SOU 1972:27

Förskolan

N 4-0 (;(

nå (—

- CU u,

&( * IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

hmmm

Ilel :!

Statens offentliga utredningar SOU 1972:27 Socialdepartementet

Förskolan Del 2

Betänkande avgivet av 1968 års bamstugeutredning Stockholm 1972

ISBN—91—38—00174—8

Gmeborgs olisemyckeri AB, Sthlm 72.709 S

6.1 6.2

6.3

6.4 6.5 6.6

InnehåH

Kapitel 6 Förskolans mål ............................

Inledning ................................... Sociologisk utgångspunkt ........................ 6.2.1 Samhällsförändringar och familjen ............ 6.2.2 Relationer som behövs .................... 6.2.3 Kontakter mellan samhällsgrupper ............ 6.2.4 Den yttre miljöns betydelse ................. 6.2.5 Barn med olika utgångslägen ................ Utvecklingspsykologisk utgångspunkt ................ 6.3.1 Förskolalderns betydelse ................... 6.3.2 Bakgrund till förskolans pedagogiska mal ........ Förskolans övergripande mål ...................... Delmål för förskolans verksamhet .................. Utbyggnadsmal ...............................

Kapitel 7 Förskolans inre organisation ...................

7.1 7.2

7.3

7.4

Inledning ................................... Barngruppernas sammansättning ................... 7.2.1 Barnens ålder och utvecklingsnivå ............. 7.2.2 Barn i åldern 2 1/2—7 ar ................... 7.2.3 Barn med särskilda behov .................. 7.2.4 Hel- och deltidsvistelse i förskolan ............. 7.2.5 Planeringsmässiga aspekter på barngruppernas sam-

mansättning ........................... 7.2.6 Gruppsammansättning i befintliga förskolor ...... Personal ................................... 7.3.1 Personalens kvalifikationer ................. 7.3.2 Personalbehov inom förskolan ............... 7.3.3 Män i förskolan ......................... 7.3.4 Personal som fungerar för flera förskolor ........ 7.3.5 Personalens samarbete .................... 7.3.6 Föreståndarens arbetsuppgifter ............... 7.3.7 Samarbete föräldrar — personal .............. Samarbete mellan personalen och huvudmannen samt andra

B B m

19 19 21 23 24 25

27 27 28 28 30

35

48 51 52

verksamheter

7.4.1 Personal huvudman

7.4.2 Förskola lekpark 7.4.3 Förskola familjedaghem .................. 55 7.4.4 Förskola —— bibliotek, lekotek, artotek 7.4.5 Förskola grundskolans lågstadium

Exempel på organisationsmodeller 7.5.1 Syskongruppsförskola 7.5.2 Åldersgrupperad förskola

7.5.3 Smågruppsförskola ....................... 64 7.5.4 Deltidsförskola 7.5.5 Föräldrakooperativ förskola ................. 68 7.5.6 Deltidsförskola med varierande tider 7.5.7 Förskola med en 5-timmarsgrupp

Bilaga 7.1 Exempel på personaltäthet i heltidsgrupper ......... 72

Kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande . . 76

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5

8.6 8.7

8.8

8.9

8.10 8.11

8.12

Socialstyrelsens Råd och anvisningar Öppethallande enligt statistiken för år 1970 ............ 78 Exempel på daghem med längre öppethållandetider ....... 78

Exempel på nattöppna daghem

Speciella försök att lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar Krav på flexiblare öppettider i förskolan Barnfamiljerna och arbetstiderna 8.7.1 Något om skiftarbetstiderna ................. 87 8.7.2 Några fakta ur låginkomstutredningens rapport om arbetstiderna ........................... 89 8.7.3 Särskilda bestämmelser om nattarbete 8.7.4 Effekter av natt- och skiftarbete

8.7.5 Fysisk och psykisk dygnsrytm

8.7.6 Slutsatser Arbete på barnens villkor vad kan och bör samhälle och arbetsliv göra för föräldrar och barn? Förskolans öppethållandeservice relaterad till förskolans mål- sättning .................................... 99 Barnstugeutredningens förslag till öppethållandetider ...... 99 Förskolor för barn som temporärt behöver tas om hand utom

hemmet ................................... 101 Sammanfattning .............................. 101

Kapitel 9 Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn .............. 103 9.1 9.2 9.3 9.4

Gällande sjukförsäkrings- och löneavtalsbestämmelser ..... 104 Sjukfrånvarons omfattning ....................... 104 Barnvårdarverksamheten ........................ 107 Förslag till omvårdnad om barnen när de är sjuka ........ 110 9.4.1 Allmänna principer ...................... 1 10 9.4.2 Omvårdnadens utformning ................. 1 11

Kapitel 10 Förskolans fysiska och psykiska hälsovård ......... 1 14 10.1 Gällande bestämmelser för hälsovården i förskolan ....... 1 14 10.1.1 Stadgan för barnavårdsanstalter .............. 1 14 10.1.2 Socialstyrelsens Råd och anvisningar ........... 115 10.13 Hälsokontrollen vid daghem ................. 1 15 10.2 Brist på personal för hälsovård av barn i förskolan ........ 116 10.2.1 Brist på medicinsk personal ................. 116 1022 Brist på psykologpersonal .................. 1 17 10.2.3 Slutsatser ............................. 118 10.3 Barnstugeutredningens förslag till fysisk hälsovårdi förskolan . 1 19 10.3.1 Argument för ett överförande av hälsovården till

barnavårdscentralema ..................... 1 19

1032 Förslag till praktisk utformning av förskolans fysiska hälsovård ............................. 120 10.3.3 Förskolor med egen institutionsläkare för hälsovården 122 10.4 Förslag till psykisk hälsovård i förskolan .............. 123 10.5 Förstärkt hälsovård i förskolan för barn med särskilda behov . 124 10.6 Kostrådgivning i förskolan ....................... 125 10.7 Personalens hälsovård .......................... 125 10.8 Kontrollen av hygienen i förskolan .................. 126 10.9 Sammanfattning .............................. 127

Bilaga 10.1 Socialstyrelsens förslag till kontakter mellan barnavårds- centralen och det friska barnet ......................... 128 ' Kapitel 11 Förskola lågstadium ....... . ............... 130 11.1 Inledande synpunkter .......................... 130 1 1.2 Samverkan förskola — lågstadium .................. 130 11.3 Exempel på central samverkan under senare delen av 1960- talet ...................................... 134

1 1.4 Några former för lokal samverkan från senare hälften av 1960- talet ...................................... 135 1 1.5 1970-talet ett skede för försöksverksamhet och uppföljning av förskolans och lågstadiets samverkan och samband ....... 137

11.6 Barnstugeutredningens förslag och synpunkter rörande konti- nuitet och samverkan förskola — lågstadium ........... 140 11.7 Slutsatser .................................. 140 Kapitel 12 Familjedaghemsverksamhelen ................. 143 12.1 Inledning ................................... 143 12.2 Verksamhetens organisation och omfattning i nuläget ..... 144 12.3 Familjedaghemmens roll vid utbyggnad av förskolan ...... 146 12.4 Nattföräldrajour .............................. 147 12.5 Familjedaghemmen som en del av förskolverksamheten . . . . 147 12.5] Samverkan familjedaghemmen emellan . . .. ...... 148 12.5.2 Samverkan familjedaghem — förskola .......... 148 12.5.3 Dagbarnvårdare i förskolan — deras utbildning ..... 149 12.5.4 Föräldrasamverkan rn m ................... 150 Kapitel 13 Förskolans miljö .......................... 151

Förskolan i stadsplanen ......................... 151 Förslag till nytt lokalprogram _inomhusmiljön ......... 152 13.2.1 Bakgrund ............................. 152 13.2.2 Utgangspunkter för ett nytt lokalprogram ....... 154 13.2.3 Funktions- och kommunikationsschema ......... 157 13.2.4 Möjligheter att anpassa befintliga typer av lokaler till

ett nytt program ........................ 163 13.25 Speciella synpunkter på miljön ............... 163 Förslag till nytt lokalprogram utemiljön ............. 164 13.3.1 Bakgrund ............................. 164 13.3.2 Utgångspunkter för nytt utemiljöprogram ....... 165 13.3.3 Markplanering .......................... 167 13.3 .4 Växtlighet ............................ 167 13.3.5 Utomhuslekar .......................... 169 13.3.6 Deltidsförskolans utemiljö .................. 171 Exempel ................................... 172 13.4.1 Vallas 111. Halmstad ...................... 174 13.4.2 Vallas 2011 . Halmstad ..................... 180 13.4.3 Andersberg. Halmstad ..................... 180 13.4.4 Allgarden —- inte bara förskola ............... 184 13.4.5 Förskolan i stenstaden — en sanerad gård ........ 191 13.46 Sollentuna ............................ 193 13.4.7 Runda rum ............................ 198 13.48 Getinge 200 13.49 Deltidsförskolans lektorg ................... 200 Normering för en framtida utbyggnad 13.5.1 Nagra drag i den nuvarande lokalplaneringen ...... 203 13.52 Statsbidragsbestämmelser och granskningsförfarande 204 13.5.3 Utredningens förslag ...................... 305

Bilaga 13.1 Fimkti'onsanali's och laka/planering ............. 208

Kapitel 14 Förskolans utbyggnad ....................... 234 14.1 14.2 14.3

Inledning ................................... 234 Platsutvecklingen fram till år 1971 235 Platsutveckling och behovstäckning t o ut år 1975 ........ 237 14.3.1 Heltidsförskolans omfattning år 1975 237 14.3.2 Heltidsförskolans behovstäckning 238 14.3.3 Deltidsförskolans omfattning år 1975 14.3 .4 Preliminära slutsatser om förskolan är 1975 ...... 243 Personalberäkningar t om år 1975 244 14.4.1 Förskollärare. behov och tillgång 248 14.4.2 Barnskötare. behov och tillgång .............. 249 14.43 Medhjälpare i deltidsgrupp .................. 249 14.4.4 Personell assistans och specialister 14.4.5 Preliminära slutsatser om personalbehovet ar 1975 . . Förskolans utbyggnad efter är 1975 14.5.1 Behov av heltidsförskola ar 1980 14.52 Deltidsbarn i förskolan är 1980

14.6 Förskolans personalbehov är 1980 .................. 256 14.61 Förskollärare, barnskötare m tl ............... 256 14.6.2 Tillsyn av sjuka barn — behov av barnvårdare ..... 258 14.6.3 Personal för mathållning och städning .......... 260 14.6.4 Det sammanlagda personalbehovet i förskolan olika är 260 14.7 Sammanfattning och slutsatser .................... 260

' Kapitel 15 Allmän förskola ........................... 262 15.1 Olika förskolbehov ............................ 262 15.1 .] Förskola för 6-åringar .................... 263 15.12 Förskola för yngre barn ................... 264 15.2 Utredningens förslag till förskollag .................. 264 15.2.1 Lag om allmän förskola .................... 265 15.2.2 Uppsökande verksamhet ................... 266 1523 Andra institutioner ...................... 267 15.2.4 Sammanfattning och förslag ................. 267 Kapitel 16 Barn med särskilda behov .................... 269 16.1 Inledande synpunkter .......................... 269 16.2 Vad innebär begreppet handikappad? ................ 270 16.3 Skolans insatser för elever med särskilda behov .......... 273 16.3.1 Lagstiftning ........................... 273 16.3.2 Organisationsformer ...................... 274 16.4 Sammanfattning och diskussion .................... 275 16.5 Hur fungerar förskolan av idag för barn med särskilda behov? . 277 16.5.1 Tillsynsmyndighet ....................... 277 16.5.2 Huvudmannaskap ....................... 277 16.5.3 Organisationsformer ...................... 278 16.5.4 Uppsökande verksamhet ................... 278 16.55 Färdtjänst för handikappade barn .' ............ 279 16.5.6 Statsbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn ................................ 279 16.6 Uppsökande verksamhet ......................... 281 16.6.1 Den uppsökande verksamheten i kommunerna . . . . 282 16.6.2 Barnavårdscentralernas funktioner och hälsokontrol- Ien av 4-åringar ......................... 283 16.6.3 En allmän förstärkning av barnavårdscentralernas verksamhet ............................ 287 16.7 Barnhälsoöverläkarnas uppgifter maste övervägas ........ 289

16.8 Handikappkonsulenter (”förskolkonsulenter") vid landstingen 290 16.9 En fördjupad grundutbildning och fortbildning av förskolans

personal ................................... 291 16.10 En utbyggd färdtjänst för handikappade barn ........... 291 16.11 Översyn av bestämmelser för och tillämpning av det statliga

vårdbidraget till handikappade barn ................. 291 16.12 Lagstadgade omsorger för barn med särskilda behov och ett

samlat centralt tillsynsansvar ...................... 293

* 16.13 Riktlinjer för det primärkommunala och det landstingskom-

munala ansvaret för barn med särskilda behov .......... 294 16.14 En förskollag som tillförsäkrar sjuka barn förskolaktiviteter/ Iekterapi ................................... 295 16.15 Resursförstärkningar till förskolan för barn med särskilda be- hov ...................................... 296 16.15.1 Skolan styr sina resurser till barnen i de lägsta årskur— serna ................................ 297 16.15.2 Stödformer till skolan för barn med särskilda behov . 297 16.153 Ett schablontillägg till ett generellt driftbidrag till förskolan för resursförstärkningar för barn med särskil— da behov ............................. 298 16.16 Sammanfattning av barnstugeutredningens överväganden . . . 302 Huvuduppgifter för statsmakterna Huvuduppgifter för den centrala tillsynsmyndigheten . . . . 303 Huvuduppgifter för landstingen .................... 303 Huvuduppgifter för kommunerna .................. 304 Gemensamma uppgifter för samtliga ovan ansvariga ....... 306

Kapitel 17 Invandrarbarn i förskolan .................... 307 17.1 Bakgrund och historik .......................... 307 17.2 Invandrarbarnen .............................. 308 17.3 Pågående försöksverksamhet med språkträningi förskola . . .310 17.3.1 Försöksverksamhetens organisation ............ 31 1 17.4 Synpunkter på försöksverksamheten ................. 315 17.4.1 Uppsökande verksamhet ................... 317 17.4.2 Återföring av erfarenheter .................. 319 17.4.3 Övriga synpunkter ....................... 319 17.5 Förslag till särskilda åtgärder ...................... 320 17.6 Avslutande synpunkter ......................... 321

Kapitel 18 Förskola i glesbygd ........................ 322 18.1 Vad är glesbygd? ............................. 322 18.2 Förskolans utbyggnad i glesbygd ................... 325 18.3 Nuvarande verksamhet .......................... 327 18.3.1 Jordbruksdaghem ....................... 327 18.3.2 Nu pågående försöksverksamhet .............. 328 18.4 Glesbygdsförskolans organisation i försöksverksamheten . . .329 18.5 Utredningens synpunkter på glesbygdsförskolans organisation 332 18.6 Sammanfattning av utredningens synpunkter ........... 334 18.7 Utredningens förslag till glesbygdsförskolans tidsomfattning och finansiering .............................. 335

Bilaga 18:1 Planering av förskola i glesbygd ................ 338

Kapitel 19 Uppsökande verksamhet ..................... 362 19.1 Uppsökande verksamhet ........................ 362 19.2 Vad innebär uppsökande verksamhet? ............... 362 19.3 Befintliga resurser ............................. 364

19.3.1 Barnavårdscentralerna ..................... 364

19.3 .2 Mödravårdscentralema .................... 364 19.33 PBU-centralerna ........................ 365

19.4 Syftet med uppsökande verksamhet ................. 366 19.5 Metoder för uppsökande verksamhet ................ 367 19.5.1 Förskolundersökning för alla 4-åringar .......... 367 19.5.2 Information ........................... 370 19.5.3 Samverkan ............................ 372 19.6 Familjeservicecentraler .......................... 374 19.6.1 Förskolundersökningen — ett steg mot samordnad

familjeservice .......................... 375

19.6.2 Familjeservicecentral/socialcentral med familjeservice 376

19.7 Sammanfattning av utredningens förslag och synpunkter . . . 377

Kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan . . . 379 20.1 Inledning ................................... 379 20.2 Planering för olika behov ........................ 379 20.2.1 Allmän förskola för 6-åringar ............... 379 20.2.2 Barn med förvärvsarbetande/studerande föräldrar . . 380 20.2.3 Barn med särskilda behov av förskola ........... 381 20.2.4 Fritidshemsplaneringen .................... 382 Avvägning mellan olika organisationsformer ............ 382 20.3.1 Förskola familjedaghem .................. 382 20.3.2 Heltid _, deltid ......................... 382 Planering för utbyggnad av förskolan ................ 384 20.4.1 Beräkning av behovet ..................... 384 20.4.2 Behovstäckning ......................... 384 20.43 Kommunens egen bedömning ................ 385 20.4 .4 Lokalisering av förskolor till skilda delar av kom- munen ............................... 385 Förskolplanen ............................... 387 20.5.1 Genomförande av förskolplanen .............. 388 20.5.2 Planeringsområde ........................ 389 20.53 Tidsperspektiv för planeringen ............... 389 Behovsberäkning .............................. 389 20.6.1 Föräldrarnas förvärvsverksamhet .............. 390 20.6.2 Redovisning av statistiskt underlag ............ 394 20.6.3 Behovsberäkning grundad på föräldrarnas förvärvs- arbete 396 Lokalisering av förskolor inom kommunen 406 20.7.1 Underlag för lokalisering ................... 406 20.7 _2 Val av organisationsform ................... 409 20.7.3 Principer för planeringen i olika typer av områden . . 416 20.7 .4 Markreservation 422 Utredningens förslag till styrmedel .................. 423 20.8.1 Allmänna styrmedel 423 20.8.2 Plantekniska styrmedel — förslag till förskolnorm . .424 20.8.3 Sammanfattning av förslag om styrmedel ........ 428

Bilaga 20.1 Undersökning av kvinnors förvärvsarbete och bamtill- synsbehovet i Halmstads kommunblock ................... 429

Bilaga 20.2 Metoder för att göra folkmängdsprognoser för delom- råden i en kommun ................................ 435

Bilaga 20.3 Förskolplan för Halmstads kommunblock ......... 438 Bilaga 20.4 Särskild förskolplan för Vallås bostadsområde, Halmstad 449 Bilaga 20.5 Beräkning av markareal för förskolans ändamål ...... 456

Kapitel 21 Urbildningskomplettering för förskolans personal . . . .458 21.1 De olika personalgruppernas nuvarande grundutbildning . . . .458 21.1.1 Förskollärarnas grundutbildning .............. 458 21.1.2 Barnavårdslärarnas grundutbildning ............ 459 21.1.3 Barnskötarnas grundutbildning ............... 460 21.14 Kökspersonalens utbildning ................. 461 Nuvarande fortbildning av förskolpersonal ............. 461 21.2.1 Fortbildning anordnad av skolöverstyrelsen ...... 461 21.2.2 Fortbildning anordnad av socialstyrelsen ........ 463 21.2.3 Fortbildning anordnad av kommunerna ......... 464 21.2.4 Fortbildning anordnad av Sveriges Förskollärares Riksförbund (SFR) ...................... 465 Avgränsning av utredningens uppdrag ................ 466 21 .3.1 Målet för utbildningskompletteringen .......... 466 21 .3.2 Målgrupper för utbildningskompletteringen ...... 467 Studiegång och metodik ......................... 467 21 .4.1 Förslag till studiegång ..................... 467 21.4.2 Förslag till metodik ...................... 468 21 .4.3 Innehåll i utbildningskompletteringen .......... 468 Internatutbildningens omfattning ................... 469 Kursanordnare ............................... 471 21 .6.1 Skolöverstyrelsen ........................ 471 21 .6.2 Svenska kommunförbundet ................. 471 21.6.3 Socialstyrelsen ......................... 472 21.6.4 Folkbildningsorganisationerna ............... 472 21 .6.5 Gemensam planeringsgrupp ................. 472 Framställning av programmerat kursmaterial ........... 472 Kostnadsberäkningar ........................... 473 21.8.1 Statens åtaganden ....................... 473 21 .8.2 Kommunernas åtaganden .................. 474

Kapitel 22 Kostnadssynpunkter ........................ 475 22.1 Förskolan i samhällets budget ..................... 475 22.1.1 Förskolverksamhetens andel i kommunernas budget . 476 22.1.2 Förskolans resursanspråk i en nybyggd stadsdel . . . .476 22.1.3 Förskolan och skolan ..................... 477 22.2 Kostnadskonsekvenser av utredningens förslag .......... 477

Allmän förskola för alla 6-aringar ............. 478 Förslag om full behovstäckning av heltidsförskola i nybyggda bostadsområden .................. 479 Personalkostnader ....................... 481 Förlängt öppethållande .................... 486 Kostnader för pedagogkonsulenter ............ 487 __.2.6 Kostnadskonsekvenser av förslagen till lokal- och ute- miljöutformning ........................ 488 22.2.7 Utbildningskomplettering för all personal i förskolan 489 2228 Övriga kostnader ........................ 490 Daghemsutbyggnad och samhällsekonomi ............. 491 22.3.1 Skatteintäkter .......................... 491 22.3.2 Socialhjälp och bostadstillägg ................ 492 22.33 Långsiktiga effekter för kommunerna .......... 492 22.3.4 Samhällsekonomiska kostnader och vinster ....... 493

Bilaga 22.1 Sammanställning av utredningar om kostnader för dag- hem .......................................... 494

Bilaga 22.2 Förskolans andel av en stadsdels totala kostnader . . . . 50] Bilaga 22.3 Resurser för bamverksamheti olika åldersgrupper . . . . 505 Bilaga 22.4 Personalkostnader ......................... 517

Bilaga 22.5 Kostnader för lokaler och utemiljö .............. 520

Bilaga 22.6 Kostnader för vård av tillfälligt sjuka barn ......... 524

Kapitel 23 Försko[verksamhetens yttre organisation .......... 525 Inledning ................................... 525 23.1 .1 Kapitlets uppläggning ..................... 526 Kommunal organisation nulägesbeskrivning 526 Socialstyrelsen nulägesbeskrivning ................. 528 23.3.1 Socialstyrelsens nuvarande organisation ......... 528 23.3.2 Statligt lekmiljöråd 529 23.3.3 Centrala samarbetsgruppen 531 Regional tillsyn m m 531 Personalutbildningen och skolöverstyrelsens organisation . . . 532 Huwduppgifter för den yttre organisationen ........... 532 23.6.1 Inledning ............................. 532 23.6.2 Arbetsområden för den yttre organisationen ...... 535 Kommunal förvaltning av förskolan och central tillsynsmyn- dighet ..................................... 541 23.7.1 Bakgrund ............................. 541 23.7.2 Utredningens ställningstagande ............... 544 23.7.3 Samråd 23.7.4 Förskolan _ barn med handikapp tillsynen

23.8 Organisationsförslag ........................... 547

23.8.1 Kommunala pedagogkonsulenter ............. 547 23.8.2 Utbyggnadsplanering och uppsökande verksamhet . . 551 23.8.3 Sammanfattning av kommunernas uppgifter ...... 553 23.8.4 Socialstyrelsens uppgifter .................. 554

Kapitel 24 Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 561 24.1 Förslag till Lag om ändringi barnavårdslagen (1960297) . . . .561 24.2 Förslag till kungörelse om ändring i stadgan för barnavårds- anstalter (1960:595) ........................... 562 24.3 Förslag till Lag om förskolverksamhet (Förskollag) ....... 563 24.4 Punktvis sammanfattning av författningsförslagen ........ 566 24.5 Allmän motivering till författningsförslagen ............ 567 24.6 Specialmotivering till ändringsförslagen beträffande barna- vårdslagen .................................. 569 24.7 Specialmotivering till ändringsförslagen beträffande stadgan för bamavårdsanstal ter .......................... 5 7 1 24.8 Specialmotivering till Lag om förskolverksamhet ( Förskollag) . 572

Kapitel 25 Sammanfattning .......................... 587 Reservation av ledamöterna Orehag och Sandblad ............ 632 Bilagor efter text

Utredningens direktiv ............................. 636

Infektionsrisker på daghem (kap 9) av Katherine Strangert _ . . . . 642 Åtgärder vid infektion på daghem (kap 9) av Ove Pettersson och Katherine Strangert .............................. 655

Växturval för förskoltomten (kap 13) .................. 660 Förskolverksamhet för barn med särskilda behov (kap 16) ..... 670 Förslag till organisation av förskolverksamhet inom förskolan (kap 23) ......................................... 698 7 Förskolplatser för 6-åringar i kommunblocken 1975 ........ 717

Förskolans mål

6.1 Inledning

Förskolans övergripande mål skall uttrycka den ideologiska bakgrunden till det pedagogiska programmet. Det blir då ett uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till en god utveckling. Väsentligt är att målet ger en framtidssyn. Fostran av barnet i hem och förskola bör relateras till den blivande vuxna människans utvecklingsmöj- ligheter i ett samhälle som är statt i snabb omvandling.

Förskolan bör inte innebära undervisning i traditionell mening, den bör inte arbeta efter bindande kursplaner eller ställa prestationskrav. Varje barn skall stödjas och stimuleras utifrån sina speciella förutsätt- ningar. Det är därför viktigt att detta sätts i sammanhang med vilken människa man önskar fostra och hur människan som barn, ungdom och vuxen kan relateras till sitt samhälle.

Mot bakgrund av en sociologisk analys ”Uppväxtvillkor i ett övergångssamhälle”, som här kort skall sammanfattas, har utredningen formulerat ett övergripande mål för förskolan. Med i bilden finns också den utvecklingspsykologiska analys som redovisas i del 1 i betänkandet ”Utvecklingsteorier och förskolans pedagogiska program”. Viktiga konklusioner från detta kapitel skall också i korthet redovisas.

Denna genomgång leder över till en formulering av förslag till övergripande mål för förskolan samt tre pedagogiska delmål, vilka under beteckningen ”integrationsmodell” närmare beskrivs i kapitel 2 ”Jag- uppfattning, kommunikation och begreppsbildning”. En viktig utgångs- punkt i det pedagogiska program som utredningen föreslår för förskolan utgör även beskrivningarna av olika relationer i förskolan i kapitel 3 ”Samspelet mellan människorna i förskolan”. Denna del av det pedagogiska programmet utgår direkt från det övergripande målet. De olika relationsbeskrivningarna är nära knutna till delmålen för förskolan.

En mycket stor del av det stöd samhället ger barn i förskolåldrarna utgörs av bidrag som syftar till att påverka familjens — barnets levnadsstandard. Socialförsäkringar av olika slag innebär för familjerna

och barnen en ekonomisk grundtrygghet. Men det har mindre uppmärk- sammats att barnets uppväxtvillkor också bestäms av bostadsbyggandet — bostadspolitiken, hur miljön i bostadsområdena gestaltas. genom fritids— anordningar i bostadsområdet och i övrigt. Även arbetslivet och arbetslivets villkor, arbetstider, löner m m griper på ett avgörande sätt in i barnens liv via föräldrarnas möjligheter att fungera som försörjare, som individer och i förhållande till sina barn.

Förskolan, skolan och den allmänt förebyggande barnavården i övrigt samt barnhälsovården är de medel genom vilka samhället kan erbjuda komplement till familjen som mera direkt kan stödja barnets utveckling.

Utredningens förslag till pedagogisk målsättning måste därför ses i mycket vid bemärkelse med utgångspunkt i ett socialpolitiskt program. I en förskola som rymmer olika former för deltids-, halv- och heldagsverk- samhet, och som kan komma in i ett tidigt skede ibarnets liv finns en av förutsättningarna för att göra uppfostran till mera av en växelverkan mellan barn, föräldrar och samhället. Därtill behövs olika andra åtgärder för att barnet inom familjen — hemmet skall tillförsäkras bästa möjliga uppväxtbetingelser.

6.2 Sociologisk utgångspunkt

6.2.1 Samhällsförändringar och familjen

En diskussion om en reformerad förskola måste ta familjens egen utveckling och förändring till utgångspunkt. Dagens svenska familj skiljer sig ofta starkt till sin funktion, storlek och sammansättning från äldre tiders familjer. I diskussionen brukar man ofta ställa det gamla bondesamhällets storfamilj mot industrisamhällets lilla kärnfamilj för att illustrera omvälvningen. En dylik jämförelse mellan två specifika familjetyper blir haltande om den gör anspråk på allmängiltighet, men belyser ändå några viktiga faktorer. [bondesamhället utgjorde familjen — åtminstone den markägande — ett delvis självförsörjande kollektiv för många olika människor. Storfamiljen innehåll åldringar, medelålders och yngre vuxna samt barn i olika åldrar, den producerade Iivsförnödenheter, den gav skydd — i bästa fall — åt de svaga, den vårdade gamla och sjuka. Awikande människor var ibland — integrerade i kollektivet. Arbetsliv och familj gick ihop i samma enhet. Familjen representerade samhället för sina medlemmar.

Industrialiseringen med dess konsekvenser, framförallt i form av geografisk — men även social rörlighet, kom successivt att förändra familjemönstret. Unga par bröt upp från de äldre och från syskonen i en fortgående urbanisering. Krav på flyttning från den gamla miljön ställdes på individerna ofta mer än en gång under livet. Familjeenheterna blev små, barnantalet sjönk. En familj kom ofta att bestå av en eller två yngre vuxna och ett eller några barn i näraliggande åldrar. De äldre bor för sigi en- eller tvåpersonshushåll.

Denna schematiskt antydda utveckling har ofta bedömts negativt. Man hänvisar då till den lilla stadsfamiljens anonymitet, bristen på kontakt

mellan generationerna etc. Familjeförändringarna har starkt ändrat förutsättningarna för barnens utveckling, inte minst i förskolåldrarna. Barn lever inte tillsammans med och umgås sällan med äldre människor. Kontakten med andra barn i olika åldrar är också kraftigt reducerad; likaså kontakten med avvikande och handikappade. Förr förmedlade familjen till barnet föreställningar "om samhällets funktion. Genom föräldrarna och andra vuxna fick barnen en direkt och gripbar kontakt med arbetslivet och lagarbetet som i regel saknas i dag. Familjen har i de ofta anonyma nya bostadsmiljöerna svårigheter att fungera som förmed- lare av relationer och kunskaper om samhället därför att där inte finns ett nätverk av relationer, sedvänjor och normer.

Det är samtidigt viktigt att se begränsningen i den bild som givits. Bygemenskapen var ofta en snäv och isolerad gemenskap som värderade allt utifrån lokala intressen. l industrialiseringens spår har nya och vidare solidariteter uppstått utanför familjen. i organisationsliv, i religiösa, kooperativa, fackliga, politiska sammanslutningar etc. Den väl tillgodo- sedda storfamiljen var vidare bara en av många familjetyper i bondesamhället. Ett betydande proletariat av fattiga torpare och backstusittare, obesuttna grupper av lantarbetare — där familjerna ofta blev splittrade då de kom på obestånd levde ofta under omänskliga förhållanden. Därtill kom efter hand från 1800-talet ett växande stadspro- letariat. Fysisk nöd hämmade under vissa perioder starkt de flesta barns utveckling. Barnens kontakt med arbetslivet skedde ibland genom fysiskt och psykiskt nedbrytande barnarbete. Industrialiseringen betydde i detta sammanhang inte bara splittring av de stora familjerna och krav på specialisering och omflyttning. Grunden lades också till ett materiellt välstånd och drägliga levnadsvillkor för flertalet familjer.

Dagens kärnfamiljer kan utgå från en bas av social trygghet, som ger en jämförelsevis stabil grund för barnens utveckling. Den höjda levnads- standarden har också inneburit att en fritid för första gången blivit verklighet för stora befolkningsgrupper — även om många familjer fortfarande har svårigheter att utnyttja fritiden av ekonomiska skäl. Det betyder också att den lilla kärnfamiljen i dag har speciella möjligheter till kontakt med barnen. Detta förhållande kan dock bli svårbemästrat med tanke på att de ofta unga föräldrarna i vissa fall är osäkra i sina relationer sinsemellan och till barnet. Många saknar på gott och på ont — det fotfäste som tidigare fanns och förmedlades från generation till genera- tion i familjebundna regler för uppfostran.

Denna utveckling belyser en viktig roll för förskolan: familjelivet har mer och mer blivit ett centrum för intensiv känslomässig kontakt. Familjens tidigare förmedling till barnen av sociala relationer har avtagit. Kontakterna med olika åldersgrupper såväl bland barn som mellan barn och vuxna har minskat. Familjen förmedlar sällan en förståelse för arbetsliv och vuxenliv över huvud i det moderna urbana samhället. Mot denna bakgrund är det därför en viktig uppgift för förskolan att i samverkan med familjen vidga och fördjupa barnets relationer och orientering i omvärlden.

6.2.2 Relationer som behövs

Under en människas livscykel skiftar tyngdpunkten i familjerelationer mellan föräldraskap, syskonskap, äktenskapsrelationer. Inom den moder- na lilla familjens (kärnfamiljens) rarn framträder syskonskapsrelationer mindre än i många andra familjetyper.

Syskonskapsrelationer är på många sätt väsentliga för barnens utveckling. Kontakten med andra barn i olika åldrar kan främja en positiv självkänsla och begynnande samspelsförmåga hos barnet. Den motverkar en underlägsenhetskänsla som ofta blir effekten av en ensidig vuxen—bam-relation. Barnet kan uppleva att ”ingen är född vuxen”, att alla snavar över inlärningströsklar. Syskonrelationer som ger erfarenhet av samspel och självprövning på mer jämställda villkor är ett väsentligt värde för förskolan att ta fasta på.

Det är påtagligt att kärnfamiljen är sårbar på grund av bristen på reserver för de vuxna rollerna. Om någon av föräldrarna varaktigt eller för kort tid inte klarar sina uppgifter, drabbar detta hela gruppen, speciellt barn. mycket hårt — i synnerhet som föräldrarna ofta drivits att specialisera sig på olika funktioner.

Särskilt känslig är de ensamstående föräldrarnas situation och familjer som känslomässigt domineras av en enda vuxen. Barnen behöver kunna identifiera sig med vuxna av bägge könen för att inte hämmas i personlighetsutvecklingen. Detta ställer krav också på förskolan. Det är väsentligt att olika vägar prövas för att rekrytera manlig personal till förskolan, såväl från denna synpunkt som mera allmänt, för att motverka könsrollsfördomar om vårdande uppgifter och yrken som speciellt naturliga för kvinnor.

Förskolan har en viktig uppgift i att komplettera familjen genom att ge barnen möjligheter till samspel med andra barn och vuxna i olika åldrar. Förskolan skall Också bidra till att minska familjens sårbarhet vid plötsliga omställningar. Förskolan bör bl a därför fungera som en naturlig del av den sociala miljön i bostadsområdet dit familjen i förtroende söker

sig.

6.2.3 Kontakt mellan samhällsgrupper

Barnens utvecklingsvägar bestäms fortfarande i hög grad av familjernas olika grupptillhörighet i samhället. Det svenska samhället sägs ibland kännetecknas av ett förhållandevis stort kontaktnät mellan olika samhällsgrupper och en tilltagande social rörlighet. Det är likväl uppenbart att uppväxttiden starkt präglas av familjens sociala situation med ofta sporadiska och ytliga kontakter utanför den egna samhällsmil— jön. Isoleringstendenser förstärks inte minst av bostadsområdenas kategorisering efter inkomst, ålder osv.

Förutom socialgrupper och inkomstskikt har sociologer identifierat ett antal ”delkulturer” som är väsentliga för barnens utveckling: den kulturella sammanhållningen bland invandrare; särskilda referensramar för olika samhällsbildningar som glesbygd, storstad; yrkeskategorier vilkas interna kultur får särprägel av deras funktionella fack (affärskret-

sar, gruvarbetare, akademiker, yrken med speciella arbetstider, skift- och jourtjänstgöring); grupper med sociala handikapp, ”utstötta” grupper etc.

Medlemmarna i en delkultur upplever ofta en stark förankring i sin grupp och är medvetna om sin kategoritillhörighet och särart. Barn som växer upp i en speciell delkultur kommer att bära spår av den. Ju mindre kontakter som utvecklas mellan olika samhällsgrupper desto mindre blir den ömsesidiga förståelsen. Förskolan har en viktig funktion när det gäller att successivt vidga barnens orientering i omvärlden och ge en begynnande föreställning om de skiftande levnadsmönstren i samhället och bidra till att skapa tolerans för ”främmande” inslag och förståelse för att många människor lever under andra betingelser än den egna familjen.

6.2.4 Den yttre miljöns betydelse

Relationerna med andra människor utgör kanske den mest väsentliga miljöfaktorn för barnens utveckling. Den lokala yttre miljö som barn i moderna bostadsområden i dag växer upp i är i många fall inte bara anonym och oåtkomlig när det gäller mänskliga kontakter. isolerade lekplatser, trafikfaror och bilreservat gör att barnens vardagsmiljö alltför ofta blir steril och oåtkomlig. En stimulansfattig utformning kan hämma barnens utvecklingsmöjligheter. Byggnadsplaneringen måste därför utgå från att området kring bostaden ofta är barnens enda miljö och en väsentlig del av deras liv.

Förskolan kan i hög grad genom sin inre och yttre miljö ge barnen en viktig del av den stimulans som de i dag saknar. [ detta sammanhang är det väsentligt att se förskolan inte som en isolerad institution utan som en integrerad del av hela bostadsområdets lekmiljö.

Där den rika utemiljön skapas eller redan finns kring förskolan och barnens hem kan förskolan hjälpa barnen till fördjupade upptäckter av den. Miljön innefattar ju inte bara djur, växter, natur utan också olika slags institutioner, arbetsplatser, människor samt andra verksamheter eller företeelser i samhället som finns på nära eller längre håll från bostäderna.

6.2.5 Barn med olika utgångslägen

Undersökningar om utbildningsintresse, skolframgång och yrkesval visar att det fortfarande, trots de utbildningsreformer som genomförts i radikalt socialt utjämnande syften, finns påtagliga skillnader i fråga om studieframgång och aspirationer beroende på föräldrarnas sociala situation och utbildningsbakgrund.

Olika attityder finns fortfarande när det gäller inställningen till att kunna påverka de egna livsvillkoren till utbildning och yrkesval, till "överhet" rn in hos olika samhällsgrupper. Barnet har också, som tidigare betonats, begränsade möjligheter att i den moderna, anonyma stadsmil- jön få uppleva att föräldrarna påverkar och påverkas, har meningsfulla, djupare relationer till den omgivande miljön.

Könstillhörigheten — att vara man eller kvinna — är på ett speciellt sätt avgörande för utbildnings— och yrkesval. Här är det väsentligt att

förskolan stöder pojkar och flickor i att utgå från en verklig inneboende förmaga, som inte hindras av fördomar och vad som av djupt inrotad tradition betraktas som manligt eller kvinnligt.

Allt detta ställer förskolan och skolan på hårda prov när det gäller att grundlägga en självkänsla hos alla barn, som ger en tro på den egna förmågan att åstadkomma något och förbättra egna och andra livsvillkor _ oavsett kön, socialgrupp och andra fortfarande påtagliga barriärer, som spelar in redan mycket tidigt i barnets utveckling.

Utbildnings- och yrkesval är således fortfarande dels starkt knutna till vilket kön man tillhör, dels till föräldrarnas socialgruppstillhörighet och utbildningsbakgrund. När barnen börjar skolan är deras framtida inriktning i många stycken redan bestämd.

Skolan har i vårt land en relativt sen start i internationellt perspektiv. Samtidigt vet man att den för utvecklingen mest avgörande delen av livet ligger väsentligt före 7-årsåldern och att socialpolitiska, till familjen och barnen, inriktade insatser, måste ha störst effekt under de första mest formbara åren. En underlåtenhet att bygga ut förskolan i dag kan innebära att köns- och klassgränser läggs fast, vilket kan komma att prägla familje-, arbets- och övrigt samhällsliv långt in i nästa århundrade.

En av förskolans väsentliga uppgifter är att ta till vara utvecklingsmöj- ligheter och anlag hos barn från alla slags miljöer och låta dem komma till fullt uttryck i samhället. Men jämlikhetskravet är särskilt starkt för barnen med ett sämre utgångsläge, som behöver extra stöd. Det gäller integrationen av handikappade barn i samhället, vare sig det är fråga om sociala, fysiska eller psykiska handikapp. Det kan gälla barn från isolerade glesbygder med alltför begränsade stimulansmöjligheter. Det kan gälla många invandrarfamiljers speciella svårigheter, där extra resurser måste sättas in. Förskolan kan stärka människor som på olika sätt är eftersatta eller särskilt utsatta för påfrestningar senare i livet. Samtidigt är det i fråga om dessa barn som flaskhalsarna finns, när det gäller utbyggnad och personal men också kunskaper. De svagaste barnens behandling är måttet på hur samhället lyckas.

Barn från särskilt stimulansfattiga miljöer kan hämmas i utvecklingen på flera områden samtidigt i en ond kedja. Utländska undersökningar har beskrivit bl a följande symptom hos eftersatta barn ijämförelse med andra barn: försenad språkutveckling, sämre begreppsbildning, mindre abstrakt tänkande, fientlig hållning mot samhället utanför den egna gruppen, misstro, låg självkänsla etc.

Insatser för dessa barn får inte som gjorts i flera andra länder ensidigt betona den intellektuella stimulansen utan minst lika mycket ta fasta på den sociala och känslomässiga utvecklingen, jagutveckling och kommunikationsförmåga.

Förskolans insats för barn med särskilt svår utvecklingsgång måste självfallet ses som en integrerad del av ett rehabiliterande arbete för hela familjen. Återigen gäller att förskolan för att fungera förtroendefullt på det sociala och emotionella planet måste uppfattas av föräldrarna som ett naturligt inslag i den sociala miljön i bostadsområdet.

Eftersatta barn finns givetvis inte endast i ekonomiskt svaga miljöer. Barn som lever i ett känslokallt klimat i ekonomiskt välbeställda hem kan

i vissa avseenden ha den allra sämsta situationen, genom att de i dag sällan nås av de socialpolitiska samhällsinsatserna.

Strukturförändringar i näringslivet leder till att nya grupper hamnar i riskzonen för en ogynnsam utveckling. Barnfamiljer som bryter upp från sin miljö och flyttar till nya och delvis anonyma områden i de stora tätorterna kan, som tidigare framhållits riskera omställningssvårigheter, liksom barnfamiljer som blir kvar i glesbygder med avtappade resurser. Speciellt utsatta är den invandrade arbetskraftens familjer. Samhället har ansvar för att de grupper som hamnar i riskzoner på grund av näringsli- vets behov av ny och rörlig arbetskraft garanteras en utbyggd trygghet.

De omställningar som en flyttning innebär kan leda till ett främlingskap mellan barn Och föräldrar, i de fall där barnen lättare integreras genom kamratsamvaro, medan föräldrarna inte upplever samma möjlighet att växa in i den nya miljön. Här skulle förskolan ha möjlighet att fungera som ett av flera centra för kontakt för nyinflyttade barn och även deras föräldrar. Skolor och fritidsanordningar bör på ett liknande sätt kunna fungera som kontaktcentrum i en ny typ av pedagogisk och socialpolitisk organisation.

6.3 Utvecklingspsykologisk utgångspunkt

6.3.1 Förskolålderns betydelse

Grundläggande i barnets tidiga utveckling är att det får möjlighet att utveckla en tillit till sin egen förmåga liksom en tillit till andra människor. Från första levnadsdagarna är behovet av trygghet och komfort avgörande. Under den allra första tiden gäller det sådana trygghetsfaktorer som har att göra med den egna organismens välbefin- nande: att få mat, värme, sömn osv. Det gäller också hur reflexerna i organismens tjänst fungerar: sugande, blinkande osv. Detta är den första viktiga grunden för relationer och det första tänkandet (Erikson, kap. 1).

Den första tilliten baseras i hög grad på varaktigheten, stabiliteten i relationerna till omgivningen: såväl människor som rum och föremål. Barnet måste få en nära anknytning till några människor som tillfredsställer dess behov och ger det trygghet. Senare och successivt framträder behovet av vidgade relationer och av omväxling.

Den tankemässiga, intellektuella utvecklingen och stimule ringen av den samverkar på alla utvecklingsstadier intimt med den sociala och känslomässiga. Den sensori-motoriska fasen, från födelsen och upp till 1 1/2 ä 2 års ålder är fundamental för senare intellektuell utveckling genom att tillhandahålla ett grundmaterial för barnets förståelse av omgivningen och dess relationer till den. Mellan 3 och 6 månaders ålder blir behovet av stimulering av olika sinnen speciellt märkbart. Behovet av utforskning blir på ett särskilt sätt framträdande med barnets successivt ökade rörelseförmåga vid 10—12 månaders ålder. Genom barnets olika sinnesupplevelser _ det smakar på, hör, ser, luktar, känner med kroppen — och något senare då det kan förflytta sig allt bättre skapas hos barnet en grundläggande uppfattning om föremål, rum, orsakssamman-

hang och tid. Allt detta är förutsättningar för att barnet skall kunna urskilja och generalisera utifrån sina egna erfarenheter.

Ur den första tillitsupplevelsen skall senare växa fram en känsla av Självständighet, där barnet testar sin förmåga till eget agerande och börjar bli varse sina möjligheter att fungera på egen hand. Ur denna självständighetskänsla skall utvecklas en förmåga till egna initiativ, där barnet lär sig första sambandet mellan initiativ och genomförandet av dessa. Detta skall leda till att barnet får en första insikt i nödvändigheten av ett ansvar för det egna beteendet.

Viktiga faser i utvecklingen mot en jaguppfattning utgörs således av utvecklandet av en känsla av tillit, självständighet och initiativ. ldentifieringen med andra människor, först några få stabila, sedan successivt fler samt det införlivande av samhällets normer som de vuxna förmedlar är vidare viktiga inslag. Parallellt med denna utveckling inträder från 1 1/2 å Z—ca 4 års ålder det symboliska tänkandets fas samt, mellan ca 4 och 7 år, det askadliga tänkandets fas (Piaget, kap. 1).

Den förstnämnda fasen utgör den period då barnets språkutveckling starkt expanderar i takt med att barnet kan föreställa sig saker och situationer som inte finns här och nu, dvs tänka. Den fiktiva leken, låtsasleken, uppstår som uttryck för och påverkare av barnets fantasiliv. Nästa period, det askadliga tänkandets fas, karakteriseras av en ständigt växande begreppsbildning, där barnet kan urskilja allt fler detaljer, aspekter och nyanser i sin begreppsvärld.

Det har framgått dels hur intimt samverkande med och inflätade i varandra social och känslomässig samt motorisk och intellektuell utveckling är. Detta innebär att lika stor betoning måste läggas på alla dessa utvecklingsaspekter. En alltför ensidig betoning på någon aspekt kan komma att ske på bekostnad av en annan, vilket kan leda till en hämning som blir framträdande i personligheten. En annan viktig slutsats gäller utvecklingsgången i såväl socio-emotio- nell som motorisk och intellektuell utveckling. En tidigare fas ger förutsättningar för hur utvecklingen skall gestalta sig i nästa skede. Den grundläggande tilliten i det allra tidigaste småbarnsskedet tex är således bestämmande för jaguppfattningen på sikt. Lika viktiga att understödja och ta hänsyn till är det fortsatta utvecklandet av tillit liksom den ur tilliten sprungna känslan av självständighet och senare initiativ.

Vidare förutsätter en tankemässig, intellektuell utveckling att barnet från början fått rika tillfällen till att manipulera, handskas med sin omvärld och att med sin kropp, med alla sina sinnen, införliva intryck. Först därefter kan utvecklas en intellektuell förståelse på intuitiv bas, som så småningom kan leda till språklig förståelse på abstrakt nivå. Detta innebär också att bl a så viktiga egenskaper som problemlösningsförmåga och kreativitet mycket tidigt grundläggs. Avgörande härför är såväl att de vuxna tagit hänsyn till att barnet behöver gå igenom en period av åskådligt, konkret manipulerande, innan det kan gå över till mer abstrakta tankeoperationer, som att barnet fått en känsla av tillit, självständighet och initiativ.

Benjamin S Bloom som .ort omfattande genomgångar av olika slag av utvecklingsundersökningar, har konstaterat att det är möjligt att uttrycka

i tenner av intelligens mätt vid 17 års ålder, att åtminstone 20% har utvecklats vid 1 år, 50 % vid 4 år, 80 % vid 8 år och 92 % vid 13 år.]

Detta skulle innebära att extrema miljöbetingelser, goda eller dåliga från stimulanssynpunkt, har sin största inverkan under de första 4 åren i människans liv. Atgärder mot i något avseende torftiga livsbetingelser borde därför sättas in så tidigt som möjligt i individens liv för att få största möjliga effekt på lång sikt.

lnlärningskapaciteten under skolåldern anser Bloom kan relateras till utvecklingshistorien för de första 6 åren. Om ett barn kunnat utveckla en god jaguppfattning ooh har en stabil känslomässig status kan det också utnyttja sina tankemässiga resurser.

Viktigt att beakta är att utvecklingen går olika snabbt hos olika barn och att olika delar av personligheten kan utvecklas i olika takt. En fostran som utgår från barnets utveckling får därför inte vara fixerad till barnets kronologiska ålder utan måste utgå från det individuella barnets inneboende kapacitet Och behov. Detta gäller generellt, men är speciellt viktigt i fråga om barn som på grund av handikapp är försenade i sin utveckling i något eller några avseenden. Utvecklingsförloppen är i stort sett desamma för handikappade som för andra barn, men utvecklings— hastigheten kan variera kraftigt beroende på handikappets art.

6.3.2 Bakgrund till förskolans pedagogiska mal

Ett barns personlighetsutveckling kan intimt relateras till de orngivnings- betingelser barnet möter. De väsentligaste omgivningsbetingelserna för små barn är människorna i närmiljön. Genom deras känslomässiga kontakt med barnet och genom vad de stimulansmässigt kan förmedla till barnet får personlighetsutvecklingen sitt grundmönster. Människorna i barnets närmiljö är bärare av attityder och normer i förhallande till sitt samhälle och den kultur de ansluter sig till.

När barnet är nyfött, startar en kommunikationsprocess som till att börja med har karaktären av ömsesidig information utan att språket utnyttjas. Den består från de vuxnas sida i hud och kroppskontakt, vaggning, nynnande och smekningar mm. Barnet å sin sida sänder information till de vuxna genom sitt allmänna beteende, dvs visar om det är till freds eller missnöjt med tillvaron. Barnets uttryck tolkas av de vuxna. Pa så sätt ges upptakten till en ömsesidig relation. där den enas beteende påverkar den andras. De vuxnas personlighetsstrukturer påverkar tidigt barnets beteende. men barnets beteende påverkar också starkt de vuxna i deras personlighetsutveckling. Om tex de vuxna inte accepterar barnet av nagon anledning. kommer detta till uttryck i beteendet mot barnet Och påverkar detta. Om barnet är sjukt, inte ökar normalt i vikt eller skriker ofta på natten påverkas de vuxna. Påverkan sker alltså på sätt och vis i ett cirkelmönster.

Kulturella vanor, attityder och värderingar reflekteras i de vuxnas sätt att kommunicera, föra dialog med barnet och har på så sätt en indirekt

' Bloom, B.S.Stabilityandchangein human characteristics, Neu York, 1964

inverkan på barnets personlighetsutveckling.

Denna ömsesidiga kommunikationsprocess som startar mellan barnet och någon eller några få vuxna lägger grunden för hur barnets relationer generellt skall utvecklas i förhållande till andra människor. Den måste uppmuntras och fördjupas för att söka sig nya vägar och nya uttryckssätt. Arten av denna kommunikationsprocess är betydelsefull för hur barnet skall uppfatta sig självt men också hur det skall uppleva sig självt i förhållande till andra. Graden av tillit barnet kan tillägna sig liksom upplevelsen av självständighet och initiativ är avhängig hur kommunika— tionsmöjligheterna gestaltas. Den är också beroende av barnets möjlig- heter att utnyttja alla sina inneboende resurser för kommunikation i tal, rörelse, i ljud och bild. Dessutom hänger utvecklingen samman med barnets resurser till kontakter med flera vuxna och med andra barn, när det har möjligheter att fungera i ett större kontaktnät.

När barnet så småningom får en bild av sig självt, dvs lär känna sin kropp och sina krOppsfunktioner, börjar det också särskilja de funktionella rollerna hos människorna omkring sig. Det innebär att barnet börjar identifiera sig mer eller mindre komplett med i första hand föräldrarna men också med andra människor det känner anknytning till. Denna identifikationsprocess som startar i de tidiga barnaåren och fortsätter under ungdomsåren är fundamental att slå vakt om.*Den sammanhänger med jaguppfattningen, dvs att lära känna sig själv som människa och att på sikt kunna fungera som en självständig människa med förmåga att samverka med andra.

Det nyfödda barnet har endast ett fåtal medfödda beteendemönster, alla övriga beteenden som successivt växer fram förvärvas i kontakter Och konfrontationer med omgivningen. Det är här fråga om inlärningsproces- ser som startar vid födelsen. Inlärning hos små barn är alltså resultat av alla de varierande erfarenheter barnet gör genom miljön, erfarenheter som det genom sin tilltagande neurologiska mognad undan för undan kan bearbeta och införliva. Fysisk och mental utveckling bildar således en odelbar helhet.

l barnets kontakt med miljön måste föreflnnas ett samspel mellan å ena sidan stabilitet och kontinuitet och å andra sidan förändringar och variation. Barnet behöver stabilitet och kontinuitet i relationen med ett fåtal vuxna för att bli i stånd att känslomässigt knyta an först till dessa få, och senare också till andra människor. Men samma kvalitéer behöver barnet också möta i sin dagliga rutin. Ett stabilt vanemönster för barnets dagliga vård och aktiviteter hjälper det att tex utbilda begrepp om tid men också att förstå orsakssammanhang. Rutin och vanor tillhandahåller ett nödvändigt mönster varur barnet kan sortera ut och infoga de intryck som är bearbetningsbara i den ström av stimuli det alltid möter. Rutin Och vanor är också till hjälp vid urskiljning av tex speciella från mera generella intryck liksom föränd- ringar i förhållande till konstanta upplevelser. Inom den dagliga rutinen som ett fast ramverk behöver barnet dessutom varierande och nya intryck liksom förändringar i form av nya upplevelser.

Nya intryck och upplevelser är nödvändiga för språkets framväxt och den tankemässiga utvecklingen. Generalisering och abstraktion har i sin

tur samband med språkliga signaler som kan leda till ökad insikt om objekt och fenomen.

Begreppsbildning och vidgade tankemönster är således resultatet av att barnet kon kret konfronteras med olika ting och händelser liksom att det får nya infallsvinklar på sådana företeelser som barnet redan har viss kännedom om.

Förutsättningarna för detta kräver en generös attityd från den vuxnes sida i fråga om att känslomässigt släppa till sig själv i kontakten med barnet och att även kunna tillhandahålla en stimulansrik fysisk miljö. Detta sammantaget kan stimulera barnet att manipulera med saker, undersöka, imitera och identifiera sig med, repetera ord, ställa frågor, observera nya ting, jämföra m m.

En känslomässigt varm och dynamisk miljö påverkar begreppsbild- ningen. Barnet känner sig i en sådan miljö trygg nog för att göra nya upptäckter och att bearbeta nya erfarenheter och problem. De nya erfarenheterna expanderar begreppsbildningen och ger barnet en känsla av att kunna och av att förstå. Detta påverkar i sin tur barnets känslomässiga status och dess uppfattning av sig självt.

Utveckling av jaguppfattning, begreppsbildning och kommunikations- förmåga kan sägas vara de tre fundamentala områden som ungefärligen täcker in barnets personlighetsutveckling. inom varje område är det under förskolåren fråga om en begynnande förmåga. Varje område är relaterat till social, känslomässig och tankemässig utveckling i ett odelbart och komplicerat samspel. Det innebär att brist på stimulans av något slag kan återverka på samtliga områden. Deprivation har ett samband med tidsfaktorn. Ju längre barnet utsätts för en bristsituation ju påtagligare blir verkningarna. Å andra sidan kan sägas att just under förskolåren föreligger de största möjligheterna att häva ett bristtillstånd utan men för framtiden och skapa förutsättningar för en god utveckling.

6.4 Förskolans övergripande mål

Det har framgått att förskolåldern sedd från utvecklingspsykologisk utgångspunkt är den period i livet då barnets fortsatta utveckling i en rad avseenden mer eller mindre bestäms. Det har vidare påvisats att förskolbarnens uppväxtvillkor i dagens samhälle måste uppmärksammas på ett annat sätt än vad som hittills skett. Förutom åtgärder som stöder föräldrarnas möjligheter att fungera väl i sina föräldraroller krävs åtgärder i övrigt som direkt tillgodoser barnens såväl mera allmänna som speciella individuella behov.

Förskolan har sålunda en funktion att fylla för både individen och familjen. Denna dubbla funktion där både barns och föräldrars behov tillgodoses måste bilda utgångspunkt för förskolans övergripande mål. Detta bör utgå från att varje barn bör ha rätt att erhålla sådana livsbetingelser att det ges förutsättningar att utveckla sina möjliga tillgångar. Målet för förskolan bör också innefatta vad fostran av barnet bör leda till på sikt, för individens egen del, för individen i förhållande till andra individer och i relation till det samhälle individen skall leva och medverka i.

Utredningen har valt att ange det övergripande målet för förskolan på ett sådant sätt att det skall framgå vilka väsentliga personlighetsmässiga resurser som är viktiga att ta fasta på och att pedagogiskt främja. Det väsentliga har varit att betona att förskolan utifrån de psykologiska, pedagogiska och sociologiska bakgrundsbeskrivningarna, som ovan kort sammanfattats, ter sig helt nödvändig för att stöda barnets utveckling till en vuxen, mogen människa, som både kan fungera som självständig individ och i samarbete och samspel med andra människor. Denna inriktning tillsammans med andra faktorer som betonas i det nedan formulerade målet, utgör dynamiska faktorer, som på sikt skall kunna leda till demokratiskt viktiga sociala förändringar.

Övergripande mål för förskolan

El Förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar. El Förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen, hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till sam verkan med andra, i stånd att komma fram till egna omdömen och problemlösningar. El Förskolan bör hos barnet lägga grunden till en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvill- kor.

6.5 Delmål för förskolans verksamhet

Det har betonats att förskolan för barnets del bör ses som en kompletterande resurs till familjen och hemmets möjligheter. Detta gäller såväl de mänskliga relationerna som miljön från stimulanssynpunkt. Förskolan maste därför beakta vad varje barn är i behov av för att dess totala livssituation i familjen och i förskolan på bästa möjliga sätt skall stödja barnets personlighetsu(veckling. Av den anledningen maste eftersträvas att förskolans uppgift i samhället, förskolans inre organisa- tion i alla detaljer. det direkta arbetet med barnen bildar en sammanhängande pedagogisk funktion, där varje del oeh dess utformning kan motiveras utifrån en ambition att utvecklingsmässigt stödja barnet.

Med hänsyn till att små barns inlärning i så hög grad sker genom de olika miljöinflytelserna är tex organisatoriska mönster i miljön inte oviktiga. Barngruppernas sammansättning, integration av handikappade barn, personalens arbetsformer m m är exempel på sådana mönster som sannolikt innebär att barnen införlivat attityder och beteenden som är betydelsefulla för den fortsatta utvecklingen.

Om barnets personlighetsutveckling sätts i centrum kan tre pedagogis- ka delmål särskiljas. Dessa delmäl bör ses som riktmärken för det pedagogiska arbetet i direktkontakter med barnet. Den organisatoriska modellen omkring detta arbete liksom den fysiska miljöns utformning och dess resurstillgångar bidrar också till att målen kan bli en realitet.

El Förskolan skall gemensamt med föräldrarna ge förutsättningar för att barnet utvecklar och stabiliserar en uppfattning om sig självt som individ. Det är grunden för att barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseenden. ElFörskolan skall ge fömtsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikationsfönnäga i sitt samspel med omgivningen. Barnet böri stigande grad bli medvetet om alla sina inneboende uttrycksmöjlighe- ter och använda sig av dem i ord, ljud, rörelse och bild. El Förskolan skall ge förutsättningar för att en gynnsam begreppsbildning växer fram hos barnet, som gör att det före skolinträdet förstår gmndläggande begrepp, förstår viss växelverkan mellan begrepp och enkla systemrelationer. Barnet inhämtar inte i första hand kunskaper utan lär sig en metod att lära; det får en förmåga att utnyttja begreppen i problemlösning och kreativ verksamhet.

6 .6 Utbyggnadsmål

El Utifrån synen att varje individ har rätt till en gynnsam uppväxtmiljö, som ger positiva upplevelser och där individens potentiella förmåga tas till vara har förskolan en avgörande uppgift att fylla för varje barn. DFörskolan har en särskild uppgift att fylla för barn med särskilda behov på grund av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp. Cl Förskolan har som en viktig uppgift att möta de skiftande behov som föräldrarna har, dels för att de skall kunna fylla sina soeiala, emotionella och ekonomiska föräldrauppgifter, dels för att de skall kunna få möjlighet att fungera som självständiga individer och samhällsmedborgare. Förskolan skall inom sig rymma både heltids- och deltidsverksamhet. Den bör ses som en serviceinstitution för hela familjen, vilket innebär att den ur olika aspekter alltid har till uppgift att tillgodose både barns och föräldrars behov. Denna tvåfaldiga uppgift måste starkt understrykas, därför att den först i bägge dessa funktioner utgör ett viktigt led i barnets utveckling på lång sikt. Barnets och föräldrarnas behov bildar en oupplöslig enhet, där den ena partens behov påverkar den andras. . För att få en mera påtaglig betydelse för barnens utveckling bör förskola i deltidsform på sikt erbjudas alla barn från den ålder då behovet av ett vidgat samspel med andra människor utanför den egna familjen och behovet av en vidgad miljöstimulans ur skilda aspekter blir speciellt påtagliga. . För barn som på grund av olika slag av handikapp har särskilda behov vid sidan av de för alla barn utmärkande behoven bör komplement till familjen i form av förskola och ev andra åtgärder från tidig ålder realiseras på kortast möjliga sikt. En av de absolut avgörande förutsättningarna för detta är en uppsökande verksamhet från sam- hällets sida. Dessa barn kan i en del fall tillgodoses genom tretimmars— förskolan, men har oftast behov som bättre tillgodoses genom en halv- eller heldagsverksamhet. . Föräldrar som p g a förvärvsarbete eller studier behöver och efterfrågar förskolans stöd för sina barns vård och fostran bör på sikt allmänt

erbjudas denna familjeservice i form av en förskola som tillgodoser tidsmässigt sett skiftande behov. Komplement till förskolan krävs då barnet blir tillfälligt sjukt e (1. 0 I krissituationer av mer eller mindre tillfälligt slag i familjen bör förskola kompletterad med eventuellt övriga nödvändiga insatser kunna erbjudas barnen/familjen.

Förskolans inre. organisation

7.1 Inledning En förutsättning för att förskolan skall kunna bidra till barnens utveck— ling enligt intentionerna i det pedagogiska programmet är att den har behövliga resurser, främst personal, utrymme och utrustning samt att den organiseras på sådant sätt att resurserna kommer till bästa möjliga användning. ! detta kapitel behandlas förskolans organisation vad gäller barn och personal samt personalens samverkan med barnens föräldrar, huvudman- nen och andra verksamheter m m i närmiljön. Den organisation utredningen föreslår utgår i första hand från att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt, vilket kan kräva omdispone- ringar, ändrade funktioner och/eller samordning av befintliga resurser. Vad det här främst gäller är barngruppernas storlek och sammansättning, personalens arbetsformer, samarbete och fortbildning samt förskolans samverkan med föräldrarna, huvudmannen och andra institutioner eller verksamheter i närmiljön. Därtill kommer förslag om vissa tillkommande resurser, bla i form av viss personalförstärkning. för att barn med särskilda behov skall kunna tillgodoses inom förskolans ram, samt lokal pedagogisk rådgivning, vilken är en förutsättning för en god och jämn kvalitet på förskolverksamheten. Eftersom en rad faktorer kan vara avgörande för vilken organisation som är mest lämplig i varje särskilt fall och utredningen eftersträvar flexibilitet i verksamhetens organisation, anges grundprinciper för försko- lans inre organisation. Även ett antal exempel på hur organisationen kan utformas enligt dessa principer redovisas. I de inledande avsnitten 7.2—7.4 behandlas följande faktorer som är av generell betydelse för förskolans inre organisation: 7.2 Barngruppernas sammansättning 7.3 Personal

7.4 Samarbete förskola huvudman och andra verksamheter

Dessutom berörs kortfattat förskolenheternas storlek, lokaler, inred- ning, utemiljö och utrustning.

Det bör betonas att samtliga här omnämnda områden är starkt

beroende av varandra. Barngruppernas sammansättning påverkar perso- nalbehovet små barn och barn med särskilda behov kräver mer personal än de andra barnen; mindre lämplig inne- eller utemiljö får konsekvenser för barngruppernas storlek och sammansättning och ökar personalbeho- vet, osv.

Efter genomgången av de viktiga förutsättningarna för förskolans inre organisation redovisas som nämnts exempel på olika organisations- modeller (avsnitt 7.5).

7.2 Barngruppernas sammansättning

Barngruppernas storlek och sammansättning bör bestämmas med hänsyn till de aktuella barnens behov. Följande faktorer är därvid av särskild betydelse:

a. Barnens ålder och utvecklingsnivå. b. Förekomsten av barn med särskilda behov pga fysiska, psykiska eller sociala handikapp, Språksvårigheter.

c. Vistelsetidens längd eller förläggning under dagen/dygnet, oregel- bundna vistelsetider etc.

(1. Samordning av heltids- respektive deltidsvistelse.

Dessutom beror gruppernas storlek och sammansättning på hur stort behovet av förskolplatser är inom förskolans upptagningsområde.

7.2.1 Barnens ålder och utvecklingsnivå

Barnens behov av närkontakt samt stöd och hjälp av vuxna liksom av samvaro med kamrater genomgår mycket stora förändringar från födelsen till skolstarten. Barnens ålder _, eller snarare utvecklingsnivå, eftersom denna inte alltid sammanfaller med den biologiska åldern - måste därför i hög grad bli bestämmande för såväl gruppernas storlek och sammansätt- ning som personaltätheten i grupperna och miljöns utformning.

Under det första levnadsåret, när självtillit och tillit till andra männi- skor grundläggs, är barnet i en mycket känslig utvecklingsperiod. Det är då ytterligt angeläget att barnet har en nära och stabil kontakt med ett fåtal vuxna och inte utsätts för alltför många och hastiga förändringar. Barnet bör därför i sällskap med föräldrarna eller annan närstående successivt få vänja sig vid förskolans miljö under en väl tilltagen introduktionsperiod.

Sedan lång tid tillbaka kan barn mottagas vid daghem från 6 måna- ders ålder. Utredningen förordar ingen generell ändring av denna ålders- gräns men betonar vikten av att åldersgränsen tillämpas med viss flexibilitet. Med hänsyn till familjernas speciella omständigheter kan en del barn behöva börja förskolan något tidigare. Lämplig introduktionstid måste övervägas i varje särskilt fall utifrån familjens ekonomiska situation (inklusive gällande anställnings- och försäkringsbestämmelser), sociala omständigheter och personliga förhållanden.

Forskning om spädbarnens utveckling har hittills inte förekommit i tillräcklig utsträckning. Väsentligt är i detta sammanhang att forskning

rörande effekten av små barns vistelse i förskola kommer till stånd bl a för att ge bättre kunskaper om småbarnens behov i olika utvecklings— stadier oeh om hur dessa behov bäst skall kunna tillgodoses.

En faktor som i visst avseende påverkar den nedre åldersgränsen för intagning i förskola är gällande bestämmelser för sjukförsäkringen. Tilläggssjukpenning utgår fn under 180 dagar i samband med havande- skap och barnsbörd, tidigast from 60 dagar före förlossningen. Då sjukpenningen upphör, vilket sker tidigast när barnet är 4 månader, bör det vara möjligt att få plats i förskola. [ de fall, då den hemmavarande föräldern börjar arbeta när barnet är sex månader, är det väsentligt att introduktionsperioden påbörjas tidigare, då någon av föräldrarna har möjlighet att vistas tillsammans med barnet i förskolan.

Eftersom frågan om nedre åldersgräns för intagning i förskola intimt hänger samman med barnets hela levnadssituation kommer en eventuell ändring av sjukförsäkringsbestämmelserna så att tilläggssjukpenning utgår under något förlängd tid inte att nämnvärt förändra nuvarande tillämp- ning av inträdesålder i förskola. (Se vidare kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan, avsnitt 3.1.) De yngsta barnens behov bör bäst kunna tillgodoses i förskolan i mycket små grupper om ca 4 barn, med egen personal som kan ägna god tid att varje barn och tillgodose dess individuella rytm vad gäller mat, sömn och lek. Eftersom barnen är i stort behov av stabila vuxenkontakter bör personalbyte så långt möjligt undvikas inom denna åldersgrupp.

Även I- och Z—äringar har mycket begränsad förmåga till kontakt med andra, i synnerhet med andra små barn. Barnet klarar inte att vara tillsammans med många andra barn och har fortfarande ett stort behov av en nära kontakt med ett fåtal vuxna, som kan ge trygghet, värme och stimulans. Stabil, varm vuxenkontakt är en förutsättning för fortsatt utveckling av tillit och självständighet som grund för barnets känslomäs- siga, sociala och tankemässiga utveckling. Även inom denna åldersgrupp är det därför väsentligt att personalbyte så långt möjligt undviks.

[ vårdsituationer är barnen i starkt behov av den vuxnes direkta hjälp och stöd ända upp i 2 l/2—3-årsåldern. Därefter kan alltmer klaras av sådana vårdsituationer som måltider, av- och påklädning samt toalett- bestyr på egen hand.

Den rörelsemässiga utvecklingen sker mycket snabbt under de tre första levnadsåren, varför varje barn bör ha gott om utrymme för att utvecklingen inte skall hämmas. Samtidigt som barnen utvecklas rörelse— mässigt tillägnar de sig vissa grundläggande begrepp om föremål, rum, tid och orsakssammanhang.

De första två levnadsåren är sålunda en period av intensiv inlärning/ut- veckling då en nära, kontinuerlig vuxenkontakt och de vuxnas förmåga att stimulera utvecklingen har särskilt stor betydelse för den fortsatta utvecklingen.

Förutom den stabila kontakten med ett fåtal vuxna kan det vara lämpligt att barn i denna ålder i viss utsträckning får umgås med äldre barn. Med hänsyn till småbarnens speciella vårdbehov samt känslomässiga och sociala utveckling bör det emellertid inte bli för många skiftande kontakter.

Konsekvensen blir att barn i åldern ca 1/2—2 l/2 är bör sammanföras i en småbarnsavdelning i anslutning till grupper för äldre barn. De yngsta barnen, som är i särskilt stor behov av en nära vuxenkontakt, bör bilda en egen grupp om 4 barn med egen personal och eget rum för samtliga funktioner (äta, sova, leka, skötas), så att barnen hela tiden kan se de vuxna omkring sig. De småbarn som lärt sig gå (från ca 1 års ålder) bör bilda en andra grupp inom avdelningen med 6 eller högst 8 barn. Består gruppen av 8 barn är det önskvärt att de yngsta barnen i gruppen har ständig tillgång till delvis avskilda vilplatser, dock inte rumsligt avskärma- de eftersom barnen fortfarande behöver ögonkontakt med de vuxna i gruppen. Det totala antalet barn i småbarnsavdelningens båda grupper blir således 4 + 6 eller 4 + 8 = allra högst 12 barn. Viss kontakt bör finnas mellan de båda grupperna liksom mellan hela denna avdelning och förskolan i övrigt.

Den individuella och nära vuxenkontakt som barnet behöver speciellt under denna period motiverar högre personaltäthet än i grupper för äldre barn. Barnet är i en känslig period av sin utveckling socialt, känslo-, rörelse- och tankemässigt. Därför bör personalen i småbarnsgruppen bl a ha goda kunskaper om barns utveckling och behov, samt ha goda förutsättningar att skapa emotionellt varm kontakt med barnen och ge barnen en känsla av tillit och trygghet. (Se vidare kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan.)

Även om småbarnen inte alltför ofta bör blandas med äldre barn, är det väsentligt att de regelbundet får besök av ett eller ett par äldre barn, och att de själva får besöka de större barnen, liksom att de även bör få viss kontakt med andra vuxna i förskolan än den egna personalen. Personalen i den egna lilla gruppen bör docksvara för tryggheten och stabiliteten i de kontakter barnet får i förskolan.

Överflyttning till nästa barngrupp sker lämpligen när barnen kommit en bit på väg i sin självständighetsträning. De bör tex kunna äta själva och åtminstone delvis kunna klara sina toalettbestyr på egen hand. Ensamleken bör ha utvecklats till bredvidlek och symbolleken börjat framträda (jfr kapitlen 4—5, Arbetssättet i förskolan). Detta brukar vanligen ske omkring 2 1/2 års ålder. Eftersom varje barn har sin speciella utvecklingstakt bör utvecklingsnivån snarare än åldern bli avgörande för när barnet bör flyttas till nästa grupp. Kontakterna med den nya gruppen bör ske successivt, så att barnet lugnt får vänja sig.

7.2.2 Barn i åldern 2 1/2—7 år

Barn i åldern 2 1/2—3 år har vanligen hunnit så långt i sin utveckling att de alltmer klarar vårdsituationerna utan hjälp av en vuxen och kan leka tryggt med andra barn utan att ha någon vuxen i omedelbar närhet. Den ökade förmågan till kontakt med andra barn gör att de alltmer har utbyte av att vara tillsammans med flera barn, även med barn i andra åldrar. Vanligen fungerar samvaron bäst i små, spontant bildade grupper där barnen i lekens form kan pröva och utveckla sin sociala förmåga. Barnen får dessutom allt större behov av att vidga sina erfarenheter genom allt rikhaltigare variation i upplevelser, aktiviteter och material.

Att barn i åldrarna 2 1/2--7 år får vara tillsammans i samma barngrupp - syskongrupp - innebär flera fördelar, bl a följande:

a. Barn utvecklas olika snabbt och utvecklingen hos ett och samma barn kan ha kommit olika långt på olika områden. ] åldersblandade grupper får varje barn stora möjligheter att finna kamrater på samma utvecklingsnivå, även om utvecklingen på något eller några områden är försenad eller störd, eller då barnet tillfälligt återgår till tidigare beteende- mönster, vilket gäller de flesta barn. Förhållandet gäller även tidigt utvecklade barn.

b. Barnen får vara tillsammans med jämnåriga samtidigt som de inom gruppen kan uppleva relationer med äldre och yngre barn, något som är av särskilt stor betydelse för barn som inte har syskon i hemmet. Syskon har också stora möjligheter att kunna vistas i samma barngrupp.

c. Åldersskillnaderna ger goda förutsättningar för ett variationsrikt kontaktmönster och dynamiskt känsloutspel i gruppen — en känsla av ”tillit till”, ”omtanke om”, ”ansvar för”, mer än konkurrens och ' rivalitet, som lätt kan uppstå i åldershomogena grupper.

d. Yngre barn lär av och imiterar äldre barn, inte minst vad det gäller språket och olika rutinaktiviteter (äta, klä på sig etc).

e. 1 och med att lekrnaterialet i åldersblandade grupper måste passa barn i olika utvecklingsstadier finns goda förutsättningar för att varje barn kan finna material som är lämpligt för den egna utvecklingsnivån — vilken för övrigt kan variera från område till område hos ett och samma barn.

f. Utvecklingsmässigt betingade behov och beteenden, såsom speciellt stort rörelse— eller självständighetsbehov, kommer inte att i särskilt hög grad prägla gruppen om åldersspridningen är någorlunda jämn.

g. Gruppstabiliteten ökas för barnen genom att de kan vistas 4—5 åri samma grupp, medan barn i åldersindelade grupper vanligen byter grupp och därmed personal och lekutrymmen — ungefär vartannat år.

Endast en liten del av barnen lämnar gruppen under året, huvudsak- ligen barn som börjar skolan. Gruppen kommer därför alltid att till övervägande del bestå av barn som är väl hemmastadda i den.

h. Personalens arbetssätt blir mer varierat än i en homogen ålders- grupp, vilket personalen bör kunna uppleva som stimulerande och berikande.

Utredningen anser fördelarna med åldersblandade grupper syskon- grupper -— för barn i åldrarna ca 2 1/2—7 år vara så stora att denna gruppsammansättning ingår i utredningens förslag till organisatorisk grundmodell (avsnitt 7.5.1). Utredningen räknar emellertid med att även andra organisationsmodeller skall kunna tillämpas. För den skull omfat- tar de olika exemplen på organisationsmodeller även åldersindelade grupper m m.

Samordning av två barngrupper — syskongrupper eller åldersindelade _ synes vara en fördel för barn i här nämnda åldrar (ca 21/2—7 år) eftersom barnen därigenom får flera barn och vuxna som de kan knyta an till. De får större utrymmen att vistas i och nås av ett större utbud av lekmaterial och aktiviteter. En samordning av detta slag kräver dock att de olika barngrupperna har såväl egna som gemensamma lekutrymmen

(egna hemvist och gemensam lekhall med områden för olika aktiviteter). På så sätt har barnen möjlighet till såväl viss avskildhet i de egna grupputrymmena som ökat utbud av kontakter och aktiviteter i de gemensamma utrymmena.

För barn i åldern ca 2 l/2-—7 år kan grupperna omfatta olika antal barn beroende på bl & barnens ålder och utvecklingsnivå, förekomsten av barn med särskilda behov eller av invandrarbarn som inte kan svenska, lokalernas rymlighet och utformning samt behovet av förskol— platser i bostadsområdet. Antalet barn per grupp kan beroende på förhållandena — variera från 6 till 20. Med hänsyn till barnens sociala och känslomässiga utvecklingsnivå föreslås antalet inskrivna barn per grupp inte överstiga 20.

lnom heldagsförskolan (daghemmet) bör upp till 20 barn per grupp kunna tas emot i ålderblandade grupper medan antalet barn i åldersin— delade grupper måste avpassas efter barnens ålder ju yngre barn, ju färre barn i grupperna. (Se organisationsmodell, avsnitt 7.5.1).

| deltidsförskolan beräknas högst 20 barn i grupper för 5- och 6—åringar och i grupper för 3- och 4-åringar beräknas antalet barn till 15.

Vid samordning av barngrupper i delvis gemensamma utrymmen lekhall e (1 — och med delvis gemensam personal föreslås det sammanlag- da antalet barn i de grupper som har dagligt samröre med varandra vara högst 40.

F n tillämpas viss överinskrivning av barn utöver det fastställda antalet platser i heldagsförskolan. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar (nr 184 1965) bör överinskrivningen förbehållas katastroffall och begränsas till 20 % av det godkända antalet platser. Trots detta förbehåll har många kommuner genomgående tillämpat överinskrivning.

l utredningens förslag om antal barn per grupp avses antalet inskrivna barn. Det föreslagna barnantalet är beräknat med hänsyn till att viss frånvaro normalt förekommer. Överinskrivning utöver det angivna antalet barn per grupp föm [sätts således inte förekomma.

[ förskolor där överinskrivning fn tillämpas bör den i första hand avvecklas där utrymmena inom- och utomhus är trånga. (Jfr kapitel 13 Förskolans miljö.) I samtliga barngrupper är det väsentligt att personal- behovet beräknas i relation till antalet barn som vistas i förskolan och inte till ett eventuellt lägre antal godkända platser.

7.2.3 Barn med särskilda behov

Många barn har särskilda behov som det krävs speciella insatser för att tillgodose inom förskolans ram. Det kan gälla barn som har svårigheter av fysiska, psykiska, sociala, känslomässiga eller språkliga orsaker. Det kan också vara fråga om barn som i sin miljö löper risk att senare få svårigheter av olika slag. (Se kapitel 3, Samspelet bland människorna i förskolan och kapitel 16, Barn med särskilda behov.)

För de barn det här gäller är det speciellt angeläget att deras utveckling stimuleras från mycket tidig ålder. De bör därför så tidigt som möjligt få delta i förskolans verksamhet, om så anses lämpligt. Har barnet sådana svårigheter att förskolvistelse inte anses lämplig bör barn och föräldrar få

råd och vägledning om hur barnets utveckling kan främjas på annat sätt.

En väl uppbyggd uppsökande verksamhet med god information till barn- familjerna är en förutsättning för att alla barn med särskilda behov skall få möjlighet till förskolvistelse från tidig ålder. (_Se kapitel 19, Uppsökan- de verksamhet.)

1 och med att barnen kan ha mycket olikartade svårigheter och behov kan flera olika former av förskolvistelse bli aktuella. Lämpligheten av integrering i vanlig förskolgrupp bör i första hand undersökas, då denna förskolform torde ha många fördelar. Detta har närmare utvecklats i kapitel 3, Samspelet mellan människorna i förskolan och innebär i korthet följande:

a. Stimulans och träning av eftersatta funktioner ger bättre resultat ju tidigare de sätts in. Tidiga åtgärder kan förhindra att sekundära funk- tionshämningar uppstår. Förskolan tar i heldagsöppna grupper emot barn från spädbarnsåldern medan specialgrupper för barn med särskilda behov huvudsakligen tar emot barn över 4 års ålder.

b. Barn med särskilda behov/handikapp behöver tidig kontakt med andra barn för att känna att de accepteras och ingår i en gemenskap utanför hemmet. De behöver också få möjlighet att uppleva och imitera beteendemönstren hos icke handikappade barn.

0. För barn som inte själva har särskilda behov/handikapp är det en förmån att tidigt få konkreta erfarenheter av handikappade barn. De kan därigenom få en naturlig attityd till handikapp och konkret få uppleva att människan bakom ett handikapp är mer intressant än själva handikap- pet. d. Integrering i vanlig förskolgrupp innebär som regel att barnet kan få vistas i en förskola nära hemmet och tillsammans med grannskapets barn. Underlag för specialgrupper finns inte på alla orter och om sådan grupp finns kan avståndet dit vara stort.

Föräldrarna, specialist på barnets handikapp, personalen vid barna-, vårdscentralen (eventuellt annan läkare), handikappkonsulent och om möjligt även psykolog bör i tveksamma fall tillsammans ta ställning till om och på vilket sätt integration bör ske. Utgångspunkten bör därvid vara att se till vad barnet kan och vilka funktioner som särskilt behöver stimuleras, så att personalen får behövlig information för att kunna ge barnet adekvat omvårdnad och utvecklingsstimulans.

Visar det sig att integrering i förskolgrupp är lämplig, bör place— ringen i förskola noga förberedas med avseende på såväl den personella som fysiska miljön. Särskilt betydelsefullt är att personalen får det stöd och den hjälp den behöver så att attityden till barnet och dess behov blir naturlig och positiv. Vidare bör introduktionen av barnet och föräldrarna i förskolan ägnas stor omsorg. Under introduktionsperioden bör det kunna klargöras vilka särskilda resurser som förskolan behöver i fråga om personal, specialisthjälp, material m m.

Innebär barnets vistelse i förskolan att personalens arbetsuppgifter ökar bör personaltätheten omprövas. Eventuellt kan personell assistans vara behövlig för att barnet skall kunna vistas i förskolan. Ibland kan barngruppens storlek behöva minskas. (Se vidare avsnitt 7.3.2 och kapitel 16, Barn med särskilda behov.)

Specialutbildad personal såsom speciallärare, talpedagog, sjukgymnast bör anlitas vid behov. Den särskilda hjälp och träning som barnet får bör i största möjliga utsträckning ges inom förskolan i barnets kända miljö. Därigenom får förskolans personal insikt i hur träning och behandling går till och kan eventuellt efter hand överta en del därav.

Finns lekotek på orten bör förskolan samarbeta med detta så att såväl föräldrar som personal, då så är behövligt, kan få råd rörande speciell lekträning samt val av lekmaterial. Förskolan bör även få låna lämpligt lekrnaterial från lekoteket. Färdtjänst bör ordnas för de barn som p g a sitt handikapp är i behov av transport till och från förskolan.

Då placering i vanlig förskolgrupp inte anses lämplig kan andra mindre grupper eller specialgrupper komma i fråga. Vilken form av förskola som är mest lämplig måste avgöras från fall till fall. Följande slag av placering kan således bli aktuella:

]. Placering i vanlig förskolgrupp förordas i första hand om barnets särskilda behov kan tillgodoses i sådan grupp och placeringen är lämplig även för övriga barn i gruppen. Åldersblandade grupper (syskongrupper) bör vara speciellt lämpliga för barn med särskilda behov (om barnet lämpligen vistas i en grupp för barn över ca 2 1/2 år) eftersom skillnader— na utvecklingsmässigt är stora i gruppen. Hur många barn med särskilda behov som lämpligen bör ingå i en barngrupp måste avgöras från fall till fall allt efter svårigheternas art och grad. Barngruppen bör dock alltid till övervägande del bestå av barn utan särskilda behov.

2. Mindre grupper för barn med likartade svårigheter/handikapp, där icke handikappade barn integreras, bör anordnas i sådana fall då de handikappade barnen behöver speciell miljö eller speciella anordningar och hjälpmedel, som svårligen kan tillgodoses i en vanlig förskolgrupp. ] sådana grupper bör speciallärare anställas.

3. Specialgrupper för barn med svårigheter av grävare slag anordnas då integrering bland andra barn inte anses lämplig. Dessa grupper bör dock i möjligaste mån vara inrymda i samma byggnad som andra förskolgrupper så att ett visst samröre mellan de olika grupperna blir möjligt. Även i dessa grupper bör speciallärare tjänstgöra. Då så visar sig lämpligt bör barn i specialgrupp efter viss tid kunna överflyttas till grupper enligt 1 eller 2 ovan.

Under barnets hela förskolvistelse är det angeläget att dess utveckling noga följs av såväl förskolans personal som berörda specialister i nära samverkan med barnets föräldrar.

Barn med särskilda behov, som vistas i hemmet och av olika anled- ningar inte kan delta i förskolans verksamhet, bör på annat sätt få utvecklingsfrämjande hjälp. Detta kan ske bla genom hemvägledning, vilket innebär att handikappkonsulent eller tex förskolans personal ger föräldrarna råd och handledning hur de på olika sätt skall kunna stödja barnets utveckling. Lämpligt lekrnaterial utlånas och råd ges om materia- lets användning. Finns lekotek i hemmets närhet kan barnet och familjen ha kontinuerlig kontakt med detta. Lekotekets personal ger på likartat sätt som vid hemvägledning råd hur barnets eftersatta funktioner kan tränas och den allmänna utvecklingen främjas. Lekoteken svarar även för

utlåning av lämpligt lekmaterial.

Ofta upptäcks ett barns speciella svårigheter först sedan barnet börjat i förskolan. Även i sådana fall är det angeläget att orsakerna till barnets svårigheter utreds liksom möjligheterna att avhjälpa dern. Förskolans huvudman är ansvarig för att behövliga åtgärder såsom personalförstärk- ning, anlitande av specialister och anskaffning av lämpligt lekrnaterial vidtas i samverkan med personal och föräldrar samt berörd medicinsk, psykologisk och pedagogisk expertis. Skulle omplacering visa sig vara till fördel för barnet tex i mindre barngrupp eller specialgrupp bör en sådan noga förberedas.

Andra grupper av barn med särskilda behov som bör tillgodoses med likvärdig förskolverksamhet är barn på barnhem, sjukhus, handikapp- institutioner och i viss mån tillfälligt sjuka förskolbarn, som vårdasi hemmet. Se vidare kapitel 16, Barn med särskilda behov.

7.2.4 Hel- och deltidsvistelse i förskolan

Barnens behov av vistelsetid per dag är mycket olika. Barn med förvärvs- arbetande eller studerande föräldrar behöver omvårdnad under hela den tid föräldrarna är borta från hemmet, varför vistelsetiden ofta kan behöva omfatta 9— 11 timmar per dag. 1 de flesta fall är nuvarande öppethållande i förskolan tillräckligt (vanligen kl 6.30—19.00 måndagar—fredagar och kl 6.30—14.00 lördagar). Barn till föräldrar i vissa serviceyrken (inom restauranger, sjukhus 0 d) och med skiftarbete inom industrin blir dock inte alltid tillgodosedda. Längre öppethållande kan ibland vara nödvän- digt, för att dessa barn skall garanteras tillfredsställande omvårdnad medan föräldrarna arbetar. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 8, Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande.

För barn med hemarbetande förälder eller annan vuxen person i hemmet är en kortare vistelsetid per dag oftast tillräcklig. Att deltidsför- skolan (lekskolan) omfattar endast 3 timmar per dag beror främst på att två barngrupper per dag tas emot i samma lokaler och med samma lärare, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen. Undersökningar] tyder på att så kort vistelsetid ger mer begränsad effekt på barnens utveckling än en något längre daglig vistelsetid. Där så är möjligt bör därför vistelsetiden i deltidsförskolan på sikt förlängas från 3 till 4 eller 5 timmar per dag.

Speciellt för många barn med särskilda behov torde 3 timmars vistelse per dag vara otillräcklig, även om någon vuxen finns i hemmet. För dessa barn är det särskilt värdefullt att få delta i måltider och olika vårdsitua- tioner i förskolan. De kan dessutom behöva något längre tid än andra barn för att komma i gång med aktiviteter och för att bearbeta sina intryck. Som tidigare anförts är det särskilt angeläget att dessa barn så tidigt som möjligt får komma i åtnjutande av den utvecklingsstimulans förskolan ger. För att de barn som har särskilda svårigheter inte skall vara yngst i sin barngrupp och därmed få ytterligare handikapp i förhållande

' Arne Sjölund: Barnstugans effekt på barnets utveckling. (1969)

till övriga barn bör de lämpligen ingå i åldersblandade heltidsgmpper även om de inte har behov av heltidsvistelse. Det finns således två skäl till att barn med särskilda behov i första hand tas emot i den heltidsöppna förskolans åldersblandade grupper: dels behovet av längre daglig vistelse än 3 timmar, dels fördelen av att få kamrater som är både jämnåriga och äldre eller yngre än de själva.

Barn med föräldrar som förvärvsarbetar/studerar på deltid har i dag svårt att i förskolan få sitt behov av vistelsetid tillgodosett. Platsbristen i förskolans heldagsform gör att barn med heltidsarbetande/studerande föräldrar vanligen bereds plats i första hand. Mycket få förskolor öppna 5--»6 timmar/dag finns i landet. Barn i åldrarna 5—6 år som har deltidsarbetande föräldrar går ofta i förskola 3 timmar/dag men eftersom en deltidsarbetande förälder är borta från hemmet ca 4—6 timmar är vistelsetiden klart otillräcklig och kompletterande tillsyn behövs.

3-timmarsförskolan består till mycket stor del av fristående förskol- enheter med en lärare som tar emot två grupper om vardera 20 barn per dag. Vistelsetiden blir därigenom ganska läst och medger inte anpassning till barnens skilda behov. Samtidigt innebär denna förskolform svårig- heter för läraren att ensam kunna tillgodose 40 barn per dag och samverka med samtliga föräldrar. Dessutom har barnen i denna förskol- form som regel inga möjligheter att inom förskolan få umgås med barn i andra åldrar eller med flera vuxna.

Flera skäl talar således för att 3-timmarsförskolan så långt möjligt organiseras på annat sätt. På orter där så är möjligt bör en lämplig organisationsform vara att deltidsbarn ingår i förskolans heltidsgrupperi enlighet med nu gällande bestämmelser för s k gemensam barnstugeavdel- ning. Deltidsbarnen kan utgöra upp till en tredjedel av antalet barn. Vistelsetiden beräknas till 3—5 timmar men bör vid behov kunna utsträckas till 6 timmar, eller tillfälligt eventuellt mera. (Se vidare avsnitt 7.5.1 .)

integrering av deltidsbarn i heltidsgrupper innebär bl a följande förde— lar för barnen:

a. kontakt med barn i olika åldrar b. kontakt med flera vuxna c. större möjligheter till samvaro i smågrupper samt att välja aktiviteter inom och utomhus eftersom flera vuxna finns i gruppen

d. flexibilitet i den dagliga vistelsetidens längd vilket bl 3 kan ge utrymme för föräldrarna att arbeta eller studera på halvtid.

Eftersom det i de flesta kommuner råder brist på såväl heltids— som deltidsplatser och 3-timmarsförskolan ger möjlighet att med relativt begränsad personaltillgång nå ett stort antal barn torde det vara svårt att få till stånd en integrerad förskola, i vilken alla deltidsbarn kan inlemmas i heltidsgrupperna. De förskolor som byggts och utrustats för heltidsbarn behöver användas i första hand för dessa medan särskilda avdelningar eller förskolor får anordnas för deltidsbarn. Framförallt torde det vara svårt att i nya bostadsområden kunna ta emot samtliga deltidsbarn i heltids- grupper under de år, då antalet förskolbarn är som störst. Särskilda deltidsgrupper behövs därför med all säkerhet i betydande utsträckning

även fortsättningsvis.

En förlängd daglig vistelse i deltidsförskolan är i och för sig ett angelä- get önskemål. I den mån fristående förskolor behöver inrättas kan detta dock bli möjligt först på lång sikt då platsbristen oftast motiverar att två grupper per dag tas emot. Utredningen föreslår därför att när förbätt- ringar förbereds i deltidsförskolan dessa i första hand sker så att persona- len utökas med en avlönad medhjälpare.

För att barnen i deltidsgrupperna ändå skall få möjlighet till kontakt med barn och vuxna utanför den egna gruppen och för att personalen skall ha möjlighet till kontinuerlig samverkan med arbetskamrater bör man då så är lämpligt förlägga de särskilda deltidsgrupper som anordnas inom samma byggnad som heltidsförskolan. Lokalmässig samordning bör dock alltid vägas mot önskvärdheten av att förskolenheterna inte annat än undantagsvis bör ta emot mer än 70 barn samtidigt. Samordning av en syskongrupp och en avdelning med två 3-timmarsgrupper, enligt model- len med egna hemvist för grupperna och gemensam lekhall. anser utredningen inte vara lämplig, eftersom en sådan samordning skulle innebära alltför många kontakter för syskongruppens barn 40 barn utom den egna gruppens barn = 60 barn totalt.

1 den mån fristående deltidsförskolor behövs för att täcka behovet av deltidsplatser bör förskolan av ovannämnda skäl ha viss anknytning till närliggande heltidsförskola och/eller andra deltidsförskolor eller even- tuellt lågstadium eller fritidshem för gemensamma personalkonferenser, gemensam planering m m. Där behovet av deltidsplatser är stort kan det vara lämpligt att den fristående deltidsförskolan består av två avdelningar

(= fyra grupper).

Deltidsplatser kan således anordnas på bl a följande tre sätt: [I Deltidsplatser integreras i heltidsgrupp där deltidsbarnen kan utgöra upp till en tredjedel av antalet barn. Vistelsetid 3—6 timmar/dag. El Särskilda deltidsgrupper anordnas i egna utrymmen inom heltidsför- skola eller eventuellt i anslutning till lågstadium. El Fristående deltidsförskolor, eventuellt med två avdelningar, anordnas för att täcka ett mer tillfälligt behov av deltidsplatser.

Deltidsförskolans öppethållande under året sammanfaller vanligen med grundskolans läsår om två terminer. Detta kan vara en fördel för familjer med både skolbarn och förskolbarn, i synnerhet om en förälder är hemarbetande och längre lov tillbringas på annan ort. Det kan även vara en fördel när förskolan är samordnad med grundskolans lågstadium elleri de fall man har gemensamma Skolskjutsar för förskol- och skolbarn.

Annan förläggning under året av förskolvistelsen bör dock kunna prövas. [ glesbygdsområden, där många barn färdas relativt lång väg till och från förskolan, skulle det kunna vara lämpligt att förlägga förskolåret på annat sätt än under grundskolans terminer. Vinterlovet skulle even- tuellt kunna förlängas och förskolvistelsen tex koncentreras till vår, sommar och höst.

Förskolor i glesbygdsområden kan även på annat sätt organisatoriskt behöva avvika från övriga förskolor. Det kan tex gälla förlängd vistelse per dag under färre dagar i veckan eller möjlighet att gå i deltidsförskola

flera år än vad som är vanligt i tätortskommuner. (Se vidare kapitel 18 Förskola i glesbygd.)

Barn i heldagsförskolan bör garanteras vistelse där under hela året, även under sommaren. [ de fall då tillräckligt behov inte finns av att hålla en förskola öppen sommartid bör någon närliggande förskola ta emot de barn som behöver förskolvistelse under den tid den egna institutionen är stängd. Omflyttningen bör noga förberedas så att barnen i förväg blir väl bekanta med sin nya miljö. Utflykter, badresor m m bör sommartid kun- na anordnas i samordning med parklek eller annan verksamhet för barn. Hur hel- och deltidsvistelse i förskolan kan organiseras på olika sätt fram- går ytterligare av organisationsexemplen avsnitt 7.5.

7.2.5 Planeringsmässiga aspekter på barngruppernas sammansättning

Det aktuella behovet av förskolplatser inom ett upptagningsomrade bliri viss utsträckning bestämmande för barngruppernas sammansättning. [ områden, där behovet av förskolplatser av olika anledningar är relativt litet, föreligger t ex inte alltid behov av så många förskolplatser som två samordnade syskongrupper med 15—20 barn per grupp innebär. l sådana fall kan det bli aktuellt med en mindre förskola omfattande en syskon- grupp och kanske en fritidshemsgrupp. I vissa fall kan förskolbarn och skolbarn bilda lagom underlag för en grupp.

1 de flesta tätbebyggda områden torde behovet av förskolplatser alltid vara så stort att underlag finns för två syskongrupper med 15—20 barn per grupp. [ hart exploaterade områden kan platsbehovet vara så stort att en större förskola med tex fyra syskongrupper, samordnade två och två, synes vara befogad. Lämplig storlek på förskolenheten torde i de flesta fall vara 50470 platser (småbarnsgrupp om högst 12 barn, två syskon- grupper om vardera högst 20 barn och eventuell fritidshems- eller deltids- grupp med högst 15—20 barn samtidigt närvarande). Då förskola i glesbygd behandlas närmare i särskilt kapitel berörs endast vissa organisatoriska frågor kortfattat i detta avsnitt. [ glesbygds- omraden kan _ som tidigare nämnts _ flera olika slag av gruppsamman- sättning komma i fråga. I vissa fall kan det tex vara lämpligt att inrätta en förskolgrupp inom skolans byggnad eller i dess närhet, så att gemensamma Skolskjutsar kan utnyttjas. Är antalet förskolbarn mycket litet kan en verksamhetsmässig integrering med lågstadiebarnen — med delvis gemensam personal, lokal och utrustning vara en lämplig lösning. (Se vidare kapitel 18, Förskola i glesbygd.)

Resultat av pågående försöksverksamhet i glesbygdskommuner tyder på att barn inte gärna bör ha mer än en halvtimmes resväg till förskolan för att transporterna inte skall bli tröttande. En del barn kommer därmed att bo så avlägset att de inte regelbundet kan besöka förskola. Det blir då nödvändigt med andra former av förskolverksamhet än den traditionella, stationära verksamheten. Dels kan verksamheten pågå 2—3 dagar per vecka under ca 5 timmar per dag och en förskollärare tjänstgöra på två olika orter. dels kan en ambulerande förskola (buss, eventuellt båt i skärgården) fungera både som transportmedel för en del barn och som förskollokal.

Förutom att behovet av förskolplatser är olika stort i olika upptag- ningsområden, kan en relativt stor förändring av behovet ske även inom ett och samma bostadsområde. Som framgår av kapitel 20, Kommuner- nas planering för utbyggnad av förskolan är denna förändring särskilt markant under de första 15 åren.

En vanlig företeelse i nya bostadsområden är tex att platsbehovet för yngre förskolbarn är särskilt stort under de första åren efter inflytt- ningen. Det kan då vara svårt att i åldersblandade grupper få en någorlunda jämn åldersfördelning. Ingår många små barn i en åldersblan- dad grupp (syskongrupp), måste antingen mer personal anställas, antalet barn minskas eller gruppsammansättningen ändras tex genom att en särskild grupp under en övergångstid ordnas för en del yngre barn.

Om behovet av förskolplatser i bostadsområdet efter hand minskar, medan behovet av fritidshemsplatser ökar, kan det bli aktuellt att ändra befintlig samordning av två förskolgrupper (syskongrupper) enligt model- len med egna hemvistutrymmen och gemensam lekhall till en samordning av en förskolgrupp och en fritidshemsgrupp. Samordning av barn med så stora skillnader i utvecklingsnivå ställer dock stora krav på personal, lo— kaler, utelekmöjligheter och utrustning.

7.2.6 Gruppsammansättning i befintliga förskolor

] de flesta förskolor är barnen fn indelade i grupper efter ålder. En successiv övergång till syskongruppsmodellen bör vara möjlig i de flesta fall, men kräver i allmänhet mindre barngrupper än i förskolor som byggs så att lokalplaneringen direkt stödjer syskonprincipen. Enklast torde övergången till syskongruppsmodellen vara i förskolor med tre grupper för barn över 2 år. Dessa barn (8+12+15=35, eventuellt flera om över- inskrivning förekommer) kan då bilda två syskongrupper om ca 17 barn per grupp. Under förutsättning att de tre avdelningarna ligger i samma våningsplan och utrymmena ligger något så när samlade bör två avdel- ningar kunna fungera som hemvist för de båda syskongrupperna och den tredje avdelningen göras om till gemensam lekhall med olika aktivitets- områden.

Finns endast två — eller eventuellt fyra grupper för barn över 2 år blir det svårare att erhålla gemensamma utrymmen för två syskongrup- per. Alla möjligheter till samröre och kontakt mellan grupperna bör dock tas till vara antingen åldersindelningen behålles eller syskongrupper inrättas. Finns tex lekkök och verkstad i två avdelningar kan ett lekkök och en verkstad användas i sin funktion för båda grupperna och de andra utrustas för andra aktiviteter, tex för laborativa lekar, miljöbygge och rollekar eller användas som musikrum eller bibliotek. Finns flera större rum per avdelning kan något av dem utrustas för gemensamma aktivite- ter. Även kapprum, våtrum och korridorer bör kunna utnyttjas för gemensam lek. Likaså bör förråd kunna fungera gemensamt för två eller flera grupper.

Småbarnsavdelningen bör kunna fungera ungefär som tidigare (4+6 barn) även om de äldre barnen bildar syskongrupper. Barnen bör dock vara kvar på denna avdelning tills de är ca 2 1/2 är.

Kunnig personal i behövligt antal är en förutsättning för att föreslagna mål och arbetssätt skall kunna förverkligas. Särskilt bör beaktas att personalen har lämplig utbildning och får kontinuerlig fortbildning för sitt arbetsområde, att personalbehovet beräknas med hänsyn till barnens behov och att personer, som på olika sätt kompletterar den vid förskolan anställda personalen, mer eller mindre fast knyts till förskolverksamheten för att bistå personal och barn i frågor av främst pedagogisk, psykologisk och medicinsk art. För att förskolan inte skall bli en isolerad enhet bör den även ha goda kontakter med det kringliggande bostadsområdet: med familjerna, olika yrkesgrupper, olika åldersgrupper och andra verksam- heter för barn och i viss mån även vuxna.

Personalens funktioner i förskolan har ingående behandlats i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan Och kapitlen 4—5 Arbetssättet i förskolan. Där har särskilt framhållits personalens betydelse som identi- fikations- och imitationsobjekt, som normgivare och som stimulansgivare.

Eftersom förskolans personal och föräldrarna tillsammans är ansvariga för barnens utveckling bör kontinuerlig samverkan ske. Det är även önskvärt att personalen på olika sätt kompletterar de vuxna som barnen är tillsammans med i hemmet. Många barn umgås tex mycket litet med män därför att familjen består av mor och barn eller därför att fadern ibland tar liten del i barnens vård och fostran. Det är därför angeläget för både pojkars och flickors känslomässiga utveckling att de i förskolan får umgås med inte bara kvinnor utan också med män.

Flertalet barn saknar även kontakt med äldre personer i hemmet, dels därför att den äldre generationen sällan bor tillsammans med barn och barnbarn, dels därför att bostadsområdena oftast är relativt åldershomo- gena. Det är därför en fördel om barnen i förskolan har möjlighet att vara tillsammans med även äldre personer. .

För att fungera väl som stimulansgivare bör personalen känna till såväl utvecklingsförloppet hos barn som hur inlärning sker och hur inlärnings- situationer kan utnyttjas med olika metoder och material. En förutsätt- ning för ett gott pedagogiskt arbete bland barnen är att personalen upp- lever arbetet som meningsfullt, bl a genom att arbetsinsatsens betydelse upplevs och kan sättas in i ett större sammanhang och genom att vars och ens kapacitet tillvaratas. Samarbetsformer som innebär gemensamma be- slut, att alla tar ansvar och att arbetsuppgifter fördelas efter intresse och personliga förutsättningar bör bidra till trivsel och mening i arbetet.

7.3.1 Personalens kvalifikationer Personal med direkt arbete bland barn

Om förskolans mål skall kunna förverkligas och det fria, anpassningsbara arbetssättet skall kunna genomföras på avsett sätt måste stora krav ställas på kvalifikationerna hos personal som arbetar bland barnen. Öppenhet och värme i förening med lyhördhet för barns möjligheter och behov har tillsammans med fortskridande personlig utveckling grundläggande betydelse. Till dessa personliga egenskaper mäste fogas kunskaper om

barns inlärning och utveckling, hur påverkan och attitydbildning sker, betydelsen av vuxenrelationerna i barnens miljö mm. Vidare behövs träning i att uppmärksamma och tyda den information av behov, utvecklingsnivå m m som barnens beteende ger och förstå att svara på denna information med lämplig stimulans eller andra lämpliga åtgärder. För att kunna samverka på ett meningsfullt sätt med föräldrarna m fl be- hövs kunskaper även i vuxenpsykologi.

De höga krav på lämplighet och yrkesskicklighet som måste ställas på personal med arbete bland barn i förskolåldrarna får till konsekvens att genomgången yrkesutbildning bör uppställas som krav för fast anställning vid förskola. Det är främst utbildning till förskollärare och barnskötare som kan komma i fråga. Beträffande de olika utbildningarna se kapitel 21 Utbildningskomplettering för förskolans personal.

Ungefär lika många förskollärare och barnskötare tjänstgör fn vid förskola i heldagsform med viss övervikt för barnskötare i avdelningar för späda barn. Med utgångspunkt från detta förhållande och möjlig tillgång på yrkesutbildad personal under de närmast framförliggande åren bör en jämn fördelning av förskollärare och barnskötare inom alla barngrupper eftersträvas, även i småbarnsgrupperna. Det bör då vara möjligt att kunna tillämpa det av utredningen föreslagna pedagogiska programmet för förskolan.

En framtida reformering av utbildningarnas innehåll och omfattning kan på längre sikt komma att inverka på sammansättningen av personal med pedagogiskt arbete i förskolan.

1 grupper med större antal barn med särskilda behov bör förskollärare med speciell utbildning anställas enligt de grunder som anges i kapitel 16, Barn med särskilda behov och avsnitt 7.3.2, Personalbehov inom försko- lan.

Pa grund av rådande brist på utbildad personal för förskolan bör olika möjligheter till kompletteringsutbildning av personer med annan för förskolarbetet värdefull utbildning prövas. Ett led i denna strävan är den l-åriga kompletteringsutbildningen av akademiker med minst två betygi ämnena psykologi, pedagogik och sociologi, som startat i februari 1972. Liknande kompletteringsutbildning för vissa lärargrupper, där överskott räder, kan vara en annan utväg att avhjälpa bristen på förskollärare.

Den utbildning av barnskötare som ordnas av arbetsmarknadsstyrelsen är en annan form av bristyrkesutbildning som bör kunna utökas så att personalbehovet vid förskolorna blir bättre tillgodosett.

Med hänsyn till kvalitén på förskolans verksamhet är det angeläget att utbildning av all personal som arbetar bland barn, är föremål för kontinuerlig kvalitativ översyn och att den byggs ut för att svara mot personalbehovet. Vidare bör möjligheter finnas till återkommande utbildning. Utbildningen bör också följas upp av kontinuerlig fortbild- ning för all personal i förskolan.

Vad gäller ekonomipersonal m ]? i förskolan har utredningen främst i kapitlen 4—5, Arbetssättet i förskolan påvisat att alla som medverkari arbete bland barn i förskolåldrarna direkt eller indirekt påverkar barnens utveckling. Det är därför viktigt att all personal som regelmässigt tjänstgör vid förskolinstitutioner erhåller viss grundläggande pedagogisk

utbildning utöver den utbildning som erfordras för de primära arbetsuppgifterna. Att så sker är angeläget även med hänsyn till utredningens förslag om att köket bör ingå som ett av lekhallens aktivitetsområden för de äldre förskolbarnen, där barn och vuxna kan arbeta tillsammans. De samarbetsformer som föreslås och som innebär att personalen fungerari arbetslag och gemensamt planerar arbetet och fattar beslut ger i sig viss internutbildning genom att personal med pedagogisk utbildning ingår i arbetslaget. Därutöver kan dock annan utbildning behöva genomföras i former som bestäms av förskolans huvudman i samråd med tillsynsmyndigheten och resp personalkategoriers fackliga organisationer.

Utredningens ställningstaganden vad det gäller personalens utbildning och fortbildning kan kort sammanfattas sålunda:

1. Grundutbildning

All personal som tjänstgör i barngrupperna bör ha grundläggande yrkesutbildning för sitt arbetsområde.

Den utbildning som i första hand kommer i fråga är förskollärarutbild— ning och barnskötarutbildning.

Med hänsyn till rådande tillgång på utbildade förskollärare och barnskötare bör en jämn fördelning av de båda personalgrupperna eftersträvas i samtliga barngrupper. Detta gäller även småbarnsgmpperna.

I grupper med stor andel barn med särskilda svårigheter bör speciallärare anställas.

2. Fortbildning

För att arbetssättet i förskolan skall kunna anpassas till nya rön av forskning och försöksverksamhet och för att personalen snabbt skall få kännedom om nya pedagogiska metoder och nytt arbetsmaterial bör utbildningen kompletteras med en kontinuerlig fortbildning för all personal i förskolan.

Fortbildningen kommer tillsammans med övriga utbildningsfrågor att behandlas i ett senare betänkande. Utredningen anser emellertid fortbildningen vara en så väsentlig fråga att början till en kontinuerlig fortbildning, s k utbildningskomplettering, föreslås redan i detta betän- kande. (Se kapitel 21, Utbildningskomplettering för förskolans personal.)

7.3.2 Personalbehov inom förskolan

Att personal finns i tillräcklig utsträckning är en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.

Personal måste finnas i sådan omfattning att varje barn får den individuella omvårdnad och stimulans det behöver för sin utveckling. Personalen måste dessutom ha tid för omsorgsfull planering av verksamheten, för samverkan med föräldrarna, för observationer av

barnen, för anskaffning av material och för andra förberedelser för barnens aktiviteter samt för kontakter av olika slag m m.

Vid beräkning av personalbehovet måste hänsyn tas till bl a följande faktorer:

de inskrivna barnens ålder och antal barn med särskilda behov

förskolans öppethållande den dagliga vistelsetidens längd för varje barn antal närvarande barn under olika tider på dagen

Även lokalernas och lekplatsens utformning och läge inverkar på personalbehovet. Olämplig rumsdisponering, verksamhet i flera vånings- plan eller eljest tungarbetade lokaler, avsaknad av egen lekplats etc gör att förskolan blir mer personalkrävande.

Som en konsekvens av det pedagogiska programmet och arbetslags- principen, som innebär att all personal deltar i planering och beslut som rör verksamheten och att samverkan sker på alla arbetsområden, anser utredningen att arbetsorganisationen bör utformas på sådant sätt att all personal har möjlighet att delta i planering av och förberedelser för verksamheten, i samverkan med föräldrar och andra, [ personalkonferen- ser av olika slag m m.

Barnstugeutredningen har i sitt förslag till organisation av förskolan, presenterat i diskussions-PM 1971, utgått från den personaltäthet som rekommenderas av socialstyrelsen i Råd och Anvisningar 163 1963 och som fortfarande gäller. Beträffande heldagsförskola (daghem) lyder rekommendationen: ”Frånsett ekonomipersonalen bör det finnas en anställd på 5 barn. Omfattar daghemmet även spådbarnsavdelning ökar personalbehovet till en anställd på 4 barn.” Rekommendationen innebär lägre personaltäthet 1971 än 1963, eftersom personalens arbetstid under mellantiden förkortats från 45 till 42 1/2 timma per vecka och öppethållandet förlängts med ca 1 timme per dag[ (= 5 timmar per vecka) vid ett flertal förskolor. Utredningen anser det dock vara möjligt att i huvudsak förverkliga det föreslagna pedagogiska programmet med den personaltäthet rekommendationen innebar 1971 under förutsättning att utredningens rekommendationer för samarbetsformer, lokalanvändning och utrustning följs.

Den arbetstidsförkortning för förskolpersonalen som trädde i kraft i januari 1972 innebär att arbetstiden reducerats från 42 1/2 till 40 timmar per vecka. För att den personaltäthet som socialstyrelsens rekommenda— tion innebar 1971 skall bibehållas även i fortsättningen bör de arbetstimmar som gått förlorade genom arbetstidsförskortningen 1972 kompenseras.

Detta innebär att bortfallet av arbetstimmar för 8 heltidsanställda bör kompenseras med en halv tjänst (8 x 2 1/2 = 20 timmar). För heldagsför- skolan innebär detta ungefår följande personalbehov (föreståndare inräknad):

[ Öppethållandet har utsträckts från kl 18.00 till kl 19.00.

Barn ca 1/2—2 1/2 är 2 anställda för 5 barn Barn ca 2 1/2—7 år ] anställd för knappt 5 barn (Se vidare organisationsmodellerna avsnitten 7.5.1—7.5.3.)

I deltidsförskolan beräknas enligt socialstyrelsens rekommendationer en förskollärare för 40 barn (2 x 20 barn). Som tidigare nämnts har en person svårt att ensam omsätta det pedagogiska programmet i två så stora barngrupper. (Jämförelse kan göras med lågstadielärare som svarar för högst 25 barn.) Utredningen föreslår därför att man successivt söker för- stärka personalen med en medhjälpare utöver den förskollärare som an- svarar för 20+20=40 barn. En möjlighet är att pröva att deltidsanställa dagbarnvårdare som medhjälpare. (Se även kapitel 12, Familjedaghems- verksamheten.)

Mer personal skulle naturligtvis gagna barnen i förskolan. Knappheten på utbildad personal gör emellertid att krav på högre personaltäthet i dagens läge skulle kunna äventyra en nödvändig utbyggnad av förskolan. Beträffande tillgång till och behov av utbildad personal hänvisas till kapitel 14, Förskolans utbyggnad. Av personalberäkningarna där framgår att knappheten på både förskollärare och barnskötare kommer att vara märkbar fram till 1980, även om utbildningskapaciteten ökar.

När barn med särskilda behov ingår igrupperna bör personalinsatsen ökas. Dessa barns speciella behov av stimulans, träning och rent personlig omvårdnad mäste tillgodoses genom att mer personal anställs inom grup- pen och genom att behovet av experthjälp tillgodoses. Utredningen förut- sätter att personaltätheten inom förskolan ökas så snart det innebär extra arbetsinsatser att tillgodose barn med särskilda behov. Personalbehovet måste prövas från fall till fall.

Behovet av barnvårdare som tar hand om tillfälligt sjuka barn i deras hem beräknas med hänsyn till att barn i genomsnitt är sjuka under ca 25 dagar/år, yngre barn flera dagar och äldre barn färre. Se vidare kapitel 9, Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn.

Nuvarande personaltäthet inom daghemmen motsvarar inte gällande rekommendation. 1970 var personaltätheten i genomsnitt för landet en anställd för 5,4 barn.l Vad en lägre personaltäthet än den rekommende- rade innebär under olika tider på dagen i fråga om antal barn per tjänst- görande vuxen i grupper med 15—20 barn framgår av bilaga 7.1 (återges efter detta kapitel).

Utredningen föreslår inget generellt styrmedel för att förverkliga per- sonaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna succes- sivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. ] ett läge med knappa resurser, såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att fö- reslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna, dvs i förskolor där barn med särskilda behov integreras. Det rör sig om barn med fysiska, psykiska, emotionella, sociala eller språkliga handikapp. ] kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att _ i

1 Barnstugor 1969/70, SM S 19725.

likhet med vad som gäller i grundskolan ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns be- hov.

Hela det pedagogiska program som utredningen föreslår, torde inte kunna förverkligas inom ramen för dagens personaltäthet. Barnen kan få för liten kontakt med och stimulans av vuxna. Planeringstid Och observa- tionstid kan bli knapp. Arbetet kan bli alltför inrutat etc. Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt, så som är vanligt vid intro- duktion av nya reformer. I kapitlen Arbetssättet i förskolan ges förslag till arbetsuppläggning, som torde underlätta arbetet även vid en lägre per- sonaltäthet än den av socialstyrelsen rekommenderade. De förslag till ut- formning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbets- möjligheter för personalen i kommuner med låg personaltäthet än tradi- tionella lokallösningar.

7.3.3 Män i förskolan

Förskolans personal består nästan uteslutande av kvinnor. Samma förhållande råder på grundskolans lågstadium och till stor del också på mellanstadiet. Detta är allvarligt med tanke på att många barn också i hemmet saknar möjligheter till manlig identifikation. Dessutom torde det förhållandet att enbart kvinnor tar hand om små barn befästa traditionellt könsrollstänkande och könsrollsfördomar hos barnen. Om inte barnen från tidig ålder får uppleva att både män och kvinnor tar del i vård och fostran av små barn och fullgör samma arbetsuppgifter torde det vara svårt att få en attitydförändring till stånd. Utredningen anser det därför angeläget att pröva olika sätt att få manlig personal till förskolan och att den manliga personalen har samma arbetsuppgifter som övrig per- sonal.

Sedan 1970 pågår försök med könskvotering vid intagning av elever till förskolseminarierna. Denna åtgärd har bidragit till att fler män än tidigare deltar i förskollärarutbildningen. Hösten 1971 antogs 62 manliga elever av totalt 1 100 vid seminarierna och våren 1972 22 av totalt 1000. Könskvoteringen måste betraktas som en kortsiktig lösning som bör åt- följas av andra åtgärder.

i avsikt att bla utbilda manlig personal till förskolor och fritidshem har arbetsmarknadsstyrelsen såsom bristyrkesutbildning anordnat tre barnskötarkurser under 1970 och 1971. Den första kursen anordnades för enbart manliga elever. [ de båda andra kurserna var ungefär hälften av eleverna män. Varje kurs omfattade 16 elever. Större delen av deltagarna har efter utbildningen tagit anställning i förskolor. Beslut har fattats om att fyra liknande kurser skall anordnas under 1972. För att minska bristen på barnskötare och få mer manlig personal i förskolorna bör denna utbildning utökas. Möjligheterna att ordna andra former av vuxenutbildning för att få utbildad manlig personal till förskolverksam- heten bör undersökas.

[ Malmö har sedan ett par år tillbaka vapenfria tjänstepliktiga beretts anställning i förskolor efter genomgång av en introduktionskurs på ca 3 veckor. 4 eller 5 vapenfria tjänstepliktiga per år har på detta sätt fått sin

tjänstgöring förlagd till förskola. Liknande kurs planeras i Sundsvall 1972.

Möjligheterna att utvidga denna verksamhet begränsas dock av gällande praxis för placering av de vapenfria tjäntepliktiga. l vapenfrila- gen anges att de tjänstepliktigas tjänstgöring skall vara betydelsefull för samhället. Speciellt nämns brandtjänst inom civilförsvaret, reparations- tjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket, tjänst inom hälso— och sjukvård samt ekonomi— eller expeditionstjänst inom statlig eller kommunal förvaltning. Praxis har varit att dessa områden fylls i den ordning de nämns, varför endast ett fåtal av de ca 500 värnpliktiga som årligen beviljas vapenfri tjänst kommit i fråga för verksamhet bland barn.

Frågor rörande vapenfri tjänst behandlas emellertid inom socialstyrel- sen där man undersöker möjligheterna till tjänst inom hälso- och sjukvård samt social- och barnavård. inom arbetsmarknadsstyrelsen gör man samtidigt en översyn av den introduktionskurs som föregår placering inom social- och barnavårdssektorn.

Även om introduktionskursen varit mycket kort och den sammanlagda tjänstgöringstiden begränsad till 540 dagar har erfarenheterna av försöken varit goda. Utredningen anser det därför önskvärt att vapenfria tjänstepliktiga får ökade möjligheter att efter lämplig utbildning tjänstgöra i förskola.

1 Göteborg pågår sedan januari 1972 försök med beredskapsarbete inom förskolan. 25 män i olika åldrar och med olika yrkes- eller studiebakgrund tjänstgör inom förskolans heldagsform i en första etapp under 4 månader. Arbetsuppgifterna är mycket skiftande med hänsyn till respektive persons intressen, lämplighet och tidigare sysselsättning. För att få mer manlig personal vid förskolorna bör olika möjligheter att anställa män beaktas när personal anställs. De samarbetsformer och det arbetssätt i förskolan som utredningen föreslår innebär bla att ekonomipersonalen kommer mer i kontakt med barnen än tidigare och ingår i arbetslag med övrig personal. Det är därför angeläget att män anställs likaväl för hushålls- och lokalvårdsarbetet som för andra arbetsuppgifter i förskolan. Även den personal som tjänstgör vid flera förskolor barnläkare, barnsjukskötare, barnpsykologer, pedagogkonsu- lenter, speciallärare, tolkar m fl bör delvis bestå av män. . Svårigheterna att få manlig personal till yrken som innebär arbete bland små barn och till vårdyrken överhuvudtaget torde ha många orsaker. Två skäl, som säkerligen väger tungt, är att lönerna inom dessa yrken är relativt låga och att dessa yrken traditionellt betraktas som typiskt kvinnliga. Även om det senare skälet inte är fullt så markant som tidigare krävs stora insatser i samhället — redan i förskolan och senare inom skolan för att åstadkomma en attitydförändring, så att ungdomar väljer yrke efter intresse och lämplighet och inte utifrån traditionellt könsrollstänkande. En lönesättning som bättre tillgodoser dem som arbetar i vårdyrken skulle givetvis underlätta ett friare yrkesval.

7.3.4 Personal som fungerar för flera förskolor

I varje barngrupp finns barn med olika bakgrund och olika förutsätt- ningar och med olika beh0v som bör tillgodoses. Beteendestörningar är relativt vanliga redan i förskolåldern och barn med handikapp av olika slag kommer i relativt stor utsträckning att ingå i förskolgrupperna. Om personalen skall kunna tillgodose varje barns behov, måste den ha stöd och hjälp av personer som besitter djupare kunskaper och större erfarenheter i främst pedagogiska, psykologiska och medicinska frågor. För den skull bör pedagogkonsulent, barnspykolog och/eller kurator, barnläkare och barnsjukskötare knytas som rådgivare till förskolorna.

Pedagogkonsulenter bör fungera som pedagogiska råd— och stimulans- givare för personalen vid förskolorna. En pedagogkonsulent bör kunna svara för ca 15—20 förskolor. Eventuellt kan han/hon svara för ett mindre antal förskolor och dessutom ha visst pedagogiskt ansvar för ett antal familjedaghem. Se vidare kapitel 23, Förskolverksamhetens yttre organisation.

Barnpsykologer och kuratorer för förskolverksamheten finns i ett mindre antal kommuner. Erfarenheterna av deras verksamhet är goda och det är angeläget att psykologverksamheten snabbt byggs ut. 1 mindre kommuner torde befintlig skolpsykolog kunna Svara även för förskolverk- samheten. Psykologen bör i första hand arbeta genom personalen för att på så sätt nå så många barn som möjligt. Psykologens roll och arbetsuppgifter behandlas i kapitel 3, Samspelet mellan människorna i förskolan, kapitel 10, Fysisk och psykisk hälsovård och kapitel 19 Uppsökande verksamhet.

Specialutbildad personal bör knytas till förskolverksamheten för att barn med särskilda behov skall kunna tillgodoses inom förskolan och där få behövlig stimulans, träning och behandling. Den personal som kan komma i fråga är bl a specialiserade läkare, talpedagoger, sjukgymnaster, speciallärare. Dessa specialister bör arbeta tillsammans med och så långt möjligt genom personalen, dels för att personalen skall få vidgade kun- skaper på respektive områden och därigenom förbättrade möjligheter att tillgodose barnen, dels för att specialisterna på detta sätt når ut till flera barn. Även föräldrarna bör så långt möjligt ta del av specialisternas arbete för att barnet även i hemmet skall kunna få stöd och hjälp av föräldrarna. (Se vidare kapitel 16, Barn med särskilda behov.)

För att barn, vilkas föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, skall garanteras god omvårdnad även när de är sjuka, bör barnvårdare anställas i sådan utsträckning att det täcker behovet av sjukomsorg i hemmet. Barnvårdare bör ha anknytning till en eller ett par förskolor och kunna anlitas även för att ta hand om barn i förskolan under insjukningsdagen och sedan de återkommit till förskolan efter sjukdom men fortfarande är i behov av extra lugn miljö inomhus. Barnvårdarna bör också kunna tjänstgöra inom förskolan — och eventuellt även inom annan barnverk- samhet under tider då barnen i förskolan är friska. (Se vidare kapitel 9, Omvårdnad orn tillfälligt sjuka barn.)

För att verksamheten vid förskolorna skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt krävs att personalen är fulltalig. All personal i

heltidsförskolans grupper har enligt utredningens förslag schemabunden arbetstid avlösare förekommer inte och även föreståndaren förutsätts arbeta viss tid i barngrupp. Personalkapaciteten kommer därigenom till maximal användning men organisationen blir känslig för oplanerad personalfrånvaro. På samma sätt som är vanligt inom andra verksamheter bör förskolan ha en smidig vikarieorganisation, som innebär att vikarie snabbt kan anskaffas när personal p g a sjukdom eller annan anledning inte kan tjänstgöra. Som vikarier bör i första hand förskollärare och barnskötare anlitas. Då vikarier med denna utbildning inte finns att tillgå bör bl a lediga barnvärdare eller dagbarnvådare kunna anlitas.

7.3.5 Personalens samarbete

Ett väl fungerande samarbete mellan de anställda i förskolan är en förutsättning för att personalresurserna maximalt skall komma verksam- heten till godo. Genom att samarbetet påverkar såväl den individuella arbetsinsatsen som dennas möjligheter att på ett lämpligt sätt bidra till den gemensamma arbetsinsatsen är det angeläget att skapa samarbets- former som verkar utvecklande på arbetssättet och som tillvaratar vars och ens kapacitet.

En förutsättning för att personalen skall kunna vidareutvecklas och göra en god insats i arbetet är att den känner trivsel och arbetsglädje samt upplever att arbetsinsatsen har betydelse och mening i ett större sammanhang. Samtliga anställda bör därför få ordentlig inblick i verksamhetens mål och syfte och i det pedagogiska arbetssättet bland barnen. Samarbetsformer som innebär att personalen gemensamt diskuterar olika spörsmål, gemensamt fattar beslut och delar ansvar bör främja såväl trivsel och intresse för arbetet som arbetets kvalitet.

En väsentlig uppgift för förskolan är att lägga grunden till att barnen så småningom utvecklas till att kunna samarbeta med andra människor. Den viktigaste inlärningskällan i detta avseende utgör de vuxna i barnens omgivning, eftersom bamen lär av de vuxnas sätt att samarbeta, fatta beslut och ta ansvar för sina beslut. Personalens samarbete är därför av största betydelse för barnens sociala fostran. En konsekvens av detta blir att barnen successivt får ökade möjligheter att delta i de vuxnas samarbete genom att ge synpunkter, delta i beslut och få ta ansvar för fattade beslut.

All personal inom förskolan kommer således genom sitt beteende gentemot barnen, varandra och andra personer att påverka barnen. Allai förskolan har därmed uppgifter av pedagogiskt slag och behöver samverka med varandra även på det pedagogiska området. Detta gäller även köks- och Städpersonal mfl som traditionellt inte ansetts ha pedagogiska uppgifter i förskolan.

Förutsättningar för att personalens gemensamma arbetsinsats skall på bästa möjliga sätt främja barnens utveckling är således bl a:

att personalen upplever sin arbetssituation på ett positivt sätt: känner trivsel, glädje och mening i arbetet och känner att det egna arbetssättet utvecklas

att vars och ens kapacitet # kunskaper, erfarenheter, förmåga, intresse, talang m m tillvaratas för att berika verksamheten och att all personal har del i ansvaret för förskolans verksamhet

att samarbetet mellan personalen karaktäriseras av generositet och öppenhet, att svårigheter gemensamt diskuteras och åtgärdas för att kun- na minskas eller elimineras, att man söker lösa konflikter

att barnen får uppleva hur de vuxna samverkar, övervinner svårigheter, löser konflikter så att barnen kan få en modell för hur de själva kan samarbeta med andra, hur konflikter kan lösas etc.

Förutsättningarna för ett mera utvecklat samarbete mellan personalen i befintliga förskolor har som regel varit mycket begränsade. l deltidsförskolan med en lärare och två barngrupper per dag saknas helt förutsättningar för vuxensamverkan om medhjälpare inte finns. Med den personalbrist som ofta råder inom daghemmen har möjligheterna till samverkan inom de oftast åtskilda barngrupperna också varit små. Av de 2—3 personer som i regel anställs per barngrupp får en ofta tjänstgöra ensam i barngruppen under en stor del av dagen. Den av utredningen skisserade modellen med två samordnade syskongrupper ger däremot goda möjligheter till samarbete Och förutsätter dessutom att samarbete förekommer.

Olika samarbetsformer kan vara lämpliga i olika sammanhang. Vissa personer fungerar bättre i ett mer Spontant och ostrukturerat samarbete, medan andra föredrar mer fasta samarbetsformer. Förskolornas storlek och organisation kan även påverka hur samarbetet läggs upp. Alla insatser för att utveckla samarbetsformerna bör därför präglas av hänsyn till personalens önskemål och förutsättningar samt förskolans organisation. Utredningen vill för den skull inte föreslå en fixerad modell för hur samarbetet bör fungera utan ger endast exempel som ledning för hur samarbetet kan läggas upp.

För att samarbetet inte skall bli alltför ostrukturerat eller tungrott föreslår utredningen att personalen samarbetar i arbetslag om 344 personer. I varje arbetslag bör minst en förskollärare ingå.

Arbetslag kan bildas för olika ändamål. Det blir naturligt att personal som gemensamt arbetar med en barngrupp bildar ett arbetslag, liksom personal, som arbetar i lekhall eller med ekonomifunktioner, kan ha anledning att bilda arbetslag. Fasta arbetslag bör vara det normala men arbetslag eller arbetsgrupper kan även bildas för tillfälliga syften som att genomföra ett aktivitetsprogram eller att utrusta ett aktivitetsområde. Likaså kan representanter från olika arbetslag bilda en arbetsgrupp rörande arbetsområden som berör större delen av eller hela förskolan. [ arbetslag kan ingå såväl vuxna som barn.

Beträffande arbetslagens befogenheter, måste ganska stora variationer förutsättas. Det är synnerligen väsentligt att all personal i förskolan gemensamt försöker klarlägga respektive arbetslags ansvarsområde samt besluts- Och verkställandebefogenheter. Vidare är det av stor vikt att all personal är införstådd med behovet av att kontinuerligt ompröva dessa befogenheter.

En viktig del av arbetslagets funktion är att söka uppnå en arbetsfördelning som tar sikte på varje medlems speciella kapacitet. lnom

arbetslaget söker man utröna de intressen Och färdigheter hos medlem- marna som kan komma verksamheten till del. Därefter kan arbetsfördel- ning ske liksom klargörande av i vilka avseenden arbetslaget eventuellt kan behöva kompletteras.

För att klara av de diskussioner och det arbete som antytts ovan är det nödvändigt att arbetslagets medlemmar är öppna och generösa gentemot varandra. Detta är en förutsättning för konstruktivt givande och tagande av positiv och negativ kritik liksom för demokratisk samverkan avseende saväl planering, beslut och verkställande som ansvarstagande för det var och en gör.

Medlemmarna i arbetslaget bör dagligen konferera med varandra om aktuella spörsmål rörande barnen och verksamheten och minst en gängi veckan ha en mer ingående diskussion om och planering av arbetet. För dessa diskussions— och planeringsträffar bör barnfri tid kunna tas i anspråk och de bör till övervägande del kunna förläggas mitt på dagen, då all personal är i tjänst och barnen har en vilstund. (Se bilaga 7.1). Vissa sammankomster bör doek förläggas till kvällstid, så att all personal Och även föräldrar kan delta i diskussioner, planering och beslut som rör hela förskolan.

Vad arbetslagen närmare kan ha anledning att diskutera, planera och utföra kommer att växla från arbetslag till arbetslag, beroende på medlemmarnas speciella arbetsområde, arbetslagets befogenheter på olika områden mm. Här kan därför endast ges exempel på några områden som kan bli aktuella att behandla vid arbetslagskonferenser:

a. planering av olika aktiviteter för barnen under den närmaste tiden b. material— och utrustningsbehov, lokaldisponering c. planering och förberedelser för studiebesök och utflykter, utbyte med andra verksamhetsområden, t ex bibliotek, lekpark, museum, arbets- platser

d. uppläggning av arbetet med barnen utifrån observationer; olika in- satser för enskilda barn

e. samarbetet med föräldrarna f. samarbetet med lågstadiet g. utarbetande av förslag till arbetsschema och utnyttjande av barnfri tid.

Värdet av personalens samarbete torde ytterligare höjas genom att föräldrarna på likartade villkor som personalen — får delta i en del diskussioner och i utformning av förskolans verksamhet och miljö. Därigenom kompletteras personalen på ett värdefullt sätt, föräldrarna får uppleva att de fyller en viktig funktion och tar visst ansvar för förskolans verksamhet och barnen kan få känna en nära och naturlig anknytning mellan hem och förskola.

För personal i befintliga förskolor bör en successiv övergång till arbetslagsmodellen vara möjlig, såväl om förskolans barngrupper är ålders- indelade som om åldrarna är blandade. För att samverkan mellan per— sonalen över barngruppsgränserna skall bli verkligt meningsfull bör dock samröre mellan grupperna förekomma och vissa gemensamma lekutrymmen finnas. Där så inte skett tidigare bör det kunna vara en

lämplig början att i mindre personalgrupper diskutera verksamhetens uppläggning, materialanskaffning, mm för att så småningom utöka samverkansområdet till att omfatta diskussioner och planering kring barnens behov och aktiviteter, personalens arbetsuppgifter, utformning av förskolans organisation och miljö, föräldramedverkan m m.

Att det kan vara förenat med stora svårigheter att direkt övergå från nuvarande samarbetsformer till ”arbetslagsmodellen” torde vara uppen— bart, i synnerhet som utbildningen gett liten träning i samverkan av detta slag. Det är därför väsentligt att ambitionsnivån Och utvecklingstakten för samarbetet utformas på ett sätt som passar personalen på respektive förskola. Var och en av de anställda bör få uppleva alla steg i ökad samverkan som en vidareutveckling.

7.3.6 Föreståndarens arbetsuppgifter

En viss förändring av föreståndarens hittillsvarande arbetsuppgifter är en förutsättning för de samarbetsformer som föreslagits.

Föreståndaren är vanligen den av de anställda som vid sidan av sin utbildning har största erfarenheten av pedagogiskt arbete bland barn. Föreståndarens kapacitet torde därför bäst tas till vara om hon/han vid sidan av de arbetsledande uppgifterna direkt kan delta i arbetet bland barnen. Administrativa uppgifter som nu åvilar föreståndaren bör därför så långt möjligt övertas av den centrala förvaltningen i kommunen. En del av nuvarande föreståndaruppgifter kan lämpligen skötas av annan perso- nal inom förskolan.

Administrativa arbetsuppgifter som med fördel sköts inom förvalt- ningens kansli är bl a följande:

Mottagning av anmälningar till förskolan Intagning av barn i samråd med pedagogkonsulent och förskolans

personal

Uträkning och inkassering av föräldraavgifter

Bokföring

Stor del av upphandlingen (större inventarier, lekmaterialköp som kan planeras i förväg, stor del av förbrukningsmaterialet) i samråd med

förskolans personal.

Personal inom förskolans olika barngrupper kan lämpligen sköta följande:

Anteckning av barnens närvaro och frånvaro Kontakter med barnens föräldrar, berörda specialister m fl Kontakter inför besök, utflykter o d Inköp av arbetsmaterial.

Föreståndarens arbetsuppgifter skulle därmed i huvudsak bli följande: Fungera som arbetsledare (huvudansvarig för den pedagogiska och organisatoriska verksamheten, personalens trivsel, samarbetsformer för personal och föräldrar, konferenser, kosten i förskolan m m) Vara huvudansvarig för förskolans egendom, ekonomi och administra- tion

Vara kontaktperson med huvudmannen, andra lokala myndigheter och allmänheten.

Därutöver bör föreståndaren ingå i olika arbetslag och arbeta bland barnen i barngrupp. ! vilken utsträckning föreståndaren har möjlighet att direkt delta i arbetet bland barnen beror på förskolans storlek. I vissa fall kan det vara lämpligt att föreståndaren i stället för att tjänstgöra i barngrupp fungerar som pedagogisk ledare även för kringliggande familjedaghem eller annan verksamhet för barn i bostadsområdet. [ sadana fall måste dock annan personal anställas vid förskolan motsvaran- de den tid som föreståndaren ägnar sig åt annan verksamhet.

I de organisationsmodeller som presenteras senare i detta kapitel förutsätts att föreståndaren arbetar ungefär halvtid i barngrupp.

7.3.7 Samarbete föräldrar _ personal

Hemmet och förskolan är de miljöer barnen huvudsakligen vistas i. Därför är det väsentligt att barnen känner sig hemmastadda och trygga i bada miljöerna, att det finns ett klart samband mellan dem och att normer och värderingar i hem och förskola är något så när samstämmiga. Bästa förutsättningen härför är att kontakterna mellan föräldrar och personal präglas av ömsesidig tillit och respekt. Sambandet hem-förskola bör även stärkas genom att barnen får uppleva hur föräldrar samarbetar med förskolans personal och på olika sätt deltari förskolans verksamhet.

För att förskolan på lämpligt sätt skall kunna fungera som komplement till hemmen bör föräldrarna få framföra synpunkter på verksamhetens och miljöns utformning samt ge vägledning rörande det egna barnets behov och vilken individuell handledning det kan behöva etc.

Det är därför naturligt att föräldrarna blir väl insatta i förskolans verksamhet, att de får vara med och utforma den och ha viss inverkan på dess kvalitet. Föräldrarnas medverkan härvidlag bör kunna medföra variation i miljöutformning och programuppläggning, vilket inom vissa ramar är eftersträvansvärt.

Samverkan mellan föräldrarna och personalen bör kunna ske inom samrådsgrupper i förskolan. Föräldrar och personal inom varje barn- grupp/avdelning bildar en sådan samrådsgrupp. Representanter för dessa samrådsgrupper kan sedan bilda en samrådsgrupp för hela förskolan. I dessa ingår såväl föräldrarna som personalen. Om föräldrarna så önskar kan man i förskolan bilda en eller flera arbetsgrupper bestående av föräldrar, personal och barn. Dessa arbetsgrupper kan ha speciella uppgifter och tex arbeta fram olika förslag som rör verksamheten eller miljön och som sedan diskuteras tillsammans med övriga berörda. Sådana frågor kan tex vara användning av lokaler och därmed påföljande förändringar, förbättringar av lekredskap till utelekplats, anskaffning av lekmaterial, ändrad åldersammansättning i grupperna.

Samråds- och arbetsgrupper kan vara en väg för att ge föräldrarna viss möjlighet att bli delaktiga i verksamhetens utformning. För att undvika att endast ett fåtal på detta sätt får tillfälle att i arbetsgrupper samverka

med personalen och påverka förskolans verksamhet kan det vara lämpligt att dels ha flera arbetsgrupper, dels viss successiv omsättning av medlemmarna i de olika grupperna.

För att föräldrarnas åsikter i olika fragor även skall nå huvudmannen och kunna påverka behandlingen av olika förskolfragor bör föräldrarna vara representerade i vissa sammanhang da personal och huvudman har kontakt med varandra. Bl a kan huvudmannen vara representerad i förskolans samrådsgrupp.

Föräldrar som förvärvsarbetar eller strrderar fär utöver förvärvsarbete. studier och omsorger om hemmet och familjen liten tid över för insatser i förskolan. Det kan därför stöta på stora svårigheter att i daghemmen förverkliga en medverkan av föräldrarna i den utsträckning som här skisserats. Personalen bör därför varsamt orientera sig i föräldrarnas villkor och försöka nå var och en utifrån deras speciella förhållanden. Personalen bör vidare på olika sätt söka underlätta för föräldrarna att delta i någon form av samarbete. Det bör därför finnas flera olika former av samverkan så att varje förälder kan finna en passande form som gör att alla kan delta i något samarbete.

Utgångspunkt för samarbete föräldrar—personal är perioden för barnets introduktion i förskolan. Under denna tid har föräldrar. barn och personal goda möjligheter att lära känna varandra, barn och föräldrar blir hemmastadda i miljön och föräldrarna blir insatta i personalens arbetssätt. Redan vid första kontakten med förskolan är det angeläget att föräldrarna känner sig väl mottagna och accepterade av personalen och att de får klart för sig att de alltid är välkomna i förskolan när de har tid och lust. De bör få veta att det är en fördel om de deltar i verksamheten bland barnen men att de ocksa är i sin fulla rätt att koppla av när de är'i förskolan och att de förutom kontakten med barn och personal också har möjlighet att träffa andra föräldrar. För den skull bör de ha tillgang till nagot utrymme i förskolan där det finns bekväma sittplatser. tidningar och böcker m in.

En förutsättning för att föräldrarna skall känna sig accepterade och välkomna i förskolan och känna behov av samverkan är att personalen har känsla för och kunskaper om farrriljernas eventuella problem och för- står föräldrarnas situation och uppfattar sin egen roll i samarbetet.

Att olika slag av information när alla föräldrar är en annan förutsättning för att ett gott samarbete etableras. Det gäller såväl information om förskolans syfte och verksamhet som föräldrarnas och personalens rättigheter och skyldigheter samt fortlöpande information om verksamheten. Förutom den information föräldrarna får under introduktionsperioden och vid kontakterna när barnen lämnas och hämtas bör de kontinuerligt informeras om förskolan och verksamheten. lnforrnationen kan till viss del vara skriftlig för att nå alla men måste da vara enkelt och okonventionellt framställd. För belysning av vissa frågor bör personal, barn och föräldrar tillsammans kunna sammanställa aktuella information på stencilerade blad e d om vad som händer i och kring förskolan.

För att all information skall nå även föräldrar som inte talar svenska bör tolk anlitas för muntlig information. Skriftlig information bör ges på

Vid det fortsatta samarbetet mellan föräldrar och personal bör försöksverksamhet igångsättas för att ge vägledning om lämpliga samarbetsformer. Här ges endast några exempel på samarbetsformer, som kan variera och vidareutvecklas allt efter förhållandena i resp förskolor. [:l ”Öppet hus" på eftermiddagen när föräldrarna hämtar barnen (eller

eventuellt på lördagen). Nagon förtäring. tex enkel måltid eller kaffe, ordnas av personal, barn och de föräldrar och syskon som kan hjälpa till. C] Föräldrarna inbjuds att delta i personalens konferenser då man diskuterar sadana spörsmål som föräldrarna bör få ge sina synpunkter på. D Hir'äldranzöten, vilkas innehåll och utformning huvudsakligen bestäms av föräldrarna, som också deltar i arrangerandet. El Arbetskvällar (eventuellt på lördagar på dagtid) då personal, föräldrar, förskolbarnen och syskon m fl tillsammans kan göra vissa förändringar i förskolans inne- eller utemiljö, förbereda någon fest e d. EIArbets- och srudiegmpper för planering av samverkan hem—förskola, för utarbetande av förslag till nya inslagi verksamheten. förändring av förskolans miljö 0 d. för att studera och diskutera frågor som rör barns inlärning. utveckling och fostran eller andra spörsrnäl som föräldrarna har behov av att ta upp. Dessa grupper bör i viss utsträckning kunna fungera utan personalens medverkan men förskolans lokaler bör stå till gruppernas förfogande. El Samtal mellan föräldrar och personal, enskilt eller i grupp, där i vissa fall barn och syskon m fl kan delta. Personalens observationer av barnen kan vara utgångspunkt för samtalen eller de kan aktualiseras av andra orsaker. Saväl föräldrarna som personalen bör kunna ta initiativ till sådana samtal. De dagliga kontakterna mellan personal och föräldrar när barnen lämnas och hämtas är en samverkansforrn som rätt utnyttjad bör kunna öka förtroendet mellan föräldrar oeh personal och så småningom leda fram till samarbetsformer som är lämpliga för de personer det i varje särskilt fall gäller. Huvudansvaret för att olika samarbetsformer kommer till stand avilar i första hand personalen.

För att underlätta olika samarbetsformer bör förskolans lokaler och utrustning sa langt möjligt under kvällar, veckoslut Och helger sta till föräldrarnas och andra anhörigas disposition.

7.4 Samarbete mellan personalen och huvudmannen samt andra verksam/reter

7.4.1 Personal huvudman

Goda relationer mellan personal och huvudman bör bidra till att personalen känner trivsel och mening i sitt arbete. att personalens kunskaper. erfarenheter och åsikter i olika fragor pa ett fruktbart sätt kan paverka huvudmannens ställningstaganden och att personalen forstar bakgrunden till dessa ställningstaganden.

En förutsättning för sådana goda relationer är öppna informations- kanaler i båda riktningarna, så att kommunikationen inte enkelriktat går från huvudmannen till personalen, vilket hittills ofta varit fallet.

Den eller de tjänstemän i kommunen som närmast har kontakt med förskolorna —- olika slag av konsulenter eller inspektörer — blir som regel de som till stor del förmedlar informationen mellan huvudmannen och förskolan. Därutöver bör dock finnas direkt kontakt mellan personal och huvudman.

En möjlighet att skapa sådan kontakt är att na'mndledamöterna som handlägger förskolfrägor står i kontakt med förskolorna i kommunen och vid besök där träffar personalen samt även barn och föräldrar för ömse- sidig information. Nämndledamöter och kommunala tjänstemän kan med fördel ingå i samrådsgrupper för enskilda förskolor eller för förskolor di—

- striktsvis.

Företags/ramla] med representanter för bla förskolans personal och den nämnd som handlägger förskolårenden kan vara en annan möjlighet att etablera kontakt mellan förskolan och dess administration. Som ett komplement till andra samverkansformer kan det även ha ett värde om representanter för förskolans personal är med på nämndens sammanträ- den och där har yttranderätt. Personalen bör isarntliga samarbetsformer ges möjlighet att framföra sina synpunkter på förskolans verksamhet och att påverka dess utformning och sin egen arbetssituation samtidigt som den blir insatt i hur nämnden arbetar och varpå den grundar sina ställ- ningstaganden. Av den anledningen är det nödvändigt att goda kontakter etableras mellan förskolan och bl a social fåltverksamhet samt annan verksamhet för barn såsom familjedaghem. lekparker, bibliotek. lekotek.

7.4.2 Förskola * lekpark

De båda verksamhetsformerna vilka har en delvis olika inriktning bör kunna ge varandra värdefulla erfarenheter. Genom visst samut- nyttjande bör tex de materiella resurserna kunna utnyttjas bättre än vad som nu sker. Pa vissa håll bör förskola och parkleksverksarnhet delvis kunna ha gemensam utelekplats. Förskolans barn skulle därigenom få kontakt med andra barn Och vuxna och även få bättre lekmöjligheter utomhus. Särskilt för smägruppsförskolan (se avsnitt 7.5.3). där barnen får relativt få kontakter och förfogar över ett ganska litet utrymme och mer begränsat materiel, skulle lekparken kunna innebära ett gott komple- ment. I viss utsträckning skulle även andra barn än de som har plats i förskolan kunna delta i dess inomhusverksarnlret. Även personalen borde kunna byta en del tjänster. För att bland annat ansvarsfrägor skall krrnna lösas bör försöksverksamhet på detta område snarast igångsättas.

7.4.3 Förskola # familjedaghem

Samarbete förskola—familjedaghem är önskvärt av flera anledningar. Familjedaghemsvistelse borde i princip vara lika utvecklingsfrämjande som förskolvistelse eftersom familjedaghemrnen ingår som en del av kommunernas omsorg om barn med förvärvsarbetande eller studerande

föräldrar. Svårigheterna att på likvärdigt sätt som förskolan krrnna bidra till att uppnå förskolans mål är dock uppenbara. Det är därför angeläget att samordna de resurser som finns för förskola och familjedaghem så att utnyttjandet blir maximalt.

Samarbete med förskolan bör dock vara en väg att kvalitativt utveckla farniljedaghernmens verksamhet. Genom ett sådant samarbete kan dagbarnvårdarna kontinuerligt få ta del av arbetssättet i förskolan, dagbarnen kan få delta i viss gruppverksarnhet och får då liksom förskolans barn kontakt med flera barn Och vuxna. Fördelarna för förskolan blir främst att personal och barn får kontakt med barn som inte är inskrivna i förskolan och med vuxna utanför den fasta personalgruppen.

Samarbete bör kunna ske på bl a följande sätt: Pedagogkonsulenten bör inom sitt distrikt kunna svara inte bara för förskolorna utan i pedagogiskt hänseende även i viss utsträckning för få- miljedaghemmen genom att bl a ordna kurser, träffar och andra former av fortbildning för dagbarnvårdarna. Olika specialister som knyts till för- skolan bör fungera även för barnen i familjedaghem.

Under förutsättning att föreståndare för förskola inte tjänstgör i barngrupp bör han/hon kunna ha kontakt med kringliggande familjedag— hem och svara för deras samarbete med förskolan. Viss fortbildning kan ordnas gemensamt för förskolans personal och dagbarnvårdare.

Dagbarnvårdarna i kringliggande familjedaghem bör kunna inbjudas till vissa av förskolans personalkonferenser Och föräldrarnöten. ! det senare fallet bör även föräldrarna till dagbarnen inbjudas att delta.

Dagbarnvårdarna kan ha tillgång till förskolans litteratur och tidskrif- ter Och bör kunna lana lekrnaterial från förskola eller centralt lekrnaterialförrad i kommunen. Dagbarnvårdare och dagbarn bör kunna delta i förskolans utomhusverksamhet, utflykter Och studiebesök samt i viss man även i inomhusverksamheten. Utbildade dagbarnvårdare kan lämpligen fungera som medhjälpare i deltidsförskola, på heltid om de inte tjänstgör som dagbarnvårdare. på deltid och medtagande barn om de fortfarande har dagbarn. Dagbarnvårdare kan även komma i fråga som vikarie i heltidsförskola eller som förstärkning av övrig personal när barn med särskilda behov ingar i gruppen.

Dagbarnvårdare bör i vissa fall kunna fungera som '”rtattföräldrar” för barn som tillfälligt behöver omvårdnad även på natten. Pa så sätt kan eventuell barnhernsplacering undvikas Och barnet får stanna kvar i bostadsornradet och vistas under dagen i sin vanliga miljö. Har dagbarnvårdarna kontinuerlig kontakt med förskolan är barnet inte heller främmande för ”nattföräldrarna”. (Se vidare kapitel 12, Familjedaghems- verksamheten.)

7.4.4 Förskola—"bibliotek, lekotek. artotek

En del av det material som är värdefullt för förskolans verksamhet är av sadan art att det vore dalig ekonomi att inköpa det till varje enskild förskola. Det gäller bl a en stor del av dels lekrnaterial som är särskilt avpassat för barn med särskilda behov och dels av böcker och

bildmaterial för speciellt ändamål. Det kan även gälla serier av mer strukturerat material för begreppsträning, som endast tidvis behövs i förskolan. En viktig uppgift här har bibliotek, lekotek och artotek. De kan genom sin personal dessutom ge instruktioner om materialets användningsmöjligheter.

Det är därför önskvärt att dessa institutioner får ökade resurser för anskaffning av ett bredare sortiment av böcker och lekmaterial. som förskolor och liknande institutioner kan få låna. En annan möjlighet är att ett centralt förråd för lekrnaterial och AV-utrustning inrättas för förskolor och liknande verksamhet i kommunerna. En hel del lekrnaterial och annan utrustning, som inte alltid behöver finnas i varje förskola, skulle kunna lånas för en tid och på så sätt komma till användning i flera förskolor och eventuellt också i andra sammanhang. Förskolorna skulle härigenom för en relativt liten kostnad få tillgång till ett rikhaltigt, kompletterande material.

Även barnvårdare och föräldrar bör ha samma möjligheter att kunna låna böcker och annat lekmaterial när förskolbarn är sjuka. På liknande sätt bör lekrnaterial utlånas även till familjedaghemmen.

Personalen vid bibliotek, artotek och lekotek bör också kunna vara förskolpersonalen behjälplig vid inköp av böcker, bilder och lekrnaterial för barn med särskilda behov då den väl känner till produktionen på sina områden. Så kan tex biblioteken tillhandahålla aktuella boksammanställ- ningar m m.

7.4.5 Förskola grundskolans lågstadium

Arbetssättet och innehållet i förskolans Och lågstadiets verksamheter skiljer sig på en rad punkter. Detta i förening med att barnen som regel kommer till en ny miljö när de börjar skolan kan innebära vissa omställningssvårigheter för dem. Samverkan mellan förskolan och lågstadiet är behövlig för att göra denna omställning så smidig som möjligt.

Övergången från förskola till skola bör vara så naturlig, sensations- och konfliktfri som möjligt för barnen. Detta kan ske dels genom att de får god tid på sig att bekanta sig med skolmiljön, dels genom att skolans sti- mulans— och utvecklingsmässigt tar vid där varje enskilt barn står socialt, känslo- och tankemässigt.

Där kontakter mellan förskola och skola förekommer begränsas de ofta till att förskolans personal tillsammans med 6-åringarna gör ett besök i skolan. Detta besök bör om möjligt upprepas flera gånger för att barnen skall bli ordentligt hemmastadda i skolan.

Kontakterna därutöver mellan förskollärare och lågstadielärare är ännu tämligen begränsade. De barn som lämnar förskolan för att börja skolan är ien rad avseenden mycket olika. Förskolläraren hari regel mycket god uppfattning om barnet, vilket den mottagande lågstadieläraren inte kan ha. Detta kan leda till att en stor del av den första terminen går åt till att finna ut sådant om barnen som lågstadieläraren redan kunde ha informerats om.

Det är angeläget att förskolans kunskaper om barnen på lämpligt sätt

kommer skolan till godo. Detta kan bland annat ske genom att för- skolans berörda personal kallas till skolans elevvårdskonferenser och att förskollärare och lågstadielärare har gemensamma studiedagar, vil— ket redan förekommer i en de] kommuner. Däremot kan lämpligheten av skriftliga utlåtanden från förskolan ifrågasättas, då de lätt kan feltolkas.

Då förutsättningarna i kommunerna är mycket olika måste planeringen av ett närmare samarbete ske i respektive kommuner. Utredningen föreslår därför att samrådsorgan med företrädare för förskolan och skolan tillsätts i kommunerna. Vidare kan det vara lämpligt att bla representanter för kommunens fritidsverksamhet och socialförvaltning samt barnhälsovården ingår.

Samarbetet med skolan behandlas mera utförligt i kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan (avsnitt 3.8.5), kapitel 11 Förskola—låg- stadium samt kapitel 23 Förskolans yttre organisation (avsnitt 23.7.3).

7.5 Exempel på organisationsmodeller

Som framgår av tidigare avsnitt i detta och andra kapitel mäste flera former av förskola finnas för att förskolan skall kunna tillgodose varje barns behov av bl 3 olika vistelsetid, av bl 3 kontakt med vuxna och andra barn samt behov som gäller den fysiska miljön.

Inom ramen för de principer utredningen angett för förskolans organisation kan en rad varianter tänkas. Varje kommun bör inom denna ram kunna finna en organisationsform som passar varje särskilt fall. I det följande presenteras några exempel som vart och ett bör möjliggöra en verksamhet med tillfredsställande innehåll. Gruppstorleken i den syskon- gruppsmodell med två samordnade ZO-barnsgrupper, som presenteradesi utredningens diskussions-PM 197], har ifrågasatts av en del instanser, som lämnat synpunkter på diskussionsförslaget. Utredningen anser dock att modellen har så många fördelar att det är väsentligt att den prövas. Den presenteras i betänkandet som en maximigrupp vid sidan av en rad andra modeller med varierande gruppstorlekar.

Socialstyrelsen har i januari 1972 startat försöksverksamhet bl a med syskongrupper av olika storlek, smäbarnsgrupper enligt utredningens förslag, smädaghem m m varför praktiska erfarenheter av olika organisa- tionsmodeller bör föreligga inom en nära framtid. Speciella organisations- former för glesbygdskommuner redovisas i kapitel 18, Förskola i gles- bygd.

Följande exempel på organisationsmodeller presenteras i detta sammanhang:

Heltidsförskolan

Syskongruppsförskola (7 .5.1) Aldersgrupperad förskola (7 .5 .2) Smågruppsförskola (7.5.3)

Delrids förskolan ( 7. 5.4)

Förskola med två 3-timmarsgrupper Förskola med 6- och 3-timmarsgrupper Föräldrakooperativ förskola Förskola med varierande tider Förskola med en 5-timmarsgrupp

7.5.1 Syskongruppsförskola

a. 20 + 20 + 10 eller 12 = 50 eller 52 barn

Hemvist |

20 barn 4 barn

c321/2—7år ca1/2—1år S å Syskon- ("__ Gemensam ___ hän-s- grupper (__ lekhall ru er

Hemvist || 9 pp

20 barn 6 — 8 barn

ca21/2—7år ca1—21/2år

Figur 7.) Syskongruppsförskola mcd 20+20+10(12)=50(52) barn Barn

Förskolan består i sin helhet av en småbarnsavdelning med två grupper och två syskongrupper. Småbarnsgruppen utgörs av 10—12 barn i åldrarna ca 6 månader—2 1/2 är. De fördelas på två smågrupper, den ena med 4 barn i åldern ca 6 månader—1 år och den andra med 6—8 barn i

Personal Funktion Antal Relation anställda personal/barn Föreståndaruppgiftcr 0,5 Småbarnsgrupper: ]. 4barnca l/2—1är: 2 II. 6 barn ca l——2 1/2 är: 2 1:2,5 I]. 8 barn ca 1—2 1/2 är: 2,5 resp. 1:2,7 Syskongrupper: ]. 20 barn ca 2 1/2—7 år: 4 (varav 1/3 deltid fm el e m) 125 ll. 20 barn ca2 1/2—7 är: 4 (varav 1/3 deltid fm e] e in) eller I. 20 barn ca 21/2—7 år (heltid) ' II. 20 barn ca 2 1/2—7 år 8'5 14,7 (heltid)

åldern ca 1—2 1/2 år. Vardera syskongruppen omfattar högst 20 barn av vilka upp till en tredjedel kan vistas deltid i förskolan (3—6 timmar fm eller em). Barnen i syskongrrrpperna är i åldrarna ca 2 l/2-—7 år med i princip 4—5 barn per årskull.

Personaltäthet

Relationen personal/barn för hela förskolan 114 (1/3 deltidsbarn fm eller em) 1 :3,8 (enbart heltidsbarn).

Det totala antalet personal inom barngrupperna i denna typ av syskongrupp blir 12,5—13,5 beroende på antal barn i småbarnsgruppen och om deltidsbarn ingår i syskongruppema. Därtill kommer köks- och l

. 4. städpersonal. Består 1/3 av barnen i syskongruppema av deltidsbarn ; beräknas 4+4=8 anställda. Består grupperna av enbart heltidsbarn beräknas sammanlagt 8,5 anställda. Mottas barn med särskilda behov i gruppen ökar personalbehovet. Föreståndaren beräknas tjänstgöra i barn- grupp ungefär halva sin tjänstgöringstid, vilket innebär att han/hon måste avlastas så många administrativa uppgifter som möjligt.

Arbetstidsförkortningen 1972 har inte helt kompenserats (20 av 30 eller 32,5 timmar har kompenserats).

b. 15+15+l0=40 barn

Hemvist | ] | 15 barn 4 barn i c321/2—7år ca1/2—1år ( —> ———————— Gemensam lekhall _— 4 Hemvist ll 15 barn 6 barn c321/2—7år ca1—21/2år

Figur 7.2 Syskongruppsförskola med 15+15+10=40 barn

Barn

Barngruppernas sammansättning är åldersmässigt densamma som i den tidigare presenterade syskongruppsmodellen. Skillnaden består endast i att barngrupperna är mindre. Srnåbarnsgruppen maximeras till 4+6=10 barn för att proportionellt svara mot antalet barn i syskongruppema, 15+15. Antalet barn per grupp och åldersklass i syskongrupperrra kortr- mer att vara ca 3—-4.

Personalta'thet

Relationen personal/barn för hela förskolan 1:3,8 (1/3 deltidsbarn fm el | em) 1:3,6 (enbart heltidsbarn). *

Personal

Funktion Antal Relation anställda personal/barn lv'örcstandaruppgifter 0,5 Smäbarnsgrupper [. 4 barn ca 1/2—1 år 2; [_2 5 ||. 6harncal—21/2år 2 '”

Syskongrupper I. 15 barncaZ 1/2—7 år (varav 1/3 deltid f m el e m)

rr. 15 barn ca 2 1/2—7 år 6 125 (varav 1/3 deltid fm el e m) eller I. 15 barnca21/2—7år (heltid) _ rr. 15 barn ca 21/2-7 år 6-5 1'45 (heltid)

Det totala antalet tjänster för denna syskongruppsmodell, ekonomi— tjänster inte inräknade, blir 10,5 om 1/3 av barnen i syskongruppen vistas deltid i förskolan och 11 om samtliga barn är heltidsbarn. Även idenna typ av förskola beräknas att föreståndaren tjänstgör halvtid i barngrupp. (Av 25 eller 26 arbetstimmar som förlorats genom arbetstidsförkort- ningen har 20 kompenserats.)

Lokaler för syskongrupps förskolan

De lokaler som rekommenderas för denna organisationsmodell bygger på följande principer:

Småbarnsgmpp [: Ett rum för alla funktioner: äta, sova, skötas, leka. Smäbarnsgrupp 11: Ett rum för lek, måltider och sömn samt Våtrum.

Småbarnsgrupperna har gemensamt kapprum och avkopplingsrum. Syskongrupperna: Varje grupp har egna hemvistutrymmen och våtmm. Lekhallen med olika aktivitetsområden och kapprum är gemensamma för de båda grupperna.

[ sina hemvist skall barnen kunna leka, äta, sova och vila. Det är därför väsentligt att lokalerna är rymliga och utrustade med ett rikhaltigt lekmaterial. [ den gemensamma lekhallen ordas Olika aktivitetsområden som utrustas med för barnen lätt tillgängligt material. Aktivitetsområden bör finnas för bla böcker och bildmaterial, för miljöbygge, ljudlekar, laborativa lekar m m. Lekhallen bör ligga i direkt anslutning till köket, där barnen får delta i köksarbetet tillsammans med de vuxna. [ lekhallen har barn från de båda syskongruppema möjlighet att leka tillsammans i mindre eller större grupper, och personal svarar för lekhallens aktiviteter under den mest aktiva delen av dagen.

Folkmängdsunderlag

Syskongruppsmodellen i sin helhet, 50—52 barn, kan bli aktuell i upptagningsområden med ett befolkningsunderlag om minst 2500

invånare. Troligt är att det iett sådant upptagningsornråde åtminstone under vissa år — finns behov av ytterligare deltidsplatser samt kanske även en del heltidsplatser utöver denna modells kapacitet.

Av flera skäl bör förskolenheterna i regel inte vara större än denna mo- dell. Det är väsentligt att förskolan är överblickbar för såväl barn, per- sonal som föräldrar. Detta är särskilt viktigt med tanke på de samverkans- former som arbetslagsprincipen förutsätter. Förskolorna bör för den skull inte ta emot mer än ca 50 heltidsbarn och eventuellt också en grupp del- tids- eller fritidshemsbarn, dvs i regel högst 70 barn samtidigt. Om för- skola av denna modell sammankopplas med en deltidsavdelning eller fri- tidshemsgrupp är det viktigt att också utemiljön är avpassad för att ta emot så många barn. De lokaler som ovan beskrivits för modellen (se vi— dare kapitel 13, Förskolornas miljö) är även användbara för fritidshems- grupper om behovet av heltidsplatser för förskolbarn minskar. Dels kan småbarnsavdelningen användas som fritidshem, dels kan en fritidshems- grupp och en syskongrupp (förskolbarn) samordnas på samma sätt som två syskongrupper.

Synpunkter på syskongrupps förskolan

En väsentlig fördel med syskongrupper är att barnen inom den egna gruppen får kontakt med såväl jämnåriga som med barn i andra åldrar. Genom samordning av två grupper med gemensam lekhall har barnen i både 20- och 15-barnsgruppema goda möjligheter till varierande gruppbildningar: lek i större och mindre grupper, tillsammans med jämnåriga barn och barn i andra åldrar, i spontant uppkomna och på personalens förslag sammansatta grupper. Barnet får också gå kvar i samma grupp från ca 21/2 år tills det börjar skolan, vilket medför trygghet för barnet och stabilitet åt gruppen.

Bland de synpunkter som framförts rörande förslaget om 20-bams- grupperna i utredningens diskussionspromemoria har farhågor uttryckts över att grupperna är så stora att de kan bli tröttande för barnen, i synnerhet som två grupper har gemensam lekhall. De lokaler utredningen föreslår egna hemvist för varje grupp och välutrustade aktivitetsområ- den i den gemensamma lekhallen — bör emellertid stimulera barnen till lek i mindre grupper och ge goda möjligheter till vila och avskildhet. Den tillgång på personal som större barngrupper innebär gör även att arbetssättet i 20-barnsgrupperna bör kunna bli mer flexibelt än i mindre grupper. Personaltillgången i den större gruppen gör att 2—4 vuxna finns i lekhallen under relativt stor del av dagen, att vuxna tidvis kan finnas både ute och inne vilket gör att barnen spontant kan växla mellan inne- och uteverksamhet och att utflykter i smågrupper kan ord- nas.

Det blir även något lättare för personalen ide större barngrupperna att finna lämplig, gemensam konferenstid mitt på dagen. Dessutom får barnen flera vuxenmodeller, att imitera och såväl barn som föräldrar har möjlighet att etablera flera kontakter. De kan därför lättare få kontakt med någon de känner speciell anknytning till eller förtroende för. 20-barnsgrupperna ger underlag för en annan planlösning av lokalutrym-

mena. Lekhallen kan bla få flera aktivitetsområden. Barnen får goda valmöjligheter för aktiviteter och lek i flera små grupper underlättas. Dessa fördelar måste i de konkreta fallen vägas mot värdet av mindre barngrupper.

För vissa barn kan det vara bra med något färre kontakter. ]5-barnsgrupperna har även den fördelen att såväl grupperna som förskolan blir något mera överblickbar för barnen och att institutions- storleken eventuellt kan verka mer personligt engagerande för föräldrar och personal.

Även andra gruppstorlekar än de här nämnda kan förekomma i syskongruppsmodellen och redovisas nedan och i kapitel 13, Förskolans miljö.

7.5.2 Åldersgrupperad förskola

1/2—2år: 2-åringar 3—5år: 5—7år: 4 barn 6 barn 8 barn 12 barn 15 barn

Figur 7.3 Åldersgruppcrad förskola

Barn

Denna organisationsmodell tillämpas fn vid de flesta daghem. Känne— tecknande för modellen är att barnen indelas i grupper efter ålder. Många daghem har en grupp 3—5-åringar och en grupp 5—7—åringar. Till dessa båda grupper kopplas ofta en eller två smäbarnsgrupper. Andra kombinationer förekommer, beroende på antal grupper vid daghemmet.

Personal Funktion Antal Relation tjänster personal/barn Föreståndaruppgifter 0,5 Spädbarn 10 barn 3,5:> 1 3 2—äringar 8 barn 2,5 3—5—åringar 12 barn 2,5 14 9 5—7—åringar 15 barn 3,0 ' * 45 12

Relationen personal/barn för hela förskolan 1:3,8.

För sammanlagt 45 barn beräknas 12 anställda för föreståndar- och barngrupparbete. Köks- och städpersonal tillkommer.

Lokaler

De lokaler som används för denna modell består vanligen av två lekrum, tvättrum och kapprum per barngrupp, för de äldre barnen även lekkök

och verkstad. lnga gemensamma utrymmen för två eller flera grupper förekommer som regel.

Samma lokaler som rekommenderas för syskongruppsförskolan kan användas också för förskola med åldersindelade grupper. Grupperna för de äldre barnen, åldrarna 2 eller 3—5 och 5—7 år, samordnas då på samma sätt som två syskongrupper med egna hemvist och gemensam lekhall.

Befolkningsunderlag

Eftersom denna modell motsvarar syskongruppsmodellen vad det gäller antalet barn, kan den vara aktuell i samma typ av upptagningsområden . som syskongruppsmodellerna, alltså i områden med ca 2 500 invånare eller flera.

Synpunkter på äldersgrupperad förskola

De åldersindelade grupperna ger barnen goda möjligheter att umgås med jämnåriga men då barnen inte har kontakt med barn i andra åldrar saknas väsentliga känslomässiga och sociala aspekter i samvaron om inte ordentligt samröre finns mellan de olika grupperna. Där lokalerna byggts för åtskilda grupper bör därför olika utrymmen inredas så att de underlättar att barn från olika grupper leker tillsammans. 1

En fördel med de åldershomogena grupperna är att material och & aktiviteter i gruppen blir mer direkt inriktade på den genomsnittliga utvecklingsnivån. Detta kan dock innebära vissa nackdelar för mycket tidigt eller sent utvecklade barn.

Genom att grupperna som regel fungerar var för sig kan arbetssättet bli ganska låst. En vuxen är ofta ensam med alla barnen i gruppen. Ofta måste alla barn göra samma sak samtidigt, klä på sig samtidigt, gå ut samtidigt, alla följa med på utflykter och studiebesök etc. Barnen får dessutom se mycket litet av vuxnas samarbete och arbetslagsidén kan inte förverkligas i sin helhet.

7.5.3 Srnågruppsförskola

6 — 15 barn = Andra förskolor 2 7, av 10 år Parklek etc Bibliotek, lekotek etc

Figur 7.4 Smågruppsförskola

Barn

Smågruppsförskolan kännetecknas av att den består av en relativt liten - barngrupp med oftast barn i blandade åldrar. Såväl antalet barn som åldersspridningen kan variera betydligt, beroende på behovet av platser,

gruppens sammansättning och den funktion förskolan är tänkt att fylla. Likasa kan öppethållandet variera från deltid till heltid, eventuellt även förlängt öppethållande (dygnsöppet) om särskilt behov därav föreligger och detta inte kan lösas på annat lämpligt sätt. (Se kapitel 8, Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande.)

Exempel

Antal barn: 6-15 Aldrar: 2—7 år (Eventuellt kan även småbarn och skolbarn kornmai fråga.) Det lägre barnantalet kommer huvudsakligen i fråga om småbarn eller barn med särskilda behov mottages. [ vissa fall kan den lilla gruppen vara lämplig för barn med särskilda behov, tex för allergiska barn som behöver en för dem särskilt avpassad miljö, eller för barn med sådana störningar som gör att de inte orkar ha kontakten med många 1 barn,

Personal

Personalbehovet beror bl a på antalet barn, barnens åldrar, förekomst av barn med särskilda behov och öppethållandetiderna. Dessa variationer torde inverka mer på personalbehovet i denna typ av förskola än i andra. Även om barngruppen är mycket liten, bör antalet anställda vid heldagsöppen institution inte understiga 3, bl a med tanke på att hushållsarbete od (i större utsträckning än vanligt) som regel ingår i arbetsuppgifterna. Om förskolan tar emot barn även under natten, ökar personalbehovet. Försöksverksarnhet bör föregå en mer generell rekom- mendation om organisation i detta fall.

Lokaler

Med tanke på det ringa barnantalet kan befintliga, för ändamålet inredda lokaler i stor utsträckning tas i anspråk. Det kan vara fråga om villor, radhus, affärslokaler, lägenheter 0 d som iordningställs för detta ändamål. Lokalernas utformning kan därför vara högst varierande. Samma krav på utrymrnesstandard per barn bör dock gälla för denna modell som för övriga. (Se kapitel 13 Förskolans miljö.) Det bör uppmärksammas att dygnsöppna förskolor behöver extra utrymmen för övernattning. Smågruppsförskolan har ofta begränsade möjligheter att erbjuda tillfredsställande utbud av material och aktiviteter jämfört med vad syskongruppsmodellen kan bl a genom sin lekhall. Det är därför av stor betydelse att ett gott samarbete förekommer med bl a andra förskolor, med lekparker och bibliotek så att deras resurser kommer barnen till go- do — såväl material och aktiviteter som barn- och vuxenkontakter. Vidare torde sådant samarbete vara angeläget då personalen därigenom får bättre möjligheter till nya impulser och berikande samverkan med andra vuxna.

Folkmängdsunderlag

Smagruppsförskolor kan bli aktuella bl a i upptagningsområden med litet befolkningsunderlag som alternativ till uteslutande familjedaghem eller i rrpptagningsomraden med stort befolkningsunderlag som alternativ till familjedaghem för att klara toppbelrovet av förskolplatser.

På vissa orter med ensidig eller speciell förvärvskaraktär kan dygnsöppna förskolor behövas. Smagruppsförskolor borde i dessa fall vara en lämplig form för dygnsöppen förskola. Vidare bör de barn som tillfälligt har behov av placering utom hemmet i viss mån kunna tas emot i smågruppsförskola som är dygnsöppen eller av särskilda "nattföräldrar”.

Synpunkter på smågrupps förskolan Fördelarna kan kort sammanfattas i följande punkter:

El Barnen får vistas i sin vana närmiljö eftersom upptagningsområdet som regel är litet [] Den lilla förskolan torde skapa goda kontakter föräldrar — barn — personal och öka allas känsla av delaktighet i verksamheten D Den lilla gruppen kan passa en del barn bättre än en större grupp. Detta kan gälla bl a barn som är i särskilt stort behov av få, stabila kontakter, infektionskänsliga barn [21 Miljön kan lätt anpassas till barnens speciella behov l:! Smågruppsförskolan är planeringsmässigt flexibel: kan relativt lätt an- ordnas vid toppar i platsbehovet eller för speciella behov, t ex för handi- kappade barn, barn i behov av övernattning m n

Bl a följande kan dock ibland tala emot denna lösning:

El Barnen får i smågruppsförskolan kontakt med få barn (i varje åldersklass 1 —2 barn) och få vuxna. Möjligheterna till spontan gruppbildning är små och barnen får uppleva relativt litet av vuxnas samarbete Cl Tillgången på lekmaterial blir relativt begränsad El Samvaron med ett fåtal barn och begränsningar av utrymme och lek- material beskär aktivitetsmöjligheterna [] Det begränsade antalet vuxna i förskolan försvårar ett flexibelt arbets- sätt, bl a för utevistelse och möjligheterna att göra utflykter och andra besök i smågrupper utanför förskolan. Cl De anställda är så få att de lätt kan uppleva sig som isolerade och i behov av stimulansgivande samverkan med flera arbetskamrater.

För att kompensera de svagheter som den mindre förskolan har måste barnen beredas möjlighet till kontakt med barn och vuxna utanför denna, t ex genom anknytning till någon större förskola eller parklek ochi samarbete med verksamhet vid bibliotek eller liknande. Den bör också få tillgång till större sortiment av lekmaterial genom lån från andra verksam- heter eller från kommunal utlåningscentral. Vidare är kontakt med samhäl- let i övrigt av särskilt stor betydelse.

För att personalen skall kunna uppleva berikande arbetsgemenskap i

ett större sammanhang kan den lilla förskolan genom sin anknytning till en större förskola ha vissa personalkonferenser gemensamma med denna och/eller samarbete med personalen inom parklek m m.

7.5.4 Deltidsförskolan

En stark satsning på utbyggnad av heldagsförskolan kommer att medföra att på längre sikt en relativt stor del av deltidsbarnen kan integreras i heldagsförskolans grupper. Under ett utbyggnadsskede och under vissa år i ett bostadsområde torde deltidsgrupper dock förbli aktuella.

Den nuvarande deltidsförskolan (lekskolan) innebär som regel tre timmars vistelse för barnen under fem dagar i veckan. Vanligen tar en lärare emot två 20-barnsgrupper per dag, alltså sammanlagt 40 barn.

Malet för deltidsförskolan bör vara att, i den mån denna förskolform behövs som komplement till daghemmen, dess organisation successivt omprövas vad det gäller gruppstorlek, personalbehov och vistelsetid.

Förlängd daglig vistelse för barnen och möjlighet att personalen tar hand om en grupp per dag är önskvärt men kan pga plats- och personalbrist, genomföras först på lång sikt. Där uttalade behov av förlängd vistelse föreligger bör dock vistelsetiden för ena gruppen, lämpligen förmiddagsgruppen, kunna förlängas till 6 timmar och därutöver en 3-timmarsgrupp tas emot under eftermiddagen.

Eftersom såväl behov av som förutsättningar och intresse för olika typer av deltidsförskola kan variera högst betydligt från område till område föreslås här några olika alternativ, som vart och ett kan ge förutsättningar för ett tillfredsställande innehåll.

De former av deltidsförskola som här tas upp är endast exempel på hur deltidsförskolan kan ordnas. Andra former kan även under vissa förutsättningar vara lämpliga. Barnantalet i grupperna anges till maximalt 20, yngre förskolbarn och barn med särskilda behov i grupperna motiverar som regel färre barn per grupp. Den totala vistelsetiden per vecka bör dock inte vara kortare än 15 timmar och alltför växlande tider bör undvikas. Personalbehovet beräknas till minst en anställd, en förskol- lärare. I exemplet nedan har även medräknats en medhjälpare i enlighet med de synpunkter som givits i avsnitt 7.3.2. Personalförstärkningar är här liksom i heltidsförskolan mest angelägna i grupper där barn med sär- skilda behov till följd av olika handikapp integreras.

Förskola med två 3-timmarsgrupper Barn

Grupp 1: 20 barn 3—7 år, vistelsetid 3 timmar/dag (fm) Grupp 2: 20 barn 3—7 år, vistelsetid 3 timmar/dag (em) Vistelsen omfattar 15 timmar/veckan fördelade på 5 dagar.

Personal

[ förskollärare

30 t" k' - .

Relationstal personal/barn ]:S 20 Beträffande lokaler hänvisas för samtliga former av deltidsförskola till kapitel l3 Förskolans miljö.

Förskola med en 6-timmars- och en 3—timmarsgrupp

Burn

Grupp 1: 20 barn 3—7 ar, vistelsetid 6 timmar/dag (t ex 7.30—13.30) Grupp 2: 20 barn 3—7 är, vistelsetid 3 timmar/dag (t ex l4.00—l7.00) Vistelsen omfattar för grupp a) 30 timmar/veckan fördelade på 5 dagar. Vistelsen omfattar för grupp b) 15 timmar/veckan fördelade på 5 dagar.

6-timmarsgruppen: 2,0225 anställda varav minst en förskollärare 30 timmar/vecka i barngrupp. 3-timmargruppen: 0,5 förskollärare

0,5 medhjälpare

Personal : 15 timmar/vecka i barngrupp. |

Relationstal personal/barn: Grupp a) 11% 20. Grupp b) l: & 20.

7.5 .5 Föräldrakooperativ förskola

Avsikten med detta exempel på organisation är att antyda möjligheten av att intresserade föräldrar skulle kunna ta över en betydande del av * ansvaret för deltidsförskolans verksamhet. Emellertid torde detta vara en lösning som i sin mest renodlade form blir relativt ovanlig. Däremot kan övergångar mellan denna form och övriga tänkas bli alltmer vanliga. Inom heldagsförskolan torde denna organisationsform vara svår att realisera eftersom de flesta föräldrar är förhindrade att tjänstgöra i förskolan p g a förvärvsarbete eller studier. 5

Denna typ av förskola bör ta emot åtminstone 5- och 6-åringar men ( helst även yngre barn för att undvika att hela barngruppen byts ut varje , år. Vidare är någon form av föräldraförening med mycket bred ' förankring i föräldragruppen nödvändig, samt att några föräldrar är villiga att tjänstgörai förskolan.

Några av föräldrarna i gruppen kan tex överta funktionen som medhjälparpersonal och arbeta regelbundet i förskolan. Det bör alltid vara 2—5 vuxna i förskolan. Vidare bör omsättningen på tjänstgörande föräldrar inte vara för stor eftersom tillfredsställande stabilitet måste garanteras. Förskolläraren är huvudansvarig för verksamhetens pedago- giska kvalitet och arbetar dels i barngruppen, dels som rådgivare för medverkande föräldrar.

Den föräldrakooperativa förskolan, där föräldrarna på ett aktivt sätt deltar i verksamheten, bör kunna fungera som en effektiv form av för- äldrautbildning genom att personal och föräldrar utifrån det praktiska ar-

g...-= ha...—M.G..u _.z- c-a .

betet i förskolan har dagliga diskussioner i skilda frågor. Den kan vara lämplig att pröva i den uppsökande verksamheten. I förlängningen av denna verksamhetsform finns tanken på en samlingspunkt i bostadsom- rådet för alla åldrar.

Lokaler för detta ändamål kan vara antingen vanliga förskollokaler el- ler andra lämpliga lokaler som går att anpassa för ändamålet. Det senare alternativet blir mer aktuellt i de fall då upptagningsområdet endast har behov av en barngrupp. Lokalen kan då med fördel användas för annan verksamhet, tex öppen lekverksamhet under någon del av dagen. För— skolläraren bör i viss man kunna engageras i denna verksamhet. Insatser- nas storlek beror på deltidsförskolans öppethållande, som kan variera allt- efter behovet.

7.5.6 Deltidsförskola med varierande tider

I vissa fall kan det vara befogat att tiderna i förskolan varierar: dels antalet dagar per vecka, dels antalet timmar per dag. Motiven för viss flexibilitet och valfrihet kan t ex vara att en del av barnen har lång väg till förskolan varför det skulle kunna vara tröttande att resa varje dag. Resan kan Ocksa motivera längre vistelsetid per dag med inlagd vilostund. Ett annat skäl kan vara att transporten samordnas med Skolskjutsar. vilket dock inte blir möjligt varje dag enligt exempel 1 (se nedan).

Vidare kan en del föräldragrupper värdera möjligheten till en något längre vistelse färre dagar per vecka mera än tre timmars vistelse varje dag.

Exempel ]

Öppethållande 6 timmar/dag t ex kl 8——l4.

Dag Grupp 1 Grupp 2 Måndag 6 timmar Tisdag 6 timmar Onsdag 3 timmar 3 timmar Torsdag 6 timmar Fredag 6 timmar Barn

2 grupper & 20 barn/grupp, åldrar 4——7 år. Vistelsen omfattar 15 timmar/vecka fördelad pa tre dagar.

Personal

] förskollärare 30 timmar/vecka i barngrupp. ] medhjälpare Relationstal personal/barn 11% 20 Under eftermiddagarna kan lokalerna användas för annan verksamhet, tex öppen fritidsverksamhet eller organiserade fritidsgrupper för barn.

Med ett välfungerande föräldrasamarbete kan denna modell ge goda möjligheter till exempelvis omvärldsorientering i form av besök på arbetsplatser, olika institutioner och inrättningar som är svårt att hinna med under 3-timmarsvistelse. Även den måltid och vilostund som måste ingå i vistelsen är av stort värde för barnen. Den längre vistelsetiden 2 dagar i veckan bör vara till fördel för vissa barn med särskilda behov.

Exempel 2

Dag Grupp 1 Grupp 2 l l Måndag 3 timmar 5 timmar 5 Tisdag 3 timmar 5 timmar l Onsdag 3 timmar 5 timmar i Torsdag 3 timmar Fredag 3 timmar

Barn

2 grupper, 20 barn/grupp, åldrar 3—7 är. Grupp 113 timmar/dag 5 dagar i veckan Grupp 2: 5 timmar/dag 5 dagar i veckan Denna grupp kan eventuellt bestå av barn med lång resväg till förskolan.

Personal

Varje grupp: 0,5 förskollärare , _ 0.5 avlönad medhjälpare 15 timmar/vecka ' barngrupp Relationstal personal/barn LS 20.

Lokalen kan tva halva dagar i veckan användas för annan verksamhet, tex öppen lek- eller fritidsverksamhet, och personalen kan, om den önskar längre tjänstgöringstid, tjänstgöra i denna eller annan verksamhet för barn, som konsulent för familjedaghem e d.

7.5.7 Förskola med en S-timmarsgrupp

Pa längre sikt är det önskvärt att förskolan utvecklas till denna organisationsform, som innebär att personalen svarar för en barngrupp under 5 timmar per dag. Denna förskolform bör i vissa fall kunna komma i fraga redan i dag om underlag finns för endast en barngrupp.

__.hw Ag.. .. __).W __ »

__._._ _».

Barn

En grupp med 20 barn 4—7 ar, vistelsetid 5 timmar/dag, 5 dagar/veckan = 25 timmar/vecka.

[* *rsonal

l förskollärare 1 deltidsanställd medhjälpare 30 ”mmm/vec” i bamgmpp

För att skapa goda möjligheter till individuell handledning av barnen bör de kunna indelas i tex två undergrupper med något olika vistelsetid. Detta blir möjligt genom att barnen vistas i förskolan 25 timmar per vecka medan personalen tjänstgör i barngrupp 30 timmar per vecka jämte 10 timmar barnfri tid. Barnens schema kan eventuellt se ut på följande sätt. (Barngruppen indelad i undergrupperna A och B)

kl 8.30— 9.30 Grupp A (10 barn) kl 9.30—13.30 Grupp A + B (_20 barn) kl 13.30— 14.30 Grupp B (10 barn)

Denna form av deltidsförskola skiljer sig från de övriga här presenterade formerna bl a på följande sätt: j Endast en barngrupp mottages per dag * Barnen vistas i förskolan sammanlagt 25 timmar i veckan (5x5 timmar) Schemat kan läggas upp så att alla barn får vara i halv grupp — 10 barn

_ under en timme per dag

Denna organisation av deltidsförskolan ger personalen förutsättningar att betydligt bättre lära känna barnen i gruppen, dels genom att barnen vistas 5 i stället för 3 timmar/dag i förskolan, dels därför att personalen har hand om en grupp om "20 barn i stället för två grupper om sammanlagt 40 barn. Genom den längre vistelsetiden får barnen mer upplevelser och stimulans, mer tid att bearbeta sina intryck och de får delta i måltid och en kort vilostund.

Gruppindelningen gör att personalen under en timme per dag har halv grupp och därmed bättre förutsättningar att ge barnen individuell handledning. Denna form av deltidsförskola är speciellt lämplig för barn med särskilda behov.

Även föräldrasamarbetet bör vinna på att personalens tid för denna uppgift fördelas på hälften så många föräldrar som i tvågmppssystemet. Dä deltidsförskolans föräldrar som regel har möjlighet att satsa viss tid på samarbete med förskolan. bör samarbetet i denna förskolform ha goda förutsättningar att utvecklas.

Förskolans lokaler bör efter 5-timmarsverksamheten utnyttjas för annat ändamål, t ex lek- och fritidsgrupper.

I följande tablåer visas antalet barn i förhållande till antalet tjänstgörande personal under olika tider på dagen inom barngrupper av olika slag.

Barnens närvarofrekvens under dagen har beräknats med utgångspunkt i material från familjepolitiska kommitténs Och barnstugeutredningens enkät till heltidsöppna förskolor 1970. I tablåerna anges dels antalet barn. om alla inskrivna barn är närvarande, dels — den streckade linjen il antalet barn om 20 % av dem är frånvarande. l

Personalens tjänstgöringskvot per vecka i barngrupp har beräknats till i 34 tim. Samtlig personal beräknas saledes ha 6 veckotimmars barnfri tid.

Tablaerna illustrerar en dag då förskolan är öppen (3.30—19.00. För enkelhetens skull har antalet anställda minskats med 0.5 person = 20 veckotimmar. vilka beräknats atga för verksamhet under lördagar.

Exempel ] illustrerar personaltätheten under dagen i tva syskongrup- per med 20+20 heltidsbarn. Enligt utredningens förslag beräknas perso- nalen besta av 8.5 personer. Enligt vad som ovan nämnts räknas här med 8 personer måndagar—fredagar.

Relation antal anställda/barn måndagar=fredagar = 115. l:"xempel 2 illustrerar personaltätheten i tva syskongrupper med 15+15 heltidsbarn. Utredningen beräknar personalbehovet till 6.5 anställ- 4, da. [ exemplet räknas med sex anställda eftersom lördagar inte ingar i ! beräkningarna. J

Relation antal anställda/antal barn måndagar—fredagar = 1:5. 3 Exempel 3 avser personaltätheten i en grupp med 15 heltidsbarn Och tre anställda. vilket motsvarar rekommenderad personaltäthet manda- i gar-fredagar. '

Relation antal personal/antal barn = [:S måndagar= fredagar. Av de olika exemplen framgår att antalet barn per tjänstgörande per- sonal under större delen av dagen är följande (om alla barn är närvaran- de):

Ex. ] 20+20 barn: 6——8 barn per pers. Ex. 2 15+15 barn: 6—9 barn per pers. Ex. 3 15 barn. 3 anst : 7—10 barn per pers.

l l l l

Exempel 1

Barnens närvaro i % 100 ** 90 ——' 80— 70f

20 + 20 barn

1:3

1:4

Add-Id

Lemma» a.

Ant timmar Teoretiskt personalschema schemalagd tid

QUINIMNINIU) (Jawa—_u- xxxxxxxx

åNååMNb &

Personaltäthet ;. : .'

lli l,

_" _ _ "— l l . ___—_.

1'1"'FÄT_1—r—T—T—T—1——r——r'—T'—r—T—l—_T—r'—r—r—Få—r'—F'W—_KI 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

"' Personal i förhållande till antaget antal närvarande barn (20 % av barnen antas vara frånvarande).

__ Personal i förhållande till alla inskrivna barn

Personalens närvaro i barngrupperna

Exempel 2

Barnens närvaro 15 + 15 barn i % 1 00

80 _ ' Ä— ! N , , 28 I

50 ,! I

40 30 20 10

678910111213141516171r819

Ant timmar Teoretiskt personalschema schemalagd "d

Personaltäthet 1 :3

: l ... ] .

,7 l Il I 1 Il . 8 t "1 1 19 V

|| | I I | I l I | I I I | | I 1117 | | , KI 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

_ Personal i förhållande till alla inskrivna barn

Personalens närvaro i barngrupperna

Exempel 3

Barnens närvaro i %

Ant timmar schemalagd tid

: åta

Teoretiskt personalschema

Personaltäthet

l

IS 1 l l

116 1:7 fl I X

119 ÅT li ['I

1210 V

—- Personal i förhållande till alla inskrivna barn

Personalens närvaro i barngrupperna

Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande

8.1 Socialstyrelsens råd och anvisningar

utfärdat rekommendationer om barnstugornas öppethållande (s 163: 54—55): ”Daghemmets öppethållande anpassas efter föräldrarnas arbetstider, men av hänsyn till barnen bör det icke börja tidigare än kl 6.30 eller sluta senare än kl 19.00, lördagar kl 14.00. Daghemmet bör hållas stängt alla helgdagsaftnar samt för reparation och rengöring under de veckor som sammanfaller med industrisemestrarna, och ur barnens l synpunkt gärna längre, om så kan ske utan olägenhet för föräldrarna.”

"Lekskola med två avdelningar hålls öppen 3 timmar för varje avdelning under 5 veckodagar på sådana tider, att ordentligt tilltagen vädrings- och städningspaus kan läggas in mellan avdelningarnas öppethållande. En veckodag, förslagsvis lördagen, anslås till materialvård och mottagning för föräldrarna. Stängningstiderna bör anpassas till skolåret.”

1962 års Familjeberedning lade i slutet av 1965 fram en PM (Stencil 19653, Socialdepartementet) om utbyggnad av samhällets barntillsyn. Familjeberedningen rekommenderade följande öppethållandetider:

l Socialstyrelsen har i Råd och anvisningar (ROA ) nr 163, december 1963 1 l 1 l

]. Öppethällande till kl 19.00 måndagar—fredagar för de barn som inte kan hämtas tidigare av förälder eller annan anhörig

2. Ingen ändring av daghemmens öppningstid på morgnarna (den helt dominerande öppningstiden var då kl 6.30)

3. Ingen ändring av stängningstidema (kl'l4 eller 15) på lördagarna. Däremot framhölls att det kunde finnas skäl för en speciell organisa- tion på lördagar. Barnen inom en institution kunde då sammanföras till en familjegrupp, då beläggningen genomgående visade sig vara mycket låg. Härigenom kunde dels personalen i stor utsträckning ges lördagsledighet, dels arbetsinsatserna koncentreras till veckans övriga dagar.

___—::..».— .. ...a—u: La...-. ___—___-

Familjeberedningen tog också i detta sammanhang upp frågan om längre öppethållande, i de fall en barnstuga i huvudsak betjänade en viss eller vissa yrkesgrupper med längre arbetstid på orter med en

dominerande industri (och även på orter med mera differentierat näringsliv). Beredningen framhöll att det borde vara möjligt för den lokala huvudmannen att medge längre öppethållande med hänsyn till sådana särskilda behov och att en anpassning efter de lokala förhållande- na borde kunna göras. Frågan om nattöppet tangerades likaså: ”Denna anpassning till lokala förhållanden bör också innefatta överväganden angående eventuellt nattöppna daghem”. Den diskussion som fördes i familjeberedningens PM sammanfattas sålunda: ”Längden av barnstugor- nas öppethållande är en awägningsfråga och bör kunna anpassas till lokala behov och omständigheter”.

Socialstyrelsen har tagit fasta på de öppethållandetider som familjehe- redningen rekommenderade samt hänvisat till att frågan om att i större utsträckning hålla daghemmen öppna andra tider än de angivna var under utredning.

I Rad och anvisningar nr 184, december 1965 som berör kommuner- nas åtgärder för tillkomsten av barnstugor, sägs i kapitel 2 (5 18427 ff): ”Lekskolan hålls öppen 3 timmar för en förmiddagsgrupp, som regel kl 9.00-12.00, och 3 timmar för en eftermiddagsgrupp, som regel kl 13.00 -16.00, fem dagar i veckan. Lördagar är lekskolan stängd. Lovdagar och ferier sammanfaller med skolans av hänsyn till hemmen. Såväl av pedagogiska skäl som med tanke på mödrar med deltidsarbete eller betungande hemarbete kan barnens dagliga vistelse i lekskolan förlängas till 5 timmar — motsvarande kortare daghemsvistelse (halvdag- hem). För barnen ordnas dä måltider och möjlighet till vila.

Tabell 8.1 Vanligast tillämpade tider för öppethållande.

Dag Daghem DL = 5 timmar Lekskola

Måndag to m fredag 0630—1900 07.00—12.00 09.00—12.00 eller + l3.00—18.00 13.00—16.00 och eller 09.00—12.00 l4.00=17.00 eller l3.00—16.00 Lördag 07.00=12.00 Avvikelser förekommer vid (0630—2130) vissa daghem, exempelvis sjukhusd aghem

Vanligast tillämpade tider för öppethållande under året

Öppet

Hela året utom helger januari—december

Del av året — januari—juni+ augusti—december I överensstämmelse vårtermin

med skolan januari—juni+ hösttermin augusti—december

Stängt

Under industrisemester juli - — Under skolferier och — juni—augusti juni—augusti

helger

Daghemmet hålls öppet från minst 5 timmar (jfr lekskolan) till 12,5 timmar dagligen under arbetsveckan, vanligen kl 6.30—19.00; lördagar kl 6.30—14.00.”

8.2 Öppethållandetider enligt statistiken för år 19 70

Under år 1970 hölls flertalet daghem öppna högst 12 timmar. Samman- lagt 733 daghem redovisar en öppethållandetid på 5,5—12 timmar. Det har dock skett en kraftig ökning av daghem med öppethållandetider över 12 timmar. 165 daghem var öppna 12,5—16 timmar.

Den stora ökningen av antalet hem med långa öppethållandetider tolkas som ett tillmötesgående från kommunernas sida gentemot föräldrarnas behov av vidgad service. Var i landet de daghem som har den längre öppethållandetiden är belägna framgår inte av tillgänglig statistik.

8.3 Exempel på daghem med längre Öppethällandetider

Bland kommuner som nyligen börjat en försöksverksamhet med längre öppethållandetider skall här som exempel nämnas Uppsala. Försöksverk- samheten igångsattes efter olika propåer och uppvaktningar från organisationer och myndigheter.

Från och med den 1 oktober 1970 håller 2 barnstugor i Uppsala, Ulleråkers barnstuga och Slottsbackens daghem vid Akademiska Sjukhu- set, öppet till kl 21 måndag—fredag. Lördag—söndag samt helgdagar håller Slottsbackens daghem öppet motsvarande tider. Av stadens övriga daghem — totalt ett 30-tal har sju hittills haft lördagsjour med gängse öppethållandetider (6.30—15). För de föräldrar som behöver placera sina barn under längre tid eller annan tid än jourbamdaghemmen bjuder lördagar, står Slottsbackens daghem till förfogande liksom under sönda— gar och helgdagar.

Av en enkät som gjordes under första kvartalet 1971 framgår att beläggningen på Slottsbackens daghem varit förhållandevis låg: lördagar 8—10 barn, söndagar 4—5 barn samt ibland (vid helger) 1—2 barn. För september 1971 redovisas likaledes en låg beläggning totalt på barnstugoma i kommunen: av de ca 2 000 barn som vistas heldag i barnstugoma måndag—fredag, vistades tex lördagen den 4 september endast 1 1 barn totalt på de åtta lördagsöppna institutionerna. Tre av de 11 barnen var placerade på Slottsbackens daghem. Övriga lördagar var beläggningen 18 barn, 14 barn och 11 barn.

Slottsbackens daghem kan ta emot 40 barn. September 1971 redovisades följande beläggning på daghemmet:

._ _...

lördagen 4.9 3 barn söndagen 5.9 1 barn lördagen 11.9 6 barn __ söndagen 12.9 5 barn , 19 barn lördagar lördagen 18.9 4 barn Summa: .. september 1971 söndagen 19.9 4 barn 15 barn sondagar lördagen 25.9 6 barn söndagen 26.9 5 barn

Under oktober månad 1971 har upp till 12 barn vistats på daghemmet under något av veckosluten.

De flesta barnen vistas vart tredje veckoslut på Slottsbacken. En del barn vartannat veckoslut. Det senare gäller framför allt barn till personal vid Ulleråkers sjukhus.

Uppsala kommun har beslutat att driva verksamheten försöksvis ytterligare ett år trots höga omkostnader och låg beläggning. Merkostna- den i barnstugebudgeten för Slottsbackens daghem beräknades för år 1971 utgöra 37 750 kronor netto.

Beträffande de övriga sju barnstugoma i kommunen som harjouröppet lördagar har man beslutat att endast två i fortsättningen skall svara för tillsynsservicen. För de föräldrar och barn som behöver anlita barnstugor- na lördagar betyder detta bl a längre resor till och från institutionen.

Den låga beläggningen på barnstugoma under veckoslut och helger tycks tyda på att föräldrar ordnar sin barntillsyn på annat sätt. Antingen är ena föräldern ledig eller ser syskon efter varandra. Enföräldrar förefaller också att klara barntillsynen i stor utsträckning genom andra anordningar. Medvetandet om att barntillsyn kan ordnas genom kommunens försorg veckoslut och helgdagar framhålls av barnstugestyrel- sen i Uppsala ha en välgörande psykologisk effekt. Föräldrar har anmält behov av barntillsyn men ändå i sista hand svarat för den själva i den trygga känslan att kunna ta i anspråk den service kommunen bjuder vid akut behov.

För barn, som av olika anledningar ej tål den större miljön på institutionerna, ställer kommunen barnvårdare till förfogande för temporära behov eller erbjuds familjedaghem, om föräldrar arbetar på annorlunda tider eller på obekväm arbetstid.

Merparten av de föräldrar i Uppsala som lämnar barnen på lördagar och söndagar är anställda inom sjukvården. Flertalet är också ensamståen- de utan möjlighet att anlita anhöriga för barntillsyn. Man tar huvudsakligen emot spädbarn och koltbarn över veckosluten. Genom att barnen inte är bekanta med personalen på grund av sin sporadiska vistelse visar en del barn störningar i form av bl a sömnrubbningar. I de fall där även föräldrarna visat neurotiska störningar till följd av barnens situation har läkare och psykolog måst kopplats in. I sådana fall har man lyckats lösa barntillsynen på lämpligare sätt för föräldrar och barn med gravare störningar och genom kontakt med arbetsgivaren (landstinget) utverkat lämpligare arbetstider för dessa föräldrar.

1 Borås kommun har landstinget sedan lång tid drivit ett sjukhusdag— hem för sjukvårdspersonalens barn med en öppethållandetid från 6.30 till 21.30. Genom de stora variationerna i barnantal och i vistelsetidernas längd, som följer av de arbetstider som tillämpas vid lasarettet, är planeringen svår att göra för personalen i daghemmet. Mödrarna lämnar sitt arbetsschema för en månad i taget. Lasarettets behov av vikarier vid sjukdomsfall och arbetstoppar av olika slag förrycker dock ofta grundplaneringen. Personaltillgången vid daghemmet är enligt uppgift god. Man har tid att väl ta hand också om de mera sporadiskt mottagna barnen. Barneni

åldrarna 9 månader till 18 månader måste hämtas senast kl 19.00 från daghemmet. Övriga åldersgrupper får stanna till kl 21.30 utan inskränk- ningar.

Från föräldrarnas synpunkt är servicen god och de är nöjda med arrangemangen. En del av barnen måste på grund av föräldrarnas tjänstgöring vissa veckor vistas långa pass flera dagar i sträck på daghemmet. Någon utvärdering av vistelsetidernas inverkan på barnen har inte gjorts av läkare eller psykolog.

8.4 Exempel på nattöppna daghem

Under åren 1965—1970 höll sjukhusdaghemmet i Borås nattöppet. Denna service tillhandahölls föräldrar vilka — med de skift som då tillämpades — slutade kl 21 eller senare samt nattpersonalen vid sjukhuset, I praktiken kom daghemmet att för barnen fungera som ett ”veckohem” med en vistelsetid där på ibland upp till tre dagar och två nätter i rad.

Detta arrangemang var positivt för föräldrarna. Deras arbetssituation underlättades väsentligt. Många känsliga barn reagerade dock med störningar och var bl a oroliga nattetid. Andra barn speciellt de äldre förskolbarnen anpassade sig bra till bortasovandet, som de upplevde som ett spännande avbrott i den vanliga rutinen. De var också väl förtrogna med daghemsmiljön och personalen från sin dagvistelse där.

Då man enligt socialstyrelsens anvisningar inte fick ta emot mer än två barn per vårdare för nattillsyn, kunde dock inte alla föräldrar erhålla denna service. Efter informationsmöte med föräldrarna beslöt mani fullt samförstånd att slopa verksamheten. De föräldrar som hade behov av nattillsyn för sina barn löste frågan på annat sätt. Den omläggning av arbetstiderna som skedde vid samma tidpunkt bidrog också till att man lättare kunde ordna tillsynen för barnen. Inom Borås kommun bjuds för närvarande familjedaghem för barn med behov av nattillsyn.

Från 1940-talet kan redovisas erfarenheter av nattöppet daghem i Stockholm. 1 det servicehus, YK-huset, som uppfördes åt Yrkeskvinnors Klubb inrättades ett daghem med dygnet-runt-service åt föräldrar och barn.

Förutom nattöppet daghem gavs också barnvaktsservice ivåningarnai huset. I daghemspersonalens arbetsuppgifter ingick att mellan kl 19 och 23 minst varje halvtimme och högst var 20:e minut gå en jourrond i huset och se till de barn som var ensamma hemma, medan föräldrarna arbetade eller av annan anledning inte var tillstädes. Detta system innebar en stor trygghet för både föräldrar och barn.

Enligt uppgift från en av föreståndarna för daghemmet var det ett ganska litet antal barn som behövde nattservice i daghemmet. Maximalt kunde sju barn vistas där nattetid. Normal beläggning var två tre barn per natt.

Spädbarnen och barnen i ålder från 5 år och uppåt företedde i stort inga störningar på grund av ”bortasovandet”. Speciellt de äldre barnen fann det oftast lustbetonat och omväxlande att ”sova borta”. Mellanåld- rarna barnen från 1 1/2 års ålder upp till 4 år — var betydligt känsligare

för miljöombytet nattetid. De var oftare oroliga, ville sova i den vuxnes säng, osv. Andra reagerade med störningar som att tex vägra att gå till daghemmet på dagen.

Nämnas bör att daghemmet ansågs vara mycket välskött, hade god personaluppsättning, var rikligt utrustat och väl försett med material. Ett intimt lagarbete med föräldrarna rådde. En klar fördel var att barnen bodde i samma hus som daghemmet var inrymt i.

Allteftersom husets behov av småbarnstillsyn avtog, bereddes barn utifrån plats i daghemmet. Under 1950-talet då verksamheten övertogs av Stockholms stad avvecklades nattservicen.

Erfarenheterna från Borås och YK-huset i Stockholm är alltså till stora delar samstämmiga. Någon egentlig utvärdering av de nattöppna daghemmens verksamhet har dock icke gjorts. De slutsatser som kan dras av redovisade erfarenheter från personalens sida torde vara att viss försiktighet med barnen i de lägsta åldrarna måste iakttagas. De är mera känsliga för en annorlunda sovmiljö än den vanliga och kräver stor trygghet och omsorg, vilket torde ställa speciella krav på personalen kvantitativt och kvalitativt.

8.5 Speciella försök att lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar

För att lösa problemen med barntillsyn vid skiftarbete det gällde 2—skift , har vissa industrier med speciellt stort inslag av kvinnlig arbetskraft själva inrättat s k veckohem i kombination med daghem. Så var till exempel fallet i Borås, där Borås Wäfveri AB drev ett hem i Skene sedan år 1921, och i Norrköping, där Bomullsväveri AB drev ett hem sedan 1947. Dessa hem tog hand om barnen från söndag kväll till lördag eftermiddag, då barnen hämtades av föräldrarna för att vara tillsammans med dem över veckoslutet. Erfarenheterna vid veckohemmet i Norrkö- ping var att barnens tillvaro erbjöd en ständig slitning mellan å ena sidan veckohemmet, där barnet hade sin huvudsakliga tillvaro, och å andra sidan föräldrahemmet, där samvaron med familjen många gånger var intensivt känslobetonad. Många barn och föräldrar for illa.

l Skene lade man år 1932 om verksamheten till ”natthem”, så att mödrarna varje dag hämtade barnen och var tillsammans med dem i det egna hemmet under den del av dagen som de inte var i skiftarbetet. Det arrangemanget fungerade bra och var mycket omtyckt av mödrarna. Kontakten med barnen bröts inte för långa perioder utan skedde dagligdags. Natthemmen lades ner på 1950-talet och kommunerna har sedan svarat för barntillsynen genom andra arrangemang.

Vid ett ställningstagande för och emot nattöppna hem är det vanskligt att enbart hänvisa till de dåliga erfarenheterna av veckohemmen. Dessa erbjöd en speciell typ av tillsyn med ett långt avbrott i föräldrakontak- ten. Skenehemmet däremot fungerade bra efter omläggningen till ”natthem”. Den beskrivning som 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården ger av Skene i sitt betänkande är positiv, även om kommittén rent principiellt talar för andra lösningar. Man påtalar att uppmärksamheten i stället måste inriktas på att ”mera tillfredsställande

ordna arbetstiden för förvärvsarbetande mödrar med småbarn inom kvinnliga industrier" samt för fosterhemsplaceringar.

8.6 Krav på flexiblare öppettider iförskolan

Från allt flera håll, från såväl arbetsgivare som privat- och offentliganställ- da, reses i dag krav på en bättre anpassning från daghemmens sida till de arbetstider som tillämpas.

Många föräldrar har behov att lämna sina barn på daghemmet före den vanliga öppettiden på morgonen (6.30). De långa resvägarna till arbeteni storstadsregionerna och tidiga morgonskift på bla industrier och sjukvårdsinrättningar i landet framtvingar en sådan lösning.

Inom den offentliga och privata servicesektorn i samhället samt inom industrin tillämpas i dag alltmer skiftarbete och s k obekväm arbetstid. Detta innebär att också stängningstidema vid daghemmen alltmer ifrågasätts. Speciellt för ensamstående föräldrar och familjer där båda föräldrarna skiftarbetar eller har obekväm arbetstid — på heltid eller deltid — är hämtning av barnet på kvällen och barntillsynen hemma under kvällar och nätter ett svårbemästrat problem. Ett begränsat antal kommuner (1969/1970 totalt 95 kommuner) har haft ekonomiska möjligheter att hjälpa föräldrarna genom att barnvårdare hämtar barnet när barnstugan stänger och utövar tillsynen hemma tills föräldrarna kommer. Samtidigt ökar kraven från allmänheten om bättre privat och offentlig service. Därmed ökar också problemen att ordna en från föräldrarnas och barnens synpunkt tillfredsställande barntillsyn.

En del kommuner har löst problemet genom att kategoriskt hänvisa föräldrar med skiftarbete och obekväm arbetstid att placera barnen i familjedaghem. Detta gäller tex Borås kommun, där det dock under våren 1971 i kommunfullmäktige interpellerats om ett längre öppethål- lande på barndaghemmen kombinerat med nattservice. Speciellt de handelsanställda i kommunen har stort behov av ändrade öppettider på daghemmen genom den utökade servicen till allmänheten.

Nedanstående tabeller (8.2—8.6), hämtade ur SOU 1967:39 ”Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem”, belyser vistelsetidernas längd för barn i privata och kommunala familjedaghem hösten 1966. Procenttalen för barn med mer än 8 timmars vistelsetid är 38 % (22 174

...—__”. AM.—... __

Tabell 8.2 Tillsynens längd per dag och barnets ålder i privata familje- daghem. Procent.

Tid per dag Födelseår Summa 1

1966 1965 1963 1962 1961 1960 1959—56

(3 tim 5 2 5 4 6 7 27 4 636 8 3—5 tim 16 15 17 21 10 19 30 51 13 908 24 5—8 tim 18 31 24 27 34 41 28 12 15 647 27 >8 tim 62 50 51 48 43 30 42 5 22 021 38 Okodifierade 2 2 — 7 4 — 6 1 738 3 Summa 3405 9 779 7 462 6 881 8 620 6 882 4 563 10 358 57 950

17 13 12 15 12 8 18 100

6

%

Tabell 8.3 Tillsynens längd per dag och barnets ålder i kommunala fa- miljedaghem. Procent.

Tid per dag Födelseår Summa

1966 1965 1964 1963 1962 1961 1960 1959v56 Antal ”/r

(3 tim _ — — —— f _ 11 194 2 3»—5 tim .. 7 .. 14 — .. 43 1094 12 5—8tim 36 12 22 24 38 17 » 35 2122 24

>8 tim 52 80 77 63 60 79 .. 11 5 274 60 Okodifierade .. .. — f .. . . . . _ 118 1

Summa 324 1 393 1668 1 244 953 1064 338 1 819 8 802 % 4 16 19 14 11 12 4 21 100

Källa: Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.

barn) för barn i privata familjedaghem och 60 % (5 227 barn) för barn i kommunalt familjedaghem. Främsta anledningen till de relativt höga 1 talen är moderns arbetstid. Sannolikt har procenttalen ökat under de år som gått sedan undersökningen genomfördes.

9 % av barnen i privat och 12 % av barnen i kommunal familjedag- hemsvård vistas under helger hos dagbarnvårdaren på grund av föräldrarnas arbetstider (tabell 8.6). Sannolikt har även i dessa fall en ökning av procentalen skett genomgående orsakad av föräldrarnas arbetstider.

Uppgifterna om ökningen av antal daghem med öppettider över 12 timmar tillsammantagna med ovanstående siffror för familjedaghemmen visar klart på behovet av utökad barntillsynsservice per dygn.

Vad gäller avlämnande och hämtning av barnen i förskolan visar tabell 8.7, att där två föräldrar finns, båda ganska lika delar ansvaret för barnen.

Sammanställningen bygger på en undersökning |ord av familjepolitis- ka kommittén i samarbete med barnstugeutredningen. Den redovisar ett urval av daghem # sammanlagt 50 -— i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i övrigt i var fjärde kommun i landet med över 10 000 invånare. I Stockholm, Göteborg och Malmö har barn födda den första i varje månad

Tabell 8.4 Barnet vistas hos daghemsvårdaren efter kl 19. Procent.

Orsak till vistelsen Barnet vistas efter klockan 19 Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa enstaka __*— enstaka __ tillfällen Antal Procent tillfällen Antal Procent Ej aktuellt 100 4 2 34 382 73 99 _ 3 4 173 68 Behov av fritid . . 4 36 3 450 7 — 10 35 548 9 Arbetsförhållanden — 68 34 5 696 12 . . 56 43 984 16 Kombination av ovanst — 24 28 3 397 7 -— 34 19 476 8 Summa 34 344 3 941 8 839 47124 4160 650 1372 6181 Procent 73 8 19 100 67 11 22 100

Källa: Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem, SOU 1967 :39.

Tabell 8.5 Barnet övernattar hos dagbarnvårdaren. Procent.

Orsak till övernattning Tillsynsform

Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem

Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa

enstaka __ enstaka _— jiljfäjjen Antal Procent (månen Antal Procent

Ej aktuellt 100 5 — 34 698 74 99 — — 4 034 65 Behov av fritid — 2 54 5 164 11 — 48 766 12 Arbetsförhallanden .. 63 25 4 385 9 _ 41 25 635 10 Kombination av ovanst — 30 21 2 877 6 60 28 747 12 1

Summa 34613 3152 9 359 47124 4059 520 1601 6181 Procent 74 7 20 100 66 8 26 100

Källa: Samhällets barntillsyn _ barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.

tagits med, medan övriga kommuner har representerats med barn födda under respektive månaders fyra första dagar. Den i det presenterade materialet stora skillnaden mellan siffrorna för faders- respektive modersaktiviteter kan till största delen förklaras genom att ca 45% av barnen i materialet är ensamförsörjda, dvs barn till ensamstående mödrar (tabell 8.7). Av sammanlagt ca 1 750 barn är ca 800 således barn till ensamstående mödrar. "Kontaktkolumnen” (ko- lumn 6) visar, om dessa 800 barn frånräknas, följande aktiviteter för lämna och hämta barnen: Fader: 783 = 42 % Moderz908 = 47 % Annan: i 197 = 11 %. 1 Någon central inventering om det faktiska behovet av ändrade öppethållandetider vid barntillsynsinstitutionerna och av nattöppna . daghem synes inte ha gjorts under de senaste åren. ' De Handelsanställdas förbund har vid förfrågan framhållit, att dess styrelse vid representantskap i maj 1971 med anledning av förslaget om affärstidslagens slopande år 1972, förbundit sig att verka för en utvidgning av samhällets barntillsynsservice till att gälla även de medlemsgrupper som drabbas av lagändringen genom arbetstidens förläggning på tider, då barnstugoma för närvarande inte erbjuder i 1 Tabell 8.6 Barnet vistas under helger hos barndagvårdaren. Procent. Orsak till vistelse Tillsynsform

Privat familjedaghem Kommunalt familjedaghem l

Nej Ofta Vid Summa Nej Ofta Vid Summa

enstaka — enstaka _— tillfällen Antal Procent tillfällen Antal Procent

Ej aktuellt 100 14 38 913 83 99 — — 4 572 74 Behov av fritid 7 42 3 065 7 — 9 47 531 9 Arbetsförhållanden 66 45 4 053 9 —— 67 32 729 12 Kombination av ovanst — 14 13 1 094 2 — 23 21 349 6 Summa 38 743 1265 7 118 47124 4 597 565 1019 6 181

82 3 15

100 74 9 Procent 17

Källa: Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem, SOU 1967:39.

Tabell 8. 7 Avlämning och hämtning av barn vid 50 barnstugor.

(1) (2) (3) (4) (5) (6)

Avlämning . Hämtning Både avläm— (1) + (3) % (2) + (3) ”Kontakter” ning/hämtning

Fader: 68 169 47 273 19 341 20 442 783 Moder: 204 69 122 34 1 091 77 1 295 76 1 213 2 508 Annan: 24 8 71 19 51 4 75 4 122 197

Summa 296 100 362 100 1415 100 1711 100 1777 3 488

Förklaring:

Beträffande grundmaterialets urval hänvisas till sammanställningcn över avlämnings- och hämtningstider för barn vid 50 barnstugor.

(1) — Absoluta och relativa tal för enbart avlämning (2) — Absoluta och relativa tal för enbart hämtning

(3) Absoluta och relativa tal då både avlämning och hämtning redovisats för samma person (4) — Absoluta och relativa tal för summan av enbart avlämning och både avlämning och hämtning (5) — Absoluta och relativa tal för summan av enbart hämtning och både avlämning och hämtning (6) — Absoluta och relativa tal för summan av antalet ”kontakter"

Kontakter Ex Fader: Avlämning (1) + Hämtning (2) + 2 x både avlämning och hämtning (3)

Not ]. Differensen mellan kol (4) och kol (5) beror på ofullständig redovisning i grundmaterialet

Not 2. De fall då både fadern och modern avlämnar resp hämtar barnet redovisas inte separat, men kan approximativt beräknas som skillnaden mellan ca 1 700 (4) och (5) det faktiska antalet barn 1 500 = 200 dividerat med 2 (noteringar har gjorts för både fadern och modern). | relativa tal blir detta ung = 6 %. Källa: Familjepolitiska kommittén. 1970.

barntillsyn. Man befarar att problemen med barntillsyn ytterligare kommer att förvärras för alltfler medlemmar. Nagra data om hur stort det faktiska tillsynsbehovet är har förbundet dock inte haft möjlighet att utröna.

Handelsfjärrstemamzajörbunder hänvisar till att dess kongress år 1970 biföll en motion från Stockholmsavdelningen om ökad aktivitet säväl centralt som lokalt för att påskynda lösningen av samhällets barntillsyn. Omkring hälften av alla HTF-anslutna är kvinnor. Dubbelarbetande föräldrar förekommer i stor utsträckning bland medlemmarna. Ej heller HTF har dock haft resurser att företa någon inventering bland medlemmarna totalt om det reella barntillsynsbehovet.

Kommunalarbetarförbundet motionerade vid LO:s kongress i septem- ber 1971 om behovet av en vidgad barntillsyn och om barnstugornas öppethållandetider. Denna motion tillsammans med andra motioner om en utbyggd barntillsyn bemöttes positivt av kongressen. Vid förfrågan framhålls att medlemmar sysselsatta inom vårdsektorn har stora be- kymmer med att klara barntillsynen. Barnstugornas öppethållandetider stämmer som regel dåligt med de arbetstider som flertalet medlemmar har. Nagra siffror pa hur många medlemmar som har behov av barntillsyn på "annorlunda" tider finns inte heller dokumenterade hos detta förbund.

Arbetsmarknadens K vinnanämnd (AKN ) _ ett samarbetsorgan, repre- senterande LO, TCO och SAF har ej heller aktualiserat någon kartläggning av barntillsynsbehoven. År 1960 däremot tog AKN upp frågan i samband med att FCO:s kvinnokommittéer framförde önskemål om en anpassning av barnstugoma till skiftesarbetande mödrars arbetstider.

AKN tillskrev då de ansvariga för den kommunala barntillsynen på 175 orter i landet om daghemmens öppethållandetider. En uppföljningsunder- sökning om kommunerna anpassat barnstugornas tider bättre till mödrarnas arbetstider gjordes på 169 orter under tiden 1.1.1961 till 31.12.1962. FCO:s kvinnokommittéer medverkade lokalt vid undersök- ningen. Det frågeformulär som användes och resultatet av förfrågan delgavs FCO centralt för kännedom. Uppföljningen gav vid handen att endast ett tiotal daghem tillgodosett de framförda önskemålen genom en förlängd öppettid på kvällarna till kl 18.30'f'19.00.

Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag— och fritidshem har inte företagit någon undersökning om det faktiska behovet av ändrade öppettider vare sig centralt eller i länsgrupperna. Däremot har bla länsgruppen i Uppsala tillställt centrala gruppen en skrivelse om nödvändigheten av att beakta de problem som kan uppstå med barntillsynen där ensamstående eller båda föräldrarna arbetar vid företag med skiftgang. Denna skrivelse har vidarebefordrats till barnstugeutred- ningen.

Stackholrns stad gjorde våren 1966 en inventering av behovet av förlängda öppettider vid barnstugoma och daghemmen. Materialet i sin helhet täckte cirka 2/3 av samtliga barn under 7 år i staden som hade förvärvsarbetande moder. De yrken som dominerade var sjukvårdsarbete, servicearbete och affärsanställda. Det genomsnittliga antalet barn per

daghem med moder arbetande på obekväm arbetstid utgjorde 3,5 barn. Spännvidden mellan de olika institutionerna låg från 0 till 10 barn eller fler per daghem.

En uppskattning med ledning av de i undersökningsmaterialet framkomna talen ger vid handen, att totalantalet barn under 7 år med förvärvsarbetande moder som hade obekväm arbetstid borde ligga mellan 2 000 och 3 000. Av de drygt 1 600 framkomna fallen med obekväm arbetstid var hälften (49 %) ensamstående mödrar. Av samtliga barn var inemot 30 % under två år. Antalet föräldrar med obekväm arbetstid torde ha ökat väsentligt sedan denna undersökning genomfördes.

Som en följd av denna undersökning beslöt Stockholms stads barnavårdsnämnd att samtliga daghem from den 1 nov. 1968 skulle hållas öppna vardagar mellan kl 6.30—19.00 och lördagar till kl 15.00. Dagar före helgdag då arbetsmarknaden i åtskilliga fall inte tillämpar en avkortad tid beslöt man att daghemmen skulle ge tillsynsservice till kl 19.00.

Önskvärt vore att varje kommun snarast kunde starta en inventering av antalet föräldrar med obekväm arbetstid, skiftarbete och nattarbete för att få en klar uppfattning om det verkliga behovet av öppethållande i förskolan. Samtidigt borde de fackliga organisationerna stimuleras att medverka till att undersöka sina medlemmars faktiska behov av barntillsyn — särskilt på obekväm tid och nattetid.

8.7 Barn familjerna och arbetstiderna 8.7.1 Något om skiftarbetstiderna

I alla industriländer är vissa grupper av befolkningen i arbetsför ålder sysselsatta i skiftarbete, dvs arbetstiderna skiftar antingen varje vecka eller varannan eller var fjärde vecka. 1 de flesta länder arbetar den största skiftarbetande gruppen i 3-skiftsystem. Ett 2-skiftsystem innebär vanligen inte nattarbete, varför problemen med 2-skift inte är desamma. 3-skiftsystemet tillämpas i synnerhet vid arbete i kontinuerliga produktionsprocesser, såsom i kemiska och elektrokemiska industrier, där ständigt arbete och tillsyn krävs dygnet om hela året. 3-skiftsystemet är också vanligt i en rad offentliga serviceyrken: inom sjukvården, transportväsendet. telekommunikationerna, polisväsendet osv.

I många länder tillämpas också skiftarbete i viss utsträckning i andra typer av produktion av såväl varor som tjänster. Servicesektorn på privatsidan växer i dag, något som t ex gäller butikernas öppethållande- tider.

Växling av skift sker i regel varje vecka. Men när 48-timmarsveckan skars ned tillkom en mängd mer oregelbundna skiftsscheman, som ståri skarp kontrast mot de tidigare ganska regelbundna skiften, som startade tex kl 6.00, 14.00 och 22.00. 40—timmarsveckans genomförande kommer också sannolikt att medföra ytterligare mer oregelbundna skiftscheman.

Följande exempel på arbetstider som tillämpats vid tre industriföretag i Uppsala län, kan tjäna som belysning av den problematiken:

En stor del av industriföretagen bedriver arbete i 2- och 3-skift. Vid de företag som arbetar med 2-skift var arbetstiderna följande: Första skiftet började 5.36 och avslutades 14.24. Andra skiftet pågick från 14.24 till 23.12.

1 företag med 3-skift började första skiftet 6.00 och pågick till 14.00. Andra skiftet arbetade mellan 14.00 och 22.00 och tredje skiftet från 22.00 till 6.00.

Hos ett av företagen förekom samtliga arbetstider. Vid dagtid arbetade personalen mellan kl 6.30 och 16.00. Vid 2-skift var arbetstiden mellan 5.00 och 14.00 och andra skiftet mellan kl 14.00 och 23.00.

Vid kontinuerlig drift var arbetstiderna följande: från kl 6.00—14.00, 14.00—22.00 samt kl 22.00—6.00. Vid det sistnämnda företaget förelåg möjlighet för de kvinnliga arbetstagarna att två delade på ett skift för att få en arbetstid som dels passade deras kommunikationer, dels deras hemförhållanden.

För att belysa arbetstiderna på ort med utpräglad näringsstruktur ges här också en redogörelse för de arbetstider som tillämpades i Smedjebacken år 1971. Det dominerande företaget Smedjebackens Valsverks AB, som år 1968 sysselsatte 62 % av alla förvärvsarbetande på orten, tillämpade följande arbetstider:

Daggående GAS—12.00; 13.00—A16.30 Rast 830—845 Lunchrast 1200—1300 Lördagarna fria Arbetstid per vecka 42,5 timmar

2-skiftgående 4.00—1200; 1200—2130 Raster 830—845; 1630—1645 Lördagarna fria Arbetstid vid 2-veckorsperiod 42,5 timmar

3-skiftgående 4.00—12.00,' 12.00—20.00; 20.00—4.00 Inga raster Veckoarbetstiden utlagd mellan söndag 20.00—lördag 4.00. Arsarbetstidcn, som blir något för lång, justeras med vissa söndagskvällar borttagna eller genom annan åtgärd t ex håldagar

4-skiftgående Den s k skiftcykeln spänner över 12 veckor för att alla 4=skiftlagen skall få lika lång arbetad och ledig tid Skiftbytestiderna är lika med 3-skiftgående Skiftföljden är:

3 förrniddagsskift 4.00—12.00 , 3 eftermiddagsskift 12.00—20.00 3 nattskift 20.00— 4.00

samt 72 timmar längledighet lnga raster

Inom Bergslagets Bolags AB, vid Domnarvet och Kvarnsveden, tillämpades under 1971 ungefär samma skiftarbetstider som de ovan beskrivna. På vissa avdelningar hade arbetstiderna i 3-skiftgången ändrats

till 5.3041330—2130 för skiftbyten. Dessa tider gällde även för ett fåtal anställda inom 2-skiftgång.

56 % av de kollektivanställda arbetade i skiftgång med dygnet-runt- rytm, dvs 3- eller 4-skift.

Endast 210 kvinnor var sysselsatta i skiftarbete. Arbete fanns för betydligt fler kvinnor, men de sanitära förhållandena har hittills inte tillåtit detta. Under år 1972 planerar Bergslagets Bolags AB att anställa ytterligare kvinnlig arbetskraft, då de hygieniska anordningarna färdig- ställts.

Representanter för Bergslagets Bolags AB har på förfrågan uppgivit att, såvitt man kunde bedöma, inga principiella hinder förelåg att modifiera skiftarbetstiderna, bl a med hänsyn till barnfamiljerna. Förutsatt att de kollektivanställda allmänt skulle vilja ändra skifttiderna, skulle en ; anpassning vara möjlig att åstadkomma.

8.7.2 Nagra fakta ur låginkomstutredningens rapport om arbetstiderna

Låginkomstutredningen har i sitt utkast till kapitel 8 i betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden redovisat data kring hur många arbetstagare som har morgon- och kvällsarbete, nattarbete, lördags—, söndags— och helgdagsarbete (avsnitten 3.5-—3.8 samt 5.6—-5.11 i rappor- ten).l

Morgonarbete innebär att arbetsdagen börjar före kl 7.00. Kvällsarbete att arbetstagaren gått hem från arbetet efter kl 18.00. Nattarbete innebär att arbetet pågår minst en timme efter kl 21.00 eller före kl 5.00.

Det framgår att ungefär 30 % av samtliga arbetstagare, eller i absoluta tal ca 855 000, har morgonarbete minst en gång i veckan. Ungefär 80 % av denna grupp har morgonarbete varje arbetad dag i veckan. Av samtliga arbetstagare med morgonarbete minst en gång i veckan är drygt 4/5 män och knappt ]/5 kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år.

Morgonarbete är således långt vanligare bland män än bland kvinnori samtliga åldersgrupper. Det tycks också vara klart vanligare inom den privata än inom den offentliga sektorn. Inom livsmedels- och dryckesva- ruindustri, fabriksindustri, byggnadsindustri m m, inom transport, post och tele samt inom trä- och pappersindustri är det särskilt vanligt.

Drygt 25 % av samtliga arbetstagare är sysselsatta i kvällsarbete, i absoluta tal ca 767 000, minst en gång i veckan. Knappt 30 % av dessa har kvällsarbete varje arbetad dag i veckan.

Av samtliga arbetstagare är här ca 55 % män och 45 % kvinnor. 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Kvällsarbete är vidare vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Bland heltidsarbetande tjänstemän är kvällsarbete särskilt vanligt inom detaljhandel, transport, post och tele, sjukvård samt inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Bland arbetare är det särskilt vanligt inom sjukvård (58,9 % av alla sysselsatta inom sjukvår- den), detaljhandel (58,7 % av alla inom branschen), inom transport, tele

' Sven Nelander: "Löntagarnas faktiska arbetstider”. Utkast till kapitel 8 i betänkandet om svenska folkets levnadsförhållanden att avgivas av Låginkomstut- redningen.

(47.1 %). Genom att kvällsarbete är mycket vanligt inom detaljhandel och sjukvård, innebär detta att speciellt kvinnor gärna drabbas av kvällsarbete.

Ca 10% av samtliga arbetstagare, eller i absoluta tal 290 000, har nattarbete minst en gång i veckan. Av dessa 10 % har något under 40 % nattarbete varje arbetsdag i veckan.

Ca 70 % män och 30 % kvinnor har nattarbete. Drygt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Det är vanligare bland män än bland kvinnor i de två yngsta åldersgrupperna dvs 15—24 år respektive 25—54 år. I den äldsta åldersgruppen tycks det inte finnas någon skillnad mellan könen.

En uppdelning av arbetstagarna efter näringsgren visar att nattarbete bland tjänstemän är vanligast inom malm-, sten-, textil- och grafisk industri, inom transport, post och tele samt sjukvård. Bland arbetare är det särskilt vanligt inom rrä- och pappersindustri, inom förvaltning, post och tele samt sjukvård.

Bortåt 10 % av samtliga arbetstagare har Söndagsarbete. Av dessa är 55 % män och 45 % kvinnor. Drygt 60 % är i åldrarna 25—54 år. Söndagsarbete tycks vara vanligare bland kvinnor än bland män — bland de heltidsarbetande åtminstone.

Bland tjänstemän är Söndagsarbete vanligast inom husligt arbete, hotell, hygien m nr, inom övriga tjänster, uppdrags- och nöjesverksamhet samt inom sjukvård (18,3 %). Bland arbetare är det vanligast inom husligt arbete, hotell, hygien m m (23,9 %) samt inom sjukvård (hela 29,9 %).

Mer än 20 % av samtliga arbetstagare, i absoluta tal 630 000, arbetar på lördagar. Av dessa är knappt hälften kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Lördagsarbete är klart vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Av alla arbetstagare med lördagsarbete är 26,6 % kvinnornas andel i åldrarna 15—24 år och 27 % i åldrarna 25—54 år. Bland gruppen arbetare är det särskilt vanligt inom detaljhandel (58,4 %) och sjukvård (37,1 %).

Nästan 28 % slutligen av samtliga arbetstagare, i absoluta tal 786 000, arbetar minst en av nio helgdagar. Av dessa är 55 % män och 45 % kvinnor. Bortåt 2/3 är i åldrarna 25—54 år. Helgdagsarbete är långt vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Bland tjänstemän är det vanligast inom jordbruk, skogsbruk och fiske (58,5 %), detaljhandel (54,5 %), sjukvård (42,7 %). Bland arbetare inom detaljhan- del (72,7 %) och inom sjukvård (63,3 %).

Man ser således genomgående av dessa data att arbete på "udda” tider är särskilt vanligt inom detaljhandel och sjukvård samt inom vissa :' industrier (kemisk eller processteknisk framför allt). Ett genomgående ,. drag är att 2/3 av arbetstagarna är i åldrarna 25—54 år. Vi återfinner alltså i stor utsträckning småbarnsföräldrar (25—35-årsåldrarna) bland dessa arbetstagare.

___ _

... un .; w....A— __t

8.7.3 Särskilda bestämmelser om nattarbete

En rad nationella bestämmelser och internationella rekommendationer och överenskommelser har antagits under de senaste 160 åren för att reducera nattarbete, som alltid är en del av 3-skiftsschemat. Somliga

länder har särskilda restriktioner mot nattarbete för de unga arbetarna. ILO-konventionen nr 90 täcker just det området.

Förbud mot nattarbete inom industrin för kvinnor — särskilt för mödrar — finns också i en del länder. 1 Västtyskland får kvinnor endast sysselsättas till kl 23.00. Frankrike, Italien, Schweiz och Nederländerna förbjuder också nattarbete för kvinnor.

1 Schweiz kan inte arbetare beordras till nattarbete, men kan frivilligt åta sig det. (Detta är intressant ur familjesynpunkt, då detta gäller även män och deras möjlighet att anpassa arbetstiden till familjens behov.) Av de nordiska länderna har Finland men inte Danmark, Norge och Sverige särbestämmelser för kvinnor i industrin vad gäller nattarbete. Särbestämmelser är ej heller önskvärda såvida de inte omfattar också familjefäder, dvs skulle gälla för föräldrar med barn i förskolålder och i den lägre skolåldern.

8.7.4 Effekter av natt- och skiftarbete

När man diskuterar öppethållandetider och en vidgad service åt barnfamiljerna från förskolans sida, måste man ta upp frågan om effekten av obekväma arbetstider fysiskt och psykiskt för föräldrar och barn. Många föräldrar har i dag stora svårigheter att klara av att vara föräldrar dels på grund av arbetstidemas förläggning, dels på grund av de negativa effekter dessa arbetstider har fysiskt och psykiskt på dem.

Följande data ur en s k liten LO-undersökning utförd i augusti 1968 visar hur man upplever problemen med nuvarande arbetstidsförläggning: procenttalen för sömnsvårigheter, magbesvär och nervositet bland arbe- tare med intermittent och kontinuerligt 3-skift eller 2-skift ger belägg för vissa negativa effekter, som sannolikt måste få återverkningar på barnen i familjerna. De sociala effekterna var också negativa för ca 1/3 av de intervjuade.

35 % av arbetarna i intermittent treskift ansåg sig ha problem i form av sömnsvårigheter, liksom 38 % av dem i kontinuerligt treskift. 28 % av arbetare med schema som varierade uppgav sig ha problem med långvarig trötthet.

18% av de 2-skiftsarbetande hade magbesvär. De som arbetade i kontinuerligt 3-skift hade till 27 % sådana besvär. 24 % av dem i intermittent treskift uppgav också samma sak. 27 % av dem i kontinuer- ligt 3-skift hade problem med nervositet. Även de i intermittent 3-skift och i 2-skift uppgav sig ha dessa besvär (24 % resp 18 %).

Ännu högre låg procenttalen för de negativa sociala effekter 2-skift och framför allt kontinuerligt 3-skift och varierande skiftarbetstid medförde för den enskilde arbetaren och familjen. Framför allt de kontinuerligt treskiftarbetande och de med varierande skifttider uppgav sig ha svårt att delta i familjeliv, hålla kontakt med vänner, delta i föreningsliv och i viss mån hinna med fritidssysselsättningar. Ca en tredjedel (30—40 %) av de förra och 26—38 % av de senare uppgav sådana svårigheter.

Det danska socialforskningsinstitutet har undersökt hur fabriksarbeta-

re och poliser reagerar på långvarigt 3-skiftarbete.l Undersökningen består av två delar: en enkät med 600 fabriksarbetare och en annan med 594 poliser. Båda grupperna hade erfarenhet av långvarig skifttjänstgöring med 3-skift. I fabriksundersökningen ingick en kontrollgrupp av dagarbetare. Undersökningen bestod dels av intervjuer med frågefor- mulär, dels av samtal med psykolog och läkare. Alla som angav att de hade magbesvär röntgades. De arbetare, som befanns ha magsår (20), fick genomgå en noggrann psykiatrisk undersökning. Man utredde grundligt deras uppväxtförhållanden, familje- och yrkesliv. Därvid använde man bl a personlighetstest.

] kontrollgruppen undersöktes 20 3-skiftarbetare utan magåkommor på samma ingående sätt.

Man fann, att de materiella uppväxtförhållandena i de båda grupperna var likartade liksom intelligensnivån. Däremot var det stora skillnader på det känslomässiga stöd föräldrarna i de båda grupperna hade givit dem som barn. Magsårsgruppen hade i betydligt större utsträckning saknat det psykologiska stödet från båda eller en av föräldrarna.

Följande tre faktorer hade avgörande inflytande på uppkomsten av magsår:

l. ärftlig disposition för mag-tarmsjukdomar

2. bristande känslomässig kontakt med föräldrar

3. skiftarbetet i sig självt som utlösande faktor för magsårssymtom.

Fabriksundersökningen

-— 66 % av skiftarbetarna hade sömnsvårigheter jämfört med endast 11 % i kontrollgruppen — 65 ”a av skiftarbetarna hade mentala besvär jämfört med 26 % i kontrollgruppen — 56 % av skiftarbetarna uppvisade mentala besvär endast under vissa av skiftveckorna, framförallt nattskiftsveckan 34 % hade besvär under alla veckorna. De mentala besvären uppstod i de flesta fallen först efter fem års skiftarbete — 43 % av skiftarbetarna hade mag-tarmbesvär mot 17 % av dagarbetarna

Totalt uppvisade 53 % av skiftarbetarna symtom från mag-tarmka-

nalen. Av dessa hade 10 % endast tarmbesvär, 23 % endast magbesvär och 20 % bådadera. 44 % klagade på bristande möjligheter till fritidssysselsättningar — 13 % ansåg att de inte haft några besvär av skiftarbetet.

Polisundersökningen

Poliserna hade ett annat utgångsläge. Dels hade noggranna hälsoundersök- ningar gjorts vid anställningen, dels visste de att personer med mag-tarmbesvär och mentala störningar inte får anställas. Polisernas typ av 3-skift var identisk med fabriksarbetamas. Dock avbröts polisernas skiftarbete då och då för perioder av dagtjänstgöring. — Man borde alltså kunna få lägre siffror vad gäller polisernas sjukdomssymtom i denna undersökning. Man gick till väga på samma sätt som vid fabriksundersök- ningen.

1 Treskiftvsarbejde — En socialmedicinsk undersogelse, bind 11 Teknisk forlag. Kobenhavn 1970. Socialforskningsinstituttets publikation nr 42.

64 % hade sömnsvårigheter 63 % mentala störningar, varav 27 % bara hade det i samband med perioder av 3-skiftarbete, speciellt under nattskiftveckan 23 % hade magbesvär. 21 % hade tarmrubbningar. 10 % hade bådadera 54 % företedde variationer i samlagsfrekvens i relation till de olika skiftveckorna. 50 % visade reducerad frekvens under nattskiftsveckan 75 % ansåg att skiftarbetet minskade deras möjligheter till umgänge och fritidsaktiviteter.

Som framgår av ovanstående redogörelser har man således kunnat konstatera ett samband mellan treskiftarbete och uppkomsten av sömnsvårigheter och andra nervösa besvär, liksom av mag— och tarmbesvär. Man har också kunnat visa att familje- och sexualliv påverkas av de skiftande arbetstiderna.

I den danska undersökningen var sömnrubbningar och andra nervösa besvär lika vanliga för poliserna som för fabriksarbetama. Här stämde alltså inte de uppställda antagandena om en lägre siffra för poliserna med hänsyn till det stränga urvalet för polistjänst. Däremot stämde antagandena vad gällde magbesvär och tarmbesvär, Dessa besvär förekom i betydligt mindre utsträckning hos poliserna än hos fabriksarbetama.

8.7.5 Fysisk och psykisk dygnsrytm

Det är sedan länge vetenskapligt belagt att människan har en viss dygnsrytm, som är svår att rubba. Feberkurva, blodtryck, puls, andning, mag- och tarmkanal osv, visar bestämda rytmiska dygnsvariationer. Även de psykiska funktionerna är underkastade dessa dygnsvariationer. Man har emellertid funnit att denna dygnsrytm inte är orubblig. Den kan påverkas av yttre inflytanden. Däremot är individernas förmåga att anpassa sig till förändringar i dygnsrytmen mycket varierande.

Det finns också en social dygnsrytm, som kan vara lika svår att rubba. Att anpassa sig till skiftarbete innebär att avstå från de sociala kontakter på fritid som andra har tillgång till. Hela vårt samhälle fungerar alltjämt för människor med normal arbetsdag, dvs kl 7—17. Endast var tredje vecka, nämligen veckan med morgonskift, kan de 3-skiftsarbetande leva ett socialt liv i full bemärkelse.

Andra företagna undersökningar ger belägg för att särskilt de yngre upp till 25—30 år är mera sjukdomsbelastade av 3-skiftarbetet, liksom åldrarna över 60 år. De yngre upplever också de begränsade möjligheterna till sociala kontakter svårare än de äldre, som så att säga ställt om sitt liv efter 3-skiften. De yngre hinner också inte sömnmässigt i kapp utan har uttalande trötthetssymtom.

Nedanstående data är hämtade ur den i september 1971 publicerade 70-rapporten ”Stress på svenska arbetsplatser”.1

”9. Skiftarbete Av tabell 26 (tabell 8.8 här) ser vi att ett tydligt samband föreligger mel- lan vissa typer av arbetstider och stress. I synnerhet tvåskift, treskift och

' ”Stress på svenska arbetsplatser” (avsnitt 5.9). En enkätundersökning bland LO-medlemmarna av Erik Bolinder och Bo Ohlström, Prisma 1971.

Tabell 8.8 Psykiska påfrestningar hos- personer med olika förläggning av sin arbetstid

förläggning av Antal % Ej Något Ganska Mycket Summa arbetstiden stressade stressade stressade stressade %

Fast dagtid 3 274 78 45 32 14 8 99 Kvälls—nattarbete 127 3 42 39 13 6 100 2-skiftarbete 279 7 35 31 19 13 98 3-skiftarbete 161 4 28 45 17 10 100 Oregelbunden förläggning 172 4 30 34 16 19 99 Annan förläggning 137 3 47 31 9 13 100

Totalt 4150 99

Källa: Stress på svenska arbetsplatser.

oregelbunden förläggning av arbetstiden visar ett starkt samband.

Vi antog att sambandet mellan skiftarbete och upplevda psykiska påfrestningar skulle öka när vi konstanthöll faktorer som kön och civilstånd, hustruns förvärvsarbete och barn under 16 år, och dessa tabeller kördes fram. Dock kunde vi inte på någon punkt finna någon nämnvärd skillnad i stress mellan gifta och ogifta män och kvinnor, mellan dem som hade förvärvsarbetande hustru och dem vilkas hustru inte förvärvsarbetar etc.

Inte heller vad beträffar de psykosomatiska symtomen kunde vi finna några nämnvärda skillnader när ovan nämnda bakgrundsfaktorer kon- stanthölls. Vi tolkar detta som ytterligare indikation på att ur psykisk hälsosynpunkt är arbetsmiljöfaktorerna viktigare än individuella faktorer, och sådana som betingas av allmänna förhållanden i den övriga sociala miljön.

Vi ser också av tabell 27 (tabell 8.9 här) att de som har skiftarbete eller oregelbunden arbetstidsförläggning ofta uppger detta som en orsak till stress och olust i arbetet. Endast 18 % av dem som har treskift anser att arbetstidsförläggningen till ingen del är orsak till de psykiska påfrestningar de upplever i arbetet. "

Tabell 8.9 Arbetstidsförläggningen som angiven källa till stress och olust

Arbetstid Antal % Skiftarbete och olämplig arbetstidsförläggning angivna som orsak till stress och olust Till mkt Till Till Till Summa stor ganska någon ingen % del stor del del del Övervägande fast dagtid 3 274 79 2 2 7 89 100 Övervägande kvälls— och nattarbete 127 3 6 8 28 58 100 2—skiftarbete 279 7 20 13 25 42 100 3-skiftarbete 161 4 30 25 27 18 100 Oregelbunden arbetstid 172 4 26 19 28 27 100 Annan förläggning 137 3 9 9 24 58 100

Totalt 4150 100

Källa: Stress på svenska arbetsplatser.

[ serien ”LO informerar” har i november 1971 publicerats en skrift med praktisk information för skyddsombud m fl om ”skiftarbete” (nr 9 i serien). Skiftarbetets medicinska, sociala och tekniska problem, samt olika praktiska åtgärder för att mildra eller eliminera dem tas upp till behandling. Kvinnlig arbetskraft och skiftarbete likaså. Vikten av att beakta sociala faktorer framförallt för kvinnornas räkning betonas. liksom arbetsfördelningen mellan makar i hemarbetet.

Rent allmänt kan konstateras att forskarna huvudsakligen uppehållit sig vid de fysiska symtomen och besvären hos individen med skiftarbete. Forskningen kring de sociala och psykisk-sociala verkningarna är dock alltjämt ringa. Detta är ett fält som måste uppmärksammas alltmer i relation inte minst till föräldraskap och familjesituation.

8.7.6 Slutsatser

Skiftarbete i olika former — speciellt 3-skiftarbete förefaller att utsätta yngre människor för hårdare påfrestningar.l Möjligheten att ge yngre arbetare lämpligare arbetstider ur fysisk, psykisk och social synvinkel vore självfallet önskvärt. Åtminstone skulle längden på skiften kunna reduceras genom tätare växlingar. Många industrier har också börjat införa sådan skiftgång.

Vad gäller de unga skiftarbetarna upp till 30-årsåldern bör fakta om skift- och nattarbete relateras till att de flesta befinner sig familjemässigt i en intensiv småbarnsperiod. Bamfamiljernas livssituation riskerar att bli mycket labil i familjer med föräldrar i åldrarna upp till 25—30 år, där båda eller endera parten skiftarbetar. Detsamma gäller iännu högre grad för ensamstående föräldrar. Föräldrarnas förmåga att orka fysiskt och psykiskt är redan genom deras arbetssituation reducerad. Förskolbamen och barnen i den yngre skolåldern kräver därutöver sitt av föräldrarna. Risken för en ond cirkel, där föräldrarna inte orkar med barnen och barnen blir störda och därigenom ytterligare förvärrar föräldrarnas situation, är stor.

Hur mycket kan och bör förskolan göra för barn och föräldrar med en sådan livssituation? Genom att erbjuda extra tillsynsservice?

Forskningsresultaten ger inte någon entydig bild av hur människor reagerar på skiftarbete och nattarbete. En ökad forskningsaktivitet pågår kring dessa problem.

Människors attityd till arbetstiderna spelar självfallet en stor roll. Vi vet ännu inte tillräckligt om olika gruppers inställning till skiftarbete. Reslutatet från England t ex pekar till en del på en positiv inställning.2 3 I Sverige däremot förefaller arbetstagarnas attityd i stort att vara nega- tiv.2 Detta gäller särskilt där skiftarbete inte har varit vanligt tidigare men nu införts.

1 On night and shift work, proceedings of an international symposium Oslo, Jan 3lst Febr lst 1969. Studia laboris et salutis Arbetsmedic. inst., Stockholm. 2 On night and shift work, proceedings of an international symposium Oslo, Jan 315t —- Febr lst 1969. Studia laboris et salutis Arbetsmedic. inst., Stockholm. 3 Hours of work, overtime and shiftworking National board for prices and in- comes, Report no 161 London, Dec 1970.

Det är dock belagt att sömnrubbningar och uttalade trötthetssymtom återfinns hos både 2-skifts- och 3-skiftsarbetande. Dessa fakta i och för sig borde vara nog för att ifrågasätta arbetstiderna. Speciellt småbarnsför- äldrarna får det bekymmersamt att klara barnen. Den känslomässiga kontakten riskerar att bli lidande. Materialet i den tidigare refererade danska undersökningen] visar också, att de fabriksarbetare som hade uttalade besvär (magsår) av treskiftarbetet som barn haft en bristande känslomässig kontakt med sina föräldrar. De ansåg sig i betydligt större utsträckning ha saknat det psykologiska stödet från båda eller en av föräldrarna. Man frågar sig om just den gruppen i den danska undersökningen själv i sin föräldraroll med sina störningar orsakade av skiftarbetet orkade ge ett bättre psykiskt stöd åt sina barn, än det de själva upplevde sig ha haft.

8.8 Arbete på barnens villkor — vad kan och bör samhälle och arbetsliv göra för föräldrar och barn?

Mot bakgrund av den press som oregelbundna arbetstider, skiftarbete och nattarbete övar på människor fysiskt och psykiskt —— särskilt på de labila eller neurotiska föräldrarna — vill utredningen starkt ifrågasätta om inte samhälle och arbetsgivare — offentliga och privata på allvar måste börja räkna med människors föräldraroll och med barnen. Alltför många föräldrar tvingas till det yttersta pussla med tider för sina barn och sina lediga stunder efter arbetets mönster.

Barnens situation och föräldrarnas borde bli en tungt vägande faktor vid avtal och diskussioner om arbetstider och deras förläggning. Denna fråga hör hemma i den diskussion som för närvarande förs om arbets- miljön och möjligheterna att påverka dess utformning. Arbetsmiljön kan inte betraktas som något fristående från ett socialt liv som föräldraskap innebär. Att förutsätta att förskolbarn skall anpassas till att leva efter föräldrarnas arbetstider, vilket bl a innebär att föräldrar och barn får alltför ringa tid för samvaro med varandra, förefaller mer än vanskligt på såväl kort som lång sikt. [ denna fråga måste enligt utredningens mening en bred opinion väckas. Det är här inte fråga om privilegier för föräldrar, utan om barns rättigheter till sina föräldrar »— om vad som är nödvändigt för barnens skull.

Barnstugeutredningen betonar således att arbetsmarknadens parter bör ta upp frågan om familjerollen och arbetstidemas förläggning i sina förhandlingar.

Sett i det långa perspektivet måste samhälle och arbetsliv skapa bättre förutsättningar för barnfamiljerna att fungera. Ytterst är det en fråga om hur långt samhälle och arbetsliv är berett att solidarisera sig med barnen och deras rättigheter. En prioritering av småbarnsföräldrars behov av bättre arbetstider bör eftersträvas. Detsamma gäller för äldre eller svagpresterande människor över huvud.

1 Treskiftsarbejde En socialmedicinsk undersogelse, bind 11 Teknisk forslag Kobenhavn 1970.

Frågan hur en anpassad arbetstid för småbarnsföräldrar skall kunna finansieras så att den inte drabbar låginkomsttagare och ensamstående föräldrar negativt ekonomiskt, kräver också ingående studium. De förslag som hittills framlagts har främst varit av principiell natur och inte givit några realistiska ekonomiska förslag till lösningar.I

Vad gäller lösningar i det korta perspektivet på problem i samband med skiftarbete, nattjänst och oregelbundna arbetspass för småbarnsför- äldrar kan inte några kategoriska förslag ges. En lättnad för arbetstagare med små och yngre barn innebär en belastning för andra grupper människor som ställer lojalitet och kamratskap på hårda prov. ] dag har dessutom många föräldrar ingen valmöjlighet mellan arbeten. De är hänvisade till arbeten med skiftgång, obekväm arbetstid eller nattjänst för sin och familjens existens. Av de data som refererats ur låginkomstutred- ningens förslag framgår med all önskvärd tydlighet frekvensen av obekväm arbetstid och nattarbete bland inkomsttagare inom tex in- dustri. detaljhandel och sjukvård — yrkesgruppermed många låginkomst- tagare.

Inom många sektorer av produktion och service är dessutom annorlunda arbetstider livsnödvändiga. Ett stort antal orter i landet har sitt näringsliv ensidigt uppbyggt på industrier med skiftgång. Inom sjukvården är likaså de annorlunda arbetstiderna ofrånkomliga. Samma gäller för sådana arbetsområden som kommunikation samt hotell- och restaurangyrken.

Dock skulle man kunna sträva efter att anpassa skiftgången för småbarnsföräldrar på ett annat sätt. Dels skulle utsatta grupper kanske kunna ges bundna dagskift, dels skulle bytet vid morgonskiftet möjligen kunna senareläggas, så att det stämde bättre med förskolans öppethållan- de. 6-timmarsskift kunde provas såsom tex skett vid Salpeterverken i Köping. Fler deltidstjänster med fullgoda arbetsvillkor ekonomiskt och socialt är också en tänkbar väg för både män och kvinnor som är småbarnsföräldrar. Deltidstjänst är dock för närvarande inte möjlig att genomföra för enföräldrar. De är beroende av en hel inkomst, såvida inte samhället kan sätta in andra stödåtgärder för dem.

Undersökningar av skiftarbetande föräldrars försök att lösa barntillsy- nen visar att de försöker lösa problemet genom att arbeta i olika skift och turas om att vara tillsammans med barnen. Familjelivet blir dock mycket splittrat genom att föräldrarna tvingas fungera på detta sätt. Även med sådana arrangemang måste föräldrarna ändå ofta lämna barnen helt eller delvis utan tillsyn. I många fall får syskon ta ett större ansvar än de borde påläggas med hänsyn till sin ålder.

Nedanstående beskrivning visar hur ett antal föräldrar inom lågin- komstyrken kan ha det:

I en kvinnogrupp på 17 på en bruksort hade 11 tre barn och flera (genomsnittligt 3,2 barn). Tvingande ekonomiska skäl att arbeta förelåg uppenbart för flertalet av kvinnorna i dessa barnrika familjer, även om

1 LO:s styrelse, landssekretariatet, har i februari 1972 tillsatt en arbetsgrupp, som skall undersöka vissa arbetstids— och semesterfrågor. Det gäller bl a arbetstiden för deltidsanställda och det förslag om flexibel arbetstid för föräldrar med barn under tre år, som aktualiserats av vissa tjänstemannagrupper.

andra motiv naturligtvis också kunde finnas för det.

De klarade sin barntillsyn genom kombinationer av olika tillsynsfor- mer. Sju föräldrapar turades om att passa barnen genom att arbeta i olika skift. Fem av dem hade ingen utomstående hjälp med barnen. Sju familjer hade någon form av betald hjälp. Av dessa var det bara två familjer som klarade barntillsynen helt och hållet genom barnflicka respektive hembiträde. Nio lämnade barnen helt eller delvis utan någon vuxens tillsyn, men i sex fall såg syskon efter varandra. Vid förfrågan om hur andra arbetskamrater klarade sin barntillsyn blev svaret oftast att föräldrarna arbetade olika skift eller att barnen var utan tillsyn.

Vid en omplanering av arbetstiderna i samband med arbetstidsförkort- ningen år 1972, skulle man således önskat att problem av detta slag tagits med i bilden och att en inventering av det faktiska läget för småbarnsföräldrarna kunde göras för en förbättring av barnens livsvillkor. Man efterlyser en social fantasi hos arbetsgivare —— offentliga som privata _ men även hos anställda och deras organisationer för att lösa specith 234-skiftarbetande föräldrars problem och möjliggöra en arbetsroll och en familjeroll utifrån barnens behov. De offentliga arbetsgivarna stat, landsting och kommun skulle här kunna gå i spetsen.

Genom våra krav på bättre och vidgad service bidrar vi alla till att mer och mer utöka, vidga servicesektorn och skapar samtidigt nya problem för nya föräldragrupper. Det gäller framför allt den service som affärer, offentliga inrättningar, restauranger, kollektiv trafik, osv bjuder. Inom dessa sektorer återfinns, som tidigare framhållits, många lågavlönade föräldrar, som inte har några valmöjligheter utan nödgas ta möjligheten till de extra tillskott som obekväm arbetstid kan ge. Särskilt enföräldrar- na har det bekymmersamt att ordna tillfredsställande för barnen på dessa annorlunda tider. Även inom dessa områden av arbetslivet är det setti det långa perspektivet väsentligt att för barnens skull söka lösningar från arbetslivets sida, så att barnens utveckling inte störs eller försvåras. I det korta perspektivet måste förskolan i första hand göra en insats i samhället genom att ge barnen till dessa föräldrar en tryggare tillvaro på alla de tider som är nödvändiga för barnen.

Männens möjligheter att vara tillsammans med sina barn och deras ansvar att dela arbetet i hemmet i fråga om hushåll och barnavård i familjer där det finns två föräldrar är en väsentlig fråga. Båda parter är lika ansvariga för sin egen och familjens försörjning. Med detta delade ansvar för familjen följer också ett gemensamt ansvar för att familjen fungerar. Både det vårdande och det ekonomiska ansvaret måste således delas lika av föräldrar.

Barnens vistelsetid i förskolan får således inte vara beroende av främst mödrarnas arbetstider. Fädernas arbetstider bör i lika hög grad spela in. I det fall den kvinnliga parten har obekväm arbetstid, måste den manliga parten ta huvudansvaret för barnen och vistas med dem. Rätten till fritid efter arbetet bör inte gälla som nu oftast mannen, så att barnet tex stannar i förskolan, trots att den manliga parten har möjlighet att vistas med barnet. Om denna syn på kvinnans och mannens roll och ansvar mera allmänt omfattades skulle förmodligen problemen minska vad gäller att lämna och hämta barnen i förskolan liksom också barns alltför långa vistelsetider där.

Utvecklingen förefaller att gå i denna riktning. De yngre männen tycks börja bli alltmer medvetna om vad de känslomässigt och socialt berövar sig själva genom att inte ta lika del i barnens utveckling och fostran. Kvinnors ökade förvärvsfrekvens skärper också dessa krav och driver därmed på en sådan utveckling.

Det kan dock finnas familjer — såsom ovan visats — där båda föräldrarna måste arbeta på obekväm arbetstid. Och enföräldrarnas problem med barntillsyn, lämnande och hämtande av barnet är alltjämt svåra att lösa. Hur goda lösningar vi än söker åstadkomma kvarstår dock , en ”restgrupp” som, även om den kan minska till antalet, också framdeles har behov av en så generös barntillsynsservice som möjligt.

8.9 Förskolans öppetliällandesservice relaterad till förskolans malssa'ttning

Kolliderar ambitionerna att ge öppethållandeservice obegränsat, vidgat eller flexibelt med förskolans allmänna mål och delmål?

Arbetstider kan göra att labila ocli neurotiska föräldrar inte orkar fungera tillsammans med barnen på fritiden. Då måste förskolan kunna ge barnen en lugn kontinuitet även om föräldrarna är hemma. Detta är ett exempel på att förskolan ersätter hemmet i stället för att vara ett komplement till det.

Föräldrarnas del i barnens vård och fostran kan också bli för ringa, om barnen på grund av föräldrarnas skiftarbetstider skulle behöva ha förskolan mera som ett veckohem. Förskolans syfte att ge barnet en allsidig personlighetsutveckling kan motverkas härigenom. Den känslo- mässiga utvecklingen hos barnen kan bli lidande genom bristande möjlighet till samvaro med föräldrarna.

Föräldrarnas samarbete med förskolan kan också försvåras eller omöjliggöras på grund av föräldrarnas arbetstider. 1 dag är föräldrars deltagande i barnstugans verksamhet och föräldrasamarbete inte en legitim anledning till ledighet från arbetet för de flesta arbetsgivare.

I dagsläget måste alltså förskolan acceptera en kollision mellan mål och verklighet. Det väsentliga är barnens behov av en trygg miljö och en så allsidig utveckling som möjligt mot den faktiska bakgrund som finns samt att föräldrar får en verklig hjälp med omsorgen om barnen under den tid de gör sin insatsi arbetslivet.

8.10 Barnstugeutredningens förslag till öppethållandetider

Vi vet inte i dag hur stort det faktiska behovet är i de enskilda kommunerna av öppethållandetider av annat slag än de nuvarande. Någon förutsättningslös kartläggning av alla yrkesarbetande föräldrars barn- omsorgssituation och önskemål om öppethållandeservice har som tidigare visats inte gjorts.

Beträffande vistelsetiden för barnen i förskolan nödgas utredningen konstatera att inga omfattande vetenskapliga undersökningar företagits över barns trötthetssymtom eller störningar i daghemsmiljö i förhållan- de till vistelsetidens längd. Där har vi huvudsakligen personalens

erfarenheter och iakttagelser att bygga på. Erfarenheterna av nattöppna daghem är också ytterst begränsade. Veckohemmen på 1940-talet var en mindre god lösning av problemen. Inga utvärderingar av de sistnämnda verksamheterna har gjorts överhuvudtaget.

Under nuvarande omständigheter kan utredningen inte slå fast att vissa modeller för öppethållande under den eller den tiden bör gälla utan hävdar att det fastmer bör vara en awägningsfråga utifrån rådande lokala förhållanden. Ansvaret för förskolbarnen måste däremot stå i centrum, liksom medvetandet att försöken att tillgodose de skiftarbetande och nattarbetande föräldrarnas behov av förskola på annorlunda tider är nödlösningar.

De öppethållandetider som nu är rekommenderade och tillämpade som normaltider, 6.30—19.00, bör alltjämt kunna bibehållas som ett slags ”normaltider” för förskolan veckan runt. Utredningen anser dock att det är nödvändigt med stor flexibilitet och att lokala behov av öppethållande på andra tider måste beaktas.

Utredningen förordar därför en försöksverksamhet i kommunerna med olika modeller för förskolor och öppethållandetider. Förutsättningen är därvid att försöken läggs upp och genomförs så att de är positiva från bar- nens synpunkt. Effekterna av förskolvistelsen på barnen och föräldrarna bör följas upp. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet även utvärderas av den centrala tillsynsmyndigheten. Utredningen förordar därför en generös inställning till annorlunda öppethållandetider för förskolan från den lokala huvudmannens sida i alla kommuner där man begär detta. Samarbete bör ske med regional eller central tillsynsmyndig- het i dessa frågor.

På orter med ensidig eller speciell näringsstruktur, där t ex kemisk eller teknisk processindustri nödvändiggör skiftgång, kan ett uttalat behov av nattöppna förskolor finnas. På sådana orter bör snarast försöksverksam- het med nattöppna förskolor kunna anordnas. Som tidigare visats är många barn helt utan tillsyn p g a att ingen ordnad barntillsyn erbjuds av samhället. Samma behov gäller också för storstäder och städer med stora serviceenheter, såsom sjukhus och andra vårdinrättningar, hotell och restauranger, osv.

Speciella krav på lokaler och personal för nattöppna förskolor måste ställas. Det är angeläget att barnen känner personalen väl. Det är vanligen mindre lämpligt att särskild nattpersonal förekommer. Ett ”rullande schema” för den ordinarie dagpersonalen vore önskvärt. För de yngsta barnen upp till 2,5 års ålder vill utredningen förorda en viss försiktighet så att man i första hand kunde söka andra lösningar, t ex barnavårdare i hemmet framför placering i nattöppna förskolor. Erfarenheter av barn som ofta vistas på nätterna i daghem visar att just barnen i de yngsta åldrarna är känsligare. Här som eljest måste åtgärderna vägas mot den situation barn och föräldrar befinner sig i. I de fall en syskonkull vistas tillsammans på förskolan nattetid innebär det i sig en trygghet även för de små barnen. Barnstugeutredningen skisserar i punkten 8.12 ”Samman- fattning” några förslag till lösning av problemen med annorlunda öppethållandetider och utökad service.

8.11 Förskolor för barn som temporärt behöver tas om hand utom hemmet

Speciella behov av nattservice kommer att uppstå för barn som temporärt behöver placeras utom hemmet. Det kan gälla sjukdom hos föräldrar eller en tillfälligt kritisk social situation i familjen. Barn med sådana behov placeras i dag som regel på barnhem eller hos fosterföräldrar, ofta långt ifrån det egna bostadsområdet.

Barnstugeutredningen vill här föreslå att man prövar olika lämpliga lösningar alla med det gemensamt att barnen skall kunna få stanna i sin vanliga boendemiljö.

Utredningen förordar i första hand ett system med familjedaghem, s k grannskapsföräldrar, kombinerat med förskolvistelse i hel- eller deltids- förskolan. De familjedaghem som skulle kunna ha en sådan grannskaps- föräldrajour för barn med temporärt behov av placering utom hemmet bör vara fast knutna till förskolan. Barnen bör väl känna dem som kan göra en sådan reservföräldrainsats vid akuta behov. Dessa grannskapsför— äldrar borde således helst vara anställda vid förskolan. Barnen skulle då känna och uppleva tryggheten att följa med någon från personalen hem efter förskoldagens slut och ej kastas in i en tredje ”främmande" miljö utöver det egna hemmet och förskolan.

Alternativt kan ett smådaghem i boendeområdet ha ständig nattjour- verksamhet, dels för temporära behov, dels för barn till föräldrar som nattarbetar. Denna lösning förutsätter dock antingen att barnet känner daghemmet och dess personal sedan förut eller att personalen är speciellt skickad för att gripa in i en för barnet kritisk och kanske dramatisk situation.

Ännu en möjlighet är att en avdelning på en vanlig förskola inom boendeområdet har nattjour, dels för dessa speciella behov, dels för service åt föräldrar med nattarbete eller sent kvällsarbete.

Även här gäller som för smådaghemmet att barnet helst bör känna till förskolan och dess personal eller att personalen måste vara väl rustad för att svara mot barnens behov.

8.12 Sammanfattning

]. Viktigt är att de enskilda kommunerna återkommande inventerar sina speciella behov genom en uppsökande verksamhet. Flexibla kombina- tionslösningar bör skapas som är ekonomiskt försvarbara samtidigt som barnens behov av trygghet och allsidig utveckling till fullo tillgodoses. I utredningens förslag till förskolplanering och inre organisation ges olika modeller för lösningar för att tillgodose olika behov. . För orter med spridda behov kan tex småförskolor med dygnet-runt- service vara lämpliga. Många känsliga barn torde ha speciellt behov av en mindre miljö.

3. 5—8 timmars förskolvistelse kompletterad med dagbarnvårdare som

lämnar och hämtar barnet — och eventuellt också ger viss hemservice kan vara en lösning speciellt för hjälp åt ensamstående eller socialt lJ

utsatta föräldrar i övrigt vilka har behov av förlängd service från förskolan. Detta torde gälla för manga föräldrar som i dag lämnar sina barn för fosterhemsvård eller barnhemsvård. .För enstaka eller tillfälliga behov kan barnvårdarservice i det egna hemmet nattetid vara en god lösning. . Olika typer av ”nattföräldrajour” bör prövas. Det innebär att barnet har bestämda nattföräldrar att vistas hos. Dessa nattföräldrar bör helst vara fast knutna till förskolan. . Under ett långt uppbyggnadsskede bör systemet med familjedaghem bibehållas, helst kombinerat med förskolvistelse om tex 3—5 timmar. Familjedaghemmen bör då kunna ta ett dygnet-runt-ansvar om så erfordras för barn till föräldrar med annorlunda arbetstider. I vissa kommuner och för vissa barn kommer behovet av familjedaghemmens barnomsorg sannolikt att kvarstå allt framgent. Detta gäller såväl för glesbygd som för att möta ”toppar” i tillsynsbehoven. . För barn med temporärt behov av fosterhemsplacering bör familjedag- hemmet, s k grannskapsföräldrar, i kombination med hel- eller deltidsförskola särskilt framhållas. .Barnstugeutredningen vill slutligen framhålla att en allmän försöks- verksamhet bör initieras med omsorgsfullt planerade försök att lösa en dygnet-runt-service genom olika modeller. Effekterna på barn och föräldrar bör därvid följas upp. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet utvärderas också av den centrala tillsynsmyndig- heten. Barnens behov av trygghet Och kontinuitet maste särskilt beaktas.

Omvårdnad om tillfälligt sjuka barn

Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184 1965 far sjuka barn inte tas emot i förskolinstitutionerna pg a smittriskerna. Förskolan har inte heller de personal- och lokalresurser som behövs för att sjuka barn skall få den omvårdnad och vila de behöver och för att behövlig avskildhet från de friska barnen skall kunna ordnas.

Några generella riktlinjer för när ett barn är sjukt i bemärkelsen att det inte bör vistas i förskolan finns dock inte. Tolkningen av sjukdomsbe- greppet har därför kommit att i hög grad variera från förskola till förskola. främst beroende på vilken inställning förskolans läkare och personal har i denna fråga.

Sjukdom, även om den är av relativt lindrigt slag, innebär i regel att barnet har nedsatta krafter, har ont någonstans eller har andra besvär och måste finna sig i vissa förhållningsregler för att så snart som möjligt bli friskt. Barnet kanske inte alls förstår den situation det befinner sig i eller varpå den beror och blir därför lätt ängsligt och oroligt och regredierar ofta till en lägre utvecklingsnivå. Barnet befinner sig således i en ömtålig situation. Allt som kan öka barnets oro och otrygghet, tex miljöbyte eller att någon helt obekant tar hand om barnet bör därför undvikas, såvida sådana åtgärder inte är nödvändiga för barnets snara tillfrisknande, t. ex. för behandling på sjukhus.

För de barn i förskolan som har en hemarbetande förälder eller någon annan vuxen person i hemmet innebär omvårdnaden under sjukdom i regel inte några större problem. Barnet tas om hand i den egna hemmiljön av någon som barnet känner väl.

För förvärvsarbetande eller studerande föräldrar är det däremot svårare att utan konsekvenser för arbete, studier eller ekonomi kunna ta hand om barnen när de är sjuka. Föräldrarna behöver kunna planera och fullgöra sitt arbete eller sina studier och därmed jämställas med dem pa arbetsmarknad och i studiesammanhang som inte har småbarn och de måste kunna planera sin ekonomi. Det är därför nödvändigt med komple- ment till förskolan. som ger viss garanti för att barnen blir väl omhänder- tagna även när de pa grund av sjukdom inte kan vara i förskolan.

Vad gäller barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar måste därför önskemålen, sett från barnens synpunkt, sättas in i ett större

sammanhang och vägas mot de konsekvenser det skulle få på arbets- marknaden och i utbildningssammanhang om någon av föräldrarna alltid skulle ta hand om barnen när de är sjuka.

9.1 Gällande sjukförsäkrings- och löneavtalsbestämmelser

Den allmänna sjukförsäkringen innehåller inga bestämmelser om sjuk— penning för vård av egna sjuka barn. Sjukpenning och ersättning för läkarvård utgår endast vid egen sjukdom till personer som fyllt 16 år. Stats— och kommunalanställda har dock vissa förmåner i sådana fall.

Enligt Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) har vårdnadshavare möjlighet till tjänstledighet med B-avdrag (dvs lön utgår under tjänstledighet med visst avdrag, tex 24—33 % på bruttolönen) under högst 15 dagar per kalenderår för enskild angelägen- het, tex för vård av minderårigt barn i hemmet, när ingen annan finns som kan vårda barnet och behovet är hastigt påkommet. Av arbetsgivar- anvisningarna till avtalet framgår att med minderårigt barn i regel avses barn t 0 m den lägre skolåldern (=grundskolans lågstadium), som inte kan klara sig utan vuxens hjälp. I regel tillåts ledighet för detta ändamål under längst sex dagar i följd. Fr om 1 januari 1972 tillämpas AST—avtalet för samtliga statsanställda.

Enligt kommunalansta'lldas allmänna avtal (ABT och ABK 70) kan tjänstledighet med full lön erhållas under sex dagar per kalenderår för vissa enskilda angelägenheter "om synnerliga skäl föreligger”. Som synnerliga skäl anses bl a "eget rninderårigt barns sjukdom i det fall då vard av barnet inte kan beredas på annat sätt”. I anvisningarna finns ingen generell begränsning av barnets ålder men det anges att äldre, sjuka barns behov av tillsyn bör styrkas genom läkarintyg. Tjänstledigheten bör normalt inte sträcka sig över mer än två dagar per tillfälle.

[ kommentarerna till båda avtalen påpekas möjligheterna att anlita kommunens hemhjälpsorgan för barnens vård.

Stats- och kommunalanställda är de enda löntagargrupper som enligt avtal har förmånen att under 15 respektive sex dagar per är få tjänstledighet med visst löneavdrag respektive full lön för vård av egna sjuka barn.

9.2 Sjukfrånvarons omfattning

Förskolbarn har i allmänhet oftare luftvägsintektioner än äldre barn. Olika undersökningarl tyder på att två till sex infektioner per år är vanligt för yngre barn. En jämförande studie av infektionsfrekvensen hos daghems- och "hemmabam" har under år 1971 gjorts av barnläkaren Katherine Strangert. Undersökningen omfattar 40 daghemsbarn i åldern 1/245 är och 40 ”hemmabarn” i samma ålder och från samma stadsdel i Stockholm. Preliminär bearbetning av undersökningen visar att övre

1 Doc Bengt Kjellman refererar i en artikel i Läkartidningen, volym 67, nr 2, 1970, undersökningar av Lidwell & Sommerville 1951, Badger et al 1953. Dingle et al 1953, Brimblecombe et al 1958, Moffet & Cramblett 1962, Parrot & Nelson 1964.

luftvägsinfektioner med snuva. hosta och feber var något vanligare hos daghemsbarnen än hos hemmabarnen, i synnerhet före 2 1/2 års ålder. Daghemsbarn över två år tycks inte ha haft fler svårare infektioner än hemmabarnen. Undersökningen beräknas bli slutförd under 1972. (Se bilaga 2.)

Central statistik som belyser sjukfrånvarons omfattning vid förskol— institutionerna fmns inte. Inte sällan saknas också lokal statistik, eftersom frånvaro p g a sjukdom inte alltid särskiljs från annan frånvaro i förskolans närvarojournaler. Sjukfrånvarons omfattning framgår dock av två undersökningar som här i korthet refereras.

Familjepolitiska kommittén har i samarbete med barnstugeutred- ningen gjort en enkät som omfattar ca 50 daghem med sammanlagt ca 2 000 barn. 23 av daghemmen — ungefär hälften — hade spådbarnsav- delning. l enkäten ingick en fråga om frånvarons omfattning, bl a på grund av sjukdom, under en vecka iseptember 1969 och en vecka i mars 1970.

Följande resultat framkom:

Frånvarofrekvens %

sept 1969 mars 1970 Barnets sjukdom 12,5 12,1 Föräldrarnas sjukdom 2,3 3,7 Annan orsak 12,8 12,6 Total frånvaro 27,6 28,4

Frånvaron p g a sjukdom var således enligt familjepolitiska kommitténs undersökning något mer än 12 %.

Birgitta Wade]! belyser i en doktorsavhandlingl i första hand de ekonomiska konsekvenserna av daghemsbarnens sjukdom. Avhandlingen

Tabell 9.1 Sjukdomsfrekvens/ålder (5-dagarsvecka).

Ålder, :ir Sjukfrekvens Fränvarodagar per individ (Medeltal) (Sjukfrekvens - 249)

0 1 22,0 55 tel 15,2 38 2 f3 13,2 33 3—4 9,3 23 4—5 8,7 22 5—6 7,9 20 6- 7,7 19 Genomsnitt 10,8 27

Källa: Wadell, B: Daghemsbarns frånvaro — ett kommunalt planeringsprobelm, Företagsekonomiska inst Uppsala univ, 1971.

lDaghemsbarns frånvaro ett kommunalt planeringsproblem, 1971, Företagseko- nomiska institutionen, Uppsala universitet.

Tabell 9.2 Sjuktillfallen och ålder (S-dagarsbarn). Medeltal.

Ålder, är Sjuktillfa'llen i medeltal, antal

Samtliga 5,9

Källa: Jfr tabell 9.1

bygger på en undersökning av sjukfrånvaron vid 15 daghem i Örebro under tiden 1.4.1968 — 31.3. 1969. Undersökningen omfattar genom- snittligt drygt 600 barn.

De barn undersökningen omfattar var i genomsnitt sjuka 27 dagar under undersökningsåret eller 10,8 % av den tid de skulle ha vistats på daghemmet om de varit friska. Syskon var sjuka samtidigt 25 % av den totala tiden. Av tabell 9.1 framgår att de yngre förskolbarnen var sjuka i betydligt större omfattning än de äldre barnen.

Såväl antalet sjuktillfällen som antalet dagar per sjuktillfälle var flera för de yngre barnen än för de äldre. I medeltal var barnen sjuka 5,9 gånger under året och Sjukdomsperiodens längd var i medeltal 5,6 dagar, vilket framgår av tabellerna 9.2 och 9.3.

De individuella variationerna isjukfrekvens var dock mest markanta. 8 barn var inte sjuka någon dag och 1 barn var sjukt 121—130 dagar, dvs halva den möjliga närvarotiden. Se tabell 9.4.

Sjukfrekvensen mellan olika daghem varierade mellan 7 och 16%. Orsakerna härtill kunde inte fastställas, men av två för övrigt jämförbara daghem hade det med stor utelekplats lägre sjukfrekvens (8 % mot 16 %).

4 % av barnen — varav de flesta yngre barn — avbröt daghemsvistelsen av hälsoskäl, som regel inom 6 månader efter att vistelsen påbörjats.

Sjukfrekvensen var lägst under sommarmånaderna och högst under november och december.

Något samband mellan sjukfrekvens och den dagliga vistelsetidens längd kunde inte påvisas. Däremot fanns — som tidigare angetts ett klart samband mellan Sjukfrekvensen och barnens ålder: Sjukfrekvensen avtog med ökad ålder.

Tabell 9.3 Sjukdomsperiodens längd/år (S—dagarsbarn). Medeltal.

Ålder, år Sjukdom speriodens längd i medeltal, antal 0—1 6,5 1—2 5,9 2—3 5,9 3—4 55 4—5 5,1 5—6 5,1 6-— 5,5 Samtliga 5,6

Källa: Jfr tabell 9.1

Tabell 9.4 Spridning på barnens sjukfrekvens.

Antal dagar Antal barn 0, 10 76 11— 20 85

21 - 30 66

31” 40 47 41— 50 29 51" 60

70

"121430

Källa: Jfr tabell 9.1

Resultaten av de båda refererade undersökningarna tyder på att barnens sjukfrånvaro vid heldagsförskola är 10—12 %, högre bland de yngre barnen och lägre bland de äldre.

Daghemsbarnens frånvaro pga tillfällig sjukdom är enligt under- sökningarna av sådan omfattning att den inte kan nonchaleras. Möjlig- heterna att nedbringa antalet infektioner bör därför undersökas. En stor del av dessa torde dock vara oundvikliga. Om barnens föräldrar skall ha möjlighet att kontinuerligt sköta arbete eller studier, måste daghemmen kompletteras med någon form av verksamhet, som ger garanti för god omvårdnad om barnen även när de är sjuka. Utan sådant komplement är den ”omsorg” daghemmen ägnar barn till förvärvsarbetande och stude- rande föräldrar klart otillräcklig.

9 . 3 Barn värdarverksamh eten

Behovet av att daghemmen kompletteras med någon form av omvårdnad för barnen när de är sjuka har blivit större allteftersom verksamheten byggts ut, yrkesintensiteten bland kvinnor ökat — även i äldre åldrar (mormödrar, farmödrar) och möjligheterna för föräldrarna att själva ordna sjuktillsyn för barnen blivit allt mindre genom bl a den moderna bebyggelsestrukturen.

Barnvårdarverksamhet innebär att barnen vid sjukdom tas om hand i sina egna hem av härför särskilt anställda barnvårdare. Denna form av verksamhet prövades under 1950-talet. Statligt bidrag till barnvårdarverk- samheten har utgått sedan 1964. 1965 utkom de första centrala anvis- ningarna om verksamheten. I socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 175 om social hemhjälp. och nr 184 rörande barnstugor. som fortfarande gäller. rekommenderas barnvårdarverksamheten som ett komplement till barnstugor och familjedaghem. Barnvårdarna skall enligt anvisningarna dels ta hand om sjuka barn i deras hem. dels när daghemmen stänger hämta och ta hand om barn vars föräldrar har arbetstider som inte sammanfaller med daghemmens öppethållandetider. I de fall barnvårdare

Tabell 9.5 Barnvårdarverksamheten 1965—1970. (Uppgifterna avser 31 dec då annat inte anges.)

1965 1966 1967 1968 1969 1970

Ant kommuner med barnvårdverks 31 35 49 71 95 451 Ant anst barnvärd 426 589 729 1 011 1921 2 345 därav med särsk utbildning 227 223 194 352 812 1 055 Ant fam som fått hjälp 6 786 9 662 12 438 16 214 25 400 28 615 Ant arbetstim för barnv (vecka 5 påföljande år) 11804 9 589 23 195 33 816 47 230 56 195

Källa: Statistiska Centralbyrån

inte finns att tillgå, rekommenderas förmedling av barnvakter.

Familjedaghemsutredningen föreslog i sitt betänkande Samhällets barntillsyn barnstugor och familjedaghem (SOU 1967:39) att barn- vårdare även skulle kunna anlitas för att vid behov avlösa dagbarnvårdare, tex vid semester, då de pga enskild angelägenhet kan behöva någon eller några lediga dagar, eller för att de skall få någon ledig dag i veckan då barnen vistas i familjedaghemmet under sex veckodagar eller speciellt lång tid per dag, t ex 11—12 timmar.

Utbyggnaden av barnvårdsverksamheten gick länge långsamt (tabell 9.5"). Vid årets slut 1965 fanns sådan verksamhet i 31 kommuner och 1969 i 95 kommuner, i regel de större. 1970 hade antalet kommuner ökat till 451. Nytillskottet var övervägande mindre kommuner.

Det totala antalet barnvårdare i slutet av 1970 var, som framgår av tabell 9.5, 2 345. 62 av dessa var heltidsanställda, 37 deltidsanställda och övriga 2 246 timanställda. Knappt hälften av dessa (ca 1 000) hade den utbildning om 90 timmar som är gemensam för barnvårdare och dag- hemsvårdare. Antalet anställda barnvårdare under 1970 visar att barn- vårdarverksamheten i de kommuner som tillkom under detta år är mycket begränsad.

När barnvårdarverksamheten startade fungerade oftast hemhjälps- nämnderna som huvudmän. Utvecklingen har dock alltmer gått mot att socialnämnderna eller barnavårdsnämnderna driver denna verksamhet (tabell 9.6). I samband med att sociala centralnämnder inrättats i kommunerna kommer denna nämnd vanligen att ha ansvaret för barn- vårdarverksamheten. Detta innebär att förskol- och barnavårdarverksam-

Tabell 9.6 Huvudmän för barnvårdarverksamheten olika är.

Huvudman för 1965 1966 1967 1968 1969 1970 barnvärdarverks

Hemhjälpsnämnd 14 12 14 8 15 120 Socialnämnd 6 12 22 36 50 269 Barnavårdsnämnd 3 4 4 15 23 25 Social centralnämnd 25 Andra organ 8 7 9 12 7 12

Källa: Statistiska Centralbyrån

heten nu i många kommuner kommer att sortera under samma nämnd vilket bör vara en fördel för behövlig samordning. Barnvärdarnas anställnings- och rjänstgöringsförhällanden är i regel ganska osäkra. Det stora flertalet barnvårdare är timanställda och får således ersättning endast för det antal timmar de tjänstgör. Eftersom behovet av barnvårdare växlar alltefter barnens hälsotillstånd, kan tjänstgöringen bli mycket oregelbunden. Som regel är efterfrågan på barnvårdare störst under höst och vinter och ganska obetydlig under sommarmånadema. För att behovet av barnvårdare skall kunna täckas under svårare infektionsperioder behövs ett relativt stort antal timan- ställda som endast kan räkna med sporadisk tjänstgöring. Barnvårdaren kan således inte räkna med en jämn inkomst och måste alltid vara beredd att ”rycka ut” med kort varsel. Det är också svårt att avgöra hur lång en tjänstgöringsperiod hos ett sjukt barn blir. På grund av tjänstgöringens oregelbundenhet måste barnvårdarna vara ganska oberoende såväl eko- nomiskt som tidsmässigt, vilket torde försvåra rekryteringen.

Att enbart ha heltidsanställda barnvårdare i en kommun ställer sig svårt eftersom tillgången på arbete är mycket varierande. En del av barnvårdarna bör dock kunna ha månadsanställning, vilket förekommeri bl 3 Stockholm, Solna och Borås. Det kan innebära vissa svårigheter att klara ett schema med normal tjänstgöringstid per vecka, eftersom tjänstgöringen per dag oftast är 10 12 timmar och en tjänstgörings- period hos ett barn inte bör avbrytas. Under en tre- eller fyra— veckorsperiod bör det dock vara möjligt att ta ut överskjutande tid i ledighet mellan de olika tjänstgöringstillfällena.

Behovet av barnvårdare är svårt att beräkna eftersom efterfrågan varierar. I synnerhet är det svårt att beräkna och tillgodose behovet av barnvårdare under svårare infektionsperioder.

Av Birgitta Wadells ovan refererade undersökning framgår den tillgodosedda sjuktillsynens omfattning under årets olika månader (tabell 9.7).

Tabell 9.7 Tillsyn av sjuka barn (barnvårdare) Örebro 1.4.1968 31.3.1969.

Antal barnvårdaredagar Barnvårdaredagar i % av sjukdagar April 618 49 Maj 805,5 44 Juni 395 55 Juli 163,5 47 Aug 355,5 57 Sept 590 42 Okt 926 54 Nov 841 43 Dec 718 39 J än 745 50 Febr 707,5 42 Mars 770,5 52 Summa 7 635,5 47

Källa: Jfr tabell 9.1

Som framgår av sammanställningen svarade barnvårdarna för tillsynen under 47 % av antalet sjukdagar för daghemsbarnen. Andelen barnvårdar— tillsyn visade endast små variationer under årets månader, även då tillgången på barnvårdare var god. Detta tyder på att föräldrarna kunde klara ungefär hälften av sjuktillsynen utan hjälp av barnvårdare.

Barnvårdarnas utbildning är fn samma som för dagbarnvårdare i familjedaghem och omfattar 90 lektionstimmar. De huvudsakliga ämnena är barnkunskap (32 lektioner) och psykologi (40 lektioner). Kurserna är förlagda till yrkesskolor och bedrivs som hel- eller deltidskurser.

Skolöverstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utforma en gemensam basutbildning för personer som ämnar arbeta i öppen vård bland barn, åldringar, sjuka och handikappade. I arbetsgruppen ingår representanter för skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, Kommunförbundet, Kommunaltjänstemannaförbundet och Kommunalarbetarförbundet. Ar- betsgruppen har utarbetat förslag till en utbildning som omfattar en termin och som skall ge utbildning för bl a bamvårdare. Beslut om denna utbildning har ännu (i april 1972) inte fattats.

9.4 Förslag till omvårdnad om barnen när de är sjuka 9.4.1 Allmänna principer

1. Det ansvar för barnens omvårdnad som samhället åtar sig i och med att barn till förvärvsarbetande och studerande föräldrar anvisas plats i förskola (eller familjedaghem och fritidshem) bör omfatta även den tid barnen är tillfälligt sjuka och inte kan vistas i förskola (familjedaghem, fritidshem).

2. Personalbehov och kostnader för omvårdnad av barnen när de är sjuka bör ingå i de organisatoriska och kostnadsmässiga beräkningarna för alla förskolor som tar emot barn fem timmar eller mera per dag. Detta bör även gälla fritidshem och familjedaghem.

3. Generella riktlinjer bör gälla för när barn p g a smittrisker måste avskiljas från bamgruppen, så att likartade bestämmelser tillämpas vid samtliga förskolor. Eftersom smittan i regel spritts redan när symtomen på sjukdomen upptäckts bör barnen i princip kunna tas emot i sin vanliga barngrupp när inte uppenbara risker för ökad smitta föreligger eller när barnet p g a akut sjukdom behöver särskild vård och vila. (Se bilaga 3.) Detta innebär emellertid att förskolan behöver personella resurser att tillgodose temporära behov vid lättare infektioner.

4. De mål som gäller för förskolans verksamhet bör gälla även för den omvårdnad barnen får när de är tillfälligt sjuka. Barnen måste garanteras en fullgod vård och omsorg. Detta innebär bl a att barnen tas om hand i en miljö de är vana vid och av personer som de känner samt att de har tillgång till lämpligt lekrnaterial och får den stimulans de behöver. Den som tar hand om barnen bör ha adekvat utbildning för denna uppgift.

9.4.2 Omvårdnadens utformning

I. Ekonomiskt stöd till föräldrarna och utbyggd barnvärdarservice

Att förskolan ansvarar för barnen under den del av dagen då föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar även om barnen är sjuka, kan innebära antingen att barnen tas emot i förskolan, som då måste ha personal och utrymmesresurser så barnens behov tillgodoses, eller att barnen tas om hand i sina egna hem av särskild personal.

Lätt infekterade barn med någon snuva eller hosta men för övrigt = friska och utan feber bör kunna vara i förskolan. Att utestänga barn av sådana anledningar från förskolan i avsikt att hindra smitta torde oftast vara verkningslöst, eftersom de förmodligen redan spritt infektionen bland övriga barn. De bör dock ha möjlighet till extra vila och avskildhet och få vara inomhus om så erfordras. För att detta skall vara möjligt kan personell förstärkning behövas, tex barnvårdare. En barnvårdare kan då ta hand om mer än ett barn vilket i regel inte är möjligt när barnet vårdas i hemmet. Eftersom det är realistiskt att räkna med att lättare infektioner och andra mindre sjukdomssymtom inte kan undvikas i barngrupperna bör detta normalt beaktas i verksamhetsplaneringen.

Det har ibland diskuterats att även infekterade barn med feber skulle kunna tas emot vid en infektionsavdelning inom förskolan. Detta torde vara svårt att organisera lokal- och personalmässigt, eftersom antalet sjuka barn är mycket varierande. Dessutom är det ur medicinsk synpunkt olämpligt att samla barn med olika svårare infektioner inom förskolan.

Infekterade barn med feber bör tas om hand i det egna hemmet av barnvårdare.

Om ett barn hastigt insjuknar kan det vara svårt att hinna ordna barnvårdare redan första sjukdagen. Det kan också hända att barnet är så sjukt att en av föräldrarna bör stanna hemma. Föräldrarna bör därför ha visst ekonomiskt stöd för att när så behövs kunna stanna hemma från arbete eller studier för att ta hand om sitt barn.

För att barnen vid alla tillfällen skall garanteras en god omvårdnad vid sjukdom och för att föräldrarna skall ha ekonomisk trygghet och kunna fullgöra arbete eller studier utan alltför mycken frånvaro p g a barnens sjukdom föreslår utredningen följande:

a. I enlighet med förslag som läggs fram av familjepolitiska kommittén bör sjukpenning utgä under 10 dagar per familj och är då föräldrarna tar hand om eget barn vid barnets sjukdom. Förmånen avses gälla föräldrar med barn under 10 år. Detta bör innebära att föräldrarna utan inkomst- bortfall kan ta hand om barnet tills annan omvårdnad kan ordnas eller då detta inte är möjligt.

b. Barnvärdarverksamheten byggs ut i alla kommuner med daghem, familjedaghem och/eller fritidshem så att den motsvarar behovet. När barn insjuknar i daghemmet bör föräldrarna underrättas, behovet av barnvårdare anmälas av personalen och barnet tas om hand i förskolan tills det är möjligt för föräldrarna att hämta barnet. Eventuellt tillkallas barnvårdare som förstärkning till daghemmets personal.

Då ett barn är sjukt i förskolan är det av stor betydelse, att det känner trygghet, får ha sina egna saker omkring sig, att barnet får ha den bädd

det är vant vid och om möjligt att någon av den personal barnet känner väl kan vara hos det.

2. Organisation av bamvårdarverksamheten

a. Varje kommun med förskola som mottar barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar (även familjedaghem och fritidshem), bör beräkna antalet barnvårdare med utgångspunkt i befintlig sjukstatistik (i förskolan 10—12 % = i genomsnitt ca 25 dagar per barn och år) så att barnen vid behov tas om hand av barnvårdare isina hem när de är sjuka.

b. Samtliga barnvårdare bör ha utbildning för sitt arbete för att kunna ta hand om barnen på lämpligt sätt. Den nuvarande utbildningen om 90 lektionstimmar bör utökas och utbildningens innehåll prövas.

c. Barnvårdarna bör beredas trygga anställningsformer och därför i största möjliga utsträckning ha fast anställning med månadslön. För att klara svårare infektionsperioder behövs även timanställda barnvårdare. För att kunna rekrytera och behålla sådan personal i framtiden är det angeläget att den kan garanteras en viss minimiarbetstid och därmed en viss ekonomisk trygghet.

d. Barnvårdarna — i synnerhet de månadsanställda _ bör ha anknytning till en eller ett par förskolor och i första hand ta hand om de sjuka barnen från dessa institutioner. Då det inte finns behov av att ta hand om sjuka barn i deras hem, eller minst tre veckor per år, bör tjänstgöringen vara förlagd till denna eller dessa förskolor. Härigenom kan barnvårdarna få bättre underlag för fast anställning, förskolan får viss personell förstärkning och barnvårdarna får ta del i förskolans verksamhet tillsam- mans med barn och personal, vilket kan ses som en form av fortbildning. Barn, föräldrar och barnvårdare får även möjlighet att lära känna varand- ra närmare. Under perioder då barnen är relativt friska, bl a sommartid, bör barnvårdarna även kunna ingå som medarbetare i bostadsområdets parkleksverksamhet eller annan liknande verksamhet och på så sätt få ett vidare och mer varierat arbetsområde.

e. Ombyte av barnvårdare under en sjukperiod bör undvikas. Barnen bör även såvitt möjligt få samma barnvårdare varje gång de är sjuka.

f. Barnvårdarna bör från förskola, centralt lekmaterialförråd eller lekotek få tillgång till böcker och lekrnaterial som är lämpligt för de sjuka barnen.

g. Föräldraavgifterna bör vara desamma antingen barnet är friskt och vistas i förskolan eller sjukt och tas om hand av barnvårdare i hemmet. Avgiften bör även betalas på samma sätt som då barnet vistas i förskolan, även om förskolan och barnvårdarverksamheten fungerar under olika huvudmän.

h. Någon form av jourtjänst under kvällar och morgnar bör finnas i kommunen så att behovet av barnvårdare kan anmälas så snart sjukdom konstaterats.

i. Barnvårdarverksamheten bör bedrivas i nära samarbete inte bara med förskolor, fritidshem och familjedaghem utan också med kommu- nens hemhjälpsverksamhet, så att vid behov hemhjälpspersonal kan enga-

geras som barnvårdare. Omvänt kan då barnvårdarna vid behov användas även för insatser tex inom den öppna åldringsvården. [ kommuner där förskola och social hemhjälp inte ligger under samma nämnd bör därför lämpligen förskolornas eller hemhjälpsverksamhetens huvudman svara för barnvårdarverksamheten så att ett kontinuerligt samarbete mellan barn- vårdar- och hemhjälpsverksamhet upprätthålls.

Förskolans fysiska och psykiska hälsovård

10.1 Gällande bestämmelser för hälsovården i förskolan 10.1.1 Stadgan för barnavårdsanstalter

Med stöd av barnavårdslagen åå 57, 99, av den 29 april 1960 utfärdade Kungl Maj:t den 28 oktober 1960 (nr 595) stadga för barnavårdsanstal- ter. Stadgans åå 17—19 omfattar föreskrifter för läkarvård vid barna- vårdsanstalt.

Paragraferna har följande lydelse:

17 &.

För varje barnavårdsanstalt skall finnas en läkare som åtagit sig att övervaka hälsotillståndet hos de intagna och anstaltens personal samt att utöva tillsyn över vårdavdelningarna.

Läkaren skall avlägga regelbundna besök vid bamavårdsanstalten i den omfattning, som finnes påkallad med hänsyn till dess storlek, beskaffen- het och ändamål ävensom till övriga omständigheter, samt eljest besöka anstalten så snart anledning därtill förefinnes.

Läkarens skyldigheter skola vara reglerade i avtal. I avtalet skall särskilt angivas i vilken omfattning läkaren är skyldig att avlägga regelbundna besök vid anstalten.

18 &.

Där så befinnes erforderligt bör ledningen för barnavårdsanstalt, i samråd med anstaltens läkare, anlita bistånd av den psykiska barna- och ung- domsvården, bampsykiater eller barnpsykolog.

Innan barn i spädbarns- eller förskoleåldern första gången mottages vid barnstuga, bör barnet ha undersökts av läkare. Sådan undersökning bör även ha skett, om barnet efter frånvaro från barnstugan under mer än tre månader ånyo skall mottagas vid densamma.

Socialstyrelsen utfärdade i december 1963 Råd och Anvisningar för barnstugoma (nr 163) beträffande hälsokontroll och planering av lokaler- na i samråd med dåvarande medicinalstyrelsen. [ anslutning till % 17 i stadgan för barnavårdsanstalter (SFS 595/1960) återges i dessa RoA norrnalinstruktioner för läkare anställd vid barnstuga. Normalinstruktio- nerna för läkare anställd vid daghem respektive lekskola sammanfaller utom vad gäller 5 2, som innefattar olika ansvarsområden. För läkare vid daghem gäller:

25.

Läkaren skall övervaka daghemmets hygien och verksamhet samt kontrol- lera barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl fysiskt som psykiskt avseende. Barnavårdscentralernas hälsovårdande uppgifter bör helt över- tas av läkaren vid daghemmet. Barnen skall sålunda av honom undersökas och ympas i samma utsträckning som vid centralerna. Det är angeläget att föräldrarna, i första hand modern, är närvarande vid åtminstone två läkarundersökningar per år.

Tidigast en vecka före inskrivningen bör barnet undersökas av läkare. Vid inskrivningen skall föräldrarna avge en skriftlig hälsodeklaration innehållande uppgifter om barnets utveckling, ympningar, tidigare sjuk- domar o d.

Över alla i daghemmet intagna barn skall av läkaren och föreståndarin- nan föras hälsokort, som skall förvaras i daghemmet.

Läkaren skall besöka daghemmet minst en gång i månaden och, då det gäller daghem med spädbarn, minst en gång var fjortonde dag.

För läkare vid lekskola gäller i motsvarande paragraf:

25.

Barnen förutsätts stå under kontinuerlig läkarkontroll vid barnavårds- central eller hos privatläkare. Vid inskrivningen skall föräldrarna avge en skriftlig hälsodeklaration innehållande uppgifter om barnets utveckling, ympningar, tidigare sjukdomar 0 d.

Över alla i lekskolan inskrivna barn skall av läkaren och föreståndarin- nan föras särskilda hälsokort, som skall förvaras i lekskolan.

Läkaren skall besöka lekskolan minst två gånger under terminerna samt dessutom då särskild anledning därtill uppstår.

10.1.3 Hälsokontrollen vid daghem

För hälsokontrollen vid daghem gäller enligt socialstyrelsens anvisningar och läkarreglemente att daghemmens läkare utöver ansvaret för barnens hälsovård också skall ägna särskild uppmärksamhet åt barnens personliga hygien samt åt deras kost och måltider. Han skall kontrollera att barnen får vistas ute tillräckligt mycket, att de får den vila de behöver samt att luftväxling och temperatur rn rn i sov- och lekrum är tillfredsställande. Han skall också övervaka renhållningen av lokalerna samt lekplatsens lämplighet, särskilt ur hygienisk synpunkt. Till läkarens uppgifter hör vidare att hålla sig underrättad om personalens hälsotillstånd. Han skall bestämma om insjuknad personal skall avstängas från arbetet. liksom

tidpunkten för återinträde i tjänst, även när den som sjuknat vårdats av annan läkare.

Läkaren bör också hjälpa föreståndaren vid daghemmet i samarbetet mellan daghemmet, föräldrarna, barnavårdsnämnden och skolan.

Socialstyrelsen framhåller det önskvärda i att läkaren kan anlitas vid personalkonferenser och föräldraaftnar för upplysningsföredrag och gruppdiskussioner om barnens uppfödning, vård och fostran.

Läkaren måste i sitt hälsovårdsarbete i daghemmet i hög grad kunna lita på föreståndarens omdöme och duglighet, varför RoA betonar vikten av att föreståndaren äger kunskap om infektionssjukdomar och närings- fysiologi. Föreståndaren (eller någon annan av personalen) skall t ex varje morgon när barnen kommer till daghemmet göra sig underrättad om deras hälsotillstånd. Föreståndaren skall också summariskt kontrollera det. Li- kaledes skall föreståndaren (eller någon annan av personalen) ta reda på varför barnen varit frånvarande och anteckna orsaken i dagjournalen. Miss- tänker man att barnet fortfarande kan vara smittförande efter en sjuk- dom, skall barnet isoleras och daghemmets läkare omedelbart kontaktas.

Som framgår av ovanstående redogörelse för socialstyrelsens RoA är det en rad omfattande uppgifter som pålagts de läkare som svarar för hälsovården vid daghem och lekskolor. Samtidigt ställs också stora krav på föreståndarna vid daghemmen vad gäller att bedöma barnens fysiska och psykiska hälsotillstånd och att avgöra, om barnet är friskt eller kan räknas utgöra en smitta för andra barn.

10.2 Brist på personal för hälsovård av barn i förskolan 10.2.1 Brist på medicinsk personal

Under senare år har svårigheterna att tillgodose kraven på hälsokontroll för speciellt barnen på daghemmen ökat i kommunerna. Bristen på läkare som kan äta sig dessa uppgifter har blivit allt kännbarare. Enligt uppgift från socialstyrelsen saknar tex i dag ca 30 % av alla barnstugor i Stor- Stockholmsområdet egen läkare.

Stickprov från fyra län ur årsrapporterna om barnstugeverksamheteni landets kommuner tyder för år 1970 på att daghemmen inte kunnat få det i RoA rekommenderade antalet besök av läkarna. Underjanuari—juni varierade antalet läkarbesök vid spädbarnsavdelningama mellan 10 och 0 och under juli—december mellan 10 och 1. De läkare som arbetar i verk- samheten har ibland fått åtaga sig ansvaret för ett mycket stort antal daghem och lekskolor. Som exempel härpå kan nämnas att en enda läka- re i ett storstadsområde kan ansvara för 27 institutioner, varav 16 dag- hem och 11 lekskolor förutom sin vanliga verksamhet. I ett sådant läge kommer huvudansvaret för barnens fysiska och psykiska hälsotillstånd att i orimligt hög grad lastas på föreståndare och övrig personal i försko- lan. Samtidigt finns en risk för att den totala hälsokontroll som förskolan övertar ansvaret för från barnavårdscentralen icke kan få samma kvalitet och resurser som den vid bamavårdscentralerna.

Enligt preliminära data från Svenska kommunförbundet fanns under 1971 157 landstingsanställda, 19 kommunalt anställda samt 62 privatan-

ställda läkare som svarade för hälsokontrollen inom daghemmen i 221 _; kommuner med daghemsverksarnhet. Fem kommuner saknar läkare. i. En del kommuner har sökt lösa problemet genom ett samarbete med l barnvårdscentralernas personal. Framför allt har sköterskorna vid vissa [ barnavårdscentraler knutits till förskolor inom barnavårdscentralens ;, räjong, så att barnavårdscentralssköterskan eller i förekommande fall ?, distriktssköterskan (såsom i Gustavsbergs kommun) svarat för vä- , sentliga delar av hälsovården för barnen. Vid behov har föreståndaren också kunnat kontakta sköterskorna för rådgivning och extra kontroll av i barn som sjuknat i förskolan eller kring vilkas hälsotillstånd tveksamhet f rått. Detta samarbete har upplevts positivt av personalen.

Andra kommuner, såsom Sundbyberg, har sedan många år tillbaka an- jställt en särskild sköterska som tillsammans med förskolornas läkare *. svarar för den dagliga hälsovården av barnen och för alla de moment som ! åligger sjuksköterskorna vid barnavårdscentralema. ' Som en följd av den akuta läkarbristen pågår i vissa kommuner en ! försöksverksamhet med samarbete mellan primärkommuner och lands- tingskommuner. Man prövar en samordning av läkarvården iförskolorna ; och barnavårdscentralernas hälsovård så att läkarna vid barnavårdscentra- . lerna svarar även för förskolans hälsovård. Förskolans personal får därvid j också möjligheter att kontakta sköterskan vid barnavårdscentralen så som . ovan beskrivits. Bland sådana försöksområden kan Solna nämnas. l-Göteborg, där ett stort antal nyinrättade daghem saknar läkare, :planerar man att försöksvis lösa frågan om hälsokontroll så att man centraliserar hälsokontrollen till barnavårdscentralerna, prövar nya kon- taktformer mellan barnavårdscentralen och daghemmen samt färre läkar- l' besök vid daghemmen än vad socialstyrelsen rekommenderar i RoA.

? 10.2.2 Brist på psykologpersonal

För den psykiska hälsovården vid daghem och lekskolor råder en allvarlig j brist på psykologer. Till de ca 3 500 barnstugoma och de ca 464 ? barnavårdsnämnderna i landet är få psykologtjänster knutna. För landets 1278 barnavårdscentraler är läget i stort sett likadant. Dels har inte tjänster inrättats i kommunerna för förskolornas behov av psykolog- expertis. Dels är bristen alltjämt stor på psykologer med en för förskol- åldrarnas och förskolornas behov adekvat utbildning.

Stockholm redovisar för år 1970 genomsnittligt en psykolog på 20 barnavårdscentraler samt en psykologkonsultverksamhet för barnstugor- na inom Stockholms barnavårdsnämnd. De psykologer som är knutna till barnstugebyrån, det 5 k barnstugeteamet inom PBU, skall i sin konsult- verksamhet betjäna ca 600 institutioner. För denna uppgift finns för närvarande en heltidsanställd och fyra halvtidsanställda psykologer samt två heltidsanställda och två halvtidsanställda kuratorer. Bamunderlaget för verksamheten ligger på 25 000—30 000 barn.

I Västerås kommun t ex har förskolan del i skolans psykologavdelning. En psykologtjänst är avdelad för förskolornas behov. Psykologen skall då svara för totalt 135 daghem och lekskolor. Kommuner som Göteborg, Lidingö, Lund och Malmö redovisar liknande verksamhet.

Enligt preliminär statistik för den 1 oktober 1970 från Svenska kommunförbundet var 25 psykologer, ] barnpsykolog och 37 biträdande psykologer knutna till socialförvaltningarna i landet med heltidsanställ— ning. 14 psykologer och 39 biträdande psykologer var knutna dit med deltidsanställning.

l tabell 10.1 ges en sammanställning över analet psykologer i primär- kommunal tjänst. För familjedaghemsverksamheten i kommunerna finns ingen psykologtjänst överhuvudtaget i landet.

Barnstugeutredningen vill kraftigt framhalla riskerna för barnen och barnfamiljerna av att behoven av psykologisk expertis i förskolan, på mödravårdscentraler, barnavårdscentraler och också i skolan ej tillgodoses eller inte tillräckligt uppmärksammats. Utredningen har i andra samman- hang betonat vikten av att positiva åtgärder för barnen och deras föräldrar sätts in vid tidigaste möjliga ålder för att barnens inneboende utvecklingsmöjligheter skall kunna främjas i hemmet och i förskolan.

Tabe/[10.1 Primärkommunal personal i vissa befattningar fördelade efter förvaltning och hel—deltid den 1 oktober 1970.

Befattning Förvaltning

Skol Social Sj ukv Summa

H D H D H D H D Summa

Psykolog 25 14 15 2 40 16 56 Barnpsykolog 1 1 2 2 Skolpsykolog 111 19 111 19 130 Psykolog bi 2 1 37 39 69 13 108 53 161 Skolpsykolog bi 70 63 70 63 133

Anm: H =heltidsanställd D =de1tidsanställd bl =biträdande

Den psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) har i en del fall försöksvis gått in i barnstugeverksamheten. PBU-psykologerna har därvid arbetat främst med personalgrupperna så som barnstugeutredningen i sitt pedagogiska program beskriver psykologkonsulenternas roll i den fram- tida förskolan. Så har tex skett i en pågående försöksverksamhet i Stor-Stocldiolmsområdet.

PBU driver också i en del kommuner egna specialförskolor med terapeutisk verksamhet eller samarbetar med förskolor i kommunal regi om enskilda barn. Sådan verksamhet har beskrivits i bilaga 5.

10.2.3 Slutsatser

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det i dag råder stora svårig- heter att tillgodose de högt ställda kraven på förskolinstitutionernas fysiska och psykiska hälsovård.

Samtidigt är enligt barnstugeutredningens mening vissa av de uppgifter som åläggs läkare vid daghem och lekskolor ej längre relevanta för deras

barnhälsovårdande insatser i egentlig mening. Dit hör tex ansvaret för hygienen inom- och utomhus samt övervakningen av personalens hälso— tillstånd. För dessa båda senare uppgifter finns idag andra lämpliga organ och tjänstemän i kommunerna, såsom hälsovårdsnämndernas och fastig- hetskontorens personal samt läkare och skyddsingenjörer vid de företags- hälsovårdscentraler som är under utbyggnad i många kommuner.

En fullständig hälsokontroll av barn i förskolåldrarna förutsätter dessutom ett ökande antal tekniska hjälpmedel (laboratoriemetoder av screeningtyp, synprövningsutrustning m m) och ett lagarbete med insat— ser av specialutbildad personal (tandläkare, hörselassistenter, psykologer, barnpsykiatrer m fl). Detta innebär i realiteten att en hälsokontroll kan ske på ett bättre sätt genom barnavårdscentralens försorg, där resurser finns åtminstone för den fysiska hälsovården. I den mån som individuell hälsokontroll sker av barnen i förskolan i dag måste den som regel kompletteras med insatser från barnavårdscentralen vilket också sker i stor utsträckning. Enligt utredningens mening bör man därför allvarligt överväga frågan att generellt överföra ansvaret för förskolans fysiska och psykiska hälsovård till barnavårdscentralerna.

10.3 Barnstugeutredningens förslag till fysisk hälsovård i förskolan

Som ett första steg mot ett förverkligande av barnstugeutredningens förslag om en familjeserviceeentral/socialcentral som socialt, medicinskt, pedagogiskt och psykologiskt betjänar familjer, förskolor och skolor i ett boendeområde genom ett lagarbete vill utredningen föreslå att all fysisk hälsovård av barn i förskolan överförs till barnavårdscentralen i det dist- rikt, där förskolan är belägen.

10.3.1 Argument för ett överförande av hälsovården till barnavårds- centralerna

För barnstugeutredningens förslag talar, utöver ovan anförda slutsatser, bl a den omständigheten, att Kungl Maj :t den 14 januari 1972 godkänt ett av socialstyrelsen framlagt förslag till åtgärder för anmälan av alla nyfödda barn till den förebyggande barnhälsovården samt förslag till åtgärder för att även invandrarbarn och barn som flyttar mellan kommu- ner skall omfattas av anmälningsförfarandet.

Detta innebär att ett obligatoriskt födelsemeddelande till mödravårds— och barnavårdscentral i det boendeområde där barnets moder är hemma- hörande lämnas från den förlossningsanstalt där barnet fötts. Till barna- vårdscentralen inkommet födelsemeddelande skall automatiskt föranleda inskrivning av barnet, uppläggande av barnhälsovårdsjournal samt vid- tagande av erforderliga åtgärder med hänsyn till den information födelse- meddelandet omfattar. Barnet skall också kvarstå inskrivet vid barna- vårdscentralen intill inskrivningen i grundskolan. Samma sak skall gälla även under den tid då barnet är inskrivet i förskola.

Kungl Maj:ts beslut innebär att bestämmelserna i RoA av år 1963 i vissa avseenden är inaktuella. Barnavårdscentralerna får genom beslutet ett formellt ansvar för en fullständig hälsoservice även för barn som är

inskrivna vid förskola. Med tanke på de begränsade resurser som står till buds anser barnstugeutredningen att onödigt dubbelarbete och en splitt- ring av funktioner med sammanfallande uppgifter bör undvikas. Att in- lemma förskolbarnen i barnavårdscentralernas hälsovård innebär ett ratio- nellt utnyttjande av medicinsk personal och utrustning.

I samband med beslutet om det medicinska födelsemeddelandet kommer en ny typ av hälsojournaler att tas i bruk vid både mödravårds- och barnavårdscentralerna. Dessa journaler skall utgöra underlag för rutiner inom barnavårdscentralen som syftar till en allsidig medicinsk, social och psykologisk bedömning av varje enskilt barn och en efter denna individuellt strukturerad hälsovård.

I dag förs hälsokort vid varje förskola. Hälsokorten har en mycket varierande utformning. Vid en undersökning som gjordes för några år sedan om vilka typer av hälsokort som användes i förskolorna framkom att 200 olika typer av hälsokort vari bruk. De nya journalerna motiverar att denna rikhaltiga flora av hälsokort försvinner. Alla uppgifter om barnens fysiska, psykiska och sociala hälsa bör koncentreras till barna- vårdscentralens journaler. De fortlöpande anteckningar som förskolans personal skall föra över varje barn bör kunna göras på samma typ av journalblad som barnavårdscentralen skall använda och successivt fogas till barnavårdscentralsjoumalen.

Ytterligare en onödig dubbelrutin utgör kravet på s k friskintyg som varje barn måste förete i dag för att få ta sin förskolplats i bruk. I och med att barnavårdscentralen svarar för barnets hälsovård bör detta krav på extra läkarundersökning före inträdet utgå. Barnavårdscentralernas läkare eller sköterskor bör svara för de rutiner som kan komma att behövas i samband med att anvisad förskolplats tas i bruk av barnet.

Slutligen vill utredningen framhålla det direkt olämpliga i att vaccin, injektionssprutor och vissa andra läkemedel förvaras i förskolan. De risker som är förenade med nuvarande förvaringssätt måste kraftigt betonas. Alla sådana medicinska artiklar bör förvaras och tillhandahållas av barnavårdscentralens personal vilken bör svara för sådan medicinsk service.

1032 Förslag till praktisk utformning av förskolans fysiska hälsovård

För att tillförsäkra alla förskolor en jämn standard på den fysiska hälso— vården bör förskolorna inlemmas i barnavårdscentralernas verksamhet. Därvid kan man tänka sig olika modeller för hur barnavårdscentralen skall kunna arbeta med barnen i förskolorna.

Barnstugeutredningens förslag förutsätter dels att gällande RoA och reglementet för läkare vid daghem och lekskolor upphävs, dels att de instruktioner som socialstyrelsen kommer att utfärda med anledning av Kungl Maj:ts beslut om obligatoriskt medicinskt födelsemeddelande och alla barns inskrivning vid barnavårdscentral också till alla delar omfat- tar barnen i förskolorna. Enligt uppgift från socialstyrelsen kommer en arbetsgrupp inom verket att ta upp sådana frågor till behandling. Barnstugeutredningen föreslår:

den bör också tillämpas för förskolornas hälsovård. De besök som läkare i dag skall avlägga vid daghem/lekskola ersätts då med de rutiner som tillämpas vid barnavårdscentralen. Enligt % 18 i normalreglemen- tet för barnhälsovården är följande antal läkarbesök f n normerade:

Första levnadsåret: 4,7 gånger Andra levnadsåret: 2 gånger Övriga levnadsår: 1 gång/år Socialstyrelsens nya förslag till normalprogram för barnavårdscentra- lens kontakter med det friska barnet (bilaga 1) vilket varit föremål för remissbehandling av berörda instanser omfattar fem läkarkontakter under barnets första levnadsår, samt i övrigt som ovan. Förutom hembesöket under barnets första levnadsvecka rekommenderas tre sköterskekontakter på barnavårdscentralen samt ytterligare två hem- besök upp till ett års ålder. För barn (föräldrar) som bedöms behöva tätare kontakt och omsorger rekommenderas helt naturligt fler och mer ingående kontakter från barnavårdscentralens personal. Barnstuge- utredningen finner dessa förslag till rutiner för barnavårdscentralerna vara till fyllest. El Varje förskola bör ha en bestämd barnavårdscentralsläkare i barnavårdscentralens distrikt som är ansvarig för hälsovården av barnen och för de medicinska aspekter som kan behöva läggas på planeringen av förskolans lokaler och verksamhet. Regelbunden kontakt mellan förskolans personal och barnavårdscentralsläkaren bör kunna ske, t ex en gång var 3 :e månad och i övrigt när behovet så påkallar. DSom stöd för personalens bedömning av barnens hälsa och vid

eventuella akuta sjukdomstillstånd eller olycksfall bör varje förskola ha en bestämd barnavårdscentralssköterska eller distriktssköterska att vända sig till. I vissa fall bör övervägas om en speciell tjänst som hälsosköterska bör knytas till barnavårdscentralen med uppgift att svara för ett visst antal förskolor. Sköterskan vid barnavårdscentralen eller distriktssköterskan skall vid behov också kunna komma till för- skolan på personalens tillkallan. Eli de fall barnavårdscentralssköterskan finner att läkares bedömning

krävs, skall bamavårdscentralsläkaren kontaktas. Denne bör då avgöra vilka åtgärder som måste vidtagas. [] Barnavårdscentralssköterskan eller distriktssköterskan och förskolans

föreståndare bör utöver den dagliga kontakten om barnen också beredas tillfälle till regelbundna kontakter för utbyte av information om barnen och fortlöpande komplettering av bamavårdscentralsjour- nalen med de journalanteckningar förskolan för. Om möjligt bör dessa kontakter ske minst en gång i månaden. Barnavårdscentralssköterskan och föreståndaren bör förlägga dessa kontakter till förskolan och i vissa fall som lagarbetskonferenser med personalen. El Barnen i förskolan kallas till hälsoundersökning av barnavårdscentra- lens sköterska på vanligt sätt. 3) Önskvärt vore att föräldrarna själva kunde gå med sitt barn till barnavårdscentralen åtminstone vid de föreslagna strukturerade hälsoundersökningen av barnen (bilaga 1). Barnstugeutredningen

vill framhålla det nödvändiga i att föräldrar vid något tillfälle per år ges möjlighet att personligen träffa läkare, sköterska, eventuellt psykolog samt den personal från barnavårdsnämnden/sociala central- nämnden som utredningen i sitt förslag till uppsökande verksamhet i kapitel 19 (del 11)föreslagit skall arbeta tillsammans med barnavårds- centralens personal. Särskilt betydelsefullt är detta om akuta svårig- heter uppstår för barnet eller dess föräldrar. Detta förutsätter att arbetsgivare beaktar de anställdas familjesituation och barnens be- hov, så att ledighet utan onödiga restriktioner ges.

b) Om föräldrar inte har möjlighet att själva gå med barnet till barnavårdscentralen, kan den ordningen tillämpas att förskolperso- nalen kommer med förskolans barn i grupp för undersökning på barnavårdscentralen. 0) Ytterligare en möjlighet är att barnavårdscentralens läkare och sköterska kommer till förskolan för undersökning av barnen. Då förskolan inte har de medicinska och tekniska resurser som barna- vårdscentralen förfogar över är detta inte en lösning som kan tillämpas generellt utan endast användas för vissa undersökningar och tillfällen. För de föräldrar som inte kan komma till barnavårds- centralen är detta arrangemang särskilt betydelsefullt. Önskvärt vore att läkaren och/eller sköterskan hade en ”jourservice” på förskolan ibland, tex mellan kl 17 och 19, vid hämtningsdags eller dylikt för direkt föräldrakontakt. d)I speciella situationer bör barnavårdscentralens läkare och sköterska kunna erbjuda sig att utföra hälsoundersökning av barn i det egna hemmet. Denna möjlighet är särskilt viktig att utnyttja i den uppsökande verksamheten för barn med särskilda behov. Det kan också gälla sjukdom hos föräldrar eller andra personliga skäl.

e) De rekommenderade senare hembesöken under barnets första lev- nadsår som barnavårdscentralens sköterska skall göra kan i vissa fall ske på förskolan, om föräldrar inte kan ta emot i hemmet. Detta bör dock endast gälla i undantagsfall. Föräldrarnas förvärvsarbete bör inte få lägga hinder i vägen för direktkontakten med barnavårds- centralens personal.

10.3.3 Förskolor med egen institutionsläkare för hälsovården

Ovan föreslagna rutiner för barnhälsovården i förskolan anser barnstuge- utredningen skulle kunna tillämpas utan dröjsmål i de kommuner, där läkare för förskolans hälsovård inte finns samt allteftersom vakanser på nu besatta institutionsläkartjänster uppstår.

Där institutionsläkare finns för förskolan och väl fungerande rutiner tillämpas, bör denna verksamhet kunna samordnas med eller inordnas i barnavårdscentralens verksamhet genom att förskolornas institutions- läkare knyts direkt till barnavårdscentralen.

a) Vissa delar av barnavårdscentralens undersökningsprogram kan genom-

föras i förskolan. Tillämpliga delar av de nya barnhälsovårdsjournaler- na kan föras av förskolans läkare samt kompletterande undersökningar

göras på barnavårdscentralen.

b) Alternativt kan institutionsläkarna knytas helt till barnavårdscentraler- na speciellt för service åt förskolan med samma rutiner som barna- vårdscentralen tillämpar jämte det medicinska ansvaret för förskolan totalt.

c) För de fall institutionsläkaren inte knyts helt till barnavårdscentralen, vill barnstugeutredningen framhålla det önskvärda i att barnavårds- centralen ställer hälsosköterskor till förskolans förfogande enligt möns- ter från skolsköterskeverksamheten. Det kan antingen vara barna- vårdscentralssköterska eller distriktssköterska som heltidstjänstgör för förskolan, om underlag för hel tjänst finns. eller deltidstjänstgör i mindre kommuner.

d) Beträffande hälsojournalerna över förskolans barn, när särskild institu- tionsläkare finns, bör originaljournalerna alltid förvaras på barnavårds- centralen. Modifierade hälsojournaler kan föras på förskolan och fortlöpande läggas till barnavårdscentralens handlingar.

e) Kravet på friskintyg för barnen bör även i detta fall utgå. Kontakten

med barnavårdscentralen och dess journalanteckningar samt samverkan med institutionsläkare bör vara till fyllest.

På sikt bör alla funktioner inom barnhälsovården sammanföras i mödravårdscentralens, PBU:s och barnavårdsnämndens och/eller den sociala centralnämndens förebyggande verksamhet till familjeservice- centraler/socialcentraler i distrikt av lämplig storlek för att de medi- cinska, psykologiska, pedagogiska och sociala behoven skall kunna beaktas i sin helhet och alla resurser effektivt tillvaratas.

10.4 Förslag till psykisk hälsovård i förskolan

Barnstugeutredningen motiverar i sitt pedagogiska program, avsnittet ”Relationen barnepersonal”, nödvändigheten av att psykologer tillförs förskolan för konsultverksamhet. Om förskolpersonalen skall kunna klara av dels den ”nonnala” psykiska pressen i sitt arbete med barnen, dels därutöver i ett pedagogiskt program adekvat behandla barn med mer eller mindre uttalade beteendestörningar, måste de i första hand ha tillgång till lättillgänglig psykologisk expertis för konsultation. Med den brist på psykologer som för närvarande råder i samhällets barninstitutioner, dvs mödravårdscentral, barnavårdscentral, barnavårdsnämnd/social central- nämnd, förskola och skola, måste på kort sikt en prioritering av resurser och angelägenhetsgrad ske.

Barnstugeutredningen föreslår därför att förstärkningen med psykolo- gisk expertis efter hand görs på barnavårdscentralerna. Ett sambruk så långt det är möjligt bör ske mellan barnavårdscentralen och förskolan — såvida inte en kraftig generell satsning sker i kommunerna på en psykologverksamhet som samordnar den förebyggande barnavårdens, den förebyggande barnhälsovårdens. förskolans och skolans behov av psyko- logisk expertis.

Enligt principen om en familjeservicecentral/socialcentral såsom utred- ningen skisserat denna i kapitel 19 föreslår därför barnstugeutredningen

att PBU:s psykolog- och psykiaterorganisation knyts fastare samman med barnavårdscentralerna. Framför allt måste ett arbete göras genom perso- nalen på barnavårdscentralen. I och med förskolans framtida nära an- knytning till barnavårdscentralen skulle i viss mån ett sambruk kunna ske i olika sammansatta personalgrupper för bearbetning av olika problem.

Genom att PBU-personalen arbetar med de föräldrar och barn som också förskolan har kontakt med skulle även PBU-personalen kunna gå in och fylla psykologkonsultuppgifterna i förskolan. En resursförstärk- ning av PBU måste, enligt utredningens bedömning, under alla omständig- heter tas upp till allvarlig diskussion.

På lång sikt måste särskilda psykologer knytas till de blivande familje- servicecentralerna/socialcentralema som är tillgängliga för förskolorna. Organisationsmässigt kan de vara knutna till barnavårdscentralen, PBU eller barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden i kommunerna, alltef- tersom huvudmannen för förskolan Och för den förebyggande fysiska och psykiska hälsovården bedömer lämpligt.

Genom att barnavårdsnämndens/sociala centralnämndens personal en- ligt barnstugeutredningens förslag också skall deltaga i barnavårdscen- tralens PBU:s verksamhet i ett lagarbete kommer såväl på kort sikt som lång sikt psykologernas uppgifter att kunna renodlas mera och deras fackkunskap bättre tillvaratas genom en inriktning främst på ett arbete genom personalen i förskolan och på barnavårdscentralen.

10.5 Förstärkt hälsovård i förskolan för barn med särskilda behov

Som framhålls i det pedagogiska programmet, kapitel 3 (avsnitt 3.4.6), samt i kapitlen 16 och 19 behöver ett handikappat barn i förskolan ofta speciell hjälp av olika experter som är utbildade just på det handikapp barnet har. Genom den uppsökande verksamheten kommer de handikap- pade bamen att bjudas plats i förskola så tidigt som är möjligt och lämpligt för barnet.

Förutom att de handikappade barnen är föremål för den reguljära hälsoservicen på barnavårdscentralen, krävs ofta remittering till barnklini- kernas olika specialresurser. Enligt barnstugeutredningens förslag bör barnhälsovårdsöverläkarnas verksamhet mera inriktas på barn med sär- skilda behov (kapitel 16) och tyngdpunkten i deras verksamhet läggs på habilitering. Barnhälsovårdsöverläkarna bör därvid vara samordnare av de medicinska och habiliterande åtgärder som bör vidtagas i såväl öppen som sluten sjuk- och hälsovård och också sätta samman de behandlingspro- gram som varje barn behöver i förskolan och på barnavårdscentralen.

Enligt utredningens förslag bör sjukvårdshuvudmännen svara för de extra resurser som krävs medicinskt i förskolan för barn med särskilda behov. Detta betyder att sådana resurser som sjukgymnaster, talpedago- ger, hörselassistenter, osv måste styras och samordnas och föras ut i primärkommunerna. Samarbete och samverkan via barnavårdscentralen förefaller därvid vara den riktiga vägen och en början till familjeservice- centralens/socialcentralens allsidiga funktioner.

Så långt möjligt bör via barnavårdscentralen lokalt experterna komma till barnet i förskolan. Det måste få uppleva tryggheten av att få fungera i

sin invanda miljö. Samtidigt kan en träning av förskolans personal ske, så att behandlingen i viss män kan övertas av eller förstärkas genom personalens insatser. Under ett övergångsskede, då tillgången på tex sjukgymnaster och talpedagoger är mycket otillfredsställande, måste experterna på sådana handikapp i hög grad arbeta genom förskolans personal.

När ett handikappat barn måste genomgå nya undersökningar eller ett nytt träningsprogram skall läggas upp vid länslasarett eller regioninstitu- tion, bör utöver föräldrarna också personal från förskolan följa med bar- net för att få en träning för fortsatt adekvat behandling av barnet i sam- råd med barnavårdscentralens läkare och sköterska samt specialutbildad personal som sjukgymnast och talpedagog.

Genom barnavårdscentralens/PBU:s, barnavårdsnämndens/sociala cen- tralnämndens och förskolans samverkan i den fysiska, psykiska och sociala hälsovården för barnen kan också själva placeringen och introduk- tionen underlättas i förskolan för barn med särskilda behov. Barnavårds- centralens kontakt med barnets eventuella specialistläkare, gör att barna- vårdscentralens läkare och sköterska samt PBU:s och barnavårdsnämn- dens/sociala centralnämndens personal bättre kan tillgodose barnens behov av träning och stimulans och bedöma vilken förskola som fyller de krav barnet har rätt att ställa på den. Personalen i förskolan kan också få hjälp genom barnavårdscentralens/PBU:s psykolog att bearbeta sina egna reaktioner inför arbetet med barn med särskilda behov.

10.6 Kostrådgivning i förskolan

Antingen barnavårdscentralen helt övertar hälsovården i förskolan eller särskild institutionsläkare svarar för den, ingår rådgivning om lämplig kost för barn i olika åldrar samt särskilda föreskrifter och ordinationer för barn med olika slag av matsmältningsbesvär i läkarens och sköterskans arbetsuppgifter. Barnstugeutredningen vill framhålla att nuvarande RoA:s rekommendationer om att förskolans läkare skall övervaka förskolans kosthållning, tex genom att inspektera matsedlar osv, inte längre är behövliga. En särskild arbetsgrupp, den s k MBK-gruppen, inom socialsty- relsen arbetar med frågorna om lämplig kost för olika åldersgrupper. Den har sammanställt lämpliga matsedlar och anvisningar också för förskol- barn och förskolorna. Dessa kostanvisningar bör svara mot förskolans behov och torde komma att tillämpas i kommunerna.

10.7 Personalens hälsovård

Enligt RoA 163/1963 är förskolans läkare också ansvarig för personalens hälsotillstånd. Även denna uppgift bortfaller i barnstugeutredningens förslag till fysisk och psykisk hälsovård i förskolan.

Kommunerna håller i dag på att bygga upp en annan ordning för hälso- vården av i kommunen anställd personal. Även förskolans personal bör utan säranordningar innefattas i kommunens personalhälsovård.

En del kommuner har tillsammans med privata företag egna personal- läkare och årliga hälsokontroller såsom Stockholm, Göteborg, Malmö,

Helsingborg, Örebro och Umeå. I andra fall svarar provinsialläkare eller stadsläkare för de hälsovårdande uppgifterna. Ett sjuttiotal kommuner har hittills inrättat företagshälsovårdscentraler i stiftelseforrn ivilka kommu- nerna är intressenter, tillsammans med tex privata företag. Vid dessa centraler svarar läkare för den fysiska och psykiska hälsovården och hälsokontrollerna. Även skyddstekniker/skyddsingenjörer är anställda vid centralerna för att bevaka arbetsmiljöfrågor.

För förskolans del vill barnstugeutredningen särskilt betona vikten av att den psykiska hälsovården för personalen beaktas. Tillgång bör finnas på psykologisk/psykiatrisk expertis för de fall t ex förskolans/barnavårds- centralens psykologkonsult bedömer att en remittering är nödvändig för någon i arbetslagen för en djupare bearbetning av känslomässiga problem.

Sammanfattningsvis föreslår utredning att den ordning som kommu- nerna byggt upp för hälsovård och årliga hälsokontroller tillämpas också för förskolans personal enligt de bestämmelser som gäller för vårdperso- nal generellt i kommunerna. För de fall detta inte är tillämpligt föreslår utredningen att sjukvårdshuvudmännens resurser tas i anspråk för hälso- kontroll och hälsovård av förskolans personal, där andra lösningar inte provas.

10.8 Kontrollen av hygienen i förskolan

Till institutionsläkarnas bevakningsuppgifter i förskolan har också hört hygienen i lokalerna och på lekplatsområdet. För andra lokaler och parkanläggningar i kommunerna finns särskilda organ som svarar för inspektion av de sanitära förhållandena, ventilationsmöjligheter, livs- medelsfrågor osv.

Enligt & 23 i hälsovårdsstadgan svarar kommunernas hälsovårdsnämn— det genom sina hälsovårdsinspektörer för sådana uppgifter. För närvaran- de är dock skolor och de institutioner som ligger under socialförvalt- ningarna såsom ålderdomshem och förskolor undantagna från bestämmel- serna i ovannämnda paragraf.

Utredningen föreslår som en följd av den samordning och förenkling av förskolans hälsovård utredningen vill se — att huvudansvaret för kontrollen av förskolans hygien överförs på de lokala hälsovårdsnämnder- na tillsammans med barnavårdsnämndens/sociala centralnämndens tjänstemän och att även förskolorna innefattasi & 23 ihälsovårdsstadgan.

[ samarbete med fastighetskontoret bör ovannämnda ansvariga också svara för tomtens skötsel och underhåll. För inspektion av förskolan ur arbetarskyddssynpunkt bör yrkesinspektionens ombud svara enligt bruk- lig ordning för övriga institutioner under socialförvaltningen.

Övergripande medicinska synpunkter på lokalernas planering och förskolans verksamhet bör som tidigare nämnts antingen institutionsläka- re, där sådan finns, eller barnavårdscentralens läkare och sköterska lägga. De bör ges tillfälle att framföra dessa synpunkter dels vid projektering av förskolor i kommunen, dels efter hand som förskolan är i funktion. Detta gäller inte minst med tanke på integreringen av barn med särskilda behov.

10.9 Sammanfattning

Barnstugeutredningen föreslår utifrån det pedagogiska programmet samt förslagen om barn med särskilda behov och om den uppsökande verksamheten dels en förenkling av hälsovården i förskolorna, dels att hälsovården går upp i den förstärkta barnavårdscentralens verksamhet.

Därigenom skapas en generell förstärkning av hälsovården också för barnen i förskolan. Deras fysiska, psykiska och sociala behov kan allsidigt tillgodoses genom det lagarbete som förutsätts ske i kärnan till familjeser- vicecentralen/socialcentralen, dvs barnavårdscentralen. Samtidigt utnytt- jas hälsovårdens resurser rationellt och effektivt utan onödigt dubbelar— bete.

Uppgifter i förskolans hälsokontroll som i dag vilar på andra organ bör överföras till dessa och fullgöras enligt de bestämmelser som gäller för övriga vårdinstitutioner och/eller pedagogiska institutioner. I de kommu- ner där personalhälsovårdscentraler finns bör dessa svara för den fysiska och psykiska hälsokontrollen och hälsovården av förskolans personal. I annat fall bör sjukvårdshuvudmännens resurser kunna tas i anspråk för kommunernas personalhälsovård. Särskilt bör personalens psykiska hälsa beaktas. Kommunernas hälsovårdsnämnder bör tillsammans med barnavårds- nämnden/sociala centralnämnden svara för den hygieniska kontrollen av förskolans lokaler och utelekplatser.

% 23 i hälsovårdsstadgan bör vidgas att omfatta också förskolorna. Yrkesinspektionens ombud bör svara för arbetarskyddsinspektionen av förskolan.

Barnstugeutredningen vill slutligen betona att den genom sitt förslag till förskolans fysiska och psykiska hälsovård vill främja att barnens behov och utvecklingsmöjligheter tillgodoses genom ett intimt samarbete och samverkan mellan förskolan och barnavårdscentralen samt den psy- kologpersonal som förutsätts gemensamt ingå i dessa båda organ.

Bilaga 10.1 Socialstyrelsens förslag till kontakter mellan barnavårdscentralen och det friska barnet

Barnets Funktionär ålder Kontaktsätt

Uppgifter

Ivecka H Knyta kontakt. Svara på moderns frågor. Bedöma moderns hjälpbehov och barnets vårdbehov. Ge råd och hjälp. Amningsråd. 3 veckor S Följa upp ovanstående. Viktkontroll. Uppfödningsproblem. Navelkontroll. Ev nya problem.

6—8 veckor L Studera information om barnet. Sam- tala med modern, bedöma vad som kan oroa henne, om oron är adekvat. Strukturerad undersökning. Ge råd. Ev åtgärder. Smittkoppsvaccination. I 8—10 veckor S Viktkontroll. Uppfödning och vård. Kontroll av vaccination.

3 1/2—4 månader L Samtal med modern. Bedömning av barnet. Trippelvaccination I. 5 månader L Samtal, bedömning (ev strukturerad) som ovan. Trippel II. 6—7mänader L, TL Samtal, bedömning som ovan. Trip- pel III. Tandhälsora'd. 8månader H Hörsel (kontakt) prov. Råd om ut- vecklingsstirnulans. 9månader S Samtal. Råd om utvecklingsstimu-

lans. Polio I.

10 månader L Studera information. Samtal. Struk- turerad undersökning av barnet. Polio II, ev förnyad smittkoppsvacci- nation.

12 månader H Råd om olycksprofylax i hemmet, om utvecklingsstimulans. Bedömning av vårdresurserna.

Studera information. Samtal. Struk- turerad undersökning av barnet. Polio Ill, mässlingsvaccin. Tandhälsa- råd och tandkontroll.

I 8 månader

Samtal med modern. Bedömning av barnet. Råd om utvecklingsstimulans.

3 år L Samtal med modern. Bedömning av barnet. Råd om utvecklingsstimulans.

, 4år H, S, L, TL Studera information. Bedömning av ' vården. Strukturerad undersökning av barnet. Tillväxtkontroll. Kostråd— givning. Råd om utvecklingsstimu- lans.

5 år L Samtal med modern, råd om uppfost- ran och utvecklingsstimulans. Be- dömning av barnet.

6 år L Samtal med modern, råd om uppfost- ran och utvecklingsstimulans. Be- dömning av barnet. Polio IV.

[ kolumnen Funktionär, kontaktsätt betecknar:

H hembesök av sjuksköterskan

S besök på sjuksköterskans mottagning L besök på läkarens mottagning och TL besök på tandläkarens mottagning

l 1 Förskola lågstadium

1 1.1 Inledande synpunkter

Barnstugeutredningen redovisar i inledningen till sitt betänkande hur den ur olika aspekter sökt beakta frågorna om en kontinuitet och samordning mellan förskolan och den obligatoriska skolan i enlighet med givna direktiv.

Redan i sin våren 1971 utgivna diskussions-PM berörde utredningen dessa frågor. Därvid betonades vikten av att de båda verksamhetsformer- na knyter an till varandra utvecklingspsykologiskt, pedagogiskt/meto- diskt, organisatoriskt och personalmässigt. De flesta remissinstanserna underströk i sina yttranden utredningens principiella synpunkter på dessa samordnings- och samverkansområden.

I sitt fortsatta arbete har barnstugeutredningen med beaktande av framförda synpunkter och av den utveckling som sker centralt, regionalt och lokalt på området, vidareutvecklat sina synpunkter och förslag. I detta avsnitt skall helt kort sammanställas de delar av betänkandet där sambandet förskola/lågstadium behandlas samt något beröras hur utvecklingen skett liksom den försöksverksamhet som vuxit fram jämte andra aktiviteter kring dessa frågor.

Den givna utgångspunkten för utredningen har genomgående varit vad som framhålls i direktiven nämligen att utredningen bör utgå från oförändrade förhållanden ifråga om skolpliktens inträde samt att den bör beakta konsekvenserna av sina förslag för den obligatoriska skolans del. Det är således fråga om två verksamhetsformer med en till stora delar gemensam målsättning, vilka skall bindas samman med utgångspunkt i det som kan vara gemensamt för respektive verksamheter.

11.2 Samverkan förskola — lågstadium

Behovet av samverkan förskola/skola har sedan länge uppmärksammats och diskuterats. Först under de senaste åren har dock olika centrala, regionala och lokala initiativ tagits för att underlätta och förverkliga en direkt samverkan.

Förskolan och dess betydelse både för barnen och för skolan aktualiserades av två stora utredningar under 1940-talet, nämligen 1946

års skolkommission och 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården. Behovet av kontinuitet och samverkan växte dock fram på allvar först när en utvärdering av den skolreform som främst skolkommissionen 1946 gav impulsen till började att kunna göras inom olika områden ungefär 20 år senare.

1946 års skolkommission tar i sitt år 1948 framlagda betänkande (SOU 194827) upp förskolan och dess koppling till skolan ur olika aSpekter. Det gäller såväl för arbetssättet (kapitel 4) som för enhetsskolans struktur (kapitel 5) där förskolproblem och skolmognad och skolintagning i relation till förskolålderns erfarenheter och stimulans behandlas. Även organisatoriskt framhålls sambandet (kapitel 10). [ kapitlet Omvårdnaden om eleverna (kapitel 11) berörs förskolans roll i avsnitten om den ””Psykologisk-pedagogiska rådgivningens förutsättningar och uppgifter”.

Här skall citeras skolkommissionens principiella uttalanden om kontinuiteten förskola ; lågstadium samt det värde man tillmäter förskolan sett utifrån skolans behov (kapitel 5):

"Av förskolåldern har utvecklingspsykologin numera givit en kartläggning, som direkt påvisar dess grundläggande betydelse för allt vad uppfostran heter. Enighet börjar även alltmer råda om att såväl barnens intellektuella utveckling som deras fostran till goda rutinvanor i vardagslivet, deras normalt friska känsloinställningar och deras sociala mognad till fritt och vänligt samarbete mycket fördelaktivt kan påverkas under dessa mottagliga år och att rentav en försummelse härvidlag kan få bestående konsekvenser i vissa hänseenden. Förskolpedagogiken börjar även nå den stadga, att man med fog kan vänta att uppläggningen och resultaten av en fostran i förskolorna blir lika fria från tillfälligheter och nyckfulla utväxter som det egentliga skolstadiet, något som naturligtvis är en förutsättning för att man skall kunna betrakta stadierna som kontinuerliga.”

”För skolans vidkommande synes två synpunkter på förskolinstitutio- nernas arbete böra särskilt beaktas. Av mest näraliggande praktiska betydelse blir dessa institutioner i samband med skolmognadsavgörandet. Dels kan man tänka sig, att de särskilda skolmognadsproven, särskilt sedan förskolorna nått större utbredning, på ett värdefullt sätt kompletteras med förskollärarinnornas erfarenheter av barnen. Dels kan icke-skolmogna barn hänvisas att tillbringa något vänteår i en förskolinstitution. Härvid kan vissa instruktioner utfärdas om en sådan stödpedagogik, att bättre mognad för läs— och räknefärdigheter uppnås, och vidare finns vissa möjligheter till ledning, så att en bristande skolmognad på känslolivets område kan motverkas. Först när förskolinstitutionerna blir mer allmänt tillgängliga kan i själva verket den fullt individuella hänsynen tas till barns mognad för det egentliga skolarbetet, något som tidigare framhållits som väsentligt (s 142).”

"Därnäst kan emellertid uppmärksammas, att många av de fostringsuppgifter och mycket av det stoff, som nu måste räknas såsom tillhörande småskolan, med större utvecklingspsykologisk rätt torde böra komma på förskolstadiet. Just därför att en särskild förskola ej finns, måste småskolan t ex arbeta med en del hembygdsorientering, med vissa elementära talförhållanden, med viss orientering om tid och almanack m m, med elementär renlighets- och artighetsfostran och dylikt, som rätteligen skulle höra förskolstadiet till. Problemet är ej betydelselöst; allt i förhållande till utvecklingen felplacerat stoff tenderar att skapa negativa inställningar hos barnet; mycket i småskolan blir ”för lätt”, ”för enkelt”.

just därför att det för de mer utvecklade barnen tas upp för sent. Funnes förskolor mer allmänt tillgängliga skulle man alltså kunna föreslå mer rationell placering av stoffet och på det hela taget lägga upp en mer kontinuerlig lärogång.”

Beträffande utbyggnaden av förskolan framhöll skolkommissionen vikten av att lekskoloma byggdes ut (5 187), så att praktiskt taget alla barn vilkas föräldrar önskade det kunde få plats. Man räknade uppenbarligen med en parallell utbyggnad av förskolan och den av utredningen föreslagna enhetsskolan. Man underströk slutligen vikten av att ett närmare pedagogiskt samarbete mellan förskolan och de egentliga skolstadierna måste uppmuntras.

1946 års kommitté för den halvöppna barnavården betonade i sitt betänkande ”Daghem och förskolor” (SOU 1951:15) behovet av ett vidgat samarbete med skolan. Man framhöll det angelägna i att ”den centrala tillsynsmyndigheten för barnstugeverksamheten har sin upp- märksamhet riktad på behovet av kontakt mellan förskola och den egentliga skolan samt utfärdar de anvisningar, riktlinjer och eventuella organisatoriska föreskrifter, vilka kunna anses erforderliga”.

Under 1940— och l950—talen förekom i mycket ringa utsträckning någon mera påtaglig samverkan mellan förskola och skola. I de centrala anvisningarna för barnstugeverksamheten, socialstyrelsens Råd och an- visningar, togs sådana frågor inte upp. Det gäller även för RoA 1963:143 eller i 1965:184. Den samverkan som ägde rum fram ända till 1960-talets mitt var så gott som helt avhängning av lokala och enskilda initiativ.

Att en samverkan inte betonades eller var vanlig under 1940- och 1950-talen och i början av 1960-talet får väl till stor del skrivas på det kontot att den obligatoriska skolan då befann sig i ett uppbyggnads- och utbyggnadsskede. För skolans del var främst hela 1950-talet ett försöksskede, då den organisatoriska och pedagogiska differentieringen av eleverna dominerade frågeställningarna om skolan Och i skolan. Kopplingarna till nedanför och ovanför liggande pedagogiska verksamhe- ter som förskola och gymnasieskola stod därvid tillbaka.

Under 1960-talet var vidare ofta inte verksamheten i daghemmen och lekskoloma av likvärdig pedagogisk kvalitet. Tillsynsaspekten dominerade beträffande daghemmen. Lekskoloma var vidare tillgängliga bara för ett mindre antal barn och främst då för barn ur familjer med en gynnsammare social och ekonomisk situation.

Daghemsutbyggnaden stod därtill i det närmaste still under 1950-talet och början av 1960-talet. Lekskolplatserna däremot ökade hela tiden i antal. Fram till år 1966 fördubblades de i antal. Motivet för en samverkan växte sig för lekskolans del därmed efter hand starkare. Först under senare hälften av 1960-talet sköt dock såväl daghemsutbyggandet som den pedagogiska debatten kring daghem och lekskola och deras koppling till skolan fart.

I och med att riksdagen år 1962 beslöt om att införa grundskolan skedde en viss stabilisering samtidigt med en successiv utbyggnad av grundskolan i allt fler kommuner i landet. År 1962 infördes också den nya läroplanen. Därmed började debatten om skolformerna ovanför den obligatoriska skolan, vilket resulterade i tre stora utredningar härom och

sedan riksdagsbeslut om reformer. Tiden var alltjämt inte mogen för att på samma sätt uppmärksamma förskolan. Efter hand blev emellertid frågan om förskolan och dess betydelse för den obligatoriska skolans möjligheter att kunna realisera kravet på "eleven i centrum” och de nya individualiserade arbetsformerna alltmer brännande.

Faktorer som bristen på kontinuitet i det pedagogiska arbetet inom förskola Och grundskola, svårigheterna att bestämma ett barns skolmognad enbart genom skolmognadsprov, vissa barns problem i samband med skolstarten och dess betydelse för hela barnets skoltid kom alltmer att uppmärksammas. Under slutet av 1960-talet fördes allt oftare diskussioner om behovet av insatser före barnets inträde i grundskolan för att förebygga och behandla fysiska, psykiska och sociala störningar, om behovet av en allmän eller obligatorisk förskola och om en integration av förskola och lågstadium. Olika undersökningar gjordes under 1960-talets senare hälft över hur grundskolan lyckats förverkliga de uppställda målen att ge alla barn lika möjligheter till utbildning oavsett vistelseort, ekonomi och social bakgrund. Dessa studier styrkte också att en reform som grundskolans införande i sig inte förmådde ändra på en rad faktorer som påverkar barns möjligheter till utvecklingi skolan och till att kunna förverkliga sina inneboende förutsättningar. Samtidigt påvisades att de barn som fått förskolstimulans i vissa avseenden hade ett klart försprång framför de barn som inte fått det.

I och med revideringen av grundskolan och den nya läroplanen för grundskolan år 1969 uppmärksammades i läroplanens allmänna del ochi supplementen det behov av kontinuitet och samordning förskola — lågstadium vilket l940-talets båda utredningar tagit upp. I kursplanernas anvisningar och kommentarer påtalas vikten av kontinuitet och anknytning till förskolålderns erfarenhetsbakgrund. Även skolans styrning av resurserna för specialundervisningen till lågstadiets första årskurser torde få ses som ett uttryck för detta behov av kontinuitet och uppföljning.

[ supplementen till läroplanen framhålls betydelsen av samverkan förskola lågstadium i flera olika sammanhang. Som exempel skall här nämnas supplementet för specialundervisning, där bl a skolmognadsfragor behandlas (s 7):

”Information om barnets utveckling före skolstarten får läraren i första hand genom föräldrarna men även från daghem och lekskolor. Det kan tex vara lämpligt att inbjuda förskollärarna till den första elevvårdskonferensen för årskurs 1.”

Följande framhålls om arbetssättet vid skolmognadsundersökningar (s 8):

”Det är önskvärt att informella kontakter mellan förskollärare och lågstadielärare äger rum för att underlätta elevens övergång från lekskola och daghem till grundskola. Besök i skolan för 6-åringarna rekommenderas liksom att lågstadielärarna får göra studiebesök i förskolor och att gemensamma studiedagar för förskollärare och lågstadielärare anordnas. . . . Genom en sådan samverkan får lågstadielä- rarna möjligheter att anknyta till och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter eleverna tillägnat sig i lekskola eller daghem.”

Skolöverstyrelsen markerar också det angelägna i att slå bryggan över de två verksamhetsformerna genom att våren 1972 ge ut supplementet ”Inför skolstarten” jämte ett fortbildningsmaterial avsett i första hand för lågstadielärare, elevvårdspersonal och skolansvariga, men även för förskollärare.

Vid ingången till 1970-talet har behovet av kontinuitet och samverkan förskola—lågstadium slutligen kommit i brännpunkten genom de två utredningar som tillsatts och som har att beakta dessa frågor, dvs 1968 års barnstugeutredning och den år 1970 tillsatta utredningen om skolans inre arbete (SIA). De båda utredningarna arbetar både parallellt och gemensamt med att finna vägarna härför.

1 1 .3 Exempel på central samverkan under senare delen av 196 O-talet

Behovet av samverkan eller formerna härför har som ovan nämnts hittills inte tagits upp av socialstyrelsen i dess Råd och Anvisningar för barnstugeverksamheten. I andra sammanhang har dock behovet av en sådan samverkan framhållits.

Bl. a. har frågan om lokalmässig samordning förskola skola utretts av en arbetsgrupp (BUS-gruppen) för barnstugor och skollokaler. I denna grupp ingick representanter för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. barnstugeutredningen och svenska kommunförbundet. Enligt Kungl Maj:ts uppdrag skulle man utreda möjligheterna att utforma lokaler på ett sådant sätt att de kunde användas till både barnstugor och lågstadieskolor alltefter det aktuella behovet. I en utredningsrapport år 1969 framlade arbetsgruppen sina synpunkter och förslag.

Socialstyrelsen har i sin skrift nr 17/1970 redovisat utredningens arbete och synpunkter. ] rapporten påvisas att en viss flexibilitet redan finns inom skolans och barnstugans områden. I grundskolan användst ex en lokal för annat stadium än det primärt avsedda. Avkall på standardkraven får därvid göras. För barnstugans del har socialstyrelsen utarbetat en principskiss på en barnstugeavdelning för flexibel användning. Övervägande antal barnstugor som byggs är sk flexibla barnstugor.

Arbetsgruppen fann vidare att den befolkningsmässiga utvecklingen i ett nybyggt bostadsområde är sådant att det är tveksamt om det i någon större utsträckning kommer att bli aktuellt att förvandla barnstugor till skollokaler. Utredningen framhöll vidare att det finns goda byggnadstek- niska förutsättningar att ändra en barnstuga till skola, men sämre förutsättningar att göra det omvända. Tidigareläggning av skollokaler kunde möjligen vara praktiskt för lekskolverksamhet. För daghemsverk- samhet skulle däremot kostnaderna bli för höga i förhållande till den korta användningstiden. Vidare borde enligt arbetsgruppen socialstyrel- sen och skolöverstyrelsen tillsammans med 1968 års barnstugeutredning starta ett utvecklingsarbete för att undersöka hur barnstugan och lagstadieskolan pedagogiskt och lokalmässigt kunde samordnas.

Skolöverstyrelsen har under senare hälften av 1960-talet tagit olika initiativ för att öka samverkan förskola—skola och därmed åstadkomma större kontinuitet i de pedagogiska arbetet mellan de olika skolformerna.

Auskultation i lagstadieklasser eller institutioner för handikappade barn med skolundervisning är- numera obligatorisk för lärarkandidaterna vid förskolseminarierna. Auskultationema omfattar för närvarande minst 36 timmar sammanlagt under utbildningstiden. Även för lärarkandidaterna på lågstadielinjen är auskultation obligatorisk i förskola.

Ett ytterligare steg i det centrala samarbetet inom utbildningsområdet är frågan om en samordnad grundutbildning för förskollärare och lågstadielärare. En arbetsgrupp tillsattes inom skolöverstyrelsen för viss pedagogisk samverkan (VISP-gruppen) och utreder förutsättningarna härför. En successiv överföring av förskollärarutbildningen till lärarhög- skolorna är bl a ett led i att underlätta en kommande samordning av de båda utbildningarna.

Skolöverstyrelsen föreslog vidare i petita för budgetåret 1970/71 under rubriken ”Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet” att nästa etapp 1 översynsarbetet av grundskolans läroplan borde gälla bl a lågstadiet och övergången från förskola till grundskola. Verket framhöll det angelägna i att det arbetet kunde påbörjas omedelbart vid övergången till den reviderade läroplanen för grundskolan år 1970.

Ocksa Läraroganisalionerna har tagit initiativ för att öka samarbete mellan förskolan och skolan. Inom den samarbetskommitté som finns för Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund har tillsatts en arbetsgrupp med representanter för Svenska Facklärarförbundet (dit förskollärarnas och fritidspedagogernas fackorganisationer är anslutna). Sveriges Lärarförbund och Blivande Lärares Riksförbund. Arbetsgruppen har till uppgift att närmare utreda på vilka områden och i vilka former en ökad samverkan mellan förskola och grundskola kan åstadkommas, att utarbeta rekommendationer till lokala företrädare för de båda verksamheterna för ökat samarbete samt att fungera som referensgrupp för frågor som aktualiseras inom barnstugeutredningen.

Blivande Lärares Riksförbund har även en egen samarbetsgrupp bestående av två förskollärarkandidater och två lågstadielärarkandidater. Arbetsgruppen har till uppgift att utarbeta viss samordning av lärarutbild- ningen.

Fran föräldrahåll har initiativ till samverkan tagits genom att Riksförbundet Hem och skola tillsatt en kommitté som undersökt möjligheterna för och lämpligheten av att ha gemensamma Hem och Skolaföreningar för förskolinstitutionerna och grundskolan. Denna arbetsgrupp framlade hösten 1971 ett förslag om föräldrasamarbetet hem — förskola.

1 1.4 Några former för lokal samverkan från senare hälften av 1960-talet

Som tidigare nämnts har det lokala samarbetet mellan förskolan och skolan i hög grad varit beroende av enskilda initiativ. ] vissa kommuner saknas alltjämt samarbete helt. Där samarbete förekommer. fungerar det mycket olika.

De flesta initiativen till samarbete torde till en början ha kommit från

förskollärarna. Det förefaller som om förskollärarna tidigare upplevde behovet av samarbete starkare än lågstadielärarna. Orsakerna till lågstadielärarnas svagare intresse är förmodligen att söka i den försöks- och uppbyggnadsperiod med inriktningen på skolans inre arbete som pågick under större delen av 1950- och 1960-talen först i enhetsskolan och sedan i grundskolan.

Samarbetsgrupper eller samarbetskommittéer tillkom under 1960-ta- lets senare hälft på ett antal orter i landet. Västerås kommun var en av de första att bilda en sådan samarbetsgrupp. Detta skedde redan år 1961. Liknande samarbetskommitte'er tillkom efter hand i en rad kommuner.

] samarbetsgrupperna ingår representanter för förskolinstitutioner (förskollärare, eventuellt inspektör, i Stockholm barnstugepsykolog) och för skolan (lågstadielärare, skolpsykolog, eventuellt skolledare etc). Även fritidspedagoger ingår i vissa av dessa grupper.

Olika modeller för samarbetsgruppernas arbete och samarbete har tillämpats. I Västerås tex har förskollärare och lågstadielärare minst två gemensamma studiedagar per läsår. Vid lämpliga tidpunkter under året gör förskollärarna studiebesök i lågstadieklasser och lågstadielärarna i förskolor. 6-åringarna får under vårterminen före skolstarten bekanta sig med skolmiljön. Förskollärarna inbjuds till skolans inskolningskonferens tre veckor efter skolstarten då klasslärare, kliniklärare, rektor, studierektor, skolsköterska och skolpsykolog diskuterar barnens individuella studiegång och eventuella behov av klinikhjälp. Skolstyrelsen har föreslagit gemensamma Hem och skolaföreningar för förskolor och grundskolor, vilket innebär att både förskolbarnens föräldrar och förskollärarna representeras i respektive föreningars styrelser.

I Solna har skolmognadsprov utförts i förskolorna sedan ett antal år. Efter testningen har testare, skolpsykolog och skolsköterska konfererat med förskolans personal. Skriftlig information har lämnats till skolan om alla (näringar på särskilda formulär som utarbetats av skolpsykologen i samarbete med lagstadielårare och förskollärare. Förskollärarnas skattning av barnen har omfattat kontaktmöjligheter, motorik, uthållighet och koncentration.

Av en enkät barnstugeutredningen gjorde i ett antal kommuner är 1969 framgick att samverkan förskola skola främst resulterat i att 6-aringarna fått göra besök i lågstadieskola under våren före skolstarten.

Skriftlig och muntlig information _till skolan om de skolpliktiga barnen har i vissa fall sedan många år tillbaka lämnats av förskolorna. Den skriftliga informationen har i regel givits på särskilda formulär, som vanligen utarbetats av skolpsykologen.

I de flesta fall skötte skolpsykologen kontakten med förskolan. Även lågstadielärare, skolsköterska, skolläkare eller andra befattningshavare har svarat för 6-åringskontakterna med förskolan.

Det samarbete som förekommer mellan förskolan och skolan nådde enligt enkäten i rätt liten utsträckning ut till förskolbarnens föräldrar. Deras kontakt med skolan via förskolan föreföll inskränka sig till eventuella föräldramöten, till vilka representanter för skolan inbjudits för att medverka inför 6-äringarnas skolstart.

Medverkan från skolan innebar t ex att skolpsykolog eller lågstadielära-

re informerade om skolmognad. skolans målsättning, arbetsformerna på lågstadiet. specialundervisning m m.

Enbart lokalmässig samverkan har tillämpats i flera kommuner. Renodlade förskolklasser inom grundskolans ram tex förekommer i Stockholm sedan 1940-talet. 10 sådana klasser finns i dag. Hösten 1969 startade Stockholms skoldirektion två förskolklasser i anslutning till två lågstadieskolor med Montessoriundervisning. Då Montessorimetodiken och materialet är utarbetat för barn från 4 år och uppåt hade man inom dessa skolor märkt svårigheterna med att starta sådan undervisning när barnen var 7 år. De båda förskolklasserna omfattar grupper om 20 barni åldern 4—6 år. De leds av förskollärare med Montessoriutbildning. Klasserna år inrymda i stora, specialinredda klassrum inom skolorna.

11.5 1970-talet — ett skede för försöksverksamhet och uppföljning av förskolans och lägstadiets samverkan och samband

[ slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kan man således skönja ett växande behov och intresse av att främst söka praktiska vägar för en närmare anknytning mellan förskola och skola.

De tidigaste uttrycken härför utgjorde de behov som manifesterades från vissa glesbygdskommuner, såsom Ströms kommun och från invandrarkommuner, såsom Olofström. Västerås kommun var vidare den första i landet att planlägga ett integrerat organisatoriskt/pedagogiskt samverkansprojekt förskola/lågstadium. det 5 k Bäckbyprojektet.

Såväl försöken iglesbygd som i vissa invandrarkommuner har i mycket hög grad dikterats av nödvändigheten att finna konkreta praktiska lösningar på de problem som aktualiserats.

För invandrarbarnens del har man (t ex i Olofström Och Trollhättan) samverkat personellt genom att lågstadielärare med hjälp av lämpligt lagstadiematerial tränat 6-åringar i svenska inför skolstarten. I kapitlet ”Invandrarbarn i förskolan” redovisar barnstugeutredningen närmare olika försök med svenskträning av invandrarbarn och samverkan med lågstadiet som gjorts sedan år 1970.

För glesbygdens del aktualiserades problemen är 1969 med lågstadiebarnens möjligheter att få gå kvar i byskolorna samtidigt som förskolbarnen behövde förskolverksamhet inför skolstarten. I de tre kommuner där för närvarande samverkan sker förskola — lågstadium har man samarbetat pragmatiskt med såväl lokaler, Skolskjutsar och personal gemensamma för de båda stadierna som med förskolbarn # lågstadiebarn integrerade i viss samundervisning. ] kapitlet ”Förskola i glesbygd” redogör barnstugeutredningen närmare för denna verksamhet.

Samtidigt med dessa mera praktiska, omedelbara lösningar för samverkan har också en försöksverksamhet startats på längre sikt med pedagogiska/metodiska försök såsom FOL-projektet i Malmö är 1970 med försök till kontinuitet för barn i åldrarna 6 till 10 är, vidare försöki Stockholm samt i Linköping och Göteborg med att bl a söka föra in mera systematiserat stoff i förskolan och mäta effekterna härav för lågstadiets del.

Både skolöverstyrelsen och sooialstyrelsen är engagerade i olika former av försöksverksamhet kring dessa frågor.

Skolöverstyrelsen har inom ramen för projektet ”Läroplansuppföljning i grundskolan” (LUG) olika projekt under planering eller i verksamhet. Bla har verket genom en enkät om svenskundervisningen redovisat förekommande samverkan kring skolstarten inom 5 län, vårterminen 1971.

49 % av de 152 lågstadielärare som besvarade enkäten uppger t ex att 16 eller fler elever i deras klass deltagit i förskolverksamhet. 54 % uppger att kontakt förekommit mellan mottagande lärare och förskollärare som avlämnar elever till klassen. 51 % uppger att information lämnats om elevernas tal och språkutveckling av förskolläraren. 60% uppger att samarbete förekommer mellan förskolverksamheten och grundskolans lågstadium i deras kommun. Gemensamma studiedagar uppger däremot 91 % ej förekomma. 22 % av lärarna uppger att förskolläraren ibland medverkar vid elevvårdkonferens. 80 % uppger att förskolbarnen tillsammans med förskollärare besöker grundskolan. Däremot har bara 22 % uppgivit att lågstadiebarnen ibland besökt förskolan. Gemensamma eleviakttagelser av förskollärare och lågstadielärare har skett ofta, uppger 4% och ibland enligt 30 %. Hela 62% uppger sig inte ha tillräcklig kunskap om den verksamhet som bedrivsi förskolan för att kunna knyta an till förskolan i arbetet med elevens fortsatta utveckling (inom ämnet svenska).

Enligt skolöverstyrelsens bedömning gav enkäten mycket positiva informationer på ett par väsentliga områden: Dels krävde lärarna på alla tre stadierna i grundskolan ökade möjligheter till stadieövergripande kontakter, dels visade enkäten en överraskande bred samverkan förskola-lågstadium. Den kvalitativt bästa samverkan skedde just mellan dessa stadier.

Inom problemområdet ”stadieövergripande kontakter” redovisar LUG-gruppen följande verkställda eller planerade åtgärder: forskning, försöksverksamhet, fortbildningsmaterial, läroplanssupplement samt symposium kring vissa frågor.

Skolöverstyrelsen finansierar fyra forskningsprojekt kring förskola-låg- stadium: ”Förskolmetodik” vid lärarhögskolan i Göteborg, ”Undersök- ning rörande effekten av individualiserad läs- och skrivundervisning i förskolan” vid lärarhögskolan i Linköping, ”Undersökningar rörande förskolemetodik” vid lärarhögskolan i Stockholm samt FÖL-projektet, ”Förskola-lågstadium i samverkan” vid lärarhögskolan i Malmö. Projekten i Göteborg och Stockholm kommer att avrapporteras under 1972. De båda andra projekten löper vidare.

Ifråga om försöksverksamheten tar LUG-gruppen främst upp ”Samverkan förskola grundskola” i Västmanlands län samt glesbygdspro- jektet, dvs ”Pedagogisk och lokalmässig integrering av förskola och lågstadium" i Ströms kommun. I försöksverksamheten i Västmanlands län deltar samtliga kommuner (10 st) med undantag av Västerås, som bedriver egen försöksverksamhet med Bäckbyprojektet. Lokala samver- kansgrupper förskola—lågstadium har bildats i kommunerna. På regional nivå arbetar en länsgrupp i vilken socialstyrelsen och

barnstugeutredningen bland andra är representerade.

Syftet med samverkansförsöken är att tillgodose det enskilda barnets behov av kontinuitet i sin utveckling och av stöd vid byte av miljö. Projektet startade vt 1971 och planeras vara avslutat vt 1975. Utformningen av verksamheten skall ske stegvis i tre etapper.

1. Organisatoriskt samarbete

2. Metodiskt samarbete inom fyra huvudområden: språklig träning, begreppsträning, perceptuell träning och ”omvärldsorientering”

3. Integration som skall bygga på de metodiska erfarenheterna och införas successivt. I fråga om fortbildning behandlas dels problemområdet ”Stadieöver- gripande samverkan” vid skolöverstyrelsens fortbildningskurser somma- ren 1972. dels har ett fortbildningsmaterial för gemensamma studiedagar utprövats vid pilotkurser under två år, ”Samverkan förskola-lågstadium” vilket utkommit våren 1972, dels planeras ett fortbildningsmaterial kring ”stadieövergripande samverkan” att utkomma under 1972. Som tidigare nämnts har också ett läroplanssupplement arbetats fram inom skolöverstyrelsen ”Inför skolstarten” och publicerats våren 1972. I april 1972 har också LUG-gruppen hållit ett symposium kring ”Lägstadiets utveckling” utifrån de förslag som barnstugeutredningen framlade i sin diskussions-PM våren 1971.

LUG—gruppen replierar slutligen också på SIA—utredningen inom vilken en särskild arbetsgrupp, i vilken barnstugeutredningen är representerad, arbetar med ”stadieövergripande kontakter” som problem och försöksområde.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att skolöverstyrelsen initierat en dialog förskola-lågstadium utifrån skolans behov av kontinuitet och samverkan med förskolan inom ett vitt fält med såväl forskning som rent pragmatiska försök att fastare knyta samman de båda stadierna. När alla barn får tillgång till den allmänna sexåringsförskolan kan en rad praktiska slutsatser dras av konsekvenserna för kontinuitet och samverkan för lågstadiets del. Socialstyrelsen har under 1960-talet inte haft resurser för en försöksverksamhet kring samverkan förskola-lågstadium. Först med 1970-talets ingång har därför en sådan verksamhet kunnat igångsättas inom området. Anslag finns nu bl a för en social forskning som också inbegriper förskolområdet.

Två arbetsgrupper knutna till socialstyrelsen har arbetat med problemområdet förskola-lågstadium, nämligen den s k glesbygdsgruppen sedan år 1969, vilken svarat för förskolförsöken i glesbygd samt sedan våren 1971 arbetsgruppen för försöksverksamhet med förskolverksamhet för invandrarbarn.

Barnstugeutredningen har i kapitlen ”Invandrarbarn i förskolan” samt ”Förskola i glesbygd” redogjort för de försök med samverkan förskola-lågstadium som ägt rum hittills samt för planerad verksamhet.

Båda dessa projekt har våren 1972 anslutits till den försöksverksamhet som barnstugeutredningen initierat kring sina förslag till förskolans inre verksamhet och utbyggnadsplanering och vilken socialstyrelsen i november 1971 fick i uppdrag av Kungl Maj:t att genomföra. För denna

rapporterna från försöksverksamheten är att vänta under hösten 1972.

11.6 Barnstugeutredningens förslag och synpunkter rörande kontinuite- ten och sam verkan förskola—lågstadium

Som barnstugeutredningen redovisar i sin inledning till betänkandet har kontinuiteten och samverkan förskola—lågstadium tagits upp till behandling i alla de sammanhang där det enligt direktiven så krävs. I de utvecklingsteorier och det pedagogiska program på vilket barnstugeutred- ningen baserar sina förslag till inre organisation och utbyggnadsplanering av förskolan har man sökt beakta kontinuiteten och samverkan organisatoriskt och pedagogiskt så långt som varit möjligt. Utredningen vill också betona att den i sina förslag och synpunkter rörande den fysiska och psykiska hälsovården lagt sådana aspekter på samverkan förskola—lågstadium som möjligheterna att inom ramen för en familjeservicecentral/socialcentral samla resurserna för de båda verksam- heternas behov av hälsoservice. I miljöavsnittet behandlas vidare den yttre och inre miljön i relation till skolans och förskolans behov. I planeringsavsnitten tas slutligen upp den fysiska samverkan förskola/ skola som enligt utredningens mening är önskvärd vid kommunernas planering av förskolans omfattning Och utbyggnad.

I övrigt skall här endast hänvisas till betänkandets inledning samt till sammanfattningen av utredningens förslag, vilka båda kan tjäna som ledning för i vilka avsnitt i betänkandet som problemområdet i förskola—lågstadium återfinns. På många punkter krävs en fördjupad analys bland annat i samband med barnstugeutredningens uppdrag att senare lägga delbetänkanden om fritidshem och övrig fritidsverksamhet för barn och ungdom i skolåldrarna och om vissa utbildningsfrågor. Utredningen har för avsikt att vidareutveckla utvecklingsteorier samt pedagogiskt och metodiskt program främst för de yngre skolåldrarna i det kommande betänkandet om fritidshemsverksamhet för skolbarn.

Vidare vill utredningen framhålla det arbete som pågår inom SIA-utredningen, främst i arbetsgruppen kring en försöksverksamhet med stadieövergripande kontakter. I detta arbete ingår som tidigare nämnts representanter för barnstugeutredningen. En del av de frågor vilkai första hand hör till SIAzs uppdrag och som barnstugeutredningen ej kunnat tränga djupare in i kommer med all sannolikhet att aktualiseras inom denna och andra arbetsgrupper i SIA och där ges den allsidiga betoning som dessa frågor kräver.

] 1 .7 Slutsatser

Barnstugeutredningen vill sammanfattningsvis framhålla följande kring frågorna om kontinuitet och samverkan mellan förskola och lågstadium:

En utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan respektive skolan är enligt

140 SOU 1972:27 försöksverksamhets uppläggning redogörs bl a i bilaga 6 (efter text) till utredningens betänkande. Sedan januari månad 1972 är denna försöks- verksamhet under planläggning och till en del i funktion. De första

barnstugeutredningens mening väsentlig. Barnstugeutredningen vill emellertid betona att under tiden måste dialogen oavbrutet föras kring förskola—lågstadium.

Centralt bör detta ske genom samverkan och samråd enligt den modell som barnstugeutredningen skisserat för ett centralt samråd mellan alla de parter som verkar kring förskolaskola. Forskning och försöksverksamhet maste därvid både initieras och fördjupas på området. Samverkan och samarbete måste också fortsätta mellan de utredningar som arbetar med förskola och skola. Regionalt måste dialogen främst avse fortbildning och information genom gemensamma studiedagar regionvis kring samverkan förskola-lågstadium.

Lokalt bör enligt utredningens mening samrådsgrupper bildas i alla kommuner. Med utgångspunkt i praktiska, enkla försök torde en första början ske till ett fördjupat psykologiskt/pedagogiskt/metodiskt samspel kring barnens behov av kontinuitet och samverkan över stadierna. Denna samverkan berörs även i betänkandet i kapitlen ”Förskolverksamhetens yttre organisation” samt i ”Författningsförslag”.

Bl a följande områden kan vara väsentliga som utgångspunkter för samråd utifrån lokala förutsättningar: I. Samordnat pedagogiskt utvecklingsarbete och en avstämning mellan förskolans och skolans pedagogik. Detta bör också innebära möjlig— heter till a. personalsamverkan och anställande av viss gemensam personal b. samordnad lokalplanering, gemensamma lokaler och utelekplatser c. viss integrering av klass i lågstadium och barngrupp i förskola d. samordningi fråga om pedagogiskt material

2. Samordnad fysisk och psykisk hälsovård, enligt barnstugeutredningens

familjeservicecentral—/socialcentralprincip

. Avstämning och/eller samordning av fysisk planering

4. Till viss del samordnad fortbildning och samarbete på lokalt plan om studiedagar, anordnade av studiegrupper m m Barnstugeutredningen har givit förslag till en praktisk försöksverksam- het kring förskolan vilken bör läggas upp så, att den successivt kan utvidgas och lägga grunden för ett utvecklingsarbete inom förskolverk- samheten. Det främsta syftet med en försöksverksamhet är att stimulera till förändringar inom förskolan och samla erfarenheter av denna förändringsprocess som kan komma den successiva reformeringen av förskolan till godo. Samverkan med och överföring av erfarenheterna till grundskolans lågstadium är därvid en nödvändig aspekt i verksamheten. I förlängningen av den försöksverksamhet som pågår och planeras inom förskol- och skolområdet kan enligt utredningens mening skönjas en ”stadieskola”, dvs en kontinuitet för barnen utvecklingspsykologiskt, pedagogiskt och metodiskt från förskolan upp till mellanstadiet i grundskolan. Avslutningsvis vill utredningen här framhålla sina principiella ståndpunkter från kapitel 3 ”Samspelet mellan människorna i förskolan” ifråga om kontinuiteten och samverkan förskola-skola: ”Under senare år har visst samarbete börjat växa fram mellan förskola och grundskola. Båda verksamhetsforrnerna Hnner detta samarbete angeläget med hänsyn w

till att övergången från förskola till lågstadium bör underlättas för varje barn. Förskolan har ett ansvar att förmedla en positiv attityd till den fortsatta skolgången. Den attityden kommer till stånd dels genom att barnet upplever inlärningssituationen i förskolan gynnsamt, dels genom att barnet, i väntan på skolgången, introduceras i skolmiljön. Grund- skolan å sin sida bör också inse sitt ansvar att motsvara förväntningarna barnet då kan tänkas ställa på ett positivt inlärningsklimat när barnet börjar i lågstadiet . . .”

Familjedaghemsverksamheten

12.1 Inledning

Familjedaghemmen, som tar emot huvudsakligen barn i förskol- och lägre skolåldrar vilka har förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, har i ökande omfattning kommit att inordnas i det kommunala verksamhets- området. Med kommunal familjedaghemsverksamhet avses familjedaghem där dagbarnvårdarna är kommunalt anställda. De privata familjedaghem- men, som i vissa kommuner förmedlas genom kommunens försorg, torde dock fortfarande vara i majoritet.

Som familjedaghem räknas enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar (nr 210, 1968) vid sidan av den form där barnen tas emot ien annan familjs hem s k ”mormors-hem" och trefamiljsystemet. Den förstnäm- da formen innebär att en av föräldrarna bor kvar i föräldrahemmet, där far- eller morföräldrarna tar hand om barnbarnet. Med trefamiljsystemet förstås att två eller tre familjer, med tillsammans tre eller fyra barn, anställer en person som tar hand om barnen i något av familjernas hem.

Barnstugeutredningen har inte i uppdrag att särskilt utreda familjedag- hemsverksamheten. Uppdrag av den 21.11.1969 (se bilaga 1 efter text) att utarbeta underlag för kommunernas planering av utbyggnaden av barntillsynen innefattar dock även familjedaghemmen.

Under förskolans utbyggnad kommer familjedaghemmen att fungera som komplement, där förskolplatserna inte räcker till för att fylla behovet för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Detta innebär att familjedaghemmen i en relativt kortsiktig planering, som har högt ställda ambitioner när det gäller att tillgodose dessa behov, får en viktig uppgift att fylla. I och med att förskolan successivt utbyggs minskar familjedaghemmens uppgift kvantitativt sett.

Speciellt under utbyggnadsskedet, men även senare då förskolutbygg- naden nått en hög nivå, är det viktigt att ge familjedaghemmen förutsätt— ningar att i realiteten fungera som goda komplement till förskolan. Det måste innebära att den målsättning som förskolan skall realiserai största möjliga utsträckning bör tillämpas på familjedaghemsverksamheten. En första avgörande förutsättning är ett ökat kommunalt ansvarstagande för familjedaghemmen med de nödvändiga stödjande åtgärder av skilda slag som ett samhälleligt ansvarstagande bör innefatta.

I några kapitel i betänkandet, främst dem som nedan förtecknas. berör utredningen vissa aspekter av familjedaghemmens verksamhet huvudsak- ligen i relation till förskolan: El Olika former av samverkan mellan förskola och familjedaghem samt dagbarnvårdarnas möjligheter att övergå till eller ha viss del av sin anställning inorn förskolan (kapitel 7 Förskolans inre organisation)

EI Dagbarnvårdarnas utbildning och möjligheter till fortbildning (kapitel 14 Förskolans utbyggnad, kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation) DNattföräldrajour (kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande)

El Behovet av tillsyn för tillfälligt sjuka barn _ då dagbarnvårdare eller deras familjemedlemmar blir sjuka m m (kapitel 8 Omsorg om tillfäl- ligt sjuka barn) [] Familjedaghemmens roll under förskolans utbyggnad (kapitel 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan) [ detta kapitel skall sammanfattas olika synpunkter och förslag när det gäller familjedaghemsverksamheten som framförts i olika kapitel. Dessa förslag och synpunkter är ej avsedda att vara fullständiga och uttömman- de men ger en antydan om insatser som blir nödvändiga om man skall kunna betrakta familjedaghemsverksamheten som ett acceptabelt kom- plement till förskolan.

12.2 Verksamhetens organisation och omfattning i nuläget

Ansvaret för och tillsynen över familjedaghemsverksamheten var länge mycket olika i olika kommuner, alltifrån förmedling av uppgifter om familjer som önskade ta emot dagbarn till en väl organiserad tillsyn av godkända familjedaghem.

Vetskapen om den växande, men ofta instabila Och kvalitativt mycket skiftande familjedaghemsverksamheten i landet samt bristerna i den centrala och lokala tillsynen av verksamheten var bakgrunden till att år 1966 en utredning tillsattes för att utarbeta förslag om familjedaghem- mens organisation och verksamhetens innehåll. I utredningens betänkan- de Samhällets barntillsyn barnstugor och familjedaghem” (SOU 1967:39) föreslogs en rad åtgärder som bla resulterade i de första centrala anvisningarna för familjedaghemsverksamheten (Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 210, 1968) och ien statsbidragskungörelse, enligt vilken statsbidrag på vissa villkor kunde utgå med 35 % av kommunens nettokostnad för dagbarnvårdarnas löner och sociala förmåner. Denna kungörelse trädde i kraft år 1969.

Följande villkor ställs för närvarande för erhållande av statsbidrag:

EI Familjedaghemmen skall vara godkända av barnavårdsnämnden El Dagbarnvårdarna skall vara anställda av kommunen genom avtal El Antalet platser i familjedaghem, heltidsförskola och fritidshem skall ha en viss omfattning uttryckt i antal platser per antal invånare i kommunen den s k kvotregeln. Denna regel innebär att för det första 10 OOO-talet invånare krävs minst en plats per 200 invånare och

för invånarantal över 10 000 minst en plats per 100 invånare. Bidrag utgår för de familjedaghemsplatser som överstiger en på sådant sätt beräknad gräns.

Till år 1972 gällde även den s k balansregeln. Den innebar att statsbidrag utgick till högst så många familjedaghemsplatser som antalet platser i heltidsförskolor och fritidshem i kommunen utgjorde. Socialstyrelsen har i sina Råd och anvisningar givit följande rekommen- dationer för den kommunala familjedaghemsverksamheten:

El Dagbarnvårdarna bör ha genomgått utbildning för dagbarnvårdare, vilken fn omfattar 901ektionstimmar. EI Sammanlagda antalet förskolbarn i familjedaghemmet (egna barn inräknade) får vara högst fyra. Det anges som önskvärt att dagbarnet inte är ensamt barn i familjedaghemmet.

DViss hälsokontroll bör ske av såväl vuxna som barn i familjedag— hemmet. Barnens hälsovård sköts lämpligen av barnavårdscentral. [] Dagbarnvårdarna bör samarbeta såväl med barnens föräldrar som med kommunens förskolor och fritidshem. lnformations- och föräldraträf- far bör anordnas en eller flera gånger per år.

I] Familjedaghemmen bör ha möjlighet att erhålla eller låna lekmaterial som är lämpligt för dagbarnen. DFör lokal tillsyn av familjedaghemmen och för samordning av den

totala barntillsynsverksamheten i kommunen bör särskild personal, kommunala barntillsynskonsulenter, anställas.

Olika åtgärder i syfte att förbättra familjedaghemsverksamheten har således företagits under de senaste åren. Det är svårt att bedöma effekterna av sådana åtgärder på innehållet i verksamheten. Det bör också beaktas att åtgärder som rekommenderats i syfte att få en förbättrad verksamhet ännu inte slagit igenom överallt. Den kommunala delen av familjedaghemsverksamheten utgör sannolikt fortfarande den mindre delen, medan olika privata former fortfarande är mest vanliga.

En ringa del av de kommunalanställda dagbarnvårdarna har erhållit utbildning för dagbarnvårdare. Enligt uppgift från socialstyrelsen hade år 1970 endast 16 % av dagbarnvårdare i kommunal anställning genomgått utbildning för uppgiften.

Om förekomsten av olika former för samverkan familjedaghem _ förskolor och fritidshem, om möjligheterna till fortbildning och om förekomsten av föräldrasamverkan respektive informationsträffar för dagbarnvårdare finns inga aktuella uppgifter sammanställda.

Antalet kommuner med familjedaghemsverksamhet i kommunal regi har ökat sedan statsbidrag till verksamheten infördes. Detta bör innebära att möjligheterna att få en förbättrad verksamhet till stånd successivt ökar. År 1969 hade 82 kommuner egen verksamhet och år 1970 var antalet uppe i 147 kommuner. Mellan åren 1969 och 1972 ökade antalet platser i kommunala familjedaghem från närmare 10 000 till ca 42 000 (enligt socialstyrelsen och kommunförbundet). Antalet dagbarnvårdare som genomgått dagbarnvårdarutbildning ökade från ca 1 300 år 1969 till nära 3 400 år 1970. Uppgifter för de senaste åren saknas.

Som tidigare nämnts dominerar med stor sannolikhet de privata familjedaghemmen. Någon uppgift om antalet finns inte, men detär fullt tydligt att privata lösningar för tillsyn av barn med föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar fortfarande dominerar starkt. År 1971 kan, som framgår av kapitel 14 Förskolans utbyggnad, beräknas att det fanns ca 260 000 barn i förskolåldrarna, vilkas föräldrar förvärvsarbetade minst halvtid eller studerade. I heltidsförskolan fanns detta år plats för ca 40 000 barn. Antalet kommunala familjedaghem var över 40 000, men det bör beaktas att dessa även svarade för barn i skolåldrarna. Man får således räkna med att olika former av privat tillsyn år 1971 svarade för upp till 200 000 barn i förskolåldrarna.

Någon uppgift om hur barnen i familjedaghem fördelar sig på olika åldrar finns inte. Bristen — i synnerhet på förskolor med spädbarnsavdel- ningar och på fritidshem för skolbarn — torde medföra att familjedag- hemmen i vissa kommuner och i delar av kommuner fn är den enda tillsynsformen för Spädbarn och skolbarn.

Mycket tyder på att olika åtgärder för att förbättra familjedaghems- verksamheten ännu inte hunnit få en större effekt. Sannolikt har, vid sidan av lönen för dagbarnvårdare, faktorer som ökad anställningstrygg— het, utbildning och vidareutbildningsmöjligheter stor betydelse. Väsent- ligt är också att komplettera familjedaghemmen på olika sätt genom att skapa förutsättningar för samverkan familjedaghemmen emellan, samver- kan med förskolan, med parkleksverksamhet, bibliotek m m.

12.3 Familjedaghemmens roll vid utbyggnad av förskolan

Som framgår av kapitel 14 Förskolans utbyggnad kommer behovet av hel- och deltidsförskola inte att kunna tillgodoses på relativt lång tid. I kapitlet 20 Kommunernas planering för utbyggnad av förskolan framhålls att familjedaghemmen under ett utbyggnadsskede ofta har en viktig uppgift att fylla för att man skall kunna nå en eftersträvad behovstäck- ning. Målet på sikt bör dock vara att successivt minska familjedaghem— mens roll som komplement till förskolan.

I syfte att underlätta en sådan omställning för dagbarnvårdarna bör dessa ges möjligheter att genom utbildning och praktik i förskolan övergå till uppgifter inom denna. En kompletterande utbildning kommer också att bidra till att säkerställa en god standard i en på sikt reducerad familjedaghem5verksamhet.

I glesbygd och mindre tätorter, där underlaget för heltidsförskolor ofta är otillräckligt, är familjedaghemmen ofta den enda möjligheten att ordna heltidsplatser. Mindre heltidsgrupper med upp till ca 12 barn i grupperna kräver 500—1000 invånare som underlag. Eftersom avståndet mellan barnens hem och förskolan inte bör vara alltför långt, får man i glesbygden och i mindre tätorter ofta inte tillräckligt underlag för att kunna samla barnen i heltidsgrupper i förskola.

När det gäller nya bostadsområden, som kräver ett stort antal platser under de första åren, räcker i många fall platserna i permanenta eller temporärt anordnade förskolor inte till på grund av den mycket stora

andelen barn i förskolåldern som finns i sådana områden. Där erbjuder familjedaghemmen en möjlighet att temporärt klara en del av toppbelast- ningen. Enligt utredningens mening bör dock andelen familjedaghem i sådana fall begränsas till ca 10 % av den praktiska efterfrågan (se kap. 20) under det skede då behovet är som störst i nya områden. Utredningen vill även betona att de kontaktsvårigheter, som de ofta unga familjerna i nya områden kan uppleva, måste innebära att familjedaghemmens möjligheter att fungera på ett bra sätt särskilt bör beaktas i sådana områden där kontaktmiljöer inte hunnit skapas. Bl a är det viktigt att kommunen på skilda sätt underlättar kontakter och samverkan mellan familjedaghem och förskola, parklek, biblioteksverksamhet rn m.

År 1975 beräknas behovet av heltidsplats (minst fem timmar) för barn 0—6 år med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar uppgå till över 280 000 i hela landet. Under antagande att heltidsförskolan kan komma att svara för ca 80 000—90 000 barn skulle kommunala familjedaghem och olika former av privata lösningar få svara för totalt ca 70 % av dessa barn.

12.4 Nattföra'ldrajour

Av kapitel 8 Föräldrarnas arbetstider och förskolans öppethållande framgår att man får räkna med att de öppethållandetider för förskolan, som fn rekommenderas av socialstyrelsen som normaltider, även i fortsättningen kan bibehållas som ett slags ”normaltider” för förskolan. Det framhålls dock att det blir nödvändigt med en större flexibilitet än hittills och att lokala behov av öppethållande även på andra tider måste beaktas. För detta ändamål förordar utredningen försöksverksamhet (se vidare avsnitt 8.10).

Bland de förslag som läggs, vid sidan av försöksverksamhet med förlängt öppethållande och nattöppet i vissa förskolor, nämns bl a att olika typer av nattföräldrajour bör prövas, innebärande att barnet får bestämda nattföräldrar att vistas hos. Sådana familjer bör helst vara nära knutna till den förskola där barnet vistas på dagen, dvs de dagar då föräldrarna har arbete på dagtid.

Barnen bör väl känna dem som kan göra en sådan ”reservföräldrain- sats” under speciella dagar, veckor eller mera temporärt. Det är därför viktigt att de finns i barnets grannskap och har nära anknytning till förskolan. Ibland kan det bli fråga om någon som är anställd vid förskolan.

12.5 Familjedaghemmen som en del av förskolverksamheten

Som framgått kommer familjedaghemmen att kvantitativt spela en viktig roll som komplement till förskolan även på relativt lång sikt. Det är svårt att uttala sig om familjedaghemmens möjligheter att fungera som reella komplement till förskolan om man ser till verksamhetens innehåll. Närmast kan de jämställas vad gäller antalet barn, och till viss del i fråga om de miljömässiga förutsättningarna, med smågruppsförskolan (smådag—

för förskolan (jfr kapitel 7 Förskolans inre organisation, avsnitt 7.5.3).

12.5.1 Samverkan familjedaghemmen emellan

Vad som främst behöver beaktas i en nödvändig strävan att göra familjedaghemmen så likvärdiga som möjligt med smågruppsförskolan är dagbarnvårdarnas utbildning och fortbildning samt deras möjligheter till samverkan sinsemellan och med förskolan och annan verksamhet för barn i förskolåldern och lägre skolåldrar. Jämfört med en förälder som tar hand om sina egna barn i hemmet kan dagbarnvårdaren ofta ha större svårigheter att knyta kontakter. Familjedaghemmen kan ta emot upp till fyra barn och ofta är åtminstone några barn mycket små och har stort behov av hjälp i olika s k rutinsituationer: vid måltider, i samband med av- och påklädning, i toalettsituationer m m. Detta kan göra det särskilt svårt för dagbarnvårdaren att komma ut med barnen och kunna knyta och hålla kontinuerliga kontakter med andra vuxna och barn.

En särskild organisation kan därför krävas, där ett antal dagbarnvårda- re förslagsvis mellan tre och sex bildar en grupp som håller kontakt, som i vissa situationer kan hjälpa och stödja varandra, som deltar i viss gemensam gruppverksamhet för barnen: parklek och gruppverksamhet inomhus, gemensamma utflykter m m. Någon eller några sådana grupper av dagbarnvårdare skulle också kunna bilda en naturlig bas för en studiegrupp, för arbetsträffar tillsammans med familjedaghemskonsulent och pedagogkonsulent och för samarbetsträffar med förskolpersonal. I samband med studiegruppsarbete och arbetsträffar, vilka helst bör kunna förläggas till dagtid, skall barnen kunna samlas i en större grupp — det blir sällan fråga om mer än 10—20 barn om man utgår från grupper på mellan tre och sex dagbarnvårdare under ledning av förskollärare eller annan pedagogiskt kompetent person.

En organisation som här skisserats torde också kunna underlätta kontakterna mellan den kommunala förvaltningspersonalen och familje- daghemmen samt underlätta samverkan mellan familjedaghemmen och förskolan.

För barnens del behövs oftast komplement i miljön i form av ordnad gruppverksamhet för barn i bibliotek m m. Barnen behöver särskilt i åldrarna från ca tre år och uppåt vidgade kontakter med barn och vuxna. Ofta behöver barnen extra utrymme för en varierad lek. Även barnens tillgång till lekmaterial för deras under utvecklingen skiftande be— hov behöver särskilt tillgodoses.

12.5.2 Samverkan familjedaghem — förskola

I kapitel 7 Förskolans inre organisation framhålls (avsnitt 7.4.3) att möjligheter till samverkan mellan förskola och familjedaghem bör till- varatas bättre än vad som idag görs.

Samarbete med förskolan är en väg att förbättra familjedaghemsverk-

148 SOU 1972:27 hemmen) — med såväl de fördelar som de nackdelar en sådan organisa- tion innebär jämfört med den typ av organisation utredningen förordar

samheten. Detta kan innebära att dagbarnvårdarna genom återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan, barnen kan få möjlighet att delta i viss gruppverksamhet och får då, liksom förskolans barn, kontakt med flera barn och vuxna. Det är dock väsentligt att beakta att varje förskola sannolikt klarar endast ett begränsat antal sådana mera konti— nuerliga kontakter, och att de bör genomföras på ett sådant sätt att båda parter tillfredsställande klarar av sin del i samverkansuppgiften. En avgörande förutsättning är att huvudmannen för förskolverksamheten utgör ett reellt stöd i samarbetet.

[ kapitel 23 Förskolverksamhetens yttre organisation lägger utred- ningen fram förslag om kommunala pedagogkonsulenter, vilka skall fungera som pedagogiska rådgivare för förskolan. I dag förekommer sådan direkt rådgivning i ringa utsträckning. För familjedaghemsverksam- heten fanns år 1970 i 85 kommuner särskilda konsulenter — familjedag- hemskonsulenter och i ca 120 kommuner av totalt 650 med barntill- synsverksamhet fanns barntillsynskonsulenter eller motsvarande som skötte förvaltningen även av förskolor och fritidshem. Pedagogkonsulent och familjedaghemskonsulent eller motsvarande bör samarbeta om att ge familjedaghemmen pedagogiskt stöd i form av kurser, arbetsträffar eller liknande som ibland kan ordnas gemensamt för dagbarnvårdare och förskolans personal.

[ vissa fall kan samverkan ordnas med särskilt stöd av föreståndaren i en förskola, som kan ha kontakt med familjedaghem i grannskapet. [ allmänhet kan inte förväntas att en föreståndare skall kunna sköta de uppgifter som familjedaghemskonsulenter eller motsvarande har. Man bör räkna med att föreståndaren i sådana fall avlastas en del uppgifter inom förskolan för att kunna klara kontakterna med familjedaghemmen. Främst bör det bli fråga om att hålla kontakt kring samarbete som gäller viktiga praktiska frågor för både förskolan och familjedaghemmen. Som exempel kan nämnas arrangemang kring gemensamma utflykter, besök av dagbarnvårdare och barn i förskolan vissa i förväg överenskomna tider, ömsesidig hjälp med omhändertagande av barn för kortare tidsperioder.

12.5.3 Dagbarnvårdare i förskolan — deras utbildning

I kapitel 7 föreslås även att dagbarnvårdare skall kunna fungera som medhjälpare i deltidsförskolan. [ en del sådana fall kan det bli fråga om att engagera en fd dagbarnvårdare på hel- eller deltid. I en del fall bör det även kunna komma i fråga att på deltid engagera en dagbarnvårdare som kan ta med egna barn och dagbarn i deltidsförskolan.

Dagbarnvårdare bör även kunna komma i fråga som vikarier i heltids- förskola eller som förstärkning av övrig personal när barn med särskilda behov ingår i hel- eller deltidsgrupp (se vidare kapitel 16 Barn med särskilda behov).

Det är viktigt att i alltmer ökad omfattning ge intresserade dagbarn- vårdare möjligheter att arbeta praktisera i förskolan, dels som ett ledi fortbildningen för dagbarnvårdare, dels som ett led i en vidareutbildning. Där intresset finns hos dagbarnvårdaren bör detta kunna leda över till fortsatt utbildning och anställning i förskolan.

I kapitel 14 Förskolans utbyggnad pekar utredningen på nödvändighe- ten att snarast få till stånd en samordning mellan Olika barnavårdande utbildningar. En sådan samordning bör syfta till att ge all personal inom förskolverksamheten innefattande dagbarnvårdare och barnvårdare — en mer enhetlig och till förskolans krav avpassad kompetens.

Det är väsentligt att ge dagbarnvårdarna möjligheter att betrakta sin uppgift inom familjedaghemsverksarnheten som ett engagemang som skall kunna leda vidare till anställning inom förskolan eller annan verksam- het för barn — eller till annan typ av anställning. Sådana åtgärder — tillsammans med andra som syftar till att förbättra dagbarnvårdarnas anstållningsförhållanden — kan få en viktig effekt på dagbarnvårdarnas inställning till sin arbetsuppgift.

12.5.4 Föräldrasamverkan rn m

Utredningen har, som inledningsvis nämndes, inte haft i uppdrag att närmare gå in på familjedaghemmens verksamhet i alla de viktiga detaljer som en jämförelse med förskolan Och dess mal kan föranleda. Här har särskilt betonats dagbarnvårdarnas utbildning samt möjligheterna till samverkan och kontakt mellan familjedaghemmen och andra grenar av förskolverksamheten. Behovet av vidgade kontakter och miljöupplevelser för barnen har också understrukits.

En annan viktig fraga som slutligen skall beröras är samverkan mellan föräldrar samt mellan föräldrar-dagbarnvårdare-huvudman. I familjedag- hemmet har föräldrarna som regel daglig kontakt med den person som har ansvar för barnet under dagen. Det finns således goda förutsättningar för en kontinuerlig, nära kontakt. Konflikter av det slag som är ofrånkomliga även i förskolan — man kan ha Olika uppfattning om barnets fostran, ha olika värderingar i skilda ting — kan i vissa fall bli svårare att lösa i familjedaghemssituationen. Familjedaghemmet är ju en familjs miljö Och den kan Oftast inte vara inställd på att på samma sätt som förskolan anpassa sig till barnets eller dess föräldrars behov och önskningar.

Föräldrasamverkan i grupp av samma slag som bör förekomma i förskolan, där man öppet kan ventilera Olika problem, möta synpunkter man inte tänkt på själv osv, kan erbjuda vissa möjligheter att lösa eller mildra negativa konfliktsituationer. Det är ocksa viktigt att dagbarnvårda— re och föräldrar, på samma sätt som skisserats för förskolans föräldrar och personal, får möjligheter att paverka kommunens förvaltning av familjedagltemsverksamheten.

Som exempel på viktiga områden där familjedaghemmen bör få samma service som förskolan skall avslutningsvis nämnas: När barnen eller dagbarnvårdaren blir sjuka, fysisk och psykisk hälsovård, tillgång till specialutbildad personal (sjukgymnaster, talpedagoger osv), möjligheter att lana och inom ramen för ett fastställt konto inköpa visst lekrnaterial IT] 111.

Förskolans miljö

13.1 Förskolan i stadsplanen

Förskolans placering i stadsplanen är väsentlig. Skall den ligga avskild eller i centrum för aktiviteterna i ett kvarter? Skall den ligga i anslutning till bostadsområden eller arbetsplatser? Är en placering nära lågstadie- skolan och bostadsområdets lekplats betydelsefull och skall den aspekten få överväga?

Dessa frågor rymmer väsentliga men svära avvägningar, som måste gö— ras i samhällsplaneringen bl a för att beakta det väsentliga målet att ge barnen möjlighet till kontakter med och upplevelser av skilda aspekter i vardagslivet, där de vuxnas liv är en omistlig faktor. Barnen behöver kon- takt med Olika vardagliga företeelser, med arbetsliv Och fritidsliv, med människor i Olika åldrar och med naturen.

Planeringen bör utgå även från barnens behov och från vetskapen om att det område där barnen bor, går i förskola och skola, Oftast är barnets helt dominerande upplevelsevärld. ] en sådan planering blir bl a följande synpunkter på förskolans placering väsentliga:

DAvståndet mellan barnets bostad och förskola bör inte vara långt. Det är viktigt att förskolan finns i barnets bostadsmiljö och utgör en integrerad del av livet där.

Detta har självfallet också en viktig praktisk aspekt. Fem- eller sexåringen skall helst kunna klara att själv gå till förskolan ibland. Man kan inte räkna med att föräldrarna eller någon annan vuxen alltid kan följa med. Förskolan bör också ligga så att föräldrarna lätt kan nå den på väg till och från arbetet.

Allt detta talar för en inplacering av förskolan i bostadsområdet där barnen bor. En anknytning till arbetsplatser bör i dag endast accepte- ras där de är mer eller mindre integrerade med boende och service m ut som i samhällen, där även kontakterna mellan de människor som bor i samhället är nära och relativt stabila. [1 Det är också en fördel om förskolan kan läggas i närheten av de ställen

dit människor har naturliga ärenden och där det finns vissa mindre arbetsplatser: butiker, hantverkare, tvättinrättningar, bank och post, i vissa fall även bibliotek, motionshall rn fl serviceinrättningar. Där man planerat för en inte alltför centraliserad service går detta lättare att realisera än i områden med starkt centraliserad service. Närheten till bostaden ärju även i detta fall viktigt att ta hänsyn till. D Förskolan bör ha en bra och tillräckligt stor naturlig tomt, där det går att göra i ordning en bra utemiljö för barnen. Har tomten goda naturliga förutsättningar — lagom kuperad, beväxt med träd och bus- kar är det viktigt att kunna tillvarata allt detta som annars måste kunna göras om och planteras på nytt. (Se vidare avsnitt 13.3). EI Förskolan bör också, där så är möjligt, kunna ligga i anslutning till eller inrymma funktioner för andra än förskolans barn och personal. Det kan bli fråga om samplanering med en lågstadieskola som inte bör vara alltför stor, med bostadsområdets lekplats, med kvartersgården för människor i Olika åldrar m m. De områden man avsätter för barns lek i ett bostadsområde får inte göras till stora barnreservat med den risk för avskurenhet och mobbning som stora anhopningar av barn på ett ställe Ofta medför. Det skulle också svära mot det viktiga målet att barn bör få växa upp i så nära kontakt som möjligt med människor i Olika åldrar och uppleva närsamhällets vardagsliv. DI möjligaste mån bör man eftersträva att lokalisera förskolan så att barn från skilda sociala miljöer kan integreras. Detta mål kan emeller- tid ofta vara svårt att realisera till följd av bostadsområdenas kategori- sering efter inkomst m m. Ytterligare några viktiga aspekter som också berörs och motiveras i kap 20. Kommunernas planering är:

[I trafiksäkra tillfartsvägar El tomtområdet skall vara fritt från immissioner (buller och luftförore- ningar) D goda kontakter skall finnas med kollektiva transportmedel

13.2 Förslag till nytt lokalprogram — inomhusmiljön 13.2.1 Bakgrund

[mm och utomhusmiljön skall till stor del kunna tjäna likartade funktioner men också komplettera varandra. Ute skall barnen kunna göra sådant som normalt inte låter sig göra inomhus: tex större åk- och körlekar, gräva, göra upp eld osv. Många inomhuslekar och även måltider- na skall också naturligt kunna flyttas ut utan större besvär. Kommunika- tionerna mellan inne och ute är därför viktiga att ta fasta på i planlösningarna.

Samtidigt är det viktigt att när det gäller lokalernas yta och planlös- ning ta hänsyn till att det speciellt höst, vinter och tidig vår kan gå långa perioder då vädret är sådant att barnen och personalen inte kan vara ute särskilt mycket. Det skall finnas utrymme inomhus såväl för större och livligare lekar som för lugnare och tystare, och dessa aktiviteter bör inte alltför mycket inkräkta på varandra. En planlösning som inte tar hänsyn

till detta tvingar på ett negativt sätt barn och personal att inordna sig under alltför strikta gemensamma rutiner.

Utrymmen avsedda för barnens lek måste därför planeras så att inte måltider, sömn eller vila inkräktar på lekarna eller vice versa. Utrymmet och planlösningen skall vara sådana att kollisioner mellan Olika funktio- ner minimeras. Planlösningarna skall underlätta individualisering och möjliggöra smidiga övergångar från en aktivitet till en annan.

Detta resonemang gäller för såväl hel- som deltidsförskolans grupper. Det skall inte behövas omfattande ommöbleringar eller andra tids- och arbetskrävande anordningar för att ge barn möjligheter att växla mellan aktiviteter av skilda slag.

I ett flertal länder, inklusive Sverige, har man i nya skolor och även förskolor sökt komma fram till öppnare planlösningar som medger större flexibilitet när det gäller Olika slags aktiviteter och som dessutom bättre tillvaratar den Ofta snävt tilltagna yta, som man har möjlighet att spela på, än i planlösningar som utgår från avskilda grupputrymmen. Genom den nya typen av öppnare lösningar har man Ofta lyckats få en större yta för barnens aktiviteter utan att behöva öka byggnadernas totala yta. Korridorer och andra rena kommunikationsytor kan undvikas och förbindelser mellan Olika delar av byggnaden kan ske via de Olika lekutrymmena.

I bl a England har sådana öppet planerade lokaler tillkommit genom ett slags Spontan försöksverksamhet, dvs man studerar arbetssättet vid äldre, konventionella men pedagogiskt progressiva skolor. Man hade inom de många gånger mycket besvärliga lokalerna lyckats differentiera sina utrymmen för Olika slags aktiviteter. Lärarna delade upp klassrummet i områden för Olika slags aktiviteter, använde korridorer ibland för livligare aktiviteter, ibland för enskild undervisning eller smågruppsaktiviteter samt för Olika utställningar och för klassens lilla bibliotek. Små ”överbliv- na” utrymmen i anslutning till korridorerna som tidigare inte utnyttjats för barnen användes på liknande sätt.

Utifrån studier av sådana skolor kom arkitekter och pedagoger fram till planlösningar på nya byggnader som utgick från arbetssättet i de pedagogiskt progressiva skolorna.

Detta utgör också exempel på hur enkla, pragmatiska funktionsstudier kan gå till. Det är nödvändigt att kunna göra sådana studier, vid sidan av mera vetenskapliga, för att planera bättre och ekonomiskt försvarbara lokaler. Det gäller också att pröva möjligheterna att anpassa äldre lokaler till ett nytt arbetssätt.l

I sådana öppna lokaler, som oftast förutsätter en viss integration mellan förskolans eller skolans grupper, är Olika typer av gruppbildningar viktiga att ta fasta på såväl för planlösningen av lokalerna som för planeringen av utemiljön. Det skall finnas plats för individuell avskildhet, för smågrupper på 2, 3, 4, 5, 6 barn. Barnen skall sällan behöva vara alla

1 Bl a bedrivs under ledning av prof Carin Boalt laborativa studier, s k fullskale- studier. Exempel på en sådan studie är en laborativ undersökning med småbarns- avdelningen i en av de på barnstugeutredningens förslag baserade Halmstadsförsko- Ioma: Kronvall, I, Nilsson, 1. Fullskalestudie av småbarnsavdelning i förskola, Tekniska högskolani Lund, 1972.

tillsammans i samma utrymme för gemensam eller spridd aktivitet utan Oftast vara sysselsatta med Olika saker — eller slappna av, vila eller sova, inom lokalens olika områden. Det är viktigt att barnen har en grupp som de tillhör och som har ett eget utrymme, inte bara för vila, sömn och viss avskildhet utan också för nästan alla Olika aktiviteter som kan erbjudasi ett större rum med ett för flera barn, två eller flera grupper, gemensamt utrymme.

En viktig faktor i sammanhanget är också det antal vuxna personer som svarar för barnen. Såväl ien organisation och planlösning vilken byg- ger på avskilda grupper som där man har delvis integrerade och mer öpp- na lokaler riskerar umgänget att bli problematiskt och Ofta auktoritärt om personaltätheten är låg. Det synes dock väsentligt att i något större förskolgrupper på upp till 20 barn med konventionellt avskilda utrym- men ha minst två vuxna personer en stor del av tiden. I öppet planerade lokaler syns det vara väsentligt att ha personal i såväl de egna grupp- rummen som i det större gemensamma området. I förskolor där man får räkna med uppenbara begränsningar i personalhänseende syns det vara viktigt att ta hänsyn till detta på ett sådant sätt att tex grupprum inte ligger alltför avskilt och långt från det gemensamma området. I sådana fall måste personalen arbeta ännu mera integrerat och i nära kontakt med varandra än då personaltätheten är rimligt hög.

Öppet planerade förskolor bör inte vara särskilt stora om man ser till antalet grupper eller det totala antalet barn. Idén är ju att alla skall kunna lära känna varandra, ha något slags meningsfull relation till varandra, dju- pare eller något ytligare. Även om en väl planerad institution förskola eller skola inklusive dess utemiljö bättre klarar ett större antal barn, personal och föräldrar därför att den tagit hänsyn till Olika behov, bör man av de nämnda skälen undvika stora institutioner.

13.2.2 Utgångspunkter för ett nytt lokalprogram

Föregående avsnitt har beskrivit några viktiga utgångspunkter för utred- ningens förslag till lokalprogram för förskolans byggnad. Man kan säga att utredningen sökt förena viktiga erfarenheter av hur olika planlös— ningar fungerar varav några punkter angivits i föregående avsnitt — med utredningens pedagogiska program. Den typ av lösningar som ovan kort beskrivits har synts värd att ta fasta på, framför allt för heldagsförsko— lan. För deltidsförskolan kan sådana lösningar Ofta vara svårare att tillämpa bl a på grund av att personalen — i allmänhet en förskollärare (i vissa fall med någon medhjälpare) — arbetar med två grupper Oftast jämnåriga barn, vilket gör organisationen på visst sätt mindre flexibel. (Se vidare kap 7 Förskolans inre organisation, avsnitt 7.5.4).

De pedagogiska och organisatoriska förutsättningarna för det föreslag- na lokalprogrammet har givits i följande kapitel i betänkandet:

Kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan samt kapitel 7 Förskolans inre organisation beskriver och motiverar en organisation bl a baserad på åldersmässigt integrerade grupper, syskongrupper, föri första hand barn ca 2 1/2 — ca 7 1/2 är samt för de allra yngsta, mellan sex mån och ca 2 1/2 är, en småbarnsgrupp.

,__ ,AA...__._.__L

Syskongruppen, som kan bestå av från tiO och upp till högst 20 barn, katt med fördel delvis sammanföras med en annan syskongrupp. De skall således med fördel, i enlighet med vad som ovan angivits som en planmässig utgångspunkt, kunna ha ett gemensamt område. Detta gemen- samma område kallas lekhall med olika aktivitetsområden för bibliotek, laborativa lekar, verkstad, musik, terapi samt ett s k miljörum för låtsasle- kar. Viktigt är Också att lekhallen anslutes på ett sådant sätt till försko- lans kök att barnen kan delta i Olika köksaktiviteter. Lekhallen med dess aktivitetsområden avses således kunna fungera för två syskongrupper med exempelvis

1.10 + 10 barn, eller 2.15 + 15 barn, eller

3. 20 + 20 barn. Speciellt i det senare fallet (3) rekommenderas en integrering av deltidsbarn, vilken kan innebära, exempelvis:

a) I grupp 1 kan finnas 15 heltidsbarn + 5 deltidsbarn

] grupp 2 kan finnas 15 heltidsbarn + 5 deltidsbarn dvs totalt högst 35 barn samtidigt i de båda grupperna. b)] grupp 1 kan finnas 13 heltidsbarn + 7 deltidsbarn

I grupp 2 kan finnas 14 heltidsbarn + 6 deltidsbarn dvs totalt högst 34 barn samtidigt i de båda grupperna. Varje syskongrupp — mellan 10 och 20 barn ; skall också ha ett eget utrymme, av utredningen benämnt hemvistutrymme, som är värdefullt för alla barn i gruppen, men alldeles speciellt för de yngsta, som Oftare än de äldre barnen i syskongruppen behöver viss avskildhet, men givetvis avses ta del av det aktivitetsutbud som lekhallen erbjuder.

Personalen för de båda syskongruppema och även småbarnsgruppens personal avses fungera i arbetslag, som samverkar intimt i arbetet bland barnen och även i övrigt, bla när det gäller planering av såväl dagspro- gram som program på längre sikt.

Smäbarnsgruppen, som totalt inte bör bestå av mer än 12 barn, föreslås uppdelad på två ”delgrupper”, de yngsta sex mån _ ca ett är (högst fyra barn) och de något äldre ca ett år ca 2 1/2 år (4—8 barn). Dessa två delgrupper föreslås få var sina utrymmen inom småbarnsgrup- pens område med möjligheter till viss anknytning genom att varderas rum rekommenderas ligga intill varandra. I kapitel 4 Arbetssättet i förskolan — småbarngruppen och kapitel 5 Arbetssättet i förskolan syskongrupp och deltidsgrupp beskrivs vad man kan kalla en "arbetsplan" för förskolan. Den utgår från den upplägg- ning och organisation som angivits från pedagogiska utgångspunkter i ka- pitel 3 Samspelet mellan människorna iförskolan. Att de båda kapitlen karakteriseras som en arbetsplan innebär att de ganska detaljerat går in på de Olika momenten i förskolans dagsprogram. De båda kapitlen har där- igenom en speciell betydelse som utgångspunkt för planeringen av såväl förskolans lokaler Och utrustning som dess utemiljö.

Personalens egna utrymmen regleras bl a genom arbetarskyddsstyrel- sens normer. Vid sidan därav är det viktigt att planera dessa utrymmen för personalens behov på så sätt att de Olika behoven inte alltför hårt inkräktar på varandra. Individuellt studie-, förberedelse- eller planerings-

arbete skall således kunna ske i lugn avskildhet, liksom det skall finnas utrymmen för enskilda samtal, gruppdiskussion, vila och avkoppling samt hygien. Vissa måltider skall också kunna intagas i personalutrymmet. Förändringar av föreståndarens uppgifter1 innebär att särskild förestån- darexpedition inte ingår i utredningens förslag till funktions- och kom- munikationsschema eller exemplen som redovisas i avsnitt 13.4.

Med detta är bl a sagt att planeringen av förskolans miljö måste utgå från såväl en ingående kännedom om organisatoriska förutsättningar och krav som förskolans ”arbetsplan”. Till grund för utredningens förslag till nya förskolor ligger en fimktionsanalys i form av ett detaljerat schema, dels för småbarnsgruppen om 8—12 barn och dels för syskongrupper varierande i storlek från 10 platser till 2 x 20 platser. Där redovisas för varje grupp de aktuella arbetsområdena (t ex kroppshygien, måltider, stor rörelselek osv) och de funktioner som är aktuella inom dessa områden med kolumnvis uppföljning av de miljömässiga konsekvenserna (rums- beteckning, kvadratmeteryta, generella krav, fast inredning etc). Kom- munikationsscheman för båda dessa barngrupper ligger också som grund för de ritningar, som presenteras.

Framför allt under den närmaste tiden krävs även att arkitekter och byggare som skall utforma planlösningar testar planlösningar i princip och i Olika detaljer i nära samverkan med Olika förskolor samt genom studier och praktisk erfarenhet från arbete och/eller besök i förskolor. Ett sådant samverkansarbete bör kunna genomföras såväl på centralt som lokalt plan. Detta arbete bör innefatta både äldre befintliga lokallös— ningar och avse förbättrade lösningar av nya lokaler.

Tidigare har, i socialstyrelsens Råd och Anvisningar, rekommendatio- ner i fråga Om ytan i förskolan angetts i lekyta per plats. Redan nu har det emellertid blivit vanligare och mera berättigat att utgå från den totala ytan. Det slags planlösningar som föreslås av utredningen gör det än mer berättigat med tanke på att sådana planlösningar utgår från att nästan all yta, vid sidan av personalens lokaler, planeras för barnens olika aktiviteter. Under de senaste åren har nyuppförda heltidsförskolor genomgående en totalyta som innebär 12 m2 perplats. Denna standard har också utredningen haft som utgångspunkt för funktionsscheman och

exemplifierande planlösningar. Tidigare har understrukits betydelsen av att inte bygga stora anlägg-

ningar, som rymmer många barn. Utredningens pedagogiska program, visar på värdet av relativt små, sammanhållna institutioner där alla berörda, i första hand barn, personal och föräldrar, har möjlighet att lära känna varandra och känna gemenskap. Detta hindrar inte utan underlät- tar snarare, speciellt om lokalerna och utemiljön är rymliga och välplane- rade, för förskolan att hålla kontakt med barn och vuxna i bostadsom- rådet i övrigt.

Det finns all anledning att varna för en överdirnensionering som kan leda till anonymisering och främlingskap. Av kapitlet Kommunernas planering framgår också att stora institutioner från planeringssynpunkt

] Jfr kapitel 3 och kapitel 7.

inte annat än i undantagsfall ter sig nödvändiga. Utredningen vill understryka att man i de flesta typer av bostadsområden bör undvika att bygga förskolor som är större än 50_70 platser. Det innebär att en förskola med två syskongrupper och en småbarnsgrupp, som kan inrym- ma exempelvis nedan angivna antal barn håller sig väl under denna gräns:

Totalt

Syskon- Syskon— Småbarns- grupp ! gmpp " grupp

15 15 8 38 15 15 12 42 20 20 8 48 20 20 12 52

Ännu mindre förskolor än dessa kan i många fall vara befogade, bl a utifrån de värden som ovan betonats. Då sådana små enheter mera genomgående planeras bör man dock betänka att barngrupperna får relativt små lokaler med mera begränsade möjligheter att differentierai olika aktivitetsområden, varför utemiljön och möjligheter till öppna lekmiljöer över huvud taget i området bör planeras på ett speciellt genomtänkt sätt.

I ett av de exempel på planlösningar som redovisas i avsnitt 13.4 ingår en s k allgård (13.4.4.) där två syskongrupper och en småbarnsav- delning är kopplade till fritidshem och kvartersgård. När det gäller en sådan anläggning, som ger möjlighet till kontakter mellan alla olika åldrar, gäller givetvis inte de angivna storlekskriterierna för annat än förskolan.

13.2.3 Funktions- och kommunikationsschema

Funktions- och kommunikationsschemata är förteckningar på viktiga faktorer att ta fasta på i planeringen av en förskola, men leder självklart inte direkt över till färdiga planlösningar. Bl a har inte i funktionsschema- ta olika tekniska konsekvenser angivits. För exempelvis våtrummet, där barnen såväl skall kunna få hjälp med och själva sköta sina toalettbestyr som kunna leka med vatten, sand och lera har inte tagits upp att det krävs sådant som avrinningsmöjligheter, vilka tåliga material i väggar och golv behövs osv. Funktionsschemata och förteckningar på förslag till total- ytans fördelning på olika utrymmen samt nödvändiga förbindelser åter- finns i bilaga 13.1. Även figurerna på sid. 160—162 illustrerar totalytans användning och viktiga förbindelser mellan olika rum.

Den första kolumnen i funktionsanalysen, aktivitetsområde, anger olika områden av aktiviteter, vilka med utgångspunkt i förskolans arbets- plan står för olika slags funktioner, vilka förtecknats i den andra kolum- nen. Den tredje kolumnen visar vilka krav som ställs på fast inredning.

En närmare precisering görs i kolumn 4, mmsbeteckning. Som framgår av funktionsschemata för de olika grupperna samt även av kommunika— tionsschemata varierar rumsbeteckningarna beroende på gruppstorlek och beroende på om två grupper integreras. I de mindre grupperna rekom- menderas sammanförande av vissa aktivitetsområden och funktioner till

ett rum. För exempelvis en syskongrupp på 10—20 platser har räknats med att lekhall med ”lab”, verkstad, miljö och bibliotek får utgöra ett enda rum medan två integrerade syskongrupper kan få dessa områden mera uppdelade. I de minsta grupperna har avkoppling och terapi fått sammanföras till ett rum medan de större grupperna kan få särskilda rum för detta.

En grundläggande ”läsanvisning” för funktionsschemata i fråga om de olika syskongruppsbildningarna är således att de tre första kolumnerna är gemensamma för alla grupper. Övriga kolumner ger varierande anvis— ningar främst beroende på att olika gruppstorlekar ger olika förutsätt- ningar när det gäller att disponera ytan och differentiera olika aktivitets- områden och funktioner. Detta får givetvis även konsekvenser för kom- munikationerna mellan olika områden.

Schemata har gjorts för nedanstående gruppbildningar och med angi- vande av på vilka sidor de behandlas:

Funktionsschema för återfinns på s

Småbarnsgrupp 4+4 = 8 barn 1/2—2 1/2 år 208—21 1

Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser Syskongrupp 20 platser 214—221 Syskongrupp 30 platser (15+15) Syskongrupp 40 platser (20+20)

Kommunikationsschema för

Småbarnsgrupp 8— 1 2 platser förteckning 213 illustration 161

1—2 syskongrupper 10—40 platser

förteckning 223 illustration 162—163 1 syskongrupp 10 platser förteckning 225 illustration 162 1 syskongrupp 15 platser förteckning 227 illustration 162 2 syskongrupper 30 platser förteckning 231 illustration 163 1 syskongrupp 20 platser förteckning 229 illustration 162 2 syskongrupper 40 platser förteckning 233 illustration 163

Den renodlade deltidsgruppen liknar i stor utsträckning heltidsgruppen med den förändringen att hemvistrummen utgår och personal- och ekonomiutrymmen likaså minskar. (Detta påverkar självfallet kravet på minimiyta för deltidsförskolan.) Kvar blir en lekhall med delvis sammanslagna aktivitetsstationer och lekkök, men fortfarande med möj- ligheter att skärma av eller stänga till musikutrymmet. Vidare finns där ett Våtrum per avdelning och ett rum för terapi och avkoppling, som också får tjäna som dagrum för personalen.

Bygger man ut en deltidsförskola som kan ta emot två barngrupper på förmiddagarna och två på eftermiddagarna bör dessa ha var sitt kapprum, var sitt Våtrum och terapi-avkopplingsrum, medan lekhallen kan vara gemensam och öppen men med möjligheter att skärma av den i två rum, om personalen och barnen trivs bättre med det. Lägger man till en ekonomidel till den renodlade deltidsförskolans lekhall så får man möjligheter att driva den dels som deltidsförskola och dels som heltids- förskola med en syskongrupp, eventuellt med en fritidshemsavdelning. I ekonomidelen ingår då också hemvistrum. Funktionerna och kraven på kommunikationer mellan de olika rummen överensstämmer med syskon- gruppens funktionsanalys och lokalplanering.

13.2.4 Möjligheter att anpassa befintliga typer av lokaler till ett nytt program Denna fråga berörs något i kapitel 7 Förskolans inre organisation, (avsnitt 7.2.6). Det är av stor vikt att kommunerna kontinuerligt kan göra översyn av befintliga lokaler och genom diskussion med personalen få en bild av hur byggnaderna fungerar, om ev förbättringar och renoveringar behöver göras. Ibland kan det också bli nödvändigt att i äldre, snävt tilltagna och svårarbetade lokaler ompröva barngruppernas storlek och personalantalet. Detsamma bör även gälla utemiljön. Utredningen har i några förskolor i Stockholm prövat att tillämpa sina förslag om innehåll, arbetssätt och organisation (småbamsgrupp-syskon- grupp-arbetslag-föräldrasamverkan) i äldre lokaler. Utifrån de preliminära erfarenheter som därvid gjorts synes det fullt möjligt att i stora delar tillämpa de nya arbetsformerna i äldre lokaltyper. Den av utredningen initierade försöksverksamheten (se kapitel 23 samt bilaga 6) avser bl a att ge ytterligare underlag när det gäller anpassningen av äldre lokaler till för- ändrade arbetsformer. Vidare har utredningen på grundval av en genomgång av olika ritningar på vanligt förekommande typer av förskolor prövat möjligheterna att göra om- och/eller tillbyggnader. Detta arbete har visat att sådana förändringar principiellt sett är möjliga. En viktig förutsättning för tillbyggnad är emellertid dels att tomten räcker till, dels att en tillbygg- nad inte inkräktar alltför hårt på utemiljöns yta. Översiktliga beräkningar visar att tillbyggnad ofta kan bli ett relativt kostnadskrävande alternativ. En möjlighet att kompensera förskolor med snävt tilltagna utrymmen utgör samplanering med anordningar för öppen fritids- och lekparksverk- samhet. Det kan ofta visa sig helt nödvändigt att ge barn i trånga lokaler möjlighet till utrymmeskrävande rörelselekar och mera allmänt stimule-

rande aktiviteter än vad de egna lokalerna kan erbjuda. Det är viktigt att kunna tillgodose sådana behov hos barnen, speciellt med tanke på att klimatet i olika delar av vårt land, långa perioder, gör det mer eller mindre omöjligt för barnen att leka ute och hindrar dem att få utlopp för sitt behov av rörelse och omväxling.

13.2.5 Speciella synpunkter på miljön

För inomhusmiljön i förskolan gäller rent allmänt att akustik- och ljusförhållandena behöver ägnas särskild uppmärksamhet.

Ljudupplevelserna och begreppsbildningen kring dem kräver en god akustisk bakgrund. Detta gäller både normalhörande barn och barn med hörselnedsättningar och talsvårigheter. Den ojämförligt största delen av det talade språket tillägnar sig människan under förskolåldern. Den språk- liga stimulansen och träningen är på alla stadier beroende av bl a akusti- ken. Den inverkar på förmågan att uppfatta och att urskilja ljud redan i den period då det passiva ordförrådet börjar grundläggas och har stor be- tydelse hela vägen upp genom förskolåldern. Självklart har akustiken be- tydelse för barns uttal och röstläge. Barns utforskande verksamhet i fråga om ljudskapande och deras musikaliska upplevelser är också beroende av att lokalen har en lämplig akustik.

En god akustik är även nödvändig från allmänt hälsovårdande syn- punkt för att förebygga onödig uttröttning både hos vuxna och hos barn.

Förhållandena kring dagerbelysning och artificiell belysning kräver särskild uppmärksamhet. Barn är på alla stadier i sin utveckling beroende ; av en god och lämplig belysning för begreppsbildningen kring färg, form I och struktur både i varseblivande och skapande verksamhet. Ljusförhål- ; landena inverkar avgörande speciellt på aktiviteter som innebär urskiljan- de, särskiljande, sortering och i bildläsning. Detta gäller både normalseen— de barn och barn med olika grad av synnedsättning.

Men ljuskällor har dessutom en rent emotionell effekt som inte heller får negligeras i sammanhanget. Det räcker inte med god allmänbelysning i förskolan för ovan nämnda aktiviteter. En ljuskälla kan skapa trygghet . vid vilostunden, skänka en känsla av välbefinnande vid sagostunden eller 1 när skymningen börjar falla utanför. Punktbelysning av olika slag blir ett viktigt inslag i förskolan. Det bör också finnas möjligheter att observera och laborera med och kring förändringar och växelverkan mellan ljus och mörker.

En vanlig miljö i förskolan kan innebära hinder för barn med skilda handikapp. Handikappens art varierar redan nu och kommer att variera än mer vid en mer omfattande integrering. Generella anvisningar om åtgärder för att underlätta integration torde inte vara meningsfulla, eftersom de olika behoven skiljer sig kraftigt. Individuellt anpassade " lösningar måste i första hand sökas. Det är viktigt att den centrala l tillsynsmyndigheten sammanställer erfarenheter och lämnar information ' om olika lösningsmöjligheter.

Det är angeläget att den närmaste tiden samla ingående erfarenheter om hur olika slags miljöer fungerar i förhållande till olika handikapp och och om de skilda svårigheter som kan uppstå. Fundamentalt är, som

Illustration av kommunikationsschema för småbarnsgrupp

dörr, korridor, kapprum barnvagns- guroqe eller annat neutralt utrqmme)

& %& Hdirekf förbindelse (via dörr enbart) & Hair—em eller neutral förbindelse (via

lekrum I

Illustrationer av kommunikationsschema för syskongrupp (10, 15 resp 20 platser) u+elek Hdirekt förbindelse (via dörr enburl) ”direkt eller neuiral förbindelse (via

dörr, korridor, kapprum eller anna+ |D PLATSER neu'l'rall' utrymme lab — verkstad : LEKHALL

miljö—bibl.

alternativa direkta förbindelser (arl- tingen ena eller andra vägen) alternativa direkta eller neu'h'ala förbindelser (an+inqen ena eller and- ra vägen)

Iab— verkstad L E KHALL miljö-bibl.

—_..__..__.___..-_.._......__"

kan föras samman p-entré

utelek

. | Våtrum I

20 PLATSER

f_lab verkstad :-

......-....-...

för-råd

Hål

J &

LEKHALL musik

m 1 -t

::fniljö— ibl';

&???) ääåå) år???) &?åäh 979933)

(terapi)

kök, lekkök

LJLJ

daq-o arbets- rum » *. förrod | .- _ " " omkl. * u.—c.,sopor : :

Prenire' Å %% & f.....

Illustrationer av kommunikationsschema för syskongrupper (15+15 resp 20+20 platser)

utelek

daq— oéh arbetsrum

kök , lekkök; matrum:

Hdirekt förbindelse (via dörr enbart) ”direkt eller neutral förbindelse (via

dörr, korridor. kapprum eller annat neutralt utrymme) alternativa direkta förbindelser (on- tingen ena eller andra vägen) alternativa direkta eller neutrala förbindelser (antingen ena eller and- ra vägen)

utelek

verkstad

LEKHALL

A 1-0-30'0

gj'iåiäi'iäi'äié';

22030» 339200.

|- !

betonas bl a i kapitel 3 (avsnitt 3.3) att vid integrering av barn med särskilda behov bedöma hela miljön — såväl den personella som den fysiska miljön — i förhållande till det enskilda barnet.

I vissa avseenden bör det gå att utan större extra kostnader planera förskolans miljö så att den inte hindrar utan snarare underlättar en integrering. För bl a detta ändamål är det viktigt att till en början ta fasta på den erfarenhet som samlats genom de olika handikapporganisationer- na.

Vid en konferens som ordnades av l—ICK1 våren 1971 med anledning av utredningens diskussions-PM framfördes en rad olika synpunkter, bl ai fråga om den vanliga förskolmiljöns anpassning. Några sådana synpunkter återges häri syfte att exemplifiera problematiken.

Synskadade barn kräver vare sig rum för Specialträning eller special— utrustning för att kunna integreras i förskolan, men det är självfallet till fördel för dessa barn om akustiken i lokalerna är god och att både barn och personal tänker på att inte ständigt ha radioapparater eller skivspela- re i gång. Det blinda barnet måste få chans att lära sig skilja på olika ljud, vilket innebär att de då och då måste kunna få skydd mot ovidkom- mande ljud eller buller.

Rörelsehindrade barn behöver framför allt träna sin kommunikations- förmåga och de behöver dessutom talträning och sjukgymnastik inom förskolans ram. Talträningen kan äga rum i terapirummet, medan sjukgymnastiken, som är rätt utrymmeskrävande, dels kan äga rum utomhus och dels ordnas i lekhallen, t ex för alla barn gemensamt.

De hörselskadade barnen har stor glädje av TV-n i förskolan och av filmning och fotografering - att kunna göra bilder och kommunicera med bilder. De bör få möjligheter att som ett naturligt inslag för alla barn få uttrycka sig mimiskt i teaterstycken och imiljörummet, där barnen skall kunna bygga upp en scen tillsammans. Hörselskadade liksom andra barn har i allmänhet ett stort behov av rent fysisk aktivitet, som förskolan kan tillgodose både utomhus och inne i lekhallen. Lekhallen kan dock verka mycket störande för barn med hörselapparat om den inte är ljudisole rad på rätt sätt.

Det är som tidigare betonats angeläget att olika miljökonsekvenser i fråga om barn med särskilda behov utforskas och bevakas centralt av tillsynsmyndigheten i samarbete bla med Statens handikappråd och lokalt bevakas och åtgärdas av de nyinrättade lokala handikappråden. Därvid är det betydelsefullt att beakta inte endast medicinska fysiska utan även samtidigt psykologiska — pedagogiska sociala faktorer av olika slag.

13.3 Förslag till nytt lokalprogram utemiljön 13.3.1 Bakgrund

Det rika utbud av stimulerande sysselsättningar, arbetsmoment, material ' och utrustning, som barnet upplever inne, skall ha sin motsvarighet i

* Handikapporganisationernas centralkommitté.

_ -_ __Q__-A_-_ _ ___—___.-. »» _. (_a. __...

_ J,. —, ___..-

förskolans utemiljö. En förutsättning för begreppsinlärning är en inne- hållsrik omgivning, där barnen kan få röra sig fritt och experimentera med skilda upplevelser. Idealet är att barnen kan röra sig fritt mellan ute och inne. Barnen skall på egen hand få välja material, tidsram, arbetsplats och medarbetare för sin verksamhet. Förskolans utemiljö skall ge barnen ett värdefullt komplement till hemmiljön. Där skall finnas material att bygga fritt med, plats att cykla och springa, sand och jord att gräva i och att plantera med. Barnens egna rabatter och odlingar är viktigare än prydnadsbuskar. Ute kan barnen göra biologiska upptäckter och få hjälp att lära mer. De behöver också komma ut på utflykter till park och skog med rikare naturliv för att göra upptäckter som de inte kan göra i bostadsmiljön.

Miljön i nya bostadsområden — och många äldre — har ofta inte planerats med tanke på barns olika behov av aktiviteter, upptäckter samt relationer med andra barn och vuxna. Förskolans lokal- och uteplanering bör vid framtida stadsplanering inte ses som en kompensation för vad barn inte kan få uppleva i bostadsområdet i övrigt. I redan uppbyggda områden kan en sådan lösning däremot ibland bli nödvändig.

Nya bostadsområden måste i framtiden planeras med tanke på att de ofta är den enda uppväxtmiljön för barn som skall bo där. I äldre tider planerades miljön visserligen inte för barn, men gav ibland ändå god rörelsefrihet och även stimulans. Genom den massiva tratikapparaten och genom ökad storlek och specialisering hos nya bostadsområden ställs många och besvärliga hinder upp för barns rörelsefrihet och upplevelse- möjligheter.

Planeringen måste sålunda mera utgå från barns olika behov. Barnens lekyta får inte bli en restpost som tar sig uttryck i ensidigt utformade, trånga och omgärdade lekplatser. Det finns i dag ett flertal bra exempel som borde mana till efterföljd.1

13.3.2 Utgångspunkter för nytt utemiljöprogram

Förskolan bör ge barnen en spännande, fantasi- och variationsrik ute- miljö. Planeringen skall utgå från att ge barnen frihet att välja — bygglek, trädgårdsskötsel, sandlek, rörelselekar av olika slag, möjligheter att leka tillsammans, att leka ensamma. Fri lek utan vuxen kontroll på platser utanför de vuxnas räckvidd måste också få finnas som ett komplement till de olika aktiviteter vuxna planerar för och deltar i.

Utgångspunkten för hela förskolans tomtmark bör vara barnens lek utomhus. Det är viktigt att hela området från början planeras för att tillfredsställa barnens olika behov av utomhusaktiviteter.

Önskemålet att förskolbarnen skall få rikliga kontakter med andra än förskolans personal bör också kunna lösas utomhus. Om tomten görs tillräckligt stor och personalfrågan utomhus kan lösas genom att exem- pelvis även en fritidspedagog finns knuten till förskolan och till områdets lekplats, kan utemiljön kring den bli en naturlig träffpunkt för många

1 Jfr bl a betänkandet "Barns utemiljö” SOU 1970:1 som visar olika exempel och ger förslag till planering.

SOU 1972:27 165

inom bostadsområdet, både när institutionen är öppen och efter stäng- ningsdags, då både barn, tonåringar och äldre skall kunna utnyttja tomten.

I de fall då en samordning av förskola och lekpark inte kan komma till stånd, så som rekommenderas i betänkandet Barns utemiljö, helt enkelt på grund av avsaknaden av lekpark, bör en sådan lösning, som skisserats ovan eftersträvas. Den kan bidra till att ge barn som vistas hela dagen i förskolan frihet att välja själva med vem de vill leka. Därigenom kan bar- nen få en vidare umgängeskrets än om förskolans utemiljö vore helt av- stängd från omvärlden.

Målet bör vara att ge förskolornas barn ett rikt varierat utbud av aktiviteter utomhus, att ge dem generösa områden till lek både med och utan vuxen inblandning och att slutligen ge dem möjligheter att umgås med andra vuxna och barn utanför förskolan. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar skulle utgångspunkten för förskolans tomtyta genom addering av lokalyta, tomt för barnens lek och tomt i övrigt fn bli 50 m2 per plats. (Se vidare avsnitt 13.5.1.) I utredningens exempel, som beskrivs nedan, har olika stora ytor prövats, såväl ca 50 och 80 som drygt 100 m2 per plats. I det senare fallet har planeringen utgått från att en relativt stor del av tomten skall kunna användas gemensamt med en skola och eventuellt till viss del bostadsom- rådet i övrigt. Det framgår att 50 m2 per plats ger en så pass begränsad lekyta ute att lekplatsen inrymmer ungefär förskolans egna, elementära aktiviteter. För att få sitt lekbehov utomhus bättre tillgodosett bör barnen i sådana fall, vilket också framgår av exempel, ha tillgång till en större allmän lekplats. Vid ca 80 ni2 blir förskolans behov i relativt tillfredsställande utsträckning tillgodosett och vissa möjligheter finns att ta emot andra barn från bostadsområdet.

50 m2 per plats synes således vara ett absolut minimum som utgångs- läge för markreservationer för förskolan, medan upp emot 80 rn2 synes mera tillfredsställande. Härvid bör beaktas att mellan 15 och 20 m2 per plats åtgår till byggnaden. Vill man ha möjlighet att i något större utsträckning göra förskolans utemiljö tillgänglig för barn och vuxna i dess närområde får man räkna med att gå upp över 100 m2 per plats. Alternativet är som ovan antytts att integrera den omvända vägen, dvs att ett större lekområde för bostadsområdet planeras även för förskolans behov.

Utredningen har, som ovan nämnts, sökt utgå från att planera förskolans tomt utanför byggnaden så att hela ytan blir en lekyta, vilket inte är fallet i nu gällande Råd och anvisningar. Detta är till stor del en fråga om hur tomten utformas. Buskage, planteringar m ni blir i dag ur barnens synvinkel oftast ”döda” utrymmen.

Den följande beskrivningen av utemiljön, som i stora stycken har samma pedagogiska utgångspunkter som lokalprogrammet inomhus (inkl pedagogiskt program — inre organisation och funktionsschema), skiljer sig dock i vissa stycken presentationsmässigt från ”inomhusprogrammet”. Stora stycken kunde lika väl ha ingått i kapitlen 4—5 Arbetssättet i för- skolan, men har ansetts bättre höra hemma i direkt anslutning till miljö- programmet.

166 SOU 1972:27

13.3 .3 Markplanering

Det är av stor betydelse att utemiljön är så färdig som möjligt för att tas i bruk av barnen när institutionen står färdig och inflyttningsklar. Kan byggnaden placeras så på tomten att endast en mindre del av den behöver användas till byggplats, är det möjligt att planera den övriga tomtmarken enligt ungefär samma schema som bl a Helsingborgs parkförvaltning använder vid anläggandet av lekparker (figur 13.1).

Schaktmassor används där i stor utsträckning för att skapa rumsav- gränsning mellan olika aktiviteter och för att åstadkomma kälk— och tefatsbackar, underlag för rutschbanor, slänter att krypa uppför och rulla nerför. Detta är också viktigt på barnstugans mark. Både för rörelsehind- rade och andra barn är en markkupering av godo. Jordvallar skapar rum, jordkullar ger bankar och slänter som kan vara spännande eller svåra men samtidigt roliga att ta sig upp och ner för.

Vallarna byggs upp med fukthållande schaktmassor. Krönet bör vara ungefär en meter brett och plant. Vallarna tätplanteras och växtmateria- let ges en sådan sammansättning att man får ett slitstarkt snår av snabbväxande buskar eller flerstammiga träd, gärna kompletterade med långsamväxande stora träd. Det snabbväxande växtmaterialet utgörs oftast av pilarter och gråa]. Pilarterna är tåliga mot slitage och åverkan och kan dessutom beskäras hårt så att de fungerar som gröna väggar.

Om möjligt bör en kraftig stomplanering utföras minst ett år innan tomten skall tas i bruk av barnen. Det innebär god ekonomi och ger också gott resultat. I stället för buskplantor kan man då välja häckplan- tor, som blir betydligt billigare i inköp, klarar en omplantering bättre och efter bara något år har växt ifatt buskplantorna.

Under det första året på senvintern fram till sommaren kan lednings- arbeten utföras, grovplanering, terrassering av vallar och ogräsbekämp- ning samt på sensommaren och hösten grässådd och plantering. Under det följande året kan man bygga ut med plank, sandlekplatser, skjul för förvaring av uteleksaker och trädgårdsredskap. Då börjar man också bygga förskolans lokaler, en del avslutande asfaltering, plantering kan utföras och utrustning kan komma på plats. I slutet av andra året är hela anläggningen, hus och tomt, färdig att tas i bruk.

13.3.4 Växtlighet

Till rumsbildande häckar och "rum” i barnens miljö väljs ett tåligt växtmaterial. I övrigt är det önskvärt att förskolans tomt blir så rik och varierande på växtlighet som omständigheterna, klimat och pengar, rimligen kan åstadkomma. Det är viktigt att dels få välja av ett större urval växtmaterial, dels få större exemplar av träd och perenner, klätter- växter och bärbuskar. Det är därför nödvändigt att i god tid göra beställningar hos plantskolor.

Förskolans utemiljö skall inte bara ge rika tillfällen till lekar. Sinnes- och estetiska upplevelser har sannolikt större betydelse för barn än vad många vuxna uppfattar. Barnen bör ha möjlighet att uppleva årstidernas växlingar, hur växterna förändras: vintergröna växter, perenner som

maren H

ONO( UEZW E Z &.

C_Nmnixxänzänf OZnimn/Umrzim. )(

voieråi lädop

vm 502 _ Z mom.—io En.) N

P FMS», rf Un.) I.Mnmmudniz rWU2_2aU>_vaW1Wl _ , __

maten H

_UTPZINNZO )( anwa ODI motormän anwnmmaub & är)—N KB,—C_Zibhaul.

mdoLUU E

WKmÖZstWZ FrPP

nr)—ck _ M.?zarNÖVrBiMmN M

MÖCF. )mnxrrnniälm _. _urxijulNZLm OnlI.

minä tån—4420

återkommer år efter år, tillväxten av snår och lövskogsdungar, vårblom- mor osv. En trädgård bör vara rik på upplevelser året om med såväl det naturliga djurliv som finns där, fåglar, insekter, som med eventuella egna, tama djur.

Barnens egen trädgård blir därför ett viktigt inslag i utemiljön. En samlingsplats, där man kan vara tillsammans i små och stora grupper, där man kan spela teater etc, kan omgärdas av dubbla, friväxande eller klippta häckar med en mångfald buskar och små flerstammiga träd.

Stora, fria gräsytor bör också finnas på förskolans tomt. En tät dunge med lövträd kan bli en tillflyktsort för barnen. Tätt planterade ekar t ex växer fortare än glest planterade träd. När det blir dags att gallra kan de unga ekarna flyttas över till nästa förskoltomt. På så sätt blir tomten en plantskola i miniatyr för kommande planering.

Förutom fruktträd bör tomten kunna berikas med solitärträd, dvs träd som står ensamma. Om tomten är blåsig eller behöver skyddas för stark trafik eller mot insyn planterar man ”gröna väggar": avenbok söderut, klippt eller friväxande oxel, som silar blåsten mycket bra, en pilevall som växer fort och tätt. I detta, liksom i övrigt skall man naturligtvis välja material alltefter klimat och lokal tillgång. (Jfr bilaga 4 ”Växturval för förskoltomten”)

13.3.5 Utomhuslekar

Den fria, Spontana leken behöver man inte planera för på annat sätt än att den ges utrymme i form av fria ytor, privata, gömda platser, snårskog, bersåer, ”glömda” hörn eller klätterträd, naturmark osv. Det skall också kunna finnas områden på förskoltomten som behöver förberedas på ett eller annat sätt: där barnen får tillfälle att odla sin egen jord, att bygga och konstruera, att umgås med vatten och eld, att sköta om djur, att gräva i marken och i sand, att klättra, klänga och mischa, att cykla, köra med vagnar, att spela teater, att ägna sig åt kojlek av olika slag.

Barnens trädgård blir intressant året runt med ett vettigt växturval. Det kan tex innehålla lökar, grönsaker, kryddväxter, växter som ger intressanta fröställningar, såsom judekörs, achillea, prydnadsgräs eller blommor som man kan torka. Då kan trädgården leva kvar i medvetandet också under vinterhalvåret. Fröställningarnas frön kan tas till varai ”lab- bet”, där de kan sås tidigt på våren ijiffypots.

Trädgården kan ordnas på flera olika sätt. Man kan tex ha sina odlingar i planteringsramar av trä. Barn och vuxna kan tillsammans bygga upp en kallmur av natursten och jord och i den plantera en hel mängd örter, taklök, sedum och annat. Växturvalet måste bli olika i olika delar av vårt land. Vad man framför allt bör tänka på är att trädgården måste innehålla åtminstone några säkra och pålitliga växter som ger relativt snabba resultat — barnen vill inte vänta för länge eller misslyckas för ofta. Ett fågelbad kan också finnasi trädgårdens närhet.

Barnens egen trädgård med bärbuskar och land bör också innehålla en del fruktträd: äpplen, päron, plommon och bigarråer. Här kan det vara viktigt att beakta att dvärgforrnerna snabbare ger frukt än de stora träden. (Växtförteckningen i bilaga 4 innehåller även förslag på fruktträd.

perenner och andra växter.)

Det ärinte många barn, speciellt i hyreshusområden, som får möjlighet att lära känna olika tama djur eller lära sig ta ansvar för och vårda dem. Speciellt för de allra äldsta förskolbarnen är den sistnämnda aspekten inte oviktig.

Djur förekommer sällan i dag i svenska förskolor, men är en relativt vanlig företeelse vid förskolor eller fritidscentra i t ex England, Danmark, Schweiz och Tyskland. Skillnaden i modern tradition mellan olika länder när det gäller barn i förskolor eller skolor och djur kan bl a bero på olikhet i hygieniska bestämmelser. En annan viktig aspekt är också att har man djur på tex en förskola krävs också att barn, föräldrar och personal kan dela ansvaret att ta hand om dem över kvällar och nätter, över helger osv. Frågan om man skall ha djur, som tex kaniner, höns, getter, marsvin, inne och/eller ute på en förskola måste därför bli en fråga att gemensamt ta ställning till för personal, barn, föräldrar och även den lokala huvudmannen.

Många barn har inte umgåtts med riktig levande eld. Eldstaden kan göras enkel med naturstenar på naturmark, den kan muras upp av barn och vuxna tillsammans, den kan bli både öppen eldplats och en sluten ugn eller rökugn. Barn och vuxna kan tillsammans bygga ut den under några år, den behöver inte stå färdig när barnen flyttar in.

Rörelselekar, att springa, klättra, rutscha, åka kana, hänga i linor och trapetser, cykla runt, runt, slå kullerbyttor, ta sig uppför och nedför, gunga och balansera osv utvecklar barn både fysiskt och psykiskt. I dag utnyttjas inte alltid möjligheterna till nivåskillnader i utemiljön. Lekplatser görs ofta plana och med klätter- och klängredskap, som ofta är dåliga och dyra substitut. Backar för tefatsåkning och kälkar, backar eller sluttningar för linbanor, cykelstigar och asfaltslingor för kärror och trehjulingar, ibland också klätterställningar, stora stenar, en gunga eller en stor hängmatta, som rymmer flera barn på en gång är väsentliga inslag för olika rörelselekar. Man kan utrusta förskolan med balansbommar, men man kan också tillgodose sådana behov på bygglekplatsen, utforma sandlådans kanter så att de duger till balanslekar, spänna upp några linor både för fötter och händer mellan några träd. De minsta barnen tycker om en grässlänt eller en rutschbana. Den bör utformas så att den rymmer flera barn i bredd och bör ligga infälld ien naturlig slänt, där det krävs en lutning av minst 12. Detsamma gäller rutschbanor för större barn. Klätterträd är bättre än konstgjorda klätterställningar, de följer med barnens rörelse, kräver mer av balans och uppmärksamhet. Linbanan kan ökas efter hand om utrymme finns; den kan roa och öva både barn och tonåringar, ofta även vuxna.

Sand är ett nödvändigt lek- och byggmaterial för både små och stora barn. Sandlekplatsen för de minsta bör vara minst 50 m2 och sanddjupet 40 cm. Sandlådesargen bör vara plan och av trä så att man kan sitta på den, baka kakor på den, balansera på den, köra med bilar etc. Om den får en månghörnig utformning kan barnen leka tillsammans och även få egna hörnor, vilket är viktigt med tanke på att sandleken ibland kan leda till konflikter mellan barnen (jfr kapitlen 4—5 Arbetssättet i förskolan).

De äldre barnen bör ha en större sandlekplats, gärna 100 1112 stor och

med ett sanddjup av mellan 50 och 100 cm. De gräver gångar, bygger tunnlar och vägar och behöver också kompletterande byggmaterial i form av bräder eller klossar av trä.

Både små och stora barn bör ha tillgång till vatten när de sysslar med sand. Den behövs när sanden blir för torr för att hålla ihop för barnens konstruktioner.

Men vatten behövs även i andra sammanhang. En vattenspridare eller en dusch svalkar av barnen när sommardagen är het, en vattenränna, ett litet system med rännor, dammar och kanaler blir bra för hemsnickrade båtar, experiment med fördämningar, vattenhjul och annat, brobyggen och dammar. På en kuperad tomt kan vattenleken ordnas på ett varierat och ändå billigt sätt. En vattenledning i form av ett plaströr läggs ner samtidigt som markplaneringen görs och vatten- och avloppsledningarna för själva byggnaden utförs. Rännor eller kanaler kan byggas av en plastmatta med träsargar eller en asfaltmatta kompletterad med natursten, litet vattenväxter och några vattenälskande buskar eller små träd. Men dammarna måste vara mycket grunda liksom rännor och kanaler, och vattnet skall rinna undan med rätt god fart. Det får inte bli för djupt någonstans — barn har drunknat på 10 cm djup och blir vattnet stillastående håller det sig inte rent Och blir inte heller så intressant för barnen att sysselsätta sig med.

Bygglekplatsen finns med i socialstyrelsens rekommendationer från 1965. Ändå är den långt ifrån vanlig i förskolornas trädgårdsanläggningar, trots att man länge känt till att byggleken är en av de mest uppskattade lekformer barn kan erbjudas. Med riktiga verktyg och inte överdrivet nitisk handledning från de vuxna bygger barn de mest fantasirika konstruktioner, lär sig sin egen begränsning, lär sig göra saker tillsammans och att ta hänsyn. De får uppleva skaparglädje och känna samhörighet.

Det är viktigt att sätta en del träramar på bygglekplatsen, som underlättar barnens samverkan. Gamla telefonstolpar eller avbarkade trädstammar är bra som ramverk. I övrigt kan man använda sig av spillvirke och restbitar. Verktygen däremot bör vara rejäla och bra. Stora, ordentliga hammare, fogsvansar och bågsågar, som man skall vara två om att använda, hovtänger, avbitartänger, snickarpennor, spik av litet olika dimensioner. Om skolbarnen i skolan och fritidshemmet finns med på bygglekplatsen kan det krävas ytterligare verktyg. Många vuxna kan tycka att en bygglekplats i full verksamhet ser skräpig ut, men det är viktigt att söka inse att det som verkar skräpigt och störande inte alls har samma inverkan på barnen. Att de tvärtom kan uppleva oordningen som inspirerande, att de ”skapar sin egen ordning i kaos". På en bygglekplats skall barnen kunna få gräva djupa hål i marken, konstruera klätterdjungler av bildäck, linor och ramverk, bygga hus och balkonger, gräva ut källare och montera radiomaster; material skall finnas och de vuxna skall finnas till hands och delta i lekarna.

13.3.6 Deltidsförskolans utemiljö

Deltidsförskolans utemiljö måste av nödvändighet oftast bli mindre och annorlunda än heltidsförskolans. I de fall då möjligheter finns att lägga

deltidsförskolan i en större lekpark, kan byggnaderna med fördel länkas samman med parklekens inomhuslokaler. Deltidsförskolans barn kunde då få tillgång till bygglek, vatten, eld och djur, egna odlingar och rörelselekar av många skiftande slag i lekparken och få utrymmen, som inte går att ordna inne i ett bostadsområde. Det blir då Också naturligt med sambruk av lokalen och en personalmässig samverkan, där parklekens folk, väl tränad och utbildad för att ta hand om barn och delta i deras utomhusaktiviteter, skulle utgöra ett värdefullt tillskott för deltidsförskolans barn.

I de fall deltidsförskolan har ett eget hus är det fördelaktigt att lägga det i anslutning till en lekpark eller ett större friområde, så att barnen får möjligheter till både fri, obunden lek liksom även mer organiserade aktiviteter utomhus.

[ de fall deltidsförskolan placeras i bottenvåningen på ett hyreshus bör barnen inte ha mer än ca 300 meters trafikfritt gångavstånd till lekpark eller större friytor. Även om barnen kan vistas ute på bostadsområdets lekplatser, bör de ha en egen uteplats. [ anslutning till deltidsförskolans lokaler bör därför ordnas ett förstorat lektorg. Dit kan de flytta ut sina lekar när vädret är fint. Där bör finnas litet plats till egna små land, en eldstad, några sköna sittplatser i en grön oas. Ytan som kan anslås till deltidsförskolan blir ganska knapp. Minimum bör dock vara att kommu- nerna anslår minst 5 m2 per plats (2 barn) för den separata deltidsgrup- pens lektorg (se även kapitel 20 Kommunernas planering).

13.4 Exempel

[utredningens diskussions-PM presenterades några exemplifierande skisser bl a på lokaler för två syskongrupper och en småbarnsgrupp (figur 13.2). Skisserna, som utarbetats inom utredningens miljögrupp, hade bl a till utgångspunkt dels i diskussions-PM redovisade första utkast till funk— tions- och kominunikationsschemata, dels en totalyta på 12 m2 per plats. Den första kommun som projekterade och byggde förskollokaler med utgångspunkt i utredningens lokalprogram blev Halmstad. Den typ av

förskola som byggdes i Halmstad redovisas i det första exemplet. Under 1971 fortsattes arbetet med miljöprogrammet med utarbetande av idéer och skisser för förskolans utemiljö. Planer som i samband därmed utarbetades för de tre förskolor som samtidigt projekterades i Halmstad, antogs av kommunen och har således börjat att successivt realiseras. Den av utredningen föreslagna markplaneringen, som bla stöder sig på det sätt som tex parkförvaltningen i Helsingborg arbetar på (se avsnitt 13.3.3), kunde av förklarliga skäl inte genomföras till fullo. Något mera färdigt resultat av de nedan beskrivna planerna på utemiljön kan således ännu inte studeras i full omfattning.

Under 1971 utarbetades vidare bl a förslag till lokaler och utemiljö i nära kontakt med representanter för social- och byggförvaltningarna i Sollentuna kommun. De förslag till lokaler och utemiljö som blev resultatet av arbetet i den speciella arbetsgrupp som bildades, redovisas också bland exemplen, men har liksom övriga exempel bortsett från de tre Halnistadsexemplen — ännu inte blivit förverkligade. De utgår dock

: - . +:. ooeivlvas

aBLNälWONOXH v

'

* (WLS'D CI Wnt—l'BUV *suaa

WOUDVG 'Suäd ILSlAWHH II J.SIAWSH

':HVHLNEIC)

_, | I | l ! I | | I I | | | | I | I I | I | | _|

””' W 9: v:) arouxvr , aivnxai 31015

& '"IddOX AV >l0>l NHVE WO ta

/N33$/

wnurvw ."IddOX/W

r_______._______.___

ILSIAWBH ll J.SIAWBH XELOI'IBIH ldVHEL )llelW &V'I

ssvuuaism-j

( | i

' OM wnuiv/l '>lwo

'suaa

39VU VDSNOVANBVE

'TddOXAV wnuaavx

& o .: ra ... a': l.- :e O- 0 (I) "U co E G.. D.- 2 en (I) &: !— cu _D ace & V) =: a.) _|: 0 0 L: a.) O. Q. E OD &: O .! (I) >> CI) acc > |... "i "'i Nu. är. LE

l WHHN31 ?. WOHX31

med undantag av ”Allgården”, ”den geodetiska domen” och deltidsför- skolans utemiljö — från planerade (Sollentuna och Getinge) eller befint- liga förskolor ( förskolan i stenstaden).

l3.4.l Vallås 1:l, Halmstad

Av Centrala Byggnadskommittén i Halmstad erhöll utredningen plan- underlag för tre förskoltomter i kommunen vilka skulle bebyggas med förskolor enligt utredningens modell. Huvudritningar och arbetsritningar för utemiljön har som nämnts utarbetats inom utredningen, medan lokalerna ritats och projekterats av Halmstads kommun i nära samarbete med barnstugeutredningen.

Vallås I:] är en förskola med två syskongrupper och en småbarnsavdel- ning. Som den är placerad kommer den att ligga i direkt anslutning till Vallås centrum med låg—, mellan- och högstadieskolor, butiker, bibliotek, post och annat som hör till en centrumanläggning. Tomten begränsasi norr av en bussväg, i väster av ett gräsbevuxet friområde, som delvis kommer att användas för skolornas idrotts- och fritidsändamål. I söder gränsar tomten till vad som så småningom skall bli lågstadieskolans område och i öster av en promenad- och cykelväg.

Byggnaden

Huset är en kompakt, sammanhängande byggnad och motsvarar i stort de idéskisser, som presenterades i diskussions-PM (figur 13.3). Småbarns- avdelningen ligger innanför ena gaveln följd av personalutrymmen och ekonomilokaler, som avlöses av lekhallen med sina sex stationer vid fasaderna, kapprum och Våtrum för de två syskongruppema och slutligen hemvistrum och avkopplingsrum för syskongruppema vid den andra aveln. g I detta utförande rymmer byggnaden 52 barn + personal 16 anställda, inalles ca 68 personer. Av barnen i syskongruppen beräknas några vara deltidsbarn. Småbarnsavdelningen kan med enkla förändringar göras om till fritidsavdelning för skolbarn, varav följer att huset kan få bidrag och belånas för sextio platser.

Det laga envåningshuset med sitt förhöjda tak ovanför lekhallen är byggt i grönlaserat impregnerat virke med röda snickerier och mörkgrå papp på taken. Varje barngrupp har sin egen ingång till förskolan. En klarröd dörr leder in till småbarnsavdelningen, syskongruppernas ytter- dörrar lyser i gult och blått.

Bakom småbarnens röda dörr ligger barnvagnsgaraget med plats för tolv vagnar och med en bred hylla för åkpåsar och insatser. I kapprummet innanför har varje barn sin egen plats för ytterkläder och kapprummet är tillräckligt stort för att de äldre barnen i gruppen skall kunna träna av- och påklädning själva. Sittplatser skall också rymmas här.

I lekrum I vistas de minsta barnen ismåbarnsgruppen. Här finns plats för fyra sängplatser, men den fria golvytan är viktig också här. I stället för mjölkkök finns kokplatta och diskho i lekrummet. Där finns också en bänk, där man kan sköta barn utan att lämna de andra ensamma. I

__ ___ _..u_ __

-.ce

* _. .X.

_ _ _ . : E : . . l i . .E F . _ __ _. i . i l . .. ... 4 tri/San N "_ : zl . m. . )nzspofn X ... T m _. __H .

_ __ X _ nga . lm.— . _ v . ?

l/ .l/ _.w Ego

”im Illllll ll

ll Plåt

En? i arcade lr zäämzse så utgångar arrange ene GN. & när». 18 Ze» u>n1 mini nrovi

anslutning till de minstas lekrum ligger avkopplingsrummet.

Lekrum 2 är avsett för de större barnen i gruppen och skall rymma både fri golvyta för stor rörelselek och avskilda vrår. Det står i direkt förbindelse med våtrummet och såväl detta lekrum som våtrummet har direkt förbindelse med utemiljön via fönsterdörrar.

Syskongruppernas barn möts i det gemensamma kapprummet, som har direkt förbindelse med lekhallen. Denna ligger centralt i huset och är omgiven av sex aktivitetsstationer, som i sin tur har god kontakt med lekytorna utanför huset. Gränserna mellan ute och inne är flytande, skärmtaket ovanför lekhallens verkstad och laboratorium, Våtrum, bibliotek och miljö gör att barnen kan öppna fönsterdörrarna och leka lika mycket ute som inne när vädret tillåter.

Hemvistrummen ligger på andra sidan kapprummet skilda åt av ett avkopplingsrum.

Förskolan Vallås 1:1 är inte större till ytan än vad platsantalet föreskriver för den traditionella barnstugan. Den är på 665 m2 och ligger alltså något under de 12 m2 per plats, som man i dag räknar som normalt. Det nya programmet ryms alltså på den gamla ytan men med en omdisponering av utrymmena.

Förskolans byggnad har kostat 710 000 kr inklusive projektering och kontroll, vilket innebär knappt 12 000 per plats. (Se kostnadsredovisning i bilaga 22.5.)

Utemiljö

Efter samråd med barnavårdande myndigheter, stadsträdgårdsmästaren och Centrala Byggnadskommittén i Halmstad har den drygt 8 000 m2 stora tomten planerats så att barn runt omkring också skall få komma in på förskolans tomt och leka (figur 13.4). Den lågstadieskola av provisorisk karaktär som ligger på andra sidan gångvägen har inga egna lekutrymmen, men barnen där är välkomna till förskolan, som ändå har gott om plats för att rymma sitt program.

Här finns rikligt utrymme inte bara för besökande barn och vuxna utan också för förskolbarnens mera ordnade utomhusaktiviteter, som det är planerat för på olika sätt, samt deras fria, ostyrda lek. Husets placering i tomtens södra del medger att utemiljön planeras i enlighet med den etapputbyggnad, som redovisats tidigare. Den södra halvan av tomten är tänkt och planerad att användas mera exklusivt av förskolbarnen, medan dess norra del utformats med tanke på både förskolbarnen och andra, företrädesvis skolbarnen.

Breda vegetationsbälten av häckar, snår, flerstammiga träd, bildar gräns mellan de två delarna av tomten. Mot'bussvägen och längs med halva gångvägen löper en kraftig pilevall, som dels inramar en planterad skog av gråal och bok, dels skapar rum för redskapslek under tak samt för bygg- och skräplek av olika slag. Bräder, lådor, linor, bildäck, verktyg, Spadar och stegar skall finnas här. En linbana som börjar uppe i skogen för ner mot byggleken. Marken stiger mot väster och friområdet och bildar ett fint underlag för skid- och kälkbackar vintertid.

Den egentliga förskoltomten inramas av en klippt oxelhäck, som skall

'FlL-EVAL. l_

Hai»

"REDM. 955k NL EKAE VERO: E'J

/ Lewm'rae LESA % 259544? &"gq 9" L.ADaE,1>Sa=,SPi€,1>eZ.be—.R ' '- ' T*E'GEISTENAR M.M

en"

PlLEVAl—L

PASSAQE.

r E::AiszazA Q

. Ä j 9 % %% 33% ll (%%eä '...

PLA e & lam-s.

DEN usPeunaL-eiem PLANEEÅD: VAN—RNLEEEH Hae ÄNNU EJ

Latim räe Läsa lekm: REP PLANQILe/nAboe, LÄTTBEDHSSTE NAE VATrEMSuär—ä , SPADAeI

REDSKÅPSLEK urinera "MK

[_

”(fll-WWW zl” 'Pl'LLvA LL.

WWW

?aeeous

WWWMWNWWWMVW

.... . _... _._ .. L . ', .' . .'.lp —' #. —'*.

Tim

$ BELYSNING esi-

xx Jura—RANSFUr—immerlr JV. CYKEÄTÄLL—L'AB'E. JCM "15 E SKHK,+JAG$ Manu-user» Nr. 151, mm & TRÄDGÄlzvssoer JV. CYKKLSTÄLLFÅDZ. NP. SCM 7.5:

TRÄDGÅRDSBORD SV. GYKELSTRLLFABQ. A&M 932. 7 !:

ana rna—bem" sår—oude den 735 %%!E 'HYLb—IHGE. "Azara-is...

PLÄTRUYSGJKAHA HMS MEzAw—iism Le 2.44

TRÄ'DéÄizbåem-ia, 012982 ”E'-MN [JM

LiNBAMA em.. MAI-HSM Mobb-L.

== cvxäsiia r ”v. , ger-x 152th tim”— Au

VALLÅS lil

Hu VUDP LAH 1366 Åns mensmesureeomne UrEMngöeeuPPEN sroclc-HOLM DEN 28 OKT 1971 (RÄTTELSE LIT'F'ÖRD DEN llNDV. lj?!)

bli ett utmärkt vindskydd när den vuxit upp. Till vänster om ingången ligger de större barnens sandlekplats, som är ungefär 75 m2 stor och har ett sanddjup av 75 cm, så att barnen får tillfälle att gräva djupt och långt om de har lust. Här finns också en gräsyta för bollspel och plats för bygglek med ett förråd både för material av olika sorter, kartonger, bräder, lådor, bildäck, linor, spadar, stegar av trä och metall, tegel och lättbetong och alla sorters verktyg barnen behöver.

Omedelbart norr om huset vid syskongruppernas hemvistrum ligger ”sagoängen” omgiven av täta buskage och dubbla häckar med ett mångfald växter av olika slag. Blommande buskar, flerstammiga träd, en rikt varierad grönska och en mängd olika sorters grenverk, som spelar ut sitt rika register året runt. En särskild liten berså är utsparad i den övre kanten. Den innehåller en enkel eldstad med sittstockar utplacerade runt ' om. Både eldplatsen och sagoängen blir fina samlingspunkter för

gruppsamvaro. Runt om löper en cykelslinga av asfalt, som förenas med de asfaltytor som omger huset i övrigt och som är fina lekytor för kärror, bollekar, hopprep, miljöbyggen utomhus och mycket annat.

På andra sidan om cykelstigen ovanför eldplatsen finns en gräsyta planerad för att kunna ställas i ordning till djurhage, om personalen och barnen vill och har lust och inga allergiska barn kan komma att ta skada av djuren. Man kan börja med några kaninburar, men platsen är tillräckligt stor för att också rymma några getter eller får. Barnens egen trädgård ligger utanför våtrummet, laboratoriet och verk- staden. Där finns plats för blomsterland och grönsaker och där finns en liten redskapsbod.

Trädgården övergår till en fruktträdgård med äppel-, päron- och körsbärsträd och här finns också utemöbler och en trädgårdsgunga utplacerade i gräset.

Småbarnen har sin avdelning alldeles till höger om ingången. En liten kulle uppbyggd av schaktmassor rymmer en rutschbana. Sandlådan är litet mindre än de äldre barnens, ungefär 40 m2 och placerad intill häcken och som de äldre barnens med en port ut för att underlätta påfyllning av sand. Ett litet nedsänkt trädgårdsbad i plast med trätrallar runt om ligger bra till för påfyllning via vattenslang. Några fontänpilar intill skall både skänka skugga och bli ett fint grönt rum när grenarna släpar ända ner till marken. Också sandlådan får skugga från några lönnar. Soffa och bord för barn och vuxna finns också här.

För fria lekar har förskolbarnen tillgång till marken norr om sagoängen och cykelstigen. A1- och bokskogen skall vara stor nog för att barnen skall kunna dra sig undan i den, uppleva den som en ”vildmark”, ett spännande tillhåll men också ett vackert blickfång.

Tomtplaneringen och utrustningen till Vallås I:] är kostnadsberäknade av Halmstads kommun till 128 000 kr, vilket betyder en kostnad av nära 16 kr per m2 och 2130 kr per plats. (Förskolan är berättigad till sextio platser enligt socialstyrelsens beräkningar och tomten är totalt 8 160 m2 .) Som tidigare nämnts är tomten planerad att utgöra lekplats för lågstadieskola och andra barn i bostadsområdet (se vidare kostnads-

beräkning, bilaga 22.5).

Ytterligare två förskolor med samma utformning som Vallås 111 har byggts i Halmstad, men i båda fallen har småbarnsavdelningen använts som fritidshem beroende på efterfrågan. Här nedan redovisas endast utemiljöerna som kommunerna beslutat få till stånd för dessa förskolor (figur 13.5 och 13.6).

Vallås 20:1 (figur 13.5) ligger litet perifert i Vallås i ett bostadsområde med huvudsakligen enfamiljshus. Norr om tomten går en matargata med mycket litet körtrafik och söder om tomten löper ett gångstråk och längre bort en busslinje, som för till centrum. Åt öster ligger ett gammalt gravfält och enfamiljshus. [ väster är närmaste granne också ett enfamiljshus och man har tillgång till en bit parkmark i tomtens sydvästra hörn. Den parkmarken skall vara tillgänglig för alla som bor i trakten och här får förskolans barn rika tillfällen till kontakter utåt.

Mot gatan ligger syskongruppernas sandlek i anslutning till Våtrum och skärmtak. Ett tjockt buskage planteras i gränsen ut mot gatan. De parkeringsplatser som kommunen krävde på tomtmark har placerats i nordvästra hörnet med direkt anslutning från gatan och bakom ett träplank. En grind i staketet närmast parkeringsplatsen är avsedd för fritidsbarnen, som har ett eget cykelställ invid planteringen. Den andra grinden leder in till syskongruppema.

På sydsidan av huset ligger större delen av tomten och här har barnen sina egna land, här finns byggleken bakom ett plank med regelverk, här finns bordtennis för skolbarnen, här finns en mjuk kulle upplagd av schaktmassor, här finns linbana och cykelslinga. Här finns också några små ”rum” i form av skålar i marken av olika storlek och djup. En för eldplatsen, som är rätt stor och inhägnad av låg, tät och mjuk dvärgvide, en för en liten bassäng med trätrallar runt omkring, en annan är bara gräsklädd och inbjuder kanske till att kullra runt i, krypa upp för, rulla ner i. Den femte är helt omgärdad av Ölandstok och skall kunna bli ”reträttplats” för enstaka eller några få barn.

Tomten är kostnadsberäknad hösten 1971 av Halmstads kommun till 90 600 kr, vilket innebär ett kvadratmeterpris av 30 kr och en kostnad av 1 510 kr per plats. Tomten är på 3 030 m2 med en lika stor bit parkmark i anslutning (se vidare kostnadsberäkning i bilaga 22.5).

13.43 Andersberg, Halmstad

Den tredje av Halmstads nya förskolor, som ligger i Andersberg, ett relativt nytt bostadsområde i stadens utkant, rymmer två syskongrupper och en fritidshemsavdelning. Tomten är på 5 000 m2 (figur 13.6).

Norr om förskoltomten ligger en liten kommunal lekplats, i söder en tillfartsgata och parkeringsplatser. Väster om tomten ligger också parkeringsplatser för bostadsområdet och i öster går ett gångstråk förbi en nedlagd tipp, som så småningom skall förvandlas till fritidsområde med olika aktiviteter för både vuxna och barn.

Asfalten runt huset fortsätter i en cykelslinga, som för till eldplatsen bakom en pilevall och byggleken bakom en annan pilevall. Redskapsleken

.. ,. ] ;5 TP»(6.Q'ND [qgll - - _ _ ,_ , , _YÖOCM m,,ntrvaxnxrk, mm.,—Huqu—nkaa bao—LM” "? 'x" ' * x, , %%” x") åå ** '”— | g m-m/nt & &.wa ok 3 lt c > ,, w wags, .. oo ..; e * o'” visa?—LJ" OD OO »»?» | i ,, xv » | i, _ ”bmo—ww” , 4, ' ”: & ' CMMVWM ? &NDLEE i x __ * www» mf m:" 95 at X — _ *, _ ,) X XX? & ) __»Ä'RMesLlr—AGA & ' ****** i x | | 1 _ _ , _ _ , , 4 |_ , , i i | V ' :: (X. I ,, , , » l i | ( l ! heder- , I TRAD , | MED & A5FAL. | 115651.- ; j | _NOLKÅR ., c * ' .f' l ( 1 | > ' [ll | *l e — — V————' ,, WVW'WWh 5 ”* ' m 05,- , | ' i | L w; A**FAeeoi-u Q /4 'N'—( /4 /4 chswxrngut Man ,/ BÅ ? UNDER TA»; gg” ===-a., 05155 "annan"" (3 €, Mam, '” LAND

fw?

; .. 91,33 :

. (;P—[N

,Ej???)

%/ ' ] , L(NMHA Jo / ,. r ,

REDSKAFÖLEK BiA—HD GAMLJX— /,»/t t r/L ,, __ , , / ., "JA—l, tree—awmv TRAB , '” * kx ” 70?

, xxx * ' Ä,,

Nika , , ,,/ , " »:

M ' , * ”, r.

,, . , , , " , , 1 hampa, vi QEWAPJx—EK

KRUS 001

VtHDAfZH () ååå—Z ali? mu

'- uunuhnu en annan

anunnnunnf'

(I jULCa'RANSFUNDÅNLHT sv CYuthvtTLJ—AM

j scn ms

& bean/sr NNE:

EE BMK, Nor,;—

(; Ö *? Ä "& låg?—%!)»;AV SYQÅJ'I ! r aom ?. ) //;..$.gwx, t row * f:: 9 aQUsWA tr: ' 'Va'u , _, . ”Nivån—51,7!" 5:25:ng " & .. / så ,. ,, adj QPÖI /'?4'Z,_; &: Grau-em?» ur,/" ”47 7,7 J

l , _ ,, , ,, 5004 (M 520 CMI 520 cm

SHtTT Ark

utan ”ååå sh LLINEE. HARKTFÅEL

| T'EÄDÖÄEDQBOED i Sv CYKELSTÅLLVABE JCM 7,52. 735 oc m"w'mo4»e sw 730

BORDE) SV CYMl ÅLA—l-ÅBR sa' SHS

, FPAN

aom # ' ., . i l , aom cava . , , SVAR JG—Q-CBJ" MYRNEN , n 11. , ' ' ' 1 "i ,_1

VALLÄS ao : 1

HUVIJDPLAN

(*)GB ÅRS &AmsroeeunzzDr—t tNe urawvujöaauprzn

STDUQ-tom 12 Nov rg).

, 547—Why) HO] »

BWO »U

Figur 136 '

Munn 42 fr. ZDF lit ..-nu är

gå. % 15100) Main.) rm Uf

& _quxWJumhnH. & inåt.—»En MA: u! 1.0

Oååu m( h&ärräåm Mal uu», ”Fv uk ucrmfzmvd av.»:mwzq. ooo AWMUå_ % mannar??? m...! ”Tub m Vnzf .:)nm )mGPZbK) :» _JLMJ

NH uCrQNPZWHr—ZUPYRJA ? Sång mn:

| | | | | | | | | | | | | | |

V =:

rundan am u

[_____,___1

JPZUWNWW Wmm |? VÄN/lm." z

i.u/BUU ,LPi ämm ha VPN: uicmmc%mn|d1_1m

|_____._______l

c,.meuolmmcnemz

manniorz 31 mmig _wf

a_nugmnamaö _l_|.|.|L|hl.|.|[|..

står på gräsmattan och från kullen - uppbyggd av schaktmassor -— löper linbanan parallellt med poppelhäcken, som har en liten öppning mot lekplatsen i norr, så att barnen i bostadsområdet kan besöka lekplatsen.

Från kullen går en bred rutschbana ner i barnens sandlek och bredvid den står en ställning med långa lianer att svänga sig ut på. Trädgården ligger i tomtens sydvästra hörn med fruktträd, sittplatser, skönt, grönt gräs och skyddad av dubbla häckar planterade litet oregelbundet och labyrintiskt för att locka till lek.

Barnens egen trädgård ligger utanför fritidshemmets gavel och ovanför, på andra sidan om cykelslingan, har man planterat en tät dunge av aspar till en liten skog.

Tomten är kostnadsberäknad hösten 1971 av Halmstads kommun till 120 000 kr, vilket innebär ett pris av 25 kr per rn2 och en kostnad av 2 000 kr per plats (se vidare kostnadsberäkning i bilaga efter kapitel 22, bilaga 22z5).

13.4.4 Allgården _ inte bara förskola

Allgården är — som namnet antyder _ till för alla, en mötesplats för alla åldrar i ett bostadsområde. Den inrymmer en förskola med två syskon- grupper och en småbarnsavdelning samt ett fritidshem för skolbarnen. Men allgården innehåller dessutom en kvartersgård, som skall stå öppen för bostadsområdets invånare och föreningsliv. För barnen i förskolan kan kvartersgården innebära en kontaktpunkt med ungdomar och vuxna. Dagbarnvårdare med barn i familjedaghem kan också få speciellt goda möjligheter till kontakter med förskolans barn och personal via kvartersgården.

Byggnaden

Inomhus fungerar förskolan som i Vallås 1:1, trots att formgivningen är helt annorlunda (fig 13.7). Här har varje syskongrupp sin ”egen” pavil- jong med gemensam lekhall och aktivitetsfält i form av bibliotek, musik- rum, miljörum, lab och verkstad och terapirum. Hemvist 1 ligger i god kontakt med lekhallen och hemvist 11 blir det lugnare rummet. Både av- kopplingsrummen och våtrummen har direkt förbindelse med utemiljön och man har var sitt kapprum.

Lekhallen inrymmer matplats och har förhöjt golv framför den öppna arbetsväggen in till köket — så att barnen kan arbeta tillsammans med de vuxna i köket och båda ha rätt arbetshöjd. Arbetsstationerna är förlagda till hallens båda ändar med fönsterdörrar ut till arbetsytor också utanför huset.

Småbarnsavdelningens paviljong har entré via barnvagnsgaraget till ett stort centralt beläget kapprum. På ena sidan om kapprummet ligger våtrummet med utgång till trädgården och med en dörr in till lekrum 2, där de stora småbarnen leker. Lekrummet har också en dörr ut till trädgården. På andra sidan kapprummet ligger avkopplingsrummet som har förbindelse med lekrum 2.

Förskolavdelningen i Allgården är belåningsbar för 60 platser, och

..? x & Fuugww, _ zuwmä-Pa Mazharäeåeksh

Fu 5 .» ...i:

loelt Ill

cd:n—Fi» san owav kuin—3! udi (då;

. o. Sawa/%, / DOD

%,

O

..,H,

. . _ . . , , , , _ ..... F:».

Hm m , m _ ” _ n. Jeacuézg än, AVD:" _ arus Ba %

w.

mZ.z.—mn.>.(_i950yw

varje plats har nära 11 m2. Den är kostnadsberäknad i januari 1972 till 840 000 kr, vilket betyder 14 000 kr per plats. Byggnadsytan är 680 ni2 (se vidare bilaga efter kapitel 22, bilaga 225).

Med små ändringar kan den här förskolan också anpassas till åldersgrupperad förskola av den typ som i dag är vanligast och de rekommendationer socialstyrelsen ställer upp i dag, till vissa lämpliga delar. Här visas också en sådan version utan fritidshem och kvartersgård. (Fig. 13.8 och 13.9.)

Detta slags allgård finns inte uppbygd. Den är ett resultat av det ut- vecklingsarbete som hösten 1971 bedrivits inom utredningens miljögrupp.

Utemiljön

I norr begränsas tomten av en körväg, i öster och i söder av gångstråk och i väster ligger en kommunal park med plats för både vuxna och barn (fl- gur 13.10).

Det nordöstra hörnet av tomten är reserverad för barnen i småbarnsav- delningen. Här finns en rejäl sandlåda med platta träsarger. Vidare finns en liten bassäng med trätrallar runt om och sittplatser för vuxna och barn. Några små kullar av schaktmassor i en rätt stor gräsmatta omgärdas av häckar och snår. I häcken löper ett trådstängsel med grind. När häcken väl vuxit upp syns inte trådstängslet som i början bildar ett bra stöd för späda häckplantor. Barnen kan själva ta sig ut och in via lektorget och entrén mot öster.

Utanför småbarnens fönster är ett tjockt och rikt varierat fågelsnår planterat med buskar som skall kunna locka till sig fåglar och fjärilar till blommor, bär och frukter. Några små träd ingår också i planteringen, som kompletteras med fågelmatsalar för höst och vinter.

Syskongrupperna och fritidsbarnen har fruktträdgård och egna odlingar nedanför småbarnens hörna. En jordvall på några meters höjd och dito bredd famnar in en stor del av tomten och inrymmer eldplatsen, byggleken och redskapsleken. För att göra det än mer intressant har val- len och marken bakom planterats med lövskog, tätt, tätt för att växa fort och erbjuda gömslen, grottor och avskildhet.

En cykelslinga går delvis genom skogen och delar också av sagoängen från andra lekaktiviteter. Kullen som är upplagd av schaktmassor i tomtens sydvästra hörn blir kälk- och tefatsbackar vintertid. En stor fri gräsyta söder om huset blir en tillgång för alla som finns i huset.

Uppe vid kvartersgården ligger också en liten fruktträdgård och utanför entrén finns en syrenberså. Till vänster om ingången till trädgården vid kvartersgården ligger tomtens ”rökruta” med avskilda sitt- platser, barnsäkra askkoppar och rödbrunt marktegel som golv.

Gårdarna mellan huskropparna har fått litet olika utformning beroende på funktionerna.

Gården mellan kvartersgården och förskolans personalavdelning är utformad som en gammal trädgård med planteringar, trädgårdsblommor och bambusnår.

Nästa gård, som ligger utanför syskongruppens lekhall, mellan småbarnsavdelningens paviljong och ekonomidelen, får en mera rustik

ewnvwm nb ,J-

ummusuuéc ||7. 0

€— :öezÅme |73 »J-

k rimmar—LN. nu 0 JM HAENSGBUPP 150 n &; cunt mn smt-iom m på ragga"—usual. 17 3 NALL hm srwrmee 1530 2 ”sansade-peg- & e; 4 r7ze mu- Mll ml

Miu? |17 Ao PLATSER & u ams |o7 ml

ANA bzwrx PLAN mg:»wea nu» me ÄR: b url pw Ze & ÅNPILÄSAD TILL SDC-AxSTVEEijg ANV.:>N. NE |M

, | I | | | | | | | | I | | .,, | | | | _)

BMPGHJGA'

z $YSKOl—(10PPER 1 m- TY

? 4 Muu/r: » SMA—551009 P 1- .;c

ll 11 7l | ' ICO t vlwn A). 39221 J.,-mig | "ff—— .

= ' VRKE ARKIIEKTKOMTOK

Inkomna! musi- 7. 1.3; Atmvlsr 2, 1.3.5 AVKOPFL ua

ämm

sstoroszur-v & + >J— svsmuanun- & 1 ml

;”qu |Avn . Mao/'J-

GK

MNVÅGNSSÅEASF—l '5 0 MAJ __

?=— r

Engumuwncuu SHMAENSQEUFP

'HÅLL % 579.110sz

2. SYSKaNeme: A 4154: l?e. a

11 I | | I | | | | | |

, | * _ lat—ouvpuus mm -—)I 4 .. ' ranLT 4300 .3-

äavLAw-sez _) mma-s: 105 ,J-

Mn DENNA |z|—Au Suma-annu: Mm mala an'K maxim nu,— LFHPueA mm Mm nu, som!».swkuna Mwai Ng |Em

])

TYP ,

MMSTUQÅ'

z srsrouqeuvpzt +:1rwo

MIAVD + Skåne:—enwp ?uw

I I! 7! VIKEARKITBQKONroa

| | a' L. t.| Här-_ MAQkYE—(äEL—

% Talamäm» fA, Lyxunge 501 aan

=V (*"—&

Lr ,ÅuSGJNqA måg "(gång,/A

Ä,

wa jULawruz—JNr—Anzui £ MvH-v

ELS'Ä—kabE scn ?>; 753

uaavagxur M %

P&Bn

%

ååå,

X

I ,

för att äta utomhus, den öppna spisen fungerar åt två håll. En stor ek ger skugga. När man inte åter på trädäcket blir det en fri lekyta.

Gården mellan syskongruppema har blivit sandlekplats. Några smala broar av trä leder in till trädäcket. De delar av sandleken till flera hörn eller rum — då fungerar den bättre — och de blir i sig själva fina redskap för bilar och vagnar, för balanslekar och som sittplatser.

Den fjärde gården kallas för verkstadsgård, och där skall både fritidsbarnen och de större barnen i syskongruppema kunna jobba ute med sådant som annars sker i verkstad och laboratorium eller som kanske

|

lär alltför skrymmande för att rymmas inomhus. Man kan bygga lådbilar, i reparera cyklar och kärror, snickra möbler till byggleken m m.

i Mot väster är tomten relativt öppen och det är meningen att ett 1 ]

ikaraktar Här bygger man ut trädäcket utanför huset så att det blir plats

samarbete över tomtgränsen mellan förskola, kvartersgård och parklek | skall etableras.

| 13.4.5 Förskolan i stenstaden — en sanerad gård

|På Söder i Stockholm ligger Katarina västra dag- och fritidshem med 96 ;platser, varav ca 15 i fritidshemmet. Man har fyra syskongrupper och en småbarnsavdelning. Gården, som står till barnens förfogande, är omgiven -av gator på tre sidor och ett hyreshus på den fjärde, i vilket dag- och fritidshemmet är inrymt i bottenvåningen och en trappa upp. Gårdens mått är 50 x 18,5 m, vilket betyder under 10 m2 per barn. Klart underdimensionerat alltså, men knappast ovanligt mitt inne i storstäderna l(figur 13.11).

Ett tätt och två meter högt plank löper längs ena kortsidan och halva långsidan av tomten. Bakom planket invid byggnaden är småbarnens avdelning. Där finns en terrass i anslutning till huset, på vilken man kan köra ut barnvagnarna, då vädret tillåter att barnen sover ute. Vidare finns där en sandlekplats avgränsad av en sittsarg i lagom höjd för de vuxna på utsidan och något förhöjd på insidan så att den passar för barnen. Gräsmattan är litet kuperad och planterad med vad som så småningom skall bli ett buskage som skall fungera som en grön grotta.

På andra sidan plankporten, som är ingång från gatan, ligger bygglekplatsen med ett ramverk av grova ohyvlade stockar fastsatta i planket, ett klätternät och klätterlinor, Bildäck, mera linor, Spadar och stegar finns i redskapsskjulet, som också är ett lekhus. En svängd träramp leder upp till huset, som på sin andra sida har en sandlekplats för de större barnen.

Alldeles i närheten av sanden ligger eldplatsen uppbyggd av naturstenar i en ring. Där finns också en planterad labyrint av häckoxbär och måbär. Där planket tar slut och staketet tar vid vid långsidan kompletteras det av en häck av sibirisk ärtbuske. Gräsmattan har en inlagd asfalterad cykelslinga med en mötesplats under tak bakom den uppbyggda kullen, från vilken löper två rutschbanor, en i plast med bättre glid sommartid och en av oljehärdad masonit, som fungerar fint också på vintern. Den befintliga poppeln har kompletterats med rosenhagtorn, syréner, rönnar och äppelträd.

Figur 13.11

» : amma. n,.)zr

%* MZ) FC rr)» MPZU .AWQ

.terF) ...viu någnig

g>äz> (huvan? På... 001 nEjduimå, unOnkulOFZ.

Barnens egna land ligger intill huset vid fritidshemmets avdelning och där växer både rädisor, morötter och blommor av flera slag.

13.4.6 Sollentuna

En av de första kommuner som jämte Halmstad anmälde sitt intresse för utredningens program för ny förskola och av att delta i en försöksverk- samhet var Sollentuna norr om Stookholm. Utredningen kan här presentera två förslag till förskolor och en skiss till uteplanering.

Förskola lågstadieskola fritidshem

Den tomt utredningen fick sig anvisad för skissarbete bestod av ca 12 000 m2 och planeras förutom förskolan rymma en två-parallellig lågstadie- skola och ett fritidshem.

Byggnaden

Förskolbyggnaden är ritad helt enligt det nya funktions- och kommuni- kationsschema som utredningen lagt fram i betänkandet som bas för lokalprogrammet (figur 13.12). Centralt i huset ligger lekhallen med sina sex stationer inskjutande i de fyra paviljongerna. Lekhallen har förhöjt tak och fyra utgångar till lektorg under tak utomhus. Hemvistrummen för syskongruppema ligger längst bort från lekhallen i paviljongerna. De blir alltså avskilda och relativt lugna rum men har båda fönsterdörrar ut mot lekmiljön utanför. Detsamma gäller Våtrum och avkopplingsrum, vilket bidrar till att sudda ut gränserna mellan ute och inne.

Småbarnen kan också springa ut från sitt lekrum, som tidigare nämnts, och om de minsta skall sova ute i sina vagnar kör man lämpligen ut vagnarna genom våtrummet till terrassen vid ekonomigården.

Ekonomi- och personalpaviljongen rymmer dessutom matrum och miljödelen inom sina väggar. Hela matrumsdelen är något förhöjd för att barnen skall kunna stå och arbeta vid bänken till köket och hjälpa till med matlagning, dukning och annat. Dörrar direkt ut till terrassen utanför underlättar utemåltider. Ett personalrum har också dörrar ut mot terrass och finträdgård.

Byggnaden är 715 m2 stor, vilket innebär en yta på något över 11 m2 per plats (60 platser). Den är kostnadsberäknad till 920000 kr dvs 15 300 kr per plats. Kostnadsberäkningen är gjord i december 1971 (se vidare bilaga efter kapitel 22, bilaga 2215).

Utemiljön Tomten gränsar i söder till ett grönområde, iöster till en parkeringsplats och några enfamiljshus, i norr till en matargata, som slutar i en vändplats utanför skolan, och i väster till en bostadsgata, som så småningom kommer att omvandlas till gångstråk (figur 13.13).

Innanför det senare, vid tomtens västra kant, har fritidshemmet placerats i planen, medan skolan lagts ovanför fritidshemmet. Förskolan

' | ||. |” . ||| | |,' || | | | || , || ||| ||! | |' | |

| || |||

||||||||

||

' 5 | |||

|||

| ||| || H|||| | | |

|

| |

' | | | || | | | | ||

| , ||| || | | |

| |

|||||||

Figur 1.1, 13

'| | | i

? , 'å'jriAH ! rutit,” w_g

Fhar placerats i tomtens sydöstra hörn med tillfart från parkeringsplatsen,

som hör till området, alltså så långt bort från de båda övriga som det är [möjligt, dels för att utnyttja friytorna så mycket som går, dels också för |att kontakterna annars kan bli litet för våldsamma mellan skolbarn och |förskolbarn. För att ytterligare understryka vikten av avskildhet utan att |för den skull ge upp möjligheterna till kontakter och integration hari ;planen eri tretungad kulle av schaktmassor lagts upp mellan förskola och skola—fritidshem.

Skolgården och fritidshemmets mark har rätt stora asfaltytor men |också gräsmattor och planteringar. Utanför fritidshemmets fönster finns ett tjockt bälte av buskar och träd av olika karaktär som ett trevligt blickfång. Nedanför södra gaveln på fritidshemmet ligger barnens finträdgård med fruktträd och deras egna odlingar med nätstaket mot |friområdet som stöd för blomsterbönor, luktärter och andra slingerväx- |ter, som barnen kan välja själva och som kan skifta under åren. Innanför |en klippt ligusterhäck ligger deras bygglekplats med eldstad och den skall * vara öppen också för de skolbarn, som inte får plats på fritidshemmet.

En stor sandlåda för skolbarnen ligger nedanför kullen och en linbana för ner till skolbarnens gräsmatta med ett litet grönt rum för gruppsamvaro. Inne i lövskogen ligger redskapsleken, som kan bli en träffpunkt för förskolbarn och skolbarn, eftersom cykelslingan för trehjulingar och kärror går från förskolan och in genom skogen.

För att barnens utelek skall kunna fungera bra och för att de verkligen skall kunna utnyttja den på ett både meningsfullt och utvecklande sätt, lära sig samarbete och hänsyn bör fritidspedagogen i fritidshemmet finnas tillgänglig utomhus under skoldagen. Barnen behöver hjälp att lösa upp konflikter, kan behöva ett handtag i rätt riktning på bygglekplatsen, ha någon att vända sig till med frågor och få hjälp av. Dessutom blir fritidspedagogen ett stöd för personalen i förskolan.

Förskoltomten har en särskild avdelning utomhus för småbarnsgrup- pen onihägnad av staket och häck. Där ute finns en sandlåda med en liten rutschbana, där finns en nedsänkt bassäng med trätrallar runt om, där finns några små kullar, där finns sittplatser och träd av olika slag.

Gården nedanför småbarnsavdelningen har planerats som en ren nyttogård, här kan mattransporterna komma, här hänger man ut tvätt på tork, här finns plats för personalens cyklar — ett ekonomiutrymme av det här slaget också utomhus kan komma till nytta på många sätt. Syskongruppernas sandlek ligger nedanför kullen med en rutschbana Och i god anslutning till den gångväg, som löper utanför häcken på grönområdet. Det gör det lätt för parkförvaltningen att fylla på sand årligen genom' den plankport eller den grind, som finns i häcken. Barnens egna land ligger utanför utematplatsen och där planteras också fruktträd på gräsmattan, där finns en trädgårdsgunga, plats för vilstolar och dusch.

Söder om cykelslingan ligger eldplatsen på grusat underlag och med sittstockar runt omkring. Vid sidan av elden står en klätterställning och på andra sidan ligger bygg- och skräpleken med stegar, rep, spadar, virke, bildäck och verktyg. I en redskapsbod förvaras sådant som inte bör ligga ute nattetid.

På den här tomten har inte varje barn så mycket plats som ide andra

exemplen. Här utgör ytan ungefär 50 1112 per plats, men med en fritidspedagog till hands och med ett visst mått av integration borde även denna utemiljö fungera bra både för förskolbarn och skolbarn. Dessutom har man grönområdet strax söder om tomten. Där finns bollplan för de större barnen, som är stora nog att börja träna lagspel och där kan också skolbarnen ha utegymnastik. (Ej kostnadsberäknad.)

13.4.7 Runda rum

En lekhall som är en geaa'etisk dom, dvs uppbyggd av element bestående av liksidiga trianglar har också utarbetats som förslag till försöksverk- samheten i Sollentuna (figur 13.14). 1 lekhallen ligger stationerna insprängda, vilket mycket väl låter sig göra, eftersom takhöjden är avsevärt högre än vanligt. ] mitten är domen nio meter hög och ytan på lekhallen inklusive aktivitetsstationerna blir hela 254 m2.

En lekhall av det här slaget kan ge barnen nya upplevelser. Halvklotfor- men ger möjligheter att ändra inredningen, fönster kan tas upp var man vill. hela översta takdelen kan göras öppningsbar, allt detta kan bli plus- värden för både barn och personal. Lekhall och ekonomidel kan dess- utom skärmas av från resten av förskolan och användas på kvällstid för andra aktiviteter, de kanske kan bli en kvartersgård eller plats för klubb- verksamhet och möten av olika slag.

Paviljongerna för småbarnen Och syskongruppema känns igen från det tidigare sollentuna-exemplet. Vi vet inte i dag hur barnen uppfattar en annan rumsform än den de är vana vid, men det vore väl värt att pröva också den här typen av förskola, framför allt där den kunde fylla det dubbla syftet att också bli en tillgång i ett bostadsområde för andra aktiviteter än enbart förskolans.

En fransk arkitekt, som i sitt forskningsprojekt behandlade boende- förhållanden. som främjar en harmonisk utveckling hos barn, lät barnen själva bygga upp sina egna rum i poluretanplast, som är lätt för barnen att arbeta med.1 Det blev runda rum och bönformade rum och rum som | mycket påminner om den här typen av lekhall. ]

Arkitekten konstaterade att barn tycker om att bo i sammansatta | runisformer och att rumsformerna har en stark egenart. Det talar för att | lekhallen i form av ett halvklot eller en sfär skulle verka inspirerande och fantasieggande på barnen.

Tekniken som används för att sätta ihop elementen är mycket enkel och det blir sannolikt inte dyrare att åstadkomma en lekhall i form av en dom än i den mer traditionella kubformen. Då skall man ha i minnet att man får en avsevärd "överyta" på köpet. Att avstånden mellan tex hemvist oeh lekhall blir litet längre här än i den mera traditionellt utformade typen av förskola behöver inte nödvändigtvis innebära en sämre lekfunktion eller försvårade kommunikationer. Dessutom kan man tänka sig en lösning, där syskongruppernas hemvist är mer direkt

1 Jean Boris. Arbetet finns redovisat i den norska tidskriften F 15 kontakt nr 9—10 1971.

Figur 13.14

|

( é mm?, % mu. 511100 |_| åarna ”mensamt sm./'x Lt 10-14

fioL—LåKTIVA- SOLL'ENTLJA/A kkiTEKTGRt-IPFEN WSTLJZA

15575910”

)

o 1 1 w,,

knutna till lekhallen än i det här redovisade planförslaget, som också det är framtaget under 1971 års arbete i utredningens miljögrupp.

13.4.8 Getinge

Getinge är inte ännu införlivat med Halmstads kommun, det dröjer ännu ett år eller två. Där planeras en förskola, redan nu är många getingebor beroende av centralorten och har sitt arbete där. Dessutom har man egen industri i Getinge med arbete för både kvinnor och män.

Tomten som diskuterats ligger intill en låg- och mellanstadieskola och ett kommunalt bad. Eftersom marken består av åkermark i kommunal ägo kunde tomtmarken tas till, den utgör ungefär 4000 m2 (figur 13.15).

Också i Getingeskissen ligger huset omgärdat av asfalt med en utvikande cykelslinga runt gräsytor, genom träddungar och snår, förbi barnens land och fruktträdgården och upp till huset igen. Här ligger sand- och redskapslek i en dalgång omgiven av två kullar uppbyggda av | schaktmassor, på vars norrsida man placerat byggleken med förråd, en liten kojby och en dunge av träd som så småningom skall kunna bli klätterträd för barnen. Dalgången överbryggas av en hängbro; man kan rutscha ner för rutschbanor, åka linbana. balansera på hemmagjorda ba- lansbommar — eller inköpta om ingen finns till hands att tillverka dem — hoppa över sanden på nergrävda hoppstockar eller bara gräva gångar eller vägar i sanden om man hellre vill det.

Lektorget invid huset är utbyggt till en rejäl terrass med delvis övertäckt tak av klätterväxter och med en nersänkt badbassäng, vars vatten rinner ut via golvbrunnen och en asfalterad ränna till en dagvattenbrunn. När man inte använder bassängen lägger man en golvtrall eller två av trä ovanpå den. Terrassen avslutas mot asfalten i två breda trappsteg som man också sitter bekvämt på. Där finns också en liten halvcirkelformad scen med tredubbla häckar, som kan bilda fond, kuliss och omklädningsloge. De främre häckarna bör vara klippta, den bakre fonden kan innehålla både oklippt buskage och flerstamniiga träd av olika sorter. |

Hela tomten är omgärdad av häckar för att skydda mot blåst, då den har ett relativt utsatt läge. En tät och bred pilevall på två sidor, klippt avenbok eller amerikansk hagtorn mot öster och söder. Ett tätt fågelsnår är planterat invid barnens land, där skall också finnas fågelbad och fågel- matsalar.

Liksom samtliga tomter i de presenterade exemplen är getingetomten tänkt att utrustas med utomhusbelysning av lämpligt slag både på själva byggnaden och ute i trädgården.

13.4.9 Deltidsförskolans lektorg

Deltidsförskolans utemiljö får ofta delas upp på så sätt att ett mindre eget utrymme lektorg används för mera ”ordnade" aktiviteter, medan mera utrymmeskrävande utelekar, cykling, bollspel, bygglek osv

w sv./_| ...nu—..,».

** . ' cl,." if): mh- nu ////'_'/_ j;." m.,, 0130 000 wire/** ! 4- ()"-w aan se i,.z/

...........

|, , , | ' ...|.|—...|.,,-_..|.t, ...-_D, , . ,......»— .V..'|_.n.a._ .. |. .,

| Figur 13.15

får förläggas till annan plats, den kommunala lekparken, bostadsområdets kvarterslekplats eller liknande.

Utredningens förslag visar ett lektorg utanför en deltidsförskola, som är inrymd i bottenplanet på ett hyreshus (fig. 13.16). Ingången till lek- skolan är förlagd till husets andra sida.

Hela lektorget inramas av en tjock häck, förslagsvis tålig syren, för att barnen skall få vara relativt ostörda på sin gård. Här finns en asfaltyta med ett långt och stadigt arbetsbord, som kan användas för allehanda sysslor.

I redskapsskjulet finns uteleksaker och verktyg, trädgårdsspadar och vattenkannor, grillkol och annat material för uteleken. Skjulet kan också användas i barnens lekar.

Mitt på gården finns eldstaden uppmurad med en bänk i anslutning som avlastningsyta.

Ett litet grönt rum, en rund berså med bord och bänkar får också plats på deltidsförskolans lektorg och en planterad ask skall så småningom skugga gården. Den grönskar sent och faller bladen tidigt, varför den inte tar bort solvärmen tidig vår och höst. När asken vuxit till sig ordentligt snickrar man en sittbänk runt stammen, som då både blir en trevlig sitt- plats och kan fungera i olika rörelselekar.

13.5 Normering för en framtida utbyggnad 13.5.1 Några dragi den nuvarande lokalplaneringen

De riktlinjer, som för närvarande är normgivande för utformningen av barnstugornas lokaler, redovisas i socialstyrelsens Råd och Anvisningar nr 184 från december 1965.

Beträffande daghemmen utgår skriften från olika avdelningar för barn i åldersgrupperna 6 månader, l a 1 1/2 är, 2—3 år, 3_4 år och 5—6 år. För den yngsta gruppen rekommenderas separata utrymmen för skötning och mjölkkök. För de övriga grupperna föreslås förutom kapprum och toalettrum ett vistelseutrymme bestående av två rum. Det ena är avsett att tjäna som kombinerat lek- och matrum och det andra som kombinerat lek- och sovrum. Utöver dessa utrymmen rekommenderas mindre grupprum, tex slöjdrum, s k verkstad för vissa slag av bildarbete och lekkök för barnens husliga sysslor och för fiktiv lek. Utöver grupprum för sådana aktiviteter förekommer inte något utrymme inomhus som i första hand är planerat och utrustat för lek och aktivitet.

l Råd och Anvisningar nr 184 redovisas även exempel på planlösningar samt en vägledande förteckning över daghemmets utrymmesbehov uttryckt i kvadratmeter för olika rum i barnstugan. För lekskolan rekommenderas slöjdmm oeh lekkök för bildarbete, husliga sysslor och fiktiv lek. Någon särskild planering av lokalerna för övriga aktiviteter förekommer sällan. Principlösningar ges även för lekskolor tillsammans med rekommendationer beträffande utrymmesbehovet.

När det gäller uteplaneringen ger Råd och Anvisningar kortfattat en del rekommendationer.

Barnen bör ha högst tio minuters gångväg till institutionen och den bör

ELB—t » ' Li, vn Ol+>DCLlS Nada mera;-Cu man

autumnaemsuäw SäYGSGL

arrow—SWEP! Ti LL

Sä O_DB-W

Figur 13.16

%

_LuawvaNnasuvue *1 n C

wgäe EQHEBAC

vara så beskaffad att 6-åringar utan risk skall kunna promenera dit på egen hand.

I Råd och Anvisningar påpekas att tomten bör ha ett soligt och öppet läge. Där föreslås också en lekyta av ca 15—20 m2 per barn för att täcka barnens lekbehov. Utelekplatsen bör ligga i direkt anslutning till lokalerna så att barnen obesvärat kan gå ut och in.

För utemiljön förordas vidare en utrustning bestående av sandlåda, klätterredskap och andra större attiraljer samt att grässlänter och berghällar bör bevaras liksom befintliga träd. Trädgårdsland, bärbuskar och fruktträd framhålls spela en viktig pedagogisk roll. Där bör finnas både gräsmattor, grusplan och en permanentad yta. En avskild bygglekplats med löst byggmaterial rekommenderas. Speciellt på daghem- men bör barnen även ha möjligheter till vattenlek.

Några principlösningar för utemiljön ges inte i Råd och Anvisningar, däremot rekommenderas vissa ytor för att täcka utrymmesbehovet. Praxis har, som tidigare nämnts, givit vid handen att man, i de fall man följer Råd och Anvisningar, harrmar på en totalyta (exkl parkeringsplats o (1) om ca 50 m2 per plats.

13.5.2 Statsbidragsbestämmelser och granskningsförfarande

Statsbidragsbestämmelserna har sin grund i barnavårdslagens 55 å, som definierar barnstugor såsom institutioner ”vilka regelbundet mottaga barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor, daghem och fritidshem”. ] barnavårdslagens 58 & sägs vidare att ”socialstyrelsen äger beträffande varje barnavårdsanstalt meddela föreskrift om det högsta antalet barn och unga som samtidigt må vårdas där".

Den 13 maj 1966 kom Kungl Maj .ts kungörelse om statsbidrag och lån till barnstugor, som gäller i dag.

Statligt anordningsbidrag utgår f n med 5 000 kr per plats och lån med 4000 kr per plats, förutsatt att barnstugan inte byggs med statligt bostadslån, då endast anordningsbidraget utgår. Bidrag eller lån utgår inte heller till lokaler, som är inrättade enbart för korttidsverksamhet, dvs lekskola. Man kan dock söka bidrag till lekskolverksamhet hos allmänna arvsfonden, som också kan ge bidrag till utrustning av såväl daghem och fritidshem som lekskolor.

Både daghem och fritidshem skall för erhållande av bidrag och lån hållas öppna under minst fem timmar per dag, och barnen skall ha möjlig- heter att få både lagad mat och vila och sömn under den tid institutionen hålls öppen.

För att underlätta ett slutligt godkännande av de ritningar, som skall åtfölja ansökan om bidrag och lån, rekommenderar socialstyrelsen att man på ett tidigt stadium i lokalplaneringen insånder ritningsförslag för barnstugan till NSB (Nämnden för Sjukvårds- och Socialvårdsbyggnader) för förhandsgranskning. Efter granskning av ritningarna lämnar NSB ett utlåtande till anordnaren över förslaget med uppgift om det maximala antalet platser i den planerade barnstugan samt eventuella villkor härför.

I denna verksamhet utnyttjar NSB den fackkunskap på barnavårds- området som finns inom socialstyrelsens byrå HB 2 (Sociala barna- och

ungdomsvårdsbyrån). Om det i granskningsärenden undantagsvis upp- kommer fackfraga inom barnavårdsområdct av större principiell räckvidd, till vilken ståndpunkt icke tidigare tagits, hänskjuter NSB med eget yttrande ärendet till socialstyrelsen för slutligt avgörande.

Efter förhandsgranskning kan slutlig ansökan om anordningsbidrag och lån ställas till socialstyrelsen. Den inges dock till NSB, som innan ansökan vidarebefordras till socialstyrelsen har att godkänna ritningarna, om de vid förhandsgranskningen angivna villkoren har iakttagits.

Anordningsbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen. Lån beviljas av socialstyrelsen men utbetalas av statskontoret. Statligt driftbidrag till barnstuga utgår för år räknat för tillsyn av barn under skolåldern med 4000 kr per plats och med 2000 kr per plats för tillsyn av barn i skolåldern, dvs fritidshem. Också här gäller att institutionen skall hållas öppen minst fem timmar per dag. Det förutsättes att barnstugan står under ledning av för uppgiften kvalificerad personal, att barnstugan är inrymd i för ändamålet lämpliga lokaler utrustade bland annat med hänsyn till barnens behov av vila och sömn samt att barnen erhåller erforderligt antal måltider även med lagad mat.

Socialstyrelsen fastställer det antal platser per avdelning för vilket driftbidrag skall utgå med hänsyn till barnstugans lokalutrymmen samt barnens ålder. Driftbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.

Någon efterbesiktning för att kontrollera att socialstyrelsens krav och rekommendationer följts, förekommer inte.

13.5.3 Utredningens förslag

Det pedagogiska program, som föreslås för förskolan, underlättas som framgått av en ny typ av förskola, både vad beträffar byggnader och tomter. Den funktionsanalys, det lokalprogram och kommunikations- schema, som finns angivna för småbarnsavdelningen och för en varierande syskongrupp samt programmet för uteplaneringen (avsnitt 13.3) föreslås bli utgångspunkt för nya Råd och anvisningar, som skall bli vägledande för en framtida utformning av förskolans miljö. Den försöksverksamhet som nu bedrivs i socialstyrelsens regi ger ytterligare underlag.

Nya Råd och Anvisningar bör snarast utarbetas inom socialstyrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen, planverket, kommunförbundet och andra sakkunniga. I likhet med bostadsstyrelsens God bostad bör nya Råd och Anvisningar redovisa normer i form av krav och rekommendatio- ner för en kommunal bedömning av inlämnade byggnadsärenden.

Som nedan närmare anges bör de mer preciserade krav som ställs och som skall vara knutna till statsbidragen vara begränsade till antalet och gälla avgörande faktorer för miljöns utformning. Socialstyrelsens uppgift bör främst vara att genom utvecklingsarbete och kontinuerlig informa- tion stimulera till en god utformning av förskolans inne- och utemiljö.

Det är väsentligt att den granskning som skall ligga till grund för beviljande av statsbidrag förenklas i förhållande till vad som i dag gäller. Det är därför av betydelse dels vad granskningen skall gälla, dels vilken instans som svarar för granskningen.

Vad som granskas i samband med statsbidragsprövningen bör som ovan

antytts vara någon eller några för förskolans utformning avgörande faktorer och bör ej avse detaljutformningen.

Den instans som skall utföra granskningen bör också kunna följa upp hur planerna realiserats. De bästa möjligheterna till en sådan kontroll och vidare uppföljning — i vilket ligger en viktig aspekt för utvecklingsarbetet » har självfallet den enskilda kommunen.

Utredningen föreslår därför att granskningen i framtiden läggs på den kommunala byggnadsnämnden genom dess föredragande tjänsteman, stadsarkitekten. Den eftergranskning som denne i dag svarar för när det gäller bostadsbyggande, skulle hädanefter också komma att gälla förskolor och även fritidshem.

Fördelarna med en kommunal granskning är stora: man kan få ett enklare och rationellare förfarande. Som ovan nämnts kan en snabbare och bättre efterkontroll komma till stånd.

Huvuduppgifterna för socialstyrelsen och den expertis på NSB vars tid i dag mer eller mindre helt måste åtgå till granskningsärenden blir att i framtiden bedriva utvecklingsarbete och att utarbeta information.

Utredningen föreslår att följande faktorer blir utgångspunkter vid utarbetandet av nya Råd och Anvisningar:

1. De bör på ett konkret och överskådligt sätt visa på anknytningen till avgörande organisatoriska aspekter med utgångspunkt i utredningens förslag till inre organisation för förskolan (kapitel 7). Utredningen avser därvid bl a:

a) barngruppernas och förskolans storlek och sammansättning

b) personalorganisationen

c) det pedagogiska programmet

d) kontakter och samverkan utåt (bostadsområdet och dess fritids- och

lekparksverksamhet, skolan, andra institutioner osv)

2. Det av utredningen redovisade lokalprogrammet (funktions- och kommunikationsschema för byggnaden samt utredningens förslag till program för utemiljön) skall utgöra viktiga utgångspunkter för redovisningen av hur en inom- och utomhusmiljö som utgår från förskolans pedagogiska program bör utformas.

Dessa två punkter utgör preciseringar av det föreslagna pedagogiska programmet, vilket Råd och Anvisningar och kompletteringar av dessa genom kontinuerlig information på ett åskådligt sätt bör anknyta till. Det är betydelsefullt att på ett åskådligt sätt kunna anknyta till det pedago- giska programmet för att skapa förståelse och kunskap hos arkitekter och byggare för den grundläggande problematiken. (Se främst kapitel 3 Samspelet mellan människorna i förskolan samt kapitlen 4—5 Arbetssät- tet i förskolan.)

3. Nya Råd och Anvisningar skall även ange de krav som skall uppfyllas för erhållande av statsbidrag för nya förskolor. Utredningen föreslår att dessa begränsas vad gäller byggnad och utemiljön till att endast avse minimiytor och rekommenderar att dessa

anges per plats. (Se vidare kapitel 20 Kommunernas planering för ut- byggnad av förskolan samt bilaga 20.5 .) a) För heltidsförskolans byggnad föreslår utredningen en minimiyta på 121112 per plats. b)För heltidsförskolans tomt föreslår utredningen en minimiyta på 50 1112 per plats.

c) För deltidsförskolans byggnad föreslås en minimiyta på 5 rn2 per plats (2 barn).

d) För deltidsförskolans egen utemiljö föreslås 5 rn2 per plats (2 barn)

som minimiyta. Vad som nämnts under punkterna 1 och 2 blir således viktiga utgångspunkter för utarbetandet av framtida rekommendationer. De är också viktiga som utgångspunkter för utarbetandet av en kontinuerlig information inom socialstyrelsen samt för utvecklingsarbete på central och lokal nivå.

Utredningen har funnit att utemiljön i dag i Råd och Anvisningar ochi verkligheten inte förts upp till samma angelägenhetsnivå som byggnadens utformning. När det gäller nya byggnader har genomgående en relativt tillfredsställande standard uppnåtts. Det har tidigare (avsnitt 13.3.2) anförts skäl som talar för en höjning av tomtytan. De motiv som ligger bakom gäller främst att ge förskolan de nödvändiga möjligheterna att integrera sin verksamhet med bostadsområdets fritids- och lekaktiviteter. Det är därför viktigt att detta klargörs i Råd och Anvisningar.

Att beakta utemiljön blir av betydelse inte enbart vid normering och granskning. Synsättet bör också beaktas vid fastställande av statliga anordnings- och driftbidrag.

Kostnaderna för en utökad tomtyta utöver den minimiyta som utredningen föreslår — synes i jämförelse med andra kommunala investeringar och kostnader ofta kunna bli relativt obetydliga. Som exempel kan nämnas kostnaderna för förskolor i stadsdelen Bredäng i Stockholm. Dessa har blivit föremål för en utredning av Stockholms stadsbyggnadskontor.'

Barnstugorna svarar för endast 0,5 % av områdets totala kostnader. Det visar sig vid en jämförelse att barnstugoma i Bredäng svarar för hela 16 % av driftkostnaderna, grundskolan tar 76 %, medan bostäderna endast svarar för 2 % (Se kapitel 22 Kostnadssynpunkter).

En alltför kortsiktig sparsamhet när det gäller yta i och utformning av förskolans byggnader och utemiljö kan få negativa konsekvenser för drif- ten. En snävt tilltagen tomt, för hårt rationaliserade lokaler är oftast na- got som inte kan rättas till i efterhand. En väl fungerande ute— och inne- miljö utgör en viktig grundval för verksamheten i förskolan.

* Meddelande nr 39 "Investeringar Och driftkostnader i Bredäng" Utrednings- byrån vid Stockholms stadsbyggnadskontor.

Bilaga 1311 Funktionsanalys och lokalplanering

Funktionsanalys och lokalplanering. småbarnsgrupp 4 + 4 = 8 barn 1/2—2 1/2 är.

Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning

1. Ankomst och hemfärd

2. Av— och påklädning (12 barn)

4 barn 1/2—ca ] år 3a. Kroppshygien

3b. Måltider

3c. Lek, aktivitet och vila i bädden

3d. Lek och aktivitet på golvet

8 barn ca 1—2 1/3 är 4a. Kroppsliygien

4b. Lek och aktivitet med grundmaterial

Förvara barnvagnar Förvara vagnspåsar

Klä av och på barn Hänga upp kläder Förvara kläder och skor Torka kläder Barn börjar klä av sig själva

Skötas: Kläs av och på. tvättas, bytas på

Matas Börja äta själv Värma barnmat. laga välling

Sprattla

Titta på och gripa efter mobiler Manipulcra föremål Lyssna till ljud och musik Sova Sitta uppe i bädden Resa sig i bädden Förvara leksaker

Ligga på mage och rygg Rulla över i annat läge Söka nå och gripa föremål Sitta upp Kava och hasa omkring Krypa. resa sig Gå med och utan stöd

Tvätta sig Torka sig Kamma sig Borsta tänderna Dricka Uttömning Förvara toalettartiklar

Plaska i vatten Ösa, hälla, spruta vatten Leka med föremål i vatten Löddra, använda färg i vatten Gräva, ösa, hälla och forma sand Gegga och kladda med lera

Ta upp och ta ur barn i barnvagnar

Förvara tilläggsmaterial. sand och lera

Djup hylla ovanför uppställnings- platserna

Kappliylla med krokar i barnhöjd för ca 8 barn Perforerad hylla för ytterskor

Anordningnr för namnskylt Kapphängarc för vuxna

Förvaringsutrymme för skötatti- raljer

Avfallspåsar

Kokskåp

Pottliylla för ca 6 pottor Skåp för toalettartiklar

Skåp, hyllor

Rumsbeteckning

Kommentar

Barnvagnsgarage ( 12 vagnsplatser)

Kapprum

Lekrum

Våtrum

Våtrum

Bred ytterdörr med entréramp Vagnarna skall ej behöva place- ras bakom eller ovanför varand- ra

Skåpinredning i vuxcnhöjd för ca 6 barn

Slutet utrymme med dörr

Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning

5. Måltider

5b. Lek med lekmaterial

5c. Stor rörelselek

6. Sömn och vila

Gemensamt för båda grupperna 7. Avkoppling

8. Personal

9. Förvaring

Börja ”duka” Börja servera sig själv Äta Börja "duka av” Delta i bortplockning Göra rent

Använda plockmaterial, klossar, bultbräden, träda pärlor etc Använda mindre, byggbart material Klossar Funktionslek med papper, färg, kritor Fingermålning Enkel, fiktiv lek Använda böcker och bildmaterial Använda material för ljudproduktion Hämta, förvara, återställa material

Gå, springa, skutta, klättra, gå i liten trappa Klänga och hänga Rutscha, kana Dra saker efter sig Skjuta saker framför sig Bära, kånka Krypa in, under, bakom, upp på Gå ut och in genom dörr

Sova Vila

Isolering vid sjukdom m m Enskilda samtal Avkoppling och samvaro med föräldrar

Förvara lekmaterial Förbrukningsmaterial

Hyllor i BH och VH

Förvaringskåp i BH och VH

Dörr med lågplacerat handtag

8 sovalkover

Flyttbara hyllor

Rumsbeteckning Kommentar

Lekrum 11

Se lekrum ll God kontakt med utemiljön Kapprum

Se lekrum ll

Avkopplingsrum Slutet utrymme med dörr

WC, [ st (se även syskon- grupperna) Omklädning med Wc och dusch

Förråd (se även syskon— grupperna)

M inimiy tor

Förskola med småbarnsgrupp, 4 + 4, 4 + 6, 4 + 8 = 8—12 platser, 1/2—2 1/2 är

Funktion — rum Yta Yta/plats Kommentar

barnvagnsgarage 10—13—16 ca 1,3

kapprum 12—16—20 ca 1,6 Våtrum 10—13—16 ca 1,3 lekrum [ 30 ca 6,6 lekrum 11 24—36—50 avkoppling 6—7—8 ca 0,7 förråd 2—3—4 ca 0,3 l förråd (köks-) l (städ-) l (smutstvätt-) 3—4—5 ca 0,4 kan sammanläggas med ev j (central-) övriga avdelningar i undercentral (2) vid samordning med fler av- soprum l delningar utgår denna yta dag- och arbetsrum 6 0,7—0,5 kan sammanläggas med ev övriga avdelningar , pers —omklädning med 4 0,5 —0,3 wc och dusch

pers —entré

Summa nettoyta 110—135—162 13,7—13,5

Nödvändiga förbindelser

Förskola med småbarnsgrupp, 8—12 platser, 1/2—2 1/2 år.

Funktion rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse (via dörr, korridor, kpr eller annat neutralt utrymme)

barnvagnsgarage

kapprum

Våtrum lekrum ] lekrum 11 avkoppling förråd

förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt—) (central-)

undercentral soprum

dag- 0 arbetsrum

pers -omklädning med wc och dusch

pers -entré

barnentré, kpr, uteterrass

barnvagnsgarage, Våtrum, lek- rum 1 och II,

lekrum Il, kpr, utelek lekrum Il, kpr. avkoppling lekrum [, kpr, Våtrum, utelek

lekrum I

avkoppling

förråd

förråd kapprum lekrum [ o [I

lekrum 1 o I], pers-entré

lekrum 1 o 11

pers -entré, lekrum I o 11

pers-omkl, lekrum I o !] förråd

Funktionsanalys och lokalplanering i syskongruppen

unktionsanalys och lokalplanering

Syskongruppflo platser Syskongrupp 15 platser

ktivitetsområde Funktioner Fast inredning Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar . Av- och påkläd- Hänga kläder BH kapphylla Kapprum Min 3 m väggyta Kapprum Min 4.5 m vä ning Förvara skor med krokar längd Torka kläder Perforerad hylla Breda ut kläder för ytterskor för organisation Hög hylla med av påklädning fack VH Kapphangare för vuxna . Kroppshygien Tvätta sig Hållare för tvätt- Våtrum Slutet utrymme Våtrum Slutet utrymme (Se även 6. Duscha sig lappar med dörr med dörr ”Grundmare- Torka sig Hållare för hand- 1 wc avskilt 142 wc avskilt rial".) Kamma sig dukar 1 dusch avskild l dusch Borsta tänderna Hållare för mug- Wc 3 m2 sam- Wc 3 m2 sepa- Dricka gar manslaget med rat från Våtrum Uttömning Hållare för tand- personal-wc se— anslutning till Förvara toalett- borstar parat från våt- hemvist artiklar Hållare för toa- rum ianslutning Förvara frotté- lettpapper till hemvist handdukar Hyllor, skåp i VH Torka frotté- Skärmväggar med handdukar dörrar runt toa- lettema .Måltider Duka Hemvist I och II Rummet får ej Hemvist I och II Ev uppdelbart Servera (Se även 13. bindas av aktivi— Rummet får ej 1 Äta "Kök och mat- teter som kollide- bindas av aktivi Dricka rum" ) rar med måltidens teter som kollid Plocka bort Matberedning utsträckningi ti- rar med måltide Göra rent den. utsträckning i ti1' Slutet utrymme den. l med dörr Slutet utrymme. med dörr . Vila och av- Sova Förvaringsutrym- Hemvist I och II Möjlighet att Hemvist ioch Il koppling Vila me för filtar, (Se även ”Av— dämpa buller när (Se även 14.) Avkopplande madrasser, kud- koppling".) barn skall sova. aktiviteter dar Slutet utrymme

. Stor rörelselek Springa, rusa Röra sig till mu-

sik Körlekar: skjuta fram- för sig dra efter sig cykla Klättra, äntra Hoppa, slänga sig Kryp-in—lekar Gå i trappa Ru tscha Vila, avkoppling

Ribbstolar Klättervägg Linor och repste- gar

Lekhall (Se även Hemvist I och II)

med dörr

Takhöjd helst > 3 rn Diskbänk (lab ), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl ), lösa skärmar för rumsbildningar Lekhallen kom— bineras med lab - verkstad, miljö, musik och bibliotek

Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem— vist I och II" )

Kombinerad me laboratorium, verkstad, miljö, bibliotek och musik. Diskbänk, (lab), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl), lösa skärmar för rumsbildningar. ' Takhöjd helst >3 m

Syskongrupp 20 platser Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Kapprum Min. 6 m vägg— Kapprum Miri. 2x4,5 m Kapprum Min 2x6 m vägg- längd vägglängd längd Våtrum Slutet utrymme Våtrum Slutet utrymme Våtrum 2x2 wc avskilt med dörr med dörr 2x1 dusch avskilt 2 wc avskilt, 2x2 wc avskilt, Slutet utrymme 1 dusch 2xl dusch med dörr Wc 3 m2 sepa- Wc 3 ni2 se- rat från Våtrum parat från våt- i anslutning till rum i anslutning hemvist Wc 3 m2 till hemvist separat från våt- rum i anslutning till hemvist 2 avdelningar kan dela på 1 wc ! Hemvist l Rummet får ej Hemvist 1 Rummet får ej Hemvist [ bindas av aktivi- bindas av aktivi- teter som kolli- teter som kolli- derar med målti- derar med målti- dens utsträckning dens utsträckning itiden. i tiden. Slutet utrymme Slutet utrymme med dörr med dörr ; Hemvist ll (Se Möjlighet att Hemvist ll (Se Möjlighet att Hemvist [] i även 8. "Musik" i och 14. "Av- koppling”.)

Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem- vist I och II".)

dämpa buller när barn skall sova. Slutet utrymme med dörr

Lab -verkstad = 16 m2 avskiljbart Miljö-bibl =

14 m2 avskiljbart Takhöjd helst

> 3 m

även 8. "Musik" och 14. "Av— koppling".)

Lekhall (Se även 3. och 4. "Hem- vist [ och II".)

dämpa buller när barn skall sova. Slutet utrymme med dörr

Takhöjd helst

> 3 m Lab -verkstad = 20 m2 avskiljbart Miljö-bibl =

20 m2 avskiljbart Diskbänk (lab ), arbetsbänk, (verkstad), hyl- lor, skåp, (mil- jö-bibl ), lösa skärmar för rumsbildningar

Lekhall (Se även 3. "Hemvist I" och 4. ”Hem— vist U".)

Takhöjd i lekhall helst > 3 m Lab = 16 m2 Verkstad = 16 ml Bibl = 16 m2 Miljö = 12 in2 Alla avskiljbara

Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser

Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommenta 6. Grundmaterial Experimentera Skåp Se 2. "Våtrum" Se 2. "Våtrum" (Se även 2. och laborera Hyllor "Kroppshy- med: Lådor gien".) sand lera vatten Förvara: sand lera plastbaljor

7. Bildframställ— ning

8. Musik Rytm

9. Lek Rollek

redskap m m

Bildframställning: Målning vid bord. på golv, mot väg, mot staffli. Collage. klippning. rivning, klistring, modellering i plastiska material. Träslöjd (vid bord) och på golv. Ytbehandling med färg.

Torkning av mål- ningar. lersaker m m. Producera littera- tur, bildserier etc. Förvara olika ma- terial.

Produce ra ljud med instrument och på annat sätt. Sköta band- och skivspelare Lyssna Avslappning. koncentration inspiration Röra sig fritt till musik Improvisera

Byggande. Hop- fogning av stör- re och mindre material på golv. Byggande med klossar Bygga upp mil- jöer, bl a hem- och yrkesmiljöer. Använda varierat basmaterial som kan "bli allt". Förvara förbruk- ningsmaterial (skynken, kar— tonger. embal- lage-material etc). Förvara diverse tilläggsmaterial.

Hyllor och skåp för verktyg och material. Låsbart skåp för farliga vätskor.

Diverse upphäng- ningsanordningar för musikinstru— ment Förvaringsskåp

Förvaringsskåp Lådor Hyllor

Verkstad (Se 5. "Lekhall" )

Lek hall

Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)

Verkstad (Se 5. "Lekhall". 3. och 4. "Hemvist [ och II".)

Lekhall

Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)

Syskongrupp 20 platser

Rum sbeteckning Kommentar

Syskongrupp 30 platser

Rumsbeteckning Kommentar

Syskongrupp 40 platser

Rumsbeteckning Kommentar

Se 2. "Våtrum"

Lab -verkstad = 16 m2 avskiljbart från lekhallen

Verkstad (Se 5. "Lekhall". 3. och 4. "Hemvist ] och II".) God kommunika- tion med utemil— jön

Musikrum

Miljörum (Se 5. Miljö-bibl = "Lekhall". 3. 14 m2 avskiljbart och 4. "Hemvist från lekhallen I och II".)

Se 2. "Våtrum"

Verkstad (Se 5. "Lekhall".)

Musikrum

Miljörum (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist ] och II”.)

Lab -verkstad = 20 m2 avskiljbart från lekhallen God kommunika- tion med utemil- jön

Slutet utrymme med dörr

Miljö-bib] = 20 m2 avskiljbart från lekhallen

Se 2. "Våtrum"

Verkstad (Se 5. "Lekhall", 3. "Hemvist I" och 4. "Hemvist II".)

Musikrum

Miljörum (Se 5. "Lekhall”, 3. och 4. "Hemvist I och II".)

Verkstad = 16 m2 avskiljbart från lekhallen Arbetsbänk God kommunika- tion med utemil— jön

Slutet utrymme med dörr

Avskiljbart från lekh allen

Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser

Aktivitetsområde Funktioner Fast inredning

Rumsbeteckning Kommentar Rum sbeteckning

Kommentar

10. Litteratur och andra media (Se även 11. "Klassifika- tion")

11. Klassifikation

12. Laboratorium

Använda littera- tur: bläddra titta berätta och hög- läsa sittande el— ler liggande på golv, stående eller sittande vid bord. Foga ihop bok- stäver till ord. Förvara: bilderböcker uppslagsböcker vuxenlitteratur tidningar tidskrifter bildmaterial

Hämta, förvara, återställa mate- rial.

Breda ut mate- rial för överblick. Använda material individuellt eller igrupp. Använda sor- terings- och till- hörighetsmate- rial.

Lägga inpassnings- spel, pussel. Använda mindre, byggbart material m m

Demonstrera, ex- perimentera, väga, mäta, plantera, sköta akvarium, sköta terrarium Ta hand om små- djur Förvara material, instrument för mätning, väg- ning, undersök- ning och experi— ment o d djurfoder, jord rn m

Låga snedställda bokhyllor Böckerna skall vara synliga fram- ifrån. Bokhyllor i BH + VH Tidskriftshylla i VH Hyllor Lådor Förvaringsskåp

Hyllor, lätt över- blickbara

Arbetsbänkar, h = 70 cm

Hyllor Förvaringsskåp Diskbänk

Bibliotek (Se 5. ”Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II" )

Bibliotek (Se 5. ”Lekhall", och 10. ”Bibliotek”, 3. och 4. "Hem- vist I och II” )

Laboratorium (Se 5 . "Lekhall” )

Bibliotek (Se 5. "Lekhall", 3. och 4. "Hemvist I och II".)

Bibliotek (Se 5. "Lekhall" och 10. "Bibliotek”, 3. och 4. ”Hem- vist I och II".)

Laboratorium (Se 5. "Lekhall”.)

Syskongrupp 20 platser Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser

Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar

Bibliotek (Se 5. Miljö-bib! = Bibliotek (Se 5. Miljö—bibl = Bibliotek (Se 5. Avskiljbart från "Lekhall", 3. 14 m2 avskiljbart ”Lekhall", 3. 20 m2 avskiljbart "Lekhall", 3. lekhallen och 4. "Hemvist från lekhallen och 4. ”Hemvist från lekhallen och 4. "Hemvist I och II" ) I och II".) I och II”.)

Bibliotek (Se 5. Miljö-bib] = Bibliotek (Se 5. Miljö-bibl. = Bibliotek (Se 5. Avskiljbart från ”Lekhall" och 14 m2 avskiljbart "Lekhall" och 20 m2 avskiljhart "Lekhall", och lekhallen 10. "Bibliotek". från lekhallen 10. "Bibliotek", från lekhallen 10. "Bibliotek",

3. och 4. "Hem- 3. och 4. "I-Iem- 3. och 4. "Hem- vist I och II".) vist I och II".) vist I och II”.)

' Laboratorium (Se Lab -verkstad = Laboratorium (Se Lab —verkstad = Laboratorium (Se Avskiljbart från 5. "Lekhall".) 16 m2 avskiljbart 5. "Lekhall".) 20 m2 avskiljbart 5. ”Lekhall".) lekhallen

| i från lekhallen från lekhallen ! 1

Funktionsanalys och lokalplanering Syskongrupp 10 platser Syskongrupp 15 platser

Aktivitetsom råde Funktioner Fast inredning

Rumsbeteckning

Kommentar

Rumsbeteckning

Kommentar

13. Matberedning

14. Avkoppling

15. Terapi

16. Föräldrasam— verkan

17. Särskilda per- sonalaktivite- ter

18. Förvaring

Delta i de vuxnas arbete

Planera inköp

Ta emot varor Sortera varor för förvaring Förbereda målti- der Tillreda måltider Duka, servera, du- ka av, diska för hand

Vila enskilt Isolera vid sjuk— dom, olycksfall

Undersökningar av enklare slag Lägga enkla för- band

Dela ut medicin Förvara hälsokort Speciell träning i samband med handikapp

Enskilda sam tal Samvaro, avkopp- ling

Enstaka måltider Konferenser Studiearbete Förberedelsearbe— te Föra och förvara löpande anteck- ningar Enskilda samtal Vila, avkoppling Av— och påkläd— ning m m Hygien

Förbrukningsar- tiklar, lekmate- rial Lekmaterial Förbrukningsar- tiklar bord, sto- lar m m Matvaror Städmaterial, städvagn Smutstvätt

Uteleksaker

Sopor

Hyllor

Hyllor Hyllor

Hyllor Hyllor, krok ar

Kök

Avkopplingsrum

Terapirum (Se 14. "Avkopp- ling".)

Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp— ling", 15. "Tera- pi't)

Dagrum Arbetsrum

Omklädningsrum med wc och dusch

Hemvistförråd

Förråd: köks- städ- smutstvätt- central- sop-

Uteförråd

Slutet utrymme med dörr Matfunktionen lagd till hemvist och lekhallen

Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med terapi

Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med avkoppling

Sammanslaget med terapi

Slutet utrymme med dörr

Slutet utrymme med dörr Sammanslaget med hemvist wc

Sammanslaget med lekhalls- förråd

Kök

Avkopplingsrum

Terapirum (Se 14. "Avkopp- ling".)

Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling", 15. "Tera— vi".)

Dagrum Arbetsrum

Omklädningsrum med wc och dusch

Hemvistförråd

Lek hallsförråd (mtrl, stol-)

Förråd: köks- städ- smutstvått- central- sop-

Uteförrad

Slutet utrym med dörr Matfunktiom lagd till hem och lekhall

Sammanslag med terapi

Sammanslage med avkoppl Slutet utrym med dörr

Sammanslage med terapi | i !

Slutet utrymn med dörr God förbinde med utemiljö

Slutet utrymn med dörr

rSyskongrupp 20 platser

Avkopplingsrum

Terapirum (Se 14. "Avkopp— ling")

Avkopplingsrum (Se 14, "Avkopp— ling", 15. "Tera- Pi")

Dagrum Arbetsrum

Omklädningsrum med wc och dusch

Hemvistförråd

Lekhallsförråd (mtrl, stol-)

Förråd: köks— städ- smutstvitt- central- sop-

Uteförråd

med dörr Matfunktionen lagd till hemvist och lekhall

Ev sammanslaget med terapi

Ev sammanslaget med avkopp- lingsrum Slutet utrymme med dörr

Ev sammanslaget med terapi

Slutet utrymme med dörr

Slutet utrymme med dörr

Avkopplingsrum

Terapirum

Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling" .)

Dagrum Arbetsrum

Omklädningsrum med wc och dusch

Hemvistförråd

Lekhallsförråd (mtrl, stol-)

F örråd: köks- städ- smutstvätt- central- sop-

Uteförråd

me med dörr Lekkök och mat- rum 15 m2

Kök 12 m2

Slutet utrymme med dörr

Avkopplingsrum för två avdel- ningar kan föras samman

Slutet utrymme med dörr

Slutet utrymme med dörr

Avkopplingsrum

Terapirum

Avkopplingsrum (Se 14. "Avkopp- ling".)

Dagrum Arbetsrum

Omklädningsrum med wc och dusch

Hemvistförråd

Lekhallsförråd (mtrl, stol-)

Förråd: köks- städ- smutstvått- central- sop-

Uteförråd

Syskongrupp 30 platser Syskongrupp 40 platser Rumsbetcckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Rumsbeteckning Kommentar Kök Slutet utrymme Kök och matrum Kök slutet utrym- Kök och matrum Kök slutet utrym-

me med dörr Lekkök och mat- rum 20 m Kök 15 m2

Slutet utrymme med dörr

Slutet utrymme med dörr

Slutet utrymme med dörr

Förskola med 1—2 syskongrupper, 10—40 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion — rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar

Per ] syskongrupp. 10—20 platser

kapprum 8 — 16 0,8

Våtrum 8—16 0,8 hemvist I 14—28 1,4 vid 15 platser och fler upp- hemvist 11 (17—34) (1,7) delbart ] 2 rum, ytan kan ökas genom minskning av lekhallen avkoppling 4—8 0,4 vid mindre än 20 pl sam- manslaget med terapi, vid 30 pl och mindre ev sam- manslaget hv-förråd 2—4 0,2 vid mindre än 15 pl ev sammanslaget med lek- hallsförråd R-wc 3—4 0,25—0,1 vid mindre än 15 pl sam—

manslaget med pers —WC, vid 5 pl ev sammanslaget

Per 1—2 syskongrupper, 10—40 platser lekhall med lab 35—140 3,5 vid mer än 15 pl lab —verk— > verkstad (32—128) (3,2) stad och miljö—bib] avskilj- miljö bara, vid mer än 30 pl lab, ! bibl verkstad, miljö 0 bibl av- skiljbara varför sig musik 3—12 0,3 sammanslaget med lekhall vid mindre än 20 pl (ev vid 20 pl ) terapi 3—12 0,3 vid mindre än 20 pl sam-

manslaget med avkoppling (ev vid 30 pl och mindre)

lh-förråd (mtrl-) 1—4 0,1 vid mindre än 15 pl ev (stol-) 1,5—6 0,15 sammanslaget med hemvist-

förråd

uteförråd 1,5 —6 0,15 kök med lekkök 9—35 0,9 vid 20 pl och mindre en-

och matrum bart kök med lekkök, mål—

tider förläggs till lekhall el ] hemvist .

e—förråd (köks-) 1—4 0,1 (städ-) 1,5—6 0,15 (smutstvätt—) 0,5—2 0,05 (central-) 1,5 —6 0,15 undercentral (2—3) (0,2—0,08) beroende av uppvärmnings- system _ soprum l—4 0,1 1 dag- och arbetsrum 6—20 0,5 vid mer än 30 pl uppdelbart ! i 2 rum ] omklädning m wc 3—12 0,3 vid mindre än 15 pl sam- o dusch manslaget med hemvist-wc (ev vid 15 pl ) ( personalentré vid mindre än 15 pl sam- & manslaget med hemvisten- ; tré (ev vid 15 pl ) Summa nettoyta 109—420 lO,9—10,5 lekyta (hemvist, lekhall, 55—220 5,5 lekytan kan omfördelas musik, terapi) mellan hemvist o lekhall,

Nödvändiga förbindelser

Förskola med 1—2 syskongrupper, 10—40 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr , el annat neutralt utrymme)

kapprum

Våtrum

hemvist l

hemvist Il

avkoppling

hv—förråd

R-wc

lekhall med lab verkstad miljö bibl

musik

terapi

lh-förråd (mtrl-)

(stol-) uteförråd

kök med lekkök och matrum

e—förråd ( köks-) (städ—) (smutstvätt-) (central-)

undercentral soprum dag- och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

personalentré

Våtrum

kpr, utelek

hemvist 11 (om uppdelat) lekhall (vid mindre än 15 pl totalt)

hemvist 1 (om uppdelat) hv-för- råd (brits-) kpr, hemvist I el 11 hemvist el lekhall (vid mindre än 15 pl totalt)

hemvist Il

lh-förråd, utelek, musik (om skilt från lekhall) terapi (om skilt från avkoppling), matrum _lekkök (vid 30 pl 0 fler) hemvist 1 (vid mindre än 15 pl )

lekhall (om skilt från lekhall)

lekhall (om skilt från avkoppling)

lekhall

utelek lekhall (vid 30 pl 0 fler)

R-wc, lekhall (vid 15 pl () mindre/syskongrupp)

hv-förråd, lekhall

hemvist I kpr

dagrum, pers-entré, pers-om- kläd, e-förråd, kök (vid mind— re än 30 pl ), kapprum (vid 15 pl om mindre/syskongrupp)

e-förråd, pers -entré, lekhall (vid mindre än 30 pl ) pers -entré, kök, lekhall

lekhall pers -entré, lekhall

pers -omkl, e-förråd, kök, lek- hall

Förskola med en syskongrupp, 10 platser, 2 1/2—7 1/2 år

Funktion _ rum

kapprum Våtrum

hemvist I hemvist Il

avkoppling hv-förråd

R-wo

lekhall med lab verkstad miljö bibl

musik

terapi

lh-förråd (mtrl-) (stol-) uteförråd

kök med lekkök

e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)

undercentral

soprum

dag- och arbetsrum omklädning med wc och dusch

personalen tré

Summa nettoyta lekyta (hemvist, lekhall, musik, terapi)

Yta m2

14 (17)

4(+ 3 = 7) (2)

(3)

35 (+3=38) 32 (+3=35)

(3) (3)

i'5 (+ 2345

109 55

Yta/plats m2

0,8 0,8

1,4 (1,7)

0,4 0,2

0,3

(3,2)

0,3 0,3 0,15 0,1 0,15 0,9

0,1 0,15 0,05 0,15

(0,2)

10,9 5,5

Kommentar

hemvist I och II samman— slaget, ytan kan ökas ge- nom minskning av lekhalls— ytan

sammanslaget med terapi

ev sammanslaget med lek- hallsförråd

sammanslaget med perso— nal-wo

sammanslaget med musik utrustning för lab-verkst miljö, bibl ingår i lekhallen (diskbänk, arbetsbänk, skåp, hyllor, skärmar) sammanslaget med lekhall sammanslaget med avkoppl

sammanslaget med hemvist- förråd

enbart kök med lekkök, måltider förläggs till lekhall eller hemvist

beroende av uppvärmnings- system

sammanslaget med R-wc

sammanslaget med hemvist— entré

lekytan kan omfördelas mellan lekhall och hemvist ex vis som ovan angivits

Nödvändiga förbindelser Förskola med en syskongrupp, 10 platser 2 1/2—7 1/2 är

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Funktion * rum

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)

kapprum (även pers -cntré) Våtrum Våtrum kpr, utelek hemvist [ E lekhall, hv-förråd hemvist ll (brits-) avkoppling lekhall eller hemvist hv-förråd lekhall och hemvist (brits-) R-wc lekhall med lab hemvist, lekhall, lh-förråd, verkstad utelek miljö bibl musik terapi lh—förråd (mtrl-) lekhall (stol-) uteförråd utelek

kök med lekkök

e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt—) (central-)

undercentral soprum dag— och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

pcrsonalentré

R-wc, lekhall, kök, pers -omkl, dagrum, ekonomiförråd

kpr kpr, pers -omk1, dagrum,kök, e-förråd

kpr, e-fö rråd, lekhall

kpr, kök, lekhall

kpr kpr, lekhall

(se kpr )

Förskola med en syskongrupp, 15 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion rum

Yta m2 Yta/ plats m2 Kommentar

kapprum Våtrum

hemvist I % hemvist II

avko ppling hv-förråd R-wc

lekhall med lab verkstad miljö b ibl

musik

terapi lh—förråd (mtrl-) (stol-)

uteförråd kök med lekkök

e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)

undercentral

soprum dag- och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

personalentré

Summa nettoyta

lekyta (hemvist, lekhall, musik, terapi)

12 12

21 (25)

6 (+ 4,5 = 10,5) 3 3

53 (+ 4,5 = 57.5) 48 (+ 4,5 = 52.5)

(4.5) (4,5)

2,5 _. 1,5 i"4

2,5 14

1,5 2,5 2,5 (2)

1,5 7 ,5 4,5

162 83

0,8 0,8

1,4 (1.7)

0,4 0,2 0,2

3,5 (3,2)

10,7 5,5

hemvist ] och II ev sam— manslaget, ytan kan ökas genom minskning av lek- hallsytan

sammanslaget med terapi

ev sammanslaget med per— sonal-wc

sammanslaget med musik utrustning för lab —verkst, miljö, bibl ingår (disbänk. arbetsbänk, skåp, hyllor, lösa skärmar) ingår i lekhall ingår i avkoppling

enbart kök med lekkök måltider förläggs till lekhall eller hemvist

beroende av uppvärmnings- system

ev sammanslaget med R-wc

ev sammanslaget med hem- vistentré

lekytan kan omfördelas mellan lekhall och hemvist ex vis som ovan angivits

Förskola med en syskongrupp, 15 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion — rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme

kapprum

Våtrum

hemvist [

hemvist ll

avkoppling hv-förråd

R-wc

lekhall med lab verkstad miljö bibl

musik

terapi lh-förråd (mtrl-)

(stol-) uteförråd

kök med lekkök

e—förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-)

undercentral soprum dag- och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

personalentré

Våtrum

kpr, utelek hemvist ll

hv-förråd (brits-), hemvist l hemvist eller kpr

hemvist ll

lh-förråd, utelek

lekhall

utelek

R-wo, lekhall

hv-förråd, lekhall

hemvist [ k pr

kpr , kök, pers -entré, pers - omkl, dagrum e-förråd, hem- vist [

lekhall, e-förråd, pers -entré

pers -entré, lekhall, kök

lekhall pers entré, lekhall

pers-omkl, o-förråd, kök, lek- hall

Förskola med en syskongrupp, 20 platser, 2 1/2—7 1/2 år

Funktion rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar

kapprum 16 0,8 Våtrum 16 0,8 hemvist I uppdelbart i 2 rum (12+16) hemvist II 28 (34) 1'4 (1'7) ytan kan ökas genom minsk- ning av lekhallsytan avkoppling 8(+6)=14 0,4 ev sammanslaget med tera— pi hv—förråd 4 0,2 R-wc 3 0,15

lekhall med lab 70 (64) 3,5 (3,2) lab -verkstad (16 m2) av- verkstad skiljbart, miljö-bibl (14 m2) miljö avskiljbart bibl

musik

terapi (6) 0,3 ingår ev iavkoppling lll-förråd (mtrl-) 3 = 0,15 (stol—) 2 0,1 uteförråd 3 0,15 kök med lekkök 18 0,9 enbart kök med lekkök

(ev uppdelbart), måltider förläggs till hemvist l el lekhall &

e—förråd (köks-) 2 0.1 (Städ-) 3 _9 0,15 (smutstvätt-) [ _ 0,05 (central-) 3 0,15 undercentral (2) 0,1 beroende av uppvärmnings- system * soprum 2 0,1 dag- och arbetsrum 10 0,5 omklädning med wc 6 0,3 I och dusch : personalentré Summa nettoyta 214,5 10,7 lekyta (hemvist, lekhall, 113 5,6 lekytan kan omfördelas musik, terapi) mellan lekhall och hemvist

ex vis som ovan angivits

& Nödvändiga förbindelser

Förskola med en syskongrupp, 20 platser, 2 l/2—7 1/2 är

Funktion _ rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)

kapprum Våtrum hemvist [ hemvist II avkoppling hv-förråd R—wc

lekhall med lab verkstad miljö bibl musik

terapi

lh-förråd (mtrl-) ( sto l-)

uteförråd kök med lekkök

e-förråd (köks-) (städ -) (smutstvätt-) (central-) undercentral soprum dag— och arbetsrum

Omklädning med wc och dusch

personalentré

Våtrum

kpr, utelek hemvist Il

hemvist [, hv förråd, (brits-) kpr, hemvist ! el ll hemvist [[ (brits-)

musik, lh-förråd, utelek, terapi (om skilt från avkoppling)

lekhall

lekhall (om skilt från avkopp— ling)

lekhall

utelek

R-wc

lekhall, hv-förråd

hemvist [ kpr

kök, pers-entré, hemvist ], dag- rum, e-förråd. pers-omkl.

lekhall, e-förråd, pers -entré

pers -entré, lekhall, kök

lekhall pers entré, lekhall

pers omkl, kök, lekhall, e— förråd

Minimiyror

Förskola med två syskongrupper, 30 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar

2xl2 0,8

kapprum

Våtrum 2x12 0,8 hemvist [ hemvist I och 11 ev sam- hemvist 11 & 2,01 (25) 1'4 (1'7) manslagna, ytan kan ökas genom minskning av lek- hallsytan avkoppling 2x7(+3,5) 0,45 ev sammanslaget med te- rapi hv-förråd 2x3 0,2 R-u'c 3 (+1,5) 1 ev kan 2 grupper dela (0,15) hemvist-wc lekhall med lab 105 (96) 3,5 (3,2) lab-verkstad (20 m2) av— verkstad skiljbart, miljö-bibl (20 m2) miljö avskiljbart bibl

9

musik

terapi (7) 0,23 ingår ev iavkopplingsrum- men lh-förråd (mtrl-) 4,5 __7 5 0,15 5 (stol-) 3 " ' 0,1 3 uteförråd 4,5 0,15 kök med lekkök 27 0,9 lekkök + matrum 15 m2, kök 12 m2 , e-förråd (köks-) 3 0,1 * (städ-) 4,5 _13 5 0,15 (smutstvätt-) 1,5 _ ' 0,05 (central-) 4,5 0,15 undercentral (3) (0,1) beroende av uppvärmnings- system soprum 3 0,1 dag- och arbetsrum 15 0,5 ev uppdelbart, 9+6 i omklädning med we 9 0,3 1 och dusch i pcrsonalentré " Summa nettoyta 317,5 10,5 (316) lekyta (hemvist, lekhall, 163 5,4 lekytan kan omfördelas musik,terapi) mellan lekhall och hemvist

ex vis som ovan angivits

Nödvändiga förbindelser

Förskola med två syskongrupper, 30 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion _ rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)

kapprum Våtrum hemvist [ hemvist ll avkoppling hv-förråd R-wc

lekhall med lab verkstad miljö b ibl musik

terapi

lh-förråd (mtrl -) (stol—)

uteförråd

kök med lekkök

och matrum e-förråd (köks-) (städ-)

(smutstvått-) (central-) undercentral soprum dag- och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

personalentré

Våtrum

kpr, utelek

hemvist II

hemvist 1, hv-förråd (brits-) hemvist el kpr

hemvist [[ (brits-)

matrum—lekkök, musik, lh- förråd, utelek, terapi (om skilt från avkoppling)

lekhall

lekhall (om skilt från avkopp— ling) lekhall

utelek lekhall

R-wc, lekhall

hv-förråd, lekhall

hemvist I kpr

kpr, pers-entré, e-förråd, pers—omkl, dagrum, hemvist 1

pers entré, e-förråd

lekhall, kök, pers entré

lekhall pers-entré, lekhall

pers -omkl, e-förråd, kök, lek- hall

Förskola med två syskongrupper, 40 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion rum Yta m2 Yta/plats m2 Kommentar

kapprum 2x16 0,8 Våtrum 2x16 0,8

hemvist [ uppdelbart i 2 rum (12+16) hemvist II & ZXZB (34) 1'4 (1,7) ytan kan ökas genom minsk— ning av lekhallsytan avkoppling 2x8 0,4 hv-förråd 2x4 0,2 R-wc 3(+1,5) 0,07 ev kan 2 grupper dela hem— (0-1) vist-wc lekhall med lab 140 (128) 3,5 (3,2) lab (16 m2), verkstad (16 verkstad mz), bibliotek (16 m” ), mil- miljö jö (12 m?) avskiljbara bibl musik 12 0,3 terapi 12 0,3 lh—förråd (mtrl-) (140 0,15 (stol—) 4 0,1 uteförråd 6 0,15 kök med lekkök 36 0,9 lekkök + matrum 20 m2 och matrum kök 16 m2 e-förråd (köks-) 4 0,1 (städ-) 6 =l8 0,15 (smutstvätt-) ? 0,05 ; (central-) 6 0,15 undercentral (3) 0,08 beroende av uppvärmnings- system soprum 4 0,1 dag- och arbetsrum 20 0,5 uppdelbart 12+8 omklädning med wc 12 0,3 och dusch personalentré Summa nettoyta 420 10,5 | lekyta (hemvist, lekhall, 220 5,5 lekytan kan omfördelas i musik, terapi) mellan lekhall och hemvist, ' ex vis som ovan angivits

Nödvändiga förbindelser

Förskola med två syskongrupper, 40 platser, 2 1/2—7 1/2 är

Funktion — rum

Direkt förbindelse med (via dörr enbart)

Direkt eller neutral förbindelse med (via dörr, korridor, kpr, el annat neutralt utrymme)

kapprum

Våtrum

hemvist [

hemvist ll

avkoppling

hV-förråd

R-wc

lekhall med lab verkstad miljö bibl

musik

terapi lh-förråd (mtrl -)

(stol-) uteförråd

kök med lekkök

och matrum e-förråd (köks-) (städ-) (smutstvätt-) (central-) undercentral soprum dag- och arbetsrum

omklädning med wc och dusch

personalentré

Våtrum

kpr, utelek hemvist I I

hemvist [, hv-förråd, (brits-) kpr, hemvist [ el 11 hemvist II, (brits-)

matrum, lekkök, musik, terapi, lh-förråd, utelek

lekhall lekhall lekhall

utelek lekhall

R—wc

hv-förråd, lekhall

hemvist I kpr

pers -entré, pers -omkl, e—för- råd, dagrum, hemvist 1

pers entré, e-förråd

pers -entré, kök, lekhall

lekhall

pers -entré, lekhall

pers-omkl, e-förråd, kök, lek- hall

Förskolans utbyggnad

14.1 Inledning

Ett av utredningens huvuduppdrag har varit att pröva formerna för och omfattningen av en förskolverksamhet — i heltids— eller deltidsform (lek— skola—daghem) som kan komma alla barn till del under något eller några år före skolinträdet. Tidpunkten för genomförandet och omfatt- ningen av en sådan reform måste givetvis vägas mot behovet av att bygga ut förskolan för barn även i lägre åldrar, dels för barn med behov av speciell stimulans på grund av fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp, dels för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräld- rar.

Den betoning som utredningsdirektiven ger daghems- och fritidshems- utbyggnaden understryks ytterligare i tilläggsdirektiven av den 21.11 .69, där det uppdras åt utredningen att utforma riktlinjer för utarbetande av kommunala barntillsynsplaner. Därvid framhålls nödvändigheten av att finna lämpliga vägar att skapa garantier för att den fysiska planeringen utformas så att tillfredsställande mark- och lokalutrymmen reserveras.

[ direktiven framhålls Vidare att utredningen skall pröva såväl de kortsiktiga som de mera långsiktiga behoven av personal, lokaler och utrustning. I detta sammanhang understrykes vikten av att bedöma det personalbehov som är nödvändigt för en utvidgning av förskolan till att bli mera allmän, mot det personalbehov som en utbyggnad av bl a övrig barnstugeverksamhet innebär.

i detta kapitel redogörs för vad utredningen kommit fram till i sin prövning utifrån de ovan refererade direktiven. Utredningens utgångs- punkter har därvid varit följande:

1. Genomförande av en allmän förskola år 1975 i första hand för alla barn från det kalenderår de fyller sex år. Det har inte synts realistiskt att till detta år föreslå en tvåårig omfattning av den allmänna förskolan. En omprövning av den allmänna förskolans omfattning bör dock kunna göras efter år 1975.

2. Barn som har särskilda behov av förskola på grund av fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp bör på kortast möjliga sikt erbjudas förskolplats från tidig ålder. En uppsökande verksamhet ikommuner- na bör utbyggas så att alla barn som behöver denna Viktiga stimulans

för sin utveckling kan erbjudas plats i förskolan.

3. En kommunal förskolplanering som redovisar tillgång till och behov av platser i kommunerna synes nödvändig för en utbyggnad av heltidsför- skolan som svarar mot familjernas—barnens behov. Under utbyggnads- skedet bör heltidsförskolan främst kunna ta emot dels barn med särskilda behov, dels barn med förvärvsarbetande och studerande föräldrar. Förslag till sådana anvisningar för den kommunala förskol- planeringen som avses i tilläggsdirektiven redovisas i kap. 20 Kommu- nernas planering för utbyggnad av förskolan.

4. De kommunala förskolplanerna bör visa Vilka markreservationer för förskoländamål som bör göras för full behovstäckning i nya bostads- områden. (Se vidare kap. 20 Kommunernas planering.) Under förskolans utbyggnad är det väsentligt att på ett sådant sätt beakta barnens och deras familjers behov att en avvägning kan göras mellan olika kvalitativa och kvantitativa aspekter som svarar mot de mål som ställts upp. En sådan väsentlig fråga är avvägningen i förskolutbygg- naden mellan heltids- och deltidsförskolan. En annan väsentlig fråga är barngruppernas personalbehov. Genom den satsning på deltidsförskolan som en allmän förskola måste innebära ges alla barn möjlighet att delta i en pedagogiskt upplagd gruppsamvaro, Vilket kan inverka gynnsamt på barnens utgångsläge vid inträdet i skolan. Heltidsformen ger vidgade möjligheter att nå de barn som på grund av olika slag av handikapp är i speciellt behov av stimulans och stöd redan vid mycket tidig ålder. Ett annat Viktigt behov kvantitativt det största — som tillgodoses genom heltidsförskolan gäller barn med föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar. [ denna awägningsfråga, som också tas upp 1 kap. 20 Kommunernas planering, har utredningen valt att förorda en samtidig utbyggnad av heltidsförskolan och deltidsförskolan, där heltidsförskolan med den större kapacitet som den har att tillgodose skiftande behov hos barnen och deras föräldrar måste utgöra basen. Förskolans inre verksamhet och därmed även bl a deltidsförskolans omfattning i timmar per dag mm bör kontinuerligt ses över och omprövas med utgångspunkt i förskolans mål samt med beaktande av de resurser som krävs. Det är också viktigt att personalbehovet i olika slag av barngrupper inom förskolan kontinuerligt omprövas utifrån målsättningen för försko- lan.

14.2 Platsu tvecklingen fram till år I 971

Antalet platser i heltidsförskola har under de senaste drygt femton åren fyrdubblats. Som framgår av tabell 14.1 började ökningen först vid mitten av 1960-talet. Mellan åren 1955 och 1963 skedde ingen egentlig ökning. Utbyggnaden blev märkbar först från och med år 1966. Nästan hela ökningen under den femtonårsperiod som redovisas i tabellen kan således tillskrivas de senaste fem sex åren. Platsantalet i deltidsförskola vars förändringar redovisas för motsvarande femtonårsperiod i tabell 14.1, har företett en något jämnare utveckling.

Tabell 14.] Antal platser och inskrivna barn vid daghem och lekskolor åren 1955—1970.

Daghem (heltidsförskolor) Lekskolor

" (deltidsförskolor) Antal Antal in- Overin— Ant inskrivna platser skr barn skr % barn

1955 10 000 27 800 1956 " 10 300 30 500 1957 " 10 500 31 900 1958 ” 10 800 33 400 1959 " 10 000 35 100 1960 " 10 300 38 400 | 1961 " 9 900 39 800 i 1962 ” 10 300 43 700 1 1963 30.6 10 300 45 200 1 1964 11 100 49 000 ., 1965 ” 11 900 52 100 '. 1966 ” 13 400 56 400 * 1967 " 16 100 1968 1.4 19 200 21400 12,5 58100 1969 " 25 200 28 700 13,5 62 800 19703 " 29 200 33 500 14,5 71 900

3 Inkluderar 312 barn med heldagsvistelse i gemensam barnstugeavdelning

Källa: För perioden 1955—66: Statistiska meddelanden nr R 1960:23 och R 1967123. För år 1967: Bearbetning av statsbidragsansökningsformulär (socialstyrel- sen), uppgifter om lekskoloma saknas.

För åren 1968—1970: Statistisk bearbetning av årsberättelser avseende barnstuge- verksamheten (SCB och socialstyrelsen för budgetåren 1967/68, 1968/69 och 1969/70).

)

För år 1971 har inte bearbetningen av huvudmännens årsberättelser * hunnit göras. Enligt socialstyrelsens interna anmälningsstatistikl skulle ; den 31 oktober finnas 43 372 anmälda platser vid heltidsförskola ! (motsvarar uppemot 50 000 inskrivna barn) och 45 696 platseri deltids- förskola (motsvarar ca 85 000 inskrivna barn). Erfarenhetsmässigt har i dock denna anmälningsstatistik redovisat större kapacitet än vad som i senare framgår av kommunernas årsberättelser. En försiktig tolkning antyder således att heltidsförskolan Vid 1971 års utgång tog emot ca 40 000 barn och deltidsförskolan ca 80 000.

I dagens läge finns således i förskola plats för ca 120 000 barn av ca 750 000 barn 0—6 år. I heltidsförskolan är fördelningen av platser på förskolbarn i olika åldrar relativt jämn, dock med någon övervikt för barn i åldrarna 5 och 6 år. Enligt beräkningar som gjorts av utredningen på basis av barnstugornas årsberättelser, Vilket material utvisar att ca 40 % är , i dessa åldrar, kan antalet platser i heltidsförskolan för 5— och 6-åringar ! uppskattas till ca 16 000 för är 1971. *

1 Kommuner och andra som igångsätter barnstugor (eller andra bamavårdsanstal- ter) är enligt stadgan för barnavårdsanstalter skyldiga att anmäla detta till socialstyrel- sen. För olika barnavårdsanstalter gäller även att årsberättelse, enligt barnavårdslagen, årligen skall insändas till socialstyrelsen.

Barnen i lekskolan — deltidsförskolan kan till helt övervägande del antas vara i åldrarna 5 och 6 år. 6-åringarna torde i sin tur dominera starkt bland barnen i lekskola. Vad gäller relationen mellan behov av och tillgång till platser i daghem, respektive deltidsförskola ger dock rikssiff- rorna en inte helt rättvisande bild.

14.3 Platsutveckling och behovstäckning ! o m är 1975 14.3.1 Heltidsförskolans omfattning år 1975

För att få en uppfattning om heltidsförskolan år 1975 är det nödvändigt att söka få en bild av vilka ambitioner kommunerna har för heltidsför- skolans utbyggnad.

Enligt en undersökning som socialstyrelsen utfört åt långtidsutred- ningen (LUSoS -69) skulle vid slutet av år 1975 finnas 79 000 platser i heltidsförskola. Då viss överinskrivning förekommer i dag och även kan tänkas förekomma år 1975 motsvarar detta platsantal mellan 80 000 och 90 000 inskrivna barn. Av socialstyrelsens år 1971 genomförda kommun- enkät framgår att vid mitten av år 1974 skulle finnas ca 75 000 daghemsplatser. Vid oförändrad utbyggnadstakt motsvarar detta vid utgången av år 1975 ca 90 000 platser, dvs kring 100 000 inskrivna barn. Utöver dessa två undersökningar illustreras i figur 14.1 en utveckling som innebär en enkel trendframskrivning.

Man bör erinra sig att det material som både LUSoS —69 och kommunenkäten bygger på i allmänhet ger uttryck för facknämndernas ambitioner, vilka med tanke på rådande besvärliga ekonomiska läge för kommunerna kan tänkas överskatta vad som blir förverkligat. Å andra sidan har efter det att dessa undersökningar gjorts det statliga driftbidra- get höjts två gånger (efter LUSoS -69) respektive en gång (efter kommunenkäten).

Utredningen har mot denna bakgrund antagit att heltidsförskolan år

Antal inskrivna barn i heltidsförskolan

100 000— / Kommunenkät / / ,Lusös // /,/ // /' ////,// Trendframskrivning //// _" i" ],].x/ 50 000 ,! 10 000 +.. . . . 1960 1965 1970 1975 År

Figur 14.] Beräknad platsutveckling för heltidsförskolan to m år 1975 enligt tre alternativ.

Antal barn i daghem vid Alt antaganden om Genomsnittlig årlig ut- slutet av år 1970 antal barn i heltidsför- byggnad uttryckt i an- (uppskattat värde) skola vid slutet av år tal barn under perioden 1975 1971—1975

70 000 6 800 36 000 90 000 10 800 110 000 14 800

1975 har en omfattning enligt tre alternativ, vilka tillsammans med den årliga utbyggnad som torde krävas visas i tabell 14.2.

Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga årliga utbyggnaden under perioden 1966—1970 utgjorde ca 4 500 barn. År 1971 tillkom dock enligt socialstyrelsens anmälningsstatistik uppemot 9 000 nya plat- ser i heltidsförskola. Det är viktigt att beakta att behovet av deltidsför- skola för att kunna förverkliga en allmän förskola i första hand för alla 6-åringar till år 1975 — påverkas av den storlek utbyggnaden av heltidsförskolan får.

Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av daghem och fritidshem samt LO har rekommenderat en utbyggnad som år 1975 möjliggör heltidsvistelse för hälften av de barn vilkas mödrar förvärvsar- betar minst halvtid. För att nå ett sådant mål skulle kommunerna behöva bygga ut verksamheten till att omfatta ca 140 000 barn.

Detta innebär att den årliga genomsnittliga utbyggnaden, uttryckt i antal barn, behöver bli drygt 20 000. En utbyggnad i den storleksord- ningen bedömer utredningen bl a mot bakgrund av den redovisning av tillgång och behov som ges i det följande som osannolik.

14.3.2 Heltidsförskolans behovstäckning

Utvecklingen av platsantalet blir intressant först då man gör en bedöm- ning av hur stort behovet är av vistelse i heltidsförskola.

En viktig behovsgrupp är barn med särskilda behov (se kapitel 16). I brist på uppgifter som kan ge underlag för en välunderbyggd bedömning av storleken på denna grupp har utredningen vid behovsbe- räkningen valt att exemplifiera med att vart tjugonde barn i åldern 1/2—6 år har behov av vistelse i daghem p ga fysiska, psykiska, sociala m fl handikapp. (Se även kapitel 20, avsnitt 20.2.3.) För hela riket skulle den- na grupp i dagens läge omfatta 40 000 barn, vilket antal således närmast får ses som ett exempel och en markering av behovsgruppen. Efter hand som erfarenheter utvinns av den försöksverksamhet med bl a intensifierad uppsökande verksamhet, som initierats av barnstugeutredningen, kan bättre underlag erhållas för att bedöma den verkliga storleken på denna behovsgrupp.

En till antalet dominerande behovsgrupp, som närmare behandlas i kapitel 20, utgör barn 0—6 är vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid Storleken på denna grupp kan beräknas med hjälp av uppgifterna i tabel- lerna 14.3 och 14.4.

Tabell 14.3 Antal barn 0—6 år efter moderns förvärvssituation åren 1970 och 1971 (AKU Årsmedeltal tabell 6).

Moderns sysselsättnings— 1970 1971 status 1 arbetskraften 385 500 399 700 minst halvtid 215 200 217 000 högst halvtid 89 100 83 100 frånvarande 72 100 86 600 arbetslös 9 000 13 000 Ej i arb kraften 445 100 427 700 Summa 830 600 827 400

För att kunna beräkna antalet barn 0—6 år, vilkas mödrar förvärvsarbe- tar minst halvtid, måste till dem som i tabell 14.3 redovisas som förvärvsarbetande minst halvtid föras de som är tillfälligt frånvarande eller arbetslösa. Detta görs genom multiplikation med 1,2 av antalet närvarande. Resultatet visas i tabell 14.4, som dessutom innehåller en prognos för år 1975. Andelen barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid antas år 1975 vara 35 %.

Andelen barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid har ökat mycket markant under senare delen av 1960-talet fram t 0 m 1970. Under konjunktursvackan 1971 har som synes i tabell 14.4 andelen inte sjunkit. Dessutom kan de senaste årens utbyggnad av barntillsynen inverka på utvecklingen av mödrarnas förvärvsintensitet fram till 1975. Vid en bedömning av behovstäckningen år 1975 anser utredningen mot bakgrund härav rimligt att räkna med minst 35 % förvärvsfrekvens. Långtidsutredningens prognos som innebär en förvärvsfrekvens under 35 % torde vara i underkant. (Se även kapitel 20.)

Vidare föreligger behov bland barn med ensamstående fäder. Deras antal är fn svårt att få uppgift om, men vid en exemplifierande behovstäckningsberäkning antar utredningen med ledning av Vissa spridda uppgifter (se kap. 20 Kommunernas planering) att denna grupp barn kan beräknas utgöra en halv procent av alla barn 0—6 år, sedan barn yngre än ett halvt år och barn med särskilda behov frånräknats och att i samtliga fall fadern förvärvsarbetar eller studerar minst halvtid. Antalet barn till ensamstående fäder skulle alltså vara i storleksordningen 5 000.

För barn med mödrar som studerar kan också behov föreligga av

Tabell 14.4

1970 1971 1975 Barn 0—6 år, vilkas mödrar förvärvsar- betar minst halvtid 258 250 260 500 283 100 (härlett) Summa barn 0—6 år 830 600 827 400 808 800 (prognosa) Relativ frekvens % 31,1 31,5 35 (antagande)

& SM Be 1971:6 s10.

vistelse på daghem. Även denna grupp är svår att kvantifiera, men vissa utredningsresultat tyder på att de utgör två procent av samtliga bam. Vid en preliminär behovstäckningsberäkning antar utredningen att denna grupp omfattar 15 000 barn.

Behov av daghemsplats föreligger enligt utredningen för 75 —90 % av de barn i åldern 1/2—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid/stu- derar eller vilkas fader är ensamstående. För de övriga 10—25 % antas andra lösningar vara att föredra. (Jfr kapitel 20, avsnitt 20.4.3.)

I tabell 14.5 görs ett försök att exemplifiera den totala behovsgruppen och relatera den till tillgången på heltidsplatser. Härvid bör noteras att andelen barn med moder som förvärvsarbetar minst halvtid är något större bland barnen 1/2—6 år än bland hela förskolgruppen. Detta sammanhänger med att förvärvsfrekvensen är avgjort lägre bland mödrar med spädbarn än vad gäller för hela gruppen och just de yngsta barnen

Tabell 14.5 Beräknad behovstäckning olika år. Hela riket.

1970 1971 1975

1. Antal barn 0—6 år 830 600 827 400 808 800 2. Antal barn 1/2— 6 år 771600 768 700 751400 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 38 500 38 500 37 500 4. (2) — (3) 733100 730 200 713 900

5. Andel barn 0—6 år med moder som förvärvsar- betar minst halvtid 0,311 0,315 0,35 6. Andel barn 1/2— 6 år med moder som förvärvsar- betar minst halvtid 1,05 x (5) 0,327 0,331 0,368 7. Antal barn 1/2— 6 år med moder som arbetar minst halv- tid (6) x (4) 240 000 242 000 263 000 8. Antal barn 1/2— 6 år med moder som studerar 0,02 x (4) 14 500 14 500 14 500 9. Antal barn 1/2— 6 år med ensam- stående fäder 0,005 x (4) 3 500 3 500 3 500 10. 0,8x[(7)+(8)+(9)] 206 500 208 000 225 000 1 1 . Behovsgruppen (3) + (10) 245 000 246 500 262 500 12. Barn iheltidsförskola 35 000 40 000 70 000 90 000 110 000 13. Beho vstäcknings— procent (12)/(11) X 100 14 16 27 34 42

(under 6 mån) finns mycket sällan i daghem. I statistiska källor brukar andelen barn med mödrar som förvärvsarbetar minst halvtid avse ålders- gruppen 0—6 år. Denna procentandel bör multipliceras med 1,05 för att avse gruppen 1/2—6 år.

Barn med särskilda behov har i tabell 14.5 (rad 3) beräknats utgöra 5 % av barn 1/2—6 år, vilket får ses som en rent schablonmässig uppskatt- ning. En annan beräkningsmetod redovisas i kapitel 20.

Från att idag ha en behovstäckning på omkring 15 % kommer är 1975 mellan ca 25 % och 40 % att ha täckts beroende på vilken utbyggnadstakt som förverkligas inom ramen för de gjorda antagandena. Spridningen av heltidsplatserna över landet är som känt mycket ojämn. Utredningen har gjort översikter för kommunblocken. där det visar sig att 103 av landets 270 kommunblock i april 1970 saknade heltidsförskola. Emellertid bor en relativt liten del av landets förskolbarn i de 103 kommunblocken. Stockholm hade vid detta tillfälle med knapp marginal platsi heltidsför- skola för 50 % av de barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid. Om för Stockholms del görs en behovstäckningsundersökning analog med den som visas i tabell 14.5 för hela riket erhålles resultat enligt tabell 14.6. Därvid bör dock observeras att Värdena för antalet barn med särskilda behov, barn med studerande mödrar samt barn med ensamstående fäder endast är grova exemplifieringar.

År 1975 kommer alltså i Stockholm behovet att till 90 % vara täckt. ([ Stockholms daghemsplan talas om full behovstäckning, något som beror på en annorlunda definition av behovet.) Stockholm, som år 1975 kan beräknas ha ca 15 % av landets alla daghem, har då en behovstäckning

Tabell [4.6 Beräknad behovstäckning 1971 och 1974, Stockholm.

1971 1974

1. Antal barn 0—6 år ca 47 000 42 400 2. Antal barn 1/2—6 år 43 650 39 400 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 2 200 2 000 4. (2) (3) 41450 37 400 5. Andel barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 0,36 0,39

6. Andel bam 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 1,05 x (5) 0,38 0,41 7. Antal barn 1/2—6 år, med moder

som förvärvsarbetar minst halvtid (6) X (4) 15 750 15 350 8. Antal barn 1/2—6 år med moder

som studerar 0,02 x (4) 800 750 9. Antal barn 1/2—6 år med ensam-

stående fäder 0,005 x (4) 200 200 10. 0,8[(7)+(8)+(9)] 13 400 13 050 1 1. Behovsgruppen

(3) + (10) 15 600 15 050 12. Barn iheltidsförskola 9 500 13 500 13. Behovstäckningsprocent

(12)/(11)x100 61 89 SOU 1972:27 241

som vida överstiger genomsnittet för landet. Detta ger en antydan om de regionala ojämnheterna.

Det måste med skärpa betonas att beräkningar av det slag som genomförts i detta avsnitt är mycket känsliga för Vilka antaganden som görs om förvärvsfrekvensen.

14.3.3 Deltidsförskolans omfattning år 1975

Den i avsnitt 14.3.1 nämnda undersökningen LUSoS -69 innehåller uppgifter om att deltidsförskolan år 1975 skulle omfatta 130 000 barn. Hur den sålunda beräknade omfattningen ter sig tillsammans med den utveckling som skett fram till och med 1971 illustreras i figur 14.2.

Som framgår av diagrammet (figur 14.2) är en utveckling enligt LUSoS-69 i stort sett identisk med en enkel trendframskrivning.

Vid utgången av år 1970 omfattade förskolan ca 60 % av alla 6-åringar. AV ca 120 000 6—åringar återfanns uppskattningsvis ca 65 000 i deltids- och ca 8000 i heltidsförskola. De regionala variationerna är dock betydande. En summering av bristen i samtliga kommunblock som gjorts i utredningens bearbetning av årsberättelserna för budgetåret 1968/69 visar att i april 1969 40 000 6-åringar inte kunde få plats i deltidsför- skola. Liksom i fråga om daghemmen var de regionala variationerna betydande. Av de 270 kommunblocken hade 62 — med sammanlagt ca 8 200 6-åringar inga förskolplatser över huvud taget. Ytterligare 104 kommunblock med ca 35 500 6—åringar kunde erbjuda plats i förskola till mindre än hälften av dessa.

Antalet sexåringar beräknas år 1975 vara 110000. Av förskolans heltidsbarn (70 000, 90 000 alternativt 110 000, jfr avsnitt 14.3.1) antas 20% vara 6-åringar, dvs 14000, 18000 alternativt 22000. Antalet 6-åringar aktuella för deltidsförskolan skulle alltså vara 96 000, 92 000 alternativt 88 000. Detta börjämföras med de ca 65 000 6-åringar som år 1970 fanns i lekskola. Kravet på allmän förskola innebär alltså en

130 000 - , 120 000 / 110 000 — x

100 000 _ ' 90 000 _ / 80 000 70 000— 60 000— 50 000 — 40 000 30 000 20 000 - 10 000

r r |

19%T '1965 '1970 1975 Är

Figur 14.2 Beräknad platsutveckling för deltidsförskolan t o m är 1975.

! (

kapacitetsökning räknat från år 1970 på mellan 25 000 och 30 000 barn i deltidsförskolan.

Trots att lekskolan enligt LUSoS -69 skulle omfatta 130 000 barn är 1975, även utan krav på allmän ettårig förskola, skulle den troligen inte nå alla 6-åringar. Detta beror bla på de regionala ojämnheterna. En bearbetning av materialet antyder att en grupp på 5 OOO—10000 6- åringar som bor i kommuner som har ingen eller föga utbyggd lekskol- verksamhet kanske inte nås av någon form av förskola medan i vissa andra kommuner både 4- och 5-åringar nås av förskola (se karta bil. 7).

Införandet av allmän 6-åringsförskola kan tala för att deltidsförskolans omfattning år 1975 överstiger de 130 000 barn som LUSoS -69 resultera- de 1. Å andra sidan kan det ekonomiskt besvärliga läge som kommunerna fn befinner sig i leda till återhållsamhet. Utredningen väljer därför att betrakta 130000 barn i deltidsförskolan som sannolik år 1975. Detta skulle innebära ett genomsnittligt årligt kapacitetstillskott på ca 10 000 barn av vilka 5 000—6 000 hänför sig till uppbyggnaden av den allmänna förskolan för 6—åringar.

Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga årliga utbyggnaden under perioden 1966—1970 var ca 4 750 barn. Enligt socialstyrelsens anmälningsstatistik skulle tillskottet år 1971 motsvara ca 7 000 barn i deltidsförskola.

14.3.4 Preliminära slutsatser om förskolan är 1975

Totalt ca 750 000 barn i åldern 1/2—6 år (SM Be 1971:6, s 10) beräknas finnas år 1975. Förskolans omfattning detta år enligt tre alternativ fram- går av tabell 14.7.

Förskolans omfattning år 1975 skulle alltså enligt de gjorda antagande- na befinna sig i intervallet 200 000—240 000 barn. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande grupp barn är 1970 var 105 000 och 1971 beräknas till ca 120 000.

Förskolans genomsnittliga årliga utbyggnad under perioden 1971— 1975 blir alltså för heltidsförskolan 7 000-15 000 barn (ca 4 500 under föregående femårsperiod) och för deltidsförskolan ca 10 000 (ca 4 750 under föregående femårsperiod).

Ovan antagna utbyggnadsalternativ innebär för heltidsförskolan en be- hovstäckning på 27—42 %. Avsevärda regionala ojämnheter kommer att råda, vilket måste beaktas.

Genomförandet av det förslag till planmetodiska anvisningar som utredningen lägger fram bör ske mycket snart för att bl a bidra till att

Tabell 14.7 Antaganden om förskolans omfattning år 1975.

Heltidsförskolan Deltidsförskolan Total ___—___ ————————— omfattn 1975 Omfattning (årlig Omfattning (årlig år 1975 utbyggn) 1975 utbyggn)

70 000 (6 800) 200 000 90 000 (10 000) 130 000 (10 000) 220 000 110 000 (14 800) 240 000

Antal 6-åringar i del— Alla 6-åringar, utom Genomsnittlig ärlig ut— tidsförskolan (leksko- daghemsbarn, i deltids- byggnad förorsakad av lan) vid slutet av år förskolan vid slutet av en allmän 6-åringsför— 1970 är 1975 skola

96 000 6 200 65 000 92 000 5 400 88 000 4 600

utjämna de regionala skillnaderna. Detta underlättas av att en försöks— verksamhet, baserad på detta förslag, under 1972 på utredningens initiativ startas i ett tiotal kommuner.

Försöksverksamhet för uppsökande verksamhet föreslås också för att få kontakt med och erbjuda plats i förskola åt barn med särskilda behov. Det gäller att här inom kortast möjliga tid få fram klarare anvisningar för en sådan uppsökande verksamhet, där ett organisatoriskt bättre utnytt- jande av kommunala, landstings- och andra resurser är en mycket väsentlig faktor. Utformningen av de statliga drift- och anordningsbidra- gen till förskolverksamhet är givetvis av stor betydelse för kommunernas ambitioner.

[ tabell 14.8 Visas den genomsnittliga årliga utbyggnaden för deltidsför- skolan om den år 1975 - hypotetiskt — antas omfatta enbart alla sexåringar som ej har heltidsplats. Härigenom kan man få en uppfattning om hur stor andel av den totala utbyggnaden som hänför sig till att en allmän förskola för 6-åringar förverkligas.

14.4 Personalberäkningar ! 0 m är 1975 '

Beträffande personaltätheten inom förskolan ger socialstyrelsen i Råd och anvisningar (nr 163, dec 1968) följande rekommendationer:

I daghem bör finnas föreståndare jämte två förskollärare till varje ! barnavdelning. En anställd beräknas för fem barn (ekonomipersonal inte inräknad). Omfattar daghemmet även spådbarnsavdelning beräknas en anställd per fyra barn. 1 avdelningar där barn med beteenderubbningar, ( handikapp etc mottages beräknas färre barn per anställd. I Råd och ' anvisningar sägs vidare att ”vid bristande tillgång på förskollärare kan dessa med beaktande av barnens ålder ersättas med barnsköterskor”. [ lekskola med två barngrupper per dag beräknas en förskollärare.

Inom förskolan tjänstgör i dag både förskollärare och bamskötare. Därtill kommer bla ett litet antal barnavårdslärare, vilka har treårig utbildning och huvudsakligen tjänstgör vid daghem som är knutna till barnavårdsskola. Tjänstgöringen innebär i regel viss undervisning i barna- vård.

Med personaltäthet i utredningens definition avses antalet anställda omräknade i heltidsanställd personal i pedagogiska och vårdande funk- l tioner inklusive föreståndaren (men exkl ekonomipersonal) i i förhållande till antalet barn. I det kapitel i betänkandet som behandlar förskolans inre organisation framhåller utredningen att det nu inte finns

1 Tabell 14.9 Antal förskollärare och barnskötare i förskolor och fritids- hem den 30juni 1970.

Heltid Deltid Summa uttryckt iheltid Förskollärare 5 023 699 5 372,5 Barnskötare 3 384 361 2 564,5

Källa: Barnstugor 1969/70, SMS 197225.

anledning att föreslå ändring av socialstyrelsens rekommenderade perso- jnaltäthet. Vid en beräkning av personalbehovet i förskolorna bör man ' dock ta hänsyn till den arbetstidsförkortning som genomförts vid årsskif- tet 1971/72.

För deltidsförskolan, där socialstyrelsen fn rekommenderar en för- skollärare per 40 barn (uppdelade på två grupper), har utredningen förordat att förskolläraren efter hand tillförs en medhjälpare _ personal åmed någon grundutbildning eller sådan praktisk erfarenhet att han/hon Ekan fungera som assistent till förskolläraren. Detta kan i vissa fall tänkas ske samordnat med dagbarnvårdarverksamheten.

] de fortsatta personalbehovsberäkningarna har behovet av medhjälpa- re i deltidsförskolan inräknats i de tabeller där det totala personalbehovet redovisas. (Däremot har så inte skett i de avsnitt där behovet av förskollärare och barnskötare presenteras.)

1 tabell 14.9 visas hur många förskollärare och barnskötare som år 1970 var verksamma inom barnstugeverksamheten (alltså även de som arbetari fritidshem).

För att få fram antalet förskollärare och barnskötare, som är verksam- ma inom förskola, blir det nödvändigt att söka frånskilja dem som arbetar vid fritidshemmen. Vid renodlade sådana, vilka utgjorde något över hälften av fritidshemmen, var antalet 100 respektive 32.5. Det verkar då rimligt att anta att inom hela fritidshemsverksamheten arbetar ca 200 förskollärare och 60 barnskötare. Antalet anställda i förskolan framgår av tabell 14.10. 1 tabell 14.13 visas motsvarande för de renodlade lekskoloma. Då de renod- lade institutionerna svarar för en mycket stor del av verksamheten ca 70 % respektive inemot 90 % — kan de framräknade täthetstalen anses vara goda mätare för hela förskolverksamheten år 1970.

Socialstyrelsens gällande personaltäthetsrekommendation för daghem-

Tabell 14.10 Antalet förskollärare och barnskötare inom förskolan uttryckt i antal heltidsanställda den 30juni 1970.

Förskollärare 5 170 Barnskötare 2 500

Summa 7 670

Tabell 14.11 Antal barn och personal samt personaltäthet vid renodlade daghem år 1970.

Antal anställda 4 253 varav förskollärare (inkl barnavårdslärare

och fritidspedagoger) 2 175 barnskötare (inkl övriga) 2 078 Antal inskrivna barn 23 091 Antal platser 19 829 Personaltäthet ] 15,4 varav Förskollärartäthet

Barnskötartäthet

Kalla: Se tabell 14.9.

Tabell 14.12 Personaltäthet — jämförelser mellan tre ”alternativ”.

Gällande re- Beräkningsanv Faktiskt läge kommendation enl utbildningsdep år 1970

Personaltäthet 1:4,5 (1 :4,5) 15,4 Förskollärartärhet 15 1:10 1:10,6 Barnskötartäthet (1:39) (1 :8,2) 1:11,l

men (Råd och anvisningar 163/1963) har av utredningen tolkats så att antalet anställda har relaterats till antalet inskrivna barn. De beräkningar som gjorts av den faktiska personaltätheten år 1970 enligt denna tolkning jämförs i tabell 14.12 dels med gällande rekommendationer, dels (avse- ende förskollärare) med utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar till skolöverstyrelsen inför petitaarbetet avseende dimensioneringen av förskollärarutbildningen. ( Socialstyrelsen rekommenderar för lekskolan en personaltäthet (= för- skollärartäthet) på 1:40 för 5- och 6-aringar och 1:30 för yngre barn. Även beräkningarna av personalbehovet to m är 1975 avser personal endast i väl definierade pedagogiska och vårdande funktioner. [ avsnitten 14.6.2 och 14.6.3 redovisas även behov av annan personal. För de alternativa utbyggnadsmängderna beräknas personalbehovet enligt: dels antagandet att en framskrivning sker av år 1970 års personaltät- het, dels antagandet att utredningens förslag i sin helhet genomförts, dvs att socialstyrelsens gällande personaltäthetsrekommendationer helt för-

Tabell 14.13 Antal barn och personal samt personaltäthet vid renodlade lekskolor är 1970.

Antal anställda 2 310 1 varav förskollärare ] 670 1,

barnskötare 34 i övriga 606 l Antal inskrivna barn 6 Personaltäthet 1: Förskollärartäthet 1

Källa: se tabell 14.9.

verkligats, att arbetstidsförkortningen 1972 kompenserats samt att del- tidsförskolans förskollärare fått medhjälparpersonal.

En grundförutsättning är att ålderssammansättningen bland barnen i heltidsförskolan förblir i stort densamma som i dag. Skulle andelen barn yngre än 2 1/2 är öka blir personalbehovet större än vad som framgår i det följande.

[ tabell 14.14 visas det totala personalbehovet för hela landet samt nödvändigt årligt genomsnittligt personaltillskott. Som utgångspunkt har antagits att vid slutet av år 1970 antalet anställda i samtliga förskolor var ca 8 500.

Om ett framskrivande av 1970 års personaltäthetsförhållanden anses som en miniminivå måste beaktas en ytterligare personalförstärkning för att kompensera den arbetstidsförkortning som inträtt from år 1972. Utredningen räknar schematiskt med att denna arbetstidsförkortning motiverar ett ytterligare behöv för att klara schemaläggning av sex personer på varje hundratal heltidsanställda i heltidsförskolan (t ex utifrån alternativet 90 000 platser i heltidsförskola och personalbehovet 16 700 år 1975 ytterligare drygt 1 000 heltidsanställda).

Utredningens organisationsförslag om den inre verksamheten, vars förverkligande skulle kräva personal enligt den högra kolumnen i tabell 14.14, innebär dessutom att vissa arbetsmoment avlastas föreståndarna. Därigenom får dessa lättare att delta i barngruppsarbetet. inom huvud- mannens centrala kansli måste då vissa arbetsuppgifter, som åligger föreståndarna, lösas. En sådan arbetsomfördelning torde kunna kombine- ras med rationaliseringsåtgärder.

Alltefter ambitionsnivån inom ramen för gjorda antaganden för såväl verksamhetens omfattning som personaltäthetsstandard kommer 18 000,34 000 heltidsanställda att behövas. Somjämförelse kan nämnas att motsvarande antal vid mitten av år 1969 var ca 6 500 och vid slutet av år 1970 uppskattats till ca 8 500. Det årligt nödvändiga personaltillskot- tet är 1 850—5 100.

Tabell 14.14 Förskolans personalbehov år 1975 jämte erforderligt ge- nomsnittligt årligt personaltillskott åren 1971—1975.

Antal barn Personaltäthet som år 1970 Personaltäthet enligt utredningens förslag heltidsförsk 1:5,4 heltidsförsk 1:4 deltidsfsk 1:27,4 deltidsfsk 1:20

Behov -75 Årligt tillskott Behov -75 Årligt tillskott

Heltidsfsk 70 000 13 000 17 500 90 000 16 700 22 500 110 000 20 400 27 500 Deltidsfsk 130 000 4 750 6 500 Totalt för förskolan intervall 17 750— 1 850— 24 0004 3 100—

25 150 3 300 34 000 5 100

Utöver ekonomipersonal har i dessa beräkningar inte medräknats pedagogkonsulenter,l övrigt personaltillskott hos huvudmannen eller personella assistenter.

14.4.1 Förskollärare, behov och tillgång

Inom daghemmen hade år 1970 ungefär hälften av de anställda i pedagogiska och vårdande funktioner inklusive föreståndarna förskollä- rarutbildning. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 163/1963 skall i stort alla befattningshavare i dessa funktioner vara förskollärare. Bristsituationen kan i dag antas ha skärpts. Utredningen har vid behovs- beräkningarna nödgats räkna med att förskollärarbristen består ett antal år och begränsar sig till att förorda att hälften av personalen i alla barnavdelningar skall vara förskollärare. I dag är det relativt sällsynt att förskollärartjänster finns vid spädbarnsavdelningar. Förskollärarbehovet beräknas enligt tre alternativ: i !

dels enligt antagandet att förskollärartätheten förblir densamma som den var år 1970,

dels enligt utbildningsdepartementets anvisningar för beräkning av förskollärarutbildningens dimensionering,

dels enligt utredningens förslag att hälften av de anställda skall vara förskollärare.

Med tanke på att barnavårdsutbildningen blivit tvåårigi samband med att den fr o m hösten 1971 förts in i gymnasieskolan anser utredningen det motiverat att ompröva den barnskötartäthet som rekommenderasi socialstyrelsens Råd och anvisningar. Som framgår av kapitel 7, Försko- lans inre organisation, bör man enligt utredningens mening kunna utgå

Tabell 14.15 Förskolans förskollärarbehov år 1975 jämte erforderligt genomsnittligt årligt förskollärartillskott åren 1971—1975.

Förskollärartäthet

enl utb depzs

som år 1970 beräkn anvisn enl utredn. i heltid 1:10,6 heltid 1:10 heltid 1:8 ; deltid 133798 deltid 1:40 deltid 1:40 '; (alt 1) (alt 2) (alt 3) '— Behov 19 75 Heltidsförskolan 70 000 6 600 7 000 8 750 90 000 8 500 9 000 11 250 110000 10400 11000 13750 Deltidsförsk. ' 130 000 3 400 3 250 3 250 " Totalt för förskolan intervall 10 000—13 800 10 250—14 250 12 000— * 17 000 l Årligt tillskott Totalt för för- ? skolan intervall 900— 1 650 950—1 750 1 300— l 2 300 '

1 Se kap. 23 Förskolverksamhetens yttre organisation, avsnitt 23.8.1. ”

från lika många förskollärare som barnskötare.

Resultatet av behovsberäkningarna åskådliggörs i tabell 14.15. Enligt beräkningar på skolöverstyrelsen (Förskollärare 196821, SÖ 17.5.1971) skulle förskollärartillgången år 1975, förutsatt att skolöver- styrelsens planer förverkligas, vara 13 000 heltids förvärvsarbetande, av vilka ca 10 000 kan bedömas stå till förskolans förfogande.

14.4.2 Barnskötare, behov och tillgång

Behovet av personal med barnavårdsutbildning beräknas enligt två tät- hetsalternativ:

dels att barnskötartätheten förblir densamma som år 1970 dvs 1:11,1, dels att halva personalen inom daghemmen utgörs av barnskötare, dvs l:8.

Antalet barnskötare i förskolan vid slutet av år 1970 har uppskattats till ca 2 800 (beräkning medelst 1970 års barnskötartäthet och omfatt— ning av heltidsförskola). Behovet år 1975 framgår av tabell 14.16.

Det finns ingen bedömning av barnskötartillgången motsvarande den som gjorts inom skolöverstyrelsen för förskollärarna. Ytterst osäkra beräkningar inom utredningens sekretariat pekar på 6 000—8 000 heltids förvärvsarbetande barnskötare inom förskolan är 1975.

14.4.3 Medhjälpare i deltidsgrupp

Utredningen förordar som nämnts att förskollärarna i deltidsförskolan efter hand får en medhjälpare, som avses att i första hand inte rekryteras bland förskollärare eller barnskötare. En tänkbar lämplig lösning kan vara dagbarnvårdare eller föräldrar, som genomgått minst den 90 timmars teoretiska utbildning, som nu finns för dagbarnvårdare.

Ett genomförande fullt ut av detta förslag kan inte väntas till år 1975. För att markera behovet har emellertid 3 250 heltidsanställda angivits som medhjälpare i deltidsgrupper. Den i tabell 14.14 beräknade totala barnpersonalen svarar mot full behovstäckning.

14.4.4 Personell assistans och specialister Den av utredningen föreslagna personella assistansen för barn med särskilda behov (kap. 16) medför ett ytterligare personalbehov utöver det

Tabell 14.16 Daghemmens barnskötarbehov år 1975 jämte erforderligt genomsnittligt årligt barnskötartillskott åren 1971—1975.

Antal heltid sbarn Barnskötartätheten

som år 1970, 1:11,1 enligt utredningen 1:8

Behov —75 Årligt tillskott Behov 475 Årligt tillskott

70 000 6 300 750 8 750 1250 90 000 8100 1100 11250 1750 110 000 9 900 1500 13 750 2 250

som beräknats i föregående avsnitt. Vilken omfattning denna verksamhet kan få till år 1975 är svårt att förutse, men beräknas schematiskt i kapitel 16 Barn med särskilda behov.

14.4.5 Preliminära slutsatser om personalbehovet år 1975

Av de redovisade beräkningarna har framgått att den sammanlagda tillgången till personal i bemärkelsen aktiva förskollärare och barnskötare år 1975 kan beräknas till 16 000—18 000 (varav 10 000 förskollärare och 6 000—8 000 barnskötare). Detta antal är dock osäkert, i synnerhet för barnskötarna.

Den personaltäthet som rekommenderats av socialstyrelsen och som är utgångspunkt för utredningens personalorganisation skulle vid ett genom- förande av det lägst satta utbyggnadsalternativet (70 000 barn i heltids- förskola jämte 130 000 barn i deltidsförskola) kräva ca 12 000 förskol- lärare och ca 9 000 barnskötare. Detta framgår av tabellerna 14.15 och 14.17 där man också kan se att ett framskrivande av 1970 års personal- täthetsstandard innebär att utbyggnadsalternativet med 90000 heltids- barn och 130000 deltidsbarn skulle möjliggöras med en relativt liten ökning av personaltillgången utöver vad som är planerat i dag.

Vid genomgången av tabellerna 14.15 och 14.16 måste hänsyn tas till att medhjälpare i deltidsgrupper samt personal för personell assistans inte beräknas rekryteras ur förskollärar- eller barnskötargrupperna. Det kan i stället bli fråga om personal med viss grundutbildning för uppgiften.

I avsnitt 14.3.3 tabell 14.5 visades vilka de årliga genomsnittliga

Personal, antal 30 000 4”

Alt. III 25 000—

20 000— Alt. I

15 000—

10 000—

5000—

]!

/ | | i I | 1970 1975 År

Figur 14.3 Behovet av förskollärare och barnskötare fram to m är 1975 enligt två alternativ.

utbyggnadsmängderna skulle bli vid olika omfattningar av verksamheten år 1975. Av tabell 14.14 framgick på motsvarande sätt vilka personaltill- skott som behövs för dessa utbyggnadsmängder.

Mot bakgrund av dessa fakta anser utredningen att en kraftig ökningi första hand bör genomföras av förskollärarutbildningen. Då emellertid en sådan ökning av utbildningskapaciteten svårligen kan få effekt fram till år 1975, kan fram till och med detta är inga bestämda styrmedel för personaltätheten anvisas av utredningen (se vidare kapitlet Förskolans inre organisation).

Figur 14.3 åskådliggör skillnaden i personalbehov mellan den av utredningen rekommenderade personaltätheten (alternativ 3) och en framskrivning till år 1975 av 1970 års personaltäthet. Detta har gjorts utifrån utbyggnadsalternativ 2, dvs under antagande av en utbyggnad av daghemmen till 90 000 platser (plus 130 000 deltidsplatser).

De uppgifter som finns om den möjliga tillgången på personal i första hand förskollärare och barnskötare visar på att den rekommen- derade personaltätheten knappast torde kunna realiseras till år 1975. En kompensation för arbetstidsförkortningen betyder relativt litet (drygt 1 000) i den spännvidd på ca 6 000 personer som utgör skillnaden mellan de båda alternativen. Utredningen föreslår sålunda inget generellt styr- medel för att förverkliga personaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna successivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. ] ett läge med knappa resurser, såväl ifråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har det i stället synts väsentligt att föreslå att personalförstärkningar på kort sikt koncentreras dit där de är mest angelägna, dvs till förskolor där barn med särskilda behov placeras. Det rör sig om barn med fysiska, psykiska, emotionella, sociala eller språkliga handikapp. l kapitlet Barn med särskilda behov föreslås att — i likhet med vad som gäller i grundskolan — ett extra statsbidrag bör utgå för personalförstärkningar för att tillgodose i första hand dessa barns behov.

Hela det pedagogiska program som utredningen föreslår torde inte fullt ut kunna förverkligas inom ramen för dagens personaltäthet. Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt, så som är vanligt vid introduktion av nya reformer. I kap. 4—5 Arbetssättet i förskolan ges förslag till en arbetsuppläggning, som torde underlätta arbetet även vid en lägre personaltäthet än den av socialstyrelsen rekommenderade. De förslag till utformning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbetsmöjligheter för personalen i kommuner med låg personaltäthet än traditionella lokallösningar.

Det angelägna i att å ena sidan bygga ut förskolan och å den andra genomföra en förbättring av förskolans kvalitet mätt i personaltäthet innebär en mycket svår avvägning, där dock knappast några avkall kan göras på utbyggnadstakten. Då en ökning snarast möjligt av personaltill- gången samtidigt ter sig helt nödvändig, förordar utredningen en snabb planering av medhjälparutbildning, eventuellt i samarbete mellan arbets- marknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Uppläggningen av utbildningen bör vara sådan att den successivt kan leda till en kompetens motsvarande barnskötar- och förskollärarutbildningen.

Utredningens förslag om den ettåriga allmänna förskolan torde kunna genomföras i flertalet kommuner redan år 1975. För vissa kommuner innebär detta sannolikt jämförelsevis stora satsningar. Ett stort antal kommuner, i vilka dock en liten andel av landets förskolbarn bor, saknar helt eller har en föga utbredd förskolverksamhet. Detta gäller speciellt glesbygdskommunerna. För de kommuner där det stora flertalet av förskolbarnen bor synes dock kravet om allmän förskola för alla barn från det år de fyller sex kunna uppfyllas utan nämnvärda svårigheter. Övriga åtgärder som föreslås har effekter vilka troligen till mycket ringa del kan observeras redan 1975. Även för senare år torde det vara J svårt att mera exakt förutse dem. Det gäller exempelvis de föreslagna * förskolplanerna i vilka kommunerna åläggs att utöver en redovisning av tillgång på förskolplatser även kvantifiera behovsgrupper. Vissa försök I görs nedan att överblicka konsekvenserna av förslaget som gäller bestäm- I melser om markreservationer och full behovstäckning i nya bostadsom- råden med mer än 200 lägenheter. Den av utredningen initierade försöks- verksamheten fr o m är 1972 är som nämnts tänkt att hjälpa till att klar- lägga dessa frågeställningar.

14.5.1 Behov av heltidsförskola år 1980

Utredningen har valt att med ett exempel åskådliggöra vad dels full, dels halv behovstäckning år 1980 skulle innebära för heltidsförskolans omfatt- ning. Därvid används samma definition av behov som i avsnitt 14.3.2. Halv behovstäckning svarar ungefärligt mot en trendmässig framskrivning av utbyggnaden 1975—1980 enligt mittalternativet 90 000 barn iheltids- förskola år 1975, se fig. 14.4. De planbestämmelser för nya bostadsom- råden som berörs nedan leder, även med en grov uppskattning, fram till halv behovstäckning år 1980.

Ett centralt problem är att söka förutse andelen barn 0—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid. l långtidutredningen har för år 1980 angetts 255 000 barn 0—6 år vilkas mödrar förvärvsarbetar minst halvtid. Då detta tal ej inbegriper tillfällig frånvaro multipliceras det med 1,2, varvid 305 000 barn skall relateras till det totala antalet barn 0—6 år som beräknas till 830 000 (SM Be 1971:6, s 15). Detta ger en frekvens på 37 %. Barnstugeutredningen finner det dock motiverat att räkna med att långtidsutredningens bedömning kan vara tilltagen i underkant. Den markanta ökningen åren 1966—1970 samt den uteblivna nedgången under lågkonjunkturåret 1971 måste noteras jämte möjligheten att den kraftigt expanderande barntillsynsverksamheten under senare delen av , 1960-talet och 1970-talet i positiv riktning påverkar förvärvsbenägenhe- j ten bland småbarnsmödrar. Detta har lett utredningen till att studera be- l hovet utifrån antagandet att andelen barn 0—6 år med moder som för- värvsarbetar minst halvtid är 40 % år 1980. 1 tabell 14.17 visas hur be- hovet kan beräknas.

Som synes krävs för att nå full behovstäckning möjlighet att ta emot 300000 barn i 1980 års heltidsförskola. Behovsgruppens ungefärliga

”___-_a _ '&'—Jm! A_n,

1. Antal barn 0—6 år 830 000 2. Antal barn 1/2—6 år 770 000 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 38 500 4. (2)—(3) 731500 5. Andel barn 0—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid 0,4 6. Andel barn 1/2—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid, 1,05 x (5) 0,42 7. Antal barn 1/2—6 år med moder, som förvärvs- arbetar minst halvtid (6) x (4) 307 000 8. Antal barn 1/2—6 år med moder, som studerar, 0,02 x (4) 14 500 9. Antal barn 1/246 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 3 500 10. 08, x [(7) + (8) + (9)] 260 000 11. Behovsgruppen (3) + (10) 298 500

utveckling 1970—1980 jämte platsutvecklingen iheltidsförskolan 1967— 1976 visasi figur 14.4.

Utredningen föreslår, som tidigare berörts, tre åtgärder för att medver- ka till att full behovstäckning näs.

För det första föreslås att förskollagen föreskriver en intensifierad uppsökande verksamhet i syfte att alla barn med särskilda behov nås för att erbjudas plats i heltidsförskolan (se kap. 19 Uppsökande verksamhet).

Vidare föreslås att förskolplaner upprättas i alla kommuner (se kap. 20 Kommunernas planering). Därigenom kommer behovsgrupper att kvantifieras på ett systematiskt sätt i varje kommun, något som tillsam- mans med inventeringar av befintlig verksamhet torde komma att ge bättre underlag än vad som nu i allmänhet är fallet för opinionsbildning och politiska beslut.

Barn

300 000 - Full behovstäckning 250 000

200 000

150 000 — '. . Halv behovstäckning

1/10 cop.-="" 100 000 Prognoser ///___..—-"". /,/,.- 90 000 Faktiskt ant. barn ,”,lf':/” 70 000 50 000 _ inskr. i heltidsförsk. az,/11,3" T I I | I | | 1 | | | | | | 1965 1970 1975 1980 År

Figur 14.4 Full behovstäckning år 1980 och trendframskrivning (halv behovstäckning) 1975—1980.

Slutligen föreslår utredningen bestämmelser för att full behovstäckning nås i nybyggnadsomrdden omfattande minst 200 lägenheter (se kapitlet Kommunernas planering). Vad detta kan tänkas leda till åskådliggörs nedan med ett schematiskt räkneexempel.

Följande antaganden görs: — Bestämmelserna gäller fr o m år 1975.

— Årlig bostadsproduktion omfattade 100 000 lägenheter. Andelen bostäder i grupper om minst 200 lägenheter är större ju större orten är. Förvärvsbenägenheten bland småbamsmödrar är lägre i nya bostadsområden äni äldre.

[ tabell 14.18 visas vilka värden som valts i räkneexemplet:

Tabell 1 4. I 8 , vånarantal lgh/år nya lgh lgh i med förvärvsarb Kommunens in- Antal nya Andel av Antal nya Andel barn 0—6, i 200-gm 200—grp moder % vikt

Stor-Sth, Gbg, Malmö 35 000 0,85 29 750 40 x 0,482 = 19,20 70 000 > 30 000 0,7 21000 35 )( 0,340 = 11,90 30 000—70 000 20 000 0,5 10 000 25 x 0,168 = 4,05 i 15 000—30 000 10 000 0,1 1000 20 x 0,016 = 0,32 * (15 000 5 000 0,0 0 —

Totalt 100 000 61 750 35,55

Ytterligare antaganden: Antal rumsenheter per lägenhet: 3,7 Antal invånare per lägenhet: 3,7 x 0,7 = 2,6 i, — Andel barn 0—6 år i de under åren 1975—80 nytillkomna lägenheterna i 200-grp: 18 %

I exemplet har alltså beräknats att det i områden med minst 200 lägenheter under åren 1975—80 tillkommer 370 500 lägenheter (6 x 61750) i vilka det år "I 1980 bor 173 400 barn 0—6 år (370 500 x 2,6 x 0,18).

Behovsberäkning enligt metodik presenterad i och i anslutning till tabell 14.5.

1. Antal barn 0—6 år 173 400 2. Antal barn 1/2—6 år 161000 3. Antal barn med särskilda behov 0,05 x (2) 8 000 4. (2) (3) 153 000 5. Andel barn 0-6 år med moder som förvärvs- arbetar minst halvtid 0,3555 . 6. Andel barn 1/2—6 år med moder som förvärvsar- & betar minst halvtid 1,05 x(5) 0,373 4 7. Antal barn 1/2—6 år med moder som förvärvs- j arbetar minst halvtid (6) x (4) 57 100 8. Antal barn 1/2—6 år med moder som studerar, 0,02 x (4) 3 000 60 900 i 9. Antal barn 1/2—6 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 800 10. 0,8x[(7)+(8)+(9)] 48 700 11. Behovsgruppen (3) + (10) 56 700

De föreslagna bestämmelserna skulle således enligt det genomförda räkneexemplet medföra 50 000—60 000 platser i heltidsförskola år 1980 utöver dem som finns i dag iämte planens fram till år 1975.

Hur känsligt resultatet är visar nedan ett annat räkneexempel, där något annorlunda värden genomgående valts på så sätt att den resulterande behovsgruppen påverkas i förstörande riktning (tabell 14.19).

Tabell 14.1 9. Kommunens Antal nya Andel av Antal nya Andel barn 0—6 år med invånartal lgh per är nya lgh i lgh i moder som förvärvsarbe- 200-grp 200-grp tar minst halvtid % vikt

Stor-Sth— Gbg—Malmö 40 000 0,9 36 000 42 0,498 20,92 70 000 > 35 000 0,75 26 250 37 0,363 13,43 30 000—70 000 15 000 0,6 9 000 27 0,125 3,38 15 000—30 000 5 000 0,2 1 000 22 0,014 0,31 ( 15 000 5 000 0,0 —

Totalt 100 000 72 250 38

Vidare väljs att räkna med 2,75 invånare per lägenhet samt att andelen barn 0—6 år är 20 %.

Det alternativa räkneexemplet innehåller alltså 433 500 (72 250 x 6) nytillkom- mande lägenheter i områden med minst 200 lägenheter under åren 1975—1980. Där kommer år1980 att bo 238 500 barn 0—6 år (433 500 x 2,75 x 0,2).

Behovsberäkning enligt metodik presenterad i och i anslutning till tabell 14.5.

1. Antal barn 0—6 år 238 500 2. Antal barn 1/2—6 år 221 500 3. Antal barn med särskilda behov 11 000 4. (2) (3) 210 500 5. Andel barn 0—6 år med moder som för- värvsarbetar minst halvtid 0,38 6. Andel barn 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid 0,40

7. Antal barn 1/2—6 år med moder som förvärvsarbetar minst halvtid (6) x (4) 84 200 8. Antal barn 1/2—6 år med moder som studerar 0,02 x (4) 4 200 89 400 9. Antal barn 1/2—6 år med ensamstående fäder 0,005 x (4) 1 000 10. 0,8x((7)+(8)+(9)| 71 500 11. Behovsgruppen (3) + (10) 82 500

Enligt detta. andra räkneexempel skulle de föreslagna bestämmelserna medföra drygt 80 000 platser i heltidsförskolor år 1980 utöver vad som i dag finns och vad som planeras fram t o m 1975.

14.5.2 Barn i deltidsförskola år 1980

Antalet barn i åldrarna 5 till 6 år beräknas vid full behovstäckning år 1980 vara ca 240 000 (SM Be 1971:6 s 15). Av förskolans heltidsbarn — 300 000 — kan ca 40 % antas vara i dessa åldrar. Det skulle alltså finnas ca 120 000 5—6-åringar i heltidsförskola vid full behovstäckning.

Utredningen anser att omfattningen av en allmän förskola bör omprö- vas efter år 1975. I sina beräkningar har utredningen valt att pröva vad det skulle innebära att utvidga förskolan till att omfatta två år för alla barn är 1980.

Mot denna bakgrund framgår att ca 120 000 barn i åldrarna 5 och 6 år måste beredas deltidsplats i förskolan är 1980. Om antalet 4-åringar i deltidsförskolan detta år bedöms uppgå till ca 30 000 skulle deltidsför- skolan år 1980 behöva ha en obetydligt högre omfattningjämfört med år 1975 dvs ca 150 000 barn. Att ökningen inte skulle behöva bli större än ca 20000 platser åren 1975—1980 (dvs 4000 platser i årlig ökning) trots att den allmänna förskolan utsträcks till att omfatta även S-åringar- na beror på att antalet 5- och 6—åringar i heltidsförskola ökar kraftigt vid en så stark satsning som full behovstäckning skulle innebära. [nnan slutsatser kan dras om en vidgning av den allmänna förskolan till S-åringarna bör emellertid följande beaktas.

Vid ett antagande om att heltidsförskolans tillväxt efter år 1975 inte kommer att leda till att full behovstäckning nås år 1980 blir behovet av deltidsförskola större, om man vill nå alla 5- och 6-åringar med förskolan. Exemplifrerar man heltidsförskolans årliga tillväxt 1975—1980 med 12 000 platser (dvs ungefär samma antal som kan tänkas bli fallet åren strax före 1975) utifrån omfattningen 90000 platser är 1975 finns år 1980 150000 barn i heltidsförskola, dvs halv behovstäckning (se fig. 14.4). Då skulle deltidsförskolan behöva nå 180000 barn i 5- och 6—årsåldern. Inklusive de 4-åringar, som på vissa orter kan tänkas få plats i deltidsförskolan, skulle denna omfatta ca 200 000 barn är 1980. Detta skulle i sin tur kräva en årlig utbyggnad av deltidsförskolan from årsskiftet 1975/76 med 14 000 platser, innebärande en årlig utbyggnad som överstiger den som skulle krävas för genomförande av en allmän 6-åringsförskola fram till år 1975.

14.6 Förskolans personalbehov år 1980 14.6.1 Förskollärare, barnskötare ni fl

I tabell 14.20 a förutsätts att utredningens förslag om personaltät- het förverkligats år 1980. Bland heltidsbarnen skall då finnas en heltids—

Tabell 14.20 Personalbehov år 1980. a Enl utredningens rekommendation om personaltäthet.

Vid full behovstäckning i heltidsförskolan

Heltidsförskolan Deltidsförskolan Förskolan, totalt

Förskollärare 300 OOO/8=37 500 150 000/40=3 750 41 250 Barnskötare 300 000/8=37 500 37 500 Medhjälpare 150 OOO/40=3 750 3 750 Vid 'halv behovstäckning i heltidsförskolan Förskollärare 150 000/8=18 750 200 OOO/40=5 000 23 750 Barnskötare 150 000/8=18 750 18 750 Medhjälpare 200 000/40=5 000 5 000

b Enl utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar (som berör be- räkning av förskollärarbehovet men som ej direkt, vid givet totalt personal- behov, betyder ökat behov av barnskötare)

Vid full behovstäckning i heltidsförskolan

Heltidsförskolan Deltidsförskolan Förskolan, totalt Förskollärare 300 OOO/10=30 000 150 000/40=3 750 33 750 Barnskötare 45 000 — 45 000 Medhjälpare 150 OOO/40=3 750 3 750

Vid halv behovstäckning i heltidsförskolan Förskollärare 150 000/10=15 000 200 000/40=5 000 20 000 Barnskötare 22 500 22 500 Medhjälpare — 200 000/40=5 000 5 000

anställd (med förskollärar- eller barnavårdsutbildning) per fyra inskrivna barn. Antalet förskollärare och barnskötare beräknas i tabell 14.20 enligt två alternativ. a och b. Bland deltidsbarnen beräknas finnas en förskol- lärare jämte en medhjälpare per 40 barn, fördelade på två grupper.

Antal anställda personer behöver vara något större än i tabell 14.20 framräknade och redovisade antal eftersom omräkning skett till antal heltidsanställda. Ett påslag på 5—10 % torde ge det rimliga antalet personer som behövs för att få ihop de teoretiskt beräknade ”heltidsan- ställningarna”.

l tabell 14.21 visas behovsutvecklingen 1970—1980 vad gäller förskol- lärare. Parallellt visas för år 1970 den faktiska tillgången (uppskattat värde) samt för åren 1975 och 1980 en tillgångsberäkning gjord inom skolöverstyrelsen och som förutsätter ett förverkligande av skolöversty- relsens planer för utbyggnaden av förskollärarutbildningen (Förskollärare l968:l,SÖ).

Det har beaktats att en del av de verksamma förskollärarna arbetar inom andra sektorer än inom förskolan. För 1970 beräknas 100—200 förskollärare arbeta på fritidshem. Motsvarande antal år 1975 har uppskattats till 500—600. Hur utvecklingen i själva verket gestaltar sig i detta avseende beror i stor utsträckning på vilken utbyggnad fritidshem— men genomgår och vilken dimensionering fritidspedagogutbildningen får (tabell 14.22).

För barnskötare finns inga tillgångsprognoser att utgå från. Ett räkne- exempel som utredningen låtit genomföra antyder att år 1975 kommer att finnas mellan 6 000 och 8 000 barnskötare i förvärvsarbete, omräknat

Tabell 14.2] Behov av och tillgång till förskollärare olika är.

Förskollärare (omräknade i heltids- anställda) Behov Tillgång 1970 5 500 1975 9 OOO—17 000 10 000 1980 vid halv behovstäckning 24 000 17 000 vid full behovstäckning 41 000 SOU 1972:27 257

Tabell 14.22 Behov av och tillgång till barnskötare olika är.

Barnskötare (omräknade i heltidsan- ställda)

Behov Tillgång

1970 2 500 1975 6 500—14 000 6 OOO—8 000 1980 vid halv behovstäckn 19 000

vid full behovstäckn 38 000 ?

i heltidsanställda, inom förskolan (tabell 14.22). Dock har så många osäkra antaganden mäst användas att resultatet får tas med stor reserva- tion och alla försök att göra motsvarande beräkningar för år 1980 ter sig meningslösa.

Antalet medhjälpare i deltidsförskolor är i dag ungefär 1 200 deltids- anställda. Ofta förekommer även att praktikanter fungerar som medhjäl- pare (tabell 14.23).

Som framgått av tabellerna 14.20—14.22 svarar den beräknade till— gången på förskollärare inte ens mot det behov som halv behovstäckning i heltidsförskolan innebär när behovet räknas enligt alternativ &, dvs 18 750 jämfört med en tillgång på ca 17 000 år 1980. Om man utgår från utbildningsdepartementets beräkningsanvisningar som gjorts i tab 14.20 b minskar behovet av förskollärare till ca 15 000. Osäkerheten om till- gången till barnskötare utgör emellertid ett problem. Barnskötarna beräk- nas uppgå till mellan 5 000 och 10 000 år 1975, men för år 1980 har inga beräkningar kunnat göras.

14.6.2 Tillsyn av sjuka barn — behov av barnvårdare

Genomsnittligt är barn i heltidsförskola frånvarande 25 dagar per år på grund av sjukdom. Behov av samhälleligt ordnad tillsyn genom barnvårda- re föreligger i hälften av fallen.1 Utifrån detta och med antagandet att tillsynsservicen behövs i genomsnitt 10 timmar per sjukdag skulle sjuktillsyn genomsnittligt erfordras 125 timmar per barn och år. Antar man vidare hypotetiskt — att denna verksamhet utförs av heltidsan- ställda personer med 1 800 årsarbetstimmar erhålles ett personalbehov

Tabell 14.23 Behov av och tillgång till medhjälpare i deltidsförskolan.

Medhjälpare (omräknade i heltidsan- ställda) Behov Tillgång 1970 ca 600 1975 3 250 ? 1980 vid halv behovstäckn 3 750 ? vid full behovstäckn 5 000 ?

1 Wadell, B: Daghemsbarns frånvaro — ett kommunalt planeringsproblem, 1971. Se även detta betänkande kap 9 Omvårdnaden om tillfälligt sjuka barn.

Antal barn Antal anställda uttryckt i heltid

År 1975

70 000 4 500 90 000 6 250 110 000 7 650 År 1980 150 000 (halv behovstäckning) 10 000 300 000 (full behovstäckning) 20 000

Tabell 14.25 Behov av ”övrig” personal 1975 och 1980.

Antal barn i heltidsförskola Antal anställda uttryckt i heltid År 1970 36 000 1 000 (tillgång) ÅX1975 70 OOO—l 10 000 2 OOO—2 900

_År 1980

150 000 halv behovstäckn 4 500 300 000 full behovstäckn 8 600

Källa: Stat bearb av årsberättelser 1969/70 SMS 1972z5.

Tabell 14.26 Antal anställda uttryckt i heltidsanställningar.

Personal- 1970 (till- 1975 (behov) 1980 (behov)

kategorier gång "_— _ Vid halv Vid full behovs- behovs- täckn i täckn i helt.f sk helt . fsk

Förskollärare 5 500 10 000—17 000 24 000 41 000 Barnskötare 2 500 6 500—14 000 19 000 38 000 Medhjälpare ca 600 3 250 5 000 3 750 Barnvårdare ca 800 ? 4 500—7 500 10 000 20 000

(sjuktillsyn)

Mat 0 städ 1 000 2 OOO—2 700 4 500 8 600 Totalt ca 9 000 26 OOO—44 200 62 000 110 000

Tabell 14.27 Ungefärligt antal anställda uttryckt i personer (jfr tabell 14.26).

Personal- 1970 (till- 1975 (behov) 1980 (beho v) kategorier gång) —__4_—_ Vid halv Vid full behovs- behovs- täckn i täckn i helt.fsk helt .fsk

Förskollärare 6 050 11 OOO—18 000 26 000 44 000 Barnskötare 2 750 7 OOO—15 000 20 000 40 000 Medhjälpare ca 720 4 000 6 000 4 500 Barnvårdare ca 1 000 ? 7 OOO—11 500 15 000 30 000 Mato städ 1 500 3 000— 4 050 6 750 12 900

Totalt ca 12 020 32 000—53 050 75 750 132 900

enligt tabell 14.24. Deltidsanställning mot timersättning är den domine- rande anställningsformen och det faktum att sjukfrånvaron är mycket ojämnt fördelad under året gör att det även framdeles är realistiskt att räkna med en hög andel deltidsanställda.

14.6.3 Personal för mathållning och städning

För 1 000 barn i daghem fanns år 1970 — omräknat i heltidsanställda ca 28 personer anställda:

16 som ekonomibiträden

12 som övrig kökspersonal. För 1 000 barn i lekskola fanns år 1970 — omräknat i heltidsanställda _ ca 1,5 personer anställda som ekonomibiträden.

Om dessa relationer består även i framtiden blir behovet av denna typ av personal i enlighet med tabell 14.25. Deltidsanställningar är mycket vanliga.

14.6.4 Det sammanlagda personalbehovet i förskolverksamheten olika är (Sammanfattning av avsnitten 14.6.1—14.6.3)

Tabell 14.27 visar ett försök att antyda hur många personer de i tabell i 14.26 redovisade heltidsanställningarna motsvarar. Därvid antas att anta- let förskollärare och barnskötare är 5—10 % större än vad som uttryckts i heltidsanställda. För medhjälpare antas motsvarande tal vara 20 %, för barnvårdare och personal i städ- och mathållningsfunktionerna 50 %.

14.7 Sammanfattning och slutsatser

Den ökning av platser i deltidsförskolan och de ytterligare personalresur— ser som krävs för att förverkliga en allmän förskola för 6-åringar år 1975 anser utredningen mot bakgrund av här redovisat material vara möjlig att förverkliga. Som framgått innebär realiserandet av en allmän förskola att väsentligt ökade resurser utöver vad kommunerna planerat inte kommer att krävas. Dock kan det i vissa kommuner, främst i glesbygdsområden, ' uppstå problem som kommer att kräva bl a särskilda stödåtgärder från 1 statens sida. (Se kapitlet Förskola i glesbygd.)

Utbyggnaden av heltidsförskolan, som resursmässigt är den mest krävande delen i förskolutbyggnaden, har t o m är 1975 beräknats utifrån tre olika alternativ: 70 OOO—90 OOO—110 000. Som framgått av tabell 14.5 skulle en sådan utbyggnad innebära en behovstäckning på 27,34 respektive 42 procent. Den regionalt mycket ojämna utbyggnaden # som är utmärkande för dagsläget riskerar dock att bestå om inte styrmedel av det slag utredningen föreslår kan genomföras. Effekterna av den av utredningen föreslagna förskolplaneringen samt kravet på markreservatio- ner i nya bostadsområden torde dock inte kunna bli märkbara förrän i efter år 1975.

Mot bakgrund av den redovisning som givits i detta kapitel kan utred- ningen inte förutsätta att den förordade personaltätheten i förskolan kan

___—ce- _4__Å..__ . .

* realiseras före år 1975. Som tidigare understrukits framstår det som nöd- l vändigt att genom ökad utbildningskapacitet och en successiv höjning av personaltätheten åstadkomma en minskning av klyftan mellan rekom- mendation och verklighet.

Heltidsförskolan bör ges prioritet i utbyggnaden under 1970-talet för att åstadkomma en hög behovstäckning för att tillgodose barn med särskilda behov och barn med förvärvsarbetande eller studerande föräld- rar. Mot bakgrund av de personalbehov som redovisas i detta kapitel torde det emellertid inte vara möjligt att realisera en full behovstäckning för heltidsförskolan till år 1980. För att komplettera en snabb utbyggnad lav heltidsförskolan bör man vidare vid lämplig tidpunkt efter år 1975 löverväga att bygga ut deltidsförskolan så att den allmänna förskolan blir ltvåårig —- för både 5- och 6-åringar. Denna utbyggnad kommer — som ,'visats ovan att ta relativt små resurser i anspråk vid utbyggnadsalterna- tiv som innebär en stark utbyggnad av heltidsförskolan. l Intagningen till förskolseminarierna har under senare år ökats, men lökningstakten bör som framgått av behovsberäkningarna fram till 1980 ytterligare kraftigt stegras. Det synes likaledes nödvändigt att satsa mera på barnskötarutbildningen, varvid det också blir viktigt att undersöka i vilken utsträckning eleverna på den nya vårdlinjen i gymnasieskolan verkligen rekryteras i tillfredsställande utsträckning till förskolverksam- heten.

Parallellt härmed krävs åtgärder som syftar till samordning mellan olika slag av barnavårdande utbildningar. En sådan reformering skulle syfta till att ge all förskolpersonal en mer enhetlig och till förskolans krav anpassad kompetens. Ett annat viktigt syfte är att ge dem, som har sådan kortare basutbildning som barnvårdare, dagbarnvårdare, vissa barnskötare m fl har, möjligheter att stegvis förvärva kunskaper motsvarande minst nuvarande förskollärarkompetens.

Nödvändigheten att få en rekrytering till barnskötar- och förskol- lärarutbildningarna som spänner över ett vidare åldersregister än för närvarande talar för en uppbyggnad av utbildningen liknande den som här endast i korta principer kunnat skisseras. Man kan och bör inte under ett utbyggnadsskede rekrytera enbart eller huvudsakligen från yngre åldersgrupper. Förskolan behöver både yngre, och äldre personal av båda könen. För speciellt något äldre personer kan det reellt vara och upplevas som omöjligt att vid övergång till yrkesarbete eller vid övergång från annan typ av förvärvsarbete ta hela utbildningssteget fram till förskol- lärarutbildning på en gång. En utbildningsgång där utbildning och arbete varvas blir därför nödvändig.

Det är även av betydelse att på skilda sätt stimulera de förskollärare och barnskötare som för närvarande ej är yrkesverksamma till att söka sig till förskolan. För detta krävs en satsning på information, reaktiverings- kurser samt eventuella andra möjligheter som kan utnyttjas för att underlätta övergången till arbete inom förskolan.

Allmän förskola

15 .1 Olika förskolbe/iov

Den för utvecklingen viktigaste och mest känsliga delen av livet ligger före sjuarsaldern. De barn som inte i ett tidigt skede får tillräcklig stimulans för sin allsidiga utveckling kan senare i livet få svårt att kompensera brister från förskoltiden. Det pedagogiska program för förskolan som läggs fram i betänkandet innebär ett försök att ge en god bas för vidare utveckling genom att skapa en miljö anpassad till förskolaldrarnas utvecklingsfaser. som är rik på stimulans för såväl den sociala och känslomässiga som för den intellektuella utvecklingen.

Sverige har. jämfört med manga länder. en sen skolstart. Bortsett från de flesta skandinaviska. alla östeuropeiska och vissa latinamerikanska länder är skolinträdesaldern i allmänhet 6 och i en del länder även 5 år. I vissa av dessa länder har även förskolan utbyggts i relativt stor omfattning och i ett flertal länder. bla i Västeuropa, diskuteras och planeras ocksa mera genomgripande förskolreformer. Dessa innebär att man vill söka nå barnen fran 3—4—arsåldern. ! östeuropeiska länder. som har samma sena skolstart som Sverige. har i allmänhet förskolan utbyggts i betydande utsträckning.

Det material om barns utveckling och barns uppväxtmiljö i dagens samhälle som utredningen redovisar och som sammanfattats 1 kap Mål för j förskolan pekar mycket starkt på nödvändigheten av att alla barn får en ; sadan utvecklingsstimulans som förskolan avser att ge. Då tillgången till resurser för detta ändamål — såväl ekonomiska som personella — är väsentligt mindre än de totala behoven måste under en lang uppbyggnadsperiod en prioritering ske av de behov som är mest angelägna.

I kapitlet Mal för förskolan har utredningen avgränsat tre viktiga behovsomraden. Det gäller dels de generella behov som alla barn har, dels ; de särskilda behoven av tidig stimulans hos barn med tex fysiska. psykiska. sociala eller sprakliga handikapp, dels behoven av tidiga omsorger för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.

I fråga om barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar har j heltidsförskolan (daghem) byggts ut till att omfatta drygt 15 % av dessa j barn. eller ungefär 5 % av alla barn i förskolåldrarna. För andra barn har

en utbyggnad skett av daghem och lekskolor som svarar mot över 60 % av 6-åringarna och nära 30 % av 5-åringarna. Barn med särskilda behov p g a handikapp finns i viss utsträckning såväl i hel- som i deltidsförskolan.

En utbyggnad av förskolan i heltidsform för barn i alla förskolåldrar med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar — bör enligt utredningens uppfattning ges hög prioritet. Förslag i detta avseende läggs fram i kapitlet Kommunernas planering. Det är emellertid även angeläget att, som det uttrycks i utredningsdirektiven, ”pröva formerna för och omfattningen av en förskolverksamhet — i lekskola eller daghem — som på sikt kan komma alla barn till del under en tid närmast före inträdeti grundskolan”. 30 % av 6-åringarna står i dag utanför förskolan. Det är på kort sikt en väsentlig uppgift att utbygga deltidsförskolan så att alla 6- åringar omfattas av den stimulans förskolan kan ge.

15.1.1 Förskola för 6-åringar

Av kap Förskolans utbyggnad har framgått att möjligheterna att är 1975 genomföra en allmän ettårig förskola för 6-åringar är goda. Beräkningarna fram till är 1975 pekar också mot att ett flertal kommuner kommer att inom deltidsförskolans ram kunna ta emot barn i åldrarna under 6 år. Det är emellertid väsentligt att i detta sammanhang beakta att det finns betydande regionala och andra ojämnheter i utvecklingen. Detta förhållande måste noga uppmärksammas i tillsynsmyndighetens arbete med utbyggnadsplaneringen, vilket i detta betänkande bl a behandlas i kapitel 18 Förskola i glesbygd. De faktorer som orsakat eftersläpningen måste elimineras med olika åtgärder.

Utredningen har initierat undersökningar i några av de kommuner, som har tillgång till plats i förskola för minst alla sexåringar i syfte att pröva olika antaganden om de hinder som kan återstå vid en förskola där det finns plats för alla barn som anmäls av föräldrarna, men där kommunen inte automatiskt anvisar plats till alla barn i årsklassen. Undersökningar- na, som gjordes i Lund och Örebro, styrkte antagandena att ofta just de barn som mest skulle behöva förskola inte kommer dit.

Det är vissa grupper av barn som riskerar att ”komma utanför” om inte särskilda åtgärder vidtas för att göra förskolan faktiskt tillgänglig för alla barn. Det gäller glesbygdsbarn, invandrarbarn, socio-ekonomiskt sämre ställda grupper. Men det finns också en rad andra faktorer som ställer hinder i vägen för att barnet skall kunna utnyttja sin rätt till för- skola och som inte kan hänföras till speciella kategorier. Som bl a fram- gått av kapitlen Förskolans utbyggnad och Förskola i glesbygd är tillgång- en till daghem och lekskola mycket olika i olika kommuner i vårt land. Även inom en och samma kommun kan barnens möjligheter att gå i för- skola vara olika beroende på avstånd och skjutsmöjligheter.

Men ytterligare en avgörande faktor är föräldrarnas kunskap om och värdering av förskolan; om dess innehåll och arbetssätt, om anmälnings- tider, öppettider, om möjligheten att få plats, om förskolan är avgiftsfri eller hur stora avgifter som krävs osv.

Ofta kan även kriser och omställningar i familjen leda till att man

missar möjligheten till förskolplats. Föräldrainitiativet synes, som fram- går av undersökningarna, vara i hög grad skiftande. Samhället måste där— för garantera en reell rätt för alla barn att få gå i en avgiftsfri förskola minst något åt före skolinträdet. Riskerna för att konservera sociala skill- nader och skillnader mellan barn på olika orter i landet i kanske betyd— ligt större skala än i dag — motiverar att alla barns rätt till förskola skrivs in i en förskollag.

15.1.2 Förskola för yngre barn

Ett senare steg i utbyggnadsplaneringen bör vara att förverkliga en tvåårig förskola för alla barn. Detta steg blir än mer betydelsefullt i fråga om möjligheterna att bidra till barnens allsidiga personlighetsutveckling. Det är en allmän uppfattning. förankrad i forskning om förskolåldrarna, att den sociala. känslomässiga Och intellektuella utvecklingen hos de flesta barn i 3- till 5-årsåldern går in i en fas där behovet av kontakter med andra barn och fler vuxna blir framträdande. Många länder har som nämnts dragit konsekvenser härav i sina förskolreformer.

För barn med särskilda behov pga fysiska, psykiska, sociala och sprakliga handikapp är det viktigt att snarast möjligt få till stånd en uppsökande verksamhet där förskolan utgör ett viktigt inslag från tidig alder. För dessa barn har den allmänna förskolan speciellt stor betydelse. Under ett utbyggnadsskede måste dock speciella förutsättningar skapas för att ge barn med särskilda behov en tidigare insatt stimulans, som kan ges genom att barnen får tillgång till någon form av förskola. Målet bör vara att senast vid 4-årsåldern nä dessa barn med en uppsökande verksamhet med erbjudande om förskolplats.

Frågan om att ge alla barn del av en förskolstimulans är mot den bakgrund som skisserats betydligt vidare än att — som ibland föreslagits i debatten — sänka skolinträdesåldern till 6 år. Särskilt viktig är den verksamhetsmässiga integrationen mellan heltidsförskolan (daghem) och deltidsförskola (lekskola) som diskuteras i utredningens pedagogiska program. För manga barn med behov av en speciell stimulans blir en tidigt insatt uppsökande verksamhet avgörande.

För barn i glesbygd kan det vidare _ som föreslas 1 kap 18 — vara både praktiskt och pedagogiskt värdefullt att redan från början låta den allmänna förskolan omfatta säväl 5- som ö-åringar. Ett genomförande av utredningens förslag torde innebära att barn i framtiden kommer bättre rustade till grundskolan — och senare till vuxenlivet _ än vad en ensidig sänkning av skolinträdesaldern skulle medföra.

15.2 Utredningens förslag till förskollag

! kapitlet Förskolans mal klargörs att mål för förskolans omfattning bör utgå från främst tre olika slags behov.

1. Alla barns behov av komplement till familjen tillgodoses genom en allmän förskola. För barn som inte går i heltidsförskola eller får plats där det år de fyller sex skall plats beredas i deltidsförskola. dvs av nuvarande lekskolans omfattning.

2. För alla barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall heltidsförskolan (daghemmen) utbyggas för att tillgodose behoven från tidig ålder.

3. För barn med särskilda behov pg a fysiska, psykiska, sociala och språkliga handikapp krävs en tidigt insatt förskola som ett led i en uppsökande och förebyggande verksamhet. Förskolan bör för dessa barn vara av halv- eller heldagsomfattning. En särskild förskollagstiftning erfordras för att lagtekniskt klarlägga inte enbart rätten till förskola och förskolans omfattning utan även bl & förskolverksamhetens syfte och kommunernas uppgifter. I detta kapitel behandlas främst principerna bakom utredningens lagförslag när det gäller förskolans omfattning. Vidare berörs kortfattat frågor som även berör barnavårdslagen, tex uppsökande verksamhet i kommunerna i syfte att tillgodose barn med särskilda behov. De mer ingående motiveringarna till detta avsnitt i förskollagen redovisas i följande kapitel i betänkandet:

Kapitel 6 Förskolans mål

16 Barn med särskilda behov 17 Invandrarbarn i förskolan 18 Förskola i glesbygd

19 Uppsökande verksamhet 20 Kommunernas planering

Förslag till lag om förskolverksamhet (förskollagen) redovisas med såväl allmänna som särskilda motiveringar i betänkandets sista kapitel.

15.2.1 Lag om allmän förskola

I samband med utredningens arbete har i den allmänna debatten å ena sidan diskuterats en obligatorisk förskola från 5— eller till att börja med 6-årsåldern, å den andra sidan en allmän förskola, tillgänglig för alla barn något eller några år före skolinträdet. För många har obligatorium och allmän förskola varit synonyma begrepp. Många gånger har det varit oklart vad som avsetts med ett obligatorium: ett generellt åliggande för kommunerna eller såväl detta som ett obligatorium för barnen liknande grundskolans. När man använt begreppet allmän förskola har oklarheten också varit av liknande slag.

Det är ett väsentligt mål att alla barn skall nås genom förskolan. Barnens rätt till förskola kan inte anses garanterad enbart genom att platser ställs till förfogande för de barn vilkas föräldrar anmält intresse. Som ovan visats är det mycket som tyder på att många av de barn för vilka förskolan är viktigast då inte skulle komma dit. Utredningen föreslår att alla kommuner genom lag skall åläggas att anordna förskola — som ett första steg är 1975 — för alla barn från det år då barnen fyller 6. En väsentlig distinktion är därvid att betona att kommunerna skall anvisa plats i förskola för alla barn från 6 års ålder. Detta innebär dels att en plats i förskola ställs till förfogande för alla sexåringar som inte redan har plats i heltidsförskola (daghem), dels att barnet och dess föräldrar meddelas var och när den anvisade platsen avses bli tagen i anspråk.

Detta bör också innebära, speciellt under en första period sedan lagen trätt i kraft, att särskilt ingående och konkret information om förskolans syfte, innehåll och arbetssätt när alla föräldrar.

I dessa avseenden föreligger ej heller någon skillnad i förhållande till grundskolan och dess inskrivningsförfarande. Grundskolan uppfattas i dag som en allmän rättighet som föräldrar endast i ytterst få undantags- fall frånsäger sina barn. Enligt skollagen finns emellertid en yttersta tvångsåtgärd, vilken dock utomordentligt sällan har behövt tillgripas. Al- ternativa lösningar har i många fall accepterats eller ordnats av samhället.

Utredningen har valt att icke föreslå någon liknande tvångsåtgärd i själva förskollagen. Rätten till förskola torde framstå som väsentlig för de allra flesta föräldrar. I de undantagsfall där föräldrarna inte vill acceptera förskola gäller det att i första hand se till barnets bästa. Om barnet placeras i förskola mot föräldrarnas bestämda vilja kan konflikter uppstå som i sista hand negativt påverkar barnet. I dylika fall bör kontakten med föräldrarna från kommunens sida syfta till att motivera en förståelse för barnets situation Och behov inför skolstarten. En tvångsåtgärd torde i dylika situationer inte ha en positiv effekt på barnets och familjens situation. I de fall emellertid, då mycket allvarliga brister föreligger i barnets hela uppväxtsituation blir — som för närvarande är fallet en yttersta åtgärd givetvis omhändertagande med stöd av barnavårdslagen. I högre grad än hittills bör förskolan även i sådana fall kunna fungera som ett positivt led i ett familjeterapeutiskt arbete, som innebär att barnet ej skall behöva tas från föräldrarna. Förskolan bör i stället i många fall kunna bli en första insats som prövas innan vård helt genom samhällets försorg måste tillgripas.

15.2.2 Uppsökande verksamhet

I de fall där en 6-åring inte tar anvisad förskolplats i anspråk föreslås ett åliggande för kommunen att ta direkt kontakt med familjen för att klargöra skälen till barnets frånvaro. I de fall något slag av principiella skäl för barnets frånvaro föreligger blir det kommunens uppgift att via tex förskollärare eller socialarbetare i hemmet eller genom besök på förskola _ informera familjen om bla förskolans syfte, innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan. Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet blir uppgiften att tillse att barnets personlighetsutveckling främjas på annat sätt, i hemmet eller eventuellt i form av lekgrupp, öppen lekverksamhet eller liknande. Det kan tex gälla ett barn med få kamratkontakter som är överkänsligt för introduktionen till en större barngrupp. Här är det givetvis särskilt angeläget att barnet mjukt och varligt får en successiv förberedelse inför skolstarten så att denna inte upplevs chockartat.

Förnyade kontakter bör bl a i detta sammanhang krävasi fråga om de undantagsfall där barnen ej deltar i någon form av förskolverksamhet senare under förskolåret inför inskrivningen i skolan. Det är önskvärt att man från samhällets sida strävar efter att få en sådan första kontakt med barnet och dess familj så att förnyade kontakter underlättas i största

möjliga utsträckning och inte framstår som en pliktmässig kontroll eller ensidigt påtvingande övertalning.

15.2.3 Andra institutioner

I detta sammanhang kan även förskolans roll behöva klarläggas ifråga om barn som vistas i familjedaghem och för barn som tas om hand i foster- hem.

I det förstnämnda fallet skall givetvis alla barn som omfattas av den allmänna förskolan få tillgång till denna i deltidsform. För barn som vistas i fosterhem blir likaledes deltidsförskolan ett minimum; i vissa fall kan det visa sig vara befogat att från barnets och fosterföräldrarnas behov pröva lämpligheten av plats i heltidsförskola.

På liknande sätt som i fråga om den obligatoriska skolan skall privat institution kunna betraktas som förskola om den fyller de krav som uppställs på de samhälleliga förskolorna så som de uttrycks i förskollagen och i tillsynsmyndighetens råd och anvisningar. Dylika fall torde bli fåtaliga i samband med att 6-åringsförskolan blir ett obligatoriskt kommunalt åtagande. Det är i stället, enligt utredningens mening. av värde om privata organisationer, som studieförbund, ungdomsorganisatio- ner, religiösa organisationer mfl liknande genom fritidsverksamhet av olika slag kan rikta sitt engagemang till de barn- och ungdomsgrupper som ännu inte kunnat täckas in genom samhällets insatser.

15.2.4 Sammanfattning och förslag

[1 Sammanfattningsvis föreslär utredningen att samtliga kommuner åläggs att fr o m är 1975 anvisa alla sexåringar plats i förskola. Alla barns rätt till en minst ettårig förskola föreslås bli reglerad i en förskollag som föreslås bli utformad i enlighet med det av utredningen utarbetade lagförslaget i kapitel 24. Denna rått bör inom inte allt för lång sikt omprövas till att utsträckas nedåt i åldrarna. CI Om en kommun inte kan uppfylla den målsättning som ovan angivits skall möjlighet finnas att ge dispens. Sådan skall meddelas av länsstyrelse, men längst till hösten 1978, då alltså alla 6-åringar ihela landet skall ha plats i förskola. D I vissa fall blir det nödvändigt att på olika sätt anpassa förskolans tider och organisation till barnens och/eller föräldrarnas speciella behov. Detta gäller framför allt barn i glesbygder med långa avstånd, för vilka det ibland kan bli nödvändigt att förlägga förskolan till ett par eller tre dagar i veckan, i vissa fall kanske koncentrerad till en viss begränsad del av året. För att dessa barn skall kunna få fullt utbyte av förskolan bör den allmänna förskolan kunna börja något år tidigare än vad som generellt kommer att gälla. (Se kapitel 18 Förskola i glesbygd.) D I de fall då ett barn ej tar den anvisade platsen i anspråk åligger det kommunen att i en uppsökande verksamhet ta kontakt med barnets föräldrar, informera om förskolan och pröva om föräldrarna — barnet kan ompröva sitt ställningstagande samt då principiella skäl anförs mot barnets placering i förskola undersöka och tillse att barnets allsidiga

personlighetsutveckling främjas i hemmet eller på annat sätt än genom den reguljära förskolverksamheten

De förslag som lagts fram i detta kapitel gäller utbyggande av en allmän förskola för vissa åldersgrupper, som närmare utformas i lagförslaget i kap 24. I förslaget till förskollag behandlas också utbyggnad av förskola för barn med särskilda behov och barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Dessa frågor behandlas även närmare i kapitlen 16 Barn med särskilda behov, 19 Uppsökande verksamhet, 14 Förskolans utbyggnad och 20 Kommunernas planering. De huvudpunkter som i detta sammanhang bör lagfästas är bla följande:

El En annan typ av uppsökande verksamhet än den som skall fungera i samband med en allmän förskola för alla barn från sexårsåldern gäller barn med särskilda behov på grund av fysiska, psykiska eller sociala handikapp. En sådan uppsökande verksamhet motiveras och beskrivs närmare i kap 16 Barn med särskilda behov och kap 19 Uppsökande verksamhet. Den bör rikta sig generellt till barnen från tidigast möjliga ålder och bör senast vid barnens fyraårsålder ge sådan information att ett ev nödvändigt erbjudande om plats i första hand i heltidsförskola (daghem) kan ges. Utredningen föreslår att denna uppgift för kom- munerna närmare preciseras i barnavårdslagen och att förskolans funk- tion inom den uppsökande verksamheten fastslås i förskollagen. D För att på sikt kunna möta behovet av förskolverksamhet — heltid Och deltid — för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, föreslås i kapitel 20 Kommunernas planering dels en metodik för att underlätta den framtida planeringen, dels krav på en förskolplan som redovisar kommunernas hela behov kompletterade av planbestämmel- ser som syftar till behovstäckning i nya bostadsområden.

16 Barn med särskilda behov

16.1 Inledande synpunkter

I kapitel 3 (del 1) lägger utredningen fram sitt pedagogiska program och tar också upp frågan om barn med särskilda behov. Där betonas hur viktiga är utvecklingsmässigt förskolåren är för alla barn eftersom personlighetens grundmönster då mer eller mindre bestäms. För handi- kappade barn är förskolåren än mer väsentliga. Brist på allsidig utveck- lingsstimulans under de mest formbara åren kan få förödande inverkan på senare utvecklingsmöjligheter. Ju tidigare de särskilda behoven tillgodoses hos det handikappade barnet, desto större är chanserna att individen skall eliminera den av handikappet orsakade funktionshämningen. Tidiga stödåtgärder förhindrar dessutom pålagringar av andra funktionshäm- ningar som kan utlösas som sekundäreffekter till den primära funktions- hämningen.

Förskolan kan vara ett instrument som i kombination med hemmiljön ger det handikappade barnet kraftigt utökade resurser att tillgodose särskilda behov och därigenom ge dem bättre utvecklingsmöjligheter.

För det handikappade barnets familj är förskolan ett oumbärligt komplement som ett stöd för att man skall kunna klara den totala familjesituationen. Den är en helt nödvändig kontakt utåt med tanke på den problematik det innebär för föräldrar att bära ansvaret för ett handikappat barns fostran.

[ dag är många barn på grund av fysiska, känslomässiga, intellektuella eller sociala handikapp utestängda från att få utveckla sina inneboende möjligheter, från en fullvärdig tillvaro och från den stimulans och gemenskap som förskolan bjuder. Den ”vanliga” förskolan i sig kan utgöra ett hinder för handikappade barn att delta i verksamheten genom sin lokalmässiga planering och utrustning, sin brist på personal med kunskap om handikapp, osv. Eller man har helt enkelt ”glömt bort” det handikappade barnets rätt till förskola. Föräldrar har inte begärt förskol- plats för sitt handikappade barn, kanske inte vetat om att möjligheter fanns. Informationen kan ha brustit eller inte nått berörda föräldrar.

I andra fall har man anordnat speciella förskolor för barn med ett visst handikapp. Barnen har då fått adekvat behandling och stimulans. Men

den ömsesidigt berikande kontakten med icke handikappade barn har ofta saknats eller varit begränsad. Isolering med andra handikappade barn har varit vanlig.

Undantag finns dock där man integrerat ”andra" barn i grupper av handikappade barn och vice versa. Men enhetliga normer och anvisningar liksom en medveten ideologi har hittills inte funnits för förskolan och de yngre barnen i fråga om en integrering av barn med svårigheter i så stor utsträckning som är möjligt. Där måste förskolan skapa samma möjlig- heter som den obligatoriska skolan bjuder.

Barnstugeutredningen har i sin diskussionspromemoria formulerat en ideologi för barn med särskilda behov på följande sätt:

En av förskolans väsentliga uppgifter är att ta tillvara utvecklingsmöj- ligheter och anlag hos barn från alla slags miljöer och låta dem komma till fullt uttryck i samhället. Men jämlikhetskravet är särskilt starkt för barnen med det sämsta utgångsläget, som behöver extra stöd. Det gäller integrationen av handikappade barn i samhället, vare sig det är fråga om sociala, fysiska eller psykiska handikapp. Det gäller barn från isolerade glesbygder med alltför begränsade stimulansmöjligheter. Det gäller in- vandrarfamiljemas speciella svårigheter, där extra resurser måste sättas in. Förskolan kan stärka människor som på olika sätt är eftersatta eller särskilt utsatta för påfrestningar senare i livet. Samtidigt är det i fråga om dessa barn som flaskhalsarna finns, när det gäller utbyggnad och personal men också kunskaper. De svagaste barnens behandling är måttet på hur samhället lyckas. (Jfr även kapitlet Förskolans mål).

16.2 Vad innebär begreppet handikappad?

Under senare år har ett flertal utredningar — såväl statliga som kommu- nala samt en del forskningsrapporter och olika debattskrifter tagit upp frågan, vad begreppet handikappad står för. Behovet av en enhetlig terminologi har diskuterats, för både arten och graden av handi- kapp. Handikappdefinitionerna skiftar, beroende på vilket problem- område man rör sig inom medicinskt, etiologiskt, pedagogiskt eller social-medicinskt.

I ”Social omvårdnad av handikappade” (SOU 1964z43, s 26) ges exempel på det vanskliga att söka ”etikettera” och definiera:

Olika definitioner har på skilda tider och i olika sammanhang givits begreppen handikappade och partiellt arbetsföra. Det torde inte vara möjligt att lämna en entydig definition av dessa begrepp. En person kan från rent medicinska synpunkter anses som svårt handikappad, men om man ser till hans arbetsinsatser och verksamhet i samhället kan han kanske över huvud taget inte betraktas som handikappad.

. . . I den offentliga debatten om samhällsåtgärder för de handikappade avses med handikappade vanligen personer som har särskilda svårigheter att reda sig själva på grund av något medfött eller förvärvat hinder av fysisk eller psykisk art (Ibidem, s 8).

Ordet handikapp skall här användas som beteckning för en rad olika förhållanden hänförliga till en människas fysiska och psykiska utrustning förhållanden som har det gemensamt att de försvårar för henne att leva normalt. Handikappen ger upphov till särskilda problem, handikappade är människor med särskilda behov vid sidan om de allmänmänskliga behoven (Ibidem, s 15).

Handikapputredningen refererar i sitt första delbetänkande ”Kommu- nerna och den sociala omvårdnaden”, (SOU 1967:53), direktiven till utredningen vilka ger följande definition av begreppet handikapp:

Med handikappade avses enligt _direktiven personer, som av fysiska eller psykiska skäl möter mer betydande svårigheter i sin dagliga livsfö- ring (s 7).

I det andra delbetänkandet från Handikapputredningen ”Bättre hjälp- medel för handikappade” (SOU 1967160), sägs vidare:

Den handikappades situation är beroende av hans fysiska och psykiska funktionsförmåga men också av den miljö han befinner sig i (s 40).

I det tredje delbetänkandet från Handikapputredningen ”Bättre utbild- ning för handikappade” (SOU 1969:35), utvecklas och preciseras handi- kappbegreppet i ett särskilt avsnitt och man refererar bla där till den definition som begreppet har i skolsammanhang:

I Sverige har termen handikappade i skolsammanhang blivit den vedertagna övergripande benämningen på elever med skolsvån'gheter av skilda slag. Orsakerna kan vara fysiska eller psykiska skador eller kombinationer av båda (5 63).

Bland kommunala forskningsrapporter finner man tex följande i undersökningen ”Hälsa-yrke-bostad” i Göteborg, 1964:

Med handikapp avser man skada, sjukdom eller sjukdomssymtom, medfödd eller förvärvad, som långvarigt påverkat personens livsföring med avseende på förmåga till dagliga aktiviteter, sysselsättningar, arbets- och försörjningsförmäga, umgänge och förmåga till fritidssysselsättningar (s 168).

Utredningen ”Rehabilitering och social omvårdnad av handikappade inom Malmöhus läns landsting”, 1965, ger nedanstående definition:

Med handikapp i denna undersökning avses person, som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga eller svårigheter att självständigt klara den dagliga livsföringen på grund av skada, föranledd av sjukdom, olyckshändelse eller medfödd defekt (s 175).

Svenska Kommunförbundet uttalar följande, i Handikapputredningens fjärde betänkande, ”Bättre socialtjänst för handikappade” (SOU l970:64):

Enligt kommunförbundet är det svårt att ge begreppet handikapp en sådan definition att man klart kan avgränsa olika grupper såsom handi- kappade. Man kan emellertid, framhåller förbundet, indela de handi- kappade i två huvudgrupper. Detta är dels personer som på grund av fysiska och/eller psykiska sjukdomar eller skador har mer bestående skada, exempelvis rörelsehindrade, synskadade, hörselskadade och psy- kiskt utvecklingsstörda, dels personer som under längre eller kortare tid på grund av vissa sjukdomstillstånd är i något avseende skadade, tex hjärtsjuka, astmasjuka och psykiskt sjuka.

Handikapp är ofta ett relativt begrepp. Det är påverkbart av en hänsynsfull samhällsplanering, en välutvecklad rehabilitering, tillgång till utprovade och intränade tekniska hjälpmedel rn m (5 42).

En granskning av definitioner av handikappbegreppet ger således inte något entydigt svar på vad termen handikapp står för. Däremot framgår, att man försökt ta avstånd från en kategorisering av olika slag av

handikapp, som fysiskt, psykiskt, socialt, känslomässigt eller språkligt handikappade. Man har också försökt att se den handikappade i förhål— lande till sin omgivning och hans/hennes möjligheter att fungera i denna. Krav ställs inte bara på den handikappade att anpassa sig till sin miljö. Krav ställs också på omgivningen/samhället att inte inskränka sig till att bara visa förståelse för den handikappade utan också i sina värderingar och i sina åtgärder anpassa sig till de handikappade.

Handikapputredningen uttrycker detta krav på följande sätt (SOU 1967:60, s 40):

De åtgärder som bör vidtagas för att eliminera eller reducera svårigheter måste alltid anpassas efter den enskildes behov. Samhällets åtgärder för att ge de handikappade större möjligheter att klara sin dagliga livsföring spänner över alla samhällsområden . . .

Interaktionen mellan en människas individuella förutsättningar och omgivningens, miljöns eller samhällets existensvillkor, är något som betonas allt starkare. De handikappades riksförbund (DHR) uttalar den meningen, att de handikappade är så handikappade som samhället vill göra dem till. Ett handikapp är inte en egenskap hos en individ utan ett förhållande mellan individen, andra människor, omgivningen och samhäl- let. Samhället är föränderligt. Det är också handikappet.

Enligt barnstugeutredningens mening bör man utgå från den synen på det handikappade barnets situation i hem, förskola och samhället i övrigt. Man måste sträva efter att inte se det handikappade barnets situation som något statiskt. En utveckling i positiv riktning kan åstadkommas med hjälp av förändringar i barnets omgivning.

[ Norge har man som en följd av denna nyare syn börjat ersätta termerna ”handikapp” och ”handikappad” med ”funktionshämning” och ”funktionshämmad”. Handikapputredningen tar upp en diskussion om detta (SOU 196935) och säger följande:

Man finner att de fyller kravet att åtminstone i skolsammanhang vara mer deskriptiva och adekvata än "handikapp” och ”handikappade”. De blindas förening i Sverige har vid årsmötet 2—4 juni 1967 uttalat sympatier för denna terminologi. Två skäl framhölls därvid. Dels ligger det inte någon omedelbar värdering i beteckningen, dels ger den en antydan om hur problemen skall angripas . . .

Man kommenterar dock sammanfattningsvis i Handikapputredningen:

En helt ny terminologi synes inte kunna införas på detta område. Äldre och nyare termer kommer att finnas sida vid sida. Psykologiska och emotionella faktorer kommer att färga benämningar och termer inom området. Den realitet som ligger bakom en term eller definition upplevs alltid individuellt både av en handikappad och hans närmaste. Orden ”funktionshämmad” och ”funktionshämning” synes kunna använ- das i många sammanhang där denna terminologi är mera funktionell och distinkt än andra termer.

Utredningen ansluter sig till Handikapputredningens terminologi och använder termerna ”handikapp” och ”handikappad”. Begreppet ”handi- kapp” är liktydigt med belastning, hårdare villkor, hinder. ”Handikap- pade” bam är följaktligen barn med svårigheter av skilda slag. Barn utsatta för större belastning, hårdare villkor eller hinder i förhållande till

aktiviteter i bestämda situationer. En sådan syn på handikapp är företrädd i läroplanerna för grundskola och gymnasieskola. Förskolan måste i sina kompletterande, stödjande eller ersättande insatser för de ”handikappade” yngsta barnen företräda samma grundsyn.

16.3 Skolans insatser för elever med särskilda behov

För att en meningsfull integrering av handikappade barn i förskolan skall kunna genomföras och för att förskolan skall kunna fungera tillfreds- ställande måste vissa förutsättningar uppfyllas.

En jämförelse med framför allt den obligatoriska skolans resurser och åtgärder för de handikappade barnen torde därvid kunna ge värdefulla impulser. En rad av anordningar skulle kunna utvidgas till att omfatta också de handikappade förskolbarnen, inte minst som detär väl känt att insatser för att bryta konsekvenserna av ett handikapp bör komma in så tidigt som möjligt,

Den obligatoriska skolan och dess frivilliga påbyggnader söker genom olika stadganden och åtgärder att ge elever med svårigheter så goda betingelser som möjligt att genomföra sin skolgång och utveckla sina potentiella möjligheter.

16.3.1 Lagstiftning

Skollagen (SFS 1962319) innehåller föreskrifter som möjliggör att olika slag av specialåtgärder kan vidtas för elever med skolsvårigheter. Det gäller elever med

intellektuell utvecklingshämning försenad skolmognad läs- och skrivsvårigheter

matematiksvårigheter talsvårigheter anpassningssvårigheter hörselsvårigheter synsvårigheter

rörelsehinder. Skollagen kompletteras av en skolstadga, som innehåller föreskrifter om specialundervisning i kommunens reguljära skolor och en specialskol- stadga (SFS 19622439), (SFS l965:478), som gäller specialskolorna för gravt hörselskadade och gravt synskadade (döva och blinda) barn, liksom för multihandikappade döva eller blinda elever.

Omsorgslagen (SFS 19671940) och omsorgsstadgan (SFS l968:146) innehåller föreskrifter om specialundervisning, Specialträning samt social och medicinsk omvårdnad om psykiskt utvecklingsstörda barn. Genom dessa författningar stadgas rätten för alla psykiskt utvecklingsstörda att erhålla omsorger av pedagogiskt eller annat slag som är individuellt anpassade och tillrättalagda.

Lagen om elevhem för rörelsehindrade (SFS 1965:136) föreskriver att särskilda hem för boende, vård och behandling skall finnas i varje landsting för sådana rörelsehindrade elever, som annars inte skulle kunna

delta i undervisningen. Genom särskilda bestämmelser (kungl brev) regle- ras sådana speciella anordningar som tekniska hjälpmedel, personell assistans (SÖ 9.1.69 och 28469), transporter osv för elever med mer eller mindre grava handikapp, som deltar i undervisningen i den ”vanliga skolan”.

Rekommendationer utfärdade av skolöverstyrelsen reglerar bla skol- lokalernas omfattning och inredning samt deras pedagogiska utrustning för att göra dem funktionsdugliga för de handikappade eleverna.

16.3.2 Organisationsformer

Specialundervisningen i den obligatoriska skolan och ovanförliggande frivilliga skolformer omfattar tre olika undervisningsformer, vilka regleras i ovan refererade lagar och stadgar.

El inom det vanliga skolväsendets ram ges specialundervisning i form av samordnad undervisning (klinikundervisning) och specialklasser med stöd av särskilda tekniska, pedagogiska, medicinska och sociala åtgär- der för elever med skolsvårigheter (handikapp). EI Specialundervisning för gravt hörselskadade och gravt synskadade (döva och blinda) elever ges i. speciella statliga skolor: specialskolor för

hörselskadade, respektive synskadade elever. D Specialundervisning i särskola ges för psykiskt utvecklingsstörda

elever. . _

Fram till den 31 december 1971 har den s k 15 %-regeln gällt för spe- cialundervisningen, dvs antalet specialklasser bör högst motsvara 15 % av antalet vanliga klasser i kommunen. Utöver specialklasserna har också den samordnade Specialundervisningen tillkommit för ett stort antal elever.

Från och med ljanuari 1972 och tills vidare tillämpas nya bestämmel- ser för grundskolans specialundervisning. Man sätter genom de nya anvisningarna ett tak för den totala Specialundervisningen samtidigt som de klarare uttrycker en strävan att verkligen låta Specialundervisningen tjäna sitt ursprungliga syfte att ge elever med särskilda behov det stöd de behöver. Påfallande i de nya bestämmelserna är den stora andel av resurserna som kommer årskurs 1 i grundskolan till del genom de nya rekommendationerna om specialundervisningens styrning mot årskur- serna 1 och 2. Normalt får denna undervisning i fortsättningen inom en kommun inte överstiga 0,3 vtr/elev. Den tidigare 15 %-regeln för special- klasser kommer att fortsätta att gälla men är inräknad i principen om 0,3 vtr/elev. Länskolnämnden kan medge att specialklasser inrättas till ett högre antal än det föreskrivna, dock endast om särskilda förhållanden så motiverar.

Utöver redovisade möjligheter till specialundervisning för elever med särskilda behov finns en ”normal” resurs inbakad för varje klass inom varje årskurs, de sk resurstimmarna. Med resurstimme förstås antalet lärarveckotimmar som överstiger antalet elevveckotimmar i ämne eller ämnesgrupp. Resurstimme används för att dela klass eller klasser i grupper, om ej annat föreskrivs. Gruppernas sammansättning och storlek avpassas efter elevernas behov av individuell handledning, undervisnings-

situationens art och omständigheter av betydelse för schemat, tex skolskjutsar. Det ankommer närmast på läraren att anordna elevgrupper- na. På lågstadiet består resursen i årskurs 1 av 10 lärarveckotimmar, i årskurs 2 av sex lärarveckotimmar, i årskurs 3 av två lärarveckotimmar. Resurstimmarna på mellanstadiet består av en lärarveckotimme per klass och årskurs. På högstadiet utgör de fyra lärarveckotimmar per klass och årskurs.

Stödundervisning får dessutom utöver timplanen anordnas för elever, som önskar ändra studieinriktning eller som p g a långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av extra stöd från skolan under viss begränsad tid. För sådan Stödundervisning får för läsår disponeras en lektion för varje fullt tjugotal elever på högstadiet vid skolenheten, dock minst 40 lektioner. Länsskolnämnden får efter framställning medge Stödundervisning i större omfattning än nu sagts om särskilda skäl föreligger.

Dessa organisatoriska — pedagogiska anordningar kompletterar det elevvårdande och individualiserade arbetet i skolan, då den vanliga klassens eller skolans resurser inte räcker till. Serien av åtgärder skall vara flexibel. De skall innebära val— och kombinationsmöjligheter anpassade efter den enskilda elevens behov.

16.4 Sammanfattning och diskussion

En genomgång av de olika resurser och åtgärder som sätts in för handikappade elever — speciellt i den obligatoriska skolan — ger vid handen att såväl stat, landstingskommuner som primärkommuner har ansvar ekonomiskt och organisatoriskt för verksamheten. Olika stadgan- den och bestämmelser för bidrag och stöd liksom skiftande organisato- riska anordningar gör att viss risk för splittring av resurserna förefaller råda.

I vissa fall — såsom för specialskolorna — har staten tagit det totala ansvaret för verksamheten.

[ andra fall såsom vid Specialundervisningen i grundskolan ligger nästan hela ansvaret på primärkommunerna för skolornas utrustning för såväl handikappade som icke-handikappade elever. Vidare svarar kommunerna helt för transporterna av alla elever till och från skolan.

I en del fall är ansvaret delat mellan stat och primärkommuner i form av särskilda statsbidrag såsom till personell assistans för handikappade elever i obligatoriska och icke-obligatoriska skolor, till tekniska stödåtgär- der för handikappade elever vid icke-obligatoriska skolor. Likaså utgår statsbidrag till kommunerna för kostnader för tekniska hjälpmedel och särskild inredning av lokaler för specialundervisning i hörselklass, ”hörsel- teknisk utrustning”. Kompensation utgår också för den merkostnad som skolbyggnaders planering för rörelsehindrade elevers behov kan väntas medföra, dels i form av schablonbelopp för installation av hiss, dels i form av vissa bidragsprocent för övriga åtgärder som måste vidtagas.

För vissa grupper av handikappade barn har landstingskommunema pålagts huvudansvaret. Det gäller inrättande av elevhem för rörelsehind- rade barn och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Genom omsorgslagens tillkomst förefaller alla resurser ha samordnats för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna. Ett totalt ansvar har tagits. Landstingskommunerna är skyldiga att upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. Härigenom kan också en uppsökande verksamhet ske med en obligatorisk kartläggning av det totala antalet barn, ungdomar och vuxna som skall vara föremål för omsorger. En central rapportering sker varje halvår till skolöverstyrelsen och socialstyrelsen om hur många som är föremål för olika omsorger.

För elever med handikapp i övrigt har i vissa fall underlåtenhet i fråga om barns skolgång kunnat konstateras liksom att barn placerats i ”fel” skola eller skolform. I de påtalade fallen torde detta inte ha berott på ”luckor” i gällande bestämmelser utan på att de ansvariga inte känt till eller följt gällande bestämmelser.

Handikapputredningen har i sitt betänkande ”Bättre utbildning för handikappade” (SOU 196935) påtalat dessa förhållanden. Den har lagt fram ett förslag om att ”rapportering till länsskolnämnden om alla handikappade barn och deras skolgång bör införas för att möjliggöra en rationell planering av undervisningen för de handikappade” (s 35).

Handikapputredningen påtalar här något synnerligen angeläget. Inget organ kan för närvarande tillhandahålla samlade uppgifter om de handi- kappade barnens särskilda behov, ålder, hemort och skolutbildning. De handikappade barnen får i allt större utsträckning sin utbildning inom det ordinarie skolväsendets ram. Detta kräver att de planerande organen har god överblick över skolsituationen för de handikappade eleverna. I dagens läge kan tex inte integreringssträvandena följas och belysas annat än styckevis och delat.

Vad som däremot klart kan belysas är intentionerna att ge varje elev vad den behöver för en allsidig personlighetsutveckling. ”Huvudprinci- perna för de handikappade barnens skolundervisning kan sammanfattasi en från den enskilde elevens synpunkt långt driven normalisering och integrering samt en flexibilitet i anordningarna som gör att de kan anpassas efter den enskildes behov” (SOU 1969135, 5 12).

Vid tillämpningen av skolans åtgärder på förskolan och dess möjlighet att integrera och vara flexibel kan man konstatera, att de bidrag som utgår för vissa anordningar, personlig assistans och tekniska stödåtgärder i skolan skulle kunna tilldelas också förskolan. De lokalanordningar för fysikalisk terapi osv som görs i de skolor som integrerar flera handikap- pade elever skulle också kunna gälla förskolorna. Transporter för förskol- barn med handikapp skulle likaledes kunna tillämpas på samma sätt som i skolan. Samordnad specialundervisning kan ges i förskolan på liknande villkor osv. Specialklass—systemet är också tillämpligt inom förskolans ram.

Samtidigt är det viktigt att vid förslag om åtgärder för att förskolan fullt ut skall kunna fungera för de handikappade barnen vara uppmärk- sam på den risk för splittring av resurserna och de svårigheter med samordning som till en del föreligger i skolan.

16.5 Hur fungerar förskolan av i dag för barn med särskilda behov?

Barnstugeutredningens inventering av förskolverksamheten för handi- kappade barn -— vilken på intet sätt kan göra anspråk på att ge en fullständig bild av nuläget i något avseende _ redovisas nedan.

16.5.1 Tillsynsmyndighet

Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för de synskadade och hörselskadade barnens förskola för de psykiskt utvecklingsstörda barnens förskola inom särskolans ram för de rörelsehindrade barnens förskola i den mån denna är anknuten till internatvistelse. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för den reguljära förskolverksamheten (oavsett huvudmannaskap) i kommunerna för elevhem där rörelsehindrat förskolbarn vistas för daghemsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda förskolbarn. Specialansvar saknas för de rörelsehindrade barn som integreras i vanliga förskolor. Social- styrelsen är visserligen tillsynsmyndighet för dessa förskolor. Men verket har inget specialansvar för de rörelsehindrade integrerade barn som saknar anknytning till elevhem för rörelsehindrade.

Samma sak gäller för de övriga grupperna av handikappade barn, vilkas behov av förskola inte tillgodoses i nuläget, såsom hjärt- och lungsjuka barn, allergibam, diabetikerbarn, barn med perceptuella svårigheter, sjuka barn osv.

16.5.2 Huvudmannaskap

Staten är huvudman för specialskolornas förskolverksamhet; Ekeskolan i Örebro för synskadade barn med ytterligare handikapp och Hällsboskolan i Sigtuna för gravt hörsel- och talskadade förskolbarn. Landstingen är huvudman för förskolor för psykiskt utvecklingsstörda barn inom särskolan daghemsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda barn förskolverksamhet för känslomässigt störda barn för förskolor för rörelsehindrade, hörselskadade, astmatikerbarn, lek- terapi för barn på sjukhus för lekotek Kommunerna är huvudman för förskolor för hörselskadade, emotionellt störda barn, barn med perceptuella svårigheter (Eskiltuna kommun) för alla vanliga förskolor i vilka handikappade barn placerats indivi- duellt (synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade barn samt psykiskt utvecklingsstörda barn).

Enskilda eller Stiftelser är huvudman för Gerdahemmet i Åby, Norrköping (synskadade barn) för rörelsehindrade barn för hörselskadade barn för lekotek

16.5.3 Organisationsformer

Organisationsformer för förskolverksamheten är: Specialförskolor enbart för handikappade barn Grupp av handikappade barn inom den ”vanliga” förskolans ram = lokalmässig samordning mellan vanlig barngrupp och barngrupp av handikappade Individuell placering av handikappade barn i ”vanlig” förskola eller omvänt placering av icke handikappade barn i specialförskola eller i grupp med övervägande handikappade barn.

16.5.4 Uppsökande verksamhet

För vissa grupper av förskolbarn förekommer en väl utbyggd uppsö- kande verksamhet. Så är fallet med de hörselskadade barnen. De spårasi mycket stor utsträckning av de hörselkonsulenter som är knutna till landstingens hörselvårdscentraler.

Den uppsökande verksamheten fungerar också för de synskadade barnen. Dock inte i samma utsträckning som för de hörselskadade. De fyra statliga konsulenter som är knutna till Tomtebodaskolan i Solna når inte barnen i den utsträckning som vore önskvärt. Detta beror på att alla synskadade barn inte anmäls eller anmäls först mycket sent. En under- sökning från 1967/68 visade att endast ca 25 % av barnen registrerats av synkonsulenterna före skolstarten i åk ]. Anmälningsfrekvensen har dock ökat i vissa områden i landet.

De psykiskt utvecklingsstörda barnen har landstingen enligt omsorgs- lagen skyldighet att spåra och ge omsorger. Man når dock endast de gravast utvecklingsstörda barnen. De övriga kan naturligtvis först spåras upp efter hand som utvecklingsstörningen visar sig. Antalet barn som nås av förskolverksamhet har stigit mycket snabbt efter omsorgslagens ikraftträdande är 1967. Enligt socialstyrelsens statistik per den 1 maj 1971 gick 1 274 barn i förskola.

För rörelsehindrade förskolbarn förekommer ingen uppsökande verk- samhet med undantag av ett län # Jönköpings. Där har förskolkonsulent- tjänst inrättats i anslutning till habiliteringscentralen. Även byrån för rörelsehindrade barn och ungdomar i Stockholm bedriver i viss mån sådan verksamhet.

Missbildade barn registreras från födelsen i socialstyrelsens missbild— ningsregister. Detta register avser dock frekvensen för varje år för barn med medfödda missbildningar. Det innehåller inte personuppgifter om varje enskilt barn eller underlag för en uppsökande verksamhet.

Socialstyrelsen infordrar också genom cirkulärskrivelser till läkarna vid samtliga barnavårdscentraler uppgifter om antalet nytillkomna barn med

grava syn- och hörselhandikapp som upptäcks vid besöken på barnavårds- centralerna. Alla föräldrar utnyttjar dock inte centralernas service. Besöksfrekvensen för barn i åldrarna 2—7 år uppgår till 64 % genomsnitt- ligt (år 1969).

Endast för de psykiskt utvecklingsstörda finns en lagstadgad förteck— ning som förs i varje omsorgsstyrelse.

För barn med andra svårigheter förekommer ingen uppsökande verk- samhet från kommunernas sociala organ. Om barnen får förskolvistelse, träning och behandling i övrigt beror på om föräldrarna själva anmäler barnen till sådana verksamheter eller på de olika handikapporganisatio- nernas insatser.

16.5.5 Färdtjänst för handikappade barn

Den färdtjänst som skall finnas i kommunerna för handikappade i alla åldrar är under uppbyggnad. Detta betyder att möjligheterna till färd till och från förskola för förskolbarnen växlar från kommun till kommun. Bedömningarna av behovet av färdtjänst växlar så, att en del handikap- pade barn får service och andra inte. Kommunerna och landstingen strävar efter att samordna sin färdtjänst och att ”hyra in sig” hos varandra för att undvika dubbelåtgärder. För de psykiskt utvecklings- störda barnen fungerar denna service bäst, då omsorgsstyrelserna enligt lagen är skyldiga att svara för alla tjänster. De rörelsehindrade barnen som vistas på elevhem har också fått sina transporter ombesörjda av landstingen, i de fall förskola ej är knuten till elevhem.

l6.5.6 Statsbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn Bidrag till personell assistans ät handikappade barn

Endast en grupp barn de synskadade barnen — har tillerkänts rätten till personell assistans för att möjliggöra deras integreringi vanlig förskola. Ett statsbidrag på 2 000 kr/barn och år utbetalas genom skolöverstyrel- sen efter ansökan från huvudman för förskola, där synskadat barn integrerats. Denna bestämmelse är delvis likalydande med den som gäller för elever i grundskola och gymnasieskola. Något motsvarande bidrag finns inte för andra handikappade förskolbarn. Elever i grundskola och gymnasiala skolor däremot erhåller enligt bestämmelserna personell assistans vid alla former av handikapp som påfordrar extra stöd utan någon begränsning av statsbidragets storlek. Den enda begränsningen är att förälder inte får vara personell assistent.

Driftbidrag till förskolverksamhet för handikappade barn

Som framgår av redogörelsen ibilaga 5 ”Förskolverksamhet för barn med särskilda behov” är statsbidragsbestämmelserna mycket skiftande för förskolverksamhet för handikappade barn (inkluderande daghemsverk- samhet).

De hörselskadade barnen är därvid bäst tillgodosedda. Ett särskilt

driftbidrag på 2 000 kr utgår för varje barn som deltagit i lekskolverk- samhet hela året. Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen påpekade i sin gemensamma ämbetsskrivelse till socialdepartementet den 28 april 1968 ”att de bestämmelser som reglerar förskolverksamheten för hörselska- dade barn bäst tillgodosett den moderna utvecklingens krav, främst på integration och flexibilitet. Oavsett om huvudmannen är landsting, primärkommun eller enskild förening och stiftelse utgår i detta fall statsbidrag för verksamheten, beräknad per deltagande barn." Man framhöll vidare att ”detta bla möjliggjort, att verksamheten kunnat differentieras med hänsyn till såväl elevernas behov och föräldrarnas önskemål som huvudmannens önskemål vad beträffar planering och organisation. Hemvägledningen har därvid visat sig vara en utomordentlig väg att nå barnen med adekvata behandlings- och övningsprogram, även då föräldrarna inte önskat eller kunnat sätta barnen ien förskolgrupp.”

För synskadade barn utgår som ovan nämnts bidrag till personell assistans om 2 000 kr för deras integrering i vanlig förskola men inget särskilt driftbidrag.

För psykiskt utvecklingsstörda barn utgår driftbidrag till förskolverk- samhet vid särskola enligt enhetliga principer till samtliga särskolformer. Bidragsgivningen anknyter dock till heltidstjänster för lärare. (En tjänst på 9—16 elever. Två tjänster på 17—30 elever. Därefter en tjänst för varje pabörjat l4-tal elever.) Statsbidrag till förskolverksamhet för de utveck- lingsstörda barnen utgår alltså endast om verksamheten organiseras som ”specialklass”. inget driftbidrag utgår således vid individuell placering av psykiskt utvecklingsstörda barn i vanlig förskola.

Förskolverksamhet/lekterapi vid sjukhus, vid de elevhem för astma- sjuka och diabetessjuka barn som finns bekostas helt av landstingen. Inget driftbidrag utgår härför.

För övrig förskolverksamhet för handikappade barn t ex integrering av rörelsehindrade barn i vanlig förskola utgår inga särskilda driftbidrag.

Lekotekverksamheten åtnjuter inte driftbidrag utan finansieras privat eller av landstingskommunal eller primärkommunal huvudman. För integrering av "övriga" handikappade barn (epilepsibarn, hjärt- och lungsjuka barn, allergibam, barn med psoriasis, blödarsjuka barn osv finns inga bestämmelser eller driftbidrag över huvud taget.

Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen fann det i sin ovan refererade ämbetsskrivelse motiverat att hemställa

att medel ställdes till förfogande och åtgärder i övrigt vidtogs för statsbidragsgivning till daghemsverksamhet för rörelsehindrade förskol- barn. Man påtalade tidigare i skrivelsen (s 6) att bidrag för denna dagverksamhet skulle kunna utgå enligt samma grunder som för de hörselskadade barnen, dvs med 2 000 kr per barn och år, samt med ytterligare 1 000 kr om barnet vistades på elevhem eller med 1 000 kr om barnet erhöll hemvägledning/hemundervisning,

att statsbidragsbestämmelserna för särskolans förskola skulle ändras så att bidraget till undervisningen beräknades per elev i stället för heltids- anställd lärare. Beloppet borde uppgå till (avrundat) 2 000 kronor. Man områknade därvid det 95 %iga statsbidraget till lärarlön inom särskolan till ett belopp som avrundades från 1 936 kronor, vilket summan utgjorde utslagen per elev enligt de fordringar om klasstorlek som statsbidragen ställde,

att tillägg skulle göras till kungörelsen 19641458, som möjliggjorde bidragsgivning till motsvarande varianter för förskolverksamhet för blinda . . . (man avsåg här bidragsgivning till Gerdahemmet i Åby) samt slutligen

att socialstyrelsen skulle utses som tillsynsmyndighet för dagverksam- het för rörelsehindrade barn.

Det ligger inte inom ramen för direktiven till barnstugeutredningen att föreslå en konstruktion av statsbidrag för att öka de handikappade barnens formella möjligheter att delta i förskolverksamhet. Ändå torde det ovan skisserade läget med de uppenbara orättvisorna gentemot barnen motivera ett principiellt ställningstagande från utredningens sida om att lika möjligheter måste tillskapas för alla handikappade barn att få del av förskolan. Utredningen har ansett det väsentligt att få en enhetlighet här och att fånga in de barn det gäller. Därför lägger utredningen med utgångspunkt härifrån förslag om statsbidrag tillsam- mans med förslag om övriga åtgärder som utgör förutsättningar för att tillgodose de handikappade barnens behov. Statsbidragens konstruktion och onödiga inskränkningar måste därvid påtalas som en väsentlig bit i det pussel av åtgärder och förutsättningar som måste till för att öka de handikappade barnens frihet såväl formellt som reellt.

] kapitel 3 (del 1) har barnstugeutredningen dels givit sin övergripande syn på en integrering av handikappade barn i förskolan, dels berört förutsättningar för integration av handikappade barn. I kapitlen om den inre organisationen (kap 7) och arbetssättet i förskolan (kap 4w5) tillämpas dessa synpunkter och förutsättningar.

I följande avsnitt (16.6—16.15) skall något diskuteras och preciseras vilka yttre (och inre) organisatoriska förutsättningar som måste till för att det skall bli meningsfullt att tala om en allmän förskola också för de handikappade barnen.

16.6 Uppsökande verksamhet

Möjligheten att integrera de handikappade barnen bygger på att den uppsökande verksamheten för de handikappade förskolbarnen finns och därtill fungerar. Att vi vet hur många barn det är fråga om och var de finns.

Ingen tillfrågad central eller regional myndighet eller organisation har i dag kunnat svara på frågan hur många handikappade förskolbarn som får eller skulle behöva få del av förskolverksamhet. Än mindre hur många som integrerats eller kan integreras i dagens förskolor. Svårigheterna att få fram önskvärda och tillräckliga data har över huvud taget varit stora. Det finns i dag inte möjlighet att redovisa många siffror som är underbyggda genom officiell statistik. Vad utredningen redovisar här är de approximativa beräkningar som bl a dr Olow refererar i sitt kompen- dium för speciallärarutbildningen, nr 6 i skolöverstyrelsens kompendie- serie (se även tabellen):

Hur många är handikappade?

Hur många handikappade finns det i vårt land? Uppgifterna varierar något. Enligt en statlig utredning, redovisad 1965, anges det totala

Handikappgrupp Antal nytill— Antal handikappade för hela riket kommande fall (0-15 år) per 1 000 födda totalantal svårare (approxi- handikappade mativt) (approximativt) Mental retardation 10 15 000 10 000 Epilepsi 10 15 000 1 500 Cerebral pares 1,7 2 500 1 500 Poliomyelit 0,0 800 ? Blindhet 0,4 600 600 Dövhet 0,7 1 050 1 050 Hjärtfel 4 6 000 1 500 Astma 10 15 000 1 000 Diabetes 1,2 2 000 150 Olycksfallsskada 7 10 500 ? Övriga (2) ( 3 000) ?

Antal barn i åldern 0—14 är: ca 1 750 000 Antal ungdomar i åldern 15—19 är: ca 640 000

Källa: Nordisk medicin, 1965.

antalet handikappade barn och ungdomar till mellan 27 000 och 35 000. Av dessa ansågs en tredjedel vara utvecklingsstörda, en tredjedel rörelse- hindrade och en tredjedel utvecklingsstörda och samtidigt rörelsehind- rade. Medicinalrådet Grunewald i socialstyrelsen anger antalet handi- kappade barn till 70 000 och med ungefär samma fördelning. Professor Bo Wahlquist vid pediatriska kliniken i Uppsala har också kommit fram till siffran 70 000 enligt ovanstående tabell.

Av denna tabell framgår att gruppen rörelsehindrade utgör en ganska liten del. I det följande skall vi dock se att det ärjust när det gäller denna grupp barn, som de medicinska och pedagogiska problemen är stora och där det fordras ett mycket intimt samarbete för att nå det för det enskilda barnet bästa resultatet av behandlingen och undervisningen.

16.6.1 Den uppsökande verksamheten i kommunerna

Tidigare har konstaterats att den uppsökande verksamheten inte fungerar eller fungerar mindre tillfredsställande gentemot stora grupper handikap- pade förskolbarn. I tilläggen till lagen om socialhjälp (åå 1 och 6), vilka infördes i lagen den 1 juli 1968, slås fast, att primärkommunerna skall se till att den enskilde får den omvårdnad som han behöver och att de fortlöpande skall hålla sig underrättade om individuella behov och verka för att dessa blir tillgodosedda. Motsvarande bestämmelser för barnavår- dens område återfinns också i barnavårdslagen (& 3). Detta betyder att kommunerna är skyldiga att bedriva en uppsökande verksamhet också för de handikappade barnen.

Barnavårdsnämnderna och de sociala centralnämnderna bör förstärka sin uppsökande verksamhet till att omfatta också de handikappade barnen. I den mån resursförstärkningar inte kan göras i kommunerna i form av ytterligare tjänster måste en omprioritering av befintliga resurser göras till förmån för den uppsökande verksamheten för förskolbarn med särskilda behov (handikapp).

Konsekvenserna för de handikappade barnens del av att underlåta en sådan satsning torde barnstugeutredningen ha visat tydligt. Spåras inte des- sa barn tidigt och får tillgång till förskola, försvårar eller omöjliggör vi att deras utvecklingsmöjligheter och anlag kommer till fullt uttryck i samhället. För föräldrar till handikappade barn betyder förskolan som ett tidigt komplement till familjen ett kontinuerligt stöd och en avspänning av många gånger orimligt stora ansträngningar att söka ge barnet vad det behöver. Det betyder också att den isolering i vilken många familjer lever p g a samhällets bristande insatser för de handikappade barnen kan brytas. Dessa familjer kan ges möjlighet till en trygghet med mera utåtriktade kontakter i samhällslivet. Tidigt insatta åtgärder (i form av bl a förtur till förskola) kan innebära att satsningar som måste göras längre fram i barnens liv kan byggas upp konsekvent och då kosta samhället mindre.

En prioritering av befintliga resurser till de handikappade barnens förmån betyder självfallet att andra angelägna uppgifter kan få stå tillbaka. För de handikappade barnen i förskolåldrarna torde behoven vara så stora och så odiskutabla, att man inte borde tveka i ett läge där avgörande beslut måste fattas. Barnstugeutredningen vill hävda att i dagens läge den mest angelägna uppgiften för kommunerna är att styra sina resurser och insatser mot en uppsökande verksamhet för barnen i förskolåldrarna. Utredningen lägger fram sina förslag om den uppsökande verksamheten i kapitlet ”Uppsökande verksamhet”.

16.6.2 Barnavårdscentralernas funktioner och hälsokontrollen av 4-åringar

Barnavårdscentralernas verksamhet

För att fylla sin uppgift i en uppsökande verksamhet i vid bemärkelse måste landstingens barnavårdscentraler i samverkan med barnavårds- nämndens/sociala centralnämndens organ tilldelas delvis andra uppgifter. En förutsättningslös analys av barnavårdscentralernas nuvarande plane- ring och mål för verksamheten samt resursanvändning personellt och ekonomiskt bör göras. En sådan analys skulle sannolikt ge vid handen dels att resurser skulle kunna frigöras för barn med särskilda behov, dels att generella resursförstärkningar och omprioriteringar till förmån för barnavårdscentralernas funktioner totalt borde övervägas.

För barn med särskilda behov är en samordning från och till barna- vårdscentralen med de primärkommunala sociala organen ett oundgäng- ligt villkor för en framgångsrik habilitering och för kontinuerliga stödåt— gärder åt barn och föräldrar. På kort sikt fyller barnavårdscentralen den mest centrala funktionen i en uppsökande verksamhet. Där görs iakttagel- ser som kräver snabb och direkt kontakt med socialförvaltningarnas befattningshavare. Uppföljningsåtgärder från socialvårdens sida kommer ibland inte till stånd så snabbt som vore önskvärt genom att en direkt förbindelselänk, dvs en kontaktperson, i den sociala sektorn saknas. En tänkbar lösning vore här att knyta någon tjänsteman i socialförvaltningen direkt till barnavårdscentralens arbete som kontaktperson och ansvarig samordnare av stödåtgärder för barn och föräldrar utöver de rent medicinska.

Barnstugeutredningen vill betona att barnavårdscentralen (liksom möd— ravårdscentralen) är den samhälleliga familjeserviceinstitution som till- sammans med förskolan bör bilda basen för övriga insatser till stöd för föräldrar och barn. Hade barnavårdscentralerna möjligheter att fullt ut fylla de funktioner, varom stadgas i normalreglementet för barnhälso- vården — och då särskilt i åå 17, 18, 22 och 24 — skulle flertalet barn kunna följas och stödjas i sin personlighetsutveckling från nyföddhets- perioden till skolstarten. Den goodwill som barnavårdscentralema har bland föräldrar och den förmåga att etablera goda och naturliga relatio- ner till barn och föräldrar som sköterskorna på barnavårdscentralerna äger ger ett utmärkt utgångsläge för intensifierade insatser till stöd för föräldrar och barn under barnens hela förskolålder.

I dag har dock barnavårdscentralens medicinska funktioner fått den starkaste framtoningen med rutinmässiga vaccinationer och hälsokon- troller av barnen under ofta mycket stor tidspress. Den förebyggande integrerade fysiskt, psykiskt, pedagogiskt och socialt inriktade barnhälso- vården har inte heller prioriterats av sjukhushuvudmännen. Någon analys av verksamhetens inriktning har således inte skett. Ej heller har omfördelningar av befintliga resurser gjorts till barnhälsovården. Nya resurser har inte tillförts området i någon större utsträckning.

Psykologisk expertis har tex i ganska ringa omfattning tillförts den förebyggande barnhälsovården. I Stockholm finns fem psykologkonsulter på 80 barnavårdscentraler. Sköterskorna vid centralerna kallar dem vid behov till hjälp. Dessa psykologer är knutna till PBU. Motsvarande verksamhet finns organiserad i Göteborg, Malmö, Lund, Växjö, Västerås, Uppsala och Falun. En förstärkt rådgivningi uppfostringsfrågor, föräldra- samtal enskilt och i grupp, barnobservationer och lekrådgivning måste rymmas inom barnhälsovårdens ram för att tillgodose det ständigt ökade behovet av råd och stöd. Önskvärt vore att alla barnavårdscentraler fick tillgång till psykologisk expertis att mera regelbundet delta i verksam- heten. — En verksamhet med ”flygande expertteam” liknande den organisation som tillämpas av PBU i Boden förtjänade kanske att organiseras över landet i övrigt.

Barnavårdsnämndernas kuratorer liksom socialassistenter har i mycket ringa utsträckning knutits till barnavårdscentralernas arbete och mottag- ningar. Detta har huvudsakligen skett vid försöksverksamhet i Stor- stockholmsområdet. Även på det socialmedicinska området missar man således en väsentlig del av vad den förebyggande barnhälsovården enligt normalreglementet & 17 skulle ansvara för.

En pilotundersökning utförd vid barnavårdscentralen i Östersund år 1970 visar att besöken på centralen huvudsakligen avsåg vaccinationer av barnen. Förvånansvärt få föräldrar ansåg sig däremot ha behövt rådfråga barnavårdscentralen om olika problem. Detta kan till en del bero på att föräldrarna haft möjlighet att vända sig till barnklinik eller privatprak- tiker. Till stor del har dock föräldrarnas upplevelse av långa väntetider och jäktad personal på barnavårdscentralen spelat in. 81 % av föräldrarna har upplevt väntetiderna som åtminstone ibland för långa. 27 % uppgav att läkaren verkat jäktad. Flera mödrar rapporterade spontant att de inte velat ta upp de problem de egentligen sökt för på barnavårdscentralen på

grund av att så många väntade efter dem på att få träffa doktorn. Mer än 20% av föräldrarna upplevde också barnavårdscentralen mer som en myndighet än som en frivillig rådgivningsbyrå. Denna känsla hänger sam- man med upplevelsen av långa väntetider och personalens brådska Och jäkt.

Självfallet säger inte denna begränsade undersökning i vilken utsträck- ning de redovisade föräldraattityderna skulle kunna vara generella för de föräldrar i landet vilka anlitar barnavårdscentralens service. Här är ytterligare undersökningar önskvärda.

Att barnavårdscentralerna i tätorterna ofta har ett för stort barnunder- lag och för liten tid för varje barn torde dock vara en allmänt utbredd uppfattning. Ett arbetslag av sjuksköterskor — läkare — psykologer och socialarbetare bör bildas för barnhälsovårdens alla funktioner. Den sjunkande besöksfrekvensen med förskolbarnens tilltagande ålder (64 % genomsnittligt i åldrarna 2—7 år besöker centralerna) torde till stor del bero på just att den förebyggande barnhälsovården inte har den inriktning och de resurser som svarar mot barnens och föräldrarnas generella och särskilda behov.

Erfaren/z eter av 4—äringsundersökningarna

[ dag när barnavårdscentralerna praktiskt taget alla barn under det första levnadsåret. l åldrarna 1—2 år nådde man år 1969 ca 96 %. Därefter sjönk frekvensen något till 83 % av 4-åringarna. [ åldrarna 2—7 år var genomsnittet av åldersklasserna totalt 64 %. — Alla barn ”fångas inte in” igen förrän vid skolstarten och dess för skolan obligatoriska hälsokon- troller.

Emedan relativt många barn efter hand faller bort från den fortlö- pande barnhälsokontroll och rådgivning man avsett att barnavårdscentra- lerna skulle bygga upp, föreslog socialstyrelsen i samråd med olika arbetsgrupper att en ”förstärkt” hälsokontroll för 4-åringar skulle införas av sjukvårdshuvudmännen. Den skulle i princip genomföras vid den barnavårdscentral, till vilken barnet hörde, oberoende av om barnet var inskrivet där eller ej. Primärundersökningen skulle omfatta dels ett inledande besök i hemmet av barnavårdscentralens sköterska, dels besök vid särskild mottagning hos läkare. Avsikten med hälsokontrollen av 4-åringarna var dels att ”få en uppfattning om de sjukdomar och handikappande tillstånd i vidaste bemärkelse som förekommer i förskol— åldern och dels att erbjuda föräldrarna möjligheter att få bot och hjälp för de avvikelser som upptäcks” (ur ”Socialstyrelsen redovisar”, nr 2, Sthlm 1968).

4-åringsundersökningama visar sig dock av rapporterna om antalet undersökta barn att döma inte motsvara de förväntningar man ställde på dem att kunna nå alla barn. Enligt rapporter till socialstyrelsen om frekvensen under år 1970 har av 22 263 kallade barn i årskullen 20 720 barn undersökts. Detta innebär i sig en nära nog 100 % uppslutning till undersökningen. Samtidigt tyder frekvensen totalt av hela årskullen på att huvudmännen ännu inte kunnat ställa resurser till barnavårdscentra- lernas förfogande överallt i landet för denna stora satsning på 4-åringar.

[ Läkartidningen (årgång 1970 och 1971) redovisar barnhälsovårds- överläkare punktreslutat från 4-åringskontrollerna. Diskussion förs därvid huruvida de personal- och tidskrävande undersökningarna väsent- ligen skulle kunna förenklas utan att deras syfte äventyrades. Med det ambitiösa diagnostiska undersökningsprogram som lagts upp för verksam- heten krävs stora resurser i form av personal och pengar. Barnavårds- centralernas sjuksköterskor arbetar i genomsnitt 2,5—3 timmar för varje fyraåring, läkaren ca 20 minuter, hörselassistenten 10—15 minuter och mottagningsbiträdet 20 minuter. Till detta kommer barnhälsoöverlä- karnas planering, organisationskostnader, lokaler, utrustning, resekost- nader och förlorad arbetsinkomst för föräldrar osv. Totalt skulle kostna- derna ligga på ca 200 kr per fyraåring (exklusive tandundersökningen).

En jämförelse mellan de olika undersökningsmomenten ger vid handen att det psykologiska undersökningsprogrammet givit mest utslag i fråga om avvikelser, både i frekvens och svårighetsgrad. Närmast följde soma- tisk status, syn- och hörselprov. Man har dock hittills funnit ganska få 4-åringar med uttalade handikapp och svårare sjukdomar eller grava känslomässiga störningar som inte varit kända tidigare av barnavårds- centralens personal.

De ”dolda” handikappen har framförallt givit ringa utslag iundersök- ningar enligt den av socialstyrelsen strukturerade 4-åringskontrollen. På de barnavårdscentraler där man fått fram tidigare inte diagnostiserade handikapp har olika specialundersökningar lagts till den standardiserade undersökningen.

Så är t ex fallet i Eskilstuna, där ett fullständig test av de perceptuella kanalfunktionerna gjorts. Den höga frekvensen av barn med sådana störningar (15 %) tyder på att en generell undersökning av just detta slag borde övervägas för alla 4-åringar för att tidigt diagnostisera och behandla barn med dessa ”dolda” handikapp. Barn med sådana funktionsstör- ningar riskerar eljest att ”upptäckas” först i skolan efter viss tids undervisning med handikappförstärkande misslyckanden i skolans inlär- ningssituationer.

Samma erfarenheter gäller för försöksverksamheten åren 1967el969 med 4-åringskontrollema i Lund/Dalbyområdet. Enligt den modell som prövats där har särskilt den psykologiska undersökningen fördjupats. Lika stor vikt har lagts vid uppfostringsproblematik som vid medicinska frågor. Utöver frågeformulären med deras information om barnet och dess miljö har man observerat barnen i grupp samt intervjuat mödrarna. Huvudvikten har lagts vid studium av interaktionen barn—föräldrar i uppfostringssituationen. Den sammanfattande bedömningen av barnen och deras uppfostringsmiljö visade att 14 % remitterats vidare till specia- lister utanför bamavårdscentralen såsom talspecialist, psykiater eller neurolog. 63 % blev föremål för informerande, rådgivande eller behand- lande verksamhet på barnavårdscentralen. Resultaten av denna undersök- ning visade att många föräldrar hade behov av rådgivning i uppfostrings- frågor, 25—30 % barn och föräldrar kunde få konsultation hos pedagog för att lösa smärre eller större problem med uppfostran. I en del fall måste den pedagogiska konsultationen kompletteras med andra insatser. Därför har en s k terapeutisk lekskola knutits till 4-åringskontrollen för en

grupp barn med behov av bl a rikare social stimulering. Vidare har man byggt upp kontakten mellan barnstugoma och 4-åringskontrollen.

16.63 En allmän förstärkning av barnavårdscentralernas verksamhet

Barnstugeutredningen vill mot bakgrund av ovan refererade erfarenheter ställa under debatt om man inte borde omprioritera befintliga eller planerade resurser för 4-åringskontrollen i dess nuvarande utformning till barnavårdscentralernas generella verksamhet. Försök bör göras att bygga in vissa fördjupade, strukturerade undersökningar och funktioner för speciella åldersklasser, såsom test på 4-åringar av de perceptuella kanalfunktionerna samt psykologundersökning för att spåra känslomäs- siga och sociala störningar. På den vägen skulle man kontinuerligt kunna söka spåra förskolbarns generella och speciella behov.

Barnstugeutredningen vill här peka på vissa innovationer från socialsty- relsen. De ligger i linje med utredningens förslag om en fördjupning och förstärkning generellt av barnavårdscentralernas funktioner.

För att barnavårdscentralerna skall kunna följa barnen från födelsen och upp till skolstarten och erbjuda alla föräldrar råd och hjälp har socialstyrelsen föreslagit att ett obligatoriskt medicinskt födelsemedde- lande skall utgå till barnavårdscentral från förlossningsavdelningarna vid barnets utskrivning. Detta innebär att alla nyfödda barn automatiskt skall skrivas in vid barnavårdscentral och kvarstå inskrivna under alla år fram till inträdet i grundskolan. Genom ett sådant medicinskt födelsemedde- lande får barnavårdscentralen också behövlig information om moder och barn före den första direktkontakten.

Barnstugeutredningen hävdar dock att enbart ett obligatoriskt anmäl- ningsförfarande från förlossningsvård till barnavårdscentralen och en inskrivning i barnavårdscentral i sig inte utgör någon garanti för att barn och föräldrar i ökad utsträckning blir föremål för barnhälsovårdens rådgivning och omsorger. En förstärkning av barnhälsovården och en skärpning till en skyldighet för barnavårdscentralen att följa alla föräldrar och barn upp till skolåldern ser barnstugeutredningen därför som en viktig följdåtgärd. Det primära målet är att samhället genom barnhälsovården bjuder föräldrar och barn i förskolåldrarna en menings- full hjälp och service.

Samtidigt med att den obligatoriska medicinska födelseanmälan införs tas också nya journaler generellt i bruk för såväl mödrahälsovården som barnhälsovården under år 1972. För barnhälsovårdens del innebärjourna- lerna tillsammans med det obligatoriska medicinska födelsemeddelandet att grunden läggs för en kontinuerlig uppföljning av barnens miljö, fysiska och psykiska hälsotillstånd samt utveckling. Förändringar i familjestrukturen, bostadens kvalité och boendemiljön i övrigt, moders förvärvsarbete, daghemsvistelse, byten av dagbarnvårdare, sociala faktorer av olika slag skall fortlöpande uppmärksammas och noteras. Barnets beteende och olika beteendestörningar skall likaledes specificeras och beskrivas i daganteckningar och i markerade kolumner.

Enligt normalreglementet (& 18) bör 4—7 läkarbesök vara normen under barnets första levnadsår, under andra året två besök och under de

följande åren ett besök varje år. I den nya journalen föreslås nu en strukturerad handikappuppspårande undersökning av barnen vid minst fyra av de rekommenderade besöken på barnavårdscentralerna. I det förslag till ”normalprogram” som socialstyrelsen ger bör de strukturerade undersökningarna ske vid 6—8 veckors ålder, 10 månaders ålder, 18 månaders ålder, 4 års ålder.

Vid samtliga fyra undersökningar läggs stor vikt vid kontroll av barnets motoriska utveckling. Finmotorik tex kollas från 10 månaders ålder. Talbedömning sker från 18 månader och uppåt. Hörselprov görs vid 8—10 månader av sjuksköterskan (om möjligt vid hembesök). Vid 4 års ålder skall en hörselkontroll och hörselmätning göras av hörselassistent. Synprov görs vid 4 års ålder. Vid varje undersökningstillfälle antecknas också alla de data beträffande miljö, familj, beteende, sociala faktorer som nämnts ovan. Om medicinska eller sociala skäl talar för det vid någon av undersökningarna åligger det barnavårdscentralen att stödja föräldrarna och barnet i fråga genom tätare kontakter och undersök- ningar på barnavårdscentralen eller genom vidare remittering till specia- lister eller sociala organ osv.

Undersökningen vid 4 års ålder borde enligt barnstugeutredningens mening förstärkas med en psykologbedömning av barnets känslomässiga och sociala utveckling och helst också fördjupas med ett test av de perceptuella kanalfunktionerna. Barnet kan då också samarbeta i en rad undersökningsmoment. Utredningen vill särskilt påtala att psykolog inte föreslagits ingå i det arbetslag som skall genomföra den strukturerade undersökningen av barnet just vid 4 års ålder.

Genomförs de fyra föreslagna undersökningarna och fördjupas struk- turen särskilt för 4-åringsundersökningen föreligger också bättre förutsätt- ningar att tidigt spåra barn med särskilda behov. Uttalade funktionsstör- ningar kan då diagnostiseras tidigt och barnet remitteras till specialmot- tagning och bli föremål för behandling och habilitering tidigare. Såväl på barnavårdscentralen som vid landstingets specialmottagning bör en rörlig åtgärdsförteckning föras och fortlöpande samordnas. Ansvaret för denna åtgärdsförteckning bör åvila barnhälsoöverläkarna vid landstingen.

Barn med i dag ”dolda” handikapp, känslomässigt eller socialt störda barn liksom de barn som råkat i en risksituation genom sjukdom i familjen, genom en tillfällig socio-ekonomisk krissituation osv bör stödjas genom täta kontakter med barnavårdscentralen och genom att barna- vårdscentralen samordnar stödåtgärderna för barnet i samarbete med förskolan och dess huvudman.

Barnavårdscentralerna måste således kunna svara både för en regelbundet återkommande hälsokontroll med bestämda strukturerade tvärsnittskontroller vid vissa åldrar för förskolbarnen

generellt

och för barn med särskilda behov dessutom för en förstärkt, riktad hälsokontroll med tätare undersökningar och rådgivning på barnavårds- centralen. För de barn som föds under 1972 och alltså skrivs in i barnavårdscen- tralen och skall undersökas enligt det nya hälsokontrollprogrammet bör den nya kontinuerliga uppföljningen ske. Därvid torde den speciella

4—åringskontrollen av i dag inte behöva användas. Den föreslagna undersökningen inom barnavårdscentralens ram med framför allt psyko- logförstärkning torde vara till fyllest.

För de barn som inte kommer att omfattas av det nya undersöknings- programmet från nyföddhetsperioden — det gäller framför allt dagens 2—4—åringar — bör en förenklad speciell 4-åringskontroll med tonvikt på psykologiskt, motoriskt och audiovisuellt test kunna övervägas. De eventuella kostnadsbesparingar som kan göras här bör då komma barnavårdscentralernas reguljära verksamhet till godo.

Hur en avvägning mellan det gamla och nya programmet skall kunna ske och vilka resursförstärkningar som måste till är till sist en fråga för den centrala tillsynsmyndigheten och huvudmännen för barnhälsovården. Barnstugeutredningen hävdar att en väl fungerande barnavårdscentral är en nödvändig förutsättning för att barn med särskilda behov skall kunna nås av förskolan i tidig ålder och få den stimulans och träning som är avpassadjust för det barnets speciella behov. (Se vidare kap 19.)

16.7 Barnhälsoöverläkamas uppgifter måste övervägas

[ samband med att de 5 k 4-åringskontrollerna planerades inom socialsty- relsen framhöll barnläkarnas organisationer det angelägna i att inrätta särskilda överläkartjänster för den förebyggande barnavården, knutna till centrallasarettens barnkliniker. Förslaget tillstyrktes i socialstyrelsen av den somatiska arbetsgruppen för hälsoundersökningar av 4-åringar. Beteckningen ”överläkare för barnhälsovården i landstingsområdet” för- ordades därvid. Ca 25 tjänster av detta slag är för närvarande beslutade i landet. 15 av dem var i funktion under år 1971. Tyngdpunkten i arbetsprogrammet för barnhälsovårdsöverläkama har dock kommit att ligga på barnhälsovården med ansvar bl a för den tekniska organisationen av 4-åringsundersökningarna. Handikappvård och barnhabilitering har inte givits samma tyngd. Några enhetliga arbetsprogram för dessa läkartjänster finns inte ännu utan de varierar i olika landsting.

Barnhälsovårdsöverläkartjänsterna borde enligt barnstugeutredningens mening kunna tas i anspråk och inriktas mera på att tillgodose de handikappade barnens behov. Det stora behovet av konsulthjälp förjust dessa barn måste understrykas. Habiliteringsläkare saknas i dag i mycket stor utsträckning för de handikappade förskolbarnen. Endast fem barn— habiliteringsläkare finns för närvarande i hela landet. För en bevakning av de handikappade barnens intressen medicinskt, socialt, psykologiskt, pedagogiskt och för en samordning av alla åtgärder för varje barn skulle just barnhälsovårdsöverläkama ha en utomordentligt stor betydelse. An- svaret för en rörlig åtgärdsförteckning för förskolbarnen inom landstinget är då självklart en central uppgift. Detta kan bli utgångspunkten för att varje barn med särskilda behov garanteras en kontinuerlig tillsyn och får den habilitering som är adekvat.

För dessa behov krävs utbildning i pediatrik, barnpsykiatri, barnneuro- logi, socialmedicin och rehabilitering. Barnhälsovårdsöverläkarnas arbets- uppgifter skulle omfatta följande:

Vara koordinerande och sammanhållande för de olika grupperna av

handikappade barn, antingen dessa vistas längre tid vid institutioner eller i hemmet.

Hålla fortlöpande kontakt med företrädare för förskola och skola samt med barnläkarna inom landstingsområdet för att efter deras önskan kunna ge råd i både enskilda fall och beträffande organisatio- nen inom landstingsområdet.

Organisera och leda specialutbildning och fortbildning förlagd till varje landstings habiliteringscentral för den para-medicinska personalen inom landstingsområdet som arbetar med handikappade barn (tex sjukgymnaster, talpedagoger, logopeder, förskollärare, grundskollärare och vårdpersonal såsom vid barnavårdscentralerna). Såväl handikappkonsulenterna som barnhälsovårdsöverläkama vid landstingens habiliteringscentraler bör ha ständiga kontakter med primär- kommunerna och med dem som svarar för barnens dagliga träning och vård: sjukgymnaster, psykologer, kuratorer, talpedagoger, pedagogkonsul- ter, barnavårdscentralens sköterskor, förskollärare, speciallärare osv. Sam- verkan och samråd med barnavårdskonsulenter vid länsstyrelser och med de regionala handikappråd som skall inrättas liksom med de primärkom- munala sociala organen och de lokala handikappråden är också nödvän- diga för en total insats för barnen.

Vidare bör barnhälsovårdsöverläkaren i samråd med barnavårdscentra- lernas läkare vara den som regionalt svarar för att de handikappade barnen integreras i förskolan på ett för barnen lämpligt sätt och att förskolan svarar mot just det barnets behov. Det gäller framförallt att åstadkomma en riktig och känslomässigt bra miljö för barnen. Även lokalfrågor och andra utrustningsfrågor bör uppmärksammas och be- dömas.

16.8 Handikappkonsulenter ( "förskolkonsulenter") vid landstingen

För de hörselskadade barnen finns redan i dag en väl utbyggd konsulent- organisation knuten till landstingens hörselvårdscentraler. Dessa konsu- lenter bedriver en total uppsökande verksamhet, dvs uppspårande och rådgivande, samordnande och uppföljande av de åtgärder som krävs för det hörselskadade barnet. För de rörelsehindrade förskolbarnen finns en enda konsulenttjänst i landet knuten till habiliteringscentralen vid lasa- rettet i Jönköping. Man bedriver där såväl uppspårande som rådgivande verksamhet för barn, föräldrar och personal i förskoloma ute ”på fältet”. Storstockholmsområdet utgör också ett undantag där det i storlandstingets regi finns en speciell avdelning för rörelsehindrade barn och ungdomar med två ambulerande förskollärare och en sjukgymnast knutna till verksamheten.

Enligt barnstugeutredningens mening krävs det en förskolkonsulent- organisation knuten till en habiliteringscentral för barn vid varje landsting för att förverkliga de åtgärder som är nödvändiga för att barn med speciella behov (handikapp) skall få sin rätt till behandling och till förskola eller motsvarande verksamhet tillgodosedd. Detta förutsätter att nya resurser tillförs landstingen. Med den splittrade huvudmannasitua- tion som i dag råder, då primärkommunerna oftast är huvudmän för förskolverksamheten och lokalt ansvariga för socialservicefunktionerna i

övrigt, medan landstingen har ansvaret för vården och habiliteringen av handikappade förskolbarn. måste en central funktion tillskapas vid lands- tingen.

Frågan om en generell konsulentorganisation vid landstingen för att tillgodose alla förskolbarn med särskilda behov (handikapp) bör enligt utredningens mening snarast utredas.

16.9 En fördjupad grundutbildning och fortbildning av förskolans personal

För att förskolan skall kunna svara mot barns särskilda behov krävs att dess personal genom en fördjupad grundutbildning och fortbildning erhåller kunskaper om handikappade barn och om hur de vuxna skall kunna svara mot barnens särskilda behov. Detta måste också beaktas redan i den utbildningskomplettering som barnstugeutredningen före- slagit skall omfatta all personal i förskolan.

Barnstugeutredningens förslag innebär en ökad prioritering av barn med särskilda behov. Detta kräver att man mycket tidigt redan innan dessa barn finns i förskolan — söker skapa en beredskap hos personalen för att klara av både rutinsituationer och sina egna reaktioner inför arbetet med barn med särskilda behov. Utbildningsinsatser för personalen brådskar således.

Om förskolan får möjligheter att låta specialutbildad personal som sjukgymnaster, talpedagoger, psykologer och speciallärare förstärka insatserna för handikappade barn, skulle dessa genom en ”träning i arbetet” av förskolans personal kunna bidra till att göra förskolan bättre rustad att möta barnens behov. Därigenom kunde en ”indirekt” , fortbildning starta. Förskolpersonalen skulle då redan från början få stöd

och ledning i sitt arbete med varje handikappat barn.

16.10 En utbyggd färdtjänst för handikappade barn * Färdtjänsten för handikappade är under uppbyggnad i landsting och primärkommuner. Oavsett vilken huvudman som har det praktiska ansvaret för färdtjänsten i en kommun måste alla handikappade barn kunna få färd till och från förskolan utan alltför rigorösa inskränkningar. , De flesta handikappade barn måste följas till och från förskolan. De bör alltså vara berättigade till färdservice i de fall annan personell assistans inte är till fyllest för att barnen skall kunna komma till och från förskolan. Vare sig föräldrar förvärvsarbetar eller ej bör, som nu oftast sker, ansvaret och organisationen för barnens transport till förskolan inte självklart vila på dem. Skolans färdtjänst bör här kunna efterbildas.

16.1 1 Översyn av bestämmelser för och tillämpning av det statliga värdbidraget till handikappade barn

En självklar förutsättning för att de handikappade barnen skall kunna integreras i förskolan är att de kan vistas i sin hemmiljö så långt det är

möjligt. Det statliga Vårdbidraget är därvid ett nödvändigt stöd för föräldrarna i den ekonomiska, fysiska och känslomässiga press det innebär att själv ta hela ansvaret för ett förskolbarn med svårare handikapp.

Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 efter förslag från socialpolitiska kommittén. Bidraget skall enligt lag om allmän försäkring utgå till barn under 16 års ålder som bor hemma och som ”varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård” (cit prop l964z94). Bidragsbeloppet ut|orde i februari 1971 4 200 kr per barn och år (60 % av basbeloppet).

Särskilt föräldrar som befinner sig i ett socialt, ekonomiskt och ofta utbildningsmässigt sämre läge har dock haft svårt att uttrycka sina verkliga behov av ett dylikt ekonomiskt stöd från samhället. De har haft små möjligheter att driva sin sak vidare vid en för restriktiv bedömning, när deras anspråk prövats.

[ motioner till 1968 års riksdag föreslogs en utvidgning av kretsen vårdbidragsberättigade genom en gradering av bidraget. Efter behandling i andra lagutskottet biföll riksdagen utskottets förslag att Kungl Maj:t i lämpligt sammanhang skulle låta undersöka vilka barn som enligt nuva- rande praxis inte fick bidrag och om det kunde vara ändamålsenligt att införa graderade bidrag för att tillgodose dessa fall.

Den 28 februari 1969 uppdrog Kungl Maj:t åt riksförsäkringsverket att undersöka tillämpningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och vårdbidrag och att komma in med de förslag vartill undersökningarna skulle kunna föranleda.

Verket avser att tidigast under sommaren 1972 avge sina förslag om kriterierna för bidragen på basis av sina undersökningar. Samtidigt har familjepolitiska kommittén inom ramen för sina uppgifter arbetat med de frågor som avser stödnivån på det statliga Vårdbidraget.

Efter samråd och kontakter med dem som handlägger utredningen inom riksförsäkringsverket och med familjepolitiska kommitténs sekretariat vill barnstugeutredningen framhålla att vid en behovsbedömning bör den faktiska arbetsprestation beaktas som föräldrar med ett handikappat förskolbarn — oavsett ålder måste utföra i samband med skötseln av barnet. Inte bara vårduppgifternas art utan också frekvensen och inte minst väsentligt — barnets behov av tillsyn och föräldrarnas bundenhet bör tas med i bilden.

Barnstugeutredningen vill framhålla att man vid nu pågående översyn av detta vårdbidrag tillräckligt måtte uppmärksamma det stora behov av avkoppling och avlösning som många föräldrar har. Även ett handikapp hos barnet som förefaller mindre gravt kräver mer anspänning och kraftreserver än vad som tidigare beaktats. Särskilt bör den praxis som inneburit kraftiga restriktioner för bidrag till barn under tre år upphöra att tillämpas. Bestämmelserna för Vårdbidraget bör kunna inkludera såväl föräldrarnas som barnens behov betydligt generösare än vad som tidigare skett

Därtill måste en uppsökande verksamhet från primärkommunernas sociala organ som också innefattar hjälp till föräldrar med ansökningar om vårdbidrag statliga som landstingskommunala — framhållas som

nödvändig. Även försäkringskassomas roll som informerande och rådgi- vande organ måste betonas.

16. 12 Lagstadgade omsorger för barn med särskilda behov och ett samlat centralt tillsynsansvar

i För en enda grupp av barn med särskilda behov de psykiskt utveck- i lingsstörda barnen — har genom lagstiftning tagits ett totalt ansvar. För dem har landstingen pålagts hela omsorgen. Behovet av helhet och i samordning av alla omsorger har därigenom beaktats. Trots detta har det i praktiken visat sig att kraven på enhetlighet inte ; kunnat fyllas tillräckligt ens för dessa barn. Det centrala tillsynsansvaret för barnen är i dag delat. Skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor, elevhem och inackorderingshem för särskolelever och har tillsyn över pedagogisk verksamhet vid övriga institutioner. Detta verk svarar således för förskolan inom särskolans ram. Socialstyrelsen har ansvar för vårdfunktionerna. Detta verk är huvudtillsynsmyndighet över specialsjukhus, vårdhem, daghem, sysselsättningshem och inackorderings- hem för vuxna. Tillsynen över den medicinska verksamheten vid de ' institutioner för vilka skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet ligger ' likaledes på socialstyrelsen.

Rätten till förskola tillkommer alltjämt inte alla psykiskt utvecklings- störda bam i förskolåldrarna i de olika landstingsområdena. Landstingen har under ett uppbyggnadsskede måst satsa resurserna i första hand på särskolans grundskola. Förskolverksamheten har då ibland inte fått samma tyngd. Statsbidragsbestämmelsema som är utformade så att bidragen är knutna till lärartjänster inom särskolans ram har också bidragit till att de psykiskt utvecklingsstörda barnen som kan vistas i sina egna hem ibland inte placerats individuellt i primärkommunernas försko- lor utan kommit att stå utanför förskolverksamheten. Särskild daghems- . verksamhet har kanske inte heller kunnat organiseras på grund av ett för litet antal psykiskt utvecklingsstörda barn i förskolålder i vissa primär- ' kommuner. Varken den ena eller den andra tillsynsmyndigheten har alltså tagit ansvar för barnen i dessa fall. Rätten till förskola är därtill knuten till att föräldrar låter registrera sina barn för förskolverksamhet hos omsorgsstyrelsema. Detta är frivilligt för barn under skolpliktig ålder.

Barnstugeutredningen föreslår efter mönster från omsorgslagen en förskollag till förmån för alla barn med särskilda behov. Denna lag bör slå fast att kommunerna har skyldighet att bereda alla barn med särskilda behov förskolverksamhet i förskola eller genom anordningar som motsvarar sådan verksamhet. Förskolomsorgerna bör komma barnen till del från så tidig ålder som möjligt. Senast från 4 års ålder bör barnen få plats i förskola eller motsvarande verksamhet för en gynnsam utveckling av barnens inneboende förutsättningar och som ett komplement och stöd för hemmen. Kommunerna bör i en uppsökande verksamhet spåra och tillgodose barnens behov.

Med erfarenheterna av det delade centrala tillsynsansvaret för de psykiskt utvecklingsstörda barnen bör man enligt barnstugeutredningens mening som en följd av förskollagens fastslående av de handikappade

barnens rätt till förskola eller motsvarande aktiviteter — ifrågasätta om det centrala tillsynsansvaret eventuellt bör läggas på en enda central myndighet. Vard — habilitering — förskola bildar en oupplöslig enhet för dessa barn. Det synes därför som om den centrala tillsynen och det övergripande ansvaret borde åvila den myndighet. där dessa funktioner kan integreras. dvs socialstyrelsen. Inom denna centrala myndighet maste dock den pedagogiska funktionen fullt ut beaktas och resurser avsättas härför inom enheten vård _ sociala funktioner pedagogisk tillsyn och stimulans.

De teknisk—organisatoriska förutsättningarna för att samla tillsynsan- svaret till en tillsynsmyndighet för de handikappade barnens förskolverk- samhet synes närmare behöva undersökas. (Se även kap 23.)

16.13 Riktlinjer för det primärkommunala och det landstings— kommunala ansvaret för barn med särskilda behov

Svårigheterna att avgränsa det primärkommunala och det landstings- kommunala ansvaret för barn med särskilda behov har hittills varit stora. Gränsdragningar har vållat tvister i enskilda fall. Barnens möjligheter till integrering i den vanliga förskolan har härigenom försvårats. Genom förskollagen omfattar enligt åå 8—11 bör primärkomnzunerna åläggas för ansvarsomradena skapas.

Burnstugeutredningen vill fastslå att för de barn som den föreslagna förskollagen omfattar enligt %% 8—11 bör primärkommunerna åläggas ansvaret för den uppsökande verksamheten och för att anordna förskol- verksamhet i förskola eller vid behov i annan form inom kommunen. Det gäller således för att tillgodose det generella behovet av förskola för 'sexaringar. behovet av förskola för barn med särskilda behov och behovet för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.

Vid kvalificerade handikapp hos förskolbarn vilka kräver vård och förskolverksamhet vid sjukhus. elevhem (barnhem) och motsvarande institutioner bör landstingskonununerna åläggas ansvaret för vård och förskolverksamhet. Barnstugeutredningen vill här framhålla att för de barn som omfattas av omsorgslagen är det önskvärt att de sa långt möjligt integreras i primärkommunernas förskolor och att landstingen därvid ersätter kommunerna för kostnaderna. Där en integration inte är möjlig utan förskolbarnen maste vistas i separata institutioner bör landstingen helt svara för de omsorger barnen behöver. således ocksa för förskolan.

En översyn av omsorgslagen har legat utanför barnstugeutredningens direktiv. För att få till stand en mera fullständig integrering torde det dock vara önskvärt med en översyn av denna lag och en undersökning om det ansvar för förskolverksamhet som idag avilar landstingens omsorgs- styrelser kan överföras till primärkommunerna.

Barnstugeutredningen vill betona att ansvaret för att ett barn med särskilda behov får sin rätt till förskolverksamhet tillgodosedd primärt alltid vilar på den kommun. där barnet i fraga är kyrkoskrivet eller stadigvarande vistas. Intill dess landstinget förklarat sig ta över ansvaret enligt omsorgslagens bestämmelser eller för vistelse på sjukhus. vardheni. barnhem osv ligger saledes ansvaret för förskolverksamhet på primär—

kommunen. Denna har skyldighet att förvissa sig om att barnet får tillgång till förskolverksamhet genom landstingets försorg motsvarande den som barnet får i sin hemkommun.

I den mån landstingskommun placerar barn, för vilket den har skyldighet att anordna vård och förskolverksamhet, i primärkommuns förskola bör landstingskonimunen svara för kostnaderna för i anspråk tagen förskolplats. Omvänt bör primärkommun ekonomiskt ersätta lands- tingskommun för förskolverksamhet tex på sjukhus, elevhem (barnhem) och motsvarande institutioner, där barn är intaget som omfattas av den allmänna förskolan (sexåringsförskolan).

Enhetliga regler för interkommunala ersättningar bör skapas av kom- munförbundet och landstingsförbundet i samverkan med den centrala tillsynsmyndigheten för förskolan.

16.14 En förskollag som tillförsäkrar sjuka barn förskolaktiviteter/lekterapi

Den obligatoriska skolan ger även barn som är tillfälligt eller kroniskt sjuka möjlighet till undervisning. Lärare tjänstgör på sjukhus och under- visar enskild elev eller en grupp elever företrädesvis i läroämnen. Enskild elev är därigenom tillförsäkrad fem veckotimmars enskild undervisning. Vid undervisning i grupp ökas timtalet med tre timmar per tillkommande elev. Särskild undervisning i hemmet ges också fem timmar per vecka och elev vid sjukdom som föranleder mer än tre veckors frånvaro.

För förskolbarn har man däremot inte insett det nödvändiga i att bevaka deras möjligheter till förskolverksamhet/lekterapi i motsvarande omfattning. Också de sjuka förskolbarnen bör genom förskollagen tillför- säkras förskolaktiviteter/lekterapi. De kan eljest löpa stor risk att bli ”glömda”.

Blir primärkommunerna genom en lag om allmän förskola skyldiga att tillgodose alla 6-åringars generella behov av förskolverksamhet, maste förskolverksamhet/lekterapi på sjukhus, barnhem eller liknande institu- tion anordnad av huvudmannen för sådan institution garanteras barnen inom ramen för förskollagen. Primärkommunerna bör därvid ekonomiskt svara för de kostnader landstinget har för 6-åringsverksamhet på lands- tingets institutioner. Denna särskilda förskolverksamhet bör dels bjudas de uppegående barnen på sjukhus varje dag under femdagarsveckan i förskolgrupp, dels ges som enskild Iekterapi för de sängliggande barnen eller dem som bedöms icke kunna vistas i förskolgruppen. Lekterapi för varje enskilt barn bör kunna ges motsvarande skolans särskilda undervis- ning. dvs fem timmar per vecka och barn.

För de sexåringar som p g a sjukdom vårdas hemma och som beräknas icke kunna delta i sin förskolas verksamhet under tex minst tre veckor bör primärkommunen vara skyldig att genom ambulerande förskollärares hembesök anordna lekterapi. I båda fallen vill utredningen framhålla vikten av att förskolpersonal med specialutbildning handhar verksam- heten.

För barn med särskilda behov enligt 5 9 i barnstugeutredningens förslag till förskollag maste förskola garanteras dem från så tidig ålder