ändama111ek- och fritidsgrupper eller öppen verksamhet.
Röräldrakooperafiv förskola är en annan form för deltidsförskola där föräldrar stimuleras att ta del i förskolans verksamhet. Den bör helst kun- na ta emot minst ett par åldersgrupper barn för att undvika att hela barn- gruppen byts varje år. Det bör alltid vara 2- 75 vuxna i förskolan. Model- len bygger på att föräldrarna kontinuerligt medverkar i förskolan. En för- skollärare bör vara huvudansvarig.
Kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande
Många föräldrar har redan och ännu fler synes fa behov av mer service i form av längre öppethållande fran daghemmet » förskolan. Skiftarbete och obekväm arbetstid blir allt vanligare i dag inom både industrin och
offentlig och privat service i samhället.
Arbete på "udda" tider är särskilt vanligt inom detaljhandel och sjuk- vard och andra delar av servicesektorn samt inom vissa industrier. Detta visar data ur låginkomstutredningens rapport om arbetstider. Ett genom- gående drag är att 2/3 av arbetstagarna är i åldrarna 25 54 år. Bland dem finns många smäbarnsföräldrar (25 35-årsåldern).
Behovet av mer barntillsynsservice per dygn har redan ökat. Det visas klart bland annat av att antalet daghem med öppettider över 12 timmar ökat markant de senaste aren. Det visas också av uppgifter från familje- daghemsundersökningen (SOU 1967:39) att sammantaget cirka hälften av barnen vistas mer än 8 timmar i familjedaghem.
Behoven av annorlunda öppethållande eller av nattöppet på daghem har visserligen inte inventerats centralt de senaste åren. Men det har gjorts framstötar från enskilda fackförbund om att barnstugornas öppethållan— de inte stämmer med föräldrarnas behov. Det gjordes bland annat från de handelsanställdas förbund inför affärtidslagens slopande år 1972 samt fran kommunalarbetareförbundet, som har många kvinnliga medlemmar inom vardsektorn med arbete pa udda tider.
Utredningen efterlyser ett framtida arbetsliv. som mer tar hänsyn till barnens villkor. Den framhåller att barnets och föräldrarnas situation bor- de dras fram vid avtal och diskussioner om arbetstider och deras förlägg- ning. l)et kan bli vanskligt för barnen på både kort och lång sikt om de skall anpassas att leva efter föräldrarnas arbetstider. Det kan bland annat innebära att barn och föräldrar får alltför kort tid för samvaro. Eller ock- sa kan det medföra att förskolan i praktiken far fungera som "vecko- hem" under vissa perioder för barn till föräldrar med treskiftarbete.
Genom vara krav på bättre och vidgad service bidrar vi alla till att mer och mer vidga servicesektorn nagot som skapar nya problem för nya för- äldragrupper. Det gäller framför allt den service som affärer, offentliga inrättningar. restauranger, kollektiv trafik. osv bjuder. inom industrin är skiftarbete starkt utvecklat. Även inom dessa områden av arbetslivet är det sett i det langa perSpektivet väsentligt att för barnens skull söka lös- ningar fran arbetslivets sida, sa att barnens utveckling inte störs eller för— svaras. ! det korta perspektivet maste förskolan i första hand göra en in- sats i samhällct genom att ge barnen till dessa föräldrar en tryggare till- varo pa alla de tider som är nödvändiga för barnen.
Utredningen förordar därför en försöksverksamhet i kommunerna med olika modeller för förskolor och öppethållandetider. Förutsättningen är därvid. att försöken läggs upp och genomförs sa att de är positiva från barnens synpunkt. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet även utvärderas av den centrala tillsynsmyndigheten. Utredningen förordar därför en generös inställning till annorlunda öppethållandetider för för- skolan fran den lokala huvudmannens sida i alla kommuner där man be- går detta. Samarbete bör ske med regional eller central tillsynsmyndighet i dessa fragor. Utredningens förslag gari korthet ut på följande:
1. Kommunerna bör återkommande inventera sina speciella behov ge- nomen uppsökande verksamhet. Flexibla kombinationslösningar bör ska- pas som är ekonomiskt försvarbara, samtidigt som barnens behov av trygghet och allsidig utveckling tillgodoses. ] förslagen till förskolplane-
ring och inre organisation ges olika modeller för lösningar att tillgodose olika behov.
2. På många orter kan tex smågruppsförskola med dygnet runt-service vara en lämplig lösning. 3.5 8 timmars förskolvistelse kompletterad med barnvårdare som lämnar och hämtar barnet och eventuellt också kan ge viss hemservice.
4. Barnvärdarservice i det egna hemmet nattetid kan vara en god lös- ning för enstaka eller tillfälliga behov.
5. Olika typer av ”nattföräldrajour” bör prövas. Barnet bör ha givna nattföräldrar som det känner. Dessa bör helst vara knutna till förskolan.
6. Under ett långt uppbyggnadsskede bör systemet med familjedaghem bibehållas, helst kombinerat med förskolvistelse om tex 3—-5 timmar. Familjedaghemmen bör då kunna ta ett dygnet runt-ansvar för barn till föräldrar med annorlunda arbetstider.
7. För barn med temporärt behov av fosterhemsplacering bör famiije- daghemmet, s k grannskapsföräldrar, i kombination med hel— och deltids- förskola särskilt framhållas.
8. En försöksverksamhet bör startas med omsorgsfullt planerade pro- jekt att genom olika modeller lösa dygnet runt—service. Effekter på barn och föräldrar bör följas upp. Den centrala tillsynsmyndigheten bör ut- värdera denna försöksverksamhet och därvid bör även kostnadsaspekten ingå. Barns behov av trygghet och kontinuitet måste särskilt beaktas.
Kapitel 9 Omvårdnad av tillfälligt sjuka barn Det behövs komplement till förskolan när barn där är tillfälligt sjuka och inte kan tas om hand hemma av föräldrarna. Sjuka barns behov av sina föräldrar måste vägas mot föräldrarnas behov av att kunna planera och fullgöra arbete eller studier.
Gällande sjukförsäkrings- och löneavtalsbestämmelser granskas: stats- och kommunalanställda är nu de enda löntagargrupper som enligt avtal får ta tjänstledigt under 15 respektive sex dagar per år med visst löneav- drag respektive full lön för vård av egna sjuka barn.
Barns sjukfrånvaro i heltidsförskola framgår av två undersökningar. Dessa tyder på att sjukfrånvaron är ca 10- . 12 "(i av den tid barnen skulle ha vistats i förskolan. En pågående undersökning som gör jämförelser med hemmabarn, visar att barnen i heltidsförskola, särskilt barn under 2 1/2 års ålder, tycks ha något mer luftvägsinfektioner Och feber. Vid jämförelser mellan olika förskolor i Örebro framkom att en heltidsför- skola med stor utelekplats. som i övrigt varjämförbar med en annan för- skola hade lägre sjukfrekvens (8 % mot 16 %).
Omvardnadens utformning
De allmänna principerna bakom utredningens förslag till omvårdnad av barn när de blir sjuka är:
1. Det ansvar för barnens omvårdnad som samhället åtar sig när barn till förvärvsarbetande Och studerande anvisas plats i förskola (samt famil— jedaghem och fritidshem) bör omfatta även den tid då barn är tillfälligt
2. Personalbehov och vårdkostnader bör ingå i organisations- och kost- nadsberäkningar för alla förskolor (familjedaghem/fritidshem) som tar mot barn fem timmar eller mer per dag.
3. Generella riktlinjer bör gälla för när barn skall avskiljas från barn- grupper pga smittrisk. Förskolan behöver personella resurser för att kunna tillgodose barns temporära behov av särskild vila och vård under lättare infektioner och efter längre sjukdom i hemmet.
4. Barnen måste garanteras en fullgod vård och tillsyn även när de är tillfälligt sjuka. Ansvaret kan innebära antingen att barnen tas om hand i förskolan eller i sitt eget hem av särskild personal. Lätt infekterade barn med snuva eller hosta men utan feber bör kunna vistas i förskolan. Barnvårdare kan sättas in vid behov. Vid svårare infektioner, feber och dylikt, bör barnen i stället tas om hand i egna hemmet. Allt som kan öka sjuka barns oro och otrygghet — t ex miljöbyte eller att någon helt obekant tar hand om det —— bör undvikas. Förälder som bör eller måste stanna hemma med sjukt barn bör ha visst ekonomiskt stöd. Utredningen föreslår: Cl Sjukpenning för förälder i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag (10 dagar per familj/år för föräldrar till barn under tio års ålder) []bamvårdarverksamheten byggs ut i alla kommuner med heldagsför- skola, familjedaghem och/eller fritidshem, så att behovet av barnvår- dare successivt tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Organisation av barnvårdarverksamheten
För organisation av barnvårdarverksamheten föreslås: El kommun med förskolor för barn till förvärvsarbetande och studerande föräldrar bör beräkna antalet barnvårdare med utgångspunkt i befintlig s_iukstatistik El barnvårdare bör utbildas. Nuvarande 90—timmarsutbildning bör ändras och utökas (förslag utarbetat av arbetsgrupp vid skolöverstyrelsen om- fattar en termin) [1 barnvårdarnas anställningsformer tryggas och deras möjligheter till kontinuerligt arbete stabiliseras. Helst bör man bygga organisationen på månadsanställda som kompletteras — till exempel vid svårare infek- tionsperioder — av timanställda barnvårdare, garanterade viss minimiar- betstid och därmed viss ekonomisk trygghet. Vid sidan av att ta hand om sjuka barn och att ibland fungera i förskolan kan de vissa tider också arbeta i öppen lekmiljö. Barnvårdarna bör ha utbildningsmöjligheter: [1 böcker och lekrnaterial, lämpliga för sjuka barn, bör kunna lånas från förskola, lekotek eller centralt lekförråd El föräldraavgifterna bör vara desamma antingen barnet är friskt och i förskolan eller tas om hand av barnvårdare i hemmet Eljourtjänst under kvällar/morgnar bör finnas i kommunen för anmälan av behov av barnvårdare
El barnvardarverksamheten bör knytas inte bara till förskolan utan också till kommunens hemhjälpsverksamhet, så att personal därifrån kan an- vändas för olika uppgifter. tex också inom öppen åldringsvård. Det kräver samarbete mellan olika instanser.
Kapitel 10 Förskolans fysiska och psykiska hälsovård
Starka skäl talar för att hälsokontrollen i förskolan överförs till barna- vårdscentralerna. Den baseras nu på att det skall finnas särskilda läkare för institutionerna. Men dels är det brist på läkare, dels fungerar inte kon- trollen som den borde.
Kommunerna har fått allt svårare att tillgodose kraven i 1960 års stad- ga för fysisk hälsokontroll av speciellt barn på daghem (nr 595). Många barnstugor saknar en fullgod fysisk hälsovård förutom att de helt saknar någon form av psykisk hälsovård. Personalen får ofta ett orimligt stort ansvar för barnens fysiska och psykiska hälsa.
Pa grundval av det pedagogiska programmet samt förslagen om barn med särskilda behov och om en uppsökande verksamhet föreslår utred- ningen El dels en förenkling av hälsovården i förskolorna El dels att hälsovården går upp i den förstärkta barnavårdscentralens verk-
samhet. Detta skulle innebära en förbättring av förskolans hälsovård. Barnens behov kan bäst tillgodoses genom ett intimt samarbete mellan förskolan och barnavårdscentralen samt den psykologpersonal som förutsätts kom- ma att successivt gemensamt ingå i dessa båda organ (se även kapitel 19 Uppsökande verksamhet).
Detaljförslagen innebär bland annat att förskolan har tillgång till och regelbunden kontakt med bestämd läkare och sköterska på barnavårds- central eller distriktssköterska. Den nu brokiga floran av hälsokort vid förskolorna (ca 200 olika) ersätts av den nya typ av hälsojournaler som skall användas vid mödravårds- och barnavårdscentraler. Personalen i för- skolan bidrar med löpande uppgifter om barnet päjournalblad av samma slag som barnavårdscentralernas nya.
Föräldrar bör få tillfälle att åtminstone någon gång per är själva gå med sina barn till barnavårdscentralen för att få träffa den personal som svarar för undersökning.
1 kommuner där läkare saknas för förskolan eller där vakanser på nu besatta institutionsläkartjänster uppstår. bör de föreslagna rutinerna utan dröjsmål kunna tillämpas. Där institutionsläkarens service fungerar bra bör den kunna samordnas med eller inordnas i barnavårdscentralens verk- samhet.
Förskolans behov av psykologer som skall kunna arbeta genom perso- nalen betonas starkt. Arbetssättet för dessa, som utgår från samarbete med förskolans personal, beskrivs ingående i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan. På kort sikt föreslås att barnavårdscentralerna får förstärkt psykologisk expertis genom att resurserna för PBU (den psykiska barna- och ungdomsvården) kraftigt ökas och att PBU och bar- navårdscentraler samarbetar för förskolan. På lång sikt föreslås att för-
skolan får kontinuerlig tillgång till psykologer, genom familjeservicecen- tralen/socialcentralen eller på annat sätt knutna till den instans som be- finns lämplig inom kommunen.
För barn med särskilda behov på grund av handikapp krävs att resurseri form av sjukgymnaster, talpedagoger, hörselassistenter osv samordnas och förs ut i primärkommunerna. Via barnavårdscentralen för sådan perso- nal komma till barnet i förskolan för att barnet ska få tryggheten att fun- gera i sin invanda miljö. Då kan samtidigt personalen tränas för att kunna följa upp eller delvis överta behandlingen. (Kapitlen 11- 12 vilka behandlar D Förskola —- lågstadium (kapitel 11) D Familjedaghemsverksamheten (kapitel 12) utgör sammanfattningar av utredningens synpunkter och förslag i olika kapitel som berör dessa båda frågeställningar.)
Kapitel 13 Förskolans miljö
Förskolans placering i samhället är en avgörande fråga med tanke på den kontakt mellan olika människor och aktiviteter i samhället som förskolan skall kunna ge. Den planering som är vanlig i dag. där man åtskiljer boen- de och arbetsplatser och koncentrerar serviceinstitutioner av skilda slag försvårar en integrering.
Några viktiga hållpunkter för förskolans inplacering anges:
Batt den bör finnas i barnets när— och kontaktmiljö, dvs i närheten av där barnen bor D tillräcklig tomtstorlek är en väsentlig faktor; tomten bör göras så pass stor ' om den inte ligger vid en allmän lekplats som barnen i förskolan kan använda 7- att barn och vuxna från området i övrigt kan delta El trafiksäkra tillfartsvägar El vid lokalisering bör hänsyn tas till luftföroreningar och buller El goda kontakter skall finnas med kollektiva tranSportmedel El närhet till och kontakt med lågstadium och med bostadsområdets lekplats innebär stora fördelar förutsatt att man inte planerar för allt- för mänga barn så att det blir ”barnreservat” II] man bör söka samordna lokaler för fritidsverksamhet för olika åldrar med förskolans lokaler och utemiljö D lokaliseringen bör underlätta att barn från olika sociala miljöer vistas tillsammans. Förskolans inomhus- och utemiljö skall kunna komplettera varandra och det bör vara lätt för barnen att ta sig mellan dem. Med våra klimat- förhållanden är det viktigt att ta hänsyn till att både barn och personal långa tider måste vistas mest inomhus.
lnomhusmiljön
Utgångspunkter för utredningens förslag har varit:
[11 det behövs en öppnare planering, som medger att en mängd olika typer av aktiviteter kan vara i gång på en gång utan att kollidera och att man kan tillvarata ytan på ett effektivt sätt
[] genom färre korridorer # som huvudsakligen brukar användas för kommunikation — kan man få mer lekyta utan att behöva öka total- ytan D utrymme för barns lek bör planeras så att inte måltider, sömn och vila inkräktar på lekarna [] det bör finnas utrymmen för avskild lek i smågrupper på ca 2—-5 barn och för lek i större grupper El det måste vara möjligt att individualisera arbetet och att smidigt kunna övergå från en aktivitet till en annan Dbarnen måste känna att de har en grupp, som de tillhör med eget utrymme inte bara för vila, sömn och viss avskildhet utan också för samma sorts aktiviteter som kan pågå i större gemensamt utrymme. Det pedagogiska program och de organisationsmodeller utredningen
föreslagit ger grundförutsättningarna för byggnadens planering: [] en särskild avdelning för smäbarnsgruppen, där de två delgrupperna får var sitt rum
[1 två syskongrupper får egna hemvist och en lekhall med gemensamma aktivitetsområden för verkstad, musik, bibliotek, laborativa lekar, tera- pi samt miljöutrymme för låtsaslekar. Lekhallen bör ha anslutning till köket så att barnen lätt kan delta i köksaktiviteter med de vuxna. Den ”arbetsplan” som kapitlen 4 -5 Arbetssättet i förskolan ger för- slag till har bildat underlag för funktions- och kommunikationsscheman för olika stora grupper. Dessa kan användas som grund för den som skall göra upp ritningsförslag till byggnader för förskola. Men det krävs också andra både enklare och mer vetenskapliga funktionsstudier för att pröva hur ytorna används och hur de kan om- eller nyplaneras. Både arkitekter och byggare samt förskolans egen personal liksom föräldrar och barn bör samverka om detta. Utredningen efterlyser också mer studier kring vilka förändringar eller förbättringar som behöver göras i miljön för att den ska fungera väl för barn med olika slag av handikapp.
Utemiljön
har ofta varit försummad och behöver speciellt uppmärksammas. Utred- ningen föreslår en minimiyta på 50 m2 per barn. Helst bör tomtytan vara större för att kunna fylla en funktion som lekmiljö även för andra barn och vuxna som bor i bostadsområdet.
Själva utformningen av tomten är viktig. Utredningen ger ett program för detta: El plats skall finnas för bygglek, trädgårdsskötsel, sand- och vattenlek, olika rörelselekar. Det bör finnas möjligheter att både leka ensam, i smågrupper eller tillsammans med många andra Cl tomtens möjligheter måste utnyttjas maximalt genom att man labore- rar med att göra olika nivåskillnader och rumsbildningar. [:| variationerna bör så långt möjligt skapas med olika naturliga medel: genom träd, häckar, buskar, gräs och markkuperingar med schaktmas- sor. El markplaneringen bör göras så att utemiljön är så färdig som möjligt att tas i bruk när byggnaden är klar för inflyttning.
Tio olika exempel på planering av utemiljö redovisas för att visa vad som kan göras med olika förutsättningar. Några av dem kostnadsredovisas. Det framgår att utredningens förslag inte behöver bli dyrare än vad man i dag kalkylerar med i kostnader för en bra fungerande utemiljö.
Exempel på lokaler
[ fyra exempel visas byggnader som ritats med utgångspunkt i utred- ningens förslag. Ett av exemplen finns redan omsatt i verkligheten på tre ställen i Halmstad. Kostnaden per plats förutom tomtkostnaden uppgick till knappt 12 000 kr.Även ett par andra förslag har kostnadsberäknats med dagens prisläge. Det ena beräknas kosta 14 000 kr per plats, det and— ra 15 000 kr. De motsvarar kostnader som i dag anses normala.
Utredningen föreslår att nya råd och anvisningar för förskolor utar- betas av socialstyrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen, planverket, kommunförbundet och andra sakkunniga. De skall redovisa normer i form av krav och rekommendationer för en kommunal bedömning av in- lämnade byggnadsärenden.
Granskningen av dessa bör förenklas och föreslås i framtiden ligga på kommunerna och ej som nu på central tillsynsmyndighet. Eftergransk- ning av förskolor bör företas så som nu sker för bostadsbyggande. Värdet av uppföljning bör uppmärksammas mera bl a för att ge erfarenheter för framtida byggande.
För utformningen av nya råd och anvisningar föreslås: De bör konkret och överskådligt anknyta till förslagen till pedagogiskt program (kapitlen 3—5) och till förskolans inre organisation (kapitel 7).
Lokalprogrammet (funktions- och kommunikationsschema samt exem- pel på planlösningar) och förslaget till program för utemiljön bör läggas till grund för hur miljön ute och inne bör utformas. Det är viktigt att sprida kunskap om detta till arkitekter, kommuner och byggare.
De nya råden och anvisningarna skall också ange krav som skall uppfyl- las för statsbidrag. Utredningen föreslår att de begränsas till att avse en- dast minimiytor ute och inne för nya förskolor och att de anges per plats,
a. för heltidsförskolans byggnad föreslås en minimiyta på 12 m2 per plats
b. för heltidsförskolans tomt föreslås en minimiyta på 50 m2 per plats När statliga anordnings- och driftsbidrag fastställs för nya förskolor bör också utemiljön beaktas.
Kapitel 14 Förskolans utbyggnad
Direktiven ger utredningen i uppdrag att ”pröva formerna för och om- fattningen av en förskolverksamhet — i lekskola eller daghem — som kan komma alla barn till del under något eller några år före skolinträdet”. Tidpunkten för genomförandet av en sådan reform måste enligt direkti- ven vägas mot behovet av daghem som de förvärvsarbetande eller stude- rande föräldrarnas barn har. Utredningen har vidare starkt betonat bety-
delsen av att ge förtur i förskola åt barn med särskilda behov på grund av fysiska. psykiska. sociala och språkliga handikapp.
Utifrån detta har utredningen i kapitlet prövat möjligheterna: Cl att som ett första steg genomföra en allmän förskola för sexåringar
från år 1975 D att genom förslag som påverkar utbyggnadsplaneringen få en utbygg-
nad av heltidsförskolan som på viss sikt leder till behovstäckning för förvärvsarbetande och studerande föräldrars barn: a. k>mmunerna åläggs att göra förskolplaner b. kfav på markreservationer c. krav på full behovstäckning i nya bostadsområden med minst 200
lägenheter Cl att genom uppsökande verksamhet kunna erbjuda förtursplats i för- skolt åt barn med särskilda behov senast vid fyraårsåldern. [ kapitlet prövas, utifrån kommunernas egna utbyggnadsplaner fram till 1975, samt genom beräkning av behov av och tillgång till personal, möjligheterna att realisera viktiga utbyggnadsmål dels till år 1975, dels för tiden därefter.
Förskclans omfattning i nuläget
Plats i förskola fanns vid utgången av år 1971 för ca 120 000 barn: [| ca 4) 000 barn i heltidsförskola El ca 8) 000 barn i deltidsförskola
Heltidsförskolan
Två undersökningar som gjorts av socialstyrelsen om utbyggnadsplaner i kommunerna (en för långtidsutredningen, LUSoS -69 samt den s k kom- munenkäten) pekar på att det med oförändrad utbyggnadstakt kommer att finras:
90 (DO—100 000 barn inskrivna i heltidsförskola år 1975 130 000 barn inskrivna i deltidsförskola år 1975. Den årliga utbyggnaden av heltidsförskolan var 4 500 platser mellan 1966 cch 1970. År 1971 tillkom 9 000 platser. Utredningen har räknat på tre möjliga alternativa utbyggnader till år 1975 och baserat sig på olika kommtnala enkäters platsantal. (Till detta år räknar inte utredningen med nigon egentlig effekt av de föreslagna styrmedlen för heltidsför- skolans utbyggnad.) De tre utbyggnadsalternativen skulle år 1970 to m 1975 irnebära följande genomsnittliga årliga utbyggnad:
Utbyggmdsalterna tiv Årlig utbyggnad 1970—1975 1970—1975
70 000 6 800 90 OOC 10 800 110 000 14 800
Utredningen har i en tabell redovisat beräkningar av det fulla behovet av heltidsförskola fram to m är 1975. De tre utbyggnadsalternativen
skulle innebära att 27 respektive 34 och 42 procent av det beräknade behovet skulle vara täckt år 1975 mot ca 14 procent år 1970 (tabell 14.5).
Deltidsfö rskolan
1970 kunde ca 60 procent av alla 6-åringar tas emot i förskola. Av de ca 120 000 6-åringarna fanns ca 65 000 i deltidsförskola och ca 8 000 i hel- tidsförskola. De regionala variationerna är dock betydande, vilket innebär att i vissa kommunblock få eller inga förskolplatser finns, medan det i andra kommuner önns plats för både 6- och S-åringar och i vissa fall även för 4-åringar. Genom heltidsförskolan harju också i ett flertal kommuner ännu yngre barn beretts plats i förskola.
Av material från den ovan nämnda LUSoS 1969 framgår att år 1960 62 kommunblock med sammanlagt ca 8 000 6-åringar inte kunde erbjuda några förskolplatser alls. Drygt 100 kommunblock med ca 35 000 6-åringar kunde endast ta emot hälften av dem i förskola.
Antalet 6-åringar beräknas år 1975 vara 110 000. Enligt prognosen i LUSoS 1969 skulle i deltidsförskolan finnas 130 000 år 1975. På grund av de regionala ojämnheterna finns det dock risk för att mellan 5 000 och 10 000 6-åringar blir utan förskolplats år 1975 om inte särskilda åtgärder sätts in. Å andra sidan kommer en del kommuner att ganska allmänt kun- na erbjuda plats åt 5-åringar och i vissa fall även 4-åringar.
Personalresurser till år 1975
Den extra insats som kommer att krävas för att realisera en allmän för- skola för 6-åringar år 1975 blir relativt blygsam. De personalresurser som behövs för att ge plats i deltidsförskola åt 6-åringar som inte har plats i heltidsförskola är relativt små och bör inte lägga hinder i vägen för hel- tidsförskolans fortsatta utbyggnad.
Den personaltäthet som rekommenderats av socialstyrelsen och som är utgångspunkt för utredningens personalorganisation medger ett genom- förande av det lägst satta utbyggnadsalternativet (70 000 barn i heltids- förskola, 130 000 barn i deltidsförskola) och kräver ca 12 000 förskollä- rare och ca 9 000 barnskötare. Detta framgår av tabellerna 14.15 och 14.17 där man också kan se att ett framskrivande av 1970 års personal- täthetsstandard innebär att utbyggnadsalternativet med 90 000 heltids- barn och 130 000 deltidsbarn skulle möjliggöras med en relativt liten ök- ning av personaltillgången utöver vad som är planerat i dag.
Det kan inte förutsättas att den personaltäthet som utredningen föror— dar i heltidsförskolan helt kan förverkligas före år 1975. Utredningen föreslår att personalförstärkningar i första hand sätts in där de är mest angelägna, dvs i grupper där barn med särskilda behov p g a olika handi- kapp är integrerade.
Utbyggnaden efter år 1975
Utredningen visar vad en utbyggnad till år 1980 av full resp halv behovs- täckning skulle leda till. En beräkning visar på ett behov på ca 300 000
dels en grupp barn med särskilda behov dels 80 % av övriga barn 0——6 är, vilka har mödrar som förvärvsarbetar eller studerar minst halvtid samt barn till ensamstående fäder.
Beräkningarna påverkas av förvärvsfrekvensen bland kvinnor med barn, som utredningen utgår från kommer att öka. Den har i början av 1970- talet, trots lågkonjunktur, ökat bland kvinnor med barn i förskolåldrarna.
Utredningen räknar vidare med att dess förslag för att påverka främst utbyggnaden av heltidsförskolan skall kunna nå effekt efter är 1975. Det gäller [I uppsökande verksamhet El kommunala förskolplaner CI krav på markreservationer D krav på full behovstäckning i nya bostadsområden
Enbart bestämmelser om full behovstäckning i nya bostadsområden skulle medföra en utbyggnad på minst 50 000 platser i heltidsförskola mellan åren 1975 och 1980. Om bostadsbyggandet kommer att hållas på mycket hög nivå kan plankravet innebära upp till 80 000 platser är 1980.
En trendframskrivning av utbyggnaden efter år 1975, som utgår från att det detta år finns ca 90 000 platser, skulle leda till ca 150 000 platser i heltidsförskola år 1980 — dvs ungefär halva behovet enligt utredningens beräkningar. Detta svarar ungefär mot vad kravet på utbyggnad i nya bo- stadsområden skulle leda till. Det skulle innebära en genomsnittlig årlig utbyggnad på ca 12 000 platser.
Det viktiga steget att bygga ut den allmänna förskolan till att omfatta barn från 5 års ålder bör enligt utredningen omprövas utifrån de erfaren— heter som förverkligandet av en allmän 6-åringsförskola ger. Många barn i åldrarna 5 och 6 år kommer att vid en stark utbyggnad av heltidsförsko- lan vara tillgodosedda inom heltidsförskolan. En högre behovstäckning för heltidsförskolan skulle innebära att deltidsförskolan totalt sett behöv- de öka sitt platsantal i relativt ringa omfattningjämfört med år 1975 (ca 130 000 barn i deltidsförskola).
Ett av de allvarliga hindren för att realisera en snabb utbyggnad av hel- tidsförskolan är brist på personal. En full behovstäckning år 1980 torde bl a av detta skäl inte vara möjlig. Utbildningen av såväl förskollärare som barnskötare måste kraftigt ökas. Rekryteringen bör också kunna ske ge- nom en bättre samordning av de båda utbildningarna och genom ökade möjligheter att stegvis genom en utbildning där skola och praktiskt arbete varvas, kunna nå fram till barnskötar— respektive förskollärarkompetens. För speciellt dem som vid något högre ålder vill börja arbeta i förskolan kan det reellt vara och upplevas som omöjligt att vid övergång till för- värvsarbete eller vid övergång från annat förvärvsarbete ta hela utbild- ningssteget fram till barnskötar- och förskollärarutbildning på en gång. Det är också viktigt att till förskolan kunna rekrytera personal i olika åldrar.
Utredningen drar slutsatsen av sitt material att möjligheterna att till år 1975 förverkliga en allmän förskola ter sig goda. Stark prioritering av hel- tidsförskolans utbyggnad bör vidare ske för att tillgodose barn med han- dikapp och barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. För-
slagen att påverka heltidsförskolans utbyggnad bör kunna få effekt hu- vudsakligen fr o m är 1975. Samtidigt krävs mycket stora ökningar av personalutbildningen för förskolan.
Kapitel 15 Allmän förskola
Samtliga kommuner bör enligt utredningens förslag åläggas att från och med år 1975 anvisa alla 6-åringar plats i förskola. Alla barns rätt till en minst ettårig förskola föreslås bli reglerad i en förskollag (se kapitel 24). Rätten bör på inte alltför lång sikt omprövas till att utsträckas nedåt i åldrarna. Om en kommun inte kan uppfylla målsättningen om ettårig för- skola, skall det finnas möjlighet till dispens av länsstyrelse men längst till hösten 1978.
Tiden före 7-årsåldern är den för utvecklingen viktigaste och känsligas- te delen. Utredningens pedagogiska program för förskolan är ett försök att ge en bas för att stimulera utvecklingen på alla områden.
Sverige har en sen skolstart internationellt sett. [ många länder med tidigare skolstart, bl a i Västeuropa, diskuteras och planeras även genom- gripande förskolreformer för att försöka nå barnen från 3-årsåldern.
Material om barns utveckling och uppväxtmiljö som utredningen redo- visat tyder på att det är nödvändigt att alla barn får sådan utvecklings- stimulans som förskolan avser att ge.
Utbyggnad av daghem (heltidsförskola) som nu omfattar ca 5 % av alla barn i förskolåldrar bör ges hög prioritet. Men detär också väsentligt att på kort sikt bygga ut deltidsförskolan så att alla 6-åringar nås av försko- lan. 1 dag står 30 % av dem utanför förskolan (daghem och lekskola sam- mantaget).
Möjligheterna att år 1975 genomföra en allmän förskola är goda. De flesta kommuner kommer att kunna ta emot barn ocksåi åldrarna under 6 är redan före 1975. Men det finns betydande regionala ojämnheteri utvecklingen. En del grupper barn riskerar att ”komma utanför" om inte förskolan blir allmän genom stadgande i en förskollag. Det kan gälla gles- bygdsbarn, invandrarbarn, socio-ekonomiskt sämre ställda grupper. Men också annat kan lägga hinder i vägen för att ett barn skall kunna utnyttja sin rätt till förskolan: avstånd och otillräckliga transportmöjligheter, bristfällig kunskap om förskolan hos föräldrarna. Undersökningar visar att föräldrarnas initiativ är mycket skiftande.
Samhället måste därför garantera en rätt och en reell möjlighet för alla barn att få gå i en avgiftsfri förskola minst något år före skolinträdet. De risker som finns att man bevarar eller kanske ökar sociala skillnaden och skillnader mellan barn på olika orter i landet motiverar att alla barns rätt till förskola skrivs in i en förskollag.
Nästa steg i utbyggnadsplaneringen bör vara att förverkliga en tvåårig förskola för alla barn. Det kommer att betyda ännu mer för möjligheter- na att stimulera barnen allsidigt.
Lag om allmän förskola
En särskild förskollag behövs bland annat för att lagtekniskt klarlägga rät- ten till förskola och förskolans omfattning för att precisera syftet med verksamheten, kommunernas, länsstyrelsernas och den statliga tillsyns- myndighetens uppgifter.
Obligatorisk förskola och allmän förskola är två begrepp som ofta sam— manblandats i den allmänna debatten. Det har varit oklart vad som me- nats med ett obligatorium: ett generellt åliggande för kommunerna eller både detta och ett obligatorium för barnen liknande grundskolans. När man använt begreppet allmän förskola har oklarheten varit av liknande slag.
Ett väsentligt mål är att alla barn ska nås genom förskolan. Barnens rätt till förskola kan inte anses garanterad enbart genom att platser ställs till förfogande för de barn vars föräldrar anmält intresse. Då finns risker för att många av de barn för vilka förskolan är viktigast inte skulle kom- ma dit. Utredningen föreslår att alla kommuner genom lag skall åläggas att anordna förskola — som ett första steg år 1975 för alla barn från det år då barnen fyller 6 år. En väsentlig distinktion är därvid att betona att kommunerna skall anvisa plats i förskola för alla barn från 6 års ålder.
Det innebär dels att en plats i förskola ställs till förfogande för alla 6-åringar som inte har t ex plats i daghem, dels att barnet och föräldrarna meddelas var och när den avses bli tagen i anspråk. Alla föräldrar behöver nås av ingående och konkret information om förskolans syfte, innehåll och arbetssätt.
Så långt finns ingen skillnad mot grundskolan och inskrivningen i sko- lan. Skolan uppfattas i dag som en allmän rättighet som föräldrar barai ytterst få undantagsfall frånsäger sina barn. Men enligt skollagen finns en möjlighet till tvångsåtgärd, som visserligen mycket sällan behövt tillgri- pas.
Utredningen har valt att inte föreslå någon liknande tvångsåtgärd i för- skollagen.
Uppsökande verksamhet
1 de fall där en 6-åring inte tar anvisad förskolplats i anspråk föreslås ett åliggande för kommunen att ta direkt kontakt med familjen för att få klarhet i skälen till barnets frånvaro. [ de fall något slag av principiella skäl för barnets frånvaro föreligger blir det kommunens uppgift att via tex förskollärare eller socialarbetare informera familjen om bl a försko- lans syfte, innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan.
Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet blir upp- giften att tillse att barnets personlighetsutveckling främjas på annat sätt i hemmet eller eventuellt i form av lekgrupp, öppen lekverksamhet eller liknande. Det kan tex gälla ett barn med få kamratkontakter som är överkänsligt för introduktionen till en större barngrupp. Här är det givet- vis särskilt angeläget att barnet mjukt och varligt får en successiv förbere- delse inför skolstarten så att denna inte upplevs chockartat. Förnyade
kontakter bör bl a i detta sammanhang krävas i fråga om de undantagsfall där barnen ej deltar i någon form av förskolverksamhet senare under för- skolåret inför inskrivningen i skolan.
Kapitel 16 Barn med särskilda behov
Resurserna för barn med handikapp måste ökas och samordnas. Dessa barns behov bör prioriteras och uppenbara orättvisor mellan olika grup- per elimineras.
Angelägnast för kommunerna i dag bör enligt utredningen vara en upp— sökande verksamhet för att spåra barn med särskilda behov. De bör få tidig nödvändig stimulans genom förskolan. Familjerna kan stödjas och avlastas i ett ofta orimligt vårdarbete. Så långt möjligt bör barnen integre- ras i vanlig förskola. Den bör få samma möjligheter till stödåtgärder som skolan kan bjuda: personell assistans, tekniska stödåtgärder, transporter, specialundervisningssystem etc.
Utredningen har tidigare i sin diskussions-PM givit sammanfattande motiveringar varför handikappade barn bör integreras i förskolan. Ett av huvudmotiven är att lägga grunden till en fruktbar växelverkan mellan människor med och utan olika förutsättningar. Barn med handikapp be- höver tidigt få positiv kontakt med andra barn för att känna att de accep- teras och har en given plats i grupper utanför hemmet. Barn som inte är handikappade kan tidigt få en naturlig attityd till handikapp och andra olikheter hos människor. Därmed kan den livssynen grundläggas att alla människor är likvärdiga även om de är olika och har olika förutsättningar på vissa områden. Barnen får också uppleva att handikapp inte är något statiskt utan något som kan påverkas av människorna och miljön om- kring. Förskolan kan tidigt lyfta fram och stödja vad som är utvecklings- bart hos varje individ.
Skolan och dess insatser
Utredningen har inventerat de resurser och åtgärder som sätts in för han- dikappade elever — vilket nu görs speciellt i den obligatoriska skolan _ och funnit att både stat, landstingskommuner och primärkommuner har ansvar ekonomiskt och organisatoriskt för dem. En viss risk för splittring av ansvar och resurser föreligger.
Bara för de psykiskt utvecklingsstörda barnen har ett totalt ansvar ta- gits genom omsorgslagen. Den innebär att en planering kan göras för varje barn och total överblick åstadkommas över alla behövliga åtgärder. Men även för dem är ansvaret för vård och förskolomsorger nu uppsplittrat. För barn med andra handikapp saknas denna totala överblick och plane- ring.
Utredningen ifrågasätter om inte ett samlat ansvar bör prövas och före- slår riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan primärkommun och lands- ting.
Statsbidrag till förskolverksamhet för barn med handikapp
Statsbidragsbestämmelserna skiftar mycket för förskolverksamhet för handikappade barn. De hörselskadade är bäst tillgodosedda. inget bidrag ges för integrering av rörelsehindrade barn. Statsbidrag för personell assi- stans för att kunna placera barnet i vanlig förskola ges bara till synskada- de barn.
Statsbidrag för personell assistans till psykiskt utvecklingsstörda barn utgår endast om förskolverksamheten organiseras som ”specialklass”, inte vid individuell placering i vanlig förskola.
Inga statsbidrag utgår för förskolverksamhet/lekterapi vid sjukhus, vid elevhem för astmasjuka och diabetessjuka barn. Den bekostas helt av landsting, där den förekommer. Lekotekverksamhet får inte heller stats- bidrag. För integrering av "bortglömda" handikappade barn, (barn med epilepsi. hjärt- och lungsjukdomar, allergier, psoriasis eller blödarsjuka) finns inga bestämmelser eller statsbidrag över huvud taget.
[ barnstugeutredningens avsnitt om förskolans pedagogiska program, arbetssätt och inre organisation läggs fram förslag som motiverar en för- stärkning av resurserna till förskolan, bl a i form av Speciell personal för att kunna tillgodose de barn som har särskilda behov av förskolan.
Utredningen vill framhålla att stödåtgärder måste finnas från de handi- kappade barnens tidiga år och inte som nu komma in först när barnet uppnått en viss ålder och introduceras i en viss skolform. Stora satsningar då kan trots allt ge liten utdelning på grund av tidigare försummelser att möta barnens särskilda behov.
Utredningen finner det nödvändigt med ekonomiskt stöd eller stimu- lans i annan form för en resursförstärkning så att förskolan kan anlita specialister eller få allmän personalförstärkning för att ägna speciell tid åt barn med särskilda behov, samtidigt som de andra barnen också tillgodo- ses. Ett schablontillägg till det statliga driftsbidraget till förskolan bör utgå för alla former av handikapp såsom i grundskolan.
Uppsökande verksamhet och barnavårdscentralernas funktioner
Kommunernas socialnämnder har enligt socialhjälpslagen åå 1 och 6 och barnavårdslagens & 3 skyldighet att bedriva aktiv, uppsökande verksam- het och svara för och se till att den enskilde får den omvårdnad han/hon behöver (se vidare kapitlet Uppsökande verksamhet).
Detta innebär att kommunerna är skyldiga bedriva uppsökande verk- samhet gentemot de handikappade barnen. Det sker inte i någon större omfattning i dag och den fungerar mycket ojämnt för olika grupper barn med handikapp.
Ett oundgängligt villkor för att barn med handikapp skall kunna spåras och habiliteras är samordning mellan olika resurser inom barnhälsovården och den förebyggande primärkommunala barnavården. Förskolverksam- het är en viktig del i detta arbete.
1 barnavårdscentralernas nya journaler som börjar användas under 1972 föreslås en handikappsuppspårande undersökning av barnen vid minst fyra besök på barnavårdscentral. Socialstyrelsens förslag till ”nor-
målprogram” innebär att den bör ske när barnet är 6——8 månader, 10 må— nader, 18 månader och 4 år. Utredningen finner förslaget värdefullt. En förutsättning är att barnavårdscentralerna får resurser att genomföra det och åläggs att nå alla barn i de föreslagna åldersgrupperna. Undersök- ningen vid ”nyckelåldern” 4 är bör förstärkas med psykologbedömning. Den bör också omfatta test av perceptuella kanalfunktioner, vilket är vik- tigt bl a för kommande läs- och skrivförmåga.
Utredningens förslag
visar hur ansvaret för barn med särskilda behov bör fördelas mellan sta- ten, central, regional och lokal huvudman. I stort innebär de:
Huvuduppgifter för statsmakterna
El Statsmakterna bör genom förskollag garantera alla barn med särskilda behov p g a handikapp plats i förskola från senast 4 års ålder. Barn som omfattas av lagen men inte kan utnyttja förskolplats bör ga- ranteras särskild förskolverksamhet/lekterapi i hemmet och lekotekverk- samhet.
Sjuka bam — både de som omfattas av förskollagen och andra — bör när de vårdas på sjukhus, barnhem eller motsvarande institutioner garan- teras rätt till förskolverksamhet/lekterapi. [I Det bör prövas om det delade centrala tillsynsansvaret för omsorgerna för barn med särskilda behov i vissa fall bör samlas på en myndighet: socialstyrelsen.
CI Genom förskollagen bör statsmakterna klart definiera ansvarsfördel- ningen mellan kommun och landsting för barn med särskilda behov. Det bör slås fast att det primära ansvaret för uppsökande verksamhet och för anordnande av förskola ligger på primärkommun. Intill dess landstinget förklarat sig ta över verksamheten för ett barn vilar det ful- la ansvaret på primärkommunen. El En förstärkning av kommunernas resurser för att tillgodose barn med särskilda behov i förskolan generellt bör göras för nödvändiga specia- list- och personalinsatser. Ett schablontillägg om 500 kr för varje barn i heltidsförskolan bör utgå, respektive om 250 kr för varje barn i deltids- förskolan. Resursinsatsen i schablontillägg per barn motsvarar enligt dagens kostnader 4 % av varje barn i heltidsförskola och 15 % i deltids- förskola, dvs för närvarande ca 12,5 % av det statliga driftsbidraget. CI Staten bör genom lag besluta om obligatorium för landstingens före- byggande barnhälsovård — barnavårdscentralerna _ att inära samarbe- te med den kommunala barnavården följa upp alla barn i förskolåldrar- na från födelsen till skolstarten genom strukturerande hälsoundersök- ningar samt att stödja och råda föräldrarna.
Huvuduppgifter för den centrala tillsynsmyndigheten
El Den bör ha ansvaret för att ge råd och service till regionala och lokala huvudmän för förskolverksamhet, vård och habilitering
D Den bör svara för att forskning och utvecklingsarbete för förskolbarn med särskilda behov påbörjas och fördjupas.
Huvuduppgifter för landstingen
El De bör åläggas att fördjupa och förstärka den förebyggande barnhälso- vården via barnavårdscentraler med hälsoundersökningar enligt social- styrelsens förslag så att den när alla barn och man tidigt kan spåra och diagnostisera framför allt ”dolda” handikapp El De barnhälsoöverläkartjänster som inrättas vid landstingen bör inriktas på funktioner för barn med särskilda behov av handikappvård och ha- bilitering DEn rörlig åtgärdsförteckning över handikappade bör föras vid varje landsting och ansvaret för den vila på barnhälsovårdsöverläkaren El Särskilda förskolkonsulenttjänster för handikappade förskolbarn bör tillskapas.
Huvuduppgifter för kommunerna
El De bör inrikta sin uppsökande verksamhet också på barn i förskol- åldrarna. Tillgängliga resurser måste i väsentligt större omfattning in- riktas på dem. DSamordning och samverkan måste skapas mellan olika sociala organ och förebyggande mödra— och barnhälsovård samt PBU. El Kommunernas skyldighet att ordna förskola innebär att de måste ges resursförstärkningar miljö- och personalmässigt för att kunna möta barnens särskilda behov. El Kommunerna bör svara för färdtjänst för barn som omfattas av för- skollagen (om uppgiften inte åligger landsting). El För barn som inte kan utnyttja förskolplats bör färdtjänst ordnas till motsvarande verksamhet som kommunen kan anordna, såsom lekotek och bibliotek. El Kommunen bör åläggas skyldighet att svara för viss förskolverksam- het/Iekterapi för barn, som behöver sådan hemma och vilka omfattas av förskollagen. D Ett joursystem med s k ”grannskapsföräldrar” bör upprättas som beredskap för barn i akut krissituation i det egna hemmet. [) Kommunerna bör förstärka bibliotekens resurser miljömässigt och med aktiviteter för barn med särskilda behov som komplement till försko— lan.
Gemensamt bör alla ansvariga instanser ovan
[3 genom utbildningsinsatser och inrättande av tjänster tillförsäkra för- skolan specialister för barn med särskilda behov för behandling och träning av barnen och för vidareutbildningi arbetet av alla personal. Statsmakterna bör dessutom beakta frågan om statsbidrag till lekote- kens driftskostnader oavsett om kommun eller landsting är huvudman för verksamheten. Den forskning som påbörjas vid dem bör stödjas också genom anslag.
Den ökade invandringen under 1960- och 1970-talen har medfört att kommunerna måste försöka möta behov från människor med en annan kulturell och språklig bakgrund än vår. Språk-, kontakt- och informa- tionsproblem av olika slag måste övervinnas. Flertalet invandrare är unga, vilket innebär att vi har förhållandevis många invandrarbarn i förskol- och skolåldrarna. De flesta av dessa barn och deras föräldrar behöver särskilt stöd från samhället för att kunna fungera på lika villkor som andra barn- familjer här i landet. Förskolan kan här göra en stor insats. Den bör kom- ma in så tidigt som möjligt i barnens liv, helst redan i 4-årsåldern.
Språkinlärningen är viktig härvid. Den allsidiga personlighetsutveck- lingen bör betonas i den. Det finns barn som har känslomässig förankring i sitt modersmål men begreppsmässig i svenska. Detta bör uppmärksam- mas, då det annars kan leda till ”halvspråkighet” istället för till tvåsprå- kighet. Språkinlärningen bör ge barnet en trygg och säker grund i dess eget språk och sedan fortlöpande ge det tillfälle att vidareutveckla förmå- gan att jämsides uttrycka sig både känslo- och tankemässigt på båda språ- ken. Det primära är att barnet får tillfälle att vara tillsammans med andra barn och får rika möjligheter både att kommunicera på båda språken och att utnyttja hela sitt känsloregister i en generös och stimulerande mi]- jo.
Försöksverksamhet med förskolverksamhet för invandrarbarn bedrivs genom en arbetsgrupp inom socialstyrelsen i ett tiotal kommuner i lan- det. Hittills har invandrarbamen i ringa omfattning nåtts av förskolan. Uppsökande verksamhet är därför speicellt angelägen. Föräldrarna känner ofta inte till att förskolan finns.
1 försöksverksamheten ingår träning i svenska och i det egna moders- malet. Malsättningen på sikt är att alla invandrarbarn med Språksvårighe- ter skall få tillfälle till förskolvistelse från så tidig ålder som möjligt.
Vad som ovan framhållits om värdet av träningi barnens eget moders- mål och den sociala och känslomässiga stimulansen gäller för såväl barni heltidsförskolan som i deltidsförskolan. I heltidsförskolan har det antagli— gen ännu större betydelse för invandrarbamen än i deltidsförskolan att bygga på sådant som skall kunna vara gemensamt för barn och föräldrar, såsom modersmälsträningen och olika anknytningar till det ursprungliga landet. Föräldrarnas synpunkter bör här särskilt beaktas. Tillgång till två- språkig personal är också nödvändig.
[ en uppsökande verksamhet bör invandrarbamen i vissa fall hänföras till de barn som erbjuds förtursplats i förskolan. Informationen om för- skolan bör ske varsamt. Det är viktigt att bygga upp samarbetet mellan föräldrarna och förskolan. Utredningen föreslår att uppsökande verksam- het sker i tre steg: genom brev på familjens modersmål, genom direktkon- takt av annat slag och genom hembesök med tolkhjälp eller genom två- sprakig kontaktperson.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen insatser för invandrarbarn så- som: El plats i förskola från 4 års ålder CI uppsökande verksamhet med information på eget modersmål om för-
skolan om barnhälsovården och den förebyggande barnavården El tillgång till tvåspråkig personal, särskilt under barnens introduktions- period EI föräldrakontakten är av stor betydelse. Föräldramöte med tolk bör an- ordnas så tidigt som möjligt varje termin D forskning bör initieras om språkinlärning och om vad det innebär för invandrarbarn att möta ett nytt språk och en ny kultur.
Kapitel 18 Förskolai glesbygd
Glesbygd är inte ett helt entydigt begrepp. Det finns glest befolkade om— råden långt från basorter med service men också närglesbygd, som har relativt nära till olika slags service.
Den mest utpräglade glesbygden finns i övre Norrland (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län), Kopparbergs län, Värmlands, Älvsborgs län och på Gotland. Dessa områden utgör vad som officiellt kallas stödområden. Var de finns framgår av tablå ] i kapitlet.
Problemen kan vara svårare i stödområdena, där isoleringen för männi- skorna och de geografiska avstånden är större. Barnens möjligheter till allmän förskola behöver bevakas särskilt väl där genom speciella insatser från statens sida. Men det betyder inte att man kan bortse från andra områden med liknande problem.
Förskolans utbyggnad i glesbygd LUSoS-l969 har gjort en beräkning över förskolutbyggnaden enligt kom- munernas egna planer, redovisad i kapitlet Förskolans utbyggnad. Den har kompletterats med en beräkning över den möjliga utvecklingen i stödom- rådeskommuner t o m år 1975. Den visar att — om inte speciella åtgärder sätts in _ år 1975 upp till 3 000 6-åringar skulle bli utan förskolplats i dessa kommuner.
Försöksverksamhet
Sedan 1969 bedrivs med statliga medel en försöksverksamhet med för- skola i glesbygdsområden. Den syftar till att finna former för glesbygds- förskolan och till att stimulera utbyggnaden av den.
[ ganska många kommuner med försöksverksamhet har man försökt ordna plats inte bara för 6-åringar utan också för 5—åringar. Ett av moti- ven är att barnen ofta går kortare tid än normalt per vecka * ca 10 veckotimmar — mot den vanliga deltidsförskolans 15 veckotimmar — och den sammanlagda vistelsetiden reduceras därigenom.
Barn i fjällområden och barn i skärgårdsområden har ännu inte nåtts av försöken.
Utom svårigheter med skjuts, lokaler och personal har en del utprägla- de glesbygdskommuner med svagt skatteunderlag ofta besvärliga ekono- miska hinder att ordna förskola.
Det är svårt att tillgodose behovet av heltidsförskola i glesbygdsområden, på grund av att underlaget blir så ringa om rimliga avstånd skall iakttas. Smågruppsförskolor för mellan 6 och 12 barn bör övervägas som ett allvarligt alternativ. Familjedaghem i kombination med deltidsförskola kan också vara en lämplig lösning förutsatt att avstånden inte blir för besvärliga.
Olika typer av organisation har prövats hittills
1. I flera fall får en förskollärare svara för verksamheten i två försko— lor med verksamhet varannan dag. Den har ordnats i särskilda grupper med egna lokaler inom eller utom skolan. Antalet barn per grupp varierar mellan 4 och 20.
2. Integrerade grupper för förskol- och lågstadiebarn med delvis ge- mensamma lokaler och samverkande personal.
3. ”Rörlig förskola” i form av tex specialinredd och specialutrustad buss eller båt med medföljande förskollärare.
Transporter ordnas mest genom skolskjutsar. Vistelsetiden varierar mellan tre timmar en dag i veckan och fem timmar tre dagar i veckan. En vanlig lösning är fem timmar två dagar i veckan. Personalen består av för- skollärare och assistenter — eventuellt i samverkan med lågstadielärare.
Utredningens synpunkter
Alla barn som skall med i den allmänna förskolan i glesbygd kommer inte att kunna klaras med dessa organisationsformer. Lösningen i fjällbygder och skärgårdsområden kan tex få bli ambulerande förskollärare som be- söker barnen i deras hem kanske i kombination med periodvis anordnad gruppverksamhet.
För att klara förskolproblemen i glesbygder bör de aktuella kommu- nerna få mer aktivt stöd. Den fortsatta försöksverksamheten bör inriktas på att biträda dem dels med pedagogiska ”basprogram”, som skall kunna vidareutvecklas på lokalt plan utifrån de behov och resurser som kan upp- bringas, dels med underlag för planering.
Utredningen anger som hållpunkter för glesbygdsverksamhet i sammandrag:
El Skjutsar bör samordnas med skolans. Restiden får inte bli så lång att den tröttar barnen. Om resan är lång bör barnen få gå färre men kan- ske längre dagar. ElAntalet barn per grupp bör beräknas med hänsyn till bla resornas längd och lokalernas storlek. Långa resor kan motivera en något mind— re barngrupp för att barnen inte skall bli för trötta. El Barnen kan behöva skrivas in i förskola vid 5 års ålder. Dels är det ett sätt att få lämpliga grupper, dels får barnen tidig slussning in i grupp och vidare vuxenkontakter. Det motiveras också av att barnen oftast får kortare vistelsetid per vecka och år i glesbygdens förskola. DPersonalen bör bestå av förskollärare och eventuellt assistenter. Någon
form av introduktions- och grundutbildningskurs bör anordnas för icke yrkesrtbildad personal som skall tjänstgöra som assistenter. Den bör vid beiov kompletteras av specialister. El Formrr för föräldrasamverkan bör ges goda möjligheter att utvecklas. El Samanete inte endast med barnavårdscentral, distriktssköterska utan även ned skolpsykolog och -kurator kan vara särskilt viktigt i gles-
bygdsområden. Tillgång till pedagogkonsulent bör finnas (se kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation).
Specielt utformade statsbidrag bör utgå till glesbygdsverksamheten — i första haid till utpräglade glesbygdskommuner (stödområdena). El Den fiiansiering som föreslås bör räkna med att förskolan i glesbygder ofta kimmer att ta emot både 5- och 6—åringar [] inom ramen för det allmänna glesbygdsstödet bör glesbygdskommu— nerna Få särskilda och för dem betungande kostnader, bl a skjutskost- naderia, till stor del täckta. Utrediingen föreslår att den allmänna förskolan för barn som bori glesbygdzområden redan fr om 1975 skall kunna utsträckas till att bli tvåårig o:h då omfatta sammanlagt minst 800 timmar. Förskollagen ut- formas sz att den medger en sådan uppläggning.
Kapitel 19 Uppsökande verksamhet
Barnstugeutredningen föreslår en uppsökande verksamhet i kommunerna. Det behtvs ett förbättrat medicinskt, pedagogiskt och socialt förebyggan- de och lehandlande arbete bland förskolbarn och deras familjer. Utred- ningen srr förskolan som ett av de viktigaste instrumenten i detta arbete. Den kaniämsides med sitt pedagogiska arbete för alla barn ge kommunen hjälp attaistå barn med särskilda behov.
Förutättningen för att detta skall kunna förverkligas är att förskolan samordnis med andra serviceorgan för barnfamiljerna. En sådan samver- kan inneiär dessutom ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.
Komnunerna har i den 1968 ändrade % 6 i socialhjälpslagen ålagts en aktiv upjsökande verksamhet i kommunen.
Hittill: har den i huvudsak vänt sig till andra grupper än förskolbarn. En mots'arande bestämmelse i 5 3 i barnavårdslagen att möta enskilda behov av omvårdnad har inte lett till att barnavårdsnämnderna uppmärk- sammat örskolbarn i någon större utsträckning.
Lekskolan har i begränsad omfattning utnyttjats i det förebyggande ar- bete i krmmuner. Daghem har givit förtur åt framför allt ensamstående föråldraroch låginkomsttagare.
Syftet med uppsökande verksamhet
Syftet med uppsökande verksamhet som riktar sig till barn i förskolål— dern är at ge barnen den service som varje barn och dess familj behöver. Det kan ex gälla ekonomisk hjälp, bostadsanskaffning etc. Förtursplats till en firskolplais kan betyda att barnet får bättre utvecklingsvillkor. Det kan nnebära en avlastning för familjen men också en stimulans som återverka på hemmiljön. ] vissa fall kan den vara nödvändig för att reda ut en tillrasslad social situation.
Utredningen lägger förslag för att praktiskt ordna förskolundersökning för att nå barn med särskilda behov. Det är önskvärt att finna en form för uppsökande verksamhet som upplevs positivt av föräldrarna och som öp- pet redovisar skälen till förtur.
Ett lämpligt tillfälle att kontakta föräldrarna kan vara vid hälsokon- trollen av alla 4-åringar, antingen den speciella 4-åringsundersökningen el- ler den reviderade undersökning som skall ske inom barnavårdscentraler- na i samband med att nya journaler införs enligt socialstyrelsens förslag, eller vid något annat tillfälle. Den kan vidgas så att den samtidigt utgör grunden för en förtursprövning. Varje förälder bör få tillfälle till ingående samtal med personer från barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. Personalen bör vara utvald med hänsyn till att det fordras stor lyhördhet för människors olika problem.
Information till föräldrarna
Alla kommuner i landet bör snarast försöka få fram lättläst och instruk— tivt informationsmaterial för att på detta sätt ge alla föräldrar informa- tion om barns behov, om förskola och om olika slag av barnverksamhet i kommunen. Den bör också beskriva förskolundersökningen. Lättillgängli- ga foldrar bör finnas överallt på olika serviceorgan. Hem- och barnvår- dare, distriktssköterskor, barnavårdsmän och förskolpersonal bör ha till- gång till sådant material.
Dessutom föreslås speciellt riktad information till 6-åringar och barn med särskilda behov. Samma förfarande som beskrivs för information till invandrarfamiljer kan tillämpas.
l vissa fall kan modern behöva informeras via mödravårdscentral om förskola redan innan barnet är fött och få erbjudande om dess stöd, in- nan barnet är sex månader.
Redan i dag borde det gå att få lokalt lämpliga, enkla former för sam- arbete kring barnfamiljernas behov av rådgivning. För att ge pedagogisk stimulans till barn som inte får plats i förskolan bör till exempel lekråd- givning prövas i samband med barnavårdscentralernas mottagningar. En förskollärare från en förskola i området kan informera föräldrarna och ta sikte på åldersgrupperna 2-—5 år. Statens lekmiljöråd bör kunna medverka genom att utarbeta lämpligt informationsmaterial.
Summan av utredningens förslag och synpunkter är en första början till en framtida familjeservice inom ramen för en samordnad medicinsk och social verksamhet.
De innebär i sammanfattning: DKommunernas skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet bland barn och ungdom preciseras i föreslagen ändring av & 3 barnavårdsla- gen. I den föreslagna förskollagen bör skrivas in en skyldighet för kom- munerna att uppmärksamma barn med särskilda behov. El Barnavårdsnämnden och barnavårdscentralen genomför i samarbete en förskolundersökning av samtliga 4-åringar. Förskolundersökningens syfte är i första hand att ge förtursplats åt barn med behov av särskilt
stöd och stimulans. IZI Barnavårdsnämnden bör bedriva en aktiv informationsverksamhet om förskolans uppgifter och möjlighet att bistå barn med särskilda behov. informationen bör särskilt rikta sig till personalgrupperna inom hälso- och socialvårdssektorerna samt inom skolan. El En direkt samverkan i olika former mellan barnavårdsnämnd, mödra- vårdscentral, barnavårdscentral och PBU bör prövas och utvärderas. En sådan samverkan innebär att de olika organen kan förstärkas genom ett utnyttjande av varandras resurser. D Utredningens i diskussionspromemorian framförda principförslag om en ”familjeservicecentral” ges en kortsiktig konkretisering, förslaget om förskolundersökning bör ses som ett första steg i riktning mot en ökad samverkan mellan medicinska och sociala organ. El Utredningen utvecklar sin principskiss för den framtida ”familjeser- vicecentralen”/socialcentralen. Den bör kunna ge en integrerad social och medicinsk service till barn i hem, förskola, fritidshem eller skola och till barnets familj.
Kapitel 20 Kommunernas planering
Avsnittet om planering avser att ge kommunerna underlag för hur för- skolplaneringen kan utföras. Endast ifråga om prognosmetoden förutsätts att planeringsarbetet sker efter centralt givna direktiv. Utredningen beto- nar att förskolplaneringen måste inordnas i kommunernas totala verksam- hetsplanering.
Planering för olika behov
Förskolan skall tillgodose olika behov, vilket återspeglas i förslagen till planeringsmetoder. De viktigaste behovsgrupperna är barn med särskilda behov, barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar och samtliga barn som fyllt 6 år.
Barn med särskilda behov är en mycket heterogen grupp, som man av- ser söka kontakt med genom den uppsökande verksamheten. Barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar är den till antalet största gruppen bland dem, för vilka heltidsplatser efterfrågas. Det är därför naturligt att förslagen till planeringsmetoder bygger på efterfrågan från denna grupp. Särskilt bör beaktas efterfrågan från barn till ensamstående föräldrar och barn i låginkomstfamiljer. Utredningen förutsätter att allmän deltidsför- skola genomförs för minst en årsklass.
Avvägning mellan olika organisationsformer
Förskolan är ett samlande begrepp för en rad olika organisationsformer, för heltid (daghem) och för deltid (lekskola). Avdelningar för heltid för- utsätts bli dominerande i framtiden främst av det skälet att heltidsplatser i institution kan tillgodose de mest skiftande behov både med hänsyn till vistelsetidens längd och möjligheten att genomföra det pedagogiska pro- grammet. Målet är att samordna barn som vistas i förskolan på heltid och
deltid till gemensamma avdelningar där deltidsplatserna integreras i avdel- ningar för heltid. De separata deltidsgrupperna liksom familjedaghemmen väntas ha betydelse även i framtiden, men de kommer i ökad utsträck- ning att fungera som komplement till förskolans heltidsgrupper. Utred- ningen är medveten om att en fullständig samordning måste ses på myc- ket lång sikt på grund av bristen på heltidsplatser. Utredningen föreslår att kommunerna åläggs utföra förskolplaner för planering och utbyggnad.
Behovsberäkning
Kommunernas uppgift i förskolplaneringen delas upp i två huvudavsnitt, dels beräkning av det framtida behovet av förskolplatser och dels lokalise- ring av de nya förskolorna till olika delar av kommunen. Den teoretiska behovsberäkningen grundar sig på gruppen ”barn till förvärvsarbetande mödrar” och utredningen föreslår en prognosmetod, som ger utrymme för lokala variationer. En särskild beräkning utförs för att få fram erfor- derligt antal platser för barn med särskilda behov. [ planeringen blir de barn som efterfrågar deltidsplatser en restgrupp av den totala årsklassen, sedan heltidsplatserna fördelats.
Olika metoder har diskuterats för att beräkna det teoretiska behovet av heltidsplatser. Utredningen redovisar ett förslag grundat på de progno- ser, som redan ingår i kommunens planeringsarbete; nämligen folk- mängdsprognosen och prognosen för den kvinnliga förvärvsintensiteten. Avsikten är att kommunerna inte skall belastas med nya prognostyper för förskolplaneringen. Prognosen ger uppgift om andelen barn av den totala åldersgruppen, som väntas behöva plats. Eftersom folkmängdsprognosen ger besked om det totala antalet barn, kan man beräkna det antal barn för vilka efterfrågan på heltidsplatser kan förväntas. Det viktigaste statis- tiska underlaget erhålls från Folk- och bostadsräkningarna, folkmängds- statistiken enligt Demopak och de s k arbetskraftsundersökningarna. Prognosen bygger således på den totala kvinnliga förvärvsintensiteten och tillägg måste göras för barn till ensamstående fäder och för barn till hel- tidsstuderande. Summan blir det totala behovet av heltidsplatser i kom- munen.
Den teoretiska beräkningen kan inte ta hänsyn till att en del föräldrar kan komma att ordna för sina barn på privat väg. Utredningen förutsätter därför att kommunerna måste reducera det teoretiska behovet med 10—25 % för att få fram det faktiska behovet. Förslaget ger således kom- munerna utrymme för en viss rimlighetsbedömning av det teoretiskt be- räknade behovet.
Men kommunerna bör också uppmärksamma att kvinnornas förvärvs- intensitet sammanhänger med faktorer som är politiskt påverkbara. Ät- gärder i syfte att förbättra tillgången på förvärvsarbete för kvinnorna bör kunna ske inom ramen för den totala kommunala planeringen. Det är också viktigt att beakta att tillgången på förskolplatser i stor utsträckning styr mödrarnas förvärvsintensitet. Verkställandet av planen förändrar allt- så dess underlag.
Val av organisationsformer och lokalisering av nya förskolor
Nästa uppgift i förskolplaneringen är att lokalisera de nya förskolorna till olika delar av kommunen. För att kunna placera de nya institutionerna är det nödvändigt att känna till den väntade utvecklingen inom olika delom- råden av kommunen. Bostadsbyggnadsprogrammet och kommunens ge- neralplan ger riktiga data för lokaliseringsarbetet. Utredningen har också uppmärksammat behovet av folkmängdsprognoser för delområden, som kommer ltt vara till stor hjälp även vid dimensionering och utbyggnad av övrig senice i kommunen. Olika metoder för att utföra folkmängdsprog- noser för delområden har utarbetats och det är angeläget att alla kommu- ner får tillgång till denna typ av prognoser.
Lokaliseringen av förskolor är beroende av följande, delvis motstridiga förutsättringai: El Önskemål om ringa avstånd mellan förskolan och de bostadsområden den betjänar. D Önskemål om ett visst folkmängdsunderlag (barnantal) för att man skall kunna driva en väl fungerande förskola. Förskolan är en närservicefunktion, och avståndsfaktorn har stor bety- delse. Olika villkor måste gälla i glesbygd och i tätbygd. Kriterier för res— tidsavståndet bör utprövas i den pågående försöksverksamheten med för— skola i glesbygd. I tätbefolkade områden är önskemålet att förskolan lig- ger maximalt 500 meter från de bostäder den betjänar. I befintliga områ- den måste man enligt erfarenhet ibland godta större avstånd, dock högst en kilometer, för att få tillräckligt underlag.
För ati man skall kunna genomföra det pedagogiska programmet på ett ekonomiskt godtagbart sätt, måste institutionerna ha en viss storlek, men avståndsfaktorn kan tvinga fram mindre enheter. Följande organisa- tionsformer föreslås: Mindre förskolor för såväl heltid som deltid, dvs oli- ka typer av mindre grupper, smådaghem och smålekskolor enligt tidigare beteckningar. Separata deltidsgmpper, som fyller ett stort behov under lång tid framåt. bl a därför att de har stor kapacitet.
De separata deltidsgrupperna bör liksom familjedaghemmen uppfattas som komplement till heltidsavdelningarna.
Fullständig förskola med en eller flera syskongrupper: Utredningens huvudförslag omfattar två samverkande syskongrupper och som komple- ment en avdelning för spädbarn alternativt en fritidshemsavdelning. För- skolor med mer än två syskongrupper bedöms i allmänhet bli för stora för att ge en lämplig miljö för barnen.
Erforderligt underlag för de olika typerna redovisas i några räkneexem- pel. UtreCningen anger vissa principer för planeringsarbetet. Lokalisering- en av förskolor syftar till att varje barn oavsett bostadsort inom kommu- nen skall ha tillgång till lämplig förskolplats inom rimligt avstånd.
Förskolans karaktär av närservicefunktion motiverar att arbetet med lokalisering påbörjas i de glesast befolkade områdena av kommunen och att man successivt går mot de tätare befolkade delarna bl a centralorts- området. [ glesbygden och de mindre orterna måste man ofta acceptera mindre grupper för att överhuvud få till stånd förskolverksamhet. Även kravet på att förskolan skall ha tillräckligt underlag under en lång följd av
år kan man tvingas göra avkall på, och utredningen betonar den stora be- tydelse som en provisorisk förskola, som arbetar under ett tiotal år, kan ha för servicen i ett glesbygdsområde.
I tätortsområdena blir planeringsproblemen helt annorlunda. Eftersläp- ninjen ifråga om utbyggnad av förskolor är ofta stor inom den befintliga bebyggelsen, och den viktigaste uppgiften kan vara att finna lämpliga tomter för nya institutioner.
Utredningens förslag till styrmedel
Utredningen formulerar följande krav och önskemål beträffande markre- servationer för förskolor i tätortsmiljön: El Tillräcklig tomtstorlek enligt angivna normer, som innebär att tomten skall vara minst 50 kvm tomtyta per plats. Utredningen uttalar att det är önskvärt att tomtytan kan göras betydligt större, 804100 kvm per plats, och 50 kvm är uppställt som ett minimikrav El Trafiksäkra tillfartsvägar, vilket bl a innebär att barnen skall kunna nå förskolan utan att passera bilväg i samma plan, ett önskemål, som säl- lan kan tillgodoses i befintlig bebyggelse
Cl Vid val av tomt bör risken för immissioner av olika slag beaktas tex trafikbuller, rök från industrier osv
Cl Närhet till och goda kontakter med lågstadieskolan i grannskapet och med mindre servicecentrum. Utredningen betonar dock samtidigt vik- ten av att man inte skapar alltför stora enheter med stor ansamling på barn på ett koncentrerat område, vilket kan medföra press på barnen EI Närhet till allmänt lek- eller parkområde, som kan vara ett komple- ment vid barnens utelekar |] Goda kontakter med den kollektiva trafiken.
Utredningen uppmärksammar särskilt det stora behovet av förskolori nya bostadsområden, som ofta har en stor andel unga familjer med många småbarn. Förslaget till förskollag anger att kommunerna skall sva- ra för full täckning av behovet av förskolplatser i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter. För att ge underlag för planering för full be- hovstäckning föreslås att kommunerna skall utarbeta särskilda förskolpla- ner för dessa områden. Den stora andelen småbarn i många nya områden med onormal befolkningsutveclding, innebärande risk för sociala pro- blem, kräver speciella åtgärder för att alla barn skall kunna beredas plats. För att klara belastningen under det maximala skedet, som kan varai tio år, måste man utnyttja olika provisoriska lösningar, tex provisoriska för- skolor i förhyrda lägenheter eller flyttbara byggnader, eller i flexibla lo- kaler, som ändrar funktion alltefter den mest akuta efterfrågan. Familje- daghem bör också utnyttjas för att klara toppbelastningen — dock till högst 10 % av det s k praktiska behovet.
En viktig uppgift i planeringen för förskolan är att reservera tillräckliga markområden för framtida utbyggnad av nya institutioner. Utredningen har i samarbete med planverket utarbetat förslag till förskolnorm, som anger hur kommunerna bör beräkna markbehovet, som skall redovisas i kommunens planer. (Se bilaga 22.5 .)
Utredningen förutsätter vissa styrmedel för att utbyggnaden skall ske i
takt med det växande behovet. Kommunerna har många angelägna upp- gifter och förskolan måste alltid konkurrera om de knappa resurserna. Det meSt effektiva styrmedlet för att påskynda utbyggnaden är därför att statens Stöd till kommunerna ökas. Enligt utredningens förslag bör följande krav ställas på kommunerna: El Varje kommun skall utföra en förskolplan, som görs ”rullande” med översyn vart femte år. Planen skall redovisa hela behovet av förskolor i:] I nya bostadsområden med minst 200 lägenheter skall antalet förskol- platser motsvara full behovstäckning i varje skede av utbyggnaden El För att få underlag för planeringen i nya områden skall särskilda för- skolplzner för nya bostadsområden med minst 200 lägenheter utföras [I] [ kommunens fysiska planering skall tillräckliga markarealer reserveras för förskolans behov enligt förskolnormen.
Kapitel 21 Utbildningskomplettering för förskolans personal
Utredningen begränsar sig i detta betänkande till ett principiellt förslag om utbildningskomplettering av personal som i dag tjänstgör på daghem och lekskolor. Den bör vara gemensam för samtliga anställda och icke obligatorisk.
] ett senare betänkande kommer utredningen att lägga fram förslag om kontinuerlig fortbildning. Den bör kopplas samman med en snar översyn av grundutbildningen för alla personalgrupper i förskolan.
Målet för fortbildningen bör vara att snabbt och korrekt informera om nyheter och förändringar av mål och medel för förskolan, så att persona- len har möjlighet att diskutera och ta ställning till dessa. Informationen bör så snabbt som möjligt föras ut till så många som möjligt och ha for- men av tex praktiska övningar ilagarbete, samtalsteknik osv. Antagligen är effekten av flera korta internatkurser större än av en längre. Det är väsentlig: att den berörda personalen etappvis får bearbeta konkreta pro- blem i arbetslagsmodellen
Fortbildningen bör rikta sig till två huvudgrupper. Den första gruppen som utbldas bör kunna fungera som studieledare för den andra. Den första omfattar tex lärare vid förskolseminarier, barnavårdslärarsemina- rier, lärarhögskolor (främst i psykologi och pedagogik), vid universitet (do), hardledare, speciallärare, vidareutbildade förskollärare (med betyg i beteendevetenskapliga ämnen) och barnstugekonsulenter. Den andra om- fattar: yrkesverksamma förskollärare och barnavårdslärare, barnskötare, kökspersonal och övriga ur grupp 1 som inte nås av första omgången.
Totalt kan fortbildningen komma att beröra mellan 15 000 och 18 000 personer.
Icke yrkesverksamma förskollärare, barnskötare och barnavårdslärare bör kunna få fortbildning genom arbetsmarknadsstyrelsen i bristyrkesut- bildning och reaktiveringskurser.
Den lämpligaste formen för utbildningskompletteringen bör vara den modell som skolöverstyrelsen och Svenska kommunförbundet tillämpar, dvs en kombination av internatkurs och kursmaterial i form av viss litte- ratur för självstudier. De följs upp av studiecirklar och förnyade kurser.
Utredringen har skisserat innehållet i utbildningskompletteringen för
målgrupp 2, maximalt inemot 17 500 deltagare, så att den föreslår prin- cipmodeller för internatutbildningar i tre etapper över en fyraårsperiod. Kursanordnare föreslas bli skolöverstyrelsens fortbildningsnivå och kom- munförbundets personaladministrativa avdelning och för studiecirklar som uppföljning bildningsförbunden. Utredningen vill betona att studie- cirklarna bör vara utformade så att också föräldrar deltar i dem. För att utforma innehållet i den särskilda fortbildningen bör en planerings- och arbetsgrupp bildas, i vilken samtliga kursanordnare deltar.
En sa genomgripande reform som den nya förskolpedagogiken och me- todiken innebär — kräver att staten — som den gjort för reformer i grund- och gymnasieskola — anslår särskilda medel för en särskild gemensam ut- bildningskomplettering för all förskolpersonal.
Kapitel 22 Kostnadssynpunkter
De samhällsekonomiska konsekvenserna av en ökad snabb utbyggnad av framför allt heltidsförskolan diskuteras och exemplifieras i kapitlet.
Det belyser också förskolans andel i samhällets budget och kostnads- konsekvenserna av utredningens förslag om allmän förskola, planbestäm- melser för full behovstäckning i nya bostadsområden, personalorganisa- tion, lokal- och miljöutformning, förlängt öppethållande, pedagogkonsu- lenter, utbildningskomplettering för personalen, vård av sjuka barn rn m.
En snabb förskolutbyggnad innebär en tryggad tidig stimulans för har- nen. Utredningen har funnit det angeläget att även försöka belysa såväl de kostnader som utbyggnaden medför som de kortsiktiga och långsiktiga intäkterna och allmän välfärdsökning i form av ökade arbetstillfällen, fri- görelse av arbetskraft, ökade skatteintäkter, minskade kostnader för so- cialhjälp och bostadstillägg.
Som exempel på att förskolan nu tar en blygsam andel av samhällets resurser i anspråk nämns en färsk studie från Bredäng, nybyggd stadsdel med jämförelsevis väl utbyggd förskola. Där tar heltidsförskolan 2.7 %, och hela förskolan (daghem och lekskolor sammantagna) 3,7 % av stads- delens totala årskostnader, såväl kapital- som driftskostnader , för bo- stadsbundna anläggningar och verksamheter. Motsvarande för grundsko- lan är 23 %.
Av materialet från Bredäng kan också utläsas att stat och kommun år 1969 på pedagogisk verksamhet satsade 930 kronor per barn i åldern 0—6 år mot 5 300 kronor per barn i åldern 7—15 år.
I övrigt hänvisas till exemplifieringar i kapitlet, som i sig utgör en sam- manfattning av resurskrävande konsekvenser av utredningens förslag.
Kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation
[ kommunerna har barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden ide fles- ta fall förvaltningsansvar för förskolorna. I dag är en helt övergripande andel av förskolorna kommunala. Privata förskolor är ytterst få och näs- tan enbart deltidsförskolor.
Det statliga, centrala tillsynsansvaret har socialstyrelsen som främst har en rådgivande funktion. Länsstyrelserna har traditionellt främst en kon-
trollerande uppgift i förhållande till samtliga barnavardsanstalter. dit för- skolor och fritidshem räknas enligt barnavårdslagen.
Tillsynsansvaret lokalt, regionalt och centralt regleras av barnavardsla- gen.
Tillsynsansvaret för förskollärarutbildningen vilar på skolöverstyrelsen, som således utarbetar läroplaner för och planerar omfattningen av för— skollärarutbildningen. Skolöverstyrelsen utarbetar även läroplaner för den nya barnskötarutbildningen på gymnasieskolans vårdlinje. Viss fort- bildning för förskollärare bedrivs också i skolöverstyrelsens regi.
Kommunal förvaltning
1 större kommuner med relativt väl utbyggd förskol- och fritidshemsverk— samhet finns oftast särskilda tjänstemän. barnstugekonsulenter eller mot- svarande, som handhar centrala administrativa uppgifter rörande försko- lor, fritidshem och familjedaghem, ger råd och information till institutio- nerna m m. Funktioner för direkt pedagogisk rådgivning finns i mycket ringa utsträckning. Det får barnstugekonsulenten svara för vid sidan av andra uppgifter. I ett flertal kommuner finns även särskilda familjedag- liemskonsulenter.
Socialstyrelsen
har varit tillsynsmyndighet sedan 1943. För förskol- och fritidshems- och familjedaghemsfrågor svarar där en sektion inom sociala barna- och ung-
domsvårdsbyrån.
Hittills har socialstyrelsen huvudsakligen kunnat fungera genom direkt rådgivning bl a via konsulenter (byråsekreterare) till kommunerna.
För visst utredningsarbete finns sedan några år tillbaka en biträdande psykolog. Vid sidan av en byrådirektör, som leder sektionens arbete och har allmänt övergripande uppgifter, Hnns ytterligare en byråsekreterare och en amanuens.
Betoningen i socialstyrelsens uppgifter för förskolverksamheten har hittills inte lagts på pedagogiskt utvecklingsarbete och information till kommuner och förskolpersonal.
[ början av innevarande år påbörjades kommunal försöksverksamhet, centralt administrerad av socialstyrelsen. Detta skedde på barnstugeutred- ningens framställan till Kungl Maj:t (se bilaga 6).
Granskning av byggnadsritningar för förskolor och fritidshem sköts av NSB (nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader) som också svarar för godkännande för statsbidrag och lån. El Ett statligt lekmiljöråd finns sedan 1971, i anknytning till socialsty- relsen. El 1963 bildades centrala samarbetsgruppen för utbyggnad av daghem och fritidshem, vars uppgift är att stimulera utbyggnaden i kommuner- na. Sedan 1964 har också länsgrupper i detta syfte bildats. Utredningens förslag i detta kapitel gäller främst E] Huvuduppgifter för den yttre organisationen
El Det kommunala förvaltningsansvaret för förskolan och frågan om cen- tral tillsynsmyndighet. Cl Kommunal och central organisation
Huvuduppgifter
Utredningen betonar att förskolans organisation och arbetssätt skall byg- ga på en utvecklingspsykologisk grund och utgå från barnens och deras familjers behov.
Förskolans förankring i familje- och socialpolitiken blir speciellt påtag- lig i ett utbyggnadsskede. Insatserna måste inriktas på behovsinventering och uppsökande verksamhet. De viktiga arbetsområden som den yttre or- ganisationen bör ta fasta på är:
El inre verksamhet » pedagogiskt utvecklingsarbete El utbyggnadsplanering Cl uppsökande verksamhet
Kommunal huvudman och central tillsynsmyndighet
Utredningens uppfattning är att förskolan även i fortsättningen bör admi- nistreras. D i kommunerna av social centralnämnd/barnavårdsnämnd El centralt av socialstyrelsen
Diskussionen om förskolans organisation har baserats på en rad hypo- teser om utbildnings- och socialpolitikens utveckling. Det är väsentligt att söka få till stånd en samverkan med såväl socialpolitik som utbildningspo- litik. Denna samverkan kan åstadkommas på olika sätt. Den genomgång som görs i kapitlet av karaktären hos förskolans arbetsområden och fram- tida huvuduppgifter leder till slutsatsen att vissa samarbetsuppgifter kan lösas utan ett gemensamt huvudmannaskap, medan andra uppgifter för att kunna fullgöras effektivt kräver en intim organisatorisk samordning. Det synes därvid mest väsentligt att låta förskolan organisatoriskt växa samman med de olika kompletterande familjesociala insatserna. Ett av de tyngst vägande skälen för en fortsatt förvaltning av social facknämnd är sammankopplingen mellan den uppsökande verksamheten och förskolan. Under en lång framtid måste viktiga sociala prioriteringar kunna göras, innebärande att samhällets socialpolitik integrerar förskolan som ett av de betydelsefullaste medlen i den förebyggande barnavården. Under ett utvecklingsskede anser därför utredningen det särskilt väsentligt att för- skolan integreras i det socialpolitiska fältet.
Vidare föreslår utredningen ett centralt och lokalt organiserat samråd. Samarbetsorgan bör finnas ialla kommuner för att arbeta för och bevaka att förskolan verkligen får den sociala och pedagogiska effekt utred- ningen dragit upp riktlinjer för.
I samrådet, som är särskilt viktigt för att reglera samverkan mellan för- skolan och skolan, bör kunna ingå bl a följande:
socialcentralnämnd (barnavårdsnämnd) skolstyrelse fritidsnämnd
kulturnämnd barnhälsovård föräldrar
personalorganisationer fackliga organisationer
Ett samarbetsorgan med motsvarande funktion på det centrala planet bör vara knutet till socialstyrelsen och med motsvarande uppgift som det lokala samrådet och med representanter för motsvarande områden som gäller det kommunala samarbetsorganet.
Av särskild vikt blir lokalt och centralt samrådet mellan förskola och skola. Det innebär att på centralt plan socialstyrelsens och skolöverstyrel- sens representanter får ett speciellt ansvar att informera om och i vissa fall ingående behandla frågor som berör båda verkens område på ett sär- skilt sätt, På det lokala planet utgör det ett betydelsefullt led i det samarbete som forlöpande förutsätts ske mellan den sociala barnavården och skolan.
En viktig fråga är tillsynen över förskolverksamhet för handikappade barn, där ansvaret nu är delat eller oklart. En undersökning bör enligt utredningens mening göras av de organisatoriska förutsättningarna för en framtida enhetlig tillsyn genom socialstyrelsen.
Organisationsförslag
Det kommunala tillsynsansvaret bör i framtiden lägga stark betoning på lokal pedagogisk rådgivning till förskolorna. För detta ändamål föreslås pedagogkonsulenter i alla kommuner. Kostnaderna för dessa bör även sta- ten svara för, varför utredningen föreslår att dessa kostnader inräknas i statsbidragsunderlaget till kommunerna.
Uppsökande verksamheten bland barn i förskolåldern finns ännu i en- dast mycket begränsad utsträckning i kommunerna. Till stor del blir det alltså en ny uppgift för flertalet kommuner. Detta kräver också nära sani- verkan med barnhälsovården som landstingen svarar för. (Kapitel 19)
Utbyggnadsplaneringen ställer också till stor del helt nya krav på fler- talet kommuner. Kommunernas uppgifter i samband med utbyggnadspla- neringen beskrivs i kapitel 20.
Socialstyrelsens organisation bör utgå från tre viktiga basfunktioner som alla griper in i varandra: [I Pedagogiskt utvecklingsarbete El Social utvecklingsplanering (uppsökande verksamhet: primärkom- munal barnavård och landstingskommunal barnhälsovard) El Utbyggnads- och lokalplanering (kommunal utbyggnadsplanering saint miljöplanering, lokaler och utemiljö) Vidare betonas Socialstyrelsens huvudsakliga arbetsform bör bli utvecklings- och infor- mations- och rådgivningsarbete. Utifrån de tre basfunktionerna bör byggas upp en effektivt fungerande organisation. vilken har som främsta mål att ge en allmänt övergripan- de och även specialiserad information till kommunala huvudmän.
landsting. personal i förskolor och till allmänheten. De tre basfunktionerna bör komma att ligga på en sådan nivå i social- styrelsens organisation att genomgående väl kvalificerad personal kan anställas för att arbeta med de tre arbetsområdena. Det innebär också att erfarenheter från förskolpersonal och andra som praktiskt verkat inom området skall kunna tillvaratas. Vid sidan av en personalstai som kan uppfylla högt uppställda kun- skapskrav bör socialstyrelsen dessutom få erforderliga resurser för en verksamhet som kommer att få en allt större omfattning och vikt. Där- med avses exempelvis resurser för försöksverksamhet och kontinuerligt utvecklingsarbete.
Kapitel 34 Följ/attiiiiigsförs/ag
Dels föreslår utredningen en ändring i barnavardslagen. dels lägger den fram förslag till en förskollag.
Ändring av barnavardslagen
Paragraf 3 i barnavardslagen föreslas fa en ny formulering. som preciserar och kraftigare än nu understryker kommunens skyldighet till uppsökande verksamhet bland barn och ungdom.
förskollagen
föreslas stadga om kommunala förskolplaner och om förskolverksam- lieteiis omfattning och förvaltning.
Syfte och organisation
] närmare samarbete med hemmen skall förskolan främja barnens allsidi- ga utveckling och uppmärksamma barn som behöver särskilt stöd. Verk- samheten skall utformas efter den pedagogik som utvecklas fortlöpande och ta hänsyn till barnets och familjens behov av stöd från samhället.
Förskolan kan drivas i liel- eller deltidsform. Heltidsförskola tar mot barn för minst 5 timmar. deltidsförskolan mindre än 5 timmar per dag. Verksamheten kan också bedrivas på annat sätt än i förskola och kallas då övrig jörsko/i'crksani/iet.
Kommunernas förvaltning
I varje kommun skall det finnas förskolori tillräckligt antal och för olika behov. Den kommun där barnet är kyrkobokfört eller bor stadigvarande har skyldighet att sörja för att barnet tas mot i förskola. I vissa fall aligger detta landsting.
Varje kommun skall ha förskolplan. beräknad pa behovet för de när- maste aren. Mark för förskolor skall avsättas när kommunen planerar orn- raden för bebyggelse. I nya bostadsområden. som byggs med minst 200 lägenheter. skall hela det beräknade behovet av förskolor tillgodoses och
en särskild plan skall upprättas för dem. Barnavardsnämnden skall ta hand om förskolverksamheten. om inte kommunfullmäktige bestämmer på annat sätt.
Förskolans omfattning
Barn skall anvisas plats i förskola under ett år från höstterminen det ka- lenderår barnet fyller sex år. Förskolan omfattar lägst 600 timmar per är. I vissa fall kan förskolan ordnas under två år och skall då omfatta minst 800 timmar. Om kommunen delat förskolan på två år skall barn således anvisas plats fran fem års ålder. (Se vidare kapitel 15.)
Barn som behöver särskilt stöd skall få förtur om inte deras behov till- godoses på annat sätt. Plats skall beredas i förskola eller på anriat sätt för barn. vilkas föräldrar förvärvsarbetar eller studerar.
Övrig förskolverksamhet
skall ordnas för barn som genom sjukdom eller av annat skäl inte kan utnyttja förskolplats. Barn som är pa barnhem. sjukhus eller annan vard- institution skall ocksa beredas förskolverksamhet.
Underrättelseplikt
Kommunen har skyldighet att informera varje barns förälder eller fostra- re om förskolplats. Om den inte kan utnyttjas skall den ansvariga nämn- den genom sin uppsökande verksamhet se till att barnet tillgodoses på annat sätt. (Jfr kapitel 15.)
Samarbete
Barnavardsnäinnden bör samarbeta med dem som bedriver liknande verk- samhet. Samarbetet med skolan är särskilt väsentligt.
Läns- och socialstyrelsens uppgifter
Länsstyrelsen skall inom sitt län noga följa hur lagen tillämpas och se till att förskolverksamheten ordnas och sköts ändamålsenligt.
Socialstyrelsen skall följa förskolverksamheten i hela landet och svara för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt.
Lagen föreslas träda i kraft den 1 januari 1975. Dispens skall kunna ges till och med ar 1978 på framställning av kommunfullmäktige.
Reservation
Central tillsynsmyndighet och lokal administration
Summan av de förslag som redovisas i föreliggande betänkande ger förutsättningar att utveckla en pedagogiskt och socialt väl fungerande förskolverksamhet. Därom är utredningen helt ense. Det råder också enighet om grunddragen i utredningens förskolpolitiska program, dvs dess förslag till prioriteringsprinciper. Den ökande andel av samhällets resurser som måste ställas till förfogande för att ge barnen bättre uppväxt- och utvecklingsbetingelser bör under 1970-talet i allt väsentligt förbehållas barn med särskilda behov av det stöd förskolan kan ge.
På en punkt har inte kunnat uppnås enighet. I motsats till utredning- ens majoritet anser vi, att förskolan måste inordnas under pedagogiska fackmyndigheter på alla nivåer —— utbildningsdepartementet, skolöversty- relsen och lokala skolstyrelser -— för att den skall kunna utvecklas fullt ut enligt de nya förutsättningarna. Värt ställningstagande har följande mo- tiveringar.
]. Vi ansluter oss helt till utredningens grundtanke, att förskolan utöver sin viktiga pedagogiska funktion har att fullgöra betydelsefulla sociala uppgifter för barn och familj. Enligt vår mening har dock begreppet socialpolitik ett innehåll med betydligt större vidd än vad som framkommer i utredningens motiveringar för dess ställningstagande i frågan om vilka myndigheter som skall ha ansvaret för förskolan.
Modern socialpolitik begränsas inte till i traditionell mening sociala arbetsområden där exempelvis socialstyrelsen och primärkommunernas sociala nämnder har huvudansvaret. De ökande kraven på sociala mål för samhällsbyggandet gör det inte heller möjligt att göra förverkligandet av dessa målsättningar till en avgränsad uppgift för något specialistorgan. Fackliga och ideella organisationer behöver samverka med samhället, där flertalet förvaltningar har att fullgöra viktiga socialpolitiska uppgifter.
Riksplanering, regionplanering och lokal planering är exempel på åtgärder med socialpolitiskt syfte. Miljöplanering, bostadsplanering och skolplanering likasa. Skolreformerna har genomgående en övergripande social inriktning. Skollag, skolstadga och läroplaner för undervisningen bygger på grundläggande socialpolitiska värderingar.
Skollagens första paragraflyder:
av ledamöterna Orehag och Sandblad ! l i l l i i i
”Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhälls- medlemmar.”
Skolan söker tillgodose varje elevs särskilda behov men eftersträvar också att utveckla elevernas sociala ansvar och samarbetsförmåga. Arbete i varierande grupper och lag såväl som individuellt arbete upptar allt större utrymme i skolan. Eleverna deltar aktivt i skolans samarbets- nämnder. Specialundervisningen har successivt fått ökade möjligheter att tillgodose barn med särskilda behov. De principer för resurstilldelningen som skolan utvecklat har utredningen tagit fasta på för motsvarande insatser inom förskolan.
Under senare år har skolan tillförts ett flertal specialister med sociala uppgifter såsom kuratorer, psykologer, fritidspedagoger och skolvärdin— nor. Tillsammans med Skolsköterskor och skolläkare kompletterar dessa skolans övriga personal i det elev- och personalvårdande arbetet. På ett flertal platser och i en ökande omfattning deltar dessutom socialassisten- ter i elevvårdskonferenserna, något som bidragit till ett ökande samarbete mellan skol- och socialmyndigheter.
] sina direktiv till pågående utredning om skolans inre arbete (SIA) framhåller utbildningsministern, att skolans insatser i förrn av pedagogis- ka stödåtgärder i många fall då det gäller elever med sociala handikapp måste ”kompletteras med andra samhälleliga stödåtgärder, generella eller individuella, som omfattar elevens hela levnadsmiljö”. De sakkunniga rekommenderas här att samråda med socialutredningen, som bl a har att pröva förutsättningarna för ett fastare samarbete mellan skolväsendet och socialvården.
När barnstugeutredningens majoritet vill göra troligt, att den uppsö- kande verksamhet som blir ofränkomlig vid införande av principen allmän förskola och för prioriteringen av barn med särskilda behov förutsätter att förskolan administreras av social centralnämnd eller barnavårdsnämnd, synes majoriteten ha bortsett från den utveckling inom skolan och samhället som antytts ovan.
2. Utredningens pedagogiska program är centrerat på barnet, på dess behov av trygghet och gynnsamma utvecklingsbetingelser i övrigt. Bl a från denna utgångspunkt hävdas med skärpa att förskolan i sin helhet, såväl heltidsformen (daghem) som deltidsformen (lekskola), måste förvaltas av samma lokala myndighet. Sålunda avvisas enhälligt att huvudmannen skall kunna uppdraga åt skolstyrelsen att ta över enbart verksamheten för i första hand 6-åringar enligt principen om allmän förskola och låta ansvaret för förskola i daghemsform åvila en social myndighet. Ett sådant system skulle också motverka rationell planering och konservera förekommande olika värderingar av förskolfonnerna. Barnen är fortfarande stadda i snabb utveckling när de vid sju års ålder övergår till grundskolan. Det är därför angeläget att skapa kontinuitet i samhällets utvecklingsstödjande insatser. Att då bibehålla nuvarande uppdelning av förskola och skola på olika kommunala förvaltningsorgan vore, enligt vår mening, lika olämpligt som att fördela förskolverksam-
Samverkan mellan förskolan och grundskolans lågstadium tillmäts numera allt större vikt. ] åtskilliga kommuner förekommer organiserat samarbete mellan de personalgrupper som arbetar i resp skolformer. Utredningens förslag kommer sannolikt att verka i riktning mot ökat intresse för kvarterslokaliserade enheter, omfattande förskola-lågsta- dium-fritidshem eller daghemsformer av förskola och lågstadium. Ett på olika förvaltningsorgan delat ansvar för en sådan integrerad enhet, dvs enligt majoritetens förslag, skulle leda till orimliga förhållanden.
Trenden i pågående utveckling är entydig. Behovet av att tillförsäkra barnen en gynnsam utvecklingsmiljö ökar kraven på samordnad verksamhet i förskola och skola. Även om det är praktiskt möjligt att åstadkomma sådan samordning vid uppdelning på skilda kommunala förvaltningar ter det sig för oss föga framsynt att behålla en organisation, som försvarar ett rationellt utnyttjande av dessa pedagogiska verksam- hetsformer i strävandena att erbjuda barn och ungdom bästa möjliga utvecklingsförutsättningar.
[ majoritetens motiveringar finns inbyggt en antydan, att det föreligger risk för att skolans pedagogik och arbetssätt skulle kunna påverka förskolan i negativ riktning om de pedagogiska fackmyndigheterna finge ta över ansvaret för förskolverksamheten. Vi delar inte majoritetens oro i detta avseende utan har den meningen, att gemensam tillsynsmyndighet och gemensam lokal administration skulle inverka positivt på både förskola och skola. Det nya i förskolans pedagogik _ struktureringen — har drag gemensamma med vad som tillämpas på lågstadiet. vars arbetsformer i glesbygder har mycket gemensamt med förskolans syskongrupper. litt gränsöverskridande i metodiskt hänseende är önskvärt då det ger nya och bättre förutsättningar för en lugn och störningsfri. övergång för barnen.
3. De allt större anspråken på samhällets resurser ställer ökade krav på omsorgsfull planering vid fördelning av dessa på olika omraden. Samutnyttjande av personal, lokaler och utrustning för varierande ändarna] har därför blivit en viktig angelägenhet.
a) Redan nu har skolöverstyrelsen huvudansvar för utbildning av personal för förskolan. Förskollärarutbildningen sorterar direkt under skolöverstyrelsen och barnskötarutbildningen ingår i gymnasieskolans utbildningsprogram. Lärarhögskolorna står likaså under skolöverstyrel- sens tillsyn. För skolans personal bedrivs fortbildning och utbildnings- komplettering genom lärarhögskolornas fortbildningsinstitut och läns- skolnämndernas fortbildningsavdelningar. Fortbildningsverksamheten vid dessa institutioner är fn föremål för översyn. Den framtida fortbild- ningen för förskolans personal borde kunna samordnas med skolans fortbildningsverksamhet. något som skulle innebära dels rationellt utnyttjande av fortbildningsverksamhetens organisationsapparat, dels ökade möjligheter att konfrontera idéer och utvecklingslinjer i skolans och förskolans pedagogik och metodik med varandra.
b) Skol- och förskollokaler har numera tämligen komplicerad teknisk utrustning för uppvärmning och ventilation. För att denna som regel dyrbara tekniska utrustning skall fungera tillfredsställande behövs
välutbildad ekonomi— och vaktmästarpersonal. Denna personal kan ioch för sig representera central fastighetsförvaltningi kommunerna. Mycket talar dock för att tillgang inom närområdet till denna personal har betydelse för tillsyn och god funktion. Skol- och förskolanläggningar har en likartad geografisk spridning i kommunerna och är därför ofta lämpliga att samordna till gemensamma arbeetsområden. Gemensam för- valtningsorganisation underlättar sådan samordning.
c) Samordning av skolskjutsar för skola och förskola underlättas med gemensam förvaltning. Samutnyttjande av lokaler underlättas likaså. Detta är av särskild vikt i glesbygdsområden. Glesbygd finns numera i de allra flesta svenska kommuner. varför krav på lokal- och skolskjutssarn- verkan kommer att bli vanliga framdeles.
d) i några kommuner fungerar sköterskor och psykologer i hade skola och förskola. Nagon längre sammanfattad erfarenhet av sådant arbete kan inte redovisas. Detta system har dock visat sig dels öka möjligheterna att skapa underlag för inrättande av psykologtjänster. dels öka förståelsen mellan de personalgrupper som arbetar i resp skola. Denna form av samverkan ansluter väl till de av utredningen skisserade s k familjeservice- centralerna.
4. Socialstyrelsen saknar resurser att svara för ett pedagogiskt tillsynsansvar och att leda ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom förskolområdet. Majoritetens förslag innebär därför att man maste från grunden bygga upp en resurskrävande pedagogisk serviceorganisation. En sadan åtgärd vore ett anmärkningsvärt avsteg från den politik som tillämpats sedan mitten av 1960-talet nämligen att överföra centrala pedagogiska utvecklings-. planerings- och serviceuppgifter från fack- ämbetsverken till ett gemensamt pedagogiskt ämbetsverk — skolöver— styrelsen. Bl a tillsynen över sjuksköterskeutbildningen har överförts fran socialstyrelsen till skolöverstyrelsen som ett led i strävandena att rationalisera de pedagogiska ledningsfunktionerna på högsta nivå.
5. Satnmanflzttningsvis vill vi anföra: Förskolan bör i princip ha skolstyrelse som lokal förvaltningsrnyndig- het och skolöverstyrelsen som central tillsynsmyndighet.
a) Skolans roll och uppgifter samt utvecklingstrenden i dessa hänseenden överensstämmer väl med barnstugeutredningens socialpolitiska värde- ringar och målsättningar.
b) Barnstugeutredningens pedagogiska program och barnens konti- nuerliga utveckling tillgodoses bäst om förskolan på alla nivaer inordnas under pedagogiska fackrnyndigheter.
c) Samverkan mellan förskola och skola underlättas med gemensam förvaltningsorganisation.
d) Personalutbildning Och personalfortbildning bör av funktions- och resursskäl samordnas med skolans utbildning och fortbildning.
e) Skolskjutsar och lokaler bör samutnyttjas i skola och förskola, särskilt i glesbygdsornraden.
f) Psykologer och Skolsköterskor bör fungera i hade förskola och skola.
Bilaga ] Utredningens direktiv
Utdrag av statsrådsprotokollet den 26.4. 1 968.
Ansvaret för barnens fostran, tillsyn och vård vilar i första hand på hemmet. Samhället har emellertid i betydande omfattning tagit på sig uppgifter inom detta område bl a genom kommunernas barnstugeverk- samhet. Ändringar i familjestruktur och levnadsförhållanden har medver- kat till en kraftigt ökad efterfrågan på insatser från samhällets sida för att hjälpa föräldrarna med barntillsynen. ] allt fler familjer ägnar sig båda föräldrarna åt förvärvsarbete utanför det egna hemmet. För de ensamstående föräldrarna är en ordnad barntillsyn en förutsättning för att de skall kunna försörja familjen genom förvärvsarbete. Barnstugeverk- samheten fyller dessutom en viktig pedagogisk uppgift genom barnens gruppsamvaro under pedagogisk ledning.
Behovet av samhällsinsatser för barntillsyn är mest framträdande för barnen i förskoleåldern. När barnen kommer upp i skolåldern övertar skolan tillsynsfunktionen under en del av dagen. För den skolfria delen av dagen har de dock ett tillsynsbehov som är likartat med förskolebar- nens.
Barnstugeverksamheten är uppdelad på daghem och lekskolor för barn i förskoleåldern samt fritidshem för barn i de lägre skolåldrarna. Daghems— och lekskoleverksamheten kan också föras samman i en s k gemensam barnstuga. Daghemmen och fritidshemmen har till uppgift att ta hand om barnen under dagarna när föräldrarna har förvärvsarbete utanför hemmet. Lekskoloma tar emot barn för i regel tre timmars daglig gruppsamvaro.
All barnstugeverksamhet bygger på samma pedagogiska grundsyn. Målet för verksamheten är att — i samverkan med hemmet — främja barnens allsidiga och harmoniska utveckling emotionellt, socialt och intellektuellt samt medverka till en positiv anpassning av barnen till samhället. Målet är sålunda detsamma för de olika verksamhetsformerna, och skillnaden dem emellan ligger huvudsakligen i vistelsetidens längd. Främst för barnens skull — men även för föräldrarnas — måste den av samhället organiserade barntillsynen uppfylla högt ställda kvalitetskrav.
Barnstugorna är som barnavårdsanstalter underkastade bestämmelserna i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) och stadgan den 28 oktober 1960 (nr 595) för barnavårdsanstalter.
Platsantalet inom barnstugeverksamheten har ökat väsentligt under efterkrigstiden. Utbyggnadstakten har emellertid varierat starkt mellan de olika verksamhetsgrenarna. Lekskoleverksamheten har byggts ut relativt kraftigt under hela perioden. År 1950 fanns plats för i runt tal 19 000 barn i lekskola. Motsvarande tal är 1960 var drygt 38 000 och i dag kan omkring 65 000 barn tas emot i lekskola. Flertalet lekskolebarn är i 6-årsåldern, men även S-åringar Och i vissa fall 4-åringar kan få plats i lekskola. Betydande lokala skillnader förekommer.
Utbyggnaden av daghemsverksamheten — som avser barn i åldrarna från sex månader upp till skolåldern — har varit mycket begränsad under hela 1950-talet och ett stycke in på 1960-talet. Antalet platser ökade endast från ca 9 700 år 1950 till ca 10 300 år 1960. Behovet av samhälleligt organiserad tillsyn av barn till förvärvsarbetande föräldrar har emellertid ökat kraftigt. Under senare år har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder för att stimulera till ökad utbyggnad av daghemmen. Bl 3 har statsbidraget förstärkts i två omgångar och staten bidrar nu med betydande belopp till såväl uppförande som drift av daghem. Statsbidra- get omfattar även en kombination av daghem och lekskolor i gemensamma barnstugor, där minst två tredjedelar av platserna används för barntillsyn under minst fem timmar per barn och dag. Utbyggnads- takten har ökat betydligt. Ett nytillskott av mellan 5 000 och 6 000 daghemsplatser per år beräknas för den närmaste tiden. År 1970 torde det komma att finnas mellan 30 000 och 35 000 platser disponibla. För att tillgodose det växande personalbehovet har bl a förskoleseminarierna
byggts ut kraftigt. Vid sidan av barnstugoma finns ca 10 000 kommunalt organiserade familjedaghemsplatser tillgängliga för tillsyn av barn. På grundval av förslag i årets statsverksproposition har beslut fattats om åtgärder för att stimulera en utbyggnad och kvalitativ förstärkning av denna tillsynsform.
Genom den obligatoriska skolan får alla barn fr o m 7-årsåldern del av de kunskaper och den fostran som skall främja deras utveckling till harmoniska och dugliga samhällsmedlemmar. Efter den obligatoriska skolan utnyttjar flertalet ungdomar de möjligheter som finns till fortsatt utbildning fram till ett yrke. Som nyss sagts fullgör skolan i praktiken en tillsynsfunktion under den tid barnen vistas där. Fritidshemmen är avsedda att ta hand om barnen i de lägre skolåldrarna under den skolfria delen av dagen när föräldrarna är borta på arbetet.
Antalet fritidshemsplatser har legat mellan 2 000 och 2 500 under hela perioden fram till år 1965. Motsvarande stimulansåtgärder som för daghemmen har vidtagits för fritidshemsverksamheten, och en viss ökad utbyggnad har börjat märkas. Enligt befintliga utbyggnadsplaner kommer det år 1970 att finnas mellan 5 000 och 6 000 fritidshemsplatser disponibla.
Fortfarande finns ett betydande behov av barntillsyn som inte kan tillgodoses med tillgängliga daghems-, fritidshems- eller familjedaghems- platser. Jag vill därför betona angelägenheten av att utbyggnaden av dessa
tillsynsmöjligheter fortsätter i snabb takt.
Den pedagogiska verksamhet som bedrivs i lekskola och daghem avser att stimulera barnens sociala utveckling. Skilda undersökningar har visat betydelsen av ett tidigt deltagande i en organiserad gruppverksamhet, bl a för att underlätta övergången till skolsituationen. De barn som kommer från en stimulansfattig miljö är ofta handikappade ijämförelse med de barn som växt upp i en emotionellt och kulturellt mera stimulerande miljö. En tids vistelse i lekskola eller daghem är därför av särskild betydelse för de förstnämnda barnen. Vidare är den organiserade gruppverksamheten särskilt betydelsefull för barn som inte har några syskon i hemmet.
i dagens läge har i stort sett hälften av alla förskolebarn möjlighet att vistas i lekskola eller daghem under minst ett år före inträdet i grundskolan. Denna andel ökar successivt genom utbyggnaden av verksamheten. Med tanke på den långsiktiga utvecklingen finns det skäl att undersöka möjligheterna att ge alla barn den förberedelse inför inträdet i grundskolan som verksamheten i lekskola eller i daghem innebär. De senaste decenniernas utveckling inom hela skolväsendet har målmedvetet inriktats på att skapa likvärdiga möjligheter för alla barn att få en god skolutbildning oavsett bostadsort, föräldraekonorni och övriga hemförhållanden. Starka skäl talar för att denna demokratiseringsprocess bör vidgas och omfatta även de förhållanden som påverkar barnens utgångsläge vid skolstarten. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet förordarjag att frågan om utformningen av barnstugeverksamheten nu tas upp till prövning från nyssnämnda utgångspunkter. [ detta sammanhang bör även frågor rörande fritidsverksamheten för skolbarn utredas. Dessa båda uppgifter bör lämnas till en särskild utredning.
En första uppgift för utredningen bör vara att utreda målsättningen för den inre verksamheten i lekskolor och daghem, främst när det gäller barn i 5- och 6-årsåldern. Denna verksamhet utövas i dag i varierande former. Förskolebarn lär genom att göra konkreta sinneserfarenheter och sedan bearbeta dem i lek och skapande arbete. För den grundläggande begreppsinlärningen är en innehållsrik omgivning, där barnen kan få röra sig fritt och experimentera med skilda upplevelser, en förutsättning. Fria arbetsformer, där barnet på egen hand väljer material, tidsram, arbetsplats och medarbetare för sin verksamhet synes lämpade för förskolebarns sociala och intellektuella mognadsnivå. Att i en kursplan hårt binda förskoieverksamheten kan knappast komma i fråga. Däremot bör anvisningar för arbetets uppläggning och för utformningen av skilda aktiviteter kunna vara av stort värde. Utredningen bör därför, sedan den definierat och formulerat målet för vad som i vid mening kan anges vara förskolepedagogiskt, utarbeta anvisningar rörande verksamhetens innehåll och utformning. [ diskussionen har bl a framhållits att det skulle vara av värde om vissa moment som nu tillhör de första årskurserna i grundskolan förbereds och kanske till någon del behandlas i lekskolor och daghem. Att med bibehållande av de fria arbetsformerna få syssla med sådana moment skulle kunna vara stimulerande för förskolebarnen och göra övergången till grundskolan lugnare och naturligare. Utredning-
en bör pröva denna fråga och därvid även beakta konsekvenserna för den obligatoriska skolans utformning. Jag vill i detta sammanhang framhålla att utredningen bör utgå från oförändrade förhållanden i fråga om skolpliktens inträde.
Utredningen bör vidare pröva formerna för och omfattningen av en förskoleverksamhet _ i lekskola eller daghem # som på sikt kan komma alla barn till del under en tid närmast före inträdet i grundskolan. Vid bedömningen av möjligheterna att nå fram till ett sådant mål måste hänsyn tas till det stora utbyggnadsbehov som finns på daghemssidan när det gäller möjligheterna för förvärvsarbetande föräldrar att få hjälp med barntillsynen under dagarna.
Utredningen bör diskutera hur en mera allmän lekskoleverksamhet för i första hand 5- och 6—åringar lämpligen bör samordnas med övrig barnstugeverksamhet. En väsentlig fråga är samordningen av lekskoleverk- samheten med den tillsyn under resten av dagen som behöver ordnas för barn med förvärvsarbetande föräldrar. En principlösning av denna fråga finns redan i tillämpning, nämligen den gemensamma barnstugan. Även andra lösningar kan tänkas, tex en anknytning till fritidshemmen, som därmed skulle överta tillsynsfunktionen för barn i tidigare ålder än nu. Ett genomförande av en mera allmän lekskoleverksamhet skulle medföra en rad praktiska problem. 1 glesbygderna föreligger nu vissa svårigheter i samband med långa resor till skolan. Skolskjutsarna är Ofta gemensamma för yngre Och äldre barn, vilket bl a innebär att de yngre barnen med några få skoltimmar kan få vänta en lång tid innan de har möjlighet att åka hem. Detta förhållande är givetvis mera besvärande ju yngre barnet år. Även sådana problem måste uppmärksammas i utredningsarbetet. En tänkbar lösning kan vara att lekskoleverksamheten i sådana fall koncentreras till en viss period under året eller till vissa veckodagar. Utredningen bör belysa denna fråga och lägga fram förslag om hur verksamheten kan anordnas.
Som framgått av vad jag tidigare anfört, har den nuvarande fritidshemsverksamheten en relativt liten omfattning och kan inte på långt när anses tillgodose det behov av organiserad fritidsaktivitet och tillsyn som finns för barnen i de lägre skolåldrarna. Ökade insatser behövs för en organiserad fritidsverksamhet som komplement till skolan både för barn med förvärvsarbetande föräldrar Och för barn som har en förälder hemma. Uppgiften att se till att fritidsförhållandena för barn och ungdom är tillfredsställande ordnade utgör en central del av samhällets förebyggande barna- och ungdomsvård. Det gäller inte enbart barn i den lägre skolåldern utan alla skolbarn, även om problemen blir av något annan karaktär för de äldre barnen.
Utredningen bör få i uppdrag att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma en ökad organiserad fritidsverksamhet för barn i skolåldern. Detta arbete bör i en första etapp bedrivas parallellt med prövningen av frågan om genomförandet av en mera allmän förskola och avse fritidsverksamhet för elever på grundskolans lågstadium. Det gäller inte endast att stimulera kommunerna — som är de närmast ansvariga — att bygga ut fritidsverksamheten, utan det gäller också att göra denna attraktiv för barnen och att intressera föräldrarna för organiserad
fritidsaktivitet och tillsyn för barnen även uppe i skolåldern.
Utredningen bör behandla bl a frågan om vilka åldersgrupper som den traditionella fritidshemsverksamheten bör rikta sig till. Utredningsupp- draget bör vidare omfatta frågor som hänger samman med fritidsaktivite- ter för barn i de högre skolåldrarna. Utredningen bör ge en samlad bild av omfattning, utformning och utnyttjande av de olika fritidsaktiviteter som nu finns. Det gäller tex kommunernas ungdomsgårdar och den fritidsgruppsverksamhet som bedrivs av Olika organisationer. Även den fritidsaktivitet som bedrivs inom skolans ram i form av t ex frivillig musik och slöjd bör beaktas i sammanhanget. Mot bakgrunden av en sådan redovisning bör utredningen lägga fram förslag till de åtgärder som kan finnas påkallade. Utredningen bör i detta sammanhang även behandla de resande skolbarnens särskilda problem med väntetider m in. En målsätt- ning bör vara att den organiserade fritidsverksamheten som helhet täcker samtliga skolåldrar. Man kan därvid tänka sig att fritidshemmen riktar sig till barn upp to m 9 års ålder — dvs grundskolans lågstadium — och att särskilda verksamhetsformer byggs ut för åldrarna däröver. Möjligheterna till sambruk av lokaler med skolan, ungdomsgårdar m m bör ägnas
särskild uppmärksamhet. Ett förverkligande av önskemålen om en utbyggnad av såväl daghems-
Och fritidshemsverksamheten som en mera allmän lekskoleverksamhet kommer att ställa samhället inför betydande ekonomiska och personella problem. Utbyggnaden av de förstnämnda verksamhetsformerna måste som förut nämnts ges försteg under de närmaste åren, och de frågor som har samband därmed bör konkret belysas av utredningen. En uppgift för utredningen blir att pröva såväl de kortsiktiga som de mera långsiktiga behoven av personal, lokaler och utrustning mot bakgrund av tendenser- na och önskemålen inom de berörda verksamhetsområdena. Utredningen bör uppmärksamma hur dess slutsatser beträffande den inre verksamhe- ten i daghem och lekskolor kan inverka på förskoleseminarierna. Vidare bör utredningen bedöma behovet av förskollärare och övrig personal vid en utvidgning av förskoleverksamheten till att bli mera allmän. Möjligheterna att tillgodose detta behov bör noga studeras med beaktande av det personalbehov som finns inom övrig barnstugeverk- samhet liksom inom andra verksamhetsområden som rekryterar förskol- lärare, barnsköterskor och liknande personalkategorier.
Utredningen bör ägna uppmärksamhet åt de särskilda frågor som hänger samman med de handikappade barnens och ungdomarnas möjligheter att delta i barnstugeverksamheten respektive fritidsverksam- heten för äldre skolbarn.
Utredningen bör i sitt arbete samråda såväl med socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen som med kommunförbun- det. Vidare bör utredningen samråda med utredningen för översyn av den sociala vårdlagstiftningen (socialutredningen).
Frågor rörande finansieringen av barnstugornas verksamhet bör tas upp till behandling i särskild ordning.
Utredningen bör i första hand behandla de frågor som gäller barnstugornas inre verksamhet. Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning bör utredningen kunna lägga fram sina förslag successivt.
Yl'llaggsdirektiv (21 november 196 9)
Kungl Maj:t uppdrog den 27 september 1968 åt socialstyrelsen Och skolöverstyrelsen att utreda möjligheterna att utforma lokaler på ett sådant sätt att de kunde användas till både barnstugor och lågstadieskolor alltefter det aktuella behovet. Ämbetsverken har den 1 september 1969 kommit in med en utredningsrapport. 1 rapporten redovisas bl a behovet av närmare anvisningar för hur en barntillsynsplan på lokal nivå bör utformas samt på vilket sätt barnstugor och lågstadieskolor lokalmässigt kan samordnas.
Kungl Maj:t uppdrar åt 1968 års barnstugeutredning att utforma riktlinjer för utarbetande av kommunala barntillsynsplaner. Utredningen bör söka finna en planeringsmetodik för utbyggnad av en barntillsyn som tillgodoser efterfrågan från förvärvsarbetande eller studerande föräldrar in fl och som genom utnyttjande av permanenta och tillfälliga barnstugelokaler samt familjedaghem kan smidigt anpassas till föränd- ringar i efterfrågan. Bl a bör uppmärksammas möjligheterna att genom omdisponering av befintliga lokaler tillgodose behovet av barntillsyn i befintliga bostadsområden. Utredningsarbetet bör vidare inriktas på att finna lämpliga vägar att skapa garantier för att den fysiska planeringen utformas så att tillfredsställande mark- och lokalutrymmen reserveras för barnaktiviteter samt fritidsverksamhet för ungdomar och vuxna. Vidare bör utredningen undersöka förutsättningarna för en lokalmässig samord- ning av barnstugan och lågstadieskolan.
Utredningen bör i dessa frågor samråda med socialstyrelsen, skolöver- styrelsen, bostadsstyrelsen, statens planverk och kommunförbundet samt med servicekommittén och bygglagutredningen.
Tilläggsdirektiv (] 7 juni 1970)
Skolöverstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1969/70 tagit upp vissa frågor angående fortbildningen av förskollärare. Bl a före- slås inrättande av fortbildningskonsulenter för förskollärare.
Kungl Maj:t uppdrar åt 1968 års barnstugeutredning att utreda frågan om fortbildning av den personal som är sysselsatt inom barnstugeverk- samheten. Utredningen bör därvid bedöma omfattningen och utform- ningen av en sådan fortbildning samt utarbeta förslag till organisation och ansvarsfördelning. En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att fortbildningsverksamheten skall bekostas av huvudmannen för barnstu- gorna. Arbetet bör bedrivas i samråd med socialstyrelsen, skolöverstyrel- sen och Svenska kommunförbundet.
Bilaga 2 Infektionsrisker på daghem
av Katherine S trangert
Inledning
Att samla barn i grupp innebär risk för infektioner. Frågan är om infektionssjukdomarna på daghem skall ses som oundvikliga och skadliga, oundvikliga men utan större negativa verkningar eller om de kan hållas nere, tex genom sträng hemskickning, mindre barngrupper eller dylikt.
I det följande redovisas först en studie som gjorts på ett daghem i Stockholm under tiden september 1970 to rn maj 1971. Därefter sammanställs dessa resultat dels med några andra undersökningar som gjorts på området ur delvis andra aspekter, dels med mera allmängiltiga fakta om smittämnen, smittspridning, infektioner och infektionsförsvar för att ge underlag för en bedömning av infektionsriskerna på daghem- men.
Infektionsundersökning pa" daghem I 9 70— 71 — preliminära resultat Material
Ett daghem (Västerleds daghem i Bromma, Stockholm) med barn från 6 månaders till 4 1/2 års ålder följdes ur infektionssynpunkt fr o m septem- ber 1970 t o m maj 1971. Alla barn som vistades på daghemmet under denna tid togs med. Det var sammanlagt 54 barn, men då några barn slutade och ersattes av andra kom endast 37 barn att följas under hela perioden, 4 barn över hälften av tiden och 13 under endast en kortare tid.
Daghemmet inryms i en trevåningsvilla. Överst är personalbostad. En trappa upp ligger ”spädbarnsavdelningen” (I) och ”krypavdelningen” (11) medan ”koltavdelningen” (111) och ”barnkammaren” (IV) ligger på bottenplanet. Barnen börjar på avdelning I, som tar emot barn från 6 månaders ålder. Vid 1 1/2 års ålder flyttar de över till avdelning 11. Dessa två yngsta grupper har skilda sovrum men de leker tillsammans inne och ute. I grupp I finns 10 och i grupp 11 6 platser. Då barnen blir 2 år flyttar de till avdelning III och vid 3 är vidare till avdelning IV där de stannar till 4 1/2 års ålder. På avdelning 111 finns 10 barn och på avdelning IV 14.
1 Preliminär rapport av undersökning gjord för Stockholmsfonden
Dessa två äldre grupper har skilda SOvrum och skilda lekrum inne, men de är tillsammans ute och på mornar och kvällar sammanförs grupperna även inomhus.
Barnen i grupp [ sköttes av två heltidsanställda barnskötare, i grupp 11 av två halvtidsanställda, i grupp III av en hel- och två halvtidsanställda medan grupp IV hade en barnskötare och en förskollärare. Dessutom tillkom en halvtidsanställd barnskötare som hjälpte till vid ledigheter, 3 praktikanter, 1 kokerska, l köksbiträde, ] städerska och föreståndarin- nan. Personalen utgjordes alltså av 17 personer.
Första våningen:
"Krypbarn" (||) "Spädbarn” (I) Ålder: 1 1/2—2 år Ålder: 1/2—1 1/2 år Antal: 6 barn Antal: 10 barn Personal: 2 halvtid Personal: 2 heltid
Sovrum ll Lekrum I och II Sovrum I
Bottenplanet
"Barnkammare" (IV) "Koltbarn" (lll) Ålder: 3—4 1/2 är Ålder: 2—3 år Antal: 14 barn Antal: 10 barn Personal:2 heltid Personalzl heltid 2 halvtid
Sovrum IV Lekrum lV Lekrum lll Sovrum III
Som jämförelsematerial uttogs ”hemmabarn”. Vid undersökningens början noterades daghemsbamens ålder, kön, antal syskon och hemför- hållanden. Från ett register på barnavårdscentralen i samma bostadsom- råde valdes ut barn som i största möjliga utsträckning överensstämde med daghemsbarnen. Detta kunde ske beträffande ålder och kön. Hemmabar— nen hade dock i många fall syskon och i de flesta fallen sammanboende föräldrar medan daghemsbarnen endast undantagsvis hade något syskon och i hälften av fallen ogift moder (en tredjedel av dessa var dock sammanboende). 40 barn från hemmagruppen deltog i hela undersök- ningen och ytterligare ett under halva perioden.
Utförande
För varje barn antecknades dagligen enligt ett särskilt formulär Om barnet var friskt eller hade snuva, hosta, ögoninfektion, öroninfektion, diarré, kräkningar, utslag, trötthet och/eller feber (>380). På daghemmet kon- trollerade en sköterska barnen måndag, onsdag och fredag medan personalen observerade barnen tisdag och torsdag. Föräldrarna noterade barnens tillstånd under helger och ledigheter samt vid sjukdom då barnen var hemma. Vid sjukdom gjorde vidare sköterskan eller daghemsläkaren i möjligaste mån hembesök för att få en enhetlig och objektiv bedömning, eventuellt ta infektionsprover samt för att vid behov ge barnet behand- ling.
Hemmabarnens hälsotillstånd antecknades av föräldrarna. En gång varannan vecka besökte sköterskan hemmet, kontrollerade barnet och diskuterade dess eventuella sjukdomstecken.
Vid undersökningens början i september 1970 samt i december 1970, mars 1971 och maj 1971 togs från daghemsbarnen bakterieprov från näsa och svalg. Vid dessa tillfällen samt i septenrber 1971 togs även venblOd för undersökning av virusantikroppar och för analys av immunglobuliner— na gamma M, gamma A och gamma G.
Hemmabarnen undersöktes på samma sätt vid de tre första tillfällena.
Resultat Frånvaro
Barn på daghem är mera infekterade än de som vistas hemma. Daghem- mets beläggningssiffror anger sammanlagd frånvaro hos de förra. Barn under 2 år var borta nästan halva tiden. Efter denna ålder varierade frånvaron mellan 25 och 35 % av tiden. Dessa värden är uträknade i % av de inskrivna barnens ”förväntade daghemsdagar”, dvs alla dagar minskat med lördag-söndag och övriga helger. Barnen var hemma även av andra anledningar än sjukdom: några barn var inskrivna på deltid, respektive föräldrarna var sjukskrivna eller lediga.
I undersökningen var daghemsbarnen hemma men friska under 17 % av tiden. Denna siffra var oberoende av åldern. Om sommarmånaderna medtagits, hade värdena blivit högre på grund av semestrar.
Den tid barnen var hemma framgår av följande tabell.
Ålder (år) Sjukfrånvaro % Hemma frisk % Total frånvaro %
30 26 18 11
9
Infektionssymtom
Jämför man frekvensen av infektionssymtom hos hemma- och daghems- barnen finner man, som väntat, att den är högst i den senare gruppen. Barnsjukdomar förekom endast i tre fall och motsvarande sjukperioder har uteslutits i sammanställningarna. Såväl de dagar barnen varit på daghemmet som de dagar de vistats hemma har medtagits.
Uppdelas materialet efter ålder finner man att skillnaden mellan daghems- och hemmagruppen är störst för de yngsta åldrarna för att sedan avta, då barnen blir äldre.
I figurerna 1, 2 och 3 är materialet åldersuppdelat och de observerade dagarna indelade i tre kategorier:
1. % infektionsfri tid
2. % tid med enbart snuva
3. % tid med övriga infektionstecken, (dvs hosta, ögon-, öroninfektion, diarré, kräkningar och/eller feber) med eller utan snuva.
Figur 1. Hemmabarn
% 100'
snuva
90. V/Wv 80 snuva 70
60 50 infektionsfri
40
Daghemsbarn % 100 90 80 70 60 50 40 infektionsfri 30 20 10
>snuva
År 1/2 1 ri/z & 21/2 a 31/2 4 41/2
Klassificeringen av tiden görs med beaktande av barnets ålder vid tillfället. Ett barn kan således ha hört till en åldersgrupp vid undersök- ningens början, en annan vid dess slut.
Ålder Daghemsbarn Summa Hemmabarn Summa
1 2 3 l 2 3 Frisk % Snuva % Snuva % Frisk % Snuva % Snuva %
1/2—1 55 19 100 141 l/2 57 19 100 ] 1/2—2 100 2—2 1/2 100 21/2—3 100 3—3 1/2 100 31/2—4 100 4—4 1/2 100
17 100 11 100 7 100 13 100 15 100 9 100 9 100 8 100
—-— OXUWO u:0xcxawo
Skillnaden mellan grupperna framstår tydligast om man jämför den helt infektionsfria perioden. Barnen på daghemmet var upp till 3 års ålder infektionsfria endast halva tiden.
Då infektionssymtomen uppdelas grovt efter svårighetsgrad finner man
antal feberattackera/100 Obsd i
2,0 —
| | | 11/2—2 21/2—3 31/2—4 1—11/2 2—21/2 3—31/2 4—41/2
_— daghem
————— hemma
3 varannan månad = 6 ggr/360 (:| = 1,7 ggr/100 d Figur 3. vidare att daghemsbamens ökade infektionsfrekvens till stor del utgörs av endast snuva.
Jämföres materialet med avseende på starkare infektionssymtom än snuva sammanfaller kurvorna i stort för barn över 2 års ålder. Daghems- barn upp till 2 års ålder hade däremot kraftigare infektionssymtom dubbelt så lång tid som hemmabarnen.
Totalt hade 10 daghemsbarn och 7 hemmabarn öroninflammationer. 9 daghemsbarn hade luftrörskatarr som krävde antibiotikabehandling me- dan endast 2 hemmabarn fick antibiotika med denna indikation. Ett daghemsbarn hade en lunginflammation och vårdades för detta kort tid på sjukhus.
Mag-tarminfektianer var vanliga på daghemmet hos barn mellan 1/2 och 1 1/2 år medan frekvensen av dessa symtom hos de äldre barnen
motsvarade hemmabarnens. Hos hemmabarnen kunde man inte finna någon åldersskillnad. Ett av daghemsbarnen hade återkommande diarréer och vårdades för detta några dagar på sjukhus.
Ett relativt objektivt sätt att mäta infektionernas genomsnittliga svårighetsgrad är att ange antalet j'eberperioder. Daghemsbarnen från 1/2—2 års ålder hade feber vid i genomsnitt ett tillfälle varannan månad. Något lägre frekvens noterades i åldern 2—2 1/2 år och från 2 1/2 års ålder var antalet samma som för hemmabarnen, dvs ca 1 gång var 6:e månad. Hemmabarnen hade feber 1 gång var 3:e månad mellan 1/2 och 1 års ålder och sedan snabbt avtagande frekvens, så att barn över 2 år endast hade feber 1 gång var 6:e månad.
Ett annat sätt att få en uppfattning om infektionernas svårighetsgrad är att se hur många gånger antibiotika använts. Av de 41 daghemsbarnen fick 20 antibiotika minst en gång (ofta flera) under observationsperioden medan endast 11 av de lika många hemmabarnen fick det. Öroninflam- mationer var den vanligaste indikationen, följd av luftrörskatarr. Halsin- fektioner med streptococker förekom i några fall.
Anmärkningsvärt är att i den yngsta gruppen (1/2—1 1/2 års ålder) endast 2 av de 10 daghemsbarnen klarade sig utan antibiotika medan bara 2 av 13 observerade hemmabarn behövde sådan behandling. Här kan tilläggas itt av de 8 spädbarn, som började på daghemmet under våren och observerades mellan 2 och 5 månader, 2 barn hann få antibiotika en gång och ett barn 2 ggr. Indikationerna var öroninflammation i ett fall, luftrörskatarr i övriga.
Virologi
Virusodlingar togs i mycket begränsad omfattning på grund av de höga kostnaderna för laboratoriearbetet härvidlag. De fynd som gjordes var två fall av ECHO-virus- och två fall av coxsackievirusinfektion samt en RS-virusepidemi på spädbarnsavdelningen där 7 av de 9 barnen igruppen blev smittade.
Blodpruvsanalyser med avseende på virusantikroppar ska genomföras men resultaten föreligger inte ännu.
Bakteriologi
Näs- och svalgprover togs på daghemsbarnen fyra och på hemmabarnen tre gånger. Vid första undersökningen togs endast prov från näsa och svalg, medan man vid övriga tillfällen även gjorde nasopharynxodlingar. [ detta material är framför allt fynden av pneumococker påfallande många. Dessa bakterier konstaterades sällan i prov från svalget, ofta i pr0v från näsan, iren störst utbyte fick man från nasopharynxprov. Då detta gjordes fann man pneumococker i 35—65 % av daghemsmaterialet och i 234—29 % av hemmagruppen. De var jämnt fördelade på alla åldrarna. De kan korreleras till symtomen snuva och/eller hosta. Enstaka fynd gjordes av hemolytiska streptococker och staphylocockus aureus. Extra bakterie- prov togs mellan de fyra respektive tre stickprovsundersökningarna, om något barn uppvisade kraftigare infektionssymtom. På så sätt diagnos-
tiscerades HaemOphilus influenza som etiologi till ögoninfektioner på daghemmet; under hösten hade 25 barn symtom på ögoninfektion. Från dessa togs 15 prov, varav 11 innehöll H.l.
Immunologi
lmmunglobulinvärdena visade framför allt att spridningen är stor mellan individerna. För lgM fanns ingen skillnad mellan daghems- och hemma- barn. Det fanns inte heller någon åldersvariation. lgG-värdena låg något mera samlade. De äldre barnen hade i genomsnitt högre värden än de yngsta vilket är en normal utveckling. Inte heller här kunde det påvisas någon skillnad mellan de båda grupperna. För lgA förelåg på samma sätt som för lgG en åldersvariation. Daghemsbarnen hade högre värden, möjligen till följd av tätare infektioner.
Diskussion av möjliga felkällor
Den största invändningen mot undersökningen är att bara ett daghem studerats. Detta får till följd dels att det föreligger ett statistiskt beroende mellan individernas infektioner, vilket delvis inte är fallet om ett flertal daghem undersöks, dels att det utvalda daghemmet skulle kunna vara mindre representativt för genomsnittet.
Barnens infektioner är på grund av smittspridningen inom daghemmet beroende av varandra. Observationstidens längd var dock 9 månader, varför någon enstaka epidemi knappast kan snedvrida resultaten.
Upptagningsolnrädet gör att det inte är något kategoridaghem med barn huvudsakligen från en socialgrupp. I Wadells undersökning (1) var 45 % av föräldrarna ogifta eller frånskilda och ensamboende. Motsva- rande siffra för detta daghem var 37 %.
Barnen bodde i 8 fall i villa, och de övriga i våning som var moderni alla utom ett fall, (antalet rum var 1 för 13 barn, 2 för 22 barn. 3 för 8 barn).
Grupperingen av barnen efter ålder är representativ för hur daghem med spädbarn brukar se ut. Reglerna och rutinen torde ansluta till vad som kan anses normalt. De yngsta grupperna hade gemensamt lekrum medan grupp 3 och 4 i princip skildes åt inomhus men lekte med varandra ute. Pa morgonen och kvällen sammanfördes ofta alla närvaran- de barn i en grupp. De flesta barnen lämnades in mellan halv 8 och 8 och hämtades omkring kl. 17.
Hemskickningsreglcrna kan anses vara liberala för de äldre barnen, där snuva och även i viss mån hosta tolererades, men ganska stränga för de yngsta där minsta tecken till lös avföring, kraftigare snuva eller ögon- infektion föranledde hemskickning. Helhetsintrycket blir att detta dag— hem kan anses vara ganska representativt.
Jämförelsegruppcn med hemmabarn kan kritiseras. Barnen överens- stämmer väl i fråga om kön och ålder. Då ogifta mödrar i stor utsträckning arbetar och har förtur till daghem är det svårt att ur denna grupp sammanställa ett ”hemmamaterial”. Ensamstående i daghems- gruppen var 37 % mot 12 % i hemmagruppen. Bostaden var i genomsnitt
något större bland hemmabarnen men var modern och bra i alla fall utom då det gällde ett daghemsbarn. De flesta daghemsbarnen saknade syskon (75 %, i Wadells material 87 %) medan hemmabarnen i många fall hade syskon 170 %). Den mindre bostadsytan för daghemsbarnen kan ses som en faktor som ökar infektionsbenägenheten i daghemsgruppen. Eftersom det i den genomsnittligt fanns färre syskon, vilket verkar i andra riktningen, är det omöjligt att utan vidare säga något om felkällans inverkan.
Insamling av material med formulär bör kommenteras. Då stencilen ifylldes av sköterskan finns det ingen anledning att tvivla på att anteckningarna ifylldes objektivt och konsekvent. På helger hände det i vissa fall att daghemsföräldrarna bedömde barnet vara infektionsfritt medan personalen både före och efter tydligt fann infektionstecken. Föräldrarna kan i dessa fall ha varit rädda för att barnet inte skulle tas emot på daghemmet om de medgivit att barnet var infekterat.
Hemmaföräldrarna var samtliga under hela undersökningen positiva, intresserade och samarbetsvilliga. De fyllde i formuläret noggrant. Man kan dock inte helt bortse ifrån att vissa föräldrar är mer oroliga än andra och bedömer barnet sjukare än en utomstående person gör. Sköterskan bidrog även här till enhetlighet genom att kontrollera barnets tillstånd.
Indikationerna för antibiotika är ofta mindre restriktiva för barn som vistas på daghem. Vid denna undersökning bedömdes och behandlades barnen i såväl daghems- som hemmagruppen i de flesta fall av daghems— läkaren och barnen blev därigenom enhetligt bedömda.
Diskussion
Andra undersökningar av infektionsförhållanden på daghem.
De mest kända och omfattande och för svenska förhållanden intressanta studierna av infektions- och frånvaroproblemen på barndaghem har gjorts av Hesselvik (2) och Wadell (1).
Hesselviks undersökning gjordes före 1949. Det var då en annan sammansättning av daghemsmaterialet. Intresset var inriktat på enbart kliniska symtom. Sedan dess har virusdiagnostik och immunologiska analysmetoder utvecklats. Av speciellt intresse är att inverkan av ”libe- rala” och ”stränga” hemskickningsregler studerades.
Wadell (1) behandlar frånvarofrågan mera allmänt och ur ett samhälls- ekonomiskt perspektiv.
Frånvaro
Kapacizetsutnyttjandet på daghemmen är lågt. Wadell (1) fick fram en total frånvaro på 30,9 %. Av denna tid orsakades 10,8% av sjukdom medan 20,1 % hade annan anledning. Vid denna undersökning var barnen hemma friska under 17 % av de helgfria veckodagarna (måndag—fredag). Denna siffra var oberoende av barnets ålder. Då semestrar huvudsakligen tas ut sommartid är det förklarligt att den inledningsvis redovisade studien gav lägre värden än Wadells.
Sjukfrånvaron i % (antal dagar/100 förväntade närvarodagar) följer av nedanstående tabell och figur 4, sid. 651.
Ålder Strang- Wadell Ålder Hcsselvik Ålder Hult— f— man (3) ”liberalt” "strängt”
1/4--1 19 33 1/2—2 35 1—2 20 40 2—3 1/2 17 27 2 31/2f6 16 24 3
—3 31 —5 19
Sjukfrånvaron är beroende av årstiden, då barnen är friskare på sommaren. Detta kan förklara att denna undersökning gav högre värden än Wadells (l). Sjukfrånvaron beror även på reglerna för hemskickning (Hesselviks material) (2) och det kan observeras att nettoeffekten av ”sträng” hemskickning blev ökad frånvaro; smittspridningen minskade således ej särskilt mycket.
De viktigaste aktuella infektionerna
Daghemsinfektioner utgörs huvudsakligen av luftvägsinfektioner. Dessa orsakas av virus och bakterier. De viktigaste slagen av luftvägsinfektioner genomgås nedan. Det bör här anmärkas, att de väsentliga skillnaderna mellan virus- och bakterieinfektioner har betydelse för bedömning av smittriskerna. Bakterieinfektioner kan, i motsats till virusinfektioner, vid behov i regel hävas med antibiotika och möjligen i någon mån förebyggas med hygieniska åtgärder. Det händer ofta att en primär virusinfektion banar väg för en sekundär bakteriell infektion.
Man räknar med fyra typer av patogena bakterier nämligen pneumo- cocker, streptococker, Haemophilus och staphylococker.
Till Övre luftvägsinfektioner räknas halsinfektion, snuva, bihåleinflam- mation, öroninflammation och ögoninfektioner. Det är framför allt dessa symtom som daghemsbarnen uppvisar.
Halsinfektion brukar ofta kunna sättas i samband med streptococker, Enligt Denny (4) och Krugman (5) är denna etiologi vanligast i åldern 6—15 år. Hos barn under 5 år skulle orsaken i de flesta fall vara virus. Streptococker ger i denna ålder i stället varig inflammation i övre luftvägarna med lätt förhöjd temperatur, däremot sällan en vanlig halsinfektion (Lagercrantz, 6).
Bihåleinflammation har studerats av bla Tunevall (7), som fann att pneumococker var den vanligaste etiologin. Därnäst kom Haemophilus influenza, medan staphylococker spelade en underordnad roll och strep— tococker ej återfanns vid något tillfälle i bihålorna. I undersökningen som beskrevs inledningsvis dominerade fynden av pneumococker. De kunde korreleras till symtomen snuva och/eller hosta och var vanligare hos daghemsbarnen än hos hemmabarnen. De var jämnt fördelade på alla åldrar.
Kamme (8) har studerat etiologin till öroninflammationer. hos barn. Pneumococker var även här vanligast, men hos barn under 1 år var
Hemophilus influenza en viktig etiologi.
Ögoninfektioner förekommer som epidemier vid adenovirusinfektioner (9) men är ej sällan orsakade av Haemophilus influenza eller pneumo- cocker i åldern under 2 år (Smith, 10).
Flera undersökningar har visat att infektioner i de nedre luftvägarna hos barn i regel orsakas av virus och endast sällan av bakterier. (Denny, 4, Krugman. 5, Chanock, 11). De vanligaste är RS, parainfluenza och Mycoplasma pneumoniae. Mindre vanliga är adeno-, influenza, rhino- och coxsackievirus.
RS-infektioner drabbar framför allt de yngsta barnen. De kan ge svåra luftrörsinflammationer men även medföra endast lindriga luftvägs- symtom. Det kommer nästan varje år som epidemier, ofta på senvintern eller våren.
Parainfluenza typ 1 är vanligast under de första levnadsåren men förekommer sällan första halvåret. Den kommer sommar, höst eller tidig vinter. ofta vartannat år. De typiska symtomen är pseudokrupp.
Parainfluenza typ 3 har ungefär samma åldersfördelning som RS. Den förekommer som spridda fall hela året. Barnen får oftast symtom från övre luftvägarna men kan även få från de nedre.
Mycoplasma pneumoniae (som egentligen tillhör en grupp mellan bakterier och virus) är inte vanlig förrän barnen kommer upp i skol— åldern. Den ger epidemier som varar några månader och kommer oberoende av årstiden. Den ger oftast lunginflammation och hör till de infektioner som ger livslång immunitet.
Frekvens, spridning
Kjellman (12) anger att barn normalt får 2—6 infektioner i de övre luftvägarna per år. Det är oftast förskolbarnen som för in smittan till familjen där det yngsta barnet lättast smittas och sedan sprider smittan till den övriga familjen. (Gardner, 13). I en 2-barnsfamilj infördes 13 nya virus på 2 år; i en 3-barnsfamilj däremot 17 under en lika lång tid. Bells (14) studie på ett spädbarnshem med 50 platser visade att varje barn fick ett nytt virus på i genomsnitt 4 veckor samt en ny patogen bakterie ca var sjunde vecka. Ökas gruppens storlek ökar antalet virus- och bakterie-
% räknat på "förväntade daghemsdagar" (dvs alla dagar—helger)
sjuk hemma
frisk hemma och semester
50 401
30 på daghem ZDÄ
””i
1 024535
Figur 4.
Figur 5- Daghemsbarn Figur 6. Hemmabarn %
3: >snuva
90" 3: >snuva 8 . 0 2: snuva 70" 2: snuva 50 1: infektionsfri tid 50
40- 30 20 10- o "_ , . . . .
12-3 al.-24 |:. 3,1 li? 4f41'2
1: infektionsfri tid
Är 12.5 5.
1 112-? 2 i? 4 lfll'Z 7—21-? 3 Ill-? 4 dl?
fynd i gruppen. Hesselvik (2) gjorde två jämförande studier på daghem. Först gjordes en undersökning då han jämförde daghemsbarn och hemmabarn (figur 5—6), och därefter följde han samtidigt ett daghem med sträng hemskickningsrutin och ett med liberala regler. Han noterade snuva, hosta och feber (>38o) och räknade ut frekvensen/100 observerade dagar för olika åldrar (barnsjukdomar är frånräknade).
Ålder Daghemsbarn Hemmabarn
platser antal snuva hosta feber antal snuva hosta barn barn
1/2f11/4 20 43 26 15 24 13 11/4—3 27 61 33 32 21 12 3—4 34 47 19 20 16 17
platser ”Liberal” regim ”Sträng” regim
antal snuva hosta feber antal snuva hosta bam barn
1/4—1 10 12 35 2,6 18 1—2 10 13 65 2 21 2—3 1/2 12 23 52 1 10 31/2—6 15 22 31 1 13
Hesselviks resultat tyder på att man med sträng hemskickning endast har möjlighet att minska infektionsfrekvensen något.
Infektionsförsvar
Individens svar på infektioner indelas i dels det ”ospecifika” och dels det ”specifika” infektionsförsvaret. Till de ospecifika faktorerna hör de genetiska och de konstitutionella,
åldern, nutritionsläget och graden av uttröttning. Hit räknas också det mekaniska och kemiska skyddet, som utgörs av hud och slemhinnor vilka är täckta med bakteriedödande sekret. Förmågan att effektivt snyta ut och hosta upp infekterat material bidrar också till infektionsförsvaret. Detta är ju något som inte fungerar tillfredsställande hos spädbarn och ökar deras infektionsbenägenhet.
I det specifika försvaret ingår antikroppssystemet. Detta förklarar att vissa infektioner ger livslång immunitet. Som exempel kan nämnas flera av barnsjukdomarna t. ex. mässling, röda hund, vattkoppor och kikhosta samt polio, smittsam gulsot och mycoplasma. Det är önskvärt att barnen får barnsjukdomarna tidigt, gärna före skolåldern, då vuxna löper större risk att få komplikationer om de drabbas. Daghem är i dessa fall lämpliga ur smittspridningssynpunkt. Förkylningssjukdomar orsakas av ett mycket stort antal virus och samma virus kan ge infektion flera gånger. Detta har visats t. ex. för RS (Gardner, 13).
Vaccinering mot luftvägsinfektioner har ännu inte fått någon praktisk betydelse. De försök som gjorts med olika vacciner har visat att de varit svåra att framställa, givit hög biverkningsfrekvens och dålig klinisk effekt. (Chanock, 11).
Referenser
1. Wadell, Birgitta: Daghemsbarnens frånvaro- ett kommunalt plane- ringsproblem. Företagsekonomiska institutionen. Uppsala 1971. 2.Hesselvik, Lennart: Respiratory infections among children in day nurseries. Acta Paediatrica suppl. 74, 1949.
3. Hultman, Arne: Daghemsbarnens sjukfrekvens och vistelsetider. Läkartidningen volym 68 Nr 46 1971 sid 5238. 4.Denny, F. W.: The Replete Pediatrician and the Etiology of Lower Respiratory Tract Infections. Pediat. Res. 3:463—470 (1969). 5.Krugman, S, Ward, R: Infectious diseases of Children. Fourth ed: Saint Louis 1968, C. V. Mosby comp. p. 221—260.
6. Lagercrantz, Rutger: Infektioner hos barn. Synpunkter på antibio- tikabehandling i barnaåldern. ASTRA 1971.
7. Tunevall, Gösta: Oto-Rhinological infections in childhood. Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala 1952.
8. Kamme, C: The etiology of acute otitis media in children and the relationship between bacteria] characteristics and the clinical course in pcV therapy. Lund 1971. 9.Public Health Lab. Service: Adenovirus conjunctivit. Brit. Med. Journ. jan-72 p. 60. 10.Smith, J. A.: Ophtalmic infection in infancy. Lancet, Nov. 1, 1969. 11. Chanock R. M. and Parrot, R. H.: Acute respiratory disease in
infancy and childhood: Present understanding and prospects for preven- tion. Pediatrics Vol 36, No 1, July 1965.
12. Kjellman, B.: Recidiverande luftvägsinfektioner hos barn. Läkartid- ningen. Volym 67. Nr 2. 1970. 13.5turdy, P. M., Frood, J. D. J., Gardner, P. S.: Viruses in families. Lancet, April 17, 1971. 14.Bell, J. B. et al.: Illness and Microbial Experiences of nursery Children at Junior Village. Am. J. Hyg. 1961, Vol. 74:267—292.
Bilaga 3 Åtgärder vid infektion på daghem
av Ove Pettersson och Katherine Strangert
Barnsju kdom ar 1. Scharlakansfeber (scarlatina)
Smittämne: Bakterie Vaccin: Finns ej Inkubationstid: 2—4 dagar Smittspridningsperiod: Från smittillfället. Smittfri efter 3 dygns peni- cillinbehandling.
Mottaglighet: Vanligast i 6—9-årsåldern, ovanlig före 1—2 års ålder. Ovanligt med nyinsjuknande med utslag. Man kan få halsont och feber av flera typer av streptococcer men en andra attack med utslag är mycket ovanlig.
Symptom: Feber, ont i halsen. Efter 1 dygn småprickigt, knottrigt utslag framför allt i armhålor och ljumskar. Efter utslaget fjällar huden.
Svårighetsgrad: Sjukdomen är vanligen lindrig och utan komplikatio— ner.
Behandling: Allmän omvårdnad. Penicillin i 10 dygn.
Vård hemma: Tills barnet är allmänt friskt igen, vanligen efter 4—6 dagar. En del har feber 2 (—3) dagar och är lite slaka, så även om penicillinet verkat och de är smittfria kan det vara fördelaktigt att vara hemma. Nedsatt allmän resistens ökar risken för t ex korsinfektioner med virus som penicillin inte hjälper mot.
2. Mässling (morbilli)
Smittämne: Virus
Vaccin: Finns nu men är ej i allmänt bruk. Dess för- och nackdelar diskuteras för närvarande.
Inkubationstid: 10—11 dagar Smittspridningsperiod: 9 dagar fr o m symptomen börjat. Starkt smitt- sam. Mottaglighet: Vanligast i åldern 3—6 år. Spädbarn under 6 månader får
ej mässling om modern haft sjukdomen. Absolut immunitet efter sjuk- domen.
Symptom: Hosta och snuva, lätt ögonirritation, måttlig feber under 2—3 dagar (katarrala stadiet). Därefter plötsligt hög feber (40—410) och storfläckigt utslag från ansiktet ner över kroppen. Irriterande rethosta, röda, irriterade ögon, ljusskygghet.
Svårighetsgrad: Barnen är ofta påverkade och dåliga. Följdsjukdomar med öroninflammation och/eller lunginflammation förekommer.
Behandling: Specifik behandling mot mässling finns inte. Allmän omvårdnad med lugn och ro, skonsamt ljus. Hostmedicin mot rethostan. Specifik behandling vid komplikationer.
Vård hemma: Fr o m 7:e dagen efter barnet har blivit smittat. Barnen behöver sedan vila ordentligt hemma efter den akuta sjukdomsperioden. OBS! Barn mellan 3 månader och 2 års ålder skall ha gammaglobulin så fort de blivit utsatta för smitta, senast på 5:e dagen efter smittan.
3. Röda hund (rubeola)
Smittämne: Virus Vaccin: Används ännu ej. Inkubationstid: 2—3 veckor, vanligen 17—18 dagar. Smittspridningsperiod: 4 dagar före sjukdomen börjat t o m 2—3 dagar med utslag. Måttligt smittsam.
Mottaglighet: Vanligast i skolåldern, 6—9—12 år. Sällan hos spädbarn. Immuniteten mycket god efter sjukdomen.
Symptom: Måttlig feber och utslag kommer ofta samtidigt. Ljusröda, lätt upphöjda fläckar. Förstorade lymfkörtlar framför allt i nacken.
Svårighetsgrad: Ofta mycket lindrig. Inga följdsjukdomar. Behandling: Ingen specifik behandling. Allmän omvårdnad. Vård hemma: Under akuta sjukdomstiden med feber. Barnen blir vanligen snabbt återställda och kan därefter återgå till daghemmet. Det är viktigt att alla flickor om möjligt får röda hund och blir immuna innan de blir vuxna. OBS! Gravid personal eller moder som ej haft röda hund skall snarast kontakta läkare och få immunglobulin mot röda hund p g a risk för fosterskador.
4. 3-dagarsfeber (exanthema subitum)
Smittämne: Troligen virus. Vaccin: Finns ej. Inkubationstid: Omkring 10 dagar (7—18). Smittspridningsperiod: Ej särskilt smittsam. Mottaglighet: Endast barn i 1/2—3 (—4) års ålder. Symptom: Hög feber i 3 dagar utan andra tecken på infektion. Då febern viker kommer ett ljusrött utslag på bålen, utslagen försvinner snabbt.
Svårighetsgrad: Oftast lindrig. Behandling: Ingen specifik behandling. Allmän omvårdnad.
Vård hemma: Under akuta sjukdomsperioden. Barnen blir vanligen snabbt återställda och kan därefter återgå till daghemmet.
5. Vattenkoppor (varicellae)
Smittamne: Virus Vaccin: Finns ej.
Inkubationstid: (10-——) 14—16 (-—21) dagar Smittspridningsperiod: 1,2 dagar före till 6—7 dagar efter utslaget börjat. Starkt smittsam.
Mottaglighet: Vanligast i förskol- och skolåldern, 3—-6e9 år. Absolut immunitet efter sjukdomen.
Symptom: Lätt feber. Utslag över hela kroppen och även i hårbotten. Röda fläckar som höjer sig och blir till blåsor. Blåsorna spricker och då uppstår ytliga sår, som får en skorpa vilken slutligen faller bort. Ofta klåda.
Svårighetsgrad: Ofta lindrig. Behandling: Allmän omvårdnad.
Vård hemma: Under akuta sjukdomsperioden med feber. Barn blir vanligen snabbt återställda och kan därefter återvända till daghemmet.
6. Påssjuka (parotit)
Smittämne: Virus Vaccin: Finns men är ej i allmänt bruk. Inkubationstid: 11—28 dagar, 18 dagar. Smittspridningsperiod: 4—7 dagar före, till 6—10 dagar, efter sjukdomens början. Måttligt smittsam.
Mottaglighet: Vanligast i förskol- och skolåldern, 3—6—9 år. Sällsynt hos spädbarn. Oftast immunitet efter sjukdomen.
Symptom: Feber och samtidigt svullnad av spottkörtlarna. Svårighetsgrad: Vanligen lindrig men komplikationer som hjärnhinne- inflammation och testikelinflammation kan förekomma.
Behandling: Ingen specifik behandling. Allmän omvårdnad och behandling av eventuell komplikation.
Värd hemma: Under akuta sjukdomsperioden. Vid eventuell komplikation behöver barnen få ordentlig vila i hemmet. OBS! Immunglobulin mot påssjuka finns att ge till smittade män som ej haft påssjuka. Effekten är dock osäker.
7. Kikhosta (pertussis)
Smittämne: Bakterie Vaccin: Praktiskt taget alla barn vaccineras vid 3, 4 och 5 månaders ålder, med sk trippelvaccin vilket innehåller skydd mot kikhosta, stelkramp och difteri.
Inkubationstid: 1—2 veckor. Smittspridningsperiod: Upp till 6 veckor fr o m sjukdomens början. Mest smittsam i början.
Mottaglighet: Då barnen vaccinerats är de skyddade de första levnads- åren.
Symptom: Hosta, som under 2 veckor tilltar, blir skrällande och ofta åtföljs av andnöd och kräkningar. Under de följande 2 veckorna är hostan maximal för att under ytterligare 2 veckor så småningom avta. Ingen feber.
Svårighetsgrad: Hos ovaccinerade spädbarn kan kikhosta vara svår och kräva sjukhusvård. Följdsjukdomar med lunginflammation förekommer.
Behandling: Antibiotika ges utan större effekt. Frisk luft är bra. Barnen bör vistas mycket ute.
Värd hemma: Så fort barnen uppvisar symptom tills smittrisken är över. OBS! Barn under 1 år som ej vaccinerats bör få immunglobulin mot kikhosta så fort som möjligt och skyddas mot vidare kontakt med kikhosta.
Lu ftvägsin fek tioner
Övre luftvägsinfektioner (snuva, hosta, halsont och luftrörskatarr) är de vanligaste, akuta sjukdomstillstånden hos barn.
Orsaken till dessa infektioner är vanligen olika typer av virus, ofta komplicerade med bakteriella infektioner senare i sjukdomsförloppet.
Övre luftvägsinfektioner är vanligast höst och vår. De sprids vid direkt kontakt med den sjuke och via droppkontakt vid hosta, nysning och snytning. Viss isolering kan därför vara av värde på daghemmet även om hemsändning inte behövs. Denna form av isolering bör kunna ordnas genom tillgång till barnvårdare i daghemmet.
Små barn är mer mottagliga för övre luftvägsinfektioner än äldre barn, vilket framför allt beror på de mindre barnens bristande specifika immunitet. Denna uppkommer gradvis efter genomgångna infektioner. Vissa barn, tex barn med allergiska besvär eller med förstorade näspoly- per (adenoid), har en klart ökad benägenhet att få upprepade och långdragna infektioner i övre luftvägarna.
Inkubationstiden vid övre luftvägsinfektioner är vanligen kort: 3—5 dagar.
Smittspridningsperioden är mest uttalad i början av det katarrala stadiet, då barnen insjuknar med snuva, hosta och eventuellt feber. Då smittorisken är stor, bör dessa barn om möjligt skiljas från kamraterna, även om hemskickning inte är nödvändig. Är infektionsförloppet utan komplikationer går infektionen över på ett par dagar.
Barn med luftvägsinfektioner med feber bör få omvårdnad och tillsyn i hemmet. Då barnet är feberfritt och f ö piggt igen kan det snabbt komma tillbaka till daghemmet även om viss hosta och snuva finns kvar.
De barn som får antibiotika för en övre luftvägsinfektion behöver inte, efter den akuta sjukdomsperioden, vara avstängda från daghemmet av den anledningen.
Akuta kräk- och diarre'sjukdomar hos barn orsakas vanligen av virus eller bakterier. Smittan överförs som regel vid direktkontakt med patienten, och smittsamheten vid dessa infektioner är stor särskilt bland spädbarn. Inkubationstiden vid infektion är som regel kort, 1—2 dygn.
Om möjligt bör dessa barn skiljas från kamraterna även om hemskick- ning inte är nödvändig då infektion i akuta fall ofta är snabbt övergående. Avskiljning från övriga barn i gruppen bör vara möjlig genom att barnvårdare anlitas.
Barn med mag-tarminfektion och feber bör få omvårdnad och tillsyni hemmet. Då barnet är feberfritt och mår bra igen kan det snabbt återgå till förskolan även om avföringen inte är helt normal.
Bilaga 4 Växturval för förskoltomten
Prydnadsbuskar
Acer ginnala, ginnalalönn. Höjd 5—6 m. Buske eller träd med vacker höstfärg. Zon I—IV.
Berberis Thunbergii, häckberberis. Höjd l-—1,5 m. Gulröda blommor under juni, röda bär och vacker höstfärg. Taggiga grenar, bildar ogenom- trängliga buskage.
Buddleia Davidii v. magnifica, syrenbuddleja. Höjd 1,5—2 m. Purpur- rosa blommor under aug.—sept. Lockar insekter. Vintertäckning. Bör be- skäras om våren. Zon l—lll.
Chaenomeles japonica, rosenkvitten. Höjd l—l,5 m. Tegelröda blom— mor under maj—juni, stora gula frukter. Något taggiga grenar. Zon 1- IV.
Cornus alba sibirica, korallkornell. Höjd 2—3 m. Lysande röda grenar, blommor vita under juni, blåvita frukter. Zon l—VII.
Corylus avellana, hassel. Höjd 3—5 m. Bildar täta buskage. Zon l—V. Cotoneaster Dammeri v. Skogholm. krypoxbär. Höjd 0,1—0,3 m. Vintergrön, krypande med vita blommor under juni samt röda frukter. Bra marktäckare för slänter och liknande. Zon I—IV.
Cotoneaster divaricatus. spärrgrenigt oxbär. Höjd 14,5 m. Glänsande, mörkgröna blad. Rosa blommor under juni, röda frukter. Zon I—IV.
Crataegus monogyna, trubbhagtorn. Höjd 4—5 m. Buske eller träd. Vita blommor under juni, röda frukter. Taggiga grenar. Bra till fågelsnår. Zon l—IV.
Cytisus praecox, vårginst. Höjd l—l.5 m. Tätt, överhängande växtsätt. Ytterst rikblommig med gula blommor under maj—juni. Zon I- 111 (IV).
Elaeagnus commutata, silverbuske. Höjd 2—3 m. Kanelbruna grenar, silvergrå blad. Starkt doftande, små gula blommor under maj—juni. Bildar rotskott. Zon I—VII.
Forsythia ovata, tidig forsythia. Höjd 1—2 m. Upprätt växtsätt, mörkgröna blad. Blommar tidigt på våren med ljusgula blommor på bar kvist. Zon I—V.
Hammamelis mollis, trollhassel. Höjd 1—1,5 m. Blommar på bar kvist under senvintern eller tidigt på våren med guldgula blommor. Vacker höstfärg. Zon I—III.
Hippohae rhamnoides, havtorn, Höjd 3—4 m. Blommor gulaktiga
under april—maj, orangegula frukter. Tvåbyggare. Bildar täta snår. Sandblandad jord. Zon l—Vl.
Hydrangea paniculata gr. fl., syrenhortensia. Höjd 1,5—2,5 m. Buske eller litet träd. Blommor vita, senare rosa under juli—sept. Kalkskyende. Zon [ÄV].
Kerria japonica, kerria. Höjd 1 m. Intensivt gröna grenar. gula blommor underjuniwjuli. Zon l—Ill.
Kolkwitzia amabilis, paradisbuske. Höjd 2—3 m. Grägröna blad, rosa blommor i stor mängd underjuni. Zon l—lV (V).
Laburnum alpinum v. Vossii, gullregn. Höjd 3—5 m. Buske eller träd. Guldgula blommor under maj—juni. Blomklasarna ända till 50 cm. långa. Denna sort ej giftig. Zon I—III.
Mahonia aquifolium, mahonia. Höjd 1 m. Vintergrön buske med glänsande mörkgröna blad. Gula blommor under maj—juni, mörkblå frukter. Zon 1— IV (VI).
Philadelphus coronarium, luktschersmin. Höjd 1,5—2 m. Starkt dof- tande, vita blommor under juni—juli. Zon lfV.
Potentilla fruticosa, ölandstok. Höjd 1—1,5 m. Grågrönt bladverk. gula blommor underjuni—sept. Zon l—VIII.
Prunus spinosa, slan. Höjd 1—3 m. Torniga grenar, tätt växtsätt, utmärkt till fågelsnår. Vita blommor på bar kvist under maj, blådaggiga frukter. Zon l—IV.
Pyracantha coccinea v. Kasan, eldtorn. Höjd 1—2 m. Vintergrön. tornig buske med mörkgrönt bladverk. Vita blommor ijuni, röda bär. Zon 14111 (IV).
Rhododendron catawbiense gr. fl., parkrododendron. Höjd l—2,5 m. Städsegröna, läderartade blad, som rullar ihop sig vid stark kyla. Stora blommor under juni—juli. Finnes i olika namnsorter. Kalkskyende. Zon 1 IV (V).
Ribes alpinum, måbär. Höjd 1—1,5 m. Tidig lövsprickning. Obetydliga gröngula blommor. Tvåbyggare. Röda frukter. Anspråkslös. Zon 1 Vill.
Rosa Hugonis, kinesisk gulros. Höjd 2 m. Rikblommig, ljusgula blommor under maj—juni. Svartröda nypon. Vackert bladverk, som på hösten färgas brunrött. Zon I-IV.
Rosa multijlora, japansk klätterros. Höjd 2—3 m. Enkla vita blommor underjuni—juli. röda nypon. Överhängande grenar, utmärkt släntros. Zon I—V.
Rosa nitida, dockros. Höjd 0,5—0,8 m. Enkla rosa blommor under juli —sept. Vackert glänsande blad, vilka på hösten färgas karminröda. Zon IfVI (VII).
Rosa pendulina, bergros. Höjd 1,5—2 m. Enkla röda blommor under maj—juni, röda nypon. Nästan tagglösa grenar. Tål mager och torr växt- plats. Zon l—VIII.
Rosa rugosa, vresros. Höjd 1,5—2 m. Stora enkla, röda blommor, stora röda nypon. Glänsande mörkgrönt bladverk. Remonterande grenar myc- ket taggiga. Anspråkslös. Zon I—VI.
Rosa rugosa v. FJ. Grootendorst. Höjd 1—1,5 m. Blommor små, dubbla klasar. Blommarlångt in på hösten. Remonterande. Zon I—-—V (VI).
Salix purpurea, rodvrde. Höjd 2—3 m. Rödaktiga blommor under
april—maj, som lockar insekter. Röda årsskott, grågröna blad. Utmärkt till korgarbeten. Utmärkt till fuktiga lägen. Zon l»—V.
Sambucus nigra, fläder. Höjd 4—5 m. Gulvita doftande blommor under juniwjuli. Svarta ätliga bär. Buske eller mindre träd. Tål stark beskärning. Zon l—V (Vl).
Sorbus aucuparia, rönn. Höjd 10—12 m. Vita blommor under maj—juni. Röda frukter som är omtyckta av fåglar. Buske eller träd. Zon l—VIII.
Spiraea bumalda v. Anthony Waterer, rosenspirea. Höjd 0,5—0,8 m. Kompakt växtsätt, karminrosa blommor under juli—sept. Zon leVl.
Spiraea Van/tourtei, bukettspirea. Höjd 1,5—2 m. Vita blommor under juni, mycket rikblommig. Zon I—V (Vl).
Symphoricarpos rivulari's, snöbär. Höjd 1,5—2 m. Ljusröda blommor under juni—aug. Vita frukter. Bildar täta buskage. Bären är giftiga. Zon l—Vl.
Syringa vulgaris, vanligen syren. Höjd 3—5 m. Vita eller bla blommor under maj—juni. Bildar täta buskage. Fröna omtyckta av fåglar. Zon l—VI (VII).
Viburnum Carlesii, Iuktolvon. Höjd l—l,5 m. Rosa, senare vita väldoftande blommor under maj—juni. Svartblå frukter. Zon I—V.
Viburnum lantana, parkolvon. Höjd 3—4 m. Stora grågröna, ludna blad. Gulvita blommor med kväljande lukt, juni—juli. Frukter röda, senare svartröda. Blad, bark och bär innehåller giftiga ämnen. Zon I—Vll.
Träd
Acer platanaides, lönn. Höjd 15—20 m. Skuggivande. Uppsökes av humlor och bin. Zon l+Vl.
Aesculus hippocastamun, hästkastanj. Höjd 10—7—15 m. Vita blommor i upprätta klasar under maj juni. Frukt giftig. Skuggivande. Uppsökes av humlor och bin. Zon I—Vl.
Alnus incana, gråal. Höjd 8 12 m. Blommor på bar kvist, vackra smä kottar. Zon l—Vlll.
Betula verrucosa, vårtbjörk. Höjd IO)15 m. Sirligt utåthängande växtsätt. Zon l—Vll.
Betula verrucosa f darlecarlica, ornäsbjörk. Höjd lO—12 m. Hängande grenar. Zon I'fVlll.
('rataegus oxyacantha v. Pauli, rosenhagtorn. Höjd 4—5 rn. Dubbla, lysande röda blommor ijuni. Zon l—IV.
Ifagus sill'an'ca, bok. Höjd 20—25 m. Vackra bokollon, skuggivande. Zon l—IV (V).
I'raxinus exeelsior, ask. Höjd 20—25 m. Snabbväxande. grönskar sent. Zon ! ' V.
l'l'axinux excelsiorf pendula, hängask. Hängande form av vanlig ask. Höjd 7 10 m. Zon l_ V.
Prunus padus. hägg. Höjd 6—8 m. Vita blommor i hängande klasar under maj. Svarta bär. Zon l—Vll.
Quan—us mbur, ek. Höjd 20—25 m. Grönskar sent. Zon l—V (VI). Salix alba v. clzermesina, korallpil. Höjd 10—12 m. Lysande röda
årsskott. Blommar under april—maj. Uppsökes av humlor och bin. Zon IÅV.
Salix alba vit. pendula, hängpil. Höjd 6—8 m. Guldgul bark, hängande grenar. Blommar under april—maj. Uppsökes av humlor och bin. Zon l-—V.
'Salix elegantissima, fontänpil. Höjd 10412 m. Hängande grenar. Glatta, på undersidan blågröna blad. Blommar under maj ——juni. Uppsökes av humlor och bin. Zon I—V.
Sorbus americana, amerikansk rönn. Höjd 8—10 m. Vita blommor under maj—juni. Vackra, klart röda frukter i stora samlingar. Zon I—Vll.
Sorbus aucuparia, rönn. Höjd 10—12 m. Vita blommor under maj—juni. Röda frukter, som är omtyckta av fåglar. Zon l—VIII.
Tilia vulgaris, lind. Höjd 20—25 m. Gulvita, doftande blommor under juli—aug.,som uppsökes av insekter. Zon l—V.
Ulmus glabra [ pendula, paraplyalm. Höjd 7—10 m. Bred krona, utspärrade hängande grenar. Zon I—IV.
Klätterväxter
Aristoloehia durior, pipranka. Höjd 6—8 m. Intressanta gulgröna och bruna blommor under maj. Stora, på översidan mörkgröna blad. Zon I —V (VI).
Celastms orbieulatus, japansk träddödare. Höjd 8—10 m. Kan för- kväva m'mdre träd. Grönaktiga blommor under juni—juli, orangegula frukter. Tvåbyggare. Zon l—Ill.
Clematis alpina, alpklematis. Höjd 2—3 m. Blåvioletta blommor under majgjuni. Anspråkslös. Zon l—Vl.
Hedera helix, murgröna. Höjd 10—12 m. (Ibland upp till 20 m.) Gröngula blommor under sept.—okt. Svarta frukter följande år i april—maj. Zon l—IlI.
Humulus lupulus, humle. Snabbväxande och tålig. Sträva blad. Höjd 6—8 m.
Jasminum nudiflorum, vinterjasmin. Höjd 2—3 m. Blommar på bar kvist under senhösten, vintern eller tidigt på våren beroende på väderleken. Zon l—lll.
Lonicera caprifolium, äkta kaprifol. Höjd 4—5 m. Gulvita, väldoftande blommor under maj—juni. Orangeröda frukter. Zon l—IV.
Parthenocissus quinquefolia f. Engelmanni, klättervin. Höjd 15—20 m. Vackert bladverk, som på hösten skiftar i rött. Zon I—V.
Polygonum baldschuanicum, bokharabinda. Höjd 6—8 m. Mycket snabbväxande. Blommor vitrosa under aug.—sept. Zon l—Ill (IV).
Wisteria sinensis, blåregn. Höjd 6—8 m. Blommar med blåvioletta blommor under juni—juli. Frön och övriga växtdelar giftiga. Zon I—Ill.
Barrväxter
Abies concolor, coloradogran. Höjd 20 m. Pyramidformigt, vackert växtsätt. Blågröna, 4—6 cm långa barr. Zon I—V. Juniperus communis f. suecica, träden. Höjd 4—5 m. Pyramidformigt
växtsätt med hängande grenspetsar. Bär, första året gröna, andra året daggblå. Zon l——Vll.
Larix leptolepis, japansk lärk. Höjd 25 m. Lärk är ett av våra mest snabbväxande barrträd. Skit grönska om våren samt vacker höstfärg innan barren fälles. Zon l—AIV.
Picea abies, vanlig gran. Höjd över 30 m. Sveriges högsta träd. Zon ], Vll (VIII).
Pinus c-entbra, cembratall. Höjd 15—20 m. Vackert växtsätt, långa barr 5— 12 cm. Stora kottar, ätliga frön. Zon l—Vll.
Pinus mugo mughus, bergtall. Höjd 2—3 m. Rundat växtsätt, utmärkt för att täcka slänter m.m. Zon l—Vll.
Häck växter
Klippta häckar Carpinus betulus, avenbok. Iv'agus silvatica, bok. Picea abies. gran. Sorbus intermedia, oxe]. Tilia cordata, lind.
Klippta eller friväxande häckar Berberis Tltunbergii m. il. arter. Cotoneaster divaricatus m. fl. arter. C'rataegus monogyna m. fl. arter. Ligustrum vulgare (giftiga bär). Ribes alpinum. Symphoriearpos rivularis (giftiga bär). Syringa vulgaris.
Blommande häckar Potentilla frutieosa, ölandstok. Rosa nitida. Rosa rubiginosa äppelros. mycket taggig. Spiraea arguta m. fl. arter.
Perenna växter
Achillea filipendula Cloth of Gold, praktröllika. Höjd 302.100 cm. Finflikigt bladverk, guldgula blomkorgar underjuli—aug.
Althea pal/ida, flerårig stockros. Höjd 150 cm. Stora enkla blommor i flera färger. Blommar under juli—aug. Uppsökes av insekter.
Anchusa italica Dropmore, oxtunga. Höjd 100—150 cm. Strävhåriga blad. Lysande blä blommor underjuni—sept. Uppsökes av insekter.
Anemone hupehensis v. tomerttosa, höstanemon. Höjd 60—-80 cm. Vackra flikiga blad, enkla rosafärgade, stora blommor. Blommar under aug.—okt.
Armeria maritima, strandtrift. Höjd 10—15 cm. Trift är städsegrön och bildar låga täta tuvor. Blommor under maj—juni. Finns i olika
namnsorter med vita och rosa nyanser.
Aselepias syriaca, äkta sidenört. Höjd 150—200 cm. Stora ovala blågröna blad. Honungsdoftande ljust rosa blommor under juli—sept. Uppsökes av insekter.
Aster alpinus, alpaster. Höjd 15 cm. Tuvbildande. Blommar med blåvioletta blommor under junifjuli.
Aster amellus, brittsommaraster och Aster Novi-Belgii, höstaster. Blommar under aug.—okt. Höjd 50450 cm. Finnes i många olika namnsorter med vita, blå och röda nyanser.
Aubretia Columnae. Höjd 5—10 cm. Blommar under april——maj. Mattbildande, vintergrön. Finnes i olika namnsorter med blå och röda nyanser.
Bergenia eordifolia, bergenia. Höjd 30—40 cm. Stora vintergröna blad. Blommar med rosa blommor under april—maj.
Campanula persieifolia Telltam Beauty, storklocka (blåklocka). Höjd 70 cm. Stora lavendelblå blommor under juli—aug.
Cenothera missouriensis, storblommigt nattljus. Höjd 15—25 cm. Nedliggande växtsätt. Stora lysande gula blommor under juni—sept. Uppsökes av insekter.
Cerastiunt tomentosum, silverarv. Höjd 15 cm. Mattbildande, silvergrå blad. Vita blommor under maj—juni.
Coreopsis grandiflora Badengold, flicköga. Höjd 80 cm. Stora guldgula blomkorgar under juli—okt.
Delphinium cultorum, praktriddarsporre. Höjd 100—160 cm. Blommar under juli. Om blomställningarna avskäres efter blomningen erhålles som regel en ny blomning under hösten. Finnes i många olika namnsorter med vita och blå nyanser.
Dicentra spectabilis, löjtnantshjärta. Höjd 80 cm. Rosenröda lyr- formiga blommor underjuni—juli. Uppsökes av insekter.
Dictamnus albus v. purpureus, Moses brinnande buske. Höjd 80Ä100 cm. Blommar med röda blommor under juni—juli. Hela växten har en starkt aromatisk doft av eteriska oljor. Dessa kan, om vädret är varmt och torrt, antändas och under ett ögonblick flamma upp. Uppsökes av insekter.
Doronicum eaueasicum v. magnificum, vårkrage. Höjd 40 cm. Blom- mar under majfjuni med gula prästkrageliknande blommor.
Eehinops ritro, blå bolltistel. Höjd 120 cm. Flikiga, taggiga blad. Stora lavendelblå blommor under aug.—sept. Uppsökes intensivt av insekter.
Eremurus robustus, jättestäpplilja. Höjd 200—250 cm. Rosa blommor i meterlånga blomspiror under juni—juli. Snabbväxande.
Eryngium planum, rysk martorn. Höjd 80—100 cm. Läderartade blågrå blad. Blåskiftande blomställningar under juli—aug. Uppsökes av insekter.
Fritillaria imperialis, kejsarkrona. Höjd 80 cm. Liljeväxt. Stora gulbruna blommor under april—maj. Uppsökes av insekter.
Helenium autumnale, solbrud. Höjd 60—120 cm. Blommar under juli-”sept. Finnes i många olika namnsorter i gula och röda nyanser.
Iberis sempervirens Snowflake, vinteriberis. Mattbildande, vintergröna blad. Under maj—juni helt översållade av vita blommor.
Iris germaniea, trädgårdsiris. Höjd 60—100 cm. Blommar under juni—juli. Finns i många olika namnsorter i vita, gula, röda och blå nyanser.
Lavandula angustifolia, äkta lavendel. Höjd 40 cm. Väldoftande kryddväxt, blommor blålila under juli—sept. Kan klippas.
Lilium tigrinum, tigerlilja. Höjd 100 cm. Hängande mönjeröda blom- mor med svartbruna fläckar,juli—aug. Härdig och oöm.
Lupinus x regalis, regnbågslupin. Höjd 100 cm. Blommar under juni—aug. Finnes i olika namnsorter med vita, röda, blå och rosa nyanser. Om blomställningarna avskäres efter blomningen erhålles som regel en ny blomning under hösten.
Matteuccia sttutltiopteris, strutbräken. Höjd 100 cm. Ståtlig ormbunke för fuktighetshållande jord.
Mentha piperita, pepparmynta. Höjd 40 cm. Starkt doftande krydd- växt med lansettlika, sågade blad. Violetta blommor under juni—aug.
Nepeta Faassenii, kantnepeta. Höjd 30 cm. Grägröna, starkt doftande blad. Blåvioletta blommor under juni—okt. Uppsökes av insekter.
Omphalodes verna, ormöga. Höjd 15 cm. Mattbildande växtsätt. Blå förgätmigejliknande blommor under maj juni.
Pachysana'ra terminalis, skuggröna. Höjd 20 cm. Mattbildande växt- sätt, glänsande vintergröna blad. Små gulvita blommor under maj.
Paesonia festiva, bondpion. Höjd 80 cm. Stora dubbla mörkröda blommor under juni.
Papaver nudicaule, sibirisk vallmo. Höjd 30 cm. Kan sprida sig genom självsådd. Finns med vita, gula, orange och röda blommor, juni—sept.
Papaver orientale, jättevallmo. Höjd 60 cm. Finnes i några namnsorter med röda nyanser. Uppsökes av insekter. Blommar under maj—juni.
Phlox panieulata, höstflox. Höjd 40—70 cm. Blommar under juni— sept. Finnes i många olika namnsorter med vita, blå och röda nyanser.
Physalis alkekengi Franchetii, judekörs. Höjd 60 cm. Gulvita oansen- liga blommor, men har stora uppblåsta, orangeröda blomfoder. aug. —sept.
Physostegia virgim'ana Bouquet Rose, drakmynta. Höjd 70 cm. Friskt grönt bladverk. Blommor i täta axlika samlingar underjuli—sept.
Salvia officinalis, kryddsalvia. Höjd 50 cm. Gammaldags kryddväxt med vackra, blå blommor. Blommar under juni—sept. Uppsökes av insekter.
Sedum spectabile Brilliant, kinesisk kärleksört. Höjd 30—40 cm. Blad stora, brett ovala, blågröna. Karminrosa blommor i flata samlingar under aug.—okt. Uppsökes av insekter.
Sedum spurium, kaukastiskt fetblad. Höjd 10 cm. Mattbildande. Finnes i olika namnsorter med vita, rosa och röda nyanser. Blommar under juli—aug. Uppsökes av insekter.
Sempervivum, taklök. Höjd 5—15 cm. Finnes i flera arter. Mattbildan- de, härdiga, växer på mycket torr jord. Blommor i rött, rosa, gult, vitt underjuni—juli.
Solidago rugosa, gullris. Höjd 120 cm. Ljusgula blomkorgar i eleganta ställningar under aug.—sept.
Stachys olympica, lammöron. Höjd 30 cm. Silvergrå, Iudna blad. Rosa
blommor under juli—sept. Bra marktäckare på torra, soliga lägen.
Thymus serphyllum, backtimjan. Höjd 5 cm. Mattbildande för torra, soliga lägen. Finnes i vita och röda nyanser. Blommar under juli—aug. Uppsökes av insekter.
Vinca minor, vintergröna. Höjd 20 cm. Mattbildande, vintergröna, går utmärkt på skuggiga lokaler. Anspråkslös. Blommar med ljusblå blommOr under maj —juni.
Viola x Williamsii Famös, viol. Höjd 15—20 cm. Härdig och motståndskraftig mot sjukdomar. Rödlila blommor under maj—sept.
Viscaria vulgaris v. splendens plena. Tjärblomster. Höjd 40 cm. Tuvbildande, utmärkt för torra lägen. Dubbla, lysande röda blommor under majgjuni.
Växter, lätta att plantera om och att föröka genom delning
Cerastium Chry santhemum Doronicum Helenium Hosta Iris Phlox Sedum Sempervivum Solidago Thymus Vinca
Ettåriga växter, lätta att föröka genom frösådd
Agrostemma gracilis Callistephus chinensis Remo Calendula officinalis Centaurea cyanus fl. pl. Chrysanthemum carinatum Chrysanthemum multicaule Clarkia pulchella Cynoglossum amabile Eschscholtzia californica Cypsophila elegans Helichrysum bracteatum Helipterummanglesi Hordeum jubatum
Iberis coronaria och umbellata Lathyrus odoratus Lavartera trimestris Linaria maroccana
Linum grandiflorum Lobularia maritima
Malope grandiflora Matthiola bicomis Nermophila insignis Papaver rhoeas Phacelia campanularia Phacelia tanacetifolia Reseda odorata Tropaeolum majus
kattra'd
Äpplen Astrakan Gyllenkrok Zon I—IV P.] . Bergius Zon I—VI Oranie Zon I—IV Transparente olanche Zon l—VI Lämplig grundstam för dvärgträd EM 4. Dvärgträd ger snabbare frukt.
Augustipäron Zon I—IV Esperens herrepäron Zon I—IV Gråpäron Zon I —IV
Plommon Opal Zon I—III Reine Claude dOcullins Zon I—IV
Körsbär Annonay Zon I—lll Frogmore Zon l—-III Klarbär Zon l—Vl Ostheimer Zon I—Vl Skuggmorell Zon l—VI
Bärbuskar
White Smith Röda vinbär Red Cross Hinnonmäki Röda Holländska
Vita vinbär Vita holländska Svarta vinbär Brödtorp Wellington XXX
Asker Björnhallon Rubus fruticosus Th. Preussen Il Reimers
Smultron Rågen
Jordgubbar Senga sengana
Växter med tydligt iakttagbara fysiologiska egenskaper
Tydliga dag- och nattställningar, ”sömnrörelser”, kan bla ses hos blommorna på Mesembryanthemum, middagsblomma, Eschscholtzia californica, sömntuta, och Gazania splendens, påfågelsblomma. Inomhus kan detta fenomen betraktas hos vissa kaktusarter, Opuntia och Mamillaria, samt sendoxalis, Oxalis adenophylla. Av våra vilda växter märks maskros, havrerot, fibblor och vitsippor. Intressant är också Mimosa pudica, där bladen vid minsta beröring fälls ihop.
Förändringar av luftens fuktighet kan iakttagas hos spåmanstisteln, Carlina acaulis, där de stora blommorna fullständigt sluter sig vid fuktig väderlek.
Här ovan nämnda växter kan erhållas från de flesta välsorterade handelsträdgårdar och plantskolor.
särskilda behov
Inledning
Förskolverksamheten för barn med särskilda behov (handikappade barn) uppvisar en splittrad bild: från ingen verksamhet över huvud till special- skolornas väl utbyggda. Vad gäller såväl integrering av icke-handikappade barn i förskolor för handikappade som av handikappade barn i förskolor för icke-handikappade är bilden oklar och växlande.
Synskadade barn — från helt blinda till lättare synskadade — har sedan
lång tid integrerats i vanliga förskolor. I förskolor för hörselskadade har hörande barn integrerats och även omvänt hörselskadade barn deltagit i den ”vanliga” förskolans verksamhet. På en del håll har psykiskt utveck— lingsstörda barn integrerats i den vanliga förskolan individuellt och på andra håll har icke utvecklingsstörda barn integrerats i särskolans förskol— verksamhet. De rörelsehindrade barnen skall erbjudas förskolverksamhet, om så erfordras, vid de elevhem som enligt elevhemslagen skall finnas för rörel- sehindrade barn. Även för dessa barn har integrering till en del skett med icke rörelsehindrade barn. Ett stort antal handikappade barn bjuds ingen förskolverksamhet över huvud.
Svårigheterna att få fram adekvata data kring hur många handikappade förskolbarn som finns totalt i landet är stora. Den uppsökande verksam- heten fungerar inte eller finns inte för alla handikappade barn. Till en del fungerar den för de rörelsehindrade och psykiskt utvecklingsstörda bar- nen i förskolåldern. Men barn med andra slag av svårigheter — såsom allergiska och astmasjuka barn, epileptiska barn och barn med hjärt- och lungsjukdomar osv, bjuds ingen eller ytterst begränsad förskolverksam- het speciellt avpassad för dem eller integrerad verksamhet inom den van- liga förskolans ram.
Huvudmannaskapet växlar för de olika verksamheterna. Bestämmelser- na för bidragsgivning ger för närvarande mycket olika möjligheter för kommuner, landstingskommuner och enskilda huvudmän att anordna förskolve rksamhet för barn med handikapp.
Organisa tions former
Liksom i grundskolan och gymnasieskolan tillämpas olika organisations- former för de handikappade barnens skolgång, och bjuds även olika former för placering i förskola.
De former av förskolverksamhet som står till buds är hemundervisning/hemvägledning (närmast motsvarande skolans särskil— da undervisning),
individuell placering i vanlig förskola (motsvarande skolans samordna- de specialundervisning)
grupp sammansatt övervägande av handikappade barn, i vilken icke handikappade barn placeras individuellt
placering i en grupp för barn med handikapp vilken är lokalmässigt samordnad med ”vanlig” förskola (motsvarande specialklasserna i skolan)
specialförskolor (motsvarande eller ingående i de specialskolor som finns för gravt hörselskadade, synskadade och talskadade barn, rörelse- hindrade barn samt multihandikappade barn)
förskola för psykiskt utvecklingsstörda barn i förskolåldrarna, ingåen— de i särskolans organisation
Gällande bestämmelser och nuvarande anordningar för förskolverksamhet med handikappade barn
Följande bestämmelser och anordningar finns för förskolverksamhet för de handikappade barnen:
Hörselskadade barn
Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för förskolverksamheten för hörselskadade barn.
Enligt kungörelsen (19561252) angående statsbidrag till förskolor, skolhem och hemundervisning för döva och hörselskadade barn (omtryckt 19642458, ändrad senast 19671820) får kommun, landstings- kommun, enskild förening eller stiftelse statsbidrag till förskolor, skolhem eller hemundervisning för döva och hörselskadade barn i förskolåldern under förutsättning att skolan, skolhemmet eller undervis- ningen godkänts av skolöverstyrelsen.
Statsbidrag utgår i efterskott med 2 000 kr för varje barn, som fått undervisning i förskola hela året, samt därutöver med I 000 kr för varje barn som därtill varit intaget i skolhem eller i övrigt genom huvudmannens försorg och på dennes bekostnad åtnjutit vård och underhåll.
Vidare utgår statsbidrag med 1 000 kr för varje barn som — utan att ha varit inskrivet vid förskola — under redovisningsåret fått regelbunden hemundervisning av förskolans lärare (”förstadieläraren”) eller annan av skolöverstyrelsen godkänd lärare.
Som statsbidragsvillkor gäller bl a att undervisningen är avgiftsfri och att huvudmannen, i den utsträckning så kan ske, mottar barn från annat område än det för vilket förskolan eller skolhemmet i första hand avsetts,
samt att, där huvudmannen är enskild person, förening eller stiftelse, skäligt bidrag till verksamheten lämnas av landstingskommun eller stad, som ej tillhör landstingskommun.
Under år 1969/70 har 49 förskolor och skolhem bedrivit verksamhet för hörselskadade förskolbarn. (Ur skolöverstyrelsens petita för budget- året 1972/73.) Sammanlagt har 852 barn deltagit i verksamheten. Av dessa har 406 deltagit som ”dagelever” och 62 varit inackorderade medan 426 erhållit hemundervisning. Totalt har statsanslag beviljats med 1 023 880 kr.
Skolöverstyrelsens översikt över förskolor för hörselskadade per den 22 juli 1970 visar att totalt 51 förskolor har resurser för att ta emot hörselskadade barn. Antalet barn i förskolorna utgjorde 802. Alltså har en minskning med 50 barn skett från föregående år.
De hörselskadade barnen integreras i allt större utsträckning i kommunernas ordinarie barnstugeverksamhet. Landstingen som har det totala ansvaret för undervisningen av de hörselskadade barnen ersätter därvid kommunerna för kostnaderna för verksamheten enligt fastställda interkommunala nomier. Barnantalet minskas vanligen något i grupperna. Som regel intregreras fyra hörselskadade barn tillsammans med 12 icke hörselskadade. Landstingen betalar därvid en avgift motsvarande plats för två icke hörselskadade barn för varje hörselskadat barn.
För flertalet förskolor är landstingskommun huvudman. De medicins- ka hörselvårdscentralerna vid centrallasaretten utövar en uppspårande verksamhet. Den till hörselvårdscentralen knutna hörselvårdskonsulenten i länet bevakar behovet av förskolor och ansvarar för regional organisation och planering. Det pedagogiska arbetet på förskolorna svarar specialutbildade förskollärare för. Till skolöverstyrelsen, byrå UA I, är en speciell konsulent knuten för förskol- och skolverksamhet för hörselskadade elever.
Skolöverstyrelsen meddelar de tillämpningsföreskrifter till kungörelser som den finner erforderliga. Ett förslag till ”Anvisningar gällande förskolverksamhet för hörselskadade” tillämpas försöksvis fr o m den I januari 1971 till utgången av läsåret 1971/72. Anvisningarna har utformats så, att de så långt möjligt anknyter till intentionerna i läroplanen för grundskolan och supplementen ”Specialundervisning” och ”Specialundervisning för syn—, hörsel- och talskadade”.
”Förskolverksamheten är en frivillig skolform, som erbjuds hörselska- dade barn oavsett graden av hörselnedsättning. Verksamheten kan i princip omfatta barn från ett par månaders ålder till skolåldern. Därför måste stor frihet ges för flexibla organisatoriska och metodiska lösningar och undervisningen inriktas mot en långtgående individualise- ring. Hemvägledning med föräldrainformation, integrerade förskolor samt speciella förskolor är undervisningsformer som anpassat sig till de hörselskadade förskolbarnens behov.” (Ur ovannämnda förslag till anvisningar, SÖ 1971.)
Hemvägledning innebär att en specialutbildad förskollärare eller en hörselvårdskonsulent kommer till hemmet, tränar barnet och instruerar föräldrarna hur de ska arbeta med sitt barn. Vid omkring fyra års ålder placeras barn med hörselskador därefter i förskola. När enstaka
hörselskadat barn placeras i vanlig förskolgrupp sker detta med stor varsamhet och en omsorgsfull introduktionsperiod.
Skolöverstyrelsen framhåller i petita för budgetåret 1972/73 att ”strävan att bereda varje hörselskadat barn möjlighet till förskolundervis- ning rnöter allt svårare organisatoriska problem, främst i glesbygdsområ- dena. De55utom är utvidgningen av verksamheten starkt beroende av realtillskottet på specialutbildade lärare. Det föreligger således behov av fortsatta ökade insatser på området.”
Synskadade barn
Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för förskolverksamheten för synskadade barn.
Den uppspårande och rådgivande verksamheten är organiserad som en förskolkonsulentverksamhet, knuten till Tomtebodaskolan i Solna, specialskolan för synskadade. Landet är uppdelat i fyra regioner för denna konsulentverksamhet. [ samråd med medicinska organ (provinsial- läkare, ögonkliniker, barnavårdscentraler etc) tar konsulenterna erforder- liga kontakter med hem med synskadade småbarn. Vägledning, infomia- tion och råd inför skolgång osv ges till föräldrarna. Föräldrakurser ordnas årligen vid Tomtebodaskolan. Verksamheten bekostas helt med statliga medel.
För blinda barn med komplicerade handikapp finns from läsåret 1965/66 förskolverksamhet vid specialskolan Ekeskolan i Örebro, som tidigare nämnts helt statlig internatskola.
Ögon- och barnläkare anmäler barn med synskador till förskolkonsu- lenterna vid konsulenternas besök på lasaretten och eljest på särskilda anmälningsblanketter. Dessa blanketter är utarbetade av skolöverstyrel- sen och utsänds bla till samtliga barn— och ögonkliniker i landet. Kuratorer och distriktssköterskor tar också kontakt med konsulenterna.
Socialstyrelsen har i en skrivelse den 27 februari 1970 ställd till överläkare vid ögonkliniker samt privatpraktiserande ögonläkare fram- hållit det angelägna i att ögonläkarna så tidigt som möjligt anmäler synskadade barn till skolöverstyrelsens förskolkonsulenter.
Skolöverstyrelsen hade i cirkulär 21 mars 1964 informerat ögonklini- ker och praktiserande ögonläkare om sin konsulentverksamhet. Trots denna information har alla synskadade barn hittills inte registrerats eller registrerats mycket sent. Med anledning härav sände socialstyrelsen alltså ut ovannämnda cirkulär den 27 februari 1970. En sammanställning för läsåret 1967/68 av antalet synskadade barn kända av konsulenterna före skolans början och av dem som blivit kända först sedan de börjat skolan visar att bara en fjärdedel av de synskadade barnen anmälts till förskolkonsulentema. Enligt synkonsulenterna vid Tomtebodaskolan varierar alltjämt anmälningsfrekvensen mellan olika län. I vissa distrikt har den ökat efter det att socialstyrelsens cirkulär om vikten av registrering gått ut till berörda instanser. I den mån de konsulenter som verkar för De Blindas Förening kommer i kontakt med synskadade barn som ej registrerats till Tomteboda, sker registrering dit genom deras försorg.
Under år 1970 hade konsulenterna som mest samtidigt 344 barn registrerade. Av dessa var 80 placerade i kommunala lekskolor, sju i privata lekskolor samt 19 i kommunala daghem. En del av dessa barn hade också något ytterligare handikapp. Som regel har i övrigt de dubbelhandikap— pade barnen placerats i lekskolor och daghem för psykiskt utvecklings— störda barn (39), i elevhem för rörelsehindrade barn (4) eller i förskolverksamhet för hörselskadade barn (3). Huvudman för reguljär förskolverksamhet är dels kommunerna, dels landstingen (tex rörelse- hindrade, hörselskadade och psykiskt utvecklingsstörda barn).
De daghemsplacerade barnen har endast i undantagsfall vistats i daghemmet på heltid. För barn med förvärvsarbetande föräldrar har man i första hand sökt lämpliga familjedaghem. När barnet nått omkring fem års ålder har familjedaghemsvistelsen kompletterats med lekskolvistelse. Förskolkonsulenterna bistår personalen vid förskolorna med råd och anvisningar.
För att underlätta de synskadade barnens integrering i förskolorna utgår enligt Kungl Maj:ts beslut den 29 maj 1969 bidrag till personell assistans inom barnstugeverksamheten efter prövning i varje enskilt fall. Bidraget söks hos skolöverstyrelsen. Det utgår med högst 2 000 kr/år till huvudmannen för förskolverksamheten. Riktlinjer för bidragsgivningen har utformats av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen i samråd.
Enligt skolöverstyrelsens petita för budgetåret 1972/73, beräknade man i anslag till förskolverksamhet åt de synskadade barnen budgetåret 1970/71 medel för ca 90 barn med behov av personell assistans. Det har dock visat sig att huvudmännen för vissa barnstugori vilka synskadade förskolbarn placerats inte utnyttjat möjligheten till bidrag. Förskolkon- sulenternas information och kontakter med skolöverstyrelsen medförde att under tiden 22 maj 1970—9 mars 1971 bidrag beviljats för personell assistans åt endast 24 synskadade barn inom barnstugeverksamheten. För budgetåret 1972/73 räknar skolöverstyrelsen med att ett betydligt ökat antal synskadade barn får del av förskolverksamheten och att statsbi- dragsmöjligheten kommer att utnyttjas i större utsträckning. Man begär ökat anslag inom en kostnadsram av 100000 kr i petita för detta ändamål.
Genom den centrala hjälpmedelcentralen vid Tomtebodaskolan kan föräldrar med synskadade barn från ca tre år och uppåt låna bla bandspelare samt talböcker med gymnastikprogram, sagor, rirnsagor och sånger för att stimulera barnens utveckling.
Sedan 1959 bedriver Föreningen för Vård och Fostran av Barn och Ungdom (FVBU) ett träningshem för blinda och gravt synskadade barn i åldrarna tre till sju år vid Gerdahemmet iÅby utanför Norrköping. Plats finns för åtta barn för vistelseperioder på upp till sex månader.
Planeringen av arbetet med barnen sker i samråd med förskolkonsulen- terna vid Tomtebodaskolan. Man tar dels emot förskolbarn som inte har tillgång till förskola på hemorten eller är i behov av miljöbyte, dels barn som är i behov av mer träning än vad en reguljär förskolvistelse på tre timmar per dag kan ge.
Verksamheten vid Gerdahemmet har till största delen finansierats på ideell basis. Barnens hemkommuner betalar dock för närvarande en
vårdavgift av 75 kr per dag för varje synskadat barns vistelse vid hemmet. Denna avgift täcker emellertid inte driftskostnaderna. Fr o m budgetåret 1971/72 har Gerdahemmet enligt skolöverstyrelsens beslut erhållit statsbidrag med 16 000 kr till avlönande av deltidsanställd förskollärare och sjukgymnast. Förskolläraren bedriver reguljär förskolverksamhet fyra dagar i veckan tre timmar per dag. Sjukgymnast behandlar barnen två gånger per vecka.
Färdtjänsten för de integrerade synskadade barnen till och från förskolan fungerar för närvarande mycket olika i olika kommuner. Någon enhetlig lösning av problemen finns inte. En del kommuner har t ex färdtjänst för rörelsehindrade barn, men de synskadade barnen lämnas utanför en sådan servrce.
Allergiska och astmasjuka barn
För barn med allergiska och astmatiska besvär av olika art och grad finns i dag ingen speciell förskolverksamhet. Där så är lämpligt och möjligt placeras barnen individuellt i kommunernas reguljära barnstugeverksam- het. Transportservice till och från förskolan för astmatiska barn finns inte.
Allergiska barn med ytterligare handikapp erhåller vård och behandling vid specialskolorna Ekeskolan, Örebro, för synskadade barn, Hällsbosko- lan för gravt talskadade barn, särskolans förskola etc.
För astmatiska barn finns för närvarande två elevhem med landstings— kommunal huvudman. Solstickegården i Täby för barn från Stockholms kommun och län samt Uppsala län, och Hagahemmet i Örebro som står öppet för barn från hela landet. (Det senare hemmet tar även emot diabetikerbarn.) Solstickegården hade vårterminen 1971 sex förskolbarn. Höstterminen 1971 fanns ett förskolbarn på hemmet och ytterligare fyra var anmälda. Enligt uppgift från föreståndaren har barnen som vistats på hemmet haft så grava astmabesvär, att de enligt läkarens bedömning hittills inte orkat med en placering i kommunens förskolor. Landstinget bekostar därför förskolverksamhet vid hemmet. En förskollärare tjänst- gör vid hemmet fyra dagar per vecka, 2,5 timmar per dag.
Under vårterminen 1971 fick förskolbarnen besöka lekoteket i Täby vilket var mycket stimulerande för dem. På gmnd av tidsbrist har lekoteket ej haft möjlighet att ta emot barnen mer än vid ett tillfälle. Däremot lånar hemmet lekrnaterial därifrån.
Hagahemmet tar emot barn i åldrarna 5—15 år. Under vårterminen 1971 vistades två förskolbarn på hemmet. Under höstterminen 1971 hade man inga barn i förskolåldrarna och ej heller några anmälda. Viss förskolverksamhet har tidigare bedrivits under förskollärares ledning några timmar per vecka. I övrigt svarar barnsköterskor för sysselsättning av barnen i olika former. Under vårterminen 1971 hade man med gott resultat placerat de två barn som vistades på hemmet i kommunal förskola. Hemmets läkare är angelägen om att barnen för sin allsidiga utveckling och de sociala kontaktemas skull går i reguljär förskola.
TranSport till och från förskolan har ägt rum genom landstingets försorg. En buss har hämtat barnen och en barnsköterska har följt dem. Vissa problem uppstår självfallet då barnen hastigt insjuknari förskolan.
Personalen vid förskolan har dock klarat av besvärliga problem. Barnen har dessutom alltid sin spray-medicin med sig. I allvarligare situationer har de transporterats tillbaka till hemmet i taxi.
Några uppgifter om det totala antalet allergiska och astmatiska barn som vistas i förskolor finns inte att få, varför ytterligare data inte varit möjliga att redovisa. Vad gäller barnallergiernas omfattning brukar man räkna med att ca 1,5 % av alla skolbarn lider av astma, ca 2 % av allergisk snuva. 5 % av förskolbarnen lider av eksem. Detta betyder att ett eller två barn per klass i skolan och således även i förskolan skulle ha dessa svårigheter.
Epileptiska barn
Tidigare fanns två internat i landet för barn med epilepsi. Dessa är numera avvecklade. Epilepsisjukhuset i Farsta, Stora Sköndal, har ingen internatverksamhet för förskolbarn. I enlighet med socialstyrelsens integrationssträvanden vad gäller behandling vid barnkliniker av barn med handikapp ges numera vård och behandling av epileptiska barn vid neurologisk klinik eller barnklinik vid lasaretten. I den mån förskollärare finns vid lasaretten får således de epileptiska barnen delta i förskolverk— samhet under de perioder som de vistas på klinikerna. Barn med ytterligare handikapp får sin vård och behandling vid de specialskolor som tidigare nämnts för flerhandikappade barn eller vid särskolan. De deltar i den förskolverksamhet som finns vid respektive skola som dagelever eller internatelever.
I övrigt integreras de epileptiska barnen i den reguljära förskolverksam- heten i kommunerna. Några data om hur många epileptiska barn som går i förskola har inte stått att få. Riksförbundet för svensk epileptikervård har ej heller några uppgifter om hur många barn det rör sig om. Förbundet och dess läkare betonar dock att integration kan och bör ske i den reguljära förskolverksamheten.
Vad gäller särskilda hjälpmedel för epilepsibarn skall här framhållas, att de barn som vistas i förskolan dels måste ha huvudskydd för att undvika skada vid fall, dels ha dosett (behållare för veckodos tabletter) för medicin, så att personalen i förskolan och föräldrarna tillsammans kan klara den dagliga medicineringen för barnen.
Inga statliga bidrag finns för närvarande för att täcka kostnaderna för anskaffande av de nödvändiga hjälpmedel som huvudskydd och dosetter är för epileptiska barn. De finns inte upptagna i socialstyrelsens förteckning över hjälpmedel åt handikappade. Föräldrarna får själva stå för kostnaderna. Transporttjänst finns ej i kommunerna för epilepsibarn till och från förskolan.
Barn med hjärt- och lungsjukdomar
Efter förfrågan hos såväl Riksförbundet för hjärt— och lungsjuka som Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar kan utred- ningen ur de uppgifter som stått att få om förskolbarnens situation inte redovisa någon form av förskolverksamhet för barn med hjärtfel och
lungfel. Endast i den mån barnen vistas på sjukhus eller vårdhem och förskolverksamhet finns där har de tillgång till förskola.
En motion om speciell förskolverksamhet för barn med allergier, diabetes och hjärtsjukdom väcktes i Stockholms stadsfullmäktige i november 1968. I motionen, som remitterades till barnavårdsnämnden, omsorgsstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen, hemställdes om en inventering av hur många barn med sådana svårigheter som fanns i Storstockholms— området och vilka anordningar som kunde vidtagas för att bereda dessa förskolvistelse. Samtliga remissinstanser tillstyrkte motionen.
Borgarrådsberedningen förordade inventeringen och framhöll därvid att den borde vidgas till att omfatta även andra än de i motionen omnämnda sjukdomarna hos förskolbarn. Med utgångspunkt i det erhållna underlaget borde åt barnavårdsförvaltningen uppdras att lägga fram förslag till åtgärder för att flera handikappade Och sjuka barn skulle kunna delta i barnstugeverksamheten. Stadskollegiet biträdde dessa synpunkter. Ärendet remitterades därefter till de barnavårdande myndig- heterna för vidare handläggning.
Från Riksförbunden påpekas att även för skolbarn med hjärtfel eller lungfel är situationen besvärlig 4 trots den Specialundervisning som står till buds jämte andra elevvårdande insatser. Många av barnen behöver ständig tillsyn, vilket betyder att ensamstående föräldrar med barn som har hjärt- eller lungfel har stora svårigheter att klara barnen och samtidigt yrkesarbeta. Man framhåller vidare behovet av stöd till de ensamstående föräldrarna i fomi av förskolverksamhet och möjlighet till barntillsyn i hemmet för både förskolbarn och skolbarn med hjärt- eller lungfel.
Det statliga vårdbidrag som ges till barn med gravare handikapp kommer inte alla hjärt- och lungsjuka barn till del. Vem som skall få bidrag är en bedömningsfråga från fall till fall.
Rörelsehindrade barn
Enligt lagen om elevhem för rörelsehindrade barn m fl (SFS 19652136) är landstingskommun (eller landstingsfri stad) skyldig att sörja för inackordering i elevhem av barn i förskolåldern samt den vård och förskolundervisning, som påkallas av handikappet. Därtill har föreskrivits en skyldighet för landstingskommunema att inrätta förskola vid elevhem, om så erfordras.
Några principiella skyldigheter för någon speciell myndighet att ansvara för förskolverksamheten föreligger inte. I propositionen som ligger till grund för Lagen om elevhem (nr 76/1965) angavs som riktpunkt att inom varje landsting borde finnas minst en förskolinstitu- tion. I övrigt kan förskolorna ha såväl enskilda sammanslutningar som primärkommuner som huvudmän. Propositionen förutsatte vidare att landstingskommun skall sörja för transporter av barnen mellan elevhem- met och förskolan/skolan.
Landstingskommunerna och de landstingsfria städerna utanför lands- tingskommunema är skyldiga att sörja för den medicinska vården och behandlingen av de rörelsehindrade barnen enligt bestämmelserna i sjukvårdslagen.
Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för elevhemmen. Skolöverstyrel- sen har tillsynen över förskolverksamhet som bedrivs vid elevhem.
Kungl Maj:t fastställer efter förslag från landstingskommunema plan över de elevhem som skall finnas i riket. I planen upptaget elevhem inrättas och drivs av den landstingskommun för vilken hemmet är avsett. Om hemmet är avsett för flera landstingskommuner drivs det gemensamt av dessa.
Något speciellt tillsynsansvar för förskolverksamhet för rörelsehindrade barn, som inte har behov av inackordering vid elevhem, föreligger varken för skolöverstyrelsen eller socialstyrelsen. Ingen central myndighet utövar således tillsyn över dessa barn eller bevakar att deras behov av förskola tillgodoses. Statsbidrag utgår inte till förskolverksamhet.
När Kungl Maj:t fastställde plan över de elevhem som skall finnas enligt lagen den 26 maj 1965 uppdrogs åt socialstyrelsen att till Kungl Maj:t redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förverkliga den fastställda planen. I skrivelse av den 20 februari 1969 till Konungen redovisade socialstyrelsen detta.
År 1971 var endast tre regioninstitutioner helt organiserade. Enligt socialstyrelsens redovisning skulle vid elevhem 152 platser finnas för barn i förskolålder. De regioninstitutioner som står närmast i tur att öppnas är de i Umeå och i Lund.
Antalet förskolor för rörelsehindrade barn — samtliga specialförskolor — utgör i dag 27 jämte en förskola vid Eugeniahemmet i Stockholm, som är riksinstitution med hela landet som upptagningsområde. De län där förskolverksamhet saknas replierar antingen på internatskolan Bräcke- Östergård i Göteborg eller på Folke Bernadotteskolan i Uppsala. Fem län har egna förskolor och replierar dessutom på regioninstitutionen Bräcke- Östergård. Ett län replierar helt på denna institution. Fyra län med egna för- skolor och ett län helt och hållet replierar på Folke Bernadotteskolan.
Enligt de uppgifter Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar lyckats få fram via kuratorerna vid regioninstitutioner och vissa större sjukhus är för närvarande ca 168 rörelsehindrade barn individuellt placerade i vanliga förskolor.
Uppgifter om rörelsehindrade förskolbarn med individuell placeringi ordinarie förskolverksamhet hösten 1971
Antal barn ca
Stockholms län 60 Södermanlands län 9 Norrköpings kommun 13 Jönköpings län 30 Örebro kommun 7 Uppsala kommun 18 Uddevalla kommun 7 Malmö kommun 7 Sundsvalls kommun 5 Norrbottens län 12
Summa ca
Byrån för vård och undervisning av rörelsehindrade barn i Stockholm och Stockholms län har under hösten 1970 företagit en total inventering av rörelsehindrade barn och ungdomar inom landstingsområdet och Gotlands län.
För barnen i förskolåldrarna noteras minskad efterfrågan på plats i specialförskolor för rörelsehindrade barn. Föräldrarna önskar i stället att barnen får plats i vanlig förskola. För det sextiotal barn som för närvarande placerats individuellt i vanlig förskolgrupp har man till övervägande del mycket positiva erfarenheter. Två resande heltidsanställ- da förskollärare, knutna till lekoteket vid Blockhusudden, tränar dels barnen ute på förskolorna och ger dels personalen instruktioner och ”träning i arbetet". En heltidsanställd sjukgymnast svarar för den delen av barnens träning och instruerar likaledes personalen. Vid de förskolor där barnen placerats har man som regel inte minskat barngrupperna utan i stället förstärkt personalresurserna. De elevhem som finns tar till största delen emot barnen för kortare vistelse isamband med Specialträning och undersökningar. De flesta barn som bor mera permanent på elevhemmen deltar också i vanlig förskolverksamhet.
Beträffande transport av de rörelsehindrade barnen till och från förskolorna fungerar denna mycket olika. Färdtjänst för handikappade barn finns i långt ifrån alla kommuner. För barn på elevhem skall landstingen i den mån förskola inte är knuten till elevhemmet svara för resorna till specialförskolorna.
Någon konsulentorganisation för uppsökande, rådgivande och samord- nande verksamhet fmns inte uppbyggd vare sig regionvis eller länsvis. Jönköpings län utgör ett undantag. Där finns förskolkonsulent knuten till habiliteringscentralen. Konsulenten bedriver uppsökande verksamhet och stöder förskollärarna ute i länet vad gäller de individuellt placerade barnens utveckling och behandling jämsides med sin tjänst vid barnhabiliteringscentralens förskola som inrättats vid landstingets leko- tek.
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar håller på eget initiativ på att bygga upp en föräldrarådgivarservice länsvis med utbildning av föräldrarådgivare som skall utgöra en kontaktlänk mellan de olika institutionerna och personer som handhar de rörelsehindrade barnens habilitering och vård. Informationen om de möjligheter som står föräldrar till buds i form av statliga och kommunala bidrag, färdtjänst osv är mycket varierande. En föräldrarådgivarservice är därför angelägen tills samhällets resurser blir utbyggda. Riksförbundet har nyligen avslutat en enkät om habiliteringssituationen i varje län, om ersättning för sjukgymnastik i öppen vård och om hemsjukvårdsbidrag. Resultaten från denna enkät har inte slutbearbetats och kan således ej redovisas i detta betänkande.
Barn med perceptuella funktionsstörningar
Barn med läs- och skrivsvårigheter utgör en stor grupp i grundskolan av dem som erhåller specialundervisning. Totalt räknar man med att ca 15 % av grundskolbarnen har någon form av läs- och skrivsvårigheter. Därav har
minst 5 % grava handikapp.
Perceptuella funktionsstörningar har föga uppmärksammats hos förskolbarn här i landet. Först när dessa störningar slår ut i inlärningssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter osv i grundskolan försöker man genom olika åtgärder hjälpa barnen. Det alltmer ökande antalet s k ”drop-out” elever på grundskolans högstadium hör sannolikt till dem som har dessa störningar. Någon förskolverksamhet med förstärkt träning för barn med sådana svårigheter har inte anordnats hittills. Uppgifter främst i amerikansk litteratur tyder på att man kan räkna med att gruppen av barn med dessa svårigheter ständigt växer. Detta beror bl a på ökad kunskap om sådana svårigheter och på en utveckling av mera exakta diagnosmetoder.
I samband med de sk 4-åringsundersökningarna har man i en kommun i landet, Eskilstuna, är 1970 systematiskt testat fyraåringarnas perceptuel- la status på en barnavårdscentral. En undersökning av de fem kanalfunktionerna — visuell och auditiv perception, stereognosi, tal och manipulation har gjorts. Undersökningen omfattade ett hundratal fyraåringar. Hos ca 15 % av barnen upptäcktes brister inom en eller flera kanalfunktioner. Dessa 15 % har undersökts ytterligare med intelligens- test, vilka visade att barnen var norrnalbegåvade eller däröver. Inget av barnen hade syn- eller hörselnedsättning. Däremot gav den neurologiska undersökningen olika utslag på EEG-testet.
Genom de kommunala myndigheternas och landstingets försorg upprättades höstterminen 1970 en förskolverksamhet för en grupp fyraåringar hos vilka man upptäckt perceptuella brister. Förutom ordinarie aktiviteter har man specialtränat barnens olika funktioner enligt särskilda träningsprogram. Träning av den visuella kanalfunktionen har skett med F rostig-Horne,s Developmental Program in Visual Perception. Den auditiva funktionen har tränats genom musik, sång, rytmik och Montessoris hörövningar. För uppövning av den stereognostiska förmågan har man använt Montessoris känsloövningar. Manipulationsförmågan har övats med en mångfald material. Genom lekoteket i kommunen har man haft möjligheter att variera lekmaterialet. Förberedande lästräning har också påbörjats. För denna svarar en lågstadielärare. Förskolläraren som leder verksamheten har inte speciallärarutbildning men har studerat och arbetat i sådan verksamhet i USA.
Under läsåret 1970/71 deltog ett 15-tal 4—5-åringar i förskolverksam- heten, delade pä två grupper två dagar i veckan. En förskollärare, en barnsköterska och en lågstadielärare svarade för förskolan.
Höstterminen 1971 deltog inalles 26 barn i verksamheten. Dels fortsatte barnen från föregående läsår två dagar i veckan. Dels deltog en nybörjargrupp i förskola en dag i veckan.
Eskilstuna kommun svarar helt för driften av förskolan. Landstinget har ställt lokaler till förfogande på centrallasarettet. De dagar barnen inte går i förskola vistas de hemma. Några barn deltar i övrigt i reguljär förskolverksamhet i kommunen. Genom kommunens skolpsykolog som ingår i försöksprojektet skall utvärdering av verksamheten företas. Genom barnavårdscentralernas försorg avser man att testa 4-åringarna i kommunen överlag i detta hänseende. Habiliteringsmöjligheterna för
barnen bedöms som goda av det team som arbetat fram denna verksamhet i kommunen, men många fler barn måste få möjlighet att delta i träningen från fyra års ålder.
En del av barnen med perceptuella funktionsstörningar nås av den verksamhet som institutionerna för habilitering av de rörelsehindrade barnen bedriver i de fall motoriska störningar är så påtagliga att de föranleder remiss dit. Men de flesta barnen finns sannolikt utanför förskolan — odiagnostiserade och obehandlade. Förskolbarn med detta ”dolda” handikapp måste enligt barnstugeutredningens mening bli föremål för uppmärksamhet och behandling samt diagnostiseras genom barnavårdscentralernas försorg så tidigt som möjligt. Som ovan framhål- lits kommer skolans insatser för sent för just dessa barn. Det sociala handi- kapp som följer med de perceptuella funktionsstörningarna förvärras successivt, något som bl a forskningsresultatet över sociala handikapp ger belägg för.
Barn med talskador
En specialskola finns för förskolbarn med grava talskador. Hällsboskolan i Sigtuna tar emot gravt hörsel- eller talskadade förskolbarn för utredning och korttidsbehandling. Vistelsetiden vid skolan varierar mellan en månad och en termin. En enhet med tolv platser finns för förskolbarnen. Hälften av dessa platser är anslagna åt de talskadade barnen. Därutöver finns två platser för medföljande eller besökande föräldrar. Efter vistelsen vid specialskolan söker man i samråd med föräldrarna lämplig förskol- placering för barnen.
Beträffande talskador i övrigt återfinns barn med talsvårigheter betingade av olika orsaker dels inom grupperna av förskolbarn med andra slag av handikapp, såsom bland de rörelsehindrade och psykiskt utvecklingsstörda barnen, dels även bland barn med perceptuella funktionsstörningar.
Barnavårdscentralerna remitterar barn med talskador till specialister vid sjukhusen (foniatrisk klinik) och till logopeder i den mån man kommer i kontakt med barnen. Hur många barn med talskador och talsvårigheter som finns i den reguljära förskolverksamheten finns inga uppgifter om.
Bristen på logopeder/talpedagoger är stor, varför många barn inte får hjälp och träning vare sig de vistas i förskola eller ej. De psykiska och sociala störningar som ofta följer med att ett förskolbarn med för övrigt ”norma ” utveckling har talsvårigheter måste således betonas. För barn med stämning och talrädsla är bristen på psykologisk expertis i förskolan allvarlig. För att hjälpa dessa barn behövs bl a gruppsamtal för föräldrar och arbete med förskolans personal.
För närvarande finns inga särskilda statsbidrag till specialbehandling av barn i förskolan för talskador och talsvårigheter. För de barn som remitteras till talspecialist är behandlingen kostnadsfri. Behovet av Specialträning inom förskolans ram är således trängande och måste beaktas genom utbildningsinsatser och genom inrättande av tjänster för talpedagoger.
Känslomässigt störda barn
Den psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) driver inom ramen för sin verksamhet specialdaghem och speciallekskolor. De är ett slags behandlingshem under dagtid -— på heltid eller deltid — för känslomässigt störda förskolbarn. Verksamheten finns långt ifrån i alla landsting. Den anordnas för närvarande tex i Stockholms kommun och län, i Malmö och Malmöhus län (tex i Lund-Dalby) och i Göteborgs kommun. 1 Jönköpings län placeras känslomässigt störda barn i den förskola som är knuten till landstingets habiliteringscentral och lekotek.
Denna specialverksamhet kan vara knuten till sjukhusens barnpsykia- triska klinik, såsom vid Danderyds sjukhus. Där tas två grupper barn emot i lekskolverksamhet. En grupp omfattar sex- och sjuåringar, en annan fyra- och femåringar. Man tillämpar Montessoripedagogik. De barn som deltar i verksamheten har svårt att anpassa sig till stora grupper. De remitteras till speciallekskolan från PBU-centralema i Stockholms län. Landstinget svarar för att barnen transporteras till förskolan genom skolskjuts. Efter ett eller två års vistelse i speciallekskolan söker man slussa in barnen i vanlig förskola eller i skolan. Ett intimt samarbete sker med föräldrarna. Tillsammans med kurator anordnar förskolläraren föräldragrupper en kväll var tredje vecka. Förskolläraren gör också hembesök hos barnen.
I Malmö har man genom en donation fått en fristående villa till specialförskolans förfogande. Man anordnar speciallekskola för en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp med ca 13 barn i vardera gruppen. Barnen tas som regel emot från fem års ålder. Förutom förskolläraren arbetar en av sjukhusets kuratorer kontinuerligt vid lekskolan på halvtid. Man har psykologkonsultation en gång i veckan samt läkarkontakt. Barnen remitteras till verksamheten genom bampsyk- iatriska kliniken.
Vid barnpsykiatriska polikliniken i Örebro har man en grupp barn från fem års ålder upp till åk 2 i grundskolan i en dagavdelning för behandling. Man har även haft yngre barn i gruppen. Barnen kommer till verksamheten kl 8—9 och stannar till 16—17. Man har ingen skjutsverksamhet för dem. Föräldrarna får själva svara för att barnen kommer till och från kliniken. Förutom förskollärare är en psykotera- peut konsult i behandlingsverksamheten som också arbetar med föräldrarna. Motsvarande verksamhet finns också vid S:t Görans sjukhus i Stockholm.
I Stockholms kommun har alla PBU-centralerna haft specialdaghem för känslomässigt störda barn. Man har också haft observationslekskolor för barn med mera avvikande beteenden. Barnen placeras genom PBU-centralerna ut vid de olika daghemmen. En del barn har också spårats av de psykologteam som arbetar i stadens barnstugor. De har då direkt genom dem placerats i specialdaghemmen, medan man sökt motivera barnets föräldrar att samarbeta i behandling av barnet.
Barnen tas som regel emot från fyra års ålder. De stannar kvar tills de är skolmogna. Cirka hälften av de förskollärare som arbetar i verksamheten har specialutbildning genom Ericastiftelsens kurser eller genom lärar-
högskolornas speciallärarutbildning. Övriga förskollärare har lång praktisk erfarenhet av arbete med störda barn. En del daghem är öppna från kl 6.30 till kl 17.30. Somliga barn vistas på heltid i daghemmet, andra på deltid alltefter hur de orkar delta i aktiviteterna och hur föräldrarna har behov av barntillsyn. Lekskoloma fungerar oftast som ”halvdaghem” med en vistelsetid för barnen om sex timmar, t ex kl 8—14 eller 9—15.
Psykologer från PBU kommer dels till daghemmen, dels konsulteras de vid behov av personalen. Kuratorer har miljöterapi för barnens föräldrar, i vilken också förskolläraren deltar emellanåt. Man har också föräldra- grupper en gång/vecka eller med längre intervall.
Vid förfrågan hos olika PBU-centraler framkom tex att Falun och Växjö inte har någon verksamhet av detta slag. Förskollärare svarar däremot för vanlig Iekterapi för inneliggande patienter på de barnpsykia- triska avdelningarna. I Norrbottens län vid PBU-centralen i Boden finns inte heller speciallekskola. Man har däremot varit med och initierat och planerat en terapilekskola i primärkommunal regi i Luleå. Förskollärare har också auskulterat på barnpsykiatriska kliniken i Boden. PBU har gjort försök med individuell placering i vanlig förskola för känslomässigt störda barn i Boden, Piteå och Luleå. Ett ”flygande team” av psykologer och kuratorer besöker de olika centralorterna ilänet och har en behandlande verksamhet för barn i olika åldrar. Landstinget har också bekostat en verksamhet genom PBU med en allmän fortbildning kring temat ”Människor i grupp” för personalgrupper som sysslar med människovår- dande verksamhet.
Någon uppgift om hur många barn totalt som vistas i specialdaghem, speciallekskolor och dagverksamhet vid psykiatriska kliniker har ej stått att få.
Många barn med känslomässiga störningar återfinns i den vanliga förskolverksamheten. Så är t ex fallet i Stockholm, där speciella barnstugepsykologer knutna till PBU dels arbetar genom personalen i barnstugoma, dels med barnen och med föräldrarna i särskilda föräldragrupper.
Samma sak gäller för ett antal kommuner i övriga landet, vilka har kommunalt anställda barnstugepsykologer.
1 hur många fall störningar hos känslomässigt störda barn i förskolorna kan anses primärt betingade av tex ett motorisk-perceptuellt handikapp och inte främst av miljö eller av sjukdom vet vi inte i dag. Barnens beteendestörningar och/eller inlärningssvårigheter på grund av tex kanalfunktionsrubbningar har i de flesta fall inte uppmärksammats förrän de blivit så påtagliga att de föranlett psykiatrisk behandling eller särskilda pedagogiska åtgärder.
En tidig prognos och behandling samt en speciell omsorgi förskolan av de känslomässigt störda barnen torde i framtiden kunna möjliggöra att färre specialgrupper för dessa barn behöver inrättas. För de allra gravast störda barnen måste de finnas som en ”sluss” över till den vanliga förskolan eller för kontinuerlig vistelse. Med ett utbyggt system av ambulerande psykologer i förskolorna borde mycket av specialinstitu- tionerna kunna elimineras och barnen få behandling i sin dagliga miljö. Detta förutsätter dock en både kvantitativ och kvalitativ förstärkning av
psykologisk expertis. De ”4-åringskontroller” som gjorts visar att de känslomässigt störda barnen ökar i antal.
Socialt handikappade barn
Begreppet barn med särskilda behov omfattar också de barn som av olika orsaker är socialt handikappade. Ett flertal utredningar och undersök- ningar från skolans område visar i hur hög grad just dessa barn på grund av brister i miljön och av bristande stimulans för sin utveckling från tidig ålder successivt slås ut i skolsystemet och senare i samhälle och arbetsliv. De väljer ofta mindre teoretiska studieinriktningar än barn från mera stimulansgivande miljöer. I långt mindre grad återfinns de i högre utbildningar och senare i s k statusyrken. Sociala handikapp i kombina- tion med eller som en följd av tex känslomässiga och perceptuella handikapp är dokumenterade också i undersökningar gjorda bland ungdomar som intagits i ungdomsvårdskolor och ungdomsfängelser.
De barn som är socialt handikappade eller löper risk att bli det återfinns till en del redan i dag i förskolan. Vi vet inte deras antal. Självfallet kan de ej heller urskiljas som en Speciell grupp. Vad förskolan däremot bör vara vaksam på är de särskilda behov som barn från understimulerande miljöer har. Genom att så många barn i dag är utestängda från förskolan och inom förskolan inte tillräckligt uppmärk- sammats löper alltjämt många barn risk att få sociala handikapp förstärkta # med de konsekvenser detta får för framtiden både för den enskilda människan och för samhället. Just för dessa barn och deras familjer bör förskolan utgöra ett stöd och ett komplement till hemmiljön genom särskild stimulans och omsorg.
Fosterbarnsutredningen har i sitt remissvar på barnstugeutredningens diskussionsePM framhållit vikten av att förskolan stöder barn och föräldrar med sociala handikapp eller som löper risk för att drabbas av sådana. Förskolans generella stöd till familjerna innebär att särbehandling av dessa barn kan undvikas. Barnen behöver ej heller skiljas från sina hem. Förskolan kan också accepteras av alla familjer som en naturlig del av boendemiljön.
Antalet fosterbarn i landet 1970 var ca 18 000. Ungefär 3/4 av samtliga fösterbarn var omhändertagna för samhällsvård och utplacerade av barnavårdsnämnderna. Resten var privatplacerade fosterbarn. Av de för samhällsvård omhändertagna barn som fosterbarnsutredningens mate- rial bl a omfattat bodde tex 23 % hos båda biologiska föräldrarna vid tidpunkten för omhändertagandet. Lika många barn bodde enbart hos sin biologiska mor (22 %). Knappt 5 % bodde hos sin biologiska far.
Av de berörda barnens föräldrar hade vid den aktuella tidpunkten nära 30 % av mödrarna någon form av arbete mot ca 48 % av fäderna. Uppgift saknas dock i många fall, särskilt för den senare gruppen. En mycket liten del av föräldrarna vårdadest ex på sjukhus, psykiatrisk klinik, alkoholist- anstalt, fångvårdsanstalt eller annan institution. Det är således här inte främst fråga om barn från ”kriminella” eller eljest ”svårt socialt belastade” miljöer där någon av föräldrarna institutionsvårdades utan det förefaller gälla barn till föräldrar som visserligen torde ha sociala problem
av olika svårighetsgrad men som också kan sägas i ganska stor utsträckning befinna sig i ett ekonomisk-socialt ”riskfält”.
De åtgärder som barnavårdsnämnderna redovisas ha vidtagit för att hjälpa föräldrarna att behålla sitt barn innan ett omhändertagande kom till stånd är framför allt att man förmedlat socialhjälp. Andra lämpliga åtgärder redovisas i mindre omfattning. I ringa utsträckning har man ordnat tillfällig heldygnsvård av barnet hos anhörig eller någon annan person i närheten, skaffat barntillsyn eller remitterat barn och föräldrar till PBU eller familjerådgivning. För 1/4 av samtliga för samhällsvård omhändertagna hade inga förebyggande och stödjande åtgärder vidtagits vare sig för barn eller föräldrar.
Man frågar sig vilken betydelse det kunnat ha i de berörda fallen, om förskolplats och heldagstillsyn inom förskolan kunnat ges barnen på ett tidigt stadium samtidigt med att olika ekonomiska och terapeutiska stödåtgärder givits åt hela familjen. Förskolvistelse i kombination med vistelse hos dagbarnvårdare (s k grannskapsföräldrar knutna till förskolan och därigenom välkända för barnet) i familjens grannskap skulle kunna medverka till att lösa såväl temporära som mera permanenta krissitua- tioner och kanske också eliminera sådana drastiska åtgärder som placering av barnet på barnhem och senare i fosterhem. Ett ökat stöd genom förskolan till barn med sociala handikapp bör enligt barnstugeut- redningens mening i många fall vara det positiva alternativet till åtgärder som innebär förflyttning av barnet till främmande miljöer. Av fosterbarnsutredningens material framgår att barn som vistas hos fosterföräldrar i mycket ringa grad vistas i daghem, lekskola, kommunalt eller privat familjedaghem, trots att sådana institutioner som regel finns på fosterföräldrarnas bostadsort. Fosterföräldrarna själva uttrycker till 50% inte heller några önskemål om barntillsyn. Praxis har varit att fosterföräldrarna personligen skall ha hand om barnet. Dock borde lekskolplats till barnet ha kunnat utnyttjas.
Enligt barnstugeutredningens mening bör förskola erbjudas som ett komplement också till fosterhemmen. Barn som placeras av barnavårds- nämnd i fosterhem bör samtidigt få plats i ortens förskola under en del av dagen. Vad gäller barnhemmen bör antingen en förskola i vilken andra barn också placeras knytas till institutionen eller barn på barnhem ges plats i kommunens förskolor.
Barnstugeutredningen vill framhålla att barn med sociala handikapp vilka i dag placeras i fosterhem eller på barnhem vid temporära behov och vid kriser i familjesituationen bör stödjas av förskolan tillsammans med ”grannskapsföräldrar”. Vid behov bör dygnetrunttillsyn i förskolan också kunna garanteras barnen. De chockupplevelser det innebär för små barn att plötsligt ryckas ur sin invanda hem- och närmiljö och den ”institutionalisering” som barnen riskerar vid längre tids vistelse i barnhemsmiljö måste uppmärksammas och motverkas. Kontinuiteten och trygghet i kontakterna med människor i en känd miljö är särskilt nödvändiga för barn från hem med sociala problem och störningar. F ör- skolan har här en av sina viktigaste uppgifter att komplettera barnens hemmiljö och svara mot deras särskilda behov.
Enligt lag om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda (SFS 19671940) har landstingen skyldighet att sörja för att förskolverksamhet, antingen knuten till internat eller fristående, erbjuds psykiskt utvecklingsstörda förskolbarn. Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för särskolan ivilken förskolan ingår som en del.
Särskild förskolverksamhet skall på föräldrarnas begäran kunna bjudas psykiskt utvecklingsstörda barn i hemmet, om inte barnet kan delta i annan förskolverksamhet. Denna anordning har enligt socialstyrelsens uppgifter byggts ut bäst. Landstingen erhåller statsbidrag för verksamhe- ten. I Stockholms län tex fanns hösten 1971 sju till åtta anställda förskollärare för denna uppgift. Den särskilda undervisningen finns dock inte organiserad i alla landsting ännu.
Förskolan är frivillig för barnen. I den mån föräldrar efterfrågar förskolverksamhet för sina barn är landsting skyldigt erbjuda sådan. För rådgivning och service åt de institutioner och den personal som arbetari olika undervisningsformer för psykiskt utvecklingsstörda fanns under år 1971 totalt 45 psykologer anställda vid landstingen. Alla landsting har dock inte psykologer.
Individuell placering av psykiskt utvecklingsstörda barn i vanlig förskolgrupp har med framgång tillämpats i vissa kommuner. Upp till i fyra psykiskt utvecklingsstörda barn har bildat en grupp tillsammans med 12 icke utvecklingsstörda. Vid individuell placering träffas särskilt avtal om ersättning från landstinget till primärkommun. Landstinget ersätter vanligen primärkommunen med en avgift svarande mot plats för två till i tre icke handikappade barn per handikappat barn.
Landstinget är enligt omsorgslagen skyldigt svara för transport av barnen till och från förskolan.
Statsbidrag utgår ej för bidrag till personell assistans åt psykiskt utvecklingsstörda barn vid placering i vanlig förskola.
Vad gäller statsbidrag till förskolverksamhet för psykiskt utvecklings- störda barn anknyter detta till heltidstjänster för lärare. Statsbidrag till ( förskolverksamhet kan därför bara utgå om förskolan organiseras som ] ”specialklass” i internat eller externat. C:a 10 % av särskolans ”förskol- klasser” torde vara externa och lokalmässigt samordnade i kommunala . förskolor. (
Statsbidragets konstruktion motverkar således de strävanden mot i individuell placering i vanlig förskolgrupp som omsorgsstyrelser och l föräldrar har. Detta förhållande har skolöverstyrelsen och socialstyrelsen bl a påtalat i en gemensam skrivelse till Konungen den 28 april 1968, l angående åtgärder för förbättring av dagverksamhet för handikappade * förskolbarn. Verken företog gemensamt en genomgång av de olika l bestämmelser som reglerar anordnandet av förskola för handikappade l barn. Man efterlyste genom ovannämnda framställning en större likriktning av bidragen för de olika verksamheterna samt en förstärkning för vissa försummade verksamheter, såsom personell assistans. Skrivelsen har vidarebefordrats till barnstugeutredningen från socialdepartementet.
Flertalet psykiskt utvecklingsstörda barn i förskolålder vistas i hemmet. De deltar i förskolans verksamhet som extematelever. Den 1
maj 1971 fanns 1 274 barn inregistrerade i särskolans förskolverksamhet. Av dessa vistades 765 i hemmet. 164 var internatelever vid särskolan. 290 vistades på vårdhem (specialsjukhus och liknande riksinstitutioner). Antalet barn som får omsorger, men som ej deltar i någon skol- eller verksamhetsform, i åldrarna upp till sju år utgjorde totalt 396 (motsvarande 40 % inom denna grupp). Ungefär lika många vistades i föräldrahemmet som på vårdhem eller riksanstalt. Under år 1971 var 132 barn placerade individuellt i vanlig förskola. Individuell placering i vanlig förskola tycks således alltjämt förekomma i ringa omfattning.
Beträffande antalet barn som skulle kunna nås av särskolans förskola framhåller ordföranden i Riksförbundet för utvecklingsstörda barn att man i dag har lyckats spåra barn med gravare psykiska utvecklingsstör- ningar. Många barn har först i 10-årsåldern pedagogiskt diagnostiserats och fått den skolgång och de behandlingsåtgärder som är adekvata.
Praxis växlar för erhållande av statligt vårdbidrag och landstingskom- munalt bidrag för hemvård av de psykiskt utvecklingsstörda barnen. Föräldrar påtalar att vårdbidrag för barn under tre är ofta inte utgår, trots att bestämmelserna inte ger uttrvck för en sådan inskränkning. Särskilt bekymmersamt kan det vara för de multihandikappade psykiskt utvecklingsstörda barnen. Exempel finns på att rörelsehindrade barn mistat vårdbidrag efter att också ha diagnostiserats som utvecklingsstör- da.
Exempel på integration av handikappade barn i förskolan Hörselskadade barn i Stockholm
Hörselskadade barn har i många år integrerats i förskola — i Stockholm sedan år 1962. Man har här tillämpat den modellen att normalhörande barn har placerats i förskolor för hörselskadade barn. Barnen har alla varit i samma ålder, ungefär fyra år gamla.
Det vanliga har ofta annars varit att hörselskadade 4-åringar placerats i grupper med hörande 5—6-åringar. Detta har inneburit att de hörselska- dade 4-åringarna varit underlägsna i såväl ålder som språkutveckling i jämförelse med sina hörande äldre kamrater. Förskollärare har ofta påtalat det vanskliga i att placera de hörselskadade barnen på detta sätt.
Vid de elva integrerade förskolor för hörselskadade som finns i Stockholm bildar ca fyra hörselskadade och sju normalhörande barn en grupp. En sådan grupp tas om hand av en förskollärare med specialutbildning (förstadielärare), en förskollärare och en praktikant. Specialläraren fungerar som en viktig kommunikationslänk mellan de hörande och de hörselskadade barnen. Hon ger också det hörselskadade barnet en intensiv språklig stimulans. Denna kontinuerliga stimulans är nödvändig för barnets sociala, känslomässiga och intellektuella utveck- ling.
Förstadieläraren individualtränar de hörselskadade barnen. De normal- hörande visar ett stort intresse för denna träning. Detta har gjort att förstadieläraren ofta tar in ett hörselskadat barn och ett hörande barn tillsammans vid träningen. De normalhörande barnen har också lärt sig att tala med de hörselskadade på ett speciellt sätt. Det vet att man måste
ta i sin hörselskadade kamrat om man vill säga något och att man alltid skall vända sig mot kamraten när man talar. Barnen fungerar bra tillsammans i grupp. De hörselskadade barnen har som regel god kontakt med både hörande och hörselskadade kamrater.
Psykiskt utvecklingsstörda barn i Trollhättan
Hösten 1966 startades en försöksverksamhet vid särskolan i Trollhättan med integrerad förskola för psykiskt utvecklingsstörda och icke utvecklingsstörda barn. Landstingets omsorgsstyrelse är huvudman för förskolan.
Barngrupperna — två — är sammansatta av fyra till fem utvecklings- störda barn och åtta till nio icke utvecklingsstörda barn. Varje grupp går i förskolan 2,5 timmar dagligen fem dagar iveckan. Arbetet bedrivs enligt samma principer som i den vanliga lekskolan. Personalen består av en förskollärare och två praktikanter.
Förskolläraren framhåller att de icke utvecklingsstörda barnen varit hennes bästa ”assistenter”, då det gällt att aktivera de utvecklingsstörda barnen. Exempel ges bl a på hur de icke utvecklingsstörda barnen
spontant tagit sig an en utvecklingsstörd kamrat med stora talsvårigheter l l l l och dagligen tränat begrepps- och talförmågan med honom. Under den fria leken i förskolan får de utvecklingsstörda barnen också en social kontakt (i rollekar osv) som inte är möjlig att bjuda dem i övrigt i samhälleti dag.
Följande fördelar framhålls med att förskolan är en del av särskolan: tillgång till all den materiel, som finns inom särskolan
tillgång till specialutrymmen såsom slöjdsal, gymnastiksal och TV—rum, daglig kontakt med övriga lärare inom särskolan med vilka man kan rådgöra om arbetsmetoder och av vilka man kan få hjälp vid bedömningen av barnen och deras fortsatta placering
livlig kontakt med arbetsteamet inom barnpsykiatriska kliniken: läkare, psykologer, kuratorer och pedagogassistenter.
Man betonar också vikten av att den förskollärare som leder verksamheten har specialutbildning och helst erfarenhet av arbete i vanlig förskola och i grupp med enbart utvecklingsstörda barn.
Föräldrarna till både de handikappade och de icke handikappade barnen har en mycket positiv attityd till integreringen som verkat utvecklande och stimulerande för barnen i grupperna. Sedan verksam- l heten startade har antalet nyanmälningar ökat. Man upplever ett starkt ] intresse för verksamheten. j
l l l
Rörelsehindrade barn i Norrköping
I Norrköping har man vid daghemmet Rödluvan en följsam och nyanserad integrering av rörelsehindrade barn med icke rörelsehindrade. Under år 1971 vistades 16 rörelsehindrade barn i åldrarna två—sju år på dag- hemmet. Därtill kom ett 10—tal barn ambulant för behandling eller råd- givning.
Åtta barn utgjorde en lokalmässigt samordnad grupp. De andra åtta barnen var individuellt placerade i två grupper om fyra rörelsehindrade
barn och elva respektive åtta icke rörelsehindrade barn. De rörelsehind- rade individuellt placerade barnen togs ut ur sin grupp bara för den nödvändiga specialträningen. Den lokalmässigt samordnade barngruppen har gemensam samlings- stund varje dag med en intilliggande avdelnings barn. Uteleken är gemensam för alla barn i barnstugan. Föräldrar och personal har funnit en placering i förskolgrupp för enbart rörelsehindrade vara lämplig för de flesta nya barn under introduktionsperioden till daghemsmiljön och medan de tränar upp sina ADL-funktioner och stärker sin självkänsla. Den personal som har största erfarenheten av rörelsehindrade barn arbetari * denna grupp. De observerar barnen i alla dagens situationer, drar upp * riktlinjer för lämplig träning och bygger upp kontakten och samarbetet med föräldrarna. De barn som man finner ha varken glädje av eller krafter l och förmåga nog att lämna gruppen för enbart rörelsehindrade stannar j kvari rh—gnrppen under hela förskolperioden. l För de övriga barnen börjar man på daghemmet med att pröva ett system med ”öppendörr” till någon av daghemmets ”vanliga” avdelningar under ett par timmar per dag, framför allt under det sista förskolåret. ' Man fann dock att detta inte gav det kamratskap och den stimulans som avsetts. De rörelsehindrade barnen betraktades och kände sig mera som tillfälliga gäster än som kamrater. Ur denna erfarenhet växte tanken fram på en individuell placering i vanlig förskolgrupp.
Såvitt personalteamet på daghemmet kan bedöma har integrationen i denna senare form haft en allsidigt gynnsam verkan på barnen. För de icke rörelsehindrade barnens del ligger den gynnsamma effekten troligen i att de lär sig ta hänsyn och ha tålamod. De får en riktig erfarenhet av hur man kan umgås med och ha glädje av varandra även om man i något avseende råkar vara olika varandra.
De rörelsehindrade barnens föräldrar bejakar hela verksamheten. De icke rörelsehindrade barnens föräldrar är också allt igenom positiva. Personalen är övervägande av den meningen att principen är riktig. De l svårigheter som påtalas är bl a: l för trånga och inte helt ändamålsenliga lokaler ! arrangemanget med två huvudmän i huset (landstinget för de * rörelsehindrade barnen, kommunens socialförvaltning för de andra barnen) för få avdelningar att sprida de rörelsehindrade barnen på —— en del barn blir pga platsbrist i den avdelning som vore lämplig kvar i en mindre stimulerande miljö. Proportionellt finner man också att de rörelsehindrade barnens antal kan vara för stort i grupperna.
Bland de önskemål och synpunkter som framförts är bl a:
tillgång till erforderligt antal specialister (såsom sjukgymnaster, tal- pedagoger)
del av eventuell förskolkonsulents och psykologs tjänster rymliga lokaler och förvaringsutrymmen
tydliga anvisningar från ”högsta ort” — kanske lagstiftning — om primärkommuns respektive landstings skyldigheter samt lämpligt sätt att samordna åtgärder. — Sociala skäl tex kan göra det nödvändigt att en habiliteringsinstitution också fungerar som heltidsförskola för barn från ettårsåldern (t ex förvärvsarbetande eller ensamstående föräldrar)
att integreringen alltid genomförs med gott omdöme och i samförstånd med alla berörda.
Man menar vidare — utifrån de erfarenheter man gjort — att till dess känslan för alla barns rätt till förskola spritt sig och utbildningen av personalen breddats, skulle integrering smidigast kunna genomföras vid nya barnstugor, dit personalen kunde väljas med tanke på intresseinrikt- ning. Vid redan etablerade institutioner kan personalen uppleva integrationen som alltför svårbemästrad och utanför ramen för deras uppgifter och kunskaper. En hård satsning på information och argumentering hjälper inte alltid, inte heller erforderlig personalförstärk— ning och insättande av praktiska hjälpmedel.
Barn på sjukhus
Under senare år har man alltmer börjat uppmärksamma den betydelse som förskolverksamhet/Iekterapi för barn på sjukhus har för deras psykiska välbefinnande. De psykiska problemen för dessa barn är ofta mycket besvärliga. De känner sig ängsliga och oroliga. Detta beror inte bara på sjukdomen. Att inte få vara i sin invanda hemmiljö utan i en ny och främmande miljö kan vara påfrestande särskilt som barnet samtidigt är sjukt. Ju mindre barnen är desto svårare har de att förstå varför föräldrarna ”övergett” dem och att förstå att man kanske får åka hem så småningom.
Vårdpersonalen på sjukhusen är oftast för hårt arbetsbelastad för att hinna med mera än den fysiska vården. Denna sker på bekostnad av den psykiska omvårdnaden. Därtill har den medicinska vårdpersonalen inte den specialutbildning som krävs för en adekvat Iekterapi för barn. Barnstugeutredningen hävdar därför att det sjuka barnets behov av en allsidig stimulans för sin personlighetsutveckling måste starkt betonas. Även ett mycket sjukt barn har rätt att få del av en Iekterapi anpassad efter sitt speciella behov.
De sjuka barnen finns inte bara på barnklinikernas avdelningar utan i ökande utsträckning också på vuxenavdelningarna — ofta i samma rum l som vuxenpatienter. På barnklinikerna finns personal speciellt utbildad för barnsjukvård. Barnläkarna där är ocksä observanta på barnens behov av förskolverksamhet och begär att få förskollärare för lekterapi. Men de flesta barn på vuxenavdelningarna ligger fortfarande inne för vård utan l att komma i kontakt med någon form av förskolaktivitet.
[ en trebetygsuppsats framlagd vid Lärarhögskolan iStockholm i april 1970 beskrivs och jämförs förhållandena på olika sjukhus i landet. Undersökningen omfattar de 85 största sjukhusen samt 79 tjänstgörande lekterapeuter (= förskollärare på sjukhus). j
Enligt undersökningen finns totalt 96 tjänster som lekterapeuter l fördelade på 44 sjukhus. I dag finansieras verksamheten helt av * landstingen. 10 tjänster var vakanta — därav nio på barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. I storstadsområdena hade varje lekterapeut ett stort underlag för sin verksamhet på sjukhuset: i Stockholms län gick det 130 barn på varje lekterapeut, i Göteborgs stad 92. I Kronobergs län gick det däremot bara 14 barn/lekterapeut. I Blekinge och i Jämtland
fanns inga lekterapeuter överhuvudtaget. Även på andra ställen saknas lekterapeuter. Där de finns måste deras möjligheter att nå alla sjuka barn bli mycket begränsade, om de har över hundra barn att ta hand om per tjänst. Detta är ett allvarligt memento med tanke på att ca en fjärdedel av lekterapeuttjänsterna dessutom är deltidstjänster.
De flesta lekterapeuterna i undersökningsmaterialet var exarninerade förskollärare (totalt 69), åtskilliga av dem hade dessutom barnsköterske- kompetens (totalt 45). Av de 79 terapeuterna hade endast fem den ettåriga speciallärarutbildning som ges vid lärarhögskolorna i Stockholm och i Malmö.
De flesta av de heltidsanställda lekterapeuterna hade 42,5 timmars arbetsvecka. Tiden man arbetade bland de sjuka barnen varierade rätt kraftigt. Många hade svårt att ange hur stor del av tjänsten den direkta barnkontakten utgjorde. En del av lekterapeuterna hade tid anslagen till förberedelser och materialvård — andra inte alls.
28 uppgav att konferenser fanns med på deras arbetsprogram. 14 ägnade tid åt barnobservationer. Endast fem terapeuter uppgav att de läste journaler. Några beklagade att de inte fick ta del av dem.
Behovet av samarbete framkom i olika sammanhang i den refererade undersökningen. Överst på listan över önskemål kom just ”bättre samarbete”. Att samarbetet inte alltid var tillfredsställande framgår av att nästan en tredjedel av lekterapeuterna önskat ökat samarbete och fler konferenser.
Målet för sin verksamhet uppgav de allra flesta lekterapeuterna vara att få barnet att glömma sin sjukdom, att få det att känna sig som hemma, att ge barnet trygghet och trivsel jämte sysselsättning. Mycket försvårade dock enligt lekterapeuternas uppgifter detta. Bristande kunskap och förståelse från övrig personal uppgav 27 som orsak. Följande exempel på detta anfördes: överläkare och avdelningssköterska ville att barnen skulle ligga stilla med släta lakan. Barn avbröts utan förklaring mitt i en aktivitet. Material slängdes var som helst, trots att det fanns förvarings- skåp. Personal kunde yttra: ”Usch, vad håller du på med för kladd! ” ”Oj, vilken röra! ” och ”Vilket skräp! ”
Det sjukhus på vilket lekterapeutverksamheten nått längst är Umeå universitetsklinik. Man har där tre förskollärartjänster, varav en delad på två befattningshavare. Arbetet fördelas så att en av förskollärarna har sin verksamhet på barnkliniken, en annan på de övriga avdelningarna inom sjukhuset där förskolbarn och skolbarn är intagna. Den tredje har ansvaret för allt som sker i förskollokalen, dit alla uppegående barn kommer. Man har också två praktikanter. Dessutom tar man emot förskollärarkandidater för handledning och auskultationer. Man betonar att sjukvårdhuvudmännen ofta tar arbetsterapeuternas tjänster i anspråk för förskolbarnen på sjukhusen. Dessa gör ett gott arbete, men är inte utbildade för förskolbarnens behov. Detta gör att den terapeutiska målsättning som verksamheten helt naturligt måste ha kan äventyras och sysselsättningen som sådan få fel inriktning. På Umeå sjukhus är tex ca 40 % av de barn man har i lekterapiverksamheten livshandikap- pade. De har som alla andra barn behov av stimulans och utveckling och därutöver ett stort behov av hjälp med sina speciella svårigheter. För
Barnstugeutredningen vill med detta som ett exempel kraftigt betona att de sjuka barnen på sjukhus snarast måste få tillgång till förskolverk- samhet. 1 den förskollag som utredningen föreslår innefattas också de sjuka barnen som en grupp bland dem med särskilda behov och större svårigheter än andra. Självklart bör förskolverksamheten vid sjukhusen innefattas i de bestämmelser som kommer att gälla för övrig förskolverk- samhet. Den terapeutiska inriktningen är också helt i linje med barnstugeutredningens målsättning för förskolan.
[.eko tekverksamheten
Som ett nödvändigt komplement till förskolan vill barnstugeutredningen framhålla lekoteken. Lekoteken (ordet bildat av lekmaterial och bibliotek) står för en verksamhet som omfattar aktiv rådgivning och hemlån av pedagogiskt lekrnaterial samt lekträning utifrån den nivå barnet befinner sig på med en framåtsyftande målsättning. Lekoteken är inrättade i första hand för barn med särskilda behov och svårigheter av olika slag. Man vill ta vara på varje möjlighet att pedagogiskt stimulera fysiskt och psykiskt handikappade barn med riktiga lekverktyg som är genomtänkta och funktionsvänliga. Föräldrarna får lära sig hur de genom leken kan komma i kontakt med sina barn och hur barnen kan tränas med leksaker speciellt utarbetade för just deras behov av stimulans och utveckling.
Det lekotek från vilket de övriga i landet växt fram och fått sina impulser är lekoteket i Stockholm, sedan ett par år inrymt på Blockhusudden. Det startade sin verksamhet är 1963 och finansierades ursprungligen bl a genom Jerringfonden och Majblomman. Svenska Scoutförbundets stiftelse för psykiskt utvecklingsstörda barn står nu som huvudman. Verksamheten har efter hand vidgats. Nya aktiviteter har lagts till den ursprungliga låneverksamheten. För närvarande arbetar man efter följande fem huvudlinjer: 1 Individuell rådgivning i lekträning. Lekverktyg lånas därvid ut kostnadsfritt. Man gör också hembesök, när så är lämpligt 2 lnforrnation om lekträningens betydelse för yrkesverksamma inom handikappsektorn i form av studiedagar med föredrag och demonstra- tioner 3 Pedagogiskt utvecklingsprogram, som omfattar bl a:
a systematisk lekträning av en liten observationsgrupp i förskolans form med kontinuerligt studium av hur motoriska, verbala och sociala svårigheter kan inverka på barn i gemensam lek b utveckling av hjälpmedel, som kan bidra till att tidigt diagnostisera j barns kommunikativa svårigheter och kontaktstörningar j 4 Kurser för blivande lekoteksföreståndare (lekotekarier) och yrkesverk- I samma m fl inom vården och fostran av handikappade barn 5 Produktutveckling genom att på konstruktivt sätt söka i olika former
påverka och samarbeta med företag som tillverkar, distribuerar och säljer lekredskap och lekverktyg, avsedda att kunna användas också av handikappade barn
l l ?
Under år 1970 hade Stockholmslekoteket en rådgivning som omfatta- de ca 300 familjer och barn från Storstockholmsområdet. Två heltidsanställda förskollärare, varav en avlönad av Stockholms barna- vårdsnämnd, svarade för denna del av arbetet.
Observationsförskolan omfattade åtta elever i ålder fem till sju år. Genom samverkan med Byrån för rörelsehindrade barn och ungdomar hade man tillgång till logoped och sjukgymnast på deltid för träning av barnens tal- och rörelsefunktioner.
Studiedagar med föreläsningar om lekträning och utvecklingspsykolo— giska aspekter på handikappade barn 111 m förekom sammanlagt 42 dagar för olika personal- och studerandegrupper representerande lärarhögsko— lans speciallärarlinjer. socialstyrelsen, psykologistuderande vid Stock- holms universitet, läkare, kuratorer och psykologer från PBU, psykologer från Ericastiftelsen. omsorgsstyrelsen, skolöverstyrelsen. barnstugeperso- nal samt för föräldrar till handikappade barn osv.
Den första kursen för lekotekarier hölls år 1967. Under år 1970 deltog 30 lekotekarier från Sverige, Norge och Finland i denna kursverksamhet. Sammanlagt har ett 60—tal lekotekarier utbildats.
Den nyaste verksamhetsgrenen för lekoteket under år 1970 var introduktionen av ljuduppmärksamhetsprovet BOEL (blicken orienterar efter ljud) vid barnavårdscentraler i Stockholm och Stockholms län. Testet är utarbetat vid lekoteket. Undervisning i talutveckling och språklig kommunikation samt i BOEL-testets användning har ordnats för 94 sköterskor vid barnavårdscentraler. Detta test kan komma att spela en central roll vid den uppsökande verksamheten för ett tidigt Spårande av funktionsstörningar hos förskolbarn.
De flesta lekoteken ute i landet (ca 20) har startats genom privata initiativ. De drivs med hjälp av olika organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn). Där landstingen är huvudmän för lekoteken ligger de ibland anslutna till sjukhusens barnkliniker. Lekoteket i Jönköping är tex integrerat med habiliteringscentralen. De kan också ligga i anslutning till stadsbibliote- kens lokaler. Föreståndare för lekoteken är som regel förskollärare med speciell kunskap om handikappade barn Och utbildade vid lekoteket i Stockholm.
Lekoteken betjänar inte bara enskilda barn och föräldrar utan ocksåi stor utsträckning olika institutioner för handikappade och sjuka barn. Denna verksamhet är av utomordentlig betydelse med tanke på den brist på förskolverksamhet som råder vid sådana institutioner.
För framtiden vill barnstugeutredningen framhålla det angelägna i att lekotekverksainheten byggs ut. Lokalmässigt skulle den kunna integreras som en öppen verksamhet i anslutning till barnavårdscentraler, förskolor och bibliotek.
Allt framgent kommer förskolan inte att kunna nå alla barn i den bemärkelsen att de kan delta i de barngrupper som finns i förskollokaler— na. Vissa barn kan tex inte integreras i förskolan av humanitära eller andra skäl. Självfallet bör dessa barn få tillgång till den lekverksamhet och det träningsprogram som lekoteken bjuder. För sjuka barn som vistas hemma fyller lekoteken också ett stort behov. Hembesök måste då ske
från lekotekpersonalens sida.
Många barn torde också allt framgent behöva den extra träning som lekoteken bjuder. Den reguljära förskolverksamheten måste som nämnts i olika sammanhang kunna förstärkas genom specialistinsatser av just detta slag.
Förskolan kommer under ett relativt långt uppbyggnadsskede ej att kunna nå alla barn. För dem som ej får plats i förskola är det också synnerligen angeläget att lekotek kan bjuda träning och stimulans. Det gäller tex barn i glesbygd, för vilka resor skulle kunna anordnas tillsammans med föräldrarna till en tätort med redan befintligt lekotek.
Några data kring hur många barn som totalt nås av lekotekens verksamhet i dag har utredningen inte uppgift om. I Stockholm når man 300—350 barn och i Jönköping ca 70 barn. En samlad redovisning av verksamheten vore angelägen att få till stånd.
För att lekoteken skall kunna fungera och arbeta tillfredsställande krävs ett nära samarbete med de olika organ som svarar för den uppsökande verksamheten av förskolbarn såsom barnavårdscentraler, barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder, habiliteringscentraler, barn- kliniker, familjerådgivningsbyråer, handikapporganisationer osv. Detta samarbete är i dag väl uppbyggt kring Blockhusuddens lekotek.
Barnstugeutredningen vill slutligen understryka vikten av att det forskningsarbete som bedrivs vid lekoteken stöds och kan vidareutveck— las. Behovet av forskning kring förskolåldrarna har i andra sammanhang kraftigt understrukits av utredningen.
Bibliotekens verksamhet för förskolbarn
Ett annat värdefullt komplement till och stöd för förskolan utgör folkbibliotekens barnaktiviteter. År 1970 hade av de 806 bibliotek som lämnat uppgifter för detta år 427 haft sagostunder för förskolbarn, 168 ordnat kasperteater och barnteater och 227 pristävlingar för barn. Filmvisningar har 176 bibliotek anordnat.
För de barn som ej fått plats i förskola är framför allt sagostunderna och teaterverksamheten av stor betydelse. I de större städerna förekommer skilda aktiviteter, men på mindre orter ges inte samma service till förskolbarnen.
Beträffande biblioteksverksamhet för barn med särskilda behov framhåller skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter att det måste betonas att det rör sig om olika grupper med många slags svårigheter och olika behov. Skälen att föra samman barnen i grupper är rent praktiska. Man måste för samtliga räkna med ett mer eller mindre speciellt mediabe- stånd, avpassat efter de svårigheter handikappet förorsakar.
Informationen om verksamheten går genom andra vägar än bibliote- kets ordinarie (tex landstingens omsorgsstyrelser, olika former av föräldraföreningar och andra organisationer). Distributionen kan spela en viss roll, bl a genom olika former av ”boken kommer”-verksamhet. Som gemensamt drag kan nämnas att bibliotekets programverksamhet och andra aktiviteter för barn utformas så att man genom dessa kan integrera av olika skäl avvikande barn med de övriga.
I princip är flertalet aktiviteter på biblioteket av sådan typ att de mycket väl lämpar sig också för handikappade barn. Man har spelat kasperteater både med teckenspråkstolkar för hörselskadade barn och med dockor, som skickades omkring bland publiken, där man kunde känna dem med händerna medan dialogen pågick. I Västerås har man länge arbetat med kasperteater för psykiskt utvecklingsstörda. Bamfilm-, musik- och sagostunder, barnteater, teckning och målning etc är aktiviteter där åtskilliga handikapp kan överbryggas. Bibliotekens programverksamhet är ofta språkligt inriktad och stimulerande för de barn som av olika skäl är språkligt understimulerade. Sagoläsning, kasper- och annan barnteater är biblioteksaktiviteter, där för dessa barn välkända problem bearbetas, som att vara annorlunda, att känna sig utestängd, mobbning etc.
Problemet är framför allt att prioritera information till handikappade j barns föräldrar samt att försöka underlätta förflyttningen till och inom 1 biblioteken. Den färdtjänst som nu byggs ut i kommunerna bör kunna omfatta även denna verksamhet. Endast nybyggda bibliotek är helt handikappvänliga (dvs framkomliga för rullstol samt försedda med handikapptoalett.)Ännu i början av 1960-talet byggdes bibliotek som endast delvis kunde utnyttjas av handikappade. Numera är man observant i denna fråga. Ändringar måste göras i äldre bibliotekslokaler för att de skall bli mera handikappvänliga.
”Boken kommer”
Biblioteksservice för psykiskt utvecklingsstörda samt för rörelsehindrade barn brukar utformas dels som en ”boken kommer”—verksamhet, dvs böckerna skickas hem, utvalda av en bibliotekarie, som står i kontakt med barnets hem, dels som vanlig biblioteksservice, dock med möjligheten att välja besökstider då biblioteket är stängt för allmänheten. Detta är givetvis lösningar som strider mot alla integreringsprinciper. Möjligheterna måste dock stå öppna med tanke på de barn som blivit , skrämda för offentliga miljöer och på de föräldrar som av olika skäl inte 1 kan ordna kontinuerliga biblioteksbesök på ordinarie öppettider.
Speciell service åt olika grupper av handikappade förskolbarn Synskadade och synsvaga barn
Dessa barn har länge varit eftersatta i fråga om litteratur. Det allmänna urval grammofonskivor och band som finns i handeln samt ett mindre antal talbokstitlar är fn det enda som står till buds. Talböcker omfattan- de visor, sagor på band, ramsor etc skulle fylla ett stort behov. (Synska- dade barn har rättighet att erhålla bandspelare gratis). Givetvis har det synskadade barnet tillgång till radions småbarnsprogram. Detta kan dock inte på något sätt ersätta talbokens möjlighet till upprepning och därmed till koncentration.
Ett starkt önskemål finns att hitta former för taktila bilderböcker för synskadade barn. Den utredning som 1971 på skolöverstyrelsens uppdrag
gjorts angående litteraturförsörjning för synskadade föreslår ett anslag om 25 000 kronor till försöksverksamhet för framställning av sådana bilderböcker. För synskadade föräldrar med seende barn finns fn fem bilderböcker med textbilagai punktskrift.
Gravt hörselskadade barn
Barndomsdöva och gravt hörselskadade barn kräver stor stimulans för att arbeta med språklig utveckling och begreppsutveckling. På förskolstadiet används ungefär samma böcker som för övriga barn. Redan i fem till sex års alder kan man dock känna behovet av språklig enkelhet, mycket bilderoch mycket ”action”. Viktigast är att ge hörselskadade barn vana vid böcker och läsning för att motverka den under uppväxten ökande klyftan mellan ålder och språkutveckling. Många nybyggda bibliotek är försedda med magnetslingor. Detta underlättar avlyssning av skivor och band samt gör det möjligt att lyssna till uppläsning etc via mikrofon.
Psykiskt utvecklingsstörda barn
Barnens behov tillgodoses med vanliga pekböcker och bilderböcker med gott illustrationsmaterial. Omslag och utstyrsel är av stor vikt för att stimulera intresset. Genom att använda bilder ur niakulerade bilderböc— ker i plastfordral och genom Bibliotekstjänsts plastgjutna sidor har man fått fram visuellt och taktilt attraktiva samt mycket slitstarka böcker, användbara även för barn med vissa motoriska skador som medför svårigheter att bläddra i böckerna utan att skada dem.
Rörelsehindrade bam
Verksamheter för de rörelsehindrade barnen aterfinns under rubrik ”aktiviteter”. ”boken kommer” samt ”psykiskt utvecklingsstörda barn”.
Socialt handikappade barn
De socialt handikappade barnen utgör bibliotekens srörsta och viktigaste målgrupp.
Skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter framhåller att under de senare åren har inte minst förortsbiblioteken fått fungera mer eller mindre som de daghem/fritidshem som saknats i kommunen. Det har sällan funnits personella resurser att tillgodose det stora behov av | kontakt, fantasi- och språkstimulans, vård och sysselsättning som därmed koncentrerats till ursprungligen kulturella institutioner med begränsad social inriktning. För såväl förskolbarn som skolbarn krävs differentiera- de resurser. Ett aktivt biblioteks ordinära programverksamhet täcker något av dessa behov. Bibliotekskonsulenterna pekar tex på att danskarnas sätt att lösa dessa problem genom att ställa betydligt större och mer differentierad personal till förfogande gjort biblioteken till verldigt effektiva sociala-kulturella institutioner. Där har man ständigt
tillgång till olika aktiviteter. Hänsyn tas till det faktum att det inte är en naturlig situation för ett barn — speciellt inte ett barn ur en kulturellt eftersatt miljö _ att komma till biblioteket enbart för att låna eller läsa en bok. Personalen har tid för längre samtal med barnen, som ofta lever med få språkliga vuxenkontakter.
Bland barn med sociala handikapp framhåller bibliotekskonsulenterna speciellt invandrarbamen vilkas behov av såväl litteratur som biblioteks- miljö är påtagliga. Redan före skolstarten måste deras behov att lära det egna språket tillgodoses och åtgärder vidtas för att vidmakthålla deras känslomässiga anknytning till sin bakgrundsmiljö. Genom att använda olika inköpskällor (bokhandel, föreningar, personalens turistresor) bygger biblioteken efter hand upp ett bestånd av barnböcker på invandrarsprå- ken. Bibliotekarierna söker också tillgodose äldre invandrargruppers önskan att låta barnen genom barnböcker bibehålla kontakten med ursprungslandets språk och kultur.
Många kommuner, tex Eskilstuna, Borås, Tyresö, anordnar sagostun- der på invandrarspråk, delvis i anslutning till program för eller undervisning av föräldrarna.
Bibliotekens resurser
Bibliotekens verksamhet bland handikappade barn skiftar i olika kommuner i intensitet och kvalitet. Lekotekverksamhet tex på bibliotek har just påbörjats. Endast större bibliotek har resurser till en så omfattande programverksamhet som skolöverstyrelsens bibliotekskonsu- lenter skisserat och till en speciellt målinriktad information.
Inom bibliotekarieundervisningen tas emellertid dessa frågor upp i olika sammanhang. Viss fortbildning förekommer bla genom de av skolöverstyrelsens bibliotekssektion i olika län anordnade konferenserna om dels barnbiblioteksverksamhet, dels socialt biblioteksarbete. Två konferenser, i Umeå och Örebro, har enbart handlat om biblioteksverk- samhet för psykiskt utvecklingsstörda och stimulerat den uppsökande verksamheten för dessa barn. Medvetenheten om de handikappade barnens behov av biblioteksverksamhet ökar och följaktligen kraven på initiativ också från biblioteken för att tillgodose dem.
Inledning
I diskussionspromemorian ”Innehåll och metoder i förskolverksamheten” redovisade barnstugeutredningen i början av år 1971 preliminära förslag till en reformering av den inre verksamheten i förskolan.
Utredningen har gjort en sammanställning av svar och synpunkter på diskussions-PM. Det framgår att remissinstanserna genomgående är posi- j tiva till utredningens tankegångar. Intresset för en reformering av den I inre verksamheten i förskolan är mycket stort. Många instanser pekar på l det stora behovet av pedagogisk forskning och försöksverksamhet. 1
I utredningens direktiv ingår att lägga fram förslag till mål för ' utbyggnad av daghemmen samt att ”pröva formerna för och omfattning- en av en förskolverksamhet — i lekskola eller daghem _ som på sikt kan komma alla barn till del under en tid närmast före inträdet i grundsko- lan”.
I tilläggsdirektiv (av den 21 november 1969) fick utredningen i uppdrag att lämna förslag till beräkningsmetoder för utbyggnad av den kommunala barntillsynen. I
Psykologisk-pedagogisk forskning med inriktning på barn iförskolåld- rarna och förskolverksamheten har under senare år ökat i omfattning. l Genom tillkomsten av socialdepartementets socialforskningsanslag har en | betydelsefull förutsättning skapats för ytterligare värdefulla forskningsin- l satser och försöksverksamhet inom förskolans område. Vidare har vissa l befintliga anslag öppnats eller i ökad utsträckning kommit att utnyttjas | för forskning och försök på detta fält. I första hand kan nämnas glesbygdsanslaget och arvsfondsmedlen. l
Praktisk försöksverksamhet vad gäller förskolans utbyggnad och inre l verksamhet med syfte att successivt reformera förskolverksamheten har * hittills haft ringa omfattning. I den dagliga verksamheten prövas i ett flertal kommuner och enskilda barnstugor nya vägar. Meri möjligheter att inom ramen för en organiserad försöksverksamhet stimulera till mer målinriktade försök och till att samla, bearbeta och föra tillbaka till fältet slutsatser av såväl praktisk försöksverksamhet som mer renodlad veten- skaplig forskning har hittills inte funnits.
Utredningen har vid några tillfällen listat angelägna forskningsuppgifter inom förskolområdet. Utredningen har i egen regi praktiskt prövat förutsättningarna att realisera sitt pedagogiska program i några daghem i Stockholm. Vidare har utredningen initierat några forskningsprojekt i samband med tillkomsten av socialforskningsanslaget, bla ett rörande föräldrasamarbete. ett rörande integrering av handikappade barn respekti- ve invandrarbarn i förskolan samt ett som gäller psykologkonsultverksam- het för barnstugoma.
I början av barnstugeutredningens arbete togs kontakter mellan Ströms kommun och utredningen angående förskola i glesbygd. Detta har nu lett till en successivt utvidgad försöksverksamhet med förskola i glesbygdsom- råden. där ekonomiska bidrag lämnas från glesbygdsanslaget.
Till försök med integrering av invandrarbarn i förskolan har socialsty- relsen sökt medel ur arvsfonden.
I denna PM behandlas inriktning och organisation av i första hand en praktisk försöksverksamhet, som bör läggas upp så att den successivt kan utvidgas. Förslagen syftar till att lägga grunden för ett utvecklingsarbete inom förskolverksamheten. De tre huvudområden som tas upp är pedago- gisk, organisatorisk och lokalmässig försöksverksamhet samt försök rö- rande utbyggnadsplanering. Dessutom behandlas några speciella typer av projekt som inte ensidigt kan hänföras till någon av de ovan nämnda rubrikerna.
Utredningen anser behovet av en målinriktad och organiserad försöks— verksamhet vara så stort att medel härför bör anvisas innan utredningens betänkande mera slutligt behandlats. Utredningen föreslår att en organi- serad försöksverksamhet, enligt vad som redovisas i det följande, kommer till stånd snarast möjligt. Försöksverksamheten bör syfta till att stimulera och samla erfarenheter inför en successiv reformering av förskolverksam- heten enligt utredningens kommande förslag. Det är också utredningens mening att på relativt kort sikt speciella erfarenheter skall kunna utvinnas av försöken.
Pedagogisk försöksverksamhet Pedagogisk-organisatorisk försöksverksamhet
En vidareutveckling av den inre verksamheten i förskolan kan i viss utsträckning ske på initiativ från kommuner, personalsammanslutningar, forskningsinstitutioner m fl. Den omfattning förskolan fått i dag, den utbyggnad som planeras för framtiden och de uppgifter som förskolan ställs inför, gör det helt nödvändigt med stödåtgärder som underlättar personalens verksamhet och stimulerar utvecklingen av den inre verksam- heten.
Reformen av förskolan är på väg och ett vidgat reformarbete har starkt stöd hos olika grupper i samhället, något som klart framgår av svaren och olika reaktioner på barnstugeutredningens diskussions-PM.
Forskning och försöksverksamhet inom förskolans område har som nämnts väsentligt ökat i omfattning de allra senaste åren. Resurserna behöver dock samordnas på ett bättre sätt, resultat av forskning och
försöksverksamhet behöver fångas upp och nyttiggöras på ett bättre sätt än hittills. Detta gäller såväl inhemska som utländska forskningsresultat och erfarenheter från olika försök.
Säkrare och mer utbredda kunskaper behövs om vilka vägar och arbetssätt som leder till de för förskolan uppställda målen. Detta måste innebära ett ökat stöd åt psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning samt pedagogisk försöksverksamhet. De forskningsresultat och pedagogiska uppslag som kommer fram bör också snabbt föras ut genom utbildning och information.
Utredningen förordar starkt en satsning på en successivt utvidgad och fördjupad försöksverksamhet och forskningsinsatser med utgångspunkt i utredningens förslag till pedagogiskt program samt förslag till inre organisation och miljöutformning.
Under en fortskridande reform av förskolan får inte program, arbets— sätt. inre organisation och miljöutformning anses en gång för alla fastställda. Kommunerna och förskolans personal måste få goda möjlighe- ter att pröva olika sätt att tackla problemen. Detta innebär ett visst avsteg från nuvarande situation, som vad gäller framför allt inre organisa— tion och miljöutformning karaktäriseras av rätt stor enhetlighet. Flexibili- tet i sätten att lösa organisations- och miljöutformningen torde även innebära möjligheter att finna ekonomiskt och kvalitetsmässigt väl övertänkta lösningar.
Lokalmässig försöksverksamhet
Försök med nya lösningar på förskolans lokalutformning bör givetvis ses i samband med en pedagogisk-organisatorisk försöksverksamhet. Det är av speciellt värde att inom ramen för den verksamhetsmässiga utprövning- en välja ut ett antal nya och ändrade befintliga förskolor, vilkas miljöfunktioner planeras och följs upp särskilt. I samtliga ”Iokalprojekt” bör även uterumniets — lekplatsens utformning inkluderas. Härvid är det väsentligt att betrakta uterummet som en med byggnaden samman- hängande enhet när det gäller förskolans aktiviteter. De olika funktioner som barnstugeutredningen i diskussions-PM satt upp i ett funktionssche- ma bör således inkludera utemiljön. Detsamma gäller för kommunika- tionsschemat som i diskussions-PM utgått från samband mellan inne- och uterum.
Lika väsentligt som det är att pröva planlösningar baserade på det av utredningen presenterade organisations- och lokalförslaget är att söka miljömässiga lösningar för smådaghemsalternativet och att pröva modifie- ringar av befintliga förskollokaler. Projekten bör inriktas på att pröva sambanden funktioner — miljö — verksamhet men också på att framlägga kostnadsmässigt fördelaktiga lösningar. Det innebär att det är väsentligt att kunna få fram olika standardlösningar som fungerar bra, är flexiblai användningen och där väl genomtänkta avväganden gjorts vad gäller kostnad och kvalitet.
Utredningen vill speciellt fästa uppmärksamhet vid att miljöplanering— en görs i nära samverkan mellan arkitekt samt pedagogkonsulent (eller motsvarande) _. personalrepresentanter — planerare av utemiljö (even-
tuellt trädgårdsarkitekt) _ inredningsarkitekt rn fl, vilka nu ofta kommer in på för sent stadium. Rummens och tomtens diSponering måste samordnas med planeringen av fast och lös inredning samt övrig utrust- ning (inkluderande även visst lekmaterial). Man bör således kunna göra en samordnad planering vilket ger ökad möjlighet till välbetänkta ekono- miska överväganden.
Beträffande utemiljön bör man åtminstone på någon förskola pröva samverkan mellan förskolan — i första hand dess utelekplats _ och omgivande bostadsområde med arrangemang som möjliggör för barn ”utifrån” att leka på förskolans lekplats och eventuellt vice versa. Därvid bör — beroende av antalet barn — personalantal och sammansättning prövas med eventuella möjligheter att anställa viss personal gemensamt för förskolan och bostadsområdets öppna lekmiljö.
Försöksverksamhetens inriktning och uppläggning
I diskussions-PM skisseras i kapitlen 345 ett pedagogiskt program för förskolan. I ett föregående kapitel om förskolans mål angavs tre delmål för den inre verksamheten:
1 barnets jagutveckling, som ihög grad är beroende av arten av relationer mellan barn och barn—vuxna 2 utveckling av kommunikationsförmågan 3 begreppsutvecklingen
Arbetet med det pedagogiska programmet och förslag till organisa- tion (kapitel 7) bygger på dessa tre delmål, som sinsemellan är intimt relaterade och gemensamt innefattar kreativitetsutvecklingen. Utredning- en har i sitt vidare arbete bla utvecklat kompletterande organisationsför- slag. vilka blir väsentliga att beakta vid uppläggningen av den pedagogiska försöksverksamheten.
Vi förutsätter att det inte är möjligt att genomföra försök som vart för sig fångar upp alla delar i det pedagogiska programmet. Väsentligt är att försöken tillsammans kompletterar varandra, att man prövar viktiga delar av programmet och därmed även belyser de organisatoriska och miljö- mässiga frågor som anges som förutsättningar för att realisera förskolans mål.
I Åldersintegrerade grupper, syskongrupper, har betraktats som en väsentlig organisatorisk förändring av betydelse såväl för barnets sociala och känslomässiga utveckling som för den intellektuella ut- vecklingen. Utredningens principförslag med en uppdelning i sma"- barnsgmpp (ca 6 mån — ca 2 1/2 år) och syskongrupp (ca 2 1/2 år — ca 7 1/2 är) bör prövas i den form som utredningen föreslagit. Det innebär en förskola med en småbarnsgrupp med 4 + 4 eller 4 + 6 eller 4 + 8 barn (dvs i alla tre alternativen fyra barn i den allra yngsta delen av smäbarnsgruppen) och två syskongrupper med 18—20 barn, vilka har egna hemvistavdelningar men gemensam sk lekhall med olika aktivitetsområden. I minst ett sådant försök anser utredningen det vara väsentligt att pröva den integrerade typen av förskola, där deltidsbarn
och heltidsbarn ingår i samma grupp. Väsentliga aspekter av det pedagogiska programmet prövas i olika nu befintliga typer av lekskolor och daghem samt i s k familjegrupper eller smådaghem som bygger på syskongruppsprincipen. Personalorganisation baserad på arbetslagsprincipen bör prövas i samt- liga försök utan krav på att den utformas exakt lika — vilket knappast torde vara möjligt. Där man har åldersuppdelade grupper blir arbets- Iagsprincipen speciellt viktig att ta fasta på genom att den är avgörande för samverkan mellan de olika åldersgrupperna i en förskola. 3 Medverkan av och samarbete med och mellan föräldrar och andra vuxna inom förskolan vid introduktion och senare är en annan viktig fråga att ta med i försöksverksamheten. 4 De tre delmålen för förskolpedagogiken är lika väsentliga att utveckla former för i samtliga försök. De tre ovan nämnda punkterna synes vara viktiga i samband med det första delmålet som gäller jagutvecklingen. Men naturligtvis är det en hel rad andra aspekter som kommer in i samspelet mellan människorna i förskolan och mellan förskola och omgivande samhälle, som speciellt måste diskuteras och utvecklas inom de enskilda försöken. Speciellt värdefullt blir det om de olika projekten dessutom inriktas på specialstudier. I utredningens överlägg- ningar med Halmstad diskuteras bl & dels en funktionsstudie av lokalerna, dels en utprövning av en systematisk uppläggning av lekma- terialet. (x)
En viktig del av försöksverksamheten bör bli att utveckla metoder vad ; gäller begreppsbildning och kommunikation i enlighet med utredningens * ”dialogpedagogiska” modell, där det dynamiska samspelet mellan , barnen och de vuxna är det som väsentligen styr aktiviteter, ämnesval ; m in.
En mycket viktig aspekt i det pedagogiska utvecklingsarbetet är att finna vägar för samordning mellan förskola och grundskola. I några nu planerade eller redan igångsatta försök prövas sådan samverkan (bla FOL-projektet i Malmö, Bäckbyprojektet i Västerås och i Ströms kom- ; mun). Det bör också vara av stort värde att i de här föreslagna försöken i ett tidigt skede ta skolan och dess uppföljning med i bilden. Successivt bör utprövas vad en anpassning och samordning mellan förskola och skola innebär. Det vore en klar fördel om denna fråga kunde aktualiseras åtminstone i något eller några försök redan under första försöksåret.
Hur förskolan fungerar som enskild institution beror i väsentlig utsträckning på relationerna mellan de människor som är knutna till den. Personalen har en nyckelroll. Samspelet mellan dem som arbetar i förskolan har effekt på barnens beteende och utveckling, och de relationer som de får till föräldrarna är en mycket väsentlig faktor.
Den enskilda förskolan kan dock inte ses isolerad från omgivande samhälle. Den kommunala organisationen påverkar de olika förskolornas verksamhet. Med föga eller dåliga relationer utåt — till huvudmannen och i övrigt — blir troligen effekterna en känsla av isolering som också måste påverka den dagliga verksamheten — personalens relationer sinsemellan, till barnen och till föräldrarna.
Förskolpedagogiken är således inte något som inskränker sig till vad som händer och sker i den enskilda barngruppen eller förskolan. Möjlig- heterna att genom försöksverksamhet åstadkomma en utveckling av förskolpedagogiken bör således även omfatta huvudmannens organisation av förskolverksamheten. Detta talar för att försöksverksamheten planeras så att kommuner blir utgångspunkt för utprövning. Försöken bör således inriktas på att pröva olika kommunala organisationsmodeller i funktion.
Första steget i försöken bör bli en problemkartläggning där man s a s prövar det pedagogiska programmet mot kommunens/förskolornas spe- ciella förhållanden och problem. Det är i denna fas man skaffar underlag för att kunna bestämma vilka väsentliga avsnitt av det pedagogiska programmet man vill utpröva och på vad sätt de skall genomföras. Och det är då som man gör antaganden om vilka specialstudier som är nödvändiga och intressanta, man diskuterar, gör begränsade undersök- ningar (intervjuer, observationer m m) och får successivt underlag för att besluta om vidare uppläggning och omfattning av försöken. Denna fas, som således innefattar ”probleminventering”, vissa utprövningar och resultatredovisningar måste troligen omfatta en tid på upp till ett år.
Förskolverksamheten fungerar på ett sådant sätt att vi inte bestämt kan anvisa exakta metoder. Innan metoder av mera generell karaktär kan anges måste erfarenheter av olika slag vinnas:
A Kommunal organisation
1 Planeringsmetodik 2 Pedagogisk handledning av personalen (inklusive fortbildning ocl information från central tillsynsmyndighet) Medinflytande för personalen och lagarbete Fysisk—psykisk hälsovård: institutionsläkare, barnavårdscentral m m Administrativa rutiner Rutiner vid anskaffning av material till förskolorna
Oxm-P—w
B Intern organisation
1 Barngruppernas sammansättning 2 Personalens arbetsfördelning 3 Föreståndarens roll
4 Föräldrasamverkan 5 Samverkan med övriga bostadsområden och olika institutioner (framför allt skolor) i och eventuellt utanför det egna bostadsom- rådet
Vidare bör försöken ge betydelsefulla erfarenheter om relationerna mellan den centrala tillsynsmyndigheten och kommunen — den enskilda förskolan. Vad slags information som behöver tillföras och hur — bådei form av skriftligt material och direkta kontakter är en annan viktig fråga att beakta. Detta bör också innebära att man på centralt håll avsätter re- surser för dokumentation som skall bilda underlag för information och direkt konsulthjälp.
Den breda uppläggning som det föreslagna projektet får innebär
givetvis stora risker för att det hela kan sväva ut och bli svårgripbart. Det blir därför troligen nödvändigt att starta med en begränsad del — kanske med högst två år tre institutioner i varje kommun och med den interna organisationen och arbetssättet i blickpunkten — eventuellt även med begränsning till vissa faktorer inom den interna organisationen. Övriga faktorer bör dock finnas med i bilden redan från början. Bla är det viktigt att tidigt göra en undersökning som ger en bild av hur den befintliga kommunala organisationen fungerar i förhållande till ”fältet”. Man bör också i ett tidigt skede göra upp en plan för konkreta delprojekt som skall göras på kort respektive något längre sikt. Därvid måste man vara medveten om att t ex en utprövning av ett systematiskt sätt att lägga upp och presentera lekrnaterial inom, låt oss säga ett halvår, knappast kan utvisa om principerna är bra eller dåliga, men kanske man kan finna vilka delar som inte tagits med i uppläggningen o d.
Vid sidan om projekt med den skisserade vidare utblicken bör det som nämnts finnas utrymme för speciella försök som prövar vissa aspekter av den inre verksamheten. Utgångspunkten bör vara att pågående försök samordnas och kan ha utbyte av varandra. Vidare bör erfarenheter som görs inom försöken kontinuerligt sammanfattas och föras ut på rikspla- net. Information, bl a baserad på en mer systematiserad dokumentation av in- och utländskt material, bör också kunna spridas mera allmänt.
Nedan visas schematiskt ett försök att ringa in olika typer av arbets- uppgifter som ingår i pedagogisk försöksverksamhet.
1 Dokumentation
I vissa situationer kan det bli aktuellt med genomgång av in- och utländskt material i form av böcker, tidskrifter, stenciler: teori, empiriska undersökningar, skildringar av verksamhet i olika länder och i olika typer av förskolor etc.
2 Utbildning
a Basutbildning av olika inblandade i projekt b Innehåll i centrala eventuellt distriktsvis anordnade kurser och konferenser c Organisation av kurser och konferenser (1 Innehåll i lokala studiedagar e Organisation av lokala studiedagar
3 Löpande information
3 Till och om projekten: till en början på basis av dokumentation enligt ovan. Rapportering från olika försök. Skildring av verksam- het, initiativ ”utanför” de organiserade försöken b Till försöksinstitutionerna: På basis av 3 a. Distribution av informa- tionsmaterial som producerats centralt. Diskussion kring det. Hu-
vudsakligen direkt information genom besök, telefonkontakter, studiedagar o d.
4 Kontakter — konsultation
a Kontakter med sådana som är intresserade av försök — ta reda på vad de tänker sig och eventuellt inventera ytterligare för var och en viktiga problemställningar att pröva
b Organisera projekt
c Kontakt med forskare för speciella undersökningar — knyta under- sökare till projekt d Kontakt med lokal projektledning: lyssna — ge råd — stöda, hjälpa vid svårigheter och konflikter osv e Kontakt med försöksförskolor: lyssna — ge råd -— stöda, hjälpa vid svårigheter och konflikter osv f Diskussion _ omprövning i "kritiska" situationer. Syftar inte endast på situationer då det kan komma att ”gå i stöpet” utan i första hand på att bidra med att vara konstruktiv i situationer då något nytt be- höver komma till: nya idéer, nya kontakter etc
g Expertkontakter (universitetsinstitutioner, myndigheter, utredning- ar m fl) för råd och stöd åt central och lokal projektledning i exempelvis omprövningssituationer, i större eller mindre detaljer.
5 Undersökning
Undersökningar av det slag som bör ingå i försöksverksamhet innebär ett nära samarbete mellan projektledare — forskare och personal, förskolor m fl. Undersökningsplanerna bör vidare göras upp i nära samarbete med central projektledning så att det blir en samordning mellan de olika projekten.
Planen kan i stora drag komma att se ut som nedan:
Tidsomfattning Fas Uppgift Exempel År 1 1 Problemkartläggning och preliminära försöksplaner 2 Utprövning av nya metoder o d 3 Resultatredovisning och fortsatt omprövning År 2 4 Fortsatta planer 5 Utprövning 6 Resultatredovisning och omprövning År 3 Som är 2 osv
Fortsatt försöksverksamhet bör kunna bedrivas mera självständigt av personal, pedagogkonsulent och even- tuellt andra
6 Rapporter
a Resultatrapportering i olika omgångar från olika enskilda projekt b Sammanställning av resultat från olika projekt
7 Ekonomisk redovisning
& För enskilda projekt b För hela försöksverksamheten
8 Diverse administration
Vissa kontakter, telefon, brev, utbetalningar, löpande ekonomi, anskaff- ning av arbetsmaterial, viss arkivering m m.
De ovan skisserade punkterna är ett första försök att ringa in de olika insatser som krävs för att en organiserad försöksverksamhet skall kunna fungera. Hur mycket som krävs på varje punkt blir givetvis beroende på omfattningen av försöken.
Uppläggningen av försöken — bl a om de blir spridda över större delar av landet eller om de blir mer koncentrerade till ett begränsat antal kommuner _ påverkar fördelningen av arbetsuppgiften mellan central ledning vid tillsynsmyndigheten och lokal organisation samt sannolikt organisationens effektivitet. Lokalt och även regionalt samordnad för- söksverksamhet har sannolikt stora fördelar framför en geografiskt mycket spridd verksamhet.
Ingen av de åtta punkterna är helt oundviklig om man vill bedriva försöksverksamhet ”med framgång”.
Mycket talar för att man bygger upp en organisation för försöken successivt; med tillräckliga resurser för att kunna komma igång; med en sådan start att man bl a — inte minst viktigt _ får erfarenheter av hur den fortsatta organisationen för försöken bör byggas upp.
Frågan är då — var bör man börja? Vi kan välja några viktiga kriterier som vi vill fånga in med försöken och där man kan diskutera, tex vad gäller ”typ av kommun”, eventuella karakteristika som är viktiga:
1 Typ av kommun a Storlek l b Utveckling av barnstugeverksamheten: svag, medelmåttig, stark 4 c Organisatoriska förutsättningar: tex finns pedagogiskt välkvalifice- rad pedagogkonsulent e d; eventuellt även goda möjligheter att få 1 fram pedagogkonsulent som arbetar vid sidan av en mera administra- ; tiv inriktad konsulent d Lokalt intresse
2 Man vill pröva olika typer av grupporganisation: a Daghem med ”vanlig” åldersgruppering b Daghem med familjegruppering c Daghem enligt barnstugeutredningens grundmodell d Konventionell lekskola e Någon eller några lösningar för glesbygdsförskola — vilka i allmänhet avviker från den ”gängse” lekskolan
3 Man vill pröva några olika typer av lokallösningar (se nedan) 3 Befintlig typ som bygger på nu gällande råd och anvisningar från
socialstyrelsen b Befintlig typ arkitektritad, friliggande
c Befintlig ombyggd (av villa e d) (1 Befintlig typ eventuellt ombyggd lägenhet, familjegrupp e Nybyggd enligt barnstugeutredningens principförslag
4 Det är en stor fördel om försöken geografiskt och organisatoriskt lätt kan hållas samman för att bl a kunna på rätt sätt utnyttja pedagogisk handledningspersonal, undersökningsledare m fl. Det bästa vore att koncentrera huvuddelen av försöken till ett begränsat antal eller en grupp av kommuner som ligger nära varandra och har förutsättningar att gå samman om ett projekt. Något eller några enstaka projekt kan utan större olägenhet ligga utanför. För de kommuner som deltar i en mera ”totalkommunal” försöksverk- samhet kan speciella försök börja vid ett begränsat antal förskolor, men starten bör ske med den fasta föresatsen att försöken successivt skall utvidgas till att omfatta samtliga förskolor. Det innebär att den kommu- nala organisationen tidigt måste komma in i bilden för undersökning och eventuell omprövning.
Förslag till start med pedagogiska försök
Generella faktorer som bör kartläggas och utvecklas i försöken (med mer eller mindre tyngd i de olika försöken):
] Kommunal organisation 2 Intern organisation 3 Miljö: inne och ute samt material
Detta är ganska konkreta saker, som det nog är väsentligt att närma sig utifrån väl konkretiserade problemställningar.
Vidare bör minst ett projekt inriktas speciellt på att utveckla en metodik med utgångspunkt i de tre delmålen, tex konkretiserat utifrån en systematisk uppläggning av lekmaterial. Inom utredningen görs fn en sådan konkretisering med inriktning på miljöns ”organisation” och lekmaterial. Det material som kommer fram är avsett att prövas och följas upp i ett projekt med inriktning på att se hur förslagen fungerar Och vad som behöver ändras för att det skall kunna fungera i verklighe- ten.
Det är viktigt med en sådan omfattning av försöksverksamheten att central projektledning hinner ta kontakter med kommuner och i god tid får i gång försök.
Fem kommuner torde vara max för vad en tjänsteman kan klara till en början. Men därvid förutsätts att det finns projektledare på platsen. Projektledaren bör inordnas i den kommunala organisationen och avsätta minst halv normal arbetstid för egentlig försöksverksamhet. När försök sätts i gång ute ”på fältet” torde projektledarna först kunna klara högst tre förskolor var med tanke på att det blir fråga om tidskrävande insatser när det gäller utbildning, information, direkta kontakter mm. Bland
annat blir det sannolikt nödvändigt att projektledaren besöker varje förskola minst ett par gånger i veckan.
Den pedagogiska försöksverksamheten bör vetenskapligt ledas och hållas samman av en undersökningsledare. Endast begränsade utprövning- ar torde kunna göras det första året. Det blir rätt mycket fråga om praktiskt inriktade undersökningar. Central projektledning bör, om en sådan vetenskapligt väl meriterad undersökningsledare engageras, kunna fungera som undersökningsledning.
Därtill krävs för de mätningar och observationer som behöver göras det första året ett antal ”undersökningsassistenter”. Behovet av sådana beräknas till en på heltid för tre förskolor under ett halvår.
Vad blir under det första året huvuduppgifter för central projektled- ning?
Viss dokumentation 2 Planering och genomförande av viss utbildningi form av veckosluts- kurser 3 Viss löpande information (3 a) eventuellt i form av en ”bulletin” som går ut med jämna mellanrum 4 Kontakter och konsultation med tyngdpunkt på 4 a, c, (1. Även 4 f och g blir sannolikt aktuella 5 Undersökning. Uppläggning i samarbete mellan central projektled-
ning och lokal projektledning
Behovet av administrativ personal bör noga övervägas. Punkterna 6 och 7 blir aktuella mot slutet av det första året.
Behov torde också finnas för central projektledning att diskutera planering, undersökningar, slutsatser av rapporter, uppläggning av infor- mation med en referensgrupp.
Och vilka huvuduppgifter kommer att ligga på lokal projektledning?
1 Utbildning Främst innehåll i och organisation av lokala studiedagar Deltagande i uppläggning av veckoslutskurser 2 Information Synpunkter på, och distribution av informationsmaterial som pro— duceras centralt
3 Kontakter — konsultation Här ligger tyngdpunkten i den centrala projektledarens arbete. Ffa gäller det att organisera projekt (4 b), kontakta försöksförskolor (4 e) och att hålla nära kontakt med central projektledning
4 Undersökning Självständigt görs olika undersökningar — främst den första pro- blemkartläggningen och samarbeta nära med ”undersökningsassi- stent”
Behov av administrativ hjälp bör även här noga övervägas. Rapporter och ekonomisk redovisning blir aktuella mot slutet av första året.
Detta kan sammanfattas i följande förslag till uppläggning och omfatt- ning:
Central projektledning
a Central projektledare
b Undersökningsledare
c Referensgrupp för diskussion om planering, undersökningar, upp— läggning av information m m
d Lokala projektledare (som eventuellt ingår i referensgrupp)
Ca 5 kommuner med egen lokal projektledning
a Lokal projektledare b Undersökningsassistent c Lokal referensgrupp kan även rekommenderas förutsatt att man liksom ovan noga överväger dess sammansättning (1 Personal vid försöksförskolor, vilka eventuellt kan ingå med repre- sentanter i lokal referensgrupp (man bör även vända sig till övrig personal vid studiedagar m m)
Vid sidan av dessa kommunala projekt kan ligga en eller två glesbygds- kommuner med delad projektledning eller samorganiserade med någon eller några av ovanstående fem kommuner.
Planeringsmetodisk försöksverksamhet
Utredningen har fått tilläggsdirektiv (av den 21.11.65) enligt vilka riktlinjer för utarbetande av kommunala barntillsynsplaner skall utfor- mas. Detta har inneburit en precisering av uppdraget enligt huvuddirekti- ven att behandla utbyggnadsbehovet på daghemssidan parallellt med uppdraget att ”pröva formerna för och omfattningen av en förskolverk- samhet — i lekskola eller daghem — som på sikt kan komma alla barn till del under en tid närmast före inträdet i grundskolan.”
Utredningen arbetar fn med att precisera mål för förskolans utbygg— nad. Ett förslag till metod för att beräkna behovet av barnstugeplatser skall presenteras i betänkandet.
Behovsberäkningsmodellens användbarhet för att täcka in behovet av daghemsplatser år en viktig sak att pröva. En annan huvudaspekt är möjligheterna att genomföra en allmän förskola med utgångspunkt i den omfattning direktiven antyder.
Utredningen ser som väsentligt att pröva olika former för en socialt uppsökande verksamhet. Denna skall gälla barn i de åldrar som inte tillgodoses genom den allmänna förskolan och inte får plats i daghem utifrån det vanliga kriteriet föräldrars förvärvsarbete. Barn som pga sociala, fysiska eller psykiska handikapp har behov av den stimulans förskolan kan ge bör upptäckas och få plats i daghem (alternativt lekskola) i ett så tidigt skede att hjälpen kan bli effektiv. En sådan uppsökande verksamhet förutsätter sannolikt ett nära samarbete mellan bl a socialförvaltning och barnavårdscentral. På orter som omfattas av en väl fungerande fyraåringskontroll bör även den fungera som ett viktigt led i den uppsökande verksamheten.
Ett antal försök bör även gå ut på att pröva en allmän förskola innan
en sådan i någon form eventuellt beslutats av riksdagen. I sådana försök får en direkt uppsökande verksamhet betraktas som komplement till en mera brett upplagd information till familjer med barn i förskolåldern.
l utredningens förslag till planeringsmodell för utbyggnad av förskolan har en uppdelning på sex olika typer av kommuner gjorts med utgångs- punkt i storlek och tätortsgrad. Det innebär att försök bör göras i kommuner som kan inordnas i denna modell, där två kan klassificeras som glesbygdskommuner. I samtliga fall utgår planeringen från organisa- tionsaspekten.
Det är av speciellt intresse att öka kunskapen om möjligheterna att genomföra en allmän förskola i glesbygdskommuner. De pågående försö- ken och en begränsad planeringsstudie, som utredningen gör i samarbete med socialstyrelsen, behöver kompletteras med ett större antal studier. Någon eller några av glesbygdsstudierna bör också innebära försök med genomförande av en allmän förskola.
När det gäller försök med allmän förskola bör centrala projektledning- en med kommunerna diskutera möjligheterna av att successivt introduce- ra pedagogisk försöksverksamhet. Till en början behövs en speciell information till personal, föräldrar m fl från central projektledning. Det torde nämligen inte vara realistiskt att tänka sig få båda slagen av försök genomförda i samma kommuner.
Beräkning av förskolbehov i kommuner bör betraktas som ett viktigt led i den sociala planeringen. Syftet med försöken är till mycket väsentlig del att samla erfarenheter av förskolornas roll i den förebyg- gande barnavården. Detta förutsätter en nära koppling till socialt och medicinskt barnavårdande verksamhet på kommunal- och landstingsnivå samt till skolan. Principerna för en sådan verksamhet har presenterats i utredningens diskussions-PM i form av förslag om familjeservicecentraler. Detta förslag bör betraktas som ett principförslag, med möjlighet till olika organisatoriska lösningar.
Även för försöksverksamhetens centrala projektledning bör uppgiften härvidlag medföra en nära samverkan — bl a med socialstyrelsens medi— cinalbyrå som svarar för mödra- och barnavård samt fyraåringskontrollen. Det gäller att få en sådan överblick över förhållandena och de troligen skilda förutsättningarna för en samordning av insatserna inom olika delar av landet, att en grund kan skapas för eventuella framtida rekommenda- tioner för den förebyggande barnavården.
Uppläggning av försöksverksamhet med utbyggnads- och socialplanering Sammanfattningsvis är följande typer av undersökningar väsentliga:
] Utprövning av beräkningsmodell för behovskartläggning och utbygg- nadsplanering inom kommunblock 2 Utprövning av allmän förskola för i första hand alla sexåringar inom en kommun, inkluderande uppläggning av allmän information till hushållen samt uppsökande verksamhet 3 Utprövning av uppsökande verksamhet för att få med barn under
fem å sex år med sociala, fysiska och psykiska handikapp i förskolan (i daghem eller lekskola)
I synnerhet projekt av typ 2 och 3 hänger nära samman och bör organiseras som enhetliga projekt. Projekt av typ 3 kan dock bedrivas som speciella projekt.
Uppgiften att få i gång och genomföra försöken måste till mycket stor del baseras på att i diskussion med de olika kommunerna pröva skilda former av uppsökande verksamhet. En viktig sak att diskutera och söka lösa inom de kommunala projekten är samverkan inom kommunen mellan olika delar av den sociala förvaltningen, inklusive förskolverk- samheten. Även samarbete med landstinget — när det gäller bl a mödra- och barnavårdscentralerna, PBU och handikappomsorger är det väsentligt att söka förverkliga.
En viktig del av de aktiva insatserna i försöken måste komma att ligga på den lokala organisationen och de resurser som finns och kan avsättas där. Möjligheter bör dock finnas att för speciella moment anlita extra arbetskraft; tex för att introducera barnstugeutredningens beräknings- modell, där central projektledare för denna del av försöksverksamheten skall kunna fungera som informatör och konsult. Det kan också gälla socioekonomiska kartläggningar av behov av barnstugeplatser i kommu- nerna, där i vissa fall speciell arbetskraft behöver anlitas. En viktig förutsättning är att uppgifterna utformas i nära samverkan mellan central projektledning och de enskilda kommunerna och med där befintliga personella och andra resurser.
Arbetsuppgifterna i samband med dessa försök kan spaltas upp på ungefärligen samma sätt som gjordes för den pedagogiska försöksverk- samheten (s 704 f). Tonvikten för lokal projektledning bör här komma att ligga på
kartläggning — undersökning
information till allmänheten (barnfamiljer) kontakter och samverkan inom socialförvaltning och med andra kontakt och samverkan med landstingets verksamhet rapporter till Och kontinuerlig kontakt med central projektledning
Den centrala projektledningens uppgifter får sin tyngdpunkt i kontak- ter med kommunerna och konkreta arbetsinsatser på platsen, bla i samband med utprövning av beräkningsmodellen. I början blir det troligen arbets- och tidskrävande att ”ta ut” kommuner som är intressera- de och med dem klara ut vad försök av en viss typ innebär.
För central projektledning är en nära kontakt och samverkan med pedagogisk — organisatorisk — lokalmässig och planeringsmetodisk för- söksverksamhet viktig. Båda bör ha möjligheter att tillföra varandra värdefulla erfarenheter beträffande tex organisation, lokallösningar i samband med planeringsmodellens utprövning. Det socialpolitiska när- mandet i de planeringsmetodiska försöken bör också nära kopplas till frågor i samband med uppläggningen av förskolornas pedagogiska pro- gram.
l initialskedet torde det vara nödvändigt att begränsa omfattningen av
försöksverksamheten med hänsyn till vad en anställd rimligen kan klara av.
Utredningen föreslår att planeringsmodellen prövas i ca ett tiotal kommuner _ att det till att börja med görs en utprövning av allmän förskola och uppsökande verksamhet vilket i början kan begränsas till ca fem av dessa.
Den sistnämnda typen av försök måste begränsas så pass i början med tanke på att det då bör bli fråga om rätt täta kontakter mellan central projektledning och försökskomrnunerna. Samtidigt är det väsentligt att det blir så pass många att man om det blir något eller några bortfall efter en tid inte kommer i en situation där man måste börja om från början och söka efter nya kommuner.
Sammanfattningsvis föreslås en uppläggning av planeringsmetodiska försök att:
Ca 10 kommuner prövar planeringsmodellen
2 Ca fem av dessa (helst) prövar allmän förskola och uppsökande verksamhet 3 En projektledare och en expertkonsult håller i försöken i nära samverkan med den lokala projektledningen 4 En lokal projektgrupp, som kommunen beslutar om och vilken samråder med central projektledning vid beslut om inriktning och uppläggning samt i ”kritiska situationer” 5 För begränsad tid kan komma att krävas extra personella resurseri kommunerna.
Uppläggningen av försöken måste troligen bli mycket varierande med tanke på att man helst bör välja kommuner av olika storlek och ”struktur”. Följaktligen måste man anta att de beträffande organisation och resurser rätt markant kommer att skilja sig från varandra.
Specialprojekt
Den ovan skisserade försöksverksamheten bör successivt kunna tränga in i olika problemställningar som är av tner eller mindre ”speciell” karaktär. Efter hand kommer olika problem att framstå som angelägna att klara ut. Vissa projekt kan dock redan nu framhållas som särskilt angelägna att försöka reda upp. Här vill utredningen främst sätta:
Handikappade barn iförskolan
Pa utredningens initiativ har pedagogiska institutionen i Lund under ledning av professor Ingvar Johannesson påbörjat försök som går ut på i att pröva olika former för integrering av handikappade barn i vanliga daghem och lekskolor.
Försök bör även göras med en större omfattning i landet. Det är väsentligt att mycket snart kunna ordna så att alla barn med speciella handikapp i tidig ålder får plats i förskola eller erbjuds den stimulans de behöver i eventuellt andra former. En viktig sak som kunde göras i samband med försök med uppsökande verksamhet vore att redovisa
behov av platser för handikappade barn och dra konsekvenserna av vad man finner.
Stöd till en mer omfattande försöksverksamhet, där man prövar olika lösningar inom förskolan för handikappade barn, är i hög grad angeläget. Kommunerna bör inrikta intresset på att söka avhjälpa dessa problem. Och i de kommuner där man börjat gripa sig an problemen finns säkerligen behov av någon form av uppbackning.
Denna typ av insatser kan jämföras med de försök med förskola för invandrarbarn som f n genomförs i socialstyrelsens regi.
I utredningens diskussions-PM framhålls som en viktig faktor för att integrering av handikappade barn skall kunna skötas på ett riktigt sätt, att bedömning av placering, uppföljning av barnet samt stöd åt persona- len kan skötas av ett team. Detta skulle bestå av medicinskt, pedagogiskt och psykologiskt sakkunniga.
Många frågetecken finns kring ett sådant teams funktioner när det gäller diagnostisering och placeringsbedömning. Teamets sammansättning och organisatoriska anknytningar m m är inte närmare lösta. Utredning- en vill därför föreslå att central projektledning undersöker möjligheterna av att få till stånd några försök där man prövar arbetsformer för ett sådant team. Man bör sikta till att i början få till stånd minst två sådana projekt , lämpligen i sammanhang med uppsökande verksamhet. Det sistnämnda för att få ett grepp om omfattning och speciell problematik.
Denna uppläggning talar för att projektet förplaneras i samarbete mellan samtliga funktionärer i den centrala projektledningen. Det skulle innebära att rådfråga olika experter, att samråda med ett antal intressera- de kommuner och tillsammans med dessa komma fram till en upplägg- ning av försöken.
Andra angelägna specialprojekt som bör inordnas i försöksverksamhe- ten gäller att pröva olika former av förskola och speciella åtgärder inom förskolverksamheten för invandrarbarn och barn i glesbygd. Sådana försök har som nämnts redan igångsatts.
Samtliga här nämnda specialprojekt berör såväl den pedagogiska som den ”planeringsmetodiska” delen av försöksverksamheten, varför det från början bör bli fråga om ett gemensamt ansvar för den centrala projektled- ningen.
Utredningen vill betona att de här skildrade projekten med viss fördel kan ha en kvantitativt sett stor omfattning om man ser till antalet kommuner. Men samtidigt är det väsentligt att i ett urval av projekten de speciella pedagogiska åtgärder som är påkallade studeras särskilt ingåen- de. Glesbygdsförskolan har redan tagits upp i förslaget till pedagogisk försöksverksamhet. Där har föreslagits att två glesbygdskommuner skall ingå. Utredningen föreslår vidare att minst tre specialförsök av ovan nämnt slag görs inom ramen för försök med förskola för invandrarbarn och likaledes minst tre specialförsök, utöver ”Lund-Malmöprojektet”, inom ramen för försök med integrering av handikappade barn i förskolan.
F n finns en särskild befattningshavare tillsatt på socialstyrelsen för att administrera försöken för invandrarbamen. Glesbygdsförsöken admini- streras inom socialstyrelsens barna- och ungdomsvårdsbyrå av personal som svarar för barntillsynsfrågor.
De tre viktiga specialprojekten har en sådan svårighetsgrad såväl beträffande själva problematiken som den nödvändiga omfattningen att det är väl befogat att under ett initialskede särskilda projektledare engageras för att organisera försöken.
Utredningen som nära följt uppläggningen av glesbygdsprojekten anser att en noggrann genomgång snarast bör göras av erfarenheter från dessa. En fortsatt uppläggning innebärande bättre möjligheter än fn att följa upp försöken och att bedöma nödvändigheten av nytillkommande bör också föreslås. Detta torde kräva en arbetsinsats motsvarande minst heltid under två månader. Antingen bör någon befattningshavare på socialstyrelsen som satt sig in i dessa frågor få möjlighet att genomföra detta arbete på ett koncentrerat sätt under förslagsvis en tvåmånaders- period eller bör en särskild befattningshavare anställas för en period motsvarande ca två månader.
Detta förslag kan också gälla för uppläggning av försök med integrering av handikappade barn i förskolan — dock med den skillnaden att arbetsinsatsen sannolikt blir betydligt större. Det är säkerligen en grov underskattning att säga att arbetsinsatsen uppgår till minst heltid under tre månader. Efter denna tid bör dock — liksom när det gäller de andra specialprojekten _ vidare överväganden kunna göras när det gäller bl a möjligheterna att mera radikalt samordna hela försöksverksamheten.
Sammanfattning av förslagen till specialprojekt Försök med integrering av handikappade barn
Lund-Malmöprojekt under ledning av professor Ingvar Johannesson igångsatt. Ytterligare ett tiotal försök varav ca tre specialstudier, där inom två även uppgifter och arbetsformer för handikappteam prövas. Speciell uppläggning av dessa skulle kräva en arbetsinsats på minst heltid under tre månader.
Förskola för invandrarbarn
Ett tiotal projekt planeras fn i socialstyrelsens försöksverksamhet. Minst tre av dessa bör bli specialstudier. En projektledare på heltid finns redan anställd för dessa försök.
Förskola i glesbygd
Ett tiotal projekt redan i gång eller planeras. Speciell pedagogisk försöksverksamhet har föreslagits genomföras i två kommuner. En sam- manfattning av erfarenheterna av den hittillsvarande försöksverksamhe- ten bör snarast göras och en vidare uppläggning föreslås i första hand av en ordinarie tjänsteman på socialstyrelsen.
Kostnader
Barnstugeutredningen har gjort en preliminär kostnadsberäkning för försöksverksamheten. Där har inte medtagits kostnader för två av
specialprojekten, nämligen de som gäller förskola i glesbygd och förskola för invandrarbarn. Kostnader för pedagogiska försök i glesbygd ingår i den totala pedagogiska försöksverksamheten. I övrigt bekostas ju fn glesbygdsförsöken av medel ur glesbygdsanslaget.
Försök med förskola för invandrarbarn har tilldelats ett anslag på 500 000 kr ur arvsfonden.
Totalt har försökwerksamheten kostnadsberäknats till ca 2 miljoner kronor, Fördelningen av kostnader framgår av nedanstående tablå. [ beräkningen har utredningen tagit med utgifter för personal, utbildning och information inom såväl central som lokal projektledning.
Kostnader i ca kr för
Pedagogisk Planeringsmetodisk försöksverksamhet försöksverksamhet Central projektledning Personal 150 000 150 000 Utbildning och informa- tion 300 000 5 000 Summa 450 000 155 000 Lokal projektledning Personal 550 000 160 000 Utbildning och informa- tion 120 000 40 000 Summa 1 120 000 355 000
Utgångspunkt för försöken med integrering av handikappade barn i förskolan har varit sammanlagt 10 försök, varav tre specialstudier och inom dessa två försök med handikappteam. Vidare ingår kostnader för projektledare enligt tablån. En preliminär kostnadsberäkning för denna typ av försök slutar på 650 000 kr.
Sammanfattning
Förslag till organisation för försöksverksamhetens första år framgår av organisationsskissen på nästa sida.
Den försöksverksamhet som skisserats i denna PM är avsedd att ge grundläggande förutsättningar för ett utvecklingsarbete, som skall kunna ge resultat på kortare såväl som något längre sikt. Avsikten har här inte varit att söka visa på exakta resultat. Försöksverksamheten bör dock kunna utvecklas till att bli alltmer målinriktad med möjligheter att successivt öka kunskapen på olika problemområden.
Även under det allra första året torde det bli möjligt att genom inriktning bl a på faktorer som aktualiseras genom barnstugeutredningens förslag få underlag som visar i vilka riktningar man kan gå vidare. Resultat på kort sikt måste dock alltid behandlas med extra försiktighet. Utredningen anser därför att ingående diskussioner bör ske i tidigt
stadium innan försöksledningen beslutar vad som kan utvinnas på kortare respektive längre sikt.
En projekt- och tidsplan för det första året är något av vad den centrala projektledningen först bör lägga fram för diskussion inom referensgruppen och med de lokala projekten.
Pedagogisk Personal för upplägg- Planeringsmetodik projekt- försöksverksamhet ning av försök med försöksverksamhet ledning förskola för:
— handikappade barn Projektledare _ invandrarbarn Projektledare Undersökningsledare _ barn i glesbygd Konsult
l l l
'
Referensgrupp Kansli
'
Lokal Projektledare projekt- Lokal referens— . ledning grupp Projektgrupp Undersöknings- assistenter
Bilaga 7 Förskolplatser för 6-åringar i kommunblocken 1975
Källor: Demopak vecka 03 1970 Primärmaterialet till socialstyrelsens utredning Socialvårdens resurser 1968—1975 (LU-SOS 69) Årsberättelserna för barnstugeverksamheten 69/ 70
Ingen brist Brist 30 % och mindre Brist 31—60 % Brist 61 % och större
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
1. Ämbetsansvaret ll. Ju.
2. Svensk möbelindustri. l.
3. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö.
4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö.
5. CKR (Centrala körkortsregistret) K.
6. Reklam l. Beskattning av reklamen. U.
7. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. 8 9 . Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. . Reklam lv. Reklamens bestämningsfaktorer. U. 10. Godsbefordran till sjöss. Ju. 11. Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd lv. Ju. 13. Kommersiell service i glesbygder. ln. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. 15. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju. 16. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Följd- författningar) Ju. 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval - Riks- dagen i pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. l 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom
vuxenutbildningen. U. j 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. ;
Litteratu rutredningens läsvanastudiar. U. * 21. Svävarfartslag. K. , 22. Domstolsväsendet lv. Skiljedomstol. Ju. * 23. Högre utbildning — regional rekrytering och ?
samhällsekonomiska kalkyler. U. * 24. Vägfraktavtalet ll. Ju. 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. . Förskolan 2. S.
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Ämbetsansvaret ||. [1]
Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12| Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning (följdförfattningar) [16] 3. Nomi— neringsförfarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen [17] 4. Norge och den norska exilregering- en under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet ||. [24]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendentu rförvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4]
Socialdepartementet 1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. Förskolan ?. [27]
Kommunikationsdepartementet
! [ CKR (Centrala körkortsregistret) [5] i Svävarfartslag. [21]
Finansdepartementet Förenklad Iöntagarbeskattning. [11]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam l. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam ll. Beskrivning och analys. [7 3. Reklam |||. Ställningstaganden och förslag. [8 4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9 Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Littera- turutredningens Iäsvanestudier. [20] Högre utbildning — regional rekrytering och sam- hällsekonomiska kalkyler. [23]
Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13]
Industridepartementet
Svensk möbelindustri. 2] Naturgas i Sverige. [25
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utred- ningarnas nummer i den kronologiska förteckning- en.
”...; vlans nulage'oe
'if: _xn.
w,? . .::."is i Barnstugeutredningens ' ...i ande del 2. Här diskuteras
', gig? gi 'förskolans socialpolitiska roll. il. " . -.'[ i,
: . e barnens och familjens behov av & ör'skola behandlas bla i kapitlen ffiörskolans mål, Barn med särskilda thov, Invandrarbarn | förskolan
__|. l ( lll
for, . _lFörskola ! glesbygd. /
" äggnadsmalen beskrivs | kapitlen & isärolax'aallmanna utbyggnad öeh L,'Avllg aim torskolaTåaprtlen Kommuner— nasl—fmlanermg, Uppsokande verksamhet = f.; . Witre forgannsation'kan anvandas %liiiffn nderlfag vid kommunalpohtiska " _” utbyggnad av förskolan. Jlålfessa kapitel behandlas också i *lQTSkOÄänS socialpolitiska roll
: .-.— 'afrnstugeutrednmgens betankande /' ' [ .=- men" beskrivs och ges forslag på hur . i
förskolans pedagogiska program skall __.f” % . m.m..... /_
a_i-AL"! 4.1 '? . Allmänna Förlaget 13.59.3890... .- -g—— __ __ Vl'lkmg Lim